Skip to main content

Full text of "Nusvensk ordbok"

See other formats 


-'%iSw 


Digitized  by  the  Internet  Archive 

in  2011  with  funding  from 

University  of  Toronto 


http://www.archive.org/details/nusvenskordbok05st 


A 


OLOF  ÖSTERGREN 
NUSVENSK  ORDBOK 

FEiMTE  BANDET 

P-Sh 


NUSVENSK 

ORDBOK 

AV 

OLOF  ÖSTERGREN 

FEMTE  BANDET 

P-Sh 


.b>^<! 


WAHLSTRÖM  &   WIDSTRAND 
STOCKHOLM 


Utgiven  med  understöd 
av  Svenska  Staten. 


O  A 


STOCKHOLM  1938 

IVAR   HäGGST^RÖMS  "BÖKTEYCKKEI   A.  B. 


Förkortningar. 


abs. 

absolut(e),  utan  bestämning 

gymn. 

i  gymnastiken 

abstr. 

(i)  abstrakt  (betydelse) 

Götal. 

Götaland 

adj. 

adjektiv 

handels. 

handelsterm,  i  handelsspråk 

adv. 

adverb 

hantv. 

hantverksterm 

(i)  allm. 

allmän(t);  (i)  allmänhet 

hist. 

i  historien,  historisk  term 

arkeol. 

arkeologisk  term 

högt. 

högtidlig(t),  i  högre  stil 

art. 

artikel 

ib. 

på  samma  ställe  1.  hos  samma 

artill. 

artilleri(term) 

författare 

astr. 

astronomisk  term,  i  astronomien 

ibl. 

ibland 

bergs. 

berg(verk)sterm 

idrotts. 

idrottsterm 

best. 

(i)  bestämd  (form) 

imperat. 

imperativ 

bet. 

betydel8e(r),  betydelserna 

impf. 

imperfektum,  preteritum 

bibi. 

(i) biblisk  1.  överhuvud  andlig  stil 

inf. 

infinitiv 

bildl. 

bildlig(t) 

interj. 

interjektion 

boktr. 

boktryckarterm 

interrog. 

interrogativ(t) 

bot. 

botanisk  term,  i  botaniken 

intr. 

intransitiv(t  verb) 

bruk). 

bruklig(t) 

i  st.  f. 

i  stället  för 

byggn. 

byggnads  term 

jfr 

jämför 

dem. 

demonstrativ(t) 

jäg. 

jägarterm 

dep. 

deponens 

järnv. 

järnvägsterm 

determ. 

determinativ(t) 

kem. 

kemisk  term,  i  kemin 

d.  0. 

detta  1.  dessa  ord    (vid  hänvis- 

kok. 

i  kokkonsten 

ning;  betecknar  att  ordet  står 

koll. 

kollektiv(t) 

som  eget  uppslagsord) 

komp. 

komparativ 

dvs. 

det  vill  säga 

konj. 

konjunktion 

fackl. 

fackterm,  facklig(t) 

konkr. 

(i)  konkret  (betydelse) 

fem. 

feminin(t),  femininum 

krigs. 

i  krigskonsten 

fhde,  f hdn  förhållande(n) 

1. 

eller 

fhdt 

förhållandet 

lagt. 

lagterm,    i    lagspråk    1.  juridisk 

fil. 

filosofisk  term,  filosofiskt 

stil 

Finl.,  fin] 

.  Finland,  finländsk(t) 

länt. 

i    lanthushållningen,    lantbruks- 

fotogr. 

fotografisk  term 

term 

fys. 

i  fysiken 

Idls. 

landsdelsord,  brukat  i  bildat  tal 

fysiol. 

i  fysiologin 

men  blott  i  vissa  trakter 

följ. 

följande  (ord) 

läk. 

i  läkekonsten,   läkarterm,  i  me- 

föreg. 

föregående  (ord) 

dicinen 

geogr. 

geografisk  term 

mask. 

maskulin(t),  maskulinum 

geol. 

geologisk  (1.  mineralogisk  1.  pe- 

mat. 

i  matematiken 

trografisk)  term 

m.  fl. 

med  flera 

geom. 

i  geometrin 

min 

mellan 

gm 

genom 

mus. 

i  musiken 

f^ 

mål. 

i  måleriet 

SS.               såsom 

naturv. 

naturvetenskaplig  (term) 

ssg(r)          sammansättning(ar) 

neutr. 

neutral(t),  neutrum 

subj.           subjekt 

ngn,  ngt 

någon,  något 

subst.         substantiv 

Norrl. 

Norrland 

superi.        superlativ 

0. 

och 

Sv.              Sverge 

obest. 

(i)    obestämd    (form),    obestämt 

Sveal.         Svealand 

(pronomen) 

Syn.            Synonyra(er),  bytesord  1.  -ut- 

obj. 

objekt 

tryck 

oböjl. 

oböjlig(t) 

säll.             sällan 

o.  d. 

och  dylikt 

sälls.           sällsynt 

omkr. 

omkring 

särsk.         särskilt,  i  synnerhet;  särskild 

opers. 

oper8onlig(t) 

t.  e.            till  exempel 

osv. 

och  så  vidare 

tekn.           teknisk  term 

part. 

particip 

träns.          transitiv(t  verb) 

pass. 

pa8siv(um) 

trädg.         i  trädgårdsskötseln 

perf. 

perfektum 

utt.             uttalas,  uttalat 

pers. 

per8onlig(t),  person 

uttr.            uttryck(et),  uttrycken 

plur. 

pluraKis) 

vanl.           vanligen,  vanUg(t) 

polit. 

i  politiken 

värd.           (i)  vardaglig(t  språk),  vardagligt 

postt. 

postterm 

vkn,  vkt    vilken,  vilket 

pred. 

predikativ(t) 

vulg.           vulgärt,  i  lägre  stil 

prep. 

preposition 

zool.            i  zoologin 

pres. 

presens 

åld.            (i)  ålderdomlig  (stil),  ålderdomligt 

pron. 

pronomen 

ämb.           i  ämbets-  1.  kanslistil 

refl. 

reflexiv(t) 
relativ(t) 

rel. 

resp. 

respektive 

SAOB 

Sv.  Akademiens  Ordbok 

~    utelämningstecken 

SAOF 

Sv.  Akademiens  Ordförteckning 

fu    omkastningstecken.  Ex.:  'avfyra  tu"  som 

(1916) 

alltså  även  kan  ha  formen  'fyra  av"; 

SA0L(8) 

Sv.  Akademiens  Ordlista  ^^■■^<'  ""vv^-^ 

'fyra  av  m'  hänvisar  till  att  ordet  be- 

sing. 

singulai-(is) 

handlas  på  'avfyra' 

sjöv. 

i  sjöväsendet,  sjöterm 

)(    motsatstecken 

skogs. 

skogsvetenskaplig  term 

(  )  t.  e.  om  uttalsuppgifter;    ofta    om    så- 

skom. 

i  skomakeriet 

dant  som  helt  kan  vara  borta 

skr. 

skriftspråk,  skriftstil,  skrift- 

[  ]  om  sällsynt  form 

språklig(t) 

1      delstreck;    före   böjningsändelser  o.  d. 

skämts. 

i  skämtsam  stil,  skämtvis 

tankes  allt  till  vänster  om  delstrecket 

skönl. 

skönlitterärt) 

upprepat 

smtl. 

samtal(sspråk),    samtalsstil,  tal- 

/     versradsskillnad 

språklig(t) 

=  i  fråga    om    böjningsformer    'lika  med 

snick. 

i  snickeriet 

uppslagsformen' 

språkv. 

i  språkvetenskapen,  i  gramma- 

' ofta    om    mer  sällsynta  ord  1.  om  för- 

tiken 

slagsvis  anförda  synonymer 

P  (pe);  p't  1.  p'et,  p'n  [1.  =],  best.  plur. 
p"na  [1.  p'en].  Bokstav  1.  ljud.  Ssgr  skrivas 
med  bindestreck.  'P'  är  stumt  i  'psalm 
och  ofta  i  'psnltare  och  'symptom'  (även 
stavat  'symtom').  I  musiken  betyder  'p.'  piano 
och  'pp.'  2}i(inissimo.  'Sid.'  ersattes  ibland 
med  'p.'  1.  'pag.'  (pngina).  P.  M.  (uttalat 
péämm)  är  en  vanlig  förkortning  för  'pro- 
memoria. —  Märk  uttr.  Sätta  p  för  ngt 
'sätta  punkt  för',  hejda,  göra  slut  på;  mota, 
(för  hindra. 

Päcemaker  (pes-mekör;  akut);  -n,  =. 
Idrotts.  Medhjälpare  som  håller  sig  tätt  före 
en  tävlande  (till  fots,  till  häst  1.  på  cykel) 
för  att  ägga  honom.  —  Även  bildl.  —  Paci- 
ficer|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.)  I.  paci- 
fikation  (-en).  Ngn  gång  även  'pacifiera'. 
Återställa  freden  1.  lugnet  i  (ett  land),  stifta 
fred  i;  göra  lugn  1.  fredlig,  stilla.  P-a  ett 
land,  ett  område,  en  (beduin)stam,  ett  folk.  — 
Pacifi'sim,  -men;  -t  (-en,  -er;-isk).  Freds- 
rörelse; (p-t:)  fredsvän.  Inom  militärkret- 
sar ansåg  man  mig  för  pt  eller  försvars- 
nihilist,  som  det  då  hette  Hasse  Z.  P-tiska 
fraser,  luftslott. 

Pack',  -et;  -aktig(het)  m.  fi.  Löst,  gement 
p.  Skilja  på  hederligt  borgarfolk  och  p.  Att 
bemöta  alla  kunder  som  adelsmän,  även  om 
de  tillhörde  det  lägsta  p-et  Fanny  Alving. 
Rövar-,  tjuv-,  strykar-,  zigenarpack.  —  De 
eviga,  paktiga  revolterna  J.  Hemmer.  Ett 
folk  med  p-instinkter  G.  G.  Lanrin.  Syn. 
slödder,  byke,avskum,avskrap,  följe, 'band', 
patrask;  (p-et  ibl.:)pöbeln,  det  lägre  1.  lägsta 
folket,  den  råa  massan,  mobben,  plebs. 

Pack^  -et.  Blott  i  uttr.  'pick  och  p.' 
dvs.  hela  trossen,  allt  vad  man  äger  1.  har 
med  sig.  Samla  ihop  sitt  pick  och  p.  för 
intåget  i  staden  Sten  Granlund,  öv.  Med 
allt  brigadens  pick  och  p.  från  läsksnörena 
till  ryssgevären.  Hans  pick  och  p.  var  inte 
ikrymmande.     Ta   sitt  pick   och  p.  och  gå. 

V.  1  —  Nusvensk  ordbok. 


—  Pack|a',  -an,   -or  1.  Pack|e,  -en,  -ar. 

I.  Enkelt.  1)  Ex.  med  p-a.  Och  tog  ut  tre  små 
p-or  biljetter,  hopbundna  med  röda  band. 
Snåla  rusthållare  ~  med  stinna  påsar  silver- 
mynt och  feta  p-or  banko  bak  chiffon/jéklaf- 
farna  Frans  G.  Bengtsson.  Och  misteln 
buntas  ihop  i  stora  p-or,  som  ~.  Sedel-, 
skinn-,  tyg-,  varnp-or.  2)  Ex.  med  p-e.  En 
p-e  bladguld.  Åsnan  kan  inte  kallas  lärd, 
om  hon  ock  stundom  bär  en  p-e  böcker  pä 
ryggen.  En  p-e  tidningar.  Travar  av  vita 
vävnader  och  stora  par  av  yllejiltar  Ulla 
Rudebeck,  öv.  Stora  par  av  skinnvaror 
R.  Nordenstreng.  Klädes-,  kort-,  sedel-,  tid- 
nings-, tyg-,  varu-,  vävp-e.  II.  Ssgr  ansluta 
sig  i  allm.  lättast  till  verbet  o.  stå  under 
detta.  Syn.  (ibl.  nära:)  bal,  bunt,  paket, 
binge,  hög,  hop,  'laddning',  'lass',  bylte, 
trave,  stapel. 

—  Pack|a-,  -ade,  -as.  A)  Enkelt.  I.  Huvud- 
bet.  1)  a)  P-a  (sin  kappsäck)  och  ge  sig 
av.  Han  blev  led  på  alltsammans,  pade 
sina  tillhörigheter  och  reste  nästa  morgon. 
Jag  måste  ha  pat  före  kl.  7  för  att  hinna 
med  tåget.  Är  kofferten  fullp-adf  b)  P-a 
sill.  Hårt  p-a  sill  fjärdingen.  Om  [ström- 
mings] fjärdingen  var  väl  p-ad  och  nog  för- 
sedd med  lake  Alb.  Nordberg.  Låt  p-a  va- 
rorna väl  i  väv  och  halm  I  Pade  i  postpaket 
om  5  kg.  vartdera.  Illa  p-ad.  Handp-ade 
patroner.  Maskinp-ad.  c)  Ett  gott  mål,  väl 
pat.  Varpå  trion  åsåg  med  bävan,  /  huru 
grabbarna  p  ade  krävan  K.  Stangenberg. 
De  fullkomligt  p-ade  maten  i  sig.  d)  Stor- 
men p-ade  snön  i  drivor.  Snön  var  p-ad  av 
vinterns  stormar  ~.  Under  det  S7iön  p-ade 
sig  mer  och  mer.  2)  Part.  a)  Pres.  part. 
står  ibl.  som  förstärkande  adv.  Jfr  'pack- 
full'.  Rummet  var  så  p-ande  fullt  S.  La- 
gerlöf. P-ande  fullt  med  folk  Laura  Fiting- 
hoff.  [En  väldig  byggnad]  som  var  pande 
full  —  det  uppgavs  ha  varit  3,000  åhörare 


Packa^ — Packning 


K.  B.  Westman,  b)  Perf .  part.  Friare  o.  som 
adj.  (=  packfull).  Vi  stodo  som  p-ade  sillar, 
det  var  inte  utrymme  för  en  halv  människa 
till.  Torgen  äro  snart  pade  med  åskådare 
T.  Fogelqvist.  Gust.  Adolfs  torg  var  pat 
av  folk,  som  ~  Hj.  Söderberg.  Teatern  var 
p-ad.  Och  framför  baren  var  det  lika  pat 
som  någonsin  Andy  Anderson.  (Tätt)p-ade 
åskådarmassor.   II.  Särbet.  Blott  som  refl. 

0.  mest  i  lösbara  ssgr.  Ofta  ngt  värd.  Hör 
nu  hon  där,  p-a  sig  i  säng  I  Hj.  Bergman. 
Fa  sig  iväg  m.  fl.  B)  Fasta  segr  kunna 
ngn  gång  även  ansluta  sig  till  subst.  'packa' 
(1.  packe).  Ibi.  finnes  jämte  formen  pack- 
även  packnings-.    Syn.  A)  I.  1)  hop-  1.  in- 

1.  nedpacka  m,  (in-  1.  ner)8tuva  fu  (sitt  pick 
och  pack),  nedstoppan);  ibl.  paketera;  stuva 
tätt;  till  packa  nj;  2)  b)  (p-ad:)  (pack)fu]l, 
packande  full,  överfull;  II.  ge  sig  (av,  iväg 
o.  d.). 

—  Packa  av  o.  packa  sig  av  m.  fl. 
se  avpacka  osv. 

—  Packarbetare  packare.  -bod  (litet) 
packrum  1.  magasin,  -brygga.  En  myll- 
rande p.,  ~  fisklukt,  ~  glittrande  sillfjäll 
S.  Siwertz.  -bärare.  Den  trogne pn  [kame- 
len] Eric  Hultman.  -bÖrd|a.  Fördela  i, 
på  lämpliga  por.  -djur.  Riddjur  och  p. 
Att  i  Kueite  finna  p.  för  överfarten  till 
Sining  J.  G.  Andersson,  -duk  säckväv, 
duk  till  emballage.  -fick|a.  Krigs.  De 
främre  2)-orna  borttagas  [vid  kavalleriet]  vid 
arméförsök  1932.  -full.  Ibl.  med  två  huvud- 
accenter. Ngt  värd.  Så  var  lokalen  p.  Wilh. 
Lundgren.  Syn.  packande  full,  'packad'. 
-halm.  Strödde  p.  omkring  sig  och  skrä- 
pade ned  G.  Larsson  i  By.  Vårt  behov  av 
p.  S.  Siwertz. 

-hus.  Tullpackhus.  Ordet  numer  offi- 
ciellt ersatt  av  'Allmän  tullklareringslokal 
för  varor".  I.  Fackl.  1)  Enkelt.  >P.>  har 
[i  nya  tullstadqan]  förbättrats  till  ^ allmän 
tullklareringslokal* ,  dit  dock  anmärknings- 
värt nog  godset  införes  av  >p-karlar*  Halvar 
Sundberg  1927.  Hamnpartierna  vid  Elbe 
med  deras  otaliga  präktiga  p.  Hj.  Söder- 
berg. 2)  Ssgr.  Ex.  P-arbetare.  Några  sjåare, 
som  lågo  och  vräkte  sig  på  p-bron.  P-hallarna 
nedanför  båten  Gust.  Ericsson.  Pinspektion 
före  1923  namn  på  den  avdelning  av  tullver- 
kets lokala  förvaltning  i  Stockholm,  Göte- 
borg o.  Malmö  som  numer  namnes  'tull- 
behandlingsinspektion'.  —  Pkarl  ännu  offi- 
ciell benämning  (jfr  1 1).  P-karlslag,  som  ha 
uteslutande  rätt  att  framföra  gods  till  tull- 
klarering ,  uppacka  och  återinpacka  godset 
m.  m.,  finnas  i  Stockholm,  Göteborg,  Malmö 
och  Norrköping.  —  Till  täckning  för  hamn- 
umgälder,  lossning,  lastning,  vägning,ppen- 
gar  m.  m.  1916.  II.  Allmännare.  Magasin 
1.  d.  där  varor  inpackas,  packeri.  Han  var 
en  tid  p-karl  hos  konsul  Cramér  och  ~  Alb. 
Engström. 


-hållare.  Även  'packningshållare'.  P.  till 
sparkstöttingar  1920.  P.  för  cyklar  för  så- 
väl fram-  som  bakhjul  1920.  -häst.  Varor 
lastas  på  par,  karavaner  komma  och  gå 
G.  v.  Friesendorff.  -is.  P-eti  hade  emeller- 
tid tätnat  utanför  ön,  som  var  fullkomligt 
blockerad  S.  A.  Duse.  Vid  storm  sönder- 
brytes  det  yttersta  isbandet,  isstyckena  pres- 
sas mot  varandra  och  sammanfrysa  på  kant 
till  p.  Nord.  Fam.*  —  Mer  eller  mindre 
hopskruvade  p-bälten  av  flera  mils  bredd 
S.  A.  Duse.  Stora  p-fält  J.  G.  Anders- 
son. Oframkomlig  p-vall  i  öregrundsgrepen 
april  1929.  Syn.  hopskruvade  ismassor, 
'iskast'.  -kamel.  Dessutom  bärare,  per, 
åsnor  med  deras  skötare  ~  E.  v.  Otter. 
-karl  packare.  -kista  jfr  t.  e.  packlår. 
-lakan  för  emballering.  -lina  jfr  t.  e.  pack- 
streck. -låd|a;  -slock;  -ssystem;  -svis.  Med 
kläder  p-svis  och  i  tusental  Ax.  Cederberg. 
-lår.  Vi  har  alldeles  för  få  par.  -lärft 
jfr  t.  e.  packduk. 

-maskin.  Även  'packningsmaskin'.  P. 
till  inpackning  av  trädskolealster  i  halm. 
-material.  Som  p.  användes  vass,  ej  trä- 
ull ~.  -mästare.  En  som  förestår  packeri, 
packrum  1.  d.  F.  d.  packmästare  vid  Freys 
Express.  P-n  d  L.  E.  Larsson  &  C:o  sko- 
fabrik, -papper.  /  Vaxdukspapper]  beredes 
genom  att  överpensla  ett  segt  p.  med  ~ 
Ekenberg-Landin.  -press.  P.,  hydraulisk'^ 
säljes  förmånligt  AnnonB  TidlS.  -rem.  "^Vc 
på  sadel,  under  ryggsäck  osv.  -rep.  -/um; 
-skarl.  Jfr  t.  e.  packbod.  -sadel,  -snöre, 
-streck.  Bindgam,  omslagssnörtv.  och  p. 
-säck.  De  lade  utslitna  p-ar  på  sina  åsnor 
Bibeln.  Tog  fram  min  solhjelm  ur  p-en  T. 
Orre.  -vagn.  Proven  utfördes  med  två 
modellenliga  fältlastade  artilleripar.  -väv 
jfr  packduk.  -åsn|a;  -edrivare.  Även  i  bild 
o.  bildl.  Lät  lasta  sig  som  en  p-a  och  skred 
med  sviktande  steg  över  landgången.  Kongl. 
Majestäts  pa. 

—  Packar|e,  -(e)n,  -e.  Nordiska  Kompa- 
niet antager  för  julsäsongen  paketinslagare, 
p-e,  springfiickor  och  ~  1916.  Yngre  p-e, 
van  vid  ömtåligt  gods  Annons  1932.  [Själv 
står  bananexportören]  dag  ut  och  dag  in 
bland  alla  sina  pe  i  ett  dammigt  skjul  Gus. 
Mattsson.  Armour  <&  C:o ,  fläskp-e .  Chicago, 
världsfirma.  Porslinsp-e.  —  Packe  se 
packad  —  Packeri,  -(e)t,  -er.  Förslag  om 
en  äggcentral  med  p.  i  Enköping  1 933.  Jätte- 
krabboryia  kokas  strax  efter  fångsten  och 
nedläggas  i  bleckburkar  på  flytande  p-er 
1927.  Sill-,  äggpnckeri.  —  iPackersk|a, 
-an, -or.  Utbildande  av  fruktpor  19\8.  Nytt 
ktminoyrke  i  Amerika:  koffert  p-a.  Sillpor.  — 
Packning,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Abstr. 
a)  Har  du  slutat  pen  (av  glas)  för  lands- 
flyttningen?  b)  P.  av  snus.  2)  Konkr. 
a)  Infanteristens  p.  beräknas  väga  26 — 29 
kilo.  Minska  på  p-en.  Med  full  p.  Infante- 


Packning — Page 


risterna  skola  vid  arméförsöken  bära  s.  k. 
atridspackning.  Kasta  av  sig  p-en.  b)  Varor, 
som  försändas  i  läder-  eller  metallpackning. 
c)  Tekn.  Medel  för  åstadkommande  av 
gas-  1.  vätsketät  anliggning  min  ytor.  Till 
p-ar  nyttjas  särskilt  hampa,  bomull,  läder, 
gummi  (kautschuk),  asbest  och  metall  G. 
Holmberger.  Pen  vid  pumpkannor  utgör es 
av  läderringar  eller  ~  ib.  II.  Ssgr  (ofta 
ersatta  av  ssgr  med  pack-).  Så  upptagna 
som  alla  voro  med  psarbetet  J.  G.  Anders- 
son. P-shållare  ~  hör  till  den  nödvändiga 
utrustningen  Neréns  Bilbok.  P-smaskin  för 
trädskolealster.  Kring  kolven  inpressat p-sma- 
terial.     Lager-  och  psrum. 

Packe  se  packa'  (under  pack*). 

Paddla,  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Vanliga 
p-an  (Bufo  bufo)  är  allmän  i  södra  och 
mellersta  Sverge  (utom  Öland),  men  avtar 
norrut.  En  ful  och  otäck  p-a  med  starkt 
vårtig  hud  släpade  krypande  sin  tunga  kropp 
över  stigen.  2)  Bildl.  gärna  med  avseende 
på  fulhet,  klumpighet,  uppblåsthet  1.  dum- 
het o.  slöhet  (långsamhet).  Nu  hava  de 
gått  som  por,  /  nu  blevo  de  efter  igen  Rune- 
berg. Blåsa  upp  sig  som  en  p  a  (,  så  man 
är  färdig  att  spricka).  Sätt  p  an  på  gull- 
stol,  hon  hoppar  ändå  åter  ner  i  polen.  Att 
göra  sina  egna  meningsfränder  ~  till  rosor 
och  sitia  meningsfiender  till  idel  por  E. 
Hedén.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-fcör  Actsea  spicata, 
trolldruva,  trollbär.  En p-famitj  bodde  under 
trappan  och  kom  fram  om  kvällarna  för 
att  få  daggmask  Al  b.  Engström.  Kroppen 
är  bred,  p-liknande,  huvudet  litet  T.  Pehrson. 
P-släktet  (Bufo)  har  i  Sverge  tre  represen- 
tanter. P-sten  folk].:  en  ädelsten'  med  lä- 
kande egenskaper  som  man  trodde  fanns 
i  paddans  huvud. 

Paddlel  (akut);  -eln,  -lar  (grav).  Bred- 
(ibl    dul)bel)bladig  kort  åra  (t.  e.  till  kanot). 

I.  Enkelt.  Baddaren,  som  stod  upprätt,  drev 
fram  ~  farkosten  med  långa  svep  av  sin 
breda  p-el  A.  Ruhe,  öv.  Några  lättjefulla 
tag  med  en  pel  då  och  då  för  att  hålla 
kursen  Ester  B.  Nordström.  Det  låg  styrka 
och  skicklighet  i  hans  sätt  att  föra  p-eln. 
De  p-lar  och  styråror,  som  man  använde 
på  Perus  kust  Erl.  Nordenskiöld.  Luis,  som 
strax  bakom  mig  skötte  akterp-eln  Henning 
Nordlund.     Dubbelp-el    dubbelbladig    pel. 

II.  Ssgr.  Ex,:  Nere  i  kanoten  vidiör  pel- 
bladet  frdn  aktern  ljudlöst  vattnet  och  ~ 
Jane  Lindblad,  öv.  Några  p-el  tag  förde  mig 
till  platsen,  orÄ^  Kjell  Kolthoff.  Med  mjuka, 
tysta  p-eltag  Henning  Nordlund.  Se  f.  ö. 
under  paddla.     Syn.  paddelåra,  pagaj. 

—  Paddl|a,  -ade,  -as.  I.  Vanl.  verbfor- 
mer. 1)  Egentl.  Två  kanotister  lyckades  i 
går  väcka  uppmärksamhet  genom  att  p-a 
uppför  strömmen  under  Norrbro  1919.  Var- 
för man  stakar  eller  p-ar  dem  [kanoterna] 
i  stående  ställning  Nord.  Fam.^     Kanoter, 


som  de  p-ade  med  dubbelbladiga  åror  B. 
Mörner.  Jnjödingspiroger,  som  p-as  av  2  ä 
3  man  W.  Kaudern.  Och  några  av  fångarna 
p  ade  oss  ljudlöst  ned  mot  fiodmynningen 
B.  Gripenberg.  Begav  sig,  p-ad  av  tvd 
kamtschadaler  ~,  till  ~  Sten  Bergman. 
2)  Friare  o.  bildl.  En  knipmamma  pade 
med  sin  barnskara  över  vattnet,  och  ~ 
L.  Munsterhjelm.  —  De  stora  hjulen  på 
^Eyyptsi>  sidor  började  p-a  runt  med  ~  Elsb. 
Funch.  —  Dä  abborrn  pade  kräsen  /  från 
mask  till  mask  med  lekfull  håg  G.  Kåhre. 
II.  Ssgr.  1)  Lösbara.  T.  e.  Pa  bort,  iväg, 
(sig)  undan  osv.  2)  Fasta  ssgr  kunna  ibl. 
även  ansluta  sig  till  paddel.  III.  Verbal- 
subst.  1)  P-are.  Med  jägaren  Luis  och  en 
indian  som  p-are  for  jag  ~  Henning  Nord- 
lund. Deras  stora  krigskanoter  med  tjugu, 
trettio,  femtio  p-are.  Kanotp-are  frän  Ein- 
land  hit  i  sommar  1933.  —  Stockholms  p-ar- 
klubb  konstituerades  på  söndagen  1929. 
Svenska  kanotförbundets  p-armärke  1918. 
2)  P-erska.  Hon  ä  ju  van  p-erska.  3)  P-ing. 
a.)  Internationella  Olympiska  kommittén  av- 
visade fem  idrotter  från  spelen,  däribland 
p-ing  och  isjaktsegling  1933.  D[istrikis] 
M[ästerskapstävling]  för  juniorer  i  p-ing 
1929.  Uppsala  kanotförening:  Poängp-ing 
1,500  m.  i  kväll  1933.  —  Tvd  nya  p-ings- 
rekord  1920.  Syn.  ro  med  paddel(åra);  ibl. 
kava.  —  Paddelbåt.  -idrott.  Att  p-en 
har  gått  kraftigt  framåt  under  de  senaste 
åren  1932.  -kanot.  Över  Knttegat  i  p.  1932. 
Paddel-  och  segelkanoter  1912.  -mästare. 
Idrotts.  Blev  dubbel  p.  1921.  -tävling; 
-skanot.  Uppsala  kanotförening  beslöt  att 
anordna  p.  22  juni  1917.  -åra.  Se  paddel. 
Satte  pn  i  vattnet  och  jagade  efter  oss. 

Paff,  interj.  o.  pred.  adj.  I.  Interj.  Skott- 
härmande.  P.,  där  gick  skottet.  Men  om 
man  sticker  upp  ett  öga  —  paff  —  döden  I 
Gunnar  Cederschiöld.  P.,  p.  knattrade  kul- 
sprutorna. II.  Adj.  Värd.  Dä  blir  man, 
vulgärt  talat,  lite  p.  och  behöver  sätta  sig 
Aug.  Brunius  1915.  Kirre  blev  alldeles  p. 
av  förvåning ,  när  ~  E.  Lieberath.  Stod 
där  helt  p.  och  ~.  Domaren  blev  förbluf- 
fad, åklagaren  *paffT>  och  nämndemännen 
synbart  överväldigade  1923.  Syn.  II.  häpen, 
perplex,  (fullkomligt)  'tillplattad',  'slagen', 
'ställd',  tillintetgjord,  överväldigad,  hand- 
fallen. 

Paga'j,  -en,  -er  Mindre  vanl.  =  enbladig 
(infödinfjs^paddel  Boddorna  hugger  i  med 
sina.  per  Gunnar  Cederschiöld. 

Pagie  (päsj);  -en,  -er  (akut  1.  grav);  -ehår 
('polkahår')m.  fl.  se  II.  I.  Enkelt.  l)Förr  = 
gosse  1.  yngling  av  förnäm  börd  som  (vid 
ett  hov  1.  hos  ngn  storman)  skulle  utbildas 
till  riddare.  Vid  14  a  15  år  uppflyttades 
pen  till  väpnare.  Drottningen  och  pen. 
2)  Ännu  utses  årligen  vid  Krigsskolan  två 
kadetter   till    'kammarpager'  åt  konungen 


Page — Paketband 


o.  drottningen;  de  haekiperingsbidrag.  P-e 
hos  drottningen.  II.  Ssgr.  Ex.:  Klädd  i 
p-edräkt.  liun  har  blänkande  svart  p-ehdr 
och  är  milad  som  en  porslinsdocka  Öv.  fr. 
M.  Borring.  Nu  yå  de  tinga  damerna  med 
p-ekamning  —  nej,  det  är  visst  omodärnt 
igen  Mollie  Faustinau  1923.  Hennes  p-e- 
klippta  här  pryddes  av  en  stjärna  Ulrika 
Ehrnrooth.  Någon  tid  hade  han  varit  i 
kejserliga  p-ekåren  Al.  af  Enehjelm.  Göra 
p-etjänst.  Med  riddarväsendet  upphörde  även 
det  egentliga  p-eväsendet.  Syn.  (ibl.:)  emå- 
sven,  (hov)sven,  följesven. 

Päginja  (hårt  g,  akut);  -an,  -or;  -ahän- 
visning;  -asiffra;  -er|a  (ade,  -as;  -ing,  -en, 
-ar;  -ingsmaakin).  I.  P-a.  Ofta  förkortat 
'pag.'  1.  'p.'  Där  läses,  pa  3,  överst,  föl- 
jande: ~.  Anbringandet  av  kolamntitel  och 
p-asiffra  B.  Oldenburg.  II.  P-era.  Har  du 
p  at  anteckningarna,  dagboken?  Op  erad  och 
därför  svär  att  citera.  P-eringen  är  här 
felaktig.  P-eringsmaskiner  för  numrering 
av  böcker,  fraktsedlar,  konossement  ~  1915. 
Syn.  (p-a:)  sida  (i  bok),  'sid.';  (pera:)  sld- 
beteckna,  (sid)nuinrera,  sätta  1.  förse  med 
sidnummer,  numrera  sidorna  i;  (pering) 
sidbeteckning  osv. 

Pagod  (1.  oftare  -åd);  -en,  -er;  -artad; 
-byggnad;  -ruin;  -spira;  -stil;  -lak;  -torn 
m.  fl.  (Buddistisk)  tempelbyggnad  (i  Indien, 
Burma,  >Siam,  Kina  o.  Japan).  Pen  är  en 
fristående,  tornliknande  byggnad,  som  ofta 
rymmer  en  eller  flera  buddastatyer  eller  en 
relikgömma  (dagop).  Den  kinesiska  p-en, 
byggd  i  avsatser  och  med  utspringande,  upp- 
dtsnängda,  sirligt  utsmyckade  tak,  fatta  vi 
som  karaktäristisk  p-stil.  Gyllene  p-spiror 
H.  Mörne.     Paviljong  i  p-stil. 

Paille  stavas  nu  palj,  se  d.  o. 

Pa'j,  -en,  -er  (akut  1.  grav).  Kok.  Mör- 
degskaka  fylld  med  inbakad  fågel,  färs, 
frukt,  fruktmos  1.  d.  Den  i  Enqland  sä 
gott  som  oundvikliga  äppelpajen  (av  Hag- 
dahl  kallad  'äppelpastej').  En  stor  viltpaj 
öv.  fr.  John  Galsworthy.  —  Risoller  qör 
man  vanligen  av  smördeg  eller  p-deg.  Fiak- 
och  musselsfmming  i  p-degssnäckor  1928. 
Pformar  av  aluminium  1931.  Syn.  (nära 
stå:)  pastej,  (s)mördegskaka. 

Pajamas  se  pyjamas. 

Pa'jas  (akut);  -en,  -er  1.  -ar  (båda  med 
akutl;  (erl  (-(e)t,  -er).  I.  Enkelt.  'Egentl.' 
o.  bildl.  En  (cirkiis)pajas  är  klädd  i  vida 
kläder  och  sockertopps  formad  hatt  eller  någon 
spetsig  toppmössa,  har  ansiktet  kritat  och 
gärna  försett  med  djupa  svarta  fåror,  hans 
humor  går  alltid  i  den  burleska  stilen.  Mark- 
nadspajas.  —  Som  maskot  red  framme  på 
kylarn  en  liten  löjlig  och  mHankolink  tyg- 
pajas  S.  Si  wertz.  —  Lagårds- Petter,  brukets  p. 
och  gyckelmakare  Elsb.  Funch.  Pappan  bör 
inte  alltför  mycket  qöra  sig  till  barnens  p., 
uppträda  som  en  p.för  barnen.    Slog  mig  på 


axeln  och  kallade  mig  gamla  p.  Dan.  Ätt  jag 
spelar  p.  ibland  Frödmg.  —  P-ar,  det  lönar 
inte  mödan  att  tala  med  erl  [Se  mor,]  vad 
ä  dä  för  några  per?  H.  Wranér.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Tog  ett  något  p-aktigt  skutt  ut  på  dans- 
golvet'^ Erik  Norling.  Gycklaraktig,  p-artad, 
tolduntig.  Långa  och  vida  som  p-byxor.  En 
riktig  p-figur.  Med  sin  sedvanliga  p-grimas. 
P grin.  Göra  p-konster.  Vissa  herrar  slask- 
spaltskåsörers  p-konster.  Som  urartar  till 
osmaklig  p-mässighet.  De  som  i  filmen  se 
bara  p-skratt  och  balettsprattel.  Människor- 
nas vankelmod,  deras  p-språng  från  en  stånd- 
punkt till  en  annan  Öv.  fr.  M.  Gorki.  Va 
ä  de  här  för  p-upptdg  igen  I  III.  Avledning. 
Som  lyfter  p-erierna  till  ett  högre  plan. 
Spelet  var  överdrivet,  ett  burleskt  p-eri,  som 
fördärvade  den  i  sig  själv  verkligen  fina 
pjäsen.  Syn.  (yrkes)gycklare,  clown  ^klaun), 
gyi-kel-  1.  puts-  1.  upptågsmakare,  narr, 
pajasso  1.  pajazzo,  pajasfigur,  ibl  gycklar- 
akrobat,  rolig  toker  1.  sälle,  tok,  'galning'; 
skojare,  skämlfigur,  ibl.  (bond)koniiker, 
(ibl.:)  humbug(smakare),  en  som  det  inte 
är  något  allvar  med.  —  Pajassjo  1.  Pa- 
jazz|o,  -on,  [er].  Mindre  vanl.  än  föreg. 
1)  Där  var  en  docka,  som  kunde  röra  sig  ~, 
en  po  och  en  lustig  nickande  åsna  Edith 
T.  Forssman.  Skratta,  pajazzo,!  rossla  fram 
ditt  hjärta  ~  E.  Grotenfelt.  2)  Bar  den 
traditionella  kritvita  pajazzodräkten  med  ett 
stort  hjärta  mitt  pä  magen  Birger  Sjöberg. 
Och  jag  ler  och  återfinner  /  genast  min 
pajazzomin  Gust.  Johansson. 

Paket,  -et  (Idls.,  syd-  o.  västsv.,  även 
-en),  =  [1.  -er].  1)  (Posf)paket  —  som  nu 
får  väga  högst  20  kg.  —  befordras  för  60 
öre,  om  det  väger  högst  1  kg.;  ilpaket  be- 
fordras med  100  %  förhöjning,  minut  1  kr.; 
för  skrymmande  p.  gäller  50  %  förhöjning 
1934.  Småpaket  (öppna)  till  Danmark  och 
ett  flertal  andra  främmande  länder  kosta 
15  öre  pr  50  gr  ,  dock  lägst  50  öre  från  1 
juli  1930.  Ta  med  sig  ett  litet  p.  smörgåsar. 
Lilla  frun  hade  varit  ärenden  och  kom  hem 
med  p.  dinglande  vid  varje  finger.  Var  gjorde 
jag  av  bokp-et,  tro?  Slå  in  ett  p.  åt  ngn. 
Sid  in  (ngt)  i  p.  P-et  är  för  dåligt  in- 
slaget. Brev  och  p-er  från  gamla  tanter, 
som  ~  Gunnar  Cederschiöld  Frukost-, 
lunch-,  smörgås-,  rå7i-,  patron; jul(kl a pps)-, 
skämfpaket.  2)  Märk  bl.  a  :  a)  Att  fadern 
hade  behandlat  honom  som  ett  »p.»,  ett  vilje- 
löst ting,  som  man  sänder  vart  man  beha- 
gar orh  ~  Hagar  Olsson.  Och  sov  efter 
slutat  arbete  som  ett  p.  Hasse  Z.  bl  I  vis.sa 
kortspel  (t.  e.  'priffe')  =  6  hemtagna  stii-k. 
Varje  efter  »p.»  erhållet  stick  kallas  trick, 
så  att  s/it  stick  utgöra  en  trick  Wahlström 
&  Widstrand,  Sinå  spelböcker. 

—  Paketadresskort.  -auktion.  Nöjes- 
afton med  p.  anordnas  i  Björkhyddnn,  Vigge- 
bylund  lord.  den  ~  Annons  1933.     -band. 


9 


Paketband — Palats 


10 


P.,  olika  färger,  1  cm.  breda,  i  buntar  om 
10  meter  Annons  1932.  -befordran,  -bil. 
Täckt  p.  1915.  -bud.  Under  väntan  på 
p-et,  som  avlämnade  varor  till  Soeamaya- 
shiet)!  kunder  Vincent  Granfelt.  -båt.  Större 
snabbgående  fartyg  för  post-  o.  paeaage- 
rarbefordran.  -bärare,  -cyklist  som  cyklar 
ut  med  paketer.  -expedition.  Abstr.  o. 
konkr.  (.t.  e.  vid  post,  järnvjig,  varubus). 
-fart.  Ångare,  som  gä  i  j).  jfr  paketbåt. 
-frimärke,  -försändelse,  -förvaring. 
Abstr.  o.  konkr.  Väntsalar  och  p.  [vid 
busihällidaiserna]  vore  också  för  trafikan- 
terna önskvärda  H.  Killander.  -gods;  -frakt- 
sedel. Järnv.  Kolli  som  befordras  enl. 
järnvägstaxans  tariffavd.  för  pakeiförsän- 
delser.  Fr  akt  märken  för  p.  vid  Statens  järn- 
vägar, ett  sedayi  länge  vilande  förslag  1921 
(ännu  1934  ej  genomfört).  FraktgodskoUi, 
vars  vikt  faller  inom  de  för  p.  bestämda 
viktsatserna,  må  ~.  -hylla  t.  e.  i  järnvägs- 
kupé, i  paketavdelning  på  posten,  vid  'in- 
lämning" på  järnvägsstation  etc.  -hållare. 
P.,  avsedd  att  anbringas  bakom  sitsen  [på 
cykel].  Och  på  cyklarna  sutto  ofta  brokigt 
klädda  kullor,  som  placerat  en  klargul  fyr a- 
dring  pä  pn  Lydia  Wahlström. 

-inlämning.  Abstr.  o.  konkr.  (t.  e.  på 
postkontor  1.  vid  järnvägsstation)  Hör  ef  ter 
på  p-enl  -inslaglare;  -erska;  ning.  Han- 
dels. Nord.  Komp.  antager  för  julsäsongen  '^ 
p-are,  parkare,  springflickor  och  ~  Annons 
1916.  Ett  expeditionsbiträde  och  en  per  ska 
1928.  En  glad  och  stämyiinqsfull  p-nings- 
fest  hos  'Syarmén'  1926.  -körning.  Fi/r- 
sitsig  bil,  lätt  att  ändra  för  p.  1916.  -ladd- 
ning. Krigs.  Repetergevär,  som  laddas 
genom  samtidigt  införande  av  vanl.  5  patro- 
ner, sammansatta  i  ett  paket,  s.  k.  paket- 
laddning, -lik;  -nande.  Pollenkorn,  för- 
enade i  p-nande  grupiper,  -porto.  -post; 
-försändelse; -kontor,  -taxa.  Järnrägnrnas 
p.  -tåg.  Jalpaketposten  å  stnmbanelinjerna 
befordras  f.  o.  m.  12  dec.  1918  med  .'iärsJdlt 
anordnade  p.,  vilka  ~  Cirkulär  1918.  -ut- 
lämning. Abstr.  o.  konkr.  P.  genom  brev- 
bärare. —  I  p-en.  -vagn.  När  Ni  köper  p. 
för  Eder  affär,  bör  Ni  ej  försumma  att  stu- 
dera våra  nyinkomna  skåpvagnar.  Täckt  p. 
1915.  -velociped  vanl.  trehjulig,  -vikt. 
Högsta  p-en  är  numer  20  kg.  -vis,  adv. 
[Glittret]  kommer  p.  i  handeln  Ekenberg- 
Landin.  -våg,  -en,  -ar.  -värdepost.  Skåpet 
för  p>-pn  1917. 

—  Paketer|a,  -ade,  -as;  p-a  om  m;  -are; 
-erska;  -ing  (-en,  -ar;  -smaskin).  1)  Smör- 
stekt  strömming,  prydligt  pad  i  specialkar- 
tonger. I  amerikanska  städer  är  i  lag  på- 
bjudet, att  allt  smör  skall  säljas p-at  1932. 
P-at  smör  finnes  i  handeln,  men  det  mesta 
smöret  säljes  alltjämt  öppet  1982.  Pat  te, 
socker.  Pade  skorpor,  kryddor.  —  Maskin- 
p-ad  ammunition.  2)  P-erskor  för  spis-  och 


knäckebrödsfabrik  1932.  —  Specialaffär  för 
målning  och  p-irig  av  kryddor  1921.  P-ingtn 
[av  papperet]  S.  Ambrosiaiii.  En  min  di  e 
p-in  g  smaskin  för  i  fyllning  intill  1  kg.  önskas 
köpa  Annons  1917.  P-ing^tnaskiyi  Jör  pa- 
troner. Syn.  inslå  m  (i  paket},  inlägga  fu  i 
paket,  göra  ett  paket  (av),  (in.packa  (m). 

Pakt,  -en,  er  (grav);  -anda  ni.  ti.  Emel- 
lertid kan  han  [friskytten] ,  så  länge  hans 
tp.T>  varar,  skjuta  så  mycket  han  behagar 
H.  Hofberg  lb82.  Hatt  har  en  hemlig  ~ 
p.  med  naturen,  men  ~  A.  Österling.  Göra 
p.  med  arvfienden  Per  Hallström.  Att  sid 
i  maskopi  med  bödeln  var  som  att  ingå  }>■ 
med  den  onde  K.  W.  Herdin.  Bryta  p-en 
Harry  Blomberg.  Rörande  ändritigar  i  för- 
bundsp-en  [Nationernas  förbunds  pj  1921. 
Fratikrike  antar  p-en  om  förbud  mot  anfall 
1922.  Kelloggp-en,  en  i  Paris  1928  ingången 
traktat  om  fredlig  lösning  av  meUanfolkliga 
tvister.  Fyrmakt.Hp-en  undertecknad;  p-en 
riktar  sig  ej  mot  andra  stater  1933.  Fall 
av  förgörning  och  djändspukt  Jos.  Sand- 
ström. —  Att  nästa  generation  glömt  [Kel- 
logg]p-andan.  I  p-länderna.  Syn.  fördrag, 
traktat,  paktum,  överenskommelse,  (poli- 
tiskt) avtal,  konvention,  förbundsakt.  — 
Pa'kt|um  (grav);  -um  [1.  -umet],  -a.  1)  Pakt. 
Satansp-nm,  känt  redan  i  den  gamla  kyr- 
kans tid  Em.  Linderholm.  2)  Äktenskaps- 
förord. Om  jag  gifter  mig,  sä  gör  jag  p-um 
V.  Benedictsson. 

Paladin,  -en,  -er.  Karl  den  stores  rid- 
dare; kung  Arturs  riddare  (riddarna  av 
runda  bordet);  (vandrande)  riddare,  hjälte. 
Som  ljusets  p.  K.  G.  Ossiannilsson.  En 
del  talföra  och  skrivkunniga  överstyrelsens 
p-er  Emil  Hägg.  Det  förefaller  mig,  som 
om  de  f.  d  socialdemokratiska  ministrarna 
skulle  alltjämt  betrakta  sig  som  rikets  per 
Ernst  Trvgger. 

Palankin  (hårt  k);  -en,  er;  -bärare. 
Kinesisk  o.  indisk  bärstol  (för  1 — 3  per- 
sonerl  med  tak  vilande  på  hörnstolpar. 

Pala'ts,  -et,  =  1.  -er.  I.  Enkelt.  Arv- 
furstarnas p.  rid  Gust.  Adolfs  torg  i  Stock- 
holm. Satte  eld  på  det  storhertigliga  p-et 
och  ~.  Kejserliga  p-et.  Vicekonungens  p. 
Mediceernas  p.  i  Florens  (Palnzzo  Medici). 
Det  s.  k.  Wrangelska  p-et  (sedermera' Kungs- 
huset') på  Riddarholmen  finnes  ännu  kvar 
och  disponeras  sedan  mitten  av  1700-talet 
av  Kammarkollegium ,  Statskontoret  och  Svea 
hovrätt.  —  Bygga  sig  ett  verkligt  p.  Uppe 
i  p-et.  På  p-ets  gård.  I  hydda  och  p.  — 
Affärs-,  varu-,  utställnings-,  sport-,  dans-, 
nöjes-,  is-;  million-,  millionärs-,  furste-; 
vinter-,  sommar-;  marmor-,  kristall-;  renäs- 
sanspalats. II.  Ssgr.  Ex.:  En  nästan  p-artad 
villa.  Ungrenässansens  p-byggnader.  En 
hel  p- fasad.  P-intriger  hovintriger  (ofta  mot 
regenten).  En  ståtlig, p-lik  byggnad  Fröding. 
P-lika   hotell.     I  den  p-liknande  villan  om 


11 


Palats— Paljett 


12 


överås  vid  Göteborg,  1923.  Prevolutioti  r. 
planerad  i  regentens  egen  omgivning;  även 
bildl.  /  pstil.  P-vakt.  Hela  övre  pvdningen 
[i  Arvfurstarnas  p.J  ~  Prins  Carl.  Syn. 
(nära  stå:)  slott,  slotts-  1.  palatslik  bygg- 
nad, (farste-,  känga-,  riddar-,  adel8)borg, 
ståtligt  1.  väldigt  byggnadsverk,  etablisse- 
mang. 

Paläv|er  (akut); -ern,  [rer].  Underhand- 
ling (med  negrer  1.  andra  infödingar),  om- 
ständlig överläggning  1.  rådplägning;  ibl. 
prat(ande).  Där  vi  höllo  en  några  tiynmars 
per  med  dem  E.  v.  Otter.  Och  hade  en 
lång  och  ingående  p-er  om  saken  med  abbe- 
dissan. Och  det  blev  en  lång  per.  Dessutom 
måste  han  leda  alla  p  rer  mellan  stationens 
svarta  invånare  och  slita  där  förekommande 
tvister  Greta  Lagerfelt,  öv.  fr.  Alb.  Schwei- 
zer. 

Päleo-  (1.  pa'-).  Förstavelse  med  bet. 
forntida,  fossil  o.  d.  —  Paleobotanlik; 
-iker;  -isk; -ist.  P-ikernprof.  Halle.  Riks- 
museets piska  avdelning,  -gräf,  -en,  -er; 
-I  (-en  1.  -n;  =  fornskriftskunskap);  -isk  (-t). 
Fornskriftskännare,  kännare  av  äldre  skrift. 
Medeltidsp-ien  har  utvecklat  sig  som  en  gren 
av  diplomatiken  (urkundsläran),  -lltisk, 
-t.  Fackl.  P.  tid  äldre  stenåldern  (k  'neo- 
Htisk'  tid  =  yngre  stenåldern),  -ntolög 
(-åg);  -en,  -er;  -I  (-en  1.  -n);  -isk  (-t).  Kännare 
av  p  i  dvs.  läran  om  utdöda  växter  o.  djur, 
fossil-  1.  forsteningslära.  Växtp-i.  -typ, 
-en,  -er;  -samling.  Inkunabel  (se  d.  o.). 
-zoolog;  -i;  -isk.  Riksmuseets  piska  av- 
delning. 

Paléstin1e'nsisk,  -t  1.  oftare  Påles- 
tiil|sk,  -t.  Den  p-ensiska  talmiid  E.  Klein. 
—  Sven  Linder,  P-ska  rester  av  nasirat 
och  håroffer,  1926.  I  den  p-ska  veckotid- 
ningen Den  unge  arbetaren  .  P-skt  folkliv 
M.  Ehrenpreis-A.  Jensen. 

Pale'tt  (-ätt);  -en,  -er.  Färgbräde,  målar- 
bräde,  färgskiva  (där  målaren  upplägger 
sina  färger).  I.  Enkelt.  Pen  är  vanligen 
försedd  med  hål  och  urtag  i  kanten  för  bättre 
grepp  med  tummen.  Gripa  till  pensel  och  p. 
t Regnbdgsberget^ ,  vilket  ~  skimrar  som  en 
p.  H.  Mörne.  Med  alla  pens  färger  M. 
Rogberg.  —  Sminkp-er  från  det  gamla  Egyp- 
ten. II.  Ssgr.  Ex.:  I  sköld-  och  p-formade 
ramar  Harry  Blomberg.  En  liten  mjuk 
p-kniv  Kerstin  Key.  Bredde  ~  på  färgen 
med  sin  p-kniv  Harriet  Bosse.  P-skrap, 
Dec.  1879  (en  jultidning). 

Paletå,  -n  [1.  -en],  -er;  -foder;  -klädd 
m.  fl.  Lång  (säckformig)  ytterrock  särsk. 
för  män  (på  senare  tid  även  för  fruntim- 
mer). I  dagligt  tal  nyttjas  ordet  mer  i 
Finl.  än  hos  oss  (där  det  ofta  är  fackl.). 
Våra  sommarytterrockar  eller  per,  som  det 
heter  på  östra  sidan  om  Bottniska  viken  C. 
G.  Laurin.  En  ung  man,  iklädd  en  p.  av 
tunt,  mörkblått  tyg  Petrus  Norberg.     Vår-, 


herr-,  damp-er.  —  Med  uppslagen  p-krage 
B.  Gripenberg.  Den  p-sydda  ulstern  P.  U. 
Bergström  1931.     Ptyger. 

Paliinpse'st  (-äst);  -en,  -er;  -fynd; -text 
m.  fl.  Handskrift  som  —  sedan  den  ur 
sprungliga  skriften  tvättats,  skrapats  1. 
gnidits  bort  —  nedskrivits  på  samma  per- 
gament. På  per  kan  man  genom  kemikalier 
eller,  numer,  fotografiskt  förfarande  göra 
den  ursprungliga  skriften  läsbar;  på  så  sätt 
har  man  gjort  fynd  av  verk,  som  icke  förut 
varit  kända,  alla  handskrifter  till  Wulfilas 
bibelöversättning  utom  Codex  argenteus  ära 
p-er  och  Ciceros  De  re  publica  var  okänd, 
till  dess  A.  Mai  upptäckte  den  på  en  p.  — 
Det  laboratorium  för  p  fotografi,  som  sedan 
1912  finnes  i  klostret  Beuron.  Internatio- 
nella  p-institutet  i  Cava  dei  Tirreni  1921. 

Palindrom  (-åm);  -en,  -er.  Gåta  över 
ett  ord  som,  läst  baklänges,  också  ger  be- 
tydelse (t.  e.  Roma,  Amor),  vändgåta,  om- 
kastningsgåta. 

Palisa'nder  (akut);  [-n];  -trä  m.  fl. 
Jakaranda  (se  d.  o.).  Orientaliskt  hord  av 
p.  med  pärlemorintarsia  Mari  Mihi.  Gitarr 
av  pimitation.     Taffel  av  p-trä. 

Palissäd,  -en,  -er;  -artad  m.  fl.;  -er|a 
(-ade,  -as;  -ing).  Krigs.;  ofta  om  primitiva 
folks  försvarsverk;  säll.  bildl.  I.  Enkelt. 
En  del  pålar  i  pen  voro  ruttna  och  måste 
ersättas  med  nya  K.  Fägersten,  öv.  Pen 
hade  två  ingångar,  en  från  skogen,  och  en 
från  floden  Erl.  Nordenskiöld.  P-erna  i 
Visby.  Per  ha  numer  i  stor  utsträckning 
ersatts  av  taggtrådshinder.  Medelst  sjöp-er 
avspärra  en  segelränna.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-/br- 
migt  anordnade  ~  celler  M.  Asplund.  P-lik- 
nande  gärdsgårdstyp.  Omgivet  av  ett  högt 
pstaket,  så  tätt,  att  ingeti  kan  kasta  en  blick 
genom  spjälorna.  Att  på  nytt  resa  det  ned- 
brända p-verket  A.  Hj.  Uggla,  öv.  III.  Av- 
ledning. Och  de  ännu  ofärdiga  verken  full- 
bordades provisoriskt  och  p-erades  Nord. 
Fam.**  Syn.  pålverk  (av  tätt  neddrivna  o. 
upptill  spetsade  pålar),  skansverk  av  pålar; 
ibl.  skanspåle;  (p-era :)  förse  med  pålverk 
1.  skanspålar,  befästa  med  skanspålar. 

Palje'tt  (-ätt);  -en,  -er;  -artad  m.  fl.;  -er|a 
(■ade,  -as;  -ing).  Tunn  (rund)  o.  glänsande 
metallskiva  fastsydd  som  prydnad  på  tyg. 
I.  Enkelt.  Så  p-erna  komma  väl  så  små- 
ningom, sakta  men  säkert,  igenl  1932.  Till 
och  med  lärodikten  lånade  panascher  och 
per  ur  teatergarderohen  Agne  Beijer.  Där 
björkens  blad  med  puldp-er  glöda  Emil  Kléen. 
Silver-,  stålp-er.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-broderad 
aftonklänning  från  Lelong  1932.  Violgrått 
siden,  översållat  med  bourbonska  liljor  i 
p-broderi  Emil  Cedercreutz.  Och  parforce- 
ryttarinnan  i  skära  trikåer  och  p-brynja 
Ida  B.  Goodwin.  Mitt  i  allt  p-glitiret. 
P-glittrande  damer,  som  hoppade  genom  tunn- 
band Ebba  Atterbom,  öv.   I  styv  p-kjol  med 


13 


Paljett — Palmett 


14 


mantilj  Öv.  fr.  R.  Lothar.  P-klänning  1919. 
III.  Avledning.  Iförd  svart,  p-erad  klän- 
ning.    Syn.  (metall)flittra,  metallfjäll. 

Paljlfärgad;  -gul.  Förr  stavat  'paille-'. 
Halmgul,  halmfärgad.     I  p-gula  handskar. 

Pall,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Huvudbet. 
Får  jag  en  p.  under  fötterna,  ä  du  snäll  I 
Stig  (upp)  på  p-en,  så  när  du  I  På  en  p. 
vid  hennes  fötter  satt  dottern.  Broderad  p. 
Brås-,  bön-,  dirigent-,  fot(a)-,  mjölk(nings)-, 
skam-,  skur-,  trä-,  tvätt-,  vigselpall.  2)  Mest 
fackl. (Vågrät) avsats  1.  upphöjning,  a)  Bergs. 
När  han  kommit  pä  nedersta  p-en,  säg  han 
en  massa  arbetare,  som  stimmade  vid  in- 
gången till  en  av  orterna  E.  Didring.  —  Där 
bergväggen  ej  har  p-ar,  som  passa  alkorna, 
bygga  ~  Ax.  Klinckowström.  b)  Vanligen 
är  dockan  byggd  i  avsatser  (p-ar),  smalast 
i  bottnen 'Sord.  Fam.^  C)Trädg.  Uppläggas 
tjocka  vallar  av  sand  eller  också  par  av 
torv,  torvströ  eller  vad  man  nu  har  (för 
sparrissäng)  Lind-Liljewall.  Varjämte  en 
s.  k.  ströpall  ~  anlägges  runt  omkring  bän- 
ken G.  Löwegren.  d)  Länt.  Båsen  [i  lagår- 
den] böra  ej  vara  längre,  är  att  djuren  ~ 
stå  med  bakfötterna  strax  intill pens  kant ; 
en  större  längd  gör,  att  träcken  faller  på 
p-en  H.  Juhlin  Dannfelt.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Kalkhäll,  som  i  mer  eller  mindre  p-artade 
avsatser  sänker  sig  xitåt  sundet  R.  Sterner. 
Ett  och  annat  lågt  p-bord  [men  inga  euro- 
peiska stolar]  A.  Lagrelii  resa.  P-broderi  i 
korsstyqn.  Resterna  från  föregående  p-bryt- 
ning(stid)  bergs.  P-dyna.  P-golv  i  gruva. 
P-häst  av  trä,  mycket  stark,  vackert  lacke- 
rad (för  barn).  Hos  japaner  m.fl.,  som  vila 
på  golvet,  har  nackstödet  utvecklats  till  en 
p-liknande,  upptill  ursvängd  liten  möbel. 
Syn.  I.  2)  avsats,  'hylla',  (vågrätt)  skift; 
upphöjning,  'bänk',  vall. 

Paliädi|um(akut);-et,-er.  (Helig)8kydds- 
bild  (varav  ett  samhälle  beror),  skydd.  En- 
ligt tant  Ruttenschölds  åsikt  var  fJesu 
Krubba"  det  p-um,  som  i  det  längsta  skyd- 
dade  Wadköping  för  ~  Hj.  Bergman. 

Palla'sch,  -en,  -er.  Tung  hugg-  o.  stöt- 
värja.  [Valerius]  kvickhet  är  ett  tungt 
kavalleri,  med  blanka  harnesk  och  skärande 
p-er  Tegnér.     Syn.  pamp. 

Palliativ,  -et,  =  1.  -er;  -medel.  Lind- 
ringsmedel för  tillfället  (som  ej  botar  det 
onda\  hjälp  för  ögonblicket,  skenhjälp. 

Pallr|a,  -ade.  Ofta  refl.  o.  i  särskriven 
ssg  (mindre  ofta  uppträdande  i  fast  form). 
Värd.  Konstnären  Erik  Werenskiold  p-ade 
en  gång  som  liten  gosse  på  dessa  gröna 
vallar  C.  G.  Laurin.  /  dag  var  jag  ute 
och  p-ade  i  vårsolen  Maja  X.  —  Ungarna 
p-a  omkring  på  golvet  V.  Benedictsson.  — 
Att  jag  glömmer  att  p-a  mig  ur  hängmattan 
Öv.  fr.  Majken  Borring.  Månke  fick  p-a  sig 
till  sängs  igen  Laura  Fitinghoff.  P-a  sig 
av.    P-a  er  hem,  ungar  I  P-ade  sig  ~  snopen 


i  väg  Maths  Holmström.  Pade  sig  upp 
redan  kl.  11.  Allt  bäst  att  p-a  sig  åstad 
nu  ~  E.  Lieberath.  Syn.  larva,  tulta,  gå 
i  sakta  mak,  palta,  stulta,  traska,  knalla, 
trätta,  motvilligt  ge  sig  iväg. 

Palm,  -en,  -er  (mest  grav).  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  P-erna  äro  i  regel  träd;  den 
vanl.  ogrenade  raka  stammen,  ofta  klädd 
med  gamla  bladslidor,  reser  sig  ej  sällan 
till  ansenlig  höjd  och  bär  i  toppen  en  ut- 
bredd krona  av  väldiga  blad.  Honträd  av 
dadelpalm.  Av  per  äro  kända  omkr.  1,200 
arter.  Vajande  per  omgåvo  ön.  I  p-ernas 
skugga.  Med  hjälp  av  en  repslinga  (klätter- 
gördel)  klättra  på  infödingsvis  uppför  stam- 
men av  en  p.  Pen  som  prydnads-  och  kruk- 
växt. Bottingp-erna  ha  klättrande  stam. 
Dadel-,  dvärg-,  kokos-,  kål-,  olje-,  piassava-, 
sago-,  solfjäders-,  vinpen.  2)  Friare.  Palm- 
blad (som  seger-  1.  fridstecken).  De  ~  hade 
p-er  i  sina  händer  Bibeln.  Räcka  ngn  freds- 
p-en.  Vinna  segerns  p.  och  ~.  Vinna  p-en. 
Torde  tyskarna  ~  få  lämna  p-en  ifrån  sig 
på  det  området  Fr.  G.  Bengtsson.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Av  vissa  p-arter  erhålles  även  socker.  — 
De  'p-blad',  som  7iyttjas  till  begravnings- 
kransar, äro  inga  p-blad,  utan  blad  av 
Cycas  revoluta  (s.  k.  kottepalm).  Boken  är 
skriven  på  p-blad(sremsor).  P-bladstäckta 
hyddor.  —  Stråhatt,  utförd  av  smaljiätad 
fiber,  s.  k.  italiensk  p-fläta  Nord.  Komp.  — 
Marmortrappor  och  p-gårdar  Dan.  —  P-hus 
i  botanisk  trädgård.  —  P-kakor,  kokoskakor, 
linfrökakor  höja  mjölkens  fetthalt.  —  Där 
vägen  slår  mot  p-klädd  strand  Th.  Hwass. 
—  Den  p-kransade,  låga  sandstranden  B. 
Mörner.  —  Suset  i  p-kronorna.  —  De  togo 
p-kvistar  och  gingo  ut  att  möta  honom 
Bibeln.  —  P-kål  av  de  späda  skotten  hos 
kålpalmen  o.  a.  —  Brudgranar  med  skalade 
stammar  och  p-lika  kronor  kvarlämnade  i 
toppen.  —  P-lilja  Yucca.  —  P-lund.  — 
P-olja.  —  Den  p-omsusade  kyrkogården.  — 
P-plantering .  —  En  väldig  p-skog  med  ~  E. 
Westerraarck.  —  P-socker.  —  Pstant.  — 
Till  p-sus  och  blått  vatten.  —  P-söndag(en) 
söndagen  före  påsk.  —  P-träd.  —  Pträdgår- 
dar  och  olivträdsalléer  T.  Orre.  —  Färskt 
p-vin  har  samma  smak  som  jäst  druvsaft 
och  ~  Öv.  fr.  A  Ib.  Schweizer.  P-vinstapparen 
i  arbete  med  klättergördel  och  kalebass.  — 
P-växter.  —  Skeppet  seglar  alltjämt  mellan 
Oceaniens  p-öar  Fr.  Vetterlund.  —  Palmett 
se  d.  o. 

Palm|a,  -ade,  -as;  p-a  in  m; -ning.  Sjöv. 
Hissa  1.  hala  ej  med  bägge  händerna 
samtidigt  utan  växelvis.  Men  vi  fyra  voro 
verkliga  sjömän  ~  och  kunde  palma  hand 
över  hand  Alb.  Engström.  P-ade  in  bukt 
efter  bukt  av  den  blöta  ~  tåten  E.  Lieberath. 

Palme'tt  (-ätt);  -en,  -er.  Palmbladslik- 
nande  ornament  (solfjäderformigt  ordnade 
blad).   Prydd  med  per  i  stuck.  Målad  fris 


15 


Palmett — Pamp|a 


16 


med  p-er.  —  Genom  bortfallandet  av  halva 
antalet  p-blad  uppstår  ~  Andr.  Lindblom. 
Pgesims.  P-urnatne7it.  En  del  p-prydda  ~ 
bältebeslag  A.  Stavenow.  Hur  p-rankan  ännu 
lever  kvar,  trots  ~  Andr.  Lindblom. 

Palp,  -en,  -er  (akut).  Känselspröt  1.  mun- 
spröt  hos  insekter.  Käkar  med  därtill  hö- 
rande känseltrddar  (per).  Maxillerna  med 
sina  per  G.  Adlerz.  De  ~  stora  och  ladna 
underläppsbihangen  (p-erna)  ib.  — Palper|a, 
-ade,  -as;  -ering  1.  palpation.  Ofta  läk.  Han 
p-ade  det  sluddriga  benet,  från  låret  ända 
ned  till  hälen,  rörde  på  lederna,  kände  på 
knäskålarna  Alfr.  Åkerlund,  öv.  Syn.  be- 
röra med  sina  palper  1.  med  handen  o.  så 
undersöka. 

Palsternackja  (utt.  som  ssg  med  grav); 
-an,  -or;  -(8)bit  m.  ti.  Växt(Pa8tinaca  sativa) 

I.  dess  ätliga  rötter.  Förvildad  p-a  har  trä- 
aktig, oanvändbar  rot.  Skurna  strimlor  av 
morötter  och  por  summo  i  soppan.  Grilje- 
rade  p-or  Råd  1917.  P-sbullar  ib.  P-(s)frö. 
P-sskiror.    Den  gulblommiga  p-(s)växten. 

Falt,  -en,  -ar.  Kunde  även  fattas  som 
två  ord,  dock  sinsemellan  oklart  samman- 
hållna (liksom  'avledningarna').    !•  Maträtt. 

1)  Säll.  i  plur.  Baka  p.  Skam  den  som  inte 
kan  rå  med  en  p.  efter  en  stadig  middag 
'Kapten   Punsch'.     (Blod)palt  med  lingon. 

2)  Sken  ~  som  en  p.  i  en  hornlykta  mitt 
ibland  alla  generalerna  Jörgen.  Lysa  som 
en  p.  i  en  hornlykta.  3)  Hit  ansluter  sig 
(på  grund  av  likhet  med  'p-plätt')  Fikonpalt. 

II.  1)  Ngn  gång  värd.  även  'p-er'.  Då  du 
ännu  var  en  liten  p(-er),  som  traskade  om- 
kring i  kolt.  2)  Nedsättande.  Jag  trodde 
jag  skulle  få  folk  av  dig,  men  nu  ser  jag, 
att  du  är  och  förblir  en  p.  Harry  Blomberg. 
Opp  med  dig,  din  p.l  hörde  han  Bergström 
säga  ib.  —  Olycks-,  syndapalt.  3)  Sälls. 
utom  i  ssgn  harpalt.  Att  hundarna  ~  ej 
voro  i  stånd  att  resa  p-en  igen  E.  Sparre. 
Syn.  I.  blodpudding;  blodplätt(ar);  ibl. 
paltbröd;  II.  1)  parvel,  puttifnask(er),  pys, 
liten  8larv(er);  2)  stackare,  kräk,  lump.  — 
Paltbak.  -bröd;  -sbageri  m.  fl.  P.  och 
fläsk.  I  maj  1915  anordnades  ett  mindre 
p-sbaQeri  vid  Stockholms  stads  slakthus. 
-plätt.  Grädda,  baka  p-ar.  -sås.  Mjölksås 
till  paltbröd.  —  Palt|aS  -an,  -or.  Mest  i 
plur.  Anslutningen  till  föreg.  rätt  svag. 
Fram  med  mammas  röjla  nattrock  —  den 
p-an  behöver  vädras  I  Åke  Hasselblad.  — 
Klädd  i  de  uslaste  p-or.  Eller  också  stolt- 
serar  infödingen  ännu  hellre  i  några  av- 
lagda europeiska  p-or  W.  Kaudern.  Dra 
på  dej  p-orna  i  en  fart  å  kom  I  Klädp-or. 
Syn.  (por:)  slarvor,  trasor,  lump(or),  (gamla) 
dåliga  kläder.  —  Palt|a^,  -ade,  -as.  Fattas 
ofta  som  två  ord.  Alltid  mest  i  lösbara  1. 
särskrivna  ssgr  o.  värd.  I.  Blott  i  ssgn 
påp-a  ru  (se  d.  o.).  II.  En  barnunge,  som 
just  lärt  sig  p-a  omkring  i  barnkammarn. 


P-a  sej  iväg.  P-a  dej  unnan  nu  I  Nå,  jag 
pade  ut  och  drog  fram  sängen  Fanny  Al- 
ving.  Syn.  II.  traska  1.  ge  sig  (iväg  o.  d.). 
—  Paltig,  -t,  -are;  -het.  Värd.  Mest  till 
paltad  Nej.  det  där  ser  för  p-t  ut,  ta  en 
annan  rock  I  För  att  dölja  sina  '^  p-a  kläder 
Öv.  fr.  L.  Lloyd.  Hnr  trasiga,  smutsiga 
och  p-a  dessa  ungar  än  kunna  vara  ~.  Syn. 
uselt  klädd ;  som  ser  dålig  (o.  sliten)  ut, 
gammal  o.  dålig. 

Palä,  -et  [1.  -t],  -er;  -fasad  m.  fl.  Slott(8- 
lik  byggnad),  palats.  De  turkiska  paschorna 
i  Höga  Porten  eller  p-et  voro  fyxtlåtna  och  ~ 
F.  R.  Martin.  Det  gamla  Wallenbergska 
p-et  vid  Kungsträdgården  Estrid  Linder.  — 
Vad  jag  som  tio,  tolvåring  kunde  höra  och 
se  från  våra  p-fönster  Prins  Carl. 

Paläo-  stavas  'paleo-',  se  d.  o. 

Pamfle'tt  (-ätt);  -en,  -er;  -författare  m.  fl.; 
-i'st  (-en,  -er).  Smäde-  1.  nidskrift  (resp. 
-skrivare),  (saltad  1.  hätsk  1.  ärerörig)  flyg- 
skrift. En  beryktad  p.  från  frihetstiden 
(,  riktad  mot  ~}.  Och  Set  Poppius  berättar 
om  pr  ocenter  i  och  p-skriveri  i  Stockholm  i 
förra  seklets  mitt. 

Pamp,  -en,  -ar.  1)  Åld.  Stor  hugg-  och 
stötvärja.  Ty  känd  var  Hane  att  svänga 
pen,  I  där  döden  lurade  värst  i  kampen  T. 
Petre.  —  I  bildl.  uttr.  ännu  brukligt,  t.  e. 
Att  det  ~  slutar  med  seger  för  den  sida,  där 
han  svänger  sin  p.  V.  Spångberg.  2)  Bildl. 
Ngt  värd.  P.  i  överförd  bemärkelse  påstår 
sig  Natan  Söderblom  ha  varit  den  förste  som 
använt  Y.  Brilioth  1918.  Han  tycker,  att 
han  är  en  sabla  p.  ~  Fanny  Alving.  Alb. 
Engström,  Par  och  stackare  (1926).  Det 
var  karlar  och  p  ar  bara,  /  det  var  karlar, 
för  si,  det  var  vi  O.  Thunman.  Nu  är  sko- 
makaren en  väldig  p.  i  det  lilla  samhället. 
Jag  har  hört,  att  du  är  pen,  storpamp(en) 
däruppe.  Rika  par.  —  Heders-,  kommunal-, 
kår-,  socken-,  stor-,  storstads-,  styrelsepamp. 
Syn.  1)  pallasch,  hugg-  (o.  stöt)värja,  ibl. 
plit;  2)  storgubbe,  märklig  (o.  inflytelserik) 
person,  kaxe,  matador.  —  Pampig,  -t,  -are; 
-het.  Värd.  Till  pamp  2.  En  p.  karl  E. 
Didring.  Och  känner  sig  väldigt  p.  Gust. 
Janson.  Du  ä  så  lagom  2)-  nu  I  Denna  sida 
av  hans  [Karlfeldts]  verskonst,  allt  detta 
p-a,  saftiga  och  klatschiga  J.  Hemmer.  En 
falk  går  bredbent  och  p.  på  randen  av  klyf- 
tan ~  AU).  Engström  1907.  Ett  ännu  p-are 
exemplar  av  stolta  fjällskivlingen  fann  jag 
vid  ~.  Det  p-aste  privathuset  i  staden.  En 
p-t  tecknad  häst.  Syn.  kaxig,  katig,  stursk, 
karsk,  ibl.  'svällande'  1.  övermodig;  ståtlig, 
'stolt',  präktig,  imponerande,  imposant, 
pompös,  'prima',  förstklassig,  klämmig'. 

Pa'mp{a  (akut);  -an,  -as;  -asgräs  (Corta- 
deria  argentea)  m.  fl.  Särsk  förr  vanligast 
i  plur.  Stor  gräs-  (o.  salt)stäpp  i  (särsk. 
det  sydligare)  Sydamerika,  ibl.  grä8land(et). 
Pa  är  det  sydamerikanska  ordet  för  allt. 


17 


Pamp|a — Panel  |a 


18 


I 


som  är  slätt,  stäpp,  öken  S.  Barthel.  Jane 
Gernandt-Claine,  Pampan  (1900).  Att  fira 
julen  ute  på  p-an  i  en  fransk  familj  J. 
Gernandt-Claine.  Seda^i  bilen  börjat  tränga 
ui  ridhästen  som  transportmedel  pä  p-an  E. 
H.  Kranck.  På  den  stora  pan  Erl.  Nor- 
denskiöld. —  Urskogar,  omväxlande  med 
p-as  (i  Bolivia)  ib.  —  P-asgräsets  siden- 
glänsande eller  rödskimrande  honvippor  voro 
mycket  omtyckta  i  1870-  och  1880-talens 
makar  tsbuketter. 

Pampig  se  under  pamp. 

Pampu'sch,  -en,  -er.  Ytterkänga,  yttersko 
(numer  vanl.  av  gummi  o.  ofta  med  skinn- 
kant upptill).  ' Söderamriskans'  förkärlek 
för  länga,  smalskaftade  p-er  1930.  Hjälpte 
henne  på  med  p-er yia  Helena  Nyblom.  Över- 
dragsntrumpan  ~  avsedd  att  begagnas  som 
skydd  över  balskor  och  silkesstrumpor  inuti 
p-erna  1927.  —  Mellan  p-kanten  och  kjol- 
fållen Fanny  Alving  1922. 

Pan,  -en,  -er.  Polskt  ord  för  '(nådig) 
herre'  (om  polsk  adelsman).  P.  Jacek  gav 
honom  två  gulden'^  Öv.  fr.  Reymont.  Den  där 
p-en  står  över  alla  misstankar  Öv.  fr.  Ljeskov. 
P-ernas  stolta  land  Harry  Blomberg. 

Pan-  (1.  pa'n-).  Förstavelse  =  hel-,  all-, 
stor-,  samlande.  T.  e.:  En  p-amerikansk 
kongress  K.  Zilliacus.  Rabindranath  Ta- 
gore,  som  med  sitt  p-asiatiska  budskap  väckte 
studenternas  hänförelse  J.  G.  Andersson. 
På  den  nu  avslutade  p-europeiska  kongres- 
sens sista  dag  1926.  P-germanismen.  P-isla- 
mismen  tidningsspöke  säger  missionär  1925. 
Det  gällde  en  blivande  p-luthersk  konferens, 
som  ~  K.  B.  Westman.  Stod  i  förbindelse 
med  p-slavisterna,  bröderna  Aksakov  Öv.  fr. 
Arv.  Järnefelt.  Den  p-slavistiska  pressen 
G.  Kåhre.  Har.  Hjärne,  P-slavistisk  histo- 
riosofi. 

Panacé,  -(e)n,  -er.  Universalmedel,  bote- 
medel för  allt. 

Pa'nama  (1.  ibl.  pa-,  säll.  -ma);  -n,  [s]. 
P-hatt,  hatt  (med  stora  brätten  o.)  flätad 
av  fibrerna  av  Carludovica  palmata  (i  nord- 
västra Sydamerika)  o.  så  mjuk  att  den  kan 
hoprullas  o.  stoppas  i  fickan.  I.  F^nkelt. 
Och  på  huvudet  bar  han  en  mjuk  p.  Henning 
Berger.  Äkta  p.  —  De  allra  finaste  p-hat- 
tarna  komma  sällan  till  Europa.  En  ~  sval 
sommarhatt  av  P.   U.  B:s  p-imitation. 

Pana'sch,  -en,  -er;  -prydd  1.  -erad.  Fjä- 
derbuske, hjälmbuske.  Likvagneti  drogs  av 
åtta  svarta  hästar,  var  och  en  med  en  stor 
p.  av  nickande  strutsfjädrar  på  huvudet  Öv. 
fr.  O.  Wilde.  Sorgp-er.  — •  Förspänd  med 
fyra  vita  p-erade  hästar  Fr.  Böök. 

Pandemöni|um  (må-,  säll.  mo);  -et, 
[-er].  Jfr  pan-.  Sannskyldigt  helvete(slarm 
i.  d.),  helvetes-ort,  samling  av  elaka  männi- 
skor 1.  av  avgrundslukter  o.  d.  Sångerna 
och  trummornas  eviga  bom-bom  gjorde  natten 
till  ett  sannskyldigt  p-um  A.  Ruhe,  öv.    En 


svart,  ovädrad  tambur  med  ett  p-um  av 
lukter  Elis.  Krey-Lange.  Nu  kväka  grodorna 
vid  Flommens  vatten  /  ~  /  ett  p-um  för  full 
orkester  A.  Österling. 

Panegyrik  (hårt  g);  -en,  -er;  -artad. 
Föredraget  var  snarare  en  p.  än  ett  objektivt 
framläggande  av  fakta.  Att  Adlersparre  icke 
var  någon  stor  man,  som  en  eftertida  p. 
avlats  att  göra  honom  till.  Det  är  icke 
meningen  att  här  skriva  någon  p.  över  kvin- 
norna i  ~  I.  Lo-Johansson.  Syn.  (över- 
drivet) lovtal,  äreminne;  ensidigt  (o.  över- 
drivet) ros(ande).  —  Panegyriker,  -n,  =. 
Lovtalare,  lovprisars.  En  p.,  för  att  icke 
säga  en  smickrare.  —  Panegyrisk,  -t.  En 
p-t  färgad  sammanställning  av  ~  C.  Hallen- 
dorff.  Och  där  hölls  ett  p-t  tal  för  honom 
Herm.  Rydin.  Fascismens  j)-a  historieskri- 
vare, Oorgolini  T.  Fogelqvist.  Syn.  över- 
drivet (]ov)prisande. 

Panel,  -en,  -er  (akut).  Brädbeklädnad  på 
rumsväggar  (vanl.  blott  nedtill).  I.  Enkelt. 
Golvläggningen  är  dålig,  och  runt  omkring 
rummet  går  en  fem  fot  hög  p.  Karl  Hed- 
berg, öv.  Man  har  nu  ofta  mycket  hög  p., 
särskilt  i  matsalar.  Vanligen  är  pen  sam- 
mansatt av  fält  eller  'speglar',  omgivna  av 
ramverk.  Sätta  upp  ny  p.  En  hemlig  gång 
dold  av  pen.  Ett  stort  rum  med  pnrlfär- 
gade  p-er  And.  Ramsay.  Rummet  hade  furu- 
per. Vägg-,  tak-,  smygpanel.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Det  knakade  spöklikt  i  salongens  pbeklädnad. 
S-formig  p-borste  av  prima  vit  fiber.  P-diva- 
nerna  slapp  man  se  på  sjuttitalet;  de  till- 
hörde åttitalets  speciella  skönhetsvärden 
Gurli  Linder.  I  fonden  en  liten  pdörr  B. 
Gripenberg.  P-fyllning  fackl.  =  'p-spegel'. 
Ett  p-fält,  2^ä  vilket  en  påfågel  stoltserade, 
lyste  mot  väggen  ~  G.  G.  Molin,  öv.  Runt 
kring  alla  väggar  var  en  lång  p-hylla  med 
fiera  hundra  tennarbeten  Ville  Vallgren. 
Soffans  p-hylla  V.  Granfelt.  En  ouppmärk- 
sammad p-höna  pd  baler  och  bjudningar 
Eva  Wahlenberg,  öv.  P-höns  jfr  föreg.; 
även  =  'förkläde'  (på  baler  o.  d.).  P-klädda 
väggar.  P-list(er).  Snickare  och  p-makare. 
[Att  porträtten  j^å  Läckö]  pä  känt  sätt  ut- 
skurits  ur  sina  p-ramar  Gunnar  Wenner- 
berg.  P-råttor.  En  p-soffa  och  ett  bokskåp  vid 
motsatta  kortväggen  ~.  P-spegel  fackl.,  jfr 
dörrspegel.  P-verk  med  fullständig  pilaster- 
anordning  ~  ä  Drottningholms  slott  Nord. 
Fam.*  Kryssfaner,  billigare  än  annat p-virke. 
P-vägg.  Syn.  panelning.  —  Panella,  -ade, 
-as;  p-a  om  m;  -ning  (-en,  -ar;  ofta  konkr.). 
1)  Rummet  var  ~  högt  p-at  Har.  Molander. 
Det  ljust  p-ade  rummet.  Och  att  väggarna 
i  badrummet  är  pade  m^d  välluktande  san- 
delträ.  Salen  var  ekp-ad  till  manshöjd  Strind- 
berg. Lät  ~  p-a  om  lillstugan  N.  S.  Lund- 
ström, öv.  2)  Som  en  råtta  i  en  p-ning. 
Fönsternischer,  p-ningar  och  möbler  voro  i 
svartnad  ek  V.  Benedictsson. 


19 


Panera — Panna* 


20 


Paner|a,  -ade,  -as;  -ing.  Doppa  i  ägg  1. 
smält  smör  o.  rivebröd.  Svinfötterna  kunna 
p-as  med  rågmjöl  och  rivebröd  och  fä  lång- 
samt brunsteka  ~.  Par  fläsket  med  skorp- 
mjöl  och  steker  det  i  smör.  Pat  kalvhuvud 
Hagdahl.  Pade  (kokta)  kroketter.  Syn. 
bröa;  (rätt  nära  stå:)  griljera,  gratinera. 

Pan|flöjt  o.  Panjpipa.  Blåsinstrument 
(forngrekiskt,  ännu  i  användning  på  Söder- 
havsöarna  o.  i  Sydamerika),  består  av  flera 
oliklånga  rör  hopfogade  i  en  lång  rad. 
Infödingarna  på  Salomonöarna  blåsa  i  p-flöj- 
ter  upp  till  dans  1927.  Han  lockade  åhö- 
rarna från  sig  själva,  och  de  följde  leende 
hans  ppipa  Öv.  fr.  O.  Wilde.  Syn.  herde- 
flöjt,  'syrinx'. 

Pang,  Ijudhärmande  interj.  P.,  nu  gick 
skottet  I  P.,  där  small  en  fönsterruta,  -r 
Pang|a,  -ade,  -as.  Värd.,  slangartat.  Jag 
tänkte:  »iVw  haren  jag  par!*  (knäpper)  K. 
Stangenberg.  —  Måtte  jag  aldrig  olyckas, 
så  jag  par  nån  ruta,  för  ~  Ester  B.  Nord- 
ström. 

Pangerman  m.  fl.  se  pan-. 

Panik, -en,  [-er].  I.  Enkelt.  Gripas ,  fattas 
av  p.  Återigen  utbröt  p.  Om,  den  allmänna 
osäkerhetskänslan  övergick  till  p.  Amelie 
Posse-Bråzdovå.  Den  övriga  delen  av  hjor- 
den flydde  i  p.  Börspanik.  II.  Ssgr.  Ex.: 
I  p-artad  flykt.  Stämningen  (på  börsen) 
p-artad.  En  p-gripen  människomassa  Sten 
Granlund,  öv.  P-känsla.  Undvika  p-köp  om 
börsköp.  Som  en  p-slagen  fårskock  Fr.  G. 
Bengtsson.  P-stämning  råder  i  Berlin  1923. 
P-stämning  hos  producenter  och  säljare.  En 
p-unge  utbröt  i  går  vid  ■^.  Syn.  panisk 
förskräckelse,  (allmän,  plötslig)  bestörtning, 
våldsam  1.  besinningslös  skräck  (o.  förvir- 
ring), plötslig  (oförklarlig)  fasa  1.  skräm- 
sel. —  Pänisk,  -t.  Mest  i  uttr.  P.  för- 
skräckelse panik. 

Pank,  [-t,  -are;  -het].  Mest  predikativt. 
Värd.  Att  pengarne  kommit  som  ett  manna 
i  öknen,  emedan  han  var  alldeles  p.  Ax. 
Schröder.  Pirre,  den  fordom  städse  p-e  löjt- 
nanten Gbgs  Handelstiiin.  1926.  Lika  p-a 
som  när  vi  gåvo  oss  av  Sigge  Strömberg. 
Alldeles  i>luspankt  Alb.  Ytterlund.  Dels 
på  grund  av  sin  kroniska  p-het,  dels  ~  Sv. 
Skämtlynne  1913  (1909).  Syn.  utan  pengar, 
utblottad  1.  renskrapad  (på  schaber),  som 
har  ebb  i  kassan. 

Pank|a%  -an,  -or.  Se  braxenpanka.  Här 
sitter  folk  ~  och  metar  p-or  på  franska  bröd 
Harry  Blomberg. 

Pank|a%  -an,  -or.  Vulg.  Vägglus,  'vägg- 
madam'. Ingen  skam  att  ha  -»p-or*  (vägg- 
lösa)  hemma  längre?  1931. 

Pa'nkreaskörtel(n)  (grav).  Bukspott- 
körtel(n). 

PannjaS  -an,  -or.  Bet.  så  skilda,  att 
man  kunde  från  det  övriga  avsöndra  tegel- 
o.  fängp-a.  I.  Enkelt.  1)  Huvudbet.  Grytan 


har  vanligen  öron,  p-an  handtag;  ofta  är 
pan  grundare.  Sätta  p-an  på  spisen.  Stekas 
i  p-a.  Stek-,  plätt-,  pannkaks-,  munk-,  ome- 
lett-, smält-;  läng-;  tackjärns-;  kok-,  kaffe-, 
koppar-,  destillations-,  lim-;  ång-,  värme(led- 
nings)-,  kallar-,  brygg-,  växthus-;  högtrycks-, 
ångp-a.  2)  Särbet.  a)  Fängp-a  (se  d.  c). 
b)  Tak-,  tegel  p-a.  Hade  tegeltak  med  stora 
stenar  ovanpå  för  att  hålla  kvar  p-orna 
och  ~  Alfr.  Åkerlund,  öv.  II.  Ssgr.  Ex.: 
P-anläggning  för  hospitalsbyggnaden  i 
Växjö.  P-biff  kok.:  målet  kött  stekt  aom 
biff  i  p-a,  med  lök.  Lämpar  sig  bäst  för 
p-eldning,  dvs.  i  hus  med  centralvärme.  Att 
halstret  där  ~  endast  använts  till  p-fot  N. 
Keyland.  Ett  p-järn  med  potatispannkaka  ~ 
Vilh.  Moberg.  P-kaka  m.  fl.  se  d.  o.  [Väl- 
lingen] hade  visat  avsikter  att  bubbla  över 
p-kanten  och  hamna  i  askan  Fanny  Alving. 
"Heimdalh  fick  ligga  tre  timmar  för  p-läcka. 
P-murar,  rymmande  90,  100  och  125  liter, 
säljas  billigt.  Ängfärjan,  som  f.  n.  ligger 
i  Malmö  för  p-rengöring.  Stockholms  elek- 
triska p-rensningsaktiebolag.  Så  stjälpte  hon 
en  p-ring  över  elden,  skurade  en  aluminium- 
kittel  ~,  slog  i  vatten  och  satte  den  på 
pringen  C.  Larsson  i  By.  Prum  i  fabrik, 
på  fartyg  o.  d.  för  ångpanna;  ångpanne- 
rum. Järnvägsstyrelsen  hemställer,  att  be- 
nämningen maskin-  och  pannskötare  utbytes 
mot  maskinbiträde  1932.  P-stekt  sill.  Psten 
stenhårda  skorpor  som  avsätta  sig  i  ångp-or 
matade  med  sådant  vatten  varur  olösbara 
salter  lätt  utfällas.  Icke  p-stensbildande 
matarvatten  E.  Roesler.  För  att  undvika 
p-sbildning  måste  man  ha  gott  matarvatten. 
P-ställ  på  fotogenkök  o.  d.  Syn.  (ibl.  rätt 
nära:)  kanna,  gryta,  kar,  kittel,  fat,  lägg', 
'järn'. 

Pann|a%  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  P-an  be- 
gränsas nedåt  av  ögonbrynen,  uppåt  av  hår- 
fästet och  övergår  åt  sidorna  i  tinningarna. 
Ha  hög,  låg,  bred,  välvd,  sluttande  p-a. 
Håret,  som  lämnade  p-an  fri,  som  låg  ner 
i  p-an.  Med  mössan  djupt  neddragen  i  p-an. 
Ha  håret  benat  mitt  i  p-an.  —  Bynka  p-an. 
En  rynka  syntes  i  p-an.  Av  bekymmer  fårad 
p-a.  Med  öppen  p-a.  Torka  svetten  ur  p-an. 
Svetten,  som  pärlade  utför  hans  pa.  Med 
Kainsmärket  i  p-an.  Lögnen  står  stämplad 
på  hans  p-a.  David  träffade  filistéen  i  p-an 
Bibeln.  Kaptenen  slog  sig  plötsligt  för  p-an: 
Dräkten,  den  hade  jag  glömt!  Med  handen 
för  p-an.  Tog  sig  dt  p-an  som  för  att  sansa 
sig.  Hans  tänkarpa.  —  Gav  tjuren  med 
spaken  ett  slag  för  p-an,  som  hejdade  den. 
Slå  angriparna  tillbaka  med  blodiga  p-or. 
Skjuta  sig  en  kula  för  p-an.  2)  Och  detta 
har  du  p-a  att  säga  till  mig!  vågar  du,  är 
du  fräck  nog  att,  har  du  mage  att.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Pbayid  och  halsprydnader.  Bördan 
vilar  på  ryggen  och  fasthdlles  av  ett  p-band. 
Pä  en  häst  finns  en  liten  fläck,  där  p-benetär 


21 


Panna* — Pansar 


i^S^22 


sd  tunt  som  en  tolvskilling  ~.  Med  bräckt 
p-ben.  P-bindel.  P-bredd.  Ett  lätt  p-Jior. 
Men  kring  sångarns  bleka  tinning  /  spände 
solen  själv  sitt p-yuld  O.  Thunman.  Krabba 
med  tvä  långa  p-horn.  Med  långt,  nedlig- 
gande  p-hdr.  P-höjd.  P-knöl.  Och  hon  log 
dt  Prinsens  svarta  p-lock  S.  Siwertz.  Med 
plugg  som  en  häst  ~.  Under  p-luggen. 
Nackok,  p-ok  eller  sele.  Prem  t.  e.  på  betsel. 
Med  en  allvarlig  p-rynkning.  Psmycke. 
P-spröt  zool.  =  antenn.  Nötskrikan  reser 
sin  p-tofs  och  ~.  P-valk.  Med  hög  p-välvning 
B.  Mörner.  Ett  oparigt  p-öga  zool.  Syn. 
(värd.  ibl.:)  flint,  planet. 

Pannkak|a  (ofta  utt.  pangk-).  Anslut- 
ningen till  panna^  numer  rätt  svag.  I.  En- 
kelt. 1)  På  torsdagarna  fingo  vi  alltid  ärter 
och  p-a.  Grädda  p-or.  Vända  på  p-an,  sd 
att  den  blir  gräddad  på  bdda  sidor.  Tunna, 
tji>ckapor.  P-or  med  hjortronsylt.  Ta  socker 
pd  p-an.  Grädd-,  äppel-,  ärt(mjöls)-,  ugns-, 
sylt-,  fläskp-a.  2)  Märk  bl.  a.  (gärna  värd.) 
uttr.  som:  Platt  som  en  p-a.  —  Ett  fram- 
vrdlat  'marsch,  p-a'!  (även  utt.  -käka^;  säges 
till  sölare  1.  för  att  köra  av  ngn)  D.  Åslund. 
—  Av  mitt  fina  dagsprogram  blev  det  full- 
komlig pa  (det  föll  ihop,  gick  i  putten, 
blev  ingenting)  Vera  Fridner.  —  Beror  all- 
deles på,  hur  man  vänder  på  p-an  Fanny 
Alving.  —  Kop-a  kokaka,  kosmocka.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Metade  mörtar  på  p-sdeg  E.  Lindorm. 
De  blir  ingen  kvarnresa  av,  sa  gumman, 
för  p-slaggen  vill  inte  släppa  Altuna,  Upp- 
land. Vispa  p-ssmet  Harry  Blomberg.  P-s- 
spade  jfr^  t.  e.  tårtspade. 

Panna,  -(e)n,  -er;  -stycke  m.  fl.  Fält  1. 
'spegel'  med  ramverk  (i  vägg,  dörr,  panel 
o.  d.);  träskiva  (i  st.  f.  duk)  till  målning; 
målning  på  sådan  spegel  1.  skiva.  Serien 
av  reliefporträtt,  som  mi  pryder  p-trna  Jac. 
Ahrenberg.  Matsal  med  ekp-er  och  gyllen- 
läder V.  Vallgren.  De  vackra  2}-erna  över 
dörraryia  S.  Lagerlöf.  Träp-er.  —  Porträttet 
är  målat  på  p.  Gust.  Jaensson.  [Målade] 
på  små  nätta  per  vid  ett  litet  bräckligt 
*^ältstaffli  G.  Nordensvan. 

PanÖ'ptikon  (två  korta  -å-;  akut);  -et,  =. 
Utställning  av  vaxbilder,  vaxkabinett  (ofta 
med  bilder  av  historiska  personer).  I  Stock- 
holm fanns  ett  p.  1889—1922.  Gå  på  p. 
och  se  Kejsar  Wilhelm,  Yngsjömörderskan 
m.  m.  P-s  skräckkammare.  —  Något  stelt, 
p-artat.     Orörlig  som  en  p-figur. 

Panorämja  (-å-  1.  -o-;  mest  grav);  -at  [1. 
-an],  -or.  Vidsträckt  rundutsikt,  rundblick, 
rundsyn;  (byggnad  med)  rundmålning.  Ofta 
bildl.  I.  Enkelt.  Från  kratervallen  upp- 
rullar sig  för  våra  blickar  ett  storslaget 
p-a.  Där  varje  timme  nya,  hänförande  p-or 
öppna  sig  O.  Sjögren.  Det  härliga  fjäll- 
p-at.  —  Om  jag  ser  tillbaka  pd  mitt  livs 
p-a  ~.  —  Torgel,  på  vars  andra  sida  p-an 
var  belägen  ~  Alfh.  Agrell.   II.  Ssgr.   Ex.: 


Ett  p-aartat  landskap,  målat  av  ~.  Påbygg- 
nad. P-af örevisare.  Irländaren  Ii.  Barker 
skall  ha  varit  den  förste  pamdlaren  (en 
rundmålning  av  Edinburgh  1788). 

Panpipa  se  panflöjt. 

Pansar  (grav);  -et,  =;  best.  plur.  -en 
1.  -na.  Skyddöbeklädnad  för  krigare  (i  sht 
förr),  för  fästningsverk,  fartyg  o.  biler,  för 
kassaskåp  m.  m.;  ibl.  vissa  djurs  (t.  e. 
sköldpaddans)  naturliga  skyddsbetäckning. 
I.  Enkelt.  1)  Egentl.  a)  Den  medeltida 
riddaren,  klädd  i  sitt  tunga  p.  Ikläden  eder 
p-en  Bibeln.  Vid  pens  rassel  och  hovarnes 
tramp  Alfr.  Jensen,  öv.  b)  Framställning 
av  tjockt  p.  Kanoner  avsedda  att  genom- 
bryta, bekämpa  p-et.  Vid  provskjutninyar 
av  p-et  för  att  pröva  dess  motståndskraft. 
Från  1890-talets  slut  brukas  för  grövre  p. 
ythärdat  eller  cementerat  p.  Stål-,  nickelstål- 
pansar.  Kryssare  utan  sidpansar.  2)  Friare 
o.  bildl.  si)  Strandbergs  första  diktsamling, 
som  bär  det  karaktäristiska  namnet  Sånger 
i  pansar  Hj.  Alving.  Och  havet  sover  under 
isens  p.  J.  Tegengren.  Ibland  ~  överdrogs 
bdten  av  ett  ispansar  A.  Frideen.  Han 
klädde  sig  i  rättfärdighet  sdsotn  i  ett  p. 
Bibeln.  [En  skrovlig  yta,  som  är  ett]  nöd- 
vändigt p.  i  en  ond  värld  Annie  Furuhjelm. 
Iförd  ett  ogenomträngligt  p.  av  tålamod 
Ellen  Wester,  öv.  b)  Kroppen  bred,  om- 
given av  ett  p.  av  en  kupig  rygg-  och  en 
platt  buksköld  E.  Lönnberg  (om  sköldpad- 
dor).    Pd  alligatorns  ryggpansar. 

II.  Ssgr.  Ex.:  P-(automo)bil.  P-batteri. 
P-(be)kläd\d  (-nad).  P-brytande  kanoner 
nämndes  i  slutet  av  1800-talet  grövre  kust- 
o.  fartygskanoner.  P-bdt  har  i  Sverge  varit 
namn  för  pansrade  kustförsvorsfariyg ;  efter 
'Sverige-typens  tillkomst  (1916)  kallas  de 
pskepp.  Genom  Svenska  p-båtsf öreningen 
insamlades  omkring  16  miljoner  kronor,  och 
för  dessa  penningar  anskaffades  bl.  a.j)-båten 
(F-båfen)  'Sverige'.  P-däck.  P-däckskryssare 
äro  nu  ersatta  av  'lätta  kryssare'.  P-däc- 
kade  örlogsfartyg.  P-dörrar.  P-fartyg  med 
helt  1.  delvis  pansarklädda  sidor.  P-flotta. 
P-färg,  skyddar  mot  syror,  lut,  fukt,  för- 
rostning  m.  m.  P-granat  jfr  p-projektil. 
Och  min  revolver  skulle  ~  ha  varit  en  lek- 
sak mot  dessa  vidunders  p-hud  Bengt  Berg. 
Rotorn  [till  ultracentrifugen]  är  innesluten 
i  ett  tjockväggigt  p-hus  av  stål.  Urkedja  ~ 
förnicklad  s.  k.  p-kedja  Åhlén  &  Holm. 
Riddarna  uppträdde  i  järnrustning,  och  även 
hästen  p-kläddes  delvis  N.  Fischerström. 
P-kon8truk\tion  (-tör).  P-kryssare  jfr  p-fartyg. 
Undersökning  av  p-materiel  för  t>  Gustav 
F»  och  ~.  P-plattor.  Skyddad  av  p-plåt. 
P-projektil  för  gmslagning  av  starkaste  p. 
Kasematter  (p-rum).  Om  man  drar  [de  elek- 
triska] ledningarna  genom  s.  k.  p-rör,  vilka  ~ 
äro  fullkomligt  brandsäkra  1920.  Sexti  cm:S 
betong,  armerad  med  dubbla  p)-skenor  1918. 


23 


Pansar — Panteism 


24 


P-skepp.  Pskjorta  ibl.  =  brynja.  P-skydd. 
P-skyddade  kanoner.  Modärna  fort  med  höj- 
och  snnkbara  p-torn.  P-tdg  ha  lok,  tender 
och  vagnar  skyddade  av  j^-  Motordrivna  ~ 
p-vagnar,  till  en  början  kallade  *tanks», 
vilka  uppftmnos  under  världskriget  Nord. 
Fam.'     P-valv.     Skottsäkra  p-västar. 

—  Pansrja,   -ade,  -as.    Oftast  refl.  1.  i 
perf.    part.     E^^entl.    o.   bildl.     1)   Upp  och 
p-a  dig  till  örlig  ~  Karlfeldt.   Pade  ryttar- 
skaror V.  Rydberg.    Pd  p-ade  gångare.  En 
p-ad  näve,  som  griper  om  en  dolk.  2)  Säkrast 
är  att  p  a  fartyget,  valvet.    Opade  eller  lätt 
pade  fartyg.     Havets  p-ade  jättar.  —  De 
p-ade  odjuren  krokodilerna.  —  Frukten  [hos 
äkta    sagopalmen]    är  ~  p-ad    B.   Jönsson. 
3)  Hon  är  som  p-ad,  osårbar,  ty  ~  Fr.  Böök. 
Syn.  se  bepansra. 
Panslavism  m.  fl.  se  pan-. 
Pant,   -en,   -er  (grav).     Vanligast  mer  1. 
mindre   koiikr.    men   särsk.    efter    'i'  även 
abstr.  1)  Lösören  såväl  som  fastigheter  kunna 
vara  p.,  även  värdepapper  och  kontanta  pen- 
ningar körd.  Fam."  Man  skiljer  mellan  hand- 
pant (då  man  har  pen  i  handen)  och  hypotek 
(då  ägaren  fortfarande  behåller  och  brukar 
pen).     Belåning  av  lösörep-er.     Ja,  om  du 
ger  mig  p.     Loven  kan  ryggas,  men  p.  bär 
pengarna   hem.     Låna   ut  mot  p.     Behålla 
som  p.    Lösa  in  en  p.    Låta  p>-en  förfalla. 
Auktion   på  förfallna,  outlösta  p  er.     Ha, 
lämna,  ta(ga)  ngt  i  p.  (för  ngt).    Stå  i  p. 
Sätta   sitt  liv,  sitt  huvud,  sin  ära,  sitt  ord 
i   p.    (på   att  ~J)-  —  Tager  änkans  ko  i  p. 
Bibeln.     Jag  har  tagit  hans  klocka  i  p.  — 
Underpant  oha.  h\\å\.   2)  Vid  pantlek.    Deri 
som   icke  svarat  med  ett  rim  inom  två  mi- 
nuter, ger  p.     Vem  tar  emot  och  lyser  upp 
p-erna  ?  Jag  sveder  och  jag  bränner,  /  vad  ska 
den  göra,  som  jj-en  igenkänner?   3)  Aga  en 
p.pdngns  trohet.  Märk  (personligt)  Kärleks- 
pant. Syn.  (mer  1.  mindre  nära :)  sak  osv.  som 
är  föremål  för  panträtt,  (real)säkerhet,  in- 
teckninir,  hypotek,  mät;  gisslan,  underpant. 
—  Pantbank.    Peyi  ger  mindre  penning- 
lån mot  säkerhet  i  värdeföremål  och  mot  hög 
ränta.     Har  du  överrocken  pd  pen?     Pen 
tar  I  vad  fattigmän  har.     Gud  bevare  dig 
för  fyra    h)is:    krogen,    p-en,    horhuset   och 
fängelset  I   Syn.  pantlåneaffär  1.  -inrättning 
1.    -rörelse    1.    -kontor,    pantbelåning,  pant- 
låneri(affär),  (pen:)  'stampen'  (värd.),  'assi- 
stansinrättning^en'   (åld.).     -belånja;  -ing. 
A.-B.  Ping  -bevis  pantsedel. -förskriv|a; 
-ning.    Sedan  konung  Albrekt  till  honom  p-it 
Öland  med    Borgholm.     Genom  att  p-a  sin 
själ  till  mörksens  furste  Nord.  Fam.^  Pning 
av   fordran    eller    anyinn    rättighet.     Syn. 
pantsätta,  skriftligen  tillerkänna  (ngn)  pant- 
rätt i.    -försäljning  f.  av  ontlösta  panter. 
-givare,  -havarle.   överlämnande  av  före- 
målet i  p-ens  besittning.     P-na,  som  huvud- 
sakligen utgöras  av  banker  och  ~.    -inne- 


havare jfr  föreg.  -kvitto,  -kyss.  I  pant- 
lek. När  den  däförtiden  oundvikliga  p-en 
utbyttes  mellan  de  tvä  ~  Per  Hallström. 
-lek.  Lek  vari  man  vid  fel  mot  lekens 
regler  måste  lämna  o.  sedan  inlösa  pant. 
En  gång,  då  vi  ungdomar  lekte  en  p.  Hj. 
Söderberg,  -lån;  -eaffär;  -einrättning;-ekon- 
tor;  -erörelse;  -arle  (-kär(r)ing);  -eri  (-et  1. 
-t,  -er;  -affär);  -ersk|a  (-an,  -or).  Mest  i 
ssgr  o.  avledningar.  1)  Även  kommun  må 
(i  socialt  syftej  driva  p-erörelse.  Förestån- 
dare för  en  p-einrättning.  2)  P-are  måste 
äga  tillstånd  av  K.  B.  och  har  att  över 
rörelsen  föra  särskild  bok,  vilken  liksom 
lagret  skall  hållas  tillgänglig  för  polismyn- 
digheten. Han  hade  klockan  hos  farbror 
[dvs.  2}-(ir7i],  men  ~  S.  Siwertz.  3)  Söder- 
hamns stad  har  sitt  eget p-eri  1928.  Driva, 
idka  p-eri.  4)  Även  en  pj-erska  instämd  i 
målet.  Syn.  (p-eaffär  m.  fl.  se)  pantbank. 
-lösning.  Ofta  i  pantlekar,  -rätt;  -sinne- 
havare;  -sregler  m.  fl.  Rätt  att  itill  säker- 
het för  fordran  1.  eljest)  tillgodogöra  sig 
ett  föremåls  värde  intill  visst  belopp.  P. 
i  lös,  i  fast  egendom.  -sed!el.  Pant  bevis 
(från  pantlånekontor).  I  hans  portmonnä 
fanns  endast  några  p-lar  och  en  kopparslant. 
-skilling.  Den  summa  man  erhållit  på 
panten.  Skola  ha  pen  tillbaka.  -sätt|a; 
-ning.  P-a  allt,  t.  o.  m.  vigselringen.  Som 
då  höll  på  att  p-a  landets  naturtillgångar 
till  japanerna  J.  G.  Andersson,  -ägare  K 
panthavare. 

—  Pant|a,  -ade,  -as;  p-a  ut  ru;  -are;  -ning 
(med  plur.).  1)  Ta  i  mät,  utmäta,  göra  ut- 
mätning. fNu  går  det  rakt  på  tokt>  —  sa 
käringen,  när  länsman  p-ade  hetmes  gryta. 
Men  fastän  vi  i  dag  p-at  er,  sä  äro  vi  ändå 
människor  och  '^  Maur.  Cramter.  För  då 
hade  det  inte  blivit  p-at  hos  Hedmans  I. 
Ekstam.  2) (Egenmäktigt)  fråntaga  en  annan 
lösören.  Griper  någon  Koyiungens  befall- 
ningshavande  i  ämbetet,  i  ty  att  han  par 
något  till  sig  eller  ~  Lagen.  Lovlig  är 
(sj'ilv)p-ning,  då  det  gäller  att  fråntaga  den 
som  gripes  på  bar  gärning  i  åverkan,  olov- 
lig jakt  eller  olovligt  fiske  hans  redskap  (t. 
e.  bössa,  jakthund,  båt).  3)  Värd.  Pantsätta. 
Fick  p-a  min  sjösäck  i  förrgår  hos  ~  E. 
Sparre.  En  fattig  sla7-v,  som  vill  p-a  pd 
sin  klocka  Strindberg;  (oftare  'p-a  sin  klocka' 
1.  'stampa  på  sin  klocka'). 

Pantalo'ng|er(-lång-);  -erna;  -ficka.  Ofta 
skämts.,  eljest  åld.  Hans  åtsittande  per. 
Prästrock  och  svarta  jj-er  Emma  Bendz. 
Kniv,  tobak  och  tändstickor  jämte  silver  och 
sedlar  buro  de  i  p-fickorna  Eric  Hultman. 
Syn.  (läng^byxor. 

Pante|i'sm,  -ismen;  -i'8t  (-en,  -er;  -isk, 
-t).  Fil.  Åsikten  att  det  gudomliga  icke 
äger  självständighet  i  fhde  till  världsalltet, 
att  detta  är  =  Gud.  P-istisk  lyrik.  En 
p-istiskt  färgad  världsåskådning. 


25 


Panteon — Papism 


26 


Pa'nteon  (kort  -å-;  mest  akut);  neutr. 
Tempel  förvarande  store  mäns  stoft,  min- 
nestetnpel;  även  bildl.  Din  bild  i  världens 
p.  skall  stå  K.,  Montgomery-Cederhiehn.  Ett 
slags  friliiftspanteon  med  minnesbilder  och 
byster  Nord.  Fam.'''     I  ärmis  p.  Wallin. 

Pa'nt|er  (akut);  -ern,  -rar;  -erfläckig; 
-erfäll;  ■erhan;n)e;  -erhona;  -erhud.  Jfr 
synonymet  leopard'.  Stundom  skiljer  man 
mellan  per  och  leopard  och  säger,  att  p-ern 
är  större.  Svarta  pern.  Dess  hästar  äro 
snabbare  än  p-rar  Bibeln.  Smidig  som  en 
per.  Kröp  ihop  som  en  per  till  språng.  — 
Med  vita  fötter  du  dansar  /  piJ  prunkande 
p-erfäll  B.  Gripenberg. 

Panto'£f|la  (-å-);  -lan,  -lor;  -elhög  m.  fl. 
Ldls.  (t.  e.  Skåne)  för  'potatis'.  Mest  i  piur. 
Och  så  har  han  lovat  henne  fritt  husly  ~ 
och  en  skäppa  p-lor  satta  ock  hör  sådd  ~ 
V.  Benedic.t8son.  Fläsk  å  plor  Fr.  Nilsson 
Piraten.  P-elhögarna  stå  vid  husknuten  till- 
klappade  och  väl  täckta  Sigrid  Kurck. 

Pantogräf,  -en,  -er;  -bord.  Instrument 
för  att  återge  ritningar,  kartor,  mönster 
m.  m.  i  förstorad  1.  förminskad  skala. 

Pantomim,  -en,  -er;  -isk  (-t);  -dans;  -före- 
ställning; -sällskap;  Skådespel  utfört  endast 
med  miner  o.  åtbörder  (dans  o  stumt  spel). 
Uppföra  en  p.  Det  blev  mörkt  i  salongen 
och  en  skuggpantomim  avtecknade  sina  sil- 
huetter pä  en  vit  duk  R.  Sohildt.  [På  Nöjes- 
fältet uppträder]  miss  Edit  Hagedorn  i  en 
vattenp  intomim  med  vackra  ljuseffekter  193U. 
Naturen  spelar  ~  per  av  allvar  och  vemod, 
av  höqhet  och  oskuld,  av  djärvhet  och  behag 
D.  Åslund.  —  Danserna  voro  oftast  piska 
B.  Mnrner. 

Papäver  (akut);  -n,  =;  -odling.   Vallmo. 

Pa  pegojja  (-gå- 1.,  särsk  sydligare  o  hos 
yngre,  -gå'-;  grav);  -au,  -or.  Familjen  Psilta- 
cidte  av  ordningen  'gökfåglar';  de  saknas 
i  Europa;  de  ha  vanl.  lysande  färger  och 
klättra  väl  med  hjälp  av  fötterna  o.  den 
krokiga  näbben;  bekanta  för  sin  förmåga 
att  härma  människorösten.  I.  Knkelt.  Porna 
innefatta  omkr.  600  arter,  fördelade  på  ett 
70-tal  släkten.  Tama  p-or.  Hålla  por  i  bur. 
Skränande  por.  Prosten,  som  fick  brottslingar 
att  bekänna  genom  att  skrämma  dem  med  ta- 
lande por  Sd  hade  jag  Polly,  som  på  svenska 
skulle  haft  namnet  Klara,  och  alltså  var  en 
pa  Wilh.  Sörensen.  'Går  bra,  går  bra!'  sa 
p-an,  när  mn^i  vred  halsen  av  henne.  Dvärg-, 
sång-,  ädel-;  burp-or.  —  Och  han  klänger 
bland  grenarna  som  en  liten  p-a  O.  Thun- 
man  (om  korsnäbb).  Pladdra  som  en  pa 
Som  en  pa  upprepa  vad.  andra  sagt  utan 
att  därav  begripa  ett  ord.  II.  Sssrr.  1)  Huvud- 
formen är  papegoj-.  T.  e.  P-aktigt  frun- 
timmerspladder.  P-burarna  på  Falsterbo 
strand  N.  W.  Lundh  (om  hadhytterna). 
Med  en  grön  p-fjäder  i  hatten.  P-fraser. 
Den  p-gröna  färgen  i  Sörmlandsböndernas 


dräkter  B.  Walden.  Med  p-lik(nande)  näbb. 
Rent  p-mässigt  upprepa  vad  systern  sagt. 
En  gulblek  man  med  p-7iäbb  och  ~  E.  Didring. 
Nio  tiondelar  av  alla  ord  voro  rena  p-pladd- 
ret,  varken  vägda,  prövade  eller  avsmakade, 
utan  bara  upprepade  Fr.  G.  Bengtsson. 
Meningslöst p-prat.  Nyimporterade  amason- 
p-or  överföra  understundom  till  människor  ~ 
p-sjuka,  psittacos  Nord.  Fam.'*  P-sladder. 
Monströsa  eller  p-tulpaner  med  stora,  'tra- 
siga blommor  av  egendomlig  form.  P-ve- 
tande.  Klara  p-ögon  S.  Siwertz.  2)  Undan- 
tagsformer. Ex.:  a)  Papegoje-.  Hennes  fär- 
gade ]}-eansikte  Ture  Janson.  Upprepade  sin 
latinska  p-e fr  as:  mens  såna  in  corpore  sano. 
b)  Papegojs-.  Gåsstian  och  p-sburen  B.  Ris- 
berg, öv.  Änglar  i  p-sfjädrar  Erik  Staaff, 
öv.  En  sirlig  herre  med  krokig  p-snäsa  M. 
Cramaer.  Syn.  (ibl.:)  kakadua,  (kaka)dora; 
efterpladdrare,  själlös  eftersägare. 

Papeterl,  -(e)t,  -er.  (Skriv)papper  o.  ku- 
var (i  särskilda  omslag,  portföljer  1.  askar). 
P.,  innehållande  10  ark  skrivpapp>er  och  10 
kuvar  i  trevlig  portfölj.  För  dem  som  'ha 
allting'  är  ett  p.  den  rätta  julgåvan  Annons. 
För  ett  dr  sedan  hade  han  köpt  ett  dussin 
per,  och  han  hade  ännu  inte  sålt  mer  än 
tre  buntar  W.  Walfridsson.  —  Papier(-)- 
maché  stavas  nu  papjeinasché,  se  d.  o.  — 
Papiljo'tt  (-ått);  -en,  -er;  -krusad  m.  fl.; 
-erad.  Rulle  (förr  av  papper,  senare  då 
p-erna  återupptogos  ofta  sämskskinn,  gum- 
mi, metall)  till  hårlockning.  Nu  äro  p  erna 
i  stor  utsträckning  ersatta  av  elektrisk 
behandling  (permanentning).  I.  Enkelt.  P. 
nv  gummi,  kartor  om  4  st.  0.4o  Annons  1933. 
Engelska  jj-er  ~  för  lockar  eller  vågor  An- 
nons 1922.  De  båda  systrarna  kommo  ilande 
utför  trappan  med  håret  i  p-er,  men  eljest 
fullt  klädda  S.  Lagerlöf.  Anna  har  lagt 
opp  p-er,  och  ~  ib.  Mormors  döttrar  lågo 
natten  före  festen  med  huvudet  fullt  av  p-er 
Nanny  Hainmarström.  Kvällen  före  kalaset 
lades  håret  upp  ~  pä  per  som  rullades  ihop 
av  styvt  papper  Gurli  Linder.  Små  bruna 
Inggp-er  1920.  Onduleringsp  en  av  gummi '^ 
1928.  Sämskskinnsper  1923.  II.  Ssgr.  o. 
avledning.  1)  P-krusat  [hår]  Fanny  Alving. 
P-leken,  en  gammaldags  pantlek.  Ty  hon 
avskydde  ^j-^oc/cnr  Nanny  Hammarström. 
P-papper.  P-vågor.  2)  Alla  kakor  bakade 
och  alla  lockar  perade  och  alla  gator  sopade 
och  alla  altaren  prydda  Öv.  fr.  K.  Franzos. 

Papi'11,  -en,  -er;  -artad;  -formig.  Fackl. 
Kamlik  upphöjning  på  huden,  (hud)vårta. 
Besatt  med  små  fina  p-er.    Här-,  smakp-er. 

Papir,  et,  -er.  Värd.,  ofta  skämts,  för 
'papper'.  P-etI  Jag  har  glömt  det,  minsann 
Birger  Sjöberg.  Laga  mi  till  pet  [växeln] 
och  få  namnen  bevittnade  ~  A.  Esséu.  Genom 
att  glöta  litet  i  pen  H.  Samzelius.  Var  har 
häradshövdingen  p-en?  E.  Norlander. 

Papi'8{m,   -men;   -t  (-en,   -er;   -erl,  med 


27 


Papism — Papper 


28 


plur.;  -isk).  Ofta  'fientligt  1.  nedsättande. 
1)  Sedan  kurfursten  av  Brandenburg  av- 
fallit till  kalvinismen  och  kurfursten  av 
Saxen  tillpmen  Har.  Hjärne.  2)  Förstuckna 
pter.  Att  rensa  landet  frän  pternas  anhang 
Aiwa  Uppström.  Kättare  och  pter  JuUy 
Ramsay.  3)  Såsom  tjänande  det  hatade 
p-teriet  As..  Kock.  Anklagad  för  p-teri(er). 
4)  Den  p-tiska  styggelsen  har  utbrett  sig  över 
hela  landet  G.  H.  Mellin.  De  p-tiskes  kyrko- 
seder Pelle  Molin.  Syn.  1)  påvedöme  1. 
-välde  1.  -lära,  katolicism(en),  romersk-ka- 
tolska kyrkan;  2)  katolik,  anhängare  av 
katolicismen,  påvevän;  3)  på  viska  sympa- 
tier 1.  tänkesätt  1.  kätterier;  1)  romersk- 
katolsk, påvevänlig,  påvisk(t  sinnad). 

Papjemasché,  -(e)n;  -bit  m.  fl.  En  tor- 
kad med  lim  o.  linolja  utrörd  pappers- 
massa till  galanterivaror,  leksaker,  dosor, 
anatomiska  modeller,  ornament  m.  m.  Penn- 
fat  av  p.  Nord.  Komp.  1916.  Ett  stycke 
p.  med  några  i  svart  silke  utsydda  bokstäver 
S.  Lagerlöf.  Lackerad  p.  —  Dä  vi  ~  skulle 
läsa  människokroppens  byggnad  och  funk- 
tion, hade  vi  god  hjälp  av  en  i  sina  prim- 
faktorer söndertagbar  p-modell  J.  G.  Anders- 
son. I  en  något  smutsprickig  p-ram  A. 
Österling,  öv. 

Papp,  -et  1.  -en.  I.  Enkelt.  P(-en)  är 
tjockare  och  styvare  än  papjier.  Med  p.  för- 
står man  papper  av  0,b  till  10  mm.  i  tjock- 
lek Kjellins  Varulex.  Formad  p.  Guskad 
p.  flera  massalager  sammanpressade.  Lim- 
mad eller  klistrad  p.  flera  papperslager 
sammanfogade.  Finaste  p.  kallas  kartong. 
Ett  ark  tunn  p.  till  lösryggar.  En  dylik 
sax  är  ock  utmärkt  att  klijipa  tjockt  p.  med. 
Skära  igenom  p-et,  pen  med  ett  enda  snitt. 
Anbringandet  av  ritser,  där  p-et  skall  vikas 
Kjellins  Varulex.  Spänd  på  p.  Impregne- 
rad p.  Tallrikar  och  karotter  ov  p.  för 
kamping  1931.  —  Asbest-,  asfalt-,  elfen- 
bens-, förhydnings-,  glans-,  golv-  1.  grålump-, 
kartong-,  (konst) läder-,  press-,  spelkorts-, 
spänn-,  tak-,  tjär-,  underlags-,  väggpapp. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Paktig  styvhet.  P-arbet\e 
(-are;  -erska).  Inlagd  i  en  liten  p-ask.  Bun- 
den i  ett  enkelt p-band.  P-fabrik  (-ant;  -alion). 
P-figur.  Glasögon  ip-fodral.  Som  om  de  varit 
p-gubbar  i  en  skjutbana  B.  Sjöberg.  P-hand- 
lare.  Febertermometer  i  p-hylsa.  Jordgubbar 
i  p-kartonger.  Mjölk  och  grädde  försäljas 
snart  i  p-kartonger  1932.  Konstgjort  läder 
i  p-liknande  plattor  Nord.  Fam.*  Plåda. 
P-makare.  Papp-  och  pappersmaskiner  Tull- 
taxan. A.-B.  Svenska  ])-nederlaget.  P-pärm. 
Ack,  denna  rustning  av  sarkasm  var  endast 
en  p-rustning,  med  vilken  jag  sökte  omgiva 
mig  Öv.  fr.  Carlyle.  Ritblock,  blockade  på 
styv  p-skiva.  Begagnade  ~  ofta  även  en  grön 
p-skärm  över  pannan  Visen  Lewin.  De 
tjockare  p-slagen  Kjellins  Varulex.  Kar- 
tong kallas  de  finaste  p-sorterna  ib.   S.  Stu- 


helius,  övningslärare  i  p-slöjd.  Anbud  d 
leverans  av  400,000  st.  p-spik,  3H0  lådor 
trädspik  ~  kort  spik  med  stora  flata  huvud. 
Väggar  böra  vara  putsade  i  stället  för 
ps^ända  (mot  väggohyran)  1933.  P-sulor. 
Höllo  2)ä  att  spänna  p-tak,  måla  och  tapet- 
sera K.  Gunnarson.  P-tallrikar.  P-tillverk- 
ning.  Ptunna,  stora,  runda  kakor.  P-täckta 
trätavlor. 

Papp|a  (grav;  vid  tillrop  ibl.  akut);  -an, 
-or.  Jfr  fader  (särsk.  A  III)  o.  mamma. 
Mest  förtroligt,  ofta  i  tilltal  från  barnen 
(där  många  dock  säga  far').  Kelande  bi- 
form  'paps(en)'.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  De 
här  ä  min  p-a.  P-a  lilla  1.  lilla  p-a!  gärna 
sagt  av  små  barn.  Hör  du,  ^jö,  de  va 
trevligare  pojkar  där  än  här  i  stan,  du,  I 
(många  nyttja  ej  'du'  till  föräldrarna).  Låt 
bli  att  klirra  med  kniv  och  gaffel,  när  pa 
talar,  Sture!  (sagt  av  fadern)  Dan.  —  Stolt 
över  att  vara  p-a  till  tre  ungar.  Å  så  kommo 
p-orna,  som  vatiligt  belastade  med  matsäcks- 
korgar. P-a  Anton.  P-a  Långben.  Få  en 
nyp-a.  P-an  i  familjen  ta.xn'\\]eisi.åQrn.  Gäcka 
2>ans  vaksamhet  K.  A.  Hagberg,  öv.  —  Rika 
pas  gossar,  som  inte  lyckats  taga  student- 
examen (som  leva  på  p-ans  pengar)  Fanny 
Alving.  2)  Friare  o.  bildl.  Värd.  a)  Och 
du,  Lina,  och  jäntan  kan  min  själ  tacka 
er  himmelske  p-a,  att  ni  ~  (tacka  Gud) 
Ragn  Holmström.  'Ärkep-a  och  'ärkefa- 
dem' ,  skämtsamma  former  för  'ärkebiskopen  . 
b)  När  jag  skapade  de  fem  tidningar,  som 
ha  mig  till  p-a  Saxon.  Vem  ä  de,  som  ä  p-a 
till,  för  förslaget?  P-orför  ritningarna  [till 
Studenikdrsbygget]  äro  ~.  II.  Ssgr,  som 
äro  mkt  säWs.,  ha  formen  poppa-  \.  pappas-. 
Ex.:  Som  de  flesta  p-abrev  till  småflickor  '^ 
Lydia  Wahlström.  Pasgossar.  Syn.  se 
fa(de)r.  —  Pa'ps,  -en.  Kelande  (o.  mest 
i  tilltal)  för  'pappa'.  Allra  käraste  lilla  P. 
Sigrid  Stjernsvärd.  Å,  p.,  så  ~  lugnt  de 
va  här,  du  I  Jean  Berglund,  öv.  Pen  tycker, 
att  vi  borde  låna  några  barn  till  julaftonen 
för  att  ~  Maija  Akerman-Tudeer.  >  Ja  gör 
det,  p-en  lillas,  sade  Marianne  och  ~  V. 
Benedictsson. 

Pa'ppenheimar|e  (-hajm- 1.  -hä  jm-;  grav). 
Nästan  blott  i  uttr.  Karina  sina  p-e  känna 
sitt  folk,  veta  vad  di  går  för  1.  hur  di  ska 
tas  1.  behandlas. 

Pa'pp|er  (grav);  -eret  (mer  säll.,  men 
ofta  i  Finl.,  -ret),  -eren  1.  -erna  (särsk.  i 
Finl.  även  -ren).  I.  Huvudbet.  1)  Tillverk- 
ning av  p-er  i  egentlig  medling  lär  ha  varit 
känd  i  Kina  ett  eller  annat  århundrade  f. 
Kr.  Man  anser,  att  99  %  av  allt  p-er  nu- 
mera tillverkas  av  trämassa  1931.  Träfritt 
per  är  sådant,  som  icke  innehåller  mekanisk 
trämassa.  Per  att  skriva  på,  till  omslag. 
De  matta  p-eren  äro  de  vackraste  till  ~. 
På  matt  p-er.  Är  pereiför  löst  och  för  skört, 
förorsakar  det  svårigheter  vid  inbindningen 


29 


Papper— Papperslapp 


30 


av  böckerna.  Rutat,  (o) linjerat,  ofärgat, 
gultonat,  prickigt,  kulört,  marmorerat,  glät- 
tat, kritat,  handgjort,  rdkantat,  skuret,  hand- 
format, Ijuskänsligt,  styvt,  tunt,  (ojgenom- 
skinligt,  tjockt,  grovt,  veckat  p-er.  Tryckt 
pä  holländskt,  japanskt,  kinesiskt 2>er.  Per 
i  länga  banor.  Ett  ark,  ett  ris  p-er.  Partier 
av  tavlan,  där  p-eret  skiner  igenom.  —  Sill 
i  per.  TJppsamlingskorgar  för  p-er  och  annat 
skräp.  —  Duktyget  av  p-er  har  kommit  1933. 
—  P-eret  i  getingbon.  2)  Biljett-,  blå-,  bok- 
trycks-, brev-,  damast-,  dokument-,  Jiltrer-, 
fin-,  fluy-,  framkallnings-,  färg-,  försätts-, 
gelatin-,  grov-,  grå-,  guld-,  halm-,  hamp-, 
illustrations-,  kalker-,  karbon-,  kardus-,  klis- 
ter-, klosett-,  koncept-,  konsttrycks-,  kopie-, 
kopierings-,  koj^jjar  trycks-,  kraft-,  krit-, 
kräpp-,  lump-,  läsk-,  normal-,  not-,  omslags-, 
pack-,  paraffin-,  plump-,  ris-,  rit-,  schag- 
räng-,  silkes-,  silver-,  skriv-,  skrivmaskins-, 
smör-,  sorg-,  special-,  spänn-,  sug-,  tapet-, 
tidnings-,  toalett-,  tryck-,  tyg-,  tändsticks-, 
utkopierings-,  vax-,  vaxduks-,  velängp-er. 
II.  fSärbetydelser.  1)  Läsa  från  p-eret.  Pre- 
dikar han  fritt  eller  har  han  p-er  (med  sig)? 
Sälta  sina  tankar  på  p-er(et)  i  Finl.  även 
'till  pers'.  Nedkasta  tiågra  ord  på  ett  p-er. 
Drog  upp  ett  per  ur  västfickan.  Vik  p-eret 
två  gånger,  så  går  det  in  i  fickan  I  Ord- 
föranden tager  upp  p-ret,  läser  och  ~  Jac. 
Ahrenherg.  Ett  oskrivet,  fullskrivet  per.  — 
Som  endast  finns  på  p-eret  (och  icke  i  verk- 
lighften).  Som  stannat  på  ji-^ret  h\ott  är  ett 
projekt.    Det  låter  nog  bra  på  peret,  men  '>". 

2)  H.  Schack,  Ur  gamla  p-er  I—  VIII.  Sitta 
lutad  över  sina  per.  Drunkna  i  per.  De 
gustavianska    i^-eren.     Familje-,    släktp-er. 

3)  Förete  sina  (legitimations)p-er.  Du  hade 
ju  p-erna  klara.  Viktiga  p-er.  Stoppa  på 
sig  alla  nödiga  p-er.  Per  och  handlingar. 
Sätt  upp  p-eret  efter  de  anvisningar  du 
fåtti  Stämplade  p-er.  Ett  per,  underteck- 
nat av  själve  utrikesminisiei n.  Ha,  kunna 
visa  klara  p-er  på,  otvetydiga  dtkomstp-er. 
Lägga  p-eren,  alla  p-er  pä  bordet.  Tull-, 
klareringsp-er.  ^,Jag  skriver  aldrig  pd  per 
växlar  1.  reverser,  går  aldrig  i  borgen. 
Högsta  köpkurseyi  och  lägsta  säljkursen 
antecknas  såsom  dagens  noteringar  i  p-eret. 
Fina,  säkra,  guldkantade,  dåliga,  svaga, 
fallande  Cbörs)p-er.  Oljep-er  voro  livliga, 
men  slutade  tinder  toppkurserna.  Värde- 
per.  Syn.  I.  (ibl.:)  pappersmassa  1.  -bit  1. 
-blad  1.  -ark  1.  -sort;  II.  11  (ibl.:)  skrivet 
papper(sblad),  koncept,  kladd,  antecknin- 
gar, manuskript(blad);  (på  p-eret:)  i  skrift 
1.  blott  till  namnet;  2)  handskrift(er),  band- 
ling(ar),  ibl.  brev  1.  anteckningar;  3)  betyg, 
intyg,  (fuUgiltigt)  bevis,  beböriga  band- 
Ungar  1.  akter;  4)  växel;  aktie(r),  obliga- 
tion(er)  o.  d. 

—  Pappersaktig.-arbet|are;  -e ;  erska. 
-ark.     Ge    mej   ett  rent  p.,   är  du  snäll  I 


-artad.  En  p.  produkt.  P-e  bon.  -avfall, 
-belagd.  Pä  p-a  torkollor  Hagdahl.  -be- 
redning, -bindgarn  1917.  -blad.  Pd  ett 

rent  p.  -blom;  -ma;  -ster.  Bara  trollguld 
och  p.  Bo  Bergman.  —  Trymd  med  vaser 
och  bukett  av  vax-  och  pappersblommor  Gurli 
Linder.  Små  träd,  behängda  med  lyktor  och 
p-mor  Elsb.  Funch.  —  De  pt-ster  liknande 
eternellerna,  -brist.  -bruk.  I  vårt  land 
skall  det  första  p-et  ha  anlagts  omkr.  1550. 
P-sarbetare.  Sveriges  p-sförbund  är  bildat 
1907  och  anslutet  till  Svenska  arbetsgivare- 
föreningen; Svenska  p-sf öreningen  (från 
1898)  är  en  ideell  sammanslutning  av  svenska 
poppers-  och  pappbruk.  -bunt.  -burk.  Till- 
verk7iing  av  p-ar  [till  ersättning  för  bleck- 
burkarna] 1916.  -byxor  1917.  -docka, 
-drakje.  Vi  sände  stolta  p-ar  upp  i  det 
blå  och  ~  Stina  Aronson,  -duk.  Par  i 
allmogemönster  1931.  -ett|a  enkronsedel. 
-fabrik;  -ant;  -ation.  'Pappersbruk'  är 
det  vanliga  ordet  för  'p.'  -flaska.  En 
billig  p.  för  mjölk  framställes  i  Neicyork 
1929.  -form,  -en, -ar.  Ett  slags  knäck,  som 
serverades  i  små  p-ar  H.  Hultenberg,  öv. 
-format  (biton  på  -at).  Dessa  p.  tillverkas 
för  ~.  -förbrukning,  -förädling;  -sin- 
dustri. 

-garanti  enbart  'på  papperet',  -garn. 
Bristen  på  vegetabiliska  råämnen  har  tvingat 
till  en  allt  vidsträcktare  användning  av  p. 
för  textiländamål  1917.  Tyger  av  p.  P. 
för  självbindare  1918.  -gubb|e.  Par,  som 
sprattla  med  armar  och  ben.  -hand|el; 
-lare.  Abstr.  o.  konkr.  1)  Bokhandlare,  som 
även  idka  p-el.  —  Alma  Högstedts  p-^el  vid 
Drottninggatan.  2)  Bok-  och  pappershand- 
lare, -hållare.  l)Papper8klämnia  1. -press 
1.  d.  P.  att  fästa  räkningar  på.  —  Små 
p.  av  ståltråd  att  skjuta  på  blad,  som  skola 
sammanhållas.  2)  Om  åld.  (nu  ngn  gång 
återupptagen)  o.  ofta  utsirad  o.  genom- 
bruten hållare  i  vkn  en  blomsterbukett 
inneslöts,  'bnkettpap^per'.  -hängare.  P.  ~ 
av  lackerad  stålträd  Åhlén  &  Holm.  -indu- 
stri. Inom  pen.  -kappa.  En  vit  p.  lades 
över  mina  axlar  och  maskinsaxen  började 
klippa,  -klämmja;  -are.  P-orna  finnas 
i  .V  storlekar.  En  ask  p-are:  meanderlikt 
böjd  ståltråd  som  bildar  ungefär  en  rek- 
tangel, -kniv.  Liten  p.  av  elfenben.  P., 
skuren  av  dvärgbjörk,  -korg.  Kasta  ngt 
i  p-en.  Gä  i  pen  ibl.  =  kastas  bort,  vra- 
kas, -krage.  Snart  var  jag  så  fin,  att  jag 
uj^pträdde  i  gammal  jackett,  lackskor  och 
reti  p.  för  varje  kväll  W.  Wal fridsson. 
-krims.  Danslokalernas  p.  skall  försvinna 
(efter  branden  i  Maxim)  1924.  Allt  eld- 
farligt  p.  i  julgranarna,  -kvarn.  1)  Egen  ti. 
Mindre  vanl.  1.  åld.  för  'pappersbruk'. 
2)Bildl.  Nu  ä  p-arna  åter  i  gång  om  riks- 
dagen, om  kommittéer  o.  d. 

-lapp.     Strö  par  ikring  sig.     En  full- 


31 


Papperslapp— Paprika 


32 


skriven  p.  -lik;  -nande.  Det  p-a  höljet  [på 
getingboen]  G.  Adlerz.  Julstjärnorna,  p-a, 
men  dekorativa.  —  En  p-nande  vävnad. 
-linne.  Det  var  så  gripande  vemodigt  ~ 
att  se  alla  dessa  människor  i  p.  och  utslitna 
kläder  Letta  Ruduicka  Jaroyzynska.  -lump. 
-lunta.  Två  ord  (jfr  lunta  i' o  -')•  -lyktja. 
Kinesiska,  japanska  por.  Syn.  ibl.  'kulört 
lykta",  -låda  att  ha  papper  i  1.  av  papper. 
-lärdom.  De  ä  ju  bara  p.,  som  man  inte  har 
någon  ngtta  av  i  det  verkliga  livet,  -löpare. 
P.,  2  ^l'2  m.  lång,  av  kräppapper  med  tomte- 
motiv, -lösen.  L.  för 'stämplat  papper',  för 
avskrift  1.  d.  -mall.  Marmorskivan  göres 
efter  diskbänken  —  med  hjälp  av  en  vanlig 
p.,  ej  tvärtom  Annons  1933.  -manschett, 
-maskin,  -massja;  -efabrik(ation);  -eför- 
bundet  (företräder  träiuasse-  o.  cellulosa- 
industrierna i  arbetsavtalsfrågor);  -etill- 
verkning;  -eved  m.  fl.  Papperets  halv- 
fabrikat. P-a  kan  framställas  av  lump,  halm, 
växtfibrer,  trä.  Mekanisk  p-a  (slipmassa) 
och  kemisk  i)-a  (cellulosa).  År  1929  till- 
verkades i  Sverge  2,540,33-5  ton  p-a  med  ett 
värde  av  oyyikr.  412  mill.  kr.  P-an  fram- 
ställes  hos  oss  övervägande  av  gran  och  tall. 
-mattja.  Småbarn,  sysselsatta  med  att  träda 
pärlor  på  träd,  fläta  por  o.  d.  -merit. 
Nästan  endast  plur.  Betyg  o.  d.  Skaffa  sig 
per. -munstycke  t.  e.  till  cigarrett,  -mynt; 
•fot.  P.  som  laqligt  betalningsmedel  (sedlar) 
och  som  nödmgnt.  Betala  i p.  Deprecieringen 
av  p-et  fortgick  i  Ryssland  och  i  Tysk- 
land under  och  efter  världskriget  till  full- 
ständig värdelöshet.  —  P-foten  fick  i  Scerge 
vika  för  guldmyntfoten  1924,  men  återkom 
i  sept.  1931.  Syn.  papperspen(nin)gar,  se 
dehnynt,  sedlar,  -märke.  Dels  =  vatten 
stämpel;  dels  ^  papperssort.  -mästare 
förman  vid  papper.'^bruk. 

-omslag.  Lä.rböcker  i  bruna  p.  -palett. 
En  p.  med  enkla  akvarellfärger  på  Sig. 
Agrell,  öv.  -paragraf.  P.  som  ej  följes 
i  verkligheten.  Han  frossar  i  per  och 
struntviktighet  Fr.  Böök.  -parasoll,  -pen- 
(nin)gar  se  pappersmynt.  -press  även 
t.  e.  att  ha  på  skrivbord  för  att  lägga  brev 
1.  d.  under.  -pås|e;  -fabrik;  -tillverkning 
m.  fl.  Foro  kring  som  getingar  i  en  p>  e 
Jac.  Ahrenberg.  Starka  par  med  handtag, 
att  ha  vid  torguppköp.  -rems|a.  Klistrade 
por  att  täta  fönster  med.  -ros.  Festoner 
av  blekta  p-or  klängde  över  rampen  M.  Rog- 
berg.  -rulle.  Med  en  p.  under  armen. 
-räknare.  Fackl.  P.  erhåller  plats  hos  Edv. 
Berlings  Boktryckeri  A. -B.  Annons  1920. 
-sal;  -smästare.  Fackl.  P-smästare  vid 
Holmens  bruk.  -sats  ibl.  =  papeteri.  -sax 
att  klippa  papper  med.  -servet  1.  -ser- 
vetlt.  Hovkonditor  Berns  lär  ha  varit  den 
för.ife  att  använda  p-ter  Gurli  Linder. 
-skiljemynt.  Ersättande  av  nuvarande 
p-et  med  nickelmynt  '^  tillärnas  [i  Finland] 


1920.   -skrot  1.  oftare  -skräp,  -skärare. 

Fackl.  P.  på,  vid  ett  tryckeri.  Även  om 
sak.  -skärm,  -slag  papperssort.  -snöre. 
Krist ideyis  dåliga  p-n.  -SOrt.  Bättre  p-er. 
-spets.  Kring  hyllan  gick  en  vitp  Pär  Lager- 
kvist, -spink  pappersavfall.  -spinn|eri; 
-ing.  Svetiska p-eriaktiebolaget  19\7 .  -språk. 
'Bokspråk'.  Talspråket  i  inflätade  dialoger 
bör  icke  få  vara  rena  p-et  Modersmålslär. 
förenings  årsskr.  1932.  -storlek,  -strut. 
Gotierna  erhöll  man  i  en  brun  p.  Gurli 
Linder,  -stämpel,  -säck;  -8fabrik(ation). 
P-sfabrikation  i  stor  skala  i  Almby  utanför 
Örebro  1925.     -säv  se  papyr(us). 

-tak  i  rum.  -tallrik.  P.  till  nötter  etc, 
vackert  dekorerad  Resia  1933.  -tapet,  -tek- 
n|ik;  -ologi.  Strävanden  att  få  till  stånd 
en  professiir  i  p-ologi  vid  Tekniska  högsko- 
Zan  1925.  -textilindustri,  -tidning.  TiVZ 
skriften  Svensk  P.  -tillverkning,  -tjock; 
-lek.  Ett  ytterst  tunt,  icke  p-t  lager  av 
finaste  sand  M.  Stolpe.  Flera  maasalager 
av  vanlig  p-lek  Nord.  Fam.*  -tunn;  [-het]. 
Prima  ceylonkanel  är  nästan  p.  B.  Jonsson. 
Vilket  uthamrats  till  p-a  blad.  Genom  en 
p.  isskorpa.  Med  ett  papperstunt,  genom- 
skinligt skal  C.  Skottsberg.  Granarna  växa 
[vid  försumpning]  ytterst  långsamt,  med 
ofta  p-a  årsringar  H.  Hesselman.  -tuss. 
Hon  knycklade  ihop  det  lilla  bladet  till  en 
p.  och  ~  Hj.  Söderberg.  Kasta  p-ar  under 
lektionerna,  -tyg.  I  mars  komma  de  första 
p-erna  från  Sv.  pappersspinneriaktiebolaget 
i  marknaden  ~  dec.  1917.  Ett  sämxkskimis- 
liknande  och  speciellt  för  ändamålet  till- 
verkat p.  1916.  -underlag,  -vante  1917. 
-var|a  mest  i  plur.  -ved.  Ved  for  pap- 
perstillverkning. Ångaren  ~  kom  från  Ar- 
kangelsk  med  p.  för  Rotterdam  H.  Mörne. 
-vägg.  Som  de  skjutbara  parna  i  de  ja- 
panska husen.  Ateljé,  av  en  p.  avdelad  i 
två  rum.  -värde.  Sedlar,  som  numer  blott 
ha  j)-t.  -väsen|(de).  Ett  stelt  och  forma- 
listiskt p.  Bo  Hammarskjöld.  —  Byråkrati 
och  opersonligt  p  de  K.  Nordlund,  -väska. 
-väst  1916.    -väv(nad). 

Päprik|a  (akut);  -an,  [-or].  Ungerskt 
namn  på  (den  i  Ungern  mycket  odlade) 
Capsicum  annuum  =  'spansk  peppar'.  Växt 
o.  krydda  (=  de  torra,  mogna  frukterna). 
1)  Enkelt.  Smör,  salt,  pejypar  och  brännande 
skarp  p-a.  Pan,  som  visats  vara  synner- 
ligen rik  2)å  C-vitaminer.  Institutet  för  växt- 
förädling i  Szeged  har  '^  lyckats  frambringa 
en  p-aart,  vars  frukter  icke  ha  de  skadliga 
egenskaper,  som  känneteckna  den  vanliga 
p-an  1933.  Ibland  rostade  vi  också  majs- 
kolvar och  äroQröna,  brandqula  och  eldröda 
p-nr  .\melie  Posse-Bråzdovå.  2)  Ssgr.  Ex.: 
Persilja,  lök  och  omogna  p-abär  C.  G.  Molin, 
öv.  Och  bulgaren  bjöd  på  p-aknrtar,  vilkas 
förmåga  att  skänka  en  krämp  fri  och  lång- 
varig  ålderdom   han  starkt  prisade  R.  Ek- 


33 


Paprika — Parställd 


34 


blom.  P-asill  Annons  193i.  Pasnitsel.  Anka 
i  p-asås  Gust.  Bolinder. 

Paps  se  under  pappa. 

Päpuja  (fackl.  även  -ua);  -an,  -as  1. 
Papu|än,  -anen,  -aner;  -aneger;  -ansk  (-t). 
Inföding  på  Nya  Guinea  (o.  en  del  angrän- 
sande öar).  F-anerna  äro  mörkbruna  (aldrig 
helt  svarta)  och  ha  rikt  och  långt,  svart- 
krusigt  här. 

Papyr  1.  oftare  Papyr|us  (akut);  -usen 
1.  -en,  -er.  1)  Cyperus  papyrus,  'pappers- 
säv'.  Täta  dungar  av  p-us.  P-usväxfen  är 
ett  halvgräs,  som  växer  i  ruggar  i  lågt 
vatten ;  den  kan  nå  en  höjd  av  5  meter  och 
uppbär  en  ängsullslik  vippa  med  neddtrik- 
tad  'ull'.  P-usbankar.  Vita  Nilens  p-usbe- 
växta sumpvidder .  P-uskärr. Pusrör.  Genom 
Sudans  ändlösa  p-usträsk  Gerh.  Lindblom. 
2)  Forntida  ekrivmaterial  förfärdigat  av 
p-U88tängelns  märg;  p-usrulle.  Uppteck- 
ningar på  p-us.  —  O.  Lagercrantz,  Om 
grekiska  per,  1901.  Förslag  om  inköp  av 
grekiska  p-er  frän  Egypten ;  den  enda  p-us 
av  något  värde,  som  nu  finnes  i  Sverge, 
tillhör  Vitterhetsakademin  Upps.  1925.  — 
Orientalist  och  p-usforskare.  T.  Kalén,  som 
hos  oss  sysslat  med  p-usforskni7ig .  P-usfyn- 
den  i  Egypten.  P-usremsa.  P-usrullen  har, 
om  den  innehåller  litteraturverk  1.  d.,  en 
stav  i  vardera  ändan;  vid  läsningen  rullas 
den  från  stav  till  stav;  i  början  är  staven 
i  vänster  hand  tom,  vid  dess  slut  den  i  höger; 
skriften  2)å  en  p-usrulle  är  vänd  inåt  rullen. 

Papyro'ss(-å-);  -en,  -er;  -rök(are);  -stump. 
Ryskt,  förr  även  i  Finland  nyttjat  namn 
på  cigarrett. 

Par,  -et,  =.  I.  Rent  subst.  1)  Levande 
varelser,  a)  Det  högförnäma  äkta  p-et.  Det 
gamla  x>-et.  Ett  nygift  p.  Två  älskande  p. 
Ett  lyckligt  p.  Om  Gud  så  har  utsett,  att 
det  skall  bli  ett  p.  av  oss  ~.  Gud,  ett  så 
omaka  p.l  b)  Det  första  pet  dansar  ut. 
Kadrilj  dansas  av  fyra  p.  Sista  pet  ut! 
änkleken.  Man  skall  vara  jämna  p.,  som 
det  heter,  och  därför  måste  en  uteslutas  E. 
Norlind.  Det  värda  p-et  fick  emellertid  göra 
sällskap  till  en  annan  marknad  än  de  tänkt, 
ty  polisen  tog  dem  även  till  a.  Gå  p.  om 
p.   parvis,  två  och  två.  Tvilling-;  dans^^ar. 

c)  Talgoxp-et  i  postlådan.  Ett  flugsnappar- 
par,  som  bodde  på  stora  verandan,  d)  Köra 
i  p.,  med  p(-et)  k  enbet.  (Stort  jordbruk?) 
Ja,  fyra  p.,  90  tunnland.  Gå  hästarna  bra 
i  p.?  Hundar,  som  jaga  i  p.  bildl.  även  om 
människor.  2)  Föremål  (o.  djur  som  säljas 
p-vis).  a)  Va  kostar  orrarna  p>-et?  Va  får 
du  ge  p-et  för  orrarna?  Hur  många  p.  be- 
höver vi?  b)  Ett  p.  ögon,  så  strålande  vackra, 
att  ~.  De  bakre  hjulparen.  Ett  p.  (dam)- 
handskar.  Ögonpar.  C)  Märk  särsk.  Ett  p. 
glasögon.  Ett  p.  byxor,  benkläder,  kalsonger. 

d)  Ge  honom  12  p.  (spö)  under  vardera 
fotsulanl  e)  I  brädspel.  Ässen(a),  duserna 

V.  2  —  Nusvensk  ordbok. 


;?.  1  +  1,  2  -f  2.  II.  'Ett  par'  (särsk.  i 
Finl.  även  utan  'ett')  ibl.  närmande  sig 
obest.  pron.  a)  Efter  ett  j^.  dar.  Jag  har  nu 
suttit  ett  p.  nätter  i  sträck  snarast  räkne- 
ord (=  två).  För  ett  p.  dar  sen.  Ett  j). 
gånger  tänkte  jag  uppge  försöket.  Får  jag 
säja  dej  ett  j}-  ord!  Ett  p.  kronor.  Ett  2>- 
hundra  hästar,  b)  (Vill  du  ha  dem  då?) 
Ja,  ge  mej  en  eller  (ett)  p.  Inom  en  timme 
eller  p.,  en  eller  (ett)  p.  timmar.  Ett  p. 
(eller)  tre  åt  gången.  Ett  p.  (tre)  kronor, 
även  En  p.  (tre)  kronor  1.  En  krona  eller  jy. 
De  första  p.  (tre)  åren.  De  där  p.  orden, 
som  hade  framkallat  hans  misshumör  S. 
Lagerlöf.  De  närmaste  p.  [släkt] leden  ~ 
Per  Hallström.  De  där  i).  örenas  timför- 
höjning  K.  G.  Ossiannilsson.  Dep.tremå- 
7iaderna  hade  redan  ~  ib.  c)  Ett  p.  åfemti 
gäster  vänta  vi  åtminstone.  Men  även  hon 
hade  ju  kommit  ut  ur  ungdomsåren,  hon  var 
väl  sina  modiga  }).  och  tretti,  skulle  han  tro 
Elis.  Wsern-Bugge.  III.  Predikativt  (varvid 
det  är  svårt  att  skilja  från  ett  adj.).  Di 
här  vantarna  ä  ju  inte  p.  höra  inte  ihop, 
ä  omaka.  Syn.  I.  (ibl.:)  make  o.  maka, 
man  o.  hustru,  han  o.  hon;  hane  o.  hona; 
två  sammanhörande  1.  hopokade  1.  hop- 
kopplade, koppel;  II.  två  1.  tre,  minst  två, 
några. 

—  Parbladig,  -t;  -het.  Bot.  Med  parvis 
ställda  småblad.  Rosorna  ha  p-a  blad, 
äro  p-a  med  uddblad.  -dans.  En  ~  jj.  av 
j)olkakaraktär  Nord.  Fam.^  -delad.  Bot. 
Ormbunkar  med  en  till  fiera  gånger  p.  skiva 
och  ~  ib.  -droska  k  droska  för  enbet. 
-flikjad  1.  -flik|ig.  Bot.  P-ade  blad.  -hopp. 
Idrotts.  T.  e.  över  'häst',  på  skridsko  1. 
skidor,  vid  simuppvisning  etc.  -häst.  H. 
som  går  i  par.  Ena  pen  haltade.  Åka  med, 
efter  par.  Ska  vi  ha  p-arna,  pappa?  — 
Även  bildl.  Min  p.,  Inez  Laurell,  och  jag 
hyrde  en  möblerad  dublett  ~.  Varför  man 
döpte  dem  till  'parna  .  Syn.  (ibl.:)  oskilj- 
aktig vän  1.  kamrat,  -kluven  bot.  -körs- 
lor.  Fackl.  [En  vagn]  för  j).  säljes  eller 
bytes  Göteb.  Handelst.  1926.  -lass.  Länt. 
o.  d.  Skörd  i  år  848  p.  hö,  1,114  p.  säd 
1916.  -lopp  idrotts,  -ok.  Länt.  P.  för 
oxe  och  häst  SAOB.  -rim;  -mad.  Fackl. 
Det  p.,  som  sjunde  och  åttonde  raderna  bilda 
Erl.  Hjärne.  —  En  typ  med  p-made  verser 
R.  Pipping.  -sel|e.  Länt.  Tre  par  p-ar, 
en  enbetssele.  -skjuts.  Länt.  m.  m.  En 
med  ved  lastad  p.  -släde.  Länt.  o.  d. 
-spänd.  Länt.  o.  d.  över  Nogajstäppen, 
där  p-a  kameler  drogo  vagnar  T.  J.  Arne. 
-stugja;  -utyp  1.  -etyp  m.  fl.  Länt.  Stuga 
(lika)  uppdelad  för  två  familjer.  En  ståtlig 
■i>p-ai>  från  Offerbo  (i  östervåla gammelgård) 
1930.  Härjedalsbondens  manbyggnad  har 
av  ålder  den  gängse  nordiska  p-etypen  Gust. 
Näsström,  -ställd.  T.  e.  Infattad  av  p-a 
kolonner   Nord.   Fam.^     De  p-a  rimmen  E. 


35 


Parsäng — Paradnummer 


36 


Hedén.  -säng.  -tals,  adv.  Mindre  vanl. 
än  'parvis'  o.  slir.  -tåig.  Zool.  De  p-a 
hovdjuren,    -vagn.    Länt.  o.  d.    -vis,  adv. 

0.  adj.  Vi  skall  gå  en  och  en  eller  p.  Här- 
fåglarna  leva  under  fortplantningstiden  p. 
och  på  hösten  mest  familjevis  Nord.  Fam.'-^ 
Fyra  stycken  sys  samman  ]).  —  Med  p-a, 
skärpta  taggar  i  kanterna  Ax.  Holzhausen. 
-åk|don;  -ning  (mest  idrotts.).  Länt.  o.  d. 
P-don  på  hjul. 

—  Par|a',  -ade,  -as;  p-a  ihop  se  hoppara; 
p-a  (till)8amman(s)  se  sammanpara;  -ning 
(-en,  -ar;  -sakt  m.  fl.)  1)  Zool.  o.  d.  Ofta 
refl.  1.  dep.  samt  som  subst.  Så  gott  som 
enbart  ifråga  om  djur.  a)  P-a  duvor  (för 
avelsändamål)  låta  p-a  sig.  P-a  sig  så  fritt 
som  sparvar  Fr.  G.  Bengtsson.  Där  ormarna 
p-as  Dan  Andersaon.  b)  Efter  p-ning  med 
en  strävhdrig  foxterrierhane.  P-ning  av, 
mellan  orre  och  tjäder.  Tvdnqsp-ning.  — 
Under  själva  2^-'>^ii^9sakten.  P-ningsdrift. 
Och  med  vita  bandformiga  fjädrar  i  nacken, 
dd  den  bär  sin  p-ningsdräkt.  Mås  i  p-nings- 
dräkt.  Språngintyg  ^  och  p-ningsintyg  t-a.ck\. 
Sträcket,  ett  slags  p-ningslek,  vari  endast 
hanar  deltaga.  Gudingarna  ropa  ut  sitt 
vilda  p-ningsläte  Alb.  Engström.  P-nings- 
organen  John  Runnström.  Jakter  och  strider 
och  p-ningsval  G.  Fröding.  2)  Allmännare. 
Ofta  skr.  P-a  insikt  med  rättrådighet.  Som 
med  så  mycken  skönhet p-ade  godhet  i  rikaste 
mått  Erik  Palm.  Men  det  rykte  han  vann 
p-ades  med  ett  visst  dtlöje.  —  Ofta  i  perf. 
part.  Lärdom,  p-ad  med  skarpsinne  E. 
Hellquist.  Denna  eviga  vekhjärtenhet  med 
brottslingen,  jy-ad  med  ett  tämligen  suveränt 
jämnmod  inför  själva  brottet  Fer  Hallström. 
En  med  avund  p-ad  beundran  A.  Klinckow- 
ström.  —  Parig,  -t.  Mest  zool.  Mera  sällan 
är  den  [simbldsan]  p.  Nord.  Fam.^  Lik- 
som hos  alla  högre  ryggradsdjur  är  lukt- 
organet p-t"^  E.  Lönnberg.  P-a  och  o-a  fenor 
Nord.  Fam'^ 

Para'-  (akut);  -n,  -8.  1.  =.  Turkiskt  mynt 
varav  40  gå  på  en  plaster. 

Paräbjel  (akut);  -eln,  -ler;  -elformad  o. 
-ellinje  (mat.);  -elform  o.  -elsaga  (till  H). 
Kunde  även  fattas  som  två  ord.  I.  Mat. 
En  båglinje  vars  ändar  aldrig  råkas  men 
heller  aldrig  bli  fullt  jämnlöpande.  Röra 
sig  i  en  p-el.  —  Även  friare  t.  e.  Vem 
kan  skönja  våra  ödens  underbara  pler? 
S.  Barthel.  II.  (Genomförd)  liknelse  (i  form 
av  kort  berättelse  meddelande  en  mora- 
lisk lärdom).  Framställd  i  form  av  en 2^el, 
i  p-elns  form,  i  p-elform.  —  Parabölisk 
(-å-); -t.  Jfr  föreg.  I.  Parabelformad.  Spegeln 
är  p.  med  425  mm:s  diameter  och.  200  mm:s 
brännvidd.  II.  I  liknelsens  form,  i  liknel- 
ser.   Framställningen  är  p.  och  ~. 

ParädS  -en,  -er.  Hopförs  ofta  med  parad^. 

1.  Högtidlig  uppvisning  av  trupper,  trupp- 
mönstring;  ibl.  högtidlig  (förbi)marsch;  ibl. 


om  själva  truppen.  1)  Formering  till  p. 
P.  för  fanan.  På  p.  Förbimarsch  i  p.  Du 
är  ej  ett  prunkregemente  I  för  grannlåt  och 
p.  B.  Gripenberg.  Då  man  gjorde  sin  första 
högvakt  och  i  stram  p.  förde  sina  gossar 
genom  Stockholms  gator  Per  Nyström.  Mot- 
tagningsparad för  general  Wrangel  1917. 
Uppställda  till  (kyrk)parad  fältgudstjänst. 
Vid  en  (kyrkjparad.  —  Nu  kommer  vakt- 
p-en.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Tåga  i  p.  fram 
genom  staden  till  det  hotell,  där  festen  skall 
äga  ru7n  även  till  IL  Och  där  utvecklar 
sig  vagnkorson  och  fotgängarnas  ändlösa  p. 
Öv.  fr.  R.  Lothar.  N.  K:s  Baddräktsparad 
i  Saltsjöbaden  1930.  Utanför  hiiset  sitter, 
ligger  och  står  hela  ^tiggarp-en^  Ake  Claes- 
son, b)  Veckans  spaltparad.  C)  Ligga  på 
(lik)parad.  d)  Vid  höstens  första  gyllene  p. 
I).  Fallström.  II.  Dräkt  m.  m.  'Egentl.'  o. 
bildl.  a)  Klä  sig  i  p.  Stor,  liten  p.  k  dag- 
lig dräkt.  Stater  och  kårer  kommo  i  sin 
bästa  puts  och  officerare  i  sin  p.  T.  Seger- 
stedt.  Amaranter-Orden:  Klädsel:  Liten  p., 
resp.  liten  hovuniform  Annons  1926.  — 
Friare  i  full  p.  b)  Den  behöver  ej  stora 
ord  och  åthävor,  ej  skrik  och  larm  och  std- 
tande  p.  Karlfeldt.  Någon  bok,  som  ~  haft 
så  2)as8  snyggt  band,  att  den  får  ligga  på 
p.  V.  Berger.  Amerika  kan  delas  i  två 
klasser:  de  som  paradera  och  de  som  beskåda 
p-en  Ruben  Berg.  Syn.  I.  paradering,  hög- 
tidlig (trupp)uppvisning  1.  (trupp)mön8tring 
(med  största  rättning  i  leden);  högtidlig 
(förbi)marsch,  p-marsch;  defilering;  trupper 
uppställda  till  1.  marscherande  i  parad, 
paraderande  trupp  1.  skock;  II.  paraddräkt, 
högtidsskrud,  'stor  uniform',  stass,  ståt, 
prakt,  pomp,  prål,  ibl.  yttre  prakt  1.  skryt. 
—  Paradartjad.  P-at  grant.  -dag.  Hög- 
tidsdag då  det  flaggas  o.  man  uppträder  i 
paraddräkt;  dag  då  en  parad  går  av  stapeln. 
Par  är  o  i  Sverge  Gustaf  Adolfsdagen  (6 
nov.),  juldagen,  konungens  födelse-  och  namtis- 
dag  osv.  Somliga  par  äro  tillika  salutdagar. 
-dags.  T.  e.  tid  då  vaktparaden  går  1.  tid  för 
kyrkparad.  Ner  till  torget  p.  O.  Levertin.  — 
En  söndag  strax  efter  p.  H.  Bergegren 
1886.  -dräkt.  P.  för  truppförband  för- 
svinner alldelesl^Sl .  -handduk.  Att  hänga 
över  vanliga  handdukar.  P.  med  vackra 
invävda  mönster.  Syn.  'skrythandduk'. 
-handske,  -hatt.  P.  för  svenska  civila 
tjänstemän  Nord.  Fam.^  -häst.  'Egentl.' 
o.  friare,  -klädjd;  -sel.  1)  Den  p-da  truppen 
i  mörkblå  kappor  och  svarta  tagelplymer  i 
hjälmen  S.  Arsenius.  —  En  bortklemad  och 
ständigt  p-d  docka  H.  Kihlman,  öv.  2)  Pa- 
raddagar, som  firas  med  flaggning  och  p-sel 
av  vakter  o.  d.  Blågult  skärp  till  fältdräkt 
[blir]  p-sel  1931.  -kudde,  -marsch.  Att 
lära  preussisk  p.  -målning  'egentl.'  o. 
bildl.  -mässig;  -het.  Att  göra  truppen  p. 
Sv.    Brigaden,     -numjmer.     På   konserten 


37 


Paradnummer — Paradox^ 


38 


återfann  man  alla  de  gamla  p-ren  och  ~. 
-persedel.  Fackl.  P-n  blir  därvid  för  samt- 
liga personkategorier  ett  blågult  skär])  1931. 
-plats.  F.  på  örlogsfartyg  är  halvdäck. 
-rum.  Husets  p.  Förmaket  stod  ännu  på 
denna  tid  ofta  som  p.,  ibland  t.  o.  m.  oeldat, 
och  med  överdrag  på  möblerna  Gurli  Linder. 
-stycke.  Hans  p.  var  'Jätten',  där  den 
kraftiga  basen  gjorde  sig  förträffligt.  Även 
'Jag,  Ljung  och  Medardus  (1923)  är  en 
häxmästares  p.,  som  ~  Fr.  Böök.  -säng. 
-trappa.   Hotellets  p.  -täcke,  -uniform. 

—  Parader|a,  -ade,  [-as];  -ing  (ibl.  med 
plur.).  1)  Egentl.  En  honnörstrupp,  som 
p-ade  framför  huvudingången  till  kyrkan, 
medan  jordfästningen  pågick.  En  gång  be- 
vistade jag  en  p-ing  för  kejsaren  av  I 
Gardesinfanteriregementet  i  Potsdam  Carl 
Ankarcrona.  2)  Friare  o.  bildl.  Mellan  de 
höga  popplarnas  stolt  p-ande  stammar  Olof 
Enckell.  Den  dystra  cypressen,  ett  stolt  ljus, 
som  ]}-ar  i  landskapet  och  ger  det  sin  ka- 
raktär F.  R.  Martin.  Alla  p-a  i  Amerika 
Ruben  Berg.  Syn.  1)  vara  uppställd  till 
1.  delta  i  parad,  ibl.  defilera;  2)  stå  där 
uppsträckt  1.  till  (tom)  prydnad  1.  till  ståt, 
'visa  sig',  ståta,  prunka. 

Paräd^,  -en,  -er.  Ofta  hopfört  med  parade 
I  fäktning  o.  friare.  Avböjningarna  (p-erna) 
Nord.  Fam."'^  —  Vi  skämtade  —  små  leksna 
hugg  och  små  p-er  V.  Benedictsson.  Syn. 
avböjande  (av  stöt  1.  hugg);  försvar,  svar(8- 
replik).  —  Parera  m.  fl.  se  ovan. 

Paradi'gm,  -et,  =  1.  -er;  -böjning.  Språkv. 
Böjningsmönster,  (schema  över)  ett  ords 
böjningsformer.  A.  Noreen  ville  utvidga 
p-ets  begrepp  (i  p-et  'skog'  inbegrep  han  även 
t.  e.  'skogig',  'i  skog',  skogs-  i  ssgr  osv). 
Efter  vilket  p.  böjes,  går  ordet?  Sätta  upp 
ett  p. 

Päradis  (med  grav  1.  ibl.  -Is);  -et,  =  [1. 
-er].  1)  Bibi.  o.  d.  Adam  och  Eva  i  p-et. 
Livets  träd,  som  står  i  Guds  p.  Bibeln.  I 
dag  skall  du  vara  med  mig  i  p-et  ib.  Då 
du  för  dem  öppnar  p-ets  port.  Utdrivna 
ur  p-et.  P-ets  lustgård.  Tro  sig  se  p-et  öppet, 
öppnat.  En  fet  kyrkråtta,  eyi  vit  svala  och 
en  rik  spelman  får  man  söka  i  p-et.  Ormen 
i  p-et  ofta  bildl.  Muhammedanernas  p. 
2)  Bildl.  a)  Ett  p.  på  jorden.  Stället  är 
ett  riktigt  litet  p.  Själv  skapa  sig  sitt  p. 
Kunde  ~  ej  fatta,  att  landet  skulle  bli  ett 
p.,  om  man  bara  slog  ihjäl  ett  antal  öster- 
rikare F.  R.  Martin.  Tiflis,  ^österlandets 
p.»  Lustgården  saknar  aldrig  sin  orm:  den 
representerades  i  Rivierans  p.  av  trafikbe- 
svären M.  Rogberg.  Rocky  Mountains  är 
ett  p.  av  skönhet  Georg  L.  Dahlin.  Ett  helt 
litet  p.  av  frid  och  rättfärdighet,  som  skall 
växa  fram  här  på  jorden,  bara  anarkisterna 
få  makten  Sven  Lidman.  Skicka  dem  till 
bolsjevikp-eti  [Som]  göra  Oregon  till  ett 
fruktodlarens  p.  K.  Zilliacus.     Ett  huggor- 


marnas p.  I  dessa  p.  för  storvilt.  Där  allt 
var  p-er  eller  sand  C.  V.  A.  Strandberg. 
b)  Bibet.  Det  var  en  gåva  från  Thyllani> 
eller  ^p-eti,  som  det  kallades  där  Kristina 
Nilsson.  —  P.  är  ibland  (t.  e.  i  Speyer- 
domen)  =  förhall  med  pelargångar  fackl. 
Syn.  1)  Eden(s  lustgård),  lustgården,  de 
första  människornas  lycksaliga  hemvist; 
2)  a)  himmelrike(t),  'himmel',  de  saligas 
hemvist  1.  öar,  det  himmelska  Jerusalem, 
lycksalighetens  ö,  lycksalighetsland,  (en) 
sällhetens  ort,  idealland(et),  idealplats,  lycko- 
land, eldorado,  elysium,  förlovat  land,  det 
tusenåriga  riket,  drömland ;  härlighets-  1. 
lycksalighetstillstånd ;  b)  ibl.  översta  raden, 
'hyllan'  (i  teatersalong  o.  d.). 

—  Paradisblomma  skönl.  (ej  fackl.). 
-dräkt.  Visa  sig,  up2)träda  i  p.  Klädd 
i  p.  naken.  Häromdagen  stod  jag  på  golvet 
i  p-en  och  skulle  just  ~  Johan  Ericsson. 
Syn.  adamsdräkt,  evakostym;  (i  p.:)  spritt 
naken,  i  sin  nakenhet  1.  nakna  skönhet, 
som  man  skapats  1.  utgått  ur  skaparens 
hand,  i  naturens  tillstånd,  -dröm.  Särsk.  = 
'd.  om  ett  paradis',  -fjäder.  Prydnadsfjäder 
av  paradisfågel.  -fåg|el.  l)Zool.  P-larna 
(Paradiseidce)  stå  nära  kråkfåglarna ;  till 
dem  höra  ett  100-tal  arter  på  Nya  Guinea  och 
närliggande  öar;  hanarna  ha  under  par- 
ningstiden en  egendomlig,  praktfull  fjäder- 
dräkt. P-larna  ära  måhända  de  grannaste 
av  alla  fåglar.  2)  Skönl.,  särsk.  i  sagor. 
Även  han  [HemmerJ  har  hört p-eln  sjunga, 
diktens  fågel,  och  dess  sång  håller  honom 
fången  Joel  Rundt.  -föreställning.  Par 
hos  primitiva  folk.  -hopp.  Även  bildl. 
[Men  hennes  nit  för  kvinnosaken]  grundar 
sig  ej  nu  på  trons  p.  utan  på  viljans  gra- 
niffäste  E.  Hedén,  -klädd  (spritt)  naken. 
-land.  Maria  Reese  till  sovjets  p-land  1933. 
-landskap.  Gardinens  naiva  p.  J.  Land- 
quist, öv.  -liv.  Och  där  hade  byns  får 
och  kalvar  levat  p.  sommarn  lång  Josefina 
Bengts,  -längtan.  Släktets  p.  V.  Rydberg, 
öv.  -orm  även  =  ormkaktus  (Cereus  flagelli- 
formis).  -ro.  Få  njuta  sinp.  -äppjle;  -leträd 
1.  -elträd.  Pyrus  prunifolia  1.  (hybrid  därav 
o.)  P.  baccata.  Träd  o.  frukt.  Plena  äro 
ungefär  körsbärsstora,  vackert  färgade,  men 
Slira,  varför  de  mest  nyttjas  konserverade 
som  sallat  till  kötträtter. 

—  Paradisisk  (med  grav  1.  ofta  -dl- 
med  akut);  -t.  Ofta  bildl.  Utmåla  för  sig 
en  p.  lycka  ~.  I  dessa  p-a  nejder.  Huset, 
som  låg  så  p-t.  Och  frukterna  äro  p-a  (där- 
med menar  jag  icke,  att  de  äro  förbjudna) 
Elsb.  Funch.  I  p.  oskuld,  dräkt,  nakenhet. 
P-t  säll,  skön,  oskyldig.  Syn.  paradis-,  lyck- 
salighets- etc;  (lyck)ealig,  säll,  himmelsk, 
ljuv,  tjusande,  elyseisk,  arkadisk,  olympisk, 
'välsignad';  oskuldsfull,  oskyldig. 

Parado'x'  (-å-);  -en,  -er.  (Snillrik,  ofta 
djup)  skenbart  orimlig,  överdriven  o.  för- 


39 


Paradox^ — Paragraf 


40 


bluffande  sats  1.  yttrande.  I.  Enkelt.  Den 
gamla  2)-en:  Högsta  rätt  högsta  orätt.  Pen 
kan  hhxtlikt  belysa  sanningen  genom  att 
skenbart  framföra  dess  motsats.  Det  låter, 
klingar  som  en  p.,  men  är  dock  en  djup  san- 
ning, är  icke  dess  mindre  sant,  att  ~.  Det  är 
ingen  p.  att  påstå,  att'^.  Som  bleo  mycket 
nykter,  då  någon  annan  försökte  sig  jid  en  p. 
Man  kan  rent  av  uppkasta  pen,  att  hans 
huvudfel  är  bristen  på  fel.  Säga,  komma  med, 
jaga  efter  p-er.  Kom  nu  inte  igen  med  dina 
peri  Tala  i,  förlora  sig  i  p  er.  I  hans  ro- 
maner sprakar  det  av  p-er,  spraka  p-erna. 
II.  Ssgr.  Ex.:  En  cyniker  och  p-makare. 
Sitt  första  rykte  som  p-mästare  vann  Q.  K. 
Chesterton  redan  vid  seklets  början  A.  Öster- 
ling. Hans  p-älskande  vän.  Syn.  'orinilig- 
hetssanning';  (ibl.  nära:)  blixtlikt  infall, 
orimlighet,  absurd  1.  våldsam  överdrift, 
absurditet.  —  Parado'x'',  -t  1.  oftare  Para- 
dox|äl,  -alt,  -alare.  I.  [Lysander  var]  i 
det  enskilda  umgänget  alltid  spirituell,  ofta 
originell,  någon  gång  kanske  p.  S.  L.  Törn- 
quist.  I  fråga  om  vare  sig  det  personligt 
pikanta  eller  det  p-a  E  Hedén.  II.  P-al. 
Du  är  överraskande  och  p-al.  Dröm  och 
fantasi  ha  aldrig  blivit  verklighet  som  i 
denna  p-ala  stad  C.  G.  Laurin  (om  Vene- 
dig). Palatset  ger,  för  att  uttrycka  sig  p-alt, 
^bilden  av  ett  glänsande  förfalh  Maths 
Holmström.  P-alt  tillspetsad.  Det  finns 
ingenting  p-alare  än  ett  kvinnligt  förstånd 
J.  Hemmer.  Syn.  paradoxartad,  skenbart 
orimlig,  (kvick  o.)  skenbart  absurd,  över- 
driven, driven  till  sin  spets  1.  in  absur- 
dum,  sällsam  men  blixtlikt  belysande, 
'orimlighetssann'. 

Parafer|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
Slutgiltigt  fastställa  ett  utkast  till  fördrag 
(gm  tillsättande  av  signatur).  Frankrike 
berett  att  p-a  fyrmaktsfördraget  1933.  Av- 
talet p-at  i  Berlin  1928. 

Paraffin,  -et  1.  -en,  [-er,  fackl.];  -artad 
m.  fl.;  -er|a  (-ade,  -as;  -ing  med  plur.  o. 
ssgr).  Ett  vaxartat,  lukt-  o.  smaklöst,  delvis 
gmlysande  ämne  (nyttjat  vid  ljustillverk- 
ning, till  bonvax,  till  impregnering  av  tänd- 
stickor och  s.  k.  vaxpapper,  till  appretering 
av  tyg,  i  mikroskopisk  teknik,  i  medicinen 
m.  m.).  I.  Enkelt.  P.,  1,000  kg.,  till  salu 
för  genastleverans  1916.  Hård,  mjuk  p. 
Renad  p.  P.  i  vaxlika,  halvgenomskinliga 
kakor.  Om  man  sedan  doppar  tyget  i  varmt, 
smalt  p.,  kan  man  ~.  Fackla  av  p.,  bränn- 
tid c:a  en  timme.  Flytande  p.  Pen  tätar 
porer  i  korken  och  ~.  Om  korken  kokats, 
får  man  vänta  med  påsmältningen  av  p., 
tills  korken  blivit  torr,  ty  annars  fäster  ej 
p-en  K.  E.  Bergström,  'Vinboken.  Sätt  att 
pulverisera  per,  hartser,  stearin  o.  d.  Vase- 
lin är  en  blandning  av  per.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Doppas  i  ett  pbad  om  föremål.  Som 
sagt,  p-badet  är  just  nu  sista  skriket  j^å  av- 


magringsfronten  1930.  Varemot  de  ryska 
oljorna  äro  p)'fC't^^fi^  Kjellins  Varulex. 
Piialtiga  sotsaker  1917.  P-hinnan  skyddar 
också  osten  mot  or  och  mögel  L.  Fr.  Rosen- 
gren. Pljus  brinner  bättre,  om  man  strör 
lite  grovt  salt  2)å  dem.  Små  klara,  räffliga 
p-ljus  i  alla  de  färger  ~  Gurli  Linder.  För- 
orda p-metoden  ~  såsom  ett  synnerligen  verk- 
samt medel  mot  reumatisk  värk,  ischias,  gikt 
och  frostskador  1929.  P-olja  (vaselinolja, 
flytande  p.)  är  färg-  och  luktlös,  klar,  tjock- 
fluten,  olöslig  i  vatten  men  löslig  t.  e.  i  eter, 
användes  som  smörjolja  för  symaskiner, 
cyklar,  urverk  m.  m  ,  som  tillsats  till  salvor, 
som  ett  medel  mot  trög  mage,  som  växtbe- 
sprutningsmedel  osv.  Vaxpajyper  är  numera 
ofta  ersatt  med  ppajiper  Nord.  Fam.  1893. 
Största  p-produktionen  har  ~  Förenta  sta- 
terna. Det  tjockare, p-rikare partiet'^.  Skall 
man  ~  inetsa  en  namnteckning  på,  en  glas- 
skiva, överdrages  denna  med  ett  tunt  x>-skikt , 
vari  namnet  ristas  med  ett  metallstift.  Ett 
par  minuter  senare  förvandlade  madame  en 
ganska  konkav  näsa  till  rak  med  sin  pspruta 
1928.  Ett  papper,  som  fått  ett  tunt  p-över- 
drag,  så  att  det  är  vatten-  och  lufttätt  (till 
mjölkflaskor)  1929.  III.  Avledning.  P-era  = 
indränka  1.  överdra  med  1.  bespruta  med  p. 
P-erade  säkerhetstätidstickor.  P-er at papper. 
Fluorsyra  kan  också  förvaras  på  invändigt 
j)erade  glasflaskor.  —  P-eringsduk  (för  ost- 
beredning) 1926.     P-eringsgryta. 

Parafras,  -en,  -er;  -försök;  -er|a  (-ade, 
-as;  -ing,  med  plur.).  1)  (Förklarande)  om- 
skrivning, omskrivande  förklaring,  utlägg- 
ning, omdiktning,  fri  återgivning  1.  efter- 
bildning  1.  översättning.  Den  från  förra 
delen  av  1300-talet  härstammande  Moseboks- 
pen  Joh.  Nordström.  Stagnelii p.  av  Fader 
vår,  i  Martyrerna.  2)  P-era  =  omskriva 
osv.  Vid  en  p-ering  löper  texten  fara  att 
förvanskas,  ofta  även  att  uttunnas  och  bli 
ordrikare.     En  p-erande  översättning. 

Paragönjkvitto  m.  fl.  K.  enligt  p-s5'8te- 
met:  ett  kassakontrollblock  lämnar  dupli- 
cerade kvittenskuponger  som  ha  samma 
nummer.  P-kvitton  äro  vanliga  t.  e.  i 
detaljhandeln. 

Paragraf,  -en,  -er.  Numrerad  avdelning 
av  en  skrift  (ofta  lag,  förordning,  avtal, 
vetenskaplig  framställning  osv.)  1.  tecken 
därför  (§).  Ibl.  förkortat  'par.'  I.  Enkelt. 
Femte  kapitlet,  tredje  pen  strafflagen 
(Straffl.,  kap.  5,  §  H).  Denna  p.  är  nu- 
mera upphävd.  Uppsätta  i,  indela  i  j)er. 
En  viktig  p.  i  överenskommelsen.  P-en  före- 
skriver, att  ~.  Enligt  denna  p.  skulle  ~. 
Pen  om  minderåriga.  Olika  tolkning  av 
vissa  per  i  fördraget.  En  omstridd  p.  — 
Oskrivna  lagar  ha  många  per.  Enligt  en 
oskriven  p.  i  den  lilla  stadens  hederskodex 
fick  man  ej  ~.  Opersonlig  som  en  (lag)- 
paragraf   —  Den   tned  stöd   av   arierp-en 


41 


Paragraf —Parap]  y 


42 


genomförda  rensningsaktionen  inom  tyska 
försvarsmakten  1934.  Enligt  klubbens  första 
stadgeparagraf.  Kautschnkperna  i  Ver- 
sailles fr  eden.  II.  Ssgr.  Ex.:  Mången  p-dyr- 
kande  jurist  R.  Pipping.  F-dyrkare  forma- 
list.  Det  p-raseri,  som  gör  IStockholm  allt 
tråkigare  1^20.  P-siffra.  P-tecken.  Att  före- 
dra förslaget  2}-vis  p.  efter  1.  för  p. 

Paragua'ylte  (-aj-);  -an  (-en,  -er;  -sk)  1. 
-are;  -sk(t).  8e  mattet  Pä  den  pska  lands- 
bygden C.  Gv  Armfelt. 

Paralla'x,  -en,  [er].  Astr.  Vinkeln  min 
två  till  samma  föremål  gående  synlinjer 
då  ögat  under  tiden  flyttats  en  viss  sträcka. 
Allt  efter  den  tid,  som  förflutit  mellan  ögats 
båda  lägen  skiljer  man  mellan  daglig,  årlig 
och  sekulär  p.  Stjärnornas  årliga  per  ära 
i  regeln  omätbart  små;  p-en  till  ett  föremål 
avtager,  när  dettas  avstånd  växer. 

Parallell  (-all);  -en,  -er  1.  (som  adj.) -t. 
Två  ord.  I.  Enkelt.  1)  öubst.  a)  Allmän- 
nare. CUpp)dra  en  p.  mellan  Ale.rander 
och  Napoleon.  P-en  är  icke  slående.  En 
oberättigad  p.  b)  Mest  fackl.  t.  e.  geom. 
Två  p-er,  som  skäras  av  samma  räta  linje. 
—  På  ömse  sidor  om  (den)  tjugonde  p-en 
p-graden.  —  Tills  de  kommo  till  gator  mellan 
åttionde  och  nittionde  pen  Fr.  G.  Bengts- 
son. 2)  Adj.  Fackl.  o.  allmännare,  a)  Geom. 
Två  räta  linjer  i  samma  plan  sägas  vara 
p-a,  om  de  ej  träffas,  hur  långt  de  än  ut- 
dragas. Röra  sig  i  p-a  banor.  Dra  en  linje 
p-(t)  med  en  annan.  Gatan  går  j)-i  wied 
ån.  P-a  plan.  Tvenne  planp-a  ~  fasta 
plattor,  t.  ex.  av  glas  The  Svedberg,  b)  Ett 
(alldeles)  p-t  fall  ha  vi  från  1820,  då  ~. 
En  p.  händelse  utspelades  under  tiden  i 
landsorten.  P-t  därmed  går  en  annan  ut- 
veckling ~.  II.  Ssgr  kunna  ansluta  sig 
såväl  till  subst.  som  adj.  Ex.:  Pavdel- 
ning  klassavdelning,  p-klass.  P-cirkel  c. 
på  jordytan  p.  med  ekvatorn.  P-dike  länt. 
Ett  pfall  till  detta.  Att  huset  låg  vid 
p-gatan.  P-grad  breddgrad.  Under  läsåret 
hava  [första^fjärdej  klasserna  varit  delade 
i  två pklasser ,  a  och  b  C.  Lindsten.  Gamla 
Testamentet,  med  text  på  hebreiska  och  latin 
i  p-kolumner  C.  Anshelm.  Pkopplade  ele- 
ment, p-koppling  elektr.  (k  seriekoppling). 
Tvä  p-kurser.  P-linjal.  P-linje.  P-löjjande 
kedjor  även  'p-tlöpande'.  Odelade,  pner- 
viga,  jämbreda  blad  bot.  P-rörelse.  Psagor 
hos  andra  folk.  De  p-spräk,  som  stå  under 
en  stor  del  bibelverser  ~  Gurli  Linder. 
P-streck  (-ad).  P-studie.  Genom  anförande 
av  p-ställen  förklara  ett  bibelspråk,  ett  dun- 
kelt ställe  i  en  skrift  (skrift)ställe  av  lik- 
nande innehåll  1.  formning.  P-tonarter  t. 
med  samma  förtecken  (t.  e.  ciss-moll  o. 
e-dur).  För  huvudkurs  [vid  Wijks  folkhög- 
skola] 7,000  kr.,  för  p-undervisning  1,000 '^ 
1930.  Syn.  1. 1)  a)  jämförelse;  motstycke, 
motsvarighet,  likartat  1.  analogt  fall,  p-fall; 


b)  p-linje;  p-grad;  p-gata;  2)  a)  jämlöpande; 
b)  jämsides  med;  likartad,  motsvarande, 
analog. 

—  Parallellepipéd,  -en,  -er;  form  (en, 
-er).  Geom.:  solid  tigur  begränsad  av  sex 
parvis  parallella  plan.  Äro  alla  kanterna 
på  en  p.  lika  långa,  kallas  p-en  kub  1.  tär- 
ning. —  Parallielliserla,  -ade,  -as;  -ing 
(med  plur).  P-a  två  händelser,  (text) ställen , 
yttranden  sammanställa,  jämföra.  P-a  ngt 
med  ngt.  —  ParallelWsm,  -en,  er.  1)  Över- 
ensstämmelse, motsvarighet,  likhet  sins- 
emellan. Huru  likheten  i  struktur  mellan 
martallar  och  gamla  knotiga  björkar  fram- 
kallar en  påfallande  p.  i  fågelfaunan. 
2)  Särsk.  i  hebreisk  skaldekonst:  upprep- 
ning av  en  o.  samma  tanke  i  mer  1.  mindre 
varierade  vändningar;  ideell  o.  rytmisk 
symmetri  min  satsleder  1.  versrader  (1. 
vershalvor).  Ex.  på  p.  i  bibeln:  Han  aktar 
järn  såsom  halm  och  koppar  såsom  murket 
trä.  —  ParallellOgram,  men,  =  1.  -mer; 
-form(ad).  Geom.  Plan  fyrsidig  figur  vars 
motstående  sidor  äro  parallella,  ibl.  'sned 
ruta'.  Runt  omkring  den  p>-f or  made  gården 
ligga  rummen,  som  ~  Nord.  Fam.- 

Paralyser|a,  -ade,  -as;  -ing.  Ofta  bildl. 
P-ad  av  giftet.  En  springpojke  en  bit  däri- 
från stod  som  p-ad.  Som  nära  nog  pades 
av  fasa.  —  Avsåg  att  p-a  L-s  åtgärder. 
Syn.  förlama,  göra  lam,  slå  med  lamhet 
1.  förlamning,  beröva  rörelseförmågan,  ibl. 
bedöva;  förta(ga)  all  kraft  hos,  omintetgöra 
(verkan  av),  ibl.  neutralisera.  —  Paralysi, 
■(e)n.  (Full)ständig  förlamning,  lamhet.  — 
Paralytisk,  -t.  Förlamad,  slagrörd,  träffad 
1.  drabbad  av  slag. 

Parame'nt  (-än t);  -et,  =  1.  -er;  -(s)ateljé, 
-sfabrik  m.  fl.  (Avdelning  1.  fabrik  för  till- 
verkning av)  kyrkotextilier  (kyrkoskrudar, 
altarklädslar,  bonader,  pallar,  prästkappor 
osv.).  Restaurering  av  p.  —  P-et  på  Ersta 
framställer  även  nattvardsoblat. 

Parä|noia  (-åja);  -noian;  -nöiker  (-n)  o. 
-nöisk  (-t)  med  långt  å.     Förryckthet. 

Para'nt (vanl.  -angt) ;  = , -are ;  -het.  Grann, 
klädsam,  stilig,  som  tar  sig  bra  ut,  som 
pryder,  ibl.  iögonenfallande.  Hon  klär  sig 
p.  men  smakfullt. 

Päranöt.  Nöten  av  Bertholletia  excelsa 
(ett  jätteträd  som  växer  vilt  i  norra  Bra- 
silien). Skalade  pter.  Han  hade  bitit  av 
en  tand  på  en  p.  Med  ögon  stora  och  ovala 
som  pter.  De  trekantiga,  avlånga,  knöliga, 
hårdskaliga  p-terna.    Syn.  brasiliansk  nöt. 

Parapét,  -en,  -er.  Bröstvärn  1.  bröst- 
ning  (på  mur,  kaj,  balkong,  bro  m.  m.). 
Djuret  bara  morrar  ~  och  visar  aldrig  så 
mycket  som  nosen  över  p-en  Gunnar  Ceder- 
schiöld. 

Paraply,  -(e)t  1.  (särsk.  syd-  o.  västsv.) 
-(e)n,  -er  1.  (mest  smtl.  o.  ej  i  SAOL**)  -n. 
I.  Enkelt.   Per  kommo  i  Europa  i  bruk  på 


43 


Paraply — Parat 


44 


löOOtalet.  Gå  med  uppspänt  p.  Den  reg- 
niga staden  Bergen,  där  alla^  innevånare 
äro  födda  med  p.  eller  ~  A.  Claesson. 
Under  ett  gammaldags,  stort  'familjepara- 
ply'. Spä7ina  ner  pn,  sitt,  sin  p.  Och  pac- 
kade ihop  sina  hus,  som  man  slår  ihop  ett 
p.  Hertig  Larson.  En  modärn  mycket  billig 
p.  Ahléu  &  Holm.  Och  pekade  med  pen 
på  några  vita  ovädersmoln,  som  ~  S.  Agrell, 
öv.  Palmernas  kronor  fladdrade  svarta  och 
slitna  likt  avigvända  per  H.  Mörne.  Un- 
der en  hatt  så  stor  som  ett  p.  Fanny  Alving. 
Herr-,  dam-;  sidenp-er.  —  Vita  målarp-er 
stucko  upp  som  svampar  i  backarna,  vid 
stranden,  ~  G.  Nordensvan.  II.  Ssgr.  Ex.: 
P-affären,  Kungsg.  42.  P-antennen,  en  ver- 
tikal mast,  varifrån  utgå  lufttrådar  snett 
nedåt  i  alla  riktningar.  P-fabrik.  Var  klän- 
ning nu  ä  snörpt  och  smal  I  just  som  ett 
p-fodral  E.  AVallmarks  Visor  o.  kupletter. 
Flugsvamparnas  vanliga  p-form  W.  Biilow. 
P-formad  tall.  Det  p-formiga  taket  J.  Hem- 
mer.  P-krycka.  P-käpp.  Plågare.  Där 
tallen  växte  p-lik  till  manshöjd  Jac.  Ahren- 
berg.  Pinjerna  med  sina  p-liknande  kronor. 
P-makare.  P-skaft.  Stötte  häftigt  p-spetsen 
i  golvet.  See  i  Ovansjö  socken,  som  först  i 
Sverge  tillverkade  p-spröt.  Tog  ~  käppen 
ur  p-stället  och  smällde  igen  patentlåset 
Fanny  Alving.  Pstälhiing  'pskelett'.  Sitt- 
platser undir  markiser  i  glada  färger  och 
stolar  under  skuggande  p-tak.  En  minst 
200  år  gammal  s.  k.  p-tall.  Rännformig 
ptråd  (s.  k.  paragon).  P-tält  för  sommar- 
villor och  sommarrestauranter .  Syn.  regn- 
skärm. 

Parasit,  -en,  -er.  Om  människa,  djur 
(som  livnär  sig  på  bekostnad  av  en  annan 
organism  o.  stadigvarande  1.  huvudsakligen 
uppehåller  sig  på  1.  i  denna)  1.  växt  (som 
hämtar  sin  näring  från  en  annan  levande 
organism:  värdväxt  1.  värddjur).  Även 
friare  o.  bildl.  I.  Enkelt.  1)  Leva  som  p. 
på  andra  arbetande  medborgare.  Hovet  över- 
flödade av  p-er,  och  hovhållningen  blev  mycket 
dyrbar.  En  vetenskaplig  p.,  som  söker  taga 
äran  av  andras  rön.  2)  Löss,  binnikemaskar 
och  andra  per.  Den  organism,  på  vilken 
en  p.  snyltar,  kallas  dess  värd.  Fastsit- 
tande per.  Hägrarna,  som  sitta  i)å  buff- 
larnas ryggar  och  picka  upp  hudp-er.  Lik- 
som alla  ytter  per  äro  de  försedda  med  kr  af 
tiga  häftorgan.  3)  Misteln  är  (en)  halv- 
parasit, snarrevan  (Cascuta)  helparasit ;  hel- 
perna  sakna  i  regel  klorofyll.  Halvpen 
hämtar  en  del  av  sin  näring  även  från 
annat  håll  (luften,  marken).  II.  Ssgr.  Ex.: 
Föra  ett  partat  levnadssätt.  P-bekämpningen 
i  fruktträdgården.  P-djur.  P-dödande  me- 
del. P-flugor.  Statsbidrag  till  p-forskning. 
P-kräfta.  Leva  ettpliv.  P-maskar.  P-steklar. 
Kräftpestens  gåta  löst:  p-svamp,  ej  bakte- 
rie   sjukdomens    orsak,    säger    dr    Nybelin 


1934.  Vår  fruktodlings  ojämförligt  farli- 
gaste p-svamp  —  skorven  1932.  P-växter. 
Syn.  snyltare,  snyltgäst  1.  -djur  1.  -växt, 
ibl.  nådehjon. 

—  Parasiter|a,  -ade.  Egentl.  o.  bildl. 
De  fluglarver,  som  p-a  på  andra  insektlar- 
ver. Bakteriofagen,  ultramikroben,  som  par 
på  och  förstör  sjukdomsalstrande  bakterier 
1921.  För  att  där  föra  en  p-ande  tillvaro. 
—  Dessa  mistlar  ~  hade  emellertid  alla  ->- 
försvunnit,  till  största  delen  i  och  med  ned- 
huggandet av  träden,  på  vilka  de  p-at  J. 
A.  O.  Skårmau.  Som  p-ar  på  lianrötter.  — 
Vännen  och  hans  familj,  på  vilka  han  p-at 
alltsen  barndomen.  Mot  dem,  som  p-a  på 
stora  idéer  B.  Gripenberg.  Organisatoriskt 
sett  p-ar  [socialdemokratiska]  partiet  på 
fackföreningarna  1931.  Det  [på  S.  J.] 
pj-ande  företaget  Transportkomjianiet  1932. 
Syn.  leva  som  parasit  (på),  snylta.  —  Para- 
sitisk, -t.  Jfr  de  föreg.  Ett  p-t  kvalster. 
Varför  hithörande  växter  kuyina  föra  endast 
ett  saprofytiskt  ~  eller  p-t  levnadssätt  G. 
Lagerheim.  En  pt  d  rötter  av  hassel  m.  m. 
levande  ört.  Halvpa  buskar.  Syn.  snyl- 
tande,  snjdt-. 

Parasö'11  (-åll);  -et  1.  (särsk.  syd-  o. 
västsv.)  -en,  =  (ej  i  SAOL^)  1.  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Först  på  1700-talet  kommo  per  i  bruk  i 
Sverge.  Satt  och  snurrade  sin  p.,  skrev  med 
j)-e7i  i  sanden.  Spänna  upp  p-et.  Hon  satt 
under  en  miniatyrparasoll  av  vitt  siden  och 
sj}etsar  ~.     Dam-,   herrparasoll.     2)  Friare 

0.  bildl.  a)  Där  brokiga  bordsp-er  välvde 
sig  sotn  små  kupoler.  Trädgårdsp(-er)  för 
villaägare.  Under  vida  pappersparasoll  breda 
krämarna  utsina  varor  H.  Mörne.  b)  Hatten 
[på  stolta  fjäliskivlingen]  har  brett  ut  sin 
praktfjilla  »p.»,  och  ~  Sev.  Schiöler.  Och 
ormbunkträdens  sirliga  gröna  per  S.  Siwertz. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Umbelliferce  (umbellater ,flock- 

1.  parasollblomstriga,  p-växter).  I  p-form. 
över  de  p-formiga  kronorna.  Rätt  från  zenit 
sträckte  sig  pformigt  nedåt  flammande  ljus- 
bågar ~.  P-hållare  av  metall  att  fästa  vid 
stolens  armstöd  P.  U.  Bergström.  Pinjer- 
nas p-kronor  M.  Rogberg.  De  vackra  p-lika 
kronorna  Henning  Nordlund.  Cephalopterus 
Cp-fågeln)  bär  på  huvudet  en  p-liknande 
prydnad  av  framdtböjda  plymer  ~.  Och 
ritade  i  sanden  med  p-skaftet,  p-spetsen. 
P-växter  se  II,  första  ex.    Syn.  solskärm. 

Parat,  [=,  -are].  Mest  predikativt.  Med 
'person'-  1.  sak8uV)j.  Så  fort  fan  räcker  ut 
lillfingret,  strax  är  du  p.  Bo  Bergman. 
Han  stod  /  p.  och  kände  sin  timma  Hj. 
Söderberg.  Jag  kan  gå,  som  jag  kom,  min 
häst  står  p.  Olov  Lundgren,  öv.  Alltid 
sysselsatt,  men  också  alltid  p.  att  släppa 
allt,  om  ~  Hedv.  Lidforss  Strömgren.  Och, 
så  fort  de  fått  dunet  torkat,  p-a  att  stöi'ta 
sig  in  i  livet  om  fågelungar.  —  Jag  hoppas 
ingenting,  men  jag  är  p.  för  vad  som  skall 


4;") 


Parat— Parfym 


46 


komma  Tor  Hedberg.  —  En  ungdom,  p.  till 
allt.  Som  om  han  jämt  höll  sig  p.  till 
att  försvinna  vid  minsta  vink.  —  Alla  gäst- 
rum voro  pa  och  hela  familjen  klädd  som 
till  fest  Emma  Bendz.  Ett  spantlöst  äm- 
bar  ~  står  alltid  p.  för  sitt  ändamål  utan 
att  behöva  svälla.  Syn.  redo,  färdig,  beredd, 
till  reds,  'klar'. 

Paratyfus,  -eu;  -bacill;  -epidemi;  -pa- 
tient. Läk.  P.  avgränsades  först  omkr.  1900 
frän  vanlig  nervfeber  (tyfus);  dödligheten 
i  p.  är  ringa.  Kloakrörsläcka  vållar  ji.  i 
Luleåkvarter  1927. 

Pa'rc|e  (pars);  -en,  -er.  Mest  i  plur. 
Ödesgudinna  (i  romersk  mytologi).  Jfr 
moira  o.  park^  I  hopp  att  p-en  skulle  spara 
saxen  C.  V.  A.  Strandberg.  Innan  bleka p-er 
skicka  /  mig  ned  i  evighetens  natt  Erik 
Kruuse. 

Parcell  (-säll);  -en,  -er;  -er|a  (-ade,  -as; 
-ing,  med  plur.).  Utskiftat  jordstycke,  (av- 
styckad) jordlott,  ägofigur;  litet  stycke  av 
ngt.  Fackl.  ibl.  (för8öks)ruta  (trädg.  o.  d.). 
1)  På  en  från  egendomen  utbruten  p.  byggt 
sig  en  ny  prydlig  gård  And.  Ramsay. 
Utdela  jord  i  p-er  åt  ~.  —  Jordstycket  bör 
uppdelas  i  1.2  m.  breda  per,  varefter  ~  Lind- 
Liljewall.  2)  Jorddelning,  styckning  och 
pering  A.  Hammarström. 

Pärd,  -en,  -er  (akut  1.  grav).  Sälls.,  skönl. 
o.  åld.  för  'leopard'.  Och  p-en  förvandlar 
sitt  fiäckiga  skinn  E.  Brogren. 

Pardon,  -en;  -(s)brev.  i)  Särsk.  =  mild- 
het som  visas  besegrade  gm  att  de  ej  dö- 
das utan  göras  till  krigsfångar.  Ej  fred 
och  p.  vi  begärde  B.  Gripenberg.  Här  gavs 
och  begärdes  ingen  (nåd  och)  p.  Be(dja) 
om  p.  För  att  avhämta  p-sbrevet  Har.  Molan- 
der. 2)  Friare.  Skolan  var  en  fiende,  som 
ingen  p.  gav  ~  Eyvind  Johnson.  Du  måste, 
det  är  ingen  p.,  det  ges  iyigen  p.  det  kommer 
du  inte  från,  här  är  ingen  möjlighet  att 
komma  undan.  TJtayi  p.  Syn.  (ibl.:)  för- 
låtelse, (be)nåd(ning) ;  (ge  p.:)  låta  behålla 
livet,  skona;  (utan  p.:)  utan  prut,  utan  krus 
(o.  komplimanger),  ofrånkomligen. 

Parentation,  -en,  -er.  Högtidligt  åmin- 
nelsetal, minnes-  1.  liktal.  En  sorgehögtid 
[över  KernellJ  på  nationssalen,  där  Ätter- 
bom,  djupt  skakad,  höll  p-en  Klara  Johan- 
son. Prof.  Roosval,  som  höll  p.  över  fyra 
under  året  avlidna  ledamöter.  —  Paren- 
tät|or  (-årr;  grav);  -orn,  -örer.  Minnes- 
talare. —  Parenter|a,  -ade,  [-as] ;  -ing  (med 
plur.).  Hålla  minnestal  (över).  P-a  över 
ngn.  —  Mer  säll.  'träns'.  Prof.  Hallendorff 
p-ade  under  året  bortgångna  medlemmar. 

Parentes,  -en,  -er;  -tal  (i  algebran); 
-tecken.  1)  Tecken,  a)  Sätta  (ngt)  inom  p. 
P-er  (p-tecken)  finnas  flera,  den  vanligaste 
är  O,  men  dessutom  ha  vi  [] ,  även  kallad 
'klämmer',  <  >,  {};  ibland  kan  p-en  ersättas 


av  tankstreck,  b)  Inom  p.  (sagt),  så  är  det 
.300—400  kampare  ute  i  Granebergsskogen 
nu  ~  juli  1933.  Sade  han  lågmält  och  lika- 
som inom  p.  Hj.  Höglund.  2)  Inskott  o.  d. 
a)  Inflicka  långa  p-er.  Tala  med  p-er.  P. 
pä  p.  Efter  en  dylik  p.  tappade  han  emel- 
lertid tråden  och  kom  av  sig.  b)  'Den  ryska 
p-en'  i  Finlands  historia.  Ett  åtta  dagars 
uppehåll  i  Nizza  bildar  dock  en  prosaisk  p. 
Klara  Johanson.  Så  kallade  per  i  livet, 
det  vill  säga  sådant,  som  händer  så  där 
litet  vid  sidan  om  det  vanliga  eller  oväntat, 
bruka  ofta  vara  det  angenämaste  Carl  Möller. 
Syn.  2)  inskjuten  sats,  inskjutet  ord  1. 
uttryck  1.  d.  (inom  p.);  mellanmening; 
'mellanspel',  intermezzo,  (inskjuten)  episod, 
mellanstick.  —  Parentetisk,  -t.  Inskjuten, 
inskotts-;  i  förbigående  (nämnd  1.  d.).  En 
p.  upplysning  en  u.  vid  sidun,  inom 
parentes. 

Parer|a,  -ade,  -as;  -plåt,  -stång,  -vapen 

0.  -värja  (alla  till  I);  -ing  (med  plur.).  Sna- 
rast tre  ord.  I.  Jfr  parad^.  X)  P-a  ett  hugg, 
en  stöt,  ett  slag  (med  värjan,  med  handen). 
2)  Arbetade  för  att  p-a  vindkasten  om  fly- 
gare. 3)  Skrattade  ~  utan  att  p-a  udden. 
Kvicka,  bitande  anmärkningar  p-ades  ögon- 
blickligen, och  replikerna  föllo  så  uddvassa, 
som  ~ Hanna  Rönnberg.  En  del  snärjfrågor  ~ 
p-ades  av  S.  med  förbluff  ande  säkerhet.  Nå, 
p-ade  han,  alla  äro  inte  så  välartade  som 
dina  G.  Ullman.  Icke  illa  p-ati  II.  In- 
ställa sig,  passa  (tiden)  o.  d.  Pa  inför 
rätta.  —  Ofta  smtl.  Man  kan  inte  gå  å 
p-a  hela  dan  för  å  se,  när  han  vill  maka 
sej  opp,  så  man  kan  få  städa.  P-a  tågen. 
III.  Slå  vad  (om).  Ja  par  två  riksdaler, 
sade    smeden    Fr.    Nilsson   Piraten.     Syn. 

1.  avvärja  1.  avböja  (en  motståndares  stöt 
1.  d.),  undvika;  ge  svar  pä  tal  (på),  värja 
sig,  replikera,  ge  en  dräpande  replik  1.  ett 
avväpnande  1.  nedgörande  svar;  II.  inställa 
sig;  passa  (tiden),  passa  på;  III.  slå  vad 
(om),  'våga',  'hålla'. 

Parfo'rs|jakt  (-fårs-);  -ritt;  -ryttare; 
-ryttarinna.  Ofta  skrivet  'parforcejakt'. 
(Hets)jakt  med  drivande  hundar  (som  an- 
tingen skola  ta  villebrådet  1.  'ställa'  det), 
jaktridning,  jaktritt.  De  engelska  p-jak- 
terna  på  räv. 

Parfym,  -en,  -er.  Koncentrerat  lukt- 
vatten; ibl.  vällukt.  I.  Enkelt.  1)  Ibland 
skiljer  man  mellan  p.  och  eau-de-cologne, 
men  den  senare  kan  även  innefattas  bland 
p-erna.  Stänka,  slå  en  droppe  p.  på  rock- 
uppslaget. Älska  starka  p-er.  En  flaska  p. 
En  p.,  som  sitter  i  ovanligt  länge.  Fä  sig 
en  dusch  p.  Det  luktar  billig  p.  av  honom. 
P.  i  pxdverform.  Torra  p-er.  Konstgjorda, 
syntetiska  p-er.  Napoleons  favoritparfym: 
eau-de  cologne.  En  fin  (viol)parfym.  Bums- 
p-er.  Alla  per  äro  ej  lämpliga  som  rökpar- 
fym 2)  Friare.  Violernas  svala  p-er  Iförljuva 


47 


Parfym— Park^ 


48 


en  drömmardag  A.  Österling.  Häggarna 
sprutade  sin  p.  över  oss  /  och  ~  H.  Martin- 
son. II.  Ssgr.  Ex.:  P-ajfar  ofta  konkr.  Den 
allra  nyaste  nyheteyi  på  p-området  lär  vara 
p-armband,  med  p-flaska  i  stället  för  klocka 
1930.  På  ett  hus  i  Gnarp,  en  by  i  Hälsing- 
land, fanns  en  p-automat  uppsatt!  Sven 
Haglund  1927.  En  tung  p-doft,  som  verka- 
de sövande.  P-dosa.  Gammaldags  p-dyna. 
P-extrakt.  Sdp-,  tvål-  och  parfymfabrik. 
P-fabrikant.  P-fabrikör.  P-flaska.  Medicin- 
och  parfymglas  tillverkas.  P-hand\el  (-lare; 
-lerska).  P-industri.  Ett  synnerligen  stort 
urval  i  plampor  Annons  1926.  Elektriska 
parfym-  och  röklampor  Nord.  Komp.  1925. 
P-magaain  p-affär.  Finarep-sorter.  P-spruta. 
P-tillverk\are  {-ning).  P-varor.  P-ånga.  Syn. 
luktvatten,  essens;  (ibl.  nära)  rökelse;  väl- 
lukt, (väl)doft,  ibl.  (blomster)ånga. 

—  Parfymer|a,  -ade,  -as;  [-are];  -ing 
(med  plur.).  1)  Egentl.  o.  friare.  Hon  par 
sig  gärna.  Starkt  p-ad.  P-ade  bad,  handskar. 
Pade  turkiska  cigarretter.  Ett  glas  med 
myntablad  p-at  te  Maths  Holmström.  — 
Där  ~  heliotroperna  p-a  luften  Birgit  Th. 
Sparre.  Stämningen  var  hos  Snoilsky  dock 
icke  särskilt  tungt  p-ad  och  ~  Per  Hall- 
ström. Det  pikanta,  det  p-at  snaskiga  i 
en  del  modärn  novellistik.  2)  Älska  alltför 
stark  p-ing.  Syn.  (in)dränka  med  parfym, 
'röka',  fylla  med  vällukt(er);  (p-a  sig:)  be- 
gagna parfym,  stänka  parfym  på  sig.  — 
Parfymeri,  -(e)t,  -er.  I.  Enkelt.  Affär  o.  d. 
1.  'konst'.  Apoteket  Lejonet  i  Malmö  med  till- 
hörande droghandel  och  p.  1920.  Doftade 
av  alla  p-ets  finfinaste  odörer  E.  Lampén. 
Användes  i  p-et  i  åtskilliga  ^skogsdoften 
och  andra  rumsparfymer  Ekenberg-Landin. 
Det  franska  p-ets  frammarsch  1926.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Förstklassig  p-affär  överlåtes  Annons 
1934.  I  p-konsfen.  Beredning  av  p-varor 
Nord.  Fam.^  Odlas  som  '^  p-växter  ib.  Syn. 
I.  parfym(eri)affär  1.  -handel  1.  -magasin, 
parfvmfabrik;  parfym(eri)kon8t(en).  — Par- 
fymör,  ■(e)n,  -er.  Parfymhandlare  1.  -fabri- 
kant. 

Pari  (akut);  -t  [1.  (som  oböjl.  adj.)  =]. 
Handels.  I.  Enkelt.  1)  Till,  under,  över  p. 
Om  dollar  och  pund  skulle  sjunka  avsevärt 
under  gamla  p-t'^.  För  den  händelse  priset 
(på  obligationen)  i  allmänna  marknaden 
(kursen)  är  lägre  än  det  nominella  värdet 
(står  under  p.).  —  Även  bildl.  Meti  bild- 
ningsintresset står  därför  närvarande  under 
p.  2)  Kursen  är  p.,  då  kursvärdet  samman- 
faller med  det  nominella  värdet  H.  Leander. 
Teckning  av  preferensaktier  till  j).  kurs  Sv. 
Dagbl.  1927.  II.  Ssgr.  Ex.:  Som  motsvarar 
aktiernas  p-belopp.  Emitteras  till  p-hirs. 
Efter  p-ktirs  räknat.  Till  p-pris.  Inlösen 
sker  i  dylika  fall  vanligtvis  till  p-värdct 
med  tillägg  av  ogulden  prioriterad  utdel- 
ning H.   Leander.     Såldes  för  hälften  av 


p-värdet.  Syn.  åsatta  (nominella)  värdet.  — 
Paritet  se  d.  o. 

Päria  (akut);  -n, -s.  I.  Enkelt.  1)  Hindu 
av  (låg  1.)  lägsta  kast.  P-s  äro  vanligen 
avlönade  jordarbetare  och  förrätta  även 
andra  lägre  sysslor;  deras  närvaro  anses 
verka  besmittande  på  medlemmar  av  högre 
kaster.  2)  Bildl.  Känna  sig  som  en  sam- 
hällets p.  J.  Engelke.  Kallas  p.  och  träl. 
En  p.  bland  p-s  jag  är.  Den  Strindbergska 
kampen  mellan  arier  och  p.  O.  Homén.  Att 
lantarbetaren  i  detta  nu  ärp-n  i  vårt  svenska 
samhälle  Nationell  Tidn.  1930.  [Strind- 
bergs övertygelse]  att  övermänniskan  är  en 
döende  ras  och  att  jorden  kommer  att  be- 
härskas av  2>s  M.  Lamm.  II.  Ssgr  ha  i 
regel  paria-,  men  därjämte  ibl.  (dock  ej 
enl.   SaOL**)   efter   pluralen  parias-.     Ex.: 

1)  Pbefolkningen  i  '^.  Alla  byns  utsvultna 
p-hundar  H.  Mörne.  P-kasten.  En  p-klass. 
Pkvinna.  Ljusa  ögon  betraktas  som  ett 
tecken  på  Allahs  onåd,  ett  straff ,  ett  j)-märke 
Öv.  fr.  Essad  Bey.  De  bära  icke  p-stäm- 
peln  på  samma  sätt  sotn  ~  Hj.  Bengtsson. 
P-stämplad.    Emil  Kléen,  P-sånger.    Ptyp. 

2)  Eti  p-sklass  i  samhället  A.  Holmbäck. 
P-smärke   E.  Kihlman.     Syn.  I.  2)  utstött 

0.  föraktad  (människa),  förtryckt  under- 
klassmänniska, utböling,  låg  varelse,  sam- 
hällets lägsta. 

Pariän,  -en;  -byst;  -figur;  -vas.  Ett  slags 
gulvitt  porslin  med  vaxglans  (till  vaser, 
små  bildverk  etc).  jEJ«  avgjutning  i  p.  av 
Sergels  Amor  och  Psyke.  På  hyllan  små 
p-byster  av  Beethoven  m.  fl. 

Parietäl,  -t.  1)  Bot.  Se  fröfäste.  2) Por- 
gan  'zool.':  (oparigt)  hjässöga. 

Parig,  Parning  m.  fl.  se  under  par  (o. 
para^). 

Parls|are,  -ar(e)n,  -are;  -(er)liv  m.  fl.; 
-isk  (-t);  -iska  (kvinna  o.  'dialekt').  Stock- 
holmarna, Nordens  pare.  —  P-erblå  mindre 
vanl.  för  'berlinerblå'.  Unga  och  smärta 
kvinnor  efter  sista  p-erlinje.  Efter  senaste 
p-(er)mod.  Väsksol fjädrar,  sista  p-ernyhet 
1924.  —  Talade  franska  med  p-iskt  uttal. 
P-iska  blodsbröllopet  Bartolomeinatten.  — 
Det  är  till  och  med  sällsynt,  att  p-iskan  är 
vacker,  säger  Dostojevski. 

Pärisk,  -t.  Från  (ön)  Paros.  P.  marmor 
är  snövit,   ofta  med  blåaktig  anstrykning. 

Paritet,   -en.     Jfr   pari.     Likhet  i  rang 

1.  rättigheter  o.  d.,  likvärdighet,  likställig- 
het, likställdhet,  jämgodhet,  jämställdhet, 
'jämbördighet'.  I  p.  med  likvärdig  osv. 
med.  Pundet  har  närmat  sig  guldparitet 
dec.  1922.     P.  inför  lagen. 

Park*,  -en,  -er  (akut).  Se  parce  o.  moira. 

Park^,  -en.  -er  (grav).  Sammanförs  även 
med  park*.  Humlegården,  en  av  Stockholms 
vackraste  p-er.  Den  engelska  pen  söker  bevara 
likheten  med  naturen;  den  franiska  pen  har 
stränga  linjer,  klippta  träd  osv.    Kungsträd- 


49 


Park** — Parkum 


50 


gården  är  en  p.  i  fransk,  Hagap-en  i  engelsk 
stil.  Folkets  p.  och  andra  nöjesp-er.  Djur-, 
hjort-,  jakt-,  orm-;  stads-,  badhus-,  slotts-, 
herrgårds-,  national-,  vild-,  konst-,  natur- 
park. [Oatronpark  se  park*].  —  Parkak- 
tig. P-t  hållna  skogar.  -anlägg|are;-ning. 
Park-  &  Trädydrdsanläggare.  Med  en  liten 
p-ning  ned  mot  sjön.  -arbetare.  -art|ad. 
En  pad  anläggning,  skog.  P-at  gles  G.  E. 
Du  Rietz.  -band.  Motion  om  anordnande 
av  ett  p.  utmed  Uppsala— Länna — Norrtälje 
järnväg  i  Uppsala  1930.  -bälte  jfr  föreg. 
-damm.  I  Drottningholms  p-ar.  -före- 
ståndare. År  1906  blev  Thorsson  p.  för 
Folkets  park  i  Ystad,  -förman.  Biträ- 
dande p.  vid  Uppsala  stadsplanteringar. 
-förvaltning.  Abstr.  o.  konkr.  (om  perso- 
nerna). Pen  har  offrat  mycken  möda  för 
att  ~.  -gräs.  -gördel.  Den  kring  stadens 
centrum  dragna  p-n  Rich.  Ekblom,  -konst. 
Den  modärna  pen  R.  Sernander.  -kypare, 
-landskap,  ökenartade  afrikanska  p.  -lik; 
-nande.  Genom  p.  gummiskog  Eric  Hult- 
man.  Landskapets  p-a  natur  K.  E.  Forss- 
lund. —  P-nande  hagar  Ada  Rydström. 
-lind.  P-en  (Tilia  vulgaris)  är  en  bastard 
mellan  våra  två  vilda  lindar:  skogs-  och 
bohuslinden,  -lykta,  -servering  abstr.  o. 
konkr.  -Soffa.  -stad.  Vanda  p.  H.  Gum- 
merus. -stil.  God  engelsk  p.  -Styrelse  t.  e. 
för  folkpark,  -städerska.  I  en  följd  av 
år  har  hon  varit  p.  vid  Karlbergs  slottspark 
och  ~.  -tant;  -sbarn  m.  fl.  En  p.  kan  sägas 
förestå  en  'barnkrubba  i  det  fria'.  En  p. 
i  Vasastaden  frän  och  med  i  morgon  Sv. 
Dagbl.  'Vä  1916.  Stockholms  p-sbarn  1917. 
P-sverksaniheten  i  Uppsala  börjar  den  15 
j««i  1917.  -träd; -sart.  Parkeryias  och  p-ens 
historia  R.  Sernander.  -uppsyningsman. 
-vakt.  Pen  i  Haga.  -vård.  Förening  för 
p.  konstituerad  mars  1920.    -ägare. 

—  Park*, -en, -er  (grav); -tjänst  m.  fl.  Ofta 
sammanfört  med  park'^.  Tidigast  krigs.  Van- 
ligast som  sista  ssgsled.  1)  Komma  över 
en  hel  p.  gamla  uttjänta  vagnar.  En  hel 
aeroplanpark ,  bestående  av  franska  flygma- 
skiner och  franska  Gnomemotorer  T.  Ång- 
ström, öv.  Att  största  delen  av  fordonsp-en 
kunde  återsändas  Har.  Hjalmarson.  Språk- 
och  Bokföringsinstitutets  maskinpark  upp- 
sättning av  skrivmaskiner,  1923.  De  sko- 
lorna tillhörande,  på  tjugutre  skidp-er  för- 
delade skidorna  ~  1917.  Artilleri-,  beläg- 
rings-, bil-,  flyg-,  personvagns-,  vagnpark.  — 
Undervisning  i  p-fjänst  för  ingenjörtrup- 
perna 1920.  2)  Ostronpark.  Syn.  samling 
(fordon  m.  m.),  uppsättning,  bestånd.  — 
Parker|a,  -ade,  -as;  f-are];  -ing  (-en,  -ar; 
-sbestämmelse  m.  fl.).  Nu  mest  om  fordon 
o.  d.,  förr  mest  krigs.  I.  Vanl.  verbformer. 
1)  Huvudbet.  a)  Tillstånd  att  tillfälligt 
•>p-aT  1925.  Fiskhandlarnas  lastbilar  sväjiga 
upp  och  p-a  på  dubbla  led  utanför  grindarna 


S.  Barthel.  En  handlare,  som  p-at  sin  bil 
i  Älvkarleby  utan  att  efter  mörkrets  inbrott 
ha  den  försedd  med  p-ingslyse  dömdes  att 
bota  25  kr.  1931.  Bilarna  stå  i  precisa 
rader  pade  ritnf  ~.  Huru  många  bilar, 
som  på  en  gång  få  p-as.  Feljj-ade  biler. 
b)  Gevär  och  kanoner  stackas  och  p-as  samt 
överlämnas  Fr.  G.  Bengtsson.  2)  Om  ostron. 
För  att  ett  ostron  skall  bli  fullt  njutbart '^ 
måste  det  »p-as»  eller  förvaras  i  öppna 
sumpar  (ostronparker)  ~.  P-ade  ostron. 
II.  Verbalsubst.  1)  En  vanlig  felp-are  döm- 
des till  25  kr.  böter  och  ~  1932.  2)  P-ing. 
a)  På  flertalet  tvärgator  i  Newyork  tillåtes 
ingen  bilp-ing  1927.  Bilp-ingen  vid  Centra- 
len [i  Stockholm]  1924.  b)  P-ingsbestäm- 
melser.  P-ingsljus  svagare  ljus  som  får 
nyttjas  vid  p-ing.  P-ingslykta  o.  P-ings- 
lyse jfr  föreg.  P-ingsplats  för  automobiler 
Anslagstavla  vid  Islandsbron,  Uppsala  1922. 
Flera  p-ingsplatser  upplåtna  [för  bilar]. 
P-ingsreform  kräves  nu  även  av  sakkunskapen 
1925.  P-ingsskylt,  vit  med  blått  P  och  ring 
Leksakscirkulär  1932.  P-ingsvakt  åtalad  för 
olovligt  billän  1927.  Syn.  I.  1)  uppställa 
(bilar  o.  d.  på  därför  bestämd  plats);  upp- 
samla (ij;  2)  förvara  1.  uppsamla  i  sump  1.  d. 

Parke'tt  (-katt);  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Teatersalongen  utom  raderna.  Främre, 
nedre  p.  'övre  p.'  kallas  ibland  'amfiteater'. 
Vi  tar  väl  (biljetter  på)  p.,  men  inte  de 
första  bänkarna.  2)  Pgolv;  ibl.  p-belägg- 
ning  1.  p-plattor  o.  d.  Har  du  p.  i  arbets- 
rtcmmetf  Det  nyaste  i  fråga  om  dansgolv, 
nämligen  fjädrande  p.  1931.  Ekparkett, 
massiv,  7  mim  tjock,  i  stav  och  rutor.  Be- 
lägga golven  i  sovrum  och  barnkammare  med 
korkparkett;  finnes  i  stavparkett-  och  rut- 
parkettmönster  1921.  II.  Ssgr.  1)  Till  I  1. 
Ett  av  stadens  mest  kända  ~  sä  kallade 
p-ansikten  Barbro  Alving.  P-golvet  höjer 
sig  småningom,  från  orkestern  räknat. 
P-publiken.  2)  Till  I  2.  Vacker,  p-belagd 
sällskapsvåning  Annons  1929.  Om  en  stund 
är  man  infälld  i  trafiken  som  en  p-bit  i  ett 
salongsgolv  C.  A.  J.  Gadolin.  Stockholms 
parkett-  och  snickeribolag.  Landets  äldsta 
p-fabrik  (-ant).  Slät  som  ett  p-golv  (-(s)fabrik 
m.  fl.).  P-hyvel(maskin)  för  p-golv;  1928. 
Riksavtal  träffat  med  p-läggarna  1931. 
Svenska  p-läggarföreningen  1919.  Avtalet 
vid  p-läggningsfirmorna  1931.  Golvet,  som 
består  av  större  p-plattor  ~.  P-stav,  färdig 
för  inläggning  Annons  1918.  —  Parket- 
ter|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.).  Parkett- 
(be)lägga. 

Pa'rkum  (grav);  [-en  1.  -et,  -er].  Ett  slags 
tjockt  bomullstyg.  I.  Enkelt.  Bolstervar 
av  l:ma  p.  och  satin  Nord.  Komp.  Täck- 
parkum  Åhlén  &  Holm.  II.  Ssgr  ha  par- 
kum- 1.  parkums-.  Ex.:  En  blå  p-blus. 
P-bolster.  Rödbårdig  p-handduk.  Klädd  i 
smutsiga  p-kläder.     P-(s)väv  (-are). 


51 


Parlament — Parodisk 


52 


Parlame'nt  (-änt);  -et,  =  [1.  -er].  Egent- 
ligen om  engelska  'riksdagen';  sedan  all- 
männare. I.  Enkelt.  1)  Sitta  som  medlem 
i,  av  p-et.  Engelska  p-et,  en  ' tvåkammare  , 
bestående  av  överhuset  och  underhuset.  Valen 
till  p-et.  2)  När  holländska  p-et  öppnades. 
3)  Och  svartingarna  ställde  till  ett  oväsen 
som  i  ett  nutidens  p.  Öv.  fr.  Erwin  Rosen. 
Skandalöst  ligistuppträde:  Gatans  p.  härjar 
i  Sundbyberg  1920.  Religionernas  världs- 
parlament i  Chicago  1893.  II.  ^sgr  ha,  parla- 
ments-. Ex.:  Äktenskapet  förklarades  genom 
en  p-sakt  upplöst  Nord.  Fam.-  Enligt  p-s- 
beslut.  Europas  största  p-sbyggnad  (den  i 
Budapest)  I.  Lo-Johansson.  En  av  vår 
världsdels  minsta  p-sf or  samlingar  ih.  P-shu- 
set  i  London.  P-skandidat.  Med  märgfulla 
ord,  vilka  säreget  föregripa  senare  släktleds 
åsamkade  p-sleda  C.  F.  Palmstierna.  P-sleda- 
mot.  Psmedlem.  Efter  slutat  pssamman- 
träde,  slutad  p-ssession.  P-stryck  från  de 
viktigaste  utländska  folkförsamlingarna  O. 
Waliie.  Vid  p-svalen  1924  föll  han  [Tar- 
dieu]  igenom  och  ~  V.  Spångberg.  Syn. 
(ibl.:)  riks-  1.  folkförsamling,  folkrepresen- 
tation, riksdag,  rådplägande  församling.  — 
Parlamentariker,  -n,  = ;  -möte.  Parla- 
mentsledamot (egentl.  o.  friare),  folkrepre- 
sentant. En  framåtsträvande  p.  med  en 
Jlödande  svada.  [Som]  gärna  spelar  revo- 
lutionär bland  p-na  och  p.  bla^id  de  revolu- 
tionära Kabbarp.  —  Internationellt  p-möte 
i  Stockholm  1919.  —  Parlamentarisk,  -t. 
Parlaments-,  riksdags-,  som  höves  en  riks- 
1.  folkförsamling;  utmärkande  för  1.  inne- 
bärande parlamentarism.  Tillkomsten  av 
Staaffs  ministär  1905  har  kallats  'ett  p-t 
genombrott' .  Spörsmålet  otn  p.  kontroll  över 
utrikespolitiken  1923.  Teorierna  om  p.  mi- 
nisterstyrelse i  fransk  och  engelsk  anda 
Fr.  Böök.  Sällan  har  en  regering  ~  'haft 
svagare  p-t  underlag'  E.  Lindorm  1931.  I 
vårt  p-a  liv.  —  Parlamentari'6m,  en. 
Parlamentariskt  styrelsesätt,  politiskt  sy- 
stem efter  vkt  riksdagen(s  flertalsparti) 
har  avgörande  makten  (o.  ministrarna  till- 
höra detta  parti,  'behöva  riksdagens  för- 
troende'). 

—  Parlamenter|a,  -ade,  [-as];  -ing  (med 
plur.).  1)  Underhandla,  förhandla,  ibl.  reso- 
nera (hit  o.  dit).  Nu  är  det  en  oeftergivlig 
regel,  då  man  skall  gripa  tjuvskyttar,  att 
inte  stå  och  p-a  länge,  utan  ~.  Få  vi  komma 
in?  pade  hon.  Pa  med  portvakten  om  att 
bli  insläppt.  Efter  något  p-ande  godtogs 
mitt  förslag.  Efter  mycket  p-ande  lyckades 
vi  utverka  löfte  att  ~.  2)  Dagtinga.  Denne, 
som  kommit  underfund  med  att  vidare  mot- 
stånd var  utsiktslöst,  steg  upp  på  muren  och 
lät  blåsa  till  p-ing  Fr.  G.  Bengtsson.  — 
Parlamentär,  -en  [1.  -n],  -er;  -flagg(a).  Per- 
son som  under  pågående  krig  med  full- 
makt  från  en   av   de   stridande  beger  sig 


till  den  andra  för  att  inleda  underhand- 
lingar, underhandlare.  En  p.  ditsändes  för 
att  erbjuda  dem  att  giva  sig  på  ärofulla 
villkor.  Avvisa  en  p.  Som  tecken  använder 
pen  en  vit  flagga  (p-flagga)  och  är  okränk- 
bar,  så  länge  han  ej  missbrukar  sin  ställ- 
ning. Under  p-fiagg  nalkades  han  fästningen 
och  ~.     Hissa  j)-Jiagg(a). 

Parla'ndo  (akut);  ad  v.  1.  subst.;  som 
subst.  -t,  -n;  -parti.  Mus.  Såsom  talande 
1.  talat;  recitativ  (mer  oregelbundet  o.  utan 
egentlig  melodi,  med  tonglidningar  som  i 
talet).  I  ett  föga  välklingande,  men  mycket 
sentimentalt  p.  Karin  Jensen,  öv.  —  Par- 
ler|a,  -ade,  -as.  Gärna  skämts,  för  'tala, 
språk^,  prata'.  P-a  franska  som  en  infödd.  — 
ParlÖr,  -(e)n,  -er;  -glosa;  -lexikon.  Sam- 
tals(hand)bok  (för  ngt  främmande  språk), 
samtalsordbok,  konversationsordlista.  Med 
sin  svensk-tyska  p.  i  fickan  gav  hon  sig  ut 
på  upptäcktsfärd  samma  dag  hon  anlänt 
till  Berlin.     Inlärda  p-glosor. 

Parmesänost.  En  italiensk  halvfet  ost 
som  utskeppas  från  Parma.  Makaroni  med 
riven  p. 

Parna'ss,  -en,  -er.  Mest  i  best.  sing. 
P-en  var  Greklands  heliga  berg,  helgat  åt 
Apollo,  sånggudinnornas  och  skaldernas  hem- 
vist. Bestiga  p-en  försöka  sig  i  skalde- 
konsten, (börja)  dikta,  bestiga  pegasen; även 
gå  fram  för  att  mottaga  lagerkransen  (p-en 
då  =  estraden  där  kransarna  utdelas).  Den 
svenska  p-en  den  svenska  vitterheten,  de 
svenska  skalderna,  svenskt  skaldskap.  Den 
lilla  diktarparnass,  som  bebodde  vinden  [Tor 
Hedberg,  Dan.  Fallström  o.  Axel  Lunde- 
gdrd]  Ellen  Lundberg-Nyblom. 

Parodi,  -(e)n,  -er;  -artad  ;  -författare.  Pen 
skärper  originalets  stilegendomligheier  och 
anbringar  dem  ofta  på  ett  helt  avvikande 
innehåll,  under  det  travestien  bibehåller  och 
förlöjligar  originalets  innehåll.  Skriva  en 
p.  på  ngt,  p-era.  Don  Quijote,  som  är  en 
]).  på  en  hel  litterär  moderiktning.  Den 
verklighet,  som  gömmer  sig  bakom  denna 
vanvördiga  ]).  ~  Tor  Andr?e.  —  Det  hela 
blev  en  oavsiktlig  p.  pd  jubelfest  ~.  Han 
är  ju  en  ren  p.  på  försvarsminister.  Syn. 
förlöjligande  omdiktning  1.  efterbildning, 
vrångdikt,  förvrängning,  (ibl.:)  vrångbild, 
karikatyr,  narrbild.  —  Parodier|a,  -ade, 
-as;  -ing  (med  plur.).  P-a  ngn,  ngt,  sig 
själv.  De  xtppnå  emellertid  intet  annat  än 
att  p-a  de  eleganta  herrar,  som  de  bexmdra 
och  vilja  efterbilda.  Och  så  gick  det  ~  lätt 
över  frän  kritik  till  gäckeri  och  p-ing.  Syn. 
skriva  en  parodi  (på),  dra  ut  i  löjliga  konse- 
kvenser, begabba,  jfr  f.  ö.  parodi.  —  Paro- 
disk, -t.  P-t  högtidlig.  Grovt  p.  Rent  pa, 
p-t  små  löner.  En  sublim  sak,  som  lätt  kan 
bli  p.  Ty  som  källarmästare  syntes  han 
mig  fullkomligt  p.  Aug.  Hallner.  Syn.  för- 
vrängande,   förlöjligande,    vrängd,    löjlig(t 


Ö3 


Parodisk — Parti 


54 


överdriven),  spexartad,  en  karikatyr,  kari- 
katyrmässig, en  narr-  1.  gyckelbild. 

Paroll  (-åll);  -en,  -er;  -givning.  1)  Ge 
p-en.  Dagens  p.  Hopen,  som  byter  p.  for- 
tare än  vinden  svänger.  Att  hans  moral 
kunde  itmef åttas  i  p-en:  förfölj  den  fattige, 
skona  den  rike !  Följa  p-en  om  medling,  med- 
Hngsp-en.  Res  inte  till  Frankrike  I  löd  nu 
p-en,  låt  inte  dupera  er  av  det  ogästvänliga 
landet.  Litterära  dagsp-er  och  modesignaler 
E.  Grotenfelt.  Över  partier  och  partip-er. 
Samlings-;  sparsamhetsparoll.  Denna  Soc- 
Demokratens  enkla  p-givning  1920.  2)  Märk 
Kavaljersparoll  se  d.  o.  Syn.  1)  fältrop, 
lösen(sord),  dagens  1.  tidens  lösen,  mode- 
rop(et),  fras(en)  för  dagen,  ibl.  maningsrop ; 
2)  löfte. 

Paroxy'sm,  -en,  -er;  -artad.  Häftigt  1. 
krampaktigt  sjukdomsanfall  1.  känslout- 
brott. /  en  p.  av  tårar  Ax.  Munthe.  över- 
fallas av,  falla  i  gråtp-er.  Föll,  råkade  i 
en  ny  skrattparoxysm.  Och  fick  till  slut 
fullkomliga  vredesp-er. 

Pa'rser  (akut);  -n,  — .  I  Indien  levande 
anhängare  av  Zarathustras  lära.  P-na  själva 
tillhakavisa  det  namn  ' eldsdyrkare  ,  som  all- 
mänt givits  dem. 

Part  (mindre  ofta  pa'rt);  -en,  -er.  Tre 
skarpt  skilda  bet.  A)  Enkelt.  I.  Mindre 
vanl.  (o.  ofta  ngt  fackl.  1.  åld.)  för  '(an)der. 
Som  tycktes  utgöra  största  pen  av  hans 
lekamen.  Den  var  till  drygaste  p-en  översatt 
från  tyskan  Karlfeldt.  En  dryg  p.  av  an- 
svaret måste  läggas  på  ~.  Halv-,  tredje-, 
lejon-,  mestp-en.  Kantatens  slutpart.  Änpart. 

II.  Lagt.  l)'Egentl.'  Han  är  ju  p.  i  målet. 
P-erna  ha  att  inställa  sig  den  ~.  Kärande 
och  svarande  p-en  ofta  som  ssgr.  Vittnesed 
och  p-s  ed.  Pen  borde  därför  kunna  före- 
läggas att i^cfsonligen  komma  tillstädes  och  ~. 
Att  ena  vittnesp-en  ej  talade  sanning.  Mot-, 
vederpart.  2)  Friare.  Det  är  jag,  som  här 
är  den  anklagande,  jag  är  ju  den  kränkta 
j)-en.  Lika  obehagligt  för  båda  ji-erna,  för 
alla  p  er.  Båda  p-er  ansågo,  att  de  stredo 
för  mänsklighetens  frigörelse  och  ~.  För 
metallverken  föreslås  vissa  förändringar 
till  arbetarp-ens  förmån.    Förlorande  p(-en) . 

III.  Sjöv.  Viss  del  av  ett  tåg.  Fasta  p-en 
[av  ett  tåg]  till  skillnad  från  dess  löpande 
p.  Hj.  Öhrvall.  Så  folket  vid  brassarna 
blott  har  att  hala  in  den  slaka  p-en  E.  Horn- 
borg. Ett  i  mitten  av  en  fyrslagen  tross 
liggande  tåg  (dukt) ,  omkring  vilket  p-erna 
läggas  Nord.  Fam.-  Kabelslaget  tågvirke, 
vars  per  gå  medsols.  B)  Ssgr  äro  fackl.; 
ssgr  till  Å  I  ha  j^art-,  de  till  A  H  parts-. 
Ex.:  I.  Om  fartyget  äges  av  p-rederi,  i  vilket 
skepparen  är  delägare,  S(!~  Hemberg-Sillen. 
II.  Hur  hör  p-seden  i  tvistemål  reformeras? 
1918.  Utan  p-sföredragning  B.  Wedberg. 
Muntlig  p-sförhandling  vid  hovrätten?  1931. 
Det  fria  p-sförhöret  1927.     P-sförklaring. 


P-sinlaga.  P-sombud.  P-spåstående.  Syn. 
A)  I.  (an)del,  anpart;  II.  en  av  två  tvistande 
(inför  rätta),  'sida';  (alla  p-er  ibl.:)  alla  in- 
tresserade, alla  som  det  angår  1.  som  äro 
berörda.  —  Partiell,  Partikel,  Parti, 
Partisk,  Partitiv  m.  fl.  se  d.  o. 

Partenogené|s  (-je-);  -sen,  -ser;  -tisk(-t). 
Zool.  m.  m.  Jungfrualstring,  jungfrufödsel, 
fortplantning  av  ägg,  könlös  1.  ej  sexuell 
fortplantning. 

Parter  (1.  pa'r-);  -n,  =.  Mest  i  plur. 
Asiatiskt  folk  som  ofta  låg  i  strid  med  de 
gamla  romarna.     Jfr  partisk". 

Parte'rr  (-ärr);  -en,  -er;  -biljett.  1)  Som 
namn  på  bakre  delen  av  parkett  (på  tea- 
tern) är  ordet  nu  föråldrat.  2)Trädg.  o.d. 
Den  närmast  boningshuset  i  samma  plan 
som  bottenvåningen  belägna  o.  ofta  på 
terrass  anlagda  delen  av  trädgården  (vanl. 
avsedd  för  blommor  o.  prydnadsväxter). 
Blomp-ens  brokiga  färgprakt.  Strömp-en. 

Parti,  -(e)t,  -er  (1.,  särsk.  i  smtl.,  även 
-n).  I.  Del  o.  d.  Allmännare.  1)  De  mörkare 
p-erna  på,  av  tavlan.  Fondp-et.  Ett  smalare 
X>.  av  näset.  Bergkammarnas  övre  p-n  Karin 
Jensen,  öv.  Ett  skogsparti  från  Övre  Da- 
larna. Nedervåningens  mellersta  p.,  mitt- 
parti. Med  ovanifrån  tillplattat  nosp)arti 
(om  gädda).  De  nakna  p-erna  (på  babia- 
nerna) ~.  Huvud-,  mellan-,  neder-;  slut- 
parti. —  Det  bästa  p-et  i  boken  är  det,  som. 
handlar  om  ~.  De  äldsta  p-erna  av  verket 
äro  författade  av  ~.  —  Sjunga  sitt  p.  till 
slut.  Solo-,  sångparti.  2)  Handels  o.  d. 
Köj)a  ett  större  p.  bräder.  Till  Sverge  äro 
f.  n.  flytande  vissa  p-er  majs  1918.  Vi  ha 
just  fått  in  ett  nytt  p.  te.  Ett  p.  om  100 
balar.  Säljas  i  (mindre)  p-er  (om  10  stycken) . 
F.  n.  ha  vi  blott  några  smärre  p-er  osålda. 
Lätt  skadade  p-er  av  ~  bortslumjyas.  Fel- 
aktiga p-er  (utskott).  Varu-,  garnparti. 
Rest-,  slumpp-er.  —  Sälja  i  p.  i  gross  (k  i 
minut,  i  smått,  i  småp-er).  Torsdagens 
strömmingsnotering :  15  öre  i  p.,  25  öre  i 
minut  1932.  Där,  må  tro,  konsumeras  bullar 
i  p.l 

II.  Särbetydelser.  1)  Politiskt  m.  m. 
a)  Medla  mellan  de  kämpande  p-erna.  Libe- 
rala p-et  (i  riksdagen).  Högerp-et.  Låta  in- 
skriva sig  i  (socialdemokratiska)  i>et.  Lyda, 
följa  p-et  i  vått  och  torrt.  L  allt  ha  p>-ets 
åsikter,  följa  p-ets  pjrogram.  Svära  p-ets 
fana.  Bilda  (ett  nytt)  p.  Per  måste  ju 
finnas.  Perna  började  sönderfalla  ~.  Allt 
går  där  efter  p-er.  Stå  över  p-erna.  Bonde- 
p-et  få  de  emot  sig.  b)  Dela  sig  i  två  p-er 
även  t.  e.  i  lekar.  Sälla  sig  till  hovp-et. 
Ha  ett  starkt  p.  emot  sig.  Motp-et  åter 
ansåg  ~.  c)  Ta  p.  för  ngt  1.  ngn,  i  en  sak, 
ngns  p.  ta  i  försvar,  ställa  sig  på  ngns 
sida,  instämma  med,  ge  (ngn)  rätt.  Ta  p. 
emot  ngn.  —  Nu  har  jag  tagit  mitt p.  tagit 
ställning;  fattat  mitt  beslut,  bestämt  mig. 


55 


Parti — Partiiver 


56 


Under  sådana  förhållanden  var  det  icke  mer 
än  ^ett  i).  att  taga  ~  A.  Hj.  Uggla,  öv. 
2)  Åld.,  sälls.  för  'fördel'.  Och  då  vi  äm- 
nade draga  p.  nr  morgondagen  och  stiga 
tidigt  upp,  blev  ~  Karlfeldt.  3)  Spelparti 
m.  m.  Ta  ett  p.  bräde  {med  ngn).  Få  (sig) 
sitt  vanliga  bridgeparti.  Ska  vi  spela  ett 
p.  krocket?  Han  vann  alla  2>er  utom  det 
första.  P-et  blev  oavgjort.  Om  båda  lagen 
[i  slungboll]  ha  vardera  11  poäng,  måste 
något  av  dem  vinria  två  poäng  efter  var- 
andra, för  att  p-et  skall  vara  avgjort  O.  H. 
Waldén.  Förlorat  p.l  Antalet  vunna  ]]-er. 
Schack-,  vira-,  krocketparti.  4)  Mest  som 
sista  ssgsled.  Utfärd  o.  ibl.  även  delta- 
gare. Jakt-,  lustparti.  Baler,  supéer  ~, 
promenader  och  slädpartin  avlöste  varandra 
G.  af  Geijerstam.  5)  Om  gifte.  Blir  det 
p.  mellan  dem,  måntro  f  Och  praktiskt  taget 
var  det  modern,  som  gjorde  upp  p-et.  Att 
döttrarna,  som  ju  sågo  bra  ut,  skulle  kunna 
göra  goda  p-n  och  ~  Karin  Jensen,  öv. 
Själv  var  han  ej  just  förtjust  åt  p-et,  men  ~. 
Göra  ett  gott,  rikt,  fördelaktigt,  dåligt  jj.  — 
Flickan  är  ett  gott  p.;  lägg  dej  utför  heyinel 
6)  Se  nattparti.  Det  var  utan  Johanssons 
vetskap,  som  hotellet  upplåtits  för  '!>p-eri> 
1917. 

Syn.  I.  avdelning,  del,  stycke  (av  ett 
helt),  ibl.  (an)part;  post,  summa,  lott,  be- 
lopp; (ibl.:)  sångavdelning,  roll,  passage, 
stämma;  ibl.  motiv;  varuparti,  viss  (varu)- 
mängd ;  större  mängd,  gross;  II.  1)  (me- 
ning8)grupp,  (menings)flock,  meningsfrän- 
der, (politisk)  organisation,  anhang,  frak- 
tion, kotteri,  'band',  'liga',  (parti)vänner, 
anhängare,  'läger';  (ibl.:)  beslut,  val,  'ställ- 
ning'; 2)  fördel,  gagn,  nytta;  3)  (avslutat) 
spel;  omgång,  match;  4)  'tur',  utfärd;  säll- 
skap; 5)  gifte(rmål),  äktenskap. 

—  Partiaffär  grosshandeKsaffär).  -anda. 
Samhällsanda  och  p.  -anförare,  -anslu- 
tlen. Särsk.  ifråga  om  socialdemokratiska 
partiet.  Pen  förening.  P-na  tjänstemän. 
-band.  Kanske  väyitar  han  på  att  pen  skola 
bli  mindre  hårda,  -belöning.  När  en 
krävande  post  uteslutande  tillsättes  som  p. 
eller  ~  1927.  -beslut.  -beteckn|a;  -ing 
(med  plur.).  Pade  valsedlar.  —  Tillägna 
sig  anyians  p-ing.  Gängse  p-ingar.  -betonad. 
Så  länge  vi  ha  en  p.  regering.  P-e  stads- 
fullmäktigeval. -bild|ande;  -are ;  -ning  (med 
plur.).  Redogöra  för  p-ningarna  inom  den 
svenska  riksdagen,  -biljett ;-(s)häf te;  -(8)om- 
slag.  Märk  särsk.:  ett  slags  järnvägsbiljetter 
med  kuponger  till  visst  antal  resor  på  en  viss 
sträcka  för  nedsatt  pris.  -bOSS  se  boss'-. 
-bund|en,  -et,  [-nare];  -enhet.  Jag  är  varken 
pen  eller  korridorpolitiker  och  ~.  Mindre 
p-na  än  ~.  Pet  rättrogen.  P-na  synpunkter. 
Men  penheten  hade  då  i  ingen  mån  den 
utsträckning  som  i  senare  tider  Hugo  Ha- 
milton.    -cell.    (Särsk.  kommunistisk)  agi- 


tationshärd, -chef.  Hati  är  varken  stats- 
man eller  chef  för  en  riksregering,  han  är 
hett  enkelt  p.  Syn.  parti(an)förare,  parti- 
ledare, partihövding. 

-dag.  Svenska  folkjjartiets  [i  Finland] 
centralstyrelse  inkallar  extra  j).  1919.  -dele- 
gat; -ion.  -Den  förra  p-ionen  ersattes  vid 
1906  års  partimöte  [av  Sv.  folkpartiet  i 
Finl.J  med  en  centralstyrelse  M.  G.  Schy- 
bergson.  -disciplin.  /  det  att  han,  såsom 
Sinovjev  uttrycker  sig,  stoppas  ned  för  att 
"kokas  i  p-ens  gryta-»  A.  Karlgren.  Kräva 
hårdaste  p.  -distrikt,  -dogm;  -atiker; 
-atisk.  Allt  går  efter  pj-er  och  klasskamps- 
lära.  -egois|ni;  -tisk.  P-tiska  beräkningar. 
-evangeli|um.  Tro  blint  på  p-et  med  dess 
högst  tvivelaktiga  moral.  -fana.  Från  vilket 
håll  och  under  vilken  p.  det  än  framkom 
E.  Hedén.  Vår  lans  är  fri.  Den  tjänar 
ingen  p.  Vettet  är  dess  enda  herre  T.  Seger- 
stedt.  Vi,  som  inte  kunna  svärja  en  p., 
evad  färg  den  har,  men  hålla  oss  tmder 
riksbaneret,  fråga:  ~  Karlfeldt.  -fanat|i- 
ker;  -isk;  -ism.  Endast  den  blinda,  p-iska 
illviljan  vill  förneka,  att  ~  T.  Fogelqvist. 
De,  vilka  uppfattat  A.  Ch.  Lefflers  krets 
som  en  av  p-ism  och  litteratursyiobberi  genom- 
trängd ~  Ellen  Key.  -fåll|a.  [Så  blev 
Har.  Hjärne]  genom  sin  universella  skepsis 
en  stor  kättare,  som  man  icke  utan  vidare 
kan  inställa  i  någon  av  de  svenska  p-orna 
Georg  Andrén,  -fårbildl.  -färg; -ad.  Äldre 
politiker  av  olika  p.  Bertel  Appelberg.  Tid- 
ningen är  redan  från  början  starkt  p-ad. 
-förare.  Mindre  vanl.  för  'partichef  m.  fl. 
-förblind|ad;  -else.  När  p-elsen  vill  slå 
sig  ned  j)å  historiens  domarsäte  ~  T.  Seger- 
stedt. 

-grupp;  -ering.  Att  även  en  religiös 
faktor  ~  påverkade  p-eringen  Y.  Brilioth. 
-gräns.  P-erna  började  suddas  ut  Alb. 
Neander.  Vill  utplåna  p-erna  Kabbarp. 
-gängar|e,  -(e)n,  -e;  -hövding;  -krig  (se 
gerillakrig).  1)  En  djärv  och  hänsynslös 
p-e.  Mer  p-e  än  statsminister.  2)  Garibaldi 
var  den  siste  store  p-(hövding)en  i  Europa. 
Syn.  1) utpräglad  o.  stridslysten)  partiman; 
2)  friskarechef,  partihövding,  -handjel; 
-lare  (mindre  vanl.  för  'grosshandlare').  / 
2^-eln  betingar  varan  ett  betydligt  lägre  pris. 
För  varje  liter,  soyn  ett  systembolag  köper 
från  p-laren  ~  Ivan  Bratt.  -hat.  Nära, 
underblåsa  p-et.  Mefisiofeles  ord  i  Faust: 
■!>Vid  alla  djävulsfester  verkar  p-et  bäst*. 
-hotell.  H.  som  tar  emot  nattpartier. 
-hänsyn.  Sätta  sig  över,  kasta  alla  p.  Låter 
de  litterära  pen  leda  pennan  Hj.  Dahl. 
-hätskhet.  -hövding.  Jfr  partichef  o. 
partigängare.  Det  förtroende  en  p.  bör  åt- 
njuta.  Den  '^  fennomanske  p-en  Yrjö  Koski- 
nen  .Tac.  Ahrenberg.  -inpiskjare;  -ning. 
Jfr  hoss^  -intresse.  Ohöljt  p.  träder  i 
stället  för  riksintresset,     -iver.    Ett  valtal 


57 


Partiiver — Partiuniform 


58 


sotn  detta  vittnar  ju  icke  om  någon  blind 
p.  Aline  Pipping.     -jargong. 

-kamrat.  -kass|a;  -or.  Pan  var  tom 
oeh  ett  försök  [av  Lenin  och  Trotzky]  att 
utprångla  falska  sedlar  misslyckades  Öv. 
fr.  Essad  Bey.  —  P-ör  Wickmann  frän 
Arbetarpartiet,  -katekes.  Pä  grund  av 
okunnighet  i  p-en.  -kiv.  De  ryska  myndig- 
heterna ~  gjorde  allt  för  att  underblåsa  p- et 
här  i  landet  [i  Finland],  -koalition.  På 
basis  av  en  borgerlig  p.  -kongress.  Vår 
senaste  p.  har  gunås  fattat  det  puerila 
beslutet,  att  ingen  socialdemokrat  får  inträda 
i  någon  borgerlig  regering,  såvida  icke  ~ 
Kabbarp.  -konklav.  Vad  som  beslutats 
i  de  hemliga  p-erna.  Regeringens  svaghet 
gentemot  pen.  -konstellation.  Den  till- 
fälliga p-en  i  riksdagen,  -koryfé.  Under- 
måliga p-er.  De  gamla  p-ernas  återval. 
-käbbel.  Oenighet,  själviskhet,  avtmd  och 
p.  Gunnar  Cederschiöld.  -köp.  Handels. 
Köp  i  parti.  -led|are;  -ning.  Jfr  partichef. 
Under  1915  års  riksdag  samrådde  statsmi- 
nistern enskilt  med  parna  och  andra  högt- 
betrodda  riksdagsmän.  Hr  Brantings  åter- 
inträde  somp-are.  —  Bemäktiga  sig  2}-ningen . 
Ofta  konkr.:  Att  kommunisterna  på  order 
från  p-ningen  [i  Berlin]  igångsatt  en  plan- 
mässig plundringsaktion  1932.  -lidelse. 
Oberörd  av  alla  pr.  Dämpa,  egga,  tända 
p-rna.  -linje.  I  politiskt  avseende  var  [Har. 
Hjärne]  vilde  och  kättare,  utan  respekt  för 
hävdvunna  pr  Georg  Andrén.  E71  dylik  upp- 
delning efter  p-r  Bo  Hammarskjöld.  Även 
med  fara  att  bryta  alla  pr  måste  jag  anse 
Versaillesfreden  som  en  skändlighet  ~  S. 
Siwertz.  Frågor,  som  gå,  avgöras  efter  pr. 
-lokal,  -läger.  Från  olika  p.  -lös;  -het. 
Vad  som  nu  är  av  nöden  är  ett  litet  parti 
av  p-a  människor,  som  ~  T.  Segerstedt.  De 
p-a  (i  riksdagen)  vildarna',  de  neutrala, 
de  fristående,  -lösen  (partiets)  lösenord, 
ibl.  partiparoll  1.  -signal. 

-majoritet.  Hurusom  pen  [med  kamrat 
Z.  Höglund]  undergräver  kominterns  auk- 
toritet, -man.  [Att  han  varken]  handlat, 
talat  eller  tänkt  som  p.  i  språkpolitisk  me- 
ning V.  M.  v.  Born.  Utpräglad  p.  Icke 
heller  som  författare  var  Karlfeldt  i  unga 
år  någon  snäv  p.,  någon  anhängare  av  en 
ensidig  ^skola^  E.  N.  Söderberg,  -ma- 
növer. En  tämligen  ful  p.  -mening.  Obe- 
roende av  par.  -merit.  Statssekreterare 
på  grund  av  per.  -motsats.  Söka  utjämna 
p-erna.  -motsättning.  Ty  även  här  går 
p-en  före  allt  annat  Kabbarp.  Skarpa  par. 
-märk|e;  -t.  -mässig.  En  p.  polemiker  E. 
Hedén.  Pt  sett  har '^.  -möte; -sdeltagare. 
Ersattes  vid  1906  års  p.  med  en  centralsty- 
relse, -obunden;  -het.  -organ.  Särsk.  om 
tidning.  De  kinesiska  tidningarna  äro  köpta 
p.  i  en  ~  skandalös  grad  Erik  Nyström. 
•paroll,  över  partier  och  per.  -piskja.  Pan 


viner  och  ve  sakförståndet,  om  det  ej  låter 
kuscha  sig  av  de  politiska  ledarna  11)17.  Under 
p-an.  —  Hattarnes  skickligaste  p-a  M.  Lamm. 
-polemik.  Sekretariatet,  som  skaffade  ma- 
terial för  p-en  vid  valen '^.  -politik.  Driva 
(krass)  p.  -politisk.  Anlägga  p-a  syn- 
punkter (på  ~).  -press.  I.  Pen  anlade 
som  vanligt  en  sårad  min  och  ~.  Hans 
kandidatur  fick  icke  ens  stöd  i  pen.  II.  Böja 
sig  för  den  härda  p-en  pressningen  från 
partiet,  -pris;  -notering.  Handels.  Pris 
i  partihandeln.  Avtal  om  leverans  till  p. 
av  det  behövliga.  Smör  ~  p-notering :  420 
öre  pr  kg.  1921.  -program.  [Branting] 
citerar  trohjärtat  Tp-mets  allmänna  grund- 
satser*, den  socialistiska  katekesens  t  vad  är 
det^  till  dess  trons  artiklar  T.  Segerstedt. 
-påve  bildl.  -regering.  En  (utpräglad) 
p.,  ingen  riksregering  1     -råd  konkr. 

-sak.  Göra  ngt  till  en p.  -sammanträde, 
-sekret I ariat;  -erare.  I  samband  med 
det  politiska  partiväsendets  starka  organi- 
satoriska utveckling  ha  de  större  partierna 
i  skilda  länder  skaffat  sig  fasta  'p-ariat' 
med  avlönade  tjänstemän  (kallade  p-erare, 
ombudsmän  1.  generalsekreterare)  Jfr  Nord. 
Fam.''  -sinne.  Parti-,  söndrings-,  tvedräkts- 
anda. Där  var  allt  p.  som  bortblåst,  och  ~. 
Trångsynt  och  självkärt  p.  -skiljande. 
P.  finner  tidningen  däremot  tullfrågan  och 
vad  därmed  sammanhänger  1924.  -split. 
Skr.  Men  mycken  söndring  och  ökat  p.  skola 
framväxa  ur  ~.  -splittr|ad;  -ing.  En  ytterst 
p-ad  representantförsamling.  Driva p-ing en 
till  sin  spets.  Syn.  partisöndrad.  -spräng- 
ning. P.  i  Göteborg?;  Strömanhängarna 
planera  en  ny  arbetarkommun  Jan.  1934. 
-strid;  -igheter.  Heta  per.  Lyckas  bilägga 
alla  p-igheter.  -stridig.  Skr.  Han  reflek- 
terar inte  över  hur  p-t  ett  sådant  uppfö- 
rande är  A.  Karlgren.  Syn.  ibl.  osolida- 
riek.  -styrelse.  Socialdemokratiska  p-n 
söker  strama  åt  tyglarna,  -ståndpunkt. 
Han  intar  här  en  bestämd  p.,  men  ~.  -ställ- 
ning, -synpunkt.  Låta  p-erna  träda  till- 
baka. Fri  från  p-er.  -SÖndrjad;  -ing.  I 
en  p-ad  tid.     öka  pingen  i  landet. 

-tagande.  Att  det  politiska  p-t  skadat 
Strandberg  Per  Hallström.  Hur  känslobe- 
stämt  p-t  ~  på  båda  sidor  är  E.  Hedén. 
-takt|ik;  -isk.  Asch,  de  där  ä  bara  p-ikl  — 
Se  allt  ur  den  p>-iska  synvinkeln.  Ehuru 
det  kanske  ej  anses  p-iskt  klokt  att  medge 
detta,  -tid;  -evarv(et).  Mest  i  best.  sing. 
Se  frihetstiden.  -tro|gen;  -het.  Den  billiga 
frasvisdom,  i  vilken  han  under  sm  verk- 
samhet i  den  p-gna  revolutionspressen  spim- 
nits  in  O.  Wieselgren.  Så  i^-gna  verktyg 
som  ~.  —  Offra  sina  personliga  meningar 
på  p-hetens  altare,  -tvång.  P-et  inom 
arbetarsammanslutningarna,  som  till  för- 
fång för  arbetet  blivit  ett  slags  religion. 
-uniform.     P-er  skymtade  första  gängen  i 


59 


Partiuniform — Parveny 


60 


vdrt  land  för  tio  är  sedan  som  en  reflex  av 
Mussolinis  framträdande  och  seger  i  Italien 
1933.  -upprörd.  Skr.  I  en  p.  tid.  -utlägg- 
ning. Geijersordet  ~ ;  ^  Intet  är  så  utsatt  för 
olika  p-ar  som  opartiskhet^ .  -var|a;  -uaffär. 
Handels,  -vis,  adv.  [o.  ibl.  adj.].  I.  Rösta  p. 
II.  Handels.  Köpa  och  sälja  p.  -vän.  En 
p.  från  Skåne,  en  karl,  som  ~  Kabbarp. 
P.  Oljegren  talar  Karlfeldt.  Nikolairotens 
p-ner  ha  möte  i  afton  kl.  8  ~  Rotestyrelsen 
Annons,  Soc.-Dem.  1914.  -väsen;  -de.  Stu- 
dera frihetstidens  p.  -yra.  [Wirsén,  vilken] 
nog  hade  förtjänster,  som  vi  i  2>-n  glömt  C. 
G.  Laurin.    -överläggning. 

—  Partiell,  Partikel,  Partisk,  Parti- 
tiv  m.  fl.  se  d.  o. 

Particip,  -et,  =  1.  -er  1.  Particlp|ium, 
-iet,  -ier;  -iäl  (-t;  -konstruktion);  ■ie'll  (-t). 
Språkv.  1)  Pet  har  kallats  verbets  adjek- 
tiviska  nominalform ;  gränsen  mellan  adjek- 
tiv och  p.  överskrides  ofta,  t.  e.  dä  ett  p. 
gradböjes  (de  anseddaste  bönderna);  även 
mellan  substantiv  och  p.  är  gränsen  svä- 
vande (t.  e.  de  båda  älskande,  min  tillbedda). 
Svenskan  har  två  p.,  pjresens-  och  perfekt- 
p-et;  det  förra  har  i  regel  aktiv  betydelse 
(dock  t.  e.  min  innehavande  tjänst),  det 
senare  passiv  betydelse,  om  verbet  är  tran- 
sitivt, under  det  att  det  ifråga  om  tempus 
kan  uttrycka  antingen  något  fullbordat  (eii 
staden  idé)  eller  ha  presensbet.  (en  älskad 
kvinna  =  en  som  älskas).  Perfektp-et  av 
iniransitiva  verb  har  aktiv  perfektbetydelse 
(en  bortsprungen  hund).  Till  p-en  ha  ibland 
även  räknats  s.  k.  'verbaladjektiv'  som  'läs- 
lig',  'brännbar'  (möjlighetsparticip).  2)  Pial- 
konstruktioner  av  typen  Oss  emellan  sagt 
(är  han  ett  fä)  eller  Detta  medgivet  (må 
vi  ~9- 

Partiell  (-tsiäll);  -t.  P.  solförmörkelse  )( 
total.  P-t  tjänstledig.  Syn.  delvis,  del-, 
(blott)  till  en  del;  ibl.  ensidig  1.  lokal. 

Parti'k|el  (akut);  -eln,  -lar.  I.  Fys.,  kem. 
o.  allmännare.  SL) Molekyler,  fria p-lar, själva 
i  allmänhet  sammansatta  av  mindre  p-lar, 
atomer.  I  kolloidkemien  spelar  p-eln,  även 
kallad  t>  mi-cellem> ,  samma  roll  som  fysikernas 
molekyl  ock  biologernas  cell  Ansg.  Roth  1925. 
F.  Joliot  och  M:me  Irene  Curie-Joliot  ha 
gjort  den  uppseendeväckande  upptäckten  att 
bor,  magnesium  och  abiminitim  bli  radioak- 
tiva efter  beskjutning  med  alfap-lar  1934. 
b)  Sönderdela  i  sina  minsta  p-lar.  Damm- 
p-el.  II.  Språkv.  Oböjligt  (små)ord:  adverb, 
preposition,  konjunktion  o.  interjektion. 
Syn.  I.  grundbeståndsdel,  (minsta)  smådel, 
(ibl.:)  molekyl,  atom,  jon;  grand,  'korn'; 
II.  småord. 

Partikulari's|m,  -men;  -t  (-en,  -er;  -isk). 
övervinna  den  landskapliga  p-men  och  åstad- 
komma en  enhetlig  rikspolitik  Sven  Tunberg. 
P-tiska  strävanden.  Syn.  obenägenhet  att 
förena   sig  i.  gå  med  andra,  avsöndrings- 


lust  1.  -strävanden,  separatism,  befrämjande 
av  det  enskilda  på  bekostnad  av  det  hela, 
'bygdepolitik',  bygdepatriotism.  —  Parti- 
kuljär,  -t,  -are.  Gärna  ngt  värd.  Någon- 
ting för  sig,  egen(domlig).  Han  var  p.  i 
detta  avseende  som  i  allt  annat  i.  Mortensen. 

Pa'rtisk*  (akut);  -t;  -het.  1)  Domaren 
får  icke  vara  p.,  han  måste  förfara  med 
oväld.  P.  för  sina  egna.  Folk  ä  så  egendom- 
liga: småvuxna  personer  äro  ibland  p-a  mot 
högväxta  1  Förfara  p-t  (mot '^).  Hans  betyg 
äro  ofta  uppenbart  p-a.  En  p.  och  sned- 
vridenframställning. Tillrättalagt  ef  ter  p-a 
synpunkter.  2)  Författarens  pi-het  är  ofta 
Ijdtnglig,  och  ~.  Man  hade  bort  undvika 
själva  skenet  av  p-het  vid  fördelandet  av  ~. 
En  mors  p-het.  Syn.  som  gynnar  en  på 
en  annans  bekostnad  1.  visar  mannamån, 
intagen  (för  1.  mot  ngn),  av  fördom  (mot), 
svag  (för),  med  förkärlek  (för),  orättvis, 
(ibl.:)  ensidig,  'personlig',  osaklig;  (p-het:) 
vald,  mannamån,  orättvisa. 

Pa'rtisk'  (akut);  [-t].  Mest  i  uttr.  P.  pil 
elakhet  1.  glåpord  utslungat  just  som  man 
lämnar  ett  sällskap  (såsom  parterna  plägade 
avskjuta  sina  pilar  bakom  sig  under  låtsad 
flykt). 

Pa'rtitiv  (1.  -Iv);  -t.  Språkv.  Den  p-a 
artikeln  i  franskan  fråntar  substantivet 
totalitetsbety delsen ;  jfr  t.  e.  'le  pain'  med 
'du  pain.     P.  betydelse,  genitiv. 

Partitur,  -et,  =  1.  -er;  -läsare;  -läsning; 
-utdrag.  Mus.  Alla  stämmor  i  ett  fler- 
stämmigt  tonstycke  uppställda  takt  för 
takt  under  varandra,  'stämöversikt'.  Vända 
bladen  i  p-et.  Följa  med  i  p-et.  Konsten 
att  läsa  och  spela  ett  j).  från  bladet  övas 
vid  de  flesta  konservatorier  Tob.  Norlind. 
Lärobok  i  p-läsning.  Små  studiepartitur  till 
tredje  kammarmusikaftonen  i  Lundeqvistska 
Bokh.  febr.  1932.  Stämp-en  till  Josephsons 
kantat  Hugo  Alfvén. 

Partner  (akut);  -n,  =.  Medspelare; 
(ibl.  nära:)  visavi,  kavaljer,  medagerande, 
kamrat. 

Partout  (-tö)  1.  Partu,  adv.  Ofta  smtl. 
o.  ngt  värd.  Nej,  det  vill  jag  p.  inte  ~. 
Hon  vill  p.  träffa  fröken  Amanda  Kerfstedt. 
Syn.  nödvändigt(vis),  ovillkorligen,  'abso- 
lut', prompt,  äntligen,  till  varje  pris. 

Parv|el  (grav);  -eln,  -lar.  Ofta  smek- 
samt. En  p-el,  som  nyss  lärt  sig  läsa  rent 
Jeanna  Oterdahl.  Jag  var  ju  bara  p-eln  då, 
men  ~  E.  Sparre.  Redan  som  liten  p-el 
hade  han  för  sig,  att  ~  S.  Siwertz.  Syn. 
liten  gosse  1.  pojke,  barnunge,  pys,  pyre, 
puttifnask(er). 

Parveny,  -n  [1.  -en],  -er.  I.  Enkelt.  1)  Äck- 
liga kristidsp-er  av  gulaschtyp.  En  medel- 
ålders fet  judinna,  rik  p.  av  klädseln  att 
döma  Erik  Norling.  Röjde  p-n,  som  söker 
giva  sig  sken  av  att  vara  världsman  And. 
Ramsay.     Vräkiga   per.     2)    Bildl.     Ham- 


61 


Parveny — Passvisum 


62 


burg  ~  en  p.  bland  storstäder  Gus.  Matts- 
son. II.  Ssgr.  Ex.:  Stadens  p-aktiga  an- 
språk på  att  vara  storstad  G.  Castrén.  Med 
en  p-artad  framfusighet,  som  ~  J.  J.  Tik- 
kanen.  /  detta  hänsynslösa  p-land  Aino 
Ackté  (om  Amerika).  För  så  vitt  man  nu 
kan  tala  om  någonting  förnämt  i  denna 
p-stad.  P- uppfattningen.  P-vräkighet.  Syn. 
uppkomling  (i  dålig  mening),  ibl.  gulasch 
1.  streber. 

Paryr  -en.  Mest  i  uttr.  I  full  p.  i  full 
stass  1.  skrud,  i  all  sin  glans  1.  ståt.  Att 
den  yttre  pen  var  en  småsak,  då  sinnelaget 
var  gott  Otto  Wahlroos. 

Paschja  (akut  1.  grav);  -an,  -or  (akut  1. 
grav)  [1.  -ar];  -aartad;  -alik;  -värdighet  m.  fl. 
1)  Egentl.  Högsta  turkiska  titel,  ung.  = 
excellens.  Emin  p-a.  Gordon  p-a.  2)  Bildl. 
Sitta  som  en  p-a  och  ta  emot  damernas  hyll- 
ning. —  Gamla  hedersp-a! 

Paschäs,  -en,  -er  1.  Paschäs|a, -an,  -or. 
Folkl.  1)  Skämtade  och  drog  p-er  Ake  Has- 
selblad. Det  där  var  värre  än  en  riktig 
spökpaschas  Alb.  Engström.  2)  Men  det  var 
om  mina  bröder  jag  skulle  berätta  en  p-a 
ib.  Muntra  visor  och  p-or.  En  lögnp-a. 
Syn.  (små)berättelse,  (rolig  1.  god)  historia 
1.  'bit',  händelse,  anekdot. 

Paskill  (hårt  k);  -en,  -er;  -skrivare  1. 
-a'nt  (-en,  -er).  Smäde-  1.  nidskrift,  nidvisa. 

Pa'smla^  (grav);  -an,  -or  1.  Pasmjan 
(grav);  -anet,  -an;  -eband ;  -etråd.  Fackl. 
Ett  växlande  längdmått  för  spunnet  garn 
(omkr.  100  1.  150  m.).  Jfr  hank^  I  3.  Sedan 
en  viss  längd  är  upphärvad,  ombindes  gar- 
net med  ett  enkelt  snöre;  en  sådan  garn- 
mängd kallas  hank  och  flera  sådana  bilda 
en  pasma.  Tog  fram  en  2>a  rött  ullgarn  öv. 
fr.  Turgenjef.  Varje  härva  är  medelst  en 
petråd  avdelad  i  7  p-or  Nord.  Fam.*  Syn. 
småhärva.  —  Pasm|a-,  -ade,  -as;  -ing. 
Fackl.  Avdela  i  p-or  (o.  ombinda  med 
petråd),  sammanbinda  p-or  till  en  härva. 
Att  p-a  garnet.  Sä  att  p-ingen  kunde  gå 
med  fart  Carl  Sahlin. 

PassS  -et,  =.  Alla  de  skilda  orden  'pass' 
o.  'passa'  torde  oklart  sammansluta  sig  till 
en  ordgrupp,  där  då  somliga  sinsemellan 
höra  närmare  hop.  Pass^  sammanförs  ofta 
med  pass^  till  ett  ord  (så  i  SAOL»).  I.  En- 
kelt. Ett  trångt  p.  mellan  höga  berg.  Pressa 
sig  igenom  p-et  med  hela  truppstyrkan.  Höqa, 
låga  p.  Ett  smalt  p.  mellan  två  sjöar.  Pet 
vid  Termopyle.  Brennerpet (över  A\perna). 
Ibl.  även  om  trång  vattenväg.  (Trångt)  p. 
mellan  ett  par  grund.  —  Ett  berömt  romerskt 
harpass.  Berg-,  vägpass.  II.  Ssgr.  Ex.: 
P-höjden  är  1,370  meter  eller  densamma  som 
Brenners.  På  p-höjden  vid  Stora  Sankt  Bern- 
hard I.  Hjertén.  Ett  uppnått  p-krön.  Slut- 
ligen är  man  uppe  vid  p-punkten,  där  ~  W. 
Kaudern.  I  den  p-rika  terrängen  A.  Douglas. 
P-rygg.    P-sirider.    Men  följande  dag  skulle 


vi  överskrida  p-tröskeln  till  det  avloppslösa 
Kokonorbäckenet  J.  G.  Andersson.  En  jäm- 
förelsevis låg  och  bekväm pövergång  mellan 
Vaage  och  Dovre  B.  Hesselman.  Syn.  trång 
väg  (min  höga  berg),  smal  passage  1.  genom- 
gång, lägsta  överfartsväg  över  höga  berg; 
ibl.  trång  farled. 

—  Pass-,  -et,  =.  Ofta  hopfört  med  pass^ 
(så  SAOL*).  1)  Huvudbet.  Legitimations- 
urkund för  resande.  P.  för  genomresa  [genom 
Tyskland]  kostar  nu  53  kr.,  visum  för  in- 
resa 26  kr.  1920.  Har  du  skaffat  dig  p. 
(även  till  Italien  och  Spanien)?  Begära, 
uttaga,  ta  ut,  anhålla  om,  erhålla  p.  för 
resa  utom  riket,  för  att  resa  utrikes.  Upp- 
visa p)-et  och  få  det  påtecknat.  Utfärda  p. 
för  ngn.  I  stället  för  p.  kan  för  resa  i  de 
andra  nordiska  länderna  användas  'nordiskt 
resekort' ,  gällande  högst  6  mån.  Om  p-ets 
giltighetstid  utgått  ~.  Vägrad  p.  Där  han 
vistats  på  förfalskat  p.  Pet  gäller  inte  för 
resa  till  ~.  P.  för  i  utrikesförvaltningen 
anställd  person,  s.  k.  diplomatpass.  Kabi- 
nettspass, för  svensk  som  reser  i  offent- 
ligt uppdrag,  utfärdas  av  utrikesministern. 
2)  Bibet.  Friare.  Frihetspass  för  villkorligt 
frigivna  1.  för  utskrivna  förminskat  till- 
räkneliga.  Jfr  även  jakt-,  sjö-,  sundhets-, 
tull-,  tiggarpass.  Syn.  (ibl.:)  legitimations- 
papper för  utrikesresa,  respass,  lejdebrev, 
resekort. 

—  Passavgift,  -byrå.  [Finlands]  kon- 
sulatskansli och  p.  -formalitet.  Besvära 
folk  med  onödiga  p-er.   -foto;  -graf;  -grafi. 

Ta  ett  p.  hos  N.  K.  Jag  gick  till  en  p-graf 
Rich.  Ekblom.  P-grafier  erhållas  fortast 
hos  ~  Annons  1915.  -fri;  -het.  P.  resa 
över  Sundet  (Öresund)  1927.  Att  världs- 
kriget medfört,  att  j)-hetcn,  som  förut  var 
regel  kulturstaterna  emellan, numera  allmänt 
fått  vika  för  systemet  med  passtvång  1920. 
-förfalsk|are;  ning.  -förhållande(n). 
-försedd,  -kontroll;  ör.  I.  1)  Att  sov- 
resande  Stockholm— Oslo  bli  väckta  redan 
i  Charlottenberg  i  och  för  p.  1930.  Då  någon 
p.  vid  själva  gränsen  inte  förekom.  2)  De 
genomgingo  p-en  och  marscherade  tit  till 
Malmöplanet  Harry  Blomberg.  Slippa  lätt 
igenom  p-en.  II.  Då  vi  väcktes  av  p-ören, 
som  ville  se  våra  pass.  -lättnad.  Per 
mellan  Sverge  och  Finland  1926.  Inga  per 
från  U.  S.  A.  för  svenskamerikaner,  som 
ämna  avlägga  hemlandsbesök  1921.  -lÖS. 
Och  kaptenerna  voro  utsatta  för  höga  viten, 
om  de  förde  p-a  passagerare  till  utlandet 
And.  Ramsay.  -myndighet.  Visa  sina 
papper  för  p-erna.  -spärr.  Slippia  genom 
p-en.  -storlek.  Fotografi  i  p.  jfr  passfoto. 
-stämpling.  -sökande,  -tvång.  Jfr  pass 
fri. -utfärdande.  P.  myndigheter.  -vis|um; 
-eringCstvång).  1)  Och  begär  p-um  till  Geneve. 
Annullerade  den  jugoslaviska  regeringen  alla 
bulgariska  p-a  1925.  2)  Ja,  resenärerna  ha 


63 


Passvisum — Passa^ 


64 


väckts  mitt  i  natten  för  p-ering  1917.  Perings- 
tvångets  upphävande  1926.  Syn.  påteckuing 
på  pass.  -vägran.  Rörande  p.  för  dr  Anton 
Nyström  192U. 

—  Pass%-et,  =.  Vattenpass.  Vattenpass 
av  bok;  sikte  genom  hela  p-et  för  avvägning 
på  långa  avstånd. 

—  PassS  subst.  Gångart  (den  normala 
t.  e.  hos  kamel,  elefant,  björn,  ofta  beteck- 
nad som  fel  hos  hästen),  varvid  ena  sidans 
tvenne  ben  förtlyttas  samtidigt  o.  därpå 
den  andras.  I.  Enkelt.  Mest  fackl.  [Kame- 
lerna] fortsatte  i  p.  över  saltbältet  Sven 
Hedin.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ett  slags  p-gående 
lunk  K.  Zilliacus.  I  p-gång  kan  hästen  för- 
flytta sig  fortare  än  i  skritt.  Ridande  i 
maklig  p-gång  Z.  Topelius.  Häst,  inövad 
till  p-gång  och  använd  mest  av  damer.  Första 
dagen  gällde  löpningarna  pgångare'^  Hertig 
Larson.  Frigga  var  p-gångerska  samt  ett  det 
stadigaste  djur  Wilma  Lindhé.  [Drome- 
daren] slängde  i  p-lopp,  men  utan  att  stöta 
Sven  Hedin. 

—  Pass%  -et,  =.  A)  Enkelt.  I.  Jäg. 
o.  d.  Plats  där  man  ställer  sig  i  förhåll 
för  drivet  villebråd.  Nu  var  jössen  i  alla 
fall  på  benen  ~  och  nu  gällde  det  att  söka 
p.  E.  Sparre.  Medan  jag  hastar  att  hinna 
i  p.  Alb.  Engström.  Springa  i  p.  i  håll. 
Stå,  ställa  sig  i  p.  Intaga  p.  B.  Gripen- 
berg. Söka.  p.  A.  Knöppel.  Ett  gott  har- 
pass. II.  Allmännare.  1)  Men  man  är  ändå 
inte  sin  egen,  man  får  stå  p>å  p.  för  andra 
G.  Larsson  i  By.  Kammarjngan,  som  ~ 
isatt  på  p.t  [tills  frun  skulle  komma  hem] 
Jenny  Engelke.  2)  Ofta  krigs,  a)  Under 
förmiddagsp-et  mottogos  tjänstebesök,  och  ~ 

Har.  Hjalmarson.  Efter  ett  tretimmars  pass 
blevo  listutdelarna  avlösta  av  ~.  Att  efter 
viss  tid,  t.  e.  ett  tvdtimmarspass,  rajjportera 
de  gjorda  iakttagelserna.  Vem  har  nattihet 
på  kirurgiska  avdelningen  i  kväll?  b)  Polis- 
konstapels 1.  vaktsoldats  patrullerings- 
sträcka.  [Polis,]  som  finns  på  sina  p.  och  ~ 
Alb.  Engström.  E71  julafton  hade  Wrei- 
holm  p.  på  Drottninggatan  ~.  Och  polisbe- 
tjänten n:o  9999  har  en  eller  två  gånger 
följt  mig  ett  par  p.  Strindberg.  B)  Ssgr. 
Ex.  I.  Jäg.  Mer  eller  mindre  goda  p-ställen. 
II.  Varje  gång  p-konstaplarna  lade  beslag 
på  odygdsmakarna  och  förde  dem  till  vakt- 
kontoret Hanna  Rönnberg.  P-polis.  Och 
poliserna,  vilka  patrullera  här  nere  kunna 
vittna  om  vilka  ansträngande  p-timmar  de 
haft  ~.  [Konstapeln]  återtog  sin  p-vandring 
Alb.  Engström,  —  Passa^  se  nedan  efter 


pass-'. 
—  Pass"  »• ' 


-et, 


Även  interj.  Som 
interj.  ofta  nära  pass**.  Säjer  dti  p  ?  Ett 
p.  kan  du  väl  åtminstone  säja?  B.  bjuder 
p.  på  A:s  'klöver' .  P.  på  nolle  hadde  ja 
verkligen!  Tre  p.,  va  ska  ja  säja  på  de? 
Lurpass.  —  Passa^  se  nedan. 


—  Pass®,  substantiviskt  1.  adverbiellt. 
I  vissa  uttr.  1)  Till.  Vår  Herre  själv  kan 
inte  göra  alla  till  p.  till  lags.  När  viljan 
fattas,  är  inget  till  p.  Maten  var  inte  till 
p.  och  ölet  var  varmt.  Komma  (ngn)  illa,  väl 
till  p.  olägligt,  olämpligt  resp.  lägligt,  all- 
deles lagom.  2)  Vid.  För  vid  p.  ett  dussin 
år  sen  (ungefär,  omkring)  A.  T.  Gellerstedt. 
Sjutti  man  (eller  sä)  vid  ^>.  Vid  p.  70  man. 
Kunna  bära  kött  redan  vid  10  års  ålder 
vid  p.  A.  Cnattingius.  3)  Hur  1.  så.  Hur 
p.  mycket  tror  du  går  åt?  hur  mkt  ungefär. 
Det  beror  på  hur  p.  topphugget  sossepartiet 
blivit.  —  Så  p.  nära  hemmet.  Tror  du,  att 
klockan  är  så  p.  mycket?  Så  p.  det  nu  gick 
Elin  Wägner.  Har  du  den  så  j^-  i  minnet, 
att  ~.?  Att  jag  fick  så  p.  som  ett  j)ar  tim- 
mars ostörd  sömn.  Han  är  väl  så  ]).  karl  ~, 
att  han  kan  ~  H.  Bergegren.  När  han  fått 
i  ordning  så  p.  väg,  att  ~.  Så  ska  jag  då 
slå  den  om  näsan  på  dig,  så  p.  du  vet  (folkl., 
värd.  =  var  säker  på  det)  B.  Sjödin. 

—  Pass^,  interj.  Kan  ibl.  även  fattas 
som  imperativ  till  passa.  Ofta  smtl.  1.  värd. 

1)  Innebärande  förbud  o.  d.  Nej  p.,  mina 
ärade  herrar,  den  gubben  går  inte !  Men  att 
vilja  ha  p>åökt,  nej  p.l  —  Änej,  p.  mante, 
di  ska  inte  inbilla  sej,  att  ~  jfr  mante.  — 
Men  p.l  Det  fick  inte  ske  S.  Lagerlöf.  — 
Men  att  föda  upp  en  tupp  bara  för  säll- 
skaps skull  —  p.  för  det  Anna  Myrberg.  — 
Men  p.  vackert  för  en  vit  kvinna  att  synas 
i  sällskap  med  en  inföding  Vera  Fridner. 
^N^ej,  j).  vackert-^,  sa  kungen  Elis.  Brehmer. 

2)  Nyare  skolslang  o.  d.  »P.  för  Allers*, 
ropade  Suzanne  Sigrid  Stjernswärd.  Syn. 
1)  nej  tack,  det  går  inte,  här  sätter  vi 
stopp,  de  sätter  vi  p  för;  2)  pax  (för). 

—  Pass|a^,  -ade,  -as;  -ning  (med  plur.). 
Närmast  till  pass^  o.  pass*.  Imperat.  har 
ibl.  (särsk.  i  lösbara  ssgr)  formen  'pass' 
(som  ibl.  är  svår  att  skilja  från  en  interj.). 
Ex.:  P.  nu  på  bara!  P.  opp  därborta!  (jfr 
pass").  I.  Träns.  1)  a)  P-a  locket  till  asken, 
nyckeln  efter  nyckelhålet.  Pa  fogarna  i 
varandra.  Lyckas  p-a  snöret  så,  att  det  just 
blir  lagom.  Du  får  väl  söka  p-a  föredraget 
till,  efter,  för  åhörarna,  b)  Ldls.,  t.  e. 
västs  v.,  för  'prova'.  Montera  hattar  eller 
p-a  klänningar.  —  Se  Jiär,  pappa,  jag  har 
p-at  min  nya  klänning,  för  att  ha  något  att 
roa  mig  med  i  ensligheten  Em.  Flygare- 
Carlén.  Nu  är  rocken  färdig  att  p-as,  till 
p-ning.  2)  a)  Jag  tänkte  först  ]mi  skogs- 
kanten ~  men  valde  slutligen  det  ett  stycke 
längre  bort  belägna  passet  A.  Knöppel.  Bäst 
vore  att  p-a  räven,  när  han  skall  över  gärds- 
gärden. —  P-a  honom,  när  han  kommer 
från  skolan!  —  P-ande  ett  (lämpligt)  till- 
fälle att  ~.  Att  pa  sin  tid  är  minsann  ej 
så  lätt.  b)  Nattspårvagnarna  ä  svåra  att 
p-a  .\nna  Myrberg.  Då  gäller  det  att  p-a 
tåget,   c)  Att  han  skulle  stå  ut  med  ordnat 


65 


Passa^ — Passbåt 


66 


arbete,  pa  klockslag,  gä  under  kommando 
S.  Barthel.  Jag  blev  uppehållen  ~  och  kunde 
icke  p-a  den  mötestid  vi  bestämt  M.  Koch, 
öv.  Hon  hade  nu  en  gång  den  ovanan  att 
aldrig  kunna  p-a  tiden  G.  Berndtson.  Punkt- 
ligt p-a  sin  arbetstid.  3)  P-a  sina  sysslor. 
Ifall  han  skulle  någorlunda  p-a  sitt  Elis. 
Wsern-Bugge.  Jag  sade  ju  till,  att  ni  skulle 
p-a  ugneti  själva  Dagm.  Thunqvist.  P-a 
steken,  syltkitteln  (,  sd  den  inte  kokar  över). 
Koka  mat  och  p-a  ungar  Jörgen.  P-a  en 
sjuk.  4)  Två  mer  särstående  bet.  a)  Jäg. 
o.  d.  Uppskära  o.  ta  ur  inälvorna  (samt 
fylla  med  granris).  Den  bära  vi  hem  i  triumf, 
flå  och  p-a  och  koka  till  middag  S.  Barthel. 
Knut  Stangenberg  par  dagens  första  hare. 
Som  en  jakthund  slukar  sin  andel  av  en 
p-ad  hare  Th.  Orre.  Varför  jag  väntade 
med  p-ningen  [av  den  skjutna  haren]  Alb. 
Engström,  b) Idrotts.  T.  e.  i  fotboll.  Par 
bollen  gör  man,  dä  man  med  en  lagom  härd 
spark  sänder  den  till  en  medspelare  T.  Hu- 
sen. A.  ansattes  av  en  motspelare  och  par 
fördenskull  bollen  snett  framåt  ib.  P-ningen 
skall  vara  hård  och  sd  riktad,  att  '^  ib. 

II.  Intr.  (o.  opers.).  1)  P-a  på  (ngn  1. 
ngt).  Jfr  påpassa  m.  Sjön  började  snart  gä 
hög,  och  han  fick  p-a  pä  brotten.  Du  par 
väl  pd  barnen,  sd  di  inte  går  ner  till  sjön! 

—  Par  han  inte  pä  tiden,  sä  får  han  gä 
och  lägga  sig  hungrig  H.  Hultenberg,  öv. 
P-a  pd  tillfället,  pä  ett  gynnsamt  tillfälle, 
pd  sin  fördel.  2)  Vara  lämplig  o.  d.  a)  Locket 
p-ar  ju  inte  (till  asken).  Det  var  väl  rätt 
nyckel,  p-ade  den  inte  (i  låset)  f  Du  kan 
fä  låna  en  krage  av  mig,  jag  tror  nog,  att 
mitt  nummer  par  (dig).  Pa  i  lås,  i  stycke 
(med)  även  friare.  Glasögonen  pade,  som 
om  de  varit  beställda  för  mig.  Hatfen  pade 
precis  (för  huvudet) ;  större  kunde  den  inte 
fdtt  vara.  Klänningen  p-ar  utmärkt  sitter. 

—  De  där  kan  ju  p-a  till  mössa  dt  pojken 
bli  bra  till  1.  som.  h)  Den  blå  färgen,  blått 
p-ar  henne  bäst.  Svart  p  ar  väl  mot  rött. 
Ett  mönster,  som  par  till  allt.  Den  tapeten 
p-ar  infe  till  mattan.  Tror  du  den  kommer  att 
p-a  i  salongen f  P-a  i  färg  (med,  till  ~)  gå 
i  färg.  c)  En  stil,  som  föga  par  till,  för 
ämnet.  Ordet  p-ar  icke  på  det  stället,  d.)  Han 
skulle  nog  p-a  bra  till,  som  officer.  Pa  på 
en  plats.  Platsen  p-ar  utmärkt  för  honom 
och  han  för  platsen.  Där(till)  skulle  nog 
brodern  p-a  bättre.  Det  var  väl  det  han 
p-ade  sämst  till.  P-a  för  sin  tid.  P-a  bra 
för  varandra,  som  äkta  par  gå  bra  ihop. 
Det  par  alldeles  för  hans  natur  ligger. 
Släkten  var  inte  finare  än  att  du  p-ade  för 
släkten  som  vanten  för  handen  Hj.  Berg- 
man. Där  är  en,  som  p-ar  för  mig,  sa 
svindeln  om  flugan,  e)  Kom  kl.  <S,  om,  det 
(så)  par  (dej)  I  Torsdan  p-ar  bra,  .skulle  p-a 
bäst  för  mig.  Den  tiden  p  ar  mig  inte,  illa 
för  mej.     Det  p-ar  ju  förträffligt  då,  att 

V.  3  —  Nusvensk  ordbok. 


du  tar  samma  bdt.  Bättre  kunde  det  inte 
p-at  (oss).  Kom  och  titta  till  oss,  sä  snart 
det  p-ar  I  Den  italienska  menyn  '■^  p-ade  mig 
utmärkt  S.  Stolpe.  Att  hon  höll  sig  till  san- 
ningen blott  sd  mycket,  som  det  p-ade  henne. 
3)  Anstå  o.  d.  Även  refl.  Klä  sig,  som 
det  par  (för)  ens  stdnd.  Det  par  inte  (för) 
en  ung  flicka  att  ~.  —  Pd  den  tiden  skulle 
kvinnorna  enbart  läsa  pande  böcker,  dse 
p-ande  teaterstycken,  och  ha  ett  pande  um- 
gänge och  sedan  —  helst  i  tondren  —  göra 
ett  p-ande  parti  Annie  Furuhjelm.  Strida 
mot  det  p-ande. 

III.  Refl.  1)  Lämpa  sig.  När  det  par 
sig  bäst  för  herrskapet,  sä  äro  ni  obegripligt 
välkomna  Heléne  Franzén.  Allt  som  det 
par  sig  (eller  inte).  2)  Anstå.  Tycker  du 
(att)  sänt  par  sej!  Det  par  sig  inte  för 
en  ung  flicka  att  ~,  att  en  ung  flicka  ~. 
3)  Värd.  Akta  sig.  De  par  ja  mej  allt 
fört  Kött-Johan  är  häri  P-a  erll  Ragn. 
Holmström.  Ä  såna  får  en  p-a  sej  för  E. 
Sparre.  P-a  dej,  gosse,  sä  du  inte  råkar 
fast! 

Syn.  I.  1)  av-  1.  tillpassa  oj,  inpassa  m, 
rätta,  reglera,  jämka;  prova;  2)  stå  på  pass 
vid,  stå  i  förhåll  för,  vakta,  vänta  på,  in- 
vänta, ibl.  stå  i  försåt  för  1.  lura  på;  ha 
ett  öga  på;  begagna  (sig  av),  gripa,  icke 
försumma,  ta(ga)  i  akt  ru,  vara  påpasslig  1. 
precis  1.  punktlig  med;  komma  precis  1. 
lagom  till;  3)  sköta,  ombesörja,  förrätta; 
vårda  (sig  om),  tillse  tu,  omsköta  ru,  passa 
u'pp  på,  betjäna,  ge  vård  1.  tillsyn;  4) 
b)  sända  vidare,  förpassa  (till  en  medspe- 
lare); II.  1)  (p-a  på:)  efterse  ru,  övervaka; 
vara  uppmärksam  på;  iaktta(ga)  ru;  2)  vara 
lämplig  1.  lagom  (stor)  1.  avpassad  1.  ägnad 
1.  tjänlig  1.  som  skapad  (för),  lämpa  sig 
(utmärkt),  'gå'  (till),  passa  1.  gå  (väl)  ihop; 
vara  lämpad  1.  skickad  (för),  duga  (till), 
ligga  (väl  till)  för,  inte  vara  oäven  (till); 
vara  1.  komma  lägligt;  3)  (ägna  o.)  anstå, 
hövas,  passa  sig,  vara  passande  1.  höviskt 
1.  tiilständigt  1.  anständigt,  'gå  a'n'  (för), 
krävas  av;  (det  p-ande:)  det  tillständiga, 
skick  o.  sed,  konventionella  regler,  (yttre) 
anständighet,  dekorum,  vad  liövi.'5kheten 
fordrar;  III.  (p-a  sig:)  1)  lämpa  sig;  2) an- 
stå; 3)  akta  sig,  se  o'pp,  inte  ge  sig  i'n 
(på  1.  i). 

—  Passa  avS  ihop,  in  m.  fl.  se  avp-a^ 
hopp-a  osv.,  opp  se  upp-a,  på  se  (det  ovan- 
ligare) påp-a  osv. 

—  Passbåt;  -sklass.  Gärna  fackl.  Båt 
som  passar  stora  båtar  (som  ej  lägga  till 
vid  en  mängd  småbryggor)  o.  hämtar  pas- 
sagerare från  dem  ute  i  segelrännan  1.  för 
passagerare  till  dem.  Ibl.  =  en  modärn 
typ  av  snabbgående  (enskilda)  motorbåtar 
(utan  reguljära  turer)  med  motsvarande 
uppgift.  Vid  Vaxholm  ligger  det  ofta  5 
eller  6  par  och  väntar,  när  en  stor  ångare 


67 


Passbåt — Passagerare 


68 


gdr  förbi,  varpå  de  sedan  dt  skilda  håll 
fördela  de  hämtade  passagerarna.  Bolagens 
p-ar,  som  gå  regelbundna  turer,  äro  ofta 
dngslupar.  De  snabbgående  p-ar,  som  Stock- 
holms skärgårdsexpress  i  dagartia  insätter 
i  trafik  1930.  —  Tyskarna  ha  till  racer- 
båtloppet  Mälaren  runt  anmält  sina  bästa 
förare  i  psklass  och  ~  1934.  -flick|a. 
Jfr  passplats.  Hon  låter  p-an  göra  allt 
arbete  i  köket  utom  den  finare  matlagningen. 
En  p-a,  snygg  och  villig,  erhåller  genast 
plats  i  liten  familj.  P-a  får  plats  på  Foto- 
grafiateljén Annons  1918.  Halvdagsp-a.  Syn. 
flicka  som  går  av  o.  till  1.  hjälper  till  (i  hem- 
met), passoppflicka;  springflicka.  -form, 
-en,  -er.  Fackl.  Den  som  värdesätter  (en) 
god  p.,  beställer  sina  kläder  hos  ~.  Livrock 
i  fulländat  utförande  och  erkänd  p.  Fabian 
Månsson  i  sin  ~  kavaj  med  p.  för  någon 
annan  E.  Norling.  [Underkläder,  behag- 
liga] genom  sin  goda  p.  och  sin  följsamhet 
vid  minsta  rörelse.  Skodon,  hygieniska  p-er 
Cirkulär  1915.  -o'ppS  -en,  -er  1.  ar;  -flicka; 
-pojke.  Även  (dock  mer  säll.  o.  ej  i  SAOL*) 
'pas8u'pp'.  'Egentl.'  o.  bildl.  Fått  plats 
som  p.  hos  lanthandlarn  framme  vid  kyrkan 
Sigurd.  Hon  fortfor  att  gå  därhemma  ~  och 
vara  moderns  p.  Jeanna  Oterdahl.  Pojken, 
som  är  allas  passupp  V.  Benedictsson.  Hus- 
bondens gunstling  och  allas  passopp  ib.  Bli 
p.  åt  bröderna.  Är  han  pen,  så  kom  in, 
men  låt  bli  att  trampa  i  skurvattnet  sade 
hon  Stina  Aronson.  —  Ser  ni,  mor  min  kom 
som  pflicka  hit  till  ~  Lydia  Wahlström. 
Syn.  springpojke  1.  -flicka,  hjälpreda,  ibl. 
uppassare  1.  betjänt(pojke).  -o'pp^.  interj. 
Ofta  särskrivet  (o.  fattat  som  imperat.  till 
'passa  o'pp').  P.,  P-,  ropade  drevfolket  ~ 
B.  Gripenberg.  -plats.  Även  'passnings- 
plats'. Jfr  passflicka.  P.  ~  några  timmar 
dagligen  i  hushåll  Annons  1926.  Ordentlig 
städerska  önskar  p.  på  kontor  eller  för  äldre 
ungkarl,  -pojke  springpojke,  passopp,  -på; 
-rop.  Interj.  Mest  särskrivet  (imperat.  till 
'passa  på'). 

[—  Passare  o.  Passlig  se  d.  o.] 

—  Pass|a%  -ade,  [as];  p-a  äv  se  avp-a*; 
[-ning].  Till  pass^  "•  '.  Par  du  på  hans 
'klöver'?  Fjärde  man  ~,  som  har  lika  skrala 
kort  som  han,  p-ar  genast  Sigurd.  Hade  du 
verkligen  kort  att  p-a  på  noUef  Jag  p-ar! 
P-a  av  svaghet.  Lurp-a.  Syn.  säga  1.  bjuda 
pass. 

Passäb|el  (akut);  -elt,  [-lare].  Fick  ihop 
en  pel  kria  om  ~  Gus.  Mattsson.  Kunde  ~ 
aldrig  bli  en  ens  pel  sångare  Edv.  Selander. 
Syn.  hjälplig,  dräglig,  så  där  tämligen,  som 
går  a'n,  något  så  när,  ibl.  inte  föraktlig  1. 
alldeles  oäven,  medelmåttig,  inte  så  liten, 
någorlunda  'hygglig',  skaplig. 

Passad,  -en,  -er.  Vind  som  blåser  året 
om  från  samma  håll.  I.  Enkelt.  Mellan 
vändkretsarna  och  skilda  genom  det  'stilla 


bältet'  vid  ekvatorn  blåsa  p-erna,  nordost- 
p-en  (NO-pen)  på  norra  och  sydostp-cn  (SO- 
p-en)  på  södra  halvklotet.  En  svag  kåre  från 
p-en  Georg  L.  Dahlin.  Pen  stod  nu  i  några 
dagar  frisk.  Varma  per  draga  Prins  Wil- 
helm. Påträffade  äntligen  p-en  på  omkring 
3°  nordlig  bredd.  I  p-erna  mötte  oss  ~. 
II.  Ssgr.  Ex.:  I  p-bältets  utkanter  E.  Horn- 
borg. Södra  korset  glimmar  i  p-natten  och  ~ 
Harry  Blomberg.  P-områdena.  I  p-rtgio- 
nerna.     P-vind(ar). 

Passägje  (-asj);  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Järnkedjor,  som  avspärra,  (för)hindra 
all p-e  (genom  sundet).  Försvåra  eller  omöj- 
liggöra p-en  för  tyngre  åkdon.  Lämna  ngn, 
få  fri  p-e.  P-en  är  fri.  2)  a)  >Kvarngrän- 
den^  ~  var  en  trång  och  mycket  trafikerad 
pe  Herm.  Rydin.  Bana  sig  väg  genom  de 
trånga  p-erna.  Nordostp-en,  upptäckt  av 
Adolf  Nordenskiöld  (även  abstr.).  b)  Täckt 
gång  gm  byggnad.  Birger  Jarls  p-e  i  Stock- 
holm. 3)  Astr.  En  himlakropps  gång  gm 
ett  instruments  synfält  1.  förbi  en  annan 
himlakropp.  4)  Fackl.  Kaptenen  vid  gene- 
ralstaben O.  G.  Thörnell  gick  ut  på  p-e  till 
Älvsborgs  regemente  1915  samt  återbördades 
till  generalstaben  som  major  1917.  Han  har 
gjort  sin  2>e  H.  Wikner  (om  generalstabs- 
kapten som  varit  ute  sina  2  år  på  rege- 
mente o.  återbördats).  5)  En  mängd  flytt- 
fåglar frdn  Europa  ~  hava  i  Tunisien  en 
vinterstation  eller  en  p-e  för  längre  färder 
sydpå  Paul  Rosenius.  6)1  skrift  1.  d.  Den 
ofta  citerade  p-e  ~,  som  utgör  förebådet  till 
Almquists  senare  polemik  i  äktenskapsfrågan 
M.  Lamm.  De  nyskrivna  p-erna  i  Bacchi 
tempel '^  1^.  AtzeVius.  7)  Mus.  Förbindande 
melodisk  figur  i  snabbare  tempo;  löpning. 
II.  Ssgr.  Ex.:  P-epalatset,  Kornhamnstorg 
49.  —  Ehuru  särskilt  p-espelet  emellanåt 
brister  i  klarhet  (om  en  Chopinspelare\ 
Men  jag  kom  aldrig  över  jheövningarna 
Saxon.  —  Tog  man  också  upp  fyra  nya 
p-etunnlar  genom  muren  A.  Lagrelii  Kina- 
resa. Syn.  I.  1)  genomfärd  1.  -fart,  över- 
1.  förbifart;  passerande,  genomgång,  (fri) 
väg,  trafik  (gm  1.  till),  ibl.  kommunikation 
1.  cirkulation;  2)  (ibl.:)  förbindelse(led), 
(trång)  väg,  (ibl.  nära)  prång  1.  korridor  1. 
gång;  3) förbipasserande;  5) övergång(sort  1. 
-splats);  6)  'ställe',  stycke,  passus,  (mindre) 
parti;  7)  (ibl.:)  tonföljd,  tongång,  löpning; 
del  av  musikstycke;  'övergång'.  —  Passa- 
gerare o.  Passera  se  d.  o. 

Passagérar|e  (-sje;  akut  1.  grav);  -(e)n, 
-e.  Svagt  sammanhållet  med  föreg.  I.  En- 
kelt. 1)  Huvudbet.  P-na  på  ångaren  Orips- 
holm  nöjda  med  Medelhavsfärden.  Hur 
många  p-e  har  dngslupen  rättighet  att  ta? 
Medfölja  som  enda  p-e  på  en  lastångare. 
Medförande  styckegods  och  j)-e.  Pna  be- 
fordras under  tiden  medelst  buss  förbi  den 
rasade  järnvägsbanken.    Fri-,  gratis-,  med-; 


69 


Passagerare — Passion 


70 


tåg-,  spårvagns-,  buss-,  sidvagvsji-e.  Murf/on- 
tägens  sömniga  natfj^-e.  2)  Friare  o.  bildl. 
a)  Se  passage  4.  bj  Gärna  ngt  värd.  D^l 
var  mej  en  stiygg  p-tl  till  en  hund.  Tycks 
vara  en  något  tvetydig  p-e,  som  det  är  bäst 
att  inte  inlåta  sig  med.  Va  ä  du  för  en 
p-e,  hur  har  du  kommit  in?  II.  Ssgr.  Ex.: 
överskrides  det  p-antal  bussen  har  rättighet 
att  föra  ~.  Sänka  p-avgifterna.  För  post- 
och  p-befordran.  P-biljett.  P-båt.  P-fartyg 
(-sbesiktning;  -scertitikat).  Fgods  bagage, 
resgods.  P-hytt.  P-lista.  Aeroplan  i p-trajik. 
P-tåg.  P-vagn  k  t.  e.  godsvagn.  P-ängare  k 
lastångare.  Syn.  I.  1)  (med)resande,  rese- 
när, ibl.  vägfarande  1.  (de)  medföljande; 
2)  b)  prisse,  kurre,  'herre',  'individ',  'gyn- 
nare'. 

Passar|e,  -(e)n,  -e.  Gärna  anslutet  till 
passad  I.  Enkelt.  Med  p-e  ritar  man  cirklar 
eller  mäter  av  linjer.  P-e  med  blyertsstift 
(dragstift).  II.  Ssgr.  Ex.:  Som  stod  med 
sina  långa  ben  utspärrade  som  2>ben  Har. 
Jernström,  öv.  Noggranna  p-mått  [måste] 
utsättas  Kerstin  Key.  Måtten  utsättas  noga 
med  p-stick  ib.  Syn.  (stick^cirkel,  cirkel- 
instrument. 

Passepartout  (passpartö  1.  -u);  -en,  -er. 
Ibl.  skrivet  med  bindestreck.  Huvudnyckel ; 
frikort  (som  ger  tillträde  'överallt');  foto- 
grafiram av  papp.  Reseprogram  och  p-biljeti. 
P-kort  till  utställningen  (i  Göteborg)  1923. 
P-kort  vid  Olympiska  spelen  1912. 

—  Passerja,  -ade,  -as;  p-a  ut  ni  m.  fl.; 
-bar  m.  fl.;  [-are]; -ing (med  plur.).  Jfr  passage. 
A)  Vanl.  verbformer.  I.  Träns.    1)  Egentl. 

a)  Berlin  2)-ade  vi,  p-ades  nattetid  och  ~.  P-a 
en  bro.  Gondoljärens  lystringsrop,  då  hanp-ar 
en  korsande  kanal  G.  Pauli.  De  hade  p-at 
de  vackra  Tvillingsjöarna  och  rundat  Kvissel- 
berget  ~.  Snabbt  p-ades  städer  och  byar, 
och ~.  Man  pade  en  vestibul  och  kom  så  in 
i  ~.  P-a  ej  banan,  då  bommarna  äro  fällda  I 
Vagnar,  vägande  över  ~,  må  icke  p-a  bron. 

b)  Halv  två  p-ades  polcirkeln.  Sa  vi  2>at 
gränsen,  fullen,  tullstationen?  Kort  efter  det 
solen  hade  2)-at  meridianen '^  B.  Gripenberg. 
P-a  linjen  se  linje  II  1  a.  2)  Friare  o.  bikll. 
a)  P-a  tarmkanalen  utan  att  orsaka  smärtor 
t.  e.  om  svald  kärna,  h)  Att  hon  p-at  grän- 
sen till  medelåldern.  Två  kvi^inli ga  patienter 
i  50-årsåldern,  som  p-at  klimakteriet  ~.  Uo7i 
hade  redan  p-at  de  femti  åren  och  ~.  Pro- 
millesiffran för  radiolicenser  har  p-at  100  ~. 
Längesedan   p-ade    stadier    pd    livets    väg. 

c)  P-a  revy  ofta  rent  bildl.  d)  I  Värm- 
lands fält  jägarregemente,  där  ha?),  p-ade  gra- 
derna och  hade  avancerat  till  major  jfr 
grad'  A  II  4.  —  Ett  åtal,  som  p-ade  alla 
instanserna,  e)  En  artikel  som  p-at,  fått 
p-a  censuren  (oantastad).  3)  Tillbringa.  Skr., 
ngt  åld.  P-a  aftonen  med  några  vänner 
under  skämt  och  glam.  4)  Kok.  Varefter 
grönsakerna  pressas  genom  sikt  eller  sil  dvs. 


p-as.  II.  Intr.  (o.  abs.).  1)  Egentl.  Bl)  Tåget 
har  redan  p-at  (härförbi).  Ångaren  pade 
pd  bekväm  kikardistans,  men  ~.  —  Efter 
det  just  p-ade  nederbördsområdet  följde  ett 
kalluftsområde.  Sedan  ovädret pat.  h)  Här 
får  ingen  p-a.  Polisen  lät  ingen  j)-a  (över 
bron).  P-a  I  2)  Bildl.  a)  I  fullkomlig  ovetenhet 
om  vad  som  p-ade  Karin  Juel.  Berätta  nu 
om  allt,  som  p-at,  sen  vi  råkades  sisti  Det 
p-ade  utgör  emellertid  en  varning  att  ~.  Som 
om  ingenting  p-at  dem  emellan,  b)  Som 
stillatigande  låtit  detta  i)-a.  Det  kan  (få), 
må  p-a  för  denna  gången,  c)  En  fet  blon- 
din, som  ~  kunnat  p-a  som  modell  för  Palma 
Vecchios  sköna  venetianskor  G.  Pauli.  Han 
kan  väl  få  p-a  som,  för  arier  dä?  Vilja 
p-a  för  frikostig,  d)  Lång  tid  hade  icke 
p-at,  förrän  åter  ett  brev  anlände  från  «». 

B)  Ssgr  o.  avledningar.  I.  Ssgr.  Sump- 
marker, i  vanliga  fall  lätt  p-bara.  P-bricka 
jfr  t.  e.  p-sedel.  Med  Kvicksund  som  när- 
maste p-kontroll(siafion)  vid  motorcykeltäv- 
ling 1921.  Och  endast  med  jj-kort  försedda 
skulle  få  komma  in  pd  stationen.  P-maskin 
för  såser,  sopj}or,  färser  m.  m.,  med  3  olika 
bottnar  Nord.  Komp.  1916.  —  Utan  p-sedel 
kommer  ingen  över  bron.  P-sedel  utställes, 
om  resan  gäller  endast  ett  land,  p-sedels- 
häfte,  om  flera  länder  skola  besökas  (för 
motorfordon)  M.  Rogberg.  P-sedlar  för  tid- 
ningskorrespondenter. P-sedeln,  som  berätti- 
gar en  som  ätit  att  beställa  visst  kvantum 
sprit  i  kaféet.  —  P-sil  o.  P-spade  kok.  II.  Av- 
ledningar.  l)Perf.  part.  som  adj.  En  (något) 
p-ad  skönhet.  2)  Gradp-are.  3)  Börja  sin 
gradp-ing.  —  P-ing  av  söndermosade  krus- 
bär. 

Syn.  A)  I.  1)  genom-  1.  förbifara  ru,  gå 
1.  resa  (igenom  m),  korsa,  övergå,  fara  1. 
färdas  1.  vandra  1.  tåga  osv.  genom  I.  över 
1.  förbi  1.  fram;  få  1.  kunna  p-a,  fram- 
släppas (u,  få  komma  fra'm  1.  över;  över- 
skrida; 2)  tillryggalägga,  lägga  bakom  sig, 
hinna  1.  komma  över;  genomgå  m;  genom- 
släppas tu;  3)  tillbringa;  'fördriva';  å)  pressa 
1.  låta  gå  gm  sil  1.  durkslag  1.  duk;  II.  1)  gå 
1.  komma  förbi  m.  fl.  (jfr  I  1);  2)  a)  hända, 
tilldra(ga)  sig,  ske,  inträffa,  försiggå,  föregå, 
förefalla  osv.;  b)  gå  a'n,  gå  för  sig,  tillåtas, 
lämnas  utan  anmärkning;  c)  gillas,  duga, 
få  gälla  (för),  gå  (o.  gälla)  1.  anses  (för  1. 
som);  d)  förflyta,  förgå;  B)  II.  (pad:)  vis- 
sen, vissnad,  ut-  1.  överblommad,  (för)- 
gången,  för  detta,  ibl.  ej  längre  ung  1.  ny. 

Passgång  m.  fl.  se  pass*. 

Passiär,  -(e)n,  -er.  Ngt  värd.  1.  skämts. 
Få  sej  en  kopp  kaffe  och  en  (liten)  p.  Syn. 
samtal,  prat-  1.  språkstund. 

Passion  (-sjön);  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Huvudbet.  a)  Ha  starka  j)-er.  Behärska 
sina  p-er.  Ge  sina  p-er  fritt  lopp.  All  den 
p.,  som  under  en  lugn  yta  sov  en  lätt  sömn 
Fr.    G.  Bengtsson.     ^P-erna  ursäkta  allt^. 


Il 


Passion — Pastej 


72 


sade  man  runt  omkring  honom,  b)  Greps 
av  en  häftig  p.  for  den  unga  flickan,  en  p., 
som  han  förgäves  sökte  bemästra.  C)  Med 
p.  ägna  sig  dt  sitt  huvudintresse:  jakten. 
Allt  vad  han  gör,  gör  han  med  p.  Spelade 
sansat,  utan  p.  Jag  läste  med  begärlighet, 
ja,  med  p.  Ett  genomgående  drag  hos  egyp- 
tiskan är  hennes  lidelsefulla  p.  för  kläder 
Dagmar  Berg.  Där  han  fick  ge  fritt  lopp 
åt  sin  p.för  det  dramatiska.  En  utpräglad  i). 
för  sötsaker.  Hans  (livs)  stora  j^-  var  ciaar- 
retten.  Jakt-,  spel-,  samlarpassion.  2)  Aid. 
bibetydelser,  a)  Öoin  sista  ssgsled.  T.  e. 
Stenpassion.  b)  Nästan  endast  i  ssgr.  Kristi 
p(-shistoria).  —  jVIus.  =  p-smusik,  tonverk 
skildrande  Jesu  lidandes  liistoria.  S.  Bach, 
Matteusp-en,  1729.  II.  Ssgr.  Ex.:  1)  Till  I  1. 
En  ren  och  p-sfri  kärlek.  Samma  ptsfria 
lugn  som  på  antikens  marmoransikten.  Lugn 
och  psfri  flgter  den  gamla  svenska  juridiska 
stilen  E.  Lampén.  P-sfritt  bedöma  ~.  — 
Den  j)-sfyllda  arian  ur  La  traviata:  ~.  — 
Hans  lugna,  p-slösa  ansikte.  2)  Till  I  2  b. 
Liturgiska  p-sandaktsstunder .  —  TF".  Rudin, 
Den  heliga  lidandesvägen  ~  P-sbetraktelser . 
—  P-sblomman  (Passiflora) ,  där  den  fromma 
fantasien  trott  sig  se  Kristi  innoredskap:  i 
bikronan  törnekronan,  i  stiften  spikarna  osv. 
Kristi  korsblomma.  —  Nat.  Söderblotn,  Kristi 
pinas  historia.  En  p-sbok  för  stilla  veckan 
och  andra  veckor.  —  P-shistorien  Kristi 
lidandes  historia.  —  P-spredikan  hålles  under 
fastlagstiden  en  av  veckodagarna  och  i  dym- 
melveckan  varje  dag.  —  Musikandakt  med 
p-sprogram.  —  Psspel  andliga  skådespel  1. 
'mysterier'  med  Kristi  lidandes  historia 
som  huvudämne.  P-sspelen  i  Oherammer- 
gau.  —  Ps veckan  dymmelveckan,  påsk- 
veckan. —  P-svesper  med  predikan  av  ~. 
Liturgisk  ordning  jämte  text  till  p-svesper. 
Syn.  I.  1)  lidelse,  våldsamt  1.  häftigt  (o. 
ensidigt  inriktat)  begär,  utpräglad  förkärlek 
(för),  vurm,  stark  1.  våldsam  åtrå,  (oåter- 
hållen 1.  svårtyglad  1.  otyglad)  iver  1.  häf- 
tighet, ibl.  'eld',  lidelsefull  glöd,  häftig 
kärlek,  stark  1.  brinnande  böjelse ;  2)  a)  sjuk- 
dom, lidande;  b)  Kristi  (sista)  lidande(8 
historia). 

—  Passionen  (-äll);  -t.  P-a  brott  särsk. 
av  svartsjuka.  —  Passionér|ad.  Nsn  gång 
även  i  finit  form  o.  pres.  part.  1)  Hon  var 
p-ad  både  i  sin  kärlek  och  sitt  hat  och  ~ 
Hans  pade  konstnärstemperament.  I  j)  ad 
ton.  P-ade  utgjutelser.  —  P-ad  jäqare,  sam- 
lare, spelare,  kortoxe.  Och  ~  hon  röker  p-at. 
P-at  förälskad  i  ~.  2)  [En  ungdom]  lik- 
giltig för  händelserna,  oförmögen  att  ^p-asf 
av  tillvaron  A.  Österling,  fn  i  jaktens 
p-ande  mnhtröm.  Gust.  Cederström.  Syn. 
1)  lidelsefull,  häftig,  hetsig,  glödande,  'brin- 
nande',  eldig,  våldsam,   otytrlad,  intensiv. 

Pa'ssivi  (mest  akut;  säll.  -Tv);_  -et,  =  1.  -er; 
-bildning(en);  -form(er)  m.  fl.    Även  'p-um'. 


Språkv.  En  av  verbets  'huvudformer'. 
Pum  av  älska  heter  'älskas  eller  vara  (1. 
bli)  älskad'.  P-erna  älskas,  dömas,  nås, ses. — 
Pa'ssiv'-'  (mest  akut;  även  -Iv);  -t,  [-are]; 
-itet  (en).  I.  Allmännare.  1)  Förhålla  sig 
pt,  p.  (i  en  konflikt,  mot  ngn).  Stå  som p. 
åskådare  till  ~.  Bjuda  p-t  motstånd.  All- 
deles för  p.  för  litet  aktiv.  Blott  p-t,  som 
p  medlem,  delta  i  ~.  2)  Handels.  Som  subst. 
(utan  ny  ändelse  i  best.  form)  nyttjas  Pas- 
siva. II.  Språkv.  Jfr  aktiv  2,  Syn.  I. 
1)  oföretagsam,  overksam,  utan  initiativ, 
trög,  matt,  (ibl.  nära:)  fiegmatisk,  apatisk, 
liknöjd,  viljelös,  likgiltig;  icke  arbetande, 
(blott  under;stödjande;  2)  skulder. 

Passlig,  -t,  -are;  -het.  Ansluts  till  passa^ 
(jfr  d.  o.).  Ibl.  folkl.  1.  ngt  värd.,  ofta  finl. 
1)  När  det  blev  p-t  före  E.  Sparre.  [Så  vägetij 
blev  p.för  körslor  A.  Hasselblad.  Där  kanske 
temperaturen  är  p-are.  Om  du  kan  skaffa 
mig  en  p.  att  gifta  mig  med  Hj.  Höglund. 
Det  var  ingen  p.  tid  just  nu  Hasse  Z  Ett 
p-t  tillfälle  G.  v.  Numers.  P-a  munsbitar 
Josefina  Bengts.  Du  kommer  alldeles  p-t 
till  teet,  slå  dej  ner!  Det  finns  i  hela  skogen 
inte  en  p-are  plats  för  en  snara.  Så  kunde 
jag  inte  önska  mig  en  pare  anledning  Ad. 
Paul.  2)  Men  tycker  du  nu,  att  det  är  ett 
p-t  sällskap  för  oss?  R.  Schildt.  Det  är 
inte  p-t  för  en  flicka  att  ~.  3)  Det  gick  ju 
p-t  nog.  Syn.  1)  lämplig,  lagom;  2)  pas- 
sande; 3)  se  passabel.  —  Passopp  se  under 
passad 

Passpoal,  -en,  -er;  -kant;  -rand.  Färgat 
snöre  insytt  i  sömmar  på  (uniforms)plagg, 
beläggningssnöre.  Benkläder  ~  med  breda, 
röda  per  Jörgen.  Garnerad  med  p.  i  lämp- 
lig färgnyans.  —  Och  vita  p-kanter  runt 
ärmarna  Nord.  Komp. 

Pa'ssus  (grav);  [-en,  =  1.  -ar].  En  lätt- 
tolkad  och  trevlig  text  är  följande  p.  ur 
Li  ki,  Ritmemorialet  B.  Karlgren.  En  p. 
på  slutet  gav  den  unge  redaktören  åtskilligt 
att  tänka  på.  Några  p.  i  shdet  L.  W.  Stjern- 
stedt.  Men  det  var  den  pen,  som  roade 
pappa  mest  Sigrid  Stjernswärd.  Syn.  ställe 
(i  tal  1.  skrift),  litet  parti,  passage,  (ibl. 
nära:)  sats,  mening,  'bit'. 

Past|a  (grav);  -an,  -or;  -aartad;  -apastilj. 
Degartad  massa.  Det  s.  k.  'jungfruskinnet' , 
som  ej  längre  fås  på  apoteken,  var  ett  slags 
p-a.  Lakritspa.  Tandp-afuber,  där  p-an 
går  ut  på  alla  ställen  utom  där  den  skall. 
Rengörings  p-a  för  händer,  hushållskärl  m.  m. 
Tändp-a  för  primuskök.  Löd-,  sko-,  sfrigel- 
p-a.  —  Såsom  bindemedel  för  den  paar- 
tade  ockran  betjänar  man  sig  oftast  av  ~. 

Paste'j  (-äj);  -en,  -er.  Ett  slags  bakverk 
med  fyllning  (t.  e.  av  kött,  fisk,  frukt),  kött 
1.  fisk  osv.  inbakat  i  deg.  1)  Enkelt.  P  på 
hare,  på  färsk  fisk,  på  äpple.  Fåqel-,  höns-, 
hummer-,  gåslever-,  morotspastej.  Små  per 
med    kalvbräss,    till    buljong.     Mosaikp-er. 


73 


Pastej — Pastörisera 


74 


2)  Ss»r.  Ex.:  P-bagare.  Engelsk pdeg.  Dessa 
puddingar  lagas  i  djupa  paj-  eller  pastej- 
formar. P-försäljare.  Göra  en  stuvning  och 
servera  den  i  p-snäckor. 

Pastell  (-äll);  -en,  -er.  Målning  (teck- 
ning) med  färgkritor  (p-kritor),  'kritmål- 
ning'.  Abstr.  o.  konkr.  I.  Enkelt.  Papperet 
el.  duken,  varpå  p.  xitföres,  måste  ha  en 
viss  skrovlighet,  för  att  färgstoftet  skall 
kunna  sitta  kvar  A.  Kumlien.  P.  av  Gust. 
Lundberg.  Nu  målar  jag  i  mjuk  p.  /  en 
liten  tavla :  ~  (bildl.)  Viola  Renvall.  II.  Ssgr. 
Ex.:  I  nijtika,  p-artade färger.  Höjderna'^ 
stodo  sälhamt p-bleka  i  fjärran.  Pbld  sam- 
met. Glycinernas  p-blåa  klasar.  Något  fullt 
tillfredsställande  sätt  att  fixera  p-färgerna 
finns  icke.  Ljusa,  p-färgade  tyger  till  bal- 
klänningar. P-kritor  p-färger,  kri  t  färger. 
P-mål\are  (-arinna;  -eri;  -ning).  P-penna. 
P-porträtt.     P-stoft.     P-teknik. 

Pasteurisera  stavas  nu  pastörisera  (se 
d.  o.). 

Pastilj  1.  Pasti'll,  -en,  -er;  -ask;  -burk; 
-massa.  Liten  (rund)  kaka,  ibl.  medika- 
mentkaka  I.  tablett.  Lakrits-,  höst- ,  peppar- 
mynts-; frukt-,  chokladp-er. 

Pasti'sch,  -en, -er; -artad; -dikt.  Konst- 
verk som  söker  efterlikna  en  viss  tids  1. 
konstnärs  stil  (inom  bildande  konst,  litte- 
ratur 1.  musik).  Levertins p-artade  'Rococono- 
veller'. 

Pa'st|or  (kort  å;  grav  1.  akut);  orn,  -örer 
(slutet  o,  akut);  -sadjunkt  m.  fl.  se  II.  Titel 
för  (eärsk.  lägre)  präster  (t.  e.  komministrar 
och  e.  o.  prästmän).  I.  Enkelt.  1)  Ärke- 
biskopens ekumeniske  sekreterare, por  Folke 
Palmgren.  Församlingen  är  mycket  nöjd 
med  sin  p-or,  den  nye  p-orn.  Förste,  andre 
p-or  vid  Centralfängelset  d  Långholmen. 
Blev  ~  1912  vakansp-or  i  Svedin  och  '^. 
Vice  por  i  församlingen  hade  denna  dag 
förhinder  och  ~.  Sjömansp-or.  Missions-, 
frikyrkop-or.  2)  Märk.  a.)  Por  loci  {\.  ]k's\); 
förkortat  'p.  1.'  =  kyrkoherden  i  försam- 
lingen 1.  på  platsen,  h)  Por  primärius  titel 
för  kyrkoherden  i  Storkyrkoförsamlingen 
i  Stockholm.  II.  Ssgr  ha  pastors-;  märk 
dock  ssgrna  med  'p-or  primärius'.  1)  P-ors- 
adjunkt  (vanl.  e.  o.)  biträde  åt  kyrkoherde. 
Ständig  (p-ors) adjunkt  x  Personlig  fp-ors)- 
adjunkt.  P-orsbostad.  P-orsboställe.  Hör  ef  ter 
på  p-orsexpeditionenl  Porshuset  i  Maria 
försam.ling,  S:t  Paulsg.  10,  Stockholm.  P-ors- 
lön.  Z.  Topelius,  Porsvalet  i  Aulango.  Pors- 
ämbete.  2]_  P-orprimarii\kallelse(rna)  (-val ; 
-ämbete).  Även  P-orprimarius\befattning(en) 
(-prov;  -val).  Syn.  mer  1.  mindre  (nära 
stå:)  präst(man^,  själasörjare,  (församlings)- 
herde,  komminister,  kyrkoherde,  predikant. 

—  Pastorär,  -en,  -er.  Herdedikt,  idyll, 
lantlig  dikt,  lantligt  kväde  ;  sångspel  med 
ämne  ur  herdelivet,  herdespel.  P.  till  en 
vän,  senare  ~  förkortat  av  författaren  och 


kallat  Lantkväde  till  en  vän  Karlfeldt. 
En  Bellmansj)astoral  från  Djurgården.  — 
PastoräP,  -t,  [-are,  till  IIJ.  I.  Till  pastor 
m.  fl.  1)  Enkelt.  Alla  pa  åligganden.  P. 
själaledning  U.  L.  Ullman.  /  p-a  frågor. 
2)  Ssgr.  Ex.:  G.  Thörnell,  P-brevens  äkthet, 
Upps.  19S1  (p-breven  =  breven  till  Timo- 
teus,  Titus  o.  Filemon,  vka  innehålla  anvis- 
ningar ang.  själavården  i  församlingarna). 
P-göromål.  P-teologi  i  vidsträcktare  bet. 
ung.  =  praktisk  teologi;  i  inskränktare  bet. 
i  huvudsak  =  den  del  av  den  praktiska 
teologin  som  närmast  avser  själavården. 
P-vård.  II.  Till  pastoral'.  /  en  p.  ängd. 
Syn.  I.  prästerlig,  präst-,  kyrkoherde-,  själa- 
vårdande; II.  herde-,  lantlig,  idyllisk. 

—  Pastorat,  -et,  =  1.  -er.  En  pastors 
(kyrkoherdes)  ämbetsområde.  I.  Enkelt. 
Vem  anses  få  p-et?  De  allra  fiesta  p.  bestå 
av  territoriella  församlingar,  dr  1931  voro 
p-ens  antal  i  Sverge  nära  1,400.  Ett  nyin- 
rättat p.  Hopslagna,  indragna  p.  Kontraktet 
innefattar  6  p.  Den  gamla  klassificeringen 
av  pen  i  första,  andra  och  tredje  klassens 
p.  efter  löneförmånerna  har  nu  upphört. 
Ett  av  de  fetaste  Skånepen.  Ett  regalt  p. 
tillsättes  av  körningen,  ett  konsistoriellt  p. 
av  domkapitel,  i  båda  fallen  efter  föregånget 
val;  före  1922  funnos  också  patronella  p., 
som  tillsattes  av  vederbörande  'patronus'. 
Pr ebende pastorat  se  d.  o.  II.  Ssgr  ha  vanl. 
pastorats-;  därjämte  pastorat-  i  'p-(8)8täm- 
ma'.  Ex.:  P-sadjunkt  en  ordinarie  befatt- 
ning (k  den  vanl.  e.  o.  'pastorsadjunkten'). 
I  och  med  Maria  och  Kungsholms  p-ers  del- 
ning, dvs.  med  1  jan.  1925,  upphöra  p-sad- 
junkterna  därstädes.  I  sin  hemställan  hade 
Frösthults  p.  yrkat  att  bibehållas  vid  sin 
urgamla  p-srätt  och  slippa  förenas  med 
annat  p.  eller  att  i  varje  fall  få  egen  präst- 
man 1933.  —  P-(s)stämma  det  vanl.  ordet 
för  'gällstämma',  stämma  för  flera  (sam- 
manslagna) församlingar.  P-stämma  med 
Tensta,  Lena  och  Viksta  församlingar  hålles 
i  Tensta  kommunalrum  ~  1925.  Syn.  kyrko- 
herdebeställning, kyrkoherdes  ämbetsom- 
råde, (präst)gäll,  ibl.  församling.  —  Pastör- 
sk|a, -an, -or.  Paetorsfru.  Pastorn  och  p-an. 
Det  går  inte  i  en  tvärhast  att  göra  en  trä- 
slev, ska  p-an  tro. 

PastÖriser|a,  -ade,  -as;  -ing  (en,  -ar; 
-sapparat;  -sförseelse;  -slag;  -stemperatur). 
Upphetta  vissa  livsmedel,  drycker  m.  m. 
till  60  å  90  grader  för  att  oskadliggöra 
bakterier.  Mjölk  och  grädde  för  smörbered- 
ning upphettas  i  mejerierna  till  80°,  men 
för  konsumtionsmjölk  användes  numer  van- 
ligen långiidsp-ing,  varvid  mjölken  uppvär- 
mes till  63°  under  20—30  minuter.  P-ingen 
sker  i  p-ingsapparater ,  kallade  'pastorer  . 
Den  p-ade  och  åter  avkylda  mjölken.  Lång- 
tidsp-ad  tuberkelfri  mjölk  levereras  hemsänd 
pd  glasflaskor  till  ett  pris  av  ~  Ups.  Mejeri- 


75 


Pastörisera — Patentskydd 


76 


a. -b.  1922.  P-ing  till  onikr.  60P  användes 
allmänt  för   att  göra  öl  och  vin  hållbara. 

—  P-ingslagen  av  6  juni  1925  ang.  upp- 
värmning av  till  kreatursföda  avsedd  mjölk 
m.  m. 

Patja,  -an,  -or.  Stängsel  i  sjö  1.  älv  för 
tieke  av  lax,  lake,  sik.  P-an  är  ett  fast 
stängsel,  som  hindrar  Jiskens  fria  gång;  nr 
p-orna  upptas  fisken  genom  tinor,  ryssjor 
eller  not.  ' Laxp-orna  (karsinap-orna)  ära 
våra  största  fiskebyggnader,  säger  Sven  Ek- 
ma  71. 

Patén,  -en,  -er.  Tallrik  för  nattvards- 
brödet, oblattallrik,  oblatskål.  Högalids- 
kyrkans  altarxilver,  bestående  av  sex  altar- 
stakar,  kalk,  p.  och  vinkatina  i  drivet  silver  ~ 
1923.  Pen  användes  gärna  som  lock  till 
kalken. 

Pate'nti  (-änt);  -et,  —  [1.  -er].  Uppfinnare 
tillerkänd  rätt  att  ensam  tillgodogöra  sig 
uppfinning;  ngt  perat,  p-erad  uppfinning. 
1)  Egentl.  Söka,  (ut)ta(ga),  fä,  erhålla, 
förvärva,  vägras  p.  pä  en  uppfinning.  P. 
har  meddelats  hrr  K.  E.  Almlöf  och  S.  G. 
Strand,  Sforvreta,  d  ställbar  stolpsko  1928. 
Sökte  hos  Förenta  staternas  p-verk  förnyande 
av  p-et.  Förlora  p-et.  Angående  påstått  in- 
trång från  vår  sida  i  deras  p.  n:o  43,424. 
Licens  för  utövning  av  svenska  p-et  N:o 
66,061  avseende  stiftväxlingsanordning  för 
stiftpennor  erbjudes  härmed  dt  hugade  speku- 
lanter. P.  å  förbättring  (tilläggspatent). 
En  svensk  stiftpenna,  pä  vilken  världspatent 
sökts  1922.  Världspateni  å  dräneringsmaskin 
säljes  1918.  Uppfinnar patent.  Den  fabrik, 
som  lanserat  preparatet  och  fått  p .  på  nam- 
net. 2)  Friare  o.  bildl.  Som  anse  sig  ha 
p.  på  fosterländskhefen.  Tänker  du  ta  p. 
på  det  där  sättet  att  smacka?  På  nya  medel 
nu  per  tas  I  att  frälsa  själar  C.  V.  A. 
Strandberg.  Det  blev  en  middag  i  allo  efter 
det  gamla  p-et  ('receptet')  Åke  Hasselblad. 

—  Som  första  asgsled  ofta  friare  (ibl.  ung.  = 
prima)  o.  ej  säll.  ironiskt.  Ifråga  om  saker 
ofta  =  patenterad. 

—  Patentamerikan.  Man  talar  om 
Babbitts  i  pluralis  som  beteckning  för  p-er 
i  allmänhet  med  deras  fel  och  svagheter  1926. 
-anspråk.  -ansök|an;  ning.  P-ningar 
handläggas  av  Patent-  och  registreringsverket. 
-avdelning.  En  av  de  fyra  p-arna  i  Patent- 
och  registreringsverket.  Chef  för  A.  S.  E. 
A:s  Patentavdelning  1920.  -avgift,  -bar; 
-het.  Fackl.  P-n  äro  enligt  fömlaget  nya 
tekniska  uppfinningar  1919.  Varför  metoden 
ansågs  fullt  p.  -beskrivning.  Vid  patent- 
ansökan fogad  beskrivning  på  uppfinningen. 
-brev.  Urkund  vari  patent  beviljas  av 
patentmyndighet,  -bygel.  JSöVs  med  en 
ny  p.  patenterad  bygel,  -byrå,  -n,  -er. 
1)  F.  o.  m.  1885  inrättades  i  Kommerskolle- 
gium en  byrå,  P-n,  för  ärenden  ang.  patent 
och   registrering   av   varumärken;   år  1891 


skildes  P-n  från  kollegiet  och  blev  ett  fri- 
stående ämbetsverk,  vilket  1895  omorganise- 
rades till  Patent-  och  registreringsverket. 
2)  Som  kontorsbiträde  pä  en  p.  i  Stockholm 
I.  Lo-Johansson.     Innehavare  av  en  p. 

-f ällkniv.  En  p.  med  fyra  blad  förutom 
korkskruv  och  pryl.  -författning.  Vår 
första  egentliga  p.  är  1819  års  förordning 
om  Tprivilegia  exclusiva^».  -förslutning. 
Mineralvatten  med  s.  k.  p.  -glas.  -(inne)- 
havare.  -intrång.  Ang.  påstått  p.  från 
vår  sida  i  deras  patent  n:o  43,424.  -knäppe. 
-kork;  -(s)fabrik;  -(8)flaska;  -(s)öppnare. 
Gummiringar  till  p-ar.  En  ny  buteljkork- 
ningsajjparat  utställes  av  Svenska  p-fabriken 
i  Linköping  1925.  -lag;  -stiftning(skom- 
mitté).  P-stiftningskommitténs  betänkande 
med  förslag  till  ny  p.  -logg.  Sjöv.  (Paten- 
terad) mekanisk  logg.  -lås;  -nyckel.  P. 
funnos  ej  [på  1870-talet] ,  men  det  var  ganska 
vanligt  med  en  '^säkerhetskedja,  som  ~  Gurli 
Linder.  Tog  ~  käppen  ur  paraplystället 
och  smällde  igen  p-et  Fanny  Alving.  Syn. 
ibl.  säkerhetslås.  -medicin;  -sannons. 
1)  Fabriksmässigt  framställt  preparat  med 
patentskyddat  handelsnamn.  2)  Hemligt 
läkemedel  (vara  sammansättning  hemlig- 
hölls), humbugs-  1.  kvacksalvarmedicin. 
Sluka  mängder  av  p.  Något  intyg  i  en 
psannons  O.  Elgström.  3)  Bildl.  Ett  ohöljt 
förakt  ~  för  all  sorts  politisk  p.  Cl.  G. 
Westman,  -myndighet,  -nyckel.  N.  till 
patentlås.  -nål.  Säkerhetsnål.  De7i  gula 
broschen  till  svärdsorden,  vars  p.  gått  upp  "^ 
Uno  Eng. 

-och  registreringsverk(et).  Inrättades 
1895  (då  Patentbyrån  omorganiserades); 
chefen  är  (från  1914)  generaldirektör  o. 
har  under  sig  8  byråchefer  (därav  4  på 
patentavdelningen),  -ombud;  -sförening. 
Ett  p.  biträder  vid  uttagning  av  patent  eller 
registrering  av  varumärke  och  är  en  slags 
konsulent  i  alla  liknande  ärenden.  Verk- 
samhet såsom  advokat  eller  p.  Hemberg- 
Sillen.  Medlem  av  Svetiska  psföreningen 
grundad  1904  gm  omorganisering  av  Sven- 
ska patentagentföreningen  från  1890.  -pa- 
triot; -isk;  -ism.  Speglosa  (ibl.  =  chauvi- 
nist).  -recept.  Mest  ironiskt.  Ofta  bildl. 
Alla  p.  för  mänsklighetens  lyckliggörande 
R.  Jändel.  -register.  R.  över  beviljade 
patent  som  föres  i  Patent-  och  registre- 
ringsverket, -rätt.  Men  Eellys  p.  förläng- 
des pi  7  år  på  den  grund  att  ~  O.  B.  Nelson. 
Tvist  om  p. 

-sammet.  En  tvättbar  bomullssammet. 
-skydd;  -a.  P.  begär es  för  följande  ~  i 
patentansökan.  Det  lagstadgade  p-et  leder 
sitt  ursprung  från  England  (stadgan  om 
monopol  1623),  infördes  i  Frankrike  och 
Amerikas  förenta  stater  omkr.  1790  och  ~ 
H.  Hjertén.  —  Värd  att  p-as.  Vedeldnings- 
anordning, p-ad.  Karbidlampa,  pat  system 


I 


77 


Patentskydd — Patina 


78 


1917.  P-ade  handelsnamn  t.  e.  på  apoteks- 
varor, -spänne.  Läderskärp  med  p.  -stic- 
k{ad;  -ning.  Ettelags  handstickning  som  ger 
dubbel  tjocklek.  Av  präktig,  p-ad  bomulls- 
trikå.  -SÖk|a.  Har  uppfunnit  och  p  t  en  ny 
telegraferingsmetod.  En  svensk  uppfinning, 
pti  Sverge  och  de  flesta  andra  kulturländer. 
P-ande  har  att  ~.  -tid.  P-en  är  17  dr,  räknat 
från  den  dag,  då  ansökningen  inkom.  Efter 
p-ens  förlopp,  -tvist.  Vissa  p-er  handläggas 
vid  Stockholms  rådhusrätt  såsom  special- 
domstol, varvid  tre  särskilt  sakkunniga  till- 
kallas, -union.  P-en,  dvs.  Internationella 
unionen  för  skydd  av  den  industriella  ägan- 
derätten, har  sitt  ursprung  i  en  1883  i  Paris 
avslutad  konvention;  till  p-en  äro  numer 
anslutna  de  flesta  europeiska  länder  och  ett 
flertal  utomeuropeiska,  -verk.  Är  1870 
sökte  både  Kelly  och  Bessemer  hos  Förenta 
staternas  jJ- förnyande  av  deras  patent  O.  B. 
Nelson.  -väsen(de).  -år.  Inom  3  måna- 
der efter  p-ets  ingång  Gebers  Handelslex. 
-äg|ande;  -are.    -ärende. 

—  Pate'nt%=.  Värd.,  slangartat.  Den 
ä  p.l  en  förträfflig  karl.  Och  han  är  så 
rolig  och  kan  vara  så  p.^  ibland  med  sin 
gudomliga  fräckhet  Maija  Akerman-Tudeer. 
Syn.  behändig,  duktig,  förträfflig,  utmärkt. 

—  Patenter|a,  -ade,  -as;  -bar(het);  -ing 
(med  plur.).  1)  Egentl.  Tjugo  är  efter  det 
den  nya  processen  p-ats  av  Kelly  och  sir 
Bessemer  O.  B.  Nelson.  Har  uppfunnit  och 
p-at  en  rensningsanordning  för  kr  åttor  och 
räfsor  ~.  Är  uppfinningen  2>ad?  Pade  han- 
delsnamn. Världsp-ad  växellåda,  konstruerad 
av  svenskar  1932.  Patentbyråer ,  som  ombe- 
sörja allt  som  hör  till  p-ing.  —  P-bnra  äro 
enligt  förslaget  nya  tekniska  uppfinningar  ~; 
undantagna  från  p-barhet  äro  ~  1919. 
2)  Bildl.  Äsps  pade  metod  att  hälla  djuren 
i  svansen  och  låta  dem  hala  oss  uppåt,  när 
stigningen  var  alltför  brant  H.  Mörne. 
Såsom  stridande  mot  den  officiellt  pade 
världsåskådningen  ~  A.  Karlgren.  Sossarnas 
p-ade  'högtalare  vid  alla  möten  ~.  Syn. 
meddela  1.  få  1.  utta(ga'*  m  patent  på,  skydda 
gm  patent. 

Päter  (akut);  -n,  pätrar  (grav).  1)  (Titel 
för)  munk,  (prästvigd)  klosterbroder,  'fader'. 
P.  Hieronymus.  Hade  goda  erfarenheter 
från  sina  besök  hos  patrar  vid  Amazonas 
H.  Mörne.  Nu  har  det  ~  kommit  5  eller  6 
jestiitpatrar  till  landet  1924.  2)  Namn  på 
'husföreståndare'  t.  e.  i  studenthem.  Förste 
och  Andre  P.  vid  Fjellstedtska  skolan  i 
Uppsala  Tel. -kat.  1928.  Husmoder  är  fröken 
Ruth  Blom  och  p>.  kand.  B.  Olofson  (på 
Frireligiösa  studenthemmet,  Uppsala)  1921. 

—  Paterno'ster  (-nå-;  akut);  ett,  plur.  =. 
I.  Enkelt.  1)  Huvudbet.  Dnbruska  gjorde 
korstecknet  och  läste  ett  p.  för  sin  mor  och 
sin  syster  Öv.  fr.  E.  Laboulaye.  Så  gick 
det  på  ett  par  dryga  p.  eller  kanske  en  hel 


rosenkrans  ~  Öv.  fr.  Reymont.  2)  Rosen- 
krans (för  p.).  II.  ösgr  återgå  på  bet.  'rad- 
band'. Ex.:  En  elektrisk  p-hiss  för  18  korgar 
om  vardera  två  personer.  Därifrån  förde 
ett  p-verk,  en  bred  läderrem  med  små  trä- 
kärl, bomullen  till  övre  våningen  Sten  Gran- 
lund, öv.  Ämbarkedja  i  p-verk.  Ett  p-verk, 
som  muddrade  upp  en  strandremsa  Elis. 
Krey-Lange.  Skopor  till  p-verk.  Syn.  I. 
1)  fadervår  1.  Herrens  bön(på  katolskt  sätt  på 
latin);  2)  rosenkrans,  radband;  II.  (p-verk:) 
kontinuerligt  arbetande  uppfordrings-  1. 
transportverk  (ändlöst  band  med  'med- 
bringare'). 

Patetisk,  t;  -het.  Till  patos  (jfr  d.  o.). 
Hans  historia,  sådan  han  berättade  den  för 
polismästaren,  var  både  tragisk  och  p.  Nu 
smålog  ingen  längre,  det  pa  hade  drivit 
tillbaka  löjet  Olle  Hedberg.  —  *Han  kom- 
mer aldrig  tillbaka,  han  ger  sitt  liv  för 
fäderneslandetT ,  skickade  hon  p-t  ~  Amelie 
Posse  Bråzdovå.  Bli  nu  inte  p.l  Den  falskt 
p-a  tonen  C.  G.  Laurin.  P-t  ädel.  —  De 
mest  p-a  kvällshimlar  S.  Siwertz.  —  Hög- 
pa  utgjutelser.  Syn.  full  av  (stark)  känsla 
1.  av  patos,  patosfylld,  högstämd,  känslo- 
rik, (djupt)  gripande,  stark  i  sin  känsla, 
lidelsefull ;  (ibl.:)(alltför) högtravande,  'pres- 
sad' (o.  onaturlig),  'överdriven',  känslosval- 
lande, uppstyltad,  intensiv. 

Patie'ns  (pasiangs,  ibl.  -ts-);  -en,  -er. 
Ett  tidsfördriv:  kortläggning,  vanl.  för 
en  person.  I.  Enkelt.  Om  kortspel  var 
förbjudet,  så  var  det  i  stället  tillåtet  att 
lägga  p.  Alma  Söderhjelm.  Han  ville  alltid 
ha  sig  en  p.  ovanjiå  maten.  Lägga  p.  om 
ngt  (dvs.  'går  pen  (ut)'  så  inträffar  det 
man  tänker  på).  Per  med  två  lekar,  med 
en  lek.  Hur  många  p-er  kan  du?  Lära  ut 
en  p.  ' Postil jonen  ,  en  p.  som  kräver  kombi- 
nation och  uträkning.  Sympatipatiens,  en 
p.  för  två.  II.  Ssgr.  Ex.:  W.  W:s  hand- 
böcker; Nr  35:P-bok.  Ett  litet  pbord  Hj. 
Bergman.  Nya  p-kort.  Och  Ludvig  blandade 
sin  p-lek  Henning  Berger.     P-läggning. 

Patie'nt  (pasiänt,  ibl.  -ts-);  -en, -er.  Sjuk- 
lingunder läkarbehandling.  I.  Enkelt.  Har 
den  nye  doktorn  fått  många  p-er?  Hur 
många  p-er  rymmer  sjukhemmet?  Mormor, 
som  aldrig  varit  sjuk,  är  en  besvärlig  och 
otålig  p.  Jeanna  Oterdahl.  Se  väl  om  sina 
p-er.  Manliga,  kvinnliga  p-er.  Talade  varken 
med  sina  medp-er  eller  sköterskorna  Eyvind 
Johnson.  Sjukhus-,  säng-; feber-,  lung-,  nerv-, 
hospitalsper.  II.  Ssgr.  Ex.:  ökat  p-antal. 
P-kläderna  på  sjukhusen  måste  vara  enkla 
och  släta.  P-vdrd.  Syn.  (pen  ofta:)  den 
sjuke,  den  lidande. 

Pätin|a  (akut);  -an,  [-or];  -abildning; 
-afärg.  1)  Egentl.  (Ädel)ärg,  'antikärg'  (terugo 
nobilis):  ett  tjockt,  grönt  o.  mattgl ansande 
överdrag  på  koppar  o.  brons.  Den  äkta 
pan    kan    numer   eftergöras  med  kemiska 


79 


Patina — Patricier 


80 


medel.  Om  bronsen  försättes  med  zink  i 
större  mängd,  erhålles  ingen  p-a,  utan  i 
stället  ett  svartbrunt  överdrag.  På  zinkrik 
brons  bildar  sig  ingen  god  p-a.  Innan  den 
gröna  pan  framträder,  föregås  den  av  en 
tunn,  brun,  glänsande  oxidhinna  Ekenberg- 
Landin.  De  olika  por,  i  vilkas  framstäl- 
lande Vallgren  är  oöverträffad  mästare  Emil 
Cedercreutz.  —  Fordringarna  på  en  vacker 
p-abildning  ih.  2)Friare  o.  bildl.  &)  Skedar 
och  gafflar  hade  en  mystisk  p-a  F.  R.  Mar- 
tin. Holken  hade  samma  svartbruna  p-a  som 
hela  det  gamla  huset  K.  G.  Ossiannilsson. 
De  typiska  engelska  huseti,  svarta  av  sten- 
kolspa  Ax.  Klinckowetröm.  Ätt  årens  pa 
bidragit  att  framlocka  guldglans  och  rosen- 
skimmer över  de  gamla  vävnaderna  Signe 
Nelsson.  b)  Tidens  milda  p-a  har  lagt  sig 
över  allt  Öv.  fr.  Okakura  Kakuzo.  Mål- 
ningar, städer,  som  ha  ålderns  pa  över  sig. 
Språkgods,  som  äger  ålderns  ^p-a*  Gust.  Ce- 
derschiöld.  —  Patiner|a,  -ade,  -as;  -ing 
(■en,  -ar;  -sarbete  m.  fl.).  Jfr  föreg.  1)  På 
dess  av  ålder  grönp-ade  yta  Jac.  Ahrenberg. 
Armkrona,  6-armad,  mörkp-ad.  En  terra- 
kottarelief  ~  övertäckt  med  glas  och  rikt 
pad  i  milda  färgtoner  Ville  Vallgren.  Man 
kan  gå  så  långt  i  pandet  av  bly,  att  man 
får  guldtoner  ib.  P-ing  är  en  hel  vetenskap, 
som  måste  praktiseras  under  många  år  ib. 
Ett  vidlyftigt  p-ingsarbete,  d.  v.  s.  bronsens 
behandliifi,g  med  syror  för  att  ge  den  önskad 
färgton  C.  G.  Laurin.  2)  Gamla  fästnings- 
murar, som  tiden  p-at  i  rostrött  och  ockra 
Yngve  Berg.  Stolpar,  som  blivit  vackert 
p-ade  av  röken  från  härden  under  många 
generationer  A.  Hj.  Uggla,  öv.  Syn.  över- 
dra(ga)  1.  förse  med  patina;  ibl.  ge  ålderns 
färg  åt. 

Pätio  (akut);  -n,  [-r  1.  -s];  -lik(nande). 
Spansk  'salongsgård',  'gårdssalong'.  [Genom 
gallerportenj  säg  man  p-n  med  sitt  fajans- 
golv, sina  marmorkolonner  och  rika  blomster- 
skatter A.  Hillman,  öv.  Långa  balkonger 
kanta  stundom  p-ns  insidor  Jörgen.  Glän- 
sande p-r  med  marmor  och  palmer. 

Patolog  (-åg);  -en,  -er;  -förening;  -kon- 
gress; -möte  m.  fl.;  -I  (en  1.  -n,  -er  =  hand- 
böcker i  p-i  dvs.  sjukdomslära);  -isk  (-t;  = 
sjukdoms-;  sjuklig).  Svenska  p  föreningen, 
en  sammanslutning  av  svenska  p-er  och  bak- 
teriologer inom  såväl  human-  som  veterinär- 
medicinen, bildades  på  initiativ  av  prof.  U. 
Quensel  1917  i  Uppsala  Nord.  Fam.*  Växt- 
p-en  prof.  J.  Eriksson.  Professor  i  växtp-i 
samt  konsulent  i  växfsjukdomar  (i  Dan- 
mark). —  Särsk.  adj.  ej  säll.  bildl.  Pent 
p-isk  ilska.  En  förföljelse,  som  verkar  rent 
p-isk.  En  p-i^kt  låg  panna.  P-isk  ryssvän. 
Företeelsen  verkar  p-isk,  har  piskt  intresse. 

Patos  (kort  å;  akut);  -et  [1.  mer  säll. 
-en];  -fylld;  -mättad.  1)  Sinnets  ädla  lyft- 
ning,   vad   vi   med    ett  grekiskt  ord   kalla 


*p.*  J.  J.  Tikkanen.  Med  stort,  verkligt p. 
Spanjoren  älskar  handlingens  p.,  italienaren 
ordens,  han  berusar  sig  av  vackra  fraser. 
Historiens  p.  Höja  sig  till  mäktigt  p.  Men 
trots  detta  finnes  det  i  pjäsen  ett  personligt 
p.,  som  värmer  och  rör  M.  Lamm.  Socialt 
p.  Det  lyriska  p-et  i  detta  natio7iella  måleri 
G.  Näsström.  —  Hennes  stora  (livs)patoa 
var  hednamissionen.  Rättfärdighetspatos.  — 
P-mättad  vältalighet.  2)  Falskt,  oäkta,  över- 
drivet p.  Varje  skymt  av  p.  och  känslo- 
samhet är  här  bannlyst.  Flås-,  punschpatos. 
Syn.  1)  stark  känsla  1.  (8innes)rörelse,  gri- 
penhet, högstämdhet,  lyftning,  ibl.  lidelse; 
starkt  känslobetonad  1.  högtidlig  framställ- 
ning, 'flykt';  2)  svulst,  uppstyltning,  känslo- 
svall. 

Patra'sk,  -et,  =;  -följe;  -herrskap.  Ätt 
man  ska  behöva  tåla  ett  sådant  p.  inom 
gränserna  I  Här  har  innästlat  sig  allsköns 
p.,  spillror  från  krigsländerna.  Bland  tras- 
män  och  p.  Ge  er  iväg  bara,  (ert)  p.  där! 
Zigenarpatrask.  —  Ätt  människor  i  gemen 
äro  ett  fruktansvärt  p.  T.  SegeTstedt.  Syn. 
uselt  folk  1.  följe,  pack,  byke,  slödder, 
'rask';  slarvherrskap. 

Patria'rk,  -en,  -er.  Stamfader,  urfader; 
en  av  israeliternas  stamfäder  (om  Abraham, 
Isak  o.  Jakob);  (särsk.  grek. -katolsk)  över- 
biskop; faderlig  härskare;  ärevördig  åld- 
ring, nestor.  I.  Enkelt.  Några  ex.:  Ett 
skägg,  långt  som  hos  en  judisk  p.  —  P-en  i 
Konstantinopel.  Pen  Photios  av  Älexandria. 
—  Prosten  själv  var  en  ålderstigen  p.  med 
barndomsminnen  frö.n  revolutionen  1772  G.  • 
O.  Hyltén-Cavallius.   En  vitnad  p.  i  veten-  c 

skåpens  tjänst.  II.  Ssgr  ha  vanl.  patriark-, 
ibl.  därjämte  patriarks-.  Ex.:  Vilket  vackert 
p-huvud  det  var!  Rektorn,  en  god  gubbe  med 
p-skägg  Pelle  Molin.  P-stolen  i  Konstanti- 
nopel. P-typ.  Med  p-utseende.  —  Och  med 
tiden  fick  den  ryske  metropoliten  psrang, 
1589.  —  Patriarkälisk,  -t.  Hus-  1.  lands- 
faderlig,  gammaldags  faderlig  (mot  under- 
lydande), husbondeartad,  myndig  men  om- 
tänksam o.  mild.  Den  p-a  tidsåldern,  de 
goda  gamla  husböndernas  tid  Tor  Andrae. 
Den  p-a  seden,  att  värdfolket  vid  måltiderna 
satt  tillsamynans  med  personalen  Aug.  Hall- 
ner.  Under  pa  förhållanden.  —  Patriarkat, 
-et,  =  1.  -er;  -(s)tid.  Patriarkämbete  1.  -vär- 
diehet  1.  -område  (i  katolsk  bet.). 

Patricier  (akut);  -n,  =.  Fornromersk 
adelsman  (m  plebej);  friare  om  gamla  för- 
näma släkter  överhuvud  (ej  säll.  borgar- 
släkter). Han  ser  ut  som  en  (gammal)  p. 
och  för  sig  som  en  sådan.  Född  p.  —  Pandan 
i  Kristiania  har  fått  sitt  uttryck,  även  i  ~ 
storartat  mecenafskap  C.  G.  Laurin.  Ett 
stockholmskt  p-hem  från  sekelskiftet.  I  sitt 
förnäma  p-hus,  det  s.  k.  Barclayska  vid 
Kungsträdgården  fnxc  försvunnet]  Gurli  Lin- 
der. Gamla  p-möbler  i  mahogny.  Bromsarna, 


I 


81 


Patricier — Patrull 


8'2 


en  förmögen  p-släkt.  P-typ.  Pätt.  —  Patrl- 
cisk,  -t.  Jfr  föreg.  Av  gammal  p.  borgar- 
släkt. 

Patriot,  -en,  -er;  -synpunkt  m.  fl.;  -isk 
(-t;  -het);  -i'sm  (-en).  E71  god  p.,  men  ej  av 
den  storordiga  sorten.  En  p.,  så  länge  det 
gällde  knutarna,  men  knappast  längre.  Knut-, 
lokalpatriot.  —  P-iskt  sinnad.  Sjunga  piska 
visor.  Piska  sällskapet,  stiftat  1767,  har 
nu  inskränkt  sin  verksamhet  till  utdelande 
av  medaljer  för  långvarig  och  trogen  tjänst 
m.  m.  samt  även  penningbelöningar  för 
odlingsflit.  —  När  svensken  kommer  till 
Amerika,  möter  honom  en  p-ism,  som  är 
betydligt  uppblandad  med  nationalstolthet 
V.  Berger.  Föra  p-ismen  på  tungan  F.  R. 
Martin.  Fras-,  punschpism.  Syn.  foster- 
landsvän; (p-isk:)  fosterlandsälskande  1. 
-kär,  fosterländsk,  ibl.  nationell;  (p-ism;) 
fosterlandskärlek  1.  -sinne,  fosterländskt 
sinne(lag). 

PatrlS,  -en,  -er.  Boktr.  Stålstärapel  med 
graverad  bokstav  som  nyttjas  att  i  matrisen 
instansa  bokstavsgravyren. 

Patristik,  en  1.  PatrologI,  ■(e)n.  Den 
del  av  den  historiska  teologin  som  sysslar 
med  kyrkofäderna,  deras  liv,  lära  o.  skrifter. 

PatrönS  -en,  -er.  Sak.  I.  Enkelt.  1)  Hu- 
vudbet.  Kratsade  ut  p-erna  ur  gevären.  En 
låda  p-er.  Lös  p.  som  saknar  kula  1.  blott 
har  en  kula  av  trämassa  som  söndersmulas 
vid  skottlossningen.  Blind- 1.  övningspatron 
saknar  både  kula  o.  krut.  Vid  grövre  ar- 
tilleripjäser är  projektilen  skild  från  pen. 
Gevärs-,  pistol-,  revolver-;  jakt-,  pappers-, 
mässings-;  kul-;  dynamit-;  lys-,  signalp-er. 
Hagelper  av  papp  med  mässingsbotten; 
främre  pappkanten  stukas  över  hagelförladd- 
ningen.  2)  Friare.  I  rökkanalen  [till  pipan] 
inlagda  pappersrör,  s.  k.  (pip)p-er.  —  Tobak, 
fördelad  i  per,  lagom  stora  för  en  pipa.  — 
Framknllningsp-er  för  plåtar  och  films:  en  p. 
löses  i  200  kbcm.  vatten.  3)  Särbet.  Mönster, 
modell,  förebild  (särsk.  för  utförande  av 
mönstrade  vävnader);  (ibl.  nära)  schablon. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Laddning  av  Imlspruta  verk- 
ställes i  allmänhet  med  p-band  —  varje  så- 
dant innehåller  250  p-er  —  men  kan  även 
ske  p-vis.  P-er  uppträdda  i  p-band.  Breda 
filthattar  ~,  späckade  p-bälten  och  enorma 
revolvrar  Öv.  fr.  Majken  Borring.  P-fabrik. 
P-gördel  livrem  med  påfästa  mindre 
p-väskor.  Bortkastade  p-hylsor.  Smilande 
himlasöner  ~  utdelande  opium  i  p-hylsor 
åt  ~  Eric  Hultman.  [Kniv  med]  cigarrett- 
tändare,  nagelfilar,  p-kratsnre  ~.  Det  gamla 
p-knket,  vid  mitten  av  1800-talet  utbytt 
mot  p-väskor,  motsvaras  nu  av  p-gördeln. 
Tscherkesfter  med  pä  bröstet  fästa  p-liknande 
silverprydnader.  Patronen  går  så  trögt  in 
i  p-läget.  Läi^k  för  p-lnget.  Vi  avlossade 
båda  våra  fyllda  p-magasin,  men  ~  A.  Hj. 
Uggla,  öv.  P-paket.  En  späckad  p-rem  1918. 


P-stukare  jäg.:  för  omvikning  av  hylspappen 
kring  hagelladdningen.  P-taska  åld.:  p-väska, 
p-kök.  Putdragare  o.  P-utkastare  uppfin- 
ningar som  utdraga,  resp.  kasta  åt  sidan 
den  tomma  patronhylsan.  P-väska  jfr  t.  e. 
p-gördel. 

Patron-,  -en,  -er;  -rättighet  (till  4);  -titel. 
Person.  1)  I  tilltal  avtar  ordets  bruk;  det 
nyttjades  förr  mkt  av  underhavande  till 
godsägare.  God  morron,  p.l  P.  (Larsson) 
pä  Trämdla.  Nådi(g)  p.  P.  (själv)  är  ute 
ä  ser  till  ägorna.  I  gamla  p-s  tid.  Länt-, 
bond-,  storpatron.  2)  Bruks-,  skogs-,  stål-, 
såg-,  träpatron.  3)  Skyddspatron  mindre  ofta 
enkelt.  Ungerns  nationalhelgon,  Sankt  Ste- 
fan, som  likaledes  blivit  betraktad  som  en 
stor  hästarnas  p.  Sverker  Ek.  4)  Sälls.  för 
'patronus'  (jfr  d.  o.).  Jus  patronatus  ~ 
p-rättigheten  Lagen.  Syn.  (ibl.:)  husbonde, 
godsägare,  possessionat,  godsherre,  bruks- 
herre, bruks-  1.  sågverksägare,  storbonde. 
—  Patronätsrätt.  Rätt  att  (som  'patro- 
nus') kalla  prästman  till  en  församling. 
F.  o.  m.  1922  är  pen  hos  oss  upphävd.  — 
Patrone'11  (-äll);  -t.  P-a  gäll,  pastorat  där 
viss  person  hade  patronätsrätt.  —  Patro- 
ne'ssla  (-äs-);  -an,  -or;  -(e)roll.  Avtar  i 
bruk;  även  förr  ovanligare  än  'patron'  (jfr 
d.  o.).  Och  gråsprängd  i  hjässan  /  gör  fru 
p-an  I  sin  rond  iblayid  pustande  hjon  Adéle 
Weman.  —  Bruksp-an  på  Skultuna  Karl- 
feldt.  —  En  vandringsfolkets  p-a  1.  Lo- 
Johansson.  Byns  skyddsp-a.  —  Patrön|us 
(grav  1.  akut);  -us,  -i  (1.  patroner);  gen.  sing. 
-us'  1.  -i.  Innehavare  av  patronätsrätt  (jfr 
d.  o.).  P-i  kallelserätt.  P-us  i  pastoratet 
kallade  därvid  till  kyrkoherde  efter  den  av- 
lidne pasforsadj.  teol.  kand.  K.  E. 

Patrull,  -en,  -er.  Krigs.  o.  friare.  Mindre 
truppavdelning  (vanl.  högst  10  man)  för 
spaningstjänst,  inspektering  osv.  I.  Enkelt. 
1)  Vi  hade  utsänts  som  p.,  en  tremannn- 
skara,  med  order  att  ~.  I  p-er  om  två  och 
två  redo  vi  natt  efter  natt  våra  ronder  'K. 
Gunnarson'.  Per  utsändas  både  framåt  och 
ät  sidorna.  För-,  spets-,  sido-,  efter-;  offi- 
cers-; infanteri-,  kavalleri-,  luft- ;  belysnings-, 
handgranat-,  storm-,  skid-;  observations-,  vi- 
siter-; natt-;  gränspatrull.  —  Polis-,  skydds- 
patrull. 2)  Bildl.  Gå  p.,  stå  pä  p.  utan- 
för sin  kärestas  fönster.  —  Du  stöter  på 
p.,  tag  dig  i  akti  riskerar  att  trampa  ngn 
på  tårna,  är  på  väg  att  tala  tungan  av  dig, 
talar  om  rep  i  hängd  mans  hus,  kommer 
in  på  farliga  ämnen.  —  Där  jagar  den 
första  pen  /  av  vindarnes  lätta  brigad  Knut 
Björlin.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-befälhavare.  P-båt 
för  spaning,  bevakning  o.  d.  P-fartygens 
iakttagelser  om  isbergen.  P-flaggor  för  skau- 
ter.  P-fäktning.  Om  någon  av  tullängarna 
var  ute  pä  p-färd.  Patrull-  och  sjukvårds- 
hund P-karl.  [Skautkåren]  hade  under 
pingsthelgen    p-ledareläger    vid    Djupviken. 


83 


Patrull— Pax 


84 


F-manskap.  Varje  natt  företogs  extra  prid- 
ningar,  ty  hästtjuvar  gjorde  emellanåt  tn 
påhälsning  och  ~  'K.  Gunnarson'.  Och  där 
hade  han  en  dag  mött  en  ensam  rysk  gräns- 
gendarm på  pritt  A.  Hj.  Uggla,  öv.  Pspa- 
ning.  Spaning  och  p-strider  1916.  En  polis- 
konstapel,  som  i  maklig  p-takt  vankade  fram 
mot  ~  Hj.  Bergman.  Och  ordern  ändra- 
des till  att  Eagle  skulle  gå  pd  ptjänst 
mellan  Scillyöarna  och  Cap  Clear  Dan 
Byström.  Den  p-tjänst,  som  U.  S.  A.  bestrider 
för  att  efterspana  isberg.  Isp-tjänst  1920. 
P-vis. 

—  Patrullerja,  -ade,  -as;  -ing  (en,  -ar; 
-slinje  m.  fl.).  Jfr  föreg.  Även  träns.  1)  Sända 
ut  två  män  att  p-a.  P-ande  polismän  (gen- 
darmer). Pd  gatorna  p-ar  ordningsmakten. 
Polisstyrkan 2>ar  icke,  utan  ligger  i  beredskaj). 
En  eskader  skulle  p-a  pd  de  vanliga  oceanrut- 
terna ~.  —  Och  sex  kamelryttare  pade  redan 
sandhöjderna  nära  kusten.  Vägar,  som  så 
tätt  p-as,  att  upptäckt  är  nästan  oundviklig. 
Att  p-a  gatorna  pd  en  kraftig  motorcykel 
och  hejda  de  bilar,  som  överskredo  den  tillåtna 
hastigheten  Fr.  G.  Bengtsson.  2)Bildl.  Hur 
vägarna  och  de  minsta  stigar  p-as  av  göd- 
selsamlare, som  ~  J.  G.  Andersson.  Att 
trakten  var  ett  av  tjockhudingarna  älskat 
och  väl  p-at  område  E.  v.  Otter.  Här  ska 
tusan  gå  och  p-a  längre,  tänkte  han  och  klev 
på  Alb.  Ytterlund. '  3)  P-ing.  Egentl.  o. 
bildl.  Täta  p-ingar  företogos  i  alla  rikt- 
ningar från  lägret.  Vid,  under  p-ingen. 
Tältvakten  återupptog  pingen  för  att  mota 
bort  nyfikna,  som  ville  skära  titthål  i  tält- 
duken Fr.  Nilsson-Piraten.  Upjytaga  sin  av- 
brutna  ping.  —  En  poliskonstapels  p-ings- 
linje.  Livräddningsbåtens  p-ingsomrdde  blir 
Understens  fyr  —  Grundkallens  fyrskepp  — 
örskärs  fyr.  P-ing ssträckorna  [för  Stock- 
holmspolisen] för  långa  1934.  Den  inter- 
nationella p-ingstjänsten  för  isobservationer 
och  isvarningar  1920.  Syn.  förrätta  bevak- 
nings- 1.  vakt-  1.  spaningstjänst,  gå  (på) 
vakt;  (i  egenskap  av  patrull)  genomspana 
1.  bevaka,  gå  o.  vakta. 

Pa'tschuli  (akut);  -n  1.  -t;  -blad;  -doft 
(ande).  Parfym  framställd  av  de  torkade 
bladen  av  den  indomalajiska  halvbusken 
Pogostemon  Patchouli.  E71  skarp,  genom- 
trängande lukt  av  p.  Kuvertet  var  skärt  och 
doftade   (av)  p.     Halvdam,   som  doftar  p. 

Patt\  -en,  -ar;  -|a  (-ade,  [-as] ;  -ning).  Värd. 
Mest  om  djur.  1)  Suggan  låg  och  jäste  i 
stian  med  smågrisar  vid  alla  p-arna  Pär 
Lagerkvist.  2)  Egentl.  o.  bildl.  [Barnungen] 
lugnade  sig  verkligen  och  j>ade  på  korvbiten 
med  välbehag  Ang.  Hallner.  Syn.  1)  spene, 
bröstvårta  på  djur;  2)  dia;  'suga'. 

Fatt-,  =.  Predikativt  adj.  1.  subst.  I 
schack:  (oavgjord  slutställning)  då  den  ene 
ej  kan  flytta  sin  kung  utan  att  den  tas  av 
motståndaren  o.  ej  heller  flytta  ngn  annan 


av  sina  pjäser.  Även  bildl.  Vara,  göra 
(ngn)  p.     Komma  i  p-ställning. 

Paullnsk,  -t.  De  p-a  breven  Pauli  brev 
(i  Bibeln). 

Paulun,  -en,  -er.  (Säng  med  takhimmel 
o.)  sängomhänge,  sänggardin.  Ofta  skönl. 
Följande  dag  ~j  då  Aurora  steg  upp  ur  sin 
purpurfärgade  p.  Aug.  Hallner. 

Pauperi'sm,  -en.  (Vitt  utbrett)  armod, 
fattigdom(stillstånd). 

Paus  (vanl.  'enstavigt');  -en,  -er  (mest 
akut).  Mus.  o.  friare.  I.  Enkelt.  1)  Hel,  halv, 
^lidels  (takts),  2  takters  p.  Generalpaus  åk 
alla  stämmor  tystna.  2)  Det  uppstod  en  p. 
(i  samtalet),  varunder  ~.  I  en  p.  satte  sig 
Lovisa  vid  j^ianot  och  ~.  Förlängd  p.  t.  e. 
i  vers.  Man  höll  p.,  och  förfriskningar 
bjödos  omkring.  Ta  sig  en  (vilo)paus.  Är 
det  inte  lämpligt  nu  att  ta  en  (kaffe)paus? 
Gjorde  en  p.för  att  iaktta  verkan  av  sina  ord. 
Efter  en  kort,  en  lätt  p.  Gud  ske  lov,  att  man 
hade  anledning  att  ta  sig  p-eri  Al.  Slotte. 
I  p-erna  smiddes  stora  planer  W.  Hammen- 
hög.  Den  första  dikt  Snoilsky  skrev  efter 
den  förut  omtalade  pen  i  hans  produktion 
Fr.  Böök.  —  Andhämtnings-,  konst-,  lunch-, 
menings-;  rustnings-;  tidspaus.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Pauskommatering  x  tydlighetskomma- 
tering. —  P-tecken  mus.  (t.  e.  */  =  ^/s  dels 
paus).  Syn.  (takt)vila,  uppehåll,  andhåll, 
avbrott,  en  stunds  tystnad  1.  vila,  ibl.  mel- 
lanakt, ibl.  vilostund.  —  Paiiser|a,  -ade, 
[■as];  -ing'stecken).  Jfr  föreg.  Göra  (en) 
paus  1.  (ett)  uppehåll,  ta  en  paus,  vila  (sig), 
ibl.  'stå'  (stilla). 

Pav|a,  -an,  -or.  Vulg.  1.  slangartat  för 
'butelj'.  Pilsnerp-a.  Sala  till  en  p-a  punsch 
Alb.  Engström. 

PaviIjo'ng  (ång);  -en,  -er.  Byggnad  med 
tältliknande  tak,  månghörnigt  o.  lättare 
hus  (ofta  för  mer  tillfälligt  ändamål).  I.  En- 
kelt. De  hade  överenskommit  att  träffas  i 
den  lilla  pen  i  parken.  Trädgårds-,  serve- 
rings-, brunns-,  vänt-,  skjutp-er.  Mellersta 
tullbehandlingspen  Rikstel.-kat.  1920,  Sthlm. 
II.  Ssgr  ha  paviljong-  1.  ibl.  därjämte  pa- 
viljongs-. Ex  :  Med  tvd  mindre,  p-artade 
sidofiyglar.  En  liten  p-byggnad,  avsedd  till 
lusthus.  P(s)system  med  olika  smärre  bygg- 
nader ibl.  förbundna  gm  gångar  1.  längor 
(k  t.  e.  kasärn-  1.  blocksystem,  dubbelhus, 
radhus).     Ptak  i  kinesisk  stil. 

Pa'x,  interj.  (o.  neutr.  subst.);  -|a  (-ade, 
[•as]).  Nyttjat  mest  av  barn;  numer  kanske 
ngt  i  avtagande.  1)  I  lekar  för  att  säga  ifrån 
att  man  är  ute  ur  leken  1.  vilar,  är  'fri'.  P., 
ja  ä  inte  me  längre!  Alldeles  som  när  poj- 
karna spotta  för  sig  och  säga  pax  '^  Strind- 
berg. P.  för  meji  ja  ä  inte  me,  ingen  får 
ta  mej.  —  Jag  har  ju  p-at  för  längesen.  ~ 
Ja,  men  ditt  p.  gäller  itite.  2)  (Säja  p.)  för 
att  lägga  beslag  på  ngt  o.  få  andra  att 
lämna  det  i  fred.  P.för  den  smultrontuvan, 


SÖ 


Pax— Pejla 


86 


den  får  du  inte  röra!  Och  skrikit  p.  för 
varje  bldblek  sippa  A.  Österling.  P.  för 
mig  att  få  gd  ut  med  honom,  passade  Kajsa 
pd  Daniel  Berg.  —  Knytet  p-ade  för  att 
vara  Scarte  Pantern  E.  Lieberath. 

Pedagog  (-åg);  -en,  -er;  -blod;  -synpunkt 
m.  H.  Han  är  en  skicklig  p.,  har  p-blod  i 
ådrorna.  Praktiskt  och  teoretiskt  intresse- 
rad p.  Modärna  per.  På  förslag  av  den 
kända  pen  fru  Isoide  Heidersbach.  Sång-, 
pianopedagog.  Syn.  undervisare,  (skoljlä- 
rare,  i  bl.  barnalärare,  (barn)uppf  ostrare, 
skolman,  ibl.  lärarinna  osv.  —  Pedagogik, 
-en.  Vetenskapen  om  uppfostran  (o.  under- 
visning), uppfostringslära.  Den  del  av  pen, 
som  är  widervisningslära  i  trängre  bemär- 
kelse och  handlar  om  undervisningsmeto- 
derna, kallas  metodik.  B.  Hammer,  Experi- 
mentell och  i7ituitiv  p.  (1909).  B.  Hammer, 
vår  förste  professor  i  p.,  utnämnd  1910.  Arkiv 
för  psykologi  och  p.  (1922—29).  P.  i  god 
mening  (k  t.  e.  'pjoskpedagogik').  —  Peda- 
gogisk (-gåg) ;  -t.  P.  tidskrift,  uppsatt  av 
lektor  Aulin  1865.  P-a  biblioteket  i  Stock- 
holm, upprättat  1885  på  förslag  av  iV.  G. 
W.  Lagerstedt.  P-t  museum  skolmuseum. 
P.  litteratur.  P-a  metoder.  P-a  genier.  P-a 
föregångsmän.  Två  pa  huvudriktningar: 
Herbarts  och  Fröbels.  Anlägga  p-a  syn- 
punkter på  rättstavningsproblemet.  —  Han 
ska  alltid  vara  sä  p.  (tadlande).  • —  Åter- 
uppta sin  (sång)p-a  verksamhet.  Syn.  upp- 
fostrings-,  uppfostrande,  undervisnings-, 
lärar-,  skol-,  pedagogikens. 

Pedal,  -en,  -er;  -behandling  o.  -orgel 
till  I;  -gummi  till  II 1.  I.  Mus.  1)  På  piano. 
A7ivänd  inte  p-en  så  mycket,  när  du  spelarl 
fortep-en  (som  avlyfter  dammarna  så  att 
redan  anslagna  toner  fortfara  att  klinga). 
2)  På  orgel:  klaviatur  för  fötterna.  II. 
1)  Trampinrättning  på  cykel.  2)  Manövre- 
ringstrampa  på  bil  1.  motorcykel.  Broms-, 
start-,  kopplingsp-er. 

Peda'nt,  -en,  -er;  -erl  (-(e)t,  -er);  -iHk(-t; 
-het).  I.  Den  störste  pen  bland  våra  lärare 
var  emellertid  ~.  Som  vi  veta,  bekände  Goethe 
helt  öppet  sin  glädje  över  att  av  naturen  ~ 
vara  en  smula  p.  O.  Wieselgren.  Skol-,  ord- 
nings-, hälsopedant.  II.  Avledningar.  l)P-eri. 
Förfalla  till  (själlöst)  p-eri.  [Anna  Sand- 
strömfij  avsky  för  p-eri  och  lika  stora  mot- 
vilja mot  löslighet  C.  G.  Laurin.  Ett  ord- 
ningssinne  på  gränsen  till  p-eri.  Har  med 
sitt  syfstematiserade  p-eri  blivit  så  oända- 
målsenligt som  möjligt.  2)  P-isk.  Piska, 
träaktiga  lärare.  Anlägga  p  iska  synpunkter 
på  ~.  Under insningen  bedrivs  alltför  p-iskt 
och  ~.  P-iskt  ordentlig.  All  mundering 
p-iskt  noga  upphängd  G.  Wiedesheim-Paul. 
Syn.  I.  skolfux,  själlös  formskärare,  'form- 
ryttare', bokstavsträl,  bokstavsdyrkare, 
småaktigt  noggrann  människa,  ordnings- 
vurra,    'perukstock',   formalist,   detaljmän- 


niska 1.  -dyrkare,  slav  under  vanan;  II. 
1)  (p-eri:)  skolfuxeri,  bokstavsdyrkan,  form- 
rytteri, petighet,  småaktighet;  2)  (p-isk:) 
petnoga,  smånoga,  alltför  noggrann  1.  ord- 
ningsälskande,  petig  osv.,  ibl.  minutiös. 

Pede'11  (-äil);  -en,  -er;  -syssla.  Vakt- 
mästare (vid  universitet  1.  domkapitel); 
ibl.  kyrkvaktare  1.  rättstjänare  o.  (i  Lund) 
nationsvaktmästare.  F.  d.  konsistoriepen 
S.  H.  Olsson  död,  93  år  gammal  1932.  När 
p-en  för  andra  gången  kommer  med  [kyrk]- 
håven  ~  Kabbarp. 

Pedera'st,  -en,  er;  -I  (-en  1.  -n).  'Dränga- 
skändare",  en  som  hänger  sig  åt  'grekisk 
kärlek'  (gossekärlek). 

Pediatrik,  -en;  -professur  m.  fl.  Läran 
om  barnsjukdomar.  —  Pediatriker  (akut); 
-n,  =.  Barnläkare.  —  Pediätrisk,  -t.  Barn- 
läkarmötet  bildar  en  sammanslutning  med 
namnet  Nordisk  p.  förening  1921.  P.  klinik 
barnklinik. 

Pedikur  1.  Pedikyr,  -en;  ist  (en, -er). 
Fotvård,  liktornsvård. 

Pegamoid,  -en.  Ett  slags  konstläder. 
P.  är  tvättbar  och  nyttjas  till  möbelklädsel, 
bokband,  reseffekter,  tapeter  m.  m.  Sykorg 
•med  lock  av  röd  p.  Plånbok  av  svart  p.  — 
Den  nötta,  pklädda  stolen  Ax.  Ahlman. 
Stolar  med  pöverdrag  H.  Mörne. 

Pegäs,  -en,  -er;  [-ritt].  Vinghäst,  'skalde- 
häst'. Gränsla,  bestiga,  sadla  p-en  försöka 
sig  i  skaldekonsten. 

Pég|el  (grav);  -eln,  -lar.  Fackl.  Vatten- 
(8tånds)märke,  vattenståndsmätare  (i  form 
av  graderad  mätstång).  P-eln  vid  sluss- 
tröskeln visade  370  cm.  [379  cm.  är  medel- 
ståndet] R.  Sernander.  Genom  observation 
2)å  p-lar  och  ~  inhuggna  vattenmärken  ib. 

Pejl|a  (pä-);  -ade,  -as;  -apparat  m.  fl.  se 
II;  -are;  -ing  (-en,  -ar;  -sapparat  m.  fl.) 
se  III.  Dels  (sjöv.  o.  om  luftfartyg): 
bestämma  riktningen  till  ett  föremål  (det 
väderstreck  vari  det  syns)  med  hjälp  av 
'p-skiva';  dels  om  'radiop-ing'  dvs.  en  metod 
att  bestämma  riktningen  av  en  ankom- 
mande radiovåg  (som  i  allm.  är  densamma 
som  riktningen  mot  avsändarstationen); 
dels  bildl.  (en  bet.  som  återgår  på  ett  nu  för- 
åldrat uttr.  'p-a  djupet'  =  loda).    I.  Enkelt. 

1)  Fackl.  P-a  land,  en  fyr ,  en  udde .  Lands- 
ort p-at  i  nord.  Västra  Bankens  suddiga 
ljus  blev  då  p-at  i  fjärran  Ernst  Lundström. 

2)  Bildl.  Du  kan  ej  pa  djupet  av  en  själ,  / 
ej  ens  den  väns  du  tror  dig  känna  väl  D. 
Törnqvist.  P-ade  ~  varandras  intelligens 
Har.  Jernström,  öv.  Under  en  kort  efter- 
middag hade  han  p-at  avgrunder  av  skräck 
och  förtvivlan  och  ~  Karin  Hirn,  öv.  II.  Ssgr. 
Ex.  /  Sverge  använd  p-apparat.  Kompass 
med  p-inrättningar.  P-kompass.  P-skiva  en 
uppgraderad  vridbar  skiva  med  rörlig  linjal 
som  inriktas  mot  föremålet.  Kaptenen  syss- 
lade  med  p-skiva   och   sjökort  på  halvdäck 


87 


Pejla — Pelare 


88 


H.  Mörne.  Landsorts  (radio) jjejlstation  ~ 
med  anropningssignalen  SAO  kommer  att 
officiellt  öppnas  för  trafik  den  13  nov.  1925. 
III.  P-ing.  1)  Fackl.  För  tagandet  av  en 
ping  finnas  många  olika  ~  metoder  G. 
Gartz  (,1919).  Enär  på  grund  av  sjögången 
p-ing  ej  kunde  tagas  från  Hvalen  Vår  flotta 
1915.  Snart  kunde  p-ing  fås  på  Jättholmen 
borta  i  väster  Ernst  Lundström.  Sd  man 
inte  kan  hålla  båten  riktigt  i  p-ingarna  E. 
Sparre.  För  att  erhålla  trådlösa  p-i^igar 
(radiop-ing).  Pingsavgiften  nedsäitcs:  Av- 
giften för  av  svensk  radiopejlstation  given 
p-ing  har  nedsatts  till  kr.  2:50  för  varje 
enkel  p-ing  1928.  —  Genom  kryssp-ing  (sam- 
tidig p-ing  av  två  föremål)  får  man  far- 
tygets (luftfarkostens)  läge  i  sjökortet.  Tack 
vare  en  säker  kryssp-ijig ,  som  han  tagit  med 
tillhjälp  av  några  '^  furor  på  stränderna  samt 
ett  par  höga  bergklackar  på  sluttningarna 
E.  Sparre.  Hastiga  ögonmåttsp-ingar  G. 
Gartz. 

Pejorativ  (1.  pä'j-);  -t.  Språkv.  Ned- 
sättande. 

Pek^  se  pekoral. 

Pek^,  -et.  Öälls.  Mest  i  sspn  'finger- 
pek'.  —  Pek|a,  -ade,  -as;  p-a  på  o.  ut  se 
påp-a  osv.;  [-are];  -ning  (-en,  -ar).  Egentl., 
friare  o.  bildl.  1)  Du  ska  inte  p-a  på  folk 
så  däri  P-a  på  den  rad  du  anser  bäst  I  Med 
käppen  skulle  de  p-a  på  var  städerna  voro 
belägna  utpeka  m.  P-a  åt  öster,  rätt  uppåt. 
Varvid  hon  p-ade  åt  sjön  (till).  Få,  vilja 
ha  allt  vad  man  p-ar  på.  —  P-a  finger  (dt 
ngn)  (för  att)  utskämma  ru.  Det  viskades 
från  man  till  man,  gjordes  miner  och  p-ades 
finger.  P-a  finger  och  säga  fy  skam'.  2)  Gå 
dit  näsan  par.  Visaren  p-ade  på  sex.  Mag- 
netnålen p-ar  åt  norr.  Med  armarna  i  kors 
och  hällebarderna  p-ande  mot  stjärnorna 
Sven  Hedin.  3)  a)  Uta7r  förhävelse  kunna 
tn  p-a  på  dessa  skrifter  såsom  ~.  b)  All- 
ting par  åt  det  hållet  tyder  därpå,  syftar 
däråt,  visar  i  den  riktningen.  När  han  såg 
vart  det  pade.  Stildragen  p-a  på  sent  1600- 
tal  eller  ~  Andr.  Lindblom.  Det  politiska 
läget  i  Europa  par  på  behovet  av  en  starkare 
härorganisation.  —  En  del  av  dessa  behov 
p-a  utöver  stiftsgränserna  Vår  kyrka.  Syn. 
visa  (med  fingret,  en  käpp  1.  d.),  räcka  tit 
fingret  (mot),  utvisa,  ibl.  på-  1.  utpeka  hj, 
rikta  1.  vara  riktad,  sikta;  (å)syfta,  ibl.  ge 
en  fingervisning,  häntyda. 

—  Pekflngler.  I.  Enkelt.  Varnande 
höja  p-ret,  sitt  p-er  (åt  ngn).  Hålla  ngt 
mellan  tummen  och  p-ret  (p-ern)  värd.  'i 
nypan'.  Läste  läxorna  högt,  under  det  de 
höllo  p-rarna  i  öronen.  Att '^  ungarna  fingo 
28  löjor  av  en  j}-ers  längd  E.  Rosenberg. 
II.  S.s!gr  ha  i  regel  pekfinger-,  ibl.  därjämte 
pekfingers-.  Ex.:  Jag  gav  honom  en  diskret 
puff  i  sidan  med  miyi  p-erknoge  och  ~  Hj. 
Söderberg.    Med  p-ernageln  sätta  ett  märke 


i  papperet.  Högra  handens p-er(8)ring.  Från 
tumspetsen  till  p-erspetsen  Alb.  Norman. 
-pinne.  Där  läraren  med  p-n  utvisar,  hur 
floderna  löpa  och  städerna  ligga.  Man  hörde 
bara  den  torra  rösten  och  p-ns  dova  stötar 
i  golvet,  då  bilderna  skulle  växla  Ingeb. 
Björklund.  —  Det  är,  som  om  han  alltid 
hade  p.  med  sig,  han  är  sd  vis,  så  vis. 
-sticka.  Jfr  föreg.  -tå.  Mindre  vanl.  Jfr 
pekfinger.  Pn  [hade]  kroknat  och  kunde 
ej  rätas  ut  Alb.  Engström.  Mati  tar  en 
sten   mellan  stortån  och  p-n  och  ~  Fröding. 

Pekinés  1.  Pekinges,  -en,  -er;  även 
-are  o.  om  hund  -er;  -erhund;  -ervalp. 
1)  Invånare  i  Peking.  2)  Mest  i  formen 
'pekingeser'.    Kinesisk  dvärghund. 

Pekoral  1.  Pekoräl|e  (grav  1.  akut); 
-et,  =  1.  -en  1.  -ier;  -författare  m.  fl.;  -iesam- 
ling;  •i'st  (-en,  -er;  -isk).  Slangartat  även 
'peic'  (-et,  =).  De  Blå  böckerna  torde  vara 
det  ur  vetenskaplig  synpunkt  mest  omfattande 
pe,  som  existerar  Hj.  Öhrvall.  Skriften 
måste  betraktas  som  ett  jättepekoral.  —  Dd 
jag  fått  mitt  pek  färdigt,  gick  jag  ~  Olle 
Hedberg.  —  Berömda  p-förfatfare  som 
Haqvin  Bager,  'skaldekonungen'  Ahlstrand 
m.  fl.  Hans  poesi  ~  tangerade  p-litteraturen 
Emil  Kléen.  P-mässig  gymnasistpoesi.  —  En 
p  iesatnling  slutande  med  konditor  Ofvan- 
dahl.  —  Z>en  kringflackande  pisten,  f.  d. 
apotekslärlingen  Riis.  —  Operan  Traviatas'^ 
p-istiska  text.  S3m.  mkt  dum  o.  löjlig 
skrift  1.  utgjutelse,  ren  gallimatias,  rena 
smörjan,  rena  tokerier  1,  galenskaper,  omed- 
vetna löjligheter. 

Pekunier  (akut);  -na.  Värd.  Sakna  p. 
Den  enda  som  satt  inne  med  p.  Ester  B. 
Nordström.  Och  jag  behövde  p.  Vera  Frid- 
ner.  Syn.  pen(ninVa'",  medel,  'kovan',  'scha- 
ber',  'slantar'.  —  Pekuniår,  -t.  Även  'pe- 
kunjär'.  Huru  lågt  arbetet  p-t  värderades. 
Mina  p-a  tillgångar  tilläto  mig  ej  ~.  Genom 
p-a  bidrag.  P-a  uppoffringar.  Syn.  pen- 
ning-, i  pen(nin)gar. 

Pelägisk,  -t.  Naturv.  Den  öppna  sjöns; 
de  översta  vattenlagi-ens,  kringsimmande 
i  havsytan.  [Bland  havsflskarna  skiljer  man 
på]  kristfiskar,  p-a  fiskar  och  djuphavsfiskar 
W.  Lerhe.  Dess  rom  lägqes  ej  på  botten, 
utan  är  p.  E.  Lönnberg.  Huynmerungarna, 
som  föra  ett  p-t  liv,  innan  de  bli  bottendjur. 
P-t  plankton.  —  Stormfågeln  är  liksom  sina 
fränder  en  äkta  p.  form  Ax.  Klinckow- 
ström.  • —  Ett  stort  flytande  kokeri,  som  är 
bypqt  för  p.  [valjfångsi  1928. 

Pelar|e  (grav);  -(e)n,  -e.  1)  Egentl.  Do- 
riska,  joniska,  korintiska  p-e.  Kolonn  (rund, 
vanl.  fristående  p-e).  Ibland  kallas  endast 
stöd  med  annan  planform  är  rund  för  'p-e  ; 
man  skiljer  då  mellan  p-e  och  kolonner.  Val- 
vet vilar  på,  är  uppburet  av  fem  p-e.  Mellan 
en  rad  av  fyrkantiga  p-e.  —  Marmor-,  sten-, 
järn-,  betong-,  trä-;  valv-,  vägg-,  halv-,  knippe- 


1 


89 


Pelare — Pendel 


90 


p-t.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Yinhorå  av  antik- 
bonad björk  med  vriden  pe.  Spegel  av  ek 
med  svarvade  p-e.  b)  En  trappa,  på  vars 
vändp  e  står  en  Mäter  dolorosa  E.  Wetter- 
greii.  Mellanstöden,  även  kallade  [brojp-e. 
Annonsp-e.  Stödjepe  även  rent  bildl.  (t.  e. 
om  person).  C)  Ur  djupet  uppsändes  [vid 
havsbävningen]  en  väldig  vatteitp-e,  som  ~. 
Rök-,  stoft-;  luftp-e.  Termometerns  kvick- 
silverp-e.  Askpe  på  cigarr.  Nävan  med  sin 
näbblika  fruktp-e.  d)  Samhällsp-e  om  per- 
son. Syn.  (ibl.:)  kolonn,  stöd,  stötta,  stån- 
dare, post,  stolpe. 

—  Pelarbas.  -bord.  B.  som  vilar  på 
(vanl.  en)  pelare.  P.  av  mahogny.  -bur|en. 
Minns  du  ett  slott  med  p-et  tak  Snoilsky, 
Öv.  av  Mignon.  -form,  -en,  -er;  -ad;  -ig. 
Ett  träd,  som  närmar  sig  p(-en).  Vacker, 
p-ad  en.  Den  p-iga,  föga  avsmalnande  sko- 
gen Frans  Kempe.  Afrikas  piga  Lobelior. 
-galleri  ovanl.  för  följ.  -gång,  -en,  -ar. 
Jesus  gick  fram  och  äter  i  Salomos  p.  Bibeln. 
/  klostrens  p-ar.  Syn.  pelarrad  1.  -galleri, 
kolonnad,  valvgång,  arkad,  ibl.  peristyl  1. 
portik,  -gård.  P.  i  Vettiernas  hus  [i  Pom- 
peji], -hall.  -helgon.  Kristen  eremit  som 
för  botövning  tillbragte  sitt  liv  på  toppen  av 
en  hög  pelare,  -huvud  svenskt  ord  för  'kapi- 
tal', pelarkrön.  -kaktus.  Släktet  Cereus 
(med  dels  pelarlika,  dels  slingrande  arter). 
-lik;  -nande.  P.  kaktus.  P-a  tallar.  En  p. 
klippa  i  havet.  —  N^är  en  lerjord  torkar,  sam- 
mandrager den  sig  och  blir  genom  sprickor 
uppdelad  i  pnande,  mer  eller  mindre  tydligt 
sexkantiga  stycken  R.  Sterner.  -omgiven. 
En  p.  gård.  -ordning  kolonnordning,  -rad 
jfr  pelargång,  -rak.  Och  p.  går  röken  / 
mot  aftongyllene  skyn  H.  Dhejne.  Pa  stam- 
mar, -sal.  Även  bildl.,  t.  e.  /  vackra  par 
av  oljepalmer  H.  Mörne.  -skog.  1)  Lejon- 
gården  [i  Alhambra]  med  sin  p.  Öv.  fr.  R. 
Lothar.  2)  Mellan  furornas  höga,  grenfria 
stammar,  en  naturlig  p.,  i  vilken  ingen  yxa 
ännu  härjat  Tor  Hedberg,  -skaft.  Fackl. 
'Pelarstam'  («  bas  o.  kapital),  -stöd;  -d. 
En  väldig  p-d  balkong,  -valv.  Där  psal- 
men brusar  under  pen  T.  Segerstedt. 

Pelargön,  -en,  -er  1.  Pelargön|ia  (akut); 
-ian,  -ior  1. -ier.  Släktet  Pelargonia  (buskar 
1.  fleråriga  örter,  de  flesta  från  Sydafrika; 
många  odlas  för  de  vackra  blommorna). 
Liknar  (o.  kallas  ibl.)  geranium.  I.  Enkelt. 
Där  sitter  bak  myrten  och  röd  p.  I  en  grå 
liten  gumma  och  stickar  G.  Ullman.  De 
franska  p-erna  (scharlakansp-erna)  ha  van- 
ligen skarpare  färger  och  frän  doft;  blom- 
morna äro  mindre  och  sitta  i  tätare  flock 
än  hos  de  engelska.  Där  pen  tittar  fram 
mellan  de  stärkta  gardinerna  M.  Rogberg. 
Flammiaa  pier  och  doftande  gyllenlack.  En 
härlig  Runebergspelargoti  med  nästall  helt 
vita  blommor.  Pier  och  petunior  prunkade 
i  grindstolpskorgarna.  Murgröns-  eller  kläng- 


p-iorna.  II.  Ssgr  kunna  ha  formerna  jpe^ar- 
gon-,  pelargonia-  1.  pclargonie-.  Ex.:  Tigga 
ett  p-skott.  —  En  lysande  p-iagrupp.  —  / 
en  p-ieröd  klänning  B.  Gripeiiberg.  En 
ansjovisburk  med  ett  tynande p-ies kött  Astrid 
Väring. 

Pelerin,  -en,  -er;  -krage.  Vid  o.  kortare 
kragkappa,  stor  (dam)kappkrage.  En  dyr- 
bar, med  vitt  siden  fodrad  p.  Annie  Furu- 
hjeim.  —  Och  lakejerna  med  sina  silver- 
bandkantade  pkragar  Gurli  Linder. 

Pelikan,  -en,  -er;  -fågel;  -lik(nande)m.  fl. 
Vanliga  p- en  Pelecanus  onocrotalus.  Bland 
p-erna,  som  tillhöra  de  storkartade  fåglarna, 
finna  vi  våra  största  simfåglar.  Pen  har 
en  lång,  rak  näbb  med  hake  i  spetsen,  och 
huden  mellan  uyidernäbbens  båda  grenar 
bildar  en  starkt  tänjbar  säck.  —  Jag  är  lik 
en  p.  i  öknen  Bibeln.  Ensam  som  en  p.  i 
öknen. 

PellS  (1.  -i's);  -en,  -er.  Pälsfodrad  dam- 
kappa, pälskappa. 

Pell  stavas  blott  'päll'  (ee  d.  o.). 

Pell|e  (pä-;  grav);  -en,  -ar.  Värd.  1.  folkl. 
Dels  =  gumse;  dela  som  sista  ssgsled  i  ord 
som  Smuts-,  snask-,  snusk(e)-,  viktigp-e.  Märk 
ock  Pellejö'ns  (-en,  -ar);  vanl.  särskrivet 
Pelle  Jöns  (=  clown,  cirkusgycklare). 

Pelu'sker,  -na.  Gråärter  (Pisum  arvense), 
en  foderväxt. 

Pe'mmikan  (pä-;  akut;  kort  a);  subst. 
Torkat  o.  målet  talgblandat  oxkött  i  kakor 
(jämte  russin  o.  socker).  I  indianböckerna 
förr  om  soltorkat  kött  av  älg  1.  bisonoxe 
skuret  i  skivor. 

Pen^  -en,  -ar.  Tekn.  Bakre  (ibl.  två- 
flikad)  spets  på  hammare  ()(  slagytan, 
'banen'). 

Pen^,  -t,  -are;  -het.  Ngt  värd.,  mindre 
vanl.  1)  Fin  o.  nätt,  putsad.  P.  och  fin. 
2)  Sipp.  Hon  vill  vara  så  p.  av  sig.  Han 
gick  omkring  och  var  p.  och  gudsnådlig  hela 
dan,  han!  S.  Siwertz. 

Penalism   stavas   pennalism   (se  d.  o.). 

Penäter  (akut);  -na.  (Forn  romarnas) 
husgudar,  skyddsgudar  för  hem  o.  härd. 
Ofta  i  bildl.  uttr.  Har  blivit  ett  helt  och 
hållet  nytt  rum  ~,  sedan  mamsell  Lönnstedt 
ställt  upp  sina  p.  därinne  Jeanna  Oterdahl. 
Då  jag  beslöt  att  flytta  mina  p.  till  landet 
Alb.  Engström. 

Pence  se  penny. 

Penda'ng  (pang-);  -en,  -er.  Motstycke, 
motsvarighet,  make'.  [Och  gipshuvudet  pla- 
cerades på  mal  salsskåpet,]  där  det  snart 
fick  till  p.  det  av  Carpeaux  skulpterade 
Waffeauhuvudet  C.  G.  Laurin. 

Pe'ndel  (pän-;  grav);  -n,  pendlar.  I.  En- 
kelt. P-uren  ha  'gånghake',  som  griper  in 
i  gånghjulets  tänder,  hämmar  farten  och 
överför  den  nödvändiga  impulsen  till  p-n. 
P.  för  tyngdkraftsbestämningar.  Pn  som 
taktmätare.    Gå,  svänga  som  en  p.  —  Elek- 


91 


Pendel — Pennf  ormerare 


92 


trisk  belysningsartnafnr  såsom  kronor,  vägg- 
armar,  amplar,  pendlar  och  stakar  1914. 
Tamburpendel.  —  1  bild :  Urverket  är  nött,  ~ 
p-n  vill  snart  till  ro  Agnes  v.  Krusenetjerna. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Den  tid,  som  förflyter  mellan 
en  p-s  tvd  ytterlägen,  är  bestämd  av  pf ormen 
och  av  ~.  P-knäpp.  Konststilar  komma  all- 
tid att  växla  i  p-rörelse  och  den  konstnär- 
liga kvaliteten  i  vågrörelse  Sigge  Bergström. 
En  s.  k.  2^siis,  som  kan  röras  fram  och 
tillbaka  samt  därjämte  höjas  och  sänkas 
1903.  P-skärmar  med  pärlfrans  (för  elek- 
trisk p.).  Pstång.  Så  och  så  många psväng- 
ningar  i  minuten.  Ty  tiden  var  mogen  till 
en  radikal  p-svängning  G.  Pauli.  [Bussen 
köres]  i  p-trafik  mellan  spårvägens  ändsta- 
tion  och  Stora  torget  över  Storgatan  1932. 
P-upphängning.  På  väggen  ett p-ur.  Ett  allt- 
för stort  p-utslag  i  ena  riktningen  medför  ~ 
(bildl.).  Pvdg  (-en,  -ar).  Syn.  'svängtyngd', 
'svängstång';  (endast  i  belysningstråden) 
hängande  ljuspunkt.  —  Pendl|a,  -ade;  -ing 
(-en,  -ar;  -srörelse).  1)  Mer  egentl.  Då  vi 
sågo  hastighetsmätaren  p-a  mellan  åttiofem 
och  nittio  B.  Gripenberg.  Där  skoporna 
kunna  p-a  fritt  kring  horisontala  axlar. 
Lyckades  klänga  mig  fast  vid  en  bromskur- 
ledstång  och  p-ade  ett  ögonblick  mellan  him- 
mel och  jord  W.  Walfridsson.  Palmer,  som 
p-a  i  vinden  ~.  Vagga  av  och  an  med  en 
p-ande  rörelse.  —  För  att  undvika  för  stark 
ping  vid  nedfarten.  Svansen,  som  sä  att 
säga  avspeglar  i  sina  fint  skiftande  p-ing ar 
alla  själsrörelser  H.  Berger,  En  katt. 
2)  Bildl.  Vi  p-ade  i  regel  mellan  olika 
Öster  sjöhamnar  och  ~.  Under  en  tid,  som 
endast  par  mellan  ett  par  årtionden,  dyker 
denna  oryiamentik  upp  på  skilda  håll  i  vårt 
land.  Hon  p-ar  mellan  överdriven  stolthet 
och  lika  överdriven  ringhetskänsla  A.  Werin. 
Syn.  gå  1.  svänga  1.  röra  sig  som  en  pen- 
del, oscillera,  ha  pendelrörelse,  (ibl.  nära:) 
vagga  (av  o.  an),  vifta,  vingla,  vackla.  — 
Pendyl  (pän-  1.  pang-);  -en  [\.  -n],  -er; 
-fabrikör;  -fodral.  Väggur,  bordstudsare 
(med  pendel),  pendelur.  Z)e«  gamla  p-en 
slår  I  tolv  silverrena,  spröda  slag  J.  Tegen- 
gren. 

Penetrer|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
■sförmåga)  1.  penetration  (-en;  -sförmåga). 
Genomtränga,  intränga  m  i,  genomskåda, 
grundligt  sätta  sig  in  i.  (Lyckas)  p-a  en 
sak,  betydelsen  av  ett  ord,  en  passus.  P-a 
universums  hemligheter.  Han  har  icke  p-at 
problemet. 

Peng  o.  Pengar  se  pennina. 

Peniblel  (akut\  elt,  -lare.  Pinsam,  plåg- 
sam, tråkig.  'ledsara',  (mkt)  obehaglig,  otrev- 
lig; besvärlig,  mödosam,  kvistig,  kinkig. 
Situationen  är  p-el  (särskilt  för  delinkven- 
fen). 

Penite'ns  (-ans);  -en;  -tid.  Botgöring, 
botövning(ar);  kyrkobot,  kyrkoplikt;  bot  o. 


bättring.  Jag  har  ådömt  mig  själv  p.  och  '>-. 
Ett  förkrossat  hjärtas  behov  av  sträng  p.  — 
Att  han  skickades  upp  på  en  tre  års  prövo- 
och  p-tid  till  en  ödslig  alpby  ~. 

Penjoar  (pä-;  med  grav;  även  -är);  -en 
[1.  -n],  -er;  -klädd.  Lätt  kamkofta  1.  morgon- 
rock. 

Penn|a  (pä);  -an,  -or.  I.  Skrivdon.  Nu- 
mer huvudbet.  (utgående  från  gåep-a,  jfr 
I  1  c  o.  II).  1)  a)  Bläck-,  reservoar-,  fyll-, 
blyerts-,  anilin-,  kopie-,  retuscher-,  skriv-,  rit-, 
blå-,  röd-;  stål-;  stift-;  cederträ-;  fick-,  notes-, 
telefon-,  timmer mansp-a.  Färgade  kritp-or 
'kritor'.  Guldp-a  med  iridiumspets.  \i)  For- 
mera, vässa,  spetsa  en  p-a.  Den  här  p-an  går 
bättre.  P-an  gick  av  för  mig .  Alltefterp-ans 
hårdhetsgrad.  —  Pan  tar  inte.  Har  du  något 
bläck  i  p-an?  Är  p-an  fylld?  P-a,  som 
sprätter,  raspar,  släpper  bläcket  för  ymnigt, 
suddar.  Använder  du  spetsiga  eller  trubbiga 
p)-or?  Jag  har  vanligen  F-pennor.  —  Den, 
som  icke  kan  skriva  med  p-an,  skall  skriva 
med  grepen.  C)Ald.  Gåsp-a.  Då  man  skrev 
med  gåsp-a,  var  det  mycket  besvär  med  att 
'skära  p-an'  (väl  skuren  p-a).  2)  Mkt  ofta 
friare  o.  bildl.  a)  Ta  till  p-an.  Sätta  p-an 
pä,  till  papperet.  Fatta  (ngt)  i  p-an  ned- 
skriva, avfatta.  Föra  pan  åt  ngn  dels  mer 
egentl.  dels  bildl.  Alen  jag  kan  icke  ned- 
lägga p-an  utan  att  ~  Fr.  Böök.  De  hade 
sådana  saker  att  förtälja,  att  p-an  vill  neka 
att  detn  återge  S.  Lagerlöf.  Ingen  p-a  kan 
beskriva,  hur  ~.  Låta  p-an  gä.  P-ayi  löpte 
av  sig  själv.  Så  blev  mitt  liv  dock  ej  blott 
p-ans  kamp  /  med  metrarnas  och  rimmens 
bagateller  B.  Gripenberg.  Vässa  sin  p-a  mot 
allt  förtryck,  b)  Ryktbara  konstnärer  och 
män  av  p-an  Gust.  Cederström.  En  flitig 
man  med  p-an  Fr.  G.  Bengtsson.  Leva  av 
sin  p-a  som  litteratör  1.  publicist.  Alla 
vänner  av  Carl  G.  Laurins  uddiga  p-a.  Sä 
långt  det  i  en  svag  p-as  makt  står  ~.  Som 
gillade  min  rappa  p-a.  Röja  en  oövad  p-a. 
Med  Erik  Hedén  har  ~  svetisk  publicitet 
[förlorat]  en  av  sina  bästa  och  skarpaste 
p-or  Kjell  Strömberg  1925.  Värd  att  skildras 
av  en  mer  kompetent  p-a  än  min.  Bergsfedt, 
Sverges  finaste  litterära  p-a  den  tiden  Sigfr. 
Almquist.  Han  är  en  orädd  p-a,  det  måste 
man  säga.  II.  Zool.  Mest  som  sista  ssga- 
led.  Ving-,  stjärtp-a.  Syn.  I.  skrivpenna, 
ibl.  (skriv)stift;  (ibl.:)  författare,  skriftstäl- 
lare, stilist,  tidningsman,  publicist,  jour- 
nalist: II.  fjäder. 

—  Pennask.  -cirkel.  P.  med  ställskruv. 
-drag.  J,  med  ett  p.  omintetgöra  frukten 
av  årslånga  bemödanden.  —  Pen  äro  krof- 
tipa,  meti  stilen  stundom  väl  snirklad,  -ets- 
ning, -fabrik;  ant;  -ation.  -fat.  -fejd 
pennkrig.  -fjäder  till  penna  II.  -fodral. 
-former|are;  -ing(sniaskin).  P-are,  som  stan- 
nar av  sig  själv,  när  blyertsen  är  formerad 
1916.     Syn.   blyertsepetsare,  pennvässare. 


93 


Pennfäktare — Penning 


94 


-fäktjare;  -eri  (med  plur.).  Ernst  Skar- 
stedt,  Våra  p-are,  San  Francisco  1897,  lev- 
nads- och  karaktärsteckningar  över  svensk- 
amerikanska tidningsmän,  skalder  och  för- 
fattare. Nu  för  tiden  ha  riddare  och  adels- 
män sjunkit  ner  till  p-are  och  skriftlärda, 
brukade  han  sucka  Öv.  fr.  Essad  Bey.  — 
Ibl.  =  sämre  skriftställare;  ibl.  polemiker. 
—  Hans  p-erier,  som  ej  voro  av  första  klass 
precis,  inbringade  honom  dock  ett  knappt 
levebröd.  P-erier  ibl.  'fejder  i  bläck'  (1.  tryck- 
svärta). -fÖr|are;-erska; -ing.  Mindre  vanl. 
Gärna  bildl.  Lord  Northcliffes p-are  i  Times 
'vapendragare'.  Mångartade  göromål,  både 
för  mig  och  min  p-erska,  hava  ~  L.  Fr. 
Rääf.  En  elegant  ping.  [Agneta  Horns] 
konstlösa  p-ing  Hj.  Alving.  -förlängare. 
-försäljare,  -hylsa.  Annotationskalendem 
i  grått  vävhand  med  p.  1915.  P.  av  nickel. 
-klubb.  Pen,  en  ny  författar  klubb  i  Stock- 
holm, bildad  1922  efter  engelskt  mönster, 
ordf.  A.  Österling,  -kniv.  P.  med  två  blad, 
nagelfil  och  korkskruv.  Syn.  fickkniv,  -kopp 
att  ställa  pennor  i.  -krig  pennfejd  1.  -strid, 
polemik,  litterär  strid.  -låda.  P.  för  skol- 
barn, -lägg;  -are.  Skrivtyg  med  p(-are). 
En  fördjupning  i  pennstället  tjänstgör  som 
p-are.  -ritning  pennteckning,  -skaft; 
-stjock.  Det  här  p-et  är  för  smalt  för  mig, 
jag  är  van  vid  tjockare.  En  knappast  mer 
än  p-stjock,  meterlång  korallorm  Henning 
Nordlund.  —  Bildl.  =  kvinnlig  journalist, 
ibl.  'blåstrumpa'.  Elsa  Danielsson,  som 
sedan  blev  ett  utmärkt  p.  i  Dagens  Nyheter 
O.  G.  Laurin.  -skiss,  -skrin.  Ha  p-et 
i  skolbänken,  -skydd;  -are.  -spets.  Bryta 
av  pen.  -stift  smalt  blyerts-  1.  anilinstift 
till  stiftpenna,  -streck.  Med  fina  p.  ut- 
märka'^, -ställ,  -teckning.  Ofta  konkr. 
Hare  och  örn,  p.  av  ~.  -tjOCk.  Mindre 
vanl.  Formad  till  p-a  stänger  Ekenberg- 
Landin.  -torkare.  P.,  rund,  av  läskpapper. 
Några  enkla  svarta  klädeslappar,  hopfogade 
till  en  p.  Använde  kalufsen  till  p.  -van; 
-a.  Skrivvan,  'skrivkunnig',  van  att  föra 
pennan,  -vässare  pennformerare,  penn- 
formeringsmaekin. 

Pennali'sm  (pä-);  -en.  Kamratförtryck 
(särsk.  äldres  mot  yngre),  'livning'. 

Pe'nni  (pä-;  akut);  -n,  =;  -stycke  m.  fl. 
Se  mark^  I  (f.  n.,  1934,  är  1  fmk.  =  8.6 
öre).     Det  går  100  p.  på  en  mark. 

Pe'nning  (pä-);  -en,  -ar.  Den  'fulla' 
formen  verkar  som  koll.  plur.  numer  ofta 
åld.  1.  ngt  stelt  skr.;  'pengar'  är  den  van- 
liga formen  i  smtl.  o.  säkert  den  vanli- 
gaste även  i  skr.;  dock  brukas  'pengar'  ej 
gärna  om  myntstycken.  Sing.  'peng'  är 
värd.,  skämts.  1.  slangartad.  Ssgsformen 
är  penning-,  ibl.  växlande  med  penninge- 
(t.  e.  p-(e)angelägenhet).  Nedan  upptas  blott 
några  få  ex.  med  -e-. 

I.  Penning  o.  penningar.   1)  Myntstycke. 


Jag  har  funnit  den  p.,  som  jag  hade  tappat 
bort  Bibeln.  Efi  p.  av  guld.  Nypräglad 
silverpenning  med  årtalet  193.3.  —  Minnes-, 
skåde-,  spelpenning.  2)  Summa  1.  d.  a.)  Köpa 
ngt  för  en  ringa,  en  billig  p.  För  en  något 
så  när  överkomlig  p.  Mot  en  viss  månatlig 
p.  —  Petersp-en.  Ge  handp(ar).  Sjuk-,  tim-, 
dags-,  månadspenning,  b)  För  pen  lyfta  de 
flesta  på  hatten.  Pen  gör  allt  här  i  värl- 
den, styr  världen,  har  många  vänner.  Göra 
pen  till  sin  gud.  Pen  är  lättare  gången 
än  fången,  c)  Par  tala  mer  än  tolv  nämnde- 
män. Par  är  o  goda  varor:  de  gälla  både 
sommar  och  vinter.  Vartill  gagna  väl  p-ar 
i  dårens  handf  Bibeln.  En  stor  summa 
p-ar  ib.  Spel  om  p-ar  eller  p-ars  värde. 
Små  behov  och  träget  knog  gör  p-ar  i  påsen 
S.  Dahllöf.  Försträcka  ngn  p-ar.  I  reda 
p-ar  (1.  pengar)  =  kontant.  3)  Åld.  Utkräva 
tionde  pen  av  ~  ta  ut  tio  procent. 

II.  Peng.  Värd.,  ofta  slangartat.  1)  Mynt- 
stycke. Kaptenen  tog  honom  under  hakan 
och  gav  honom  en  vit  peng,  en  tioöring  V. 
Moberg.  Och  hon  lade  p.  till  p.  på  bottnen 
i  sin  likkista  Kabbarp.  Senare  köpte  Ulla- 
bella  starka  karameller  i  handelsboden  för 
pengen,  men  ~  Marika  Stiernstedt.  Innan 
han  lade  pengen  i  källan  Alb.  Engström. 
När  han  fått  en  belöningspeng  K.  Asplund. 
Dricksp-en,  som.  jag  ger  honom  Edv.  Wester- 
marck.  2)  Summa  1.  d.  Nå,  det  är  ju  en 
ytterst  liten  p.  (priset  som  åsättes  varan  i 
åkerbruket)  P.  J.  Rösiö.  Ger  full  valuta 
för  pengen  den  kostar  Skånska  Aftonbl. 
1934.  [Den  nya  katedralen]  lär  ha  slukat 
enorma  summor  och  är  ful  för  hela  pen 
Yngve  Berg.  Lät  sig  frestas  av  kronans  p. 
Gust.  Cederström.  För  en  billig  p.  Skånska 
Dagbl.  1911. 

III.  Pengar.  Koll.  1)  Ex.  med  adj.  a)iViej, 
de  ä  bortkastade  pengarl  Hå,  p.  är  dyra,  när 
man  inga  har  Ellen  Wester,  öv.  Falska  p. 
Vad  det  inbragte  utgjorde  hittade  p.,  tyckte 
man  Saxon.  Betala  (med)  jämna  p.  De  ä 
jämna  p.  Kalla  p.  genast  tillgängliga,  ibl. 
kontanta.  Reda  p.  kontanta.  Jag  har  inga 
små  p.  på  mej  småpengar,  växelpengar. 
Få  betala  stora  p.  för  ngt.  Sina  surt  för- 
värvade p.  Hur  mycket  gör  det  i  svenska  p.f 
b)  Det  är  p.  värt,  värt  (mycket)  p.  att  se 
honom,  när  han  ~.  2)  P.  eller  livet!  De  ä 
ju  så  gott  som  p.  P.  öppna  alla  dörrar. 
3)  Ex.  med  verb  (ordnade  alfabetiskt  efter 
verbet).  P.  aktar  han  intet.  Han  kan  inte 
akta  p.  är  vårdslös  med.  För  krig  behövas 
p.  och  åter  p.  Låta  pna  dansa.  Depensera 
p.  på  idel  onyttiga  saker.  Jag  får  p(-na) 
i  morgon.  Få  p.  med  sin  hustru.  Förlora 
(mycket)  p.,  alla  sina  p.  Hnn  förstår  sig 
mer  på  att  förstöra  än  förtjäna  p.  Själv 
förtjäna  sina  p.  P.  ger  jag  inte.  Du  måste 
ge  mig  p.  (att  köpa  för).  Här  kommer  att 
gå  åt  (mycket)  p.,  innan  ~.     Göra  p.  t.  e. 


95 


Penning— Penningunderstöd 


96 


om  falskmyntare.  Göra  sig  p.  på  nyt.  Oöra 
p.  av  allt.  Vet  du,  om  di  har  p  ?  ä  för- 
mögna, inte  står  på  bar  backe.  Ha  p.  pä  1.  i 
fickan,  i  kassan,  på  bank(en) ,  på  kistbotten. 
Var  har  han  sina  p.  placerade?  Ha  p.  som 
gräs.  Har  du  p.  på  diyf  Det  har  jag  inga  p. 
till.  Sätta  in  p.  (på  bank,  i  en  affär).  Det 
är  ja  att  kasta  p-na  i  sjön.  Men  sådant 
kostar  p.l  Låna  p.  (av.,  dt  ngn).  Det  offrar 
jag  inga  ]).  pä.  Låta  p-na  rulla.  Samla  p. 
Skaffa  p.  (till  ngt).  Hafi  strör  p.  ikring 
sej.  Tjäna  (mycket)  p.  (på '^).  Utpressa  p. 
av  ngn.  Ta  ut  p.  (på  sin  bankbok).  Att  p. 
inte  växer  på  trän.  Älska  pengar.  4)Prep.  -f 
pengar.  Fika  efter  p.  —  Det  kan  inte  fås 
för  p.  För  p.  och  goda  ord.  För  p-s  skull 
våga  människorna  mycket,  men  för  männi- 
skors skull  måste  de  våga  mera,  för  Guds 
skull  måste  de  våga  allt)  N  Söderblom.  — 
Belöning,  understöd  i  (form  av)  p.  För- 
vandla varor  i  (1.  till)  p.  Som  ej  kan  i  p. 
värderas.  —  Kan  ej  betalas  med  p>.  Hus- 
hålla med  p-na.  Frikostig,  slösaktig  med  p. 
Hit  med  p-na  I  Ha  bra  med  p.  Göra  av 
med  hustruns  p. —  Vem  har  hand  om  p-na? 
kassan.  Ha  gott,  ont  om  p.  —  Leva  på 
(sina)  p.  som  rentier,  på  (sina)  räntor.  Leva 
på  andras  p.  Se  på  p-arna  (,  innan  man 
ger  ut  dem)  slantarna.  Pressa  ngn  på  p. 
Fattig  pä  p.  —  Gifta  sig  till  p.  —  Utan 
p.  i  främmande  land.  5)  Små-,  lös-,  växel-, 
hand-,  fick-,  res-,  grind-;  kost-,  hushålls-; 
blods-,  samvets-;  lärpengar.  Bropengar  bro- 
avgift. 

Syn.  I.  mynt(stycke),  slant;  III.  mam- 
mon,  'guld  (o.  silver),  slantar,  'schaber', 
mynt;  (penning)summa,  ibl.  avgift;  förmö- 
genhet; ibl.  kostnad. 

—  Penningadel  jfr  börsadel.  -affär. 
Det  är  en  ren  p.  -angelägenhet.  I  p-er 
tog  hon  gärna  svågern  till  råds.  -anslag, 
-aristokrat;  -i  (ibl.  =  den  högre  finansen). 
-automat.  Att  de  s.  k.  nöjeshallarna  [i 
Stockholm]  omedelbart  skola  upphöra  med 
anordnandet  av  p-er  1930.  -avgift,  -begär. 
Ett  osläckligt  p.  -behov.  Ett  ständigt  p. 
-bekymmer.  Ha  ständiga  p.  -belopp. 
Stora  p.  -belöning,  -besparlande;  ing. 
P-ande  metoder,  -bidrag.  Ett  mindre  p. 
kan  jag  väl  ge.  -brev.  -brist.  Den  eviga 
p-en.  -bälte.  I  synnerhet  som  mitt  p.  bör- 
jade kännas  alltför  lätt  runt  midjan  -böter, 
-dryg;  -het.  Anstucken  av  rikedomshög- 
färd, ibl.  penningstinn.  -dyrk|ande;  -are. 
-fattig.  I  en  p-iid.  -fideikommiss.  För- 
vandla till  p.  -fordran,  -fråga.  Det  är 
ju  en  p  .  om  vi  ska  våga  oss  på  en  sådan 
resa.  -furste  nabob,  rik  knös,  ibl.  börs- 
kung, -förhållanden,  -förlust.  Bära  en 
p.  utan  att  låta  sig  nedslås,  -förlägenhet. 
Befinna  s>g  i  en  tillfällig  p.  -förråd,  -för- 
skott, -försträckning,  -försändelse, 
-förvaltande    verk,    myndigheter,     -för-  I 


värv.  -galjen;  -enskap.  Både  om  girig- 
bukar  o.  slösare.  -girig.  Men  p.  var  han 
inte.  Syn.  se  penningkär.  -gräs.  Thlaspi 
(särsk.  arvense).  Lätt  som  p-ets  frö  Stina 
Aronson,  -gud  mammon.  -gåva.  -hjälp. 
Ge  en  tillfällig  p.  -hung|er;  -rig.  En  p-rig 
utpressare  av  värsta  sort. 

-inrättning,  -insamling.  En  p.  föran- 
staltades, som  gav  en  vacker  summa,  vilken  ~. 
-institut;  -ion.  -insättning,  -intresse. 
Det  är  p-t,  som  driver  honom.  -jakt.  Rov- 
drift och  p.  Svante  Arrhenius.  -jude.  Ibl. 
ockrare,  'shylock'.  -karl.  Bank-  1.  finans- 
1.  affärsman ;  ibl.  kapitalist,  -kista,  -knapp; 
-het.  På  grund  av  de  p-a  tidertia  19U9. 
-knipa.  Alltid  vara  i  p.  penningförlägen- 
het, penningnöd,  -korg.  P.  av  lackerad 
trddduk.  -kris.  -kurs  växelkurs,  -kär. 
Skr.  Allt  detta  hörde  nu  fariséerna,  som 
voro  p-a  Bibeln.  Syn.  penninglysten,  som 
älskar  penningen  1.  är  träl  åt  mammon, 
sniken,  (penning)girig.  -lotteri.  Ett  statens 
p.  Utländska  per.  -lyst|en;  -nad.  Skr.  Hon 
är  allt  lite  pen.  Elin  VVägner.  Syn.  se  pen- 
ningkär. -låda.  -lån.  Uppta  ett  större  p. 
-lön.  Reallönen  har  stigit,  trots  att  pen 
mitiskat  1932.  -lös.  Skr.  1)  Och  när  lusten 
att  vandra  vikit,  har  jag  kommit  p.  hem 
Dan  Andersson.  Husvill  och  p.  I  p-a  tider. 
2)  Genom  ökad  användning  av  p-a  likvider, 
dvs.  girering  1925.  -man.  Jfr  (det  vanli- 
gare) penningkarl,  -marknad.  Handels- 
läge i  den  mån  detta  beror  av  penningens 
värde,  valutamarknad,  -matador.  Ameri- 
kanska 2)-er.  -medel  plur.  -nöd.  Jag  var 
i  p.  och  ~  Rabbe  Enckell.  Syn.  penning- 
brist 1.  -knipa  osv.  -omsättning.  Rask,  liv- 
lig p.  -placering.  En  lycklig  p.  En  säker  p. 
-pung.  Tog  upp  den  gammaldags  p-en,  öpp- 
nade den  och  ~.  -påse.  -remiss(a)  penning- 
försändelse,  -rörelse.  Driva  p.  t.  e.  om 
bankir. 

-sak.  Det  är  en  p.  beror  på  om  man 
har  pengar.  —  I  p-er  är  det  säkrast  att '^. 
-skrin,  -skåp  ibl.  =  kassaskåp.  -snik|en. 
Skr.  Den  p-ne  ockraren.  Syn.  se  penning- 
kär, -snål  skr.  -sorterare.  En  p.  av  trä, 
som  har  urholkade  rännor  för  de  olika  myn- 
ten 1932.  -stark.  Är  du  p.,  kan  du  låna 
mej  en  tia?  Anlita  ett  par  p  a  vänner.  Rege- 
ringen låg  i  händerna  på  några  p-a  bank- 
män. Syn.  rik,  ibl.  kapitalstark,  -stinn; 
-het.  Som  pöser  över  av  rikedom;  penning- 
dryg.  Tog  ~  hr  Kilbom  för  en  vanlig  p. 
borgarbracka  ~  1925.  -stram.  Skr.  De 
p-a  tiderna  penningknappa,  -styrd.  P-a 
samhällen,  -ställning  ekonomisk  ställ- 
ning, 'tinanser'.  -SUgare  ockrare;  utsugare. 
-summa.  Bjud  honom  en  p.l  Stor  p.  -sänd- 
ning abstr.  o.  konkr.  -tillgång.  God  p. 
På  grund  av  bristayide  p.  —  I  saknad  av 
p-ar  kontanta  medel,  -transaktion.  Stora 
p-er,  förmedlade  av '^.  -törst,  -understöd. 


97 


Penningunderetöd — Pension 


98 


Då  det  utlovade  p-et  uteblev  ~.  -utgift. 
-utlån|are;-ing.  -utlägg.  Ha  stora  p.  (för 
ngt  1.  ngn).  -utpress|are;  -ning.  -verk  pen- 
ninginslitut(ion).  -vinst.  I  p.  blev  det  inte 
sd  mycket.  Ge  god  p.  -välde  plutokrati. 
-värde.  1)  Det  i  penningar  uttryckta  vär- 
det på  en  vara  1.  en  arbetsprestation  1.  en 
naturaförmån  1.  på  ett  föremål  (pris,  kapi- 
talvärde). 2)  Penningens  eget  värde  (köp- 
kraft). Stabilisering  av  p-t.  Med  hänsyn 
till  fallande,  sjunkande  p.  När  p-t  stiger. 
-värld.  Mest  i  best.  sing.  Inom  p)-en  finans- 
(värld)en.  -väsen|(de).  Vårt  nutida  p. 
-väska,  -ödande.  P.  finansoperationer . 

—  Penning]e-.  Formen  kan  uppträda 
som  biform  i  en  stor  del  av  de  ssgr  som 
i  regel  ha  penning-.  Här  blott  några  ex.: 
Hennes  ständiga  p-ebekymmer.  Den  eviga 
p-ebristen  Karin  Jensen,  öv.  Brackighet  och 
p-edryyhet  C.  A.  C.  Lewenhaupt.  Denna 
ärorika  men  p-efattiga  tid  Hj.  Alving.  I 
2)-eförläge7ihet  P.  Hedberg,  öv.  Pehjälpen 
upphörde,  dd  ~  Alb.  Ytterlund.  En  p-ere- 
missa.  Deras  ~  p-etransaktioner  Jenny 
Enaelke. 

Pe'nny  (vanl.  panni;  akut);  -n,  pence 
(päns);  -slant.  Engelskt  kopparmynt  (f.  n., 
1934,  ung.  =  8  öre).  Hans  vadhälhiings- 
skulder  [voro]  uppskrivna  precis  på  p-7i  Öw. 
fr.  Galsworthy.    Ett  tvåpence(fri)märke. 

Pensé  (pangse);  -(e)n,  -er;  -blomma;  -fär- 
gad (brunviolett);  -grupp;  -planta.  Våra 
trädgårdars  färgväxlande,  storblommiga  p. 
anses  härstamma  bl.  a.  från  Viola  tricolor. 
Svarta  per.  övervintrade  per  i  mörkblå 
och  mörka  färger.  På  nyårsaftonen  [1932] 
plockades  i  Jonsered  blommande  bellis  och 
per.  En  gulbrokig  p.  med  sitt  gubbgrinande 
'ansikte'. 

Penséer  (pang-);  -na.  Sammanhålles  i 
vårt  språk  knappast  med  föreg.  Ack,  mitt 
barn,  jag  satt  (försjunken)  i  mina  p-er  tan- 
kar, funderingar,  grubbel,  jag  var  frånva- 
rande (1.  tankspridd),  'borta'. 

Pe'ns|el  (pä-;  grav);  -eln,  -lar.  I.  All- 
männare. För  påstrykning  av  färg,  lim 
m.  m.  Grövre  p-lar  för  t.  e.  tak-  1.  plank- 
strykning göras  av  borst  eller  grov  fiber; 
för  finare  p-lar  nyttjas  hår  (av  t.  e.  män- 
niska, mård,  ekorre,  iller) ;  grävlingshåren 
ge  en  styvare  pel.  Skäqgfärgsjiaska  med 
p-el  i  korken.  Färg-,  målar-,  streck-,  lacke- 
rings-, ändrings-;  bak-,  bröd-;  klister-,  lim-; 
märk-,  skriv-;  borst-,  hårp-el.  II.  Märk  särsk. 
1)  Bot.  Hårsamling  i  spetsen  av  frakt  1. 
frö  (ett  spridningsmedel).  Maskrosen  har 
p-el  av  ogrenade  hår  ('hårp-el'),  åkertisteln 
av  gr  eniga  (fjäder-  1.  dunpel).  2)  Zool.  Hos 
kattorna  äro  öronen  ej  försedda  med  tofs 
eller  tydlig  hårp-el.  Svansen  täthårig,  hår- 
p-eln  i  spetsen  tämligen  lång  (hos  en  sork- 
art). 3)  Mål.  Friare  o.  bildl.  Detta  fina, 
rosiga  skimtner,  som  ingen  p-el  målar  Ax. 

V.  4  —  Ntisvensk  ordbok. 


Munthe.  Sedan  hägrade  artistbanan  för 
honom,  och  han  grep  till  pel  och  palett.  Dd 
de  förde  sin  pel  till  madonnans  ära  T. 
Fogelqvist.  Med  penna  och  j>el  titel  på  bok 
med  litterära  o.  artistiska  bidrag.  En  virtuos 
med  p-eln.  Han  har  en  bred  p-el  målar  i 
stora,  breda  drag  (även  om  författare). 
Djärv,  ledig,  elegant,  fyllig,  saftig,  hård 
p-el  jfr  p-elföring.  Syn.  (ibl.  nära:)  kvast, 
borste;   (ibl.:)   penselföring,   sätt  att  måla. 

—  Penseldrag.  Ofta  bildl.  Papperet 
målas  nu  med  stora  p.flödigt,  kors  och  tvärs 
över  hela  sin  yta  Kerstin  Key.  —  över  him- 
len ligga  långa  /  7noln  i  vita  p.  Elsa  Dah- 
lén.  —  Skildringen  är  gjord  med  raska  p.  och 
gnistrar  av  färg.  -fabrik;  -ation.  -fin.  På 
snöfälten  slingra  p-a  spår  av  ilande,  lätta 
djurfötter  som  graciösa  broderier  Märta 
Lindqvist,  -form;  -ad;  -ig.  Märke  p-igt 
(bot.),  -frestande.  Skr.  V.  Rydbergsord 
för  'pittoresk',  -föring,  -en.  Mål.  Sättet 
att  föra  penseln  1.  att  måla.  En  sirlig  och 
noggrann  p.,  som  vi  kallade  'danskt  slickeri'. 
Rask,  bred  p.  Även  bildl.  -försedd.  T.  e. 
Lodjuren  ha  p-a  öron,  långa  ben  och  ~. 
-hylla,  -kopp  att  sätta  penslar  i.  -lik; 
-nande.  Emedan  tungan  hos  dem  är  p. 
Nord.  Fam.^  [Hcemanthus  puniceus  med 
lysande  röda]  blommor  i  täta,  p-a  flockar 
A.  Holzhausen.  -lockande.  Liksom  'pen- 
selfrestande'  V.  Rydbergsord  för  'pittoresk'. 
Beslöjad  luft  i  koloristiska  silvertoner,  för 
ögat  p.  G.  Pauli.  -låda.  -makare.  P., 
anmälda  hos  Stockholms  stads  arbetsför- 
medling 19'22.  -skaft,  -teknik.  Mål.  Den 
för  det  modärna  måleriet  så  viktiga  p-en  J. 
J.  Tikkanen.  -tillverkning,  -torkare. 
-tub.  Tjänstgör  som  bord  för  målarskrin, 
palett,  p.  och  flaskor  M.  Rogberg.  -tunga. 
Zool.  [Dessa  papegojor]  ha  p.  för  upp- 
stickandet av  nektar  och  ståndarmjöl  Nord. 
Fam.3  -virtuos.  En  p.  och  färgtrollkarl 
H.  Hultenberg,  öv. 

—  Penslja,  -ade,  -as;  p-a  ut,  över  m.  fl. 
se  utp-a  osv.;  -ing  (med  plur.).  P-a  ngn,  sig  i 
halsen.  Med  lummermjöl  par  man  formarna 
i  gjuterier.  Blomkålen  p-as  med  smör  och 
strös  med  stötta  skorpor.  Par  med  en  torkad 
alfågelvinge  äggula  över  de  nygräddade  vete- 
bullarna ~  S.  Barthel.  Kvistarna,  somp-ade 
mig  i  ansiktet  Ernst  Manke.  —  Puder  och 
smink  och  skönt  p-ade  ögonbryn.  Fint  pade 
ögonbryn  även  =  vackert  bildade. 

Pension  (pangsjon);  -en,  -er.  Kunde 
även  betraktas  som  två  ord.  I.  Årligt 
anslag  (för  avskedade  1.  för  tjänstemäns 
änkor  o.  barn);  ibl.  underhåll.  Förr  be- 
traktades p.  som  ett  underhåll ;  nu  betraktas 
p.  alltmer  som  en  löneförmån,  som  dock  icke 
utbetalas  förr  än  vid  viss  senare  tidp>unkt 
(t.  e.  uppnådd  p-sålder).  Rätt  till  p.  Hel, 
avkortad  p.  P-er  för  lärare.  Få,  begära 
avsked  med  p.    Ha  lönen  i  p.  (,  då  tjänsten 


w 


Pension — Pensionera 


100 


indragits).  Ta  ut,  kvittera  ut,  lyfta  sin  p. 
Fd,  ge  p.  Uppbära  p.  ur  en  kassa.  Åtnjuta 
enskild  p.  Ha,  beviljas  en  p.  på  4,000  kr. 
Bolaget  har  berett  p.  dt  sina  äldre  tjänste- 
män. Utbetalande  av  (stats)p-erna  månads- 
vis. Folk-,fyllnads-,  statsråds-,  änkepension. 
Ålderspension  är  intjänt  lön,  ingen  nåde- 
gåva. II.  Skola  1.  inackordering.  1)  Enskild 
skola  (med  inackordering).  P.  för  flickor, 
för  gossar.  Hålla  p.  Sätta  ngn  i  p.  Flick-, 
kloster 2)ension.  Htlp)ension  där  eleverna  äro 
helinackorderade.  —  Småttingbo  Barnpen- 
sion ~  mottager  barn  i  dlder  l^l-i — 1^  år 
Annons  1926.  2)  Inackordering.  Mottaga 
ngnip.  3)  Ibl.  =  inackorderingsställe,  p-at. 

—  Pensionsanstalt.  Statens  p.,  med 
reglemente  från  1926.  Handelsflottans  p^- 
Enskilda  pj-er  för  befattningshavare  hos 
banker,  försäkringsanstalter  och  närings- 
idkare, oftast  med  stöd  av  arbetsgivaren. 
-ansökan.  Inlämna  sin  p.  -avdrag  a. 
för  avgift  till  pensionskassa,  -avgift.  1)  A. 
till  pensionskassa,  pensionsbidrag.  2)  A. 
för  inackordering  1.  i  skolpension.  -belopp 
mest  till  pension  I.  -berättigad.  P.  och 
avgångsskyldig  vid  fyllda  65  år.  -bidrag. 
B.  till  pensionskassa,  -brev.  Förete  p-et 
för  att  fä  ut  sin  pension,  -byrå.  P-?i,  den 
nya  upplysniyigsbyrån för folkpensioyier ingen 
1927.  -distrikt.  Ifråga  om  folkpensione- 
ringen. Varje  kommun  bildar  i  regel  ett  p. 
med  en  jiensionsnämnd.  Pensionsnämnden 
i  Stockholms  stads  åttonde  p.  1914. 

-flicka.  Även  allmännare  =  skolflicka. 
Knixa  som  en  p.  Ernst  Lundquist,  öv.  Upp- 
sluppen som  en  p.  på  en  kadettbal  'Kapten 
Punsch',  -fond.  Fer  och  -kassor  repre- 
sentera betydande  tillgångar  Nord.  Fam." 
1931.  P-en  för  civila  tjänstinnehavare,  vil- 
ken förvaltas  av  Statskontoret  och  tillhör 
staten,  uppgick  30  juni  1930  till  32,020,731 
kr.  ib.  Postverkets  p.  -fullmäktig.  Pen- 
sionsförsäkringsfonden förvaltas  av  sju  p-e 
med  chefen  för  Pensionsstyrelsen  som  ord- 
förande, -förening.  Artisternas  och  littera- 
törernas p).  Par  och  p>ensionskassor.  -före- 
stånd|are;  -arinna  1.  -erska.  Ifråga  om 
skolpension.  -försäkrja;  -ing  (-en,  -ar; 
-sfond;  -slag).  Uppsala  sparbanks  ordinarie 
tjänstepersonal  har  f.  o.  m.  ingången  av 
1930  blivit  p-ad  i  Svenska  Personal- Pensions- 
kassan. Landet  uppges  7iu  ha  3,6  miljoner 
p-ade  febr.  1921.  P-ing  är  den  gren  av  liv- 
försäkring, som  avser  säkerställande  av  pen- 
sion. Allmän  obligatorisk  p  ing  eller  'folk- 
pensionering',  som  praktiskt  taget  omfattar 
hela  svenska  folket,  är  det  slags  socialför- 
säkring, som  avser  ålderdoms-  och  invalidi- 
tetsförsäkring 1931.  Lagen  om  allmän  p)-in g 
av  30  juni  1913.  P-ingsfonden  utgöres  av 
de  medel,  som  äro  avsedda  för  avgiftsjyen- 
sioneringen  B.  AVingborg.  Fullmäktige  för 
p-ingsfonden  (pensionsfullmäktige) . 


-inrättning.  Pensionskassa  o.  d.  Folk- 
skollärarnasj}-  Kungliga  teatrarnas p>.  -kam- 
rat k.  i  skolpension.  -kassa.  Jfr  pensions- 
anstalt, -inrättning,  -förening,  -fond.  K.  för 
beredande  av  pension  åt  egna  medlemmar. 
Telegrafverkets  p).  för  pensionering  av  verk- 
stads-, förråds-  och  linjearbetare.  Svenska 
Personal- Pensionskassan.  Arméns  p.  Med- 
lem i  den  och  den  p-n.  -lag,  -en,  -ar.  -mi- 
nister t.  e.  i  Frankrike,  -mässig,  -t;  -het. 
Vanligen  blir  man  hos  oss  p.  vid  65  (ibl. 
67)  år,  då  man  har  rättighet,  och  oftast 
även  skyldighet,  att  avgå  med  pje^ision.  Syn. 
ibl.  pensionsberättigad.  -nämnd.  Lokal 
myndighet  för  folkpensionsärenden,  -pris. 
Pris  för  helinackordering  (för  längre  tid). 
Mycket  moderata  p)-er  och  högsta  hotellkultur 
Annons.  Vid  vistelse  minst  14  dagar  beräk- 
nas p)-  ^<  dagspris,  -reglemente,  -rätt. 
-sakkunnig.  T.  e.  Pe  för  Uppsala  stad 
ha  avslutat  sin  utredning,  -styrelse.  P-n, 
ett  centralt  ämbetsverk,  upiprättat  1913  i 
samband  med  folkförsäkringen.  Chefen  för 
2)-n  är  generaldirektör,  -tagjare;  fem.  ibl. 
även  -arinna  1.  -erska.  Pensionär,  pensio- 
nerad. Bolagets p  are.  P-are  hos  '^.  -tillägg. 
Understöd   bekostade  av  allmänna  medel 

0.  utgående  till  mindre  bemedlade  invalida 
personer,  fyllda  15  år.  -tillskott.  Till 
Ijerson,  som  åtnjuter  p)ension  men  ändock  är 
i  behov  av  fattigvård,  äger  vederbörande 
fattigvårdssamhälle  räft  att  av  kommunala 
medel  utdela  p.,  vilka  icke  äro  av  fattigvårds 
karaktär,  -underlag  u.  för  beräkning  av 
pension,  -väsenfde).  -ålder.  Före  p)-n(s 
inträde).  Vid,  efter  uppnådd  p.  Sänkning 
av  p-n  för  ~. 

—  Pensionat,  -et,  =  [1.  -er].  Inackor- 
deringsställe, mindre  (o.  ofta  mer  'familje- 
artat')  hotell;   mer  säll.  =  skolpension(at). 

1.  Enkelt.  Ta  in  på  ett  litet  p>.  i  när- 
heten av  kyrkan.  Öppna  (sommar) pensio- 
nat i  skärgården.  (Bo  och)  äta  på  p-et. 
Fjällpensionat.  II.  Ssgr  ha  i  regel  pensio- 
nats-, ngn  gång  därjämte  1.  enbart  pensio- 
nat-. Ex.:  1)  P-sgästerna  missnöjda  med 
maten.  P-sinnehavar\e  {-m-nå).  P-skamrat  o. 
P-sliv  även  om  'skolpension'.  P-S7natsal.  Och 
nu  sitter  jag  här  på  ett  j^srum.  Driva  p  srö- 
relse.  Monsieur  Durand,  j>si-'ärrf  Strind- 
berg. P-svärdinnor  med  härlig  fetma.  P-s- 
ä^^arjp  (-inna).  2)  Utan -s-.  Tidskriften  Pen- 
sionat-Journalen (17:e  årg.)  1930.  Kungl. 
stadga  ang.  hotell-  och  pensionatrörelse  1917. 

—  Pensioner|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
-sfråga).  Den  siste  skolprästen  i  ärkestiftet 
är  komminister  öster  i  Nianfors,  som  dock 
om  något  år  p  as  från  lärartjänsten.  Bikt- 
dagen  vägrar  p)-a  föreståndarinnan.  Räkna 
på  att  bli  p  ad  rid  65  år.  I^-ad  överste. 
Staden  bör  helt  bekosta  sina  anställdas  egen- 
p-ing.  Folkp-ingen  jfr  pensionsförsäkring. 
Syn.  ge  (avsked  med)  pension;  (p-ad:)  som. 


101 


Pensionera — Pepparrot 


102 


fått  avsked  med  pension,  (ibl.  nära:)  f(ör) 
d(etta),  avskedad.  —  Pensionär,  -en  [1. 
-n],  -er;  -(s)hem.  1)  Pensionstagare,  pen- 
sionerad; ibl.  understödstagare.  De  över 
400,000  folkp-erna  i  landet  1928.  Riksför- 
bund för  p-hem  bildat  nov.  1933.  Motionen 
om  inrättande  av  ett  Göteborgs  stads  änke- 
p-shem  1926.  2)  I  skola  o.  d.  Att  enlevera 
en  klosterpensionär  C.  G.  Laurin.  Ilelp-er. 
3)  Inackordering(sgäst),  inackorderad,  ibl. 
(mat)gäst.     Hel-,  halvp-er. 

Pensla  se  under  pensel. 

Pe'ns|um  (pän-;  grav);  -um(et),  -a.  Läsa 
ett  visst p-um  (för  termin).  Det  var  knappast 
rädligt  att  anmäla  sig  för  ett  större  p-um. 
Hunno  lärarna  ej  på  denna  tid  genomgå 
hela  det  fordrade  p-um.  Sitt  uppgivna  p-um 
kunde  han  perfekt.  Då  termineyis  p-a  voro 
genomgångna.  Inlärandet  av  ett  kunskaj)S- 
p-um.  Minskande  av  sköljda  i  det  hela  ~ 
Sigfr.  Ålmquist.  Syn.  kunskapsmått  (att 
inlära  på  viss  tid  1.  för  viss  examen),  före- 
lagt arbete. 

Penta-  (pä-).  Förstavelse  =  fem-.  — 
Pentagra'm,  -met,  =  1.  -mer.  'Femudda- 
kors',  'alfkora',  ibl.  'Salomos  sigill'.  P-met 
har  sedan  gammalt  ansetts  som  ett  skydds- 
tecken,  men  för  att  vara  riktigt  verksamt 
borde  det  vara  ritat  i  ett  drag.  Femudden 
(p-met)  vid  Fausts  tröskel  är  en  sinnebild  av 
magien.  —  Pentämet|er  (grav  1.  akut; 
säll.  -meter);  -ern,  -rar.  I  versläran.  Andra 
versraden  i  ett  distikon  (jfr  d.  o.).  'Såg  du 
min  lilja,  o  säg?  Såg  du  min  rodnande 
rosf  är  ett  exempel  på  p-er,  är  en  pier.  — 
Pentate'uk  (-tävk);  -en;  -kritik;  -para- 
fras. Mest  i  best.  form  =  (De)  fem  mose- 
böcker(na). 

Penteri  (pän-);  -(e)t,  -er;  -flicka;  -trappa. 
Skeppsskafferi  (o.  disk-  1.  serveringsrum), 
rum  för  servis  på  fartyg,  ibl.  skeppskök. 
Pet  med  diskho  och  avloptp. 

Penu'ltim|a  (akut);  -an,  [-or];  -abeton|a 
(-ing).  Språkv.  Näst  sista  stavelsen  i  ett 
ord. 

Peön^  (-ån);  -en,  -er;  -kvinna.  Syd-  o. 
mellanamerikansk  (jordbruks)arbetare  1. 
daglönare  (ofta  indian). 

Peön-  (slutet  o);  -en, -er;-isk  (-t).  Fackl. 
Fyrstavig  versfot  med  tonen  på  första  (1. 
sista)  stavelsen;  p-isk  vers.  Den  modärna 
pi-iska  verse7i  har  hos  oss  särskilt  införts 
av  Fröding. 

Pep(o)  se  pipa^ 

Pe'ppar  (grav);  -n  [1.  -en].  Om  krydda, 
frukt,  frö  1.  växt.  I. 'Egentl.'  1)  Vanlig  p. 
(Frukt  1.  frö  av  den  klättrande  p-busken) 
Piper  nigrum.  Stark-  eller  svartpeppar  och 
vitpeppar  erhållas  från  Piper  nigrum.;  den 
förra  är  de  torkade  omogna  bären,  den  se- 
nare framställdes  förr  genom  att  man  be- 
friade de  mogna  bären  från  fruktköttet ,  men 
'tillverkas'  nu  i  Europa  genom  skalning  av 


större  och  fylligare  korn  av  svarfpejyjmr.  — 
P-n  kom  till  Europa  efter  Alexander  den 
stores  krig  i  Indien.  (Fin) stött,  mald  p. 
Fick  halsbränna  efter  den  myckna  jj-n.  Svi- 
der på  tungan  som  p.  Nyttja  mycket  j}.  till 
maten.  Strö  p.  p>å  ~.  Ta  p>.  till  ägg.  Stötes 
med  p.  och  salt.  —  Malabarj^n  grånar  icke 
vid  lagring.  2)  Långpepjpar  (torkade  blom- 
hängen  av  Piper  officinarum  o.  longum)  har 
skarpare  smak  än  vanlig  p.  3)  Kryddpep- 
par se  d.  o.  4)  'Rödpeppar':  spansk  p., 
kajennpeppar  (se  d.  o.),  paprika  (se  d.  o.). 
II.  I  bildl.  uttr.  önska  ngn,  be  ngn  dra 
dit  p-n  växer  så  långt  vägen  räcker,  'åt 
skogen'.  En  affärsman  får  ej  vara  filosof , 
då  går  det  alldeles  åt  p-n  värd.  P.  och  salt 
fanns  det  i  hans  rep)liker,  men  ej  ättika.  Han 
vantrivdes  med  tjänsten  och  ville  loss;  det 
var  hela  p-n  (hela  saken)  Sv.  underbefäls- 
tidn.  1932  Men,  p.,  p.l  sägs  för  att  före- 
bygga olycka. 

—  Pepparask.  -brun.  Deltog  i  räv- 
jakten i  p.  frack  Öv.  fr.  Thackeray.  P-a 
ögon.  -buske.  Piger  nigrum.  P-n  eller, 
kafiske  riktigare,  pe2)2xirrankan.  -dosa.  Jfr 
pepparkar,  -ask,  -flaska.  Bordställ  med  p., 
saltkar  m.  m.  -flaska,  -kakja;  -sbrun; 
-sdeg;  -sform  (-en,  -ar);  -sgubbe  (t.  e.  att 
sätta  i  julgran);  -sgumma;  -shjärta;  -shus 
m.  fl.  Baka  jhor  till  julen.  Mjuk  p>-a-  Inge- 
färsp-a.  P-s hjul  för  uttagning  av  p)-or  fackl. 
Knäck-  och  pepparkaksgummorna  ~  med  sina 
korgar  V.  E.  Öman.  Korsfararna  hemförde 
de  första  p-srecepten  till  Europa  från  Levan- 
ten  Nord.  Fam.''  -kar.  Ett  antikt  p.  av 
silver,  -korn;  -(s)stor(lek);  -sblick  m.  fl. 
I.  Enkelt.  Malda  p.  Frukter  av  ett  p-s 
storlek.  Trind  som  ett  jj.  Kan  du  fort 
säja:  Ett  p.  i  koppar jjanna,  två  ]}-  i  koppar- 
panna osv.,  utan  att  säja  fel?  Hans  livliga 
p.  till  ögon  C.  Larsson  i  By.  II.  Ssgr  ha 
i  regel  pepparkorns-,  ibl.  därjämte  pejjpar- 
korn-.  Ex.:  Små  ärt-  eller  7;e7J2;ar/:ora- 
stora,  runda  ~  korn  Nord.  Fam.'  En 
liten  svartmuskig  karl  med  glittrande p-sögon 
Arv.  Rosén,  -krossare  i.  -kvarn,  -lik; 
-nande.  L^ikt  saknas,  men  smaken  är  skarj) 
och  p.  Nord.  Fam.^  —  Smaken  ~  något 
2>nande  Ekenberg-Landin.  -ling,  -en,  -ar. 
En  del  riskor  med  skarp  smak  gå  ofta  under 
namnet  p)-ar,  så  t.  e.  'skäggig  p.'  (Lactarius 
torminosus) . 

-mynt|a;  ■(s)od]ing;  -(s)olja;  -(s)pastilj  1. 
-(s)pastill ;  -(s)smak.  Drog  erhållen  ur  Mentha 
piperita.  P-(s)oljan  är  den  verksamma  be- 
ståndsdelen i  2y(s)pastiljerna,  vilka  begagnas 
t.  e.  mot  kväljningar  eller  för  att  borttaga 
elak  smak  eller  elak  andedräkt,  -nöt.  Knappt 
valnötsstor  'nöt'  av  pepparkaksdeg.  -od- 
l|are  ;-ing.  -plantagle.  [Sumatra,]  känt  för 
p-er  Nord.  Fam.^  -plantering,  -ranka  jfr 
pepparbuske,  -rot, -en.  ('Roten'  —  jordstam- 
men —  av)  Nasturtium  armoracia.  I.  Enkelt. 


103 


Pepparrot — Perfektivisk 


104 


Enköping,  bekant  för  sin  (odling  av)  p.  När 
p.  rives,  bildas  samma  flyktiga  olja  som  hos 
senap;  den  sticker  sinrkt  i  ögonen  och  retar 
till  tårar  G.  Maline.  En  hovman  kan  äta 
'p.  utan  af  t  gråta.  Lägg  inte  pen  i  såsen; 
lägg  upp  den  på  tallrik  eller  i  en  kupa  I  — 
Ett  stånd  förvildad  p.  höjde  sina  vita  blom- 
mor högt  över  dikeskanten.  II.  Ssgr.  Ex.: 
En  rugge  p-sblad  Ernst  Lundquist,  öv.  I 
dag  ska  vi  ha  p-sgädda.  Ostkupor  och  ps- 
kupor  1916.  P-skött,  dvs.  oxkött  med  jissås. 
P-sland.  P-sodling.  Skalade  p-sstrimlor. 
P-ssträng  fackl.:  nedre  delen  av  roten  som 
får  sitta  kvar  i  jorden  när  den  övre  skör- 
das o.  som  på  våren  grävs  upp  o.  sättes. 
Uppläggning  av  nya  j^ssängar.  -sort.  De 
per,  som  ~.  -ströare.  Salt-  och  peppar- 
ströare  med  nickellock.  -trind.  P-a  ögon. 
-Ög|a.  Mest  i  plur.  Med  bruna,  spelande, 
illmariga  ])  on. 

—  Peppr|a,  -ade,  -as;  p-a  in  m  m.  fl.  se 
inp-a  osv.;  -ing  (med  plur.).  l)Egentl.  P-a 
inte  biffen  för  mycket  I  P-as  väl!  Ströaren 
p-ar  alltför  rikligt.  Steken  var  för  mycket, 
lagom  j^-fd.  2)  Bildl.  a)  Skola  vi  reguljära 
ligga  här  och  låta  p-a  ossf  Öv.  fr.  'Erwin 
Rosen'.  Medan  tyskarna  ~  p-ade  oss  med 
alla  möjliga  sorters  projektiler  C.  T.  Eriks- 
son. Plåten  hade  bokstavligen  blivit  p-ad 
av  kulor  Sven  Hedin,  b)  P-a  sina  yttran- 
den. En  p-ad  inlaga,  remissdebatt,  kritik. 
P-ade  utfall.  Morgonen  därpå  stod  i  tid- 
ningen ett  p-at  svar.  —  överlämnade  en 
både  p-ad  och  saltad  räkning  på  omkring 
310  kr.,  som  ~.  Syn.  1)  strö  peppar  på, 
beströ  med  peppar;  2)  a)  översålla  (med 
hagel,  kulor  1.  d.);  b)  (p-ad:)  vass,  bitande, 
skarp,  pepprig;  'starkt  kryddad',  mkt  dyr. 
—  Pepprig,  -t,  -are;  -het.  Mest  bildl.  Visst 
voro  de  litet  p-a  ibland,  hans  kvickheter  Joh. 
Sundblad.  Se  på  gumman  ~  vad  hon  blivit 
p.  Guido  Simberg.  Vass  och  j;.  tunga.  — 
De  små  p-a  ögonen  Gurli  Hertzman-Eric- 
Bon.  —  Men  då  anförandet  var  slut,  svarade 
han  med  en  viss  p-het  ~  Joh.  Sundblad. 
Syn.  pepprad,  skarp,  vass,  bitande,  ettrig, 
ilsken. 

Pepsin  (pä-);  -et  1.  -en;  -halt  (-ig);  -lös- 
ning. Fackl.  P.  avsöndras  av  körtlar  i 
människans  magslemhinna  och  påträffas  f.  ö. 
hos  varje  fnllväxt  ryggradsdjur  (frånsett 
en  del  fiskar);  p-et  omsätter  födans  äggvite- 
beståndsdelar. —  Peptön  (pä-;  ofta  -ån); 
•et  1.  -en.  Fackl.  Sönderdelningsprodukt 
ay  äggvita  som  bl.  a.  bildas  då  äggvita 
behandlas  med  pepsin  o.  saltsyra  1.  mag- 
saft. 

Per  (pärr);  prep.  Förkortas  ibl.  'pr'. 
I.  1)  Allmännare,  a)  Sändes  per  järnväg 
den  10  dennes  till  ~.  P.  båt,  brev,  post, 
telegraf,  telefon,  radio  med  1.  på  1.  genom; 
även  båt-,  brev-,  post-,  telefonledes  1.  i 
telefon,    b)  Tar  ni  10  öre  pr  styck  för  äpp- 


lena? 10  öre  stycket.  Betalning  p.  timme. 
Tre  kr.  pr  dag  om  dagen,  för  dag.  Tio  p. 
mille  'pro',  på,  för.  En  p.  tusen.  Hur  mycket 
blir  det  p.  man?  på  var^je).  Till  ett  pris 
av  femton  öre  p.  person  C.  G.  Laurin.  En 
extra  ranson  av  1  kg.  havrenudlar  p.  häst 
och  dag  under  februari  och  mars  tndnader 
1919.  2)  Handels,  a)  P.  kontant  kontant- 
(vis),  även  P.  kassa,  b)  Bomull  på  leverans 
pr  sept . . . .  8:88.  c)  Sändes  p.  Göteborg 
via,  över  1.  på.  d)  På  räkningar  1.  i  bok- 
hålleri  nu  föråldrat  (k  an).  Se  an^.  II.  Det 
'per'  som  påträffas  som  prefix  i  en  hel  del 
lånord  är  för  svenskar  ofta  svårt  att  sam- 
manhålla med  prep.  'per'.  Dessa  ord  sam- 
manföras därför  icke  härnedan  utan  åter- 
finnas på  sin  alfabetiska  plats. 

Péreat  (akut);  -rop.  Interj.  (o.  subst.). 
Ned  med,  död  åt,  bort  med  (hm  osv.)!  Som 
ropat  p.  för  ~.  Mottogs  med  ett  enhälligt 
pi-ro])). 

Pere'nn  (päränn);  -en,  -er  1.  (som  adj.) 
[perent].  I.  Enkelt.  Två  ord.  1)  Subst. 
Mest  i  plur.  Som  trädg.  =  örtartad  fler- 
årig blomsterväxt.  Vackra  lister  med  p-er 
R.  Sernander.  Pioner,  primulor,  anemoner 
och  andra  p-er.  2)  Adj.  a)  P-a  växter.  Äro 
nejlikorna  p-a?  P.  rabatt  rabatt  för  p-er. 
b)  Allmännare:  'evig'.  Fläckar  av  p.  snö 
J.  E.  Rosberg.  Och  70  tunnland  p.  vall. 
II.  Ssgr  kunna  ibl.  hänföra  sig  till  både 
subst.  o.  adj.  Större  p-planteringar  Henry 
B.  Goodwin.  Är  en  utmärkt  god  p-växt 
Trädgården  1918.  III.  Avledning.  P-er|a 
(-ade).  Ofta  i  pres.  part.  1)  P-erande  raser, 
arter.  2)  Läderartade,  p-erande  blad  Nord. 
Fam.^  P-erande  snöfält  Harry  Smith.  Syn. 
I.  fler-  1.  mångårig  1.  mer  än  tvåårig  (växt); 
(ibl.:)  'evig',  kvarliggande;  III.  (p-erande 
ibl.:)  övervintrande. 

Pe'rfekt'  (pärfäkt);  -et,  =  1.  -er  1.  Pe'r- 
fektjum,  -um  1.  -et,  -a;  -form  m.  fl.  Språkv. 
Tempus  1.  tempusform  för  förfluten  tid  (t. 
e.  har  kallat).  P-u7n  participium  (passiv- 
um)  — preteriti-  1.  per  fekt  par  ticipet  —  stavas 
i  netitrum  sedan  Bergska  stavningsreformen 
utan  'd'  (ett  böjt  ord).  P-participet  av  'fort- 
gångsverb' har  presensbetydelse  (älskad  = 
en  som  älskas);  p-participet  av  intransitiva 
verb  har  p.  men  aktiv  betydelse  (bortsprungen 
=  en  som  sprungit  bort).  —  Perfe'kt%  =, 
[■are;  -het].  Ej  säll.  ngt  värd.  Var  en  p. 
skönhet  med  utsökt  ansiktsoval  M.  Rogberg. 
Hade  skaffat  en  hjälpgumma  ~  och  försäk- 
rade, att  hon  var  T>p.T>  Amelie  Posse-Bråz- 
dovå.  Talade  en  p.  italienska,  engelska  p. 
Vi  ville  ha  vår  fotografiska  utrustning  (så) 
p.  (som  möjligt).  Passade  tiderna  (alldeles) 
p.  Prof.  j.  A.  Lundell,  som  p.  behärskar 
ryska  Öv.  fr.  N.  Glubokowskij.  Syn.  full- 
ändad, fullkomlig,  (alldeles)  utmärkt,  're- 
naste', oförfalskad,  felfri,  idealisk.  —  Pe'r- 
fektiv(isk)  (1.  -Iv-);  -t.     Språkv.    P-a  verb 


105 


Perfektivisk — Period 


106 


pläga  kallas  'övergdngsverb'  (ex.:  jag  gick 
ut,  jag  sjiiknade)  och  stå  i  motsättning  till 
'durativa'  eller  'fortgångsverb'  (ex.:  solen 
lyser,  en  älskad  släkting). 

Perfld  (pä-);  [perfitt],  -are;  -itet  (-en,  -er). 
En  ren  och  skär  lögn  hade  varit  att  före- 
draga framför  denna  p-a  framställning. 
Hans  p-a  handlingssätt  mot  oss.  [Strind- 
bergs] Det  nya  riket '^  en  samling  kvicka 
men  ofta  p-a  vrångbilder  av  personer  och 
förhållanden  under  ~  Hj.  Alving.  —  Jag 
sätter  mig  över  hans  p-iteter,  hans  jJ-a  utfall. 
Syn.  gemen,  lömsk,  illvillig,  falsk,  trolös, 
svekfull,  förrädisk. 

Perforer|a  (pä-);  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
-slinje;  -smaskin;  -sstämpel).  Genomstinga, 
göra  hål  igenom,  slå  1.  stansa  hål  gm;  hål- 
slå',  ibl.  'tända'.  Dessa  frimärken  äro  p-ade 
endast  på  två  sidor  samt  slätskurna  på  två 
sidor.  Op  ade  frimärken  äro  hos  oss  ogiltiga 
för  frankering.  Kortbreven  äro  avsedda  att 
öppnas  medelst  den  p-ade  kantens  avrivande. 
—  Stilfullt  p-ad  tåhätta.  Stol  med  p-ad 
träsits.  —  Frimärkenas  p-ing  (^prickningT> , 
som  termen  i  början  lydde)  har  sedan  1864 
försiggått  i  j^osthuset  Nord.  Fam.**  Varje 
spisbrödskaka  ~  är  lätt  att  bryta  efterp-ings- 
linjerna.     P-ingsmaskin  för  pap])er. 

Pergame'nt  (pä-mänt);  -et,  =  [1.  -er]. 
Tunn  djurhud  (mest  får,  get,  kalv,  svin) 
beredd  att  skriva  på  1.  till  bokband,  port- 
följer, trumskinn  m.  m.;  även  =  handling 
skriven  på  p.  I.  Enkelt.  Svenskt  riksråds- 
brev, daterat  Vadstena  1455,  på  p.  Då  man 
ännu  hade  fönster  av  p.  Ett  ansikte  så 
väderbitet,  att  det  såg  ut  som  mörkt  p.  En 
liten  bok,  bunden  i  skrumpnat  p.  Fanny 
Alving.  I  tre  utsökta  band,  kalvskinnsper- 
gament med  falsar  och  knytremmar.  II.  I 
ssgr  växlar  pergament-  med  pergaments-. 
Ex.:  [Snokens  ägg]  äro  vita  med  p-aktigt 
skal  E.  Lönnberg.  En  mager  kines  med 
orörligt  p-(s)ansikte.  Kärnhuset  är  hos  äpp- 
let p-(s)artat,  hos  rönn  hinnartat  och  ~. 
Det  p-(s)artade  ansiktet.  I  vita  p-sband, 
mjukt  p-(s)band.  En  väldig  foliant  på  127 
p-sblad.  Gamla  p-(s)brev  pärm(e)brev.  P-(s)- 
fabrik  (-ation).  P-(s)gul  i  ansiktet.  P-(s)hand- 
skrift.  Bokband  med  p-(s) hörn.  Lampskär- 
mar av  p-(s)  imitation.  P-(s) lampskärm.  Hans 
2}-(s)lika  hy.  En  skinntorr, p-(s)liknande  piro- 
fessor  från  ~.  P- (s)  makar e.  P-(s) papper 
ersättning  för  p.  Smörpapper,  också  kallat 
imiterat p-(s)papper.  [Pickelsburkarna] över- 
bindas väl  med  ättiksfuktat  p-papper  Fru 
Högatedt.  P-(s)remsa.  P-(s)rulle.  Glas- 
burkar med  skruvlock,  papp  och  p-(s)skiva. 
P-(s)skrift.  P-(s)skärynför  läslampa.  P-(s)- 
styv.  P-(s)torr  t.  e.  om  skinn,  om  stil  1. 
avhandling,  om  människa  osv.  P-(s)urknnd. 
P-svitt  ansikte  V.  Benedict-sson.  —  Perga- 
min,  -et.  Även  'pergamyn'.  'Smörpapper' 
(tätt    mot    feta    ämnen),    p-papper,    'oäkta 


pergamentpapper'.  Skorpor  i  genomlysande, 
fullkomligt  täta  p-kanistrar  19'2fi.  Överbinda 
syltburkar  med  p-papper.  Talrika  blommor 
ha  isolerats  medels  vita  p-^jcfsar  Jör  att 
utestänga  insekter  Rud.  Florin. 

Pe'rgol|a  (pärgå-,  akut);  -an,  -or.  Av 
slingerväxter  övervuxen  (peli.r,gång;  löv- 
gång, 'blomstergång'.  En  stor  2>-a,  överväxt 
med  klangrosor  Stephanie  Beyel.  P-or,  där 
vin  och  glyciner  klättra.  Roben-,  vin-,  vild- 
vinsp-a. 

Péri-,  förstavelse  med  bet.  (om)kring.  — 
Periferi,  -(e)n,  -er;  -hastighet;  periferisk 
(-t).  I.  Egentl.  En  cirkels  (ibl.  även  en 
ovals)  omkrets.  Konstgjorda  slipskivor  ar- 
beta med  en  p-hastighet  av  25 — 'M  m.  per 
sek[und]  Nord.  Fara.-  II.  Bildl.  1)  Subst. 
Utkant,  de  yttre  delarna  1.  partierna.  Längre 
bort  i  ljuskretsens  p.  Förde  ~  en  skugglik 
tillvaro  mera  i  p-en  Per  Hallström.  Ute  i 
p-en  (de  yttre  stadsdelarna).  2)  Adj.  Yttre, 
som  håller  sig  till  utkanterna,  (som  rör) 
oväsentlig(a  saker),  ytlig.  Ibl.  även 'perifer'  1. 
'perifär'.  Samtalet  gled  från  ämne  till  ämne, 
men  blev  periferiskt  E.-W.  Olson,  -fräs, 
-en,  -er;  perifra'stisk  (-t;  =  omskrivande). 
Ofta  språkv.  Omskrivning.  Det  perifras- 
tiska  uttrycket  'Nordens  fransmän  för ' sveti- 
skarna  .  -köp  (-åp);  -en,  -er ;  -system  ;  -tvång. 
Fackl.  Utvald  predikotext.  P-erna  årliga 
predikotexterna.  Att  gästen  predikade  över 
en  fritt  vald  text,  emedan  man  glömt  säga 
honom,  att  man  i  Sverge  icke  plägade  av- 
vika från  de  föreskrivna  p-erna  Öv.  fr.  Ed. 
Tennman.  Den  1919  tillsatta  evangelieboks- 
kommittén har  bibehållit  det  gamla  psyste- 
met  med  en  del  förändringar  O.  Hippel. 
Reformerta  kyrkan  har  alltid  ställt  sig  av- 
visande mot  p-tvånget  ib.  -Öd  m.  fl.  se  d.  o. 
-peti,  -(e)n,  -er.  Ofta  litteraturhist.  o.  d. 
Lyckoomkastning  (i  en  tragedi),  vändpunkt, 
plötsligt  omslag  (till  ondo  1.  godo).  /  tredje 
aktens  slut  inträder p-n,  d.v.s.  ~  Hj.  Alving. 
Bildar  en  ~  bakgrund  till  berättelsens  p-er 
Agnes  Langenskjöld.  -sköp  (-åp);  -et,  = 
1.  -er;  -topp.  Optiskt  instrument  med  vkt 
man  skyddad  kan  göra  iakttagelser  över 
terrängen  1.  vattenytan  omkring  en  fastän 
man  ej  direkt  kan  iaktta  dem.  Undervat- 
tensbåten ~  med  bara  tittröret  (p-et)  över 
vattnet  Alb.  Engström.  Modärna  'pano- 
ramaperiskop', som  medge  iakttagelser  i  alla 
riktningar,  utan  att  iakttagaren  behöver 
ändra  plats.  Reservperiskop  för  undervattens- 
båtar 1916.  Upptäckt  p-toppen  Vår  Flotta 
1920.  Syn.  synrör,  -staltisk,  -t.  Fackl. 
Särsk.  i  uttr.  Tarmarnas  p-a  rörelse  maBk- 
lika.  -styl,  -en,  -er;  -omgiven;  -trädgård. 
Byggn.  Pelargång,  av  kolonnader  omgiven 
gård  1.  förgård. 

Period,  -en,  -er.  1)  Skede  o.  d.  a)  Det 
svenska  Finland  upplevde  där  [i  dikten  och 
litteraturen]  sedan  1900-talets  hörjan  en  p. 


107 


Period — Permanent 


108 


av  ny  livaktighet  G.  Castrén.  Återkomma 
efter  en  viss  p.  Han  har  sina  svära  p-er 
(av  melankoli) .  Den  enda  ljuspunkten  under 
mitt  livs  mörkaste  p.  Under  en  längre  eller 
kortare  p.  En  lycklig  p.  i  hans  liv.  Utom 
de  p-er,  dd  jag  varit  i  statstjänst.  Under 
den  första  p-en  av  Nyare  tiden  (reforma- 
tionsp-en).  Medeltiden  har  man  kallat  denna 
tusenåriga  p.  Förhistoriska  p-er  som  sten- 
åldern och  bronsåldern.  —  Avmattnitigs-, 
brytnings-,  för  målnings-,  glans-,  köld-,  låg- 
vattens-, nedgångs-,  oros-,  regn-,  stiltje-,  stor- 
hets-, torr-,  uppsvings-,  värme-,  års-,  över- 
gångsperiod, b)  Den  tid  inom  vkn  en  vias  för- 
änderlig företeelse  återkommer  till  samma 
fas.  Solfläckarnas  förekomst  efter  en  p.  av 
omkr.  11  år.  Skottåren,  hos  oss  fästa  vid  en 
4-årsperiod.  C)  Ifråga  om  växelström :  den 
tid  som  åtgår  för  spänningens  1.  den  därav 
alstrade  växelströmmens  förändring  från 
ett  värde  till  nästa  likartade.  Att  även 
strömmen  från  Untraverken  är  25  p-ers 
växelström  1921.  d)  Geologisk  p.  den  tid 
varunder  ett  'system'  (en  formation)  av- 
lagrats. 2)  Språkv.  o.  d.  (Mer  invecklad) 
mening,  sammansatt  sats,  stilistiskt  avrun- 
dad sats.  Uttrycka  sig  i  långa  per.  Hans 
eleganta,  ehuru  något  svällande  p-er.  Bygga 
sina  ^>er  efter  ett  visst  rytmiskt  system. 
Avrundade  2)er.  3)  Mus.  En  melodis  huvud- 
element (oftast  bestående  av  8  takter).  Den 
musikaliska  j)-en  delas  vanligeti  i  två  satser 
(för-  och  eftersats);  två  p)-er  bilda  mesta- 
dels ett  tema.  Syn.  1)  (tids)skede,  (tid8)av- 
snitt,  tid(s)skifte,  skifte,  tidsförlopp,  (visst) 
tidsmått,  (större  historisk)  tidsavdelning, 
'ålder',  'tid',  era,  epok,  tid(e)rymd,  'cykel', 
'krets';  omloppstid,  ibl.  svängning;  ibl. 
'ryck';  2)  (sats)mening;  avrundad  fras. 

—  Periodbyggjare; -nad.  Språkv.  o.  d. 
En  beundrad  retoriker  och  p-are  Karlfeldt 
om  J.  O.  Wallin.  Hans  pnad  är  fast  och 
aldrig  tung.  -följd.  Pen  lät  sig  på  delta 
sätt  fastställas  (gm  Montelii  typologiska 
metod)  T.  Segerstedt.  -indelning.  Pen 
i  den  svenska  litteraturen,  -längd.  Fackl. 
Eftersvängningarna  ~  skulle  sålunda  till 
sin  jx  vara  helt  och  hållet  beroende  av  ~ 
H.  Lundegårdh.  -läsning.  Fackl.  1)L.  dag- 
ligen under  en  del  av  läsåret  (k  t.  e.  var- 
annandagsläsning).  2)L.  varvid  man  under 
längre  1.  kortare  perioder  låter  ett  visst 
ämne  få  större  plats  på  timplanen,  -om- 
formare. Elektrotekn.  Pn  omformar  växel- 
ström till  annat 2)friodtal.  -skiljande.  Skr. 
P.  händelser,  -supare.  Fadern  ~  är  p. 
David  Lund.  -tal.  T.  e.  elektrotekn.:  antal 
perioder  pr  sekund  vid  växelström.  Elek- 
triska svängningar  av  stort  p.  'Frekvens- 
mätare brukas  för  uj^pmätnnde  av  en  växel- 
ströms p.  övergång  till  50-perioder-systnn 
vid  Trollhätteverket  föreslås,  då  2~j-period- 
talet  vållar  olägenheter  1921.  -vis,  ad  v.  o. 


ibl.  adj.  1)  P.  återkommande.  Och  var  p. 
sängliggande  flera  veckor  i  sänder  G.  Aldén. 
Och  fick  ]i.  bo  hos  morföräldrarna.  Fyr, 
som  visar  stadigt  sken,  p)-  förmörkat.  Vår 
kyrka  från  början  av  tjugonde  århundradet 
p.  skildrad.  2)  Det  p-a  stillaläggandet  av 
fartygen  Vår  Flotta  1920.  Det  p>-a  tipp- 
trädandet  av  vissa  brott.  Syn.  periodisk(t), 
tidvis,  ibl.  ryckvis. 

—  Periodicitét, -en.  Mest  fackl.  (Regel- 
bunden) återkomst  på  bestämda  tider,  pe- 
riodisk växling,  periodiskhet.  Solfläckarnas 
j).  Nord.  Fam.^  Om  pen  i  växtens  liv  i 
allmänhet  N.  Svedelius.  P-e7i  [ifråga  om 
sillens  förekomst  vid  Bohuslän]  tycks  enligt 
forskarna  vara  så  pinsamt  regelbunden,  att 
kulminationsåren  ständigt  infalla  med  111 
års  mellanrum  S.  Barthel.  —  Periodisk, 
-t;  -het.  Pt  återkommande.  P.  indelning. 
I  p.  växling.  P.  skrift.  —  Det  av  Men- 
delejeff  och  L.  Meyer  uppsatta  'jJ-a  systemet' 
grundar  sig  på  iakttagelsen,  att  om  de  ke- 
miska elementen  ordnas  efter  sina  atom- 
vikter, återkomma  liknande  egenskajier  p-t 
se  Nord.  Fam.^,  Mendelejeff. 

Perkäl  (pä);  -en  1.  -et,  -er;  -blus;  -gar- 
din; -skjorta;  -tyg.  Ett  tätt  bomullstyg 
vävt  som  lärft.  P.  i  tryckta  mönster  till 
blusar  och  skjortor.  Blommig  p.  Barnför- 
kläde av  prickig  p.  [BallonghöljeJ  av  gum- 
merat  och  vulkaniserat  ptyg  T.  Ångström. 

Pe'rkel  (pä-;  akut).  Särsk.  i  Finl.  'pe'r- 
kele'.  Folkl.  för  'hin  onde'.  Själv  var  han 
orubbligt  övertygad  om  att  det  var  j).  han 
sällskapat  med  H.  E.  Wester.  Flög  i  klä- 
der7ia  som  en  förvandlingskonstnär  och  for 
upp  för  trappan  som  p-e  ur  dosan  Dan. 

Perkussion  (pä-);  -en,  -er;  -sljud.  Särsk, 
läk.:  knackning  ('anslag')  mot  ngn  del  av 
kroppsytan  för  att  därav  utröna  underlig- 
gande organs  1.  kroppsdels  läge,  gränser 
1.  beskaffenhet. 

Permane'ns  (pä-äns);  -en.  (Oavbruten) 
fortvaro.  beständighet,  varaktighet.  —  Per- 
mane'nt,  =,  [-are].  I.  Enkelt.  P-a  skilje- 
domstolen i  Haag  togs  1902  första  gången 
praktiskt  i  bruk;  den  ersattes  1920  av  P-a  in- 
ternationella domstolen  i  Haag  (i  fmiktion 
sen  1922).  P-a  befästningar.  Orsaken,  var- 
för man  ej  lyckades  kondensera  des.  k. p-a 
gaserna,  låg  ~  i  att  de  befunno  sig  ovanom 
sin  kritiska  temperatur  Hj.  Tallqvist. 
Med  släkten  hade  Helge  ~  råkat  i  p.  krigs- 
tillstånd E.  Grotenfelt.  S.  k.  permanent 
frimärksalbum  där  nya  blad  kunna  in- 
skjutas. De  första  p-a  tänderna,  sexdrs- 
tänderna.  Här  finnes  x>-  vatten,  något  som 
ej  kan  värderas  högt  nog  i  detta  vatteti- 
fattiga  land  E.  v.  Otter.  Oljedriften  på 
Kinnekulle  blir  p.  ~  efter  att  hittills  endast 
ha  varit  försöksdrift  1934.  —  Halvp)-a  vägar 
för  2,2  milj.  kr.?  Rubrik  1934.  II.  Ssgr 
ansluta   sig   gärna  till  'p.'  som  adv.     Ex.: 


109 


Permanent — Persian 


110 


De  nya  p-helagda  huvudvägarna  M.  Rogberg. 
[Vägen   Stockholm— Västerås]  breddas   till 

7  meter,  frigöres  frän  järnvägen  och  ])  be- 
lägges successivt  1929.  Försedd  med  p-be- 
läggning  (under hålisfri  vägbeläggning).  — 
P-färgade  ögonfransar  1930.  Patienter  med 
ögonskador  efter  s.  k.  ])-färg?iing  av  ögon- 
brynen och  ögonhåren  1934.  —  P-onduler\a 
(-ing)  se  ondulera.  —  Att  betongvägarna, 
särskilt  dä  cementbetongvägarna,  äro  att 
föredraga  framför  p-vägar  av  annan  typ 
1932.  Syn.  (be)ständig,  fortgående,  o(av)- 
bruten,  fast,  stående,  kvarstående  1.  -bli- 
vande, beståudande,  förblivande,  varaktig, 
stadigvarande,  'stadig',  som  håller  sig.  — 
Permane'nt|a,  -ade,  -as;  -ning  (-en,  -ar; 
-smetod).  1)  Permanentondulera.  Hon  är 
och  p-ar  sig,  för  i  kväll  skall  hon  på  dans 
på  ~  Fanny  Alving.  (Låta)  p-a  håret  1930. 
En  ung  flicka,  elegant,  p-ad,  noppade  ögon- 
bryn Husmodern  1932.  De  ~  p-ade  lockarna 
Sigrid  Stjernswärd  (1929).  Ängp-a  håret. 
2)  Förse  med  underhållsfri  vägbeläggning. 
Flottsundsvägen  p-asf  1930.  Uppsala  läns 
första  pade  väg  1931.  Hel-,  halv  p-a  de  vägar. 
Kostnaden  för  halvp-ning  1932. 

Permilleavgift  (pä-;  grav).  Avgift  (av 
en)  på  tusen  (en  pro  1.  per  mille),  Vio  pro- 
cent (tecknat  Voo). 

Permission  (pärmisjon);  -en,  -er.  I.  En- 
kelt. 1)  Och  kommendanten  hade  uttalat  sitt 
missnöje  med  den  oanmälda  pen.  Anhålla 
om,  begära,  be  om  ]).  Ge  p.  permittera. 
Få  p)-  (för  att  fara  till  faderns  dödsbädd). 
Fast  hans  p.  ej  ännu  utlöpt  P^lisab.  Beskow. 
Någon  'krigsmamma'  i  Paris,  dit  man  tog 
sin  tillflykt  under  p-erna  1919.  De  av  man- 
skapet, 8oni  ej  ha  landpermission  ~  Evert 
Taube.  Natt-,  sjuk  ;  bondpermission.  2)  I  plur. 
även  skämts.,  föråldrat  för  'byxor'.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Inlämna  p-sansökan.  Den  som  under 
fritid  önskar  begiva  sig  till  staden  före  kl. 

8  em.,  anhåller  härom  på  kompaniexpedi- 
tionen, där  p-sbricka  erhålles  Sv.  Brigaden 
(Uleåborg  1918).  P-sdag.  P-sförbjuda  man- 
skapet under  en  vecka.  Ge  (ngn)  p-sförbud. 
Det  är  min  sista  pskväll  och  ~  R.  Schildt. 
Och  kårmedlemmarna  [Kyrkslättkåren]  tillä- 
tos  avlägsna  sig  blott  med  sparsamt  utdelade 
p-ssedlar  V.  F.  Johanson.  Bodman  var 
orolig,  för  hans  pstid  började  lida  till  ända, 
men  vad  ville  han  göra  f  Borg-M.esch.  Till- 
bringa en  p-stimme  hos  ~.  Syn.  orlov  (särsk. 
från  militärtjänst),  hemlov,  ibl.  'landlov', 
kortare  (tjänst^lledighet.  —  Permitter|a, 
-ade,  -as;  -ing  (med  plur.).  1)  Varjiå  skol- 
styrelsen beslöt  att  från  måndagen  (tvdngs)- 
pa  lärarinnan,  som  var  i  trängande  behov 
av  sjukvård.  2)  Tvenne  pade  Senegalsol- 
dater. Hempa.  Julp-ad  militär.  —  De  av 
besättningen,  som  voro  landp-ade  E.  Liebe- 
rath.  Syn.  1)  bevilja  (tjän8t)ledighet;  2)  ge 
permission,  ibl.  hemförlova. 


Pernicios  (pärnisi-);  -t.  P.  anemi  'blod- 
brist' av  svårare  slag,  elakartad  blodbrist. 

Perpendi'k|el  (pärpän-,  akut);  -eln,  -lar; 
-ulär  (t;  =  lod-  1.  vinkelrät).  Linje  vinkelrät 
mot  en  annan;    lodrät   linje;    ibl.    pendel. 

Perpetue'll(pä-äll);  -t.  Oavbruten,  ihål- 
lande, stadig(varande),  (be)ständig,  jämn, 
aldrig  upphörande,  (ständigt)  fortgående.  — 
Perpétuum  möbile  (må-;  båda  med  akut); 
ett.  Evighetsmaskin'  (som  ej  behöver  dras 
upp  1.  sättas  i  gång  på  nytt),  kropp  som 
ständigt  rör  sig. 

Perple'x  (pärplä-);  [-t,  -are].  Ej  säll.  ngt 
värd.  Sanningen  att  säga  blev  jag  något 2)- 
(över  denna  oförskämdhet).  Och  han  stod 
där  helt  i).  Blev  helt  p.  vid  att  plötsligt 
se  ~  S.  Siwertz.  En  så  hjälplöst  p.  min, 
att  ~  Sten  Granlund,  öv.  Syn.  flat,  bestört, 
handfallen,  fullkomligt  'ställd',  helt  för- 
bryllad, häpen  o.  rådvill. 

Perro'ng  (pä-ång);  -en,  -er;  -biljett;  -spärr; 
-vakt.  Avstigningsplan  vid  järnvägsstation, 
plattform.  När  tåget  löpte  in  på  p-en.  Lösa 
p-biljett  och  följa  med  ut  på  p-en.  Sä  hörs 
plötsligt  bruset  från  tågen  utifrån  p-erna  ~ 
I.  Lo-Johansson.  Täckta  p-er.  P-spärr  vid 
Södertälje  batigård  1916. 

Persed|el(pä-;  akut);  -eln,  -lar.  I.  Enkelt. 

1)  Huvud  bet.  Sak  1.  särskilt  stycke  (särsk.  av 
ett  förråd  1.  ngns  utrustning  o.  mest  om  klä- 
der). Ha  egna,  kronans,  arméns,  sjxMiusets 
p-lar.  Och  hängt  upp  våra  våta  p-lar  till 
tork.  Klädes-,  gevärs-,  läder-;  sjukhusp-el. 
Småp-lar.  Paradp-eln  blir  för  samtliga 
personalkategorier   ett  blågult  skärp   1931. 

2)  Värd.  Om  person.  Som  ringde  mig  och 
talade  om,  vad  Ni  var  för  en  p-el  W.  Wal- 
f  ridsson.  Hyggliga  p-el  I  Öv.  fr.  William 
J.  Locke,  1922.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ta  fram 
ur  p-elförrädet  vad  som  behövs.  Rymning 
ochp-elförskingring.  P-elinspektion.  P-elsäck 
med  lås  krigs.  P-elunderhåll.  P-elvdrd  i 
logementet.  Syn.  I.  1)  (ofta)  (klädes)plagg; 
(nära  stå :)  stycke,  artikel,  sak,  pjäs ;  2)  kurre, 
prisse,  'individ',  personage. 

Pe'rser(pä-;akut);  -n,=;  -krig;-kurig(en). 
Invånare  i  Persien.  Man  säger  i  östern, 
att  det  behövs  två  greker  för  att  lura  en 
jude,  två  syr  ler  för  att  lura  en  grek,  två 
armenier  för  att  lura  en  syrier,  men  att  en 
p).  kan  lura  dem  allesamman  B.  Gripen- 
berg. —  Persisk,  -t;  -talande;  -a  (kvinna 
o.  språk).  P-a  viken  skiljer  Persien  o.  Ara- 
biska halvön.  Svenska  officerare  ha  orga- 
niserat pa  gendarmeriet ;  chefen.  Hjalmar- 
son, blev  1913  general  i  p-a  armén.  P-a 
mattor  och  schalar.  P.  syren.  —  Forn-, 
nyp-a.  —  Por,  som  hämta  vatten.  —  Per- 
siän,  -et  1.  -en;  -kappa;  -krage; -liknande; 
-muff;  -mössa;  -päls.  (Persiskt,  svart,  starkt 
krusigt)  lammskinn.  Bästa  p.  fås  av  några 
dagar  gamla  lamm  av  'p-fdret'  från  Tur- 
kestan. Mössa  av  svart,  glansigt,  p-liknande 


111 


Persian — Person 


112 


krimmer,  rysk  modell.  Pälsmössa  ~  av  svart 
halvpersian  P.  U.  Bergström. 

Persie'nn  (pä-änn);  -en,  -er;  -band; 
-fabrik;  -ribba;  -snöre;  -spjäle  1.  -spjäla. 
Spjäigardin,  'spjälskärm'  (för  fönster).  Dra 
upp,  rulla  upp,  fälla  (ner)  p-erna.  Med 
per  försedda  klippfyrar.  Sätta p-spjälorna 
pd  glänt,  sä  att  något  ljus  faller  in  i 
rummet. 

Persiflägie  (pä-flasj);  -et,  -er.  Gyckel, 
drift,  förlöjligande,  bån.  —  Persifler|a, 
-ade,  -as;  -ing.  Göra  narr  av,  driva  med, 
begabba,  förlöjliga.  /  lätt p-ande  ton  ibl.  = 
retsam. 

Pe'rsik|a  (pä-;  grav  1.  akut);  -an,  -or. 
Frukt  o.  träd  (Prunus  persica).  I.  Enkelt. 
1)  Dd  p-orna  stå  med  ljusröda  blommor  på 
de  nästan  bara  kvistarna.  Murar,  mot  vilka 
vin,  aprikoser  och  por  ära  spaljerade  Strind- 
berg. 2)  For  mogna  i  Skåne  ute  i  det  fria. 
P-orna  äro  i  regel  fiyiludna;  glatta  p-or 
kallas  nektariner.  Till  dessert  bjödos  på 
silvertallrikar  p-or  från  slottets  egna  driv- 
hus. Kaliforniska  p-or  (inlagda)  2}å  burkar. 
II.  Ssgr.  SAOL**  upptar  blott  formen  per- 
sike-,  men  därjämte  träffas  (väl  oftare) 
persiko-.  Ovanliga  äro  biformerna  persik- 
och  persiks-.  Ex.:  1)  Med  e-form.  En  tröja 
av  p-efärgat  siden  Öv.  fr.  Pearl  Buck.  P-ehus 
med  underplantering  av  tomater  och  sallat 
H.  Duve.  Stora,  skära  p-eliknande  blommor. 
P-elundar,  som  hänga  sd  fulla  av  frukt, 
att  ~  H.  Mörne.  P-eträd  med  blekröda 
knoppar  Öv.  fr.  Pearl  Buck.  P-eodlingen 
B.  Jönsson.  2)  Med  o-form.  Vattenmelon, 
fylld  med  p-obitar  och  iskyld  champagne 
F.  R.  Martin.  Galeide  blev  röd  som  en 
p-oblomma,  ropade  pd  honom  och  ~  Kerstin 
Måås,  öv.  En  liten  vänlig  lAats  med  rosiga 
p-odungar  A.  Österling.  Jag  såg  ett  sådant 
vackert  tyg  i  ett  bodfönster  i  morse  —  ])-o- 
färgat  —  tunt  och  lätt  som  en  sky  Tor 
Hedberg.  P-ohus.  P-ohy.  En  p-okind  O. 
Levertin.  P-okompott.  P-olen,  mjuk  och 
smidig  hy.  Hyn  hade  kvar  sin  ])-olenhet 
Art.  Möller.  Pedro  Arredondos  nätta  stuga 
med  dess  välskötta  p-olund  C.  Skottsberg. 
Bekant  för  sina  p-oodlingar  Nord.  Fam.* 
P-oröd.  Pospaljé.  Slanka  p-oträd  Karin 
Jensen,  öv,  3)  Med  s-form.  Skönl.  Den 
pslena  hyn  A.  Österling.  4)  Utan  binde- 
vokal.  Gärna  skönl.  Skära  p-blom  Margit 
Palmjer.  P-fruktens  silkesfina  hy  Hugo  Tiger- 
schiöld.  En  ttmg  portiär  av  p-färgad  plysch 
Öv.  fr.  O.^  Wilde. 

Pe'rsilj|a  (pä-;  grav;  särsk.  i  ssgr  även 
-8i'l-  med  grav  1.  akut);  -an, -or.  Dels  växten 
(Petroselinum  sativum),  dels  de  krusiga 
bladen  som  krydda  1.  garnering  på  mat- 
rätter. I.  Enkelt.  1)  /  södra  Sverge  för-  \ 
vildas  stundom  p-an;  'vildp-an  är  däremot 
en  helt  annan  växt  (^thusa  cynapium) ,  ett 
vanligt  ogräs  känt  för  sin  giftighet.    Ä  sd 


lägger  vi  lite  p-a  i  såsen.  Sjötungsrulader 
med  frityrkokt  p-a.  Blad-  eller  krusp-a. 
2)  Bildl.,  ngt  värd.  *En  orm,  —  å,  prata 
p-aT,  sade  miss  Sharp  Öv.  fr.  Thackeray. 
Asch,  p-a  inte  p-a  nu  I  dumheter.  II.  Ssgr 
ha  persilje-  (ofta  betonat  -si'l-).  Ex.:  Peblad. 
Spenat-,  persilje-  och  rödbetsfrö.  Stekt  p-e- 
fylld  svinfilé.  mefZ~.  Garnerad  medp-ekvistar. 
Rensa  p)-elandet.  P-espäckad  lamstek.  P-esds. 

Persisk  se  under  perser. 

Person  (pä-);  -en,  -er.  I.  Allmännare. 
Hur  många  (per)  kommer  deif  En  (mig) 
obekant  p.  ringde  häromdagen  upp  mig  och  ~. 
Det  kommer  tre  p-er  gående  på  vägen.  P-en 
ifråga  hade  ~.  Gamla  p-er  minnas  ännu, 
hur  ~.  Betydande,  ansedda,  inflytelserika, 
högtstående,  kungliga  p-er.  Anse  sig  som 
en  viktig  p.  Fullväxta  p-er.  Vem  är  den 
unga  p-en?  åld.,  cirklat.  En  j^ålitlig,  miss- 
tänkt, obehaglig  p.  En  j).,  som  man  inte 
skall  stöta  sig  med.  Va  ä  han  för  en  p. 
egentligen?  En  p.,  som  man  inte  bör  ha  att 
göra  med.  En  p.  vid  namn  H.  sökte  där- 
vid tränga  sig  fram  till  ~.  II.  Märk  bl.  a. 
en  del  uttr.  o.  bet.-skiftningar.  1)  Boströms 
lära  om  staten  som  en  p.  Juridiska  p-er 
(k  fysiska  p-er)  se  juridisk  (III.  870  f.)-  2) Som 
enskild  p.  är  han  vänligheten  själv;  som 
offentlig  p.  kan  han  ha  sina  sidor.  Hon  var 
en  liteti  säker  p.  och  ~  Auda  Alm-Eriksson. 
Jag  för  min  (ringa)  p.  för  min  (anspråks- 
lösa) del.  Kungen  i  egen  (hög)  p.  själv. 
Fästa  ngn  vid  sin  p.  särsk.  om  högre  stå- 
ende. Får  det  adligt  klingande  öknamnet 
Wallinkoski  klistrat  vid  sin  ofrälse  p.  E. 
Kihlman.  Den  händelse,  som  då  fäste  blic- 
karna pd  hans  p.  3)  Gud  har  icke  anseende 
till  p-en  Bibeln.  Fästa  sig  mer  vid  p.  än 
sak.  Skilja  (mellan)  sak  och  ]}.  —  Gd  in 
på  p.  'personligheter'.  Don  efter  p.  Men 
pen  sitter  ju  ej  i  kravatten  Öv.  fr.  Ibsen. 
4)  Hans  ytterst  (väl) vårdade  p.  Visserligen 
inte  någon  sprätt,  men  i  alla  fall  mycket 
noga  med  sin  (yttre)  p.  sin  yttre  människa. 
Ta(ga)  sin  p.  i  akt  sig,  sin  (personliga) 
värdighet.  —  Ja,  kan  man  inte  betala  med 
sin  börs,  så  får  man  betala  med  sin  p.  Tor 
Hedberg.  Sätta  in  sin  p.  på  en  sak,  en 
idé  offra  sig,  släppa  till  sig.  Rädd  om  si7t  p. 
Sätta  sin  p.  i  säkerhet  sig.  5)  (Den)  första 
pen  i  Gudomen.  6)  Språkv.  Han,  pligt 
pronomen  för  tredje  p.  Andra  p.  siyigularis 
(2  pers.  sing.)  av  verbet  'älska  i  pres.:  du 
älskar.  7)  Han  var  tidningens  redaktör  och 
niedarbetarstab  i  en  (och  samma)  p.  Åkla- 
gare och  domare  i  samma  p.  8)  Biljetten 
kostar  .9  kr.  (pr)  p.  Det  räcker  bara  till 
ett  äpple  j)r  p.  9)  P-erna  i  ett  skådespel. 
De  uppträdande  p-erna  i  ~.  Dramats  per. 
Huvudpen  i  romanen  är  ~.  Den  där  klas- 
siska teaterp-en,  som  kallas  den  förtrogne 
Agnes  v.  KriBmer,  öv.  Hans  p-er  ärogenom- 
gäende  marionetter  utan  liv  och  självständig 


113 


Person — Personifiera 


114 


utformning.  —  Och  den  handlande,  j}-en  var 
en  hund  Karin  Jensen,  öv.  Syn.  människa, 
(mänsklig)  varelse  1.  individ,  mänskligt  vä- 
sen, ibl.  personage,  uppenbarelse;  (ibl.:) 
karl;  medvetet  tänkande  o.  handlande  va- 
relse; personlighet;  personlig  karaktär  1. 
värdighet;  'yttre;  kropp;  agerande,  'gestalt'. 

—  Personbangård  x  t.  e.  (il)godsban- 
gård  o.  rangerbangård.  -befordran  x  gods- 
befoidran.  -begränsning.  B.  av  antalet 
personer  (t.  e.  i  ett  skådespel,  en  roman). 
-beteckn lande;  -ing.  Språkv.  o.  d.  P-ande 
substantiv,  p-ing ar.  -bil  x  lastbil,  -dyrkan. 
P.  i  politiken.  -fråg|a.  Svårast  blir  att 
lösa  p-an  avgöra  vem  som  skall  få  platsen, 
att  få  en  skicklig  man  på  posten.  Ta  upp 
p-an  (till  behandling).  I  p-an  har  jag  en 
annan  mening,  -förande.  P.  tåg.  Med 
detp.  godståget  1702.  -förbindelse.  Genom 
sina  tidigare  pr  pd  platsen  kunde  han  ~. 
-förgudning.  Vi  ha  sett  vart  p.  leder  i 
det  politiska  livet  ^.B.&åén.  -förteckning. 
Löst  nedkastade  p  ar,  intrigplaner  och  dialog- 
fragment. Utförlig  p.  saknas  tyvärr,  och  sak- 
registret är  mycket  ofullständigt,  -galleri. 
Helstöpta,  enhetliga  gestalter  saknas  i  en 
påfallande  grad  i  hans  [Strindbergs]  p.  M. 
Lamm.  -hiss.  -histor|ia;  -isk.  Föreningen 
av  de  båda,  släktkunskap  och  levnadsteck- 
ning., när  de  småningom  skriftligen  avfat- 
tades, utgjorde  vad  som  nu  inlagar  benämnas 
p-ia  Joh.  Wretman.  Släkten  Palme,  ett  i 
svensk  p-isk  forskning  enastående  arbete  1918. 
Värdefulla  p-iska  notiser.  P-isk  tidskrift, 
grundad  1898  av  Svenska  Autografsällska- 
pet, som  1905  antog  namnet  P-iska  sam- 
fundet. -intress|e;  -erad.  1)  Han  har  ett 
ovanligt  stort  p-e,  är  mycket  p-erad.  2)  Här 
måste  finnas  några  p>-en,  som  kunna  gynnas 
genom  professurens  vakanssättning  person- 
liga intressen  (x  rent  sakliga). 

-karaktäristik.  SAOI/  stavar -ter-.  Pen 
är  Bengt  Lidforss'  svagaste  sida  E.  Hedén. 
-kort.  Den  nya  upplysningsbyrån  för  folk- 
pensionering e7i  förfogar  över  ett  kortregister 
med  åOflOO  p.  1927.  -kult.  Persondyrkan 
1.  -förgudning.  Av  den  intellektuella  under- 
klassens blinda  p.  märker  man  betydligt 
mindre  i  Schweiz  än  hos  oss  Fr.  Böök. 
-kännedom.  Hans  stora  j5.  och  snabba 
uppfattning  av  människor,  -minne.  Har 
ett  fenomenalt  p.,  hon  är  en  levande  genea- 
logisk  uppslagsbok  Jeanna  Oterdahl.  -namn. 
Motsatt  t.  e.  ortnamn  o.  släkt-  1.  familje- 
namn. A.  Grape,  Studier  över  de  i  forn- 
svenskan  inlånade  p-en.  Nordiska  p.  som 
Hjalmar,  Fritjof,  Hildur,  Alfhild,  -regis- 
ter X  t.  e.  sak-  1.  ortnamnsregister,  -sam- 
trafik.  Engelsk  p.  över  Göteborg  Järnvägs- 
handb.  -skifte.  P.  i  järnvägsfuUmäktige 
1925.  P.  på  civilministerposten,  -tariff  järn  v. 
-trafik.  .Motsatt  godstrafik  m.  m.  '  Ökad 
p.  på  handelen  ~     -tåg.  Järnv.    Förkortat 


'Pt'.  Motsatt  gods-,  snäll-,  blandat  tåg. 
-uppfattning.  Hans  2>-  är  skar]),  och  han 
tar  sällan  fel.  -vagn;  -spark.  Järnv.  Mo- 
därnisering  av  psparken  vid  Statens  järn- 
vägar 1927.  -val.  Ett  p.,  som  visade  sig 
vara  utomordentligt  lyckosamt,  -våg,  -en, 
-ar.     P.  med  skjutviktsbalans. 

—  Personägie  (-asj);  -en,  -er.  Konstig, 
föraktlig  1.  misstänkt  person,  underlig  män- 
niska 1.  typ'  1.  individ;  ibl.  person  (i  drama 
1.  roman  1.  d.),  'gestalf,  roll.  Va  ä  de  för 
en  tvetydig  jj-e  du  har  dragit  hit?  ■ —  Per- 
sonal, -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Samtliga  till 
ett  ämbetsverk,  en  fabrik,  en  affär,  en  in- 
rättning, en  järnväg  1.  d.  hörande  personer, 
(pen:)  de  anställda.  Nyanställd  p).  Inta 
sina  måltider  vid  samma  bord  som  (hotell)- 
jj-en.  Varvets  (arbets) pjersonal.  (Tjänste)- 
p-en  dyrkade  honom.  Ersättningspersonal. 
Kanslip-en  t.  e.  vid  domkapitlen,  i  departe- 
menten. 2)  Märk  att  ordet  i  ssg  ofta  har 
bet.    person-   1.  personlig.     II.  Ssgr.     Ex.: 

1)  Till  1 1.  Att  den  vanliga  p>-besättningen  i  en 
mängd  små  färgerier  utgjordes  av  mästaren 
och  1  medhjälpare  Carl  Sahlin.  Ständiga 
p-byten.  Hotell-  och  restaurangp-förbundet. 
Lotsverkets  pförening.  En  j^förändring  i 
generaltullstyrelsen  även  =  personbyte. 
Kokerskor,  pkokerskor,  linnerumsbiiräde 
Annons  1914.  Svenska  P-p)ensionskassan 
(S.P.P.).  Familj  eg  år  densp-rum.  P-städerskor 
(s.  för  p-en)  1915.  P-uppsättning  jfr  p-be- 
sättning.     P-ökning  vid  Statens  järnvägar. 

2)  Till  1  2.  Hans  ingåetide,  omfattande, 
otroliga  p)-kännedom  var  dem  till  allra  största 
nytta,  då  '^.  Genomögna  p-notiserna.  Ppro- 
nominets  vidhängda  ('eyiklitiska')  former 
(t.  e.  jag  mötte  na).  P-register.  Den  tiden, 
då  Norge  i  2>union  var  förenat  med  Sverge. 
Att  Samfundet  S:t  Eriks  sekretariat'^  varit 
i  p-xinion  förenat  med  styr esmannaskapet för 
Nordiska  mttseef  Sig.  Wallin  1929.  Verbens 
])-ändelser  språkv.  —  Personälier  (akut); 
-na.  Levnadsuppgifter  (i  liktalet  över  en 
avliden),  levnadsomständigheter.  TJndar^- 
bedja  sig  (alla)  p.  —  Persone'11  (-äll);  -t. 
Nu  rätt  ovanligt  för  'personlig'.  P-a  av- 
gifter. 

—  Personifier|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en, 
-ar;  -smani).  Pa  abstrakta  begrepp  såsom 
Dygden,  Avunden,  Hatet,  Tron.  Sverge,  pat 
under  gestalten  av  Svea.  —  Martin  Fierro 
p-ar  gauchoidealet  —  alldeles  som  Buffalo 
Bill  var  de  nordamerikanska  prärieryttarnas 
hjälte  Alf  Martin.  —  Men  om  han  var  en 
grobian,  sd  var  hon  den  p)ade  siratlighe- 
ten  (förkroppsligade,  personliggjorda,  män- 
niskoblivna, rena,  fullkomliga)  V.  Bene- 
dictsson.  Hon  är  blygsamheten  p-ad,  den 
p-ade  blygsamheten.  Syn.  framställa  1.  tänka 
livlösa  föremål  1.  abstrakta  begrepp  som 
personer,  förmänskliga,  personliggöra,  le- 
kamliggöra,   livgiva   1.  livge,  levandegöra; 


115 


Personifiera — Perspektiv 


116 


i  sin  person  förete  en  verklig  o.  levande 
bild  av.  —  Personifikation,  en,  er.  Abstr. 
o.  konkr.  (=  det  personifierade).  Jfr  föreg. 
P.  av  abstrakta  (begrepp).  Torra,  tråkiga, 
stela  p-er.  Döden  framställd  som  liemannen, 
en  vanlig  p.  Syn.  (poetisk)  livgivning;  för- 
kroppsligad bild. 

—  Personlig  (akut);  -t,  -are;  -en.  1)  Jag 
längtade  att  göra  hans  p-a  bekantskap.  Vi 
hade  inte  ens  råkats  pen.  I  det  p-a  umgänget, 
pen  mycket  älskvärd  i  enskilda  livet.  Från 
vars  sida  jag  rönt  sä  mycken  p.  välvilja. 
Shelley  —  som  väl  är  den  skald  Brändes 
pt  hyllat  varmast  Ruben  Berg.  Ft  fäst 
vid.  För  min  p-a  del  ville  jag  ~.  Jag  för 
min  pa  del ~.  Det  är  nu  min  j)-a  mening. 
Av  pa  skäl  (,  som  icke  angå  någon  annan). 
Beroende  på  (rent)  p-a  förhållanden.  Pt 
intresserad  av  ~.  Pt  rörd,  upprörd,  illa 
berörd.  Utstå  p-a  obehag  ai;  ~.  P-a  upp- 
levelser. Det  hela  verkar  pen  upplevt.  Det 
vore  ju  en  p.  uppoffring  av  honom.  Offra 
sina  p-a  intressen.  Hans  p-a  insats  där- 
vidlag nid  ej  underskattas.  Pen  ingripa 
(till  förmän  för  ~9.  Söka  framhålla  det 
p-a,  de  p-a  insatserna  i  historien.  P-en  gör 
det  mig  ingenting.  Tilläggas  pt  privilegium 
på  ~  (t.  e.  ett  apotek).  Låta  ngn  pen  um- 
gälla (ngt).  Göra  ngn  p-en  ansvarig  för '^. 
Föll  det  er  alls  in,  att  p.  frihet  /  snarare 
är  sinnets  frihet  än  magens  frihetf  B. 
Gripenberg.  Bland  dem  blev  Jakob  Ceder- 
ström  snart  en  huvudperson,  dels  pä  grund 
av  sin  p)-a  ställning  ~,  dels  ~  Elof  Tegnér. 
Ha  en  stark  j)-  ställning.  P.  renlighet.  För 
övrigt  är  det  mycket  att  anmärka  på  den 
p-a  putseyi  krigs.  —  Pt  1.  Pen  påskrift  på 
brev  =  privat.  2)  Märk  bl.  a.  a)  Åläggas 
p.  inställelse  (till  nästa  rättegångsdag).  Pen 
känd,  närvarande.  Vara  p-en  tillstädes.  In- 
finna sig  p-en.  b)  ' Du  ,  p-i  pronomen  för 
2  pers.  (sing.).  c)  Ett  par  små  enkla  strofer  ~ 
men  icke  utan  en  varmt  p.  accent  Ew. 
Wrangel.  Soyn  skatta  just  den  ohöljdast  pa 
tonen  E.  Kihlman.  Pt  formad  stil  Ruben 
Berg.  Hans  stil  är  mycket  p.,  med  helt 
karaktäristiska  brytningar  i  syntax  och  ett 
djärvt  ordförråd.  —  Opersonlig,  d)  Partisk 
o.  d.  Jjåta  saken  fä  en  rent  p.  behandling. 
Låta  det  pa,  p-a  hänsyn  avgöra  valet.  P-a 
angrepp.  Han  är  alltid  så  p.  (,  ehuru  han 
ständigt  för  objektiviteten  på  t  ung  an f  Där 
har  han  haft  rent  p-a  intressen  att  bevaka 
och  har  därför  haft  svårt  att  bevara  sin 
opartiskhet.  Syn.  (ibl.:)  mänsklig,  lekamlig, 
egen,  enskild,  privat,  kroppslig,  i  egen 
person,  individuell(t  utformad),  självstän- 
dig, originell ;  subjektiv,  partisk,  egoistisk, 
osaklig;  (p-en  ibl.:)  själv,  utan  mellanhand, 
direkt,  med  sin  person,  kroppsligen. 

—  Personliggöra,  skr.  Skalderna  ^ 
personliggjorde  naturkrafterna  V.  Rydberg. 
—  Den  nya  förinnerligade,  per sonliggj orda 


frälsnings-  och  trosuppfattningen  Nord. 
Fara.^  P.  de  abstrakta  begreppen.  Syn.  se 
personifiera,  -het,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Mer 
abstr.  a)  Är  det  kanske  så,  att  j}-  vinnes, 
när  man  glömmer  sig  själv  och  tjänar  det 
opersonliga  och  det  överpersonliga?  Georg 
Andrén.  Hela  p-ens  allsidiga  daning  eller 
bildning  ~  Hj.  Alving.  Fegheten  plånar 
faktiskt  ut  hela  pen  Öv.  fr.  Sigrid  Boo. 
Behärska  sin  omgivning  genom  sin  (över- 
lägsna) p.  Om  pen  saknar  fäste,  mål  och 
mening,  blir  vårt  liv  ~  Jane  Gernandt- 
Claine.  P-ens  klyvning,  ett  problem,  som  i 
den  mndärna  själsforskningen  och  själsläke- 
konsten spelar  en  högviktig  roll  E.  Hedén. 
b)  I  plur.  Gä,  komma  in  på  p-er  person- 
liga förolämpningar  o.  anspelningar,  per- 
sonliga fhdn  Bom  böra  vara  helgade,  en- 
skilda fhdn,  personliga  (fel  o.)  svagheter. 
2)  Konkretare.  Originell  var  han  som  få  — 
en  p.  för  sig  Hj.  Lundgren.  [Synes  Söder- 
blom] mig  ha  varit  den  mest  livfyllda  pen 
vid  konferensen  Öv.  fr.  G.  K.  A.  Bell.  Att 
hustrun  måste  pä  egen  hand  bli  en  p.  ~  E. 
Hedén.  En  storslagen,  helgjuten,  utpräglad 
p.  Starka  p-er.  Hans  vinnande  p.  Att  låta 
folket  rösta  pä  p-er  och  icke  pä  nummer- 
karlar ~  T.  Segerstedt.  Eti  lärarperson- 
lighet  av  ovanligt  mätt.  II.  Ssgr.  Ex.:  Före- 
drag av  rektor  Manfred  Björkquist:  P-sfost- 
ran  1933.  Ett  levande,  p-sfärgat  intresse 
för  ~  W.  Swahn.  P-sklyvning  (sällsynt) 
sjukligt  tillstånd  varvid  den  sjuke  ter  sig 
som  en  annan  vkn  ej  känner  till  sin  egen 
förtid  utan  synes  nödgad  att  'lära  sig  allt 
på  nytt'  (V.  Wigert);  icke-fackl.  ung.  = 
tillstånd  då  man  känner  sig  som  två  per- 
soner (sinsemellan  oförenliga).  P-skrav. 
Maskinkultur eyi  ochp-slivet,  diskussion  1932. 
En  självständig  och  i  hög  grad  p-spräglad 
åskådning  Hj.  Alving.  Syn.  1)  a)  (ibl.:) 
(människo)själ,  människans  väsen,  den  inre 
människan;  2) 'riktig  människa', (utpräglad) 
karaktär,  självständigt  tänkande  människa 
(med  principer). 

Perspektiv  (pärspä-);  -et  (fackl.  i  bet. 
Ib^även  -en),  =  1.  -er.  1)  Mål.  m.  m. 
a)  Återgivandet  av  ett  föremål  (en  solid 
figur)  på  ett  plan  så  att  det  ter  sig  'figur- 
riktigt'  från  betraktarens  synpunkt,  plan- 
bild som  ger  intryck  av  föremålets  ut- 
sträckning i  rummet;  en  tavlas  1.  ritnings 
osv.  djup,  dess  förmåga  att  ge  riktig  före- 
ställning om  former  o.  avstånd  (samt  luft, 
skuggor,  färger)  o.  d.;  ett  landskaps  1.  en 
utsikts  avstånds-  o.  luftförhållanden  o.  d., 
deras  sätt  att  te  sig  i  färg  o.  form  för  det 
mänskliga  ögat.  P-et  i  tavlan  är  felaktigt. 
Är  det  blott  fråga  om  ett  föremåls  punkter 
och  linjer,  kallas  p-et  linear-  1.  linjeper- 
spektiv; luftp-et  avser  luftens,  färgernas  och 
reflexernas  avbildning;  skuggp-et  avser  be- 
stämmande  av   de  skuggor  de  upplysta  de- 


117 


Perspektiv — Peso 


118 


lama  av  föremålet  kasta;  ibland  talas  också 
om  färgperspektiv,  vilket  (enl.  Tikkanen) 
vill  säga  de?i  Ijusfyllda  luftens  inverkan 
på  koloriten,  b)  Fackl.  Utan  plur.  P-lära. 
Lärare  i  p.  vid  Konstakademien. 

2)  Friare  o.  bildl.  a)  De  överbyggda  trotto- 
arerna med  sina  vackra  pelarperspektiv  Ax. 
Gadolin.  Och  traktens  j^.  av  gård  vid  gård  /  ~ 
Viggo  Loos.  Så  att  man  såg  den  ena  skogs- 
toppen dyka  upp  över  den  andra  i  ett  för- 
tonande p.  Edv.  Hammarstedt.  Då  man 
nalkas  Voss,  vidgar  sig  p-et  Signe  Lyth. 
Frdii  salsfönstren  öppnar  sig  ett  p.  av  hol- 
mar och  fjärdar.  I  det  ändlösa  p-et  av  två 
motsatta  speglar  S.  Siwertz.  h)  Det  är  precis 
samma  hisnande  p.  inåt  en  kropp  som  utåt 
världsrymden  J.  Hemmer.  Att  göra  raska 
svep  över  provinsen  och  belysa  den  i  brett 
p.  A.  Österling.  Isoleringen  ~  visar  honom 
livet  i  bittert  klart  p:  ~  O.  Wieselgren. 
Hos  Bellman  saknas  helt  och  hållet  det  kos- 
miska p-et  i  Oxenstiernas  nattdikt  N.  Afze- 
lius.  De  sakna  blick  för  p-et  och  se  blott 
det  för  ögonen  är.  I  Hermione  understrykes 
det  världshistoriska  p-et  ytterligare  däri- 
genom att  ~  M.  Lamm.  För  att  ge  det  rik- 
tiga p-et  dt  ~.  Vidga  p-et.  Gåvan  att  se 
(t)  stora  p.  ~.  [Eftervärlden]  skall  se  till- 
dragelserna under  ett  annat p.  T.  Segerstedt. 
Att  på  grund  av  tidsavståndet  p-en  lätt  för- 
skjuta sig  Eva  Arads.  Trots  det  korta  tids- 
p-et  Nils  Forssell,  c)  Måla  ett  lockande 
(framtids)perspektiv  för  ngn.  Som  öppnar 
p-et  mot  ett  liv  i  lugn  och  fred.  Men  att 
större  p.  öppnade  sig  för  Hazelius'  blick 
redan  nu,  ser  man  av  ~  Fr.  Böök.  Ett 
mörkt  p.  öppnades  för  hans  ögon  W.  Ham- 
menhög.  Det  glada  p.,  som  nu  upprullades 
för  hans  inre  syn.  Med  ett  dygns  karcer 
på  vatten  och  bröd  i  p.  Eric  Bahne.  Ett 
liv  i  elände  med  fattighuset  som  p)-  ~  V. 
Berger.  En  jul  i  mörker  är  ännu  det  dystra 
p-et  för  många  familjer  1917.  • —  Med  gene- 
ralstrejken som  framtidsperspektiv. 

Syn.  1)  b)  p-lära;  2)  (ibl.  mer  1.  mindre 
nära:)  avstånd(sförhållanden),  avståndsver- 
kan; vid(sträckt)  utsikt  1.  utblick,  anblick  ; 
räcka,  länga;  på  avstånd  1.  i  fjärran  sig 
förtonande  (ut)8yn,  fjärrsyn,  förtonande 
sceneri,  'rymd',  'djup',  "luff;  (att  allt  får 
1.  att  ge)  de  rätta  proportionerna  (o.  den 
rätta  färgen  o.  bakgrunden);  rätta  avstån- 
det (för  bedömningen);  'sikt';  blick,  över- 
blick; synvinkel,  aspekt;  framtidsvy,  fram- 
tida utsikt(er),  ngt  att  blicka  fram  mot. 

—  Perspektivbild.  P-ens  uppkomst. 
-lär|a;  -are.  Även  =  lärobok  i  p-a.  Akade- 
miens p-are  G.  Pauli,  -målning,  -ritning, 
-skiss.  P.,  iitvisande  nuvarande  och  pla- 
nerad bebyggelse  i  kvarteret  Fritiof  Ups. 
Nya  Tidn.  ^'/-i  1933.  -studie,  -studijum. 
Med  brinnande  iver  bedrivna  per  ^.  J.  Tik- 
kanen. -teckning.  —  Perspektivisk,  -t. 


Perspektiv-;  tecknad  1.  målad  i  överens- 
stämmelse med  perspektivläran;  framstäl- 
lande på  avstånd  sedda  föremål;  sedd  un- 
der visst  perspektiv  1.  på  (visst)  avstånd 
(bildl.),  'fördjupad'.  P-t  förkorta.  Det  p-a 
seendet.  Använder  man  två  lika  bilder  i  bredd, 
kan  man  se  bilden  p-t,  i  p).  fördjupning.  — 
Erfarenheter,  som  te  sig  som  rena  under, 
nu   när   man   ser   dem  p-t  Julia  Svedelius. 

Persyader|a  (pä);  -ade,  -as;  -ing  (med 
plur.).  Övertala,  intala;  truga,  nödga,  iv- 
rigt bjuda.  Jag  har  ju  alldeles  glömt  att 
p-a  (gästerna  att  äta  mera)  Märta  Hessel- 
man  1925.  Hugg  in  först,  Petterson,  vi  äro 
hemma  här,  p-ade  jag  Alb.  Engström. 

Pert,  sjöv.  Stavas  i  SAOL*  blott  part 
(se  d.  o.). 

Perte'ntlig(pärtän-);  -t-,  -are;  -het.  Gärna 
sydsv.  Ängsligt  noggrann  (om  renligliet  o. 
ordning),  prudentlig.  Som  var  gammaldags 
»jo.»  och  alltid  hade  till  ha7ids  de  sirligaste 
svar  och  vändningar  Emma  Bendz.  Lång- 
samt och  p-t  V.  Benedictsson. 

Peru(vi)än,  -en,  -er  1.  Peru(vi)än|are, 
-ar(e)n,  -are;  -sk  (-t). 

Peruk,  -en,  -er.  1)  Löshår  (fästat  på  en 
huva).  Han  har  inte  eget  här,  han  har, 
bär  p.  Bära  kalott  i  stället  för  p.  Allo7ige- 
eller  lockperuk.  Varvid  pen  fastnade  i  en 
gren,  revs  loss  och  blottade  en  skalle,  glatt 
som  en  biljardboll.  Och  ryckte  på  p-en,  som 
alltid  satt  på  sned  '^.  Lägga  av  sig  pen.  Lös-; 
fruntimmersperuk.  2)  Bildl.;  gärna  värd.  1. 
skämts,  a)  Om  vanligt  hår.  Rycka  ngn  i  p-en, 
i  håret,  kalufsen.  Jag  ska  gå  å  få  av  mej 
p-en,  de7i  äför  lång.  b)  Mindre  vanl.  Gammal 
man  med  p.  Ungdomen,  när  den  ~  inte  behöver 
hyckla  för  ossp-er  R.  Schildt.  —  Perukhår. 
-makar|e,  -(e)n,  -e;-bod;  -sax.  (Hår)frisör, 
hårklippare;  mer  säll.  i  'egentligaste'  bet. 
-mössa  till  baddräkt,  -prydd.  Enp.  engelsk 
advokat,  -stil  barockstil.  -stock  dels  = 
träkubb  i  form  av  ett  människohuvud  över 
vkn  peruker  göras;  dels  =  (gammal)  stofil, 
träbock,  trögskalle,  stockkonservativ  per- 
son, -tid.  Pen:  mitten  av  1600-talet  till 
omkr.  1800.  -väsen|(de).  Det  gamla  akade- 
miska p-det  G.  O.  Hyltén-Cavallius. 

Perve'rs  (pä-ä-);  -t,  -are;  -het  1.  -itet  (-en, 
-er).  Förvänd,  sjukligt  1.  onaturligt  lastbar, 
mot  naturen  1.  naturvidrig  (särsk.  ifråga 
om  det  sexuella).  Ha  pa  böjelser.  — 
Olyckligtvis  ligger  det  en  underlig  j).  tjus- 
ning i  onda  gärningar  ~.  Gripen  av  en  p. 
förstörelselusta.  Byggnaden  är  så  fruktans- 
värt ful,  att  den  får  ett  skimmer  av  p.  skön- 
het M.  Rogberg. 

Pesét|a  (akut);  -an,  -a  1.  -as;  -astycke. 
Spanskt  mynt  (ä  100  centimos);  sept.  1934 
ung.  —  54  öre.  —  PéSO  (akut);  -n,  =  1.  -s. 
Mynt  i  Argentina  o.  en  del  andra  sydameri- 
kanska stater ;  i  Argentina  sept.  1934  en  pap- 
perspeso  ung.  =  1.08.  En p.  å  100  centavos. 


119 


Pessimism — Peta 


120' 


Pessimi's|m   (pä-);     men;    -t   (-en,   -er; 

-isk).  Motsatt  optimism.  1)  P-in.  Sjunka 
ned  i  människoförakt  och  pm.  Någon  natt- 
svart p-m  i  avseende  på  vår  ekonomiska 
framtid  behöver  Ivar  Kreugers  död  ej  fram- 
kalla, skriver  Karlstads-Tidningen  1932. 
Läkarens  p-m  smittade  även  den  sjuke  och 
hans  omgicning.  Filosofiskt  ha  Schopenhauer 
och  von  Hartmann  ~  satt  p-men  i  system 
G.  Oxenstierna.  2)  P-t.  Jfr  IV.  1171  (opti- 
mist). En  ohjälplig  p-t.  Som  sann  p-t  är 
Lagerkvist  mycket  intresserad  av  lytta  män- 
niskor, ej  minst  puckelryggar  E.  Hedén. 
Man  kan  bli  p-t  för  mindre.  3)  P-tisk. 
P-tiskt  Can)lagd.  Ha  p-tiska  funderingar 
(angående  ~).  Såg  p-tiskt  på  förhållandena 
i  Ryssland.  Han  är  visserligen  p-tisk,  men 
aldrig  tragisk.  Som  bekant  finns  det  ett 
p-tiskt  ordspråk,  som  säger,  att  ingen  glädje 
varar  beständigt  Douglas  Melin.  Syn. 
1)  mörk  syn  på  livet,  böjelse  att  se  allt  i 
svart,  'svartseende',  'svartsyn',  mörk  livs- 
syn, 'livsbitterket',  åsikten  att  det  onda  i 
världen  överväger  1.  att  allt  skall  gå  illa 
1.  bli  allt  sämre  o.  sämre,  modstnlenhet 
o.  förtvivlan  om  framtiden;  2)  'svartskå- 
dare',  person  med  dyster  livsåskådning  1. 
som  ser  mörkt  på  livet,  som  alltid  spår 
olycka,  olycksprofet;  3) 'svart',  'mörk',  'livs- 
bitter',  (livs)förbittrad,  hopplös  o.  mod- 
stulen. 

Pest  (pä-);  -en,  -er  (grav).  1)  Huvudbet. 
Böldpest  1.  en  form  därav  med  namnet 
lungpest.  Sista  gången  (böld)p-en  härjade 
hos  oss  var  1710;  'digerdöden'  var  en  2)-epi- 
demi;  numer  förekomma  blott  undantagsfall 
i  europeiska  hamnar,  dit  p)-en  förts  genom 
sjömän;  spridandet  av  p-bacilleyi  sker  före- 
trädesvis genom  råttor.  2)  Som  sista  ssgsled 
nyttjas  'pest'  även  om  en  hel  del  djursjuk- 
domar. T.  e.  a)  Boskaps-  1.  kreatursj^en  har 
ej  förekommit  hos  oss  sedan  1700-talet; 
är  stationär  på  de  asiatiska  stäpperna. 
b)  Svinpest.  Som  epidemi  uppträdde  svin- 
p-en  i  Sverge  1887,  men  har  sedan  blott  före- 
kommit sporadiskt,  c)  Hönspest.  d)  Kräft- 
pest.  Kräftp  ens  gåta  löst:  Parasitsvamp ,  ej 
bakterie  sjukdomens  orsak,  säger  dr  Nybelin 
1934.  3)  Förr  nyttjades  ordet  om  varje 
farsot  1.  epidemi  med  större  dödlighet  o. 
därpå  återgår  i  allm.  den  allmännare  o. 
bildl.  användningen  av  ordet,  a.)  Jag  skall 
slå  dem  med  p.  och  förgöra  dem  Bibeln. 
Spå  p.  och  örlig.  Inbillning  är  värre  än 
p-en.  Liderligheten  spred  sig  som  en  p.  i 
de  högsta  kretsarna  i  Ryssland.  Fly,  sky 
ngn  som  p-en.  Hade  skytt  tanken  på  fattig- 
vården som  pen.  Och  de  utländska  läro- 
anstalterna hatade  han  som  ^j-e?x.  b)  Ngt 
åld.  Svor  p.  och  död,  p>.  och  förbannelse 
över'^.  c)  t  Den  grå  p-en> ,  som  spritsmugg- 
lingen och  langningen  döpts  till  efter  den 
ofta  förekommande  grå  färgen  pä  drinkar 


och  smuggelkärl  1932.  d)  Då  en  andlig  p, 
(med  tungomålstalande  och  sjuklig  extas) 
härjade  i  socknarna,  e)  Tennpest  varigm 
tennet  frätee  sönder,  f)  Vattenpest  Elodea. 
canadensis,  en  vattenväxt  som  sprider  sig 
våldsamt.  Syn.  1)  böld-  I.  bubon-  1.  ori- 
entalisk pest;  2) (härjande)  farsot  1.  epidemi, 
pestilens,  pestilentia  1.  pestilentie. 

—  Pestartad.  En  p.  sjukdom,  som  smög 
i  svältens  spår.  Sprida  sig  med  p.  snabb- 
het, -bacill  1.  -bakterie.  Bacillus  pestis. 
-böld.  Även  bildl.  T.  e.:  Predikanten  vid 
Stockholms  rannsakningsfängelse  sätter  fing- 
ret på  p-er  i  samhället.  Syndikalisierna  en 
pi.på  den  socialistiska  organismen,  -epidemi., 
-fläck.  Även  bildl.  -fri.  S.  Paolo  de  Loanda, 
som  av  svenske  konsuln  rapporterats  ]).  1925. 
-fylld.  P-a  ångor,  dunster.  -förande.  P. 
sumpmarker,  gaser.  -hål.  Rio,  som  förr 
var  ett  j;.,  där  gula  febern  ständigt  härjade. 
-härd.  1)  Egentl.  Orientens  p-ar.  2)  Ofta 
bildl.  Furugårdsnazismen  är  en  p.  i  vårt 
offentliga  liv  Nya  Dagl.  Alleh.  1934.  Den 
moraliska  p.,  som  deyina  stad  utgör,  -härjad.- 
Som  i  en  p.  stad.  I  nyligen  [av  kräftpest] 
p-e  vattenområdeti  Nord.  Fam.^  -luft  ofta 
friare  o.  bildl.  -ort.  En  känd  p.  -rot  se 
pestilensrot.  -rörd  'rörd'  dvs.  angripen  av 
pesten,  -serum.  -sjuk;  -dom.  De  p-a.  T 
p-a  länder  Sven  Hedin,  -skrap;  -slik- 
nande.  Se  pestilensrot.  -sniitt|a;  -ad. 
Egentl.  o.  bildl.  Föra  p-a  med  sig.  Oul 
flagga  som  tecken,  att  man  kommer  frän 
p-ad  ort.  Som  flydde  han  från  ett p-at  hus. 
Icke  p-at  vatten  (ej  smittat  av  kräftpest) 
1912.    -ångor.    -år.     Under  p. 

—  Pestile'n|s  (-äns)_;_  -sen,  -ser;  -srot 
(Petasites  ofticinalis).  Även  'pestilen [^tia' 
(-tian,  -tior)  1.  'pestilen|tie'  (-tien,  -tier).  Aid. 
(utom  'p-srot').  Jfr  pest.  Och  hunger,  örlig, 
p-s  /  för  här  ja  ~  E.  A.  Karlfeldt.  Om  hunger- 
och  dyr  tid,  om  krig  och  p-tia  Maths  Holm- 
ström. Och  p-tiens  fasor  Emil  Kléen.  — 
Ngn  gång  även  bildl.  t.  e.  Långt  innan 
den  socialistiska  p-f?fl?i  gjort  sig  påmind 
Kabbarp.  —  P-sroten  ~  var  under  medel- 
tiden och  renässansen  högt  uppskattad  som 
preservativ  mot  pesten  R.  Sernander.  P-sro- 
tens  väldiga  blad,  som  fullständigt  täckte 
marken  på  åtskilliga  kvadratmeter. 

Pet,  -et.  Ngt  värd.  Ssgr  kunna  i  allra, 
även  ansluta  sig  till  verbet  o.  stå  efter 
detta.  Utan  alliför  mycket  p.  med  småde- 
taljer. Och  portionen  ~  skulle  ätas  upp  utan 
muck,  p.  eller  grin  H.  Rydin.  Tnte  kan  jag 
sitta  med  det  där  fruntimmersjj-et  och  fiska 
efter  kärnorna  med  en  hårnål!  Jeanna  Oter- 
dahl.  • —  Pet|a,  -ade,  -as;  p-a  bort  m  m.  fl.  se 
bortp-a  osv.;  [are,  mest  som  sista  ssgsled; 
-erl];  -ning.  I.  Vanl.  verbformer.  1)  P-a 
inte  på  bordet,  det  är  nymålat!  Hon  ska 
då  p-a  pä  allting!  Märken  efter  smutsiga 
barnfingrar,  som  p-at  i  boken.  —  P-a  hål  på 


11 


121 


Peta — Petroleum 


122 


■1.  i  ngt.  —  P-a  naglarna,  (sig  i)  tänderna 
(med  tandp-are) ,  sig  i  öronen,  (sig  i)  Jiäsan. 
■^1  fy,  fy^  utbrast  hon,  jag  tror  du  p-ar 
näsan!  Hj.  Bergman.  En  kvist,  som  p-ade 
mig  rätt  i  ögat,  när  ~.  —  Det  finns  inget 
värre,  än  nar  folk  sitter  och  p-ar  i  maten 
(å  inte  vill  äta)  I  Filip  satt  litet imrken  och 
pade  i  sin  spenat  Hj.  Söderberg.  2)  Bildl. 
Di  tror,  att  lian  ska  bli  ji-ad  från  jilatsen, 
bli  p-ad  vid  höstoalen  (av  en  socialist)  mista 
platsen;  falla  igenom.  II.  Verbalsubst. 
Tand-,  nagelp-are.  —  Den  lille  näsp-aren 
Ottilia  Adelborg.  —  Det  minutiösaste  detalj- 
p-eri.  —  All  p-ning  i  maten  bestraffades 
strängt.  Syn.  I.  1)  (näavist  1.  okynnigt  1. 
oförsiktigt)  beröra  1.  vidröra  ru  (med  fingret 
1.  d.),  (i bl.  nära)  sätta  märken  på  (med 
fingrarna),  fingra  1.  känna  1.  tumma  1.  ta 
på,  ibl.  känna  1.  treva  på;  ibl.  rensa  1. 
putsa;  2)  bortdriva  (U  (o.  ta  ngns  plats).  — 
Petarbete.  Hade  med  ett  oändligt  tålamod 
gjort  det  sista  p-t  färdigt,  då  ~  Arv.  Hj. 
Uggla,  öv.  -förnäm  småförnäm,  sirlig, 
sipp.  -göra.  Att  rensa  abborre  är  ett  otrev- 
ligt p.  Ett  j}.,  som  tar  på  ögonen.  De  ä  ettp., 
de  där  me,  sa  inbrottstjuven  till  urmakarn. 
Syn.  pet,  knåp(göra).  -moj,  -en.  Värd., 
skämts,  om  automatisk  telefon  (med  'finger- 
skiva')- Även  Lidingö  får  >p.>  under  1933 
Sv.  Dagbl.  1932.  Pen  redan  på  avskriv- 
ning;  experiment  med  ett  slags  tangentbord 
i  London  ib.  1934.  -noga.  Ngt  vani.  Skulle 
jag  vara  så  där  p.,  skulle  jag  aldrig  få 
något  ur  händerna.  Och  i  allmänhet  är  jag 
inte  vad  man  kallar  p).  Ernst  Lundqvist, 
öv.    Syn.  se  petig. 

—  Petig,  -t,  -are;  -het  (ibl.  med  plur.). 
Han  har  en  svårläst  och  p.  stil.  När 
man  sitter  med  så  här  (små)p-t  arbete.  — 
Det  duger  inte  att  vara  för  j)-  (i  arbetet). 
Blir  p-are  och  mer  ängsligt  noggrann  för 
var  dag.  P.  med  sin  toalett.  Håller  en  p. 
ordning  p>å  allt  E.  Diktonius.  [Lägger 
mindre  vikt]  vid  den  p-t  utarbetade  enskild- 
heten E.  Hedén.  I  detta  p-t  ordentliga  hem. 
—  Det  drag  av  p-het  och  småaktig  självisk- 
het, som  ibland  sticker  fram  Jeanna  Oter- 
dahl.  Eh  hel  del  smdp-heter,  som  han  lade 
en  viss  vikt  vid  M.  Hellberg.  Syn.  liten 
o.  hopträngd,  knåpig;  pet-  1.  smånoga,  se 
f.  ö.  minutiös  o.  pedantisk. 

Péterspenning  (grav).  Mest  i  best. 
sing.  =  skatt  till  påvestolen  från  vissa 
kristna  länder  under  medeltiden. 

Petimat|er  (akut);  -ern,  -rar.  Förr  stavat 
franskt:  petitmaitre.  (Löjlig)  sprätt,  mode- 
narr,  (mode)lejon;  småpetig  pedant.  En 
liten  p-er  med  tillgjorda,  trippande  steg  och 
svängande  en  smal  käpp  mellan  tummen  och 
pekfingret.  —  Peti't  (även  utt.  petT);  -en; 
-notis;  -rad;  -stil.  Somliga  stycken  äro  satta 
utan  mellanslag,  noterna  som  vanligt  med  j). 
I  en  p-notis   längst  ner  på  sidan  behagade 


tidningen  verkligen  meddela  sitt  misstag. 
Syn.  finstil,  liten  stil.  —  Petite'ss  (-ässj; 
-en,  -er.  ömåsak,  obetydlighet;  småaktighet, 
petighet.  Förlora  sig  i  p-er.  Hela  saken 
är  ju  en  p. 

Petition,  -en,  -er;  -slista;  -srätt;  -svag; 
-er|a  (-ade,  [-as];  -ing);  -är  (-(e)n,  -er).  1)  Itigd 
med,  inge,  inlämna  en  p.  (om  ~).  En  p. 
uppsattes,  som  inom  en  vecka  fått  femtusen 
underskrifter.  Delta  i,  vara  med  om  en  p. 
Pen  beviljades,  xippiogs  nådigt,  avvisades. 
De  här  ä  ju  inte  en  växel,  de  ä  en  p.,  sa 
bankdirektörn  till  studenten,  som  kom  med 
sju  namn  på  växeln.  —  Gå  omkring  med  en 
p-slista  och  samla  underskrifter.  Gå  p-svägen. 
I  p-sväg  ämb.  o.  d.  2)  Djur-  och  naturskydds- 
vännerna p-era  om  fågelskydd  i  Stockliolm 
1918.  Länsbokhållarna  p-era  hos  regeringen 
om  titelns  utbytande  mot  benämning ,  som  ~ 
1934.  3)  P-ärerna  påpeka  därvid,  att  ~  de 
p-erande.  Syn.  1)  ansökan,  l)egäran,  fram- 
ställning, anhållan,  hemställan,  böneskrift, 
supplik;  2)  inlämna  1.  delta  i  osv.  en  p.; 
3)  undertecknare  av  en  _p.  —  Petltjum 
(grav);  -um  [1.  -umet],  -a.  Äskande,  anslags- 
krav,  begärt  anslag;  önskemål.  Så  har 
medicinska  fakulteten  i  Lund  icke  i  år  upp- 
tagit p-um  om  en  professur  i  hygien.  Upp- 
sala universitets  p-a  för  kommande  läsår. 
Riksdagsp-a.  —  Förbereda  årets  p-aärenden. 

Petrificer|a  (pe-  kort  1.  långt);  -ade,  -as; 
-ing  (även  konkr.).  Särsk.  som  bildl.  även 
'petrifiera'.  Förstena,  förvandla  till  sten. 
P-ade  stubbar  och  träd.  —  Här  blir  man 
sä  grymt  p-ad,  och  brist  på  konstnärligt 
umgänge  gör,  att  ~  Alb.  Edelfelt.  —  Petri- 
fikät,  -et,  =  1.  -er;  -(s)samling.  Förstenat 
djur  1.  växt,  förstening,  ibl.  fossil.  Perna 
på  stranden  intill  Visby  stadsmur  äro  nu- 
mer så  gott  som  fullständigt  bortplockade 
av  turister.  Ask,  vars  lock  är  j^^ytt  ined 
j)-er,  hopfogade  med  lim.  Trilobiterna,  bland 
Visby  p-er  mest  eftersökta  av  oss  barn.  — 
Ibl.  även  bildl.  Geologen  Fridolin  Sand- 
berger,  ett  trumpet,  gråhårigt  p.  med  åsikter 
skenbart  stammande  från  p)rekambriska  ska- 
pelseperioden A.  Klinckowström.  I  alla  kul- 
turfolks sjjråk  kan  man  upptäcka  talrika 
p.  (stelnade  uttryck,  arkaismer,  ålderdom- 
ligheter) A.  Hammarström.  —  Petrografl, 
-(e)n;  petrogräfisk  (-t).  Bergartslära.  P-en 
sysslar  dels  med  bergarternas  systematik  och 
beskrivning,  dels  med  deras  (särsk.  de  erup- 
tivas)  bildning.  Man  skulle  kunna  likna 
mineralogien  vid  bokstäverna, pen  vid  orden 
och  geologien  vid  satserna  A.  G.  Högbom 
1922.   Docent  vid  Stockholms  högskola  i  p-i 

0.  malmgeoloqi    1918.     Petrogräfisk  geologi 

1.  p-i  Nord^  Fam.''  (1908). 

—  Petröleum(akutl.  grav); -et.  Anslut- 
ningen till  de  föreg.  tämligen  svag.  Jfr 
nafta.  I.  Enkelt.  1)  Av  p.  framställes 
fotogen.     Världens  djupaste  borrhål  för  p. 


123 


Petroleum— Piano^ 


124 


finns  (1931)  i  Kalifornien  och  är  uppmätt 
till  omkr.  3,057  m.  Sverge  äger  sedan  1929 
ett  oljeraffinaderi  för  p.  i  Nynäshamn. 
2)  Särök.  i  Finl.  ofta  =  fotogen.  Jfr  t.  e. 
nedan  p-kök  o.  plampa.  II.  Segr  ha  petro- 
leum- (ngn  gång  därjämte  petroleums-). 
P-driven  motorbåt.  P-fat.  Ett  rikt  pfynd. 
Nya  pfält.  Ny  p-liamn  i  Rotterdam  (.1933). 
P-knngar  och  kopparkungar  '^.  Gick  in  för 
att  tända  p)köket  R.  Schildt.  En  brinnande 
plampa  H.  Hildén.  En  insektspriita  med 
plösning,  vilken  betydligt  dämpade  myggens 
raseri  8ven  Haglund.  P-motor.  P-raffina- 
deri.  I  de  flesta  p-sorter  Sv.  Arrhenius. 
Baku,  p-staden.  P-stinkande.  P-tank.  Jor- 
dens p)-tillgångar .  P-tåg.  P-dngor.  P-dngare. 
Syn.   bergolja,  nafta,  13'solja,  ibl.  fotogen. 

Petscha'ft.  i  SAOL»  blott  'pitschaft' 
(se  d.  o.) 

Pe'tt|er  (pä- ;  akut);  -ern,  -rar.  Mest  som 
sista  ssgsled.  Värd.  1)  Jfr  'pelle'.  Pjosk-, 
viktigp  er.  2)  Kaffepanna.  Mor  Metta  hade 
per  j)å  elden  Anna  Björkman.     Kaffep-er. 

Petuni|a  (akut);  -an,  -or;  -akruka.  En 
prydnadsväxt  med  trattlika  blommor  i  olika 
färger  (t.  e.  djupviolett).  Särsk.  =  Petunia 
hybrida.     HängjJ-a. 

Pfa'lzgrev]e  (ofta  utt.  utan  p-);  -skåp; 
-inna;  -lig;  pfalzisk  (t).  Hist.  1)  Tysk  riks- 
furste. Pen  vid  Rhen,  härskare  över  kur- 
furstendömet  Pfalz.  P-en  Johan  Kasimir 
av  Pfalz- Ziveibrilcken,  Karl  X  Gustavs 
fader.  2)  Pfalziska  huset,  ätten  innehade 
1654 — 1720  Sverges  tron. 

Pfe'nnig  (pfä-);  -en,  =  1.  -e.  Jfr  mark^  I. 
En  mark  a  100  p(-e)  sept.  1934  =  omkr. 
1.56. 

Pia'ff,  -en;  -er|a  (-ade;  -ing,  med  plur.). 
I  ridkonsten:  trav  på  stället.  3Ied  ett 
p-era7ide,  frustande  spami  G.  T.  Gullberg. 

Pianino  (akut);  -t,  -n.  På  p-t  äro  strän- 
garna stående,  på  jnanot  liggande.  År  1823 
konstruerades  det  första  pi-t.  Den  gamla 
utspelta  taffeln,  som  nu  fick  efterträdas  av 
ett  modärnt p.  —  Piani'ssimo  (mest  akut); 
som  subst.  -t,  -n;  -passage;  -spel  m.  fi.  Mus. 
Två  ord.  Ibl.  även  bildl.  I.  Subst.  Ställe 
som  föredras  mkt  svagt.  Hans  p-n  voro 
oöveriräffiiga  i  sin  mjukhet  och  ~.  Ett  p., 
fint  som  filigran  A.  Randel.  /  ett  döende 
]}.  —  P-kören  i  andra  akten  M.  Pergament. 
II.  Adv.  Mycket  svagt.  Ofta  förkortat 'pp.' 
Piano  p.  'ppp.'  =  så  svagt  som  möjligt.  — 
Piani'st,  -en,  -er;  -utbildning  m.  fl.;  -isk 
(-t).  Pianospelare  1.  -spelerska,  pianovirtuos, 
pianokonstnär.  En  av  våra  förnämsta  p)-er. 
Utbilda  sig  till  p.  Med  da7ismusik  av  en 
hyrd  p.  Biografpianist  1918.  Skjut  inte  på 
2^en,  han  gör  så  gott  han  kan!  —  Studerar 
i  p-klassen  för  professor  Lundberg.  [Rach- 
maninoffs]  demoniskt  fascinerande  p-skap 
T.  Rangström  1928.  —  Stor  j)-isk  färdig- 
het.   [Beethovens]  p-iska  verk  O.  Rabenius. 


—  Piäno^akut); -t, -n.  1)  P-t,  förr  kallat 
p-forte  eller  fortepiano,  konstruerades  1709 
av  B.  Cristofori  i  Florens  och  hade  intill 
1750  blott  fiygelform.  Han  [Schubert] ,  som 
hade  skrivit  An  die  Musik,  hade  inte  ens  ett 
eget  ]}■  Ax.  Munthe.  De  stackars  sönder- 
hackade p-na  i  de  rika  salongerna  C. -A. 
Bulander.  Ostämda  hotellpn.  P-t  behöver 
stämmas  (om).  P.  får  i  radio  gärna  en 
glasklingande  ton.  Självs]?elande  p.  [auto- 
piano]  1920.  Elektriska  repro  du  ktionsp-n 
1927.  2)  Hon  spelar  p.  känsligt  och  med  upp- 
fattning. Dunka,  klinkap.,p)å  p(-t).  Hamra 
2}å  p-t.  Hon  har  sjjelat  j^-,  lärt  sig  spela 
p.  för  Rik.  Andersso7i.  Arrangerad  för  p. 
Sonat  för  p.  och  fiol.  Vid  p-t  satt '^.  Ackom- 
pagnera  ngn  på  p)-  Fantisera  vid,  pjd  p-t. 
Syn.  fortepiano  o.  pianoforte  (åld.),  (ibl. 
nära;)  taffel,  pianino,  flygel. 

—  Pianoackompanj latris;  -atör;  -e 
mang.  -affär,  -arbetare.  -bygg|are;  -e. 
Fackl.  Berömda  svenska  pare  äro  bl.  a. 
Malmsjö  och  Hofifmann,  i  TyMand  Bech- 
stein  och  Bluthner,  i  Neivyork  Steimvay  & 
So?is.  -fabrik;  -ant.  -fo'rte  (-få-);  -t,  -n. 
Aid.  för  piano^  (se  d.  o.  1).  -fot.  Piano- 
fötter av  tjockt  pressat  glas.    -hammare. 

Till  beklädnad  av  p.  -hand|el; -lare.  -kla- 
viatur, -klink;  -ande.  P.  över  och  under, 
på  alla  tider  på  dagen  I  P-ande  tingdomar. 
-komposition,  -konsert.  1)  Ger  i  afton 
(en)  p.  med  biträde  av  violinisten  Marteau. 
2)  Max  Pauers  storliniga  gestaltning  av 
p-en  i  Ess-dur  (av  Beethoven)  1927.  -lager, 
-lampa,  -lektion.  Ge  p-er.  -magasin 
pianoafiär,  -lager,  -handel  o.  d.  -musik, 
-nummer,  -och  orgelfabrik,  -sak.  Mest 
i  plur.  Skrev  5  symfofiiska  dikter  ~,  p-er 
och  sånger  m.  m.  Nord.  Fam.-  -skölja. 
1)  Rik.  Anderssons  p>-a.  2)  Lärobok  1.  metod 
i  pianospelning.  Aloys  Hennes'  p-a.  -snic- 
kare, -solo.  -spel;  -apparat  (självspe- 
iande  piano);  -are;  -erska;  -ning.  -stake. 
P.  för  elektriskt  ljus.  -stol.  -sträng,  -ställ; 
-are.  Ty  aldrig  såg  man  ett  nothäfte  2)d 
hans  p-are  Åke  Hasselblad.  -stämmja. 
Vem  svarar  för,  sköter  p-anf  -stäm|mare; 
-ning.  Tala  vid  en  skicklig  p-mare.  -tan- 
gent, -trio.  P-r  av  Me7idelsohn,Schumann, 
Schubert  Fr.  Wulff.  -tråd.  Hårdaste  stål- 
tråd använd  till  pianosträngar,  i  motor- 
cyklar o.  flygmaskiner  m.  m.  [Flyj^kroppens 
askribbor]  stagade  med  p.  T.  Ångström. 
-utdrag  t.  e.  ur  en  opera,    -virtuos. 

—  Piäno^  (akut);  subst.  o.  adv.  (som 
subst.  -t,  -n);  -nål.  Förkortat  'p.'  1)  Just  när 
det  ena  klämtslaget  förtonade  i  ett  döende 
p.,  tog  det  andra  vidifortefortissimoJac. 
Ahrenberg.  2)  Adv.  a)Egentl.  Den  passa- 
gen måste  spelas,  tas  (mer)  p.  —  Hit  an- 
sluter sig :  Tahnaskinsnålar  ~  eoctra  svag 
ton,  s.  k.  p-nål  Åhlén  &  Holm.  b)  Bildl. 
Ngt  värd.     Kan  du  inte  tat  lite  (mer)  p.f 


f 


125 


Piano^ — Piedestal 


126 


lite  lugnare  1.  långsammare,  mindre  nervöst. 
Och  har  smått  och  p.  börjat  med  mina  y öro- 
mål på  ~  A.  Törneros.  Syn.  2)  svagt, 
sakta.  —  Pianöl|a  (-åla;  grav  1.  akut);  -an, 
-or.  Självspelande  piano,  pianospelappa- 
rat. Ett  tredje  piano  med  en  p)-ci  framför 
Stephanie  Beyel.  På  egna  känslor  snåla,  / 
ert  liv  går  mest  på  låti,  /  ni  spela  —  p-a  / 
och  sjunga  —  grammofon  Per- Uno  Bolin- 
der.  —  P-aapparater  kanna  inbyggas  i 
vanliga  pianon  Tob.  Norlind.  Halvdöd  reste 
jag  mig  från  p-asitsen  och  ~  Stephanie 
Beyel.  När  p-atekniken  lärt  sig  behärska 
legatospelet  Gus.  Mattsson. 

Piassäva  (grav  1.  akut);  -n;  -kvast; 
-tross  m.  fl.  Fibrer  ur  bladslidorna  av 
flera  palmer  t.  e.  p-palmen  (Attalea  funi- 
fera);  nyttjad  till  kvastar,  borstar,  penslar, 
tågverk  m.  m.  P-?i,  som  här  fås  av  fibrer 
från  palmen  Leopoldinia  jnassava-^  Douglas 
Melin.  Kvastar  av  ren,  prima  j).  Spisel- 
borste  av  mörk  p.  Ligger  förankrad  med 
grova  p-irossar  Douglas  Melin. 

Pia'st|er  (akut);  -ern,  -er  1.  -rar.  På  ett 
turkiskt  pund  (f.  n.,  1934,  =  Kr.  16.40)  gä 
100  ])-er  ä  40  p)ara.  För  lumpna  fem  p-rars 
skull  Fr.  Böök. 

Pia'zz|a  (-ts-  1.  -ss-;  akut  1.  grav);  -an, 
-or;  -e'tt|a  (-ä-;  akut  1.  grav;  =  litet  torg). 
(Italienskt  ord  för)  torg.  De  små  gränderna, 
som  stråla  ut  från  p)-an  Harry  Blomberg. 
Då  p-orna  svärma  av  brunstekta  violförsäl- 
jerskor  A.  Österling.  —  På  alla  de  små 
mörka,  fuktiga  p-ettorna  gingo  rosenförsäl- 
jare och  ~  Öv.  fr.  M.  Serao. 

Picc-  se  pick-. 

Pick'  se  pack^ 

Pick',  -et,  =.  Mindre  vanl.  Hörde  sjmr- 
varnas  ivriga  p>-  i  frölådan.  —  Tre  skarjM 
p>.  i  poleringen  visade,  att  en  skarp  fågel- 
näbb varit  i  verksamhet.  —  Pick^,  -en,  -ar. 
Ldls.  o.  fackl.  =  (bröd)pigg  1.  (bröd)nagg. 
Jfr  d.  o.  —  Pickja,  -ade,  -as;  p-a  I  sig; 
p-a  upp  (U  m.  fl.  se  upp-a  osv.;  -ning  (med 
plur.).  I.  Träns.  1.  intr.  1)  Hönsen  p-a, 
tupparna  gala  och  smågrisarna  grymta  Emil 
Melander.  Dit  fåglarna  komma  för  att 
p-a  på  frukterna,  p-a  (i  det  multnande  träet) 
efter  larver.  En  ivrigt  p-ande  hackspett. 
Talgoxens  2>o.'>^de  på  fönsterblecket.  —  P-a 
korn,  brödsmulor.  Där  hönsen  gick  ochp-ade 
havre.  Så  tyst,  att  på  fönsterträt  /  satt 
sparven  i  lugn  och  2^-ade  vingen  V.  v.  Hei- 
denstam.  —  Och  hackspetten  pade  flisor  / 
ur  barken  på  asp>  och  tall  Harry  Blomberg. 
P-a  hål  på  ngt.  —  Alldeles  som  nötväckan  p-ar 
i  sig  hampfrö.  2)  Ldls.,  fackl.  Pa  knäcke- 
bröd. [Potatis] äp)plena  p>-as  med  en  silver- 
gaffel och  läggas  ett  dygn  i  kallt  vatten  Stina 
Hofrén.  3)  Men  slapp  hon  inte  sitta  på  ett 
kontor  och 2>ci på  maskin?  Harry  Blomberg. 
II.  Blott  intr.  1)  Det  är  tyst  i  rummet,  man 
hör  blott  väggklockan  p-a  Jeanna  Oterdahl. 


Golvklockan  j;-ade  så  hårt,  att  jag  måste 
stanna  2)endeln  för  att  få  sova.  Urets 
2)-ningar.  2)  Det  klack  till  i  mig,  hjärtat 
2)-ade  fortare,  och  ~.  Ett  p)-ande  hjärta. 
S)Det  par  i  öronsnibbarna  Elsa  Lindberg. 
Syn.  I.  1)  hacka  1.  'hamra'  1.  plocka  med 
näbben;  2)  nagga,  sticka;  3)  knacka,  'dunka'; 
II.  1)  ticka,  'knäppa';  2)  slå,  klappa; 
3)  pulsera. 

Pi'ckelhuv|a  (grav).  Hjälm  1.  kask  med 
uppstående  spets.  Konsta2)eln  (tar  av  2>an 
och  torkar  svetten)  Strindberg.  Pulispyorna 
komma  snart  att  försvinna  även  vid  Stock- 
holms p)oliskår  1921.  Ibl.  även  om  person 
(polis,  gendarm). 

Pi'ckels  (akut);  den-kön;  -beredning; 
-burk.  Grönsaker  inlagda  i  starkt  kryddad 
ättika.  Till  p.  beredas  bl.  a.  gurkor,  blom- 
kål, kapris  och  bönor.  Blomknop2iarna  och 
de  omogna  krassefrukterna  ha  skar2)  smak 
och  användas  i  p>-  Nord.  Fam."   Engelsk  2)- 

Pi'ckhågad.  Värd.  Att  han  kände  sig 
p>.  att  om  möjligt  tillmötesgå  [denna  origi- 
nella anhållan]  Kabbarp.  P.  2^å  att  göra 
ngt.  De  ä  jag  inte  mycke  p>-  pd.  Syn. 
livad  (för),  pigg  (på). 

Pickni'ck  (1.  pi'-,  då  med  akut  1.  grav); 
-en,  -er  1.  -ar;  -flaska;  -korg;  -skinka;  -säll- 
skap; -tillställning;  -ja  (-ade,  [-as]).  Utflykt 
1.  (framdukad)  måltid  i  det  gröna  (där  var 
o.  en  lämnar  sitt  bidrag  till  matsäcken). 
Pen  2)å  eti  av  holmarna  i  Ekens  skärgård, 
där  hela  ötis  herrskapsungdom  2>lägade  delta. 
Kring  en  U2)2>dukad  p.  Ellen  Lundberg- 
Nyblom.  Kokta  p-skinkor,  konserverade  i 
burkar.  —  P-ande  stockholmare  S.  Siwertz. 
Vid  små  2)-er  jjd  Djurgården,  ut  till  Djur- 
gården. Samlas  till  2>C''''  ^<'^d  ~  C.  Fors- 
strand.  [Och  krdkfamiljerna]  höllo  2)å  med 
2)ar  bland  träden  H.  Hultenberg,  öv. 

Pi'ckol|a  (-å  ;  akut);  -an,  [-or];  -aflöjt 
m.  fl.  (med  grav).  Liten  (högre  stämd)  flöjt, 
oktavflöjt.  En  ^>rt  gäll  genom  larmet  sig 
tränger  O.  Thunman.  [Hösten]  kan  blåsa 
basun  i  skorstenarna  och  j^-a  i  fönster- 
sptringorna  Levi  Rickson.  —  Den  allra  obe- 
tydligaste p)-nblåsare  i  den  stora  skaldeorkes- 
tern C.  G.  Laurin.  Fåglarna  spela  2>nflx)jt 
i  trädto2J2Mrna  och  ~  S.  Dahllöf .  P-aflöjtens 
visslande  toner.  Kunde  trissa  upp  mig  till 
2)-atoner,  som  gingo  genom  märg  och  ben  ~ 
Aug.  Hallner. 

Pi'ckolo  (två  korta  å;  akut);  -n,  [-s].  Ho- 
tellpojke; 'smörgåsnisse'.  Hotellets  minsta 
2).  Ax.  Ahlman.  Som  portiern  mindes,  sedan 
han  var  p.  2}å  Pré  Catelan  'Mari  Mihi'. 

Piedestal,  -en,  -er;  -duk.  Även  'pjede- 
stäl'  (o.  ibl.  med  kort  a).  Fotstäl](ning), 
ofta  för  byst  1.  staty  o.  d.  En  svartbetsad 
2).  i  2}^^^'^.fo'>"^,  som  up)2)bar  en  p«^m.  — 
Märk  bildl.  uttr.  som:  Sätta  ngn  2>d  en  p. 
sätta  högt,  framhålla  hans  förtjänster, 
hissa  upp'   hm,    ibl.   dyrka  1.   överskatta 


127 


Piedestal — Pigg^ 


128 


En  politiker,  sam  fallit  från  sin  p.  eller 
gjort  Jiasko  Ellen  Lundberg-Nyblom.  Alla 
konstnärer,  författare  och  tmikare  flyttas 
på  detta  sätt  fram  och  tillbaka  mellan  j^en 
och  skamvrån  T.  Segerstedt. 

Pierrot  stavas  nu  även  (efter  uttalet) 
pjärrå  (se  d.  o.)- 

Pietet  (,3-stavigt);  -en.  I.  Enkelt.  Med 
en  p.,  som  icke  förefaller  hycklad.  Av  p. 
för  faderns  minne.  Som  dhöres  med  skyl- 
dig p.  Ha  med  berömvärd  p.  sörjt  för,  att 
allt  fått  förbli  vid  det  gamla.  Den  varma 
p.,  med  vilken  allt  är  tillvarataget  Hj.  Lund- 
gren. II.  Ssgr.  Ex.:  Det  psfulla  sätt  på 
vilket  Scholander  restaurerat  det  gamla 
Bååthska  palatset  på  Blasieholmen.  En  tid, 
som  ej  visste  vad  psfidlhet  mot  gamla  min- 
nesmärke7i  ville  säga.  P-sfyllda  människor 
ha  sökt  rädda  vad  räddas  kunde.  Driven 
av  verklig  p-skänsla  (för  ålderdomen).  En 
j)-slös  nydaningstid.  Denna  dikt  behandlas 
av  utgivaren  på  ett  än  pslösare  sätt.  Åttio- 
talets programmatiska  p-slöshet  M.  Lamm. 
En  del  möbler,  som  för  Ellen  hade  psvärde 
Gurli  Linder.  Syn.  vördnadCskänsla), 
vördnadsfuU  tillgivenhet,  aktning  för 
de(t)  gamla,  (samvetsgrann)  hänsynsfullhet, 
grannlagenhet,  hänsyn.  —  Pieti's|m,  -men ; 
-t  (-en,  -er;  -isk,  -t).  Religiös  riktning  som 
särskilt  betonar  vikten  av  ett  fromt  liv; 
ibl.  =  känslobetonad  (ofta  ngt  asketisk) 
fromhet,  läseri.  Den  konservativa  jj-wew 
i  Sverge  börjar  på  1600-talet  med  påverkan 
från  Spener;  på  1700-talet  tog  p-men  intryck 
från  Dippel  och  bland  ledare  märkes  dä 
Sven  Rosén;  den  på  1800-ialet framträdande 
gammalp-men  (Nyman,  Sellergren,  Tern- 
ström)  fortlever  ännu  i  södra  Småland  och 
Blekinge.  —  Urban  Hjärne  kun  enl.  Lin- 
derholm kallas  'Sverges  förste  kände  egent- 
lige p-t'.  'P-ten',  en  religiös  iippbyggelse- 
tidskrift,  grundad  1842,  skött  bl.  a.  av  C. 
O.  Rosenius  och  (från  1868)  P.  P.  Wal- 
denström. —  P-tledare.  —  P-tiska  konven- 
tiklar.  Där  ~  Eric  Tollstadius  predikade 
i  p-tisk  anda.  En  trång,  självsäker  och  hård 
p-tisk  rikttiing.  P-tisk  stränghet.  Jag  tycker 
illa  om  all  aggressiv  ortodoxi,  den  må  vara 
p-tisk  eller  sovjetistisk  C.  G.  Laurin.  Den 
utpräglat  p-tiske,  mystiskt  fromme  Rudin 
Lydia  Wahlström. 

PiffS  [-enj.  Ngt  värd.  Sätta  p.  j)å  såsen 
genom,  med  lite  dill.  De  ä  ingen  p.  på  honom. 
Hade  en  viss  storstadsmässig  T>p.>  i  sitt 
yttre  'Sigurd'.  De  ä  en  viss  p.  på  allt  va 
hon  gör.  Köp  något  med  p.  i,  som  det  är  p. 
på!  ngt  stiligt.  Litet  skvaller  sätter  alltid 
p.  på  enformigheten  S.  A.  Duse.  Och  du 
kan  ju  själv  ~  sätta  litet  journalistisk  p. 
på  det  Hj.  Söderberg.  Kvickheter  med  både 
p.  och  skärpa.  Den  enda  lilla  ])en  i  denna  ~ 
historia  A.  T.  Gellerstedt.  Som  satt  den 
rätta  p)-en  jji  det  hela.  Syn.  krydda,  smak. 


'stil',  'sprätt',  'ruff',  snits(ighet),  (allt)  som 
gör  sig,  ibl.  elegans,  ibl.  'färg(klick)',  piffig- 
het,  s',ch)vung,  udd,  ibl.  ngt  raftinerat.  — 
Piff|a^  upp  fu,  -ade,  -as;  -ning.  —  Piffig, 
-t,  -are;  -liet.  Ngt  värd.  Hon  varierar  sin 
klädsel  med  smak  och  är  alltid  p.  En  p. 
ny  servetbrytning.  Med  sin  p-a  fru  Ax. 
Engdahl.  En  del  ^p-ai>  smårätter  från 
Köpenhamn.  De  stiligaste  och  p>-aste  [offi- 
cerarna] i  hela  Europa  Lili  Ziedner.  Syn. 
stilig,  pigg,  'kilig',  kul;  jfr  f.  ö.  piff^  ovan. 

Pijff-,  interj.  Ansluts  ibl.  till  piff^  Skott- 
härmande.  Ofta  i  sammanställningen  P., 
P'^ff>  l^iijfl  —  Piff|a-,  -ade,  [-as].  Värd. 
Skjutit  och  p>-at  på  gräsänder  och  skrakar 
A.  Hammarström.  Ett  oavbrutet  skjutande 
och  pande  And.  Ramsay. 

Pig|a,  -an,  -or.  Ordet  anses  numer  gärna 
som  en  ngt  föraktlig  benämning  på  'hus- 
jungfru', 'hembiträde'  o.  d.;  ibl.  dock  'ke- 
lande'. I.  Enkelt.  1)  Tjäna  som  simpel 
p-a.  En  p-a  på  landet.  Vill  gå  i  hatt  och 
inte  länyre  heta  p-a.  En  dalkulla,  som 
tjänade  p-a  i  en  annan  gård  i  byn  E.  Modin. 
Vad  tn  p-a  hinner  uträtta,  då  hon  vill  S. 
E.  Wacklin.  Tyst  p-orl  sa  köksan.  —  Bond-, 
ensam-,  gås-,  hus-,  inne-,  köks-,  la(du)gårds-, 
Ull-,  sommar-,  tjänste-,  ute-,  vall-,  vävpiga. 
Jungfru  Maria  nyckelp-a.  2)  Vart  ska  vi 
rida?  I  Till  en  liten  p-a.  Det  får  du  ej, 
min  lilla  p-a.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ett  typiskt 
p-brev  med  en  förskräcklig  stavning.  Usch, 
såna  p-fasonerl  På  hösten,  just  i  p-flytt- 
ningen-B.  VVedberg.  P-grann  jfr  t.  e.  bond- 
grann.  Dora  tyckte  det  var  p-göra  ~  Fr. 
G.  Bengtsson.  Omedelbart  innanför  köket 
låg  p-kammaren,  möblerad  med  ~  J.  G. 
Andersson.  P-lock  (-et,  =),  skämts.  =  drag- 
spel. Smeker  hennes  öra  med  ~  p-lockslåt,  ty 
p>igorna  äro  visserligen  titdöda,  men  p-locken 
leva  evinnerligen  'Dan'.  P-lön.  Läsa  mest 
p-romaner  (Courths  Mahler).  Vara  p-sjuk 
eller  ha  psjukan,  dvs.  ont  i  hela  kroppen 
mindre  känt.  Lyssna  till  p-skvaller.  En 
riktig  j)-slinka.  S.  k.  pigspråk  C.  J.  L. 
Almquist.  I  ett  långt,  ~  p-stavat  brev  1913. 
Pstavning  usel  stavning  (som  röjer  obild- 
ning). P-stil  'egentl.'  o.  bildl.  Hon  kimde 
inte  heller  få  hjälpa  till  med  p-sysslorna, 
ty  det  var  också  opassa7ide  Fanny  Alving. 
Att  förrätta  sådana  jisysslor  som  att  bädda 
sin  säng.  En  ptjusande  provryttare  G. 
Castrén.  Att  vara  p-tjusare  till  yrket  är 
lika  knoddigt  som  att  dricka  punsch  Ax. 
Grafström.  Enp-tjusartyp.  Göra  p-tjänst. 
Syn.  (finare  äro:)  tjänst(e)tiicka,  tjänarinna, 
(hus)jungfru,  hembiträde;  (mer  slangartat 
är)  pigesch.  —  Pigésch,  -en,  -er.  Bra  värd., 
slangartat.  Och  nu  sitter  han  ~  hos  ]>erna 
i  köket  Alb.  Engström. 

PiSSS  "6n,  -ar.  1)  Skridskorna  voro  av 
trä  med  en  skena  i  kölen;  de  fästes  medelst 
en  p.,  för  vilken  borrades  ett  hål  i  klacken 


129 


Pigg'  — Pik 


130 


Gurli  Linder.  Ta  bort  parna  i  skorna. 
Fiskredskap  med  p  ar  utan  hulling.  Hennes 
ulliya  hår  var  Jiätat  i  tjogtals  minimala 
flätor,  som  stodo  rätt  ut  från  huvudet  nom 
p-arna  på  ett  piggsvin  Ellen  Lundberg- 
Nyblom.  Några  stora  hundar  med  j är np-ar 
i  halsbanden.  Brödnngg  med  stålp-ar.  Ispiqg. 
2)  Brödpigg    att    picka   bröd    uied.     Syn. 

1)  (mer  1.  mindre  nära  stå;)  tagg,  spetsig 
ten,  dubb,  nagel,  pligg,  brodd,  torn,  dorn; 

2)  ;,bröd)pick,  nagg.  —  Piggform|ad;  -ig. 
Pigg-  eller  taggformade  huggredskap  som 
ljuster  och  pik.  Med  små  piga  taggar  G. 
Kolthoff.  -lik,  -t.  -rad.  [Spännets  yta] 
är  genom  två  per  ~  med  sex  piggar  i  varje 
rad  uppdelad  i  fyra  fält  A.  Stavenow.  -SVin. 
Hos  p-en  (gnagare,  som  stå  nära  igel- 
kotten) och  särsk.  hos  de  egentliga  p-en 
(släktet  Hystrix)  träffas  de  största  taggarna 
inom  hela  djurriket.  Att  många  av  kar- 
larna sågo  ut  som  ]).  om  hakan  Carl  Ankar- 

^  crona.  —  Man  gör  inga  bröstdukar  av  p-s- 
hudar.    P-stårta  med  piggar  av  uppstående 

\  mandelbitar,  -var, -en  [1.  -n],  -ar;  -(.sifilém.fl. 
Bothus  maximus  (en  flundrefisk).  Hos  pen 
är  ögonsidan  beströdd  med  taggiga  benknölar. 
P-ens  kött  är  mycket  välsmakande.  Stekt 
p.  —  PigglaS  -ade,  -as;  -ning  (med  plur.). 
Fackl.  Så  pade  de  mig,  så  de  kunde  pa 
ihjäl  mig,  sade  limpan.  Falu  knäckebröd, 
p-at  och  naggat  ~  Annons  1928  —  Piggig, 
-t,  -are;  -het.  Mindre  vanl.  [Igelkottsungar- 
nas] p-a  pälsar  A.  T.  Geilerstedt.  Att  skin- 
net är  p-t,  kommer  sig  av  ~. 

PiS&"j   -t,    -are.     I.  Enkelt.     Kroppsligt 

0.  andligt.  1)  a)  Kom  ner  vid  tolvtiden  ut- 
sövd och  p.  Då  blodet  kommit  i  omlopp, 
kände  han  sig  rättp.  igen.  Na  börjar  dti  visst 
bli  p-are.  P.  och  kry.  P.  och  rask.  P.  och 
nyter.  P.  och  duktig.  P.  som  en  mört.  Med 
p-a,  spelande  ögon.  Såg  väldigt  p.  och  käck 
ut.  Morgonpigg.  Betydligt  p-are  till  humöret 
blev  han,  då  ~.  Stämningen  blev  inte pare 
av  att  ~.  Rosorna  stå  så  p-a  efter  regnet. 
b)  Pojken  ser  p.  ut,  ser  ut  att  vara  p.  och 
vaken.  Den  p-aste  flickan  i  skolan.  Särskilt 
p.  i  räkning.  2)  Han  blev  genast  p.  piå 
saken  och  ^  Sten  Bergman.  Var  just  inte 
vidare  p.  x>^  C't^  släppa  sin  enda  dotter  in 
på  ~  teaterbanan  Lili  Ziedner.  En  hummer 
är  '^  p  på  slagsmål  S.  Barthel.  Våldsamt  p. 
på  livet  C.  G.  Laurin.  Livspigg.  II.  Ssgr. 
Med  tilltagande  p-het  (och  livlighet).  P-ögd 
som  en  mus.  En  p-ögd  och  vaken  resenär 
Allan  Bergstrand.  Syn.  kry,  rask,  frisk 
(som  en  nötkärna);  spelande,  livlig,  'vaken', 
kvick,  rapp,  flink;  med  snabb  uppfattning 

1.  vaken  iakttagelse,  som  har  lätt  att  fatta, 
begåvad,  intelligent.  —  Piggla"  på  sig, 
-ade,  -as;  -ning.  Pade  dock  snart  på  sig 
och  glömde  totalt  sin  trötthet,  när  ~  E.  v. 
Otter.  P.  till  sig.  Du  ska  se,  han  p-ar 
nog   till  sig,  bara  examen  är  över  tar  opp 

V.  5  —  Nusvensk  ordbok. 


sig  (igen),  blir  fri8k(are)  1.  kryare.  P.  upp  ni. 
—  Piggn|a  till  [m],  -ade;  [ing]. 

Pigme'nt  (-mänt);  -et,  =  [1.  -er].  Ämne 
som  ger  föremål  färg  (i  levande  organis- 
mer o.  särsk.  djurvärlden),  färgämne.  Gärna 
fackl.  En  egendomlig  benägenhet  hos  hud- 
p-et  att  avsätta  sig  fläcktals,  som  ger  upp- 
hov till  fräknar  (p-fläckar).  —  Pigment- 
bildning. Abnormt  stark  p.  -fläck(ar) 
fräknar,  leverfläck(ar).  -grad.  Den  väx- 
lande pen  (hudfärgen)  hos  olika  individer 
och  raser,  -lager.  Omgivna  av  ett  p.  -pap- 
per. Jag  skaffade  mig  p.  i  så  många  färger, 
som  ~  O.  Gjerdman.  -rik.  Den  ~  p-a 
kärlhinnan  [i  ögat]  Hj.  Öhrvall.  Den  p-a 
överhuden,  -tryck.  Fotogr.  Koltryck(8förfa- 
rande).  Abstr.  o.  kon  kr.  P-et  blir  använd- 
bart för  vardagsbruk  (genom  en  Upj^sala- 
fotografs  förenklade  metod)  1933.  —  Pig- 
menterjad;  -ing.  Fackl.  De  andra  voro  ~ 
normalt  p-ade,  då  de  först,  visade  sig,  men 
i  lampskenet  förlorade  en  av  dem  all  färg 
så  när  som  på  en  grön  kant  Torsten  Pehr- 
son,  öv.  fr.  Beebe.  Hos  den  nyfödde  är  håret 
endast  svagt  pat  M.  Asplund.  Brunp-ad 
hud  F.  W.  Westerlund.  [I)å  i  de  varma  län- 
derna] inflyttade  ])ersoner  med  ljusare  färg 
innan  kort  få  ökad  ping  ib.    Syn.  färgad. 

Pik,  -en,  -ar.  Skulle  även  kunna  betrak- 
tas som  tre  1.  fyra  ord.  A)  Krigs.  m.  m. 
I.  Enkelt.  1)  Gammalt  stötvapen  med  långt 
träskaft  och  smal  järnspets.  Pen  undan- 
trängdes under  1700-talet  av  bajonetten. 
2)  Allmännare.  En  polis  fick  kaskp-en  in- 
slagen i  hjässan  tvärs  genom  kasken  K.  G. 
Ossiannilsson.  —  100  ptar  par  till  skid- 
stavar.  —  Ispik.  II.  Ssgr.  Ex.:  1)  Ett  par 
p-förande  kosacker  And.  Ramsay.  Och  nästan 
alla  blöder  av  p-stygn  E.  Hornborg.  2)  Med 
yxor  och  p  hackor  höggo  de  sig  väg  över  de 
isiga  stupen  ~  Öv.  fr.  Essad  Bey.  De  tunga 
piskorna  A.  Gadolin.  Gå  med  j)-stav  och 
tiggarpåse  på  landsvägarna  jfr  pika  I. 
B)  Smal  bergsspets,  bergskägla  (t.  e.  i 
Alperna  o.  Pyrenéerna).  I.  Enkelt.  De  ~ 
blå  bergs])-arna  borta  vid  horisonten  Eric 
Hultman.  Adams  p.  (en  väldig  ensam 
bergskägla  på  Ceylon)  H.  Mörne.  Pen  på 
Teneriffa.  II.  Ssg.  Viloplats  för  trötta 
^-6es%are  Birgit  Sparre.  C)Sjöv.  1)  Förli- 
gaste 1.  akterligaste  delen  av  ett  fartygs 
rum  under  däck.  En  matros,  som  satt  hop- 
kriqyen  på  en  sjömanskista  framme  i  p-en 
R.  Holmström.  2)  Aktre  övre  hörnet  av 
gaffel(segel).  Pfall  x  klofall.  D)  Bildl.' 
Spetsighet,  spydighet,  stickord,  (elak  1. 
ironisk)  hänsyftning  1.  anspelning  1.  anty- 
dan, uddighet,  sarkasm,  giftighet.  Skulle 
det  vara  en  p.  åt  mig,  det  där?  Rik.  Lind- 
ström. Jag  förstod  nog  p-en,  fast  han  va 
fin,  sa  han  som  blev  kallad  fähund.  Ge  ngn 
en  p.  (för  ngt).  Han  blev  röd  i  synen  och 
svalde  p-en  H.  Wranér. 


131 


Pika— Pilskytt 


132 


—  Pik|a,  -ade,  -as;  [-are;  -ning].  Kan 
betraktas  som  två  ord.  I.  Värd.,  slang- 
artat.  Jfr  pik  A  II  2  (pikstav).  Och  snart 
får  man  väl  ut  och  pa  Petrus  Norberg. 
Landa  vägspare  luffare.  II.  Bildl.'  Jfr  pik  D. 
Och  han  njöt  av  att  p-a  oss  för  vårt 
språk  och  våra  egenheter  Ellen  Lundberg- 
Nyl>lotn.  Men  i  åratal  fick  jng  tåligt  finna 
mig  i  att  bli  pad  för  att  jag  inlåtit  mig 
med  henne  Ruth  Wedin  Rolhstein,  öv.  Syn. 
I.  'landsvägspika',  ge  sig  ut  på  1.  vara  på 
luffen,  luffa  (landsvägen);  II.  ge  (ngn)  en 
pik  1.  ett  stickord  o.  d. 

Fikadör  (år);  -en,  -er.  Nutida  namn 
på  toreador,  tjurfäktare.  Med  svag  anslut- 
ning till  de  föreg. 

Pika'nt  (-angt);  =,-are;  -sås  (en  slags 
skarpsås);  -erl  (-et,  -er).  Med  ngn  anslut- 
ning till  pik  o.  pika.  Egenti.  o.  ofta  bildl. 
I.  1)  Pfpparn  ger  såsen  en  p-nre  smak. 
överstesill  i  p-sås  Percy  Lutk  1923  Med 
en  p  ,  men  något  kväljande  doft.  2,  Mycket 
vacker  och  utrustad  med  det  p-a  plus,  som 
vissa  män  värdera  sd  högt  ~  A.  Sörlin. 
Med  en  viss  svaghet  för  det  p-a.  Vädrade 
något  nervkittlande  och  p.  E.  Palm.  P-a 
ungkarlshistorier.  II.  P-eri.  1)  Excellera 
med  p-erier  i  matväg.  2)  De  två  skilsmässor, 
som  gåvo  p-eri  åt  livet  i  de  Fem  Städerna 
Öv.  fr.  A.  Bennett.  Vetskapen  härom  hade 
skänkt  en  p-eriets  krydda  åt  hans  besök. 
Men  det  har  onekligen  sitt  p-eri  att  se  detta 
kronviftne  träda  opåkallat  inför  skranket 
(bildl.).  Syn.  I.  (starkt)  kryddad,  skarp, 
brännande,  stark,  stickande,  retande,  kitt- 
lande för  gommen;  nervkittlande,  som  retar 
nyfikenheten  1.  sinnena,  sinnesretande,  pif- 
fig,  rafflande;  lockande,  fängslande  gm  el- 
dighet o.  liv;  (ibl  :)  'pepprad  ,  'magstark', 
uddig,  u<ldvass;  II.  (p-eri  ibl.:)  ett  eget  1. 
egendomligt  I.  sitt  särskilda  intresse,  piff, 
'krvilda'. 

Pikare'sk  (-ask);  -en,  -er  1.  oftare 
-roman.     Hkälmroman. 

Piké',  -(e)n  1.  -(e)t,  -er;  -halsduk;  -klän- 
ning; -knapp;  -mönster;  -täcke;  -veck  (till 
skjorta);  -väst.  Ett  slags  tätt  bomullstyg 
med  fördjupningar  o.  upphöjningar.  Hak- 
lapp av  vit  p.,  kantad  med  gavser.  Men 
ännu  i  denna  dag  tycker  jng  hon  kunde  gett 
Gerda  och  mig  en  vit  p-klänning  rar,  när 
vi  gingo  på  barnbaler  Alma  Söderhjelm. 
Vit  väfit  med  p-knappar. 

Piké'*,  f-n];  -lek  (kortlek  där  hackorna 
f.  o.  m  tvåan  t.  o.  m.  sexan  tagits  bort). 
P.  spdas  med  32  kort;  de  två  spelarna  få 
12  kort  var;  resten  utgör  talong. 

Piker|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.).  Kan 
fattas  som  två  ord.  I.  Fackl.  Göra  (tyg) 
uddigt  i  kanten,  udda,  'utsticka'.  P-nd  vit 
damkraqe.  En,  magnifik  bukett,  hårt  bunden 
och  nedstucken  i  ufp-at  glanspapper  Elsb. 
Funch.  II.  Förnärma,  göra  stucken  1.  stött, 


såra,  kränka,  'sticka',  reta.  Jag  blev  nog  lite 
pad  av  hennes  självsäkerhet.  En  aning 
p-ad  över,  efter  vad  som  förefallit. 

Piket,  -en,  -er.  (Trupp)avdelning  som 
hållea  i  beredskap;  mindre  polisstyrka 
städse  beredd  att  rycka  ut.  Under  en  de- 
monstration ~  gav  gendarmerip-en  eld  lb20. 
Kosack-,  säkerhets-,  polispiket.  —  Maria- 
polisen har  fått  ny  p-bil  1931.  Polisens 
p-vagn  eftersändes  ~  1921.  Syn.  bered- 
skap. 

Piktur,  -(e)n,  -er.  Handstil.  Ha  en  tyd- 
lig, vuiker,  avårtydd,  oläslig  p.  Med  för- 
ställd p.    Lägga  om  sin  p.    Darrande  p. 

Pil',  -en,  -ar.  1)  Skjuta  med  p  och  båge. 
P.  med  skaft  av  rör  och  spets  av  metall 
samt  fjäder.  Förgiftade  p  ar  till  blåsrör, 
utan  skaft,  blott  smala,  spetsiga  stickor. 
Och  innan  han  hunnit  få  p.  på  bågen,  var 
fdyeln  försvunnen  E  Grip.  Avskjuta  en  p. 
Pen  flög  från  strängen  och  satt  strax  därpå 
darrande  i  målet.  Lägga  p-en  på  strängen. 
Genomborrad  av  p-ur.  Drog  ut  pen  ur 
såret.  Ta  en  ny  p.  ur  kogret.  Dalpil  med 
rombisk  spets  utan  hullingar  samt  vingar 
av  trä  i  ett  stycke  med  skaftet  2)  1  friare 
uttr.  o.  bildl.  a)  Solen  sken,  bina  surrade, 
svalornas  vackra  p-ar  skur  o  luften  A  Ib. 
Engström.  Silkesstrumpor  med  par.  Tungor, 
även  kallade  p-nr,  fält,  kilar  i  brädspel. 
Pen  utvisar  vindens  riktning.  Spela  gubbe 
och  p.'  kasta  krona  o.  klave.  \i)  Snabb  som 
en  p.  Och  då  for  hon  som  en  p  på  dörren. 
Med  petts  hastighet.  C)  Allt  under  det  att 
en  afrikansk  sol  sänder  sina  glödande  par 
ned  över  våra  huvuden  E.  v.  Otter.  Drabbas 
av  A  mors  p.  Mot  vilka  han  riktar  satirens 
par.  Då  vässer  tadlet  sina  par  M.  Cramser. 
Hans  kvickhets  j)-ar  äro  tämligen  trubbiga. 

—  Pilbeväpnad.  De  p-e  guden  A  mor. 
-broderad.  Mjuka  manschetter  och  p-e 
strumpor  Douglas  Melin.  -båg|e;  -skytt; 
-skytt e.  P-skyttet  har  på  senaste  tid  blivit 
en  modärn  idrott.  -bÖSSa.  -form; -ad; -ig. 
Konstruera  bärplanen  i  p.  T.  Ångström. 
Svagt  p-ade  [bärplnn]  ib.  Strumpor  med 
piga  broderier,  -gift.  Kurare,  namn  på 
flera  slags  p.  nyttjade  av  Sydamerikas  indi- 
aner, -håll.  På  ett  p-s  avstånd  därifrån 
Öv.  fr.  'Fiona  Macleod'.  -kast;  -ning.  Stor 
fest  i  Bladåker  med  tombola,  konditori, 
p-ning,  skjutbana  1931.  -koger,  -lik*; 
-nande^  Växter  med  p-a  blad.  -rak.  Mindre 
vanl.  [Stigen]  gick  pt  vidare  mot  sydost 
'Frank  Heiler'.  -regn.  Att  de  fientliga  fly- 
garna översållat  de  lägrade  trupperna  med 
ett p.  T.  Ångström.  —  Även  bildl.  Solgudens 
p.  slår  -«-  E.  Zilliacus.  Framkallande  ett p. 
av  giftiga  anmärkningar  C.  G.  Laurin. 
-skott.  Med  ett  avatdnd  ~  av  25—30  meter 
—  det  vanliga  hållet  för  p-et  C.  A.  C.  Le- 
wenhaupt.  På  ett  p  s  avstånd  —  På  pshåll 
V.  Rydberg,   -skur  jfr  pilregn,   -skytt;  -e. 


133 


Pilsnabb — Pilgrim 


134 


-snabb.  Med  p.  fart.  Påi>afötier.  På  sina 
p-a  hästar.  P-a svalor.  P-arörelser.  P-t skjuter 
kanoten  ned  för  forsen,  medan  ~.  -spets. 
En  samling  par  frän  stenåldersfolket,  -udd. 
-Ört;  -dläkte.t)  =  Polygonum.  Till  p-släktet 
höra  t.  e.  trampgräset  (P.  aviculare) ,  pen 
(P.  persicaria),  grodp-en  (P.  aniphibium) 
med  sina  skära  blomax,  som,  när  den  växer 
i  vatten,  sticka  upp  över  ytan;  hit  hör  ock 
ormrot fn  (P.  viviparum). 

—  Pil|a,  -ade.  Mindre  vanl.;  gärna  skönl. 
utom  i  lösbar  1.  särekriven  ssg  då  det  mest 
är  värd.  Svalor,  som  p-a  genom  rymden. 
Kom  i  p-ande  fart  flygande  emot  mig  Hen- 
ning Nordlund.  Åtigslupnr  p-ade  om  var- 
andra Bo  Bergman.  —  Hade  barnen  ~  i  fyr- 
språng p-at  till  sina  hem  och  ~  R.  Schildt. 
Om  du  skulle  p-a  efter  det  då  ~  Sigrid 
Stjernswärd.  Å  sd  p-ade  hon  iväg,  så  fort 
de  små  benen  kunde  bära  henne.  Syn.  ila 
pilsnabbt;  fara  av  som  en  pil,  kila  1.  skala 
1.  sno  1.  sätta  1.  lägga  iväg 

Pil%  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Träd  1.  buske 
av  släktet  Öalix.  Stubbåkern  lyser  i  krällen 
vit  I  mot  p-arnas  mörka  vallar  G.  P.  Quist. 
Runtom  stå  knoppande  par  Th.  Tufvesson. 
Med  gavel  skuggad  av  förvridna  p-ar  A. 
Fabler.  P-arnas  gyllene  härigen,  som  bjuda 
bina  dukat  bord.  Molins  fontän  ~  med  de 
japanska  parna  Rugn.  Östberg  —  Vänta 
inte  päron  från  p.l  polskt  ordspråk.  Att 
han  tänkt  hänga  sin  lyra  i ])en  tänkt  sluta 
dikta  (jfr  pilträil).  —  Knäcke-,  korg-,  vit-, 
tårpil.  2)  Material.  Fåtöljmodell  av  prima 
vit  p.  Kampingkorgar  av  p  ,  gidfernissade 
1929.  II.  ösgr  ha  i  regel  pil-,  i  Skåne 
dock  även  pile-.  Syn.  vide,  sälg.  — 
Pilallé.  -buske.  -damm.  De  i  pen  rotande 
ankorna  -fink.  Pasaer  montanus.  Jfr  grå- 
sparv (sista  ex.),  -flätning.  Bricka'^ med 
kant  och  handtag  av  ljus  p.  Nord.  Komp. 
-fåtölj,  -häck.  Vid  pen.  Jfr  pile-  nedan. 
-korg.  -kvist,  -lik"^;  -nande^  P-nande 
träd  med  kvastformiga  kronor  H  Key-Åberg. 
-odling.  Abstr.  o.  konkr.  -träd;  -sberså; 
-shäck.  Pen  bära  /  gullgula  fransar  C  Fr. 
Dahlgren.  De  fångna  judar  i  Babylon, 
vilka  hängde  sina  harpor  i  p-en  och  inte 
kunde  sjunga,  inte  spela,  inte  dnnsa  i  det 
främmande  landet  S.  Lagerlöf  -vall.  Särsk. 
i  Skåne  Jfr  pile-.  Under  en  pil  på  vår 
ena  p.  Hans  Larsson.  Slätten  ~  med  sina 
av  par  inhägnade  marker  Ola  Hansson. 
Skåneslättens  mjuka  p-ar  K  Hedén,  -vidjla. 
Tunnband  av  por.  —  Pile-.  Skånsk  form. 
Några  ex.:  Under  Per  Siverssons  pilehäck 
Hans  Larsson.  N.  W.  Lundh  använder  i 
'Stranden'  på  ett  par  ställen,  för  den  skånska 
tonens  skull,  'pileträd'  jämte  'pilträd'.  Den 
Idftga  pUevallen,  som  skiljer  moderförsam- 
linoen  från  annexet  H.  Wranér. 

Pir,  interj.  o.  adv.  1)  Jäg.  Hetsnings- 
rop  till  hundar.  P.på'nl  P.  (allez) !  Även 


bildl.  2)  Värd.  Sådant  slungar  jag  p.  i 
papperskorgen  vips,  direkt,  genast. 

Pilaff,  -en,  [erj.  Kok.  Orientalisk  rätt 
av  förvällda  risgryn  övergjutna  med  fett 
1.  smält  smör,  beströdd  med  peppar  o 
vanl.  tillsatt  med  hackat  får-  1.  hönskött. 
P.  är  den  turkiska  risrätten,  som  ätes  till 
varje  mål  Stephanie  Beyel.  P.  pä  musslor 
Sv.  Dagbl.  19o3. 

Pila'st|er^akut); -ern,-rar.  Byggn.  P-ern 
är  vanligen  mindre  framspringande  än  halv- 
pelaren och  i  de  flesta  fall  endast  ett  orna- 
ment. P-rarna,  som  flankera  den  öppna  spi- 
sen 'V.  —  Drabantsalarnas  perarkiiektur  [på 
Stockholms  slott]  A.  Stavenow.  Peravdelade 
tegelmurar  C.  G.  Laurin.  Lisen,  perlik- 
natide  'band' .  Syn.  vägg-  1.  mur-  1.  ibl. 
halvpelare. 

Pilerja,  -ade,  -as;  -maskin;  -ing.  Fackl. 
I  den  kalla  tvålmassan  inknåda  luktämnen 

0.  färger  m.  m.  God,  p  ad  tvål  i  stänger. 
Lavendeltvål,  p-ad  ->-. 

Pilgrim  (1.  pil-;  utt.  som  ssg  med  grav; 
säll.  -Im);  -en,  -er.  Botgörare  1.  resande 
stadd  på  vallfart  till  helig  ort;  även  bildl. 

1.  Enkelt.  1)  Egentl  Kristen,  buddistisk, 
muhammedansk  p.  Perna  buro  ofta  en  sär- 
skild dräkt:  grov  kåpa,  stav,  rund  hatt  med 
framtill  uppvikt  brätte  ofta  besatt  med  mus- 
selskal; p.  pä  väg  till  Heliga  landet  bar 
ett  kors  på  hatten  eller  dräkten.  P.  hade 
rätt  att  erhålla  fritt  härbärge,  eld  och  vatten 
under  vägen,  de  fattiga  även  föda  Tor  Andrse. 
En  p.  på  väg  till  Benares,  krypande  på  sina 
knän.  —  När  räven  spelar  p.,  gäller  det  gåsens 
huvud  2  Bildl.  Btiigge  ~  har  sedan  länge 
varit  vallfartsort  för  konstens  per  T.  Fogel- 
qvist.  För  per  till  Naddö.  II.  Ssgr  ha  ^?7- 
grims-  (nästan  alltid  utt.  pi'l-);  blott  i  pil- 
grim(s^skap  även  pilgrim-.  Ex.:  1)  Klädd  i 
p-sdräkf(en).  P-sfalken,  hos  oss  numer  säll- 
synt Falco  peregrinus.  Vi  ära  de  enda 
psfararna  i  kupén  S.  Neander  Nilsson. 
[Från  Tunis]  går  det  p-sfartyg  ~  Öv.  fr. 
Knud  Holmboe.  P-sfäderna  ett  hundratal 
engelska  puritaner  som  1620  på  skeppet 
Mayflower  som  kolonister  överflyttade  till 
Nordamerika.  —  Stadd  på  p-sfärd  till  den 
heliga  graven  i  Jerusalem  vallfärd,  vallfart, 
p-ståg  1.  -vandring  1.  -resa,  ibl.  botresa. 
Hur  denne  rysstrons  svenske  apostel  [Z. 
Höglund]  på  hemvägen  från  en  psfärd  Ull 
sift  heliga  Mekka  [Moskva]  rånades  på  sin 
klocka  T.  Seserstedt.  Han  slutat  p-sfärden 
(sin  jordevandring,  sitt  liv">  Greta  Langen- 
skjöld.  —  /  kåpa  orh  p-shatt.  Den  nya 
merinokappan  med  de  många  p-skraqarna 
Jenny  Engelke.  P-skören  ur  '  Tannhäuser' . 
En  gammal  p-sled  p-sväg.  Underverksor- 
terna bliva  p-sorter,  där  de  troende  undfå 
nådegåvor  E.  v.  Qvanten.  På  en  p-sresa 
till  Rom.  Psskara.  Gripa  p-nstaven  ofta 
bildl.     P-ståget,    som  nu  ringlade   sig  upp 


135 


Pilgrim— Pimpla* 


136 


över  bergskammen  ~.  Den  stora  mela,  den 
ärligen  återkommande  hinduiska  psvand- 
ringen  B.  Gripenberg.  På  gamla  j)-svägar 
egentl.  o.  bildl.  /  ett  ganska  hyggligt  ps- 
värdshus  Ewert  Wrangel.  2)  P-(s)skapet 
under  vårt  korta  jordeliv.  Syn.  vallfärdare, 
vandrare  till  helig  ort. 

Pilk,  en,  -ar;  -|a  (-ade, -as;  [-are];  -ning). 
Fiskredskap  (rätt  likt  ett  drag):  en  vid  rev 
fästad  tidkliknande  krok.  Hörnu,  Janson, 
inte  var  han  ute  med  torskp-en  i  det  vädreti 
Alb.  Engström.  —  Fa  torsk,  simpor,  abborre, 
vitlinq.     Syn.  pirk,  pimpelkrok. 

Pili|a,  -ade,  -as.  Ibl.  ngt  värd.  1)  Talg- 
oxar sakta  pa  /  med  näbben  bland  gårdens 
halm  Vilh.  Kkelund.  Som  sovo  eller  pade 
sina  ~  fjädrar  Jane  Lindblad,  öv.  Dd  han 
2)-ade  bollan  undan  Sunes  klubba  i  sista 
ögonblicket  1918.  [Stensnultran]  förargar 
ofta  fiskarena  genom  att  p-a  agnet  nv  deras 
krokar  utan  att  själv  fastna  E.  Lönnberg. 
Och  skalen  vi  p-a  /frän  mandeln  helt  stilla  •^ 
Anna  M  Roos.  Hålla  på  och  p-a  med 
revolvern  E.  Fastbom.  [Han]  p  ade  nedlå- 
tande fröken  Louise  under  hakan  ~  'Sigurd'. 
2)  Of  ta  i  lösbar  (,1.  särskriven)  ssg  (jfr  sön- 
der p-a  osv.).  T.  e.  P-ade  med  kniven  fram 
allt  ätbart  på  kräftorna.  Pade  loss  en  klar, 
honungsgul  kdddroppe  och  ~  S.  Siwertz. 
P-a  sönder  sina  leksaker.  P-a  undan  snön 
kring  ~.  P-a  upp  fönstret.  Vad  jag  kan 
pa  åt  mig  Ellen  Wester,  öv.  Syn.  sakta 
vidröra  1.  flytta  på  1.  undanskaffa  (med 
finger,  näbb  1.  d.),  fingra,  krafsa,  peta, 
plocka,  så  smått  handskas  med,  ibl.  kittla 
1.  sakta  riva.  —  Pillra  se  d.  o. 

Pillekna'rkar|e,  •(e)n,  -e.  Skämts,  o. 
ngt  åld.  för  sup',  'dragnagel'  o.  d.  Men 
först  tog  ja  mej  ett  par  p.för  d  bli  kringare 
i  mun  Alb.  Engström. 

Pilller,  -ret,  -er;  best.  plur.  -erna  [1. 
-ren].  Läkemedel  i  form  av  ärtstora  kulor. 
I.  Enkelt.  1)  Egentl.  Per  beströdda  med 
nikt  för  att  ej  klibba  ihop.  Illasmakande 
läkenfdel  infas  ofta  i  form  av  per,  kapslar 
eller  tabletter,  som  sväljas  hela.  Ha  svårt 
att  svälja  per.  Ta  tvä  per  efter  varje 
måltid.  Järn-,  universalper.  2)  Bildl.  Per 
skall  man  sluka,  icke  tugga.  Bittra  per 
sockrar  man.  Svälja  det  beska  pret  det 
obehagliga  meddelandet,  förtreten,  skrapan, 
förolämpningen  1.  d.  II.  Ssgr.  Ex.:  Perask. 
Perburkar  och  salvbitrkar.  P-erdnsa.  I per- 
form.  P-er  maskin.  P  ermassa.  P  er  trillar  e 
skämts.  =  farmaceut,  apotekselev,  apote- 
kare. 

Pillr|a,  -ade,  -as.  Mindre  vanl.  än  'pilla' 
(jfr  d.  o.).  Sparvar,  som  pa  sig  (med  näbben) 
putsa  sig  —  Började  ~  p  a  och  skruva  på 
de  elektriska  propparna  Anna  Myrberg. 
P-ade  sig  pi  näsan  och  nickade,  som  om  ~ 
1.  Ljnnequist. 

Pilot  (-öt) ;  -en,  -er ;  -ballong  (liten  gummi- 


1.  pappersballong  för  bestämmande  av  vind- 
riktningen). Flyg(plans)förare,  flygbåts-  1. 
flygmaskins- 1.  luftskeppsförare.  —  Maritim 
Jiygstation  vid  Hägernäs  för  utbildning  av 
nya  p-er  m.  m.  1919.  Verkade  som  Svenska 
lufttrafikaktiebolagets  p.  19S^0.  En  ^meka- 
nisk p.»,  en  gyroskopanordning ,  med  vilken 
ett  aeroplan  automatiskt  hålles  på  rätt  köl 
och  i  riktig  kurs  1929.  P-en  band  fast  sig 
pä  sätet  I  och  fattade  tyst  sin  ratt  K.  Asp- 
lund. Amatör-,  chefspilot. —  Vi  ha  uppsänt 
flera  hundra  pballonger  Sven  Hedin  1928. 

Pilsner  (akut);  -n,  =;  -bar;  -drick|a 
(-srättighet);  -flaska;  -typ;  -öl.  Ett  beskt 
ljust  (numer  i  Sverge  alkoholsvagt)  öl;  ibl. 
=  p-flaska.  Före  192o  skildes  mellan  (star- 
kare) p-öl  och  (svagare)  p-dricka.  Dricka  p. 
Får  jag  en  halv  p.l  Ta  en  (halva)  p  till 
maten.  Medan  han  tog  korken  ur  den  andra 
p-n  Fanny  Alving.  Nya  p-dricksrättigheter 
Göteb.  Handelst.  1926. 

Pilt,  -en,  -ar.  Skr.,  ngt  åld.  1.  skönl. 
Och  jag  gläds  som  en  p.  dt  den  bråda  resans 
behag  O.  Thunman.  Ja,  men  en  rask  p.  ä 
dä,  dä  ä  visst  d  sant  Joh.  Sundblad.  Spar 
på  riaet  och  dii  fördärvar  p-en,  säger  Skrif- 
ten Öv.  fr.  Mark  Twain  (1877).  Lust  och 
vilja  lär  pen  att  gilja.  Reinh.  Hausen 
skriver  till  mig.-  t  Din  fader  var  för  par  ne 
en  sträng  herre,  som  ~)>  Edv.  Westermarck. 
För  oss  småp-ar  stod  han  som  ~  Fredr. 
Fåhrteus.  Goddagspilt.  Syn.  gosse,  pojke, 
gossebarn,  pys;  yngling. 

Pi'mp|el  (akut  1.  grav);  -eln,  -lar.  Fackl. 
(liksom  de  följ.).  Fiskredskap:  kort  spö  (1. 
handtag),  rev  o.  en  avlång  tennklump  med 
krok  o.  röd  filtbit  ('pilk'  1.  'pirk').  P-el 
begagnas  företrädesvis  då  isen  ligger ;  pirken 
sänkes  omväxlande  mot  bottnen  ock  upp- 
drages åter  ryckvis  ett  kort  stycke.  Höll  ~ 
2)å  att  släppa  peln  S.  Dahllöf.  Självlekande 
p-lar.  —  Pimpeldon.  P.,  bestående  av  met- 
träd,  rev  och  pimpelkrok  Carl  Schager. 
-fisklare;  e.  -krok.  -mete.  Jaså,  far- 
bror spinner  tagelrevar  till  p-t  ~  E  Sparre. 
-spö.  Kort  p.  med  rum  i  skaftet  för  pirken. 
—  Pimpl|aS  -ade,  [-as] ;  -are  (pimpelfiskare); 
-ing.  Jfr  pimpel.  Pa  abborre,  sik,  lake, 
röding.  Paren  drar  reven  upp  och  ned  i 
ishålet.  Kirunap-arna  [som  isolerats  på 
andra  sidan  Torne  träsk]  nu  hemma  Tid- 
ningsnotis 26  maj  1930.  Syn.  fiska  med 
pimpel. 

Pimpine'11  (-äll);  -en,  -er  (akut)  I.  Pim- 
pine'll|a  (grav);  -an,  -or;  -(a)blad;  -ros 
(Rosa  pimpinellifolia;  vanl.  vit,  ibl.  med 
dragning  åt  gult  1.  skärt).  Särsk.  om  San- 
guisorba  minor,  vars  blad  förr  nyttjades 
som  krydda  i  vin.  Jfr  Bellmans  Rött  vin 
med  p-a.  —  Den  ~  skärvita  prosen  C.  Ced^r- 
blad.  Tusentals  små  prosor  Elis.  Wsern- 
Buarsre. 

Pimpl{a%  -ade,  -as;  pa  I  sig;  [-are;  -ing]. 


137 


Pimpla* — Pinsam 


138 


Gärna  ngt  föraktligt  1.  värd.  Tycker  du 
själv  det  ser  trevligt  ut  att  se  en  dam  pa 
konjak?  Fanny  Alving.  P-ade  vichyvatten 
frän  morgon  till  kväll  för  att  hålla  sig 
smal  ib.  —  P-a  i  sig  ofantliga  kvantiteter 
vatten  i  värmen.  Syn.  klunka,  kolka  (I  sig), 
dricka  (i  stora  1.  små  klunkar  o.  länge), 
bälya  1  sig;  (ibl.:)  anlita  flaskan,  supa. 

Pim(p)steil.  En  svamplik  form  av  vul- 
kaniska bergarter  så  porös  att  den  flyter 
på  vatten.  I.  Enkelt.  P.  är  kanske  oftast 
grå  (ibland  vit,  gulaktig,  röd  1.  svart)  och 
nyttjas  som  poler-  och  slipmedel  antingen  i 
hela  stycken  eller  som  pulver.  Torrt  trä 
Jiriputsas  med  glas  och  smärgelpnpper  och 
framför  allt  med  p.  Gnides,  ännu  våt,  med 
en  slät  p.  Men  då  pergament  var  dyrt,  ut- 
plånade man  stundom  med  p).  en  gammal 
skrift  för  att  ännu  en  gång  nyttja  samma 
pergament.  II.  Ssgr.  Ex.:  Små  slaggiga  eller 
p-sartade  slaggstycken.  P-spulver.  P-stvdl 
med  inblandat  pulver  av  p. 

Pin,  mest  adv.,  förstärkningsord.  Värd. 
I  sammanställningar  o.  ssgr.  Alla  ssgr 
kunna  även  särskrivas;  som  hopskri vna 
ha  de  ibl.  fortfarande  två  huvudaccenter 
men  ibl.  tonen  på  pin-.  Ex.:  l)Särskrivna. 
a)  Och  blev  p.  arg  S.  Siwertz.  Ett  fat,  p. 
fullt  med  de  härligaste  smultron.  Jag  säger 
dig,  att  jag  är  kär  i  honom,  p.  kär!  Agnes 
v.  Krusenstjerna.  Tyckte  det  var  p.  livat 
att  se  henne  E.  Didring.  b)  Märk  med  subst. 
Att  sätta  av  i  p.  karriär  Fröding.  Dessa 
har  visst  trädgårdsmästarn  sått  pä  p.  kiv 
'Birgit'.  2)  Hopskrivna.  Karn  va  ju  p  full, 
vet  ja!  En  halv  val  stekt,  p-färsk  strömming 
H.  Samzelius.  Ett  p-färskt  harspår  E. 
Sparre.  Och  därpå  i  pkarriär  över  isen 
till  svenska  sidan  H.  Gummerus.  Springa 
sin  väg  för  p  kära  livet  B.  Gripenberg. 
Och  att  de  sett  smedjetomtarna,  det  var  då 
psäkert  C.  Larsson  i  By.  Syn.  (ibl.:)  genom-, 
rent  av,  alldeles,  på  allvar,  väldigt,  stup-, 
död-,  blixt-,  storm-,  livs-;  full;  enbart, 
bara. 

PinlaS  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Kristi  p-a. 
Hemfallen  åt  den  eviga  p  an.  Längta  efter 
döden,  befriaren  från  tillvarons  p-a.  Arbetet 
blev  mig  en  p-a  från  att  förut  ha  varit  mitt 
livs  elixir.  Det  var  mig  en  ren,  formlig, 
fysisk  p-a  att  ~.  De  pans  år  Robin  levat 
som  krigsfånge  i  ~  Öv.  fr.  Nellie  Melba. 
Fram  på  kvällen  gjorde  han  pan  kort  och 
for  hem  Pelle  Molin.  Kroppslig  och  själslig 
p-a.  Det  gällde  framför  allt  att  uttänka 
alla  slags  p-or  och  plågor  för  alla  slags 
brott  och  förseelser  ~  V.  E.  Öman.  Nerv-, 
8jälsp-a.  2)  Märk  ett  par  värd.  uttr.  Död 
och  p-a!  ung.  = 'himmel  och  helvete!'  1.  d. 
Men  du  får  för  själ  och  pa  inte  låta  det 
gä  vidare  C.  Larsson  i  By.  II.  Ssgr  kunna 
vanl.  även  (o.  ibl.  lättare)  ansluta  sig  till 
verbet    o.    stå    efter   detta.     Syn.    plåga, 


lidande,  smärta,  kval,  marter,  martyrium, 
tortyr,  vånda,  ve,  'kors'  (att  bära). 

—  Pin|a'S  -ade  (åld.,  skönl.  1.  Idls.  även 
pinte,  pint),  -as;  p-a  äv  m.  fi.  se  avp-a 
osv.;  [-are;  mest  som  sista  ssgsled].    Egenti. 

0.  bildl.  A)  Enkelt.  I.  1)  Du  får  aldrig 
p-a  djuren.  Pa  ngn  till  bekännelse,  ända 
tills  han  bekänner,  att  bekänna.  Pas  med 
divärse  tortyrredskap.  Så  de  pte  mig,  de 
asenl  svor  han  Ellen  Wester,  öv.  Pa  och 
plåga  ngn  (andligen  eller  kroppsligen).  Pa 
ngn  med  ständiga  nålsling  bildl.  Pa  och 
utsuga  folket.  2)  P-a  livet  ur  sig.  Pa  sig 
till  döds  för  att  ~.  P-a  livet  ur  ngn  med  sitt 
gnat.  Pa  hjärnan  med  att  söka  lista  ut 
undanflykter.  —  P-a  fiolen  om  dålig  musi- 
kant. 3)  Pas  av  elaka  drömmar.  Agg,  som 
pade  och  gnagde.  Du  har  ingen  idé  om, 
vad  detta  p-ade  mig,  vad  jag  p-ades  av  detta. 
En  bravurvisa,  som  man  varje  gång  pade 
mig  att  sjunga.  Pas  av  oro,  ångest,  otålig- 
het, ovisfihet(en).  4)  Med  svårighet  lyckas 
p-a  handsken  på  handen.  —  Vattnet,  som 
pade  sig  genom  det  murkna  träet.  Vinden, 
som  p-ar  sig  genom  de  otäta  fönstren.  Slupen 
lyckades  verkligen  p-a  sig  genom  det  smala 
sundet,  men  nätt  var  det.  5)  Han  måste  ju 
j)-a  i  sig  varje  bit  mat,  stackare.  Och  den 
skulle  man  p-a  i  sig  utan  prut  Ann-Marg. 
Holmgren.  II.  Particip  1)  En  p-ande  huvud- 
värk, hunger.  En  pande  (snål)  blåst.  Jag 
kunde  inte  sova  för  p-ande  tankar  Elis. 
Beskow.  Dagarna  skredo  p-ande  långsamt 
A.  Hallner.  öronp-ande  oljud.  2)  a)  Pinad. 
^Jag  har  alltid  stått  på  din  sid  a  t ,  avbröt 
Gunvor  p-ad.  Ty  hans  ansikte  var  blekt  och 
p-at,  hade  ett  p-at  uttryck  jfr  förpinad  o. 
utpinad.  Där  bromsarna  kretsa  kring  de 
pade  kreaturen.  P-ad  av  törst,  b)  Pint. 
Plnt  under  Pontius  Pilatus,  korsfäst,  död 
och  begraven  Trosbekännelsen  (nu  'pinad'). 
Och  blickade  ~  upj)  i  hans  [Jesu]  pinta 
heliga  ansikte  Öv.  fr.  Reymont.  Din  trötta 
gång,  ditt  p-ta  öga  Dan  Andersson.  O, 
lyssna,  lyssna,  min  p-ta  njäl  ~  Pär  Lager- 
kvist. De  p-tas  tröst  och  lisa  Sev.  Schiöler. 
III.  Pare.  Skr.  Mindre  vanl.  Att  straffa 
p-arna  genom  att  ~  E.  v.  Otter.  Folk-,  själv- 
p-are.  B)  Ssgr  (som  vanl.  även  kunna  an- 
sluta sig  till  subst.)  ha  i  regel  pino-;  un- 
dantag äro:  pinbänk,  pinrök  o.  pinsam 
med  pin-.  Syn.  plåga,  kvälja,  'lägga  på 
sträckbänk',  martera,  tortera;  ansätta,  göra 
livet  surt  för,  nagga,  besvära;  oroa,  agga, 
ängsla;    (p-a  sig  ibl.:)  pressa  1    tränga  sig. 

—  Pinbänk.  Egenti.  o.  bildl.  Alla  de 
tusenden,  som  till  hans  namns  ära  dogo  på 
p-en.  Lägga  ngn,  Hgqa  på  p-en.  Syn.  sträck- 

1.  tortyrbänk.  -rök.  Ej  allm.  känt.  Tving- 
rök.  -sam,  -t,  -mare;  -het.  Egenti.  o.  (of- 
tare) bildl.  Metoden  är  p.,  men  smärtan 
övergående.  Varje  steg  var  pt,  ty  ~  en  pina. 
P.  för  ögonen.  —  Det  bästa  sättet  att  plåna 


139 


Pi  nsam — Pingpong 


140 


ut  p-ma  minnen  är  att  arbeta,  och  ~.  Ryckas 
ur  sina  p-ma  grubblerier.  Ett  meddelande, 
vilket  ~  berörde  mig  på  det  p-maste  sätt 
A.  Klinckowström.  Situationen  började  bli 
(en  smula)  p>-  (/'^f  oss),  och  ~.  En  ändlös 
p.  dag  med  skarpt  och  stickande  Ijas'^  Vilh. 
Ekelund.  Ett  ögonblicks  p.  paus  Hj.  Pro- 
copé.  Blundade  för  dtt  p-ma  faktum,  den 
p-ma  sanningen,  att  ~.  Det  blev  likväl  snart 
p-t  tydligt,  att  ^  Wendela  Leffler,  öv.  Med 
p.  ofrdnkomlighet  tränger  sig  ~  det  sjwrs- 
mdltt  pä  oss;~E.  Hedén.  Detta  p-ma  sa- 
kernas tillstånd  varade  i  flera  månader 
Ellen  Wester,  öv.  Den  där  sturska  Mo- 
ringskan  kunde  gärna  ha  det  litet  p-t  C. 
Larsöon  i  By.  Väckte  ett pt nppseetide.  Med 
(den)  p'-maste)  noggrannhet.  P-t  regelbun- 
den, ordentlig.  P-t  enformig.  Syn.  pinande, 
plågsam,  smärtsam,  ibl.  olidlig;  besvärlig, 
ledsam,  (hö>;st)  förarglig. 

—  Pinofylld.  Skönl.  Månpa,  lå7iga,  p-a 
är  Ebba  Langenskiöld.  -historia.  Jesu 
Kristi  p.  —  Åyiyo  genonii/ä  hela  sin  p>. 
Syn.  lidandeshistoria,  -kammare  torter- 
kammare.  -medel,  -redskap.  Där  man 
förevisade  divärse  p.  från  tortyrens  dagar. 
Avunden,  detta  utsökta  p.  Per  Hallström. 
-rum.  Så  att  icke  också  de  komma  till 
detta  p.  Bibeln,  -stund.  O,  jämmer,  nu 
kommer  min  p.l 

—  Pinlig,  -t,  -are;  [-het];  -en  (åld.).  Mest 
skr.  Ett  tag  så  kraftigt,  att  det  vållade  p. 
smärta  Ragn.  Holmström.  Eller  föres  den 
arme  förbrytarn  /  ut  till  en  p.  död  B.  Ris- 
berg, öv.  Kallas  till,  undergå,  underkasta 
ngn  p-t  förliör  t.  med  tortyr;  ytterst  nog- 
grant f.  Såg  de  föreställdas  p-a  behärsk- 
ning och  hörde  deras  fnitter,  när  de  väl  fått 
vända  ryggen  till  ~  K.  G.  Ossiannilsson.  — 
Där  han  pen  avrättades  den  6  j^mi  1671 
under  tortyr.  Syn.  förenad  med  kroppslig 
smärta  I.  med  tortyr;  pinsam. 

Pinakotek,  -et,  =  1.  -er.  Tavelgalleri. 
Gantla  j)et  i  Munchen. 

Pinäl,  -en  1.  -et,  -er.  Värd.  1)  Varenda 
p.  O.  Högberg.  Får  en  allt  rusta  själv  var- 
eviga  p).  Mollie  Faustman.  Och  vartenda 
p.  hade  han  gjort  själv  E.  Lieberath.  Inte 
en  p.  mer  har  vi  (att  elda  me)  (även  'ett 
p.').  2)  Biiset  var  tomt,  och  Kristin  hade 
packat  ihop  sina  p-er  ~  Ellis  Edman.  Syn. 
1)  pinne,  sak;  ibl  grand;  2)  (p-er :)  grunkor, 
grejor,  pick  o.  pack. 

Pina'ss,  -en,  -er.  Sjöv.  Pen  kommer  i 
storlek  efter  barkassen.  Söderhamns  vapen 
med    två  musköter  i  en  röd  p.     Syn.  slup. 

Pincené  (pängsné);  -(e'^n,  -er;  -båge; 
-fodral;  -glas;  -klädd;  -prydd;  -snodd.  Glas- 
ögon utan  skälmar  (som  klämmas  om  nä- 
san\  'näsklämmare',  (ett  par)  binokler, 
binokel.  Begagna  p.  Gå  med  j)  På  näsan 
syntes  två  smala  röda,  insänkta  hand,  mär- 
ken efter  j)-n.  —  En  trött  blick  bakom  p-glasen 


C.-A.  Bolander.  —  Pince'tt  (pang-  1.  pin- 
sätt);  -en,  -er.  Liten  hålltång,  fjädertång. 
P.  nyttjas  t.  e.  av  urmakare  o.  läkare,  vid 
naturvetenskapliga  undersökningar  osv. 

Pi'ng|el  (akut);  let.  Skällornas  pel  i 
hagen.  Det  entoniga  silver  klingande  p  let 
från  den  betande  hjordens  bjällror.  Fabod- 
livet  med  dess  klockp-el  och  bjällerklang. 
Starkt p-el  från  posthästarnas  klockor.  Ridån 
faller  Öv.  fr.  Gogol.  Spårvagnariias  p-el 
ljöd  gällt  och  utmanande  Klara  Johanson. 
En  gummidroskas  p-el  Strix  1906.  Det  har 
varit  ett  oavbrutet  p-el  p)å  telefon,  telefon- 
p-el  hela  förmiddagen.  Syn.  ringande,  ring- 
ning. —  Pingjla',  -lan,  -lor;  -elprydd  Från 
stenbacken  intill  hördes  p-lorna  från  en  flock 
får.  P-lorna  på  lokbågen  klingade  muntert 
och  ~.  Satte  en  stor  p-la  jjå  hästen  E.  Did- 
ring.  Dombjällrorna  från  Lesjöfors  eller 
Persberg  och  de  enklare  p-lorna  kring  ~  A. 
Hasselblad.  Dörrplan  i  den  lilla  butiken. 
Släd-,  kälkplor.  —  Stora  ~  kampar  med 
rikt  utsirade,  p-elprydda  betsel  N.  Söderblom. 
Syn.  liten)  bjällra  1.  klocka,  ibl.  (ko)skälla. 
—  Pingl|a'^,  -ade,  [-as];  -ing  (med  plur.). 
1)  Och  runtom  i  hagarna  /  ~ pade  skällorna 
Y.  Ling- Länder.  Så  snart  vällingsklockan 
börjat  p-a  ~.  Och  klockan  par  med  sin 
silverton  I  tie  slag  ~.  På  de  större  gatorna  p-a 
spårvagnar,  dragna  av  hästar  Sven  Hedin. 
Telefonernas  ständiga  p-ande.  2)  Värd.  P-a 
på  ngn  ringa  på  1.  efter  (med  ringledning 
1.  telefon),  uppringa  m.   Syn.  ringa,  klinga. 

Ping|la^  -lan,  -lor;  [  eldamm  m.  fi.]. 
Folkl.  1.  Idls.  Grodunge  före  förvandlingen, 
grodfrö,  klumpmask'.  Och  snart  också  små 
y>p-lor^  Folke  Borg.  Den  satt  som  ett  miraku- 
lum  I  för  dammeiis  jylor  små  Raf.  Lind- 
qvist. Ja,  grodan,  ett  orakulum  /  för  dam- 
mens pelvärld  ib. 

Pi'ngpong  (-pang;  utt.  som  ssg  med 
grav);  subst.;  -boll;  -bord;  -lag  (-et,  =); 
-match;  -nät;  -räcket;  -salong;  -spel  (are); 
-turnering;  -tävlan.  Öärsk.  tidigare  ofta  skri- 
vet med  bindestreck.  Miniatyrform  av  ten- 
nis, spelas  inomhus  med  ihåliga  celluloid- 
bollar  o.  räcket-  1.  spadformiga,  gummi- 
klädda  små  slagträn  på  ett  rektangulärt 
bord  tvärsöver  vkt  ett  nät  är  spänt  Bord- 
tennis I Pin(;-PoM^»  Nord.  Komp.  1916.  Inne 
i  Uppsala  hann  man  bara  dansa,  hänga  på 
Draget  och  spela  p.  pä  nationen  Mårten  Bro- 
bäck. Att  år  192S  ett  världsmästerskap  i  p. 
skulle  komma  att  hållas  i  Storkholm  Sv. 
Dagbl.  1928.  —  Nyhet!  P-bordskivor '^ Nord. 
Komjjaniet  \h.  febr.  1925.  Det  svenska  plaqei 
före  avresan  från  Sfockholml9S0  Hinderslös- 
hetsbevis  har  ~  utfärdats  för:  boktryckare  ~ 
Nielsen  ail  utqiva  periodiska  skriften  Ping- 
Pong-Nytt  '^  mars  1934.  P-salong  i  Uppsala 
Notis;  mars  1925.  P-spelandet  pä  Väsi- 
manland-Dala  nations  lokaler  förbjöds  pd 
landskapet  febr.  1925.     De  första  p-tävlin- 


141 


Pingpong— Pinne 


142 


garna   i    Uppsala   slutspelades  i  går  Tidn. 
Upsala  ^Vi  1925.     Syn.  bord(e)tennis. 

Pingst,  -en,  [-ar  1.  -er];  märk  formen  (i) 
p-as  (,med  grav).  I.  Enkelt.  Den  kristna 
p-en  firas  till  minne  av  Ändens  utgjutelse. 
P(-en)  inföll  tidigt  det  året.  Fira  p.  I  p. 
kommer  det  att  bli  oväder.  Stanna  över 
^C-cn^  p-helgen.  Annandag  p.  /j3-as  förliden 
1.  nästlidna  p.  P.,  hänrgckninyens  dng,var 
inne  ~  Tegnér,  Nattvardsbarnen.  II.  Ssgr 
ha  pingst-,  undantagsvis  i  dikt  därjämte 
pingste-  (t.  e.  p-(e)tid).  —  Pingstafton  dagen 
före  pingstdagen;  denna  dags  afton  -brud. 
Vilka  lovat  att  bekosta  utstyrseln  för  de 
brudar,  som  vigas  instundande  pingst,  s.  k. 
p-ar.  -dag.  P-ens  afton  kommer  ~.  -fager. 
Skönl.  Dd  marken  redan  stod  p.  och  ~. 
-ferie.  Under  p-n,  p-rna.  -fir|are;  -ning 
En  ångare,  som  skall  ut  med  p-are  H.  Ek- 
hammar,  -församling.  Jfr  pingströrel- 
8e(n).  År  WIO  bildades  Filadelfiaförsam- 
lingen  i  Stockholm,  den  störstn  och  ledande 
pen  i  Sverge.  -helg.  -högtid,  -konfe- 
rens. Filadelfiaförsamlingens  p.,  till  vilken 
Upplands  pingstförsamlingar  inbjudits  1933, 
-kvinna.  Jfr  pingströrelöe(n).  P.  i  Sunds- 
vall talar  grekiska  Tidningsrnbrik  1927. 
-lilja.  Vit  narciss.  Narcissus  pnéticiis.  -lov. 
När  får  vip  f  Under  p-et.  -manöver.  Land- 
stormens sedvanliga  p.  1926.  -natt  en)  min 
pingstaftonen  o.  pingstdagen,  -predikant. 
Jfr  pingströrelset^n).  Ar  1931  funnos  i  Srerge 
omkr.  800  per.  -rörelse|(n).  Mest  i  best. 
form  om  den  från  Wales  1904  utgångna 
religiösa  väc^kelsen  vkn  från  Los  Angeles 
kom  till  Sverge  1907;  rörelsen  vill  åter- 
uppliva den  urkristna  församlingens  pingst 
gm  undfående  av  ett  hänryckningens 'ande- 
dop' (vanl.  åtföljt  av  tungomålstalande). 
Meningen  är  att  inom  p-n  varje  församling 
skall  bilda  ett  helt  för  sig  och  vara  fullt 
självständig  och  fristående.  P-n  har,  oaktat 
en  del  motstånd,  framkallat  av  dess  avig- 
sidor, gått  så  raskt  framåt,  att  den  1  jan 
1931  i  Suerge  funnos 51ö pingstförsatnlingar 
med  inemot  60.000  inskrivna  medlemmar. 
Sven  Lidman  har  anslutit  sig  till  den  s.  k. 
p-n  ^  Notis  jan.  1922.  -tid.  Även  e-form. 
Vid  p(-en)  dr  1912  var  det,  som  ~.  —  Året 
därpå,  vid  pintjstetid  C.  T.  Holmström. 
-veckan),  -väckelse.  Jfr  pineströrelsefn). 
Sven  Lidman,  P  ns  hemlighet  (1926).  -vän. 
Anhängare  av  pinsströrelsen.  Ansluta  sig 
till  pnerna.  —  Med  en  rent  extatisk,  p-s- 
akiig  trosglöd  A.  Karlgren  Eti  p-soffer  i 
Göteborg  Rubrik  1926.  —  Pingste-  se  ovan. 

Pingvin  (-ngg-  1.  blott  -ng-);  -en,  -er; 
-art;  -bo;  -bröst;  -fåglar  (ordning  med  en 
enda  familj:  p-erna,  Spheniscidte  1.  Impen- 
nes);  -kött;  -unge;  -ägg  m.  fi.  I.  Enkelt. 
På  land,  där  de  röra  sig  otym}}ligt,  vistas 
p-erna  bl'>tt  under  fortplantmnqstiden,  där- 
vid äggen  läggas  i  grävda  hålor  eller  i  en 


fördjupning  i  marken.  P-ernas  vingar  duga 
ej  att  flyga  med,  men  göra  så  mycket  bättre 
tjänst  vid  simning.  Så  gott  som  alla  ^^-er 
äro  mer  eller  mindre  antarktiska.  Jatte- 
perna,  som  kunna  bli  mer  än  meterlånga.  — 
Herrarnas  svart-och-vita  skara  samlades 
inne  i  rökrummet  som  per  på  en  sandstrand, 
medan  ~  Öv.  fr.  iSigrid  Boo.  II.  Ksgr  Ex.: 
Närmar  man  sig  ett  pbo,  sticker  ägaren 
genast  upp  huvudet  och  utstöter  ~  ett  hest 
skällande  läte  E.  H.  Kranck.  Ett  vinterför- 
råd av  570  pbröst  J.  G.  Andersson.  P  ägget 
är  synnerligen  njutbart,  även  kokt  ~  ib. 

Pi'nje  (akut);  -n,  -r  (akut).  Även  pTnie' 
(ibl.  utt  trestavigt).  Pinus  pinea.  Ett  hög- 
rest V)arrträd  med  utbredd  krona,  hemma 
i  Medelhavsländerna.  I.  Enkelt.  Det  melan- 
koliska landskapet,  vaktat  av  de  susande 
p-rna  Öv.  fr.  Grazia  Deledda.  Spaniens 
brunbrända  berg  äro  skurna  i  hårda  och 
skarpa  konturer,  och  de  mörka,  knotiga  p-rna 
endast  steyra  ödsligheten  O  Enckell.  Tal- 
larna, nordens  pr.  II.  Ssgr.  Ex.:  I  den 
mörkgröna  p-dalen  Prins  Eugen.  Staden 
[Alger]  ~  krönes  av  lummiga  p  dungar, 
som  ~  F.  IT.  Wrangel.  Och  få  starkt  för- 
grenade, yviga  kronor  (p-formen)  Fr.  Kempe. 
Dessa  ~  stora  p-frön,  som  smaka  så  utmärkt 
före  det  goda  vinet '^  C.  A.  C.  Lewenhaupt. 
Det  pklädda  Posilippo  A.  Munthe.  En 
brasa  av  p-kottar  och  torra  vinsto(kar.  Tallar 
med  p-kronor.  Dolmarna  ~  som  fyllas  med 
ris,  rtisxin  och  p-kärnor  Stephanie  Beyel. 
Med  p-lik  krona.  De  högstammiga  plik- 
nande  tallarna  Hj.  Söderberg.  I  plunden. 
Och  blandas  med  kokosnöt,  mandlar  och 
p-vötter,  fint  malda.     P-skog. 

Pink|a,  -ade,  [-as] ;  -nödig  1.  -trängd ;  -ning. 
Undvikes  gärna  (liksom  synonymet  'pissa'). 
Ersattes  t.  e.  av  'låta  sitt  vatten',  'tömma 
blåsan',  i  barnspråk  av  'kissa'  osv. 

Pinlig  se  under  pina^. 

Pinnia,  -ade,  -as;  p-a  fast,  ut  m.  fl.  se 
fastp-a  osv.;  -are.  Mest  i  lösbara  ssgr. 
Dock  fackl.  t.  e.  P-a  harvar  sätta  pinnar  i. 
övade  p-are  kunna  få  arbete  på  skofabriken 
'pligsare'.  Ibl.  =  fästa  med  (små)  pinnar. 
P-a  ut  =  med  hjälp  av  en  pinne  utvidga. 

—  Pinnie,  -en,  -ar.  Märk  (den  gärna 
värd.)  formen  pinn'  för  'pinnen'.  T.  e.  Jag 
träffade  jnnn  tvä  gånger  Agnes  v.  Krusen- 
stjerna.  Gå  på  pinn  liksom  föreg.  i  krocket. 
Måtte  den  rackaren  snart  trilla,  falla  av 
p.l  störtas,  'falla';  även  =  dö,  kola  (äv), 
1.  ramla  av  stolen,  lura  av,  svimma  o.  d. 
I.  Mer  egentl.  1)  P-ar  fiill  torgkasse]  med 
förnicklade  ändbeslag.  En  21  pars  traktors- 
harv.  Flickorna  satt  uppradade  på  sätena 
som  höns  på  en  p-e,  pratande  och  skrattande 
Ax.  Wändahl.  —  Hårborste,  där  borsten 
består  av  fina  runda  alumini\imp-ar.  Harv-, 
räfsp-e.  Hattp-e  att  sätta  hattar  på.  Krocket-, 
mål-,   vänd-,   startp-e.     Lockp-e  för   kanon- 


143 


Pinne — Pioniärarbete 


144 


lockar.  Modeller-,  knyppelp-e.  Ro(de)r-,  pek-, 
sko-,  trum-,  steg-,  vagns-,  tält-;  sitt-;  trä-, 
järn-;  vedpe.  Inte  en  (ve)p-e  har  vi  att 
elda  me.  2)  N^t  friare  1.  i  jämförelser. 
a.) De  ä  livet  (just)  i)å  eti  pe  fullt  av  osä- 
kerhet (o.  spänning),  b)  Satt  siyv,  blev  stel 
som  en  p-e.  Rak,  mager,  smal  sotn  en  p-e. 
c)  Att  p-e  för  p-e  klättra  uppför  den  stege, 
som  leder  till  2}>'ivat  rikedom  Ruben  Berg. 
Hade  arbetat  sig  upp  frän  lägsta  pn  Oscar 
B.  Nelson.  Som  svingat  sig  upp  till  samhäl- 
lets höijsta  par.  d)  Värd.  Slickep-e  p-e  med 
karamell  i  ena  ändan,  'klubba'.  Stinkp-e 
dålig  cigarr.  II.  Bildl.  1)  Värd.  Rör  på 
p-arnal  skynda  dej,  rör  på  benen.  2)  Mindre 
vanl.  Väl  blott  Idls.  Stundom  upptäcktes 
jag  och  fick  så  kallad  p-e  i  min  anmärk- 
ningsbok Alb.  Engström.  3)  Liten  eländig 
fisk.  För  nu  ska  jag  rensa  mina  par  Paul 
Lundh.  Tre  usla  (abborr)p-ar  va  allt  va  vi 
fick.  Syn.  (mer  1.  mindre  nära  stå:)  I.  sprint, 
pligg,  tapp;  sticka,  ribba,  spröt(e),  spole, 
spjäla  1.  spjäle,  läkt,  liten  stång  1.  käpp; 
vagel;  pinal;  II.  3)  småfisk,  'fisk  för  katten'. 
—  Pinnarbete.  Kartongen  *P-ny>  inne- 
håller pinnar  och  kulor  i  olika  färger,  med 
vilka  barnen  kunna  lägga  eller  bygga  figu- 
rer '^  1931.  -fattig.  Mindre  vanl.  En  p. 
mässingskam  Alfh.  Agrell.  -fäste.  Fackl. 
Sittpinnar  och  pn  [i  hönshus]  A.  Stahre. 
-harv  länt.  -hål.  Avstånd  min  två  pinnar 
på  en  stege.  Mkt  ofta  bildl.  Äntra  upp 
ett  p.  på  samhällsstegen  A.  Sörlin.  En  knekt  ~ 
satt  ett  par  p.  högre  än  drängar  och  back- 
stugusittare  Vilh.  Moberg.  Står  icke  många 
p.  över  den  förra  boken  i  (fråga  om  litterär) 
kvalitet,  -häck.  'Stege'  på  pinnskrinda.  Hju- 
len skramlade, p-en  skakade  ~  I.  Ljungquist. 
-karm  se  följ.  -karet(biton  på  -et)  1.  -kärra. 
Sämre  1.  urmodig  klumpig  vagn  med  pinn- 
karmar.  -lik;  -nande.  P-nande  insekter. 
-mo.  Ldls.  Hårt  lerigt  moblandat  grus. 
-möblel.  Salen  var  ljus,  med  ljusgula, 
blommiga  tapeter,  helvita  pler  ~  Ville  Vall- 
gren,  -skrinda.  S.  med  pinnhäckar.  Dä 
drar,  sa  han,  som  sattip-n.  -smal.  Mindre 
vanl.  -so.  Ldls.  =  igelkott.  Ullen  är  god, 
sa  Skatn,  när  han  klippte  p-n.  -SOff|a.  En 
låg,  gammaldags  pa,  pärlskulpterad  på 
ryggstöd  och  ~.  Det  finns  dagar,  som  är 
knarriga  som  gamla  p-or  ~  Helmer  Grund- 
ström, -staket.  Ett  p.  —  rödmålat  som 
alla  gårdens  hus  'Saxon'.  -steg.  Pd  översta 
p-et.  -stege.  1)  En  mot  gavelfönstret  rest  p. 
2)  Ett  skåp,  inuti  försett  med  enp.,på  vilken 
mjölktrågen  sattes  Hj.  Höglund.  -Stol;^-sma- 
kare.  En  vanlig,  ranglig  p.  Eva  Årads. 
-säte.  Skackelvaqnär  för  par  med  p-n  voro 
ännu  vid  den  tiden  icke  alltför  sällsynta 
Carl  Sahlin,  -trilla.  T.  med  pinnkarmar. 
Prästens  p.  höll  i  svängen  upp  till  stall- 
backen och  ~  Hj.  Bergman,  -ved.  De  skulle 
hugga  upp  p.  till  baket  i  morgon  Karin  Juel. 


—  Finnig,  -t,  -are;  -het.  Mindre  vanl. 
T.  e.:  Skägget  blev  stripigt  och  p-t  av  is 
Daniel  Berg.  Och  ju  närmare  han  kom 
sjökanten,  desto  glesare  och  p-are  blev  skogen 
Olle  Hedberg. 

Pinscher  (akut);  -n,  =  1.  pinschrar 
(grav);  -tik;  -valp.  P-n  står  nära  terriern 
och  förekommer  både  slät-  och  strävhårig, 
såväl  i  vanlig  som  i  dvärgform.  Dobermann- 
p-n  (uppkommen  genom  korsning  av  glatt- 
hårig  p-tik  och  schäferhund)  är  stor  och 
släthdrig  och  har  särskilt  tidigare  nytijats 
som  polishund.  P-n  kan  vara  såväl  rått- 
som  jakt-  och  skyddshund.  Den  släthåriga 
dvärgp-n  är  en  ren  miniatyr  av  [Dober- 
mannp-n]  Carl  Leuhusen. 

Pion,  -en,  -er.  Växt  (Peeonia,  ofta  P. 
officinalis)  o.  blomma.  I.  Enkelt.  1)  P-erna 
lyste  som  blod  på  rundelen  bland  lavendel 
och  tusenskön  Alb.  Engström.  P-erna  göra 
sig  kanske  bäst  som  solitärer  i  gräset.  Mellan 
rader  av  blommande  per.  Vita,  röda,  skära, 
gula,  enkla,  dubbla,  doftande,  luktlösa  p-er. 
Ta  in  p-er  och  sätta  i  en  vas.  Från  'bond- 
ros'  till  luktpion:  p-en  är  inte  längre  som 
förr  'bondpion  1931.  2)  Brasken  stod  röd 
i  synen  som  en  p.  och  skruvade  sig  ~  A. 
Hallner.  II.  S.sgr.  Ex.:  De7i  härliga  p- doften 
i  nutida  trädgårdar.  Pgrupp.  Plik(nande) 
vallmo.  Podling.  Där  trippar  en  liten snut- 
fager  lantflicka  med  p-röd  halsduk,  p-röd 
hals  och  j^röda  kinder  ~  D.  Åslund.  P-röd 
av  ilska,  blygsel,  värmen. 

Pioniår  (mest  utt.  3-stavigt)  o  Pionjär, 
-(e)n,  -er.  1)  Krigs.  Ingenjörsoldat,  'skans- 
grävare'.  Av  infanteriefs  p-er  på  lätta  sim- 
säckar  byggd  stegplansspdng  Sveriges  för- 
svar, 1928.  KavallerijJ-er.  2)  Nyröjare,  ny- 
odlare,  föregångsman,  vägröjare,  banbry- 
tare.  a)  Och  de  nya  småbrukarna  fingo 
rikligt  pröva  pers  och  nybyggares  hundar 
Gunnar  Andersson.  —  Ibl.  särsk.  om  de 
första  (med  Mayflower  överkomna)  nybyg- 
garna i  Norra  Amerika,  b)  En  nydanings- 
man i  bildhuggarkonsten,  en  uppfinnare  av 
nya  uttrycksmedel,  en  p.  Emil  Cedercreutz. 
Är  p.  för  den  nya  konstsilkesindustrien  i 
Stockholm.  En  tankens  p.  [ChnmberlninJ 
var  liberalismens  p.  Öv.  fr.  'Sil-Vara'.  Carl 
Curman,  en  av  fotoqrnfiens  p-er  i  vårt  land 
Arv.  Odencrants.  Räknas  som  per  i  arbetet 
på  ölandsflorans  utforskande  R.  Sterner. 
Typen  för  en  vildmarkspioniär.  —  [Där 
lavarna]  ofta  äro  växtvärldens  första  per 
Sev.  Schiöler.  3)  Ny  bet.  Medlem  av  kommu- 
nistisk ungdomsorganisation.  Kommunis- 
tisk »J9.»  [en  12-åring]  tageyi  av  polisen 'i^^S. 
Parad  av  ryska  militärt  utbildade  Jiick- 
pioniärer  Sveriges  Försvar  1930. 

—  Pioniär- 1.  Pionjärarbete.  Egentl. 
o.  bildl.,  abstr.  o.  konkr.  överallt  där  p. 
är  för  handen,  där  faran  och  det  okända 
locka  ~   Georg    L.    Dahlin.     Inom  svensk 


145 


Pioniärarbete — Pi  p* 


146 


glasindustri  har  Simon  Gate  utfört  ett  be- 
tydande p.  Den  juridiska  Abnquistforsk- 
ningens pn  B.  Wedherg.  -familj.  Pä  både 
fäderne  och  möderne  härstammar  han  [  Edgar 
Lee  Masters]  från  hårdföra  p-er  Ruben 
Berg.  -färd.  Materialet  från  dessa  [Sven 
Hedins]  per.  -förening.  Till  pioniär  3. 
De  s.  k.  p-arna,  ett  slags  kommunistiska 
bojskautklubbar  A.  Karlgren  (1925).  -klubb. 
Till  pioniär  3.  Pen  i  Sundbyberg  1928. 
-kompani,  -kurs  o.  -kår  alla  krigs.  -liv. 
Tjugofem  års  p.  och  jaktäventyr  i  Rhodesia. 
-materiel.  Krigs.  Kavalleriets  nyap  1920. 
-period.  Befinna  sig  i  en  p.  -samhälle, 
-skap,  -et.  Den  livande  ~  känslan  av  p. 
på  jungfruliga  marker  Artur  Eklund,  -tid. 
Under  denna  p.  -trupp  krigs.  -utbild|ad; 
-ning.     Krigs.     P-at  underbefäl  1926. 

Pip\  -et,  =.  (Interj.  se  pip'^  efter  pipig'). 
I.  Egentl.  1)  Flaxade  vidare  under  sorgligt 
p.  Öv.  fr.  Kipling.  En  uteglnmd  kyckling 
piper  sitt  sista  p.,  om  igelkotten  träffar 
honom  Levi  Rickson.  Fågelungarnas  ynk- 
liga, svaga,  ängsliga  p.  Vipornas  klagande  j). 
Mössens  p.  under  tegelstensgolvet  i  sjnskatn- 
♦warpn  Ernst  Norlind.  P-et  av  syrsor.  Fågel-, 
kyckling-,  svaljnp.  2)  Vindens  p.  i  skor- 
stenen, i  fönsterpapperet.  Lågorna  slicka 
med  knallar  och  p.  den  tjäriga  veden  Alb. 
Engström.  3)  Hayi  led  av  andtäppa,  och  vi 
pojkar  kunde  härma  hans  p.  och  hostning 
på  ett  sätt  som  ~  ib.  4)  Gälla  små  p  och 
pjollrigt  fnitter  [av  städfiickorna] .  II.  Bildl. 
P.  och  gnäll  från  barnen  över  att  maten 
inte  smakade  tilläts  icke.  P.  och  låt.  Syn. 
gällt  1.  pipande  1.  fint  1.  visslande  skrik  1. 
ljud;  (ibl.:)  gnissel,  visslande;  (ibl.:)  gnäll, 
jämmerflåt),  (o)låt,  kink. 

—  Pip|a\  pep(o),  -it,  [-as].  Jfr  pip^ 
I.  Egentl.  - 1)  I  boet,  där  svalungarna  pepo 
knappt  hörbart.  Snart  väckte  ~  några  svaga 
p-anden  [av  fågelungar]  min  uppmärksam- 
het K.  Kolthoff .  Pendyler  med  p-ande  kana- 
riefåglar och  lurblåsande  herdar  S.  Lagerlöf. 
P-a  sitt  sista  pip.  Hör  en  skogsmus  pa  vid 
rian  R.  Ekelund,  öv.  Och  i  en  murspringa 
pep  en  syrsa  Raf.  Hertzberg,  öv.  Brom- 
sarna surrade  och  myggen  pep  L.  Munster- 
hjelm.  Och  moskiterna  hade  uppstämt  sin 
p-ande  melodi  över  gräsmattan  ~  H.  Mörne. 
2)  Vinden  p-er  i  skorstenen.  Stormen,  som 
pustar  och  flåsar  och  p-er  som  djävulens 
kikhosta  S.  Neander-Nilsson.  Det  visslade 
och  pep  i  fönster  och  dörrspringor  E.  Sparre. 
Vid  niotiden  på  morgonen  ~  var  det  40° 
kallt  och  blåsten  riktigt  pep  P.  E.  Svin- 
hufvud.  En  kulen  kväll  med  svart  himmel 
och  p-ande  vind  som  före  regn  Arv.  Rosén. 
—  Fick  en  fin  medlut,  så  det  pep  om  öronen 
E.  Didring.  Och  stack  i  väg  i  p-ande  sken '^ 
G.  Wiedesheim-Paul.  3)  Och  andhämtningen 
ljöd  flämtande  och  obehagligt  p-ande  G.  v. 
Numers.  4)  Gratulerar  I  pep  han  S.  Siwertz. 


Och  en  kvinnlig  stämma  pep:  Skynda  dig 
i  dörren,  Edvard  I  Signe  Engström.  Du  p-er 
som  en  gris,  sade  han  skrattande  Margit  v. 
Willebrand-Hoilmerus.  5)  Jfr  pipa^l.  Och 
producera  en  vild  musik  med  sina  rasslande, 
trummande  och  p-ande  instrument  B.  Mörner. 
Orgeln  skrällde,  pep  och  snörvlade  Ad.  Hill- 
man, öv.  Men  tyst!...  pep  inte  båten? 
Alfr.  Jensen,  öv.  II.  Bildl.  P  a  och  gnälla 
vid  minsta  motgång.  Syn.  (mer  1.  mindre 
nära:)  gnälla  tint,  skrika  gällt  1.  i  falsett, 
vissla,  (h;yla,  vina;  blåsa  (i  pipa);  jämra 
(sig),  lipa,  kvida,  gnälla,  kinka.  —  Piplisja, 
-an,  -or.  Värd.  Pipsill.  -lärk|a;  -släkte(t) 
(Anthus);  -elåt;  -(e)par  1.  -spar.  Porna  stå 
nära  ariorna,  men  ha  kortare  stjärt  och 
fläckig  fjäderdräkt.  Ängspan  (A.  pratensis) 
finnes  över  hela  Sverge;  trädp-an  (A.  trivia- 
lis)  tillhör  skogarna,  -sill.  Värd.  Jag, 
som  tycker  så  hiskligt  illa  om  p-ar  Fanny 
Alving.  En  rikti  liten  j).  ä  du,  som  lipar 
för  allting!  Syn.  piplisa,  lipsill,  gnällspån, 
gnällspik,  grinoile. 

—  Pipar|e,  -(e)n,  -e ; -låt ; -släkte(t)  (Cha- 
radrius).  1)  Zool.  o.  d.  Mest  som  sista  ssgs- 
led.  P-na  tillhöra  brockfåglarna ;  Ijungp-en 
kallas  också 'brockfågel .  Fjällp-e.  Den  för 
pen  så  karaktäristiska  vanan  att  kila  iväg 
och  plötsligt  stå  stilla  som  en  staty  E.  Ro- 
senberg. 2)  Hist.  Medeltida  fiöjtblåsare 
(ofta  även  trumslagare).  Jfr  (blåsa)  pipa'1. 
Klanen  Mac-Ivors  förnämsta  p-e  Öv.  fr. 
W.  Scott.  Blåsare,  p-e  och  trummnre.  Ett 
glatt  sinne  behöver  ingen  pe.  —  Pipig*,  -t, 
-are;  -het.  En  p.  stämma.  Med  gäll  och  p., 
tunn  och  p.  röst.  Han  fick  åter  ett  anfall 
av  den  där  p-a  hostan  och  ~  H.  Hulten- 
berg,  öv.  Rävens  korta,  p-a  andhämtning 
Th.  Högdahl.  Då  ~  moskiterna  börjat  med 
sitt  p-a  surr  Åke  Lindström.  Att  hr  M. 
själv  har  mycket  av  p.  mamsell.  Syn.  (tunn 
o.)  gäll,  skrikig,  skrikande,  gnällig,  gnäl- 
lande. 

—  Pip%  interj.  (o.  ibl.  subst.);  -|a^  (-ade, 
-as;  -blindbock;  -ning,  med  plur.).  Lockord 
på  fåglar;  'skrämord'  till  barn  (när  man 
'p-ar'  dem  dvs.  kittlar  dem  med  fingret); 
utrop  varigm  man  anger  var  letaren  skall 
söka  en  1.  att  man  har  gömt  sig  o.  han 
kan  börja  leta.  Och  ropade  p.  och  kröp 
bakom  en  annan  sten  'Dan'.  Efter  att  ha 
gett  henne  det  sedvanliga  lilla  p-et  i  sidan 
Hj.  Lundgren.  'Pip!'  säger  man,  då  fing- 
rarna, som  förflyttat  sig  steg  för  steg  när- 
mare barnet,  hunnit  halsen,  där  man  då 
plötsligt  'p-ar  barnet  (trycker  pekfinger- 
spetsen mot  halsen).  I  p-blindbock  skall 
den  som  'fångats'  svara  med  'pip I',  när 
blindbocken  ropar  'pip!',  varpå  blindbocken 
av  rösten  skall  söka  gissa  vem  det  är. 

Pip»,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Pen  på 
tekannan  är  opraktisk,  den  släpper  inte 
vatten.   Vattenkanna  med  lång,  upptill  vin- 


147 


Pip8— Piprök 


148 


kelböjd  p.  Mässingskannor  med  från  botten 
utydende,  höga,  smala  p-ar.  2)  Bot.  Den 
nedre  o.  smalare  (rörformiga)  delen  av  en 
sambladig  blomkrona.  En  blomma  med 
oproportionerligt  lång  p.  3;  Bra  värd.,  slang- 
artat.  Jfr  mallig.  Nu,  har  prästen  blivit 
mallig  i  pen,  sade  de  pä  sitt  språk  Elin 
Wägner.  II.  St*gr.  Ex.:  Pd  nnderläppeits 
2)-del  finnes  alltid  [pä  linnean]  en  gul  teck- 
nitig,honu7igstecknet,  vilket  ~  V.  B.  Witt- 
rock.  P-kan^ia.  Då  ~  ståndarna  sitta  i  själva 
p-mynningen.  Pip-  och  flaskrensare.  P-skägg 
(=  skägg  klippt  i  spets)  ansluter  sig  snarast 
hit.  P-skägg  hade  han  ~  också,  ty  så  skulle 
en  flott  hasarof/icer  se  ut  omkring  1890 
Marianne  Mörner.  Såna  här  plantor  ska 
man  p-vattna  å  inte  strilvattna  trädg.  Krona 
med  fjäll  i  p-öppningen  Krok  &  Almquist. 

—  Pip!a%  -an,  -or.  Det  sammanhållande 
i  de  skiftande  bet.  —  ordet  skulle  även 
kunna  tänkas  uppdelat  i  flera  —  är  'ngt 
rörlikt'.  I.  Att  blåsa  i.  Jfr  pipare  under 
pipa^  1)  Mer  egentl.  a)  Enklaste  flojt- 
instrument.  Alla  dem  som  hantera  hnrpa 
och  p-a  Bibeln.  [Pan]  blåser  skälmsk  och  kdt 
2)d  vasse7is  p-a  O.  Thunman.  Halm-,  herde-, 
rör-,  vassp-a.  Panp  a.  b)  Orgelp-a.  Orgeln 
i  Breslnus  Jahrhunderthalle  har  15,120 
p-or.  P-orna  ära  av  trä  och  fyrkaiUiga  eller 
av  metall  och  ru7ida  samt  indelas  i  labial- 
p-or  (flöjtverk)  och  t  ung  p  or  (rör-  1.  tung- 
stämmor). Även  bildl.  T.  e.  Låt  vindens 
2>or  brusa  ~  Harry  Blomberg.  Jfr  även 
V)lindp-a.  c)  Säckp-a.  d)  Fågel-,  lock-,järp-; 
dng-,  fabriks-,  vissel-,  polis-,  signalp-a.  Pil- 
p-a.  Och  skar  mig  därav  en  järpp-a.  Ang- 
p)-or nas  olat.  Bantågets  gälla  signalp-a.  Får 
du  inget  ljud  i  p-anf  Har  (vissfl)pan  rosfat? 
Från  iitsparken  tills  p-an  blåst  för  f  dl  tid 
G.  Larsson  i  By.  2)  Bildl.  uttr.  a)  Hela 
riksdan  dansar  efter  sossarnas  p-a  (låter 
sig  ledas  av  dem)  Hagar  Olsson,  b)  Men 
då  papperen  voro  underskrivna,  fick  p-an 
ett  annat  ljud  blev  det  annat  ljud  i  skällan. 
Du  skall  få  se  där  blir  annat  ljud  i  p)-an 
då!  H.  Wranér.  C)  (Sitta  och)  skära  p-or  i 
vassen  jfr  t.  e.  'skörda  där  man  icke  sått'. 
F.  skar  2>or  i  Eretiqer vassen:  50,000  om 
året  för  att  K.  ej  haft  något  uppdrag  att 
lämna  honom,  d)  Stoppa  p-an  i  säcken  ta 
skeden  i  vackra  hand,  stämma  ner  tonen 
1.  sina  anspråk,  'slå  till  reträtt'.  Mi^n  genast, 
för  husfridens  sk^tll  blott  och  bart  /  jag 
stoppade  p-an  i  säcken  Ludv.  Juhlin. 

II.  Att  röka  i.  1)  Tobaksp-a  1.  'fyllning' 
däri.  Sloj^jM,  tända,  rensa  2>(in,  sin  p-a. 
Blossa  2}å  sin  p-a.  Knackade  ur  2^-an  mot 
relingen.  Rökte  ett  par  p-nr  stark  tobak 
och  ~.  P-a  med  bärnstenfsjnnnstycke.  Jämt 
sitta  med  2>an  i  mu7i.  Med  pan  hängande  i 
ena  mungiimn.  Har  2)-an  slocknat  för  dej  nu 
igen,  farfar?  Krit-,  ler-,  mastir-,  sjöskums-, 
lång-;  freds2>a.   2)0piump-a,  vattenp-a  o.  d. 


III.  'Rör'  av  olika  slag.  1)  Ben-,  märg- 
2)-a.  2)  Ljuset,  som  brunnit  ner  i  p-an.  När 
ljusen  flämta  i  p-an  D.  Fallström.  Ett  i 
sin  p-o   väl   isatt   ljus    A.   T.    Gellerstedt. 

3)  Om  det  kommit  smuts  eller  rost  i  p-an, 
så  att  nyckeln  inte  går  in  borrhål  i  nyckel- 
skaft svarande  mot  en  tapp  i  nyckelhålet. 

4)  Garneringsp-a  se  d.  o.  5)  Grovt  avlopp 
för  rök  o.  gaser.  Skorstens-,  ugnsp-a.  6/  På 
gevär.  Pan  var  het  så  den  brändes  efter 
den  skarpa  skottlossningen.  Tog  ett  tag  om 
(böss)2>an  och  slog  till  räven  med  kolven, 
då  den  syntes  vilja  kvickna  till.  Varvid 
hovjägmästaren  fällde  en  fågel  för  vardera 
2>an  H.  Samzelius.  Gevärs-,  revolver-;  höger-, 
vänster  p-a.  7)  Por  (ögon)  i  ost,  som  U2ypstå 
av  gaser  bildade  vid  mognaden.  P-or,  som 
bildats  i  vårisen.  Rörso2}par,  vilkas  p-or 
lätt  kunna  lossas  från  hatten.  Ibl.  även 
om  celler  i  honungskaka. 

IV.  Märk  ytterligare.  1)  Vinp-a  gammalt 
(1.  främmande)  rymdmått,  förr  räknat  = 
180  kannor  1.  4  71  hl.  Jag  sålde  två  fat 
portvin  och  fyra  p-or  scherry  Ang.  Liud- 
Ijerg.  En  p-a  portvin  brukar  angivas  vara 
510  1.  men  är  i  själva  verket  520  1.  Kjellins 
Varulex.  2)  Till  ingen  av  föreg.  bet.  an- 
sluta sig  värd.  uttr.  som:  t  Det  här  är  åt 
p-an  —  käpprätt  dt  p)-(f'^i''  utro2Mde  jng  E. 
Fastbom.  Har  jag  inte  hela  tiden  sagt  det 
skulle  gå  ät  p-an,  va?  H.  Bergegren.  Det 
gick  åt  p-ani  A.  I.  K  fick  stryk  med  3—2 
åt  skogen,  åt  helsi(c)ke,  galet,  illa. 

Syn.  (ibl.:)  rör,  'flöjt';  vissla;  hålighet, 
'lopp';  'cell';  por;  'öga'. 

—  Pipaska.  Och  knackade  ur  p-n  mot 
relingen  J  Sandblad,  -bloss.  P-en  blevo 
djupare  och  tobaksröken  stod  tjock  omkring 
honom  Hj.  Höglund.  -blås|ande;  -are. 
P-ande  celadoner  J.  J.  Tikkanen.  En  [säck]- 
p-are  Eric  Hultman.  -bruk  1.  -fabrik  för 
tobakspipor.  -form{ad;  -ig.  Skr.  -glöd. 
-huvud.  P.  av  masur.  -hylla.  I  hornet 
till  höger  p.  med  pipor  E.  Didring.  -krage. 
Jfr  pipa'*  nedan.  Hans  huvud  vilade  2)å  den 
hårdstärkta  p-n  som  på  ett  fat,  och  ~  Py 
Sörman.  -krås.  Pipat  k.  De  norska  2^>'äs- 
ternas  breda  2)  H.  Samzelius.  -lera.  P.  är 
plastisk,  blir  vid  bränning  alltid  vit  och 
begagnas  för  tillverkning  av  kritpipor  m. 
m.  1911.  -munstycke,  -mynning.  T.  e. 
Karl  Johanssrampen  har  ~  vita  eller  gul- 
aktiga p-ar  och  ~  W.  Biilow.  -nubb.  Liten 
pipa.  Letade  reda  2^å  en  p.  i  ena  byxfickan  ~ 
Edv.  Hammarstedt.  -olj|a;  -ebehållare. 
Nikotin  som  samlar  sig  i  pipan  vid  rök- 
ning, -orglel;  -elfabrik.  Orgel  med  pip- 
verk. Lidköpings  p-elfabrik  tillverkar  p-lar 
efter  nyaste,  konstruktioner  1919.  -ranka. 
Aristolnchia  (en  storbladig  slingervftxt). 
-rensare.  För  tobakspipa.  T.  e.  i  form 
av  ullklädda  stickor  1.  rensnål  o.  rensgarn. 
-rök;   -ande;  -are;  -ning.     Jag  vädrade  ut 


149 


Piprök — Piruett 


150 


pen  och  ~  H.  Mörne.  Pande  engelsmän 
Kai  Donner.  Piprensare,  praktisk  nyhet  för 
p-are.  -skaft.  Tugga  på  p-et.  -skåp  för 
tobakspipor,  -snodd.  T.  e.  till  gammal- 
dags långpipa.  -snugga.  Ngt  värd.  Tug- 
gande och  jämkande  pä  sin  snörvlande,  ut- 
brända p.  Edv.  Hammarstedt  -stoppare. 
Mensndlen  kan  även  användas  som  p.  -ställ, 
-svamp.  Till  p-arna  höra  rörsoppar,  tickor, 
oxtmigsvamp  m.fl.  -tobak.  Prima  p.  -tän- 
dare.  -veck;  -ad.  Jfr  pipa*.  Stärkskjorta 
med  p.  Pade  remsor,  -verk.  Fackl.  Pei 
i  en  orgel  omfattar  de  delar,  där  tonen 
direkt  frambringas. 

—  Pipla*,  -ade,  -as;  -sax;  -tång  m.  fl.; 
-ning.  Mest  fackl.  Med  dem  [piptängerna] 
par  jag  kragar  Alfh.  Agrell  Som  alltid 
satt  i  en  länstol  med  en  stor  vit  p-ad  och 
struken  mössa  på  huvudet  Hedv.  Lidforss- 
Strömgren.  Förklädet,  som  var  garnerat 
med  en  p-ad  remsa  Fanny  Alving.  —  Pipig^, 
-t,  -are ;  -het.  Pip- 1.  rörformig ;  ihålig,  porös. 
T.  e.  Stor-,  smdpipig  ost.  —  Istäcket  på 
sjön  grånar  och  smälter  under  ständigt  tö- 
väder, blir  mosigare,  skörare  och  p-are  ~ 
A.  Knöppel. 

Pipe'tt  (-ätt);  -en,  -er.  Fackl.  Glasrör 
(ofta  utvidgat  på  mitten)  till  uppsugning 
o.  uppmätning  av  vätskor,  'stickhävert'. 
En  liten  |j.,  som  han  ~  använde  för  att 
fylla  sin  reservoarpenna  S.  Siwertz. 

Pi'ppi  (grav);  -n,  [-n  1.  -ar].  1)  Lock-  1. 
'keT-ord.  En  liten p.  hade  kommit  in  i  teater- 
salongen och  flög  nu  oroligt  fram  och  till- 
baka utan  att  kunna  ta  s>g  ut.  Men  den 
förskrämda  p-n  börjar  oroligt  flaxa  omkring 
i  buren  ~  Th.  Högdahl,  öv.  2)  Nyare  värd. 
användning.  Har  du  fått  p  ?  mist  förstån- 
det, blivit  tokig.  Det  är  ju  rena  p-n  att 
hålla  på  så  häri  rena  vansinnigheten  1. 
galenskapen  1.  tokeriet  1.  dillet'.  —  I  Eng- 
land ha  skolpojkarna  verklig  p.  på  autografer 
1938;  vurm,  mani,  'ä  tokiga  på'. 

Pir,  -en,  -er  (ibl.  med  akut)  1.  -ar;  -arm; 
-huvud.  I  hamn  utbyggd  sten-  1.  träkaj, 
hamnarm;  vågbrytare.  Trots  den  tidiga 
morgontimmen  rådde  ett  helvetiskt  larm  på 
p-en.  Vattnet  har  mihvitt  inhägnats  mellan 
p-ar  och  kajer  Georg  L.  Dahlin.  Ocean 
Park,  Kaliforniens  största  nöjesfält,  till 
stor  del  utbgogt  i  havet  pd  jättelika  p-ar  W 
Sörensen.  En  emigrantånqare ,  som  styrde 
ut  mellan  p-erna.  Helgdagsklädda  männi- 
skor promenerade  j)å  pen  Al  b.  Engström. 
Och  så  bar  det  av  in  bakom  pen  i  luqn- 
vatten  Gus.  Mattsson.  På  den  yttersta  pynten 
av  Borgholms  hamnpir  A.  T.  Gellerstedt. 
östra  (hamn)p-en.  Landningspir.  —  Att 
båda  p-armarna  befunno  sig  ~  under  vatten- 
ytan J.  A.  O.  Skårman.  Varvid  hela  p-huvu- 
dei  avskars  och  sjönk  i  hamninloppet.  Och 
svänpn  in  mellan  p-hnvudena  S.  Barthel. 

Pirat',   -en,   -er;    -färd;    -näste;    -skepp; 


•upplaga  (tjuvtryck);  -vä8en(de).  Med  kine- 
siska p-er.  Två  beryktade  flodp-er.  Uppträda 
som  luft  pirat  A.  Kiinckowström.  S.  Siwertz, 
Mälarp-er,  —  Naivoa,  ett  bekant  p-näste  [i 
Kinesiska  sjön] .  I  den  1609  utgivna  pupp- 
lagan  av  hans  [Shaksperes]  sonetter  H. 
ychiick.    Syn.  sjörövare,  korsar,  fribytare. 

Pirat*,  -en,  -er.  Aid.  Sypåse,  arbets- 
väska,  större  tygväska,  redikyl.  Tog  upp 
lornjeiten  ur  sin  p.  och  betraktade  honom 
Mari  Mihi'.  Fruarna  i  sidenmantiljer  och 
negligéer  samt  2>en  på  armen  Emma  Bendz. 

Pirig,  -t,  are;  -het.  Ldls.  Steniga  och 
sterila  marker,  där  skogen  står  p.  och  dyster'^ 
Beth  Hennings.  P-a  björkar  Ellen  Wester, 
öv.  Höstsäden  står  p.  och  dålig  och  ~.  Syn. 
tunn  o  smal,  pyrig,  klen(vuxen),  mager, 
tyrande. 

Pirk,  -en,  -ar;  [-|a^  (-ade,  -as)].  Se  pilk. 
Par,  de  bästa  met-  och  pimpelkrokar  som 
finnas.  Korta  pimpelspön,  långa  revor  samt 
tunga,  fiifkformade  par  med  löskrok  E. 
Sparre.  P.  av  nysilver  och  tenn  och  röd- 
lackerad  på  insidan.  —  P-a  torsk  oftare: 
pilka. 

Pirk|a^,  an,  -or.  Värd.,  slangartat  för 
'mössa',  'luva'.  Och  frågar  med  en  kväsig 
lyftning  på  p-an:  ~  Alb.   Engström. 

Pirög'  (-åg);  -en,  -er.  (Primitiv)  kanot. 
Sotn  p-en  gick  tungt  och  ~  Öv.  fr.  G.  Ferry, 
Skogslöparen.  Orimligt  smala  p-er  skär 
genom,  vattnet  som  rakknivar  Gunnar  Ceder- 
schiöld.  Infödingsp-er.  —  Under  p-färder 
O.  v.  Mentzer. 

Pirög'^  (-åg);  -en,  -er.  Ett  slags  (rysk) 
pastej  fylld  med  fisk,  kött,  kål,  svamp  1. 
ägg.  Vitkåls-  eller  hönskött  fyllda  per  av 
den  delikataste  smördeg  G.  T.  (iullljerg.  P. 
j)å  lax  Ester  B.  Nordström.  Grönsaker  som 
p.  Thora  Holm.     Finsk  kålpirog  1917. 

Pirr|aS  -an,  -or.  Blott  ldls.  (t.  e.  sydsv.) 
för  'snurra'.  Några  små  målade  träp-or  i 
olika  färger  och  storlek  Hj.  Lundgren. 

Pirr|a'%  -ade.  Blott  ldls.  (t.  e.  sydsv.).  Och 
det  pade  i  nerverna  pd  mig.  En  pande 
känsla.  Nervp-ande  äventyr.  Syn.  kittla 
(även  aneenämt),  reta,  sticka,  'krypa'.  — 
Pirrögld  (även  utt.  -öjd);  -t;  -dhet.  Värd. 
Mp'1  livliga  ögon. 

Pirue'tt  (-ätt);  -en,  -er;  -steg  ;  -er|a  (-ade, 
[-as];  -ing,  med  plur).  I.  Gjorde  en  hastig 
p  ,  så  att  hon  kom  att  stå  ansikte  mot  an- 
sikte med  honom.  I  en  sittj)iruett på  skridsko. 
Strutsens  trick  att,  när  han  jagas,  med  ~ 
en  vig  p.  förpassa  sig  långt  från  jägaren 
öv.  fr.  W.  H.  Hudson.  Hunden  gjorde 
några  lustiga  p-er  i  glädjen  över  att  '^  J. 
Möllersvärd.  Hästen  ~  svängde  sig  i  krå- 
mande per,  den  krökte  på  halsen,  skrapade 
med  foten  Y.  V a\]ff ren.  Tåspetsp-er.  W.Och 
ofta  var  den  58årige  mannen  mitt  under 
diskussionen  uppe  och  p-erade  omkring  pd 
golvet  Gust.  Aldén.     De  snurrade  och  svä- 


151 


Piruett— Piska^ 


152 


vade  och  sparkade  och  p-erade  S.  Lagerlöf. 
Vi  hade  över  400  infödingar  p-eronde  om- 
kring oss  c.  T.  Eriksson.  Pera  på  tåspets- 
arna. Syn.  ibl.  hastig  helomvändning; 
(p-era:)  svänga  (o'm)  på  en  fläck  (på  tåspets- 
en), (snabbt)  svänga  1.  snurra  1.  dansa 
1.  virvla  runt  1.  omkring. 

Pirum  (grav);  oböjl.  predikativt  adj. 
Värd.  Om  någon  skulle  bli  p.  Artur  Möller. 
Att  de  varit  en  smula  p.  Dricka,  supa 
sig  p.     Syn.  berusad. 

Pirål  ssgjgrav).  Myxine  glutinosa.  Pen, 
som  ttllhnr  rundmunnarna  och  livnär  sig 
huvudsakligen  av  döda  fiskar,  finns  vid  vår 
västkust. 

Pisa'ng  (1.  pi-  med  akut);  -en,  -er;  -blad; 
-knippe;  -lund;  -odling;  -träd.  Frukt  o. 
träd  (botaniskt  sett  ört!).  Ibl.  nyttjas  'p.' 
som  liktydigt  med  'banan'  (som  till  stor 
del  utträngt  det  förra  ordet);  ibl.  nyttjas 
det  speciellt  om  'mjölbananen'  (Musa  para- 
disiaca),  som  är  mer  långdragen  o.  njutbar 
blott  i  tillredd  form  (t.  e.  rostad). 

PiskS  -et  [1.  -en].  1)  Lära  så  länge  man 
lever,  p.  så  länge  man  lär.  'P.  ska  di  hal' 
sade  han  argt  och  ~  Sig.  Dahlbäck.  Du 
ska  väl  slippa  mer  p.  då.  Ur  vägen,  hond- 
lunsar,  annars  blir  det  j)-  Ellen  Wester, 
öv.  Det  bevingade  ordet,  att  en  politiker 
skall  vara  som  en  madrass:  hur  mycket  j^- 
han  än  får,  skall  han  ändå  vara  likadan 
Oscar  Rydqvist.  2)  Regnets  ryckvisa  p).  på 
fönsterna  Strindberg.  Syn.  1)  smäll,  prygel, 
stryk,  smörj;  (få  p.:)  smaka  käppen  1.  riset. 

—  Pisk|a\  -an,  -or.  Mer  säll.  (o.  Idls. 
1.  skönl.)  även  Pisk^,  -en  (akut),  [-ar].  I.  Ex. 
med  formen  'pisk':  När  p.  och  töm  /  en 
tomte  gav  dig  D.  Fallström.  II.  Huvud- 
formen. 1)  Egentl.  a)  Använda  p-an  simr- 
samt  och  med  förstånd.  En  häst,  som  icke 
tål  p-an.  Högra  handen  för  pan  vid  kör- 
ning.  Låta  hästen  smaka  pan.  Sköta  p-an. 
Klatschande  med  p-an.  Hungrig  åsna  aktar 
ingen  p-a.  I  ett  ven  p-an  över  hundarna 
'K.  Gunnarson'.  Rid-,  stallmästar-,  spann-; 
tagelp-a.  b^i  Svänga  pan  över  ngn.  Låta 
pan  gä.  Med  blodiga  märken  på  ryggen 
efter  pddrivarnes  por.  Och  hur  högt  trädet 
än  var,  måste  jag  klättra  tipp  eller  också 
smaka  p-an  Karin  Wachtmeister,  öv.  Som 
tvingar  dem  —  även  med  kibokons  (flnd- 
hästp-anft)  hjälp  —  till  arbete  Prins  Wil- 
helm. Knutpa.  2)  Friare  o.  bild),  a)  Den 
verklige  diktaren  drives  fram  med  gisselslag, 
som  barnens  snurror  hållas  i  gång  med  p-an, 
säger  Kierkegaard  T.  Segerstedt.  Skyndade 
ut  ur  sjukhuset  som  jagad  av  por  W.  Ham- 
menhög.  h)  Lydigt  följande  partip-an.  Låta 
ironiens,  sin  sarkasms  pa  vina  över  den  lilla 
stadens  innevånare.  Suckande  Över  tillvarons 
pa  K.  Stangenberg,  c)  Snodde  ~  som  Ten 
p-a*  kring  byn  And.  Allardt.  d)  (Hår)p-a 
smal  hårfläta. 


—  Piskfabrik.  -form;  -ad;  -ig.  Mest 
skr.  -hylsa  jfr  piskhållare.  -håll.  Inom 
p.,  femton  fot  bakom  tjuren  Eric  Hultman. 
•hållare.  P.  av  svartlackerad  plåt  I .  läder, 
som  anbringas  på  kuskbocken  eller  dess  skärm 
och  i  vilken  piskan  ställes,  då  den  ej  hålles 
av  kusken,  -hängare.  -klatsch;  -liknan- 
de); -skarp.  Under  eggeisen  av  p-ar  och  ~ 
Åke  Hasselblad.  Som  om  hon  fått  en  p. 
De  p>-skarpa  smällarna  av  mausergevären 
Erik  Nyström.  Syn.  pisksmäll.  -käpp 
(pisk)rotting.  -lik;  -nande.  Ett  p-t  bihang. 
Med pnande  antenner,  -makare.  -märke. 
Den  stackars  kvinnan  ~  vilkens  rygg  var 
randig  av  p-n  B.  Gripenberg.  -peruk.  Peruk 
med  hårpiska,  -rapp.  Medan  j)-en  vina  över 
selbrutna  hästryggar  M.  Rogberg.  Och  reg- 
net slår  som  p.  i  ansiktet.  Syn.  piskslag 
1.  -snärt  1.  -släng,  -skaft.  Slog  med  p-et 
på  deras  fingrar,  så  att  de  måste  släppa 
taget.  Knackade  ~  på  dörren  med  p-et  B. 
Gripenberg,  öv.  En  gård,  som  folk  lade 
märke  till,  pekade  med  p-en  åt,  när  de  körde 
förbi  C.  Larsson  i  By.  -slag.  Ryckte  till 
som  för  ett  p.  och  ~  H.  Hultenberg,  öv. 
Vid  fogdarnas  p.  Gordon  Lindh.  Syn. 
se  piskrapp.  -släng.  Jfr  föreg.  En  blick, 
som  träffade  som  en  p.  -smäll  pisk- 
klatsch.  -snurra.  Kan  även  föras  till 
verbet  'piska',  -snärt;  -formig;  -lik(nande). 
1)  Fläta  par.  Den  långa  pen  ven  genom 
luften,  hundarna  höggo  i  och  släden  sattes 
i  gång  Öv.  fr.  Jack  London.  [Ormen]  var 
lång  och  smal  som  en  j)-  ~  E.  v.  Otter.  — 
Den  smala  '^  p- formig  a  kroppen  Nord.  Fam.^ 
Den  avsmalnande,  p-liknande  stjärten  Öv. 
fr.  W.  H.  Hudson.  2)  I  förbifarten  gav 
han  pojklymmeln  en  p.,  som  efterlämnade 
ett  rött  märke  på  kinden.  —  Svaret  kom 
som  en  p.     Syn.  snärt,  ibl.  piskrapp. 

—  Pisk|a-,  -ade,  -as;  -are  o.  -ning  se  B. 
A)  Vanliga  verbformer.  Träns.  o.  intr. 
I.  Mer  egentl.  Dit  par  dina  hästar  för 
mycket.  Domarna  ~  bjödo,  att  man  skulle 
p-a  dem  med  spön  Bibeln.  Jag  behöver  ingen 
särskild  tillåtelse  för  att  låta  p-a  en  dag- 
tjuv. Skämdes  som  en  pad  hund  V.  Vall- 
gren.  P-a  livet,  okynnet  ur  ngn.  P-a  ngn  blo- 
dig, till  blods.  II.  Friare  o.  bildl.  1)  a)  Kok. 
Bananer  mosas  och  p-as  till  sktim  ~.  Först 
p-as  ägget  tillsammans  med  vattnet,  b)  P-a 
kläder,  mattor.  Pa  dammet  av  ngn,  ur 
soffan.  När  de  tala  illa  om  mig  ~  är  det, 
som  om  de  p-ade  min  rock  Annie  Furnhjelm. 
Racketliknande  rotting  att  pa  med.  2)  a)  En 
lejoninna,  som  betraktade  oss,  argt  p-ande 
med  svansen  C.  Lagercrantz.  Låg  med  j)-ande 
S7'nns  och  väntade  på  att '^  B.  Gripenberg. 
Med  smällande  segel  och  p-ande  skot  S. 
Siwertz.  b")  Och  p-a  i  flykten  vattnet  till 
skum  Öv.  fr.  W.  Long.  P-ande  vattnet  med 
vingarna  Levi  Rickson.  Det  (skuyn)p-ade, 
rasande   havet.    När  stormen  par  och  när 


153 


Piska* — Pittoresk 


154 


havet  rullar  R.  Jändel.  Regnet,  som  ~  p-ade 
älven  stålgrå,  Fanny  Alving.  Regnet  jJ-ar 
mot,  på  rutan.  Under  det  snög loppet,  som 
p-ade  oss  i  ansiktet,  gjorde  oss  nästan  blinda. 
Vind-,  stormp-ad  hed.  Storm  ~  med  p-ande 
regn  E.  Sparre.  För  övrigt  är  trakten  in- 
svept i  regn  och  snömoln  och  p)-as  av  oerhört 
häftiga  stormar  E.  H.  Kranck.  3)  Som, 
långt  ifrån  att  behöva  p-as  till  att  läsa, 
fann  ett  verkligt  nöje  i  studierna  Dan  By- 
ström. —  Part.  perf.  gärna  värd.  i  ex.  som : 
Därför  att  de  där  helt  enkelt  äro  p-ade  till 
det  I.  Lo-Johansson.  De  ä  bara  för  han 
ä  p-ad  (till)  att  göra  de.  B)  Verbalsubet. 
1)  P-are.  Mest  som  sista  ssgsled.  Bonde-, 
inp-are.  —  Även  om  sak.  Kläd-,  matt-, 
möbelp-are  (av  rotting).  2)  Pning  av  fånqar, 
slavar.  P-ning  av  mattor.  —  Inp-ning.  Syn. 
slå  1.  klatscha  med  piska(n),  rappa  på, 
snärta,  prygla,  ge  stryk,  smörja  upp,  klå 
(u'pp),  gissla;  (häftigt)  'slå'  1.  svänga  1.  vifta; 
(p-ad  ibl.)  så  illa  tvungen,  nödtvungen.  — 
Piska  av  ru,  opp  1.  upp  ru  m.  fl.  se  avpiska, 
up piska  osv.  —  Piskbalkong.  Till  varje 
fullt  niodärn  våning  i  stad  hör  numera  en 
mot  gården  utbyggd  s.  k.  piskbalkong,  för 
piskning  och  borstning  av  möbler  och  kläder 
Nord.  Fam.*,  1904.  -maskin,  -rum.  Hus 
utan  gård  eller  godkänt  p.  1932.  Härtill 
komma  som  en  nyhet  [i  detta  föreningshus] 
ett  par  p.  på  vinden  Ups.  Nya  Tidn.  1931. 
-snurra  se  under  piskad  -ställning  att 
piska  mattor  på. 

Pisp,  -et,  — ;  -|a  (-ade).  Jäg.  Om  ett  av 
morkullans  läten  vid  sträckningen.  I  skym- 
ningsstund den  lilla  kullan  sträckar  /  emellan 
hulten  med  sitt  »j9.»  och  ^kriorty  K.  Stangen- 
berg. Men  strax  därefter  hör  jag  henne 
knorta  och  p-a  som  förut  E.  Sparre. 

Piss|a,  -ade,  [-as];  -kur  (pissoar);  -nödig 
1.  -trängd;  -potta;  -ning.  Undvikes  gärna 
(jfr  pinka).  P-a  på  sej.  Pa  i  sängen  väta 
under  sig.  —  Pissoär  (1.  pi'-);  -(e)n,  -er; 
-tratt.  'Urinoar',  rum  1.  skjul  där  man  får 
kasta  sitt  vatten,  pisskur. 

Pist, -en, -er  (akut).  Idrotts,  o.  d.  11  Platt- 
form för  fäktningstävling.  Lät  åter  floretten 
komma  till  heders  på  tävlingsp-en  Olympiska 
spelen  i  Sthlm  1912.  Rymmer  4  p-er,  2  m. 
breda  och  38  m.  länga,  varje  p.  målad  i 
sin  särskilda  färg.  Veckans  hjältar  pä  p-en. 
2)  Spår  där  hästarna  galoppera  på  kapp- 
löpningsbanan. Men  direktören  ville  inte 
veta  av  någon  galopp  utanför  p-en,  rädd 
som  han  var,  att  ~  Gunnel  Holzhausen. 

PistäSCh  (1.  ibl.  -a'sch);  -en,  -er; -glass; 
-kärna;  -mandel;  -massa;  -träd.  'Grön  man- 
del'; även  om  trädet  Pistacia  vera  varav 
mandlarna  fås.  Hackade  p-er,  att  lägga  pä 
kanapéer.  I  billiga  bakelser  äro  p-erna  ibland 
ersatta  av  sönderskuren  grönfärgad  vanlig 
mandel  eller  kokosnöt.    Finhackad  p-mandel. 

Pistill,  -en,  -er  (akut);  -form;  -rudiment. 


Bot.  De  gömf  röiga  växternas  honliga  köns- 
organ. Ståndare  och  per.  Pen  består  av 
fruktämnet,  stiftet  och  märket;  stiftet  kan 
dock  stundom  saknas. 

Pistol,  -en  [1.  -n],  -er.  I.  Enkelt.  1)  Skjuta 
med  ]).  Utmana  ngn  på  p.  Duell  på  p. 
Verkade  på  dem  som  starterns  p.  på  gamla 
tränade  luOmeterslöpare  E.  v.  Otter.  [Revol- 
vern] börjar  numera  utträngas  av  den  auto- 
matiska p-en  ~  som  kan  göras  träffsäk- 
rare Nord.  Fam.^(1909).  De  tre  männen  foro 
upp  som  skjutna  ur  en  p.  Sten  Granlund, 
öv.  Browning-,  magasmspistol.  2)  Märk 
bl.  a.  Färgsprut-,  knallpulver-,  luft-,  lys-, 
magnesium-,  skendöds-,  skrämskotts-,  start- 
p-er.  II.  Ssgr.  Ex.:  Pduell.  (På)  ett  par 
p-håll  ifrån  oss.  Med  dragna  värjor  och 
uppknäppta  p-hölster  Har.  Hornborg.  Är 
olyckan  framme,  kan  en  blind  höna  skjuta 
med  p-hölster.  '  Om  det  vill  sig  väl,  så  f^kjuter 
själva  2>hölstret' ,  står  det  i  Don  Quixote 
Aug.  Lindberg.  Föreningen  för  Olympisk 
kortdistansskjutning  (f  d.  Upsala  P-klubb) 
1916.  P-kolv  med  kindstöd.  Pkula.  En  s.  k. 
p-käpp  [som  inom  sitt  till  synes  oskyldiga 
yttre  döljer  en  p.]  1924:.  P-magasin.  Rikta 
p-mynningen  mot  ~.  P-patron.  Ppipa. 
P-sicjutning  (-sbana).  P-skjutningsprovet  i 
militära  tävlingen.  Small  som  ett  p-skott. 
På  ett  p-skotts  håll.  Skicklig  p-skytt.  P-smed. 

Pisto'ng  (-ång);  -en,  -er;  -kanna;  -slag. 
Tekn.  Föråldrat  namn  på  kolv  1.  kanna 
(jfr  t.  e.  kolv  I  4),  pumpstång.  Det  väldiga 
skrovet  skakar  /  av  dunket  från  dova  per 
Einar  Malm.  Armarna  gingo  sotn  p-er  i 
en  ångmaskin  W.  Swahn. 

Pi'tprops  (akut);  -en;  -hög;  -skuta.  Koll. 
Kallas  numer  props'  (jfr  d.  o.).  Syn.  gruv- 
stöttor, eruvstolpar. 

Pitscha'ft,  -et,  =.  Mindre  vanl.  (Gra- 
verat) sigill;  signet.  Att  fadern  saknade 
ett  p.,  som  alltid  brukade  ha  sin  bestämda 
plats  på  hons  skrivbord  S.  Lagerlöf. 

Pittore'sk  (-ask);  -t,  -are ;  -het.  1)  'Egentl.' 
Ett  ovanligt  p-t  parti  med  bäck,  gammalt 
kvarnhjul,  rik  lummighet.  Gamla  p-a  kåkar. 
Desto  mer  kuperad  blev  marken,  desto  p-are 
älven  'Jörgen'.  Gamla  kastell  äro  i  regeln 
mycket  p-are  på  lagom  avstånd  än  vid  allt- 
för nära  bekantskap  C.  A.  C.  Lewenhaupt. 
För  att  se  Asco,  tväridens  pa^te  hy-o  Alb. 
Engström.  2)  Friare  o.  bildl.  v.  Hndenstam 
har  styrka  i  det  2>a,  men  är  alldeles  omöj- 
lig, då  han  ~  C.  D.  af  Wirsén.  t  En  dj-a 
slinka*,  som  Strindberg  mer  p-t  än  artigt 
uttryckte  sig  Joh.  Mortensen.  Uppfyllda 
av  folkets  egna  p-a  vändningar  och  kryddade 
med  derns  humoristiska  ordspråk  Anna  M. 
Roos.  Hans  karriär  ~  hade  vissn  pa  drag, 
men  inga  direkt  ohederliga  Elis.  Krey-Lange. 
Syn.  i)  målerisk,  färg-  1.  pensel  frestande, 
värd  att  måla(s),  värd  en  målares  pensel, 
målniugsvärd;  2)  (ibl.:)  färggrann,  färgrik, 


155 


Pittoresk — Pjåk 


156 


brokig;  (väl)  uttrycksfull, 'målande',  (nästan; 
pikant,  sotu  gör  sig  1.  gör  väsen  av  sig  1. 
sticker  i  ögonen. 

Pjallr|a,  -ade,  [-as];  p-a  o'm;  -ig  (-t,  -are; 
=  skvalleraktig).  Ldls.,  värd.  för  skvallra, 
siad  dra".     Gd  d  pa  för  lärarn. 

Pjalt,  -en,  -ar;  -ig  (-t,  -are;  -het).  Ibl. 
även  'p-er'  (n).  Värd.  Och  nu f dr  du  höra 
vad  du  är  för  en  p.  G.  Nordensvan.  Förbli 
en  stackars  p.  Hj.  Bergman.  En  p.  till  man 
Kabbarp.  Författaren  har  sett  sina  hjältar 
och  par  uteslutande  som  ~  Ejiiar  Smith. 
Syn.  (elän<lig)  stackare,  odugling,  krake, 
'kräk',  pjask(er),  'palt',  8Ja8k(er). 

Pjask',  -et.  Värd.  (liksom  de  föij.).  Hur 
kan  man  finna  nöje  i  sdnt  där  p  I  K.  öst- 
gren. /  dag  ä  dd  teet  bara  p.  Syn.  ynke- 
dom, pjaskighet,  dålighet,  uselhet,  'nlaHk', 
(smaklös)  länk  — Pjask'-,  -en,  -ar  1  Pjas- 
k|er,  -ern.  Pjalt  (se  d.  o.).  —  Pjaskig, 
-t,  -are;  -het.  Drack  fem  koppar  p4  te  hos  ~ 
Fredrika  Bremer.  Värt  uppriktigt  sagt  p-a 
kaffe  C  Larsson  i  By.  —  De  och  hela  deras 
pa  släkte  Maig.  Frölich,  öv.  Det  var p-are 
än  jag  väntat  migl  Hj.  Bergman.  Syn. 
pjaltiy:.  ynklig,  iVjl.  smaklös  1.  fadd  1.  'svag'. 

Pjedestal  se  piedestal.    Pjes  se  pjäs. 

Pjolller.-å-);  -ret;  -eraktig(het);  -r|a(-ade, 
[-as],;  -rig  (-t,  -are;  -het)  Dels  =  joller, 
barnsligt  1.  puerilt  prat,  barnsligheter; 
dels  =  pjosk',ighet),  pjolt,  fjoskighet.  1)  Det 
är  rent  per  frän  början  till  slut.  Perl 
Det  tror  jag  inte.  Syster  Malin  har  äldrats, 
fäst  dig  inte  vid  hennes  per  I  .Mik.  Lybeck. 
Kärleksp-er.  —  Peraktighet  och  tafatthet 
Nord.  Fam.*  2)  a)  Pra  som  en  barnunge. 
Och  lysstiade  I  på  skaldernas  p-rande  kling- 
klang  Per  Weiland.  b)  Intet  p-rande  med 
ens  egna  svagheter,  intet  undneen  de  för  atidra 
människors  Erik  Hedén.  31  Gälla  små  pij) 
och  p-rigt  fnitter.  »Dansande  små  fött  er  > 
är  den  något  p-riga  titeln  på  en  film  av 
ävenledes  2^'>'^9^  innehåll  ~.  P-riga  frun- 
timmer även  =  pjoskiga.  —  Pjolt  f-å-\  -et; 
-|a  (-ade,  [-as]);  -ig  (-t,  -are;  -het).  Liksom 
'pjoller'  dels  =  joller,  dels  (och  oftare)  = 
pjosk(ighetl.  Jag  vill  inte  citera  vad  de 
sade  varandra,  ty  det  var  mest  p.  ~  A. 
Essen.  De  va  liksom  lite  blöthjärtade,  de 
tyckte  om  att  p-a  med  blommor  orh  ~  Fanny 
Alving.  Och  det  är  kanhända  p-igt  att  säga 
det  ib. 

Pjolfer  (-å-;  akut);  -ern,  rar.  (Egent- 
ligpn  norskt  namn  på)  grogg. 

Pjosk,  et;  -pett|er  (-ern,  -rar)  m.  fl.;  -|a 
(-ade,  -as;  p-a  bort  se  bortp-a);  -er  f'-n);  -er! 
(;(e^t;  -er);  -ig  (-t,  -are;  -het,  med  plur.). 
Åsyfta  alla  'pjunkighet,  klemiehet',  ibl. 
med  biton  av  'enfald'ighetV.  1)  Enkelt. 
Led  är  jag,  led  åt  ert  p.  och  ert  ynkprat 
om  arbetets  ve  Knut  Hamilton.  Tnget  p. 
(med  barnen)!  Som  skulle  plåpa  ihjät  henne 
med  sitt  p.  och  sitt  kalt  Elis.  Kuylenstierna- 


Wenster.  2)  Ssgr.  Ex.:  Humorns  på  en 
gång  medkännande  och  p-fria  livssyn  T, 
Fogelqvist.  Ville  ~  ej  veta  av  några  kle- 
miga  p-metoder  D.  Elfstrand.  P-pedagoger 
ha  redan  ~  E  A.  Kock  1919.  Ftt  utslag 
av  p-pedagogik;  i  stället  för  'pluggskolan' 
vill  man  nu  ha  'pjunkskolan  införd  som 
norm  1933.  Det  var  inga  p-pettrar  utan 
duktiga  svenska  karlar,  som  åkte  till  arbets- 
platsen utan  att  oja  sig  över  människovärdet 
Sv.  Dagbl.  1927.  3)  Åvledningar.  a)  Kusin 
är  inqen  per,  kusin  är  modig  som  en  karl 
S.  Lagerlöf,  b)  Tycktes  sätta  en  ära  i  att 
inte  p)-a  (med  sig).  P-a  med  barnen  d  klä 
dem,  så  de  se  ut  som  yllepaket.  C)  Asch, 
sånt  där  p-eri,  såna  där  p-erier  vill  jag  inte 
veta  avi  d)  En  något  p-ig  omtanke  om  de 
snillefrön,  som  skulle  kunna  gd  förlorade 
vid  ~  D.  Elfstrand.  I  rädsla  att  kamra- 
terna skulle  finna  oss  piga  W.  Lindhé.  En 
skola,  som  sannerligen  icke  uppfostrade  till 
p-ighet  och  kli-mighet.  Syn.  pjunk(ighet), 
pjåk(ighet),  sjäp^itrhet),  klemighet,  omanlig- 
het, mjäkighet,  flepighet,  blödighet,  svag- 
het, ynkliuhet,  ynkedom. 

Pjiink,  -et;  -|a  (-ade,  [-as^);  [-er  (-n)]; 
-ig  ^-t,  -are;  -het).  Alla  åsyfta  'jämmer'  1. 
'klemighet'.  1)  Utan  p.  och  mjäkighet  Jac. 
Ahrenberg.  Nej,  vad  var  det  för  p.  med 
dig  självl  Pär  Lagerkvist.  Pjåk  och  p.  tål- 
des å  ingendera  sidan  A.  Hj.  Uggla,  öv. 
Har  den  sällsynta  gåvan  att  kunna  ge  djup 
och  innerlig  känsla  utan  p.  O.  Homén. 
Kvinnfolks-,  känslopjunk.  2)  Åvledningar. 
Ex.:  a)  Pa  inte  för  lite  regn  I  P-a  med  bar- 
nen. Hon  p-ar  med  sin  sjukdom,  sina  ner- 
ver, sitt  förfinade  själsliv,  b)  P-ig  och  kla- 
gande för  minsta  obehag.  Ej  min  sångmö 
är  en  finhyllt,  '  p-ig  dam  med  bleka  kinder 
Alfr.  Jensen,  öv.  Bort  med  allt  p-igt  svär- 
meri I  och  sociala  griller!  Livets  allvar 
bjuder  p-ighet  och  känslosamhet  vika,  och  ~ 
And.  .\llardt.  Syn.  jämmer(låt\  gnäll,  ynk, 
klagolåt  (över  småsaker),  (ibl  :)  gråtmildhet, 
känslosamhet;  mjäkighet,  pjosk'ighet),  kle- 
miehet,  ynklighet;  (p-a  ibl.)  ynka  sig. 

Pjåk,  -et,  =  (om  människor);  -lis|a  (-an, 
-or);  -|a  (-ade,  T-as]"!;  -ig  (-t,  -are;  -het).  1) 
a)  P.  och  pjunk  tåldes  d  ingendera  sidan 
A.  Hj.  Uggla,  öv.  Ett  överfint  känslopjåk 
C.  G.  af  Leopold,  b)  Ja,  du  är  ett  p.. 
Rasmus!  H.  Wranér.  —  Lilla  p-lisa!  Bertel 
Kihiman.  2)  P-a  och  dra  sej  undan  för 
allt  som  kräver  ansträngning.  Som  varken 
p-ade  eller  sjåpade  sia,  utan  gav  ett  hand- 
tag, när  det  behövdes  ~  .\lfh.  Agrell  3^  a}  Pig 
och  förskrämd  C.  J.  L.  Almqnist.  En  liten 
petig  karl ,  förstår  du,  qentil,  p-ig.  bl  Värd. 
Jdén,  vilken  kanske  inte  var  så  p-ig  i  alla 
fall.  Syn.  V\  al  pjosk(ighet);  b)sjåp:  våp; 
3)  al  rädd  (av  sitr),  som  gruvar  sig  för 
minsta  svårighet:  b)  (inte  så  p-ig:)  inte  så 
illa  1.  tokig  1.  'galen*. 


157 


Pjåsk— Fladder 


158 


Pjåsk_ stavas  pjosk,  se  d.  o. 

Pjärrå  (,-n,  -er)  1.  (med  samma  utt.) 
Pierrot  (en,  -er);  -ansikte;  -dräkt.  Pajas 
(se  d.  o.).  En  p.  i  sockertoppshatt  och  kritat 
ansikte. 

Pjäs,  -en,  -er.  Även  'pjes'.  I.  Enkelt. 
1)  Krigs.  Kanotier  och  dylika  tunga  per. 
Samtidigt  med  övergången  till  räfjlade  p-er 
härjade  benämningen  kula'  utbytas  mot  pro- 
jektil.  Artilleriper.  2)  Fyrverkeripjäs. 
3)  Allmännare  o.  handels.  Det  är  en  stor 
p.,  ska  du  veta,  den  får  säkert  inte  rum  i 
din  matsal  om  en  gammaldags  skänk'. 
En  vacker  p.  En  lustig  p.  Svdrsåld  p.,  sa 
han,  som  stal  skyllerkuren.  —  Vardags- 
rumsmöbel, 11  p-er  Annons  1920.  Bordser- 
vis for  12  personer,  59  p-er.  4)  Schackpjäs. 
Vet  du  först  och  främst,  hur  perna  går? 
5)  Teaterpjäs,  a)  P-en  uppföres  ånyo  om 
måndag  med  samma  rollbesättning.  Tal-, 
sång-;  nyårspjäs.  b)  Märk  bildl.  Men  dess 
bättre  hör  det  till  p-en  att  ~  hör  det  ti'll, 
hör  till  saken.  6)  Skämts,  o.  värd.  om 
person.  De  ä  en  roli  p.,  din  kusin.  II.  Ssgr. 
Ex.:  1)  Krigs.  Pbefälhavaren  ~  meddelade , 
att  kanonen  bdjänades  av  ~.  P-kärra.  2)  Till 
I  5.  P- uppsättning  (ar) .  Vad  denna  teater 
hnr  tur  eller  förstånd,  då  det  gäller  p-val 
C.  G.  Laurin.  Syn.  1. 1)  kanon,(fält)8tycke; 
artilleripjäs;  3)  tingest,  föremål  tillhörande 
en  uppsättning),  sak,  stycke;  4)  (speFfigur 
(i  schack),  5) (teater)8tycke ;  6)  'prick',  'figur', 
'persedel'. 

Pjätt,  -en,  -ar;  -|a  (-ade,  -as;  -ning).  Ldls., 
sydsv.  Lätt  slag.  Märk  Leka  p.  'ge  natt- 
hugg',   leka  datten',  ge  'sista  slaget'. 

Pjä'x|a,  -an,  -or;  -band;  klädd;  -läder; 
-rem;  -skaft;  -skodd;  -stropp;  -stövel.  1) 
Bandsko  (med  uppstående  spets),  näbbsko, 
lappjäxa,  lappsko,  norrbottenspjäxa,  käng- 
sko  (jfr  d.  o.).  Sfarrfoderstoppade  por  O. 
Bucht  —  Med  slängande  p-band  Harry 
Blomberg.     2)  Resårkänga. 

Placerja,  -ade,  -as;  p-a  om  m.  fl.  se  om- 
p-a  osv.;  [-are];  -ing  (-en,  -ar;  -sbekymmer; 
-skört  m.  fl.).  I.  Vanl.  verbformer.  1)  All- 
männare, a)  Det  är  en  stol,  som  jag  inte 
begriper  var  vi  ska  p-a.  Var  man  par  den, 
så  står  den  lika  illa.  Ovanpå  allt  detta 
p-ades  slutligen  ett  ämbar,  men  så  upjygill- 
rnt,  att  ~.  Med  tjocka  släta  murar  och 
oregelbundet  p-ade  fönster  B.  Gripenberg. 
P-a  sig  litet  i  skymundan  för  att  bättre 
kunna  iaktta.  —  Som  ha  objektet  utbrutet 
och  p-at  i  satsens  början  Margit  Abenius. 
b)  Det  är  inte  lätt  att  vid  ett  middagsbord 
pa  alla  efter  rang,  så  att  de  bli  nöjda. 
Välp-nd.  2)  Märk  bl.  a.:  a)  Lyckas  p-a  sina 
söner  (på  Qoda  platser,  i  inbringande  befatt- 
ningar) Fd  sina  döttrar  bra  pade  bra  gifta. 
P-ns  på  finansminister  posten.  Vid  Hälsinge 
regemente  hnr  som  signalofficer  p-nts  ~. 
b)  Jfr  c.    Löjtnant  Törnblom  p-ade  sig  etia 


i  florettfäktning.  —  Även  bildl.  På  en  plats 
för  sig  ~  p-ar  sig  *  Spektrum*  genom  hela 
sin  stil  N.  Svanberg.  C)  Fackl.  (idrotts.)  är 
'pa  sig'  =  slå  sig  fram  i  en  tävlan  så  att 
man  kommer  bland  pristagarna,  d)  P-a 
sina  penningar  mot  inteckning ,  i  bank,  i  ett 
företag,  i  industrien,  i  aktier  och  obligatio- 
ner, i  fastighet.  Ha  sin  förmögenhet  pad 
i  en  affär.  Hellre  p-a  det  Ulla  man  har  i 
säkra  papper,  om  de  ock  ge  lägre  ränta. 
II.  Verbalsubst.  l)P-are.  Särsk.  ifråga  om 
förmögenhet  o.  d.  Att  fransmännen,  dessa 
utomordentligt  goda  sparare,  kunna  vara 
häpnadsväckande  lättlurade  som  2>are.  Kapi- 
tal-, småp-are.  2)  P-ing.  T.  e.:  a)  Sköta  p-inyen 
vid  ett  middagsbord.  Fina  p-ingskort  Små- 
lands nation  har  skaffat  sej,  med  vapen  på  I 
A.  Hj.  Uggla  1917.  Jag  har  inte  skrivit 
ut  någon  p-ingslista  i  kväll;  får  jag  be 
konsuln  vara  god  föra  min  fru  till  bordet  Olle 
Hedberg,  b)  Har  förordnats  till  driftingen- 
jör med  p-ing  vid  Älvkarleby  kraftverk.  Nu 
hade  vi  kommit  att  ta  kontrakt  vid  samma 
bolag  och  fått  p-ing  vid  samma  gäng  K. 
Gunnarson'.  Postexpeditörer  utan  fast  p-ing. 

—  Restauratörernas 2>ingsbyrå  platsanskaff- 
ningsbyrå.  Systerrddet  på  Samariterhemmet 
behandlar  alla  p-ingsfrågor.  c)  Adjektiv  i 
attributiv  p-ing  N.  Svanberg,  d)  Idrotts. 
Protokollför  de  olika  löparnas  tid  och  inbör- 
des p-ing  i  varje  hit  Olympiska  spelen  1912. 
Efter  startskottet  skall  man  rara  mån  om 
att  skaffa  sig  en  god  p-ing  i  fältet  J.  Zander. 
el  P-ing  av  sällskapets  medel  må  icke  ~. 
Om-;  kapitalp-ing. 

Syn.  I.  sätta,  ställa,  lägga;  (ar)rangera, 
förlägga;  inordna,  anbringa  (på  sin  plats), 
inpassa,  installera,  ibl  gruppera  1.  fördela; 
ge  1.  anvisa  plats;  stationera,  hänvisa,  till- 
dela, ibl.  inrymma;  skaffa  plats  1.  anställ- 
ning åt,  skaffa  befattning  1.  uppdrag;  in- 
sätta (i  bank,  företag  osv.). 

Plack  se  plaque. 

Plada'sk,  interj.  o.  adv.  En  vacker  dag 
skulle  jno  annars  kunna  få  svindel  och  trilla 
p.  ner  K.  A.  Hagberg,  öv.  Ramla,  stupa 
p.  över  en  krocketbdge.  Syn.  raklång,  huvud- 
stupa,  på  näsa^n),  handlöst,  'så  lång  man 
är'.  —  Plada'sk|a,  -an,  -or.  Värd.  En  stor 
Cler)p-a  hade  han  fått  på  ena  kindbenet  och 
läppen  var  spräckt.  Stora  por  till  bräscher 
'Birgit'.  Väldiga  por  till  ~  rockor  med 
sinn  vidriga  hycklornnsiklen  ~  S.  Barthel. 

—  Skämts.  1.  vanvördigt  även  om  orden 
(särsk.  kraschan).  Att  hnn  bar  den  största 
pnn  av  alla  gubbarna  J.  G.  Andersson. 
Liksom  man  brukar  en  ful  kråsnål  pd  visit 
hos  givaren  och  vnsnpan  inför  kungen  'Jör- 
gen'. Syn.  smutsfläck,  'ruka',  'smocka'; 
stor  o.  flat  tingest. 

Pladd|er,  -ret;  -eraktig  m.  fl.  sell;-r|a 
(-ade,  l^-as];  -are;  -erska);  -rig  (-t, -are; -het). 
I.  Enkelt.  Sökte  pigga  upp  honom  med  mun- 


159 


Pladder-Plakat^ 


160 


tert  p-er  ~  S.  Siwertz.  Lyssnade  förstrött 
till  pret  runt  omkring  'Dan'.  Avskydde 
per  för  ji-rets  skull  och  satt  hellre  tyst 
långa  stunder.  Under  ett  ivrigt  per  sins- 
emrllan.  Rena  (papegoj)p-ret.  —  Ibl.  bildl. 
Taltrastens  p-er  Fr.  Persson.  II.  Ssgr  höra 
såväl  till  subst.  som  verbet.  Ex.:  P-eraktig 
som  en  kaffemoster.  Utan  att  få  bukt  med  hen- 
nes  p-er  akt  ig  het.  En  p-ermnja.  F-ersjuk.  Lida 
avp-ersjaka(n).  P-ertyska  'rotvälska',  'meso- 
potamiska'. III.  Avledningar.  1)  Ständigt 
p-ra  och  skvallra.  Pra  på  utan  att  ge  sig 
tid  att  tänka.  Under  det  att  mamsellen 
p-rade,  mörknade  von  Hancken  allt  mer  ~ 
Hj.  Bergman.  Alla  p-rade  i  munneti  på 
varandra,  ingen  lyssnade.  —  Pra  dumheter. 
—  Och  en  impegoja,  som  p-rar  från  morgon 
till  kväll.  2)  Tysta  munnen  på  p-rarna.  De7i 
lilla  p-rerskan  kunde  behöva  en  näsbränna. 
3)  P-rig  och  skvalleraktig  har  hon  alltid 
varit.  Utan  att  på  minsta  sätt  vara  p-rig 
och  vulgär  Fr.  G.  Bengtsson  (om  fram- 
ställning). Syn.  (löst)  prat,  papegojprat, 
babbel,  (tanklöst)  tjatter,  snatter,  ibl.  (ord)- 
svammel  1.  trams,  ibl.  skvaller  1.  sladdar, 
ibl.  (käring)snack. 

PIafo'nd  (-fångd);  -en,  -er;  -målning (tak- 
målning) m.  fl.  Smyckat  (platt)  innertak; 
ibl.  =  p-målning.  Foajéns  stora  tunnvalvs- 
tak  omraniar  en  p-målning  av  ~  Nord.  Fam.^ 
Att  även  p-iitsmyckningen  i  Skogaholm  pekar 
mot  Sjöö  Andreas  Lindblom. 

Pläg|e  (plasj);  -en,  -er;  -eflört  1.  -eflirt; 
-eliv.  Badstrand;  strandbädd.  Nere  på  2>en. 
Vågornas  skvalp  emot  p-ens  sand  E.  Knape. 
På  de  härliga  p-erna  norrut  Amelie  Posse- 
Bråzdovå.  En  sandp-e  med  hotell  och  mon- 
däna friluftsbad  T.  Fogelqvist. 

PlaggS  -et,  =.  Mest  om  större  klädes- 
persedlar. I.  Enkelt.  Jag  har  inte  ett  helt 
p.  att  ta  på  mej.  En  jumper  är  ett  kläd- 
samt, jjraktiskt  och  billigt  pför  såväl  skol- 
som  hemmabruk  1922.  En  läderjacka  utan 
ärmar,  ett  p.,  som  ännu  brukas  bland  bön- 
derna i  Nuoro  Öv.  fr.  Grazia  Deledda.  De 
vanliga  intima  pen  underkläderna.  Slängas 
bort  som  ett  p.  man  icke  har  bruk  för.  — 
Halsduk  är  som  gagnplagg  av  okänd  ålder; 
den  framträder  som  modesak  hos  männen 
(kravatt)  under  senare  hälften  av  1600-talet 
Nord.  Fam.-  Barn-,  ben-,  helgdags-,  klädes-, 
liv-,  sim-,  sko-,  små-,  småbarns  ,  tvätt-,  un- 
der-, uniforms-,  vardags-,  vinter-,  ylle-,  över- 
plagg. II.  Ssgr  äro  sälls.  Ex.:  Mellan  de 
p-behängda  strecken  Levi  Rickson.  Den 
enqehka  genflemnnnens  jy  lista  S.  Arsenius. 
Syn.  klädesplagg,  (kläde9)per8edel. 

Plagg\  -et  1.  Plagglor,  -orna;  -[a  (-ade, 
-as;  p-a  på  ngn).  Mindre  vanl.  utom  i  ssgn 
'handplaffg'.  Han  har  väl  fått  p.  utav  frun? 
Fanny  Alving.  Som  en  skolpojke  ~  efter 
två  dussin  por  Z.  Topelius.  Syn.  stryk; 
handplagg. 


Plagiat  (hårt  g);  -et,  =  1.  -er;  -jakt;  -mål 
m.  fl.  1)  Gör  man  en  bok  som  är  full  av 
citat  eller  blott  en  slavisk  bearbetning  av 
en  uppgiven  författare  är  det  en  kompila- 
tion eller  ett  uppkok;  döljer  man  vem  man 
begagnat,  är  boken  ett  p.  Om  en  bok  är 
stillen  ur  högst  tre  andra  böcker,  är  den  ett 
p.,  men  har  den  stulits  ur  Jlera,  sä  är  den 
ett  originalt  verk  B.  Wedberg  (sarkastiskt). 
Boken  har  med  rätta  betecknats  som  ett 
oförsynt  p.  Beskyllas  för  p.  2)  Även  om 
(plan  till  annat)  konstverk  (ofta  t.  e.  mus.), 
ifråga  om  patent  o.  d.  samt  allmännare. 
Då  hr  Atterberg  komponerade  sitt  verk,  har 
han  säkerligen  ihågkommit,  att  för  hrr  kri- 
tici  är  p-jakten  den  tacksammaste,  mest  gi- 
vande och  den  mest  självhävdande.  —  Johans- 
fors glasbruk  förlorade  p-målet  och  har  dömts 
att  till  Orrefors  utbetala  ett  skadestånd  av 
3,000  kr.,  att  förstöra  lagret  av  de  plagie- 
rade iljäserna  och  att  '^  1929.  —  Hon  är  i 
allt  ett  p.  efter  modern:  i  sättet  att  tala  och 
klä  sig,  den  högdragna  knycken  pä  nacken,  ~. 
Syn.  (litterär,  konstnärlig,  industriell)  stöld 
ur  1.  av  andras  arbeten  1.  idéer,  (tjuv- 
aktig) efterapning  1.  efterbildning,  (slavisk) 
'kopia'.  —  Plagiät|or  (kort  å;  grav);  -orn, 
•örer  (slutet  o,  akut).  En  som  plasierar. 
Ossendoivski  som  p-or  1925.  —  Plagler|a, 
-ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar;  -sförsök  m.  fl.). 
Att  man  pä  en  gång  förkättrar  mig  och 
därunder  ändå  med  god  smak  par  mig  C. 
J.  L.  Almquist.  Valsen  är  p-ad  efter  (en) 
Strauss(vals).  Att  en  mycket  stor  del  av 
de  arbeten  [om  Amazonas] ,  som  blivit  publi- 
cerade av  utlänningar,  lida  av  en  viss  fan- 
tasirikedom, okunnighet  och  p-ingsförmäga 
Douglas  Melin.  —  Anda  in  i  de  minsta 
detaljer  söker  han  p-a  idolen,  Wilde.  — 
Syn.  stjäla  ämnen,  uttryck,  idéer,  melodier 
o.  d.  (ur  andras  skrifter,  konstverk,  upp- 
finningar), göra  sig  skyldig  till  (ett)  plagiat, 
tjuvaktigt  efterbilda  (o.  utge  för  sitt),  efter- 
apa, kopiera. 

Plakat',  -et,  =  [1.  -er].  I.  Enkelt.  1)  Offent- 
ligt anslag,  kungörelse.  Böndaqsp  et  utfär- 
dat: K.  m:ts  p.  oynfyra  allmänna  högtidliga 
tacksägelse-,  fäste-,  bot-  och  bönedagar  under 
1922  har  nu  utfärdats  dec.  1921.  Det  av 
ärkebiskopen  och  missionsdirektnr  Gunnar 
Dahlquist  undertecknade  missionsp-et,  som 
skall  uppläsas  i  kyrkorna  på  tredje  hön- 
dagen  1928.  Duellpet.  2) (Stor) affisch, f stort) 
anslag.  Stod  och  betraktade  de  reklnmplokat 
för  resor  i  olika  länder,  som  prydde  vår  hem- 
stations väntsal,  medan  ~  Rabbe  Enokell. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Och  på  kvällen  voro  även 
Sillénska  p-bnrnre  i  verksamhet  1934.  Socia- 
listiska p-klistrare  1932.  /  reklamkursen 
inqår  Fönster  skyltning  och  p-målning  1927. 
En  qanska  manstark  stab  av  p  textare  Matts 
A.  Stenström. 

Plakat'-,  =,  [-are;  -full].    Nästan  endast 


161 


Plakat^ä-Plan» 


162 


predikativt  1.  som  adv.  Värd.  Sd  att  hans 
bekanta  skola  tro,  att  han  var  p.  i  går  afton 
Strindberg.  En  da  söp  han  sej  ]).  igen,  å 
dd  ~  I.  Ljungquist.  Där  Caliban  och  hans 
supbröder  ha  blivit  fullständigt  p-a  Dag. 
Nyh.  1921.  Supit  den  heliga  Apistjuren 
p.  full  Ingeb.  Björklund.  Syn.  (stup)  full, 
stupfull,  redlöst  berusad. 

Plake'tt  (-ätt);  -en,  -er.  Jfr  'plaque'. 
Fyra-,  sex-  1.  åttahörnig  reliefplatta  (ofta 
med  slät  frånsida).  Hans  [Alex.  Charpen- 
tiers]  per  och  lägreliefer  pryda  vartenda 
museum  i  Europa  Emil  Cedercreutz.  En 
minnesplakett  till  Gustav  Vasa-dagen.  P., 
präglad  över  Harald  Hjärne.  —  P-utdelning 
vid  barnskyddsmötet  1929. 

PlanS  -et,  =.  Kunde  även  fattas  som 
två  ord  (dock  sammanhållna  särsk.  gm  1 1  b 
o.  II  1.  I.  Plan  yta  o.  d.  1)  Egentl.  Ofta 
fackl.  a)  Kristallernas  geometriska  struktur, 
bildad  av  p.  och  räta  linjer.  Horisontalt, 
vertikalt,  lutande  p.  Som  bekant  har  man 
redan  ~  börjat  bygga  xnssa  gator  i  tvä  p.  i 
Netvyork  A.  Thulstrup  1931.  Korsningen  i 
Strandbodgatan  är  skenfri,  korsningen  i  Vak- 
salagatan  sker  däremot  i  p.  Vägkorsningar 
i  banans  p.  skola  bort,  säger  järnvägsstyrelsen 
1924.  Sådana  korsningar,  där  vägarna  ligga 
i  skilda  p.  Ligga  i  samma  p.  —  Horisontal-, 
veriikalp-et.  b)  /  hela  p  stodo  alla  färger 
mot  varandra:  en  röd  himmel,  ett  vitt  hav, 
en  strand  av  brons  och  purpur  ^  Emil 
Cedercreutz.  —  Källarutrymme,  som  ligger 
sd  djupt  under  markp-e.t,  att -^  Nord.  Fam.^ 
Att  [löparjbanans  bottenplan  skulle  ligga 
45  cm.  under  ytp-et  [pd  Stadions  arena] 
Olympiska  spelen  1912.  —  Förgrund,  mel- 
lanplan  och  bakgrund.  2)  Bildl.  a.)  Komma 
pd  det  sluttande  p-et  'sjunka',  gå  1.  glida  ut- 
för (t.  e.  i  sedligt  hänseende).  Regeringens 
snedsprång  pd  klasspolitikens  slippriga  p.  — 
Han  förstod  massans  andliga  behov  och 
instinkter ,  förstod  dem  i  grund,  emedan 
hans  egna  lågo  på  alldeles  samma  p.  T. 
Segerstedt.  JSan  talar  till  en  pd  samma 
p.  och  inte  ovanifrån.  Beethoven  ligger  på 
ett  annat  p.  ändå  än  de  andra.  Ett  högre 
p.  med  friare  utsikt  över  världen  och  männi- 
skorna.  Och  hela  föreställningen  stod  pd 
ett  mycket  lägre  p.,  än  jag  var  van  vid  i 
Bryssel  Öv.  fr.  Nellie  Melba.  Pd  det  mora- 
liska p-et  ~.  b)  Ty  denna  roll  i  andra  p-et 
är  ytterst  krävande  O.  Homén.  Så  skall 
den  ges  av  en  konstnärinna  i  första  p-et 
ib.  En  gammal  historia  har  i  andra 
p-et  plats  för  åtskilliga  andra  figurer  Fr. 
Böök.  Men  säkert  är,  att  om  han  trädde 
tillbaka  i  andra  p-et,  så  skedde  det  utan 
synligt  missmod  E.  A.  Karlfeldt. 

II.  Om  (rent  konkreta)  föremål.  1)  På 
ett  p.  står  Dora,  klädd  som  Svea,  i  pose 
Tor  Hedberg.  Kättingbana,  medelst  vilken 
lastade    transportvagnar  föras    uppför  ett 

V.  6  —  Nusvensk  ordbok. 


lutande  p.  Det  blir  fyra  lägenheter  i  varje 
trapplan.  Plintens  fotplan  äro  försedda  med 
en  sorts  stigbyglar,  i  form  av  en  strojip  av 
läder.  Till  broning  förfärdigas  lätta  steg- 
plan  av  samma  utseende  som  ~  Handb.  f. 
landstormsbefälet.  Bär-,  stjärt-,  styrpdan 
för  flygmaskiner.  2)  Numer  ganska  vanlig 
kortform  för  'aeroplan'.  Huru  lätt  ställer 
det  sig  inte  för  aviaten  att  på  sitt  p.  plocka 
över  en  eller  annan  liter  ~  1910.  Fara  till 
Frankrike  och  välja  sig  ett  p.  vid  någon 
aeroplanfabrik  1913.  Ett  tiomotorigt p.  1928. 
Sittrumsramen  i  p-et.  P-et  flyter  fram  nästan 
utan  störningar,  går  i  glidflykt  ner  piå  isen. 
Ing.  Sjjarmanns  motorlösa  j).  1934.  Flyg- 
depåfartyg, som  kan  ombordtaga  30  p.  1924. 
Silvergråa  p).,  uppradade  på  linje.  —  Armé-, 
bomb-,  dvärg-,  enmans-,  flyg-,  jakt(flyg)-, 
Junkers-,  land-,  luft-,  marin-,  mygg-,  segel-, 
sjuk-,  sjö-,  spanings(flyg)-,  sport-,  strids- 
( fly 9)  plan. 

Syn.  I.  plan  1.  jämn  1.  slät  yta;  ibl. 
höjdläge;  (ibl.:)  'nivå',  höjd,  plattform,  'ut- 
siktspunkt'; II.  1)  (bär)8kiva  m.  m.,  ibl. 
nära  golv;  2)  se  flygmaskin. 

—  Plankorsning.  Fackl.  K.  i  (samma) 
plan.  Vid  par  mellan  järnväg  och  lands- 
väg 1923.  -skild.  'P-a  korsningar  föreslås 
av  C.  Benedicks  i  st.f.  'skenfria  för  sådana 
korsningar,  där  vägarna  ligga  i  skilda  plan 
1934. 

—  Plan^,  -en,  -er.  A  I  o.  III  skulle  även 
kunna  betraktas  som  två  ord,  men  bet.  II 
förmedlar.  A)  Enkelt.  I.  Slät  plats  o.  d. 
En  slät  (gårds)plan,  bevuxen  med  snaggigt 
gräs.  På  den  gröna  (gräs)p-en  lekte  barnen. 
Grässkära  för  avmejning  av  mindre  p-er, 
kanter  m.  m.  Den  cirkelrunda  bottnen,  som 
liknade  en  beridareplan  ~  H.  Samzelius. 
Lek-,  tränings-,  idrotts-,  fotbolls-,  tennis-, 
skol-;  sandplan.  Stenlägga  pen  framför 
rådhuset,  rådhusp-en.  Mot  S:t  Eriksplan 
(i  Stockholm).  II.  Grundritning  o.  d. 
Uppgöra  och  framlägga  detaljerad  p.  till, 

för  det  nya  riksdagshuset.  Byggnads-,  stads-, 
general-,  regionplan.  III.  Förslag  o.  d. 
1)  Läs-,  läroplan.  Flerårsplan  framlagd  för 
[halv permanenta  vägar  i]  Stockholms  län 
1934.  Sovjets  femårsplan.  Göra  upp,  ut- 
kasta p-en  till  ett  fälttåg.  Jag  behövde  reda 
mina  tankar  och  göra  upp  någon  p  för  mitt 
liv  ~.  Ha  p-en  färdig  i  alla  sina  detaljer 
till  områdets  allsidiga  utforskande.  Gä  efter 
en  viss  p.  2)  a)  Det  var  Söderbloms  p.  och 
ivriga  önskan,  att  ~.  iV^rifr  han  fattade  sin 
nya  p.  Det  ingick  aldrig  i  hans  j).,  att  ~. 
Gingo  gatan  fram  utan  p.  eller  mål  Har. 
Lindberg,  öv.  —  Nödgas  överge  p-en  på  ett 
universitet  i  ~.  Och  p-en  verkställdes  till 
punkt  och  pricka.  Tyskarna  ~  trodde  nog, 
att  vi  släppt  hela  p-en  J.  G.  Andersson. 
Pen  strandade  på  riksdagens  motstånd.  P-en 
var  ej  illa  uttänkt,  men  i  praktiken  outför- 


163 


Plan^— Plan^ 


164 


bar.  —  Hon  har  p-er  på  en  åker,  och  hon 
skaffar  sig  den  Bibeln.  F-er  hava  framgång, 
när  de  äro  väl  överlagda  ib.  De  sprakade 
och  lade  per  S.  Lagerlöf.  Sedan  mina  p-er 
nu  tagit  fastCare)  form.  Ändra  sina  per. 
Hyser  per  på  att  ~.  Boni  de  Castellane 
(på  den  tiden  en  ung  man  utan  per  på 
amerikanska  miljonärskor)  Öv.  fr.  Nellie 
Melba.  Smida  hemliga  p-er.  Begynte  smida 
per  till  rymningen.  Umgås  med  de  mest 
vittufseende  per.  Fall  av  reformper.  Fram- 
tids-, omstörtningsp-er.  Perna  på  en  färj- 
förbindelse  mellan  ~.  b)  Värd.  Fast  de 
fanns  ju  inga  per  [på  de]  "Mari  Mihi'. 
Så  kvickt,  att  det  fanns  inga  per  att  hugga 
honom  (de  var  ingen  tanke  på,  var  otänk- 
bart, en  omöjlighet)  iSigge  Strömberg. 
B)  Ssgr  till  I  (o.  II)  kunna  ngn  gång  även 
visa  anslutning  till  plan^  o.  stundom  även 
till  plan^.  Syn.  A)  I.  jämn(ad)  1.  slät  plats; 
II.  plan-  1.  grundritning;  III.  1)  ordning, 
schema,  (ibl.:)  utkast,  (detaljerat)  förslag; 
(ibl.  nära:)  system,  metod;  2j  avsikt,  upp- 
såt, 'tanke',  projekt;  anslag,  stämpling,  in- 
trig; iV>l.  taktik. 

—  Planbildning.  Fackl.  En  ~  något 
sommaraktiy  byggnad  med  livlig  kontur  i  p. 
och  silhuett  Ragn.  Östberg  -enlig,  t;  -het. 
Skr.  En  försening  i  kartverkets  pa  arbete. 
Till  tryggande  av  tågens  p-a  gång.  Att  fär- 
den går  någotsånär  p-t  Kan  icke  pt  be- 
drivas, därest  icke  ~.  -form.  Fackl.  Ugns- 
valvet,  som  efter  upnens  p.  har  elliptisk 
genomskärning,  -halva.  Idrotts.  T.  e.  i 
fotboll.  Innm  egen  p.  Olympiska  spelen, 
1912.  -hushållning.  »P.»,  detta  slagord 
för  dagen,  är  ju  endast  en  ny  form  av 
den  gamla  övertron  på  en  översta  ledning, 
som  representerar  det  absoluta  förnuftet, 
sade  talaren  [prof.  Cassel]  1934.  -kartja. 
1)  Grundritning.  Noggranna  por  till  ~, 
över'^.  2)  Mest  till  plan^.  K.  utan  terräng- 
beteckningar (k  t.  e.  höjdkarta).  Hela  det 
trädlösa  Listerlandet  ligger  under  åskådaren 
som  en  p-a  med  ~  upprutade  åkrar  Hugo 
Wachtmeister. 

-läggla;  -are;  -ning  (med  plur.).  Mest 
till  plan^  A  III.  1)  Bottenvåningen  är  så 
planlagd,  att  södersol  skall  intränga  över- 
allt, utom  i  köksavdelningen  och  biljard- 
rummet Ragnar  Östberg.  Pare  av  idrotts- 
platsen har  varit  ~.  Bondgårdar  av  den  ~ 
kringbyggda  eller  av  nyare  mera  öppen  p-ning 
Carl  Sahlin.  2)  Ledarens  ovanliga  förmåga 
att  p-a  arbetet  och  att  ->-.  Planlagd  strid. 
Planlade  ett  bakhåll  för  ~.  Ingen  förbry- 
tare har  ännu  någonsin  i')lanlagt  ett  brott 
utan  att  förbise  någon  liten  detalj  Öv.  fr. 
H.  Ashton-Wolfe.  Illa  planlagda  bovstreck. 
Planlagt  mord.  Boken  om  Lund.  planlagd 
sedan  flera  år  och  ~  Per  Hallström.  Tnnan 
man  reste  till  Norge,  som  det  var  planlagt 
Fanny  Alving.    Att  Stockholms  konsertföre- 


ning för  instundande  spelar  p-er  en  utsträck- 
ning av  sin  verksamhet  till  Uppsala  1933.  — 
Han  är  en  man  boren  till  uppgiften  att 
taga  ledningen,  en  pare,  organisatör,  en 
chefnatur  av  första  ordningen  Erik  Nyström. 
Folkuniversitetsföreningens  kommitterade  för 
p-ning  av  socialvetenskapliga  kurser  ->-  1920. 
Syn.  planera,  uppgöra  en  grundritning  1. 
en  plan,  göra  upp  plan  för,  ibl.  förbereda, 
smida  planer;  umgås  med  1.  hysa  planer 
(att),  vara  betänkt  på,  ha  för  avsikt  1.  i 
8inne(t),  ämna.  -lÖS, -t, -are; -het.  Det  hela 
var  så  p-t,  så  oförutseende,  så  opraktiskt 
som  gärna  möjligt.  På  timslånga,  p-a  vand- 
ringar. Och  drev  så  p-t  vidare.  Hon  läste 
mycket,  men  fullkmnligt  p-t.  Emedan  han 
icke  ville  genom  tillfälliga  stämningar  lockas 
till  pa  allmosor  O.  Enckell.  Syn.  utan 
all  plan,  utan  (bestämt)  mål  1.  syfte,  oöver- 
tänkt, på  Guds  försyn,  nyckfull,  oberäk- 
nelig, ometodisk,  osystematisk,  oreglerad, 
oorganiserad,  opraktisk,  oförutseende,  vag, 
dikterad  av  1.  överlämnad  åt  slumpen, 
slumpvis,  tanklös,  ibl.  oavsiktlig  1.  viljelös; 
(p-t  ibl.:'"  härs  o.  tvärs,  hit  o.  dit,  än  si  än  så. 

-mässig,  -t,  -are;  -het.  Gärna  skr.  Allt 
blev  stelt  och  snörrakt  som  en  pt  ordnad 
utställningslokal  J.  L.  Stockenstrand.  P-t 
förfölja  ~.  Pt  söka  utrota  all  socialism. 
Pare  hjälp-  och  skyddsarbete  för  frigivna. 
På  bekostnad  av  p-heten  (i  arbetet).  Syn. 
metodisk,  systematisk,  beräknad,  avsiktlig 
osv.  (jfr  f.  ö.  motsatsen  'planlös'),  -ritning 
[o.  -ritare].  Abstr.  o.  konkr.  I.  P.  som  läro- 
ämne. P.  eller  plan  projektion,  som  avbildar 
ett  föremål  i  horisontell  genomskärning,  så- 
lunda avgivande  dess  dimensioner  i  längd 
och  bredd  )(  t.  e.  profil-  o.  tvärsektionsrit- 
ning.  P  av,  till  ett  hus.  II.  Friare.  Skiss, 
utkast,  -skiss.  P.  över  byn  J.  P.  Hansén. 
Den  här  meddelade  p-en  [till  busscentralen] . 
-typ.  En  annan  p.  vart  rektangeln  med 
korta  flygelartade  framsprang  Aug. 
Hahr. 

—  Plan^  -t,  [-are].  På  en  (absolut)  p. 
yta.  Det  här  är  mer  än  slätt.  Det  är  inte 
bara  platt,  det  är  p-t  som  ett  golv  ~  S. 
Barthel.  Den  nästan  fullkomligt  p-a  slätten 
Erik  Nyström.  Tävlingsbana:  Plant  25  m., 
svagt  uppför  10  m.,  svagt  nedför  15  m.  Åt 
kortsidan  2  cm.  över  marken,  åt  motsatta 
sidan  p.  med  marken  A.  W.  Krigsman. 
Bostäderna  lågo  högre  uppe  på  sluttningar- 
nas p-are  ^hyllori'  L.  Munsterhjelm.  P. 
trigonometri  k  sfärisk.  Att  sammanlagt  2S8 
p-a  korsningar  ersättas  med  skenfria  1930, 
Vagnen  på  den  nya  bokföringsmaskinen  är 
konstruerad  för  p.  insättniiig  av  blanket- 
terna. P-a  glasögon.  Spåyihyvel  med  tvenne 
järn,  ett  p-t  och  ett  ursvängt.  Ett  golvp-t 
eller  svagt  undulerande  land  Gunnar  An- 
dersson. Syn.  (alldeles)  slät  1.  jämn,  platt, 
ibl.  vågrät. 


165 


Planbotten— Plank^ 


166 


—  Planbotten;  -(8)påse  (av  papper). 
-droska.  Droska  med  lika  bekväma  öitser 
fram  o.  bak  samt  låg  o.  därför  bekväm  att 
stiga  in  i.  Syn.  (ibl.  nära)  promeuadvagn. 
-film;  -(8)kassett.  Jfr  film  I  1.  Fotogr.  Plåtar 
och  p  Per  och  rulljilmer.  -flykt.  Under  p., 
glidflykt,  vändningar,  spiraler,  störtningar 
1921.  -geometr|i;  -isk.  Fackl.  Jfr  geo- 
metri. P-iska  konstruktioner,  -het,  -en. 
Skr.,  mindre  vanl.  Plåtens  absoluta  p. 
-hyvel.  Jfr  hyvel.  En  begagnad  ji.  för 
trä  med  70  cm.  bred  hyvelyta.  -hyvl|a; 
-ing.  Pressbräder  av  bok,  fullkomligt  p-ade. 
Pingen  av  däcket,  -karta  se  under  plan^ 
ovan.  -konkav,  fackl.  Flat  på  ena  sidan 
o.  inbuktad  på  den  andra,  -konvex,  fackl. 
Flat  på  ena  sidan  o.  utbuktad  på  den 
andra,  -korsning  se  under  plan'  ovan. 
-mätja; -ning.  Fackl.  Fältmätning  omfattar 
dels  p-ning,  dels  höjdmätning.  För  detta 
ändamål  ha  delar  av  xödra  och  mellersta 
Sverge  blivit p-ta.  -parallell.  Fackl.  Tvenne 
pa  '^  fasta  plattor,  t.  ex.  av  glas  The  Sved- 
berg. -press|a;  -ning.  Salladskål  av  p-at 
glas.  -slip|a;  -maskin;  -ning.  Pianoföiter 
av  pressat  glas  med  p-ade  sidor.  -sten. 
P-en  framför  köksspisen.  På  trottoarens  par. 
Den  lilla  sträckan  p-slagd  trottoar  3.  Saxon. 
-svarv|a;  -ning.  Fackl.  -sågja;  -ning. 
Fackl.  Stocken  lägges  stadigt  på  den  p-ade 
sidan  ~.  -tryck;  -sförfarande.  Se  flat-  1. 
flacktryck. 

—  Planer|a,  -ade,  -as;  [-are];  -ing  {-en, 
■ar;  -earbete  m.  fl.).  1)  Mer  fackl.  a)  Ibl. 
med  övergång  till  2.  Här  mdste  pas  fram- 
för byggnaden,  innan  det  kan  bli  snyggt. 
b)  Ny  fackterm.  Som  en  ~  urfågel  glider 
maskinen  allt  närmare  skogen,  han  p-ar  med 
lägsta  möjliga  fart,  till  dess  ~  Jöran  Forss- 
lund. 2)  Det  utmärkta  sätt,  varpå  området 
pats  jfr  1.  Ditresan  hade  vi  p-at  tvärs 
genom  Tyskland  och  ~.  Pa  för  en  utfärd. 
Pa  väl  för  sig.  Turistföreningen  p-ar  nu  en 
*  Den  svenska  ungdomens  färdefondi)  1931. 
Man  p-ar  uppförande  av  ett  större  fryseri 
i  '^.  I  Göteborg  och  Malmö  pas  nu  dylika 
kurser  ~.  Giftermålet  var  med  viss  beräk- 
ning p-at  av  ~.  Han  hade  p-at  att  använda 
även  detta  tillfälle  till  fromma  för  ~.  Ryk- 
ten om  fett)  p-at  attentat  mot  ~.  Utxnsande 
nuvarande  och  p  ad  bebyggelse  i  kvarteret.  — 
Våra  stadnp-are.  Byggnadsföretagens  p-are, 
stadsarkitekt  Leche  —  P-ingsförslagen  för 
Tegelviksomrddet.  Oaktat  all  omsorgsfull 
p-ing  av  företaget  gick  det  hela  i  stöpet 
genom  ~.  Reklamman  utför  marknadsana- 
lys, kampanjping  m.  m.  Syn.  1)  a)  jämna, 
släta,  göra  slät;  b)  flyga  med  frånslagen 
motor;  2)  uppgöra  m  plan  Cför),  ordna,  orga- 
nisera, reglera;  göra  en  beräkning,  plan- 
lägga, skissera;  förbereda,  vara  betänkt  på, 
ha  i  tankarna  1.  för  avsikt  ^att),  umgås  med 
planen  1.  planer  (att).  —  Planimetri  se  d.  o. 


Planet,  -en,  -er  (akut).  1)  Huvudbet. 
a)  Kring  solen  kretsande  (icke  självlysande) 
kropp  med  vanligen  nästan  cirkelformig 
bana  (k  komet).  Från  solen  räknat  upp- 
träda perna  i  följande  ordning:  Merkurius, 
Venus,  jorden  (Tellus),  Mars,  smdp-erna 
C asteroiderna) ,  Jupiter,  Saturnus,  Uranus, 
Neptunus  och  Pluto,  den  sista  upptäckt  först 
1930.  De  nio  stora  p-erna  ha  en  regelbun- 
den, nästan  klotformig  skapnad.  Merkurius 
och  Venus,  som  gå  innanför  jorden,  kallas 
nedre  1.  undre  p-er,  de  andra  övre  p-er.  Be- 
räkna p-ernas  banor.  Att  vår  jord  en  gång 
skall  vara  en  död  p.  Försöken  att  ernå  för- 
bindelse med  eventuella  innevånare  på  pen 
Mars.  b)  Särsk.  om  'vår  p.'  (jorden).  Vad 
vi  äga  och  besitta  på  denna  p.  Så  länge  vi 
dväljas  pä  denna  j>en,  denna  syndfulla  p. 
Pen  förefaller  mycket  liten  ibland.  C)  Som 
om  vi  varit  väsen  från  en  sämre  sorts  p. 
Så  olika,  som  vore  vi  frän  var  sin  p.  2)  Värd., 
skämts.  Och  fick  en  sats  rönnbär  mitt  i 
p-en.  Träffad  rakt,  rätt  i  p-en.  Syn.  1)  vän- 
der- 1.  flytt-  1.  irr-stjärna,  'soldrabant'; 
2)  ansikte,  8yn(amente).  —  Planetban|a. 
Även  bildl.  En  gång,  en  enda  korsades 
våra  por  C.  G.  haurin.  -flygning.  Strato- 
sfärprofessorn [PicardJ  tror  pä  p.  [flygning 
från  planet  till  planet  med  hjälp  av  atom- 
sprängniyig]  1934.  -system.  Värt p.  solen  o. 
de  kring  denna  kretsande  planeterna  med 
deras  månar.  —  Planetärisk,  -t.  Planet-; 
som  rör  en  planet  1,  ett  planetsystem  1  hela 
vår  planet,  ibl.  'världs-'.  Hjalmar  Ham- 
marsköld med  sin  nästan  pa  auktoritet  C. 
G.  Laurin.  P-t  vifffamnande  [planer]  Tor 
Andrpe.  —  Planetäri|um  (akut);  -et,  -er; 
-ekommitté  m.  fl.  Ett  modärnt  p-um  visar 
solens,  månens  och  planeternas  rörelser  bland 
fixstjärnorna  projicierade  på  innersidan  av 
en  halvklotformig  kup)ol,  som  pä  samma 
gäng  är  åskädarrum  och  föreläsningssal. 
Pet  pä  Stockholmsutställningen  1930  åter- 
uppstår 1934.     Zeissp-um. 

iPlanimetri,  -(e)n,  [-er  =  läroböcker  i 
p.];  planimétrisk  (-t).  Fackl.  Läran  om 
plana  ytor(8  mätning).  O.  Josephson,  P. 
och  likformighetslära.  De  planimetriska 
tillämpningarna. 

Planks  -et,  =.  I.  Enkelt.  Det  hål  i  p-et, 
som  tjuvarna  hade  till  reträttväg.  Ett  högt 
p.  uppfördes  kring  tomten  och  skyddade  för 
insyn.  Hoppa,  ta  sig  över  pet.  Bakom  pet. 
Gamla  gårdsplank.  Skyltplank.  II.  Ssgr. 
Ta  p-biljett  'planka',  hoppa  över  pet  o.  så 
slippa  ifrån  att  betala  inträdesbiljett.  Och 
det  är  som  s.  k.  ^p-målore^  fjfd  artister 
börjat  sin  bana  Ragn.  Östberg.  P-omgär- 
dade  täppor.  ' P-sfrykare'  (gärna  värd.  1. 
skämts.)  betyder  dels  'yrkesmålare' ,  dels  'usel 
målare,  målarkludd' .  Och  dä  blev  det  en 
annan  *färg  pä  kulören'^,  sa  p-strykarn 
Emilie  Björnberg.     P-strykarborste.     Syn. 


167 


Plank^— Plantskola 


168 


tätt  (väggartat)  staket  1.  stängsel  (av  plank), 
(ibl.  nära)  palissad.  —  Plankja^,  -ade,  -as; 
p-a  av  m  o.  p-a  in  m  (båda  mest  till  plank"'' 
1.  planka'-)  se  avp-a  osv.;  -ning  (med  plur.). 
Som  enkelt  skämts.,  värd.  =  ta  plank- 
biljett. Det  var  ett  väl  stort  antal,  som 
■tp-ade*  in  pd  festplatsen  vid  Barnens  dag. 

—  Plank-,  [-en,  —].  Jfr  planka'.  Koll. 
Sågat  grövre  virke  (i  trävaruhandeln  vanl. 
minst  2  eng.  tum  i  tjocklek  o.  9  i  bredd; 
p.  om  2—2  Va  tum  kallas  även  battens  1. 
halvplank).  Jfr  bräder  (I.  698).  I.  Enkelt. 
Köpa  eti  parti  p.  Golv  av  p.  å  träbjälkar. 
Boningshus  av  stående,  späntad  p.  Torr 
hjörkplank  till  salu.  Plåt-  eller  papptäckta 
furuplank  Nord.  Fam.^  Golv-,  däcks-,  vägg- 
plank. II.  Ssgr  (t.  e.  p-längd)  ansluta  sig 
gärna  till  planka^  o.  stå  under  d.  o.  — . 
Plank|a'-,  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Öe  plank^ 
Sågade  por  och  bräder.  Stapling  av  p-or 
d  brädgård.  2)  Två  vingliga  p-or  ledde  över 
vallgraven.  Landgång  hade  de  inte;  det 
lades  ut  eyi  smal  p-a,  på  vilken  man  fick  ta  sig 
ut  till  pråmen.  Då  en  p-a  från  bygget  föll  ned 
och  dödade  honom.  —  Golv-,  däcks-,  skepps-; 
ytter-,  mittel-;  ansats-;  räddningsp-a.  II.  Ssgr 
kunna  ibl.  även  ansluta  sig  till  plank^.  — 
Plankbeklädja;  -nad  (abstr.  o.  konkr.). 
Ofta  i  perf.  part.  -biljett.  Skämts.,  värd. 
Jfr  plankad  Ta  p.  Infinna  sig  på  ii .  -bro. 
-bädd.  Fackl.  Jfr  rustbädd.  Én  fullt  bärig 
fyllning  ~  under  pen.  -bärare.  På  bräd- 
gård. P.  med  s.  k.  axelkudde,  -gång,  -en, 
-ar.  1)  Sjöv.  Å  träfartyg  består  bordlägg- 
ningen av  långskepps  utanpå  spanten  lagda 
plankor,  som  läggas  i  'p-ar' ;  pen  närmast 
kölen  kallas  'sambordsplankan  .  P-arna  på 
fartyg  motsvara  'bordgångarna'  på  båtar. 
2)  Stod  pd  p-en  till  sin  sjöbod  ~  E.  Sparre. 
Pd  bara  trossbottnen,  fylld  med  tegelaifall 
m.  m.,  lågo  långa  p-ar  Knut  Hamilton. 
-hus.  Enkla,  hastigt  uppförda  p.  -last.  En 
slättoppad  skonert  med  p.  -längd,  -staket. 
-Stap|el.  Mellan  p-lar  och  tomma  socker- 
fat Jenny  Engelke.  Gick  ute  på  peln  och 
sorterade  plank,  -stump.  -såg;  -are;  -ning. 
-tjock.  Limporna  är  o  skurna  i  p-a  skivor, 
smöret  ~  Julia  Svedelius.  -upplag.  Bakom 
ett  p.  -vandring.  Fackl.  P.  för  anlopp 
och  sats  Olympiska  spelen  1912.  Vi  kom 
inte  längre  än  till  bron  över  dn  '^,  för  där 
åkte  ena  bakhjulet  genom  p-en  ~  E.  Liebe- 
rath.  -ända.  P.,  som  stumt  stöter  till  en 
annan. 

Pla'nkton  (kort  -å-,  akut);  -et.  I  hav 
o.  sjöar  kringdrivande  för  ögat  vanl.  osyn- 
liga små  organismer.  I.  Enkelt.  Namnet 
p.  infördes  av  Kielzoologen  V.  Hensen  pd 
1880-talet.  Einar  Naumann,  Sötvattnets  p., 
Sfhlm  1924.  [Sillcalen]  lever  dels  av  p., 
dels  av  fisk  E.  Lönnberg.  P-ets  samman- 
sättning och  mängd  på  olika  djup  ~.  Djur-, 
växtplankion.    Marint    p.    och    sötvatteyis- 


plankton.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-alger.  De  mikro- 
skopiska p-djuren  E.  Teiling.  Rensens  stora 
p-expedition  1889.  Skageraks  p-faima.  P-flo- 
ran.  Allehanda  p-f or  mer.  Våra  p- for  skare. 
P- forskningen  daterar  sig  från  Joliannes 
Muller,  som  vid  Helgoland  i  mitten  av  1840- 
talet  började  systematiskt  studera  de  i  havet 
kringdrivande  ~  djurformerna  S.  Bock. 
Hensens  p-håv.  Ständiga  p-håvningar.  Prof. 
P.  T.  Cleves  samling  p-litterat%ir  O.  Wa,\de. 
Plivet  i  fiskdammarna.  Marelden  fram- 
kallas av  p-organismer  och  Röda  havet  har 
sitt  namn  av  de  stofffina  trddknippena  av 
ett  växtplankton.  För  att  ta  jj-prov  från 
bestämda  djup  ~.     P-studier. 

Plansch  (1.  -ang-);  -en,  -er  (akut  1.  grav). 
I.  Enkelt.  Bok  med  kolorerade  (helsides)- 
pi-er.  Boken  illustreras  av  93  svartp-er  med 
sammanlagt  392  bilder  och  7  färgp-er.  Finnas 
alla  p-ernaf  Visa  p-er.  Naturhistoriska  j)-er. 
Lösa  p-er  (i  smakfull  kartong).  Omslags-; 
väggplansch.  II.  Ssgr.  Ex.:  Bokkatalog  med 
särskilt  p-band.  P-hylla.  Praktupplaga, 
tryckt  på  kriterat  p-papper.  Kurs  i  vetoiskap- 
lig  p-ritning  Ax.  Klinckowström.  Plansch-, 
porträtt-  och  kartsamlingarna  O.  Walde. 
Vackra  och  dyrbara  p-verk.  Syn.  bild  1. 
tavla  1.  illustration  (ofta  i  bok,  vanl.  på 
särskilt  blad),  (ibl.  nära:)  'blad',  avtryck, 
'gubbe',  (p-er  ibl.)  'figurer',  atlas. 

Plansche'tt  (-ätt;  även  -ang-);  -en,  -er. 
(Böjlig)  stålskena  (med  knäppinrättning)  i 
snörliv  (förr  ofta  fiskben).  Oklädda  p-er 
att  insys  i  snörliv.  Gördel  med  dragkedja 
i  stället  för  p.  1925.     Stålp-er. 

Plant|aS  -an,  -or.  1)  Huvudbet.  Vattna 
de  nysaita  (kål)p-orna.  Sätta,  uppdraga  p-or. 
Få  se,  om  p-orna  tar  sej  I  Svaga  por.  Vattna 
inte  ihjäl  p-orna  I  Ung  (vin)p-a.  För  resten 
mogna  kärndrivna  2>or  [av  dadelpabnen] 
senare  än  sticklingsp-or  B.  Jönsson.  Utplan- 
tering  av  småp-or.  Allehanda  köksväxt-  och 
blomsterp-or.  Oomskolade  trädp-or.  Frö-; 
sätt-;  häck-;  gran-,  ekp-or.  Drivhusp-a  även 
bildl.  2)  Föråldrat  i  bet.  växt  1.  ört.  3)  Bildl., 
skönl.  En  uppryckt  rotlös  pa,  /  ett  virv- 
lande löv  i  ån  C.  Larsson  i  By.  Lyckans 
ömtdliga  j)a  Ax.  Munthe.  —  Att  mer  än 
en  hade  kommit  ~  med  en  späd  p-a  pd  armen 
för  att  klaga  sin  nöd  Ad.  Hillman,  öv. 
Varje  liten  mänskop-a,  /  S07n  man  lämnat 
dig  att  skola  A.  Larsson  i  Dvärsätt.  Visa 
sina  p-or.  Syn.  1)  sättplanta,  ännu  ej  ut- 
växt ört  o.  d.,  telning:  2)  växt,  ört;  3)  (ibl.:) 
'telning',  barn,  ättelägg,  pys,  unge.  — 
Plantbår.  Trädg,  o.  d.  Att  lägga  plantor 
på  vid  plantering,  om.''kolning  o.  d.  -lik, 
-t.  Skr.  P.  omedvetenhet  Fer  Hallström.  Våra 
p-t  svaga  kunskapsorgan  H.  Ruin.  Syn.  ibl. 
vegetativ,  lugn  o.  (halvt)  omedveten  -liv. 
Skr.,  jfr  föreg.  Glider  hon  in  i  ett  svalt  p. 
S.  Siwertz.  -skol|a;  -ealster  m.  fl.  1)  Träd- 
skola,   odling   av  unga  träd  o.  buskar  för 


169 


Plantskola — Plaque 


170 


utplantering.  Uppsvenska  Plant-  &  Träd- 
skolan, Gävle.  Med  p-or ,  från  vilka  årligen 
tiotusentals  träd  planteras  ut  på '^.  Rosor, 
fruktträd  och  alla  p-ealster.  2)  Bildl.  [Anna 
Satidströms  seminarium,]  denna  p-a  för 
svensk  bildning  och  humanitet  C.  G.  Laurin 
1926.  En  p-a  för  unga  rebeller.  En  konse- 
kvent strävan  [av  Sovjet]  att  göra  univer- 
siteten till  kommunistiska  por  A.  Karlgren. 
Syn.  1)  trädskola;  2)  'drivbänk',  -spade. 
Trädg.  Även  till  verbet  'planta',  -stöd. 
Träd  g.  P.  för  jordgubbsplantor.  -säng. 
Trädg.  Jfr  t.  e.  blomstersäng.  [Planterings- 
horren]  nedtryckes  ip-en  omkring  den  planta, 
som  skall  upptas  Nord.  Fam.^ 

—  Plant|a'",  -ade,  -as;  p-a  i  ru,  in  m  m. 
fl.;  -ning.  I.  Egentl.  Gärna  skönl.  1.  fackl. 
1)  Ett  orangeträ,  som  S:t  Dominikus  med 
egen  helig  hand  p-at  V.  Rydberg.  Jag  par 
min  gran  ~  K.  G.  Ossiannilsson.  Och  p-a 
vallmo  och  skön  tulpan  Viktor  Almquist. 
Han  har  gravat  jordeyi  och  p-at  i  solskenet  '^ 
Strindberg.  2)  Trädet  pas  efter  försådd  ~ 
B.  Jönsson.  P-ningen  försiggick  under  gynn- 
samma väderleksförhållanden  och '^.  II.  Bildl. 
1)  Skönl.,  mindre  vanl.  Deii  jordmån,  i 
vilken  man  som  barn  stod  p-ad  Hildur  Dixe- 
lius-Brettner.  2)  Mina  försök  att  p-a  moral 
i  pojken  Mollie  Faustman.  Trettio  ungar 
att  ~  p-a  vett  i  Elis.  Wsern-Bugge.  P-a 
vetande  i  pojkar.  Av  vad  jag  i  kärlek  p-at 
och  sått  (egentl.  o.  bildl.)  B.  Risberg.  Och 
mottagen  med  saktmod  det  ord  som  är  p-at 
i  eder  ~  Bibeln.  3)  Skönl.,  mindre  vanl. 
Sedan  i  seger  värt  röda  standar  I  p-ats  på 
våldets  ruiner  Signe  Aurell.  Syn.  I.  plan- 
tera, 'sätta'  (plantor);  utsätta  m  plantor, 
sätta  i  jorden ;  II.  2)  in- 1.  iplanta  lu ;  3)  ställa, 
placera,  nedsticka  lu  (i  jorden). 

—  Plantägie  (-asj);  -en  [säll.,  o.  ej  i 
SAOL®,  -et],  -er.  (Lantgods  särsk.  i  heta 
länder  för)  odling  (i  stort)  av  kaffe,  te, 
socker,  bomull,  tobak,  ris,  gummiträd,  in- 
digo,  bananer,  fruktträd  1.  d.  I.  Enkelt. 
Fick  anställning  på  en  kaffep-e.  Direktör 
för  en  sockerp-e  i  Australien.  Hade  arbetat 
på  en  tep-e  på  Ceylon.  En  vallmop-e  för 
vinnande  av  opium.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ett 
tyskt  handels-  och  p-ebolag.  P-edirektören 
på  Skanörs  ljunghed  Johan  Lovéyi  Fr.  Böök. 
Ett  p-eföretag.  P-eidkare.  Ledsnade  på  p-e- 
livet  ~  B.  Mörner.  För  att  sätta  sig  in  i 
peskötseln.  Börja  p-everksnmhet  i  Söder- 
havet. P-eägare  (1.  -egare).  En  p-eägardoiter 
av  blandras.     Syn.  (ibl.:)  odling,  farm. 

—  Planter|a,  -ade,  -as;  p-a  in  m.  fl. 
se  inp-a  osv.  I.  Enkelt.  1}  Huvudbet.  P-a 
frön,  växter,  träd,  trädgårdar,  alléer,  en 
häck.  P-a  sin  kål  även  bildl.:  leva  sitt  lugna 
(lant)liv.  P-a  och  vattna.  En  husbonde  p-ade 
en  vingård  ~  Bibeln.  E71  gård,  p-ad  med 
almar  och  '>-.  Ett  område  på  10,000  tunn- 
land, som  nu  skall  odlas  upp  och  p-as  med 


hampa.  Pa  skyddsskog  kring  ~.  På  ett 
trädp-at  torg.  Breda,  p-ade  gator.  2)  Friare 
o.  bildl.  a)  P-a  laxyngel  i  dammar,  vilt  i 
en  skogspark,  b)  P-a  fanan  på  toppen  av 
ktdlen.  Så  kom  ~  Lisa,  p-ade  sin  stav  ett 
gott  stycke  ovanför  Nannas  och  ~  And. 
Backman,  c)  'Värd.  1.  skämts.  P-a  en  (regel- 
rätt) röva  sätta  sig  på  ända  (med  en  duns), 
trilla  omkull.  Och  p-ade  sin  näve  mitt  i 
ansiktet  på  boven.  II.  Ssgr  äro  fackl.  o. 
växla  med  'planterings-'.  Ex.:  E71  stark 
och  hållbar  p-spade.  Syn.  I.  1)  (bl.  a.:) 
sätta,  så,  odla,  jfr  ock  planta^;  2)  a)  ut- 
släppa (för  fortplantning  1.  tillväxt);  b)(upp)- 
resa  (m),  uppställa  m,  placera.  —  Plante- 
rarle,  -(e)n,  -e.  Mindre  vanl.  Ett  lag  skogsp-e, 
pojkar  och  flickor  ~  Harry  Blomberg.  Slog 
sig  ned  som  sockerp-e  på  ~  Eric  Hultman. 

—  Plantering,  -en,  -ar.  I.  Enkelt. 
1)  Abstr.  Skolbarn  ute  på  (skogs)plantering . 
I  dag  ska  det  bli  p.  av  blomsterväxter .  P. 
av  frön.  Vilka  fruktsorter  som  äro  lämp- 
liga för  samplantering.  —  P.  av  fisk,  dl- 
yngel.  2)  Konkr.  a)  En  tämligen  vanvårdad 
p.  låg  alldeles  intill.  Akta  p-arnal  Hundar 
få  icke  springa  lösa  ip-arna.  Stadens  vackra 
(parker  och)  p-ar.  Anlägga  en  p.  Grågröna 
olivp-ar.  Försöksp-ar.  b)  Uppbyggandet  av 
en  murplantering,  där  klippväxter  planteras 
i  mellanrummen  mellan  stenarna.  —  En 
sorts  små  morötter,  mest  använda  som  mel- 
lanplanteritig.  Persikehus  med  underplante- 
ring av  tomater  och  sallat  H.  Duve.  II.  Ssgr. 
Ex  :  Psborr  trädg.  P-sbälie  eller  p-sgördel 
i  Köln  jfr  t.  e.  parkband.  P-sdamm  för 
fisk;  för  vattenväxter.  På  p-sfältet  upptas 
med  p-sborren  hål,  som  passa  till  de  upptagna 
plantklimparna.  [Försöksytor  för]  föryng- 
rings-  och  p-sförsök  G.  Schotte.  P-sinspek- 
tören  vid  Stockholms  stads  byggnadsnämnd 
1923.  P-skorgar  och  ampelkorgar.  Nya  mo- 
deller för  p-skrukor.  Särskilda  p-sland för  ~. 
P-smetod.  Fröna  nedläggas  i  särskilda,  med 
p-spinne  gjorda  hål.  Sfålspetsad  p-spinne. 
Bildandet  av  särskilda  j^sråd  i  de  större 
kommunerna  1918.  Rätta  p-stiden  för  dessa 
växter  är  våren.  Syn.  I.  2)  (ibl.:)  plante- 
ringsland, park,  gräsmattor  m.  m.,  odlad 
skogfsdunge),  lustgård.  —  Plantor,  -(e)n, 
-er.  Fackl.  För  utbildande  av  per  anordnar 
Skogsvdrdssfyrelsen  i  Stockholms  län  en  kost- 
nadsfri kurs  i  ~  1918.  Far  hade  skaffat 
honom  plats  som  skoqsplantör  i  länet  och  ~ 
(ISfiOtalet)  Gust.  Blidberg. 

Plants,  -en,  -ar.  Fackl.  Guld-  1.  silver- 
ton för  smidning  1.  myntning,  tacka.  Guld 
i  p.,  som  för  rikshankens  räkning  till  mynt- 
verket avlämnas,  skall  ~.  Fem  ångare  skola 
överföra  guldp-arna  [från  England  till 
Amerika]  1932.  —  Säll.  bildl.  September- 
månen  irrar  i  det  blå  I  och  kastar  silverpar 
ned  i  sanden  C.  V.  A.  Strandberg. 

PIaqu|e  (plack);  -en,   -er.    (Ordens)kra- 


171 


Plaque — Platina 


172 


schan.  Kunde  även  stavas  'plack'.  På 
bröstet  per  av  N.  S:t  O.  O.  och  S.  O.  [Svärds- 
orden] samt  ~  Helge  Kjellin. 

Plask, -et,  [=].  Äveninterj.  1)  Så  att  han 
ej  åstadkom  minsta  p.  eller  rörelse.  Jollen  ~ 
skjutsas  ut  över  relingen  och  tar  vatten  med 
ett  p.  S.  Barthel.  —  Vågornas  p.,  vågp-et 
mot  stranden.  Vid  fontänens  p.  Lyssna  till 
det  melodiska  pet  av  avlägsna  åror.  År-; 
vattenplask.  —  I  regnplask  och  solstek  C. 
G.  Laurin.  2)  F.,  p.  lät  det,  då  regnet 
droppade  in  i  rummet.  —  Plask|a,  -ade, 
[-as];  -ning  (med  plur.).  1)  Barn  vilja  all- 
tid p-a  i  vatten.  Pa  omkring  i  alla  gälar. 
P-a  med  armar  och  hen.  P-a  vatten  ikring 
sig.  P-a  inte  så  vilt,  du  stänker  ner  oss  I 
Änder,  som  p-a  i  vassen.  2)  Va  ä  de,  so)n 
kluckar  och  par?  När  vågen,  frigjord,  p-ade 
kring  näsen  D.  Fallström.  Vid  Kanalens 
p-ande  böljor.  Pande  springbrunyiar.  —  I 
ett  p-ande  regn  J.  W.  Nyländer.  Syn. 
1)  slaska,  stänka,  skvätta,  slabba,  slafsa, 
slå  i  1.  piska  vattnet,  'duscha';  2)  'slå', 
skvalpa;  (ibl.  nära:)  frusa,  sprudla,  'skölja'; 
'duska',  'störta'.  —  Plaskdamm.  Pen  vid 
Karlaplan  gjorde  på  fredagen  verklige?!  skäl 
för  sitt  namn  1930.  Tanken  på  en  p.  för 
barnen  vid  Vaksalatorg  1930.  -strand.  En 
ordentlig  p.  för  småttingar,  -våt.  Kom 
hem  p.  till  knäna  Barbro  Alving.  P.  av 
svett.  Så  vidare  trevligt  är  det  icke  att  sitta 
i  en  stoppad  tygsadel,  som  är  pi-  Sven  Hedin. 
En  kväll  i  mars,  då  det  var  p-t  ute  Martha 
v.  Heijne. 

Pla'sma  (akut  1.  ibl.  grav);  -n  1.  -t;  -hinna 
m.  fl.  Mest  naturv.  Dels  =  blodplasma 
(blodvätska);  dels  =  cellplasma  (den  mer 
1.  mindre  korniga  segflytande  delen  av 
cellernas  levande  substans,  belägen  min 
kärnan  o.  cellväggen);  ibl.  även  om  den 
substans  som  enl.  spiritisterna  utgår  ur 
mediet.  Jfr  ock  'protoplasma'.  I.  Enkelt. 
Fettet  bildas  helt  visst  inuti  p-n  under  om- 
vandling av  ~  B.  Jönsson.  II.  Ssgr.  Ex.: 
En  p-massa,  som  omger  sig  med  en  vägg 
Nord.  Fam*  —  P-hand  (spiritistisk). 

Plasticitét,  -en.  Form-  1.  bildbarhet; 
(ibl  :")  åskådlighet,  formernas  klara  (relief- 
artade)  framträdande  för  ögat,  uttrycks- 
fullhet. —  Plastik,  -en.  1)  Bildhuggar-  1. 
bildformnings-  1.  modelleringskonst,  skulp- 
tur (även  konkr  ).  Pen  som  konstart.  Måleri, 
p.,  handtechiingar.  Dekorativ  barockstil  med 
sin  traditionella  stuckplastik  or/i~  J.  J.Tik- 
kanen.  —  Jfr  även  Galvanoplaatik.  2)  Plas- 
tisk operation  1.  protes  1.  behandling  o.  d. 
Demonstrerade  fall  av  överläppsplnstik  och 
näsplastik  på  samma  patient  1925.  Pbe- 
handl\a  (-ing).  B)  Konsten  att  föra  sig  väl 
1.  med  behag  (särsk.  på  scenen).  Hennes 
p.  var  numera  inget  att  anmärka  mot.  Vinn- 
lägger om  p-en,  inga  kantiga  rörelser! 
Anna  Behle,  plärarinna,  innehar  sedan  1907 


eget  p-institut  i  Stockholm.  Svävar  jag  hän 
mot  Opera7i  till  p-lektionerna  tre  gånger  i 
veckan  Lili  Ziedner.  —  Pla'8tiker  (akut); 
-n,  =.  Mindre  vanl.  Jfr  föreg.  T.  e.  Den 
svenske  p-7is  [Milles]  originalitet  Erik  Blom- 
berg. [Marie  Tussaud]  vaxplastiker  ^  bil- 
dade där  [i  Paris]  ett  vaxkabinett  och  ~ 
Nord.  Fam.*  Syn.  ibl.  skulptör.  —  Plasti- 
lin,  -et  1.  -en.  Även  (dock  ej  i  ÖAOL*) 
'plastelin'.  Modeller  jngs)ma8sa,  (lätt  form- 
bar) vaxmassa  för  smärre  skulpturarbeten. 
Som  om  en  skulptörelev  roat  sig  med  att  av 
en   klump   p.  knåda  till  ett  lustigt  ansikte. 

—  Plastisk,  -t,  [-are;  het].  Till  plastik 
i  alla  bet.  Bildbar,  formbar  (som  t.  e.  mjuk 
lera,  vax),  pastaliknande,  degformig;  fram- 
ställd i  bild  av  ngt  fast  ämne,  formbildande, 
ibl.  modellerad  1.  skulpterad  1.  gjuten ;  ibl. 
tredimensionell;  klar,  åskådlig,  väl  1  skarpt 
framträdande,  uttrycksfull(t  formad);  ibl. 
skönt  avrundad;  mjuk.  Några  ex  :  1)  Vid 
större  vattenhalt  mjuknar  leran  och  blir  p; 
med  än  mera  vatten  börjar  den  klibba  och 
blir  slutligen  gröt-  eller  vällingartad.  Massan 
bearbetas  i  knddmaskin,  tills  den  blir  p. 
'P-t  trä'  är  en  degig  massa,  som,  när  den 
torkar,  antar  träets  karaktär  och  hårdhet 
1929.  Beredning  av  p-a  massor  för  galvnno- 
plastik  Ekenberg-Landin.  2)  P.  konst  form- 
bildande konst,  skulptur.  3)  Jfr  plastik  2. 
P-a  operationer  då  man  med  konst  söker 
ersätta  en  till  följd  av  våld,  sjukdom  1. 
missbildning  förändrad  kroppsdel.  P.  trans- 
plantation.  4)  Jfr  plastik  3.  a)  Hans  stil 
är  p.,  hans  gestalter  framträda  med  rent 
kroppsligt  liv.  Förmågan  att  åskådligt,  p-t 
framställa  scener  och  händelser,  b)  Veckens, 
klänningens  p-a  fnll.  —  Versens  rent  p-a 
slutfall.  c)  Alla  hennes  rörelser  äro  (mjuka 
och)  p-a.  Cirkusartisten  som  mdlarmodell 
är  p-t  skolad  och  sitter  inte  som  en  hösäck. 
P.  dans.  Jag  tyckte  mig  ha  sett  deras  slöj- 
dans förr,  på  årsuppvisning  i  något  enklare 
p-t  institut  M.  Rogberg. 

Plastro'ng  (-ång);  -en,  -er.  Bred  hals- 
duk som  täcker  hela  västöppningen,  'hel- 
täckare'. 

Platan,  -en,  -er.  Platanus  (särsk.  den 
i  södra  o.  mellersta  Europa  som  parkträd 
allmänt  odlade,  lönnliknande  P.  orientalis). 
Sutto  under  p-ernas  skugga  utanför  kaféet 
och  drucko  vin  Strindberg.  De  silvergröna 
p-ernas  lövverk  C.  G.  Laurin.  Då  p-ernas 
stammar  fälla  sin  tunna  och  släta  bark 
Öv.  fr.  Anat.  France.  —  P-alléer  pryda 
gatorna  ~.     En  bred  p-kantad  bulevard. 

Platina  (1.  -I-;  i  båda  fallen  akut  1.  grav); 
-n.  En  tung  järngrå  1.  silvervit  ädel  me- 
tall mycket  nyttjad  i  elektr.  industri  o.  till 
kemiska  o.  fysikaliska  redskap,  i  tandtek- 
niken samt  på  senare  tid  även  i  smycken 
(särsk.  till  infattning  av  ädelstenar).  I.  En- 
kelt.   De  trakter  som  ge  oss  mesta  p-n  äro 


173 


Platina — Plats 


174 


Ural,  Colombia,  Sydafrika  och  Kanada. 
Legeringar  av  p.  med  iridium  äro  härdare 
än  p.  och  ingå  i  rikslikare  för  längd  och 
vikt  samt  i  reser voarpenn82)etsar.  Värd  sin 
vikt  i  p.  II.  Ssgr.  Ex.:  Naturligtvis  är 
hon  p-blond,  har  låtit  bleka  håret  nästan 
silvervitt,  eftersom  detta  tycks  vara  mode- 
färgen 1932.  *  P-blondinem>  Jean  Hnrlow  i 
Hollywood  1933.  P-degel.  Guldfällningen 
[är]  violett  och  pfällningen  svart  fotogr. 
P-gruvorna  nära  San  Juan  Erl.  Norden- 
skiöld. Aftontoalett  i  p-grdtt  Uno  FiUff.  En 
stor  solitär  i  p-infattning  Gunnar  Ceder- 
schiöld.  P-kontakt.  P-legering.  P-malmer. 
P-metaller  två  grupper  ädla  metaller  (lätta 
o.  tunga).  Färdigpreparerat  p-pnpper  fotogr. 
En  pring  med  en  förtjusande  solitär  1923. 
P-salt  kem.  osv.  P-skäl.  Genom  att  p-tona 
silverbilden  fotogr.  Kombinerad  guld-  och 
platinatoning fotogr.  Ptryck,ettav  William 
Willis  1873  uppfunnet  fotografiskt  kopie- 
ringsförfarande. P-trdd.  —  Platiner|a, 
■ade,  -as;  -ing.  Överdra  med  1.  infatta  i 
platina.  P-ad  asbest  Sv.  Arrhenius.  —  En 
liten  p-ad  spegel  av  kvarts  Hj.  Tallqvist. 
En  p-ad  guldndl  med  en  safir  omgiven  av 
rosenstenar . 

Platöniker  (akut);  -n,  =.  Anhängare  av 
Platon(8  idélära).  En  p.,  som  med  smärta 
betraktar  de  väsenlösa  fenomenens  skugg- 
dans  och  längtar  till  idévärlden  Fr  Book. 
—  Platönlisk,  -iskt ;  [  iskhet]  1.  Platön|sk, 
-skt.  Egentl.'  o.  bildl.  1)  P-ifik  kärlek,  hos 
Platon  själv  en  kärlek,  riktad  icke  på  det 
individuella  utan  på  idéerna,  företrädesvis 
skönhetens;  vanl.  och  oegentligt  en  sval, 
osinnlig  kärlek  G.  Oxenstierna.  En  väl- 
vilja, ej  uteslutande  p-isk.  En  hyllning  åt 
förnuftet  och  dygden,  litet  senkommen,  liiei 
p-isk,  men  prydlig  i  alla  fall  ~  Fr.  Böök. 
Att  England  med  p-isk  ro  har  mottagit  den 
senaste  amerikanska  proklamationen  maj 
1934.  2)  Den  p-ska  filosofien  Nord.  Fam.^ 
Den  p-ska  läran  om  maferievärldens  upp- 
komst genom  ett  avfall  frän  idéernas  värld 
Hj.  Alving.  P-skt  färgad  mystik  ib. —  Ett 
2>skt  uttalande  av  arbetarvnnliga  åsikter 
H.  Gummerus.  Syn.  som  härrör  från  1. 
överensstämmer  med  P]aton(8  idélära);  fri 
från  sinnlighet,  kysk,  ren,  andlig,  'sval', 
passionsfri;  passiv,  som  ej  omsätts  i  hand- 
line,  (blott)  ideell,  ibl.  upphöjd  1.  'olympisk'. 

Plats,  -en,  -er.  Två  i  det  hela  ganska 
väl  skilda  huvudbet.  A^  Ställe.  I.  Ort, 
område  o.  d.  1)  (In)häqnad  p.  På  en  grön 
p.  äng  1.  slätt  1.  d.  På  en  p.,  där  varken 
sol  eller  måne  lyser.  En  fridlyfit  p.  Begära 
p-ens  fridlysande.  På  en  avsides  belägen  p. 
P-en  verkar  lite  instängd  och  är  illa  vald. 
En  enslig  p.  En  p.,  av  naturen  danad 
för  ~.  På  en  skyddad,  en  för  vinden  utnattp. 
Trakten  har  många  vackra  p-er.  En  p., 
idealisk  för  allt  vilt.    En  tyst  p.  att  arbeta 


pd  även  till  A  II.  Växla  efter  tid  och  p. 
2)  Ofta  nära  A  II.  Människosonen  har  ingen 
p.,  där  han  kan  vila  sitt  huvud  Bibeln. 
Utpeka  p-en  för  mordet.  Pen,  där  han  har 
legat.  Utse  p(-en)  för  den  blivande  staden. 
Utstaka  p.  för  lägret.  En  fri  p.,  enligt 
stadsplanen  avsedd  till  park.  Pd  särskilt 
förhyrd  p.  3)  Offentliga  1.  allmänna  p  er 
gator,  torg,  parker  o.  d.  (u  enskilt  område). 
Befästad  p.  öppen  p.  allmän  1.  obefästad. 
På  viktigare,  mer  utsatta  per  förlades  större 
truppavdelningar.  4)  I  best.  sing.  Ni  bor 
ju  på  pen?  Läkaren  på  p-en.  Ha,  skaffa 
sig  en  representant,  korrespondent  på  p-en. 
Infinna  sig  på  pen.  Vara  den  förste  pd 
pen.  Här  pd  p-en.  Bli  pd  pen  ibl.  stupa 
(på  slajifältet).  5)  Som  sista  ssgsled.  Ibl. 
även  till  A  II.  Ex.:  Ankar-,  ankrings-,  ar- 
bets-, avrätts-,  avsijälpnings-,  bad-,  begrav- 
nings-, bo-,  bonings-,  byggnads-,  båt-,  exercis-, 
fest-,  fiske-,  fynd-,  förtöjnings-,  hamn-,  han- 
dels-, häll-,  idrotts-,  krigsskdde-,  landnings-, 
last(age)-,  lek-,  läger-,  marknads-,  mötes-, 
nöjes-,  offer-,  olycks-,  rast-,  samlings-,  skäde-, 
tings-,  tippnings-,  tummel-,  tält-,  uppehålls-, 
upplags-,  utsikts-,  val-,  vilo-,  vistelseplats. 
II.  Bestämd  p.  (sittplats  m.  m  ),  utrymme. 
1)  Sitta  pä  onumrerad  p.,  på  första  p.  Har 
du  numrerad  p.f  Få  en  bra  p.  (i  hörsalen, 
vid  bordet).  Flytta  sig  till  en  bättre  p.  Byta 
p.  (med  ~9  även  friare.  Belägga,  vika  en 
p.,  flera  per.  Vika  p  en  för  ~.  För  att 
behålla  pen.  Jag  har  inte  kunnat  få  någon 
p.  (till  söndagsföreställningen,  på  parkett). 
Inta  sin  p.  Försäkra  sig  om  (en)  p.  Avstå, 
lämna  sin  p.  (åt  ngn).  Inta  främsta  pen, 
en  framskjuten  p.  även  bildl.  Den  nedersta 
p-en  (vid  bordet).  Pen  till  vänster  om 
värdinnan.  (Var  god  och)  ta(g)  p  I  var  god 
o.  sitt  ner,  var  god  och  sitt,  sätt  er  (för 
all  del).  Är  p-en  upptagen?  Ja,  alla  p-er 
ä  upptagna.  Försäkra  sig  om  en  ledig  p. 
Fylld  till  sista  p(-en).  Från  sin  p.  kunde 
han  se,  huru  ~.  2)  Vi  ha  p.  till  1.  för,  p-er 
för  80  personer.  Det  är  p.  för  ytterligare 
tre  personer  vid  bordet.  Finns  det  p.  (i 
vagnen)  för  mej  också?  Giv  p.,  giv  p.,  ty 
Nordens  vingud  nalkas  ->-  Tegnér.  Och  vinka 
mig  och  göra  p.  /  åt  mig  i  gräset  bredvid 
dem  Sven  Jerring.  Lämna  p.  dt  1.  för  ngn 
även  bildl.  Lämna  p.  för  ~  även  =  tom- 
rum. P.,  qo  herrar,  ]).,  nu  börjar  balen  Glun- 
tarne.  P.  för  översten  I  (gå)  ur  vägen!  P. 
för   de   unga  I  bildl.     3)  Märk    ytterligare. 

a)  Ta  p.  bland  gästerna.  Ge  ngn  en  p.  vid 
sitt  bord,  i  sitt  hjärta.  Som  i  rår  samtid 
intar  hjärtats  p.  Ha  sin  (givna)  p.  i  histo- 
rien —  Bonde  förbundarv  a  besätta  tre  p-er. 

b)  Era  koffertar  ta  för  stor  p.,  kräva  mycken 
p.  Uppta  liten  p.  Skåpet  kommer  ej  att  ta 
stor  p.  Pd  det  här  sättet  får  ju  skrivbordet 
inte  p.,  ingen  p.  Jag  vet  infe,  hur  jag  ska 
få  p.  för  mer  i  kofferten.   Interiörerna  taga 


175 


Plats  —Platssökande 


176 


alltför  stor  p.  i  förhållande  till  det  övriga. 
c)  Det  soyn  redan  Diogenes  eftersträvade, 
nämligen  >en  p.  i  solen*  (bildl.)  Hagar  Ols- 
son. Det  lekmannamässiga  snusförnuftet, 
som  ju  alltid  kräver  sin  p.  i  solen  E.  Wel- 
lander.  —  Inta  en  framstående  p.  i  sam- 
hället, d)  Allt,  varje  sak  har  där  sin  be- 
stämda p.  Bär  den  bort  och  sätter  ned  den 
på  dess  p.  Bibeln.  Allt  på  sin  rätta  p.l 
Komina  på  sin  rätta  p.  även  till  B.  Finna 
sin  p.  i  livet.  Och  han  kände  sig  alltid  på 
orätt  p.  i  livet.  Veta  sin  p.  ibl.:  icke  tränga 
sig  fram.  Hans  p.  är  att  tjäna  körningar 
Bibeln.  Här  är  icke  (rätta)  p  en  att  ~. 
Det  är  föga  på  sin  p.  att  nu  orda  om  ~ 
passar  ej,  tillfället  är  föga  lämpligt.  Soc- 
Dem.  är  av  den  förnuftiga  meningen,  att 
en  lämplig  portion  rammelbuljong  vore  på 
sin  p.  inte  bara  för  småpojkarna  utanför  ~ 
Tidn.  Upsala  1925.  e)  I  hunddressyr  —  det 
förr  vanliga  'kusch'  (jfr  d.  o.).  En  kväll  ->► 
ville  Laban  [hunden]  inte  ligga  p.  Daniel 
Berg.  4)  Som  sista  ssgsled.  Éx.:  Fönster-, 
hörn-,  mellan-,  över-,  under-,  hytt-,  däcks-, 
sov-,  sitt-,  stå-,  ligg-;  grav-;  heders-,  älsk- 
lings-; hospitals-,  sanatorie-,  vård-;fri(elevs)- 
plats. 

B)  Anställning  o.  d.  1)  Anslå  en  p.  (till 
ansökan)  ledig.  Lediga  p-eri  Söka  en  ledig 
p.  Se  sig  om  efter,  söka  (sig)  p.  Söka  (en 
underordnad)  p.  som  hembiträde  i  en  finare 
familj.  En  15-årig  landsflicka  önskar  p. 
att  om  dagarna  tillse  ett  eller  två  mindre 
barn.  Få,  ta  p.  (på  kontor).  Få  en  bra  p. 
med  5,000  kr.  i  lön  redan  första  året.  Pen 
är  inbringande.  Fast  p.  Pen  blir  ordinarie 
f.  o.  m.  1  jnn.  Förlora,  mista  sin  p.  Bli 
utan  p.  Skaffa  ngn  en  förmånlig  p.  Pen 
står  för  din  räkning.  Låta  p-en  stå  obesatt. 
Pen  tillsättes  av  styrelsen.  På  förslag  till 
p-en  uppsattes  ~.  —  Väl  fylla  sin  p.  Kan 
du  också  sköta  pen  (till  belåtenhet)?  Han 
passar  för  p-en.  2)  Bank-,  kontors-,  lärar-, 
informators-,  guvernants-,  betjänt-,  tjäna- 
rinne-,  hushållerske-;  reträttplats. 

Syn.  A)  ställe,  rum,  område,  ort,  trakt, 
nejd,  ängd,  lokal,  lokalitet,  ibl.  stad  1.  d., 
vrå,  fläck,  plätt,  tillhåll,  punkt,  ort  o.  ställe; 
ibl.  stol  1.  säte;  utrymme,  ibl.  tomrum; 
(ibl.:)  (samhäll8)ställning,  position;  B)  an- 
ställning, befattning,  tjänst,  post,  syssla, 
ibl.  ämbete;  ibl.  placering  1.  levnadsställ- 
ning. 

—  Platsagent.  Handels.  A.  pa  den 
ort  där  fabrikant  1.  grosshandlare  driver 
rörelse;  allmännare:  a.  för  viss  vara  på 
viss  ort.  Syn.  platsförsäljare,  platsombud. 
-anskaffning;  -sbyrå;  -skommissionär. 
Även  konkr.  =  platsbyrå,  platsförmed- 
ling, plaoeringsbyrå,  kommissionskontor, 
tjänste(anskaffning8)byrå,  arbetsform  ed- 
ling(8byrå  1.  -skontor).  -anställd.  Ungefär 
hälften  av  eleverna  [vid  Stockholms  kvinn- 


liga lärlingsskola  för  husligt  arbete]  äro 
p-a,  resten  är  hemmaflickor  1921.  -ansökan, 
-befolkning.  Inhämta  upplysningar  av 
p-en  jfr  ortsbefolkningen,  -befälhavare, 
-behov.  Naturprodukter  finnas  till  p.  till 
platsens  (ortens)  behov,  -biljett.  T.  e.  på 
tåg,  på  konsert  o.  d.  Jfr  platskort.  -bo. 
En  p.  kommer  framrusande  till  bonden 
och  ~  Strix  1921.  Däremot  planeras  i  ko- 
nungen nödhjälpsarbeten  för  ett  20-tal  arbets- 
lösa p-r.  -bredd.  P(-en)  för  vanliga  sitt- 
platser i  Stockholms  Stadion  45 — 50  cm. 
-brist  t.  e.  på  anstalt,  i  skola  m.  m.  -bun- 
d|en  -et,  [-nare];  -enhet.  En  så  tids-  och 
platsbunden  företeelse  som  landhöjning  och  ~ 
Aug.  Schagerström.  -byrå.  Jfr  platsan- 
skaffning. Upps.  Nya  P.  1926.  Sedan  hon 
jagat  staden  runt  i  alla  p-er  Vivi  Laurent. 
-bytande.  P.  tjänarinnor  (i  'slankveckan'). 
-byte.  Annons  om  p.  -check.  Handels. 
Check  utställd  o.  betalbar  på  samma  plats. 
-chef.  Till  överingenjör  och  p.  vid  Fagersta 
bruk  har  ~  utsetts  ~. 

-fördelning  t.  e.  vid  (proportionella) 
val,  i  en  hörlokal  m.  m.  -förmedl|are; 
-ing  (-en,  -ar;  -sbyrå).  Jfr  platsanskaffning. 
Den  bästa  p-aren  är  Svenska  Dagbladet 
Annons  1916.  Att  i  Stockholm  utgiva 
•>P-areni>  1922.  —  Hemmens  P-ing  Rikstel.- 
katalog  1927.  -försäljare.  Jfr  platsagent; 
ibl.:  representant  1.  platsombud.  En  22- 
årig  p.,  som  gjort  sig  skyldig  till  förfalsk- 
ning av  räkningar  och  följesedlar  [fakturor] . 
-hyra.  P-n  för  motorbåtar  i  nya  hamnen 
blir  ~.  -kollega  ofta  om  (konkurrerande) 
tidning  på  platsen,  -kommendant,  -kort. 
K.  som  berättigar  till  viss  plats;  ibl.  place- 
ringskort. Tar  fram  mitt  p.  och  kontrolle- 
rar numret  (i  järnvägskupé)  A.  Mörne.  — 
■»Anton  Niklas  Sundberg  kan  ni  sätta  var 
ni  vill,  men  Svea  rikes  ärkebiskop  sitter 
här*,  och  så  flyttade  han  pet  dit  han  an- 
såg, att  han  borde  sitta  G.  Aldén.  -känne- 
dom, -köp.  Handels.  Köp  av  lös  egen- 
dom varvid  säljaren  1.  hans  bud  avlämnar 
det  köpta  omedelbart  till  köparen  1.  hans 
folk.  Ibl.  betecknas  med  p.  vissa  fall  av 
vad  nyss  angavs  t.  e.:  köp  slutet  min  per- 
soner på  samma  ort;  köp  av  gods  som 
redan  tinnes  där  köparen  skall  ta  emot 
det;  butiksköp  (då  godset  finnes  där  av- 
talet slutes).     Syn.  lokoköp. 

-ledare.  Smeden  var  baptisternas  p.,  och  ~ 
Ola  Vinberg,  -major.  Krigs.,  förr.  Pen 
hade  befattning  med  tjänsten  inom  en  gar- 
nison, -markering.  P-sappnrntema  i  sov- 
vagnarna, -nummer,  -ombud.  T.  e.:  Tm- 
ristföreningens  p.  Driftiga  p.  antagas  för 
försäljning  av  s%ihkyddare  1919.  -ombyte. 
Spereribiträde  ~  önskar  p.  Annons  1931. 
-pris  priset  på  platsen;  jfr  även  ortspris. 
-redaktör.  Att  bliva  tidningens  [Afton- 
bladets] p.  i  Uppsala  G.  Aldén.'  -sökande. 


177 


Platssökande — Platta^ 


178 


En  p.  ung  fransyska  Fr.  Böök  1910.  Pröva 
de  p.  Under  annonsrubriken  'Flatssökande'. 
-tidning.  Jfr  ortstidning.  En  p.  skrev 
häromdayen  ~.  Hålla  en  huvudstads-  och 
en  platstidning.  Genom  annons  i  p-arna. 
-tillgång.  Arbetssökande  ~  böra  alltid  göra 
sig  underrättade  om  p-en,  och  ~.  -tävling. 
Idrotts.  ()(  t.  e.  distriktstävling),  -vakt. 
Fru  Elin  Bäckman,  p.  vid  Frändtorps 
anhalt  nära  Göteborg  1917. 

Platt,  =,  -are.  I.  Huvudbet.  Adj.  1. 
ad  v.  1)  Egentl.  a)  Ett  p.  landskap  utan 
kullar.  Ett  land,  p.  som  en  pannkaka,  p-are 
än  p.  Byggnaden  har  p.  tak  )(  t.  e.  brutet 
1.  brant  1.  spetsigt.  Kasta  sig  p.  ned  pd 
marken.  Trycka  sig  p.  mot  väggen,  efter 
marken.  Tryckte  ansiktet  p.  mot  rutan.  Lade 
öronen  p.  bakåt.  Det  smällde  som  pistol- 
skott, dä  bräderna  föllo  p.  W.  Hammenhög. 
Burra  opp  håret  lite,  det  ligger  så  p.l  Medp. 
huvud,  näsa,  nos,  näbb,  p(-a)  bröst.  F.  över 
bröstet.  F.  och  upphöjd  prydnadssöm.  Med 
skarpa  förskepp  och  p-a  aktrar  Nord.  Fam.^ 
b)  Sjöv.  Länsande  undan  för  p.  akterlig 
[vind]  med  bara  ett  rev  inne  (vinden  rätt 
akter  in)  Alb.  Engström.  2)  Bildl.  a)  Pjäsen 
gjorde  fiasko,  redakt  andra  akten  föll  p).  till 
marken,  b)  Växla  från  de  mest  upphöjda 
fraser  till  den  enklaste, paste  vardagsprosa. 
Från  den  p-a  verkligheten  fly  till  det  fagra 
skenets  värld.  F.  och  poesilös.  Ett  p.  ytt- 
rande. Han  väljer  vanliga  ord,  men  hans 
stil  blir  aldrig  p.  II.  Bibet.  Nästan  endast 
adv.     Förstärkande.     Mest   i    'nekad'  sats. 

1)  P-a  intet.  2)  Förstå  p.  ingenting  (av  ~9- 
P.  ingen  skada  gör  mig  /  all  världens  våld 
och  hot  Ps.  595.  Men  det  ville  p.  icke  lyckas 
And.  Allardt.  Det  nekade  jag  p.  att  tro  på. 
Det  är  ju  p>.  omöjligt.  Naturvetenskapen 
slår  p.  ihjäl  hela  historien.  Lägga  nejden 
p.  öde.  P.  förgöra.  F.  förglömma  att  ~. 
Då  skulle  det  med  ens  varit  p)-  slut  med 
hans  anseende  inom  församlingen  S.  Dahllöf. 
Syn.  I.  1)  a)  flat,  slät,  flack,  plan,  utan 
minsta  upphöjning  1.  kulle  1.  d.,  (bred  o.) 
jämn,  av-  1.  tillplattad,  nedtryckt,  ibl.  (ut)- 
jämnad;  b)  rätt;  2)  (mer  1.  mindre  nära:) 
fadd,  'smaklös',  'flack',  själlös,  tradig,  trivial, 
banal,  intetsägande,  odräglig,  torr,  prosaisk, 
alldaglig,  onjutbar,  'som  faller  ner  som  en 
pannkaka',  utan  spår  av  flykt,  brackaktig, 
kälkborgerlig,  andefattig,  intresselös  o.  vitt- 
nande om  dålig  smak;  II.  1)  ren(a),  ram(a); 

2)  alldeles,  totalt,  alls  (ingen  o.  d.),  absolut, 
'rakt',  'rent',  alltigenom,  fullkomligt,  grund- 
ligt, helt  (o.  hållet). 

—  Plattbarmad.  Skr.  Fe  negresser 
H.  Mörne.  -bottnad.  Skr.  Fe  forsbåtar 
'Jörgen',  -bröst;  -ad.  P.  och  kutrygg  är 
vad  det  nämnda  livstycket  åstadkommer 
Karolina  Widerström  1928.  —  Pad  och 
tragisk  Harry  Blomberg,  -fisk.  Icke-fackl. 
t.    e.   om    flundror,     -form   m.  fl.  se  d.  o. 


-fot;  -het;  -sbesvär;  -sinlägg;  -skängor;  -ad. 
Psbesvären  ansågos  förr  bero  på  platthet 
hos  foten  (brist  på  högvälvdhet);  dylika 
besvär  kunna  dock  finnas  även  vid  hög- 
välvd  fot;  felet  består  däri  att  vid  kroppens 
lastande  på  foten  denna  intar  en  felställ- 
ning ('utåtstjälpning').  Besväras  avp(-het). 
En  lindrigare  grad  av  p.  M.  Rogberg.  Med 
svårare  p.  följer  värk  i  foten,  styvhet  och 
minskad  elasticitet  vid  gång  samt  olust  för 
kroppsrörelse.  —  Ty  han  var  p.  och  slapp 
allt  det  militära  bråket  Erh.  Bäckström.  — 
Magen  fram,  svängande  armar  och  de  breda 
plattfötterna  elegant  utåtriktade  Fr.  G. 
Bengtsson.  —  Pade  judiska  ynglingar.  — 
P-het  är  ganska  vanlig  hos  årets  mönst- 
ringsskyldiga Gabr.  Sjögren  1933.  -het,  -en, 
-er.  Egentl.  o.  bildl.  Ett  flackt  hedland, 
där  blott  enstaka  toppar  avbryta  p-en.  — 
Andra  halvvisans  innehåll  blir  [med  denna 
text]  en  stilistisk  p.  R.  Höckert.  Lä^pa 
fram  per.  Syn.  (ibl.:)  trivialitet,  fadäs, 
platityd.  -huv|ad;  -ud.  -järn.Tekn.  1)  Brett 
o.  tunt  järn.  Och  dessa  kedjor  utfördes  av 
p(-sstänger) .  2)  Timmermanslåda  med  kram- 
lor,  platt-  och  vinkeljärn,  kofötter'^.  -läder. 
Ett  fett  läder  till  seldon  o.  remmar  (står 
nära  smorläder).  -mask.  Zool.  Till  p-arna 
(Platyhelminihes) ,  de  lägst  stående  maskarna, 
hör  bl.  a.  binnikemaskarna. 

-näs|a;  -ig  1.  -t  (säll.  med  gradformer). 
Kroksnablar  och  por  ~  E.  Didring.  P-ta 
och  tjockläppade  Dahomey-negrer.  -rund. 
F.  kålrot,  potntissort.  Runda  eller  p-a  berga- 
motter.  -sid|a.  Örtblad  med  p-an  vänd  mot 
stjälkeyi  C.  Lindman.  ' Kompnssbo  av  ter- 
miter, sett  från  p-an  (p-ornn  äro  alltid  vända 
åt  öster  och  väster),  -skärning;  -skonst; 
-sornament(ik).  Ett  slags  (norrländsk)  trä- 
skärningskonst  i  platt  relief.  Dopfunt  ~ 
ornerad  med  par  och  druvklasar  i  relief. 
-slip|a  nj;  -ning.  Även  friare.  Av  havet 
pade  hällar,  -struken;  -het.  Mest  bildl. 
Mindre  vanl.  (o.  starkare)  än  'jämnstruken'. 
I  all  p-heten  Ane  Randel,  -styng  1.  -stygn 
jfr  följ.  -söm;  -sbroderi  (abstr.  o.  konkr.). 
En  broderiteknik  för  fyllande  av  geome- 
triskt 1.  fritt  formade  mönsterytor  medelst 
parallella  trådar.  F-menpå  lätta,  vita  stoffer, 
det  s.  k.  vitbroderiet  med  sin  variant,  den 
reliefartade  klumpsömmen,  -tryckt.  iVäsan 
är  [hos  gorillan]  p.,  med  vida  näsborrar. 
Huvudet  med  de  p-a  öronen.  De  p-a  lin- 
fröna. Fikon,  uppträdda  pä  bast  och  p-a. 
Stodo  med  näsorna  p-a  mot  glaset,  -tysk; 
•a  (språk).  Om  (dialekterna  pål  det  nord- 
tyska låglandet  ()(  högtysk).  Syn.  låstysk 
(nu  det  vanliga  fackl.  ordet),  nedertysk. 
-tång.  Tekn.  Tång  med  platta  käftar. 
Sladden  dtdrages  nu  hårt  ~  medelst  en  p. 
C.  H.  Schager.  -valsad.  F.  [guld-  1.  silver]- 
tråd  Kjellins  Varulex. 

—  Platt|aS  -an,  -or.    1)  Tillverkas  i  por 


179 


Platta^— Plebejisk 


180 


om  100  X  100  cm.  I  tunna  p-or,  som  lätt 
spricka.  Betong-,  botten-,  bär-,  cement-,  ebo- 
nit-,  elfenbens-,  fot-,  gips-,  gjut-, golv-, gummi- , 
isolerings-,  kakelugns-,  kalkstens-,  kläm-,  mal- 
(till  handkoarn),  marmor-,  mellanväggs-, 
metall-,  parkett-,  press-,  sandstens-,  slagg-, 
sten-,  trä-,  värmepa.  Narkknapp  med pärle- 
tnorpa  Gummidukar  till  skidp-or.  2)  Märk 
bl.  a.  a)  Grammofon t>-a  Ska  du  komma 
d  höra  mina  nya  por?  Grammofonmusik 
från  uppslitna  por.  Snörvlar  engelska  lika 
komiskt  som  en  negerp-a  på  grammofon. 
b)  Håret  ~  stramt  tillbakastruket  och  hopflä- 
tat samt  därefter  oftast  hoprullat  till  kring- 
lor eller  por  vid  öronen  Thecla  Wrangel. 
Syn.  (ibl.  nära:)  skiva,  plåt,  häll,  'brii'ka', 
skålla,  'tavla',  flisa",  'kudde, 'dyna',  botten, 
fot.  —  Plattarbetare.  Svenska  Kakel-  och 
Plattarbetarffnrbundet.  -charmör.  Modärnt 
ord,  om  publikgunstling  som  sjunger  in 
grammofonplattor,  -krut.  Röksvagt  krut 
i  plattor,  -serie  om  grammofonplattor.  — 
Platt|a'^  -ade,  -as;  pa  av,  till  m.  fl.  se  avp-a 
osv.;  [-ning].  Mest  i  lösbar  seg.  Som  enkelt 
oftast  i  perf  part.  Rör  av  syrefasta  stål 
kunna  vidgas  ~  och  p-as  utan  bristning 
1929.  Så  att  han  p-ade  näsan  mot  rutan 
J.  Palmen,  öv.  —  Näsan  obetydligt  p-ad 
Nord.  Fam.^  Näbb  p-ad,  av  huvudets  längd 
E.  Lönnberg.  Hos  penninggräset  är  skidan 
p-ad  orh  vingad.  Sjrn.  tillplatta  m  osv.  — 
Platting  se  do.  —  Plattityd,  -en,  -er. 
Mest  i  plur.  =  plattheter,  fadäser.  Per  om 
broderskärlek,  dygd,  renhet,  sanning  o.  s.  v. 
Ruben   Berg. 

Pla'ttforin  (1.  -få'rm);  -en,  -er  1.  -ar. 
Ansluts  ofta  till  'platt'.  I.  Enkelt.  l)'Egentl.' 
a)  (Jurnvägs)perrong.  Arbeten  med  p-ar  och 
växlar  vid  stationshusen.  När  Lapplands- 
expressen dånar  in  mellan  p-arna  I.  Lo- 
Johansson.  Passngerartrafiken  till  och  från 
p-arna.  —  Uppläggas  å  last plnttf orm  eller 
i  godsmagasin  Järnvägsbandb.  1915  bl  Av- 
o.  påstignings-  1.  ståplats  (i  ändarna)  på 
järnvägs-  1.  spårvagn.  Utrangerade  vagnar 
med  p-ar,  som  ej  erbjuda  något  som  helst 
skydd  för  väder  orh  vi7id.  Där  människorna 
klängde  siq  fast  vid  fotsteg  och  p-er.  C)  Upp- 
höjd 'brygga'  1.  d.  Vattensorken  bygger  i 
tätare  vass  per,  dit  han  släpar  avbitna 
färska  skott,  som  han  sedan  förtär  i  godan 
ro  E  Rosenberg.  Elektriska  truckar,  den 
ena  med  vanlig,  den  andra  med  höj-  och 
sänkhar  [last] plattform  1930.  Skjutplatt- 
form t.  e.  vid  tiger-  1  elefantjakt.  d)(Talar)- 
tribun,  estrad,  upphöjt  golv.  En  större  svart 
tavla;  på  pen  bord  för  läraren.  Steg  upp 
på  p-en  och  höll  ett  eldande  tal  till  försam- 
lingen. 2)  Bildl.  Särsk.  till  lid.  å)  Från 
minnets  p.  ha  vi  en  härlig  utsikt  ~.  (Ett 
pris  i  Svenska  Akademien  var  då]  helt  en' 
kelt  den  p.,  från  vilken  en  röst  bäst  kunde 
göra  sig  hörd  Hj.  Alving.  b)  Ibl.  =  'plan'; 


ställe  där  man  kan  'mötas',  utgångspunkt 
för  förhandlingar  1.  närmanden,  (förhand- 
lingsjgrundval.  Till  en  högre  och  lidelse- 
friare p.,  där  vi  kan  betrakta  skådespelet 
på  större  avstånd  och  med  mera  objektivitet 
ingeb.  Björklund.  —  Ibl.  nära  (parti)pro- 
gram.  Söker  vänskap  på  p-en:  Asien  dt 
asiaterna  J.  G.  Andersson,  övergivit  sin 
gamla  p.,  sökt  nya  uttryck,  ställt  upp  för 
sig  andra  mål  än  förut  Pär  Lagerkvist. 
ii.  Ssgr  Ex.:  1)  Till  Ila.  Psbiljett.  En 
pojke  får  anställning  som  p-sförsäljare. 
(Anvisning  Järnvägsrestaurangen)  1930.  Ta 
bort  p-sspärren.  2)  Till  I  1  b.  Hade  klamrat 
sig  fast  vid  p-staket. 

Platting,  -en,  -ar;  -sgarn.  Ansluts  ibl. 
till  platt'.  Sjöv.  Flätat  kabelgarn  till  kläd- 
sel mot  skamfilning,  till  packningar  m.  m., 
'tågfläta'.  P-en  är  icke  alltid  fldt,  den  kan 
också  vara  fyrkantig,  rund  eller  halvrund. 

Platå,  -n  [1.  -en],  -er  (akut).  I.  Enkelt. 
1)  Huvudbet.  a)  Högplatå.  De  svenska 
fjällp-erna.  Den  veckolånga  marschen  över 
den  enformiga  isp-n.  Jordens  egendomligaste 
system  av  sjöräckor  ~,  som  bildar  Finlands 
sjöplatå  R.  Numelin.  b)  Uppe  på  själva 
pn  (den  flata)  toppen  (av  berget).  2)  Smör- 
gåsbricka i  form  av  ställ.  Smörgåsp-n,  en 
bordets  nyhet  ~  1924.  II.  Ssgr.  Ex.:  Landet 
är  till  största  delen  p-artat  och  ~.  Partade 
isberg.  Västgötaslätten  med  dess  egenartade 
p-berg  Ahlenius  m.  fl.,  Sverige.  P-formade 
isberg  J.  G.  Andersson.  Ett  brett  p-formigt 
massiv  Gerh.  Lindblom.  Redan  på  1,700 
m  p-höjd  Nord.  Fam.*  EU  p-land  på  560 — 
630  m.  G.  Andersson-S.  Birger.  På  de  höga 
planden  i  Central- Asien  och  ~  Erik  Nyström. 
En  väldig  dal,  kantad  av  plikt  avskurna 
berg  S.  Siwertz.  Följa  p-randen.  Syn.  hög- 
slätt, platt  högland,  högvidd',  högtbelägen 
slätt,  bergslätt;  (avskuren)  höjd. 

Plausiblel,  -elt,  -lare.  Och  hans  förkla- 
ring lät  helt  p-el.  Som  kunde  göra  det  hela 
p-elt,  p-lare.  Syn.  antaglig,  rimlig,  (mycket) 
troliir  1.  sannolik,  trovärdig,  pålitlig. 

Plebe'j  (äj);  -en,  -er.  Jfr  patricier  (o. 
aristokrat).  Fornromersk  småborgerlig,  låg- 
ättad  person  (tillhörande  Roms  'plebs'); 
friare  o.  bildl.  =  ofrälse,  man  ur  hopen, 
underklassare,  ibl.  simpel  person.  I.  Enkelt. 
1)  Perna,  massan  av  folket.  Från  342  till 
Ccesars  tid  var  den  ene  konsuln  p.  2)  Mar- 
kurell  är  en  typisk  p.,  krogvärd  och  jobbare, 
hänsynslös  i  affärer,  utan  tro  på  något 
annat  än  penningen  E.  Hedén.  Kråkorna, 
fågelvärldens  jämte  sparvarna  främsta  p-er 
Gust.  Cederström.  II.  Ssgr.  Ex.:  [Ola 
Hansson]  finner  SO-talet  ha  präglats  av 
T  förståndsanda,  2^07ida,  maskinanda*  E. 
Hedén.  Vilka  pfasoneri  En  låg  p-natur.  — 
Plebejisk,  -t;  -het.  Jfr  föreg.  1)  Barn 
av  patricisk  fader  och  p.  moder  följde  i 
det  äldre  Rom  icke  faderns  stånd,  ty  plebej- 


181 


Plebejisk— Plikt* 


182 


erna  saknade  ända  intill  445  f.  Kr.  'äkten- 
skapsrätt' (connubium).  2)  Lika  p.  till  hela 
sitt  väse^i,  som  den  andre  var  aristokrat. 
Den  p-a  näsan.  P-t  enkel  Pa  bordsseder. 
Syn.  2)  ofrälse,  oadlig,  småborgerlig,  under- 
klassig,  tarvlig,  simpel,  pöbeiaktig,  grov, 
ofin.  —  Plebiscit  (-s(j)-);  -et,  =  1.  -er.  Folk- 
omröstning, referendum,  folkbeslut.  — 
Ple'bs  (plä);  -en.  Ngt  värd.,  blott  bildl. 
Underklass(,en),  hopen,  'massaCn)',  'folk  i 
allmänhet',  pack(et),  pöbel(n).  Den  över  all 
»^.  >  så  oändliqt  upphöjda  ämbetsmanna- 
klassen  Erik  Nyström.  Sitter  ~  i  ert  gamla 
slott  och  ser  ned  på  mig  och  den  andra  p-en 
S.  Siwertz.  För  att  slippa  blanda  sig  med 
p-en  Elsb.  Funch. 

Plejäd,  -en,  -er.  1)  P-erna  Sjustjärnan, 
Sjustjärnorna  (en  stjärnhop  i  Oxens  stjärn- 
bild). 2)  Diktarskola  (särsk.  Ronsards  av 
1550).  Den  Puschkinska  p-en  Raf.  Lind- 
qvist. 3)  Kem.  Kemiskt  identiska  ämnen 
som  stå  på  samma  plats  i  det  'periodiska 
systemet'. 

Ple'kt|er  (plä-);  -ern  1.  Ple'kt|ron  (kort 
å)  1.  Ple'kt|rum,  -ret,  -rer  (akut)  [1.  -ra]. 
Orden  ha  i  alla  former  akut.  I.  Enkelt. 
Pinne  1.  blad  1.  skiva  (av  trä,  horn,  sköld- 
padd,  ebonit  o.  d.)  varmed  man  knäpper 
på  stränginstrument.  Det  är  som  den  eviga 
p-ern  rörden  /  av  Foibos  Apollon  med  egen 
hand  Fröding.  Apollon  kan  lägga  ned  I  sin 
per,  och  lyran  vilar,  /  när  guden  griper  ~  / 
hämnarens  båge  och  pilar  E.  Zilliacus.  — 
Pron  att  spela  banjo  med.  [Fornhebreisk 
harpa,  vars  strängar]  spelades  med  fingrarna 
eller  med  pron  Nord.  Fam.*  [Den  neapoli- 
tanska mandolinenj  spelas  med  sköldpadds- 
pron  Nord.  Fam.^  —  Låt  p-ret  slå  i  takt 
till  ~  (till  citterspelare)  V.  Rydberg.  II.  Ssg. 
Med   fasta  jy-erslng  på  Igran  E.  Zilliarus. 

Plenär-  o  Pléni-  se  följ.  —  PIén|um 
(grav);  -um  [1.  -umet],  -a.  I.  Enkelt.  1)  / 
nu  gällande  riksdagsordning  användes  'sam- 
manträde' i  stället  för  'p-um'.  Beslut  fattat 
i  p-um.  Ha  vi  p-um  i  dag?  När  jag  yttrade 
mig  i  ministrarnas  p-um  Öv.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  Riksdagens  båda  kamrar  sam- 
manträda i  dag  ~  till  bordläggningspa  1922. 
Det  skall  bli  kvällsp-um.  Vid  nattp-umet 
Tor  Hedberg.  8fraffp-a  i  norska  stortinget 
1921.  Slutp-um  i  Genua  2  maj  1922.  2)  Märk. 
In  p-o  fullständigt  samlad  1.  vid  pum. 
P-um  p-örum  nyttjas  ännu  ibl.  om  kam- 
rarnas sammanträden  på  rikssalen  inför 
konungen  vid  vissa  av  grundlagen  före- 
skrivna tillfällen.  II.  Ssgr  ha  pléni-  som 
dock  växlar  med  plenär-.  Ex.:  1)  Ä  alla 
p-idagarna  1920.  Kamrarna  sammanträda 
ä  sina p-isalar  (k  t.  e.  utskottssalar).  2)  Även 
friare.  T  p-ardehatterna  i  riksdagen.  P-ar- 
församling.  Hela  världens  elektrotekniker 
ha  nu  samlats  i  Stockholm  till  sitt  sjunde 
p-armöte  1930.    [Tumult  i  tyska  riksdagen :] 


Uniformerad  polis  måste  utrymma  p-arsalen 
1932.  Under  p-arsammanträdet  (vid  Eku- 
meniska mötet  i  Stockholm  1925).  Syn. 
plenarförsamling  1.  -sammankomst  osv., 
(fulltalig)  allmän  sammankomst,  (gemen- 
samt) sammanträde. 

Pleona's|m,  -men,  -mer ;  -tisk  (-t).  1)  P-m. 
Överflöd  i  orduttryck,  hopande  av  liktydiga 
ord  1.  uttryck.  Parallellismerna  i  Gamla 
Testamentet  äro  ett  slog  av  p-m.  P-men  som 
stilmedel.  Onödig  eller  'livlös'  p-m:  s.  k. 
tautologi.  2)P-tisk.  Överflödig,  hopad,  (onö- 
digt) ordrik  1.  fyllig,  upprepad  med  andra 
ord.  P-tiskt  'ne  i  franskan.  Ordet  står 
här  p-tiskt  och  kunde  vara  borta. 

Pleti  se  kreti. 

Pli,  [•(e)n  1.  -(e)t].  Krigs.  o.  friare.  Nu 
skulle  Dufva  få  sig  p.  och  lära  exercis 
Runeberg.  Militärisk(t)  p.  Som  fatt  något 
yttre  p.  genom  vapenövning  Strindberg.  Ge 
ngn  p.  Sätta  p.  på  ~.  Ni  har  p.  på  era 
gossar,  kan  jag  se  Fr.  G.  Bengtsson.  Och 
finge  litet  p.  och  polityr  på  sig.  Lära  sig 
ordning  och  p.  [Och  fascismen  har]  verk- 
ligen åstadkommit  disciplin,  punktlighet,  p. 
T.  Fogelqvist.  Vad  den  gossen  har  dåligt 
p.  på  sig,  kära  Helena!  Stina  Aronson. 
Bibringa  dem  den  första  militära  p-n  Sten 
Granlund,  öv.  Syn.  (militäriskt)  skick  (o. 
fason),  hållning, uppstramning,  fason, yttre 
form,  'sätt'  (att  skicka  sig),  'maner',  'snits'. 

Pligg,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  Mest  om  sko- 
pligg  (helt  liten  tillspetsad  pinne  vanl.  av 
trä).  Även  koll.  Som  skomakaren  sätter 
p-ar  i  ett  sylhål  Josefina  Bengts.  Trä-,  me- 
tall-;  sko-,  tätningsp-ar .  —  Anbud  infordras 
d:  '^  flO  kg.  pligg,  ~  1916.  Göra,  tiUverka 
p.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-fabrik.  Ppdse.  Genom- 
sydda,  förstärkta  med  prand  i  hålfoten  ~. 
Pr  asp  ~  för  avputsning  av  p.  inuti  skorna. 
Verkligt  slitstarka  och  rymliga  p-skor  Elin 
Silén.  P-syl.  —  Pligg|a,  -ade,  -as ;  p-a  fast  ni ; 
[-are];  -ning  (-en,  -ar;  -smaskin).  Fästa  med 
pliggar,  sätta  pligg  i.  Satt  tyst  och  trumpen 
och  p-ade  skor  Sven  Haslund.  Pa  i  en  sko 
utan  att  så  mycket  som  blöta  den.  Han  p-ar 
på  en  gammal  sko,  /  han  drar  en  beckad 
tråd  Fanny  Alving.  Och  p-ade  stift  i  en 
sula  Torsten  Holm.  Pjäxor,  sydda  och  pade. 
—  Vid  sin  läst  /  harparn  ändå  bäst  Torsten 
Petre. 

Plikts  -en,  -er.  När  p-en  bjuder,  kallar. 
Din  p.  bjuder  (dig)  att  ~.  Det  är  din  (oav- 
visliga, ofrånkomliga)  p.  att  'v.  Gör  avdel- 
ningschefen inte  sin  p.  lika  väl  som  spring- 
pojken, så  ~.  Gör  din  p.l  Du  vet  din  p.l 
Som  vet  sin  p.  och  handlar  därefter.  Sam- 
vetsgrant fylla  sin  p.  (att  ~9-  Alla  med- 
vetna om  sin  p.  mot  bolaget.  Skolka  från, 
undandraga  sig,  förgäta,  svika  sin  p.  För- 
summa sina  (husliga)  per.  Nya  per,  som 
vänta.  Vanlig  mänsklig  p.  bjuder  osa  att  ~. 
Här  kan  man  tala  om  en  p.  till  frikostig- 


183 


Plikti— Plikt^ 


184 


het  såsom  åvilande  alla  dem  som  ~  T.  Seger- 
stedt.  Per  (gent)emot  samhället.  I  enlighet 
med  p-ens  fordringar.  P-en  framför  allt, 
före  nöjeti  Sätta  p-en  före  det  egna  välbe- 
finnandet. Göra  ngt  av  p.  Göra  det  till 
en  p.  för  sig  att  ~.  Förena  pen  och  nöjet. 
Av  p.  och  böjelse.  Ruben  Berg,  Om  p-en 
att  väcka  iippseende.  Jag  anser  det  vara 
min  p.,  anser  det  som  en  p.  att  ~.  —  Då 
arbetet  nu  föreligger  avslutat,  är  det  oss 
en  kär  p.  att  ~.  Särsk.  i  dödsannonser 
utan  'att':  Härmed  har  jag  den  sorgliga 
p-en  meddela,  att  ~.  —  Deklarations-,  lyd- 
nads-, lärjunge-,  redovisnings-,  samhälls-, 
samvefs-,  skatte-,  skol-,  tjänste-,  underhålls-, 
uppgifts-,  åtals-,  ämbetsplikt.  Syn.  skyl- 
dighet, åliggande,  (moralisk)  förpliktelse, 
förbindelse,  (ibl.:)  moral(en),  moralens  1. 
sedelagens  1.  Guds  bud,  sedebud,  ett  oefter- 
givligt böra,  kategoriskt  imperativ,  ofrån- 
komlig etisk  fordran,  etiskt  krav. 

—  Pliktbegrepp.  -beton|ad.  Skr.  Jag 
såg  livet  mera  lustbetonat  än  p-at  C.  G. 
Laurin.  -bud.  Ofrånkomliga  p.  -bunden, 
-et,  [nare];  -enhet.  Skr.  Den  p-na  makan 
och  modern,  -enlig,  -t,  [-are;  -het].  Skr. 
Andra,  mera  p-a  studier  Vilh.  Lundström. 
Det  exemplar  av  svenskt  tryck,  som  p-t  över- 
lämnas frän  landets  tryckerier  till  chefen 
för  justitiedepartementet.  Gjorde  honom  p-t 
uppmärksam  på  ~.  Syn.  (ibl.:)  pliktmässig, 
pliktskyldig(a8t).  -fylld.  Skr.  En  p.  arbets- 
dag. -iförgät|en,  -et,  -nare;  -enhet.  P-na 
ämbetsmän.  En  p-en  lärare.  P-na  unga 
mödrar.  Att  hon  så  Tp-et>  lämnade  hemmet 
Calla  Curman.  Hur  kunde  du  vara  så 
pen?  —  Korsade  sig  över  vår  p-enhet.  Syn. 
glömsk  av  sin(a)  plikt(er),  försumlig,  ibl. 
slapp  o.  lat,  (ibl.:)  trolös,  opålitlig,  illojal. 
-försummelse.  Om  han  gör  sig  skyldig 
till  (någon)  p.  -handling,  -kollision. 
Konflikt  min  två  stridiga  plikter,  plikt- 
sammanstötning. Ställde  honom  inför  en 
svår  p.  E.  Palm.  N.  Söderblom,  Den  nutida 
ungdomens  p-er.  -konflikt  =  föreg.  -krav. 
Skr.  P.,  som  man  icke  kan  komma  undan. 
Ställa  stränga  p.  på  sig  själv,  -känsla. 
En  ungdom  utan  p.,  eller  med  en  rent  sam- 
vetslös klasskänsla  som  surrogat.  [Helge 
Lindholm,  en  man]  med  en  tro  fasthet  i  sinnet 
och  en  p  av  ovanligt  mått  E.  Palmstierna. 
Som  jag  läser  endast  av  p.  -kär  skr.  -lära. 
Kants  p.  -medvet]ande;  -|en  (-et,  -nare; 
-enhet).  1)  Att  varje  människa  äger  ett 
p-ande  ~.  Meti  här  stötte  man  emot  hans 
starka  p-ande:  han  skulle  fullgöra  deti  kal- 
lelse, som  blivit  honom  av  Gud  pålagd  K. 
B.  Westman.  2)  Pen  som  få.  Ärliga  och 
p-na  arbetare,  -människa.  Säll.  -mänska. 
En  plikt-  och  arbetsmänniska,  som  helt  gick 
upp  i  sitt  yrke.  Alltigenom  en  p.  P-n  i 
honom  syntes  ha  dödat  alla  andra  instinkter 
E.  Norlind.    -mässig,  -t,  [-are;  -het].    Skr. 


Känt  en  viss  p.  maning  att  ~.  Bemödade 
sig  pt  att  ~.  Som  du  p-t  icke  kan  undandra 
dig.  Sedan  hunden  avlevererat  sitt  p-a  skall, 
kom  den  emot  oss  och  viftade  på  svansen. 
Syn.  pliktenlig,  pliktskyldig. 

-sak.  Skr.  Men  det  var  en  p.  för  dem 
att  ~.  -sammanstötning.  Mindre  vanl. 
för 'pliktkollision',  -skyldig.  Gärna  sirligt 
1.  ironiskt.  Eder  p-e  tjänare  ~.  Log  ett 
ansträngt  och  p-t  leende.  Jag  delar  icke  den 
p-a  förtjusningen  över  ~.  Några  p-a  fraser. 
—  Och  hörde  p-(as)t,  om  ock  motvilligt,  på 
föredraget.  Jag  får  p-(as)t  anmäla,  att  ~. 
P-ast  avlägga  besök  hos  ~.  Beundrade  p-ast 
allting  S.  Siwertz.  Varåt  denne  naturligtvis 
p-ast  skrattade  J.  Sundblad.  Om  nu  recen- 
senten också  p-ast  skall  prestera  en  anmärk- 
ning C.  Hallendorff.  -slav.  -strävan;  -de. 
Skr.  /  outtröttlig  p.  Per  Hallström.  Lön- 
lösa p-den.  -tro|gen(het);  -het.  1)  De  sköt- 
sammaste och  p-gnaste  man  kan  träffa  på. 
P-gen  i  sina  dagliga  bestyr.  P-gen  och  ut- 
hållig. P-gen  som  en  gammal  gårdvar.  De 
fleste  gingo  p-get  i  elden  och  ~.  P-gen  upp- 
offritig.  Och  prosten  fortsatte  att  p-gnast 
med  stor  värdighet  uppläsa  kungörelserna 
Cl.  Lagergren.  2)  Och  hon  har  förrättat 
sina  sysslor  med  all  phet.  P-het  och  arbets- 
villighet.  Ingen  kan  ivrigare  varna  de  unga 
studenterna  mot  att  skatta  begåvningen  högre 
än  p-heten  E.  Hedén.  Syn.  (ibl.:)  nitisk, 
pålitlig,  påpasslig,  hängiven  1.  som  ej  sviker 
sin  uppgift,  lojal.  -uppfyll|d;  -else.  1)  Efter 
en  p-d  arbetsdag.  Hon  kommer  in,  strålande, 
p-d,  beskäftig  ~.  2)  Som  aldrig  vacklade  i 
sin  p-else  Kate  Hildén,  öv.  Krävde  av 
sönerna  sträng  pelse.  Glad,  ej  surmulen, 
p-else.  Tråkig  regelmässighet  och  pedantisk 
p-else.  -utövning.  Skr.  Under  stilla  p. 
gå  sin  väg  framåt. 

—  Pliktig,  -t.  Mest  skr.  Jag  är  inte  p. 
att  åhöra  alla  dylika  utgjutelser  I  Så  p.  som 
villig  (till  ~,  att  '^).  Vi  hava  endast  gjort 
vad  vi  voro  p-a  att  göra  Bibeln.  Man  är  p. 
(att)  försvara  vad  man  anser  rätt.  Rekvi- 
renten  är  p.  gottgöra  konsulenten  följande 
dagtraktamente:  ~.  Medborgesman  [är]  ej  p. 
utgiva  mera  än  ~  Lagen.  —  Skol-,  militär-, 
mönstrings-,  redovisnings-,  tro-,  stämpel- 
pliktig.  Syn.  (plikt)skyidig,  förpliktad,  för- 
bunden, bunden  av  sin  plikt,  'tvungen', 
nödarad,  moraliskt  1.  juridiskt  bunden  (att). 

Plikt%  -en,  -er.  Sjöv.  Ett  i  öppna  fartyg 
för- 1.  akterut  inrättat  förrådsrum.  I.  Enkelt. 
Jag  har  min  koj  längst  framme  i  p-en  S, 
Barthel.  II.  Ssgr.  Ex.:  Pankare  se  ankare'" 
I  1.  P-huggare  förligaste  roddaren  i  en  båt 
(har  bl.  a.  att  klara  fånglinan,  'bära  av' 
så  att  törn  undvikes  o.  att  'sätta  av').  Simon 
kryper  ur  lastrummet  och  skjuter  varsamt 
undaii  p-luckan  G.  Berndtson.  De  främsta 
årorna  i  en  båt  kallas  p-åror  (bogåror)  S. 
Christenson. 


185 


Plikt»— Plit- 


186 


Plikt^  -en,  -er.  1)  Huvudbet.  Det  är 
hög  p.  pd  att  störa  ämbetsman  i  tjänsteut- 
övning. Det  är  p.  pd  det!  Kan  han  icke 
gälda,  betala  p-en,f dr  han  krypa  in.  Ådömd 
p.  för  för  fallolös  bortovaro.  Pen  uppgick 
för  samtliga  förseelser  till  350  kronor.  Ut- 
kräva ddömd  p.  Förfallo-,  uppbördsplikt. 
2)  Åld.  bibet.  Nu  blott  som  sista  ssgsled. 
Kyrko-,  kroppsplikt.  Syn.  1)  böter,  vite, 
penningstraff;  2)  straff.  —  Pliktfällja; 
-ning.  P-d  för  fylleri  på  allmän  plats.  Blev 
han  pd?  Pde  hela  sällskapet  för  förargelse- 
väckande beteende,  -penning.  Mest  i  plur. 
Vilka  uppförts  för  de  pliktpengar,  som 
fuskande  atleter  måste  utgöra  E.  Hedén. 
P-arför  försummade  stipendiatupprop  Upps. 
Univ.  Redog.  1922  23.  —  Plikt|a,  -ade,  -as. 
1)  Egentl.  Varvid  han  fick  p-a,  blev  dömd 
att  p-a  50  kr.  till  kronan,  staten.  Pa  för 
oljud  d  allmän  plats.  P-a  för  överträdelse 
av  ~.  2)  Friare.  Kunde  han  ej  gälda  bö- 
terna, fick  han  p-a  med  kroppen.  S)  Bildl. 
P-a  med  livet  för  sin  oförsiktighet.  Jag  var 
stock-lat  hela  den  vackra  årstiden  och  får 
nu  p-a  därför  genom  överansträngning  C. 
W.  Bottiger.  Och  som  för  de  fröjder  denna 
mångsidighet  gav  honom  2)-ade  med  stunder 
av  kval  och  bitterhet  ~  Jac.  Ahrenberg. 
Syn.  se  bftta. 

Pli'msoll|are  (utt.  som  ssg  med  grav; 
-så-);  -aKe)n,  -are;  -lag  (efter  engelsmannen 
PlimsoU  uppkallad  lag  mot  användandet 
av  icke  sjövärdiga  fartyg);  -märke  (se  last- 
märke o.  fribordsmärke).  1)  P-are.  Fartyg 
som  förklarats  (1.  är)  icke-sjövärdigt,  '(fly- 
tande) likkista'.  /  lugnväder  håller  en  pare 
ihop,  i  storm  går  den  till  botten  (bildl.)  Sv. 
Lösen  1917.  2)  Ett  på  vardera  fartygssidan 
anbragt  p-märke,  som  anger  den  lägsta  vatten- 
linje, vartill  fartyget  får  nedlastas.  Lastad 
över  p-märkena  —  ifall  nu  sådana  funnos 
—   Mari  Mihi. 

Pling,  [-et,  =]!;  -plang  (även  särskrivet). 
Subst.  o.  interj.  (i  senare  fallet  ofta  upp- 
repat). En  spårvagnsklockns  gälla  p.  R. 
Schildt.  Spårvagnarnas  svaga  cymbalpling  ~ 
Ola  Vinberg.  Och  ändlösa  telefonpling  1929. 

Plint,  -en,  -ar;  -språng.  1)  Gymn.  Red- 
skap för  hopp,  överslag  o.  d.;  i  sjukgymn. 
att  sitta  1.  ligga  på  då  man  tar  vissa  rö- 
relser. Pen  är  vanligen  en  med  läderstopp- 
ning försedd  trälåda,  söndertagbar  för  åstad- 
kommande av  olika  höjdlägen.  Sjukgymna- 
stikp-ar,  2  höga,  en  låg,  till  salu  hos  ~. 
En  begagnad  p.  för  massagebehandling  köpes 
~  1916.  2)  Byggn.  o.  d.  Fyrsidig  skiva 
av  sten,  trä  1.  d.  som  bildar  underlag  för 
en  kolonnbas;  fotplatta  1.  postament  1. 
sockel  (för  staty  etc).  Åtta  stora  granit- 
p-ar,  avsedda  att  bära  skulpturgrupper  (på 
Stockholms  Stadion). 

Plir|a,  -ade,  T-as];  -ög|d  (1.  -öjd;  -t;  -dhet); 
-ig  (-t,  -are;  -het);  -ning  (med  plur.).  I.  Vanl. 


verbformer.  Egentl.  o.  friare.  Han  vred 
pd  huvudet  och  pade  (skälmskt)  på  henne. 
Där  han  p-ade  mot  mig  med  ett  par  hop- 
knipna ögon.  Närsynt  p  ande  i  det  skarpa 
ljuset.  P-a  mot  ljuset.  P-ande  mot,  i  morgon- 
solen. Sagoförtäljaren  pade  klipskt  över 
sina  glasögon  Emil  Melander.  P-a  illmarigt 
åt  ngn  1.  ngt.  Den  som  par  med  ögonen, 
har  en  räv  bakom  örat.  Pade  med  ena  ögat. 
Farfar  p-ade  glatt  med  sina  små  grisögon, 
då  han  såg  kaffet  E.  Knape.  Med  vänliga, 
litet  p-ande  ögon.  Och  blicken  var  pande 
och  skygg  Rich.  Gustafsson.  —  Och  uppe  i 
ena  tornet  p-ar  en  liten  gul  ljuslåga  Fanny 
Alving.  [Lyktans]  p-ande  sken  ib.  II.  Ssg 
o.  avledningar.  1)  P-ögd  och  tjockkindad. 
På  den  tredje  dagen  kom  han  tillbaka,  blek 
och  p-ögd,  stinkande  av  brännvin,  opium 
och  ~.  2)  a)  Med  sina  små  piga  grisögon. 
Och  såg  så  p-ig  och  lustig  ut,  att  ~  E. 
Lieberath.  —  [Helgonlamporna]  lyser  med 
ett  rött,  p-igt  ljus  ~  Jos.  Kjellgren.  b)  Han 
såg  på  Qiggia  med  en  skälmsk  p-ning  V.  v. 
Heidenstam.  Syn.  knipa  ihop  m  1.  halvt 
sluta  ögonen,  titta  med  hopknipna  1.  halv- 
slutna ögon,  kisa,  'grina',  (ibl.  nära:)  mysa, 
blinka. 

Plissé,  -(e)n,  -er;  -fabrik;  -garnering; 
-kjol;  -krage;  -veck.  Tygremsa  med  fina 
jämna  veck  (på  fruntimmersdräkt).  Ärmar, 
som  avslutas  med  små  p-er.  Vita  eller  ku- 
lörta p-er,  pr  meter  25  öre.  Spetsplissé  i 
vitt,  passande  till  damkragar  och  manschet- 
ter. —  Plisser|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.; 
ofta  konkr.).  Med  spikrak,  i  tvenne  skikt 
p-ad  kjol.  Underkjol  med  p-ad  volang.  Serve- 
ringsmössa med  p-ad  garnering.  —  Ping, 
alla  sorter,  liggande  veck,  gruppveck,  mot- 
veck  o.  ståplissé  utföres  pd  dagen.  Blus- 
kompaniet,  42  Västerlånggatan.  Pingsappa- 
rat  för  ping  av  tyger  1931.  Kjolp-ing  ~ 
Stockholms  Hålsöms-  &  Plisseringsateljé 
1924.  P-ingsfabrik.  Syn.  lägga  i  fina  veck, 
vecka. 

Pli'st|er  (akut);  -ern,  [-rar,  grav].  La- 
mium.  Vitp-ern  (L.  album)  kallas  också 
'blindnässla'.  Den  illaluktande  rödp-ern  (L. 
purpureum),  ett  av  de  vanligaste  ogräsen  i 
våra  trädgårdar. 

Plits  -en,  -ar;  -beväpnad.  Åld.  =  värja. 
Och  drar  p-en  och  stormar  fram  Per  Hall- 
ström. Och  hade  gärna  sett,  att  han  fått 
draga   pen   mot   tyskarna  J.   G.  Arsenius. 

Plit%  -et;  -|a  (-ade,  [-as];  p-a  ihop  se 
hopp-a;  [-ning]).  1)  Försök  att  dra  honom 
ifrån  det  ständiga p-et  (med  räkenskaperna)! 
[När]  slitet  och  p-et  aldrig  tar  ända  K.  A. 
Melin.  2)  P-a  och  skriva  dagen  i  ända.  Du 
som  skriver  och  p-ar  för  teatern  Emil  Nor- 
lander.  Jag  p-ar  fulla  ris  efter  ris  med  en 
prudentlig  gubbstil,  som  ~  Ejnar  Smith. 
Satt  i  skjortärmarna  och  p-ade  rubriker. 
Två   kvällar  satt  han  och  p-ade  med  brevet 


187 


Plit^— Plog 


188 


i  tältet  Vilh.  Moberg.  Pa  och  arbeta  på 
oden  och  vältalighetsprov  i  det  oändliga  J. 
B.  Himonsson.  Syn.  (.p-a:)  knoga  (o.  skriva), 
skriva  ivrigt,  låta  pennan  gå,  'sträva  o. 
arbeta',  ligga  I  (med),  'streta',  knåpa. 

Plock (-å-);  -et,  =.  Abstr  o.  mer  1.  mindre 
konkr.  I.  Enkelt.  Håller  du  ännu  på  med 
ditt  p.f  De  där  ä  då  bara  (onyttigtj  p.l  — 
Här  kunna  på  sin  höjd  ett  par  plock  göras 
I.  Lo-Johansson.  E.  Kruuse,  Vin  och  kvin- 
nor. Planlösa  p.  i  främmande  fruktträd- 
gårdar, Sthlm  1933.  För  att  blott  taga, 
göra  ett  litet  p.  ur  högen.  Ett  okritiskt 
urplock.  Ax-,  småplock.  II.  Ssgr  kunna  i 
allm.  ansluta  sig  även  till  'plocka'  o.  stå 
efter  detta.  Syn.  plock(nings)arbete,  plock- 
verk, urval  på  en  höft,  brokigt  urplock, 
plockgods,    lite  hop-  1.  fram-  1.  urplockat. 

—  Plockja,  -&de,  -as;  p-a  av  m.  fl.  se 
avp-a  osv.;  p-a  för  (ngn  ngt);  åt  sig.  A)  En- 
kelt. I.  Huvudbet.  1)  Den  som  vill  p-a 
rosen,  får  ej  rädas  för  taggarna.  Gå  ut  å 
p-a  bär,  svamp,  blåsippor.  Pa  smultron 
under  S7iön.  Där  får  vi  p-a  äpplen  från 
träden.  P-a  och  äta.  På  nyårsaftonen  [1932] 
p-ades  bellis,  penséer,  lommeört,  rödplister 
och  korsört  i  Jonsered.  Man  ska  tn  tiden  i 
akt,  sa  fan,  p-a  nötter  vid  jultiden.  P-a  släp- 
ärter. P-a  ax.  Pa  (opp)  potatis  (ur  åkern). 
Sedan  de  p-at  strömmingen  ur  skötarna  ~. 
Förbud  att  saluföra  blåsippor  p-ade  med  rot. 
Sedan  vinbären  pats  och  augustipäronen 
tagits  ner'^  Vira  Eklund.  Höns,  som  p-a  korn. 
Under  ideligt  p-ande  på  marken  (om  kyck- 
lingar). P-a  korn  för  korn.  Pa  för  hand, 
med  (bärplocknings)  maskin.  Har  du  inte 
p-at  tillräckligt  snartf  Ä,  jag  har  bara  pat 
ett  par  liter.  Jag  par  inte  för  egen  del, 
jag  par  för  att  sälja.  P-a  sten(ar)  ur  åkern. 
Pa  bordet  fullt  med  småsaker.  2)  Friare 
o.  bildl.  a)  Ett  flertal  ripflockar,  ur  vilka 
jag  lyckades  p-a  ett  dussin  fåglar  {skjuiSiTiBr) 
L.  Munsterhjelm.  Borgensmän  på  tusen- 
dollarväxlnr  par  man  inte  på  trän  T.  Ner- 
man,  öv.  P-a  ett  citat  här  och  ett  där.  P-a 
poäng  idrotts,  b)  Sitta  och  pa  med  sina 
lappar,  med  ett  ändlöst  knåparbete.  Han 
hade  gått  och  p-at  och  ställt  därnere  i  täp- 
pan och  ~  S.  Siwertz.  —  Sitta  och  p-a  på 
ngt.  Stod  förlägen  och  pade  på  förklät. 
Fingrarna  par  och  par  på  täcket  som  hos 
en  döende.  C)  Strandskatan  p-ar  sig  högt 
upp  på  bröstet,  bak  på  ryggen  och  ~  pillar 
sig.     II.  Bibet.     1)  P-a  fjädrarna  av  o.  d. 

a)  Egentl.  P-a  fågel,  som  skall  anrättas. 
Stora,  nypade  kycklingar.  Och  skinnet  knott- 
rade sig  som  på  en  p-ad  fågel.  —  Märk  uttr. 
Ha   en  gås   oad   med  ngn  se  gås  A  I  2  b. 

b)  Bildl.  P-ad  inpå  bara  kroppen.  Skål  för 
dem  som  p-a  och  skål  för  dem  som  låta  p-a 
sig!  Rich.  Malmberg.  Spelar  kort  med  dem 
och  blir,  förstås,  qrundp-ad  E.  Nordenstrnm, 
öv.  Det  är  i  alla  fall  hon,  som  p-ar  honom 


Ellen  Wester,  öv.  2)  Rensa  o.  d.  a)  Pa 
ull.  P-a  spenat  även  till  I.  b)  Mössa  av 
p-ad  bisam  (de  längsta  håren  avpas  för  att 
skinnet  skall  bli  mer  likt  säl).  —  [En  skön- 
het, som]  förkastat  nätthetens  lockelser  ~ 
skrattgropen,  körsbärsmunnen,  dep-ade  ögon- 
brynen Fr.  G.  Bengtsson.  Bj  Ssgr.  1)  Här- 
skrivna.  Pade  för  henne  både  av  frukten 
och  konfekten.  —  P-a  åt  sig  allt  vad  man 
kommer  åt  egentl.  o.  bildl.  2)  Fasta  ssgr 
kunna  ej  säll.  även  anslutas  till    plock'. 

Syn.  A)  I.  1)  av-  1.  nedplocka  m  o.  d., 
(avskära  m  1.  upprycka  m  1.  avnypa  m  1.  d. 
och)  (hop)samla  (m),  upp-  1.  insamla  m,  upp- 
hämta ru,  ibl.  skörda,  (ibl.  nära;)  nappa  1. 
nappa  åt  sig;  ibl.  picka;  2)  a)  nerp-a  ru, 
(ned)8kjuta  (m);  b)  pyssla,  peta;  småsyssla; 
nypa;  C)  nopp(r)a,  pilla  (sig),  picka;  II.  1) 
a)  plocka  fjädrarna  av;  b)  pungslå,  skinna, 
preja,  lura  på  pengar,  (ut)plundra  (m),  'brand- 
skatta'; 2)  rensa,  ut-  1.  bortrycka  ni  (par- 
tier av). 

—  Plockgods;  -spalt  (i  tidning:  'slask- 
spalt'). Lite  p.,  som  man  övertalat  mig  att 
utge  i  bokform.  Syn.  (8må)plock ;  blandat, 
blandade  ämnen,  divärse  (utplockat  på  en 
höft), 'plotter',  -kål,  Fackl.  Bladkål,  vinter- 
plockkål  ~.  -maskin.  Lingonpen  är  ~. 
-mat.  Vi  har  ingen  ordentlig  middag  i 
dag,  bara  lite  p.  lite  hopplockat,  rester. 
-program.  Även  till  'plock'.  Ett p.  alltså 
för  att  låta  sångerskan  briljera  i  några 
av  sina  paradnummer  Beyron  Carlsson. 
-sal(l)ad  1.  -sal  Tat.  Fackl.  Jfr  t.  e.  plock- 
kål, -ved.  -verk.  Plock(god8),  hopplockade 
småsaker,  ibl.  kompilation.  —  Plockar|e, 
-(en,  -e.  1)  Att  en  snabbfingrad  p-e  kunde 
samla  ända  till  30  kannor  ~  nötter  på  en 
dag  S.  Barthel.  Lingonplockmaskinen  är  en 
räfsliknande  inrättning ,  försedd  med  en  liten 
skål,  vilken  p-en  skjuter  framför  sig  1911. 
Blåbärs-,  bär-,  lingon-,  mnjs-,  potatis-,  ris-, 
svampp-e.  2)  Bexell,  Uppsalas  förnämste 
ponngp-e  (idrotts.)  1933.  3)  Sak.  Fruktpe, 
med  3  klor  1920,  —  Plockerskla,  -an,  -or. 
l)Jfr  föreg.  1.  Som  äpplet  om  hösten  faller 
i  pans  förkläde  Emil  Kléen.  Ax-,  bär-, 
hallon-,  nässel-,  ris-,  vedp-a.  2)  Per  Hille- 
ström, FågeJp-a.  —  Plockig,  -t,  -are;  -het. 
Ngt  värd  Det  ser  så  p-t  ut.  Att  intrycket 
blev  en  smula  p-t  och  osamlat.  Uppdragen 
voro  fdärj  i  allmänhet  små  och  p-a,  mång- 
skiftande och  litet  givande  Carl  Sahlin.  Syn. 
(små)plottrig,  sönderhackad,  'hopplockad', 
hoprafsad.  —  Plockning,  -en,  lar].  Till 
'plocka'  i  alla  bet.  Här  blott  några  ex.: 
P.  för  hand  eller  med  maskin.  Handplork- 
ning  av  lav.  Det  har  varit  humleplockning 
och  bislnkt  och  äppleplockning  och  ~  S.  Lager- 
löf   —  P.  av  höns.  —  P.  av  ögonbrynen. 

Plog,  -en,  -ar.  1)  Huvudbet.  Med  pen 
vänder  och  luckrar  man  jorden  samt  ned- 
myllar  gödsel,  sättpotatis  och  grövre  utsäde. 


189 


Plog — Plombera 


190 


Ätt  smida  stålet  till  p.  Som  en  oxe,  som 
går  för  pen.  Spänna  hästen  för  pen.  Köra 
p-en.  Aldrig  mera  satte  han  p.  i  jorden  ~. 
Skulle  koloniseras  och  bringas  under  p.  Land, 
som  ännu  icke  ligger  under  p.  År  1913 — 14 
äro  5,873,000  har  av  Australiens  jord  under 
p.  Gunnar  Andersson,  hiom  vissa  trakter 
ha  mossarna  i  avsevärd  omfattning  lagts 
under  p.  Lagd  under  p(-enj.  Sedan  han 
satt  (sin)  hand,  lagt  hand(en)  till  p-en  även 
bildl.  —  Med  4  hästars  anspannsp-ar  1931. 
En-,  två-  och  treskärspar.  Trä-,  järn-,  stål- 
plog. Djupplog  )(  Skumplog.  Häst ,  ång-, 
motor-,  maskin-,  traktorplog.  2)  Friare  o. 
bildl.  a)  Snöplog.  Stora  ving'' snö) p-en.  — 
' Kof ångare  ,  stenplog  på  lokomotiv  Wen- 
etröm-Lindgren.  —  50  gånger  det  arbete, 
som  kan  uträttas  vid  sdgning  av  is  för  hand, 
utföres  med  en  av  våra  ispar  1918.  b)  Läkt- 
togs  ~  en  stor  p.  vildgäss  komma  norrifrån 
och  ~.  Där  ute  över  ödemarksmon  /  drar 
tranornas  p  mot  nord  Erik  Ekelund.  Vild- 
gås- 1.  vildgässplog. 

—  Plogbalk.  Av  snöplog  uppkastad 
snöbalk.  Parna  vid  landsvägen  äro  på  sina 
ställen  (än?iu  22  mars)  meterhöga  1924. 
-bill;  -(s)form(ig).  P-en  och  plogristen  loasa 
jordtiltan,  i  det  att  p-en  skär  den  vågrätt, 
risten  lodrätt.  Då  skola  de  smida  sina  svärd 
till  p-ar  Bibeln,  -fjöl.  Länt.  Plogvänd- 
skiva:  vänder  plogtiltan(dvs.  den  lösskurna 
långa  o.  smala  jordremsan),  -fogde  snö- 
plogsfogde, -form,  -en,  -er;  -ad;  -ig  Ord- 
nade i  p-form  (om  flyttfåglar),  -formation. 
Tranor  i  p.  -får|a.  Mongoltets  vågformiga, 
av  p-or  oberörda  slätter.  Där  snön  låg  kvar 
i  p-orna.  Sista  p-an.  -järn  1.  -kniv  = 
plogrist.  -kropp.  Länt.  Helsmidda  bill- 
spetsar, ställbara  stålstyren  samt  p  av  ~. 
-lag,  -el.  =  ; -sindelning.  Ett  p.  i  Vittinge 
botade  10  kr.  för  att  deras  vägstycke  icke 
varit  plogat  mitt  på  dagen  efter  snöfall 
1928.  Snöi'plogs)fogde  för  Älvlösa  p.  blev  '>- 
1923.  -land,  -et,  =.  Så  stort  åkerstycke 
Bom  det  behövs  ett  dagsverke  att  plöja. 
-lokomotiv.  Så  att  snön  yr  som  framför 
ett  p.  Alb.  Engström,  -lägga.  Lägga  under 
plog(en).  Den  nu  ploglngda  jorden  R.  Ser- 
nander.  -rist  se  ex.  vid  plogbill.  -skär  = 
plogbill.  -stjärt.  Länt.  Vändskivans  bakre 
del;  plogstyre  1.  -handtag.  Och  forfnafte 
över  backen,  lutad  över  p-en  E.  Walter 
Hiilphers.  -styre  se  föreg.  -tiltla.  Se  ex. 
vid  plogbill.  De  vyplöjda  tegarnas  svarta 
p-or  E.  Sparre.  -tåg.  Järnv.  Extra  p., 
som  medförde  stora  vingsnöplogen  1915. 
-vänida.  Där  '^  jorden  p-ts  Inrtqre  än  någon 
vet  A(\.  Lundgrehn.  -vändskiva.  Länt.  Se 
plogfjöl 

—  Plogla,  -ade,  -as;  p-a  bort  m  m.  fl.; 
■bar  (-t);  -ning  (med  plur.).  1)  För  resten 
kunde  man  p-at  trädon,  när  ~  P.  J  Rösiö. 
Yäl  p-ade  åkrar  V.  v.  Heidenstam .  2)  Huvud- 


bet.  För  att  deras  vägstycke  icke  varit  p-at  ~. 
P-a  (lands)väyen,  (i.)  snön.  Innan  det  var 
p-at.  Skall  lokomotivet  ut  och  p-a?  Gatan, 
som  var  p-ad,  men  ej  skottad  Sig.  Dahlbäck. 
Bilen  svängde  in  på  en  smalare,  men  p-ad 
väg  Gunnar  Ekström.  På  opade  vayar. 
3)  Friare  o.  bildl.  a)  Och  med  stretande 
ben  och  motorn  fräsande  på  ettan  p-ar  förste 
man  redan  i  väg  ~  genom  modden  (motor- 
cykeltävlan) 1921.  Kunde  bilen  likväl  icke 
p-a  sig  igenom,  utan'^  Hj.  Bengtsson.  h)När 
smärtan  p-at  djupt  din  pannas  grund  H. 
Tigerschiöld.  C)  Men  föraren,  som  främst 
i  täten  p-ar  (om  vildgäss)  Hj.  Lundgren. 
d)  Idrotts.  Stämbromsning  (p-ning) :  benen 
föras  i  sär,  bakändarna  på  skidorna  pressas 
utåt;  skidorna  få  en  V-formad  ställning. 
Syn.  1)  plöja;  2)  köra  med  snöplog;  p-a 
undan  snön  från;  3)  b)  fåra;  d)  stäm- 
bromsa. 

Plomb  (-å-);  -en,  -er  (akut  1.  grav).  Jfr 
plombera.  1)  Bly-  (1.  annan  metall  stämpel 
för  försegling.  Sätta  p.  på  genomgångsgods 
(för  att  slippa  tullvisitalion) .  Eftersänt 
gods,  försett  med  tullverkets  p.  Försegla 
varor  med  (en)  p.,  som  också  är  en  borgen 
för  varans  kvalitet.  Frökontrollanstnlt  är 
skyldig  att,  där  så  fordras,  med  anstaltens 
p.  förse  fröpnrti,  som  fyller  vissa  fordringar 
J.  N.  Waildén.  Elektricitetsverkets  sladd- 
skydd: en  plåtkåpa  försedd  med  p.  1934. 
Brytes  p(-en)  olovligen,  medför  detta  straff" 
för  den  skyldige.  2)  Fyllning  i  ihålig  tand. 
Jag  har  tappat  en  p.,  en  guldplomb  3'  Fyll- 
ning av  cement  1  betong  i  trädhålighet. 
Parklind  med  2  per  R.  Sernander.  —  Plom- 
ber|a,  -ade,  -as;  -bar;  -ing  (-en,  -ar;  -sbevis 
m.  fl.).  Jfr  plomb.  1)  Låta  pa  resgods, 
som  blott  några  timmar  skall  gå  genom 
främmande  område.  Trotski  ~  skulle  först 
flera  månader  senare  komma  med  tyskt  p-at 
tåg  till  Petersburg  Letta  Rndrficka  Jaros- 
zynska.  Det  av  notarius  publicns  och  tyska 
konsulatet  i  Stockholm  p-nde  och  sigillerade 
konvolutet  med  dokumenten  Amelie  Posse- 
Bråzdovå.  Elverket  har,  för  att  nmöjUgqöra 
stöld  av  elektrisk  ström,  uppsatt  80  000 p-ade 
plåfkåpnr  1934.  Kontroltmjölk  i  pade  glas- 
flaskor 1932.  P-ade  vårutsäden  1920.  Den 
grobarhetsprocent ,  som  fordras  för  p-ing,  är 
för  säd  ~.  Timotej,  kvalitetspat  frö.  — 
Pbara  varor  t.  e.  om  frö  som  uppfyller 
vissa  villkor  för  p-ing.  —  Statens  Centrala 
frökontrollanstalt ,  Stockholm,  ~  utför  prov- 
tagning och  statsp-ing  av  ufftädesvaror  av 
alla  slag  Annons  1933  [Att]  i  stället  för 
pingsbevis  anbringas  ett  s.  k.  provtagnings- 
bevis J.  N.  Waildén.  Blågult  p-ingsgnrn  av 
hampa  1927.  Sedan  jwtatisen  är  sorterad, 
skall  säckningen  äga  rum  i  närvaro  av 
p-inqsmnnnen,  som  omedelbart  därefter  p-ar 
varje  säck  med  Stockholms  läns  lantmanna- 
förenings plomb  1925.   P-ad  potatis.  2)  Jag 


191 


Plombera—  Plugga^ 


192 


går  och  jj-ar  tänder  hos  tandläkarn.  Värk 
i  en  p-ad  f ramiand.  3)  yPingT  av  träd; 
en  intressant  metod  att  hejda  förmuUning 
1925.  Stora  askar,  som  ^  fått  sina  värsta 
skröpligheter  omsedda  och  p-ade  1929.    Syn. 

1)  sätta  plomb  på,  försegla  med  blystäm- 
pel; kontrollförsegla;  2)  fylla  ihåliga  tänder, 
sätta  plomb  i;  3)  fylla  håligheter  i  träd 
med  cement  1.  betong. 

Plo'mmon   (-ånn;    grav);  -et,  =.    Frukt 

0.  träd.  I.  Enkelt.  1)  De  flesta  odlade  p. 
härstamma  frän  Primus  domestica  (egent- 
liga p.)  och  Primus  insititia  (krikon).  Van- 
liga torkade  p.  kallas  katrinplommon ;  karls- 
baderp-en  äro  särskilt  stora  och  fina  dylika, 
i  vilka  stenarna  borttagits  och  ersatts  av 
mitidre,  likaså  stenfria  frukter.  Mirabeller 
äro  mycket  små,  vanligen  helt  aula  p.  Röda, 
blå,  gula,  gröna  p.  Stora  kungs-  eller  ägg- 
plommon. Syltade,  kanderade  j)-  Mer  än 
ett  f kungs) plommon  dt  hon  aldrig.  2)  Kap- 
plommon.  Namnet  ' kapplommon'  ges  lämp- 
ligast, enl.  Carl  Th.  Mörner,  dt  i  Kap  od- 
lade p).,  ofta  stora,  höggula  och  lustigt  top- 
piga, som  på  senare  tid  tender  högvintern 
börjat  införas  hos  oss;  olämpligare  äro  tidi- 
gare benämningar ,  som  avsett  olika  sapinda- 
céer  och  icke,  som  de  'riktiga  kappen,  till- 
höra arter  av  Prunus.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-burk. 
Detta  fruktansvärda,  p-färgade  ansikte  röd- 
blåa.  Pgul  i  hyn  Bo  Bergman.  P-kaka. 
P-kart.  P-kompoit.  P-kärna.  P-lik  tomat. 
P-liknande  frön  av  ~.  En  gammal  plommon- 
och  krikonlund.  Med  p-näsa  och  spår  av 
tusen  toddar  i  sitt  poröst  fläskiga  anlete 
Alb.  Engström.  P-odl\are  (-ing,  abstr.  o. 
konkr.).  P  späckad  skinka.  '  P-stop  eller 
'kuhh':  rundkullig.  hård  hatt.  Klasar  av  gula, 
pstora  frukter.  P-sylt.  P-träd.  Syn.  (ibl.:) 
sviskon,  krikon,  renklo(r),  mirabell(er). 

Plott|er  (-å);  -ret.  1)  'Småsaker',  bara 
struntarbete  (utan  ordning  o.  reda),  lappri, 
'krafs',  plockverk,  all  möjlig  strunt;  ngt 
sammanrafsat.  Då  man  ödslat  bort  en  dag 
på  tomt  per  Py  -Sörraan.  Hur  ett  sådant 
per  kan  tillfredsställa  en  vuxen  karl  är 
obegripligt.  Ett  evigt  per  med  alla  möjliga 
småsaker.  —  Hela  rummet  var  ett  enda 
2}-er,  tusen  småsaker  strödda  runt  omkring. 

2)  Klotter,  kråkfötter,  onyttigt  skrivarbete. 
Jaq  har  förbrukat  min  tid  och  fantasi  på 
allt  detta  pret  Fröding.  Vita  ark,  fyllda 
med  överkorsat  p-er  A.  Mörne.  —  Plottr|a, 
-ade,  [-asl;  p-a  bort  ru;  plottereld.  Även 
'pluttra'  (jfr  d.  o.).    l)Om  svaga  bubblande 

1.  frasande  ljud.  Det  bubblade  och  pade 
så  trevligt  under  nacken  J.  Hemmer.  Och 
kräftorna  p-ade  i  korgen  E.  Vasström. 
2)  'Brassa  på',  skjuta  skott  på  skott,  små- 
knalla,  knattra.  Pa  och  skjuta.  Dnr  pade 
mitraljösernaYj.  Didring.  P-ande  skottsalvor 
A.  Knöppel.  31  Småsyssla.  Något  p>ande 
med  småposter  varje  vecka  ville  han  ej  höra 


talas  om  'K.  Gunnarson'.  4)  Klottra.  5)  I 
esg  =  'slösa'  (bortpa)  1.  'pracka  (på)'  (på- 
p-a).  —  Plottrig,  -t,  -are;  -het.  'Sönder- 
hackad', plockig  o.  oredig  1.  otydlig,  hopad 
o.  trång,  hoprafsad.  Det  ~  lilet  p-a  modet 
har  man  ånyo  tröttnat  på  1932.  Där  bil- 
derna äro  p-a  och  ofta  rent  dåliga.  —  En 
viss  2)-het  i  bebyggelsen. 

Plufsig,  -t,  -are;  -het.  Värd.,  blott  Idls. 
Hennes  drag  äro  p-a,  råa,  smutsiga  Strind- 
berg. Hans  ansikte  var  p>-t  och  rödaktigt. 
Syn.  plussig,  slappfet. 

Plugg',  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  Sätta  1.  sid 
(i)  en  p.  i  ett  hål.  Sätta  en  p.  för  hålet. 
Bror  min  satt  vid  bordet  och  täljde  på  en 
]}.  för  att  fylla  ett  kvisthål  i  bordskivan 
Aug.  Lindberg.  Ta  pen  nr  hålet  och  låta 
vattnet  rinna  ur.  Det  känns,  som  om  jag 
hade  en  x>-  *  halsen.  Argumentet  var  ju 
ovederläggligt,  och  det  slog  en  p.  i  halsen 
på  Amatida  Elis.  Wsern-Bugge.  Trä-,  fiber-, 
p>appers-;  båtplugg.  II.  Ssg.  Vid  p-bössan 
är  knallen  huvudsak,  till  målskjutning  är 
den  föga  lämplig  Ungdomens  bok.  Syn. 
träplugg  1.  -tapp  1.  -dubb  1.  -nagel,  propp, 
ibl.  Bvicka  1.  dyvika.  —  Plugg|a%  -ade, 
-as;  p-a  för  m.  fl.  se  förp-a  osv.;  -ning  (med 
plur.). 

—  Plugga  -et.  Anslutningen  till  de  föreg. 
bra  svag.  Gärna  värd.  (liksom  de  följ.). 
Men  inte  tyckte  jag,  att  mitt  p.  bar  mycken 
frukt  E.  G.  Lilljebjörn.  För  att  vila  sig 
efter  p-et  med  30  motspänstiga  pojkar.  TJsch, 
att  det  usla  p-et  ska  börja  igen!  Jeanna 
Oterdahl  — Mer  värd.  även  =  'skolan':  Först 
sju  timmar  i  p-et,  sen  ett  par  tre  timmars 
läxjobb  och  ~.  —  Katekesp-et.  Grammatik-, 
läxplugg.  —  Pluggja-,  -ade,  [-as];  p-a  i 
m.  fl.  se  ip-a  osv.  Jfr  föreg.  I.  Vanl.  verb- 
former. 1)  Sitta  inne  och  pa  dagen  i  ända. 
Hon  par  d  läser,  så  hon  blir  snurrig.  P-a 
katekes.  P-a  p)d  sina  läxor.  När  jag  Idg 
vid  högskolan  och  padeutrikiska.  Hon  p-ade 
på  sin  fil.  kand.  Märg.  v.  Konow  1932. 
2"!  P-a  vett  i  dumma  pojkar.  P-a  med  pojkar. 
II.  Fasta  ssgr.  1) Pbok  i  engelska  Boktitel 
1915.  2)  Han  var  inte  någon  phäst  eller 
döddansare  fördenskull  S.  Lagerlöf.  En 
p-häst,  som  saknade  intresse  för  det  mänsk- 
liga. 3)  Började  p-läsa  och  tentera  i  det 
ena  ämnet  efter  det  andra  S.  Lagerlöf.  Sista 
tiden  måste  jag  dock  p-läsa  ämnet,  fast  det 
ju  inte  var  något  nöje.  4)  /  stället  för 
p-skolan  vill  man  nu  ha  pjunkskolan  införd 
som  norm  1933.  5)  Undervisningen  kan 
aldrig  helt  undvara  ett  visst  psystem.  III.  Av- 
ledningar.  1)  Nitiska  läxp-are  och  betyg- 
strävare  Maur.  Hellberg.  2)  Svineri  och 
p-eri,  tertium  non  datiir  Ola  Hansson.  3)  Dd 
pning  av  läxor  ej  var  min  *likör^  Ax. 
Engdahl.  Syn.  I.  1)  storm-  1.  blockläsa, 
läsa  blint  ('död  utanläsning'),  läsa  i  sitt 
anletes  svett,  'gno'  (o.  läsa),  innöta  oj  ;  2)  (in)- 


193 


Plugga* — Pluralis 


194 


stoppa  (ru);  läsa  1.  'köra'  (med  ->-);  II.  (p-häst:) 
läshäst,  en  som  bara  knogar  o.  nöter  in 
(o.  läser  utan  eftertanke). 

PlumpS  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
Här  slutade  Johannes  brev  med  en  p  S. 
Siwertz.  Sätta  fullt  med  p-ar  i  skrivboken, 
en  p.  på  papperet.  Ta  ut  en  (bläck)plump 
med  radervatten.  2)  Bildl.  En  p.  i  proto- 
kollet utgör  utrikesministerns  förlhpyiing  mot 
herr  Järte,  skriver  Aftonbladet  1Ö25.  t  Du 
är  en  p  i  släktregistret,  Dan'),  skrek  hon  ~ 
'Dan'.  II.  Ssg.  Kan  du  låna  mig  ett  p-pnp- 
per,  jag  behöver  läska  reversen.  Och  räckte 
den  sedan  övertäckt  med  p-papperna  åt  ~ 
A.  Slotte.  Syn.  I.  1)  bläckHäck;  2)  'ful 
fläck',  'gubbe ,  'groda',  förlöpning,  miss- 
tag; il.  (p-papper)  läsk-  1.  sugpapper.  — 
Plump|a,  -ade,  -as;  p-a  ned  1.  ner  ru;  [-ig 
(-t);  -ning].  1)  Har  du  p-at  i  skrivboken  nu 
igen?  Pennan  par  för  mig.  Pa  i  proto- 
kollet även  bildl.  =förplumpa  sig  (jfr  plump' 
I  2).  2)  Värd.  Kom  inte  hit  me  dina  piga 
fingrar!  nerp-ade. 

Plump^  -t,  -are.  Ansluts  ibl.  svagt  till 
de  föreg.  I.  Enkelt.  1)  Han  är  p.  och 
otrevlig  både  i  ord  och  åthävor.  Mannens 
p-a  gåpåarmayier  ~  S.  Siwertz.  P-t  när- 
gången. Medan  folket  ~  tumlat  om  i  i^-are 
springdanser  Sverker  Ek.  I  andra  sagor 
åter  är  skämtet  alltför  mustigt,  alltför  p  t 
och  grovkornigt.  Hur  kan  du  bete  dej  så 
p-tl  2)  Förstärkande.  Om  man  inte  har  en 
p.  otur  ~.  Ha  p-a  inkomster.  Ett  p-t  pris 
för  det  skräpet.  Jag  fick  det  p  t  billigt.  Som 
blivit  p-t  rik  efter  mannens  död  K.  Zilliacus. 
II.  Ssgr.  Ex.:  1)  Hans  j)-het  i  uppträdan- 
det, hans  fullkomliga  brist  på  allt  vad  man 
kallar  folkvett.  Boken  kan  ej  fritagas  från 
en  viss  p-het.  Som  i  sin  framställning  till- 
låtit sig  dylika  p-heter.  Men  samtiden  ~ 
roade  sig  åt  p-heterna  W.  Söderhjelm.  2)  En 
p-huggare,  kommen  direkt  från  gödselkärran. 
Syn.  I.  1)  'grov',  tölpig,  rå,  ohyfsad,  sim- 
pel, rustik,  ibl.  bondsk,  'klumpig',  oblyg, 
cynisk,  oanständig,  ohövisk,  grovkornig, 
obarkad,  busig  (starkare);  2)  enorm,  'väl- 
dig', 'fräfk';  II.  fp-huggare.)  tölp,  grobian. 

Plu'mpudding  (grav).  Engelsk  natio- 
nalrätt: ett  slags  russinpudding.  P.  med 
brinnande  sås. 

Plums,  -et  [1.  -en,  -ar].  Även  interj.  o. 
adv.  I.  Subst.  1)  Och  försvinna  med  ett 
dovt  p.  Pelle  Molin.  Ett  fruktanfivärt  p. 
bakom  mig,  och  där  låg  det  stora  åbäket  och 
kavade  i  virvlarna.  Plasket  och  p-et  av  tunga 
djur  från  ett  närbeläget  kärr.  2)  Lät  sten- 
ankaret  gå  över  suden  med  en  sakta  p.  och 
gjorde  metsprina  i  ordning  H.  Ekhammar. 
Man  hör  en  p.  och  ett  tjut,  som  kvävs  i  en 
kallsup    M.    Rogberg.     II.  Interj.    o.    adv. 

1)  Och  p.l  Där  låg  Ebba  i  plurret  Sigr. 
Stjernswärd.     Så   att   det  sa  p.   efter  det. 

2)  Och  jag  föll  p.  i  Vera  v.  Kraemer.   Blev  ~ 

V.  7  —  Nusvensk  ordbok. 


utan  krus  gripen  och  slängd  p.  ner  i  det 
våta  elementet  Hildegard  Wieselgren,  öv.  — 
Plums{a,  -ade,  [-asj;  pa  i  m  m.  fl.;  -ning 
(med  plur.).  1)  Gå  å  slöa  å  ett  tu  tre  x>-a 
i  vattnet.  Med  ett  väldigt  pande  störtade 
han  sig  i  från  bryggan.  Och  föll  med  en 
p-ning  i  vattnet  A.  Allardt.  2)  Flodhästar, 
som  (gä  och)  p-a  i  gyttjan.  Pade  fram  och 
tillbaka  i  den  djupa  snön.  P-a  till  knäna 
i  sanden,  dyn.  Syn.  1)  (med  ett  plums 
1.  dovt  plask)  störta  sig  1.  falla  1.  tumla 
1.  ramla  1.  dunsa  1.  dyka  (ned);  ibl.  slå  o. 
stänka  i  vattnet;  2)  gå  tungt  så  att  det 
stänker,  pulsa. 

Plundrja,  -ade,  -as;  p-a  ut  lu;  plunder- 
stång  (krigs.  =  läskstång);  -are;  -ing  (med 
plur.).  I.  Vanl.  verbformer.  1)  Ingen  kan 
gå  in  i  en  stark  mans  hus  och  p-a  honom 
Bibeln.  Husen  skola  ])-as  ib.  P-a  en  fallen 
fiende,  en  intagen  stad.  Bli pad  (av  rövare) 
inpå  bara  kroppen.  P-a  och  bränna.  Låta 
massan  p-a  stadens  butiker.  2)  Dd  lever 
skatan  rövarliv,  p-ar  fågelbon  (på  ägg  och 
ungar)  och  ~.  En  j ärv,  som  länge  2>at  hans 
giller  utan  att  bli  fast.  3)  P-a  julgranen. 
å)  När  livet  oss  p-ar  jiå  lyckan  E.  Wallmark. 
Då  förstod  Monsen  utan  tillsägelse  att  p-a 
orkidéhtcsen  på  deras  bästa  skatter  R.  Schildt. 
Jag  är  ett  träd,  som  lovat  gott  och  säkert 
hållit  vid,  I  om  storm  ej  p-at  mig  på  blad  mitt 
i  min  sommars  tid  E.  Josephson.  Hösten 
var  kommen,  slätten  låg  pad  och  mörk.  All 
högpoetisk  litteratur  p-ades  också  på  klin- 
gande namn  åt  dem  Per  Hallström.  II.  Ver- 
balsubst.  1)  Han  gav  dem  i  p-ares  hand 
Bibeln.  Grav-,  karavan-,  lik-,  vrak-,  ägg- 
p-are.  De  röda  p-arbanden  Ax.  Cederberg. 
P-arfölje.  2)  Ge  sig  ut  på  p-ing.  (Över)- 
lämna  staden  till  p-ing.  Begå  pingar  och 
annat  övervåld.  Överfall  och  p-ingar.  Ut- 
sträckte sina  p  ingår  ända  till  Mandschu- 
riet  ~.  Nya  buiikspingar  i  Berlin  1932. 
Granp-ingarna  efter  nyår  hos  vänner  och 
kamrater.  —  Att  kommunisterna  igångsatt 
en  planmässig  pirigsaktion.  P-ingslysina 
grannar.  Utsatta  för  rysskarelarnas  anfall 
och pinqslystnadl^.  Munsterhjelm.  Ip-ings- 
syfte.  Ge  sig  ut  på  p-ingståg.  Företa  regel- 
rätta p-ingståg .  Syn.  skövla,  'brandskatta', 
roffa,  beröva,  frånröva,  råna,  tillgripa,  hem- 
söka o.  förstöra  1.  ta  med  sig,  'göra  rent 
hus'. 

Pluntja,  -an,  -or.  Gärna  värd.  Och  kom 
tillbaka  med  ett  par  bleckmuggar  och  en 
grant  bemålad  p-a.  Och  halsade  —  då  och 
då  —  ttr  en  liten  p-a  'Dan'.  Brännvins-, 
konjnksp)-n..     Syn.  fickflaska. 

Plural|(is)  (akut  1.  grav;  även  —  särsk. 
som  adj.  o.  stundom  i  ssgr  —  -al);  -en, 
-er  1.  (som  adj.)  -t;  -böj|a  (-ning);  -form  (-en, 
-er);  -ändelse.  Ofta  förkortat  'plur.'  (1.  ibl. 
'pl.').  1)  P-is  utmärker  flertal  K  singu- 
lar(is)  o.  ibl.  dual(is).   'Gossar'  står  i  p(-is). 


195 


Pluralis — Pluton 


196 


Pen  av  'fader'  heter  'fäder'.  —  Pa  former. 
P-a  ortnamn  som  Dalarna.  2)  Märk  (Ett) 
p-e  tantum  subst.  som  blott  finnes  i  p-is 
(ej  i  siugularis),  t.  e.  "kläder".  —  P-is  maje- 
statis  (^majestätn plural)  ha  vi  t.  e.  i  Vi, 
Oskar,  med  Guds  ndde  ~.  Syn.  (numerus 
som  utmärker)  tlertal,  fiertalsform,  ibl.  fier- 
talsord.  --  Pluralitét,  -en,  -er;  -sbeslut 
m.  fl.  Har  vi 'p.f  Befinna  sig  i  p(-en) .  Pen 
(av  de  närvarande)  ansdg(oJ  dock  ~.  Lata 
pen  bestamma.  Med  stor p.  besluta  ~.  Men 
appldderna  ha  varit  magra  och  hyssjarna 
i  p  Z.  Topelius.  Det  säges,  att  regeringen 
velat  följa  pen  (bland  andra  kammarens 
män,  i  andra  kammaren) ,  men  ~.  Kösip-en. 
Syn.  majoritet,  flertal,  (rötit)övervikt. 

Pluring, -en, -ar.  Värd.,  slangartat.  Stick 
till  henne  en  p!  Man  hade  gott  om  par  j^d 
den  tiden  H.  Hultenberj^,  öv.  Och  sä  kostar 
det  p-ar,  avbröt  han  ~  H.  Samzelius.  Hur 
svårt  det  var  honom  att  skiljas  vid  ^p-arne> 
Joh.  Sund  blad.  Nå,  ja  , . .  bara  han  släpper 
till  parna  ~  sd  ~  Ad.  Hillman,  öv.  Syn. 
slant,  'hacka',  'peng';  (p-ar:)  pengar, 
'sekiner'. 

Plurr, -et;-|a(-ade;-ning).  Värd.  1)  Subst. 
Mest  i  best.  form.  Tar  ett  jättehopp,  men 
hamnar  i  p-et  Alb.  Engström.  Och  det  var 
inte  lätt  att  komma  upp  ur  p-et  igen,  sedan 
man  plumsat  i  Henning  Nordlund.  Har 
du  legat  i  p-et?  Mycket  har  du  bottnat  i 
din  dar,  men  här  bottnar  du  inte,  sa  skräd- 
darn, när  skomakarn  ramla  i  p-et.  Mitt  i 
p-et.  2)  Verb.  P-at  och  fått  smörj  till  efter- 
rätt E.  Lieberath.  Isen  är  svag,  akta,  så 
ni  inte  p-ar  I  Syn.  (p-a:)  ramla  I,  ramla  i 
sjön  1.  plurret  1.  vattnet. 

Plu'sS  prepositionellt  adv.  (så  SAOL*). 
Jfr  motsatsen  minus'  °-  ^.  I.  Enkelt.  1)  Fem 
p,  tre  är  lika  med,  gör  mig,  ger,  blir  åtta 
5  -f  3  =  8.  Dd  hade  beloppet  redovisats, 
t.  o.  m.  +  (plus)  ränta,  p.  vad  som  till- 
kommit efter  den  14:e.  —  Att  vi  bägge  p. 
Henning  Berger  och  ~  E.  Norling.  De  va 
de,  }).  lite  annat,  som  gjorde,  att  jag  rymde. 
—  Hans  utsikter  att  skjuta  något  var  ju 
p.  minus  noll,  men  ~  (betecknas  mat.:  ±_  0). 
2)  Vi  har  p.  7°  i  dag,  och  ändå  är  det  10 
december  T  varmt.  Vid  en  temperatur  av 
p.  tio  grader  (+10°).  —  Humöret  stod  på 
plus  minus  noll.  II.  Ssgr  kunna  även  hän- 
föras till  sul)st.  Ex.:  Sommarväder  med 
p-grader  i  Ådalen.  Ytskiktets  p-gradiga 
vatten.  Lapporörelsen  har  otvivelaktigt  på 
sitt  p-konto  ~  (förtjänstkonto)  Hans  Ruin. 
En  av  de  största  händelserna  på  p-sidan  i 
mitt  liv  Barth.  Lunden.  P-tecknet  utvisar, 
att  ~.  Syn.  med  tillägg  av,  och,  jämte, 
därtill,  medräknat,  med  tillagd  (~),  inbe- 
gripet, inklusive.  —  Plu's%  [-et],  =.  I.  En- 
kelt. 1)  Här  ska  stå  p.  (+),  inte  minus  (—). 
2)  Termometern  står  på  p.,  visar  (på)  p. 
I  morse  var  det  10°  p.  jfr  plus'  I  2.  3)  Ett 


glädjande  p.  i  kassan  på  20  kr.  Tror  du 
basaren  kommer  att  ge  något  (nämnvärt)  p? 
Som  endast  är  ett  p.  i  njutningen.  [Det 
är]  ett  mycket  stort  p.  för  konstbedömare 
att  själva  kunna  föra  penseln,  pennan  eller 
modellerpitinen  C.  G.  Laurin.  Mycket  vacker 
och  med  det  pikanta  p  ,  som  man  på  det 
yttersta  i  dessa  dagar  plägat  beteckna  med 
'det'.  Ett  givet  p.  har  kuttertypen  framför 
kostern  i  ~  S.  Barthel.  Ett  p.  till  hans  öv- 
riga förtjänster.  Men  det  finns  mänga  p.  i 
livet,  som  man  gott  kan  klara  sig  utan 
Jeanna  Oterdahl.  II.  Ssgr  se  plus'.  Syn. 
I.  1)  plustecken;  2)  värmegrader,  varmt, 
över  noll,  över  fryspunkten;  3)  tillskott, 
överskott,  vinst,  (ytterligare)  fördel,  ökning. 

Plusfours  (-fårs);  plur.  subst.;  -byxor; 
-modell.  Ansluts  ibl.  till  de  föreg.  Vida 
sportbyxor,  golfbyxor.  P ,  på  svenska  humo- 
ristiskt kallade  äppeK plockar)byxor .  Ele- 
ganta p.     Sportbyxor  i  p-modell. 

Plu'skvampérfekt|,um)  (grav  1.  ibl. 
akut);  -(um)et,  -er  1.  -a.  Ansluts  ibl.  till 
'plus'.  Språkv.  Jfr  perfekt(um).  Tempus 
1,  tempusform  som  betecknar  ngt  som  för- 
flutet 1.  fullbordat  före  ett  annat  i  förfluten 
tid,  t.  e.:  när  vi  kommo,  hade  de  redan 
gått'. 

Plussig,  -t,  -are;  -het.  Blivit  ful,  blekfet 
och  p.  Har.  Lindberg,  öv.  Hans  ansikte, 
uppsvällt  och  p-t  efter  ruset  ~.  Fettp-a 
kinder.  Den  höga  färgen  och  p-heten.  Syn. 
pussig,  (upp)svälld,  pösig,  'svullen',  sväl- 
lande, (blek)fet,  bullig. 

Plut|a,  -ade;  p-a  ut  m;  -ning.  Särsk. 
om  barn.  P-a  med  den  lilla  munnen.  Mun- 
nen ~  pade  på  ett  barnsligt  bedrövat  sätt 
Py  Sörman.  Syn.  truta  (tit),  sätta  ut  mun 
(som  för  att  börja  gråta). 

Plutokrät,  -en,  -er;  -nation;  -I  (-(e)n, 
[-er];  =  penningvälde,  börsvälde;  även  = 
rikmanskast,  de  rika);  -isk  (-t).  Penning- 
furste, rikman,  börsmagnat.  Liksom  stadens 
centrala  del  nästan  uteslutande  beboddes  av 
pien. 

Pluton,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Krigs. 
Avdelning  av  kompani  (förr  även  av  skvad- 
ron).  En  p.  utgör  omkr.  50  man.  Varje 
p.  är  delad  i  grupper;  halvp-en  är  1924 
avskaffad.  Var  (kuls prute) pluton  bildar  två 
kulsprutegrupper ,  vardera  med  en  kulspruta 
1929.     Arkebuserings-;     mittel-,    rikipluton. 

2)  Bildl.  Där  en  p  unga  kvinnor  luckrade 
jorden  med  långskaftade  hackor  Harry  Blom- 
berg. Där  tågar  tuppen  med  sin  ]}.  A. 
Larsson  i  Dvärsätt.  II.  Ssgr  ha  pluton-  1. 
(särsk.  krigs,  även)  j^lf^tons-.  Ex.:  1)  Utan 
-8-.  P-chef.  Antalet  p-utbildnde,  d.  v.  s.  furi- 
rerna,  [i  Svenska  brigaden]  var  182  2)  Med 
-S-.  Detta  kompani  hade  icke  haft  någon  ord- 
nad 2>sindelning,  enär  ~  Har.  Hjalmarson. 

3)  Pluton  1.  plutons-,  al  P-svis  snabbi  utförda 
ansatser  uti  språng.   Rotekolonn  p-svis  I  De 


197 


Pluton— Plåg(o)fri 


198 


olika  linjerna  höra  ej  vara  alltför  långa,  i 
regeln  böra  de  bildas  psvis  H.  Wikner.  b)  Om 
förbimarschen  kommer  att  ske  i  p-vis  linje 
under  noggrann  marsch,  skall  ~  Brigad- 
order, Winge  1918.  —  [Vi]  slöio  duskap 
p-vis  med  både  sjutton  års  flickor  och  sjutti 
års  gummor  Fredrika  Bremer. 

Plutt|er,  -ret.  Jfr  plotter.  Genom  p-ret 
i  radion  trängde  ~  Harry  Blomberg.  — 
Pluttr|a,  -ade,  [-as].  Jfr  plottra  (särsk. 
1  o.  2).  Det  p-ade  och  small  som  av  raketer 
eller  kulsprutor.  [I  telefonluren]  p  ade  en 
fryntligt  skorrande  röst  ~  Harry  Blomberg. 
Denhemtre  vligt  p-andevärmeledningen'  Da.n' . 
Små  dyningar  p-ade  och  suckade  kring 
stockarna  i  kajen. 

Plym,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Högst  som 
p.  skattas  strutsfjädrar,  särskilt  de  vita 
ving-  och  stjärtfjädrarna  av  afrikanska 
strutshanen;  de  blå  och  gula  pierna  (pa- 
nascherna)  i  generalstahsuniformens  hattar 
äro  strutsfjädrar.  Fjädrar  bearbetas  tillper 
genom  att  bäddas  i  varmt  tvålvatten,  blekas 
med  svavelsyra  och  krusas.  Hängande  p.  av 
svarta  snifjor.  Syrenera  di  blommar  gridde- 
lina  I  å  nickar  å  vajar  som  per  i  en  hatt 
Levi  Rickson.  Ett  hederskompani  från  Ujyp- 
lands  infanteriregemetite  med  fint  putsade 
paradplåtar  och  vajande  tagelper.  2)  Bildl. 
Med  pen  i  vaj  K.  Stangenberg  (om  hund). 
Där  stävade  oceandngaren  med  långa  rök- 
p-er  under  Södra  korset  E.  Norling.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Oula  ])artade  blommor.  Äkta  pboor. 
P-fahrik  {-öv).  De  långa  undre  stjärttäckarna 
hos  mnrabuerna  äro  vita,  mjuka  och  p-for- 
miga  ~.  Pfärgning.  P-handel.  I  rött  siden 
med  stor  p-hatt  ~.  P-havre  med  ensidigt  rik- 
tade vippgrenar.  Svenska  Piynporten  1916. 
De p-klädda  kakadororna  EricHultman.  Och 
stjärtens  till  ett  p-knippe  ombildade  i)en- 
nor  Edv.  Wibeck.  Bambugruppernas  plikt 
vajande  vippor  S.  Siwertz.  Den  p-liknande 
svansen.  P- prydd  hatt.  En  svart  p-solfjäder 
borttappades  ~.  Spircea  aruncus  —  p-spirea 
på  svenska  —  1933.  Syn.  fjäderbuske,  hatt- 
fjäder 1.  -fjädrar,  ibl.  taeelbuske,  prydnads- 
fjäder, fjädervippa.  —  PlymäSCh,  -en,  -er; 
-érad.  1)  Var  ute  i  officiellt  uppdrag  och 
hade  p.  på  sig  (om  generalstabare)  Emil 
Norlander.  Och  nedanför  gå  riddersmän 
med  ridderliga  låter  I  och  värjor  och  per 
och  starka  ögonkast  N.-M.  Folrke.  2)  De 
p-erade  krigarna.  P-erad  hatt  H.  Kjellin. 
Syn.  1)  kantprydnad  av  strutsdun  (på  vissa 
uniformshattar);  2)  (p-erad:)  plymprydd  1. 
-klädd. 

Plysch,  -en  1.  -et,  -er;  -album  m.  fl.; 
-erad  (försedd  1.  fodrad  med  p.).  En  sam- 
metsliknande  tygsort  (dock  med  längre  hår); 
ibl.  nära  schagg  1.  fälb.  I.  Enkelt.  Dörr- 
draperi av  persikfärgad  p.  Draperi-:  linne-, 
silkes-,  ylleplysch.  II.  Ssgr.  Ex.:  De  fula 
röda  p-albumen,  som  åttitalet  prålade  med 


Gurli  Linder.  Ett  mjukhårigt,  p-artat  tyg. 
Teddybjörnen,  det  lilla  bruna,  mjuka  p-djuret 
från  omkr.  1904.  P-duk.  P-fod\er  (-rad).  / 
sina  länga  knästövlar,  j>hatten  och  den  blå 
rocken  Öv.  fr.  Joh.  Böjer.  P-kapjmr  upp- 
ångas  Annons  1932.  Med  tyska  p-möbler 
från  70-talet.  P-prydda  ramar.  Tavlor  i 
plysch-  eller  snäckramar.  Öppnade  en  av 
de  p-skodda  dörrarna  [till  teatersalongen]  ~ 
Harry  Blomberg.  Hade  gröna  p-toffior  på 
fötterna  Ragn.  Holmström.  Klädd  i  en  svart 
p-väst  S.  Lagerlöf.  III.  Avledning.  Dam- 
benkläder  i  fintrådig  och  smidig  trikå,  in- 
vändigt lätt  p-erad  1931.  Kulörta,  p-erade 
dambyxor  1927. 

Ply'wood  (plaj-oodd);  -en;  -fabrik  (-ant) 
m.  fl.  Näppeligen  torde  förr  p.  av  denna 
standard  i  vårt  land  åstadkommits  1926. 
Svensk  p.  H.  v.  Eckermann,  P-ens  använd- 
ning och  fanerindustriens  betydelse  för 
svenskt  skogsbruk  1929.  —  £»  uppsättning 
grammofonskivor  i  ett  elegant  p-fodral. 
P-industrien  skapar  en  lövträdsodlingens 
renässans?  1929.  Norra  l^pplands  Skogs- 
byrå 7i])pköper  massaved  och  p-virke  Annons 
1933.     Syn.  kryssfaner. 

Plågla',  -an,  -or.  I.  Enkelt.  Abstr.  o. 
ofta  även  mer  1.  mindre  konkr.  Kroppsligt 
o.  själsligt.  Allt  som  kan  förorsaka  p-a. 
De  sågo,  att  hans  p-a  var  mycket  stor  Bibeln. 
Var  dag  har  nog  av  sin  egen  p-a  ib.  Gä  i 
frid,  och  var  botad  från  din  p-a  ib.  Ingen 
p-a  skall  nalkas  din  hydda  ib.  Herren  har 
lagt  ny  sorg  till  min  förra  p  a  ib.  Slå 
jorden  med  alla  slags  por  ib.  Egyp>tens 
j)-or.  På  p-ans  bädd,  läger.  Ligga  i.  ha 
svåra  por.  Dog  under  häftiga  p  or.  (Hur 
mår  du?)  Tack,  inga  j)-or.  Lindra  p-orna. 
Kroppens  p>or  bar  han,  själens  p-or  hotade 
att  bli  honom  övermäktiga.  Vilket  till  slut 
blev  till  en  olidlig  p-a.  —  Ty  pantern  är 
verkligen  en  p-a  för  alla  i  djungeln  ~.  Bli 
ett  kors  och  en  pa  för  sin  omgivning.  Ätt 
läseboken  varit  oss  en  p-a  och  ~.  En  p-a 
för  sig  själv  och  andra.  —  Mag-,  gikfp  or. 
Landsp-a.  II.  Ssgr  ha  plågo-;  pläg-  blott  i 
'plågsam'  o.  (jämte  mindre  vanl.  plågo-)  i 
'plågfri'  o.  'plågfylld'.  Pe  kunna  ibl.  även 
ansluta  sig  till  verbet.  Syn.  pina,  lidande, 
smärta,  kval,  marter,  martyrskap,  tortyr, 
plågoris,  ibl.  värk  1.  knip;  (ibl.:)  ledsam- 
het(er),  anfäktelse,  sinnesoro,  obehag,  vånda, 
allt  som  plågar  1.  kväljer  1.  aggar,  sorg, 
bekymmer. 

—  Plågsam,  -t,  -mare;  -het.  Kroppsligt 
o.  själsligt.  Under  p-ma  timmar.  En  p. 
sjukdom.  —  En  p.  känsla  av  övergivenhet. 
Det  är  p-t  att  se,  huru  ~.  Hans  ofta  p-t 
frispråkiga  sätt.  Saken  föreföll  med  ens 
nästan  p-t  enkel.  P-t  ordrik.  Syn.  pinsam, 
pinande,    smärtsam,    kvalfull,    smärtfylld. 

—  Plåg-  [1.  Plågo]fri;  het.  1)  Utan  o  . 
Patienten   har  varit  nästan  fullständigt  p. 


199 


Plåg(o)fri  —Plåstra 


200 


Nu  svänger  pendeln  mellan  de  plågade  och 
de  pa  dagarna  Elin  Wägner.  2)  Med  -o-. 
En  stund  av  plågofri  vaka  B.  Gripenberg. 
Syn.  smärtfri,  utan  plågor,  -fylld.  Skr. 
Pldgfyllda  stunder.  Medan  de  pldgofyllda 
timmarna  skredofram  Annie  Akerhielm,  öv. 

—  Plågoand|e.  Gällde  för  att  vara  ka- 
särngårdens  värsta  p-e  Curt  Berg,  öv.  Att 
man  först  under  myggnätet  kunde  få  ro  för 
2>arna.  Syn.  plågare,  plågoris,  'gissel',  (ihl.:) 
tyrann,  buse.  -bädd  skr.  -läger,  skr.  Där 
han  vred  sig  på  sitt  p.  -redskap,  -ris, 
Bildl.  Kurilerna  ha  bl.  a.  tre  plågoris  :alsnår, 
talhnår  och  bambugräs  Sten  Bergman. 
Sömnsjukan,  Afrikas  mest  fruktade  p.  Att 
befria  den  åländska  befolkningen  frän  det 
p.,  som  den  ryska  soldatesken  utgjorde  febr. 
1918.  Nutidens  p.,  huliganer  och  apacher. 
Skorvsvampen,  fruktodlarens  värsta  p.  Den 
latinska  grammatikan,  som  han  lyckades 
göra  till  ett  (san7iskyldigt)  p.  för  pojkarna. 
Syn.  plåga;  pinoredskap;  ibl.  plågoande. 
-rum  skr. 

—  Plåg|a'',  -ade,  -as;  p-a  ihjäl  lU;  -are; 
[-arinna  1.  -erska];  -erl.  Egentl.,  friare  o. 
bildl.  I.  Vanl.  verbformer.  1)  Pa  och  tor- 
tera ngn.  P-a  ngn  till  döds.  När  han  låg 
i  dödsriket  och  p-ades  Bibeln.  Om  jag  förr 
har  pat  dig,  sä  skall  jag  nu  ej  göra  det 
mer  ib.  P-ad  av  gikt(en).  P-as  av  ohyra. 
P-a  livet  tir  ngn.  Pojkar,  som  höllo  på 
att  pa  livet  ur  en  vessla.  P-a  landet 
med  hungersnöd.  P-a  sina  underhavande. 
Då  en  häftig  törst  började  p-a  honom.  2) 
a)  P-a  ngn  med  sitt  prat,  sina  frågor.  Kanske 
för  att  p-a  miq  ett  grand,  då  han  såg  min 
'vetgirighet' .  Samvetet  p- ar  honom.  Stackars 
Gunilla,  vad  hon  måste  p-as!  Han  p-ades, 
när  någon  lyckades  få  bättre  betyg  än  han  ~. 
P-a  dig  inte  med  sådana  tankar!  Overksam- 
heten  p-ade  henne  mycket,  b)  En  p-ande 
oro  för '^.  En  p-ande  tanke  faller  mig  in '^. 
—  T>Låt  oss  sätta  ossi,  sade  målaren  p-ad. 
Det  skarpa  skenet,  som  kom  honom  att  pad 
sluta  sina  ögon.  Och  sov  en  tung  och  p-ad 
sömn  E.  Norlind.  Var  närmast  p-ad  av  att 
de  så  öjipet  visade  honom  sin  tillqivenhet. 
Hennes  ansikte  fick  ett  p-at  uttryck.  Lisa 
för  p-a  de  hjärtan.  3)  Märk  det  skämts.  P-a 
kalvskinn  slå  (på)  trumma.  II.  Verbalsubst. 
1)  Våra  p-are  bådo  oss  vara  glada  Bibeln. 
Lidande  en  kvalfdl  död  under  siyi  pares 
hand.  Vända  sig  mot  sina  p-are.  Förskräc- 
kelsens konung,  hennes  osynlige  pare,  var 
åter  över  henne  Elin  Wägner.  Barn(a)-, 
bond-,  djur-,  hustru-,  hänt-,  människa-,  själv-, 
soldatp-are  2)  Skr.  a)  P-arinna,  /  ack,  tröttna 
aldrig  på  att  plåga  miq!  Tor  Hedberg.  — 
Barnap-erskan  åtalas,  b)  P-eri!  varför  kunna 
de  ej  låta  barnet  vara  i  fred!  Tyranni  och 
pojkperi  Sigfr.  Almquist.  Djur-,  självperi. 
Syn.  (för)orsaka  plåga  1.  smärta  1.  sorg  1. 
bekymmer,  pina,  smärta,  tortera,  martera. 


anfäkta,  'trycka',  'pressa',  tära,  gnaga, 
kvälja,  agga^  oroa,  bekymra;  ansätta,  be- 
svära, ligga  över  (ngn)  med,  ibl.  uttråka  (U. 

Plån,  -et,  =.  1)  Skiva,  blad  för  anteck- 
ningar, skrivtavla,  skriv-  1.  ritplån.  P  för 
anteckningar.  Portmonnäväska  med  spegel, 
p.  och  blyertspenna.  Nya  konstnärliga  p. 
till  v  äg  q  almanackor  ~.  Kontorsblock  å  litet 
p.  Almanacksannonsblad  1915.  —  Skrev 
hennes  livliga  inbillning  underfulla  sagor 
på  minnets  p  Edith  T.  Forssman.  —  Läsk- 
plån. 2)  Att  stryka  tändstickor  mot.  Tända 
eridast  mot  lådans  i).  Våra  kristidsdosor 
med  ]}-  blott  pä  ena  sidan.  Då  tändstickan 
sprakade  mot  p-et  ~.  Nötta  p.  —  Plån- 
block.  -bok.  I.  Enkelt.  Pen  följer  sin 
herre  till  graven,  icke  längre.  Hålla  hårt 
om  p-en  'om  slanten'.  Öppna  sin  p.  på  vid 
gavel.  En  svällande,  fet,  späckad,  mager, 
tunn  p.  en  välfylld  resp.  mager  börs.  Enp., 
sjMckad  med  sedlar.  En  lottsedel,  som  hon  haft 
förvarad  i  p-en.  II.  Ssgr.  Ex.:  Brevet  ligger  i 
p-sfickan  fickan  där  man  brukar  ha  p-en  1. 
ibl.  särskilt  p-sfack.  Radiofelefon  i  p-sfor- 
mat  1920.  Pskarta  över  Stockholm  med 
alfabetisk  g  atuf nr  teckning  1927.  P-skläm- 
ma(re).  —  Plån|a,  -ade,  -as; -papper  (Idls. 
för  sug-,  läsk-,  plumppapper);  [-ingj.  1)  Mest 
i  den  lösbara  ssgn  'utp-a'  m.  Eljest  blott 
nsn  gång  skönl.  t.  e.:  När  molnet  från  fästet 
stjärnorna  p-ar  Har.  Jacobson.  De  mörka 
tavlorna  från  år,  som  gått,  I  som  onda 
drömmar  p-ats  ur  hans  minne  H.  Gyllander. 
2)  Fackl.  Förse  med  (tändsticks'plån.  [Ma- 
skiner för  tändsticksaskars]  j^ing  och  fyll- 
ning Tulltaxan  1919.  Syn.  1)  utplåna  (U, 
utstryka  ru,  utsudda  ru. 

Plåst|er,  -ret,  -er,  best.  plur.  -ren  1.  -erna. 
I.  Enkelt.  1)  Utrulla  p-er.  Per  utbredas 
på  tunt  skinn  eller  tätare  tyg  och  ~.  Lägga 
på  p-er  på  ett  sår.  Ett  flathandsstort  stycke 
p-er.  Kavla  ut  per.  Vad  pret  är  för  såret, 
det  är  tåren  för  det  sjuka  hjärtat.  Pret 
fuktas  i  ljumt  vatten  och  lossas  försiktigt. 
Engelskt  per,  musrhper.  Drag-,  häftp-er. 
2)  Friare  o  bildl.  Skjortan  häftar  som  ett  p-er 
vid  kroppen.  —  Men  ordnar  kunna  ~  vara 
mycket  välgörande  p-er  på  vissa  sär,  och  ~. 
Lägga  per  j)ä  såret.  —  Det  är  som  vita 
pret  gör  varken  från  1.  till.  Inte  ska  du 
vända  dej  till  honom,  han  ä  ju  Csom)  vita 
p-ret  ä  1.  gör  ju  rakt  ingenting,  kan  å  förstår 
inte  ett  dugg.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-erduk.  P-erkok- 
ning.  Med  en  perlapp  för  ena  ögnt.  Per- 
prins, riddare  av  morteln,  jyiller trillar e  och 
andra  öknamn  på  apotekselev  eller  farma- 
ceut o.  d  ;  p-erprins  kan  ibland  även  en 
dålig  kirurg  eller  en  kvacksalvare  få  heta. 
P-errulle.  P-ernpade.  Att  endast  med  hän- 
dernas hjälp  åstadkomma  släta  och  jämna 
p  erstänger  Ax.  J.  Schillbere.  Syn.  ibl. 
'halsam'  1.  'läkemedel'.  —  Plåstr|a,  -ade, 
-as;    pa   ihop,   o'm    se   hopp-a  osv.;  [-are]; 


201 


Plåstra — Plädera 


202 


-ing  (ibl.  med  plur.)-  Egentl.,  friare  o.  ofta 
bildl.  Den  alliid  vill  slåss,  har  alltid  något 
att  p-a.  P-at  och  ombundet  folk  var  en  van- 
lig syn  litet  varstans  (om  tyska  studenter).  — 
Sakkunskapen  härhemma p-ade förgäves  (med 
honom).  Pa  med  sin  hälsa.  —  Att  evigt 
nödgas  p-a  med  hennes  sårade  känslor.  Rädd- 
hågat  p-ande  med  halvmesyrer  gör  bara  ont 
värre.  Samhällsp-are.  Syn.  lägga  plåster 
på,  omplåstra  tu,  ibl.  kvacksalva  1.  (om)- 
sköta  (nj). 

Plåt,  -en, -ar.  I.  Huvudbet.  1)  Jfr  bleck. 
Utvalsad  skiva  av  smidbar  metall  (oftast 
järn  1.  stål;  även  mässing,  koppar,  zink, 
nickel,  bly,  silver,  guld).  Även  koll.  P. 
framställes  i  valsverk.  Grovplåt  (över  5 
mm.),  medelgrov  p.  (3—5  mm.)  och  tunn- 
plåt (under  3  mm.)  Galvaniserad  p.,  dvs. 
järnplåt  överdragen  med  zink.  Korrugerad 
p.  veckad  p.,  'böljeplåt'.  Bleckplåt  dvs.  för- 
tent  tunnplåt.  Belagd  med  ljust  färgad 
(tak)plåt.  Järnpar,  slipade,  försedda  med 
speglande  oxidhinna  (s.  k.  glansplåt)  1917. 
Svartplåt  för  taktäckning,  beslagning  av 
trävirke  m.  m.  Anbud  å  200  klovar  p.  Alu- 
minium-, bly-,  mässings-,  tenn-,  metallplåt. 
Fartygs-,  pansar-,  dngpanne-  1.  pann-,  såg- 
blads-, dynamopldt.  2)  Om  en  hel  del  plana 
maskindelar  1.  metallskivor  för  olika  ända- 
mål. T.  e.:  a)  Botten-,  täckplåt.  b)  Ljusp-ar 
eller  lampetter.  Värjplåt  till  skydd  för  han- 
den. Uniformsplåt.  Graverad  namnplåt.  — 
Bageri  med  30  2Jnrs  ugn.  Skall  degen  ut- 
bakas  j)d  p.,  får  den  jäsa  iipp  ~.  Väl 
smorda  (bak)p-ar.  Skjuta  in  p-en  i  ugnen. 
Akta  dej.pen  ä  het!  Skor p)-,  stek  plåt.  —  Ets- 
ning på  torr  p.  II.  Bibetydelser.  1)  Fotogr. 
(Fofografi)p-ar,  av  glas,  och  filmer,  av  cellu- 
loidfolier.  Fotografering  med  torr-  och  våt- 
p-ar.  Ljuskänsliga  bromsilverp-ar.  Färg- 
känsliga p-ar.  Framkalla,  fixera,  skölja, 
torka  p-en.  Par  i  storlek  9  X  12  cm.  Fästa 
något  2}å  pen.  Vid  p-ens  exponering.  Färg- 
p-ar.  2)  Särsk.  zool.  Denna  sköldpadda  har 
på  ryggskölden  5  mittpar  och  4  sidop-ar 
på  var  sida  samt  24  kanfp-ar.  Tarserna 
[hos  finkfåglarna]  framtill  med  par,  bak- 
till med  längsskenor  E.  Lönnberg.  Pansar- 
målarna,  som  fått  sitt  namn  efter  benp-ar 
i  huden  ->-  Douglas  Melin.  3)  Svenskt  plåt- 
mynt av  koppar  präglat  1664 — 1776  (be- 
nämningen senare  överförd  även  på  sedel- 
myntet  på  6  dal.  kopparmynt  o.  därefter 
'/i2-rik8dalern  i  silver).  Ännu  i  min  ung- 
dom beräknades  en  tjänstfiickas  lön  i  så  och 
så  många  p-ar  And.  Ramsay.  —  Hit:  Men 
karlen  är  kung,  för  tusan  p-ar  I  Kabbarp. 
Lämna  grundp-en  till  ~.  Syn.  (ibl.:)  platta, 
skiva,  bleck,  skålla. 

—  Plåtartad.  Fjäll-  eller  p-e  hudhetärk- 
ningnr.  -barack,  -behållare.  -bekläd|a; 
-nad  (med  plur.).  -beslag.  Kista  med  p. 
-beslå.    Låta  p.  sulkanterna,  där  de  ligga 


an  mot  skidbindningens  tåjärn.  -blomm|a. 
Kyrkogårdens  vita  kors,  behängda  mrd  stora 
kransar  av  por.  -bockningsmaskin  tekn. 
-fabrik,  -format  (biton  på  -at).  T.  e.  fotogr. 
-framkallning  fotogr.  -grå.  Himlen  ru- 
vade dyster  och  p.  ~.  -hatt.  Bärande  hille- 
barder, tunga  2)-ar  och  ~.  -hinna  fotogr. 
-hus.  -huv.  -hållare  t.  e.  fotogr.  -jalusi. 
-kamera  fotogr.  -kamin.  Ensotigp.  -kant. 
Avskrotning  av  p-er.  -kasett  fotogr.  -klädd. 
Bulltallrikarna  j^d  det  p-a  långbordet  E. 
Didring.  -kåpa.  Tekn.  Sladdskyddet  består 
av  en  p>.,  som  plomberas,  -läggja.  Taket 
pä  banhallen  ])-es.  Plåtlagda  tak.  -rand. 
Från  träsnitt  och  litografi  skiljes  koppar- 
sticket lättast  genom  j)-en,  som  de  förra 
sakna.  -rör.  -sax  att  klippa  plåt  med. 
-skjul.  Eländiga  p.,  som  tjäna  till  bostäder. 
-sko.  En  pdd  öjjpning,  genom  vilken  ~. 
P-dda  kanter,  -skorsten.  Genom  överhett- 
ning av  en  genom  taket  gående  p.  -slag|are, 
-ar(e)n,  -ar|e  (-gesäll;  -mästare;  -mästarkurs; 
-skola;  -yrke);  -eri  (1.  -I;  -(e)t,  -er;  -arbete; 
-förman;  -hantlangare;  -maskin;  -verkstad). 
Du  får  tala  vid  en  p-are,  att  han  kommer 
och  ser  på  kaminröret.  Grovp-are.  Bleck- 
och  p-areskolan,  en  verkstadsskola.  —  Öppna 
bleck-  och  plåtslageri.  Praktiska  skräpkärl 
samt  övriga  p-eriarbeten  Annons  1931. 
•smed;  -ja.  -smide.  -styv.  P-a  skjort- 
bröst S.  Arsenius.  P-a  märssegel  E.  Horn- 
borg, -såg  att  såga  plåt  med.  -tak.  Allt 
rappat  och  under  p.  Hettan  under  p-et  blev 
så  stor,  att  ~.  När  regnet  smattrade  mot 
pet,  hindrande  all  sömn.  -tjocklek.  Stans- 
maskin  ~  för  p.  upp  till  ~.  -täckt.  Plåt- 
eller  pappfäckta  furuplank  Nord.  Fam.^ 
-Ugn.  -uttagare.  Fackl.  P.  för  uttagning 
och  inskjutning  av  varma  plåtar  i  bak-  och 
stekugnar,  (-vals)verk.  Ett  av  landets 
största  plåtverk  under  uppförande  vid  Fager- 
sta  1929.  -växling  fotogr.  -yta.  Först 
tecknas  på  f ett  fri  p.  den  skiss  man  vill  etsa. 
Med  en  p.  piå  ungefär  3  kvm.    -ämbar. 

—  Plåtla,  -ade,  -as;  p-a  till  m;  -ning. 
Fackl.  =  plåtbeslå.  Och  [drivisjfiaken  dunka 
mot  p-ade  bogar  S.  Barthel. 

Pläd  (1.  plädd);  -en,  -er  1.  -ar  (båda  med 
grav).  Lång  (rutig  1.  randig)  (res^schal  av 
ylle,  resfilt.  Insvept  i  en  grå  skotsk  p.  Med 
en  storrutig  p.  kastad  över  axeln  i  stället 
för  överrock.  Stickad  p>-  De  kulörta  p-ar, 
som  bönderna  [i  Spanien]  bära  över  axeln 
Öv.  fr.  R.  Lothar.  Bar  hennes  filtar  och 
p-er.  Bilpläd.  —  P-fodral.  P-omslag  av 
rutigt  gummityg.  P-rem  schal-  1.  res-  1. 
bärrem. 

Pläder|a,  -ade,  [-as];  -ing  (med  plur.) 
Jag  blev  till  sist  så  van  att  p-a  för  vår  sak, 
att  '^.  Ellen  Key  p-ar  för  de  gamla  goda 
litteraturverken.  Hanofaux  j)-ar  i  Figaro 
för  Rhenlandets  avskiljande  1920.  Det  har 
icke  saknats   röster,  som  p-at  för  att  ~  T. 


203 


Plädera — Plöja 


204 


Segerstedt.  Man  har  från  flera  håll  p-at 
energiskt  för  vad  man  skulle  kunna  kalla 
itältvett»,  och  ~  1933.  Syn.  (ivrigt)  tala 
för  1.  förorda  1.  rekommendera,  lägga  sig 
i  selen  1.  gå  i  bräschen  (för),  advocera. 

Plägla*,  -ade,  -as.  Pres.  sing.  ofta  plär'. 
Vi  p-ade  skiljas  dt  kl.  10  om  aftnarna. 
Kärnans  mognad,  i  vilken  tre  stadier  pa 
urskiljas.  Förruttnelsen  par  kunna  före- 
byggas genom  ~.  Och  han  [Acke]  seglade 
gärna  ensam,  som  bättre  herrar  pa  Rik. 
Lindström.  Man  p-ar  beteckna  symbolismen 
som  ~.  O  möjligheter  fä  inte  finnas  till, 
p-ade  han  säga,  och  ~.  Samt  stat,  som  pat 
bestå  i  ~  (för  statare).  —  Det  p-ar  1.  plär 
så  gå.  Men  det  där  yttrandet  ~  det  stack 
i  mig,  som  man  plär  säga,  det  glömde  jag 
ej  Jac.  Ahrenberg.  Varest  sådant  ej  plär 
tillåtas.  Plär  man  pä  förhand  vara  under- 
rättad, 7iär  han  kommer?  G.  H.  Mellin. 
Syn.  bruka,  ha  for  sed  1.  vana,  vara  van- 
ligt 1.  en  plägsed  att,  (ofta  återgivet  med:) 
vanligen,  för  det  mesta,  i  allmänhet,  i 
regel(n),  ofta,  ej  sällan.  —  Plägsed.  Ha 
för  p.  att  ~.  Det  är  en  gammal  p.  i  släkten 
(att'^).  Det  var  urgammal  p.  att '^.  Enligt 
dåtida  p.  Och  det  blev  en  p.  vid  hovet  i 
Versailles  att'^.  Vi  följde  gärna  denna  p. 
Trosformer  och  religiösa  per  från  historiens 
början.  Syn.  vana,  8ed(vänja),  bruk  (jfr 
d.  o.  _A  I  2). 

Pläg|a%  -ade,  -as;  [nad,  -en];  -ning  (med 
plur.).  Särsk.  i  bet.  'öva'  svagt  anslutet 
till  föreg.  Ordet  kunde  uppdelas  på  två. 
I.  1)  Där  de  i  fyra  dagar  rundligen  j}ades 
Strindberg.  Togs  om  hand  av  brudgummen, 
p-ades  med  en  sup  och  en  smörbakelse  C. 
Larsson  i  By.  Objuden  gäst  p-ar  sig  bäst. 
Väl  p-ad  och  undfägnad.  —  Hur  pade 
och  uppryynda  de  än  voro,  så  ~.  2)  Skr., 
mindre  vanl.  å)  Stadsbarn,  som  varje  som- 
mar upptagas  gratis  i  gotländska  bondeheyn 
samt  där  få  bästa  möjliga  p-nad  och  vård 
Erik  Hedén,  b)  Om  p-ningen  blev  för  rik- 
lig ~.  II.  Mest  skr.  Blott  i  vissa  uttr. 
Pa  x(,mgänqe  (med  ~}.  Även  när  det  per- 
sonliga umgänget  icke  så  flitigt  p-ades  Georg 
Andrén.  Pa  vänskap.  Pa  råd  rådpläga. 
Syn.  I.  (und)fägna,  traktera,  förpläga  (jfr 
d.  o.);  (p-ad  ibl.)  beskänkt;  II.  öva,  idka, 
underhålla,  ha;  hålla. 

Pläslr,  nentr.  Sirligt  1.  åld.  Nu  strängar 
jag  gitarren  I  min  älskling  till  p.  Raf.  Lind- 
qvist, öv.  Herslow  är  inte  bara  observatorn, 
som  för  sitt  höga  p.  anali/serar  tidsföreteel- 
serna och  ~  Kabbarp.     Syn.  nöje. 

Pläter  (akut);  -n ;  -arbete;  -kanna;  -ser- 
vis; -ur;  -vara.  Plåt  av  billigare  metall  (på 
en  1.  båda  sidor)  belagd  med  dyrbarare. 
Vanligen  lades  ett  tunt  bleck  av  silver,  guld 
1.  d.  på  koppar-  1.  mässinqsnnderlag,  varpå 
det  hela  utvalsades  till  full  samynanhållning ; 
resultatet  nämndes  p.  eller  'dubble  .  Såssnipa 


av  l:ma  polerad  p.  191G,  P-n  har  alltmer 
fått  lämna  rum  för  försilvring,  förgyllning 
osv.  på  galvanisk  väg.  —  Söndrig a  p- kannor 
'Mari  Mihi'.  Pserviserna,  som  folk  skänkte 
varann  förr  i  världen.  Ett  klumpigt  pur.  — 
Pläter|a,  -ade,  -as;  -ing  (även  konkr.).  Jfr 
föreg.    Arbeten  av  pat  guld.    Silverpad. 

Plätt,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Att  djuren 
hade  alldeles  för  liten  p.  att  röra  sig  på. 
Denna  lilla  p.  av  Afrika  Prins  Wilhelm. 
Men  de  älska  den  lilla  p.  under  kampani- 
lens skugga,  där  defötts  F.  R.  Martin.  Helst 
med  utsikt  över  en  grön  p.  A.  Sörlin.  Jord-, 
åker-,  ängsplätt.  —  Skalliga  par  i  huvudet. 
Håret  är  borta  på  en  liten  p.  Katten  var 
vit  med  en  svart  p.  i  huvudet.  2)  Och  snön 
lägger  sig  i  mjuka  p-ar  och  strängar  J.  E. 
Rosberg.  De  små  lavp-arna  på  stammen 
Kjell  Kolthoff.  De  mossp-ar  och  de  sam- 
manhängande mosstäcken,  som  ~  R.  Sterner. 
3) Par  och  payinkakor.  Par  med  sylt.  Ett 
helt  berg  av  p-ar  togs  in  till  ungdomen. 
Grädd-,  vatten-,  potatisp-ar.  å)  Blott  Idls. 
Lätt  slag  med  flata  handen,  svag  smäck. 
II.  Ssgr  finnas  huvudsakligen  till  I  3.  P-for- 
miga  sporsamlingar.  P-järn  1.  P-lagg  1. 
P-panna.  P-kalas  i  prostgården  Karin  .Juel. 
Pos.  Röra  till  jj-smeten.  P-spade.  Syn. 
1)  (liten,  ofta  rund)  fläck  1.  plats,  litet  stvcke 
(land). 

PlÖ'j|a,  -de,  -t,  -as;  p-a  ned  m  m.  fl.;  -bar, 
-must  o.  -are  m.  fl.  se  IL  I.  Vanl.  verb- 
former. 1)  Egentl.  När  hösten  konwier, 
vill  den  late  icke  pa  Bibeln.  Illa  per  rak 
rygg.  Pa  och  så.  Pa  trädan.  Har  dic 
havreåkern  (höst)p-df  Vanligen  p-es  jorden 
i  teqar,  skilda  genom  fåror  för  ytvattnets 
avrinnande.  Nog  har  jag  seglat  med  finare 
don,  I  som  båtsman  sa,  när  han  p-de  med 
kon  K.  A.  Melin.  Halvp-da  åkrar.  Skuyn-, 
djup-;  höst-,  vårp-a.  —  Märk  det  bildl.  Pa 
med  andras  kalvar  se  kalv  A  I  1  b.  2)  Friare 
o.  bildl.  Ofta  skr.  o.  skönl  Där  stora  ångare 
p-a  oceanen,  vågen.  Englandsbåten  p-de  sin 
väg  västvart  ~  Har.  Victorin.  Släde  i  båt- 
fason med  uppstående  f ramända  för  att 
kunna  p-a  (sig)  genom  snön.  Då  vårfågel- 
sträcket med  susande  vingslaq  p-er  (genoyn) 
skyn,  per  luften.  [Flygaren]  ofarna  vägar 
i  rymden  per  Victor  Dorph  1910.  Bekym- 
ren, som  j)t  djupa  fåror  i  hans  panna.  P-a 
nya  fält  uppodla  1.  bearbeta  1.  öppna  nya 
områden  (för  vetenskapen).  Han  hör  inte 
till  dem  som  pa  grunt,  han  går  till  botten 
med  frågorna.  II.  Ssgr  o.  avledningar. 
1)  Åkrarna,  dränkta  i  vätan,  voro  ej  ens 
p-bara.  De  ä  bra  p-must  nu  har  kommit 
lagom  regn  för  p-ningen.  2)  a)  P-are  och 
dragare.  P-are  hade  samlats  [till  tävlingen] 
från  hela  laiidskapet.  Paren  skall  följa 
skördemannen  i  spåren  Bibeln.  Moforp-are. 
—  En  p  arevisa  om  våren  C.  Larsson  i  By. 
b)  Riksynästerskapet  i  p-ning  gick  vid  riks- 


205 


Plöja — Podager 


206 


p-ning  stävlingen  till  Uppsala  län  1933. 
Mästare  i  p-ning  korad  ~.  Där  p-ningen 
ännu  ej  kommit  i  gång.  Höst-,  skum-,  djup-, 
vall-;  motorp-ning.  —  Även  konkr.  över 
frusna  pningar  och  ~  Otto  Lundh.  På  ny- 
p-ningaryia.  —  Som  omöjliggjorde  allt  p-nings- 
arbete.  Under  p-ningsdjupet  ett  lager  av  kol 
Alex.  Karlinder.  P-ningstiden  är  inne  och  ~. 
P-ningstävlan  anordnas  av  LäbyvadsJ  U.F. 
~  1932.  Syn.  med  plog  vända  åkerjorden 
(o.  lägga  upp  en  tilta),  (ibl.:)  göra  en  fåra 
1.  fåror,  bana  (sig  väg),  fåra,  'gräva'  (fåror). 
—  Plöje,  -t,  -n.  Länt.  Upplöjd  åker.  Ute 
pd  p-t. 

Plöros,  -en,  -er.  Plym  med  (extra  för- 
längda) långa  fan.  En  kosackmössa  ~  med 
en  svart  p.,  som  hänger  ett  gott  stycke  nedåt 
ryggen  Lili  Ziedner. 

PlÖS,  -en,  -ar;  -toffel.  'Tunga'  (under 
remmarna)  i  känga  1.  sko.  Med  tjocka  sulor, 
utvikta  sömmar  och  fastsydd  p.  Th.  Hög- 
dahl.    Marschkänga  med  helsydd  p. 

PlÖ'tslig  (mer  säll.  plö-;  grav);  -t,  [-are]; 
-het;  -en.  Ofta  skr.  1)  Ta  ett  p-t  slut.  Genom 
en  p.  död.  En  p.  olycka.  I  p.  förfäran. 
Få  en  p.  chock.  En  p.  nyck.  Ett  p-t  avbrott. 
Vid  denna  p-a  vändning  ~.  Ett  p-t  omslag 
i  väderleken.  De  paste  omkast  i  tankar  och 
känslor  ~  Ellen  Wester,  öv.  Förvånad  över 
det  pa  och  oväntade  medhållet  från  ~.  Det 
p-a  anfallet  hade  omedelbar  framgång.  En 
p.  avfärd.  Vid  en  p.,  ofrivillig  rörelse  ~. 
Plirade  mot  det  p-a  ljuset  Ernet  Lundqvist, 
öv.  2)  P-t  erinrade  han  sig  emellertid,  att  ~. 
Helt  p-t  (och  oförmodat)  släcktes  äter  ljuset, 
och  'V'.  Och  blev  p-t  blodröd  i  ansiktet.  En 
p-t  uppflammande  eld.  Fick  p-t  för  sig,  att  ~. 
P-t  och  oförmedlat.  —  Men  p-en  rann  sinnet 
till  på  mig  ~  Fröding.  Pen  befann  han 
sig  i  en  stor  skoq,  där  ~.  Då  tystnaden 
p-en  bröts  av  ~.  3)  Skr.  Med  en  p-het,  som 
så  när  hade  kommit  honom  att  ramla  ned 
från  sin  grenklyka  Annie  Akerhielm,  öv. 
Allt  ~  hade  skett  med  så  svindlande  p-het, 
att  ~  Harry  Blomberg.  Att  skymningen  ~ 
fallit  på  med  en  p-het  som  i  tropikerna. 
Syn.  1)  hastig  o.  oförmodad,  snabb  o.  ovän- 
tad, bråd(snabb),  (ibl.:)  brådstörtad,  brysk, 
häftig;  tvär-,  hastigt  1.  oförmedlat  1.  oför- 
modat påkommande  1.  påkommen,  blixt- 
snabb, oförutsedd;  2)  (p-t:)  brådstörtat, 
oväntat,  med  ens,  (helt)  tvärt,  i  en  tvär 
vändning,  i  en  tvärhast,  oförvarandes,  i 
ett  nafs  1.  huj  1.  ögonblick,  hux  flux,  rätt 
som  det  var,  med  ett,  i  ett  nu,  ett  tu  tre, 
innan  man  hann  blinka,  i  samma  stund, 
på  mindre  än  en  sekund,  bums,  i  blinken. 

Pneumätisk  (vanl.  pnävm);  -t.  Luft-, 
press- 1.  tryckluft(s)-,  som  drives  med  press- 
luft. P-a  anläggningar,  verktyg,  maskiner. 
Den  p-a  brandstegen  kom  till  Stockholm  1903. 
Och  strax  före  tre  ~  susar  den  färdiga 
*copy'n>  genom   den  p-a   tuben  ->-  upp  på 


sätteriet  Sten  Granlund,  öv.  —  P-a,  dvs. 
med  luft  uppblåsta,  gummiringar  Nord. 
Fam.^ 

Pneumoni  (vanl.  pnävm-);  -(e)n.  Läk. 
Lungintiam  mation. 

Po,  lystringsinterj.  t.  e.  vid  jakt.  Men 
ett  pol  visade  dem  vägen,  och  snart  stodo 
de  bredvid  mig  och  betraktade  älgen  T.  Berg. 
Syn.  se  ho*.  —  Po|a,  -ade,  [-as].  Jfr  föreg. 
o.  'poja'.  Låtit  drängen  gå  pd  [har] spåret 
och  poa  och  klap>pa  i  händerna  Al  b.  Eng- 
ström. Jag  poar  på  bondsvenskt  jägarma- 
ner  ~  ib.  Började  jag  poa  pd  honom  igen 
av  alla  krafter.  —  När  uvens  ]Joande  ger 
eko  i  bergen  E.  Rosenberg.  Syn.  se  hoa 
(under  ho*). 

Pock  (på-);  -et;  -|a  (-ade,  [-as]).  I.  Subst. 
Nästan  endast  efter  prep.  'med'.  Honom 
kommer  man  ingenvart  med,  varken  med 
lock  1.  p.  varken  med  godo  1.  ondo.  Var- 
ken med  p.  eller  goda  ord  V.  v.  Heidenstam. 
Med  hot  och  p.  fångas  inga  fåglar.  Men 
allt  vårt  lock  och  pi.  var  förspillt.  II.  Verb. 
1)  Personsubj.  Du  har  ingenting  att  p-a 
på.  Pa  på  betalning.  Han  blev  ursinnig 
och  p-ade  på  att  soldaterna  genast  skulle 
befria  honom.  De  se  på  mig  manande,  spör- 
jande, nästan  pande.  Både  p-nnde  och  näs- 
vis. Och  han  blev  aldrig p-ande  Sigrid  Behm. 
En  p-ande  fordringsägare.  De  mått  och  steg^ 
på  vilka  det  p-as  T.  Segerstedt.  P-a  sig  till 
ngt.  2)  'Sak'subj.  Det  bedrövligaste  med 
denna  understödstag  ar  anda  är,  att  den  en- 
dast blir  p-afide,  ju  mer  den  tillgodoses  1938. 
Begynte  frågan  om,  dagligt  bröd  allt  enträg- 
nare p)-a  på  svar  K.  Zilliaous.  Sprängfylld 
av  tusen  nya  revolterande  intryck,  som  jxide 
j}å  luft,  formulering ,  utveckling  Anna  Lenah 
Elgström.  Att  han  glömt  sig  själv  och  sin 
p-ande  äregirighet  Fr.  Böök.  En  p-ande  ska- 
pardrift. I  alltför  högljudd  och  p-ande  form 
E.  Hägg.  I  (en)  p-ande  ton.  Syn.  (p-a:) 
trotsigt  1.  oförskämt  göra  anspråk  på,  kräva 
(som  sin  rätt),  trotsigt  1.  envist  fordra, 
propsa  (sie  till). 

Po'ckenholts  (på-å-;  ssg  med  grav); 
-en  1.  -et.  Ett  mkt  hårt  träslag  (av  Guaja- 
cumarter).  [Vridnaglarna]  äro  gjorda  av 
tung  och  hård  p.,  och  då  de  ramla  i  golvet, 
klingar   det  nästan   som  metall   C.  Sahlin. 

Po'cker  (på-;  akut);  subst.  Nästan  blott  i 
(folkl.)  svordomsuttr.  Lika  barn  leka  bäst, 
som  p.  sa,  när  han  dansade  masurka  med 
sotaren  H.  Wranér.  Fast  p.  vet  vem  som  har 
rätt,  tillfogade  han  Ola  Vinberg.  Dräkten, 
för  p.l  Den  hade  jag  glömt  Hj.  Bergman. 
Visst  p.  gör  jag  det,  när  ~  B.  Sjöberg.  Vad 
p.  mente  hon?  Denne  p-s  karl  hade  ~  Signe 
Engström.     Syn.  fan,  satan,  djävulen. 

Podäger(hårt  g;  akut);  -n.  För  p.  hjälper 
ingen  sko.  Plågas  av  jy.  Tnte  fri  från  p. 
Fä  p.  —  Efter  ett p-anfall.  P-patient.  Några 
gamla  p-sjuka  hovherrar  E.  Lampén.    Syn. 


207 


Podager — Pointer 


208 


gikt  i  fötterna  (särsk.  i  en  stortåled);  ibl. 
'portvinstå'. 

Pode'st  (äst);  -en,  -er.  Byggn.  Vilplan 
i  bruten  trappa,  trappavsats.  —  Pödi|um 
(akut);  -et,  -er;  -egolv.  Trapplik  upphöj- 
ning, (ibl.:)  upphöjd  kateder-  1.  dirigent- 
plats, (musik)estrad,  upphöjd  plats  för  mo- 
dell 1.  för  skulptur  o.  d.  Stora  pet  [i  Stock- 
holms konserthus]  ombygges  1931.  Gunnar 
Wennerbergs  byst,  som  [vid  konserten]  place- 
rades nedanför  p-et  i  ~.  —  Därpå  bestegs 
pet  av  prorektor,  som  ~.  Sångerskan  stiger 
upp  på  pet  och  ~.  —  Ryckte  ~  de  gamla 
bilderna  från  deras  per  C.  Larsson  i  By. 
—  Som  om  jag  varit  en  modell  på  p-um  i 
en  mdlarstudio  ~  Marika  Stiernstedt. 

Poem  (1.  -äm);  -et,  =  1.  -er.  Jfr  dikt^  A  I. 
Det  lilla  p-et  uppträder  ju  utan  ansj)råk 
och  ~.  Pet  med  samma  namn  i  Dagens 
stunder.  P-et  om  Cid.  —  Hennes  baldräkt 
var  ju  ett  litet  p.,  allt  så  skirt,  så  lätt,  sä 
förtjusande.  Syn.  dikt,  skaldestycke,  kväde, 
sång,  diktskapelse,  'verser'.  —  Poesi  (lik- 
som de  följ.  blott  med  -e-,  ej  -ä-);  -(e)n, 
[-er].  Jfrdikt^  A(8är8k.II).  I.  Enkelt.  1)  Mer 
egentl.  a)  P.  från  artonde  århundradet.  P. 
och  prosa  även  till  2.  P-ejis  språk.  P-ens 
historia.  P-ens  vandring  (personifierat).  Ägna 
sig  åt  p-en.  Skriva  p.  Hon  älskar  p.  Ha 
anlag  för  p.  Vers  är  det,  men  icke  p.  En 
skäligen  matt  p.  Det  är  p.,  förträfflig  2^- 
Konjunktur-,  nytte-,  tendens-;  naturpoesi. 
b)  Men  ynedan  den  ene  sjöng  och  den  andre 
skrev  p-er,  gled  tiden  småningom  förbi  dem 
Emil  Kléen.  Det  var  även  på  hans  upp- 
maning hon  utgav  sina  per  E.  Kihlman. 
2)  Friare  o.  bildl.  En  uppläsning ,  som  tog 
bort  all  p.  i  diktverket.  Om  p.  i  sak.  Det 
låg  p.  i  luften  omkring  oss,  som  voro  unga 
då  Karlfeldt.  Man  tycker  hela  världen  är  I 
blott  sol  och  p.  Gust.  U.  Schönberg.  Det 
fanns  ~  p.  över  studentlivet  då,  och  man 
satte  idealen  högt  Ad.  Hillman.  En  fläkt 
av  p.  omsvävade  hennes  gestalt  och  ~.  Få 
p.  över  sina  etsade  landskap.  II.  Ssgr.  Ex  : 
Ehuru  stamböckerna  då  förvandlats  till 
p-album  O.  Wieselgren.  Att  världen  skall 
bli  dyster  och  p-fattig  M.  Lamm.  Några 
p- fyllda  rader.  Se  livet  i  ett  p-fyllt  skimmer 
Ellen  Jolin.  Torrare  och  plösare  har  väl 
ingen  skildrat  denna  vackra  natur.  Platt 
och  plös.  P-lösa  lärodikter.  För  honom  är 
denna  realism  helt  enkelt  p-löshet.  Ge  en 
p-mäitad  skildring  av  ~.  Hans  luftiga, 
p-mättade  dukar  från  skog  och  äng.  P-rik. 
Syn.  I.  dikt(kon8t),  skaldekonst,  diktande, 
diktnin2(ens  konst);  diktart;  bunden  form, 
verskonst;  skaldskap;  (lyrisk  1.  spröd  1.  poe- 
tisk) stämning,  skönhet(8ton),  poetisk  dager; 
dikter,  diktning  (konkr.),  se  f.  ö.  dikt'  A  I. 

—  Poet,  -en,  -er.  Jfr  diktare*.  I.  Enkelt. 
Det  är  typiskt,  att  Österling  föredrager 
titeln  p.  framför  ordet  skald,  detta  sanno- 


likt därför  att  den  förra  titeln  är  blyg- 
sammare E.  Hedén.  Professorn  i  poetik 
var  krönt  kejserlig  p.  (jweta  laureatus  et 
ccesareus)  Isak  Fehr.  Tillgiv  p-en,  otn  han 
tror  sig  ha  gjort  läsaren  en  tjänst  genom 
att  utelämna  dessa  dikter!  Han  är  ock  ett 
stycke  av  en  p.  Målare  och  p-er  ljuga  fritt. 
IL  Ssgr.  Ex.:  I  vissa  imgdomliga  2>kretsar. 
Och  här  tog  p-lynnet  ut  sin  rätt  Set  Poppius. 
En  pnatur.  Ömtåliga,  veka,  svaga  p-själar, 
2)å  kant  med  världen  Fr.  Böök.  Syn.  diktare, 
skald,  (mer  högt.)  'sångare'  1.  bard,  förfat- 
tare (på  vers),  ibl.  ord- 1.  verskonstnär;  vers- 
makare,  rimsmidare,  rimmare.  —  PoetIk, 
-en.  Läran  om  skaldekonsten(s  väsen  o. 
arter),  poesiens  teori.  —  Poetiser|a,  -ade, 
[■as];  -ing.  Göra  vers;  ibl.  försköna  1.  idea- 
lisera. Jag  försöker  också  j;-fl  över  samma 
ämnen  och  ~  Fröding.  Svärma  och  p-a. 
P-ande  prosa.  En  p-m^,  en  förvanskning 
av  verkligheten.  —  Poetisk,  -t;  [-het].  Jfr 
poesi.  Egentl.,  friare  o.  bildl.  Lidners  senare 
p-a  arbeten.  Pt  är  ämnet  behandlat  av  ~. 
Ämnet  är  p-t  givande,  lämpar  sig  för  p. 
behandling.  Natten  i  dess  första  och  pt 
bästa  gestalt 'i>\\\8  Afzelius.  P.  frihet  (Ii  centia 
poetica)  avser  en  del  olikheter  min  versens 
o.  prosans  språkbruk.  P-a  eddan  x  den 
prosaiska.  P.  kalender.  P.  prosa.  I  p.  om- 
skrivning. Dikten  saknar  p-t  värde.  P  flykt. 
Av  utpräglat  p.  läggning.  Ha  p-t  påbrå. 
Hon  ä  så  p.  av  sig.  P.  rättvisa.  P.  logik. 
Pt  sinne.  Syn.  skalde-,  diktar-,  diktens, 
dikterisk,  skaldisk,  dikt-,  vers-,  i  bunden 
form,  på  vers;  stämningsfull,  romantisk, 
svärmisk,  (ibl.:)  lyrisk,  med  ingivelse,  'ete- 
risk', sentimental,  överspänd.  —  Poeti'ssla, 
-an,  -or.  Vanl.  mindre  'vördsamt'  ord  för 
'skaldinna',  'diktarinna'.  Fru  Harriet  Mon- 
roe,  själv  p-a,  hade  -v  Kuben  Berg.  De  yngsta 
2)oeter7ia  och  p-orna. 

Pogröm  (på-åm);  -en,  -er.  (Rysk)  mas- 
saker 1.  massmord,  blodbad,  pöbelupplopp 
orsakat  av  (ryska)  upphetsare  1.  ligaelement, 
pöbelexcesser,  överfall  i  stor  stil.  Hotade 
med  lydnadsvägran  och  alhnänp.  1920.  Den 
20 — 25  oktober  1905  —  judiska  p-er  Öv.  fr. 
Alex.  Michailovitj.  De  första  jude2}-erna  i 
Ryssland  (1881).  —  Denna  demolering  av 
högre  läroanstalter  har  delvis  antagit  en 
fullständig  p-karaktär  A.  Karlgren. 

Poilu  (påaly);  -(e)n,  -er.  Benämning  på 
franske  soldaten  under  världskriget  (särsk. 
i  ställningskriget). 

Point  m.  fl.  se  poäng  osv. 

Point|er(påjnt(e)r;  akut) ;-ern, -rar (grav). 
Korthårig  engelsk  hönshund  (hos  oss  vanli- 
gaste stående  fågelhund\  I.  Enkelt.  Färgen 
[på  jj-er«7  ^^<^i^  vara  nästan  hurudan  som 
helst:  svart,  brun,  röd  orange,  ljusgul  etc, 
med  eller  utayi  vitt  Carl  Leuhusen.  En  per 
i  fyrsp)rång  tycks  hon  [2^nrlhönan]  ibland 
ledigt  kunna  hålla  stången  E.  v.  Otter.   Då 


1 


209 


Pointer — Poker 


210 


och  dd  stannade  han  som  en  p-er  på  spåret  ~ 
B.  Gripenberg.  Diplomerade  stamboksj)-rar 
ib.  Vårjaktproven  för  prar  och  settrar  ~ 
1921.  II.  Ssgr.  Ex.:  Den  gulvita  perhyn- 
dan.  Mr  Arkwrights  p-erkennel.  Svenska 
perklubben.  Forskar  man  närmare  i p-erra- 
sens  historia,  finner  man,  att  denna  börjar 
i  Spanien  så  tidigt  som  på  llOO-talet  Carl 
Leuhusen.  Och  den  dag  som  i  dag  är  kan 
säkert  vårt  lilla  land  skryta  av  att  äga  den 
vackraste  p-erstam  i  världen  ib.  P-ertik. 
P-eruppfödare.    P-ervalp. 

Po'j  (1.  påj);  interj.;  -|a  (-ade,  [-as]; -ning 
med  plur.).  Särsk.  jäg.  Jfr  po^a),  ho^  o.  hoj(a). 
När  jag  redan  passat  haren,  hörde  jag  min 
kamrat  p-a  Edv.  Hammarstedt.  Några 
p-ningar  nedifrån  sänkan  E.  Sparre. 

Pojk  (på-);  -en  (akut),  -ar  (akut).  Smtl., 
gärna  värd.  (o.  särsk.  ofta  syd-  o.  västsv.) 
för  följ.  (från  vkt  det  i  skrift  blott  i  obest. 
sing.  kan  skiljas).  Några  ex.:  Jag  har  läng- 
tat efter  det,  sen  jag  var  en  liten  p.  Ragn. 
Holmström.  En  tolv  års  p.  hade  cyklat  på 
fel  sida  av  vägen  ~  T.  Segerstedt.  Botildas 
äldste  p.  Sig.  Dahllöf.  Du  tör  nog  ha  rätt, 
p.,  sade  han  Astrid  Väring.  —  Var  pass- 
pojk  här  på  hotellet.  Springpojk  i  löårs- 
dldern.  Ståtar-,  valJpojk.  —  Pojk|e  (grav 
1.  akut);  -en,  -ar.  Ofta  smtl.  1.  ngt  'intimt'; 
säll.  i  högre  stil.  Friare  även  om  äldre. 
1)  Blev  det  (en)  pojke  eller  (en)  flicka?  Hade 
redan  både  p-e  och  tös.  Var  ute  och  lekte 
med  de  andra  })■  ar  na.  Gårp-en  i  samskolan? 
Du  är  ju  stora  p-en  nu  I  En  duktig  p-e. 
P-e  med  ärtsmälla.  Det  är  inte  så  lätt  att 
hålla  ordning  på  30  stycken  p-ar  i  slyngel- 
dldern.  Pen  ä  snäll,  de  ä  inge  ont  i  honom. 
Pen  som  var  ut  med  breven  måtte  ha  lämnat 
fel.  Låt  p-en  löpal  2)  Förbli  p-e  i  hela  sitt 
liv.  Just  en  skön,  en  ljus  pel  P-ar  på 
hundra  år  ska  ha  vett  att  dö.  —  Även  t.  e. 
till  häst:  Så  ja,  pen  mini  3)  Skämts.,  värd. 
Ta  pen  sista  skvätten  (i  butelj,  flaska  o.  d.). 
4t)  Leka  med  småparna.  Lillp-en.  Gat-,  skol-, 
lär-,  spring-,  skepps-,  köks-,  vall-,  pollett-, 
hiss-;  tjuv-;  riddarpe.  Han  ä  (infödd)  Upp- 
salap-e.  Arosp-arna,  Västerås.  Vindhems- 
p-arna  jfr  pojkförbund.  Syn.  (ibl.:)  grabb, 
byting,  spoling,  pojkvask(er),  (pojk)kytting, 
pojkvalp,  kille,  se  f.  ö.  gosse. 

—  Pojkaktig,  -t,  -are;  -het  (med  plur.). 
1)  Ron  har  en  något  p.  figur  Hj.  Bergman. 
Hennes  beslöjade,  litet  p-a  röst.  2)  Om  man- 
nen kan  bevara  det  p-a  genom  åren  ~  Hagar 
Olsson.  Boken  är  full  av  p.  ysterhet  Ax. 
Munthe.  Det  självsvåldiga,  nästan  2)-a  ton- 
fallet ~  ib.  Tjänis  grabbar  1  var  Naima 
Wifstr  an  ds  pt  friska  hälsning  C.  Barcklind. 
—  Denna  härliga  p-het,  som  lurar  2^å  bott- 
nen av  varje  rättskaffens  man  Öv.  fr.  'Erwin 
Rosen'.  Syn.  1)  gossaktig;  2)  (ibl.:)  ung- 
domlig, odygdig,  tjuvpojksaktig.  -bok.  En 
utmärkt   p.     -byting,     -båt.     Sjövärdiga, 


osänkbara,   starka,  j)risbilliga  p-ar,  som  av 
Svenska    Seglarskolan    tillhandahållas    vid 
dera»   'jJ-sstationer'  1933.     -fason.     Mest  i 
plur.  Flickan  har  ju  p-er  I   -flickja.  1)  Hon 
var   en   riktig  jy-a,   livlig   och  glad   Annie 
Furuhjelm.   2)  En  nackrakad  p-a  av  söder- 
amristy])    1925.     -frisk.     Björn   Björnson, 
en  p.  gäpåare  ~.     -förbund.    De  kyrkliga 
p-en     Kungsängspojkarna,     Peterslundsjioj- 
karna,    Vindhemspoj kärna,  Svartbäckskam- 
raterna  och  ~  Uppsala  1924.   -humör.   Ett 
glittrande  j?.  Har.  Hjalmarson.  -instinkt, 
-kytting  jfr  kyttare.     -ledare.     Jag  var 
dd  anställd  som  p.  i  domkyrkoförsamlingen 
Georg  Granberg.     K.  F.  U.  M.  anordnar  ~ 
ett  instruktionsmöte  för  p.  1921.    -lymmel 
pojkslyngell. -rackareosv.  -lynne,  -läger. 
P.  7 — 13  juni  på  Läckö,  Skara  Stifts  Kyrkl. 
Ungdomsförbund  1924.  -maner.  På  äkta  p. 
-natur.     Men  pen  förnekar  sig  sällan  ~ 
Aug.  Hallner.  -olater,  -rackare.  En  sån 
liten  p.t    -råd.    Ett  p.  vid  Lunds  läroverk 
(en  s.  k.  senat)  1917.   -sinne.   Som  tilltalar 
2>t.  -själ.  Blicka  in  i  p-en.  -skola.  Mindre 
vanl.    o.    ngt    mer    värd.     än    'gosskola'. 
-slyngel.  -spjuver.  -spoling.  Håll  efter 
p-en  ordentligt !  -stackar|e.  Lite  ku7ide  p-n 
rå  för  del  -stolthet,   -streck.  Göra,  begå 
alla  möjliga  p.  -tag.  -tid.  Under  hela  hans  p. 
-tält.    P.  i  pyramidmodell,   -uppsluppen; 
-het.    -upptåg.     Full    av    humor,   p.   och 
äkta  Tgosselynne*  Ellen  Lundberg-Nyblom. 
-valp.     Ge  p-en  ett  kok  stryk,  det  har  han 
gjort  sig  förtjänt  av.   -vask|(er).   Sitt  still, 
p.l    Fanny   Alving.     En   liten  snorig  p-er. 
Fjorton-,  femtonårs  j)-ar  Ad. ^  Hillman.  öv. 
Ni   grymta,   prar?   Louise    Åkerman,   öv. 
Syn.  (pojk)spoling,  'gröngöling'  osv.     -år. 
Nästan  endast  plur.  Alltifrån  p-en,  mina  p. 
Pokal,  -en  [1.  -n],  -er.    Skönl.  1.  idrotts. 
(Större)  bägare  på  hög  fot,  'kanna'.  1)  Tomma 
p  en  (för  ~)-    Hans  skratt  var  förstummat 
och  hans  p.  tömd  för  sista  gången  Ö.  Tiger- 
stedt.    Ur  fylld,  bräddad  p.   Fröjd  i  hjärtan 
och  2}-^rl    Fröjd-,  glädje-;  vin-;  prunkpokal. 
—  P-form(ig).    Det  sjunges  i  [Konfttnärs]- 
klubbens  p-visa:  ~  Alb.  Engström.  2)  Vand- 
ringspokal. —  P-försvarare  är  Malte  Svenn- 
becks     Yvonne     III    (vid     Mälarregattan). 
P-försvarare  är  [vid  nationsskidtävlingarna] 
Gästrike-Hälsinge  nation  1923.    Idrottsman- 
nens  p-samling.     Ekolns   segelklubbs  p-seg- 
ling.     Bandylaget  kommer  i  vinter  fortfa- 
rande att  spela  i  Skärsätras  namn  i  p-serien 
1932.  P-turneringar  i  tennis  1920.  P-vinnare. 
Poker  (på-;  akut);  -n.     Ett  amerikanskt 
kortspel   (där   mycket   beror   på   slump  o. 
'bluff');  spelas  med  vanlig  kortlek  +  joker 
(se  d.  o.)  1.  med  hackorna  borttagna.  Men 
de   andra   sutto  kvar  och  fortsatte  med  sin 
p.   Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'.     Det  är  lätt  att 
sjjela  p.   med   annans  pung.  —  Mellan  en 
rulettapparat  och   ett  p-bord   Öv.  fr.   Jack 


211 


Poker — Polsk 


212 


London.  P-bud.  Pkort.  P-(kort)lek.  Pmar- 
ker.     P-spel(are). 

Pokuler|a,  -ade,  [  as];  -ing.  Anslutningen 
till  'pokal'  mkt  svag.  Fortsatte  nttp-a.  Sitta 
och  pa  med  ~.  Hade  p-at  och  sjunqit  muntra 
visor  i  sin  ungdom.  Efter  mycket  p-ande. 
Syn.  dricka  1.  rumla  o'm. 

Pol',  -en,  -er  (grav  1.  akut).  I.  Enkelt. 
1)  Mer  egentl.  a)  Vardera  ändan  av  en 
axel,  särsk.  jordaxeln.  Hos  oss  ibl.  speciellt 
om  nord  pen.  Även  om  den  magnetiska 
p-en'.  Frän  ekvatorn  till  p-en,  perna.  Högt 
uppe  vid  p-en.  Amimdsen  nådde  ~  14  dec. 
1911  sydpen;  i  april  1909  hade  Pt: ar y  upp- 
nått nordp-en.  Kompassens  missvisning,  som 
beror  på  att  den  geografiska  p-en  ej  samman- 
faller med  den  magnetiska,  b)  Varje  mag- 
net har  två  ställen,  där  den  magnetixka 
kraften  är  störst;  dessa  ställen  kallas  mag- 
netens  p-er.  c)  Alltefter  den  ena  eller  andra 
elektricitetens  övervikt  vid  endera  p-en,  är 
atomen  elektropositiv  eller  elektrnnegativ 
Nord.  Fam.2  (1907).  2)  Bildl.  Hans  liv 
svängde  rolöst  mellan  två  p-er:  diktens  skön- 
het och  rikedom,  verklighetens  fulhet  och 
fattigdom  Fr.  Böök.  Motpol.  II.  Ssgr  ha 
pnl-.  Men  ssgrna  med  piolär-  (se  under  d.  o.) 
ansluta  sig  mkt  nära  även  till  'pol'.  — 
Polcirklel.  Cirkel  parallell  med  ekvatorn 
o.  gående  på  23°  27'  bågavstånd  från  po- 
lerna. Hos  oss  ofta  om  'norra  p-eln'.  Vid 
p-larna  går  solen  midsommartiden  jämnt 
och  nätt  ned.  Halv  två  passerades  p-eln  E. 
Manke.  Norr  om  p-eln  (söder  om  södra) 
varar  natten  åtminstone  någon  tid  av  året 
längre  än  ett  dygn.  -flygning.  Amundsens 
tilltänkta  p.  1924.  -färd.  [Andrée]  den 
förste  kombineraren  av  luftfärd  med  p.  Fr. 
G.  Bengtsson,  -höjd.  Se  latitud  o.  bredd- 
(grad).  Ett  land  under  63  V2  °  p  En  j>s- 
skillnad  av  1  grad  Nord.  Fam.^  -klämma 
elektrotekn.  -krets  mindre  vanl.  för  'pol- 
cirkel', -parelektrotekn.  -skruv.  Elektro- 
tekn. P.  ~  av  mässing  med  hål  för  stickkon- 
takt, -stjärna.  P-n  (1.  Nordstjärnan),  den 
ljusstarkaste  stjärnan  i  Lilla  karlavagnen, 
är  deyi  för  blotta  ögat  synliga  stjärna,  som 
ligger  nordpolen  närmast,  -styrka  elektro- 
tekn. -yt|a.  Elektrotekn.  Åled  por  av  kol 
erhållas  gula,  med  sådana  ytor  av  koppar 
gröna  gnistor  Nord.  Fam  * 

—  Polär,  -t.  Mest  i  ssgr  (som  emeller- 
tid ofta  även  ansluta  sig  direkt  till  'pol'). 
/  alptrakter  och  vid  den  pa  trädgränsen 
H.  Lundegårdh.  Syn.  polarisk,  polär,  pol-; 
belägen  i  närheten  av  ngn  av  polerna;  ibl. 
rakt  motsatt  1.  motstående.  —  Polarbas- 
Säng.  7  kanten  av  p-ens  istäcke  J.  W.  Sand- 
ström. Syn.  Norra  ishavet.  -bo.  Som  bor  i 
polarländerna.  Gamla  pr  Öv.  fr.  Jan  Welzl. 
-dag.  Orter,  belägna  på  högre  breddgrad 
än  66° 3H'  n.l.s.  bredd,  ha  p.  och  polarnatt 
(polarsommar  o.  polar  vinter) ,  vilkas  varak- 


tighet med  avtagande  avstånd  till  piolen  när- 
mar sig  omkr.  6  månader.  En  sex  månaders 
p.  -dimma,  -expedition.  Svenska  per. 
-farare.  Eskimåhanden  är  för  p-n  vad  ka- 
melen är  för  en  ökenresande  S.  A.  Duse.  — 
Även  om  fartyg,  -flora.  -folk.  -forsk|are; 
-ning.  -färd.  -hav  ishav.  -is.  Bland  p-arna. 
I  p-en.  -karta,  -klimat.  I  pets  vinter- 
köld, -kälke.  -land.  Ett  obebott  p.  I  polar- 
länderna, -landskap,  -ljus  polarsken. 
-museum.  En  plan  på  att  få  ett  p.  i 
Stockholm  1931.  -mörker.  Även  om  polar- 
natt, -natt  se  polardag.  -område,  -region, 
-resa.  -räv;  -savel.  Fjällräv,  -sken.  Norr- 
1.  sydsken.  -skymning.  Den  sista  tiden 
hade  jag  redan  färdats  i  p.  ~  Öv.  fr.  Jan 
Welzl.  -storm,  -trakt.  I  p-ema.  -varg. 
En  vit  vargras  på  Grönland  o.  i  arktiska 
Nordamerika  -vegetation,  -vinter  se 
polardag.  -zon.  -år.  I'p-et'  1882- 83,  ägnat 
dt  geofysisk  forskning  inom  polarområdena, 
deltogo  12  stater,  som  tillsammans  utsände 
14  expeditioner.  Det  andra  (internationella) 
p-et  kommer  att  räcka  i  13  månader  (1  aug. 
1932-31  aug.  1933)  1932.  Den  svenska 
p-sexpeditionen  1933.  -Ö.  Oiles  land  ^  p. 
i  Norra  ishavet.    -övervintr|are;  -ing. 

—  Polärisk,  -t.  Mindre  vanl.  än  'polär' 
o.  'polar'.  Ogästvänligt  och  p-t  ser  landet 
[Nordland]  ut  ~  A.  Österling.  P-t  klimat. 
—  Polar,  -t.  Jfr  polar  o.  föreg.  En  verkligt 
p.  djurart  Ax.  Klinckowström.  De  bip-a 
växternas  vandringar  {de  som  tillhöra  både 
nord-  o.  eydpolen).  —  Hans  pa,  diametrala 
och  kontradiktoriska  motsats  C.  G.  Laurin. 
Med  pt  motsatta  egenskaper. 

Pol^  se  pool. 

Pola'ck  (på-);  -en,  -er  1.  ibl.  -ar  (båda 
med  akut);  -typ.  Perna,  ett  västslaviskt 
folk,  till  största  delen  bosatta  i  Polen.  Allt- 
ifrån p  ernås  resning  1830—31  hade  de  ~. 
Halv  p.,  halv  svensk.  —  Poloniser|a,  -ade, 
-as;  -ing  (ibl.  med  plur.).  Försök  att  syste- 
matiskt p-a  Danzig  1923.  P-ade  vitryssar 
och  litauer.  —  Polonäs  se  d.  o.  —  Polsk 
(kort  1.  ibl.  långt  -å-);  -t;  -född;  -het; 
-språkig  [1.  -språklig];  -svensk  (med  binde- 
streck) m  ti.;  -|a'  °-  ^  (kvinna  o.  språk).  1) 
a)  Pa  ryttare.  Pa  adelsmän.  Pa  judar. 
Pa  upproret  1S30  —  31.  Chopin  gav  den p)-a 
musiken  internationell  klang.  Pa  språkom- 
rådet. Den  p-e  Nobelpristagaren  Beymont. 
A.  Jensen,  Pa  skalder.  Äktpolsk.  b)  Märk 
bl.  a.:  Pa  korridoren  den  landsträcka  väster 
om  'Weichsel  som  ger  Polen  tillträde  till 
Östersjökusten  o.  avskiljer  Ostpreussen  från 
det  övriga  Tyskland.  Som  givit  burskap  dt 
slagordet  »7).  riksdagi>  över  hela  Europa, 
när  det  gällde  att  känneteckna  vilket  stor- 
migt samkväm  som  helst  Har.  Hjärne.  Larm 
och  skrik  —  fullkomlig  p.  riksdag.  P.  bank 
ett  hasardspel  där  en  är  'bankör'.  2)  Ssgr 
o.   avledningar.    a)  Om  Zeromski  i  dessa 


Ut 


213 


Polsk— Polis^ 


214 


romaner  velat  teckna  ~  p-heten  i  försking- 
ringen, har  han  ~  A.  Jensen.  En  polsk- 
svensk förening  [bildad]  med  namnet  >  Före- 
ningen Polonia  i  Upj^salat  1933.  —  En  stor 
portion  gädda,  lagad  pä  polskt-judiskt  vis 
Öv.  fr.  I.  Bunin.  b)  Far,  farfar  och  far- 
farsfar ha  alla  varit  gifta  med  por.  —  Till 
skillnad  frän  andra  slaviska  språk  ligger 
accenten  i  jj-an  alltid  pä  näst  sista  stavelsen. 

Polar  m.  fl.  se  under  pol^ 

Polemik,  -en,  -er.  Litterär  1.  journaliB- 
tisk  fejd  1.  kontrovers,  vetenskaplig  strid, 
skriftlig  meningsstrid,  pennfejd  1.  -krig  1. 
-strid;  fejdeskrift,  stridsskrifter,  ibl.  häftig 
skriftväxling.  Invecklas  i,  inlåta  sig  på  p 
med  ~.  P  en  fördes  ä  bägge  sidor  med  en 
oerhörd  hetta.  —  Polemiker  (akut);  -n,  =. 
En  ordets  kämpe,  stridsskriftsförfattare, 
(ibl.:)  'pennstridare',  stridslysten  herre, 
'stridstupp'.  —  Polemiserja,  -ade,  [-as]; 
-ing.  Växla  stridsskrifter  (med),  strida  med 
pennan,  (p-a  mot:)  skriva  mot  ngn  1.  ngt, 
motsäga.  P-a  mot  ngn,  ngt.  Att  du  inte  blir 
trött  på  att  p-a  om  såna  struntsaker  I  — 
Polemisk,  -t.  Som  gärna  ingår  i  polemik, 
stridslysten,  stridbar,  stridsfärdig,  strids-, 
(ibl.  nära:)  anfallande,  slagfärdig,  utma- 
nande, ilsken. 

Pole'nta  (-län-;  grav);  -n;  -gryn;  -gröt; 
-kaka;  -mjöl;  -pudding  m.  fl.  (Gröt  av) 
majsgryn  1.  majsmjöl.  P.,  en  italiensk 
nationalrätt,  kan  även  lagas  av  riven  potatis 
eller  av  kastanjer.  P-n  kan,  när  den  hård- 
nat, skäras  i  skivor  och  stekas  i  smör.  Små 
p-bröd  för  tebordet  Fru  Högstedt.  Lombar- 
diets  p-ätande  proletärer  Jac.   Ahreuberg. 

Poler|a,  -ade,  -as;  p-a  om  (U,  upp  m  m.  fl. 
I.  Enkelt.  1)  Egentl.  Särsk.  om  bortta- 
gande av  ojämnheter  o  upphöjningar  på 
en  yta,  ibl.  innefattande  boning  o.  d.  a)  P-a 
med  vax,  kräm,  pasta,  pudver,  med  sand- 
papper, genom  slipning,  hamring  eller  gnid- 
ning.  P-a  stål  med  smärgel  eller  pimnten. 
Glas  p-as  även  mot  skivor  av  kork,  trä  eller 
tenn.  Ädelstenar  jj-as  med  diamant2nilver 
eller  knrborundum.  P-ad  med  maskin.  Och 
vattnet  låg  blankt  som  en  p-ad  stålskiva 
Ed  v.  Hammarstedt.  Pa  fönster,  möbler, 
silver,  knivar.  Finpa.  Bordsknivar  av  rost- 
fritt stål,  bladen  sjjegelp-ade.  b)  Med  pade 
naglar,  brända  mustascher  och  nackbena  S. 
A.  Duse.  —  P-ade  havregryn.  2^  Bildl.  a)  Han 
behöver  p-as,  han  är  allt  lite  för  rustik.  En 
p-ad  yta.  P-ad  i  sitt  sätt.  b)  Målet  om  det 
Tp-ade  bokslutet*,  varigenom  bolaget  skulle 
ha  fått  en  förmånligare  ekonomisk  ställning, 
än  det  i  själva  verket  hade  1934.  II.  Ssgr. 
ha  poler-,  ibl.  växlande  med  polerings-.  Ex.: 
P-npparat.  [Horn  av  andra  hjortdjur  äro  i 
allmänhet  underlägsna  hjorthornen]  i  styrka, 
elasficitet  och  pbarhet  Ekenberg-Landin. 
Manikyre.tui  med  p-dyna,  sax,  nagelren- 
sare  ~.    P-fil.    P-järn.    P-kräm.    P-maskin. 


P-massa.  Svensk  målen  trip)p>el,  bästa  jy-medel 
för  järn  Annons  1919.  Flytande  2>medel  för 
silver.  P-pasta.  P-pulver.  Finmald  p-skiffer 
kallas  även  irijrpel.  P-skiva.  P-sprit.  P-sten 
med  träskaft.  P-stål.  P-tvål.  P-verkstad. 
Syn.  I.  1)  glätta,  (glan8)slipa,  jämna,  fin- 
slipa (o.  ingnida  med  polityr);  (ibl.  mer  1. 
mindre  nära:)  feja,  (av)putsa  (ru),  blanka, 
bona,  fernissa,  betsa,  lackera;  2)  hyfsa, 
'avhyvla'  hj,  ge  en  yttre  fernissa,  ta  bort 
kantigheter,  bibringa  finare  maner;  (p-ad 
ibl.:)  'fin',  hyfsad,  städad,  belevad,  artig, 
cirklad;  'uppfiffad'.  —  Poler|are,  -ar(e)n, 
-are;  -ersk|a  (-an,  -or);  -ing  (med  plur.).  Ex.: 
1)  Mästarkurser  för  möbelsnickare  och  p)-are 
1926.  Möbelp-are.  —  Nagelp-are  av  gala- 
lit.  —  I p-arverkstaden.  P-aryrket.  2)  (Silver)- 
p-erskor  i  arbete.  3)  a)  P-ing  av  möbler. 
Sprutp-ing  1929.  —  Där  p-ingen  är  avnött 
eller  på  annat  sätt  skadad,  b)  Ssgr  ha 
kanske  oftare  blott  poler-  jfr  polera  II. 
P-ingssalen  i  Örbyhus  järnsängsfabrik.  — 
Politess  o   Polityr  se  d   o. 

Poliklinik,  -en,  -er.  Billigare  sjukvård 
förenad  med  läkarundervisning  (ej  säng- 
behandling); lokal  därför.  I  dagligt  tal  — 
men  ej  fackligt  —  nyttjas  ej  sällan  'klinik' 
för  sammansättningen  'p.' ;  så  särskilt  i  'tand- 
klinik'.  Dispensär,  en  »^).»  för  lungsjuka. 
Att  på  friper  erhålla  god  sjukgymnastisk 
behandling  Patrik  Haglund.  P-läkaretjänsten 
vid  Stockholms  stads  könspoliklinik  1920. 
Å  sjukhusets  p-lokal.  P-patie7iter.  I  p-salen. 
P-sköterskepldtsen  ä  Eskilstuna  Lasarett 
1919.  —  Polikllnisk,  -t.  Jfr  föreg.  P.  vård 
på  statens  bekostnad.  P.  behandling.  P-a 
föreläsningssalen. 

Polis\  -en,  -er.  l)Koll.  1.  om  'myndig- 
het'. Utan  plur.  Göra  anmälan  i,  hos  pen. 
Anmäla  ngn  för  pen.  Slå  under  p-ens  -upp- 
sikt. Råka  ut  för  p-en.  Bara  pen  sen  gör 
sitt.  Pen  har  haft  en  lugn  vecka.  Jag  har 
just  varit  (ujjpe)  i  p>-en  i  1.  på  poliskam- 
marn 1.  polisvaktkontoret.  Revolvern  hade 
de  tagit  från  honom  i  pen,  hade  p-en  tagit 
ifrån  honom.  Varvid  p-en  måste  inskrida. 
P  en  gör  chock  mot  massorna.  Förbjuden 
av  p-en.  Pen  skötte  sig  utmärkt.  Marseille- 
pens  eländiga  fiasko,  oktober  1934.  Sä  lätt- 
trogen,  så  nervös,  som  p-en  i  Florens  var  i 
början  av  kriget,  har  nog  aldrig  en  p.  varit 
F.  R.  Martin.  Under  tre  dagar  letade  hela 
X>-en  efter  honom  ib.  Gå  in  vid  j^cn.  — 
Flygande  p.  vid  Hindenburgs  intåg  i  Berlin 
1925.  Ha  detektiva  p-en  i  hälarna.  Hemliga 
pen.  Ridande  p.  *  Optiska  p-en>  i  hörnet 
av  Kungs-  och  Vasagatorna  1925.  —  Central-, 
distrikts-,  hamn-,  huvudstads-,  hälso-,  in- 
vandrings-, jakt-,  järnvägs-,  krigs-,  krimi- 
nal-, länt-,  livsmedels-,  luft-,  läger-,  ordnings-, 
reserv-,  sede-,  sedlighets- ,  smugqlings- 1.  sprit-, 
stads-,  stats-,  torg-,  trafik-,  älgpolis.  Stock- 
holmsp-en.    2)  P-man.    Med  plur.    a)  Kan 


215 


Polis^ — Poliskår 


216 


även  föras  till  1.  Polis,  polis!  rop  om  hjälp 
t.  e.  vid  överfall.  Tillkalla  p.  även  p-en(s 
hjälp).  Ropa  på  p.  b)  Två  p-er  kotnmo  och 
avhämtade  honom  till  beväringsmönstringen. 
En  p.,  som  hade  sitt  pass  mellan  ~.  Han 
ämnar  bli  p.  Kvinnlig  p.  —  Som  flodpolis 
i  Kina.  I  Newyork  utrustas  250  motorcykel- 
p-er  med  kortvågsmottayare  1931.  önskligt 
vore,  att  under  fåglarnas  häckningstid  en  sär- 
skild natur  skyddspolis  för  det  yttre  skär- 
gårdsområdet för  ordnades  1921.  Syn.  1)  po- 
lismyndijjhet  1.  -personal,  ordningsmakt(en), 
politi ;  polisförvaltning  1.  -verksamhet;  polis- 
station 1.  -vaktkontor  1.  -kammare;  (ibl.:) 
p-bevakning,  gendarmeri;  2)  (polis)kon- 
Btapel,  p-man  1.  -betjänt. 

—  Polisagent  verkställer  efterspanin- 
gar 1.  utför  andra  polisgöromål.  -anmälja; 
-an ;  -ning  (med  plar.).  Flera  lurade p-a  kvack- 
salvarna 1930.  Som  p4s  för  oriktiga  deklara- 
tionsupjigiffer.  —  Att  enp-an  (om  saken)  lätt 
kunde  leda  till  hans  utvisning  Få  enp-anjjå 
sig.  Inge  (en)  p-an  (oni'^).  -assessor.  P-erna 
ersätta  i  Storkholm  sedan  nov.  1921  stads- 
flskalerna.  -automobil.  Säkert  är,  att  p-en 
i  de  amerikanska  storstäderna  räddat  många 
konstaplar  ur  annars  hopplösa  klämmor 
Gunnar  Cederschiöld.  -avdelning,  -av- 
spärr|ad;  -ning.  Banan  vid  Saxtorp  hölls 
pä  morgonen  p-adför  ~  1933.  -befogenhet. 
P.  för  länsfiskeritillsyningsmnvnen  2)äyrkas 
av  dessas  förening  1933.  -befäl.  U2)psala 
p-ssällskap  1919.  -betjän|ing;  -t.  Även 
med  -e-.  'P-ing'  mest  koll.  om  pte'.  Syn. 
(p-t:)polis(man),  (poli8)kon8tapel.-bevak|a; 
-ning.  Chiles  kommunister  få  bilda  egen  stat 
p)å  piad  ö  1927.  Området  ])-ades  noggrant 
de  närmaste  dagarna.  Pningen  i  distriktet 
är  otillräcklig  abstr.  o.  konkr.  (koll.)  -bil. 
Radioutrustade  p-ar.  -bricka.  Märke  var- 
med icke  uniformsklädd  polis  legitimerar 
sig  som  stadd  i  polisärenden,  -chef.  -chock. 
-distrikt.  Sverge  skall  för  j)olisverksam- 
hetens  upprätthållande  vara  indelat  i  jj-; 
varje  stad  utgör  ett  p.  och  på  landsbygden 
utgörs  ett  p.  av  ett  landsfiskalsdistrikt  eller 
del  därav.  -dom|are;  -stol;  -srätt.  I  vissa 
större  städer  finnes  anställd  ])-are,  som  i 
p-stolen  avdömer  vissa  smärre  brottmål  Nord. 
Fam.**  P-are  Bernh.  Andersson  vid  pstolen 
i  Malmö  1927.  -dresserad.  P-e  hundar 
Gunnar  Ekström. 

-eskort.  Hade  under  p.  förts  till  ~. 
-frågla.  1  por.  -fälla.  Susade  runt  en 
krökning  av  vägen  och  kommo  så  plötsligt 
in  i  en  p.  Brita  Tigerschiöld,  öv.  -förbju- 
dlen. P-na  spel.  -förbud.  Utfärda  till- 
fälliga p.  -förbund.  En  av  Sv.  p  et  an- 
ordnad polisvetenskaplig  kurs  1938.  -före- 
ning. Pen  Kamraterna  1921.  -föreskrift. 
Rätta  siq  efter  pi-erna  rörande  hälsovården. 
-författning.  Par,  föreskrifter  rörande 
ordning,  hälsovård,  brandväsen,  trafik  m.  m. 


inom  tätt  befolkade  orter  kunna  utfärdas 
av  K.  B.  i  länen,  Ö ver ståthållar ämbetet  i 
Stockholm  och  magistraterna  i  övriga  städer. 
-förhör.  Undersökning  som  polismyndighet 
anställer  ang.  brott  innan  rannsakning  före- 
tas vid  domstol.  Barnaröverskan  i  p.  An- 
ställa p.  (med  ngn,  i  saken).  (In) kallad 
till  j).  » Tredje  graden^  vid  p.  med  anhållen? 
-förordning  polisreglemente,  -förseelse. 
Till  j>r  räknas  vanligen  sådana  (mindre) 
brott,  varöver  p>olisdomstol  eller  poliskam- 
mare äger  döma.  Pr  som  skottlossning  i 
stad,  körning  på  förbjuden  väg  eller  med 
förbjuden  hastighet,  -förvar.  Två  sillénska 
förtroendemän  i  p.  1931.  -godtycke.  Det 
ryska  x>-ts  metoder  1915.  -handbok.  R.  v. 
Schultz,  Polishandbok,  5  iqjpl.,  1932.  -hund. 
Sedan  längre  tid  användas  i  de  flesta  kul- 
turländer särskilt  dresserade  hundar  (2>ar) 
i  polisens  tjänst.  Som  p-ar  nyttjas  särskilt 
roitioeiler,  airedaleterriern ,  dobermannjnn- 
schern  och  tyska  fårhunden.  År  1910  an- 
skaffades de  första  2^-(i^^c-  dt  Stockholms- 
polisen. Slä2)pa  p.  på  S2)åren  efter  en  rym- 
mare. —  Rottiveilern  är  en  av  de  fyra  p  s- 
raserna  och  nr  en  förträfflig  skydds-  och 
kriminalhund  1920.  Efter  senaste  p-stäv- 
lingen  i  Kö2)enhamn  1922.  P-sövningar. 
-hus.  P-et  i  Stockholm,  Agnegatan  35. 
-häkte  arrest,  fin  ka.  -högskola.  Utbild- 
ni7iq  i  p.  i  Stockholm  föreslås  1934. 

-instruktion  utfärdas  av  länsstyrelse. 
-intendent.  Per  finnes  i  vissa  städer  (f.  n. 
Stockholm  o.  Göteborg),  de  stå  2^olischefen 
närmast.  Förste  7>en  H.  O.  Frick,  Stock- 
holm. Fjärde  2>en,  även  chef  för  2)olisskolan. 
-kammar|e.  En  polismyndighet.  Pe finnes 
(1931)  i  Stockholm,  Göteborg,  Malmö.  Norr- 
kÖ2nnq,  Eskilstuna,  Karlskrona  och  Örebro. 
—  Även  allmännare:  p-n  =  'polisen'. 
-kask.  -kedja.  Ingen  p>-  skyddade  konung 
Alexander  i  Marseille  utan  blott  spridda 
])oliser.  -kollegi|um.  Ett  p-uni  består  av 
en  av  K.  M:t  xitsedd  ordförande  orh  fyra 
kommunalt  valda  ledamöter  1931.  Det  pum, 
som  enligt  nya  polislagen  skall  inrättas  för 
Uppsala  läns  landstingsområde  1925.  -kom- 
missarie; -kontor.  Särskilt  i  städerna  är 
2)olispersonalen  indelad  i  flera  grader  såsom 
(polis)kommissarie,  överkonstapel,  biträdan- 
de överkonsta2)el,  ins2}ektionsko7istnpi'l ,  krimi- 
nalkonsta2iel  och  konstapel,  -konstapel. 
Stockholms  psförenings  framstälh\ing  om 
skyddskurer  för  vissa  tra fikkonstn 2)1  ar  IdSl. 
Syn.  (ibl.:)  konstapel,  polis,  -kontor  polis- 
vaktkontor, -kordong.  Poliskedja.  Och  en 
p.  på  mer  än  200  man  drogs  runt  den  till 
synes  övergivna  husbåten,  -kort  som  ger 
tillträde  till  vissa  eljest  för  allmänheten 
avstängda  förhandlingar  1.  d.  -kund.  Eyi 
känd  j3.  som  ofta  varit  i  kontakt  med  poli- 
sen. Gammal  p.  åter  i  kontakt  med  rätt- 
visan, -kungörelse,  -kår.  Pickelhuvorna 


217 


Poliskår — Polis^ 


218 


komma  snart  att  försvinna  även  vid  Stock- 
holms p.  19"21.     Syn.  ibl.  polisatyrka. 

-laboratorium.  Doc.  Harry  Söderman 
har  fått  officiellt  uppdrag  att  organisera  ett 
nytt  p.  i  Neivyork  1934.  -lag;  -stiftning. 
Nya  p-en  1925.  -makt.  Abstr.  o.  konkr. 
Sörja  för  att  staden  får  nödig  p.  polis- 
styrka, -man.  En  uniformerad  j) ,  för  till- 
fället tjänstgörande  som  fångförare.  Stäm- 
ningsmannaed  avlades  ~  ao  e.  polisman 
Oscar  Törnqvist,  som  ~  1932.  Jaktpolismän 
med  2>s  skydd.  Reservpolismän,  -minister 
på  vissa  håll  i  utlandet,  -musejum.  Ett 
p-um  innehåller  dels  historisk  avdelning,  dels 
samlingar  av  förbrytarredskap  och  brott- 
målsutredningar, identifieringsmaterial  m. 
m.  Polis-  och  kriminalmuseet  i  Stockholm 
inreddes  1912  i  polishuset  på  Kungsholmen 
Nord.  Fam."  -myndighet.  Abstr.  o.  konkr. 
Vilka  utöva  såväl  poUsdomsrätten  som  övrig 
p.  Nord.  Fam.^  Pen,  p-erna  i  staden  ha(r) 
förklarat,  att  ~.  Då  regeringen  förklarade 
hinder  icke  möta  för  p-en  att  för  Jankkola 
utfärda  xippehållsbok  ~  1921.  -mål  som 
handläggas  vid  polisdomstol,  -månsken. 
Skämts.  Då  belysningen  på  grund  av  före- 
skrift är  släckt  för  månsken  men  ingen 
måne  är  synlig.  [Månen  hade  gått  i  moln 
och  det  var  nermörkt,  ty]  lyktor  brutmo  inga 
i  p-et  S.  Siwertz.  -mästar|e;  -befattning; 
-uniform.  /  stad,  där  pe  finnes,  är  denne 
polischef.     Pen  i   Uppsala.     P.  Raab. 

-notarie.  I  de  större  städerna  har  polis- 
chefen särskilda  medhjälpare  såsom  polis- 
intendenter, polissekreterare  och  p-r  ~.  P. 
Hulfgren  i  Norrköping,  -nämnd.  Det  kom- 
munala inseendet  över  polisorganisationen 
utövas  i  vissa  polisdistrikt  av  en  särskild 
p.  Nord.  Fam.ä  (1931).  -officer  blott  i  ut- 
landet, -organisation,  -patrull.  P-erna 
i  Newyork  dirigeras  med  radions  hjälp 
1931.  -personal.  Öka  p-en.  -pickel- 
huvja.  Porna  komma  snart  att  försvinna 
även  vid  Stockholms  p>oliskår  1^2\ .  -piket; 
-bil.  Sammandragen  mindre  polisstyrka  i 
beredskap.  Och  en  p.  måste  tillkallas  från 
Östermalms  p)olisstation  1920.  Pen  rycker 
ut.  -pipja.  Jag  hörde  hysteriska  kvinno- 
skrin, rop  och  visslande  por  Rich.  Ekblom. 
Strax  därpå  ljöd  en  p-a  ~.  Syn.  polis- 
vissla, -postering.  Allt  detta  ordnades 
nästan  mitt  för  näsan  på  pen,  som  ~.  Över- 
allt stodo  p-ar  ~.  -prefekt.  Titel  för  Paris' 
polischef,  -protokoll.  Saken  kan  bestyrkas 
med  officiella  p.  Som  pen  utvisa  ~.  -radio. 
P,  även  i  Sverge ;  Göteborg  går  i  spetsen  vid 
reformens  genomförande  (radioutrustade  po- 
lisbilar) 1933.  -rannsakning,  -rapport. 
P-en  vänfas  föreligga  nästa  vecka,  -ratsia 
1.  -razzia.  P.  bland  lottmdnglarna  1919. 
-refug  1.  -refugle.  Per  även  på  Arsenals- 
gatan  1921.    -reglemente. 

-sabel.  P-n  bort;  baitong  i  stället;  befälet 


får  dock  fortfarande  bära  sabel  1926.  -sak. 
Om  det  blir  p)-  (^v  det  ~  dras  det  inför 
polisen.  Syn.  polismål.  -sekreterare. 
Jfr  polisnotarie.  P.  Palmgren  i  Göteborg. 
-sergeant  i  utlandet.  -skol|a;  -eutbildad. 
Det  åligger  Stockholms  polisdistrikt  att  an- 
ordna p>a;  p-eutbildning  fordras,  efter  1925 
års  polislag,  för  vissa  slag  av  befattyiingar 
vid  polisväsendet,  -soldat  gendarm,  -spion. 
Agent  för  hemliga  polisen.  Azev,  rysk-judisk 
]).  och  jyrovokatör.  -spärr.  Lyckas  ta  sig 
igenom,  genombryta  p-en.  En  stark  j)-  -sta- 
tion. Polis(vakt)kontor.  Införas  på,  till 
p-en.  -styrelse.  Stockholms  p.  -styrk|a. 
Koll.,  konkr.  Då  hela  Frankrikes  p.  slog 
efter  dem  ~  Öv.  fr.  Ashton-VVolfe.  P-an  är 
otillräcklig,  passen  för  långa.  -syst|er. 
Kvinnlig  pohs.  övervakningen  av  anhållna 
kvinnor  —  det  arbete  för  vilket  våra  p)-rar 
huvudsakligast  anlitas  1916.  I  Sverge  ha 
vi  blott  ~  fyra  p-rar,  av  vilka  en  arbetar 
i  Göteborg  och  tre  i  Stockholm  1916. 

-teknik.  Föreläsningar  i  p  för  juristerna 
vid  Stockholms  högskola  1929.  -teknisk. 
Jfr  föreg.  Harry  Södermans  nyinrättade p  a 
laboratorium  i  Storkholm  1929.  P.  förening 
bildas  i  Uppsala  län  den  18  dec.  1934.  -tele- 
fon, -terror.  I  betraktande  av  den  p  ,  var- 
under man  levde  B.  Estlander.  -tidning. 
Svensk  P.  1919.  -tillåtelse. -tjänst;  -eman. 
Göra  p.  Frågan  om  den  kvinnliga  p-ens 
omorganisation  1916.  —  Dressera  hundar 
till  p.  -underrättelser.  Vanlig  tidnings- 
rubrik. Även  en  publikation  sedan  1878 
utgiven  under  inseende  av  Stockholms  po- 
lisstyrelse, -undersökning  förberedande 
undersökning  (varvid  bevisningen  samlas). 
-uniform,  -uppsikt.  Särskild  tillsyn  från 
polismyndigheternas  sida  som  vissa  per- 
soner i  den  allmänna  ordningens  o.  säker- 
hetens intresse  underkastas.  Stå,  ställas 
under  p.  -uppsyningsman.  -utbild|ad; 
-ning.  P-ad  personal,  -utredning.  Ansett 
pen  otillfredsställande,  -vaktkontor  polis- 
kontor, -verksamhet,  -vetenskap;  -lig. 
Amerikas  första  p-liga  laboratorium  1934. 
En  j)-lig  kurs  j^å  Karolinska  institutet  1933. 
Planläggningen  av  ett  svenskt  pligt  institut, 
liknande  dem  som  finnas  i  ett  flertal  andra 
länder  1934.  -viss|la;  -elpipa;  -ling.  Varpå 
efter  5  sekunder  en  2)la  hördes  svara  på 
avstånd  Wilh.  Sörensen.  —  En  p-elpipa 
blåste  i  gränden  ~  Uno  Eng.  —  En  skarp 
p-ling  skär  genom  hurraropen,  som  ~  Hj. 
Söderberg,  -väsen;  -de.  Den  ledamot  av 
magistraten,  som  förestår  stadens  p.  — 
Utbildningsanstalt  för  innehavare  av  befatt- 
ning vid  p-det.  -åtgärd.  Vidta  stränga 
p-er.  -ärende,  överståthållarämbefet  för 
pn.  -Övergrepp.  Beivra  p.  -överkon- 
stapel; -stjänst. 

Polis^,  -en,  -er.  Försäkringsbrev.  För- 
säkringsbolagen —  Ghilevitj  hade  fyra  olika 


219 


Polis'- — Polityr 


220 


p-er  om  sammanlagt  trehundratusen  rubel  — 
överlämnade  sina  checker  till  den  person, 
som  p  erna  voro  utskrivna  på  ~  Ov.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  —  Ung  dam,  kunnig  i  p-ut- 
skrivning  och  med  vana  vid  tariffering  ~ 
Annons  1925. 

Poliso  ng  (1.  på-;  -ang);  -en,  -er  (akut); 
-prydd.  Mest  i  plur.  När  han  vände  x>d 
huvudet,  såg  man  en  yvig  p.  på  en  pussig 
kind  och  ~  Fr.  Nilsson  Piraten.  De  tre 
engelsmännen  ~  med  sina  hartänder  och 
hängande  p-er  Öv.  fr.  Turgenjef.  E.  V. 
Montan,  professor,  en  äldre,  djupt  allvarlig 
herre,  som  föreföll  gjord  av  en  grå  livrock, 
])ergament  och  två  per  'Hasse  Z.'  Syn. 
kindskägg. 

Polite'ss  (.1.  på-;  -äss);  -en.  Hövlighet, 
artighet,  belevenhet,  fint  (levnads)vett. 

PolitI  (blott  po-);  -(e)n,  -er.  Anslutningen 
till  'polis'  m.  fl.  svag.  Lagt.  o.  d.  All  för- 
valtning som  avser  att  trygga  samhällets 
säkerhet,  lugn  o.  ordning,  polisordning. 
I.  Enkelt.  Allmän  ordningspoliti  polisverk- 
samhet. Varje  stat  är  folkrättsligt  ansvarig 
för  utövningen  av  nödig  p.  över  alla  fartyg, 
som  föra  dess  flagga  ~  Nord.  Fam.'^  II.  Ssgr 
ha  poiit^-  men  därjämte  ibl.  (det  mer  särstå- 
ende)  politie-  (-tsi-;  kort  1.  långt  -Ii-).  1)  Ord- 
ningsstadga, till  reglering  av  orternas  p  för- 
hållanden 2}d  ett  för  hela  riket  enhetligt 
sätt  ~  Nord.  Fam.^  P-inräitning.  Varjämte 
i  vissa  fall  även  andra  stater,  i  synnerhet 
krigförande,  äga  viss p-makt genom  vi sita- 
tion  och  upphringning.  P-mål  se  eko- 
nomi- och  politimål  (I.  1107).  Stadens  p-vä- 
sen.  2)  Även  politie-.  Blott  i  Göteborg  fiiinas 
numera  två  borgmästare:  'justitieborgmästa- 
ren  samt  'havdels-  och  politieborgmästaren' 
1925.  —  Där  befattningarna  som  rådman  i 
rddstuvurätt  och  magistrat  äro  skilda,  kallas 
stundom  ledamot  av  rådstuvurätten  'jnsti- 
tierådmnn  ,  av  magistraten  prådman  1932. 

Polltici  se  politiker.  —  Politik  (slutet 
o);  -en.  I.  Enkelt.  1)  Mer  egentl.  Yttre 
1.  utrikes-  och  inre  1.  inrikespolitik.  Intresse- 
rad för  p.  Ägna  sig  åt  p-en.  Dra  sig  till- 
baka från,  överge  p-en.  Den  högre  p-en  rör 
sig  om  statslivets  viktigaste  frågor.  Han 
hörde  lämna  p  en,  som  han  egentligen  icke 
ligger  för,  och  i  stället  ägna  sig  dt  veten- 
skapen. Lägg  dej  inte  i  x>- en  I  Prata,  tala  p. 
Som  en  lärarinna  yttrade:  här  syssla  vi 
icke  med  p  ,  utan  endast  med  ideella  saker. 
Och  det  är  nu  en  gång  all  j>s  väse^i:  att 
säga  det  som  är  lämpligt  att  säga  Hj.  Söder- 
berg. Den  öppna  dörrens  j).  Frankrikes  p. 
syftade  härvid  ständigt  åt  ~.  Han  har  ännu 
inflytande  på  p-en  statshändelserna.  Detta 
ingick  dock  icke  i  Bismarcks  p  Studera  p. 
Bedriva  p.  i  skolorna.  —  Bank-,  bespa- 
rings-, bostads-,  finans-,  freds-,  handels-, 
klass-,  kolonial-,  kommunal-,  kriqs-,  kyrko-, 
löne-,     orts-,    real-,    riks-,    skatte-,    social-, 


socken-,  stor-,  tull-,  undfallenhets-,  vålds-, 
världspolitik.  Känslo-,  äventyrs-,  skumrask- 
politik.  2)  Friare  o.  bildl.  Ingen  skulle 
kunna  anklaga  honom  för  att  göra  p.  i  elev- 
gunst Harry  Blomberg.  Alla  instämde  i 
att  detta  var  den  bästa  pen  det  klokaste 
man  kunde  göra.  Det  är  dålig  p  ,  ingen 
god  p  att  ~  oklokt.  Det  ligger  allt  lite 
p.  i  det  där  f jäsandet  för  ~.  Förändring 
i  bolagets  prispolitik.  Utpressningspolitik. 
II.  Ssgr  äro  få.  Ex.  Han  har  alltid  varit 
p-intresserad.  Syn.  (praktisk  verksamhet 
i)  statslivet,  statsangelägenheter,  statshän- 
delser(na\  statskonst(lära);  statsklokhet, 
(världs)klokhet,  slughet,  beräkning,  list, 
'uträkning',  'system',    taktik'. 

—  Politiker  (mest  akut);  -n,  =  1.  polltici. 
Egentl.  o  friare.  Till  p  duger  han  minst 
av  allt.  Vi  äga  mer  eller  mindre  lyckade 
]}.,  men  inga  statsmän  T.  Segerstedt.  En 
p.  av  icke  ringa  mått.  Emedan  de  kommu- 
nala affärerna,  liksom  all  politik,  ligger  i 
händerna  på  yrkespolitici.  Lycksökare  och 
brödpolitiker.  Syn.  (ibl.  nära:)  statsman 
1.  kannstöpare,  politikus  1.  'räv'.  —  Poll- 
tikus  (kort  u;  mest  akut);  -en,  -ar.  (Enkel 
1.  dålig  1.  inbillad)  politiker.  En  stor  p.  i 
sina  egna  ögon.  Därför  fltmas  alltid  i  lands- 
orten och  enkannerligen  i  de  minsta  städerna 
de  största  p-arne  G.  T.  Gullberg.  —  Politi- 
serja,  -ade,  [-as];  -ing.  Gärna  ngt  värd.  o. 
mest  =  'kannstöpa'.  Här  j^c-s  väldeliga. 
En  p-ande  skomakare.  Syn.  driva  1.  prata 
politik,  kannstöpa.  —  Politisk,  -t.  Fgentl., 
friare  o.  bildl.  Leda  till p-a  förvecklingar. 
Lägga  p-a  synpunkter  på  allting.  Pa  val. 
Pt  inriktade  kommunalval.  P-t  neutral  En 
p-t  ointresserad  landsända.  P.  fånge,  flyk- 
ting. P-t  förföljd.  P-abrott,  förbrytelser .  Men 
p.  historia  är  inte  alltid  vacker  historia  Rik. 
Lindström.  P  karta.  Saima,  vår  första  p  a 
tidning  B.  Estlander.  Hela  denna  pa  upp- 
fostran av  barnungar  är  ju  ~  ett  rent  socia- 
listiskt påfund  I  S.  Neander  Nilsson.  Ett 
försök  att  använda  honom  som  en  bricka  i 
det  pa  spelet.  Den  pa  terrorn  ~  i  Ryss- 
land öv.  fr.  N.  Glubokowskij.  Pa  funde- 
ringar. P-t  myndig.  Hurdan  är  hans  pa 
åskådning?  Från  högre  p-a  synpunkter.  Med 
ett  fint,  pt  leende.  Det  vore  väl  mer  p-t 
att  ~.  —  Bostads-,  inre-,  krigs-,  språk-,  «^ 
rikes-,  världspolitisk  m.  fl.  Syn.  stats-, 
statsmanna-,  statens  1.  stater(na)'s,  stats- 
livets; statsklok;  listig,  slug,  slipad,  för- 
slagen. (världs)klok,  'beräknande  ,  försiktig. 

Polityr,  -(e)n,  -er;  -sprit.  Jfr  polera. 
1)  Egentl.  Abstr.  o.  konkr.  [Denna  lege- 
ring] tager  stark  p.  Sv.  Arrhenius.  Hård- 
het och  förmåga  att  antaga  p.  Möbelpoli- 
tyr. En  burk  nagelpolityr.  2)  Bildl.  Hon 
försökte  bibringa  mig  en  p.,  som  jag  i  högsta 
grad  saknade  Öv.  fr.  Nellie  Melba.  Och 
fingo  litet  pli  och  p.  på  sig  E.  v.  Otter.    En 


221 


Polityr— Polonisera 


222 


viss  p.  i  unigävget,  uppträdandet.  Under 
kulturens  tunna p.  Alf  Henrikson.  Salongs- 
polityr. Syn.  1)  spritfernissa  för  träpole- 
ring,  möbelfernissa;  glansslipning;  glans; 
2)  en  glänsande  yta',  (yttre)  förfining,  hyfs- 
ning,  belevenhet,  'skick',  ibl.  avputsning. 

Polk|a  (på-;  grav);  -an,  -or.  Ett  slags 
dans  (i  '^/i  takt)  1.  musiken  därtill.  P-an 
kom  fr&n  Böhmen  och  spriddes  på  1840- 
talet  över  hela  Europa;  pan  dansades  till 
en  början  i  turer.  Dansa  pa.  Dansade 
första  vals,  kotiljong  och  tredje  p-a  med 
henne.  Spelade  Viktoriapolkan .  —  Polka- 
gris.  Anslutningen  till  föreg.  oklar.  Grän- 
nas specialitet,  p)-ar,  dvs  röda  och  vita  kara- 
mellstänger med  smak  av  pepparmynta.  — 
Bakom  ett  p  stånd  Ester  B.  Nordström. 
-hår.  Anslutningen  till 'polka' oklar.  Page- 
hår  (med  polkalockar'  vid  öronen).  Rund- 
skuret  p.  Pklippning  för  Damer  &  Barn 
utföres  som  specialitet  Annons  1924.  Syn. 
ibl.  artisthår,  -karaktär.  Eyi  ~  pardans 
av  p.  Nord.  Fam.^  -lock  se  polkahår.  -steg. 
Med  livliga,  trippande  p.  -takt.  I  p.  — 
Polke'tt  (-ätt);  -en,  -er  (akut).  Polkan  som 
allmogedans;  även  musiken  därtill.  Det 
gick  dåligt,  sa  Hedda  om  p-en,  när  hon 
dansade  omkull.  Och  snart  ljöd  en  munter 
p.  i  stugan  D.  Törnqvist. 

Po'llar|e  (på-);  -(e)n,  -e.  Sjöv.  (Kort, 
uppstående)  förtöjningspåle  1.  -pelare,  'hu- 
vud' 1.  dubb  ('ståndare')  för  beläggning  av 
tågvirke.  Stod  kvar  vid  p-n,  där  ångbåten 
nyss  varit  förtöjd.  Just  som  vi  lagt  trossen 
om  pen,  kom  en  cyklon,  och  en  pojke,  som 
satt  och  metade  vid  kajen,  skulle  blåst  i,  om 
han  ej  i  sista  stund  fått  fatt  i  p-en.  Snäva 
inte  över  pnal  Förtöjnings-,  kaj-,  belägg- 
nings-, trä-,  järn-,  stenp-e. 

PoUe  se  pålle. 

Po'llen  (på-;  akut);  -et.  Liksom  de  följ. 
bot.  o.  trädg.  Stoftartade  cellmassor  som 
bildas  o.  frigöras  ur  ståndarknapparna.  För 
att  befruktning  skall  ske  hos  fröväxterna 
fordras,  att  p.  överföres  till  honorganen. 
Somliga  fruktsorter  äro  'självfertila' ,  dvs. 
lämna  riklig  fruktsättning  med  eget  p.  Stek- 
lama  överföra  sedan  p-et  till  ->-.  —  H.  Hes- 
selman,  P-regn  på  havet  och  fj  ärr  transport 
av  barrträdspnllen.  Syn.  frömjöl,  ståndar- 
mjöl.  —  PoUenanalyls;  -tisk.  En  av  G. 
Lagerheim  o.  L.  v.  Post  utarbetad  geolo- 
gisk arbetsmetod  för  utredande  av  vegeta- 
tionshistoriska problem  o.  för  tidsbestäm- 
ningar. Torvmossforskningeyis  sista  frukt- 
bringande uppslag,  j>sme1oden  Erik  Alm- 
qnist.  Skogarnas  utvecklingshistoria,  sådan 
man  numera  känner  den  genom  ptiska  un- 
dersnkninqar  av  torvmos»lage.rfnljder  o.  d. 
1929.  -korn.  De  enskilda,  vanl.  rundade 
celler,  varav  pollenet  består,  kollas  p.  eller 
mikrosporer  1931.  Pet  gror  pä  pistillens 
märke  H.  Lundegårdh.     -massa.     -regn. 


-rum.  Ståndarnas  jj.  -slang.  De  vid  stån- 
darmjölets  groning  utväxande parna  äro  ~. 
P-arna  överföra  den  befruktande  hankärnan 
till  ägget.  -träd.  Då  självsterila  frukt- 
sorter planteras  tillsammans  med  sådana, 
som  äro  lämpliga  2^- för  desamma  1923. — 
Polliner|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar;  -sför- 
aök)  1.  poUination  (-en,  -er).  Överföra  frö- 
mjöl från  ståndare  till  märke,  befrukta. 
[Att  kråkriset]  även  kan  pas  av  insekter 
C  Lindman.  Att  i  ett  övervägande  flertal 
fall  undvika  blomväxterna  självpollination 
och  självbefruktning  ib.  Blomma,  som  genom 
sin  byggnad  är  tillpassad  till  poUination 
av  flugor  Nord.  Fam.^  För  att  locka  de 
insekter,  som  besörja  p>-ingen.  —  Själv-,  kors-; 
vind-,  vatten-,  djur-  [t.  e.  insekt-,  fågel)polli- 
nafion. 

Polle'tt  (påätt);  -en,  -er  (akut).  Stämplat 
kort  1.  märke  (ibl.  av  metall  o.  vanl.  i  före- 
ning med  rabatt).  I.  Enkelt.  Äta  på  p-er. 
Har  du  lämnat  (din)  frukost  pollett?  Sälja 
per  till  färjan.  Köjjer  du  för  en  krona,  får 
du  elva  ( spårvagns) per.  Mat-,  rak-,  badp-er. 
II.  Ssgr.  Ex  :  P  bössa  j)å  spårvagn.  Pför- 
sälj\are  (-ning).  P-pnjke  (på  färja).  P-stånd 
där  man  köper  per  t.  e.  till  ångslup  1. 
färja.  —  Polletter|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en, 
-ar;  -skvitto;  -smärke  —  resgodsbevis).  Mot 
kvitto  (märke)  inregistrera  ('inskriva')  res- 
gods för  befordran  på  järnväg.  P-a  resgods. 
Vi  p-ar  kairpsäcken.  Har  du  något  pat? 
Lämna  stadsbudet  pingsmärket,  så  hämtar 
han  ut  det  pade! 

PoUination,  Pollinera  osv.  se  under 
pollen 

Pollr|a  (på-);  -ade.  Ldls.;  mindre  vanl. 
än  'porla'.  Ofta  skönl.  Till  och  med  på 
vintern  har  jag  hört  dem  [bäckarna]  pa  ~ 
under  isen  Karin  Jensen,  öv.  Hästhoven 
lyser  vid  p-ande  dike  Einar  Malm. 

Pollution,  -en,  -er.  Ofrivillig  sädesut- 
tömning  (vanl.  under  sömnen). 

Pölo  (1.  ibl.  påla;  akut);  -t,  -n;  -bana; 
-boll;  -fält;  -jumper;  -klubba;  -lag(-et,  =); 
-plan;  -ponny;  -speKare);  -säsong;  -tävlan 
1.  -tävling  Ett  slags  bollspel  med  mål  (till 
häst  1.  i  vatten).  P  står  i  grundprincip 
nära  fotboll.  Hästpolo  spelas  med  liten  boll, 
långakaffade  klubbor  och  särskilda  hästar 
ClJ-ponnyer') ;  det  spelas  i  så  rasande  fart, 
att  hästar  måste  bytas  4 — 5  gånger  under 
en  p-match.  Försummade  varken  sina  göro- 
mål  eller  sitt  p.  Öv.  fr.  Kipling  Vatten- 
polo  spelas  med  vanlig  uppblåst  fotboll; 
p-laqen  skiljas  genom  olikfärgade  mössor 
(j>mnssor) ;  hos  oss  infördes  vattenjmlo  på 
1890-talet.  Småpnjkspolo  i  dag  i  Eriksdals- 
badet  Sv.  Dagbl.  1933.  Badmössa  i  p-modeU, 
av  7:»Wmfl  gummi  P.  U.  Bergström.  Och 
p-målen  halades  ut  på  ~  spända  stållinor 
(i  vattenpolo)  Olympiska  spelen  1912. 

Polonisera  se  under  polack. 


223 


Polonäs — Pomolog 


224 


Polonas,  -en,  -er;  -artad;  -tur.  Ansluts 
numer  knappast  till  ordgruppen  'polack'. 
En  gravitetisk  promenaddans  1.  musik  där- 
till. Musiken  spelade  tipp  till  en  p.  Att 
festen  skulle  invigas  med  en  högtidlig  pro- 
menad polonäs.  —  En  av  Chopins  p  er. 

Polsk,  Polska  ^°--m.  ti.  se  under 
polack. 

Polskja'  (på-);  -an,  -or;  -(e)melodi  m.  fl. 
Ansluts  numer  knappast  till  ordgruppen 
'polack'.  En  livlig  pardans  i  ^4  takt  (  = 
hambo);  musiken  därtill;  även  en  ringdans. 
I.  Enkelt  1)  Egentl.  a)  Och  paren  svängde 
om  i  livlig  p-a  A.  AUardt.  Virvla  om  i 
p-ayi.  Taktfasta,  sj^rittande por.  Hamhop-a. 
b)  Lång-,  släng-,  nigarpa.  2)  Bildl.  Lin- 
darnas torra  löv  dansa  p  a  i  2)0''>'ker7ia  Ö. 
Barthel.  De  p-or,  som  han  [käppen]  under 
mellantiden  fått  dansa  på  stackars  knekt- 
ryggar J.  Sundblad.  II.  Ssgr  ha  polsk-, 
polska-  \.  polske-.  Ex.:  I p-eliknande  ^U  takt 
Nord.  Fam.^  Locka  p-(e)lätar  ur  fiolen.  Den 
sd  kallade  ~  2>erytmen,  som  renodlad  ljuder 
i  ~  Harrgårstösa  i  Äpjjelapla  ~  N.  Svan- 
berg. I  polska-  1.  polsk(e)takt.  Syn.  I. 
1)  hambo(polska);  2)  ibl.  långdans. 

Poly-  (på-;  säll.  på-).  Förstavelse  med 
bet.  mång-.  Mest  i  fackl.  ord.  —  Polyfon 
(-ån);  -t;  -i  (-(e^n, -er); -isk  (-t).  Mus.  Mång- 
stäramig,  med  många  självständigt  förda 
stämmor.  Även  bildl.  Samklangen  skall 
vara  j).,  icke  unison,  det  är  fria,  självstän- 
diga j)er sonligheters  samverkan,  som  gör 
livet  rikare  Tor  Ändrpe.  Pin  i  den  modärna 
tillvaron  C. -A.  Bolander.  -gäm,  -t;  -I  (-(e)n; 
=  månggifte).  Levande  i  månggifte.  -glo'tt 
(-glå-);  -en,  -er  1.,  som  adj.,  =; -bibel; -lexi- 
kon. Flerspråkig  (person  1.  (ord)bok).  -gön 
(-ån);  -en,  -er.  Månghörning.  Regelbundna 
per.  -hi'st|or  (-årr;  mest  akut);  -orn,  -örer. 
Månglärd  1.  mångkunnig  (person).  Den  be- 
römde lundensiska  p)orn  Kilian  StobcBus. 
-krom  (-åm);  -t;  -I  (-en  1.  -n;  =  färgrike- 
dom, färgläggning  av  bygsrnads-  o.  skulp- 
turverkl.  Mångfärgad,  flerfärgad;  färgrik. 
P.  skulptur.  —  De  romerska  statyernas  liv- 
liga jji  Ax.  Boéthhis.  -mo'rf  (-årf), -t.  Mång- 
formig,  raånggestaltad.  T.  Vestergren  visade 
ett  antal  p-a  svenska  växter,  -nésjier,  -iern, 
-ier;  -isk  (-t).  Inföding  i  Polynesien  (dvs. 
östra  delen  av  Oceanien);  ibl.  även  i  vid- 
sträcktare bet.  då  Polynesien  även  kan  tas  = 
Oceanien.  Jfr  melanesier.  Piernas  vackra, 
kakaobruna  hudfärg  E.  Hornborg.  —  Den 
p-iska  världens  utpost  i  öster  är  Påskön  B. 
Mörner  -tei's|m,  -men;  -t  (-en,  -er;  -isk)  — 
månggndarlyrkare.  Mångguderi,  mångguda- 
tro.  -te'knisk,  -t.  P.  skola  teknisk  hög- 
skola (som  utbildar  för  alla  högre  yrkes- 
grenar); ibl.  även  om  lägre  tekniska  skolor. 
P.  skola  kallas  ofta  'Polyte'knikum'.  Vanl. 
om  utländska  fhdn. 

Polyp'  (1.  på-);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Zool. 


Fastsittande  individ  hos  nässeldjuren  (för- 
sett med  munöppningar  omgivna  av  tentak- 
ler). Tvä  formtyper :  den  fastsittande  p-en 
och  den  frisimmande  medusan  eller  maneten. 
2)  Friare  o.  bildl.  Sedan  deras  sista  upp- 
lånade slantar  sugits  in  av  den  stora  p-en 
[spelbanken]  'Dan'.  II.  Ssgr;  ofta  bildl. 
Ex.:  Som  trevande,  blint,  p-aktigt  sträckte 
ut  sina  tentakler  mot  livets  rikare  möjlig- 
heter. Klängväxterna  arbeta  på  att  trassla 
tn  alltsammans  i  sina  p-armar  Prins  Wil- 
helm. Den  p-artat  utgrenade  och  hoptrass- 
lade modärna  statsverksamheten.  En  stor, 
blåsvart  molnfigur  sträckte  underliga,  ji-lika 
armar  över  centrum  av  himlavalvet  B.  Gri- 
penberg.    Syn.  I.  2)  ibl.  'bläckfisk'. 

Polyp^  (1.  på-);  -en, -er; -operation.  Ibl. 
hopfört  med  föreg.  Läk.  Opereras  för  en 
j).  i  näsan.  En  borttagen  p».  kan  tyvärr 
recidivera.     Syn.  (skaftad)  svulst. 

Polär  se  under  poP. 

Pomäd|a  (slutet  o;  akut  1.  grav);  -an, 
-or;  -burk(setikett);  -adoftande;  -aglänsande. 
Hår-  1.  skäggsalva.  Pajypor  i  fina  helgdags- 
kläder och  håret  styvt  av  pa  Ellen  Lund- 
berg-Nyblom. Enburkp)-a.  Tappa  p-bur ken. 
Sina  välkammade  paglänsande  polisonger 
Öv.  fr.  L.  Tolstoy.  —  Pomaderja,  -ade, 
-as;  -ing.  Med  håret  p-at  och  struket  över 
ena  örat  V.  Vallgren. 

Pomera'ns  (slutet  o);  -en,  -er.  Frukt  o. 
träd  (Citrus  aurantium  var.  amara);  smtl. 
ibl.  även  =  p-brännvin.  Jfr  orange.  I.  En- 
kelt. Pen  är  rundare  än  citronen  och  skiljer 
sig  från  apelsinen  bl.  a.  genom  sin  bittra 
smak  och  sitt  tjocka  skal.  » Till  sista  drop- 
pen krama  p)-enh  /  hans  valspråk  är  O.  P. 
Ölurzen-Becker.  —  Odlade  per  hållas  i 
allmänhet  låga  genom  beskärning.  —  Supen 
fanns  i  tvenne  kristallkaraffer  med  silver- 
halsar, p.  och  renat  V.  Vallgren.  II.  Ssgr. 
Ex.:  P-blommorna  ha  stark,  men  angenäm 
lukt,  kronbladen  äro  vita  och  köttiga.  Pblom- 
vatten  (ett  'aromatiskt  vatten')  skall  vara 
destillerat  av  färska  blommor  samt  avfallna 
omogna  frukter.  P-brännvin  b.  behandlat 
med  p-skal.  P-essens.  P-färg(ad)  o.  Pgul 
brandgul,  orangegul  (färg).  P-knopp  särsk. 
om  p-ens  omogna  o.  ännu  blott  ärt- 1.  körs- 
bärsstora  frukter.  Pröd  brandgul.  P-skal 
ingå  i  många  läkemedel  som  smakförbätt- 
rande och  'magstärkande  beståndsdel  samt 
brukas  även  som  krydda.     P-träd. 

Po'mmersk  (slutet  o,  akut);  -t.  P-a  kriget 
Sverges  deltaeande  bland  Preussens  fiender 
i  sjuåriga  kriget  (1757—62).  P-a  gåsen  en 
känd  gåsras.  —  Pomrare  se  d.  o. 

Pomolög  (tre  å-ljud);  -en,  -er;  -I  (-(e)n, 
-er  =  böcker  i  p-i);  -isk  (-t).  Fruktkännare; 
(p-i:)  läran  om  fruktsorterna  (särsk.  äpplen 
o.  päron)  1.  fruktträdsodling.  I  Sverge  har 
p-ien  förtjänstfullt  bearbetats  av  O.  Eneroth. 
'Sveriges  piska  förening' ,  bildad  i  Stock- 


1 


225 


Pomolog — Poop 


226 


holm  1900  med  ändamål  att  befrämja  frulit- 
odling  och  piska  studier  inom  landet,  utger 
sedan  1901  en  årsskrift.  F-iska  föreningens 
sortlista  över  äpplesorter  1931. 

Pomp  (på-);  [-en].  Installerades  med  all 
övlig  p.  i  sitt  nya  ämbete  ~.  Med  militäriskp. 
Kyrklig  p.  Ofta  i  förbindelse  med 'ståt'.  Det 
är  sant,  att  han  älskade  p>.  och  ståt,  men  ~. 
Med,  nnder  stor  p.  och  ståt.  P-en  och  ståten 
i  hans  offentliga  liv  Karin  Hirn,  öv.  Syn. 
pompa,  (yttre)  ståt,  ståtliga  ceremonier, 
(tung  1.  gedigen)  prakt,  glans(fullhet),  prunk, 
festivitas.  —  Pomp|a  (mest  grav);  -an.  Mer 
skr.  än  föreg.  Den  tunga  karolinska  p-an. 
Under  stor  ståt  och  ]>a  1.  Lo-Johansson. 
Med  p-a,  men  utan  stelhet.  Syn.  se  föreg.  — 
Pompös,  -t,  -are.  De7i  katolska  kyrkans 
hela  p-a  prakt  Annie  Wall.  Salongens  pi-a 
barockkaraktär.  P.  rikedom.  Den  pt-a  1600- 
talsfranskan  i  dessa  liktal.  Ett  något  p-t 
uppträdande.  Framträda  medpa  låter.  Hop- 
smida ett  slags  novell  och  döpa  den  med  det 
p-a  namnet  Återupprättelse.  [Henriadens] 
p-a  retorik  Hj.  Alving.  Syn.  som  fram- 
träder med  pompa  1.  med  pomp  o.  ståt, 
ståtlig,  praktfull,  'pampig',  'mäktig',  stor- 
vulen, storartad,  festlig,  prunkande,  (ibl.:) 
prålande,  högtravande,  svassande,  uppblåst. 

Pompejansk  (på-);  -t.  P.  stil  en  dekora- 
tionsstil med  målad  skenarkitektur  ofta 
inramande  fresker  (nämnd  efter  förnämsta 
fyndplatsen,  det  uppgrävda  Pompeji).  P-t 
väqqmåleri. 

Pompo'ng  (pang-  1.  påmpång);  -en,  -er; 
-prydd.  1)  Klotrund  tofs  1.  boll  (av  upp- 
klippt silke  1.  garn)  som  dräktprydnad. 
Upptill  på  den  virkade  gossmössan  sättes 
en  prydlig  p.  En  liten  yllepompong  eller 
tofs  av  det  slag,  som  användes  till  prydnad 
på  en  pierrots  skor.  2)  Plymfäste  på  uni- 
formsmössa  (numer   ej   nyttjad  i  Sverge). 

Pompös  se  under  pomp. 

Pomrar|e  (slutet  o);  -(e)n,  -e.  Innevånare 
i  Pommern.  Jfr  pommersk.  P-en  Kose- 
garten. 

Po'mril  (på-;  1.  ofta  -i'l  1.  -Il);  -en.  Ett 
slags  äppelöl. 

__  Po'ncho  (påntjå ;  akut);  -n,  -s;  -artad. 
Armlös  sydamerikansk  mantel.  Den  syd- 
amerikanska p-n  är  ett  vanligt  tygstycke  med 
hål  i  mitten;  huvudet  trades  genom  hålet, 
så  att  p-n  faller  ned  över  kroppen.  Färg- 
granna p-s. 

Po'ndus  (på-,  kort  u;  akut);  [-en].  [North- 
<^iifff]  talade  vidlyftigt  och  med  mycken  p.,  ~ 
T.  Segerstedt.  Gör  han  detta,  försvinner 
något  av  den  p.  han  gent  emot  infödingarna 
bör  äga  ~  Prins  Wilhelm.  Med  p.  fram- 
häva, att  ~.  Syn.  (auktoritativ)  värdighet, 
imponerande  kraft  1.  uppträdande,  (ibl.:) 
eftertryck,   'tyngd',  myndighet,  auktoritet. 

Poner|a  (slutet  o);  -ade,  -as;  [-ing].  An- 
ta(ga),   tänka   sig,    förutsätta.     P-a,   att  så 

V.  8  —  Nusvensk  ordbok. 


vore  ~/  Ja,  men  p)-a  (nu),  att  ni  blir  kära 
i  varandra,  hur  går  det  då?  Detta  är  vad 
som  ä  p-at;  kan  du  nu  dra  slutsatsen? 

Po'nny  (på-;  akut);  -n,  -er  (akut),  (förr 
ofta  eng.  plur.:  ponnies).  Liten  häst  (av  ölän- 
ningstyp).  I.  Enkelt.  Per  från  Java  och 
Sumatra,  från  Gotland  och  Öland,  frän 
Shetlandsöarna  och  från  Eorsika  Emil  Ce- 
dercreutz.  De  små  mongoliska  p-erna  Arv. 
Uggla,  öv.  Ridponny.  Polop-er.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Och  då  åkte  vi  i  särskilda  små  p-eki- 
page.  P-gigg.  Gotlandsrussen,  en  pras. 
Gotlands  p-stuteri  1922.  Lät  min  lilla 
p-vagn  köra  fram  ~  B.  Mörner. 

Pontifikät  (på-);  -et,  [=].  1)  Utan  plur. 
Påve  värdighet,  påvedöme.  2)  Med  plur. 
Påvetid,  påveregering.    Under  Pius  X.s  p. 

Pontön  (på-);  -en,  -ei'.  I.  Enkelt.  1) 
a)  Flatbottnad  båt  1.  pråm  som  flytande 
stöd  för  (krigs)bro  1.  avsedd  att  uppbära 
båtkran  1.  annat  hissverk.  Bro,  byggd  pä 
p-er.  Trä-,  järn-,  stål-;  kr igsbrop-er.  h)  Armén 
har  hittills  överskeppningsp-er  av  plåt;  nu 
är  o  fyra  spantlösa  överskeppningsp-er  av 
trä  2)å  väg  till  Fortifikationen  i  Stockholm 
sept.  1933.  c)  Lyft-  o.  sänkp-er  1.  bärg- 
ningsp-er  för  bärgning  av  sjunkna  fartyg 
o.  d.  2)  Landningsställ  för  sjöflygplan.  Det 
rytmiska  trummandet  från  ytvågorna,  när 
p-erna  började  lyfta  och  flyta  fram  över 
topparna  Har.  Victorin.  II.  Ssgr.  Ex.:  över 
vilken  en  p-bro  utgör  förbindelseleden  Estrid 
Linder.  Pbrygga.  Armén  prövar  spantlösa 
båten  somp-båtld3S .  Pdel.  Ingenjör  trupper 
överfärja  en  stridsvagn  på  p-koppel  1928. 
Tung  p-materiel.  P-siöd.  —  Pontonjär  (1. 
-tån-);  -(e)n,  -er.  Även  'pontoniär'.  Krigs. 
Brobyggare,  broslagningssoldat,  ingenjörs- 
soldat. Per  funnos  i  Sverge  som  särskild 
truppavdelning  1867 — 92,  men  ingå  nu  i 
ingenjörtrupperna. 

Pool  (pol);  -en,  -er  (akut).  Stavas  ibl. 
även  'pol.  Lösare  organiserad  samman- 
slutning (Jär  deltagarna  blott  komma  över- 
ens om  gemensamt  uppträdande  (särsk.  för 
att  begränsa  inbördes  konkurrens);  ibl. 
fattat  =  trust.  1)  Enkelt.  (Kreaturs)pens 
tjänstemän  voro  ansvariga  för  djuren  och 
deras  försäljning,  sd  fort  vi  lämnat  djur 
och  jMpper  i  deras  händer  'K.  Gunnarson' 
(Kanada).  Nordisk  p.  för  luftfartsförsäk- 
ring: ett  50-tal  skandinaviska  försäkrings- 
bolag sammansluta  sig  aug.  1919.  Atneri- 
kansk  p.för  stabilisering  av  rågummiprisen 
1926.  Den  svenska  vetepens  organisation  ~ 
linjerna  klara  för  veteförsäljningsförenin- 
garnas  organisation  1926.  2)  Ssgr.  Ex.: 
P-bildning  även  konkr.  P-deltagare.  Ordna 
ett  p-kontor  för  varje  land  1919.  Chefen 
för  centralp-kontoret.  P-styrelsen  för  luft- 
trafikförsäkring. 

Poop  (pop);  -en,  -er  (akut).  Ibl.  även 
stavat 'pop.'  Sjöv.  Jfr  hytta*.  Överbyggnad 


227 


Poop — Porfyr 


228 


akterut  på  vissa  fartyg  (k  back).  Det  svarta 
skeppet  med  den  besynnerliga  högap-en  längst 
akterut:  den  flygande  holländarn. 

Pop  (påp);  -en,  -er  (akut).  Grekisk-katolsk 
präst.  I  ryskan  är  ordet  j)-  sedan  hörjan  av 
1800-talet  ersatt  av  ett  annat  ord  för  präst; 
'p.'  bibehålles  blott  i  böndernas  språk,  i  ord- 
språk o.  d.  och  har  numer  en  något  föraktlig 
valör.  Pen,  en  grovlemmad,  smutsig  karl, 
vilken  uppenbarligen  hade  stärkt  sig  mycket, 
indian  han  utförde  det  heliga  verket  [att 
döpa  nyomvändaj  Öv.  fr.  K.  E.  Franzos. 
överp-en.  —  Då  han  gått,  började  ji-en  och 
p-frun  ett  livligt  samspråk  om  honom  S. 
Agrell,  öv. 

Poplln  (på-);  -en  1.  -et,  -er.  Ripsartat 
siden;  glansigt  hel-  1.  halvylletyg.  Herr- 
skjorta av  genomvävd  p.  i  diskret  randiga 
mönster  P.  U.  Bergström.  Blus  av  vit  p. 
ib.     Flickklänningar   av  prima  yllepoplin. 

Po'pp|el  (på-;  akut);  -eln,  -lar  (grav). 
Populus  (i  dagligt  tal  skiljes  dock  aspen, 
P.  tremula,  från  p-larna).  I.  Enkelt.  De 
höga,  aristokratiska  (pyramid) p-larna,  sotyi 
ännu  delvis  kvarstå  invid  Styrbiskop  på 
Uppsala  slottsbacke.  Balsam-,  silver-,  svart- 
p-el.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-elallé.  P-eldunge.  Vid 
en  p-elkantad  väg.  Mellan  p-elkransade 
stränder.  P-ellund.  Belgien  med  kolgruvor, 
p-elrader  och  kanaler  Emil  Cedercreutz. 
Härnösand  med  dessbalsamdof  tände p-elträn. 
—  P-ros  Lavatera  (särsk.  thuringiaca,  med 
vanl.  ljusröda  blommor). 

Popularisätjor  (1.  på-,  -årr;  grav);  -orn, 
-örer  (akut).  Jfr  följ.  Som  p-or  av  den  f om- 
grekiska  religionen  ~  [är  han]  en  smula 
tungförstådd  Erik  Hedén.  —  Populari- 
ser|a,  -ade,  -as;  [-are];  -ing  (med  plur.). 
När  du  skall  ])-a  (en  sak),  sä  sök  att  und- 
vika främmande  ord  och  facktermer  och 
begagna  inga  invecklade  meningar!  Esaias 
Tegnér  d.  y.  är  känd  som  en  lycklig  p-are 
av  språkvetenskapliga  ämnen  I.  A.  Heikel. 
Syn.  framställa  i  lättfattlig  form,  göra  all- 
mänfattlig  1.  lättillgänglig,  klarlägga  för 
hopen  1.  massan  1.  även  för  de  obildade 
1.  de  som  ej  äro  inne  i  saken.  —  Popula- 
ritet, -en.  Jaga  1.  jäkta  efter,  vinna  p. 
Pen  är  äran  växlad  i  småmynt.  Han  har, 
åtnjuter  en  viss  p.  bland  sina  arbetare.  En 
p.,  som  många  kxmde  avundas  honom.  — 
Vilket  ~  var  orsaken  till  dalens  p.  blatid 
elefanterna  E.  v.  Otter.  —  P-sjagande  vecko- 
tidningar. Hans  servilism  uppåt  och  hans 
p-sjakt  nedåt.  En  uppviglare  och  ])-sjägare. 
P-sjäktande  nyhetsmakare.  Syn.  folkgunst, 
folkynnest,  'allmänynnest',  omtyckthet,  ibl. 
folkets  kärlek,  massans  gunst.  —  PopuläS, 
-en.  Mest  i  best.  sing.  Föraktligt.  Mobb, 
pack,  pöbel,  den  stora  1.  obildade  hopen. 
Beblanda  sip  med  p-en.    Skriva  för  pen. 

—  Populär,  -t,  -are.  I.  1)  En  i  staden 
mycket  p.  p)erson.    Göra  sig  p.  (bland  sina 


studiekamrater) .  östgötaträffen,  denp-a  sam- 
manslutningen  av  östgötar  i  Stockholm  ~. 
Att  ingen  utdelning  av  fredspriset  varit  så 
p.  i  Norge  som  [den  till  Söderblom]  Öv. 
fr.  Lyder  Brun.  Medeltidens pasie uppslags- 
verk. Kommer  att  uppträda  i  en  av  sina 
p-aste  roller.  En  av  våra  p-asie  folkvisor.  — 
P-konserter  även  till  II.  2)  Handels.  Stil- 
fulla ~  baddräkter  till  verkligt  p-a  priser 
Annons  1933.  II.  1)  Enkelt.  Framställa 
i  p.,  i  p-t  vetenskaplig  form.  Ett  tyskt  p-t 
verk  om  protestantismen.  Han  söker  vara 
sä  p.  som  möjligt  och  lyckas  också  rätt 
bra.  —  Biografen,  p-t  kallad  Skandiateatern, 
kommer  att  ~  1921.  2)  Ssgr.  Ex.:  Den 
p-filosofiske  skriftställaren  Plutarchus  J.  M. 
Sundén.  P-föreläs\a  (-are;  -ning).  Äldéns 
p-juridiska  arbeten.  P-vetenskap.  P-veten- 
skap)liga  feriekurser ,  föreläsningar,  små- 
skrifter. Syn.  I.  1)  uppburen,  (allmänt) 
omtyckt,  folkkär,  folklig,  (ibl.:)  eftersökt, 
allmänt  efterfrågad;  II.  allmänfattlig,  lätt- 
tillgänglig,  lättfattlig,  avsedd  för  den  stora 
allmänheten  1.  för  folk  utan  förutsättningar, 
enkel(t  framställd),  ibl.  begriplig;  folk-, 
folkets,  vars  mans,  allmänhetens. 

Por,  -en,  -er  (akut  1.  grav).  Mest  i  plur. 
1)  Hos  människor.  [Svetten]  sijyprade  ut 
ur  varenda  p.  på  överkroppen  C.  Larsson  i 
By.  Hålla  p-erna  rena.  Kallsvetten  tränger 
ur  alla  mina  per  Ernst  Lundquist.  Mot 
fet,  blank  hud  och  stora  ansiktsp-er  ~.  2)  Hos 
djur,  växter  o.  föremål.  Grimdstrykningen 
är  avsedd  att  fylla  träets  p-er.  P-erna  i 
pimsten,  tvättsvampar,  rörsoppar,  schiveizer- 
ost,  bröd,  papper.  Syn.  1)  (hud)körtelmyn- 
ning,  hudöppning,  svetthål;  2)  klyvöpp- 
ning; bål,  pipa,  rör.  —  Porfyllning.  Snick. 
Förr  i  tiden  kände  man  över  huvud  taget 
icke  till  någon  p.  Sv.  Snickeri-Tidn.  1928. 
De  hårda  och  skarpkantiga  kvartsmjölen  som 
p-smaterial  i  möbler,  -försedd.  Enkla  celler, 
skilda  från  varandra  genom  p-a  tvärväggar 
(hos  växter).  -lag|er.  P-ret  lösbart  från 
hatten  . . .  Boletus  Krok  &  Almquist.  -mask. 
Mörk,  delvis  gulvit  fettpropp  i  hudöpp- 
ning. Behandlar  par,  skäggvårtor,  borttager 
leverfläckar.  Trycka,  klämma  utp-ar.  Medel 
mot  oren  hy  och  p-bildning.  -system.  Sido- 
linje, ett  rörformigt  sinnesorgan,  som  löper 
i  huden  och  öppnar  sig  utåt  med  ett  p.  längs 
sidan  och  på  huvudet,  flnnes  vanligen  [hos 
benflskarna]  E.  Lönnberg.  —  Porig,  -t, 
-are;  -het.  De  som  önska  få  en  p.,  fläckig 
hy  behandlad  med  ~.  Kring  näsrotens  p-a 
hud  Elsa  Lindberg.  —  Porositét,  -en. 
Poröshet,  ibl.  luckerhet.  Papper  med  stor  j). 
Jordskorp)ans  stora  p.  P-en  växer  med  vatten- 
halten och  ~  Sv.  Arrhenius.  —  Porös  se 
d.  o. 

Porfyr  (på-,  skönl.  o.  i  ssgr  ibl.  även 
på'r-);  -en,  -er  (artplur.).  I  vid  mening  = 
eruptiv  bergart  med  finkornig  till  tät  grund- 


229 


Porfyr — Port 


230 


massa  i  vkn  större  kristaller  1.  mineral- 
korn (t.  e.  fältspat  1.  kvarts)  äro  inströdda. 

I.  Enkelt.  En  del  p-er  ägna  sig  på  grund 
av  hårdhet,  vacker  färg,  lätthet  att  polera 
samt  frihet  frän  ogynnsam  sprickbildning  till 
prydnadsföremål.  Urna,  sarkofag,  kolonn 
av  p.  P.  brytes  hos  oss  särskilt  i  Älvdalen 
i  Dalarna;  Alvdalsp-en  är  brun  med  rödvita 
kristaller.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-artad.  Pberg. 
P-brott.  P-liknande,  ytterst  finkorniga  gnej- 
ser E.  Teiling.  P-sarkofag .  Pskiva.  P-urna. 
P-vas.    Älvdalens  p-verk. 

Pörl  (på-);  -et.  Mest  skönl.  Vid  vattnets 
svala  p.  och  sus  S.  Siwertz.  En  källas  p. 
V.  v.  Heidenstam.  P-et  vid  bogen  har  tyst- 
nat Artur  Hammarström.  Lyssnar  'v  på 
p-et  från  de  djupa  dikena  Rik.  Lindström. 
Källans  silverport  H.  Dhejne.  Vatten-,  våg-, 
kall-,  dikesp-et.  —  Porl|a,  -ade;  p-a  fram  ru, 
upp  m.  Ofta  skönl.  Bäcken,  som  p-ade  och 
småpratade  nere  i  dalen.  En  frisk,  p-ande 
källa.  Där  svavelkällor  p-a  ur  marken.  Vatt- 
net började  p-a  i  kitteln.  —  Ibl.  även  bildl.: 
Lövsångaren,  vars  strofer  p-a  i  små  glitt- 
rande Ä;asÄ:ader  Le  vi  Rickson.  I  deras  stän- 
digt p-ande  prat  Fr.  G.  Bengtsson.  Syn. 
pollra,  sorla,  rinna  fram  under  porl  (med 
virvlar  o.  bubblor);  sakta  koka  1.  bubbla, 
sjuda. 

Pornografi  (på-);  -(e)n,  [-er].  Otuktig 
framställning,  osedlig  1.  smutslitteratur. 
Boken  måste  stämjilas  som  ren(a)  p(-n). 
Förgiftar  ungdomen  med  sina  p-er.  —  Por- 
nografisk, -t.  Brottsligt  1.  förledande  osed- 
lig, ockrande  på  liderligheten,  liderlig,  osed- 
lig, 'smutsig',  smuts-.  P-a  alster,  vykort, 
författare. 

Porositet  se  under  por. 

Pors  (på-);  -en.  Bot.  o.  skönl.  I.  Enkelt. 
l)Huvudbet.  Myrica  gale.  a)  Enkelt.  P-en, 
en  starkt  doftande  hiske  med  små,  vigglikt 
lansettlika,  ovan  mörkgröna  blad  och  en- 
könade,  nakna  blommor  i  häng  en,  framkom- 
mande på  bar  kvist.  En  liten  svart  gol, 
kransad  av  p.  och  skvattram..  Och  från 
myren  doftade  det  av  p».  Karin  Juel.  De 
plockade  pens  små  kottar  och  lekte  med  dem 
som  kor  Ernst  Ijundquist,  öv.  Förr  nytt- 
jades p.  i  stället  för  humle  vid  ölbrygd;  den 
gjorde  ölet  starkt  rusande.  2)  Icke-fackl.  om 
getpors  (dvs.  skvattram,  Ledum  palustre). 

II.  Ssgr  kunna  avse  både  Myrica  o.  Ledum. 
Ex.:  P-buske.  P-doften  från  mon.  Våra 
viktigaste  riskärr  (p-kärren)  Erik  Almquist. 
P-myr.  Pris.   Gungfly  med p-tuvor.  P-öl  k\d. 

Porslin  (på-);  -et, -er  (artplur.).  Lergods 
av  hårdbränd  halvgenomskinlig  massa  (jfr 
även  keramik  o.  fajans).  Både  om  'ämne' 
o.  tillverkningar  (föremål  av  p.).  Konsten 
att  tillverka  p.  var  känd  i  Kina  långt  innan 
den  upptäcktes  i  Europa;  numer  har  det 
emellertid  fastställts,  säger  F.  R.  Martin, 
att  p.  med  kaolin  uteorperimenterats  och  ut- 


förts i  Egy])ten  redan  ettusen  dr  tidigare 
än  i  Kina.  Framställningen  av  p.  Äkta, 
kinesiskt,  ostindiskt,  saxiskt  p).  Fältspat- 
äktap.  Meissen-,  Sevres-,  Wedgetvood-,  Delft-, 
Mariebergs-,  Rörstrands-,  Gustavsberg  spors- 
lin. Utskottsporslin.  Oglaserat  p.  (biskvi). 
Figurgrupper  av  p.  —  Har  du  packat  glas 
och  p.f  Dessa  underbara  p-er  frän  Kang 
Hsi's  och  Ch'ien-Lungs  regeringstid  ~  Erik 
Nyström.  —  Lavoar-,  sanitetsporslin. 

—  Porslinsaktig.  Krokodilerna  lägga 
vita  ägg  med  p-a  skal.  -ansikte.  Till- 
lade  japanen  med  ett  stilla  leende  i  det 
orörliga  p)-t  Birgit  Sparre.  -arbet|are;  -e. 
-art|ad.  Snäcka  med  tjockt,  pat  skal. 
-blank.  En  liten  trind  och  ceremoniell  herre, 
p.  i  hjässan  Bo  Bergman,  -blek.  Hennes 
b-a  hy  ~.  -blomm|a.  Hoya  carnosa.  P-an 
odlas  hos  oss  i  boningsrum  och  växthus; 
namnet  har  den  efter  den  porslinsglänsande, 
vanligen  rödlätta,  blomkronan.  Syn.  vax- 
blomma.  -blå.  Hans  p-a,  utstående  ögon. 
-bod.  -bord.  -bricka,  -bruk  oftare  pors 
linsfabrik',  -burk.  -degel,  -diskerska 
(för  restaurang),  -djur.  -dockja.  Hon  har 
glänsande  svart  pagehår  och  är  målad  som 
en  p-a  Öv.  fr.  Majken  Borring.  Barnungar, 
som  liknade  näjma  por.  -fabrik;  -ant; 
-ation.  Rörstrands  (fajans-  och)  porslins- 
fabrik, som  fick  sina  första  jyrivilegier  år 
1729.  -fat.  Genombrutna  p.  -figur.  Hon 
såg  ut  som  den  allra  näpnaste  lilla  p.  Små 
sirliga  p-grupper  i  rokoko,  -fyllning  (i 
tänder),  -glatt,  -glänsande,  -grupp, 
-handel  abstr.  o.  konkr.  -herd|e;  -inna. 
Musselskalsramar,  p-innor  och  gökklockor. 
-hund.  P-arna  p)å  byrån  i  jungfrukam- 
marn, -industri.  Fältspatens  användning 
inom  p)-en.  -kanna.  Teet  bör  helst  serve- 
ras i  p.  -knapp.  -kopp.  -kupa.  -kärl. 
-lag|erska;  -ning.  -lera.  Kaolin.  Porslinets 
huvudsakliga  beståndsdelar  utgöras  av  p.  och 
fältsj)at.  -lik;  -nande.  Med  tjocka  p-a  blom- 
kronor. P-nande  snäckor,  -massa.  Flytande 
p.  för  lagning  av  porslin  o.  d.  -museum. 
Franska  statens  p.  i  Sevres  nära  Paris. 
-mynt.  P.  började  1920  användas  i  Italien. 
-mål|are;  -eri;  -ning  (abstr.  o.  konkr.). 
Ifråga  om  målning  på  porslin  o.  fajans 
(med  hjälp  av  metalloxider).  Vid  p-ning 
skiljer  man  mellan  målning  under  glasyren 
(vanl.  i  blått)  och  dekorering  ovanp)å  gla- 
syren med  emaljfärger  1931.  Handbok  i 
2>eri.  -märke. -packjare; -ning.  Vanp-are. 
-pjäs.  -servis.  P.  av  Edvard  Hald,  Rör- 
strand 192S.  -skål.  -skör.  -snäckja.  P-orna 
(Cyjiroeidce)  ha  ovalt  skal  med  inrullade 
kanter  och  äro  överdragna  med  ett  lager  av 
glänsande  emalj,  -spröd,  -statyett,  -tall- 
rik, -tillbringare.  -tillverkning,  -vara. 
Mest  i  pjur.  -vas.  -vit;  -het.  -ägg.  Som 
boägg   hade   vi   alltid  p.,  ej  målade  träägg. 

Port  (mer  säll.  po'-);  -en,  -ar.    I.  Egentl, 


231 


Port— Portal 


232 


Gå  in  genom  stora  pen,  huvudp-en,  en  bak- 
port. Varje  p.  har  tre  öppningar,  och  en 
stor  och  hög  paviljong  höjer  sig  där  över 
muren  A.  Lagrelii  Kinaresa.  —  Fienden 
står  utanför  parna.  Då  p-arna  slogos  upp 
för  le  Salon  de  Paris  G.  Pauli.  Öppna 
p-arna  (på  vid  gavel)  för  ngn.  Låten  U2:>p 
p-arna,  så  att  rättfärdigt  folk  får  draga 
därin  Bibeln.  Pen  står  och  slår,  vill  du 
gå  ut  å  stänga  den!  Slå  igen  pen  mitt  för 
näsan  på  ngn.  Köra  ngn  på  p)en  ofta  bildl. 
Bulta  på  pen.  Spränga  (stads) p-arna.  — 
Bilen,  som  hade  svårt  att  ta  sig  genom  den 
trånga  (gårds)p-en.  Stå  och  prata  i  pen.  — 
Ingångs-,  inkörs-,  sido-,  ytter-,  slotts-,  kyrk-; 
dock-,  sluss-;  ek-,  järn-;  halvport.  II.  Friare 

0.  bildl.  1)  Här  är  himmelens  p.  Bibeln. 
Vid  paradisets  p.  Köra  armodet  på  2}-en. 
Då  universiteten  slogo  upp  sina  par  för 
kvinnan.  Där  hans  lysande  börd  öppnar 
alla  p-ar  för  honom  M.  Lamm.  Livet  öppnar 
sina  p-ar  för  oss.  Den  skumma  p.  vi  mänskor 
kalla  döden.  Dödens  p-ar  Bibeln.  För  oss  som 
stå  vid  frågornas  p.  dödens;  inför  en  oviss 
framtid.  2)  Bibet.  a)  Bergport.  Lapporten 
vid  Abisko.  —  På  Indiska  havets  vattenväg  / 
vid  Bab-el-Mandebs  p.  H.  Martinson.  Järn- 
p-en  är  namn  på  flera  pass,  t.  e.  Järnp-en 
vid  Donau  (nära  Orsova  i  Rumänien),  b)  En 
strid,  djup  glaciärälv  rann  fram  ur  en  p. 
i  gletschern  och  ■»  E.  H.  Kranck.  c)  Kanon-, 
last-,  fallreps-,  bogport,  d)  Idrotts.  Målport. 
e)  Ottomayiska  pen  1.  Höga  pen  turkiska 
regeringen.  Syn.  I.  (port)öppning,  port- 
gång, (ibl.:)  portik,  portal,  portvalv,  port- 
byggnad, ingång;  (kraftig)  dörr;  II.  (ibl.:) 
lucka,  mynning,  pass,  'grind'. 

—  Portbyggn|ad;  -ing.  -förbjud|a. 
1)  Krigs.  Ge  portförbud  dvs.  förbud  att 
lämna  kasärn.   2)  Friare  o.  bildl.  Instänga 

1.  ock  stänga  sina  dörrar  för,  spärra  till- 
gången till,  'förvisa'.  Unga  kineser,  p-na 
i  Staterna.  Politik  i  historisk  form  får  själv- 
fallet förekomma  i  tidskriftens  spalter,  lik- 
som religionshistoria  icke  heller  är  p-en.  I 
Yelloivstone  är  all  konvenans  och  stelhet  p-en 
Vivi  Laurent.  I  en  stad,  där  blotta  namnet 
Spanien  var  p-et  Öv.  fr.  Nellie  Melba.  -för- 
bud. Jfr  föreg.  1)  Krigs.  2)  Genom  p.  eller 
hög  invandringsskatt  ~.  —  Han  har  p.  där 
numera  och  får  sålunda  icke  träffa  sin 
käresfa.  -före.  Jfr  'sämsta  föret  i  port- 
gången'. En  republik  t  ^'•f  Rubrik  om  Spa- 
nien 1931.  -gång,  -en,  -ar.  1)  I  p-en  till 
Vetenskapsakademien  träffade  jag  ~.  Stå 
och  hänga  i  p-en.  —  /  jy-sdunklet  trängas 
gatans  skarn  Ragn,  Ekelund.  2)  Bildl.  Där- 
med körde  mina  studier  fast  redan  i  pen 
J.  Hemmer.  —  Vi  böra  fortsätta  med  kår- 
aftnarna trots  det  dåliga  p-sföret,  säger  kår- 
ordföranden. 

-halvla.  Vänstra  p-an.  Övre  p-an.  -in- 
fattning. Gamla  par. -ins^n^.  En  anslags- 


tavla med  gul  affisch  vid  p-en.  -kammare, 
-klapp,  -en,  -ar;  -sform(er).  Metallklump  1. 
metallring  1.  d.  att  klappa  på  porten  med 
för  att  komma  in.  Numer  åld.  Slog  några 
hastiga  slag  med  den  tunga  p-en.  Då  jag 
lät  ])-en  dundra  mot  den  stängda  porten. 
-klocka.  -lid|er.  (Port)sk]ul,  portgång  (be- 
gagnad som  (vagn8)lider).  P-ret,  daterat 
1752,  är  förenat  med  färdstall  och  har 
vackert  skurna  p-erstolpar.  Sämsta  föret 
(är)  i  pr  et  första  steget  är  svårast,  -lik; 
-nande.  -lås.  -låsning.  Även  -läs-.  Kom 
bara  hem  före  p-enl  Märk  bildl.  uttr.  som: 
De  va  just  i  p-en,  del  (i  sista  minuten,  i 
grevens  tid)  A.  Grape,  smtl.  1921.  -nyckel. 
Ha  egen  p.  Jag  har  tappat  p-n.  Glömma 
p-n.  -stolpe,  -stugja.  I  dessa  små  por 
bor  husfolket,  medan  S.  Lagerlöf.  -Stång. 
S.  som  håller  porten  igen.  Gjorde  akrobat- 
konster '^^  på  pen  A.  Nordberg,  -stängning. 
Efter  p(-sdags).  -torn.  över  taket  j)å  museet 
höjer  sig  det  gamla  p-et.  P-shuset  vid  Borgeby. 

-vakt.  I.  Enkelt.  Även  om  kvinna.  Tala 
vid  pen  och  hör,  om  han  har  en  extra  nyckel  I 
Husets  p.  Finns  det  p.  i  huset?  F.  d.  p-en 
vid  Stora  sällskapet  änkefru  Anna  Sofia 
Uppström.  P-erna  i  Stockholm  vilja  heta 
'tillsyningsmän ,  vilket  anses  kunna  inne- 
fatta såväl  per  som  maskinister,  värmeled- 
ningsskötare och  gårdskarlar  1932.  P-en 
lämnar  upplysningar  (i  hyresannons).  P.  i 
kloster,  på  hotell.  II.  Ssgr  ha  i  regel  port- 
vakts-, ngn  gång  därjämte  portvakt-  (t.  e. 
p-(s)8tuga).  Ex.:  Husets  p-sfru.  P-shuset  vid 
ingången  till  sjukhusparken.  Ett  litet  krypin 
till  p-sloge.  Dagligen  avlevererade  brevbä- 
rarna ett  trettiotal  brev  i  j)-sluckan  [hos  N. 
Söderblom]  F.  Palmgren.  En  liten  p-slägen- 
het.  P-splats  önskas  av  medelålders  frun- 
timmer Annons  1912.  Då  hon  passerade 
förbi  p-srummet.  Akademiska  sjukhusets 
p-(s)stuga.  P-stjänsten  vid  Uppsala  Ålder- 
doms- och  Sj tikhem  1922.  En  ännu  påtag- 
ligare p-stjänst  göra  ~  G.  Adlerz  (om  my- 
ror). Genom  en  liten  glasruta  följde  ett 
misstroget  och  osynligt  p-söga  hans  försvin- 
nande Olle  Hedberg.  III.  Avledningar. 
1)  Mer  'tillfälligt'.  Var  en  sträng  och  omut- 
lig p-are.  Parstugan  låg  bredvid  den  stora 
inkörsporten  H.  Bergegren.  2)  Min  p-erska 
städar  åt  mig  V.  Vallgren.  P-erskan  i  Apo- 
stoliska kyrkan.  Syn.  (ibl.:)  portvaktare, 
Cerberus,  dörrvakt(are).  -valv.  -Öppning. 
Vid  pen  till  sin  faders  gård  stod  ~. 

—  Portal,  -en  [1.  -n],  -er.  Port  med  om- 
fattning, prakt-  1.  huvudport  (ofta  med 
skulptural  utsmyckning).  Palatsets  ståtliga 
p.  Kyrkportal.  —  En  av  den  svenska  frihets- 
tidens förgrundsgestalter ,  en  p-figur  i  det 
fria  parlamentariska  styrelsesättets  lysande 
historia  R.  Schildt  (ironiskt  om  en  som 
fann  på  ett  nytt  sätt  att  ta  mutor).  Erasmus 
av    Rotterdam,  ~  en   av  p-gestaltertia   till 


233 


Portal— Porto 


234 


nyare  tiden  Fr.  Ström.  P-prydda  hus  F.  U. 
Wrangel.  —  Portier  (pårtje);  -en  1.  -n,  -er 
1.  (mer  efter  uttalet)  Portjé,  -(e)n,  -er.  — 
Hotelltjänsteman  som  mottager  resande, 
anvisar  dem  rum,  uträttar  uppdrag  osv., 
(hotell)'portchef'.  I.  Enkelt.  Nattportier  på 
Gillet.  Med  en  porfjés  människokännedom. 
Hinder slöshetsbevis  för  chefportier  A.  G.  R. 
Asph  att  i  Stockholm  överta  och  utge  i>For- 
tieren>  1932.  II.  Ssgr.  Ex.:  Höll  fast  i 
hans  p-band  ~.  Ett  telegram  på  p-diskenl 
Biljetter  lösas  i  p-logen  å  Gästis  1929.  Söka 
en  p-plats.  I  p-rummet.  I  p-skrubben  pä 
hotellet.     Syn.  (nära:)  portvakt.  — Portik 

0.  Portiär  se  d.  o. 

Portativ  (på-;  ibl.  även  på'r-  med  akut 

1.  grav);  -t.  Flyttbar,  bärbar,  lätt  att  föra 
med  sig  1.  bära ;  ibl.  i  fickformat.  P.  grammo- 
fon, radioapparat.  —  Portepé,  -(e)n,  -er. 
Sabelhandrem. 

Pörter  (på-;  akut);  -n;  -bryggeri;  -brytare 
(redskap);  -butelj;  -flaska;  -färg(ad);  -glas; 
-sort  m.  fl.  En  svartbrun  o.  besk  (engelsk) 
ölsort  med  storextrakthalt.  Dricka  p.  Carne- 
gies  p.  Korkskruv '^  försedd  med  p-brytare. 
Särskilt  starkt  inbryggda  p-sorter  kallas 
stout  Nord.  Fam.^ 

Portfölj  (på-);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  En 
p.  med  teckningar.  Där  hon  kom  gående 
med  musikp-en  under  armen.  P.  för  brev, 
kvitton,  värdehandlingar .  P.  till  grammo- 
fonskivor. Skriv-,  dokument-,  förvarings-, 
jurist- ,  notportfölj .  2)  Märk.  a)rackl.  Banks 
förråd  av  värdepapper.  Pen  av  utländska 
växlar  har  ökats  med  7. 51  mill.  H.  Leander. 
Sedan  bankens  ställning  nu  klarlagts  och 
dess  låneportfölj  upprensats  C.  A.  Reuter- 
skiöld.  Växelportfölj,  b)  Statsråd,  minister 
utan  p.  konsultativt  statsråd,  minieter  utan 
departement.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-arbeten.  Etui- 
och  portföljfabrik.  P-fabrikör.  P-lås.  P-ma- 
kare.  P-makeri (arbeten) ,  P-varor.  Syn.  I. 
1)  väska  för  papper,  pappers-  1.  brev-  1. 
dokumentväska,  förvaringsfodral. 

Portier  se  under  port. 

Portik  (1.  på);  -en.  Genom  ytierporten 
inkommer  man  pä  en  gärd  med  per  på  tre 
sidor  ~  Ragnar  Östberg.  I  trädgård sji-en 
ib.  Ingångsp-er  [på  Stadion] .  —  Väldiga, 
pförsedda  byggnader  E.  Zilliacus.  öppna 
p-gårdar  R.  Östberg.  En  praktfull  p-om- 
given  gård  Nord.  Fam.'  Syn.  täckt  pelar- 
gång, kolonnprydd  förhall. 

Portion  (pårtsjon);  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  a)  Där  får  man  så  stora  ])-er, 
att  man  inte  kan  äta  upp  dem  ensam.  Lägga 
för  ngn  en  duktig  p.  oxstek.  Mat-,  skink-, 
ef terr ättsportion,  b)  Den  livsmedelsmängd 
pr  dag  som  enl.  särskild  utepisningsstat 
tillkommer  manskap.  C)  För  olika  tidpunk- 
ter av  dagen  avpassad  näringsmängd  som 
organismen  pä  grund  av  utfört  arbete  krä- 
ver.  2) Bildl.   Frö  i  per.  —  Ta  ngt  i  små 


p-er  i  små  doser,  lite  då  o.  lite  då.  Det 
ligger  mycket  arbete  och  en  stor  p.  forskar- 
möda bakom  ~  Henning  Söderhjelm.  Som 
trots  överdriften  dock  innehåller  en  p.  san- 
ning. En  godp.  otur,  tur,  tålamod.  Här  behövs 
en  viss  p.  knivighet.  II.  Ssgr.  Ex.:  Sälja 
regnbågsforell  som  p>-sjisk,  dvs.  lagom  för  en 
person,  ofmkring]  125  gr.  I.  Arwidsson.  Och 
p-smängden  är  avvägd  efter  resj)ektive  frö- 
sorters värde.  Kolorerade p-spåsar  [med frö]. 
P-sskopor  (att  portionera  ut  soppa  med). 
Kafé,  Rum  för  resande,  P-sspisning  Skylt, 
Sv  eg  1926.  Men  någon  ordnad  tillför  sel 
hade  ännu  ej  kommit  till  stånd  lika  litet 
som  en  ordnad  p-sstat  Har.  Hjalmarson. 
Normal-,  krigsp-sstat.  Både  karp  och  sutare 
bruka  nä  p-sstorlek  vid  fyra  till  fem  års 
ålder  salnstorlek.  Portions-  och  rationsta- 
gare  vid  truppförbandet.  Att  ingenting  ut- 
delas p-svis,  utan  man  tar  för  sig  sä  mycket 
man  vill  ha  och  orkar  C.  J.  L.  Almquist. 
Ta  det  p-svis  och  i  piller  (bildl.).  Syn.  viss 
1.  avmätt  del  1.  andel  1.  myckenhet  (av 
mat,  maträtt,  födoämnen),  lott,  dos(is),  ran- 
son; ibl.  ration;  ibl.  dagskost;  kvantitet.  — 
Portioner|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
Mest  i  ssgn  'p-a  ut'  ru.  (Ut)dela  (oj)  i  portioner. 
Portiär  (pårtjär);  1.,  närmare  efter  ut- 
talet, Portjår,  -en  1.  -n,  -er;  -hållare;  -stång. 
En   ttmg  p.  av  persikfärgad  plysch  Öv.  fr. 

0.  Wilde.  Vek  pen  åt  sidan  och  trädde  in. 
Per  äro  dragna  för  dörrarna  Hj.  Söder- 
berg. Sammetsp-ens  tunga  veck  ~.  Syn. 
(dörr)förhänge,  dörrdraperi. 

Po'rtlak  (på-;  akut);  -en,  -er  (akut);  -art; 
-stjälk.  Portulaca  (särsk.  oleracea).  P.,  en 
rikt  förgrenad,  enärig,  nedliggande  ört  med 
köttiga,  glatta,  spadlika  blad,  som  nyttjas 
som  spenat  eller  soZ/a^  G.  Malme.  Färsk  p. 
P.,  som  sedan  äldsta  tider  varit  i  odling, 
har  hos  oss  förr  varit  en  av  de  vanligaste 
köksväxterna;  efter  att  i  Sverge  en  lång  tid 
så  gott  som  alldeles  ha  varit  ur  bruk,  har 
p-en  nu  åter  fått  röster  för  sig. 

Portmonnä  (pårtmå-;  mest  -e);  -n  [1. 
-en],  -er.  I  SAOL**  även  'portmonné'.  Det 
vanliga  ordet  för  'börs'  1.  '(pfnning)pung'. 

1.  Enkelt.  Herrportmonnä  med  .9  rum  och 
2  biljettfickor.  Ja  har  inte  ett  öre  ip-n.  Den 
tyngsia  bördan  pä  resan  är  en  tom  p.  Hans 
magra  p.  En  (väl)fylld,  späckad  p.  Tar 
upp  p-n,  men  vänder  pä  slantarna,  innan 
han  ger  ut  dem.  Jag  har  inte  p-n  på  mig. 
Gå  ifrån  p-n.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-almanack(a)- 
Handväska  med  p-fickor.  P-makare.  Flick- 
väskor,  p-modell.  P-lås.  P-väska  med  ett 
stort  och  ett  litet  rum,  spegel,  skrivplån  och 
blyertspenna  1919. 

Po'rto  (pårto;  grav);  -t,  -n,  best.  plur. 
-na.  Avgift(er)  för  postbefordran  1.  över- 
huvud för  postförsändelse,  postporto;  tele- 
gramavgift. I.  Enkelt.  Går  brevet  för,  pä 
enkelt  p.?  Det  behövs  dubbelt  p.  för  det  här 


235 


Porto — Portugis 


236 


brevet.  Dra  dubbelt  i).  P-na  stiga.  Höja, 
sänka,  sätta  ned  pt  (för  vanliga  brev).  Pt 
blir  15  öre.  Tilläggsporto  för  luftpost  (luft- 
porto).  Post-,  brev-,  korsbands-,  postanvis- 
nings-, rek-,  utlands-,  retur-;  telegramporto. 
II.  Ssgr.  Ex.:  P-bespar\ande  (-ing).  Sedan 
Kungl.  Maj:t  i  mars  1885  till  biblioteket 
utsträckt  den  p-frihet,  som  universitetet  redan 
ägde  ~  O.  Walde.  P-höjning.  Hur  p-kostna- 
derna  kunna  nedbringas.  För  erhållande  av 
svar  är  det  lämpligt  att  bifoga  en  pkupong, 
som  säljes  i  alla  postkontor  och  motsvarar 
ett  enkelt  postporto  1920.  Såsom  masskors- 
band  (med  20  %  p-nedsättning)  kunna  be- 
handlas ~.  P-pliktig  värdeförsändelse.  Lägre 
p-satser.  P-skala.  Jag  vill  betala  dina  p-ut- 
läqg. 

Porträ'tt  (på-);  -et,  =  1.  -er.  1)  Egentl. 
Måla  ngns  p.,  ett  p.  av  ngn.  P.  i  olja,  i 
svartkrita.  Tecknade,  etsade,  koppar  stuckna, 
skulpterade  p.  P-et  (av  pojken)  är  slående 
likt.  Gamla  p(-er).  Målar  han  j).  också? 
P-et  verkar  en  smula  slickat  och  tämligen 
livlöst.  Goda  1700-tals  porträtt.  K.  K.  Mei- 
nander,  P.  i  Finland  före  18i0-talet.  Limié- 
p-en  p>å  Hammarby.  —  Låta  taga  ngns  p., 
ta  (ett)  p.  av  ngn  ofta  'fotografiporträtt'. 
Ska  vi  byta  p).?  Han  blir  sig  aldrig  lik  p)å 
p.  Ett  smickrat  p.  av  ~.  Efter  p>(-et)  att 
döma,  skulle  man  tro,  att  ~.  —  Genre-, 
historie-,  barn-,  societets-,  gala-,  roll-,  film-, 
grupp-,  släkt-,  familje-,  kunga-;  karikatyr-; 
djur-,  häst-;  olje-,  pastell-,  träsnitts-,  svart- 
krits-;  miniatyr-;  profilporträtt.  Gulnade 
albumsp-er.  2)  Bildl.  Med  några  ord  teck- 
nade han  ett  p.  av  den  avlidne,  särskilt 
dröjande  vid  ~.  Skisserade  p.  av  person- 
ligheter, som  händelserna  låtit  korsa  min 
stig  Emil  Cedercreutz.  Syn.  1)  avbildning 
(av  en  person  1.  ibl.  djur),  (porträtt)bild, 
konterfej;  ibl.  fotografi;  2)  skildring,  teck- 
ning, trogen  bild. 

—  Porträttarkiv.  Svenska  p-et,  sam- 
ling av  fotografiska  avbildningar  av  svenska 
porträtt  1500—1850,  påbörjades  1916  och 
förvaras  i  Nationalmuseum.  -art|ad.  Sina 
än  p-at  realistiska,  än  romantiskt  idealise- 
rade genrebilder,  -ask.  Gammaldags  p. 
-byst.  -ets|are;  -ning.  Zom  som  p-are. 
-fotograf;  -ering;  -i.  I  pin  avses  med 
retuschering  stundom  även  en  försköning. 
-frimärke.  Fr.  Arsenius,  P-n,  Sthlm  1930. 
-galleri.  Ett  förnämligt  p.,  huvudsakligen 
släktporträtt.  —  Monsieur  Bertillon  lovade 
se  efter  i  sitt  p.,  om  ~.  Svenskt  p.,  biogra- 
fiskt samlingsverk,  efter  Hasse  W.  Tullbergs 
plan  utgivet  1895— 1913.  -kamera,  -konst; 
-när.  Holbein,  grundläggaren  av  den  engelska 
pen.  —  Av  svenska  litteraturhistoriker  torde 
endast  Levertin  i  litterär  p.  kunna  jäm- 
ställas med  Böök  H.  Schiick  (enl.  Sv.  Dagbl. 
1919).  -kunskap.  Pen,  pä  vetenskapligt 
språk    kallad    ikonografien   Joh.    Wret- 


man.  -lik,  -t,  [-are];  -het.  1)  Egentl.  Lund- 
ströms byst,  dock  föga  p.,  finnes  rest  i  en 
av  stadens  parker  Aug.  Hallner.  Hans  kari- 
katyrer äro  tyvärr  icke  det  minsta  p-a. 
Porträttbyst  av  kung  Gustav  —  den  paste 
hittills,  enligt  kungens  egen  mening. —  Vårds- 
lösa pi-heten  (i  målningen).  Utan  anspråk 
på  p-het.  P-heten  slående  och  ~.  Hans  sil- 
huetter voro  i  allmänhet  förträffliga  såsom 
p-het  ~  G.  Pauli.  2)  Bildl.  Skildringen  är 
]).,  det  är  vännen  H.  upp  i  dagen.  En 
nyckelroman  med  p)-^  tecknade  småstadsfi- 
gurer. —  Med  historiens  Olaus  Petri  saknar 
bilden  naturligtvis  varje  ansats  till  p-het '^ 
M.  Lamm.  Syn.  'trogen',  'lik',  -medal- 
jong. -mål|are;  -arinna;  -eri;  -ning.  Maria 
Röhl,  ^hela  världens^  p-arinna  på  den  tiden 
Gurli  Linder.  Agna  sig  åt  p-eriet.  P-eriets 
historia,  -ram.  -samling.  Plansch-,  por- 
trätt- och  kartsamlingarna  O.  Walde.  -skiss. 
Egentl.  o.  bildl.  -Staty.  Som  utmärkte  p-er 
för  en  mansålder  sedan  Aug.  Brunius. 
-teckn|are;  -ing.  Även  bildl.  [Maria  Röhl] 
p-are  Nord.  Fam.^  Var  en  utmärkt  p-are 
med  ~.  P-ingar  av  kända  typer,  fångade  på 
gatan,  -utkast  jfr  porträttskiss,  -ägare. 
P.,  med  vilka  författaren  ännu  icke  nått 
förbindelse  ~  K.  K.  Meinander. 

—  Porträtter|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
-skonst).  Egentl.  o.  bildl.  Hon  är  p-ad  av 
Gust.  Lundberg  och  '^.  Låta  p-a  sig  av 
målare,  skulptör,  fotograf  o.  d.  Hans  kari- 
katyr är  ingen  p-ing,  likheten  är  blott  an- 
tydd. —  Hans  landsmän  ~  vägrade  att  känna 
igen  sig  i  hans  p-ing,  men  ~  Klara  Johan- 
son. —  Porträtti'st,  -en,  -er.  Mindre  vanl.  * 
än  följ.  Gigoux,  på  sin  tid  en  ganska  be-  * 
römd  2).  Marika  Stiernstedt.  —  Porträttor, 
-(e)n,  -er.  Porträttmålare,  porträttist,  artist 
som  målar  (1.  ritar,  etsar,  klipper,  modelle- 
rar osv.)  porträtt;  även  bildl.  Soyn  p.  i 
l)astell.  Döderhultarn  var  en  skicklig  p. 
'Hasse  Z.'  —  En  mästerlig  p.,  en  ypperlig 
bok  M.  Nylund  (om  E.  Liedgren,  Präster 
o.  poeter)  1933. 

Portschäs  (på);  -en,  -er  (akut); -bärare. 
Åld.     Bärstol. 

Portugis  (på-;  hårt  g);  -en,  -er;  -isk(-t; 
-a  —  kvinna  1.  språk).  1)  P-ernas  sjöhjältar. 
Coimbra,  p-ernas  äldsta  universitet  (från 
1290).  P-erna  äro  i  allmänhet  småvuxna 
med  tung  gång  och  anlag  för  förtidig  fetma. 
2)  Piska  Indien.  Piska  viner.  Den  piska 
löken  är  en  större  ras  av  rödlöken,  den 
är  gulaktig  till  färgen,  kan  bli  stor  som 
en  knuten  hand,  har  mild  och  söt  smak 
och  stekes  ofta  hel  kallas  även  'spansk 
lök'  1.  'steklök'.  Sydpisk  bondflicka.  Gali- 
siskan,  som  hänger  närmare  samman  med 
p-iskan  än  med  spanskan.  Piskan  kommer 
ifråga  om  utbredning  i  världen  i  tredje  rum- 
met (efter  engelskan  och  spanskan) .  I  Bra- 
silien  talas   brasilianskan,  som  är  en  sär- 


I 


237 


Portugis — Positiv^ 


238 


skild  form  av  p-iskan.  Det  p-isktalande 
Brasilien  K.  A.  Hagberg. 

Portvin  (på-;  grav);  -et,  [-er].  Ett  hetvin 
från  Portugal  (mörkare  o.  spritstarkare 
än  scberry).  1)  Fi?it  j).  av  goda  årgångar, 
som  lagrats  på  buteljer.  P-erna  lagras  i 
minst  tvä  är  och  kunna  åldras  utan  att 
degenerera.  Ta  opp  en  flaska  p.  till  efter- 
rätten I  2)  Ssgr.  Ex.:  F-sbutelj.  Psfabrik. 
Psglas.  Rödsprängda  p-skinder.  Älskade  ~ 
mera  god  mat  och  gott  vin,  än  han  fruk- 
tade smärtorna  av  en  p-stå  (podager)  Ed  v. 
Selander. 

Portor  (på-) ;  -(e)n ;  -er ;  -lock ;  -rem ;  -spade 
(botanikspade).  Blecklåda  att  samla  växter 
i  (vanl.  i  form  av  en  ngt  plattad  cylinder). 
Hänga  p-n  på  axeln  och  ge  sig  ut  i  mar- 
kerna. I  stället  för  p.  nyttjas  nu  ej  sällan 
vaxdukspåse.  Min  gamla  buckliga  bleck- 
portör.^ 

Porös  (po-);  -t,  -are.  Jfr  por.  P-a  kroppar. 
Tills  isen  blev  p.  som  en  svamp  och  ~.  Att 
kvarlämna  hålrum,  dvs.  göra  teglet  mycket 
p-t.  Vattenavdunstare  av  p-t  lergods.  P-t 
vävda  tyger.  Pa  trikåer.  Vattenplättar  äro 
mycket  p-are  och  mera  lättsmälta  än  sådana 
på  mjölk.  Öka  p-heten  i  brödet.  Syn.  hålig, 
pipig,  svampliknande  1.  -aktig,  (rikligt)  för- 
sedd med  porer,  porig;  lucker,  genom- 
släpplig. 

Pos|e  (pås);  -en,  -er  (akut  1.  grav);  -eäls- 
kande.  1)  Yrkesmodellerna  förstå  snart  att 
inta  en  p-e  som  passar  dem  och  är  lätt  för 
dem.  På  ett  plan  [i  ateljén]  står  Dora, 
klädd  som  Svea,  i  p-e  Tor  Hedberg.  — 
Danserskan  stannade  i  en  vacker  jJ-e  ~  Emil 
Cedercreutz.  Vi  älska  ädla  linjer  och pens 
glans  E.  Grotenfelt.  Andra  p-e.  2)  Skräcken 
för  det  Titeatraliskat  är  förklarlig,  så  ofta 
som  detta  ~  urartat  till  blott  tom  p-e  Pär 
Lagerkvist.  Han  lade  vikt  vid  skenet,  han 
älskade  pen  T.  Segerstedt.  Några  familje- 
porträtter i  stela  per  Jac.  Abrenberg. 
[Petrarcas]  vackra  ord  hava  nästan  alltid 
en  om  än  aldrig  så  omärklig  biklang  av 
ihålighet,  teater  och  p-e  W.  Söderbjelm. 
Han  är  fri  från  allt  vad  p-e  heter.  En 
självbiografi  så  fri  från  p-e,  att  '^.  — 
I  sina  affekterade  ivagnerska  rollp-er.  Syn. 
posityr,  attityd,  ställning  (1.  hållning)  an- 
tagen av  en  modell  1.  för  ngn  teaterscen 
1.  för  att  'verka';  konstlad  1.  utstuderad 
ställning,  uppstyltat  1.  teatraliskt  framträ- 
dande, för  tillfället  antaget  skick,  teatra- 
lisk gest,  ibl.  onatur.  —  Poser|a,  -ade, 
[-as;  -ing].  Jfr  pose.  1)  Jag  är  full  av 
spänning  —  det  är  första  gången  jag  p-ar 
för  en  konstnär  av  din  rang  V.  Vallgren. 
Nordlandstyper,  som  ogärna  p-a  framför 
kameran.  2)  Han  greps  av  en  plötslig  lust 
att  p-a  och  säga  något  förbluffande  Hj. 
Söderberg.  Alla  där  bluffa,  alla  p-a.  Pade 
med  sin  okunnighet  i  dylika  'småsaker'.  Han 


varken  skröt  eller  p-ade  eller  tog  sig  någon 
ton.  Lika  överestetisk  och  p-ande  som  ~. 
Syn.  1)  inta  1.  anta  en  pose,  'sitta'  1.  'stå' 
(modell);  2)  söka  'verka',  göra  sig  ti'll,  anta 
en  teatralisk  hållning  1.  min,  spela  viktig, 
göra  sig  märkvärdig,  stiga  upp  på  kotur- 
nen,  vara  tillgjord;  (p-ande)  effektsökande 
osv. 

—  Position  (po-); -en, -er.  1)  Han  ställer 
sig  i  p.,  ger  hatten  en  törn  dt  nacken  och  ~. 
Intog  med  sin  oviga  kropp  en  oskön  p.  ~ 
Jac.  Abrenberg.  2)  Krigs.  Inta  en  fast  j)- 
Befästa  p-er.  Retirerade  under  ständiga 
strider  från  p.  till  p.  ~  H.  Gummerus.  Att 
vi  ~  fördrevo  Snyman  från  hans  p-er  öster 
om  staden  C.  T.  Eriksson.  Utkastade  ur 
våra  p-er  ä.vQia.hi\å\.  3)Bildl.  Min  p .  tillåter 
mig  tyvärr  inte  att  besöka  sådana  ställen 
Birgit  Sparre.  Men  vad  är  väl  alla  vunna 
p-er,  all  tillkämpad  trygghet  mot  ~.  över- 
huvud kunde  Hedén  inte  uppge  sina  gamla 
p-er  i  förhållande  till  världskriget  J.  Land- 
quist. —  Så  snart  han  nått  en  maktposi- 
tion Knut  Hagberg.  Arbeta  sig  fram  till 
en  p.  ifnom)  samhället.  Skaffa  sig  en  p. 
Syn.  1)  posityr,  pose;  2)  (fältbefäst)  ställ- 
ning; 3)  intagen  ståndpunkt;  läge,  (social) 
ställning,  levnadsvillkor,  ibl.  säker  1.  god 
1.  upphöjd  ställning  (i  samhället).  —  Posi- 
tionsartilleri; -regemente.  Tungt  artilleri 
för  fältbefästa  ställningar,  numer  nämnt 
'tungt  fältartilleri'  o.  ingående  i  armé-  (o. 
delvis  fördelnings)artilleri.  -karta.  P.  över 
Vaxholms  fästning,  -krig  k.  som  rör  sig  om 
befästa  positioner,  i  befästa  ställningar 
(k  rörligt),  ställningskrig.  -Ii8t|a.  Handels. 
Förteckning  på  uppehållsplatserna  för  olika 
fartyg  tillhörande  samma  rederi.  Rede- 
riernas por  vanlig  tidningsrubrik. 

—  Posityr  (po-);  -en  (1.  -n),  -er.  Numer 
säll.  'positur'.  Ställde  sig  i  p.  och  gjorde 
samma  rörelse  som  en  fäktmästare,  som  gör 
ett  utfall  Karl  Hedberg,  öv.  En  gammal 
man  i  värdig  p.  S.  Lagerlöf.  Syn.  (för 
tillfället  lämpad  1.  intagen)  ställning.  — 
Posor  (på-);  -en  (1.  -n),  -er.  Närmast  till 
pose  o.  posera  (i  sämre  bet.).  Är  ingenting 
av  en  p.  Reklammakar e  ochp.  Och  p-kappan 
föll  av  axlarna,  han  blev  sig  själv  igen  ~ 
C.-A.  Bolander.  Syn.  'aktör',  en  som  gärna 
poserar. 

Positiv^  (vanl.  kort  -o-);  -et,  =  1.  -er. 
Enkel  bärbar  'orgel'  med  vev.  I.  Enkelt. 
Italienare,  som  gick  omkring  i  gårdarna  och 
vevade,  spelte  (på)  p.  Fä  sej  en  svängom 
efter  ett  p.  P-et  hade  införts  i  Sverge  redan 
i  början  av  1800-talet  Gurli  Linder.  Slängde 
med  möda  p-et  på  ryggen  och  lunkade  iväg. 
Karusellen  med  sitt  jämrande  p.  Låta  som 
ett  p.  —  Och  jag  är  dömd  att  veva  mitt 
verspositiv  Fröding.  II.  Ssgr.  Ex.:  Den  lilla 
p-apan,  som  dansade  på  gärden  här  i  våras. 
P-halare  värd.  =  följ.  Kringvandrande  p-spe- 


239 


Positiv^ — Postassistent 


240 


lare.  Ett  mycket  vanligt  p-stycke  hette 
Mandolinata  Gurli  Linder.  För  henne  öpp- 
nas ju  alla  hjärtan  som  köksfönster  för  en 
p-visa  Elin  Wägner. 

_  Positiv^  (1.  po-  1.  po'-);  -en,  -er.  Språkv. 
Även  'po'3itivu8'.  Grundform  till  kompa- 
rativ o.  superlativ.  Pen  'stor'  med  jämfö- 
relsegraderna  'större  ,  'störsf.  'Mmdre  med 
p-formen  'liten'. 

—  Positiv'  (1.  po'-  1.  -tiv);  -t,  -are.  Jfr 
negativ.  1)  Allmännare.  Om  du  ville  komma 
med  något  p-t  förslag  och  inte  bara  kritisera! 
Han  ä  sd  p.  av  sej  säker,  ibl.  nära  ford- 
rande 1.  påstridig.  Nägot  p-t  resultat  nådde 
vi  aldrig.  Få  något  p-t  ut  av  ~.  Han  ä 
p-t  otrevlig  'direkt'.  2)  Mat.,  fil.,  språkv., 
fotogr.,  elektrotekn.  m.  m.  P-a  storheter.  — 
P-t  eller  afjirmativt  omdöme.  Det  p-a  beja- 
kandet. P-t  bevis.  —  P-a  satser.  P-t  uttryckt. 

—  P.  bild  jfr  negativ  I.  —  P.  elektricitet  se 
elektricitet  B  I  2  (I.  1123).  Syn.  bestämd, 
ibl.  (tvär)säker  1.  påstridig,  avgörande ;  verk- 
lig, påtaglig,  reell,  i  erfarenheten  given, 
direkt,  'konkret',  'givande',  uppbyggande, 
befordrande,  ibl.  verkningsfull  1.  effektiv, 
som  ger  'plus';  jakande,  affirmativ.  —  Posi- 
tivi's|m(-men);-t(-en, -er;-isk).  Fil.  P-men 
anser  att  man  blott  bör  hålla  sig  till  det 
'positiva',  det  i  erfarenheten  givna  o.  avstå 
från  metafysiska  spekulationer  över  den 
bakomliggande  verkligheten  1.  tingens  vä- 
sen. P-mens  program  utvecklades  av  Auguste 
Comte  (1798—1857).  När  vid  mitten  av 
1800-talet  den  romantiska  idealismen  börjar 
undanträngas  av  den  verklighetsinriktade 
p-men,  framträder  en  ny,  djärvare  och  bru- 
talare realism,  som  icke  väjer  undan  för 
verklighetens  fula  sidor  Hj.  Alving.  —  Anton 
Nyström  bildar  [1879]  P-tiska  samfundet, 
utger  en  p-tisk  katekes  och  ^  Gurli  Linder. 

—  Positrön  (-ån);  -en,  -er.  Fys.  Jfr  neu- 
tron. Positiv  elektron.  Pens  existens  har 
1932  experimentellt  fastställts  av  amerikanen 
Carl  D.  Anderson,  sedan  den  förutsagts  av 
Dirac.  Framställning  av  p-er  genom  atom- 
sprängning. Undersökningen  av  p-erna  har 
lett  till  upptäckten  av  konstgjord  radioakti- 
vitet. 

Pösito  (akut);  konj.  Och  p.  (att)  han 
nu  skulle  gå  med  på  saken,  vad  blir  följden? 
Syn.  antag  (att),  antaget  1.  förutsatt  1.  under 
antagande  (att). 

Possession  (på-);  -en,  -er;  -ät  (-en,  -er; 
nu  bra  åld.  =  godsägare).  Besittning,  (lant)- 
egendom,  (jorda)god8,  lantgods,  domän.  — 
Possessiv  (1.  på'-);  -t;  -attribut;  -pronomen. 
Språkv.  Som  utmärker  'ägaren'  (ofta  i  mkt 
vid  bemärkelse).  Min,  din,  sin,  vår  och 
eder  äro  p-a  pronomen.  P.  genitiv  (t.  e. 
gossens  boll). 

Post*  (på-) ;  -en,  -er.  Brevpost  o.  d.  I.  Mest 
i  best.  sing.  P-en  som  institution;  även 
lokal   1.   ibl.  skjuts.   1)  Tjänsteman  i  p-en. 


Komma  in  vid  p-en.  Gå  ned  på  p-en  (med 
ett  brev).  Lägga,  lämna  (ett)  brev  på  p-en. 
Prenumerera  (på  en  tidning)  på  p-e».  Ä 
p-en  öppen  nu?  P.,  telegraf,  telefon  och 
radio  utgöra  i  ett  flertal  länder  en  organi- 
satorisk enhet.  18,000  säckar  paketpost  frän 
Amerika  ingick  på  fredagen  till  Malmö 
centralpost  nov.  1919.  Tjänstemän  vid 
järnvägsp-en.  Fältp-en.  Inrätta  gångpost 
mellan  ~.  Du  får  höra  efter  på  paketp-en. 
Luftposten.  Raketp-en  har  gjort  sin  debut  i 
England  juni  1934.  Rörpost.  2)  Resa  med 
p-en  numer  ofta  'med  p-buss'.  II.  Ibl.  även 
med  plur.  Har  p-en  (redan)  kommit,  av- 
gått? Avgående  och  ankommande  p.  Paketet 
kom  redan  med  gärdagspen.  Hinner  du  få 
med  brevet  med  middagsp-en  ?  Med  dagens 
p.  anlände  ~.  Med  omgående  (p.).  Svara 
med  första  p.  Tar  detta  tåget  p.?  Stor  jul- 
post frän  Amerika,  en  av  de  största  Amerika- 
p-er,  som  någonsin  på  en  gång  anlänt  till 
(Suer^e  ~  1919.  Dela  ut p>(-en) .  Hämta p(-en). 
Sortera  pen.  —  Att  han  själv  alltid  bröt 
pen.  Genomgå  p-en.  Jag  har  p.  att  läsa.  — 
Brev-,  paket-,  värde;  flyg-,  luft-;  affärs-, 
privatpost.  III.  Friare  o.  i  bibetydelser. 
1)  Budkavlen  gick  med  käringpost  och  snab- 
bare än  en  skogseld  ~.  2)  Få  en  jobspost. 
I  dag  flck  jag  den  glädjande  p-en,  att  '^ 
skr.,  mindre  vanl.  3)  Som  namn  på  tid- 
ningar o.  d.  Stockholmsj>en(s  äldsta  år- 
gångar). 4)  Handels.  =  postpapper.  Papper 
i  kvartformat  (vanlig  s.  k.  'Affärspost'). 
Syn.  1. 1)  postverk(et);  postinrättning;  post- 
anstalt 1.  -kontor  1.  -station  1.  -expedition; 
poststyrelse(n) ;  posthus  1.  -lokal;  2)  post- 
skjuts ;  II.  (post)för8ändelse(r),  (post)sänd- 
ning;  (post)lägenhet;  postbud;  III.  1)  post- 
befordran ;  2)  underrättelse,  nyhet;  4)  post- 
papper. 

—  Postabonn|emang;  era.  Har  tid- 
skriften också  p-emang?  kan  man  abonnera 
på  den  på  posten.  —  Perad  tidning  kan 
överflyttas  ~.  -adress.  Uppge  (sin)  p.  Min 
p.  blir  från  1  juni  ~.  —  Sätta  tydlig  p. 
på  ett  paket,  -anstalt.  P-erna  äro  dels 
fasta,  dels  rörliga;  till  de  senare  höra  t.  e. 
postkupéer  samt  sjöpost-  och  ångbåtspost- 
expeditioner;  de  fasta  p-erna  äro  antingen 
'fullständiga'  (postkontor  o.  postexpeditioner) 
eller  'anstalter  med  begränsad  befogenhet' 
(poststationer  o.  brevsamlingsställen).  — 
P-sförestdndare.  P-sförteckning  (förteckning 
över  landets  fasta  per)  skall  flnnas  å  varje  p. 
-anvisning;  -sbelopp;  -sblankett  m.  fl.  För 
att  underlätta  försändandet  av  penningar 
med  posten  infördes  1866  p-srörelse  i  Sverge. 
Skicka  beloppet  i  p.,  en  p.  ])ä  beloppet,  pengar 
med(elst)  p.  Inrikes  p.  får  lyda  å  högst 
1,000  kr.  Antalet  inrikes  par  har  efter  post- 
girorörelsens införande  avsevärt  minskals 
Nord.  Fam.*1931.—  Telegram-;  kr onoskatte- 
p-ar.  -assistent;  -(s)elev  m.  fl.   Efter  1925 


i 


4l 


241 


Postassistent — Postgiro 


242 


uppdelades  postexpeditörerna  i  postexpedi- 
törer  (företrädesvis  kvinnliga  och  med  enk- 
lare kassatjänst)  samt  p-er,  båda  med  två 
grader.  [Den  nu  utnämnda]  fröken  Wibeck 
är  den  första  kvinna,  som  utnämnts  till 
förste  p.  jan.  1933.  —  Den  nya  p-gradens 
innehavare.  Pkurs  (3-årig,  företrädesvis 
manliga  elever)  Sv.  Uppslagsbok  1934.  Som 
sökande  till  en  förste  p-tjänst  vid  postkon- 
toret Göteborg  3  1927.     -avgift. 

-befordr|å;  -an;  -ingCsavgift).  Lättan- 
tändliga  varor  p-as  icke.  Såsom  utgivar- 
korsband  kunna  tidningar  pas  mot  en  av- 
gift av~.  Antalet  p-ade  brev. —  Varigenom 
snabbare  p-an  vinnes.  Förbud  mot  p-on  av 
kravbrev  som  öppen  försändelse.  En  magnifik 
postkontorsbyggnad,  men  världens  mest  vårds- 
lösa p-an.  Fartyg  för  post-  och  passagerar- 
befordran. —  P-ingsavgiften  för  vanliga 
inrikes  brev  upp  till  20  gram  är  15  öre. 
-behandlja;  -ing.  Bör  p-as  som  vanligt 
brev.  Stämpeln  visar,  att  brevet  är  p-at  i 
Paris.  P-ade  försändelser,  (fri)märken.  Till 
p-ing  md  ej  mottagas  ~.  -bestämmelse(r). 
-betjäning.  Även  -tje-.  -bil;  -(8)typ.  P.  med 
snöskidor  på  främre  hjulparet  1922.  General- 
poststyrelsen har  låtit  utexperimentera  en  för 
Norrland  avsedd  p-typ,  som  ~  1922.  -bok; 
-ssystem.  Av  korrespondent  anskaffad  bok 
för  postavgifters  bokförande.  Generalpost- 
styrelsen begärde  1919,  att  postböckerna  skxdle 
avskaffas;  styrelsen  ansåg  bl.  a.,  att  p-ssy- 
stemet  innebar  ett  kreditsystem,  pd  vilket 
staten  förlorade  en  hel  del  pengar,  -box 
postfack,  -bud.  Gården  har  dagligen  p. 
till  den  en  fjärdingsväg  avlägsna  järnvägs- 
stationen. Privat  p.  (om  person).  Gående  p. 
-buss;  -linje.  P-arna  pd  leden  Röjan — 
Fjällnäs,  av  Scania-  Vabistyp.  P.  med  släp- 
vagn, -båt  postförande  båt;  postverkets  båt. 

-check;  -(s)konto;  -(8)rörelse  m.  fl.  Kallas 
hos  oss  'postgiro',  -dag;  [-lig  (-t;  -en)];  post- 
dags. Varenda  p.,  när  tidningen  kom  ~. 
Där  de  ännu  ha  blott  tre  p-ar  i  veckan.  — 
Nästan  p-ligen.  —  Är  det p-s  redan?  -dili- 
gens; -väsen  m.  fl.  Dels  om  äldre  fhdn; 
dels  om  de  1923  begynnande  bildiligen- 
serna. Tjugonde  seklets  p.:  bilbuss  med  tank- 
system 1922.  Under  1933  trafikerades  80 
p-linjer  med  en  väglängd  av  3,582  km.  och  ett 
passagerarantal  av  omkr.  460,000.  -direk|- 
tion;  -tör.  Landet  är  indelat  i  7  'postdi- 
strikt', vart  och  ett  under  en  särskild  för- 
valtninq  (p-tion),  vars  chef  benämnes  p-tör. 
-distrikt  se  föreg.  -elev;  -kurs.  Den  tidi- 
gare p-kursen  är  efter  1922  ersatt  av  dels 
postexpediförs-,  dels  postassistentkurs.  -expe- 
dition. De  fasta  postanstalterna  äro  dels 
postkontor,  dels  p-er  f.  o.  m.  1  juli  1920. 
Perna  förestås  av  stationsmästare  och  äro 
fördelade  på  4  klasser  1934.  -expeditör; 
-skurs  m.  fl.  Se  postassistent.  Kvinnlig  p. 
Förste  p. 


-fack.  Låst  fack  till  vkt  blott  posten  o. 
korrespondenten  ha  tillgång  o.  där  den 
senare  kan  själv  hämta  sin  post  (även  då 
posten  är  stängd).  Syn.  (post)box.  -fartyg. 
Jfr  postbåt.  Postverket  äger  numer  blott 
ett  post(ång) fartyg ,  'Öland',  som  uppehåller 
vinterpostf  öringen  mellan  Öland  och  fastlan- 
det 1934.  -flagg(a).  F.  (med  krönt  posthorn) 
angivande  ett  fartyg  som  postförande.  F.  o. 
m.  1  juli  1906  användes  icke  någon  särskild 
p.  -flyg;  -led;  -maskin;  -väsen  m.  fl.;  -are; 
-ning.  Jfr  luftpost.  Vdrt  p.  ett  stort  steg  när- 
mare målet:  Sverge på  blott  en  natts  avstånd 
från  Mellaneuropa  1933.  Frankrike  utvidgar 
sitt  p.  1935.  Pleden  Newyork- Washington 
1920.  Tyskland  har  16  och  Italien  17  p-linjer 
inom  landet  febr.  1935.  P-ning  till  Argen- 
tina redan  i  höst:  ångare  med  jättekatapult 
stationeras  mellan  Afrika  och  Sydamerika 
aug.  1932.  -fröken.  Och  om  en  stund  kan 
jag  se  p-s  hand,  som  fördelar  tidningarna 
i  de  olika  facken  Rabbe  Enckell.  -funktio- 
när. -fÖr|ande;  -are;  -ing.  P-ande  tåg,  båt. 
Där  syntes  p-arens  skidspår.  P-ing  verk- 
ställes d  landsväg,  d  järnväg,  sjöledes  och 
luftledes.  Landsvägsp-ingen  utföres  dels  av 
(dkande  1.  gdende)  'lantbrevbärare  ,  dels  av 
'p-are  (kör-  1.  gångpost)  1934.  Snabb  p-ing. 
-förbindelse.  Staden  har  goda  p-r  (både 
med  södra  Sverge  och  med  England),  -för- 
drag. Underhandlingar  om  p-  wietZ  Dan- 
mark och  ~.  -förening.  1)  Postunion.  Grupp 
av  länder  vkas  postutväxling  regleras  gm 
särsk.  konvention.  Världspi-en  är  en  p. 
gemensam  för  alla  länder.  2)  Kvinnliga 
pen.  -författning(ar).  -förskott;  -san- 
visning; -sbelopp;  -sbrev;  -sförsändelse; 
-sinbetalningskort;  -strycksak.  Försändelse 
(brev,  brevkort,  korsband  1.  paket)  vars 
adressat  har  att  för  försändelsens  utbe- 
kommande erlägga  ett  av  avsändaren  be- 
gärt p-sbelopp.  Inrikes  p.  skall  åtföljas  av 
kombinerad  blankett  till  adresskort  och  p-san- 
visning,  om  beloppet  skall  tillställas  avsän- 
daren direkt,  resp.  p-sinbetalningskort,  om 
beloppet  skall  gottskrivas  hans  postgirokonto 
Sv.  Uppslagsbok  1934.  P.  begäres  å  Trettio 
(30.  — )  kr.  Hämta  ut  ett  p.,  en  psanvis- 
ning.  Ta  ut  betalningen  genom  p.  Sändes 
mot  p.  -försändelse.  -förtull|a.  Korres- 
pondent, som  så  önskar,  kan  efter  anmälan 
få  alla  ankommande  postpaket  p-ade  utan 
föregående  avisering  Postkalendern  1930. 
-förvaltning.  Abstr.  o.  mer  konkr.  De 
till    Världspostföreningen  anslutna  p-arna. 

-giltig.  De  bdda  märkena  ~  voro  p-a 
endast  den  29  november  1930  Sv.  Filatelis- 
tisk  Tidskr.  1931.  -giro;  -konto  m.  fl.  Post- 
verket mottar  från  allmänheten  medel  för 
insättning  å  särskilda  'p-konton'  o.  utbetalar 
eller  överför  till  annat  p-konto  (girerar) 
medel  efter  kontoinnehavarens  anmodan; 
detta  kallas  'p.'    Prörelse  infördes  i  Sverge 


243 


Postgiro — Postpaket 


244 


/.  o.  m.  1925.  Ränta  utgår  icke  d  medel,  som 
innestå  å  p-konto.  Genom  p.  spar  man  porto, 
tid  och  arbete.  Antalet p-konton  utgjorde  i  aug . 
1934  över  70,000.  P-ts  bokföring  är  förlagd 
till  ' p-kontoret'  i  Generalpoststyrelsen,  men 
samtliga  posta7istalter för  medla  omsättningar 
för  p.  P-förteckning  för  1935.  Syn.  post- 
check(rörelse).  -gumma.  Förr:  g.  som  gick 
med  posten;  skämts,  om  'Post-  o.  Inriltes- 
tidningar'  1.  liknande  statstidning,  -gång. 
Ha  dålig  p.,  p.  endast  tre  dagar  i  veckan. 
Klagan  över  pen  (på  Amerika).  Där  man 
ännu  ej  har  reguljär  p.  -handbok,  -histo- 
r|ia;  -isk.  P.  G.  Heurgreji,  Allmän  p-ia 
(1926—28).  Skriva  landets  p-ia.  —  Ettp-iskt 
evenemang:  Den  första  nattpostflygningen 
Stockholm — London  1928.  P-iskt  museum. 
-horn.  Särsk.  förr :  signalhorn  varmed  lands- 
vägsposten förkunnade  sin  ankomst.  —  Ett 
krönt  p.  är  postens  emblem,  -hus.  Central- 
p-et,  F.  Bobergs  p.  i  Stockholm,  -identi- 
tetskort med  fotografi  o.  kort  personal- 
beskrivning av  innehavaren  utfärdas  å  post- 
kontor o.  gäller  som  legitimationshand- 
ling för  utfående  av  värdeförsändelser  o.  d. 
-inkassering.  Inkassering  med  postens 
förmedling,     -inrättning  postverk. 

-kalender.  P-n  vill  ge  allmänheten  en 
billig,  tillförlitlig  och  uttömmatide  postal 
uppslagsbok  1930.  -karta.  1)  P.  över  Sverge 
till  hjälp  vid  postens  dirigering.  2)  Förr: 
förteckning  över  brev  etc.  -kass|a.  Nti 
är  det  min  tur,  sa  Hallenberg,  grep  i  p-an. 
-kongress.  Världsp-er.  -kontor;  -sbygg- 
nad.  Se  postanstalt.  Pen  är  o  indelade  i 
klasser  och  förestås  av  postmästare;  de  två 
största  pens  chefer  benämnas  dock  överpost- 
mästare. Pen  voro  ända  till  mitten  av 
1800-talet  det  enda  slaget  av  postanstalter. 
Sverge  hade  vid  1930  års  utgång  238 
p.  —  Även  om  byggnad.  Det  nya  ban- 
gdrdsp-et  i  Stockholm  skall  stå  klart  1925 
1923.  —  Ibl.  bildl.  om  person.  Mor  Sara 
var  ett  levande  p.  'nyhetsmagasin',  -kon- 
trollör. Tjänsteman  vid  större  postkontor 
(högre  än  förste  postassistent;  kallas  kon- 
trollörer, förste  kontrollörer  o.  överkon- 
trollörer), -konvention,  -kort.  1)1  Finl. 
namn  på  'brevkort'.  2)  Hos  oss  brevkort 
som  posten  använder  i  postärenden  (märkt 
P.  S.).  -kupé;  -expedition  (jfr  postanstalt). 
Medför  tåget  p.?  Den  flygande  pn  startade 
i  går  juni  1928.  -kurS  -en,  -ar.  Pen  en 
postal  nyhet:  korrespondenter  inom  ett  stort 
antal  byar  ha  anordnat  p-ar  med  postfack 
till  vilka  blott  brevbäraren  och  fackinneha- 
varen ha  tillgång  juli  1934.  -kvitto.  Pn 
av  olika  slag.  -kår.  Inom  den  högre  p-en  ~ 
Y.  Nyländer,  -kärra,  -körare.  -lack. 
S.  k.  p.,  billig  kvalité,  i  stora  stänger,  -led, 
-en,  -er.  Sver ges  farligaste  p.:  en  och  en  halv 
mil  över  öde  fjärdar,  där  det  varken  bär 
eller  brister  och  ~  A.  Frideen.   -ledes,  adv. 


Skr.  Uppgifterna  insändas  telegrafiskt,  post- 
eller  telefonledes  ~  H.  Leander.  Klaga  ej 
p.  hos  hovrätten!  -linje.  Västsverge  får 
snart  1,300  km.  bilp-r  1^)22.  -luck|a.  Lämna 
tit  post  genom  p-an.  Nu  för  tiden  tror  jag 
ej  heller  att  man  med  samma  lätthet  hoppar 
ur  tältluckan  iti  i  p-an  F.  W.  Scholander 
1874  (anspelning  på  den  lätthet  varmed 
förr  gamla  militärer  kunde  bli  postmästare). 
-låda.  Låda  för  (brev)post.  I  en  p.  vid 
vägen  till  Herrgdrda  m.  fl.  gårdar  har  ett 
talgoxpar  berett  sitt  bo.  -lägenhet.  Med 
första  p.  Med  S7iabbast  möjliga  p.  -lÖS. 
P.  annandag  jul  påyrkas  1934. 

-man.  I.  Enkelt.  Varför  en  statens  järn- 
vägsman  i  jämförlig  ställning  skall  avlönas 
sämre  än  en  p.,  en  telegrafman,  en  kraft- 
verksman ~  1922.  Postmännens  Semester- 
hem i  Kungsör.  Tidskriften  P-nen,  grundad 
1894  under  namnet  'Sv.  Postvaktbetjänten' , 
organ  för  Sv.  pnaförbundet.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Svenska  p-naförbundet  en  till  Landsorgani- 
sationen ansluten  förening  bland  lägre  post- 
tjänstemän o.  lantbrevbärare.  På  ledande 
p-nahåll.  Posten,  tidning  för  Sverges  p-nakår 
1920.  Nordiskt p-namöte  1^22,.  Nordisk  p-na- 
union  bildad  1922  (omfattar  blott  lägre 
posttjänstemän),  -medjel.  Riksdagen  en- 
sam har  att  besluta  över  p-len,  de  tillhöra 
bevillningen.  -monopol  jfr  postregale.  -mu- 
sejum.  Vårt  j^um,  i  posthuset  vid  Lilla 
Nygatan  i  Stockholm,  öppnades  1906.  Före- 
ningen TiPostmusei  vänner^  bildad  1926. 
-mästar|e;  -förening;  -inna.  Föreståndare 
för  postkontor.  P(-e)  V.  Petrelius,  Uppsala. 
Stockholm  har  fått  sin  första  kvinnliga  p-e 
1927.  över  p-na  i  Göteborg  och  Malmö.  — 
P-föreningen  hade  på  söndagen  ordinarie 
möte  i  Stockholm  1932.     -möte. 

-  och  inrikes  tidningar.  Namn  på 
svenska  regeringens  till  vissa  delar  offici- 
ella pressorgan.  Ofta  förkortat  t.  e.:  Har 
du  sett  ordensutnämningarna  i  Post-  och 
inrikes  f  1.  Har  din  utnämning  stått  i  Posttid- 
ningen f  -  och  telegrafortförteckning. 
Den  gamla  pen  av  1909  med  supplement 
av  1920  utkommer  snart  i  ny,  helt  omarbetad 
upplaga  1934.  -officer.  E.  O.  von  Rosen 
var  p.  vid  manövern  i  Märstatrakten  sept. — 
okt.  1926.  -ombud.  Finns  å  vissa  orter 
där  rörelsens  omfattning  ej  betingar  inrät- 
tande av  postanstalt,  -område.  Postmästare 
är  chef  ej  blott  för  postkontoret  utan  även 
för  ett  ofta  qanska  vidsträckt  kringliggande 
p.  -order|affär;  -firma.  Handels.  Affär  som 
bedriver  sin  försäljning  gm  utsändande  av 
(illustrerade)  priskataloger  där  man  kan 
göra  beställningar  som  expedieras  mot 
efterkrav.  En  av  landefs  största  p-affärer. 
-organ.  Nordisk  posttidskrift,  p-et  för  de 
tre  nordiska  länderna.  -ort(slexikon  se 
post-  och  telegrafortförteckning. 

-paket;  -expedition;  -(s)trafik  m.  fl.   För 


245 


Postpaket — Postiljon 


246 


skrymmande  eller  bräckliga  p.  ökas  portot 
med  30  %.  Ilbefordran  av p.  (ilpakei).  Bättre 
])-trafik  Sverge—U.  S.  A.  1932.  -papper; 
-sark.  Hårdlimmat  finpapper  för  skrivända- 
mål.  -personal,  -porto;  -sats.  P-t  går, 
med  expressavgift,  till  45  öre.  Vykortsindu- 
strien ruineras  av  de  höga  p-na  1921.  Syn. 
postbefordringsavgift,  porto,  -prenume- 
r|ant;  -ation;  -era.  -påse.  -raket;  -trafik. 
Raketposten  har  gjort  sin  debut  i  Eng- 
land: den  6  juni  avsköts  för  första  gången 
en  p.  1934.  P.,  innehållande  12,000  brev. 
-reform,  -regale.  Postmonopol.  Post-, 
telegraf-,  myntnings-,  sedelutqivningsr-t  och 
tobaksmonopolet,  -remissväxel.  Blott  i 
Sverge  och  Finland.  P.  (' postväxel')  köpes 
i  bank  och  översändes  till  betalning synotta- 
garen,  som  kan  få  inlösa  beloppet  utan  pro- 
vision vid  vilket  bankkontor  som  helst  i  lan- 
det. -resta'nt  (1.  -angt);  -brev.  Adv.  o.  ibl. 
subst.  Även 'pöste  restante'.  Brevet  var  sänt 
till  Eskilstuna,  p.  Syn.  (att)  avhämtas  (på 
posten);  post  som  skall  kvarligga  på  posten 
till  avhämtning,  -ritt  o.  -ryttare  t.  e.  i 
Mongoliet,  -rån;  -are.  -rörelse.  S.  k. 
fönsterkuvert  äro  i  den  inrikes  pn  medgivna 
1916.    -röv|are;  -eri. 

-seglar|e;  -syssla.  Och  i  gengäld  gav 
hon  [ekan]  mig  mitt  dyrköpta  bröd  som  p-e 
vintern  1903 — 1906  mellan  Ornö  och  Huvud- 
skär Rik.  Lindström,  -sekreterare.  S.  i 
poststyrelsen  (officiellt  blott  'sekreterare'). 
-sparbank.  Pen  började  sin  verksamhet 
1  jan.  1884.  P-en  inordnades  1923  i  post- 
verket, där  p-särendena  handläggas  inom  en 
särskild  byrå  i  Generalpoststyrelsen  (även 
omfattande  postgirokontoret  och  Statens  in- 
tressekontor). Har  du  p-sbok?  Utdelandet 
av  p-sböcker  bland  skolungdomen.  Upplägga 
p-skonfo.  För  behandling  av  ärenden  rörande 
medelsplacering  m.  m.  inkallas  3  av  K.  m:t 
utsedda  ps fullmäktige.  P-schef  är  sedan 
1933  byråchefen  F.  Sandberg.  Varje  fast 
postanstalt  i  riket  fungerar  som  p-skontor. 
Nu  gällande  p-sförordning  är  från  1922. 
-sparkort  o.  -sparmärke  numer  ersatta 
av  fick-  o.  skolsparbössor.  -stadga.  All- 
män p.,  utgiven  av  Generalposts  fyreisen,  är 
en  sammanställning  av  de  bestämmelser, 
som  reglera  förhållandet  mellan  postverket 
och  allmänheten,  -staten  =  hela  den 
egentliga  postpersonalen,  -station.  Fast 
postanstalt  som  står  under  ett  postkontor 
o.  har  begränsad  befogenhet.  Skötandet 
av  en  p.  utgör  i  stor  utsträckning  en  bi- 
syssla, och  p-sförestdndarna  äro  ej  stats- 
anställda utan  antagna  genom  avtal  1931. 
Sveriges  p-sföreståndareförening  bildades 
1908.  [Anna  Granfelt,]  p-sförestånderska 
i  Vrigstad  Adelskalendern  1934.  -styrel- 
se(n).  -stämplel;  -l|a  (-ing,  även  konkr.). 
Sundsvall, p-elns  datum  brevöverskrift  1920. 
Snyggt  p-lad  försändelse.    P-lade  (fri)mär- 


ken  oftare  blott 'stämplade'.  Ett  brev,  p-lat 
Stockholm,     -stöld.     -säck. 

-taxa.  -teknisk,  -tid.  Har  du  reda 
på  perna?  då  post  avgår  1.  ankommer  1. 
då  posten  är  öppen,  -tidning.  'P-en',  van- 
lig benämning  på  'Post-  och  inrikestidningar' . 
-tidskrift.  Nordisk  p.,  vars  första  nummer 
utkom  i  oktober  1919.  -tjänst.  /  p-en  var 
han  alltid  den  korrekte  ämbetsmannen,  lika 
mot  alla.  -tjänsteman.  Försedd  med  veder- 
börande p-s  underskrift.  Posttjänstemännens 
förening  stiftad  1891  för  posttjänstemän  i 
de  högre  graderna;  ingår  i  Trafiktjänste- 
männens riksförbund,  -tjänstgöring.  Tri- 
vas gott  med  pen.  -tur.  Gå  reguljära  p-er 
mellan  ~.  Indragna  per.  -underrättel- 
se(r).  -union.  Jfr  postförening.  Finlands 
anslutning  till  skandinaviska  p-en  får  anstå 
1921.  -utbärning  [1.  -utbäring].  Försening 
av  p-en.  -utdel|are; -ning(sområde).  V)  Plat- 
sen som  p-are  på  Akad.  sjukhuset  [i  Upp- 
sala] ledig  Annons  1929.  2)  Stockholm  är 
indelat  i  fem  p-ningsområden  med  olika 
beteckningar  Postkalendern  1930.  -utväx- 
ling.  Inbetalningskursen  för  postanvis- 
ningar i  den  intertiationella  p-en.  -vagn 
dels  på  tåg;  dels=postdiligens  o.  d.  -vakt- 
mästare. Förste  p.  -verk.  (Det  svenska) 
p-ets  historia.  P-ets  organisation.  Anställd 
vid  p-et  vid  1.  i  posten.  Föreståndaren  för 
P-ets  undervisningsanstalt,  sekreteraren  V. 
Flodman.  -väsen(de).  -väsk|a.  Se  lös- 
väska. Lös  p-a.  P-befordran  Länna — Ösby 
1930.  -växel;  -system.  Se  postremissväxel. 
-ångare  jfr  postfartyg. 

—  Postlag  -ade,  -as;  [-ning].  Jag  ska 
bara  i>a  det  här  brevet  ~  Åke  Lindström. 
[Ett  brev]  färdigt  att pas  Sv.  Dagbl.  1910. 
Breven  skola  vara  p-ade  senast  den  1  okt. 
i  år.  Och  p-ade  girokortet  i  närmaste  brev- 
låda. Ansökan  p-ades  i  Linköping  den  14 
april  och  ~  1919.  Syn.  lägga  1.  lämna  på 
posten,  lägga  på  brevlåda,  gå  till  posten 
med.  —  Postäl,  -t.  De  p-a  myndigheterna. 
'P-a  meddelanden  ,  en  tidskrift,  avsedd  huvud- 
sakligen för  posttjänstemän,  utges  sedan  1931 
av  Generalpoststyrelsen.  Göteborgs  p-a  npp- 
lysningsbyrå  Postkalendern  1930.  P-t  arbete. 
Skaffa  sig  p.  erfarenhet.  I  p-t  hänseende. 
P-a  studier.  P-a  nyheter.  Det  är  meningen 
att  inrätta  p-a  resekreditiv,  så  snart  de 
monetära  förhållandena  det  medgiva  1934. 
Syn.  post-,  som  rör  posten  1.  postväsen- 
det. —  Pöste  restante  se  ovan  (under 
ssgr)  postrestant.  —  Postiljön,  -en,  -er. 
1)  Förr  =  person  som  själv  transporterade 
post  1.  medföljde  o.  övervakade  posttrans- 
porter. Och  då  diligensen  kom  till  en  by, 
blåste  p-en  långa  låtar  i  ett  mässingshorn 
Hanna  Rönnberg.  2)  Nu  =  tjänstetitel  för 
dem  som  företrädesvis  anlitas  för  arbetet 
i  postkupéerna.  P.  öfring,  Trälleborg.  För 
brevbärar-  och  postiljonsgraderna  är  utbild- 


24( 


Postiljon — Postering 


248 


ningen  huvudsakl.  praktisk  Sv.  Uppslags- 
bok 1934.  Förste  p- skurs  fordras  för 
befordran  till  förste  p.  el.  överpostiljon  ~ 
ib.  [Landsvägsp-s]  bröstväska  se  F-sbröst- 
väska  Postboken.  F-sväska.  3)  Bildl.Ctill  1). 
ögonen  och  alla  våra  sinnen  äro  endast  vill- 
farelsens budbärare  och  lögnens  p-er  Fanny 
Alving,  öv. 

Post'^  (på-);  -en,  -er.  Bet.  kunna  övergå 
i  varann.  1)  Här  är  en  p.  på  10  kronor, 
som  bör  utgå.  Nä,  då  stryker  vi  den  p-en. 
I  stället  bör  införas  (i  räkningen)  en  p).  på 
15  kr.,  som  blivit  bortglömd.  En  s.  k.  efter- 
granskning  p.  för  p.,  varvid  alla  ränte-  och 
kursräkningar  kontrolleras  I.  Hultman.  An- 
talet insättnings-,  resp.  uttagningsp-er  under 
året.  2)  Bilgods  till  södra  Sverge  mottages 
i  dag,  såväl  större  som  mindre  p-er.  Köpa 
en  p.  om,  20  balar.  Ty  för  färgarnes  skärpta 
färgsyn  kunde  egentligen  aldrig  två  p-er 
garn  bli  identiskt  lika  i  färgen  C.  Sahlin. 
45  försäljningsp-er  ståndskog.  Nickel  i  tär- 
ningar säljes i smdper Annons  1915.  Minsta 
aktiepost  som  får  utbjudas  är  ofta  50.   Syn. 

1)  i  räkning  upptagen  vara  m.  m.  jämte 
penningbelopp  därför,  räkenskapspost,  bok- 
förd   post,   i  bl.  bokfört   belopp  1.  summa; 

2)  (varu)parti. 

Post'  (på-);  -en,  -er.  Vanligast  som  sista 
ssgsled.  I.  Lodrätt  stycke  trä  insatt  i  fönster- 
1.  dörrkarm  (där  det  jämte  karmen  bildar 
ram  för  fönsterbåge  1.  dörr).  Dörr-,  fönster- 
post. Stödd  mot  en  av  (dörr)p-erna.  Fönster- 
karmen kan  vara  uppdelad  genom  lodräta 
mittp-er  och  vågräta  'tvärp-er' .  En  tröskel- 
sten och  två  uppstående  sidop-er  [i  gång- 
griftsöppningen] .  II.  Vattenpost  =  ett  på 
gata  1.  gård  uppsatt  kranförsett  rör  för 
vattenavtappning.  För  tillkoppling  av  brand- 
väsendets slangar ])laceras  särskilda  (vatten)- 
p-er  i  trummor  under  gatorna.  Brandpost. 
Syn.  II.  vattenkastare.  —  Postament 
se  d.  o. 

Post*  (på-);  -en,  -er.  Krigs.  o.  friare. 
1)  Abstr.  a)  Stå  på  p.  Var  man  p)å  sin  p.l 
Sålunda  lugnad  återtog  han  sin  p.  vid  kik- 
hålet  Strindberg,  b)  Bekläda  en  viktig  p. 
i  tullverket.  Komma  på  en  framstående  p. 
i  samhället.  När  en  krävande  p.  uteslutande 
tillsättes  som  partibelöning.  Men  p-en  be- 
sattes med  en  annan.  Den  p-en  är  han  inte 
vuxen.  Vid  sin  död  innehade,  uppehöll  han 
den  viktiga  p-en  som  svensk  minister  i  ~, 
ministerp-en  i  ~.  När  jag  erbjöds  p-en  som 
föreståndare  för'^.  I  går  installerades  bri- 
gadör  och  fru  Larsson  på  sina  nya  p-er  som 
ledare  för  Frälsningsarméns  Uppsaladivi- 
sion. Sällan  har  väl  ett  så  lönande  företag 
berett  plats  för  så  få  inkompetenta  släktingar 
eller  favoriter  på  de  ledande  p-erna  Oscar 
B.  Nelson.  Fen  bör  betraktas  som  en  heders- 
post. —  Men  han  svek  sitt  land  på  en  huvud- 
post vid  försvaret  mot  öster  B.  Estlander. 


Nådde  den  ena  ärep-en  efter  den  andra. 
2)  Om  person.  Mest  krigs,  a)  Utsätta  m, 
utställa  lu  p-er  (på  alla  viktiga  punkter). 
F-tjänsten  fordrar  oavlåtlig  vaksamhet,  var- 
för p.  avlöses  varannan  el.  varje  timfme] 
från  postering  (styrka  5 — 10  man)  el. 
vakt,  varur  han  utsatts  Sv.  Uppslagsbok. 
Att  en  p.,  som  lämnar  sitt  pställe,  gör 
sig  skyldig  till  ett  brott,  som  'v.  Jag  stod 
p.  vid  bivacken  den  dan.  Går  p.  med  fär- 
dig bajonett.  Långt  framskjuten  p.  Enkel 
p.  Gevärsp-en  går  av  och  an  med  mausern 
på  axeln.  Vakt-,  bevaknings-,  för-,  honnörs-, 
dubbel-,  larm-,  lyssnarpost.  b)  Livrädd- 
ningsp-er  vid  de  danska  badstränderna.  Djur, 
som  ställa  utp)-er,  vilka  varna  vid  fara.  Krå- 
kornas varningsp-er.  Utpost.  Syn.  1)  post- 
ställe; plats  (där  plikten  ställt  en);  beställ- 
ning, tjänst,  syssla,  ämbete,  anställning, 
uppgift,  placering;  2)  vakt(post),  skiltvakt; 
ibl.  postering. 

—  Postkarl.  Gevärspost,  militär  p.,  som 
har  sitt  postställe  vid  själva  vakten,  vid 
gevären  Nord.  Fam.^  -kur'^  skyllerkur,  vakt- 
kur, -ställe.  Krigs.  o.  friare.  Vad  gör 
nr  17,  när  han  går  på  post  och  regements- 
chefen nalkas  p-t?  Föst,  som  lämnar  sitt 
p.  —  Få  olika  ])latser  i  Berlin  har  man 
på  trafikpolisernas  pn  lagt  in  elektriska 
värmeplattor  1929.  -tjänst.  Mest  krigs. 
Motarbetandet  av  skrämsel(panik-)stämning 
sker  lämpligast  under  övningar  i  p.  L. 
Tingsten. 

—  Postla",  -ade:  [-ning].  Mest  friare. 
Anmälde  sig  som  frivillig  i  hopp  attfåpa 
på  Strandvägen.  Vände  sig  till  en  x>-(inde 
soldat  för  att  spörja  om  vägen  A.  Hj.  Uggla, 
öv.  Här  borde  ~  banvakten  p-at  för  skär- 
ningen E.  Didring.  Med  en  guldrand  kring 
mössan  2>a  i  hotellvestibulen.  Stod  och  pade 
vid  tågets  ankomst.  Och  så  gick  jag  där 
igen  och  pade  E.  Sparre.  Syn.  gå  1.  stå 
(på)  post  1.  vakt,  postera.  —  Poster|a, 
-ade,  -as;  p-a  ut  m.  Krigs.  o.  friare.  1)  Intr. 
1.  i  part.  perf.  Huvudanvändningen.  Vid 
den  andra  dörren  p-ade  en  gendarm.  Solda- 
terna, som  p-ade  på  vallarna.  De  vid  bron 
p-ande  soldaterna.  2)  Träns.  o.  refl.  Och  bad 
kommissarien  p-a  en  man  i  hörnet  bredvid, 
om  vi  skulle  behöva  hjälp.  Detektiverna, 
som  voro  p-ade  i  skogen.  —  Gick  jag  över 
dit  och  p)-ade  mig  bland  några  mindre  gra- 
nar, som  ~  Edv.  Hammarstedt.  Syn.  1)  stå 
1.  gå  (på)  post  1.  vakt,  posta,  vakta;  2)  ut- 
ställa (ij  på  vakt,  (p-ad  ibl.:)  utställd,  vak- 
tande. —  Postering,  -en,  -ar ;  -splats.  Gärna 
mer  konkr.  (o.  ofta  krigs.).  1)  Föst  avlöses 
varannan  eller  var  timme  från  p.  (styrka 
5 — 10  man)  eller  vakt,  varur  han  utsatts. 
Med  några  förbannelser  över  mitt  påhitt 
somnade  p-en  på  nytt  C.  T.  Eriksson.  De 
ryska  (gräns)vaktp-arna.  2)  Mitt  för  näsan 
på   polisp-en    vid    Gunillas    klocka    J.    G. 


I 


249 


Postering — Potatismjöl 


250 


Andersson.  Syn.  1)  mindre  fältvakt,  vakt- 
havande  trupp;  2)  vaktavdelning.  —  Po'sto 
(påsto;  grav).  Subst.  I  uttr.  'fatta  p.'  = 
inta  (försvars)ställning,  göra  stånd;  postera 
sig,  ställa  sig  på  vakt,  stanna.  Där  R.  under 
tiden  fattat  p.  för  att  om  möjligt  få  skott 
pä  räven.  En  mängd  skädelystna  hade  fattat 
p.  rid  Norrbro. 

Post'""  (på-).  Prep.  o.  förled  i  ssgr.  1)  Som 
prep.  i  uttr.  P.  festum  (bak)efter,  för  sent, 
då  det  bästa  (av  kalaset)  är  förbi.  2)  I  ssgr 
(postdatera  osv.)  se  d.  o.     Syn.  efter. 

Postäl  se  under  post^ 

Postame'nt  (på-änt);  -et,  =  1.  -er.  Svagt 
anslutet  till  post^.  Kolonner,  ryckta  frän 
sina  p.  Trägudar  pä  stenpostament.  Syn. 
underlag  (för  kolonn,  staty,  vas  m.  m.), 
fotställ(ning),  fotstycke,  sockel. 

Postdaterja  (på-);  -ing.  Asätta  senare 
datum,  efterdatera. 

Post;e)  restant(e)  se  'postrestant'  under 
post^    Postering  se  under  post*. 

Postexiste'ns  (på-);  -en.  Liv(et)  efter 
detta,  tillvaro(n)  efter  döden. 

Postiljon  se  under  post*. 

Postiilja  (på-;  grav);  -an,  -or.  I.  Enkelt. 
Läsai,urp-an.  En  gammal  husp-a.  Luthers 
p-a.  II.  Ssgr  ha  postilla-  1.  postille-.  Ex.: 
P-aläsande  skärkarl,  etsning  av  Alb.  Edel- 
felt.  P-askrivningen.  —  Hon  var  stor pelä- 
serska,  men  utlade  även  skriften  med  egna 
ord  Hildur  Dixelius-Brettner.  Dd  hon  läste 
dagens  evangelium  och  p-etexten  ib.  Ett 
p-everk  över  alla  kyrkoårets  texter.  Syn. 
predikosamling  (innehållande  en  årgång 
predikningar). 

Postludi|um  (på-;  akut);  -et,  -er.  Mus. 
Orgelspel  då  folket  lämnar  kyrkan,  efter- 
spel. Jag  stannar  alltid  kvar  för  att  höra 
på  p-et  Folke  Palmgren.     Orgelp-um. 

Posto  se  under  post*. 

Postskri'pt  (på-);  -et,  =  1.  -er  1.  oftare 
Postskriptjum  (grav);  -um  1.  -et,  -a.  Ofta 
förkortat  'P.  S.'  Tillägg  i  brev  1.  d.  (efter 
underskriften),  efterskrift  i  brev. 

Postulat  (på-);  -et,  =  1.  -er.  Mat.,  fil. 
osv.  Självklart  antagande,  sats  giltig  utan 
vidare;  sats  uttryckande  en  fordran  1.  ett 
krav.  —  Postuler|a,  -ade,  -as.  Påstå,  an- 
ta(ga),  förutsätta,  yrka,  kräva. 

Postum  (på-);  -t.  Född  efter  faderns 
död ;  utgiven  efter  författarens  död. 

Posör  se  under  pose. 

Potatis  (po-;  akut  1.  grav);_-en,  -ar  1. 
ibl.  =  1.  (särsk.  folkl.  1.  Idls.)  potäter  o.,  mer 
säll.,  potäter  (båda  med  akut).  Om  växten 
(Solanum  tuberosum)  o.  om  rotknölarna;  i 
sing.  ofta  koll.  1.  som  'ämnesnamn'  (mat). 
A)  Enkelt.  I.  Sing.  1)  Pen  infördes  tillSoerge 
172S  av  Jonas  Alströmer ;  tidigare  hade  dock 
Rudbeck  haft  den  som  prydnadsväxt.  Odla  p. 
Har  du  kupat  p-en?  Ha  en  täppa  p.  Sen, 
tidig,  sandjordspotatis.    Ta  upp  p-en.    Pen 


har  frusit  för  oss  ute  på  åkern  (om  växten) 
1.  t.  e.  i  källarn  (om  rotknölarna).  Frusen 
p.  ruttnar  fort.  Ett  par  kärr  orny  upptagen  p. 
En  tunna  2^.  P.  till  brännvinsbränning,  för 
stärkelsefabrikation.  Di  har  satt sin{a) p(-ar) 
förgäves  har  inget  för  vad  di  gjort.  —  Leva 
på  sill  och  p.  Skala  p.  Brukar  ni  råskala 
p-en?  Har  ni  redan  färsk  p.  p.  för  året, 
av  årets  skörd.  Stekt,  brynt,  stuvad,  kokt, 
imkokt,  pressad  p.  —  Foder-,  mat-,  sätt-, 
utsädes-,  fabriks-;  rosen-,  tidigpotatis.  Vinter- 
potatis för  vmterbehovet.  2)  Skämts.  Genom 
att  flitigt  avprova  den  flytande  p-e7i  {bränn- 
vinet) J.  Saxon.  II.  Åven  i  plur.  1)  Det 
var  små  p(-ar)  det  här.  Krusenbergspar, 
somliga  inte  större  än  ärter.  Äter  han  10 
p-ar  var  frukost?  En  doft  av  de  skönaste 
stekta  p.  Ingeb.  Lundström.  Hon  satte  fram 
grisfötter  och  gjorde  i  ordning  varma  p. 
Hans  Larsson.  Några  kokta  kalla  p.  Ulla 
Esseen.  —  Far  är  ute  och  sätter  potäter 
E.  Walter  Hiilphers.  Där  de  odlade  potäter 
Raf.  Hertzberg,  öv.  För  gubben  var  så  snål, 
så  han  nändes  knappt  nog  skala  potäterna 
han  åt  E.  Sparre.  2)  När  han  talade,  läi 
det,  som  om  han  hade  haft  en  varm  p.  i 
munnen  ~  C.  E.  Hammarberg.  Du  sitter 
ju  (på  hästen)  som  en  smörklick  pd  en  het  p. 
B)  Ssgr  ha  blott  formen  potatis-.  Syn. 
(folkl.:)  jordpäron, 

—  Potatisareal,  ökning  av  p-en  och 
dymedelst  av  den  påräkneliga  skörden  A. 
Petersson  i  Påboda  1918.  -(blad)mögel. 
Orsakas  av  en  svamp;  kallas  mer  allmänt 
'potatissjuka',  -blast  1.  -blast|er.  Göra 
spenat  av  p.  1917.  P-e(r)n  står  frusen  uppe 
vid  stugan,  -blomma,  -brännvin.  -bull|e. 
Till  det  salta  köttet  serverades  vackert  brun- 
stekta  par.  -druva  skämts,  för  'potatis- 
brännvin'. -fling|a.  Mest  i  plur.:  i  skivor 
skuren  1.  utvalsad  potatis  som  torkats. 
Innehavare  av  p-efabriker  1918.  -grodd. 
Länga  p-ar.  -grop.  I  jorden  grävd  grop 
till  förvaring  av  potatis.  Källare  och  par. 
-gryn;  -sgröt,  -svälling  (potatisvälling). 
-gryt|a.  Pan  var  påsatt  och  ~.  -hacka 
trädg.  o.  länt.  -inventering.  Kristidsord. 
Rättsligt  efterspel  för  p-arna  vid  ~  1917. 
-jord.  God  p.  -knopp.  Ofta  om  potatis- 
frukten, -knöl.  -kok;  -are  (apparat).  Ett 
p.  måste  vi  också  ha  med  oss  ett  kok  pota- 
tis. —  P-areför  imkokning.  -kräft|a.  P-an, 
den  mest  fruktade  av  potatisens  sjukdomar, 
orsakas  av  en  svamp.  P-an  uppträdde  i 
Sverge  första  gången  1912;  år  1928  infördes 
anmälningsplikt  för  fall  av  p-a.  -kvarn, 
-kål.  Mindre  vanl.  för  'potatisblast',  -käl- 
lare. Ha  goda  p.  -land,  -et,  =.  Våra  p. 
stå  så  fina,  att  det  är  en  fröjd  att  se  dem. 
-lov.  Länt.  Skollov  för  potatisupptagning. 
P-et  bör  bli  obligatoriskt  för  folkskolorna 
på  landet  1920. 

-mjöl;  -sf abrik(ation) ;  -stillTerkare  m.  fl. 


251 


Potatismjöl — Poäng 


252 


Potatisstärkelse.  År  1922  hade  vi  omkr. 
140  p-sfabriker,  därav  omkr.  60  i  Blekinge 
län  och  50  i  Kristianstads.  Saftkrämer, 
beredda  med  p.  -mos.  Potatispuré.  Stekt 
fläsk  med  p.  -mögel  se  potatisbladmögel. 
-näsa.  Liten  rund  o.  klumpig  näsa.  Ett 
skägglöst,  runt  och  fylligt  ansikte,  som  ew 
limpa,  med  en  liten  j)-  i  mitten  Raf.  Hertz- 
berg,  öv.  -Odl|are; -ing  (med  plur.).  Mötet 
i  Sölvesborg  mellan  lantmän,  p-are  och  j)o- 
tatismjölstillverkare  m.  fl.  1933.  —  Potatis- 
kräftan, en  farlig  fiende  till  pi-ingen.  Under 
kristiden  kunde  man  se  små  p-ingar  t.  o.  m. 
i  städernas  alléer  och  esplajiader.  -pann- 
kaka, -pest  potatisbladmögel.  -planta, 
-plockare.  Länt.  P.  önskas  på  Kungs- 
hamns gård  Annons  sept.  1933.  -press. 
-puré.  Även  -pyré.  Potatismos,  -ranson; 
-ering  (t.  e.  under  kristiden).  P-eringenför 
förstadsrotarna  tar  sin  början  p)å  lördag 
Sv.  Dagbl.  okt.  1918.  -ras,  -en,  -er.  -riv|are; 
-eri;  -uing(8maskin).  Inom  armén  har  man 
nu  för  avsikt  att  upprätta  ett  p-eri  för  att 
kunna  tillvarata  all  den  skadade  potatis, 
som  ~  jan.  1918. 

-sjuk|a;  -dom(ar).  Potatisbladmögel. 
-skal;  -are  (person  o.  sak);  -erska;  -ning(s- 
maskin).  Ge  p-en  åt  grisen.  —  P-are  av 
bleck,  14  öre.  P-are  med  rivjärn.  —  P-erska 
på  restaurang,  -skärare.  Potatis-  och  rot- 
saksskärare  av  plåt.  -skörd.  P-en  felslagen 
på  grund  av  vätan,  -släkte(t).  Solanum. 
-sort.  Man  håller  just  på  att  utpröva  en 
hel  del  frosthärdiga  p-er,  som  hemförts  frå^i 
Bolivia  1934.  -sorterare  en  maskin,  -sprit. 
Om  tillverkning  av  p.  i  största  möjliga  ut- 
sträckning, även  för  motorbränsle  1933. 
-stickling.  Försök  med  p-ar  1918.  -stuka. 
Länt.  .Jordtäckt  bög  av  potatis  för  vinter- 
förvaring.  Samt  öppnade  den  j).,  som  fanns 
på  fältet,  -stånd.  Ett  präktigt,  ännu  ofru- 
set p.  -stärkelse  potatismjöl,  -stöt.  P. 
av  förtent  ståltråd  med  träskaft.  -sättar|e. 
Länt.  Maskin.  Tvåradiga  p-en  1921.  -sätt- 
ning. Länt.  Trädesarbetet  är  på  de  flesta 
ställen  påbörjat  och  p-en  och  rotfruktssåd- 
den pågår  ~  som  bäst  4  juni  1920.  -tork|are; 
-eri.  Maskin.  P-erier  i  södra  Sverge  1915. 
-tryck.  Ett  tygtryck  utfört  för  hand  med 
hjälp  av  potatisskivor.  Mönsterbok  för  p. 
1925.  -tvättare  1.  -tvättningsmaskin. 
-upptag|are;  -ning.  Att  gå  från  gård  till 
gärd  och  vara  p-are  Harry  Blomberg.  Skaffa 
sig  en  p-are  p-ningsmaskin.  —  Pning  p)ågär 
vid  ~.  En  veckas  p-ningslov  jfr  potatislov. 
P-ningsniaskin,  obetydligt  begagnad  Annons 
1931.  -växt.  P-en,Solanum  tuber osum.  P-er 
Solanum. -åker.  IJteip-n.  -äpple.  ilferZ/i-n 
menas  den  gröna  frukten  hos  vissa  potatis- 
sorter Stina  Hofrén.  -öga.  'Knopp'  på 
potatisknölen  där  grodden  sedan  kommer 
fram. 

Pote'ns  (potäns);  -en,  -er.     Grad;  inne- 


boende kraft;  mannens  fortplantningsför- 
måga. Neivyork  är  ~  en  stad^  i  högre  p>.  än 
de  europeiska  jättestäderna  A.  Thulstrup. 
En  idiot  i  femte  |j.  Sä  är  han  å  andra 
sidan  god  och  givmild  i  lika  hög  p.  C.  G. 
Laurin.  —  Potentat,  -en,  -er.  Anslutningen 
till  föreg.  o.  följ.  svag.  All  världens  p-er. 
Orientaliska  p-er.  —  /  likhet  med  andra 
stränga  p-er  regerar  emellertid  inte  ovädret 
länge  ~  Douglas  Melin.  En  viss  p.  djävu- 
len. Syn.  härskare,  mäktig  man  1.  herre, 
(ibl.:)  krönt  huvud,  suverän.  —  Potentiell 
(-tän(t)si-);  -t.  Till  'potens'.  Förefintlig  som 
möjlighet,  möjlig  ehuru  ej  realiserad,  (ut- 
vecklings)möjlig;  (om  anlag:)  'slumrande'. 
Ibl.  K  aktuell.  Trodde  att  alla  män  och 
kvinnor  voro  p-a  brottslingar.  Som  i  varje 
oriental  ser  en  p.  filmhjälte  ~  Dagmar  Berg. 
—  Potentier]a  -ade,  -as;  -ing.  Ge  högre 
värde  åt,  upphöja. 

PotkéS  1.  Potkas  (båda  utt.  påttj-);  -en; 
-burk.  (Skarpt  smakande)  ostmos,  riven 
ost  i  konjak,  'krukost'. 

Potpurri,  -(e)t,  -er;  -doft;  -kruka  (även 
t.  e.  kruka  med  torkade  rosenblad  o.  d.); 
-musik;  -stycke;  -urna;  -vas.  Förr  stavat 
(franskt) 'potpourri'.  (Kött)blandning;  röra, 
lite  av  varje,  blandning  av  likt  o.  olikt; 
(mus.:)  tonstycke  hopfogat  av  kända  melo- 
dier, 'fantasi'. 

Pott  (på-);  -en,  -er  (grav).  I  kortspel: 
samtliga  spelares  insatser;  ibl.  ask  1.  d. 
vari  insatserna  läggas.  Spela  om  p-en.  Man 
p-en  tar,  då  man  har  tur  ~  Gust.  U.  Schön- 
berg.  Vinna  (hela)  p-en.  Och  ändå  ta  hem 
den  största  p-en  (bildl.)  Ax.  Ahlman.  P-en 
sattes,  nya  kort  begärdes,  och  ~  Ester  B. 
Nordström.  Och  kandidat  Selander  tog  hem 
perna  och  pengarna  Edv.  Selander.  —  Låg 
det  en  halv  miljon  i  p)-en,  så  vore  den  er 
Emil  Norlander. 

Pott|a  (på-);  -an,  -or;  -kant.  1)  'Egentl.' 
Nattp-a,  nattkärl.  Undvikes  ofta.  Sitta  på 
2>an.  Tömma p-orna.  2)Vulg.  Okvädinsord. 
Dxt,  ä  då  en  rikti  p-a!  ett  riktigt  kräk. 

Pottaskja  (på-);  -(e)beredning;  -(e)brän- 
n|are  (-ing);  -(e)fabrik;  -(e)industri ;  -(e)lut; 
-(e)lösning.  Kaliumkarbonat.  Pa  framställ- 
des i  äldre  tider  av  träaska,  och  beredningen 
skedde  i  krukor  Nord.  Fam.*  Pa7i  titgöres 
(i  renare  skick)  av  ett  xHtt  pulver  eller  vita 
stycken;  den  nyttjas  till  en  stor  mängd  tek- 
niska  ändamål  samt  i  medicinen  i  salvor, 
till  bad  m.  m. 

Poä'ng  (1.  på);  -en,  =  1.  -er.  Även  stavat 
'point'  (o.  då  i  plur.  även  'points').  Kan 
betraktas  som  två  ord.  I.  Plur.  =  (1.  points, 
säll.  -er").  Vid  tävlingar,  prisbedömning, 
spel,  växtbyte  osv.  1)  Genom  att  bortsld 
bollar,  när  p.,  enligt  deras  egen  mening, 
blivit  dem  oriktigt  tilldömda.  Få  vissa  p. 
för  inssa  slagna  käglor.  Hur  många  p.  ha 
svenskarna  f  n.  i  spelen  i  San  Francisco? 


253 


Poäng — Praktfull 


254 


Är  p-en  fortfarande  lika,  skall  varje  med- 
lem i  gruppen  skjuta  ytterligare  ett  skott 
och  sd  vidare,  tills  särskiljning  kan  ske 
Olympiska  spelen  1912.  Och  därmed  hade 
han  hunnit  upp  till  130  p.  Vi  går  väl  till 
100  p.;  den  som  först  får  100  p.,  har  alltså 
vunnit.  Segra  på  p.  särsk.  i  boxning.  — 
Rekordper  av  skyttar  i  lägre  klasserna  1930. 
2)  I  spel.  a)  Hur  räknas,  räknar  man 
p(-en)  i  bridge?  Det  ger  oss  30  p.  Honnörs-, 
trickpoäng,  b)  Vilken,  hur  hög  p.  spelar 
herrarna?  (ibl.)  vad  gäller  beten.  P-en  är 
väl  Vio  öre.  Vi  spelade  poker  på  en  an- 
språkslös p.  R.  Schildt.  Det  blir  väl  ganska 
hög  p.,  som  kommer  att  spelas  här  i  kväll  ~ 
G.  Lindborg.  Vi  spelte  ett  sällskapsspel  med 
helt  låg  p.  och  ~.  Roffskoj  föreslog  genast 
en  vanvettigt  hög  p.  'Mari  Mihi'.  3)  Äsätta 
p.  (på  växter  för  byte).  För  växt,  som  för 
första  gången  inlämnas  till  byte,  erhåller 
inlämnaren  100  p.  Förr  hade  man  p.  från 
5 — 100  (med  alla  5-  och  10-tal) ;  numer  har 
man  blott  10-talspoäng  (10,  20,  30  osv.). 
Under  det  att  honexempilar  av  Antennaria 
aljnna  (fjällkattfoten)  blott  gäller  (för)  40 
p.,  gäller  hanexemplar  90  p.  Han  har  att 
(vid  bytet)  tillgodoräkna  sig  10,000  p.  II. 
Plur.  -er.  1)  Nu  kommer  p-en  i  berättelseyi. 
Glömma,  utelämna  själva  p-en.  De  ä  ju 
de,  som  ä  p-en  (i  historien) !  2)  Filmen  har 
en  hel  del  lustiga  p-er.  Första  akten  i  en 
episod,  som  ej  saknade  sina  spännande  p-er 
H.  Gummerus.  Jo,  livet  har  verkligen  sina 
p-eri  A.  Sörlin.  Syn.  I.  (överenskommen) 
värdeenhet,  överenskommet  värde;  ibl. 
grundvärde;  II.  udd,  spets,  det  bästa,  det 
verkligt  roliga;  'springande  punkt',  det 
väsentliga;  (p-er  ibl.:)  (spännande)  situatio- 
ner 1.  händelser  1.  sidor,  stegringspunkter. 

—  Poängantal.  Stå  lägre  i  p.  P-et 
räckte  icke  för  placering  i  ~.  -beräkning. 
-besegr|a.  Idrotts.  Segra  på  poäng.  Hnrry 
Persson  pade  Johnny  Risko  1926.  -domare 
idrotts.  -fordr|an;  -ing.  Vid  växtbyte. 
-likhet,  -lös.  Till  poäng  II.  Berätta  de 
mest  j)- a  historier  om '^.  -paddling.  Idrotts. 
P.  1,500  m.  i  kväll  kl.  7,i5.  -plats.  Idrotts. 
Kunde  blott  belägga  andra  p-plats  [i  skidåk- 
ningen] 1923.  -plockare.  Idrotts.,  skämts. 
Bexell  Uppsalas  förnämste  p.  [i  akademisk 
idrott]  1933.  -pris.  Idrotts.  Erövrade  p-et 
i  hopp.  -seger.  Idrotts.  Vinna  en  över- 
lägsen p.  ibl.  K  knockoutseger.  -segling. 
Idrotts.  Upsala  Segelsällskaps  första  p.  1919. 
-ställning.  Idrotts,  o.  spel.  Olympisk  p. 
1924.  Hur  är  p-enf  -SUmma.  Idrotts., 
spel  o.  'bot.'  -sättja;  -ning.  Idrotts,  o. 
'bot.'  -tal.  T,  e.:  1)  P-et  för  Malmöborna 
steg,  därigenom  att  de  togo  hem  stavsprånqs- 
priset.  2)  De  olika  p.,  som  kunna  erhållas 
i  besick.  3)  Vissa  fjällväxters  växlingar  i 
p.  N.  Sylvén.    -värd|e; -ering.    Med  p-et  20. 

—  Poängter|a,  -ade,  -as ;  -ing (med  plur.). 


Även  stavat  'pointera'.  Men  jag  måste 
(starkt)  p-a,  att  ~.  Det  kan  ju  även  p-as, 
att  priserna  äro  låga.  Och  han  hade  sär- 
skilt p-at  skillnaden  i  kulturståndpunkt.  I 
stället  för  att  utplåna  skillnaden  borde  han 
ha  p-at  den.  Vilket  ytterligare  p-ade  ställets 
ödslighet.  En  nyans,  som  dock  framträder 
föga  p-ad.  Syn.  framhäva,  betona,  under- 
stryka, 'trycka'  på,  starkt  framhålla,  in- 
skärpa. 

Prack|a^,  -an,  -or ;  -nisse  (p-hanne) ;  -vette ; 
-ägg.  Småskrake  (Merganser  serrator).  Ett 
par  [pä  vattnet]  springande  por,  vilka  tvär- 
döko  av  pur  förskräckelse  E.  Sparre.  Bland 
p-nissar  och  gudungar. 

Prack|a%  -ade,  -as;  -are.  Ngt  värd.  Mest 
i  lösbara  ssgr  (p-a  bort  ru  o.  särsk.  på  m). 
Hade  ~  lyckats  göra  sig  av  med  henne  och 
p-at  henne  på  mig  Ax.  Munthe.  Se  där  vad 
som  p-as  pd  åskådaren  kan  även  föras  till 
'p_åp-a'.  Syn.  (med  efterhängsenhet)  lura 
på  (ngn  ngt)  1.  få  ngn  att  (över)ta. 

Pragmatisk  (akut);  -t.  P.  historieskriv- 
ning då  händelserna  framträda  icke  i  krö- 
nikans form  utan  i  orsakssammanhang. 

Prakt,  -en.  1)  P.  föder  avund.  P.  och 
lyx  älskar  man  passionerat  i  Polen  ~  'Mari 
Mihi'.  Utstyrd  med  furstlig  p.  och  ståt. 
Med  en  hittills  osedd  p.  i  dräkter  och  gemak. 
Sydländsk  p.  och  prdl(ighet) .  En  tung  p., 
erinrande  om  barockens.  I  p.  och  rikedom, 
överglänsa  p-en  till  och  med  vid  furstehoven. 
Visa  sig  i  all  sin  p.  Som  tjäna  p-en  mer 
än  nyttan.  Diktionens  p.  —  Kläd-;  furste- 
])rakt.  2)  En  dag,  då  sommaren  stod  i  sin 
fulla  p.  Fontainebleau-skogen  har  utvecklat 
hela  sin  p.  av  frodig  grönska  Wentzel 
Hagelstam.  Där  sommaren,  solen  slösar  sin 
p.  —  Blom-,  rosen-,  trädgårds-,  vinterprakt. 
3)  I  ssgr  ofta  (med  bet.  'praktfull')  ingå- 
ende i  växt-  o.  djurnamn.  Syn.  (yttre) 
glans,  härlighet,  ståt,  pomp,  (ibl.:)  utsmyck- 
ning, grannlåt,  stass,  skrud,  prål,  prunk, 
'guld  o.  glitter',  elegans,  storslagenhet. 

—  Praktaster  trädg.  -band.  Kostar 
(bunden)  i  p.  50  kr.  -bit.  Med  deklamation 
av  en  och  annan  p.  ur  våra  skalders  mest 
omtyckta  alster  'Sigurd',  -blomma.  Även 
rent  bildl.  Tills  konstarten  ~  utvecklades 
till  den  kultiirens  p.  den  nu  är  And.  Ramsay. 
Men  påståendet  i  sig  självt  är  mer  än  en 
p.  N.  W.  Lundh.  Sid.  49  finna  vi  en  riktig 
j}.  i  följande  referat:  ~  Astrid  Cleve-v. 
Eu]er(ironiskt).  -blomster.  Ofta  bildl.  Reto- 
riska p.  -byggnad,  -dräkt.  Anddrake  i  p. 
-ejder.  Zool.  Erionettaspectabilis. -exemp- 
lar. I  samlingen  finnas  även  tre  trekantiga  c 
Godahoppsudden  i  (verkliga)  p).  Ett  riktigt  p. 
av  skolyngling  Otto  Vesterlund.  Syn.  (ibl.:) 
'mönster',  'krona',  (en)  oförliknelig  (karl 
osv.),  -full;  -het  (ibl.  med  plur.).  Egentl. 
o.  bildl.  (även  ironiskt).  I  slottets  p-a  salar. 
Den  p-aste  fil  av  rum  man  gärna  kan  se. 


255 


Praktfull  —Praktisera 


256 


Stdta  i  (de)  p-a(ste)  färger.  Gudingens  p-a 
friarskrud.  Hans  hem  var  ett  palats  och 
till  och  med  stallet  var  p-t  Öv.  fr.  Nellie 
Melba.  En  bukett  av  rosmarin,  rosor  och 
p-a  astrar.  P-a  fester.  Stilen  är  p.,  ja  över- 
lastad. —  En  p.  bovfysionomi.  Han  ä  p-t 
rolig,  när  han  ä  pä  humör.  Komma  med 
verkligt  p-a  grodor,  riktiga  pheter  i  bildväg. 
Syn.  präktig,  ståtlig,  härlig,  lysande,  grann, 
storartad,  storslagen,  magnifik,  splendid, 
superb,  ibl.  'rik',  -fågel,  -gemak.  P-ens 
härliga  fönsterglasmålningar  ~  Annie  Wall. 

-hem.  Ett  p.,  som  nära  nog  verkar  mu- 
seum, -karl.  Me7i  jag  kom  genast  under- 
fund med,  vilka  p-ar  de  voro,  outtröttliga, 
företagsamma,  rådiga  ~  Har.  Hjalmarson. 
-kär(,lek).  Skr.,  mindre  vanl.  för  följ. 
-lyst|en,  [-nare];  -nad.  Stolta  och  p-na.  Den 
judiska  erotiken,  het,  färgrik  och  p-en  Fr. 
Böök.  —  P-nad  var  för  dem  ett  utmärkande 
drag.  Som  vittna  om  (stor)  p-nad.  Syn. 
praktälskande,  praktkär.  -människa.  Jfr 
'praktkarl'.  -möbel.  Skåpet  är  en  p.frän 
gustaviansk  tid.  -pjäs  1.  -pjes.  En  vas 
från  1200-talet,  en  verklig  p.  -rum.  Stora 
Riddarsalen  [på  Leckö] ,  detta  p.,  ämm  i 
sitt  vandaliserade  skick  av  mäktig  verkan 
N.  Hj.  Bosson,  -skrud.  -sort.  Hyacinter, 
p-er.  -stycke.  Ett  sådant  j)-  o.v  eldig  och 
medryckande  ~  vältalighet  Per  Hallström. 
—  Ibl.  även  =  praktexemplar,  -säng. 
-tryck.  Den  ytterst  dyrbara  katalogen,  ett 
p.  i  tre  delar  ~  C.  G.  Laurin.  -upplagja. 
Pan  är  20  kr.  dyrare.  En  pa,  tryckt  på 
kriterat p)lanschpapper .  Utgiven  i  p-a.  -urna. 
-verk.  'Herrgårdar  i  Finland' ,  ett  p.  i  tre 
band.  — •  Och  är  mässhaken  ett  p.  i  söm- 
nadsarbete Ada  Rydström,  -växt.  Denna 
p.,  sä  stolt  i  sin  resning  och  sä  skönblommig, 
att  ~  Arv.  Frisendahl.  -älskande.  Skr. 
Portugiserna  beskrivas  såsom  stolta,  p.,  även- 
tyrslystna och  med  utpräglad  smak  för  allt 
utländskt  K.  A.  Hagberg.  Ett  njutnings- 
lystet  och  p.  hov.     Syn.  praktlysten. 

Prakt|en,  best.  sing.;  -|a  (-ade;  -are). 
Studentspråk  o.  d.  Särsk.  om  'praktisk- 
teologisk  examen'.  1)  Undertecknads  före- 
läsningar avsedda  för  pen  ~  Gustaf  Lizell 
1929.  —  Gd  och  p-a  dvs.  gå  på  den  prak- 
tisk-teologiska  kursen.  Uppsala  har  självt 
25  Tp-arcT  1933.  2)  Ibl.  även  om  medici- 
nare. T.  e.  Lundamedicinarna  få  pa  i 
Malmö;  klinikerna  ha  ej  plats  för  alla 
läkarkandidater  1930. 

—  Praktik,  -en.  I.  Enkelt.  1)  Allmän- 
nare, a)  Teori  och  p.  Tillämpa  sina  läror, 
åsikter  i  p-en.  Omsätta  sina  teorier  i  p-en. 
Och  själv  satt  sina  läror  i  p.  genom  att  göra 
sig  till  bonde  Strindberg.  Som  i  pen  söker 
omsätta  vad  Jesus  predikade.  Uppfinningens 
tillämpning  i  p-en.  b)  Innan  han  ännu  haft 
ndgonsomhelst  p.  i  jordbruk.  Han  saknar 
ännu  den  erforderliga  pen.    På  somrarna 


får  du  söka  skaffa  dig  p.  Tre  års  p.  (i 
yrket)  hade  han  dock.  Fordras  det  mycket 
p.  också  för  att  komma  in  på  Teknis  ?  Tings- 
praktik jurists  'tingsmeriter'.  2)  Särsk.  om 
läkare  (o.  advokater),  a)  Dr.  E.  Wester- 
lunds  p.  hade  svällt  ut  så,  att  det  var  ett 
under,  att  han  ej  dignade  under  bördan. 
En  ny  läkare  med  stor  p.  (särskilt  bland 
lantbefolkningen).  Nödsakad  att  begränsa, 
inskränka  sin  p.  Och  hajis  p.  minskades 
mer  och  mer.  Inte  kan  han  leva  på  sin  p. 
i  den  lilla  staden?  Utländsk  läkare  anhåller 
om  tillstånd  att  få  utöva  p.  i  Sverge.  öppna  p. 
Tandläkare  Almgren  har  återtagit  p-en. 
Enskild  p.  En  klok  gubbe  med  stor  p.  (i, 
med  benskador) .  D:r  Magnus  Boberg  ~  Även 
sjukkassepraktik  Annons  1933.  Tandläkar- 
praktik   överldtes  Annons   1933.     II.  Ssgr. 

1)  Svenska  industriens  2}-nämnd  (en  ny  in- 
stitution) skall  samarbeta  med  de  lokala 
p-byråerna  vid  varje  teknisk  läroanstalt  1933. 

2)  Tandläkarpraktik överldtes, centralt p-läge, 
eventuellt p-byte  Annons  1933.  Femårig  tand- 
läkarpraktik överldtes  mot  övertagande  av 
p-lokal  Annons  1933.  Att  hyra:  P-vdning 
för  läkare  1921.  Homeopatiske  läkaren  ~, 
tionde  p-dret  i  Uppsala  Annons  1926.  Syn. 
I.  1)  användning  1.  tillämpning  i  (verkliga, 
det  praktiska)  livet,  (yrkes)utövning,  verk- 
ställande, utförande,  handläggning;  arbete 
(ute)  i  det  praktiska,  (yrkes)erfarenhet, 
(yrkes)vana,  övning;  2)  lakar-  (1.  advokat)- 
verksamhet;  (ibl.:)  tillopp  av  kunder,  verk- 
samhets- 1.  kund-  1.  patientkrets,  patienter 
1.  klienter,  klientel. 

—  Pra'ktik{a  (akut);  -an,  -or.  Se  bond(e)- 
p-a.  —  Praktikäb|el,  elt,  -lare.  Användbar; 
utför  bar;  farbar.  —  Praktika'nt, -en, -er. 
Person  som  är  ute  för  att  praktiskt  lära 
sig  ett  yrke,  som  är  ute  och  praktiserar. 
I  en  stor  verkstad,  icke  som  oavlönad  p., 
utan  som  lärling  E.-W.  Olson.  Skogsprak- 
tikant söker  atiställning,  helst  d  skogsbyrä 
1.  d.  Annons  1919.  —  En  förmånlig  p-plats 
i  en  tysk  anilinfabrik  Sv.  Karlen,  öv.  — 
Pra'ktiker  (akut);  -n,  ==  1.  pra'ktici  (jfr 
följ.).  Yrkesutövare  med  praktisk  utbild- 
ning 1.  verksamhet,  en  praktisk(t  verksam) 
karl,  praktiserande  läkare.  Ty  borgmästaren 
är  inte  blott  p.  utan  också  estet  W.  Langlet. 
—  Redan  innan  August  Bondeson  tagit  medi- 
cine kandidaten,  var  han  en  eftersökt  p. 
och  ~.  Allmänpraktiker  k  specialist.  De 
blivande  praktici,  som  vetenskapa,  göra  det 
så  gott  som  alltid  inom  sina  blivande  kli- 
niska verksamhetsområden.  —  Pra'ktikus 
(akut);  [-en,  -ar  1.  —  jfr  föreg.  —  praktici]. 
Gärna  med  biton  av  förnumstighet  (dock 
ej  i  formen  'praktici'  som  här  förts  till 
föreg.)  samt  ngt  värd.  1.  skämts.  Eti  gam- 
mal p.  förklarar,  att  '^.  Mulhausen,  den 
sluge,  gamle  p-en  Eva  Wahlenberg,  öv.  — 
Praktiserja,  -ade,  -as;  [-ing].    I.  Huvud- 


257 


Praktisera — Prat 


258 


bet.  1)  Allmännare,  a)  Fd  tillfälle  att  p-a 
sina  teorier.  Haii  behöver  ut  och  jj-a.  P-a 
som  skogsman.  Förut  p-ad  i  yrket,  b)  Sådana 
knep  p-as  inte  här.  Har  du  p-at  det  där 
förut  utan  att  bli  avslöjad?  2)  Om  läkare 
(o.  advokater).  Börja  p-a,  sid  sig  ner  och 
p-a  i  sin  födelsestad.  P-ande  läkare.  Han 
får  ingen  tid  att  p-a  vid  sidan  av  sin  veten- 
skap. II.  Bibet.  Blott  i  lösbara  esgr  o. 
ofta  refl.  T.  e.:  P-a  bort  ngn  1.  ngt,  sig 
bort  (så  fort  som  möjligt).  P-a  sig  in  genom 
fönstret.  Syn.  1. 1)  omsätta  i  (det  verkliga, 
det  praktiska)  livet,  tillämpa,  omsätta  i 
handling;  praktiskt  öva  sig,  skaffa  sig  1. 
ha  praktisk  verksamhet,  öva  sig  i  ett  yrke, 
lära  sig  gm  praktik;  (ibl.:)  bruka,  använda, 
komma  till  användning;  2)  ha  i.  (ut)öva 
praktik,  utöva  läkekonsten,  ta  emot  pati- 
enter (1.  klienter),  utöva  lakar-  (1.  advokat)- 
verksamhet,  (ibl.)  vara  advokat ;  II.  (för)- 
flytta  (sig),  (bort)skaffa  (nj),  packa  sig  (av), 
stpyga  1.  ta  sig  (i'n)  osv. 

—  Praktisk,  -t;  -het.  Bet.  ej  alltid  fullt 
skarpt  skilda.  1)  Motsatt  teoretisk,  a)  Komma 
ut  i  det  p-a  livet.  Ägna  sig  åt  det  p-a.  Den 
p-a  sidan  av  saken  har  nog  varit  förbisedd. 
Pa  uppgifter.  Tillbragte  fordom  som  volon- 
tärer  ett  T>p-t  år-»  hos  en  revirförval  tände 
jägmästare  ~  H.  Samzelius.  P-t  arbete  är 
vad  som  passar  honom  bäst.  Ha  (utpräglat) 
p.  läggning.  P-a  ungdomsskolor  särsk.  om 
p-a  skolor  inrättade  i  enlighet  med  1918 
års  riksdagsbeslut.  P-a  bestyr  ibl.  unge- 
fär =  vardagsbestyr,  hushållsgöromål.  P. 
verksamhet.  Färgfotofrågan  har  äntligen  j)-t 
lösts,  fått  sin  p-a  lösning?  1930.  Ulan  att 
själv  ha  pt  utövat  skådespelarkonsten  har 
man  svårt  att  '^.  Dessa  funderingar  ha 
emellertid  inget  som  helst  p-t  värde,  b)  P-t 
sett  förhåller  det  sig  så,  att  ~  (i  verklig- 
heten); skulle  möjligen  även  kunna  föras 
till  2.  Och  likaså  Och  därmed  är  institutet 
p-t  taget  tryggat  (ibl.  =  i  det  stora  hela). 
Som  låta  sig  nöja  med  så  litet  tp-t  erkän- 
nandey  som  just  svenskarna  V.  Berger. 
c)  Märk  bl.  a.:  P.  filosofi  se  filosofi  1  (II.  138). 
P.  teologi  vetenskapen  om  den  kyrkliga 
verksamheten,  'kyrkokunskap'  (innefattan- 
de kyrkorätt,  'liturgik'  dvs.  vetenskapen 
om  kulten,  kateketik  1.  läran  om  den  kyrk- 
liga undervisningen,  homiletik,  'pastoral- 
teologi' dvs.  själavårdslära  o.  missions- 
kunskap). 2)  Motsatt  'opraktisk',  a.)  Ett  p-t 
huvud.  Ha  p-t  förstånd.  Vad  han  ärvt  av 
mig,  inte  är  det  min  p-a  sans  Tor  Hedberg. 
Mannen  med  det  ideella  sinnelaget  och  den 
p-a  blicken.  Av  p-a  skäl.  Man  får  lov  att 
se  p-t  på  saker  och  ting,  ta  allting  p-t.  Det 
var  verkligen  p-t  (anjordnati  b)  Fn  säll- 
synt p.  uppfinning.  En  p.  liten  sak.  Syn. 
1)  som  rör  praktiken  1.  tillämpningen,  för 
livet  1.  i  praktiken,  ibl.  livets  1.  verklig- 
hetens 1.  handlingens,  handlings-,  tillämp- 

V.  9  —  Nusvensk  ordbok. 


nings-,  yrkes-,  ibl.  i(nom)  ett  yrke;  (p-t  ibl.:) 
i  verkligheten,  i  själva  verket,  realiter, 
(ibl.:)  i  stort  sett,  i  det  stora  hela,  (ibl.  nära) 
faktiskt;  2)  händig,  klok,  skicklig  i  tillämp- 
ningen, erfaren  o.  förståndig,  klar(seende), 
redig,  med  utpräglat  verklighetssinne,  som 
förstår  att  ordna  sitt  arbete,  med  blick  för 
arbetet,  med  yrkesblick,  med  gott  handlag, 
ibl.  metodisk  1.  systematisk  1.  habil,  som 
skiljer  på  huvud-  o.  bisak,  ibl.  affärsmässig; 
användbar,  ändamålsenlig,  verkställbar,  lätt 
att  använda  1.  tillämpa,  'användlig'.  — 
Praktisk-teologisk  se  prakten  ovan.  — 
Praktiskt-ekonomisk.  Tyngdpunkten  i 
föreningens  strävanden  ligger  dock  på  det 
p-a  området. 

Pralin,  -en,  -er;  -blandning;  -fabrik. 
Chokladbit  med  fyllning;  (fylld)  choklad- 
konfekt. Köpa  ^/2  kg.  (choklad) p-er.  Svensk 
specialfabrik  för  dessertp-er  1921.  Likör-, 
spritp-er.  —  En  mycket  god  ~  p-blandning 
Mazetticirkulär  1929. 

Prass|el,  -let;  [-eltorr];  -l|a  (-ade,  [-as]); 
p-la  ti'll.  I.  Subst.  Lyssnande  till  vattnets 
sorl  och  bladens  p-el  R.  Ekelund.  Vindens 
p-el  i  de  torra  löven.  Färdig  att  vid  minsta 
p-el  ta  till  benen.  Från  sjukrummet  hördes 
p-let  av  tidningar,  som  vändes.  P-let  av 
sedlar.  P-el  av  styvt  siden.  Sedelp-el.  — 
P-eltorrt  linne.  II.  Verb.  Där  säven  p-lade, 
det  p-lade  i  säven.  Vinden,  som  p-lande  går 
genom  löven.  Bli  rädd,  om  ett  löv  p-lar, 
för  ett  ])-lande  löv.  P-la  med,  i  ngt.  — 
Och  gräset  plade  ibland  till,  när  han  tram- 
pade ~  Fanny  Alving.  Syn.  (nära  stå:) 
rassel,  fras(ande). 

Prat,  -et.  I.  Enkelt.  1)  Samspråk.  Under 
p.  om  ditt  och  datt.  Under  muntert  p.  Medan 
p-et  flödar  och  ~.  Och  p-et  går,  så  det  surrar. 
Om  han  ville  sluta  med  sitt  myckna  p.l 
Under  skratt  och  p.  fortsatte  de  ned  till  ~. 
—  Ngt  närmare  2:  Inte  så  mycket  p.,  mina 
herrar,  till  saken!  I  detta  sammanträdes- 
raseri förväxlas  ofta  p.  med  arbete  Yngve 
Larsson  1927.  Små-,  kallprat.  2)  Löst  prat 
o.  d.  P.  fyller  ingen  mage.  Tomt,  löst  p. 
Asch,  de  där  ä  ju  bara  p.l  Ä(h)  p.l  'prata 
skräp',  nonsens,  de  tror  ja  inte,  ingalunda. 
Va  ä  de  för  p.  (du  kommer  me)!  3)  Skvaller. 
P-et  går  outgrundliga  vägar,  och  ingen  stad 
i  världen  är  stor  nog  att  gömma  en  människa 
W.  Hammenhög.  Ingen  vågade  tala  högt 
om  saken,  men  p-et  gick.  Låta  p-et  dö  bort 
av  sig  självt.  Bli  föremål  för  folks  p.  Visste, 
att  jag  skulle  bli  utsatt  för  p.,  om  en  gift 
fru  bodde  hos  mig.  Bry  dej  inte  om  p-et! 
Sätta  sig  över  p-et.  II.  Ssgr  kunna  ibl.  även 
ansluta  sig  till  verbet  men  äro  dock  hop- 
förda här.  Syn.  I.  1)  samspråk,  pratande, 
(ibl.:)  tankeutbyte,  ordbyte,  resonemang, 
samtal;  (ibl.:) svada,  mångordighet,  flödande 
tunga,  snack;  2)  strunt(prat),  dravel,  svam- 
mel,  tomma  ord,  munväder,  nonsens,  lappri, 


259 


Prat— Praxis 


260 


snicksnack,  pladder,  babbel,  snatter,  (slid- 
der)sladder,  fjolleri(er),  'persilja',  dumheter, 
ibl.  bara  teorier;  3)  skvaller,  'viskningar', 
viskande  1.  smygande  förtal. 

—  Pratför,  -t,  [are];  -het.  Med  ngt 
'sämre'  bet.  än  'talför'.  Gubben  Furberg, 
hayi  som  eljest  plägade  vara  sd  p.  Edv. 
Hammarstedt.  [Det  svenska  folklynnet]  är 
p-t,  öppet,  förtroligt  E.  Lindorm  1924. 
-humör.  Och  jag  är  inte  heller  på  p.  Maija 
Åkerman-Tudeer.  -kvarn.  Skämts.  1.  ngt 
värd.  V)  [Då  talarens]  p.  äntligen  stoppade. 
När  hennes  p.  kommit  igång,  är  den  omöjlig 
att  hejda.  Hon  hade  p)-en  i  ordning,  den 
goda  madame  Coette  Alb.  Engström.  2)  En 
dövstum  är  en  bättre  försäljare  än  en  p. 
P-ar,  som  fara  kring  land  och  rike  och  söka 
förvrida  enfaldigt  folk.  Syn.  1)  'pratma- 
skin', flödande  tunga,  ordrikhet,  ordflöde, 
ordström;  2)  mångordig  1.  pratsam  1.  prat- 
sjuk människa,  frasmakare  1.  -erska.  -lust. 
Hennes  mans  närvaro  hade  hejdat  hennes 
p-lust  Öv.  fr.  H.  James.  Med  en  plötsligt 
påkommen  p.  Syn.  pratsjuka  1.  -lystnad. 
-lyst|en;  -nad.  Mindre  vanl.  än  'pratsjuk', 
mer  'vårdat'  än  detta.  Hörde  av  sin  p-na 
värdinna  att  ~.  Inga  kvinnor  i  världen 
torde  vara  sd  j>na  som  de  gotländska  J.  E. 
Ljungqvist  1909. 

-mäklare;  -erska.  P-are,  svälj  din  tunga  I 
Öv.  fr.  Rom.ain  Rolland.  [Att  Gapon]  var 
en  olidlig  p-are,  som  minst  av  allt  dugde 
till  ledare  H.  Gummerus.  Den  störste p-aren 
bland  alla  mina  tjänare  J.  G.  Andersson. 
—  Gubben,  som  hade  en  p-erska  till  hustru 
Helena  Westermarck.  Syn.  pratmaskin, 
frasmakare,  pratkvarn,  'papegoja',  -ma- 
skin. Jfr  pratkvarn.  1)  Danskar  I  med 
p.,  som  går  i  ett  Sten  Selander.  2)  P-erna 
i  Finland  [socialisterna,  som  gjorde  obstruk- 
tion] måste  giva  ujjp  spelet  [ef  ter  39  titnmar] 
1920.  -sam,  -t, -mare; -het.  En  p.  gammal 
man,  som  ~.  Ndgot  p-mare  blev  han  dock, 
när  Edit  kom  in.  P.  är  han  minst  av  allt, 
säjer  han  tio  ord  på  en  kväll,  är  det  ståtligt. 
Viskyn  gjorde  honom  p.  Nyter  och p.  Hennes 
phet  utgjorde  en  skarjj  kontrast  mot  man 
nens  tunghäfta.  —  Även  bildl.  Och  vattnet 
kluckade  p-t  och  vänligt  mot  båtsidorna  S. 
Sivi^ertz.  Syn.  språksam,  talför,  pratför,  ibl. 
pratsjuk,  -sjuk; -a  (-n).  Bildl.  V)  En p.  gam- 
mal tok  H.  Gyllander.  P.  som  en  kaffe- 
moster. 2)  Hennes  medfödda  p-a  gjorde,  att'^ 
H.  Hultenberg,  öv.  Få  sota  för  sin  p-a. 
P-a  räknas  till  de  obotliga  sjukdotiiarna. 
Syn.  1)  pratlysten,  som  gärna  vill  ha  sig 
en  pratstund ;  pratsam;  2)  pratlystnad,  prat- 
samhet, -stund.  Jag  hade  en  Idng  p.  med 
honom  R.  Calissendorf,  öv.  Och  för  resten 
har  han  nog  ingenting  emot  en  grogg  och 
en  p.  Alb.  Engström.  Och  vi  fingo  en  liten 
trevlig  p.  'Dan'.  -tag|(en).  Ngt  värd.  Ho7i 
hade  kommit  i  p-en   och  visade  ingen  lust 


att  låta  sig  hejdas  Py  Sörman.  Han  var 
riktigt  i  p-en,  hur  det  nu  kom  sig,  och  ~ 
Paul  Lundh.  -timme.  Få  sej  en  trevlig  p. 

—  Pratja,  -ade,  -as;  p-a  bort  oj,  (om)- 
kull  ttJ,  ut  0)  m.  fl.,  [-are ;  -erska].  Jfr  prat. 
I.  Enkelt.  1)  Spraka,  a)  Där  de  sitta  och 
p-a  förtroligt  vid  aftonbrasan.  Där  vi  alla 
satte  oss  ned  för  att  dricka  mate  och  p-a 
oss  till  gott  lynne  igen  öv.  fr.  W.  H.  Hud- 
son. De  ha  alltid  så  mycket  att  p-a  om 
(me  varann).  P-a  sig  trött.  Hela  tiden  p-as 
och  skrattas  otvunget  och  fritt.  Sitta  och 
p-a  om  varjehanda.  P-a  franska.  P-a  i 
sömnen.  P-a  för  sig  själv.  Vinner  du  intet 
därmed,  men  p-ar  förgäves  för  skålen  E. 
Hellquist,  öv.  Och  nu  nog  p-at,  ta  en  lykta 
och  lys  mig  ned  Ax.  Klinckowström.  — 
Kall-,  småpa.  b) Kom  nu  och  sitt  här  bred- 
vid mig,  så  vi  få  p-as  vid  Karin  Juel. 
c)  Ditill  stenen  satt  en  stare  och  visslade 
och  p-ade  I.  Ljungquist.  En  pande  bäck. 
2)  Om  'dumt  prat'.  Ibl.  mkt  nära  1.  Att 
det  hittills  mera  p-als  än  handlats  H.  Gum- 
merus. P-a  sju  stugor  fulla.  Hon  p-ade  i 
ett,  i  ett  och  xipprullade  fullständigt  färg- 
lösa bilder  ur  sitt  liv  i  U.S.  A.  'Dan'.  P-a 
som  en  papegoja,  en  skata.  Att  p-a  är  ett, 
att  veta  vad  man  p-ar  om  är  ett  annat  C. 
A.  C.  Lewenhaupt.  Va  han  kan  p-a  I  Va 
du  p-ar  I  Du  p-ar,  inte  är  det  tusen  katter? 
Mollie  Faustman.  —  P-a  bredvid  mun.  P-a 
uppåt  väggarna,  i  nattmössan  ibl.  =  'yra'. 
P-a  som  om  man  hadde  huvet  under  armen. 
Nej,  7iu  p-ade  jag  visst  huvudet  av  mig! 
Hj.  Söderberg.  (Asch,)  p-a  (inte)  smörja'. 
även  enbart  (Asch,)  prata  I  P-a  dumheter, 
tok,  gallimatias,  persilja,  allt  va  galet  ä, 
dravel,  skräp,  strunt  1.  ngt  vulg.  guano,  skit. 
Sitta  hos  gummorna  och  p-a  skvaller  (jtr  3) 
E.  Grip.  3)  Skvallra.  Inte  p-a  i  kort(ena)l 
Man  par  redan  (allehanda)  därom.  Det  p-as 
ohyggligt  om  dem  i  den  lilla  staden.  Bry 
dej  inte  om  va  de  p-as  I  II.  Ssgr  (som  i 
regel  även  ansluta  sig  till  'prat')  se  ovan. 
III.  Avledningar.  Mest  som  sista  ssgsled. 
Stor-,  yrkesp-are.  Gamla  Mor  Maja  eller  Stor- 
p-erskan  Lustspel  1825.  Syn.  I.  1)  (sam)- 
språka,    (sam)tala,    talas    1.    språkas    vid; 

2)  pladdra,  svamla,  babbla,  låta  mun(nen) 
gå,  slå  upp  språklådan  (på  vid  gavel), 
utbreda    ru    sig,    orera,    snacka,    sladdra; 

3)  skvallra. 

—  Pratig,  -t,  -are;  -het.  Smtl.  1.  ngt 
värd.  Han  ä  sd  p.  sd!  Hon  var  precis  iyite 
bland  de  p-aste,  Stina  i  Bejen,  det  var  hon 
inte,  för  all  del,  men  ~  Paul  Lundh.  En 
p.  och  lustig  brevsfil  W.  Söderbjelm. 

Pra'xis  (akut);  —  [1.  -en].  Nuvarande  p. 
med  långfristiga  avtal.  Den  alltmera  ut- 
vecklade p.,  som  ej  mer  anslår  *  klumpsum- 
mor*, utan  specialiserar  varje  anslag  Gunnar 
Hägglöf.  Som  genom  p.  fastställts  till  10 
%  ~.  Bryta  mot  (vedertagen)  p.  Följa  (hävd- 


I 


261 


Praxis — Precision 


262 


vunnen)  p.  Är  det  (ännu)  p.,  att'^?  P.  är 
sådan.  Gammal  p.  kräver,  att  ~.  Bidraga 
till  att  utbilda  och  stadfästa  en  p.  inom 
skriftspråket,  som  ~  Ruth  Wikander.  Den 
traditionella  föreläsning sp-en  Ergo  1929. 
Syn.  (domstolarnas)  rättsvana,  rättssed, 
rättegångsbruk,  rättssedvänja;  vedertaget 
sätt  I.  bruk,  plägsed,  (tillvägagångs)sätt. 

Pre-,  förstavelse.  För(e)-,  förut-,  fram- 
för-. Orden  med  pre-  äro  ej  här  samman- 
förda utan  återfinnas  på  sina  ställen.  Ex. 
Frehistorisk  förhistorisk. 

—  Preadamitisk,  -t.  (Från  tiden)  före 
Adam. 

Prebe'nde  (-bän-;  akut);  -t,  -n;  -boställe; 
-församling;  -hemman  (anvisat  åt  professor 
1.  lektor;  inkomsten  går  numer  till  Kyrko- 
fonden); -institution;  -kyrkoherde;  -lektor 
-pastor(at);  -prästgård.  Pastorat  vars  inkomst 
anslagits  åt  biskop,  professor  1.  lektor.  I 
samband  med  genomförandet  av  1910  års 
prästerliga  lönelagstiftning  indrogos  alla 
p-pastorat  utom  3  (domkyrkoför.  i  Uppsala, 
Lund  och  Visby,  vilka  fortfarande  utgöra 
p-pastorat  åt  prof.  i  praktisk  teologi  i  tlpp- 
sala  och  Lund  samt  biskopen  i  Visby)  Y. 
Brilioth.  Vet  du,  om  pappa  har  p>.?  Vidare 
föreslås  i  proposition,  att  de  två  ännu  åter- 
stående teologie  lektorsp-na  ~  från  den  1 
maj  1921  må  upphöra  att  vara  p-n  jan. 
1921.  I  Linköping  finnas  alltjämt  p-lektorer 
B.  Risberg  1935. 

Precede'nsfall  (-dans-).  Föregående  lik- 
artat (rätts)fall,  tidigare  avgörande  av  dom- 
stol i  liknande  rättsfråga;  (ibl.  nära)  preju- 
dikat. För  ett  sådant  tillvägagående  finnes 
blott  ett  p.  Hade  man  bara  ett  p.,  skulle 
saken  nog  kunna  ordnas.  —  Prece'pt|or 
(-säp-,  kort  å;  grav);  -orn,  -örer  (-o-).  Ofta 
om  äldre  fhdn.    Lärare,  uppfostrare. 

Preciösa  m.  fl.  se  pret-. 

Precis,  -t,  -are;  [-het].  Egentl.  o.  friare. 
1)  Adj.  a)  Även  de  fyra  vittnena  hade  på 
p.  tid  infunnit  sig  Josefina  Bengts.  Jag 
vill  icke  säga  p-a  beloppet  ~.  (Det)  p-a  av- 
ståndet från  ~.  Bilarna  stå  i  p-a  rader  ~. 
b)  Försöka  giva  sina  tankar  en  p.  form. 
Hans  myndiga  och  p-a  befallningar  ~  B.  Est- 
lander.  Medföra  en  mera  individuell  och  p. 
insikt  om  land  och  folk  än  ~  C.  J.  L.  Alm- 
quist.  På  sitt  p-a  sätt.  Hitta  den  p-a  och  rik- 
tiga repliken  Alfr.  Åkerlund,  öv.  En  p.  ung 
dam  Nanny  Hammarström.  Han  ä  mycke 
p.  av  sej.  P-are  än  någonsin  i  sitt  sätt  att 
tala  B.  Sjöberg.  2)  Adv.  a)  I  formen  'precis'. 
Tjuguåtta  timmar,  jh  sa^f  Ernst  Lundström. 
Det  är  p.  lagomt  åt  henne!  Paul  Lundh.  Och 
Döden  är  p.  som  alla  andra  otämjda  varel- 
ser ~  Öv.  fr.  Alfr.  Aloysius  Horn.  P.  lika 
tröstlöst  som  förut.  Alla  p.  lika  stora.  En 
hedersprick,  de  ä  just  p.  va  han  har  varit. 
Kom  p.  kl.  3,  klockan  3  p.l  P.  på  pricken. 
Det  var  en  gång  en  liten  pojke  —  p.  hur 


gammal  han  var,  det  vet  jag  inte  så  noga 
Sigfr.  Lindström.  En  ~  grov  krabat,  inte  p. 
Guds  allra  näpnaste  barn  J.  G.  Andersson. 
Inte  för  att  jag  var  p.  tvärsäker  på  min 
sak  ^  Gunnar  Ekström.  Men  när  man  nu 
inte  p.  umgicks  ...  C.  Larsson  i  By.  All- 
mänhetens inte  p.  gunst  men  förtroende  Sigfr. 
Almquist.  Men  han  såg  inte  ut  som  en 
fridens  förkunnare  p.  ~  Fanny  Alving.  — 
Märk  det  ngt  värd.  Hesa?;  men  du  har  ju 
p.  kommit!  b)  I  formen  'precist'.  Ofta  smtl. 
1.  ngt  värd.  Och  väjde  p-t  åt  samma  sida 
som  ~  Fredrika  Bremer.  Möte  klockan  fem, 
p-t!  W.  Langlet.  Ja,  det  var  p-t  vad  jag 
tänkte  K.  A.  Hagberg,  öv.  P-t  så  kommer 
det  också  att  gå  dina  barn,  när  ~  Greta 
Strömbom,  öv.  Ej  ostilig  p-t,  fast  ~.  Men 
vinterdagar  äro  kalla,  I  om  också  inte  p-t 
alla  Per  Weiland.  —  Dock  även  rent  skr. 
(o.  då  adv.  direkt  till  adj.  'precis')  t.  e. 
Ett  drag  av  folklig ,  p-t  namngivande  realism 
N.  Svanberg,  Hon  gjorde  sin  gärning  p-t 
och  till  belåtenhet,  men  ~  Arv.  Rosén.    Syn. 

1)  noga  (avpassad  1.  beräknad),  punktlig, 
noggrann,  som  ett  urverk,  högst  ordentlig, 
ibl.  på  slaget  1.  pricken  1.  öret,  se  f.  ö. 
exakt  o.  noga;  (ibl.:) alltför  noga, pedantisk; 

2)  just,  alldeles,  'ackurat',  absolut  (jfr  d.  o.). 
—  Preciser|a,  -ade,  -as;   -bar  (-t);  -ing 

(med  plur.).  Det  gäller  bara  att  p-a  villko- 
ren S.  A.  Duse.  Fånglägret  vid  Scharn- 
horst '^  eller,  närmare  p-at,  fästningens  torn 
Fulvia  Stjernstedt,  öv.  Noga  p-ade  lagter- 
mer. —  Ett  vidsträckt  och  icke  lätt  p-bari 
begrepp.  Syn.  (skarpt  o.)  noga  bestämma  1. 
ange  1.  begränsa  1.  definiera,  uttrycka  klart 
o.  bestämt,  noggrant  1.  exakt  fastslå.  — 
Precision  (-sj-);  -en.  I.  Enkelt.  Och  hans 
mage  hade  här  ~  blivit  en  god  och  omutlig 
tidmätare,  som  med  mycken  p.  tillkännagav 
måltidstimmens  annalkande  And.  Allardt. 
Tack  vare  de  stereofotogrammetriska  meto- 
derna kan  man  snabbt  och  med  en  hittills 
mipjmådd  p).  åstadkomma  kartor  i  de  mest 
olika  skalor  1921.  Med  stor,  utomordentlig, 
osviklig  p.  Och  handgreppen  gingo  med  en 
p.  som  aldrig  tillförne.  II.  Ssgr.  Ex.:  Snabb- 
mätande p-sapparat.  Australiern,  som  minst 
av  allt  är  p-sarbetare  Hj.  Bengtsson.  Vår 
förmåga  att  utföra  p-sarbete,  ett  verkligt 
svenskt  nationaldrag  1919.  Ett  trist p-sgöra. 
En  ny  p-sindiistri  skapad  1922.  Astrono- 
miska p-sinstrument  A.  Klinckowström.  Den 
gamla  välkända  firman  för  p-smekanik  och 
vetenskapliga  instrument  i  Uppsala,  J.  L. 
Pose.  Med  regelbundenheten  hos  en  p-smeka- 
nism.  C.  E.  Johanssons  i  Eskilstuna  fabri- 
kation av  p-smått  1917.  C.  E.  Johanssons 
världsberömda  pi-småttsatser  1918.  [Kebne- 
kaisej  som  av  prof  .  K.  P.  Rosén  1902  genom 
p-smätning  befanns  vara  endast  2,123,1  m. 
Nord.  Fam.^  P-smätverktyg.  En  p-sserie 
om  5  skott  i  liggande  och  5  skott  i  knästd- 


263 


Precision — Predikoprov 


264 


ende  ställning  1916.  Då  det  gäller  att  värde- 
sätta träffresultaten  vid  p-sskjutning  Olymp. 
spelen  1912.  Försök  med  en  självmarke- 
rande  p-stavla  [vid  armén]  1927.  Ett  Tissot- 
ur  —  det  nya  schweiziska  psuret  ~  1933. 
Verktygsfilare  erhålla  anställning  hos  A.-B. 
P-sverktyg  1918.  Att  vid  handel  med  guld, 
silver,  platina,  äkta  j)ärlor  och  ädla  stenar 
skola  ly-svågar  och  psvikter  användas,  som  ~ 
K.  A.  Wallroth.  Psvägning.  Syn.  nog- 
grannhet, precishet,  punktlighet,  exakthet 
osv. 

Prede'll|a  (-dal-;  grav  1.  akut);  -an,  or. 
Uppsats  på  altarbord  (för  ljusstakar,  altar- 
kärl  o.  d.);  altarskåpssockel. 

Predestination,  -en;  -slära.  Jfr  följ. 
Förutbestäramelse,  nådaval,  utkorelse,  ibl. 
ödesbestämmelse.  Dels  religiöst,  dels  friare. 
1)  Huruvida  Paulus  i  Romarbrevet  lärt  den 
absoluta  pen,  Guds  ovillkorliga  nådaval 
T.  Andrse.  2)  Den  p.  min  faster  hade  att 
komma  i  vägen  för  allt  ovanligt  som  hände  ~ 
Carl  Möller.  —  Predestinerja,  -ade,  -as; 
[-ing].  1)  Av  evighet  bestämma  till  salig- 
het eller  fördömelse.  2)  Förutbestämma. 
I  vilkas  ögon  ~  lästes  deras  p-ade  livsinne- 
håll: I  hunger  —  laster  —  brott  (ödesbe- 
stämda) E.  Diktonius.  Hela  denna  läggning 
p-ade  honom  till  att  bli  en  eftersökt  säll- 
skapsmänniska Bo  Bergman.  Som  framför 
allt  p-ade  honom  till  dramatiker  M.  Lamm. 
Jag  vet  ingen  konstnär,  som  är  mera  p-ad 
för  yrket  än  Carl  Larsson  Alb.  Engström. 
Eller  tobakspipan,  som  var  p-ad  att  bli  världs- 
artikel Elis.  Krey-Lange, 

Predlk|a  (akut);  -ade;  -as.  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  P-a  (Ouds  ord)  för  hedningarna. 
P-a  ordet  Bibeln.  Han  ~  p-ade  i  hela  Gali- 
leen  ib.  De  gingo  ut  och  p-ade,  att  man 
skulle  göra  bättring  ib.  Den  j)rofeten  eller 
drömmaren  skall  dödas,  ty  han  p-ade  avfall 
från  Herren  ib.  P-a  om  tron  som  salig- 
hetens grundsten.  Pade  över  en  fritt  vald 
text  Ed.  Tennmann.  Jesus  Kristus,  han 
som  bland  eder  har  blivit  p-ad  genom  oss 
Bibeln.  Varhelst  ~  detta  evangelium  bliver 
p-at  ib.  P-a  lagen,  evangelium.  P-a  mot 
lasten.  Vem  p-ar  i  domkyrkan  i  morgon? 
P-a  (i)  högmässa(n) ,  (i)  aftonsången,  (i) 
julottan.  P-a  för  hovet.  P-a  prov.  P-a  utan 
koncept,  fritt.  —  Pande  munkar.  Att  mis- 
sionsförsamlingen i  Västerås  började  utsända 
p-ande  bröder  över  helger  och  söndagar  Vira 
Eklund.  2)  Friare  o."  bildl.  a.)  Eget  före- 
döme par  bättre  än  ord  S.  Dahlquist.  P-a, 
icke  med  läpparna  utan  med  levernet.  Den 
som  par  sanning,  talar  grekiska  blir  icke 
förstådd,  för  hm  slår  man  dövörat  till. 
Mod  trampades  ned,  och  lågheten  p-ade 
moral  —  sin  moral  Per  Hallström,  b)  P-a 
för  döva  öron  även  till  1.  P-a  fredCens 
välsignelser).  P-a  uppror  (mot  laglig  över- 
het).    P-a  förnuft  i  ngn.     Där  främlings- 


hatet jy-ddes  (i  Kina).  Ständigt  p-a  mot  rus- 
dryckerna. Det  har  han  nu  p-at  för  oss  i 
två  år.  » Vi  måste  tidigt  lära  de  unga,  att 
liv  är  allvar»,  pade  fröken  Strömstedt  Olle 
Hedberg.  P-a  bittida  och  sent  om  sina  käpp- 
hästar. Som  ständigt  p-ar  för  honom,  att 
han  skall  gifta  sig.  I  en  p-ande  och  ganska 
förarglig  ton.  Hennes  böcker  moralisera  utan 
minsta  blygsel  eller  återhåll,  ja  de  nära  nog 
p-a  Erik  Hedén.  Det  var  ett  fasligt  p-ande  I 
II.  Ssgr  ha  i  regel  predlko-  (o.  anslutas 
ofta  nära  även  till  'predikan');  märk  dock 
'predikstol'  med  predik-  (1.  pre'-;  grav)  1. 
ngn  gång  predik-  (grav).  Syn.  I.  1)  för- 
kunna Guds  ord  1.  ordet,  hålla  (en)  predi- 
kan 1.  predikningar  1,  ett  andligt  uppbyg- 
gelsetal,  tolka  religionens  lärdomar  vid  en 
gudstjänst,  offentligt  förkunna  Kristi  lära; 
2)  hålla  straff-  1.  förmaningstal,  uppläxa  m, 
(ibl.:)  inskärpa,  undervisa,  docera,  morali- 
sera, förmana. 

—  Predikstol  (1.  pre'-;  säll.  -dik-).  I.  En- 
kelt. I  och  med  protestantismen  blev  p-en 
en  av  kyrkans  förnämsta  inventarier  och 
utsmyckades  vanligen  med  skulptur  och  må- 
leri. De  äldsta  svenska  p-arna  äro  från 
1500-talets  förra  del.  Bestiga  p-en.  Stå  i 
p-en.  Innan  prästen  gått  ned  från  p-en. 
Som  från  p-en  '^  utlade  dagens  text.  Kun- 
göra från  p-en.  Förr  sade  man,  att  de  som 
det  lysts  för  i  kyrkan  'ramlat  ned  från 
p-en',  varför  de  ofta  begåvades  med  'käpp 
och  krycka'.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-sdörr.  P-sfot. 
Pshimmel:  en  hängande  baldakin.  P-spsalm 
före  predikan.  Ty  även  på  p-strappan  hade 
man  tagit  plats  Nils  Widner.  Brukade  som 
p-svers  använda  den  bekanta  strofen:  I  stilla 
glans  han  träder  fram  ~  (jfr  p-spsalm)  T. 
Fogelqvist. 

—  Predlkoanlag.  Som  ~  visade  så  goda 
p.,  att  ~  G.  Meyer.  -artad.  Uppbyggliga, 
p-e  föredrag,  -begåvning.  Han  [Ferrer] 
ägde  en  utomordentlig  p.  Nord.  Fam.'-  Syn. 
predlkoanlag  1.  -gåvor,  -biträde,  -dag. 
Varje  p.     -exempel  se  exempelpredikan. 

-form,  -en,  -er.  Förnyelse  av  den  tradi- 
tionella p-en  Y.  Brilioth.  -förberedelse. 
Det  hör  med  som  ett  nödvändigt  ^stycke  i 
min  p.  N.  Söderblom,  -förhör.  Aid.  Ty 
efteråt  hölls  å  läroverket  p.,  då  vi  skulle 
redogöra  för  predikans  innehåll  G.  Aldén. 
-gåvor.  Väckte  uppseende  genom  sina  p. 
Syn.  predikobegåvning.  -historia.  Portal- 
figuren i  1800-talets  p.  är  H.  Schartau  ~ 
Y.  Brilioth.  -hjälp.  Även  om  person.  Skaffa 
sig  p.  Uppsalastudenterna  öppna  p-sbyrd 
1931.  -koncept,  -kondition.  Anställning 
som  predikobiträde.  Predikovan  ieol.  stud. 
önskar  ~  p.  Annons  1916.  Under  tiden 
hade  jag  ett  par  p-er,  ena  gången  i  Öster- 
sund och  ~  Olof  Modin,  -munk  predikar- 
munk.  -prov.  Kommer  att  avlägga  sitt  p. 
i   därvarande   kyrka   sÖ7id.  d.  4  nov.  prov- 


I 


265 


Predikoresa— Predikat 


266 


predika.  -res|a.  Pa  pr  motorbåt  i  Linkö- 
pings skärgård  med  gudstjänster  på  öarna 
1934.  Utövade  vidsträckt  omvändelseverk- 
samhet bland  saracener  och  judar  ~  genom 
sina  p-or. 

-samling.  Samling  predikningar,  ibl. 
postilla.  Det  ska  ligga  en  p.  i  sakristian, 
sade  Faxe  ~.  -sjuka.  Med  kramp  o.  dvala 
förenad  extas  ledsagad  av  driften  att  i 
predikningar  mana  till  bot  o.  bättring.  Led'^ 
av p.  och  'syner'.  Rörelsen  utbredde  sig  som  en 
våldsam  psykisk  epidemi  liksom  p.  och  dans- 
sjuka M.  P:80n  Nilsson,  -skyldig;  -het. 
Uppehålla  p-heten  i  K.  slottskapellet  i  Stock- 
holm Nord.  Fam.*  -språk.  Min  fars  logiskt 
klara,  osmyckade  p.  K.  Skredsvik.  -stil. 
Bryta  mot  pen.  -stund.  Anordnandet  av 
offentliga  p-er  och  enskilda  uppbyggelsemöten. 
-sätt.  Skilda p.  -text.  Så  läste  hanp-en  And. 
Frideen.  -ton.  I  djup  p.  Icke  ens  i  dagliga 
livet  bli  fri  från  sin  p.  -tur.  Mest  i  plur. 
1)  Lista  på  1.  ordning  för  dem  som  predika 
närmaste  predikodag.  [Vi  kunna]  börja 
med  att  fördela  p-erna  och  skriftermålen 
Z.  Topelius.  2)  Jag  ~  brukade  följa  honom 
pä  hans  p-er  uppåt  landet  J.  L.  Stocken- 
strand, -utbyte.  Svenska  och  finska  präster 
i  Tornedalen  ha  på  senaste  tiden  rätt  ofta 
gjort  p.  1925.  -utkast.  Göra  ett  p.  Karl 
Alinder,  P.  över  första  drg.  högmässo-  och 
aftonsångstexter  1925.  -van;  -a.  Brunns- 
predikantbefattning sökes  av  p.  teologie  kan- 
didat Annons  1911.  -vandring,  -verk- 
samhet,   -ämbete. 

—  Predikan  (akut);  =,  plur.  se  'predik- 
ning(ar)'.  l)Egentl.  Den  religiösa  (o.  särsk. 
den  gudstjänstliga)  förkunnelsen.  Då  är 
ju  vår  p.  fåfäng  Bibeln.    Hålla  dagens  p. 

Vid  dagens  p.  utgick  han  från  ~.  Deii  bästa 
p.  jag  hittills  hört  av  honom.  Gå  och  höra 
p.  (i  domkyrkan) .  Skriven  p.  En  kort  p. 
En  p.  för  hovet.  P-s  uppgift  är  att  ^  O. 
Hippel.  Härigenom  har  den  luterska  p. 
trognare  bevarat  karaktären  av  kultpredikan 
Y.  Brilioth.  Var^jå  prof.  G.  Lizell  höll  en 
märgfull  tingspredikan,  utgående  från  orden 
i  ~  1922.  Advents-,  nyårs-,  högmässo-,  otte- 
sdngs-,  aftonsångs-;  munk-,  lekmanna-;  mis- 
sions-; väckelse-,  straff-,  domedags-,  bot-; 
hovrätts-,  magistrats-,  riksdags-,  barnpre- 
dikan. 2)  Friare  o.  bildl.  Med  full  mage 
är  det  lätt  att  hålla  fastepredikan.  Hat- 
predikan mot  industribaronerna  Ola  Vinberg. 
Kallade  '^flickan  inför  sig  och  höll  följande 
Ulla  p.  för  henne  ~  K.  A.  Hagberg,  öv. 
Vädrade  en  annalkande  moralpredikan.  Syn. 
predikande,  förkunnande  av  Guds  ord,  pre- 
dikning;  ibl.  väckelseord;  (ibl.:)  strafftal, 
varningsord,  förmaningstal. 

—  Predika'nt,  -en,  -er.  Dels  person  som 
håller  en  predikan;  dels  titel  (t.  e.  batal- 
jons-, bruks-,  hov-,  kapell-,  fängelse-,  slotts-, 
särsk.  förr  även  huspredikant).    Märk  även 


Evangeliska  fosterlandsstiftelsens  per(förr 
benämnda     'kolportörer').     Mest    'egentl.' 

I.  Enkelt.  Som  p.  var  han  även  i  huvud- 
staden högt  ui^pburen.  En  p.,  som  sade  san- 
ningen åt  hög  och  låg  och  ~.  P.  i  högmäs- 
san var  denna  gång  domprosten  själv.  I 
diariet  berömmes  han  som  en  glödande  p. 
och  ~  O.  Walde.'  En  god,  dålig  p.  Vilka 
utsände  t  kolportörer  f  först  som  skriftspri- 
dare,  sedermera  som  folkp-er.  Prov-,  rese- 
predikant. Som  uppbyggelsepredikant  i  fri- 
kyrkoförsamlingar. En  väckelsepredikant 
som  få.  —  Måitlighetspredikant.  Modärna 
våldsp-er   och   maktfilosofer   T.   Fogelqvist. 

II.  Ssgr.  Ex.:  P-arvode  [vid  straffängelser] 
1,500  kr.  utom  '^  Statskalendern  1918.  Villa 
i  Gamla  Uppsala,  f.  d.  p-boställe  1929. 
Upplands  p- förbund  av  Svenska  Missions- 
förbundet håller   i   dag  sitt  20-e  årsmöte  i 

Uppsala  missionskyrka  1934.  Det  nu  sam- 
lade frikyrkliga  p-mötet  ~  1921.  Pskola. 
Kollekt  till  pensionerade  p-er  och  pänkor 
1925.  Syn.  (ibl.:)  präst,  pastor,  predikare, 
(Guds  ords)  förkunnare. 

—  Predlkar|e,  -(e)n,  -e.  Ej  titel.  I.  En- 
kelt. 1)  Fdfängligheters  fdfänglighet!  säger 
P-en  (Salomos  P-e)  Bibeln.  Om  och  om  igen 
läste  han  p-ens  ord  ~;  ^Jag  såg  på  alla  de 
verk,  som  ske  under  himmelen  ~  öv.  fr. 
Alex.  Michailovitj.  Den  lysande  ordens- 
biskopen, pen  i  Stockholms  storkyrka  E. 
A.  Karlfeldt.  En  sträng  lagp-e.  2)  >P-e» 
och  ^ropare>  i  Småland  Anna  Söderblom. 
3)  Denna  lära  har  uyider  tidernas  lopp  haft 
många  ädla  p-e  S.  Neander  Nilsson.  Envisa 
p-e  av  internationalismens  evangelium  S. 
Siwertz.  Hade  sett  sig  själv  i  rollen  av 
moralpe  Hans  Botwid.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-boken 
Salomos  P-e.  P-broder  1.  P-munk  medlem 
av  dominikanorden.  Uppläst  med,  i  p-ton. 
Syn.  j fr  predikant.  —  Predikersk|a  (akut) ; 
-an,  -or.  Mindre  vanl.  Religionssvärmerska 
och  botp-a.  En  tröttsam  p-a  och  prövande 
vän.  —  Predlkning  (akut);  -en,  -ar.  Jfr 
'predikan'  (som  i  sing.  är  mkt  vanligare 
än  'predikning').  Egentl.  o.  bildl.  En  sam- 
ling par  över  årets  texter.  Långa  p-ar  sökte 
han  [Söderblom]  avvärja,  där  han  kunde 
befara  sådana  Folke  Palmgren.  J.  Kallän- 
der, Under  prövotider  och  svåra  strider,  sju 
tidsp-ar.  —  Men  (håll)  inga  moralp-ar  I 
Syn.  se  predikan. 

Predikame'nt  (-mänt);  -et,  =  1.  -er.  Föga 
anade  jag,  att  jag  själv  skulle  komma  i 
samma  p.  Dan'.  Att  vi  alldeles  hade  glömt 
vårt  eget  p.,  som  var  allvarsamt  nog.  Lyck- 
ligtvis befann  sig  Nora  i  samma  p.  Som 
var  i  det  p-et,  att  han  nödgades  ~.  Syn. 
tillstånd,  läge;  kinkig  belägenhet;  själs- 
läge, sinnesförfattning,  lynne. 

Predikat,  -et,  =  1.  -er;  -sbestämning; 
-sfyllnad  (predikativ);  -slös;  -sställning; 
-sverb.  1)  Språkv.  P-et  är  det  som  utsäges 


267 


Predikat — Prejudikat 


268 


Com  subjektet).  Vad  är  p.,  dvs.  vad  utsäges 
i  satsen?  'Hunden  är  subjekt,  'sprang  bort' 
är  p.  i  satsen  'Hunden  sprang  bort'.  Ibland 
har  man  sagt,  att  subjektet  är  det  man 
talar  om,  p-et  det  man  talar  om.  Man 
har  haft  mycket  svårt  att  i  detalj  och  för 
krångligare  fall  fastställa  vad  mari  bör  mena 
med  grammatiskt  p.  och  ätt  begränsa  det  i 
förhållande  till  vad  man  kallat  logiskt  p. 
och  psykologiskt  j).  P-et  är  mycket  ofta  ett 
finit  verb  eller  en  kopula  med  predikativ 
(Solen  lyser  resp.  Solen  är  rund).  —  En 
del  korthuggna  fraser  ingår  med  p-slösa  satser 
E.  Kihlmau.  2)  Fil.  Begrepp  som  tilläggs 
ett  annat  (subjektet).  [Ett  omdöme]  består 
av  tre  element:  subjektet,  det  varom  något 
utsäges,  p-et,  det  som  titsäges  om  subjektet, 
och  kopulan,  det  som  förbinder  dem  G. 
Oxenstierna.  —  Introducera  honom  med  ett 
värdepredikat,  den  korta  ~  beteckningen 
^panipt  T.  Andree.  —  Pre'dikativ  (1.  -I v); 
-et,  =  1.  -er;  som  adj.  -t.  Två  ord.  Språkv. 
Som  subst.  =  det  1.  de  ord  som  utgöra 
predikat  i  en  sats  vars  finita  verb  är  en 
kopula  ('subjektivt  p.';  ex.:  jorden  är  rund; 
han  kallas  Hans);  det  1.  de  ord  som  gm 
satsens  verb  hänföras  till  objektet  ('objek- 
tivt p.';  ex.:  göra  ngn  löjlig;  man  kallade 
pojken  Hans).     Syn.  predikatsfyllnad. 

Predisponer|a,  -ade,  -as;  -ing  1.  pre- 
disposition  (-en ;  =anlag,  mottaglighet).  Ofta 
i  part.  perf.  På  förhand  påverka  1.  göra 
mottaglig  1.  benägen  (för  ngt).  Att  frans- 
männens naturlighet  och  livlighet  p-a  ut- 
länningen att  ~  G.  Pauli.  Verka  jy-ande 
för  ~.  Och  därför  p-adför  religiösa  grubble- 
rier, p-ad  (för)  att  grubbla  över  ~.  — Med 
en  viss  predispositioyi  för  ~. 

Predominerla,  -ade.  Ha  överhand,  äga 
huvudinflytandet  på,  vara  förhärskande, 
(helt)  överväga.  Här  par  dock  ~.  Ha  ett 
p-ande  inflytande  på  ~.  Ett  p-ande  karak- 
tärsdrag hos  ~.  Med  ett  p-ande  läge  på  en 
kulle. 

Preexist|ens;  -era.  Föruttillvaro,  särsk. 
själens  tillvaro  före  jordelivet.  Läran  om 
själens  pens. 

Prefe'kt  (-akt);  -en,  -er;  -fru;  -skap(-et); 
-ur  (-en  1.  ibl.  -n,  -er).  1)  Föreståndare  (för 
vetenskaplig  institution).  P.  för  Botaniska 
trädgården  i  Uppsala.  Institutionsp-en. 
En  modärnare  inventarietyp  ■^  [har]  under 
mitt  p-skap  påbörjats  Lennart  Kjellberg. 
2)  Fransk  1.  italiensk  'landshövding'.  Jag 
tågade  rätt  upp  till  p-en  [i  Sassari]  ~  och 
lyckades  ~  tvinga  mig  förbi  alla  hatis  byrå- 
kratiska underordnade  och  bli  insläppt  Ame- 
lie Posse-Bräzdovå.  —  Härifrån  går  ni 
omedelbart  till  p-en  och  begär  passvisum  till 
Geneve  Gunnar  Cederschiöld.  3)  Polispre- 
fekt =  titel  för  chefen  för  Parispolisen. 

Prefere'ns  (-ängs  1.  ibl.  -äns);  -en,  -er. 
Kan  betraktas  som  två  ord.  I.  Även  stavat, 


efter  (enda)  uttalet,  'preferangs'  (så  t.  e. 
Lyttkens-Wulff).  Spel  o.  bud  i  detta  spel. 
Jfr  priffe.  De  spelar  ett  spel,  som  heter  p., 
fastän  de  kallar  det  för  ^ipriffe-o  S.  Lagerlöf. 
Få  sig  ett  p-parti.  P-protokoll.  Ivriga  p-spe- 
lare.  II.  Ibl.  även  utt.  -äns.  Företräde, 
förmånsrätt.  P-aktier  med  viss  förmåns-  1. 
prioritetsrätt  (k  stamaktier).   Syn.  I.  priffe. 

Prefl'x,  -et,  =  1.  -er;  -bildning.  Språkv. 
Förstavelse  (k  suffix).  P.  såsom  be-  (i  be- 
ivra), ge-  (i  gedigen),  ent-  (i  entlediga). 

Pregna'n|s  (präg-  1.  präng-  o.  ibl.  även 
pränjangs);  -en;  -t  (=,  -are;  -het).  1)  P-s. 
Uttrycksfull  ordknapphet,  kärnfullhet,  ibl. 
vikt  I.  tyngd.  Kar  aktar  istiker ,  oöverträffade 
i  p-s  ~.  2)  P-t.  Uttrycksfull,  kärnfull,  träf- 
fande, innehållsdiger,  tung  (av  innehåll), 
mäktig;  (skarpt)  utpräglad,  specifik.  I  p-t 
betydelse.     P-tast  är  skildringen  av  ~. 

Prehistörisk,  -t.  Förhistorisk.  Den  p-a 
människan.     P-a  svanödlor,  grottfynd. 

Prej|a^  (prä-);  -ade,  -as;  p-a  an  ru;  -båt; 
-håll;  -skott;  -are;  -ning  (-en,  -ar;  -shåll). 
Sjöv.  Anropa  (ett  fartyg),  med  anrop  (ibl. 
p-skott)  tillkännage  (för  mötande  fartyg) 
att  man  önskar  meddela  sig;  ibl.  även: 
underrätta  sig  om  fartygets  namn,  hem-, 
avseglings-  o.  destinationsort,  last  m.  m. 
Då  vi  p-ades  av  ett  engelskt  krigsfartyg. 
Komma,  vara,  befinna  sig  inom  p(nings)- 
håll.  Undervattensbåten  stannade  Irma  med 
ett  p-skott  1915. 

Prej|a*  (prä-);  -ade,  -as;  p-a  av  m;  -are; 
-erl  (-et,  -er;  -försök;  system);  -ning  (-en, 
■ar ;  -sförsök).  P-a  sina  kunder,  sina  under- 
havande. En  zigenarpojke  ~  i  färd  med  att 
p-a  en  engelsk  gentleman  till  att  ge  honom 
en  lialf penny  I.  Lo-Johansson.  P-a  ngn  på 
ngt.  —  Mjölnarn,  den  parn  och  girigbuken, 
kände  man  nog  till  Ellen  Wester,  öv.  — 
Offren  för  hans  perier.  Min  hustru  blev 
denna  vår  utsatt  för  ett  p-eri,  som  jag  be- 
rättar som  varning  för  andra  och  ~  L.  W. 
Stjernstedt.  Utlänningarnas  vanliga  p-eriför- 
sök  (mot  turister).  Ett  avskyvärt  perisy- 
stem.  Syn.  ta  oskäligt  högt  pris,  hugga 
ti'll,  (olagligt)  söka  utpressa  ni  pengar; 
skinna,  uppskörta. 

Prejudicérande,  =.  Som  kan  tjänst- 
göra som  prejudikat,  prejudikatbildande. 
Varför  ett  statsingripande  här  ej  kan  bli  p. 
Högsta  domstolen  har  avkunnat  p.  dom.  — 
Prejudikat,  -et,  =  1.  -er.  Lagt.  o.  d.  Ut- 
slag av  högsta  myndighet  som  kan  brukas 
som  rättesnöre  i  liknande  fall,  tidigare  av- 
gjort normerande  rättsfall,  'normfall'.  Ett 
p.  innebär  en  principiell  lösning  av  ett 
rättsspörsmål.  P.  i  införselärende  1927.  Söka 
dispens  att  fullfölja  målet  till  Högsta  dom- 
stolen för  att  få  p.  i  saken.  —  Ätt  högsta 
domstolen  fällt  ett  viktigt  p-bildande  utslag 
i  ~.  Sin  största  och  huvudsakliga  betydelse 
har  ~  en  rättsfallssamling  såsom  en  redogö- 


269 


Prejudikat — Premiera 


270 


relse  för  den  s.  k.  p-bildningen  samt  för  ~ 
Alb.  Köersner.     P-register. 

Prekär  (hårt  k) ;  -t,  -are.  Om  det  för 
ententen  p-a  läge,  som  inträtt  med  Rysslands 
utträde  ur  världskriget  1917.  Fann  han  sig 
försatt  i  en  högst  p.  situation.  Gå  ~  oskadd 
ur  de  p-aste  situationer  Sven  Lidman.  Syn. 
vansklig,  hotande,  bekymmersam,  otrygg, 
osäker,  pinsam,  ömtålig. 

Prelat,  -en,  -er  (akut);  -typ;  -värdighet 
m.  fl.;  -e'nsisk  (-t).  Högt  uppsatt  (o.  makt- 
medveten) prästman,  kyrklig  storman.  Säl- 
lan har  väl  en  hög  p.  varit  sd  omtyckt  inom 
sin  verkningskrets  som  kardinal  Sarto  Annie 
Wall.  —  Det  låg  en  mäktig  auktoritet  över 
hans  p-gestalt,  och  ~  C.  G.  Laurin.  Med  ett 
präktigt p-utseende  F.  U.  Wrangel.  Reforma- 
tionen, som  gjorde  slut  p)å  p-väldet,  kunde 
dock  ej  ~.  Fick  en  hög  p-värdighet,  som  ~. 
—  Med  p-ensisk  värdighet. 

Preliminär,  -t;  -avtal;  -examen  (t.  e. 
den  gamla  juridiska,  även  kallad  'prillan'); 
-fred; -fråga; -undersökning;  -er  (-na).  l)Adj. 
Motsatt  'definitiv'.  Siffrorna  äro  endastp-a; 
de  slutgiltiga  kunna  först  framläggas  efter 
någon  månad.  Undersökningar ,  som  ännu 
befinna  sig  på  ett  p-t  stadium.  P-t  beslöts 
emellertid,  att  ~.  2)  P-er.  (Freds)p-erna 
undertecknades  redan  följande  dag,  varpå  ~. 
Syn.  1)  förberedande,  förutgående,  inle- 
dande; 2)  (p-er:)  förberedande  förhand- 
lingar 1.  överenskommelser,  förberedelser. 

Preludier|a,  -ade,  [-as];  -ing.  Jag '^  fick 
nu  p-a  på  hans  lilla  kammarorgel  och  ~  G. 
Kempff.  Pastorn  vände  sig  åter  till  pianot 
och  började  sakta  p-a  ~  And.  Frideen.  — 
Satt  redan  och  p-ade  ingånqsmarschen  till 
terminen  på  pianot  Auda  Al  m-Eriksson.  — 
Orgeln  började  p-a  E.-W.  Olson.  —  En  tal- 
trast p-ar  I  i  blånande  junikväll  B.  Gripen- 
berg. Syn.  inledningsvis  fantisera  (på  orgel 
1.  piano  1.  d.),  spela  ett  preludium,  inleda 
med  ett  förspel;  ta  några  ingångstoner, 
'spela  upp'.  —  Preludi|um  (mest  akut); 
■et,  -er;  -espel.  1)  Egentl.  P-um  på,  för 
orgel.  Ett  av  Ghopins  p>-^r.  Därpå  övergår 
virtuosen  till  p-erna  och  avslutar  program- 
met med  det  så  kallade  T>Regnp-ety  eller 
T>Dropp-eiT>  Rik.  Lindström.  Skrev  koral- 
per, valthornskvartetter  och  ~.  2)  Bildl. 
Där  han  [katten]  utan  långa  per  rullar 
ihop  sig,  viker  tassarna  och  somnar  Birger 
Lundell.  övergingo  efter  flyktiga  per  till 
sitt  egentliga  samtalsämne,  som  ~  Fr.  Böök. 
Blev  orolig,  att  nu  skulle  det  bli  en  repeti- 
tionskurs i  svenska  adelskalendern,  han 
kände  igen  p-erna  från  förr  Elis.  Krey- 
Lange.  Fredsp-er.  Syn.  förspel ;  inledning(s- 
toner);  förberedelser. 

Prémile  (akut);  -en,  -er  (akut)  1.  Pre- 
mi|um,  -et,  -er  (akut).  Två  ord  (vkas  ssgr 
ofta  icke  kunna  åtskiljas).  I.  Enkelt.  1)  Blott 
p-e.     a)  Försäkringsavgift  (som   betalas  i 


terminer).  Har  du  betalt  (års)p-en  på  din 
livförsäkring,  din  livförsäkring sp-e?  För- 
nyelse-, tilläggs- ;  brandförsäkrings2)-e.  b)(Ut- 
fäst)  pris,  (pris)belöning.  Utbetalade  jag 
strax  p-er  för  rapport  om  lospdr  W.  Gustafs- 
son, tltbetalningen  av  rovdjur sp-erna.  Skott- 
p-e  för  72  st.  salar  . . .  720:  —  S.  Barthel. 
2)  Nästan  endast  p-um.  Skolbelöning  (ut- 
delas den  i  pengar  namnes  den  'stipen- 
dium'). Få  p-um  i,  för  teckning,  flit.  Ett 
p-um,  bestående  av  en  Shakspereupplaga. 
Han  hade  p-um  redan  i  första  klassen.  Den 
har  jag  fått  i,  till,  som  p-um. 

II.  Ssgr  ha  premie-  o.  kunna  ibl.  föras 
såväl  till  'p-e'  som  till  'p-um'.  Ex.:  P-ebe- 
lopp.  P-eberäkning .  En  vanlig  p-ebok  i  folk- 
skolorna till  I  2.  En  pefond,  avsedd  för 
jordbruksarbetare,  hemslojdarem.fi.  De  för- 
säkrades andel  i  bolagets  överskott  utdelas  i 
form  avp-efria  tilläggsförsäkringar,  vilka  ~. 
[Jaktstadgan  1864]  höjde  beloppen  för  de 
p-egilla  djuren  Sven  Ekman.  Med  en  j)-egos- 
ses  snabbhet  A.  Österling.  P-einbetalning . 
P-einkomst.  'De  förenade'  härför  1929  haft 
en  ökad  p-eintäkt.  P-ekvitto  k.  på  inbetald 
p-e.  P-elån  dels  =  lån  som  ej  ge  ränta  (1. 
mkt  låg  sådan)  men  i  stället  ge  delaktighet 
i  vinstdragningar  (jfr  p-eobligation);  dels 
lån  givet  som  1.  förbundet  med  p-e.  Före- 
ståndaren för  riksgäldskontorets  p-elånsexpe- 
dition  revisor  Tor  Borell.  Har  du  några 
p-eobligationer?  lottsedlar  på  p-elån.  P-eoöZt- 
gationslånen  av  1931  och  1933.  P-eplansch 
plansch  given  som  p-e  (t.  e.  av  en  tidskrift  åt 
prenumeranterna).  P-esats  p-ebelopp.  Cen- 
tralföreningens för  idrottens  befrämjande 
p-esköld  erövrades  ~  av  Katarina  södra  folk- 
skola 1918.  Pesystemet  är  en  osund  kon- 
kurrens inom  den  svenskamerikanska  tid- 
ningspressen och  ~  V.  Berger.  P-etariff  för 
försäkringar.  P-eutbetalning.  P-eutdelning 
särsk.  till  I  2.  Höga  p-eåterbäringar  och 
vinster  [i  livbolaget  Balder]  Annons  1928. 

—  Premier|a  (1.  prömjera);  -ade,  -as; 
-bar  (-t);  -ing  (-en,  -ar;  -sbar  m.  fl.).  I.  Vanl. 
verbformer.  1)  Länt.  o.  d.  Sto,  väl  för- 
tjänt att  p-as.  P-ade  ungston  erhöllo  skåde- 
penning, varjämte  3-åringarna  erhöllo  fri- 
sedel. Inbrännes  å  varje  p-at  djur  ett  god- 
känningsmärke  'Nord.  Fam.^  2)  Allmännare. 
Ur  en  p-ad  diktsamling.  P-a  förtjänsten, 
okunnigheten.  II.  Ssg  o.  verbalsubst.  Ofta 
länt.  o.  d.  1)  Icke  p-bar  men  *  tillåten-D 
hingst  H.  Juhlin  Dannfelt.  2)  a)  På  häst- 
p-ing  i  Hedemora.  Får-,  nötboskaps-,  svin- 
p-ing.  Gödselvår dsping.  P-ingen  av  träd- 
gårdar i  Uppsala  län.  P-ing  av  mindre 
jordbruk  eller  av  mindre  odlingsföretag  stat- 
liga sedan  1901  resp.  1908.  b)  Anses  hingst 
ej  p-inqsbar  men  dock  ~  H.  Juhlin  Dann- 
felt. P-ingsbara  fårraser.  Auktionen  om- 
fattar p-ingsberättigade  sommarföl  och  ting- 
ston av  ardennerras.     Varje  hushållnings- 


271 


Premiera — Preparator 


272 


sällskaps  område  utgör  [vid  jordhruksp-ing] 
ett  pingsdistrikt.  P-ingsmöte.  [Hästjpings- 
nämnden  i  första  distriktet.  P-ingsväsen(de) . 
Syn.  I.  (pri8)belöna,  ge  1.  utdela  m  pris  1. 
belöning  åt  1.  för,  ibl.  tillerkänna  avels- 
pris  o.  d. 

Premi'ss,  -en,  -er.  Fil.  o.  friare.  Oftast 
i  plur.  Men  jag  tycker  icke  om  att  tipp- 
bygga  en  positiv  slutledning  på  negativap-er. 
Perna  ä  givna,  det  är  bara  att  dra  slutsat- 
serna. Alltför  osäkra  p-er.  Äro  perna  håll- 
bara? Ur  oriktiga,  felaktiga  per  kan  man 
icke  dra  riktiga  slutsatser.  Syn.  över-  1. 
undersats  i  en  slutledning, (p-er:) 'försatser' 
varur  slutledning  dragés;  förutsättning,  det 
som  man  fotar  sig  på,  utgångssats. 

Premium  se  premie. 

Premiär  (1.  prömjär);  -(e)n,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  'Egentl.'  Vid  p-en  (av  Tor  Hedbergs 
Nationalmonumentet)  komma  att  närvara  ~. 
En  lyckad  p.  Vid  *  Trollflöjtens*  stundande 
p.  [med  ny  iscensättning]  på  K.  teatern. 
Styckets  p.,  som  var  ett  evenemang  i  Stock- 
holmslivet'^.  iGiovanna*  kommer  att  få 
sin  urpremiär  i  Göteborg,  där  ~  1920.  Och 
p.  blir  det  C.  Barcklind.  Opera-,  teater-; 
bio(graf)p-er.  Veckans  biop-er.  2)  Friare  o. 
bildl.  Travpremiär  på  Jägersro  1^^^.  Från 
höstens  största  modepremiär  1919.  —  Våren 
hade  p.  på  långfredagen  Sv.  Dagbl.  1922. 
II.  Ssgr.  Ex.:  1)  Till  I.  Publiken  köper  sin 
p-biljett  ~.  Men  vem  har  tid  att  äta  mid- 
dag en  p-dagi  Då  jag  p-dagen  för  första 
gången  träffade  Sfjernström  Ernst  Lund- 
quist.  *Det  här  klarar  jag  aldrig*,  tänkte 
jag  och  fick  ett  anfall  av  äkta  p-feber  Åke 
Claesson.  På  p-kvällen  mottogs  visserligen 
stycket  välvilligt,  men  ~  G.  Castrén.  Skandia- 
[biogrofen]  p-körde  i  går  ett  yfilmskådespeh , 
betitlat  ~  1927  (slangartat).  Pprogram. 
P-publiken.  2)  I  en  del  ssgr  har  ordet 
bet.  'förste,  ledande'.  T.  e.  P-aktris.  Titeln 
p-aktör  tilldelades  första  gången  N.  W. 
Almlöf  (182S);  efter  1907  ur  bruk.  [Jean 
BörlinJ  balettmästare, p-dansör  Vem  är  det? 
1923.  Den  lilla  pdansösen  Stella  Delmont 
Agnes  v.  Krusenstjerna.  P-elev  vid  Drama- 
tiska teaterns  elevskola  som  går  tredje  året 
o.  har  en  mellanställning  min  elev  o.  an- 
ställd.    P-löjtnant  bibehållet  t.  e.  i  Norge 

0.  en  del  andra  länder.  P-minister  stats- 
chefens främste  rådgivare,  konselj-  1.  mi- 
nisterpresident, statsminister.  Rhodes  nöd- 
gades avgå  från  p-ministerposten  ~  Nord. 
Fam.^  Syn.  'först(a)f öreställning',  första 
uppförande  av  ett  skådespel  (absolut  1.  ibl. 
med    ny  iscensättning  1.  ny  rollbesättning 

1.  på  ny  plats). 

Prenotiöner,  -na.  Förbegrepp,  inled- 
ning. Teologiska  p.  omfatta  främst  religions- 
historia, religionsfilosofi  o.  religionspsyko- 
logi. 

Prenumera'nt,  -en,  -er.   I.  Enkelt.  Tid- 


ningen  har  icke  lyckats  få  tillräckligt  måtiga 
fasta  per.  Per  och  lösnummerköpare.  Som 
mångårig  p.  på  tidningen  ber  jag  få  fram- 
ställa ett  önskemål.  För  att  gå  p-erna  till 
mötes.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ytterligare  nedgång 
i  p-antalet.  Osmakligt  p-fiske.  Till  p-sam- 
lare  å  tidningen  Koloniträdgården  omvaldes 
hr  Hedberg  1923.  Agentprovision  till  p-sam- 
lare.  P-siffran  var  låg  och  ~  H.  Gummerus. 
För  att  inte  förlora  för  mycket  av  ~  sin 
p-stock  Ola  Vinberg.  Som  annonsagent  och 
p-värvare  i  ett  lokalblad  A.  Österling.  Syn. 
abonnent,  en  som  prenumererat.  —  Prenu- 
meration, -en,  -er.  I.  Enkelt.  Verkställa  p. 
(X>)d  de  tidningar  och  tidskrifter,  som  natio- 
nen under  året  beslutat  hålla.  Års-,  halvårs-, 
kvartals-,  månads-;  gratisprenumeration.  P. 
mottages  å  posten  eller  direkt  hos  redaktio- 
nen. II.  Ssgr.  Ex.:  Sänka  p-savgiften.  P-sav- 
gifterna  räcka  icke  för  att  säkerställa  tid- 
skriftens ekonomi.  P-sfiske.  Psför teckning. 
P-skvitto.  P-spriset  kan  icke  anses  högt.  Och 
tillåta  vi  oss  närsluta  nedanstående  p-ssedel. 
—  Prenumerer|a,  -ade,  -as;  [-ing].  Par 
du  på  Svenska  Dagbladet?  Glöm  icke  att 
p-a  vid  kvartalsskiftet  I  P-a  på  en  massa 
tidskrifter.  Man  kan  p-a  på  tidskriften  på 
posten  eller  i  bokhandeln.  En  tidskrift,  som 
y>självp-at*  för  viss  person,  vilken  ~  Post- 
boken. Syn.  beställa  o.  betala  (en  tidning, 
tidskrift  o.  d.)  på  förhand  (för  att  få  den 
alltefter  som  den  utkommer),  abonnera  1. 
ibl.  subskribera  (på),  'hålla'  (sig  med). 

Prepara'ndkurs.  Kostnadsfri p.,  avsedd 
för  ynglingar,  som  vilja  söka  inträde 
vid  folkskoleseminariet  i  Luleå  1919.  — 
Preparat,  -et,  =  1.  -er;  -rör;  -samling; 
-ställ;  -vårdare.  Ngt  (på  visst  sätt)  prepare- 
rat 1.  berett  (särsk.  anatomiskt  1.  på  kemisk 
väg).  1)  Anatomiska  p.  utgöra  hela  el.  delar 
av  växter,  djur  el.  människor,  vilka  på  särsk. 
sätt  behandlats  för  stxidium  el.  demonstra- 
tion av  vissa  organisationsförhållanden  H, 
Wallengren.  Projektionsapparat  för  mikro- 
skopiska p.  Kemiska  p.  ung.  =  kemikalier. 
Botaniskt,  zoologiskt  p.  —  Glasburkar ,  p-rör 
o.  d.  P-ställ,  snittmaskiner  och  ~  Anton 
Sörlin.  P-vårdare  i  Östgöta  nation.  2)  Kon- 
trollaboratoriet  i  Stockholm,  där  all  värl- 
dens läkemedelspreparat  underkastas  en  mi- 
nutiös granskning.  Varefter  p-et  lanserades 
under  namnet  lyptol  Nord.  Fam.''  Värde- 
fullt körtelpreparat  mot  sockersjuka  Annons 
1931.  Vitaminpet  Grasinol  1926.  —  Asfalt-, 
limpreparat.  —  Preparation,  -en,  -er. 
Särsk.  =  förberedande  genomgång  1.  förbe- 
redelse (av  läxa  1.  d.).  Utan  den  ringaste 
p.  fick  jag  sitta  och  plugga  på  ~  E.  G. 
Lilljebjörn.  —  Preparät|Ör  (kort  å;  grav); 
■orn,  -örer  (-o-,  akut).  Vid  naturvetenskap- 
liga museer,  anatomiska  institutioner,  forsk- 
ningsresor o.  d.  anställd  person  med  upp- 
gift att  preparera  o.  konservera  material. 


273 


Preparator — Present^ 


274 


Vad  vi  nu  kalla  p-or  kallades  förr  'konser- 
vator' (som  nu  förbehålles  tjänstemän  med 
vetenskapligt  museiarbete) .  En  vecka  innan 
skolan  stängdes,  sändes  benranglet  till  enp-or, 
som  lovade  reparera  det  Alexis  af  Ene- 
hjelm.  —  Jag  fick  lov  att  gripa  till  p-orskni- 
ven,  ^«/~  Ludv.  Munsterhjelm.  Hade  genom- 
gått porskurs  på  Riksmuseet  A.  Klinckow- 
ström.  —  Preparatris,  -en,  -er.  Kvinnlig 
preparator.  [Gerda  Henschen]  p.  vid  Karo- 
linska institutet  G.  Elgenstierna  1930.  Ä 
Patologiska  institutionen  lämnas  utbildning 
åt  en  p.  Annons,  Uppsala  1932. 

—  Preparer|a,  -ade,  -as;  p-a  fram  m, 
ut  OJ  osv.;  -lupp  m.  fl.;  -ing  (-en,  -ar;  -sarbete 
m.  fl.).  1)  Och  jag  stod  i  begrepp  att  p-a 
nya  läxan  Peter  Bagge.  —  P-a  sig  väl  för 
ngt,  till  en  lektion.  Komma  till  skolan, 
väl  p-ad.  —  Stämningen  var  alltså  pad 
hemma  (på  förhand)  och  ~.  Väl  p-ad  för 
att  njuta  sitt  fria  studentliv.  2)Rakstrigel 
med  löpande  rem,  ena  sidan  skinn,  andra 
sidan  2>ad  väv.  Förvaras  bakom  glas  i  sär- 
skilt pade  skåp  ~  Douglas  Melin.  —  Nypon, 
vilka  pats  så,  att  därav  en  soppa  kan  kokas 
på  tio  minuter.  Ängp-ade  havregryn.  3) 
a.)  Sysselsatt  med  att  p-a  en  ekorre,  ett  ekorr- 
skinn.  Färdigp-ade  kranier  och  skelettdelar. 
b)  Såg  honom  utan  annan  hjäl])  än  en  vanlig 
p-lupp  och  ett  par  vassa  nålar  framdissekera 
en  myrhjärna  A.  Klinckowström.  En  p-ma- 
skin  för  kranier  m.  m.  I  lilla  2>rummet  på 
tZotis^  ib.  P-salt.  c)  Samlingarna  [från 
Kina]  måste  först  undergå  ett  vidlyftigt 
p-ingsarbete  1925.  En  fågel,  just  framlagd 
på  p-ingsbordet.  En  liten  öppen  palmblads- 
barack, som  skall  tjänstgöra  både  som  kök  och 
p-ingslokal  Douglas  Melin.  Avsett  till p-ings- 
rum  Sten  Bergman.  P-ingssalt.  Syn.  för- 
bereda, förberedelsevis  genomgå;  på  för- 
hand behandla  1.  påverka  1.  bearbeta,  ibl. 
'bana  väg'  för,  (p-a  sig  för:)  instudera,  över- 
läsa m,  väl  övertänka;  behandla,  bereda, 
tillreda,  göra  ett  preparat,  ibl.  konservera. 

Preposition,  -en,  er;  -e'll  (-äll;  -t). 
Språkv.  I.  Enkelt.  O.  östergren,  Adver- 
biell  s-form  efter  p.  'Till  fjälls',  ett  minne 
från  den  tid,  då  p-en  'till'  ännu  styrde  ge- 
nitiv. Per  och  konjunktioner.  En  p.  kan 
stundom  även  stå  efter  det  ord  den  'styr' 
(oss  emellan,  vad  talte  vi  omf)  och  ibland 
omge  det  (för  ett  år  sedan).  P-er  med 
dativ  (jfr  t.  e.  ännu  brännas  å  båle).  II.  Ssgr. 
Ex.:  Ett  psuttryck  kallas  p-sadverbial,  om 
det  hör  till  verbet,  p-sattribut,  om  det  hör 
till  ett  substantiv.  III.  Avledning.  I p-ella 
uttryck  som  ~. 

Prerafaellt,  -en,  -er;  -isk  (-t).  P-ema, 
en  sammanslufjiing  (från  1848)  av  engelska 
konstnärer,  vilka  särskilt  återgingo  till  Botti- 
celli  och  i  Ruskin  funno  en  hänförd  för- 
kämpe; till  p-erna  hörde  D.  G.  Rossetti  och 
senare  Burne-Jones.  -rogativ,  -et,  =  1.  -er. 


Företräde(srätt),  förmån(srätt),  rättighet, 
privilegium.  Ett  kronans  p.  De  ä  ju  ung- 
domens p.  att  ~. 

Pre'sbyt|er  (präs-;  akut  1.  grav);  -em, 
-erer.  Innehavare  av  ett  församlingsäm- 
bete i  äldsta  kristna  kyrkan;  även  'lek- 
mannaäldste'  i  kalvinska  kyrkan.  —  Pres- 
byteriälförfattning.  För  de  kalvinska 
kyrkosamfunden  typisk  författning  (högsta 
myndigheten  utövas  av  ett  råd  av  präster 

0.  lekmän).  —  Presbyteriän,  -en,  -er;  -sk 
(-t).  (Inom  engelskt  språkområde:)  medlem 
av  kyrkosamfund  med  presbyterialförfatt- 
ning.  'P-ska  alliansen'  (från  1877)  är  delad 
i  en  östlig  och  en  västlig  avdelning,  med 
resp.  London  och  Newyork  som  centrum.  De 
stränga,  p-ska  söndagarna  med  deras  dyster- 
het och  högtidlighet,  då  ingen  fick  småle  eller 
ens  gnola   en  melodi  Öv.  fr.  Nellie  Melba. 

Prese'nning  (-sä-;  mest  akut;  ibl.  även 
prä'-  med  grav);  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  Numer 
är  det  inte  så  farligt  att  flytta  i  regnväder, 
då  det  finns  par  att  lägga  över  och  skydda 
möblerna.  Skyddad  med  en  grov  p.,  i  kanten 
förstärkt  med  tågvirke.  Lätta  på  ett  hörti 
av  p-en.  Sova  under  en  p.  på  Skeppsbro- 
kajen. Ett  lastbilschassi,  som  man  försett 
med  en  överbyggnad  av  p-ar  och  några  bän- 
kar. Däcks-,  motorcykel-;  vaxduksp-ar.  Det 
stora  tältets  golvpresenning  J.  G.  Andersson. 
II.  Ssgr  ha  vanl.  presennings-,  ibl.  där- 
jämte presenning-,  1)  Några  ex.  utan  -s-. 
12,000  m.  p-duk  1917.  P-klädda  mulåsnor 
Ellen  Lundberg-Nyblom.  P-olja  Annons 
1920.  2)  Med  -s-.  P-sarbetaren  S.  F.  Kast- 
man, Norrköping.  Statsbanornas  p-sbrist 
1916.  En  gammal  lappad  mesan  och  en 
jagare  av  p-sduk  H.  Mörne.  Norrköpings 
regnkläders-  och  p-sfabrik  1920.  Statsba- 
norna öka  sitt  p-sförråd  1916.  P-sliknande 
tyg.  P-slister  (av  tågverk).  P-ssömmaren 
E.  B.  Andersson.  P-suthyrning .  Syn.  tjärad 

1.  oljad  skyddsduk,  vattentät  segelduk. 
Presens  (akut);  ett,  =;  -betydelse;  -form; 

•stam;  -ändelse  m.  fl.  Språkv.  Tempus- 
(form)  för  närvarande  tid.  Är,  kallar,  söker, 
spår,  springer,  stå  i,  är  o  ]}■  indikativ  (för- 
kortat pres.  ind.) ;  vara,  kalla  osv.  äro  p.  infi- 
nitiv. Historiskt  p.,  som  avser  att  göra  fram- 
ställningen livligare.  —  Perfektparticipet 
av  transitiva  verb  kan  ibland  ha  p-betydelse 
(en  älskad  kvinna  =  en  som  älskas).  —  Pre- 
se'nt^  (-än t);  =,  [-are].  Ha  ngt  p.  (för 
sig).  Allting  har  han  fullt  p.  för  sig.  Och 
med  ett  statsdepartements  alla  detaljer  p-a 
för  minnet  Knut  Hagberg.  Syn.  i  minnet, 
närvarande  för  minnet,  aktuell,  (omedel- 
bart) 'tillgänglig',  'uppe'  (i  medvetandet). 
Prese'nt^  (-änt);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  Ge 
ngn  ngt  i  p.,  ngn  en  (gentil)  p.  Ge  dyrbara 
p-er.  Har  du  sett  vilken  p.  vi  har  fått  av 
moster,  hon  hade  med  sig  tre  harar  I  Tror 
du  p-en  blev  omtyckt,  väl  upptagen?    Den 


275 


Present* — President 


276 


ökningen  betraktar  jag  som  en  ren  p.  Jag 
har  med  mej  en  (liten)  p.  ät  dej.  Fä  ngt 
i,  till,  som  födelsedagspresent.  Lysnings-, 
bröllops-,  nyårsp-er.  II.  Ssgr.  Ex.:  Stilfulla 
p-artiklar  i  svensk  kristall  Annons  1915. 
Choklad  i  ]}-ask.  Bunden  i  fint  p-band.  Pä 
bordet  låg  ~  fyra  'magasin' ,  en  cigarrett- 
ask av  silver  och  tre  jy-böcker.  F-kartong, 
innehållande  tvål  och  parfym.  Ge  henne  ett 
p-kort  på  ett  par  handskar,  det  har  hon 
alltid  nytta  av.  'Oösta  Berlings  saga,  vars 
första  upplaga  1891  utkom  som  2>uj)plaga 
hos  Frith.  Hellberg  Herman  Bergquist.  Syn. 
gåva,  skänk,  föräring.  —  Present|a,  -ade, 
-as;  p-a  bort  [lu].  En  korg  mogna  sötkörs- 
bär,  som  prästens  hushållerska  p-ai  henne 
Ellen  Wester,  öv.  Han  pade  dä  min  far- 
mor ett  lUmärkt  vackert  ametistkors  med 
guldkedja  Chr.  Carlander.  Till  sist  p-ade 
jag  dem  sex  kameler  till  en  bättre  festmåltid 
E.  v.  Otter.  —  Den  skulle  han  p-a  dt  en 
bekayit  i  Kairouan  Emil  Melander.  Kattorna 
p-ades  sedan  åt  Madame  Zo  C.  G.  Laurin. 
—  Presidenten  i  Köpenhamnsklubben  p-ade 
Stockholmsklubben  med  en  ordförandeklubba 
av  gammal  dansk  ek  Sv.  Dagbl.  1926.  Och 
Mutter  Målen  hade  p-ats  med  ett  par  tomtar 
för  ~  N.  W.  Lundh.  —  Och  nu  tänker  jag 
börja  på  egen  hand,  med  mina  egna  resurser. 
Inte  med  p-ade  medel  från  fr  ammande  Fanny 
Alving.  Syn.  (bortyskänka  (m),  ge  (i  1.  som 
present  1.  som  gåva),  förära,  överlämna 
(som  gåva).  —  Presentera  se  under  pre- 
sentabel. 

Presentäb|el,  -elt,  [-lare].  Med  undan- 
tag för  verbet  'presentera'  sammanhålles 
ordgruppen  med  de  föreg.  Du  dumma 
pojke,  det  förstår  du  väl,  att  inte  hon  är 
pel  Öv.  fr.  B.  Shaw.  Pel  vid  hovet.  yJag 
är  knappast  p-el  i  nuvarande  skick^^ ,  ursäk- 
tade han  sig,  men  jag  kommer  direkt  från 
skogen  A.  Sörlin.  Och  allt  i  p-elt  skick  A. 
Niska.  Ganska  p-la  ritningar.  Syn.  upp- 
visbar,  tillräckligt  snygg  1.  hyfsad  (för  att 
kunna  visas  1.  visa  sig).  —  Presentation, 
-en,  -er.  Jfr  följ.  Egentl.  o.  bildl.  Och  därpå 
följde  p.  för  alla  de  närvarande  högdjuren. 
P.  vid  hovet.  Men  Afrosinja  Andrejevna 
är  värd  en  något  utförligare p.  Ellen  Wester, 
öv.  —  [Att  Runar  Schildt]  i  en  för  Stock- 
holmspubliken avsedd  p-sartikel  kom  att  figu- 
rera som  ~  E.  Kihlman.  Den  svarta  p-sklän- 
ningen,  det  långa  släpet,  de  vita  små  puff- 
ärmarna  med  sina  svarta  slåar  Sigrid 
Stjernswärd. 

—  Presenter|a,  -ade,  -as;  -bar  (-t)  m.  fl.; 
-ing  (1.  oftare  presentation).  I.  Till  föreg. 
1)  Numer  ofta  ersatt  av  'föreställa'.  Men 
då  måste  väl  Gertrud  p-as  på  hovet  Hj. 
Söderberg.  •> Rikets  Fruars,  hos  vilka  [vid 
hovet]  pade  damer  måste  avlägga  visit  F.  U. 
Wrangel.  Får  jag  p-a:  kandidat  O.,  frö- 
ken E.   Jag  skulle  gärna  vilja  bli  p-adför 


din  far.  P-ades  med  några  smickrande  ord 
som  det  stora  ljuset  i  stadens  naturveten- 
skapliga värld.  Tillåter  Ni,  att  jag  p-ar 
mig,  mitt  namn  är  ~.  Vi  ä  inte  p-ade  (för 
varandra).  Är  du  j)-ad  i  familjen?  Låta 
p-a  sig.  2)  Friare,  a)  Här  p-as  (för  läse- 
kretsen) tre  rekordslagerskor.  Den  skald, 
som  här  skall  flyktigt  p-as,  har  ~  G.  Pro- 
copé.  Och  som  härmed  p-as  på  svenska 
Företal  till  en  öv.  Det  mesta  har  varit  i 
den  västerländska  eller  amerikanska  peda- 
gogikens säck,  innan  det  nu  p-as  som  origi- 
nalnyheter ur  bolsjevismens  påse  A.  Karl- 
gren. —  [Boston]  ansågs  knappast  som  fullt 
p-bar  i  bättre  sällskap  [år  1907]  Fredr. 
Sandwall.  II.  Friare  o.  ibl.  med  anslutning 
även  till  'present^'.  1)  Skr.  [Templet]  p-ar 
sig  nog  så  pittoreskt  på  andra  sidan  sjön 
K.  Zilliacus.  I  sina  tvä  första  diktsam- 
lingar ~  p-ar  Balmont  sig  som  en  begåvad 
skald  av  allmänromantisk  läggning  Raf. 
Lindqvist.  2)  Handels,  o.  d.  Genom  en 
bulvan  låter  han  p-a  checken,  och  kassören 
betalar  på  grund  av  chiffret  ut  beloppet  I. 
Hultman.  Räkningen  ~  som  någon  dag 
senare  p-ades  pappa  till  inlösen  Guido  Sim- 
berg.  3)  Mer  direkt  till  'present*'.  Ngt  cirk- 
lat. P-a  ngn  (med)  ngt.  Jag  skulle  önskat 
få  tillfälle  att  någon  gäng  p-a  herrskapet 
ett  litet  prov  på  persikorna  frän  mitt  driv- 
hus. —  Berömda  Rörstrandsrariteter,  såsom 
p-fatet  av  mästaren  Christofer  Conrad 
Hunger.  Betjänten  kom  in  med  ett  visitkort 
pä  en  p-tallrik.  Men  vart  jag  anländer, 
ställa  sig  alla  för  mig  som  på  p-tallrik  C. 
J.  L.  Almquist.  Villan  ligger  ju  som  på 
p-tallrik,  oskyddad  dt  alla  håll!  Syn.  I. 
föreställa  (okända  för  varandra);  II.  framte, 
förete,  'erbjuda',  (upp)visa,  fram-  1.  före- 
lägga; framräcka,  överräcka;  förära, skänka, 
bjuda. 

Preservativ(-sär-);  -et,  =  l.  -er.  Skydds- 
medel, förebyggande  medel.  Användes  ej 
blott  av  sjuka  som  läkemedel,  utan  också  av 
friska  som  p.  (mot  influensan).  —  Preser- 
ver|a,  -ade,  -as;  -ing.  Skydda,  bevara;  (ibl.:) 
torka,  konservera  (t.  e.  grönsaker). 

Preses  (akut  1.  grav);  =.  Ordförande 
(i  akademi,  i  en  rätt,  i  konsistorium);  särsk. 
förr :  ledare  av  akademisk  disputation.  Aka- 
demiens egentlige  stöttepelare  under  dessa 
år  var  dess  p.  Carl  Fredrik  Adelcrantz  Evald 
E:son  Uggla.  Sitta  som  p.  i  konsistoriet. 
Akademiens  nuv(arande)  p.  —  Skötte  ~  med 
klokhet  och  oväld  p-klubban  C.  G.  Laurin. 
P-val  i  Vetenskapsakademien. 

Pre8ide'nt  (-änt);  -en,  -er.  Ansluts  ibl. 
svagt  till  föreg.  I.  Enkelt.  1)  Franska  republi- 
kens p.  P.  E.  Svinhufvud  vald  till  p.  i  Fin- 
land. En  av  folket  utsedd  p.  är  genomgående 
mäktigare  än  den  parlamentsvalde.  Pen 
Roosevelt  har  fortfarande  folkets  sympatier 
1934.    Riksp-en    v.    Hindenburg   död  1934. 


277 


President — Press 


278 


2)  Titel  för  cheferna  för  Svea  o.  Göta  hov- 
rätter, hovrätten  över  Skåne  o.  Blekinge 
samt  för  kammarrätten  (dessutom  till  1876 
statskontoret,  till  1891  kommerskollegium, 
till  1909  kammarkollegium).  Ivar  Afzelius, 
p.  i  Svea  hovrätt  1910 — 1918.  Hovrätts-, 
kammarrättspresident.  3)  Om  en  del  andra 
ledare,  talmän,  ordförande  o.  d.  T.  e. 
a)  Minister-,  konseljpresident,  b)  P.  i  Natio- 
nernas förbundsförsamling  blev  Sandler 
1934.  Den  fungerande  rddsp-en  i  Folkför- 
bundsrddet,  i  N.  F:s  församling,  Chiles  repre- 
sentant Villegas  1927.  —  Lenin  blev  det 
nya  folkkommissariatets  p.  och  bekläder  ännu 
den  posten  1919.  c)  Sitta  som  p.  vid  en 
vetenskaplig  kongress,  d)  P.  i  världens  största 
trust,  e)  Franska  senaten  och  franska  depu- 
teradekammaren välja  vardera  en  p.  och  4 
vice-presidenter,  motsvarande  våra  talmän 
och  vice  talmän.  f)  Dr  Schacht  riksbanks- 
president [i  Tyskland]  1933.  II.  Ssgr  ha 
vanl.  hkåe  president-  o.  presidents-,  det  förra 
dock  vanligast;  enbart  detta  ha  vi  i  'p-skap'. 
Syn.  1. 1)  statsöverhuvud  i  republik ;  2)  hov- 
rätts- 1.  kammarrättschef;  3)  ledare  av  mi- 
nistär; (fungerande)  ordförande;  ibl.  tal- 
man; chef  1.  överhuvud. 

—  Presidentskap,  et,  = ;  -stid.  Dels  = 
myndighet  1.  värdighet,  dels  =  ämbetstid. 
1)  Deschanel  kandiderar  för  p-et  [i  Frank- 
rike] 1919.  Vid  sitt  tillträde  till  pet  häl- 
sades han  med  ~.  Nedlägga  p-et.  Under 
sitt  p.  Under  Monroes  frän  partistrider  fria 
p-stid  Verner  Söderberg.  2)  Vilken  före- 
ning för  tillfället  står  under  p.  av  hertig- 
innan av  Sutherland  S.  Arsenius.  —  Pre- 
sident- [1.  Presidents^.ed.  Avlägga  p-en. 
-hus.  Det  s.  k.  Presidentshuset  i  Jönköping 
Å.  Stavenow.  -kandidat;  -ur  (biton  på 
-ur).  Uppställd  som  p.  Vid  valet  1920  erbjöds 
han  [Hoover]  p-uren  för  det  demokratiska 
partiet  och  ~  V.  Spångberg,  -par.  Ryn- 
kade ~  något  på  näsan  ät  p-ets  borgerliga 
åthävor  C.  G.  Laurin.  -period.  Under  hans 
första  p.  -stol.  Innehade  1875  —  78  p-en  i 
K.  geografiska  sällskapet  [i  England],  -tid. 
Under  Lincolns  p.  -val;  -skampanj.  Vid 
p-et.  -värdighet,  -ämbete  (biton  på 
-äm-  1.  -be-).  Avsked  från  presidentsämbetet 
[i  Skånska  hovrätten]  188,8  Wrangel-Berg- 
ström. 

—  Preside'ntsk|a,  -an,  or.  1)  Presi- 
dentfru  (särsk.  till  'president'  i  bet.  1 1  o.  2). 
Pan  Loubet.  — •  Manuskript  av  Snoilsky, 
vilka  p-an  Hilda  Wikblad  givit  mig  för  att 
vid  lämpligt  tillfälle  offentliggöras  Ruben 
Berg.  2)  Nuvarayide  p>-an  i  Franska  kvin- 
nornas nationalråd,  Madame  Avril  Jane 
Gernandt-Claine.  —  Presider|a,  -ade; 
[-ingl.  Egentl.  o.  friare.  När  Bobrikov  ~ 
första  gången  p-ade  i  senaten  ~  H.  Gum- 
merus. P-a  vid  rådsbordet,  vid  de  vises 
rådslag.   En  större  bjudning,  vid  vilken  hon 


skulle  p-a  som  värdinna  A.  Sörlin.  I  dess 
lilla  festsal  hängde  bakom  den  p-andes  plats 
en  mörk  metalltavla  Rich.  Ekblom.  Syn. 
sitta  1.  fungera  som  ordförande  1.  preses, 
utöva  presidiet,  föra  ordet;  (ibl.:)  sitta  som 
den  förnämsta,  leda  samtalet  1.  konversa- 
tionen. —  Presldi|um  (mest  akut);  -et, 
-er.  I.  Enkelt.  Abstr.  o.  konkr.  1)  Sköta 
p-et  på  ett  förträffligt  sätt.  Avgå  från,  ned- 
lägga p-et  (i  Konstakademien).  Tillträda 
sitt  p-um  med  ett  ståtligt  tal.  överta  p-et. 
P-et  går  i  tur  och  ordning  bland  medlem- 
marna. Spiritistkongressen  börjades  med 
gräl  om  p-et.  Att  de  kungautsedda  talmän- 
nen och  vice  talmännen  av  kamrarna  åter- 
placeras  i  p-et  1921.  Under  styrelseordföran- 
den, d:r  A.  Theo.  Ekblads  p-um  Gustav 
Andreen.  2)  Bild  av  talmansp-et  i  andra 
kammaren.  Rydberg  satt  vid  översta  ändan, 
omgiven  av  p-et  (i  Stockholms  konstnärs- 
klubb) G.  Pauli.  II.  Ssgr.  ha  presidie-. 
Ex.:  Varpå  överbibliotekarie  Grape  överläm- 
nade de  forna  kuratorernas  gåva,  ett  ståt- 
ligt p-ebord  med  stolar  1933.  Andra  förslag 
till  p-eposterna  ifråga  kunna  ~  (Student- 
kårens ordf.  o.  v.  ordf.).  P-etal  t.  e.  vid 
tillträdande  1.  nedläggande  av  p-um.  P-etiden 
i  Vetenskapsakademien  utsträcktes  1820  till 
ett  år.  Därefter  företogos  de  vanliga p-evalen 
(i  stadsfullmäktige).  Syn.  ordförandeskap, 
'presesskap';  de(n)  presiderande,  ibl.  styrel- 
se(n). 

Preskriber|a,  -ade,  -as ;  -ing  (med  plur.). 
Jfr  följ.  Mest  i  pass.  P-ad  fordran.  En 
förseelse,  som  dock  nu  är  p-ad.  Syn.  (p-as:) 
förklaras  förfallen  1.  ogiltig,  gå  förlorad.  — 
Preskription,  -en,  -er;  -stid.  Lagt.  o.  han- 
dels, m.  m.  Mistande  av  rätten  att  beivra  ngt, 
att  indriva  en  fordran  osv.  därför  att  man 
försummat  rätta  tiden  1.  viss  tid  (p-stiden) 
förflutit.  Reglerna  om  tioårig  (fordrings)- 
preskription.  Enligt  allmänna  regler  är 
p-stiden  för  fordran  10  år ;  före  1935  måste, 
i  enlighet  härmed,  en  inteckning  vart  tionde 
år  förnyas  för  att  gälla.  P.  avbrytes  enl. 
svensk  rätt  genom  bevakning  (krav,  erinran 
1.  gäldenärens  erkännande) .  P.  av  arvs-  och 
testamentsrätt.  —  P.  i  brottmål.  Åtals-,  åter- 
f allspreskription.     P.  av  ddömt  straff. 

Press  (-ä-);  -en,  -ar.  A)  Enkelt.  I.  Mer 
1,  mindre  abstr.  o.  allmänt.  1)  Ligga,  lägga 
i  p.  Sätta  p.  på  ~.  Hon  skulle  ej  stått  I  för 
hårdare  p.,  min  smäckra  båt  Ax.  Ahlman. 
Segelp-en  blev  jakten  för  tung,  och  fock  måste 
bärgas  Ernst  Lundström.  Båtarna  gnälla 
för  vindp-en  S.  Barthel.  Att  det  behövs  en 
ordentlig  p.  för  att  så  fullständigt  knäcka 
benen  i  folk  ~  (bildl.)  A.  Karlgren.  2)  (Ut)- 
öva  (stark)  p.  på  förhandlingarna,  rege- 
ringen. I  trots  av  den  våldsamma  själsliga 
p.,  för  vilken  han  blev  utsatt.  Hade  i  ung- 
domsåren gått  igenom  en  hård  p.  3)  Men 
den    rätta  p-en  på   loppet  blev   det  aldrig 


279 


Press — Pressjäst 


280 


(idrotts.)  1929.  é)  Han  hade  nämligen  in- 
sett, att  god  p.  pd  byxorna  ibland  mycket 
väl  kan  ersätta  snille  Erik  Palm.  II.  Rent 
konkr.  Tekn.  o.  d.  Om  en  mängd  maskiner 

0.  apparater.  T.  e.  1)  Skrtivpress.  Hydra- 
uliska '  p-ar  (för  mycket  stora  tryck)  äro 
kolvpar.  Bokbindar- ,  brikett-,  bär-,  druv-, 
faner-,  foder-,  förgyllnings-,  glatt-,  halm-, 
honungs-,  hö-,  kopie-,  linne-,  nit-  (för  nit- 
ning),  olje-,  ost-,  pack-,  plåt-  (för  bockning 
av  plåt),  potatis-,  prägel-  1.  präglings-,  pur é-, 
räcket-,  saft-,  smides-,  stryk-,  tegel-,  tygpress. 
Brev-,  läsk-,  papperspress  ibl.  i  form  av  en 
tyngd  1.  en  klämmare.  Ibl.  om  'vinpress'. 
Kommen  och  trampen,  ty  p-en  är  full  Bibeln. 
Balpress  för  bomull.  2)  Växtpress.  Har 
du  ännu  växter  i  p-en?  Låt  inte  växterna 
ligga  utan  ombyte  (nv  gråpapper)  i  p-en! 
P.  med  rulle  och  tåg  eller  skruvpress.  Äuers- 
walds  gallerpress.  3)  Tryckpress.  Lägga 
en  bok,  en  tidning  i  p-en,  under  p-en  börja 
trycka.  Boken  har  nyss  lämnat  p-en  just 
kommit  ut.  Varigenom  ett  hundratal  ny- 
förvärv kunnat  göras,  mest  av  tryck  från 
p-ar,  som  förut  ej  varit  representerade  i 
samlingen  O.  Walde.  Parna  kurrade  som 
stora  kattor,  sättmaskinerna  rasslade  och  '>- 
Harry  Blomberg.  [Trosa  tidning]  tryckes 
med  handpress  '^  i  en  liten  visitkortspress 
Tidn.  Upsala  1920.  Snällp-ar  kunna  trycka 
format  upp  till  120  x  1.50  cm.  B.  Olden- 
burg  1923.     Rotationspress. 

III.  Mest  abstr.  Blott  i  sing.  o.  vanl.  i 
best.  form  =  tidningarna  (mer  säll.  in- 
räknat tidskrifter)  1.  ibl.  =  'pressens  män'. 
P-en,  ibland  kallad  tredje  statsmakten  (vid 
sidan  av  konuv. g  och  riksdag).  P-ens  frihet. 
Hela  p-en  kastade  sig  över  den  olycklige. 
Pens  hållning  i  frågan.  P-ens  opinions- 
nämnd en  p-ens  hedersdomstol  (från  1914). 
Om  p-en  får  tag  i  saken.  Figurera  i  p-en. 
Och  med  detsamma  hade  jag  ohjälpligeyi 
brutit  med  hela  den  lägre  pen  G.  O.  Hyltén- 
Cavallius.  Följa  den  utländska  p-en.  Under 
en  av  Strindbergs  dystraste  perioder,  hans 
hundar  i  pen  M.  Lamm.  —  Vid  sidan  om 
nyhetsp-en  har  ju  också  ~  uppkommit  en 
synnerligen  omfattande  illustrerad  j).  i  vecko- 
tidningar ~  Wald.  Btilow.  Vi,  som  njuta 
fördelarna  av  en  fri  p.  —  Huvudstads-, 
Stockholms-,  Göteborgs-,  världs-,  landsorts-, 
orts-;  socialist-,  höger-,  nykterhets- ;  skandal-; 
dags-,  vecko-;  tidningsp-en. 

B)  Ssgr  ansluta  sig  ibl.  även  till  verbet 
men  stå  dock  vanligen  här. 

Syn.  A)  I.  kläm,  kompression ;  tryck, 
påtryckning(ar),  (på)pressning,  tvång,  (ibl. 
nära:)  hets,  forcering,  tyranni,  hård  skola; 
II.  pressmaskin  1.  -anordning,  (maskinell) 
anordning  för  utövande  av  tryck;  ibl.  tyngd 

1.  klämmare;  ibl.  tryckpress;  III.  (p-en:) 
tidningarna,  tidningspressen;  ibl.  press- 
männen. 


—  Pressalst|er.  Ofta  nedsättande.  P-ret 
i  fråga  1920.  Ett  p-er,  som  bra  mycket  när- 
made sig  ett  skandalblad,  -angelägenhet. 
Till  press  III.  I  per.  -arbete.  Tekn.  P-n  och 
smidesarbeten.  -attaché.  Vid  beskickning 
anställd  person  med  uppgift  att  följa  pres- 
sen där  o.  tillvarata  sitt  lands  intressen  i 
resp.  pressorgan.  År  1905  vid  konflikten 
med  Norge  utsände  viper; sedan  1921  kallas 
p-erna  'pressombud',  de  erhöllo  ställning  som 
representanter  för  Utrikesdepartementets 
pressbyrå  och  underställdes  vederbörande 
beskickningschef.  -byrå.  Märk:  1)  Avdel- 
ning inom  Utrikesdepartementet  som  har 
att  syssla  med  pressärenden.  P-ns  ställ- 
ning regleras  av  1928  års  instruktion  för 
Utrikesdepartementet  1934.  2)  Svenska  p-n 
distributionsföretag  för  tidningar  o.  andra 
pressalster  (grundat  —  under  annat  namn 
—  1899).  -censur  till  press  III.  -detalj. 
Krigs,  (till  press  III).  Till  chef  för  general- 
stabens p.  efter '^.  -duk  kring  ngt  som  pres- 
sas 1.  varigm  ngt  pressas,  -fejd  till  press  III. 
-fod|er;  -erberedning;  -ertorn  (silo).  Länt. 
Se  ensilage.  Det  s.  k.  p-ret,  vilket  ~  vinnes 
genom  pressning  och  jäsning  av  den  grönt 
skördade  fodervaran  B.  Jönsson,  -form,  -en, 
-ar.  Av  ångmaskin  drivna  p-ar  Nord.  Fam.'- 
-foto;  -byrå;  -grafi.  Foto(grafi)  avsett  för 
pressen  1.  reproducerat  där.  -frihet  jfr 
tryckfrihet,  -front.  P-erna  Rubrik  t.  e.  ISv. 
Dagbl.  1918  (med  utdrag  ur  andra  tidningars 
ledare),  -förbrytelse.  Tryckfrihets-  1.  ibl. 
politisk  förbrytelse,  -förening.  Samman- 
slutningar av  tidningsmän,  tidningsägare 
1.  tidningsutgivare.  Partipolitiska  p-ar  som 
Socialdemokratiska  p-en  eller  Svenska  höger- 
pressens förening  och  opolitiska  som  Publi- 
cistklubben. 'Utländska  pen  i  Sverige',  stif- 
tad 1929,  har  till  syfte  att  tillvarata  gemen- 
samma intressen  för  utländska  korrespon- 
denter här.    -förgyll|are;  -ning. 

-galleri.  Och  blevo  stående  figurer  i  ortens 
p.  (figurerade  ständigt  i  ortspressen)  O.  B. 
Nelson.  -glans.  Medelst  vattenånga  bort- 
taga överflödig  p.  på  ylletyg  Nord.  Fam.^ 
-glas.  -grann|e.  Par  tidningsrubrik  (jfr 
pressfronter  o.  pressröster),  -gryn.  -gurka. 
Sallad  av  färsk  grön  gurka  (skuren  i  tunna 
skivor,  lagd  i  ättika  o.  strödd  med  persilja). 
-hinder.  i>  Omständigheter,  som  icke  äro 
beroende  av  oss-»,  såsom  tidningarna  bruka 
säga,  när  de  drabbas  av  p.  (förbjudas  av 
censuren)  And.  Ramsay.  P.  drabbade  dagens 
nummer  av  Huvudstadsbladet,  -hus.  Varje 
större  kyrka,  varje  kloster  hade  sina  vin- 
gårdar och  p.  R.  Numelin.  -inrättning 
t.  e.  för  klädpressning,  -järn.  T.  e.  att 
pressa  kläder  med.  Ackurat  som  hustru 
min,  sa  skräddarn,  när  p-et  fräste.  I  ännu 
p-sfuktiga  byxor  Uno  Eng.  Syn.  ibl.  stryk- 
järn, -jäst;  -beredning;  fabrik  (jästfabrik). 
Överjäst   framställd    under  rikligt  lufttill- 


281 


Pressjäst— Pressa 


282 


trade  o.  torkad  gm  pressning.  Jfr  jäst. 
Utom  p.,  som  blott  häller  sig  helt  kort  tid, 
tillverkas  numera  även  s.  k.  'torrjäst',  som 
bibehåller  sin  jäsningsförmåga  under  mycket 
lång  tid,  månader  eller  t.  o.  m.  år  1927. 
Smaken  på  p.  får  varken  vara  härsken  eller 
bitter.  -kak|a.  De  vid  oljeberedningen  över- 
blivna p-orna  användas  till  kreatursfoder 
Nord.  Fam.-  -kampanj.  Till  press  III. 
Pressfejd,  presstrid.  Föra  en  p.  mot  ~. 
-kar.  Annars  vältas  druvorna  i  p-et  och 
pressen  skruvas  till  allt  hårdare  ~  Gun- 
nar Cederschiöld.  -klipp  tidningsklipp. 
-klisché.  -kollega.  -kommissari|e;  at. 
T.  e.  vid  Olympiska  spelen  1912.  -kort. 
Frikort  för  pressman.  Det  var  ett  herrans 
under  att  jag  kom  in  i  Stadion  på  mitt  p. 
Torsten  Tegnér,  -kritik.  Den  hårda  p., 
som  Fritänkaren  utsatts  för  M.  Lamm. 

-luft;  -verktyg  (pneumatiska).  Tekn. 
Större  hamrar,  som  drivas  med  vatten,  ånga, 
p.,  fjäderkraft  o.  d.  Nord.  Fam.^  Införan- 
det [i  brobyggnadskonsien]  av  grundläggan- 
det med  p.  ib.  Syn.  tryckluft,  komprime- 
rad luft.  -lägg|a;  -ning.  Av  billighetsupp- 
lagan p-es  nu  ll:te  tusendel.  Detta  n:r 
presslades  17.1.31  Strix.  Vid  tidningeris 
p-ning  1915.  I  p-ningsögonblicket  inlöper  föl- 
jande beriktigande:  ~.  -läktarje.  Låta  ut- 
rymma pen  (på  grund  av  störningar  under 
pågående  riksdagsdebatt).  Pen  i  Stadion. 
Påp-en.  -man.  Pressmän  från  alla  länder. 
För  att  tillvarata  pressmännens  intressen. 
Syn.  tidningsman,  journalist,  -maskin, 
-mästare  fackl.  -möte.  Det  första  nor- 
diska p-t  samlades  i  Kristiania  (Oslo)  1899. 
-officer.  Ny  p.  för  armén:  Till  chef  för 
generalstabens  pressdetalj  efter  ~  1934.  -om- 
bud; -sraan  (i  Finl.  =  censor).  Jfr  särsk. 
'pressattaché'.  Sverge  äger  nu  (1934)  p).  i 
London,  Paris,  Berlin,  Helsingfors  och 
Moskva,  -organ.  Nej  jag  tiger,  ty  sitt  eget 
parti  bör  man  helst  okväda  i  dess  egna  p.l 
Erik  Hedén.  -papp.  På  så  sätt,  att  pressa- 
ren avrullade  tyget  åt  höger  över  ett  ark  p., 
varpå  ett  nytt  ark  pålades  och  ~  Carl  Sah- 
lin, -plattja.  Strykpress  ~  med  konkav- 
konvexa,  ånguppvärmda  p-or,  ~  den  undre 
överklädd  med  packningar  och  strykfiltar. 
-plåt.  -reportage.  Pressens  reportage- 
byrå (Stockholm).  Enl.  vad  P.  inhämtat 
framlades  därvid  ~  1928.  -representant. 
Utan  att  något  kom  till  pernas  öron  Öv. 
fr.  Ashton-Wolfe.  -revider.  Boktr.  Revi- 
der(korrektur).  Fem  korrektur  och  ett  p).  ha 
lästs.  -röst.  Per  tidningsrubrik  (jfr  press- 
front). Tyska  p-er  [om  filmen  I  sista  ögon- 
blicket] :  -V/. 

-seriesamtal  ett  slags  abonnemangs- 
samtal på  telefon,  -skruv.  Och  varje  morgon 
lossades  pen  och  uttogs  det  pressade  godset 
Carl  Sahlin,  -språk.  Tidningsspråk.  Ordet 
hustruplågare  har  på  sistone  blivit  en  i  sam- 


tals- och  presspråk  accepterad  term  1927. 
-stämpel.  Postpapper,  bärande  i  övre 
vänstra  hörnet  i  p.  ordet  ^Bath^  Carl  Sah- 
lin, -sylta.  Pressad  sylta  av  svinhuvud 
o.  något  magert  kött.  -telegram.  T.  till 
tidning,  tidskrift  1.  telegrambyrå  avsett  att 
offentliggöras  gm  tidningspressen,  -torv. 
-trampare  vid  pressning  av  druvor. 
-tvång.  Under  en  tid  av  svårt  p.  (sträng 
censur  k  pressfrihet),  -union.  Internatio- 
nella pen  grundad  vid  första  internatio- 
nella journalistkongressen  i  Antwerpen 
1894.  -urklipp; -sby rå.  Den  enda  välvilliga 
recension  en  p-sbyrå  skickat  honom  över  ~ 
Henning  Berger.  -uttalande.  Auktorita- 
tivt p.  av  ~.  -veck.  Stig  upp,  ~  du  förstör 
p-en  på  dina  byxor  I  -vecka.  Grannlands- 
gästerna på  p-n  1921.  Ariel,  p-ns  tidning. 
-verk.  P.,  innehållande  såväl  dnghydrau- 
liska  som  rent  hydrauliska  pressar  Nord. 
Fam.^  Långshyttan  med  masugn,  ~  vals- 
verk, pressverk  m.  m.  1926.  -vev  jfr  t.  e. 
presskruv.  -väsen|(de).  De  sidor  av  mo- 
dämt  p.,  som  ~  Kajsa  Rootzén.  -yta.  -åter- 
stod. Per  från  saftberedning  Kjellins 
Varulex.  -ärende.  Person,  som  handlägger 
p-n  Nord.  Fam.**  -Överstyrelse.  Pn  i 
Finland,  officiellt  överstyrelsen  för  p>r ess- 
ärenden,  handhade  1865 — 1917  censuren  över 
tidning  sj^r  essen. 

—  Pressja,  -ade,  -as.  A)  Enkelt.  I.  Mer 
egentl.  1)  Där  vinet,  druvorna  p-as.  P-a 
musten  ur  ~.  P-a  saften  ur,  honungen 
ur  kakorna.  P-as  till  mos.  P-a  (olja 
ur)  oliver.  Hade  höstens  store  mästare  ~ 
p-at  tuberna  mot  sin  palett  och  börjat 
sätta     ut  färgklickarna    Guido    Simberg. 

2)  Skäktaifall  i  (hårt)  p-ade  balar  om 
cirka  30  kg.  P-ade  stråhattar.  P-at  surhö. 
Pade  fikon.  Pade  dricksglas.  Pianofötter 
av   tjockt,  p-at  glas.     Mönsterp-at  papper. 

3)  P-a  växter.  Hans  växter  äro  ovanligt 
vackert,  väl  p-ade.  Pade  blommor  i  ett  poesi- 
album. 4)  P-a  en  kostym.  Skicka  bort  klä- 
derna, byxorna  för  att  fä  dem  j^-ade.  Väl- 
p-ade  benkläder.  P-a  veck  på  ~.  P-a  slät, 
jämn.  P-a  tunn  som  ett  blad.  5)  Han  2>ade 
hårt  min  hand  skr.  =  tryckte,  kramade. 
Rudolf  Svensson  par  tysken  Bräuns  skuld- 
ror i  mattan  med  ett  nacksving  (i  brottning). 
Du  griper  en  om  strujjen  /  och  p-ar  en  på 
knä  O.  Seidenschnur.  Så  att  suden  nästan 
p-ades  under  vattnet.  —  Som  p-ade  svett- 
droppar ur  hans  panna.  Pa  tårar,  glädje- 
tårar ur  ngns  ögon.  6)  Ngt  friare,  a)  Massan 
p-ade   honom   oemotståndligt  mot  utgången. 

Vinden  p-ade  oss  ur  riktningen.  När  båten 
p-as  av  en  by  Sten  Selander,  b)  P-a  en  båt 
(med  stor  segelmassa,  mer  än  den  tål,  mot 
vinden) .  Med  överkompression  på  motorn 
pade  de  sig  hårdnackat  vidare,  under  det  ~ 
H.  Victorin.  Under  det  att  Babcock '^  även 
p-ade  sig  över  denna  höjd  [i  stavhopp]  Olym- 


283 


Pressa — Prestera 


284 


piska  spelen  1912.  c)  Idrotts.  Men  de  öv- 
riga svenskarna  p-ade  hårt,  och  skillnaden 
i  målet  var  hårfin  1916. 

II.  Bildl.  1)  Jfr  I  1.  Var  lyckans  stund, 
som  p-ats  på  sin  must  'Stefan  Syl  vänder'. 
2)  FUckimgarna,  som  sjöngo  med  sina  p-ade 
diskanter.  Med  onaturligt  p-ad  röst  Hagar 
Olsson.  Med  ett  p-at  tonfall.  3)  Ser  man 
till  förhållandena  i  stora  drag,  utan  att 
p-a  orden  ~  H.  Geijer.  P-a  inte  meningen  I 
4)  Vad  som  kunde  p-a  hjärtat  hos  en  sådan 
mamsell  Hj.  Bergman.  5)  P-a  pengar  av 
ngn.  Jag  lyckades  p-a  honom  på  en  tia. 
6)  P-a  ngn  till  ngt,  (till)  att  göra  ngt.  Vid 
den  tiden  ville  man  även  p-a  honom  att  ~. 
Följden  blev,  att  vi  p-ades  till  renhållnings- 
karlar  Arthur  Jacobsson.  P-a  sjöfolk,  ma- 
troser i  krig  tvinga  dem  till  tjänst  å  örlogs- 
fartyg. —  Ej  veta  de  lyckliga  där  om  den 
pina,  I  som  jag  är  p-ad  att  bära.  7)  Men 
vänta  inte  mänga  brev,  ty  jag  är  otroligt 
p-ad  den  närmaste  tiden  S.  Siwertz.  Väl 
vet  jag,  huru  hårt  p-ad  allmänhetens  offer- 
villighet redan  är  på  grund  av  de  onda 
tiderna  Prins  Carl.  8)  Me7i  ~  värmen  var 
verkligen  för  p-ande  och  ~  Kajsa  Rootzén. 
Under  denna  (mycket)  p-ande  tid.  Det  blev 
en  lång  och  p-ande  dag  S.  Siwertz.  Skött 
en  hustrus  p-ande  arbete  pä  en  liten  bond- 
gård. 

B)  Ssgr  kanna  i  allm.  även  ansluta  sig 
till  'press'  o.  stå  under  detta;  här  nedan 
blott  'pressbar'. 

Syn.  A)  I.  1)— 5)  ut-  1.  ur- 1.  framp-a  ru, 
(ur)krama  (ru),  samman-  1.  hopp-a,  (ur-  1. 
hop)klämma  (ru),  hårt  (hop)trycka  (ru),  (hop)- 
packa  (ru),  sätta  i  1.  utsätta  för  press,  kom- 
primera, till-  1.  åtsnöra  ru  1.  -skruva  ru  1. 
-spänna  ni;  med  press  jämna,  (ibl.  nära:) 
mangla,  stryka,  (ut)valsa  (ru);  ibl.  konden- 
sera, tvinga  1.  trycka  ned  ru;  framtvinga  ru 
1.  -driva  ru;  6)  oemotståndligt  föra  1.  driva 
L  tvinga;  hårt  'fresta';  ansätta,  ligga  1.  sätta 
åt,  tränga  1.  ligga  på,  (följa  tätt  på  o.) 
'hota';  II.  forcera,  (onaturligt)  uppdriva  ru, 
spänna;  urgera,  driva  till  sin  spets  1.  in 
absurdum  1.  till  det  yttersta;  pådriva  ru, 
(upp)egga  (ru),  köra  1.  mana  på;  (söka)  tvinga, 
påtrycka  ru,  utöva  pression  på;  ibl.  preja; 
beklämma,  (ned)trycka  (ru),  (ned)tynga  (m), 
betunga,  plåga,  ängsla;  jäkta,  överanstränga, 
ta  allt  för  mycket  i  anspråk. 

—  Pressa  av  ru  m.  fl.  se  avpressa  osv. 

—  Pressarbete  m.  fl.  se  under  press  ovan. 
-bar,  -t;  -het.  Göra  torven  p.  Råtorven 
måste  överföras  till  p.  form. 

—  Pressa'nt(-angt);.=,-are.  Skr., mindre 
vanl.     Brådskande,  trängande,  angelägen. 

—  Pressar|e,  •(e)n,  -e.  1)  Arbetare  (även 
'presserska')  vid  pressar  av  skilda  slag. 
T.  e.  Skicklig  kappe  erhåller jdats.  2)  Appa- 
rat. Byxp-e  av  prima  ek  med  vita  metall- 
beslag. —  Presseri,  -(e)t,  -er.    Örebro  Vin- 


och  Saftpresseri  1918.  —  Pressersk|a,  -an, 
-or.  T.  e.  P-a  erhåller  genast  anställning, 
Uppsala  Kappfabrik.  Vana  p-or  erhålla 
plats  i  färgeri  1910.  Kapp-,klänningsp-a. — 
Pression  (-sjön);  -en.  Tryck;  påtryckning, 
tvång.  —  Pressning,  -en,  [-arj;  -sarbete; 
-slag  (et,  =;  t.  e.  vid  p.  av  druvor)  m.  fl. 
Kall-,  varmp(-smetod) .  P.  av  kläder.  Som 
tog  p-en  ur  kläderna.  —  Pärmornering  med 
blomstermotiv  i  svärtad  blindpressning  Per 
Hiertas  boksaml.  Klotband  med  silverp-ar 
Åhlén  &  Holm.  Portmonnäväska  av  brunt 
skinn  i  krokodilpressning.  —  [Palmerna 
böjde]  sina  yviga  kronor  för  passadens  kraf- 
tiga p.  G.  L.  Dahlin.  —  Då  motståndarnes 
p.  blir  alltför  stark  (i  fotboll).  Nya  rekord 
vid  p.  av  hantel.  —  Dukade  under  för  kli- 
matets p.  A.  G.  Högbom.  Syn.  jfr  pressa. 
Presta'nd|um  (pra-;  grav);  -um,  -a.  Mest 
i  plur.  Vad  man  är  skyldig  att  fullgöra, 
utföra  1.  erlägga,  åliggande(n).  Med  vilka 
varor  eller  med  vilka  p-a  skall  Tyskland 
betala?  1921.  Men  det  krävs  också  p-a, 
framför  allt:  lydnad  Ruben  Berg.  Fullgöra 
alla  föreskrivna  p-a.  —  Prestation,  -en, 
-er.  I.  Enkelt.  Samuel  .Johnsons  lexikon 
var  beundransvärt  såsom  personlig  p.  och  ~ 
R.  F.  v.  Willebrand.  Har  utfört  en  god  ]). 
i  vetenskapens  tjänst  Douglas  Melin.  Redan 
detta  skulle  varit  en  (verklig)  p.  Sportslig 
p.  Men  pen  ligger  i  att  fyra  av  alpernas 
allra  högsta  pass  betvingats  Ax.  Gadolin. 
Motp-er  tillämpas  nu  i  85  kommuner  (av 
kontantunderstödda  arbetslösa)  1932.  I 
stånd  till  de  svåraste  p-er.  Arbets-,  glans-, 
kraft-,  marsch-,  muskel-,  rang-,  sportpresta- 
tion. Naturap-er.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ett  p-sdug- 
ligt  halvblod  Nord.  Fam.-  —  övernormal 
intellektuell  p-sförmåga  Alb.  Lilius.  Arméns 
organisation  och  p-sförmåga.  En  maskins 
p-sförmåga.  Syn.  vad  man  åstadkommit 
1.  fullgjort,  utfört  arbete;  ett  utmärkt  ar- 
bete; skatt,  avgäld,  utskyld.  —  Prester|a, 
-ade,  -as;  [-ing  (med  plur.)].  1)  Om  man 
lyfter  1  kg.  1  m.  högre  upp,  än  det  förut 
befann  sig,  sd  p-ar  man  ett  arbete,  som 
brukar  tagas  till  enhet  och  mått  och  som 
benämnes  1  kilogrammeter  The  Svedberg. 
Men  ändå  hade  jag  icke  tillräcklig  energi 
att  rycka  upp  mig  till  att  pa  något  bättre. 
Vad  helst  han  än  satts  till,  har  han  p-at 
ett  lika  fullödigt  och  förstklassigt  arbete. 
Kände  sig  missnöjd  med  det  arbete  han 
p-ade  ~.  —  Pade  ett  ganska  lamt  försvar. 
Med  den  primitiva  hushållsattiralj ,  som  ett 
ungkarlshem  kan  p-a.  Vad  Strindberg  i 
vanliga  fall  brukar  p-a  av  bitterhet  och 
ondska  O.  Wieselgren.  Om  nu  recensenten 
pliktskyldigast  skall  pa  en  anmärkning  C. 
Hallendorff.  Och  sanning  om  en  själv  är 
det  högsta,  som  kan  p-as  av  en  människa 
Alb.  Engström.  2)  P-a  in  natura  vad  som 
åligger  en  att  utgöra.  Syn.  1)  utföra,  åstad- 


285 


Prestera — Preventiv 


286 


komma,  fullgöra;  (ibl.:) uppbringa, anskaffa; 
komma  med,  uppvisa;  2)  erlägga. 

Prestäv(l.prä-);  -en,  -er;  -er|a(-ade;  -ing). 

I.  Två  ord.  1)  Florbehängd  stav.  Föra, 
bära  p-en,  p-erna  (vid  en  procession) .  2)  Bä- 
rare av  p.  Som  p-er  fungerade '^.  Därefter 
kommo  tvenne  T>p-er^  med  långa,  svarta, 
krusflorsomlindade    stavar    And.    Ramsay. 

II.  P-era  (=  gå  före  en  procession  bärande 
p.).  1)  /  denna  utstyrsel  p-erar  han  fram- 
för den  kista,  som  ~  Aug.  Hallner.  Jag 
p-erade  vid  hans  begravning  J.  G.  Arsenius. 
2)  Åtföljda  av  två  p-erande  häroldinnor , 
fröknarna  Brita  Piper  och  Elsa  Wacht- 
meister  (i  Amaranten).  Där  ~  två  unga 
flickor  p-erade  med  långa  stavar,  prydda 
med  rosenbuketter  och  fladdrande  sidenband 
Ellen  Lundberg-Nyblom. 

Prestera  se  under  prestandum. 

Prestig|e  (-isj ;  även  prä-);  -en.  I.  Enkelt. 
Sjunkande  pe  och  inre  splittring  i  regeringen. 
Den  minskning  i  p-e,  som  ~.  Stigande  p-e. 
Bevara,  öka  sin  2>e.  Därför  att  han  satt 
Englands  p-e  på  spel.  Återställa  tronens 
(förlorade)  p-e.  Vinna  (i)  p-e.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Men  det  är  nästall  alltid  p-efrågor 
grälen  gälla.  Det  är  en  p-efråga.  Betyder 
för  regeringen  en  kännbar  p-eförlust.  Partiet 
hade  lidit  en  avsevärd  p-eförlust  Ernst 
Bendz.  För  stora  företag  är  det  en  p-esak 
att  pensionera  sina  resande  och  deras  änkor 
Olle  Hedberg.  Det  hela  är  en  p-estrid  mel- 
lan ~.  En  motsvarande  p-evinsl  för  Sverge 
N.  Ahnlund.  Syn.  (högt)  anseende  (o.  infly- 
tande), respekt,  ibl.  'nimbus',  auktoritet, 
'gehör',  'position',  ibl.  ära. 

Presti'ssimo  (prä-;  mest  akut);  -t,  -n. 
Mus.  Två  ord  (subst.  o.  adv.).  Jfr  t.  e.  pianis- 
simo.  (Ställe  som  föredras)  mkt  snabbt.  — 
Pre'sto  (mest  akut);  -t,  -n.  Mus.  Två  ord 
(jfr  föreg.).  (Ställe  som__  föredras)  snabbt 
(snabbare  än  'allegro').  Även  bildl.  Också 
gingo  flickormas  fingrar  som  tangenter  i  ett 
p.  C.  J.  L.  Almquist. 

Presumer|a,  -ade,  -as;  -ing  1.  presum- 
tion  (-en,  -er).  Förutsätta,  anta(ga),  för- 
moda. —  Presumtiv,  -t.  Förmodad;  bli- 
vande, närmast  (i  tur).     P.  arvtagare. 

Pretende'nt  (-änt);  -en,  -er.  En  som 
gör  anspråk  på  ngt;  tronkrävare.  Ty  redan 
i  början  på  1920-talet  dök  detupj)  inte  mindre 
än  tre  p-er  till,  på  den  obefintliga  ryska 
tronen.  Tronpretendent.  —  Pretender|a 
(vanl.  -tång-);  -ade,  [-as].  Nu  p-ade  hon  här 
på  samma  förmåner  samt  ~  Jac.  Ahren- 
berg.  Att  Uppsala  simsällskap  ~  lär  kunna 
p-a  på  hederstiteln  av  ~  världens  äldsta 
simsällskap.  P-ade  att  kallas  friherrinna, 
ehuru  därtill  inte  fanns  någon  anledning  ~ 
F.  U.  Wrangel.  Syn.  komma  med  1.  göra 
anspråk  på,  kräva,  fordra,  yrka  (på).  —  Pre- 
tention (-tång-);  -en,  -er;  -slös(het).  Ha  mått- 
liga, orimliga,  överdrivna  p-er.     Uppträda 


med  li(-er).  Stämma  ned  sina  p-er.  Togo 
saker  och  ting  utan  (minsta)  p.  Att  jag 
icke  hade  några  som  helst  p-er.  Denna  p. 
att  vara  den  finaste  i  alla  avseenden  Olle 
Hedberg.  De  nya  radikala  jy-erna  på  sak- 
kunskapens tillbakasättande  1916.  En  de- 
tektiv, som  hade  p.  på  att  vara  poet  ~.  Ett 
sällskap  med  högre  p-er  och  av  ceremoniö- 
sare  läggning  Edv.  Westermarck.  —  Svar, 
helst  med  foto  och  lönep-er,  sändes  till  ~.  — 
Ett  litet  p-slöst  sällskap.  Syn.  anspråk, 
fordringar,  fordran;  anspråks-  1.  fordrings- 
fullhet;  (ibl.:)  föimätenhet,  inbilskhet,  arro- 
gans. —  Pretentiös  (-tangsjös);  -t,  -are; 
-het.  Flickan  är  inte  lite  bortskämd  och  p. 
P.  på  nöjen.  Det  skulle  kanske  anses  (väl) 
p-t  att  ~,  om  du  ~.  Den  nya  stadsdelen  är 
välskött,  prydlig,  en  smula  p.  Alfr.  Åker- 
lund, öv.  En  alltför  p.  gåva.  Syn.  an- 
språks- 1.  fordringsfull,  fordrande, (ibl.:)  för- 
mäten,  övermodig,  arrogant,  'utmanande'. 

Preterit|um  (mest  akut);  -um  1.  -et,  -er 
1.  -a.     Språkv.     Vanl.  =  imperfektum. 

Prete'xt  (-tä-);  -en,  -er.  Förevändning, 
förebärande. 

Pretiösa  (-(t)si-;  grav).  Plur.  subst.  Mindre 
ofta  'preciösa'.  Antika  möbler  och  vackra 
mattor  samt  många  p.  W.  Langlet.  Och  var 
samlare  av  små  p.  Marika  Stiernstedt.  Syn. 
dyrbarheter,  (små)  värdesaker,  juveler  o.  d., 
dyrbara  kuriositeter  1.  rariteter.  —  Pretio- 
Sitét,  -en.  Mindre  ofta  'preciositet'.  För  bet. 
jfr  följ.  Mellan  p.  och  marinism  är  gränsen 
i  hög  grad  flytande.  Den  förra  präglas  mer 
av  strävan  efter  det  förfinade,  det  TutsöktaT, 
den  senare  mer  av  böjelsen  för  det  storslagna 
och  praktfulla  Hj.  Alving.  Trots  den  lilla 
p-en  med  de  många  citaten  pä  utländska 
språk  Agnes  Langenskjöld.  —  PretiÖS,  -t, 
-are  1.,  som  subst.,  -en,  -er.  Mindre  ofta 
'preciös'.  1)  Han  var  elegant  och  en  smula p., 
kultiverad  och  belevad  Hj.  Lundgren.  Hennes 
sobra  och  sunda  smak  har  försmått  alla 
p-a  och  raffinerade  konstgrepp  Emil  Zilliacus. 
2)  Moliére,  De  löjliga  p-erna.  Syn.  1)  'allt- 
för fin',  småkokett,  tillgjord,  affekterad, 
(för)konstlad,  cirklad,  ibl.  sipp. 

Prétjor  (kort  -å-;  akut  1.  grav);  -orn,  -örer 
(-0-);  -orstid;  -orsämbete.  Fornromersk  äm- 
betsman närmast  under  konsul. 

Preuss|are  (pröj-;  grav);  -ar(e)n,  -are; 
-erl  (-(e)t(=  pedantisk  militärisk  drill,  strän- 
gaste organisation  o.  disciplin,  ibl.  militä- 
riskt  översitteri);  -isk  (akut;  -t;  -a  =  kvinna 
I.  språk  1.  dialekt).  Våra  hemmap-are  'Jör- 
gen' (jfr  p-eri).  Den  piska  örnen.  P-isk 
drill  K.  G.  Ossiannilsson. 

Preventiv  (-vän-);  -et,  =  1.  -er  1.,  som 
adj.,  -t;  -lag;  -medel.  Två  ord.  Ett  p.  mot 
malaria  förebyggande  medel,  preservativ. 
—  P-a  medel  1.  p-medel  som  avse  att  före- 
bygga befruktning.  Skåneläkarna  vilja  av- 
skaffa p-lagen  1933, 


287 


Prevet— Pricka^ 


288 


Prevét,  -et,  -er.  Länt.  1.  värd.,  Idls. 
Avträde. 

Prick,  -en,  -ar.  I.  Märk  formen  'p-a'  i 
uttr.  Till  punkt  och  p-a  på  det  nogaste, 
på  håret,  exakt,  punkt  för  punkt,  in  i  de 
minsta  detaljer,  i  grunden.  II.  Bet.  o.  an- 
vändning. 1)  Sätt  en  p.  för  de  nummer  du 
önskar  köpa  I  Trema  utgöres  av  två  p-ar 
över  vederbörande  vokal.  Pen  över  i  ibl.  = 
det  väsentliga,  kronan  på  verket.  Icke  en 
enda  p.  av  lagen  förgås  ~  Bibeln.  Icke  ändra 
en  p.  (i  sitt  manuskript)  inte  en  bokstav, 
det  minsta.  Linje,  bildad  av  par.  Vid  den 
svarta  p-en  överst  till  vänster  på  kartan. 
Små  par,  ditsatta  med  märkbläck.  Klänning 
av  vit  tyll  med  skära  p-ar.  Fula  par  på 
äpplen.  —  Färg-,  fiug-,  smuts-,  sot-,  lever- 
prick. 

2)  P.  på  måltavla  o.  bildl.  utvidgning  av 
denna  bet.  a)  Skjuta  p.  Träffa  p(-en).  Nio 
p-ar  på  tio  skott!  —  Jag  hajade  till,  som 
man  gör,  då  någon  medvetet  eller  omedvetet 
träffar  2}-  Elin  Wägner.  Vart  ord  träffade p. 
Ock  hennes  karaktärsanalyser  träffa  ofta  p. 
Jag  kunde  på  den  ursinniga  tonen  förstå, 
att  jag  träffat  rakt  i  j).  S.  Stolpe,  b)  Adverb- 
1.  adj. -artat.  Smtl.,  modärn  slang.  ^ Prick 
åttaT,  som  det  heter  på  Uppsalaspråk,  in- 
tågade processionen  av  recentiorer  med  ~  Sv. 
Dagbl.  1931.  Den  30  april  kl.  3  e.  m.  jJfick 
Edv.  Thgermenius  i  Ergo  1925.  —  Hans 
iakttagelser  äro  »J9.»,  och  han  förstår  att 
på  ett  mästerligt  sätt  skildra  livet  i  naturen 
just  sådant  det  är  och  måste  vara  O.  v. 
Mentzer  1932.  C)  Mindre  vanl.  För  hon 
och  Anne  äro  pd  en  p.  lika  till  figuren 
Karin  Jensen,  öv.  —  Om  det  inte  skulle 
vara  så  på  en  p.  inomhus  Elis.  W?ern- 
Bugge.  d)  Me7i  vad  jag  diktar  är  på  p-en 
sant  C.  V.  A.  Strandberg,  öv.  Han  visste 
precis  på  p-en,  hur  han  skulle  behandla  bön- 
derna. Där  vart  ord  2^å  pen  fyller  sin  u])p- 
gift  Erik  Norling.  Allt  var  sig  oföränder- 
ligen  och  på  p-en  likt,  från  det  ena  året 
till  det  andra  Emma  Bendz.  Det  stämmer 
på  p-en. 

3)  Ofta  idrotts.  Vilket  renderade  ett  större 
antal  p-ar  för  försenad  ankomst  {v'\å  motor- 
cykeltävlan) 1919.  Ådrog  sig  [vid  tystlopp 
för  motorcyklar]  endast  103  bullerp-ar  1931. 

Tidspar.  4)  Sjömärke.  'Fasta  p-ar'  (hos 
oss  mindre  vanl.  än  'flytande  par')  äro 
vanl.  järnstänger  fastsatia  i  klippor  över 
1.  under  vattenytan.  8lätp-ar  utan  topp- 
tecken. Kvast-  1.  ruskp-ar  med  en  1.  flera 
kvastar.  Kryssp-ar.  Större  par  (utsjöp-ar) 
benämnas  remmare  och  ha  ofta  j^åspikade 
ribbor,  som  bilda  en  klotliknande  'ballong' 
(ballongpar) .  Skärgårdsp-ar .  5)  Person. 
Skämts.,  slangartat.  För  den,  må  du  tro, 
är  en  livad  p.  Fanny  Alving.  En  hygglig 
p.  G.  Ullman.  En  rolig  liten  2hF..h\eherath. 
En  underlig,  konstig  p.    Hedersprick. 


Syn.  II.  1)  punkt,  plätt,  fläck,  stänk, 
klick,  (ibl.  nära)  droppe;  (ibl.:)  märke,  för- 
prickning;  2)  mittpunkt;  'just  där  man  bör 
träffa';  (på  p-en  o.  d.:)  precis,  just,  alldeles, 
fullkomligt,  exakt,  till  punkt  o.  pricka, 
absolut;  3)  anmärkning,  prickning;  4)  sjö- 
märke (spira  1.  stång);  5)  se  kurre. 

—  Prickbelast|ad;  -ning.  Idrotts.  Alla 
p-ade  i  majtävlingen,  -fri.  1)  En  p.  hy,  utan 
fläckar  och  vanprydande  narighet.  2)  Bildl. 
Ofta  idrotts.  Den  svensk-tyska  järnvägs- 
motorvagnen  från  Görlitz  har  under  prov- 
turen hittills  p-tt  hållit  tiderna  1926.  Tolv 
av  de  tävlande  anlände  p-a  till  målet  1919. 
»Sex  man  körde  p-a  och  sex  man  bröto  loppet 
(i  biltävling  1928).  —  Det  var  så  att  säga 
p-tt  utan  och  innan;  den  stora  londonska 
inredningsfirman  Maple  hade  gjort  interiö- 
rerna, och  ~  C.  G.  Laurin.  Som  måste  dyrka 
maken  som  det  p-aste  i  Vår  Herres  skapelse 
Elis.  Högström-Löfberg.  -färg  t.  e.  på  sjö- 
märke, -hål.  -kartja.  Den  numera  all- 
mänt använda  metoden,  p-or  över  de  olika 
växtarternas  utbredning  d.  Einar  Du  Rietz 
1925.  -kommitté.  Till  prick  II  4.  De  av 
Natiotiernas  förbunds  p.  utexperimenterade 
remmarna  1927.  -lik;  -nande.  [En  fisk] 
med  rader  av  p-nande  lysorgan  ~  Nord.  Fam.^ 
-lös.  [Landsmålsalfabetets]  p-a  i:n  K.  B. 
Wiklnnd.  -SJuka.  Trädg.  En  sjukdom  hos 
äpplen:  små  partier  av  fruktköttet  under 
huden  dödas  o.  brunfärgas  o.  senare  upp- 
står där  en  mörk  nedsänkt  fläck,  -skott. 
1)  Och  ofta  visade  den  röda  markörsleven 
bakom  tavlorna  p.  Ake  Hasselblad.  2)  Bildl. 
Där  varje  sats  gick  in  som  ett  p.  Alf  Martin. 
Fru  Anna  von  der  Heydens  artikel  >Ett 
svårt  skolämne^  ~  kan  ock  rekommenderas 
som  p.  med  avseende  2^å  ~  D.  Elfstrand 
1923.  -skytt.  Pricksäker  skytt. -streckad. 

Streckprickad.  P-e  linjer  (- 9-  "Säk|er. 

1)  Pra  Stockholmsskyttar  1931.  Skjuta  fort 
och  pert  G.  L.  Dahlin.  2)  Bildl.  Vara  p-er 
2)å  sin  sak.  En  p-er  instinkt,  -träff.  Vid 
varje  p.  Ake  Hasselblad.  -typ.  T.  e.  om 
sjömärke.  Nationernas  förbunds  p-er  1927. 
—  Pricka^  se  prick  I. 

—  Prick|a%  -ade,  -as;  p-a  av  m.  fl.  se 
avp-a  osv.;  [-are];  -ning  (-en,  -ar;  -sannons; 
-smönster).  I.  Mer  egentl.  1)  P-ade  tyger 
prickiga.  En  karta,  fullp-ad  med  små  nålar, 
som  flyttades  allt  eftersom  frontlinjerna 
förändrades.  En  mindre  hederlig  behand- 
ling är  muskotnöten  utsatt  för,  i  det  man 
2)ar  den  oeh  skattar  den  på  dess  fetthalt 
och  sedan  ~  B.  Jönsson.  Fingrar,  (sönder)- 
p-ade  av  fina  nålstyng.  Ansiktet  var  gul- 
blekt  ~  och  p-at  av  ko2)pärr  Astrid  Väring. 
Medan  stjärnorna  började  p-a  himlen  ~  Ellen 
Lundberg-Nyblom.  Ska  vi  2>(i  pavan  [en 
kvartersbutelj] ,  Nisse?  värd.  (sätta  ett  hagel- 
skott  i  den  1.  d.)  Alb.  Fabian.  Knyt  din 
lilla  halmhatt  på,  /  att  ej  soVn  din  hy  må 


289 


Pricka^ — Priraaväxel 


290 


p-a  I  med  en  fräkne  eller  tvd  C.  Snoilsky. 
Fågelns  fjäderdräkt  är  mörkt  violblä,  p-ad 
med  grönt  pd  huvud  och  vingar  E.  Rosen- 
berg. Dragstift  för  p-ade  och  streckp-ade 
linjer  Nord.  JFam.^  2)  Och  lampskärmar 
■»p-ades*  till  alla  snälla  tanter  och  farbröder 
(med  nål  på  kartong)  Ellen  Lundberg- 
Nyblom.  II.  Bildl.  1)  Det  finns  så  många 
dolda  grund  i  världen,  /  som  ödets  lotsverk 
ej  behagat  p-a  Elias  Sehlstedt.  Och  vägen 
är  p-ad  med  granar  Hasse  Z.  Alldenstund 
banan  var  så  dåligt  p-ad,  att  ~.  2)  Pa  gärna 
hr  af  Edholm,  om  han  ~  'Jörgen'.  I  fjol 
*p-adey  kamrarna  k.  teaterstyrelsen  ib.  Ska- 
destånd till  40  p-ade:  Gotlands  Folkblads 
redaktör  dömd  att  för  en  s.  k.  p-ningsan- 
nons  bota  250  kr.  samt  att  utge  i  skadestånd 
50  kr.  till  var  och  en  av  de  40  kärandena 
1932.  Syn.  I.  sätta  prickar  på,  förse  med 
prickar,  av-,  för-  1.  inpå  ru;  (p-ad  ofta  =) 
prickig;  II.  1)  utp-a  m,  med  prickar  (granar 
osv.)  utmärka,  ibl.  utbuska  m;  2)  ge  en 
prick(ning),  uttala  en  förkastelsedom  över, 
'bannlysa',  utsätta  1.  blottställa  för(blockud)- 
hämnd. 

—  Prickig,  -t,  -are;  -het.  Barnförkläde 
av  p.  perkal.  En  hårdstärkt,  blåprickig 
kattunsklänning  S.  Lagerlöf.  —  Leverprickig 
hy.  Kabinettskort,  p-a  av  fugsmuts.  — 
Himmelen,  som  ^  var  alldeles  p.  av  ~  stjär- 
nor G.  af  Geijerstam. 

Pri'ffe  (grav);  -n.  Det  hos  oss  vanliga 
ordet  för  'preferens'  (jfr  d.  o.)  Jag  har 
inte  spelat  p.  på  den  dag  jag  minns  W. 
Hammenhög.  Fördriva  den  långa  vän- 
tan med  en  trekarlspriffe  G.  Berndtson. 
Och  vi  hade  slagit  oss  ned  vid  p-bordet  i 
salongen  'Mari  Mihi'.  Ett  fullskrivet  p-proto- 
koll  Hans  Larsson.  —  Ja  säjer  p.  på  dina 
'spader'. 

Prillan  (grav);  best.  sing.  Se  prelimi- 
när(examen). 

Prim,  -en,  -er  (grav).  Fackl.  I.  Enkelt. 
1)  Särsk.  i  sabelfäktning.  'Nedhugg'.  2)  Mus. 
'Enklang',  första  intervallen  i  den  diato- 
niska  skalan.  II.  Ssgr.  1)  Mat.  a)  P-f aktör 
=  de  enklaste  faktorer  (p-tal)  vari  ett  givet 
helt  tal  kan  upplösas.  P-faktorerna  till  120 
äro  2  2.2.3.5.  —  Bildl.  Grundämnena  falla 
sönder  i  sina  p-f  aktörer ,  och  atomspräng- 
ningen är  ej  blott  en  romantisk  utopi  J.  G. 
Andersson  1933.  Uppdela  tillvaron  i  p-f  ak- 
törer, b)  P-tal  helt  tal  eom  ej  går  att  jämnt 
dela  med  ngt  annat  tal  (utom  1).  P-tal  äro 
t.  e.  2,  3,  5,  7,  11,  13,  17,  19.  2)  Phugg 
1.  P-stöt  i  fäktning.  3)  Mus.  Bland  Akade- 
miska kapellets  p-violiner  var  han  [Wilh. 
Lundgren]  omistlig,  och  ~  (första  fioler)  G. 
Kallstenius  1932.' 

—  Prima^  (vanl.  grav);  =,  =.  I.  Enkelt. 
1)  Utgivandet  av  lågvärdiga  kaffesorter  för 
p.  vara  J.  Landin.  P.  förkortas  stundom 
'l:ma    (av  allmogen  på  sina  håll  utläst  'ett- 

V.  10  —  Nusvensk  ordbok. 


ma').  Ny  solbaddräkt  av  extra  p.  helylle, 
P.  svensk  kartong.  P.,  sekunda  och  tertia 
vara.  Den  p).  malmen  går  direkt  i  smält- 
verken Gunnar  Andersson.  /  ~  siden,  så 
p).,  att  det  kunde  stå  för  sig  själv  'Sigurd'. 
Av  p.  korsrävsskin7i.  —  P.  kvalité.  De  ä 
p.  sort,  de  kan  du  vara  viss  på.  Mamma- 
dockor i  p.  utförande.  Svårigheten  att  få 
p.  arbete  utfört  i  verkstäder  och  garage.  — 
Det  gällde  att  från  början  få  p.  djur,  som 
kunde  bilda  en  god  stam  ~  A.  Hj.  Uggla, 
öv.  2)  Friare,  a)  Säkert  icke  att  anse  som 
ett  s.  k.  prima  liv  (ur  livförsäkringssyn- 
punkt) 1918.  b)  Jag  fick  eget,  väl  möblerat 
rum  och  en  p.  säng  'K.  Gunnarson'.  Utrust- 
ningen var  inte  vidare  p.  Det  blev  en  p. 
seglats  pd  det  praktfullt  upprörda  havet 
Ernst  Lundström.  Och  en  hjärna  av  p. 
beskaffenhet.  Jag  kände  mig  vid  p.  kondition, 
när  jag  ~  Sv.  Haglund.  Å  då  mår  man 
alltid  p.,  begriper  du  väl  E.  Lieberath.  Ett 
p.  uppslag  till  en  tidningsartikel.  I  dr  bleve 
det  nog  (ett)  p.  vårskytte,  om  ~.  Och  vädret 
är  ju  p.  E.  Sparre.  Ja,  det  vore  ju  p.  ib. 
Men  Thesleff  godkände  heller  intet,  innan 
det  var  »p.»  och  tfint" :  vetenskapligt  vank- 
fritt, kontrollerat  i  varje  prick;  och  också 
i  formen  tilltalande  R.  Lagerborg.  Och  för- 
står ~  bolaget,  att  de  härute  i  vildmarken 
har  en  p.  kraft?  Karin  Jensen,  öv.  C)  Hon 
var  åter  ~  den  ji.  kamraten  'K.  Gunnarson'. 
En  p.  karl  i  alla  stycken  Har.  Hjalmarson. 
Ebba  är  p.  Märkvärdigt,  att  Albert  hade 
så  god  smak,  när  han  gifte  sig  Ester  B, 
Nordström.  II.  Ssgrna  ansluta  sig  ganska 
svagt  till  det  enkla  ordet  (som  har  annat 
stilvärde  o.  bet.nyans);  undantag  'p-lärft' 

0.  d.,  som  dock  äro  ovanliga.  Syn.  bästa 
(sorts),  bästa  sort(ens),  av  bästa  8lag(et), 
första  kla8s(en8)  1.  rangens,  förstklassig, 
finaste,  superfin,  förnämsta;  (ibl.:)  ypperlig, 
'renhårig',  utan  (allt)  fusk,  utan  fel,  'maka- 
lös', alldeles  förträfflig,  'bussig'. 

—  Primado'nn|a  (då-;   grav);  -an,  -or. 

1.  Enkelt.  1)  Emmy  Strömer  ~  sedermera 
den  finska  operans  p-a  och  främsta  stöd  B. 
Estlander.  Då  jag  ~  vägrade  att  engagera 
hans  syster  ~  såsom  p-a  G.  O.  Hyltén- 
Cavallius.  Kokett  och  lynnig  som  en  gam- 
mal p-a.  Den  bekanta  filmp-an  filmdrott- 
ningen. 2)  Friare  o.  bildl.  Isp-or  på  10  år 
'isprinsessor'.  —  När  fästmöns  ögon  dröjde 
alltför  länge  vid  de  manliga  porna.  Och 
frdn  Skrutten  fick  han  ett  iJykort  med  häls- 
ning: Hej  pd  dej,  du  gamla  p-a  I  C.  Lars- 
son i  By.  II.  Ssgr  ha  primadonne-  1.  ibl. 
därjämte  primadonna-.  Ex.:  Den  fylliga 
p-ebarmen  C.  T.  Holmström.  Lägg  bort  dina 
2>efasonerl  Stjärnsystem  och  p)-elater.  Före- 
drog p-erollerna.  Ett  riktigt  p-autseende. 
Syn.  förnämsta  skådespelerskan  1.  sånger- 
skan (vid  en  teater);  diva.  -lärft.  Handels. 
Vantar  av  p'  Nord.  Fam.^     -växel.    Han- 


291 


Primaväxel — Princip 


292 


dels.  o.  d.     Den   första  av  växlar  utgivna 
i  flera  exemplar  (dupletter). 

—  Prim|a*,  -ade.  Anslutningen  till  ord- 
gruppen rätt  svag.  Ngt  värd.  Sitta  och 
p-a  i  soffan.  Moster  Leopoldiyie,  som  p-ade 
bredvid  prostinnan  ~  Jeanna  Oterdahl.  Syn. 
(med  välbehag  1.  stolthet)  sitta  på  bästa 
platsen,  (ibl.  nära:)  brösta  sig,  kråma  sig, 
yvas.  —  Primärie  (mest  akut);  -n,  -r.  Mus. 
Förstefiol  t.  e.  i  stråkkvartett.  Ma7i  minns 
kanske  främst  pns  [i  Briisselkvartetten] 
besjälade,  förinnerliqade  uppfattning,  som  ~ 
1921.  —  Primärius  (akut).  Se  pastor  (pri- 
marius).  —  Primas  (kort  a;  akut);  =. 
Främste  biskop(en),  ärkebiskop,  kyrkligt 
överhuvud.  Biskop  Gottfrid  Billing  är  utan 
tvivel  den  svenska  kyrkans  främste ,  om  han 
än  ~  avstått  frän  ämbetsställningen  som 
dess  p.  T.  Segerstedt  1921.  Vår  svenska 
kyrkas  nye  p.  1914.  Ärkebiskopen  av  Toledo, 
Spanieyis  p.  Nord.  Fam.^  P.  av  Spanien 
C.  A.  C.  Lewenhaupt.  Fursfprimas i  Ungern 
(katolsk).  —  Primat,  -et,  =  1.  -er.  En  pri- 
mas' värdighet  1.  ämbetstid;  överhöghet; 
ibl.  företräde.  Under  N.  Söderbloms  sjutton- 
åriga p. 

—  Primitiv  (1.  pri'-  med  akut  1.  grav); 
-t,  -are.  Mindre  nära  anslutet  till  de  övriga 
i  gruppen  (utom  'primär').  Bet.  växla  min 
'ursprunglig'  o.  'vild'  1.  'till  ytterlighet  en- 
kel','torftig'.  V)  Leva  nomadens  p-a  liv.  En 
egenartad  p.  och  halvprimitiv  kultur  Sig. 
Agrell.  En  för  årtusenden  sedaii  levande 
p.  föreställningsvärld  ib.  Enligt  p.  tro  R. 
Höckert.  P.  livsåskådning.  F.  rätt.  Ju 
p-are  människan  är,  desto  snabbare  måste 
straffet  följa  på  brottet  E.  v.  Otter.  P.  par- 
ningslek. P.  vildhet.  Sinnlig  och  ]).  P-a 
drifter.  Att  det  har  blivit  en  modesak  att 
låtsas  vara  j)-  Fanny  Alving.  En  annan 
modärn  diktare,  som  dyrkar  det  p-a  Erik 
Hedén.  Att  de  p-are  formerna  levat  vid 
sidan  av  de  nyare.  P.  konst,  musik.  I  sin 
p-a  skönhet.  Och  gamla  Ingarö  ~  är  ej  mer 
2).  mark  Marika  Stiernstedt.  I  dessa  p-a 
tider.  Under  i  allo  p-are  förhållanden. 
2)  Samfärdselförhåll ande7ia  voro  1889,  i 
jämförelse  med  nutidens,  ganska  i>a  Herm. 
Bergqvist.  Den  p-a  hushåll sattir al j ,  som 
ett  ungkarlshem  kan  prestera.  Små  p-a  yxor. 
Inredningeyi  av  en  träskfolkshydda  är  till 
ytterlighet  p.  E.  v.  Rosen.  En  liten  p.  järn- 
väg. Bäddar  av p-aste  slag.  Syn.  ursprung- 
lig, i  sin  första  början,  ur(tids)-,  urtidsen- 
kel,  outvecklad,  som  står  på  ett  mkt  lågt 
kulturstadium;  (ibl.  nära)  förhistorisk  1. 
antediluviansk;  barbarisk,  obildad,  obun- 
den, rå,  naturfolkens,  naturlig,  ibl.  flärdlös 
1.  flärdfri;  ytterst  enkel,  otymplig,  konst- 
lös. —  Primitivitét,  -en.  Jfr  föreg.  För 
att  understryka  infödingarnas  p>.  Men  hellre 
den  riktiga,  of örf älskade  p- en  än  detta  mitt- 
emellan, som  nybyggarlivets  armod  erbjuder 


Sv.  Haglund.  Denna  landsända  ~  har  be- 
varat mycken  ursprunglighet  och  p.  i  skick 
och  seder  M.  Rogberg.  Emedan  den  i  all 
sin  p.  gott  tål  jämförelse  med  ~  Herm. 
Rydin.  Det  klagas  ofta  högljutt  över  den 
våg  av  p.,  som  efter  världskriget  sköljt 
över  den  civiliserade  världen  T.  Segerstedt. 
Bedrägeriets  p.  gjorde  det  fullkomligt  oför- 
argligt Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  —  En  ten- 
dens, som  dess  förespråkare  kalla  den  nya 
livstron,  men  som  också  kunde  kallas  den 
modärna  p-skulten  Sten  Selander,  Syn. 
jfr  föreg. 

—  Primo  (akut  1.  ibl.  grav);  ad  v.  För  det 
första,  pro  primo.  —  Primus^  (kort  u; 
akut);  =.  Mask.  (1.  denkön).  T.  e.  Sitta  p. 
i  klassen.  Klasseyis  obestridde  p.  Gick  ut 
som  p.  från  Karlberg.  P.  vid  promotion.  — 
Innehade  p-plats  i  skolan.  Syn.  'nr  1",  den 
främste  1.  ypperste  1.  bäste.  —  Primus^ 
(kort  u;  akut);  -en,  -ar;  =  p-kök.  Och  »p-en» 
surrar  i  kokapparaten  J.  G.  Andersson 
1904.  Och  pumpar  i  gång  p- en  för  middags- 
potatisen Birgitta  Lilliehöök.  —  Den  blå 
lågkransen  2^å  p-köket.  —  Primär,  -t,  [-are]. 
I.  Enkelt.  Där  rytmen  är  det  p-a.  Den  p-a 
undervisyiingen.  När  det  gäller  magens  p-a 
krav.  II.  Ssgr.  Ex.:  Och  jag  åtog  mig  ~ 
att  leda  en  p-kurs  i  svenska  Alfr.  Fahler. 
P-material  som  man  själv  samlat  'på  plat- 
sen', i  originalhandskrifter  1.  d.  P-skola  för 
den  första  barnundervisningen.  P-under- 
visning.  Anskaffande  av  pålitliga  p-upp- 
gifter.  Syn.  första,  grundläggande,  för- 
beredande, begynnelse-;  omedelbar,  första- 
hands-;  ursprunglig.  —  Primor,  -en  [1.  -n], 
-er.  1)  Det  första  1.  förstlingen  av  årets 
skörd,  säsongnyhet.  Vanligast  i  plur.  Bland 
per,  som  redan  synas  på  torget,  upptäcker 
jag  de  härligaste  jordgubbar.  Införskriva 
utifrån  de  dyraste  p-er,  årstidens  dyraste 
p-er.  Säsongp-er  av  färska  grönsaker.  Kokt 
oxtunga  i  madeira  med  vårp-er.  2)  All- 
männare. Det  bästa  o.  finaste,  förstahands- 
njutning.  Att  en  annan  tagit  pen  av  ämnet 
(det  första  o.  bästa)  Henry  Olsson.  Som 
berövat  ämnet  dess  egenskap  av  j)- 

Primulja  (akut);  -an,  -or;  -agul;  -asläktet 
(Primula).  Viva.  Eti  av  våra  vackraste 
odlade  p-or,  den  slanka,  svavelgula,  fint  dof- 
tande Primula  sikkimensis  från  Kina  med 
sina  hängande  blommor. 

Primus,  Primär  o.  Primör  se  under 
prim. 

Princip  (-s-);  -en,  -er.  1)  Av  p.  undviker 
jag  att  ~.  Det  är  en  p.  hos  mig.  Jag  har 
gjort  till  (min)  p.  att  ~.  Följa  vissa  per 
(i  allt  sitt  handlande).  En  man  utan  p-er. 
Ha  fasta  p-er.  Enligt  min  p.  skulle  man 
i  detta  fall  ~.  Handla  efter  p.,  ej  på  im- 
puls. Det  har  alltid  varit  min  p.  att  så 
litet  som  möjligt  uppskjuta  ett  oundvikligt 
obehag   Ax.    Klinckowström.     Och    mycket 


293 


Princip— Prins 


294 


emot  sina  p-er  hade  de  militära  myndig- 
heterna samtyckt  till  att  ~.  I  p.  håller  jag 
med  dig,  me7i  ~.  När  dtt  gäller  p-er.  Min 
ledande  p.  i  fråga  om  dekorationer  har  hit- 
tills varit  att  endast  mottaga  de  ordnar, 
som  ~  Ax.  Munthe.  Som  bekant  är  den 
bärande  p-en  i  i  Theremin-musiken'" ,  att  ~. 
I  Goethes  romaner,  där  det  upphöjts  till  p.  Hj. 
Alving.  P-en  måste  här  bli  att '^.  Är  Louise 
ute  och  rider  på  per?  undrade  någon  ~ 
Jeanna  Oterdahl.  Pedantiskt  hålla  på  p-erna, 
sina  p-er.  Slå  av  något  på  sina  (stränga) 
p-er.  Men  hans  olyckliga  lidelse  hade  vid 
mer  än  ett  tillfälle  ställt  hans  p-er  2:)å  huvudet 
And.  Allardt.  —  Hon  tjänade  grovt  på  oss 
enligt  det  passiva  motståndets  |9.  Bo  Beskow. 
Leve  friheten,  det  är  min  livsprincip  G.  Nor- 
densvan. I  det  stora  landet  i  öster  /  är  gud- 
lösheten statsprincijy  R.  Jändel.  En  omtvis- 
tad stavningsjyrincip.  2)  P-en  för  den  trådlösa 
telegrafin.  Att  lista  ut  den  p.,  som  låg  till 
grund  för  dykardräktens  användning  Pärl- 
tiskaren.  3)  P.  i  filosofisk  mening:  yttersta 
grunden  till  något;  formalprincij}' :  den 
första  grundsats,  varur  allt  annat  i  ett 
vetenskapligt  system  härledes;  'realprincip' : 
den  verklighet,  som  ligger  till  grund  för  all 
annan  verklighet  {enl.  G.  Oxenstierna).  Att 
materialismen  som  världsstyrande  p.  kommit 
p)å  skam  Karlfeldt.  Det  ondas  p.  Penningen 
var  under  den  romantiska  ekonomins  tid  — 
och  är  för  många  skönandar  ännu  —  den 
onda  p-en  Curt  Éothlieb.  Syn.  praktisk  1. 
moralisk  1.  (grund^fast  regel,  grundsats,  ut- 
gångspunkt o.  rättesnöre,  (grund)regel,  lev- 
nadsregel, maxim;  grundsanning;  yttersta 
grund,  grundkraft. 

—  PrincipdramKa).  Fackl.  Mot  den 
tyska  och  danska  estetikens  försök  att  upp- 
fatta Shakespeares  dramer  som  p-er  M. 
Lamm.  -enlig  skr.  -fast;  -het.  Ytterst 
p.,  hände  det  honom  aldrig  att  ~.  Oreta 
var  p.,  men  i  dag  gjorde  hon  undantag 
Carin  Cederblad.  Den  p-a,  om  än  ensidiga 
och  ofta  orättvisa  bedömargärning,  som  ~ 
Y.  Hirn.  Jans  uppfostran  ~  sköttes  såtill- 
vida p.,  att  ~  Py  Sörman.  —  Hon  hade 
genast  böjt  sig  för  min  fars  p-het,  som  ~ 
8.  Stolpe.  Syn.  med  (moraliska)  principer, 
ibl.  (karaktärs)fast  1.  rakryggad  1.  oböjlig. 
-fråga.  Det  är  en  (ren)  p.l  Göra  ngt  till 
en  p.  I  p-n  äro  vi  ense,  men'^.  -lös;  -het. 
Nyckfull,  svag  och  p.  En  absolut  p.  även- 
tyrare och  lycksökare.  Regeringens  p-a  håll- 
ning i  frågan.  Obeveklig  fiende  till  sken- 
väsende på  alla  livsområden,  angrep  han 
[Carlyle]  med  brinnande  nitälskan  halvhet 
och  p-het,  konventionalism  och  hyckleri,  tidens 
utilitarism  och  mammonsdyrkare  E.  Fahl- 
stedt.  Syn.  utan  principer  1.  'ryggrad', 
hållnings-  1.  karaktärslös,  (karaktärs^svag, 
ombytlig,  'ryggradslös',  -människa.  Han 
är  icke  småaktig,  ingen  benhård  p.     -mäs- 


sig(het)  skr.  -rytt|are;  -eri  (1.  -i).  Var 
sträng  p-are  och  ville  icke  låta  döpa  sina 
barn.  En  världsfrämmande  och  stelbent  p-are. 
—  Sånt  kallar  jag  p-eri.  Syn.  som  rider 
på  principer  1.  envist  (o.  pedantiskt)  fast- 
håller  vid  sina  principer,  ibl.  dogmatiker 
1.  fanatiker  1.  konsekvensmakare.  -skill- 
nad. P-en  mellan  Hazelius  och  [Silver- 
stolpe] H.  Geijer.  -skola.  Äldre  namn 
på  förberedande  skola  (särsk.  Konstakade- 
miens p.).  -spörsmål.  Några  stora  p.,  som 
från  början  dominerat  diskussionen  Yngve 
Larsson,  -sträng.  Som  pi-t  vakade  över 
efterlevandet  av  hovetiketttn.  -tro|gen;  -het. 
En  starkt  övertygad  och  p-gen  man.  -upp- 
fattning. Beroende  på  vitt  skilda  p-ar. 
-utredning.  Den  första  ingående  p-en  i 
rättskrivningsfråganH.  Geijer.  -uttalande. 
Ett  p.  av  J.  O.  i  skrivelse  till  Skara  dom- 
kapitel 1916. 

—  Principal,  -en  [1.  -n],  -er;  -fokus  (fys.: 
brännpunkt,  fokus);  -stämma  (mus.  =  prin- 
cipal II).  Två  ord ;  i  ssgr  ofta  =  huvud-. 
I.  Det  får  rfit  väl  söka  utverka  hos,  av 
din  p.  Ha  en  välvillig  p.  II.  Mus.  Orgelns 
huvudstämma.  Men  furan  på  höjd  och  gra- 
nen i  dal,  I  de  ljuda  alltjämt  som  en  sträv 
p.  Karlfeldt.  —  Men  p-stämman  är  alltid 
densamma:  havets  dån  där  ute  Rik.  Lind- 
ström. Syn.  I.  husbonde,  förman,  arbets- 
givare, 'patron',  huvudman,  uppdragsgi- 
vare. —  Principät,  -et,  =  1.  -er.  Högsta 
makt  1.  myndighet,  'försteg(et)',  främsta 
platsen.  —  Principiell  (-äll); -t, -are.  Till 
'princip'.  1)  Min  p-a  ståndpunkt  i  saken 
har  jag  redan  framlagt  ~.  J  matfrågor 
uttalar  jag  mig  ji-t  inte,  man  blir  så  lätt 
oense  Öv.  fr.  Carl  Ewald.  2)  Skillnaden 
är  p.  Syn.  1)  i  1.  av  princip,  princip-, 
stödd  1.  beroende  på  grundsats(er),  'grund- 
satslig';  2)  grundväsentlig. 

Prins, -en, -ar.  A)  Enkelt.  I.  Meregentl. 
1)  Icke-regerande  medlem  av  regerande  (1. 
förut  regerande)  furstehus,  a)  Svensk  p. 
må  ej  gifta  sig  utan  konungens  samtycke; 
gifter  han  sig  med  enskild  mans  dotter,  för- 
verkar han  arvsrätten  för  sig  och  sina  efter- 
kommande. Våra  par  ha  titeln  'kunglig 
höghet'  samt  'hertig'  [av  ngt  landskap];  i 
otvunget  sällskapsliv  är  tilltalet  ofta  'prin- 
sen .  Dansk  p.  blir  Norges  konung.  P.  Berna- 
dottes barn  ha  icke  prins-  1.  prinsessetitel, 
utan  kallas  grevar  och  grevinnor  av  Visborg. 
P.  av  blodet  se  blod  A  II  4  a.  Tronföljaren 
kallas  hos  oss  kronprins,  i  England  p.  av 
Wales.  Arvprins  se  d.  o.  (och  arvfurste).  P. 
Eugen,  Svenska  landskap,  1905.  P.  Edvards 
ö  provins  i  Dominion  of  Canada.  P-ens  av 
Wales  udde  västligaste  udden  av  Alaska.' 
b)  Oftast  med  bindestreck  1.  som  ssgr 
skrivas:  Prinsen  gemålen  gemål  till  rege- 
rande drottning.  Prinsen  regenien  p.  till- 
fälligt fungerande  som  regent.     2)  Högsta 


295 


Prins — Prisrätt 


296 


adelstitel  (t.  e.  i  Tyskland,  Österrike,  Frank- 
rike, Italien),  hos  oss  ofta  'översatt'  med 
'furst(e)'.  Nobelpristagaren  p.  de  Broglie 
gästar  prof.  Siegbahn  1929.  II.  Friare,  i 
jämförelser  samt  bildl.  1)  P.  Gustafs  öga 
Nemophila.  2)  Man  mottog  honom  vid, järn- 
vägsstationerna som  en  p.  av  blodet  eller  en 
boxare  Uno  Eng.  Under  det  du  själv  lever 
som  en  p.  furstligt,  kräsligt.  Och  jag  kände 
mig  som  en  p.  Dagmar  Berg.  Md  som  en 
p.  i  en  bagarbod  som  pärla  i  guld.  —  Denne 
p.  i  sko  makar  gesälldräkt  V.  Benedictsson. 
Det  där  är  ingen  tjänare,  det  är  en  för- 
klädd p.  F.  R.  Martin.  2)  Lycko-,  sagoprins. 
—  Jassgossen  och  hans  tvillingbror  av  i 
dag,  charlestonp-en  1927.  Vet  hut,  din  för- 
bannade pldsterprins  (till  en  läkare)  'Sigurd'. 
Din  kryddbonesare,  din  sviskonprins!  En  ~ 
sirapsprins  i  handelsbon  här  ~  Erik  Sparre. 
DoUarp-ar.  B)  Ssgr.  Ex.:  1)  Vi  tre  äldsta 
bröder  voro  de  första  svenska  p-barn,  som 
någonsin  gått  i  offentlig  skola  Prins  Carl. 
P-gemdl(en)  jfr  A  I  1  b.  Pkorv  siskonkorv: 
kalv  o.  svinkött,  kryddor,  gräddmjölk  o. 
buljong;  avknytas  vanl.  minst  två  ihop  i 
5 — 7  cm.  långa  korvar.  P-krona  (hertiglig 
krona)  visar  i  avbildning  fem  (av  åtta) 
höga  spetsar,  mellan  spetsarna  alltid  en  vase. 
Hemkommen  blev  han  p-lärare  och  docent 
och  ~  Hj.  Alving.  [Avstod]  från  anbudet 
av  p-lärarskapet  Selma  Lindgren.  Även 
om  de  fortfarande  fingo  bära  p-namnet  E. 
Lindorm.  P-paret  Salm  hade  ~  Annie  Wall. 
P-regent(en)  jfr  A  I  1  b.  2)  Prinsen-gemålen 

0.  Prinsen-regenten  se  A  I  1  b.  Syn.  kunga- 

1.  konunga-  1.  fursteson,  (arv)furste. 

—  Prinse'ss|a  (-ässa;  grav);  -an,  -or.  Jfr 
prins.  A)  Enkelt.  1. 1) Pan  Ingrid.  Krön-, 
arvp-a.  2)  P-an  Borghese  oftare  'furstinnan'. 
II.  Pan  på  ärten.  P-an  i  den  sovande  skogen 
1.  P-an  Törnrosa.  Föra  sig  som  en  p-a. 
Sago-;  dollar-,  isp-a.  Nattens  pa  namn  på 
kaktusar  som  likna  'nattens  drottning'. 
B)  Ssgr  ha  prinsess-  o.  ibl.  därjämte  prin- 
ses.se-.  Ex.:  l)Utan  -e-.  P-bönor  vita  1.  gul- 
aktiga krypbönor.  P-krona  jfr  prinskrona. 
Sd  ungt  och  rankt  och  p-likt  stolt  Astrid 
Väring.  2)  Med  -e-.  Smärt,  flickaktig ,  p-elik 
Idun  1934.  Medveten  om  sin  pevärdighet 
Sigfr.  Lindström.  Syn.  kunga-  1.  konunga- 
1.  furstedotter;  gemål  till  prins  1.  furste, 
ibl.  furstinna  1.  hertiginna. 

PrI|or  (kort  å;  mest  akut);  -orn,  -örer 
(-0-,  akut);  -orät  (-et,  —  1.  -er;  p-ors  1.  p-orin- 
nas  ämbete  1.  ämbetstid  1.  område  1.  gods); 
-ori'nnla  (-an,  -or;  jfr  prior).  Abbotens  när- 
maste man  i  ett  kloster;  i  dominikanor- 
den  =  abbot.  Biskopar,  prelater,  p-orer 
och  ~.  Alvastraklofitrets  underp-or,  Petrus 
Hj.  Alving.  Endast  heliga  munkar,  inkar- 
nationer sdsnyn  den  döde  p-orn  i  Tarting, 
brännas  på  bål  Sven  Hedin.  —  Porinnan  i 
klostret  i  Bagusa  väntade  dempå  ön  Lacroma, 


som  var  hennes  j)-orat  Öv.  fr.  Prinsessan 
Bibesco.  P-orinna  för  det  adliga  jungfru- 
stiftet i  ~. 

—  Prioritér|ad,  -at.  Handels,  o.  d.  Med 
förmånsrätt  (till  betalning),  förmånsberätti- 
gad.  P-ade  fordringar.  Konkursstaten  upp- 
tar i  skulder  193,998  kr.,  varav  84,725  äro 
p-ade.  Inlösen  sker  till  parivärdet  med  tillägg 
av  ogulden p-ad  utdelning.  —  Prioritet,  -en; 
-saktie  (preferensaktie);  -sordning;  -sprin- 
cip;  -srätt.  Rätt  före  andra,  förmånsrätt; 
rätt  på  grund  av  att  man  kommit  först. 
Ha  p(-en    till  ngt)  ha  kommit  före  andra 

0.  därför  ha  rätt  (att  betraktas)  som  den 
första.  Mellan  flera  förlagsinteckning  ar ,  som 
avse  samma  rörelse,  avgöres  företrädet  efter 
tidsprioritet  C.  G.  Björling.  Utan  att  därför 
göra  anspråk  på  j^srätten  till  upptäckten. 
Hade  tillvällat  sig  ett  slags  p-srätt  över  de 
nyutkomna  tidningarna  Herm.  Rydin. 

Pris%  -en,  -er.  1)  Med  plur.  I  krig  upp- 
bringat fartyg.  Ett  kofferdifartyg,  visser- 
ligen med  engelsk  flagga,  men  med  dansk 
ovanför,  alltså  tydligen  en  [dansk]  p.  Öv. 
fr.  Meir  Goldschmidt.  Hur  det  kändes  där 
uppe  i  de  små  städerna,  när  skeppen  togos 
som  p-er  och  sill  och  salt  började  tryta  ~ 
S.  Lagerlöf.  2)  Utan  plur.  Friare  o.  bildl. 
a)  Ta  (ngt)  som  god  p.  som  en  lycklig  1. 
rättmätig  vinst,  som  ett  lyckligt  byte.  b)  Jfr 
prisge.  Giva  (ngn)  till  p.  åt  dtlöjet.  Och 
inte  gav  hon  sig  till  p.  dt  folks  medömkan 
eller  hån  Ellen  Wester,  öv.  Ge  ngt  offent- 
ligheten till  p.  Syn.  1)  uppbringat  fartyg 
(1.  gods);  2)  fångst,  byte,  rov.  —  Prisbefäl. 
Fartyg,  under  p.  pä  väg  till  eller  infört  i 
hamn.  -besättning.  Fartyget  har  av  tysk 
p.  tvingats  ur  sin  kurs  och  ~  1915.  -dom- 
stol.  Har  under  krig  att  pröva  giltigheten 

1.  ogiltigheten  av  en  uppbringning.  -dÖni|a. 
Eller  uppbringas  det  [fartyget]  och  p-es 
eller  tages  det  av  sjörövare  Nord.  Fam.* 
-frågad  Fråga  om  pristaget  fartyg,  -ge  1. 
-giv|a;  -ning.  Blott  'bildl.'  Prisge  (sin 
farkost)  dt  storm  och  böljor.  Att  jag  för 
denna  osäkra  utsikts  skull  icke  kan  p-a  min 
biljett,  som  redan  är  betald  Per  Hallström. 
Ett  nederlag  skulle  betyda,  att  Småland 
genast  prisgåves  till  skövling  I.  Ljungquist. 
Hopplöst  p-na  åt  oblida  öden  R.  Holmström. 
Prisge  ej  hans  enskilda  liv  åt  offentligheten, 
att  sudlas  av  offentligheten  I  Därför  prisgav 
Gud  dem  '^  åt  orenhet  Bibeln.  P-a  lasten 
dt  löjet  J.  J.  Tikkanen.  Vilka  redan  pit  sin 
själ  och  ~.  Syn.  ge  till  pris,  tillspilloge  m, 
offra,  låta  gå  u'nder;  utsätta  (för),  (ibl.:) 
tanklöst  anförtro  (åt),  lämna  i  händerna 
(på),  -manskap.  Prejades  av  ett  engelskt 
krigsfartyg,  som  sände  p>.  ombord  1916. 
-process.  Där  en  s.  k.  p.  av  detta  lands 
mgndigheter  då  skall  anordnas  Nord.  Fam.^ 
-rätt;  -smal;  -slig.  Förslag  till  en  interna- 
tionell överdomstol  för  p-smål  1907.     Nya 


f 

i 


297 


Priörätt — Prislista 


298 


regler  i  p-sligt  avseende  1918.  -tag|en; 
-ning.  AU  skeppets  flagga  bestämmer ,  Imru- 
vida  p-ning  får  äga  rum  Nord.  Fam.^ 

Pris%  -en,  -ar.  1)  Särsk.  om  snus.  a)  Fd 
(sig),  ta  (sig),  bjuda  pä  en  p.  smcs.  Men  hos 
tvä  snusare  börjar  med  första  p-en  broders- 
kärlekens milda  låga  brinna  Alb.  Engström. 
När  hon  kom  till  den  punkten,  tog  salig 
mormor  två  par  ur  sin  stora  silverdosa  Cl. 
Lagergren,  b)  Om  ngt  obetydligt  1.  värde- 
löst. I  Gällersta  hade  vi  då  ännu  Mosjön, 
men  den  var  en  p.  snus  mot  Sottern  J.  Saxon. 
Och  han  frågade  ej  efter  idéer  och  program 
mer  än  efter  en  p.  snus  Sven  Lidman. 
2)  Mindre  vanl.  1  pris  salt  Hagdahl.  En 
p.  kokain  hjälpte  honom  Vecko-Journ.  1930. 
Syn.  nypa  (snus). 

Pris^,  -et,  =  l.  -er.  1)  Allmännare,  a)  Pen 
beroende  på  efterfrågan.  Va  ä  p>-et  (pr 
tunna)  på  potatisen  i  år?  Pen  för  små 
lägenheter  stiga.  Bli  ense  om  pet  (för  ngt). 
För  detta  p.  kan  du  aldrig  beräkna  att  fd 
god  vara.  Dyrka  upp,  höja,  skruva  upp  pet, 
p-erna  (pä  ngt,  för  en  spekulant).  Sänka, 
sätta  ned  p-et.  Slå  av  på  p-et.  Bevilja  rabatt 
på  det  ursprungliga  p-et.  Icke  se  på  p-et. 
Värd  sitt  p.,  dubbla  p-et.  Till  Vs  av  det 
p.,  som  allmänheten  betalar.  Pet  är  beräk- 
nat att  pruta  pä.  P-et  ha  vi  satt  till  ~. 
b)  Adj.  +  pris.  Bestämda,  fasta,  goda, 
moderata,  låga,  dåliga,  hyggliga,  facila, 
fallande,  nedsatta,  oförändrade,  höga,  dyra, 
stigande,  oförskämda  p-er.  Hålla  billiga 
p-er,  sina  p-er  låga  1.  lågt.  Är  det  sista, 
lägsta,  yttersta p-ei?  vid  prutning.  Bestämma 
ett  högsta  p.  Högsta  p-et  för  dagen  betala- 
des för  en  ovanlig  terrin  ~.  Ett  sjungande 
p.l  tänk,  10  rdr  (år  1848)  för  originalma- 
nuskriptet till  Then  svänska  Argusl  Nej, 
då  är  urvalet  större,  p-en  bättre  på  den 
franska  antikvariatsmarknaden  Hj.  Lund- 
gren. Där  man  inte  får  något  p.  på  vare 
sig  vin  eller  vete  W.  Langlet.  De  va  väl 
inget  p.  att  tala  om  I  Du  tror  visst  du  kan 
ta  vad  p.  som  helst  nu,  då  du  är  utan  kon- 
kurrent! c)  Prep.  -f  pris.  Sälja,  komma 
över  ngt  för  gott  2^.  Kan  icke  fås  för  något  p. 
Stå  högt,  lågt  i  p.  Gå  ned,  falla,  stiga  i  p. 
Och  strömmingen  stod  bra  i  p.  i  stan,  och 
det  blev  pengar  S.  Barthel.  Till  högsta, 
överenskommet,  gängse,  gällande,  dagens  p. 
Till  olika  p(-er).  Till  åsätt  p.  Till  ett  p. 
av  3  kr.  tjoget,  d)  Som  sista  ssgsled.  Ex.: 
Abonnemangs-,  annons-,  antikvariats-,  auk- 
tions-, biljett-,  bok-,  bokhandels-,  bröd-,  dags-, 
detalj-,  försäljnings-,  genomsnitts-,  inköps-, 
klump-,  livsmedels-,  marknads-,  mat-,  maxi- 
mi-,  medel-,  minimi-,  minut-,  monopol-,  må- 
nads-, parti-,  prenumerations-,  realisations-, 
salu-,  serie-,  självkostnads-,  tilläggs-,  tillverk- 
nings-, under-,  varu-,  års-,  överpris.  Fynd-, 
slump-,  ram-,  rövar-,  sensationspris  om  upp- 
seendeväckande   låga    pris.    Fantasi-,   o-. 


ockerpris  om  otillständigt  höga  pris.  Hundra- 
pris (100-pris)  räknas  från  50,  tiojjris  (10- 
pris)  från  5  Kat.  fr.  trädgårdsmästare  1931. 
Tusen- 1. 1000-pris.  Kilo  (gram)  pris  (kg.-pris). 
2)1  bildl.  uttr.  a)  Om  Ni  på  det  sättet  till  varje 
p.  söker  fä  hugg  på  Er  styvfar  ~  (kosta 
vad  det  vill,  utan  all  hänsyn  till  medlen, 
under  alla  omständigheter)  Öv.  fr.  Piran- 
dello.  Komma  undan  för  gott  p.  utan  för- 
luster, komma  lätt  undan.  Inte  för  något 
p.  i  världen  ville  jag  gå  miste  om  den  synen. 
b)  Sätta  högt  p.  på  '^  o.  d.  se  pris*  2  c. 
Syn.  (salu)värde,  kostnad,  betingat  belopp 
(för  vara  etc),  (ibl.  nära:)  betalning, 'köp', 
ersättning,  prisuppgift  1.  prislapp. 

—  Prisavdrag,  -bestämning,  -bild- 
ning; -steori.  Nationalekon,  o.  d._  Fri  p. 
Monopolens  inflytande  på  p-en.  -billig; -het. 
Mest  skr.  Min  hustrus  ~  klädsamma  och 
ingalunda  p-a  vårhatt  'Dan'.  För  denna  p-a 
apparat  hava  vi  ensamförsäljning Cen) .  P-a, 
monteringsfärdiga  hus.  Förtjänt  att  spridas 
i  en  p.  broschyr.  Att  uppblanda  verkligt 
kaffe  med  p-are  ämnen,  surrogater  B.  Jöns- 
son. —  Säll.  bildl.  Att  skalden  på  ett  allt- 
för p-t  sätt  vunnit  den  åsyftade  effekten 
Nat.  Beckman,  -bok.  Handels,  o.  d.  Kopie- 
bok, p.,  orderbok.  -fall.  Ringa  p.  på  Malmö 
kreatursmarknad  1917.  Emellertid  inträf- 
fade p).  och  odlingen  lönade  sig  ej  längre. 
En  prisstegring,  som  äter  förbytts  i  p.  Speku- 
lera i  p.  Katastrofalt  p.  på  aktier.  Syn. 
baisse,  ned(åt)gående  priser,  prissänkning. 
-fluktuation.  Handels  o.  d.  Prissväng- 
ning, pri8för8kjutning(ar),  prisrörelse.  Gul- 
det har  under  senare  tider  företett  en  så 
stark  p.,  att  dess  användbarhet  som  värde- 
skala starkt  försvårats,  -frågad  Det  är 
ew  p.  kostnadsfråga.  -fördyr|as; -ing.  Att 
p-ingen  för  bensin  pr  bil  och  dygn  ~  utgör 
i  genomsnitt  kr.  4:29  1916.  -förhöjning. 
P-arna  [på  ved]  ha  motiverats  framför 
allt  med  vinterknopparna  och  det  dåliga 
föret  1912.  Gå  med  på  en  avsevärd  p.  Syn. 
prisstegring,  fördyring,  -förskjutning.  G. 
Cassel,  Störningar  i  världshushållningen 
genom  relativa  p-ar  1931.  -förteckning 
jfr  prislista,  -katalog,  -kurant,  -tariff. 

-höjning,  -index.  Se  index  2  b  (III.  764). 
Att  p-et  sjunker,  läser  och  hör  man  talas 
om,  men  att  löneindexet  sjunker,  kan  man 
konstatera  ld'21.  -kartell.  Handels.  P-er  ~, 
vilka  ha  till  uppgift  att  reglera  försälj- 
ningftpriset  H.  Leander.  -katalog  jfr  pris- 
förteckning, -klass.  Handels.  Är  i  sin 
p.  en  förträfflig  bil.  -kurant, -en, -er.  Sänd 
omgående  p.  å  lantbruksmaskiner  I  I  när- 
slutna p.  finner  Ni  ~.  -lapp.  Textning  av 
par.  Synade  ivrigt  de  äsatta  p-arna.  Parna 
i  skyltfönstren.  Under  kragen  stack  pen 
fram,  den  hade  de  glömt  att  ta  bort.  Syn. 
prismärke,  etikett  med  pris.  -lista.  Vin- 
och   spritceniralens  p-or.     Syn.  se  prisför- 


299 


Prisläge — Prisdomare 


300 


teckning,  -läge.  Handels.  Stor  utställning 
av  damhattar  i  p-n  från  Kr.  9:50  1910.  / 
alla  p-n,  nuvarande  p.  Det  är  kanske  inte 
alls  (i)  det  p.,  damerna  tänkt  sig?  Ange 
önskad  färg,  ungefärligt  p.  och  ~.  Syn. 
ibl.  prisnivå,  -lära.  Den  grundläggande 
p-n  i  den  modärna  nationalekonomien,  -lätt- 
nad. Skr.  Pen  stannade  vid  några  ören 
och  ~  W.  Langlet.  Kunna  betinga  sig  vissa 
p-er.  Syn.  rabatt,  prisnedsättning.  -märkja; 
-e.  Handels.  Kappor  och  pälsar,  otroligt 
lågt  p-ta.  —  Alla  försedda  med  vidhängda 
p-en. 

•nedsatt] a;  -ning  (med  plur.).  Fri  eller 
pirisnedsatt  undervisningsmateriel  S.  W. 
Ohlon.  Nedanstående  prisnedsatta  böcker  C. 
E.  Fritze  1896.  —  Stora pningar på  kappor 
och  klänningar.  Syn.  (p-ning:)  reduktion 
(av  priserna),  rabatt  osv.  -nivå.  Handels. 
Att  låta  taxenivån,  i  den  mån  det  är  möj- 
ligt, följa  den  allmänna  p-ns  fall  1921. 
Med  nuvarande  låga  p.  på '^.  Medan  världs- 
p-n  under  ett  par  år  oupphörligt  fallit  ~ 
G.  Cassel.  Syn.  ibl.  prisläge,  (-nosig  se 
efter  prisma).  -noter|a;  -ing.  P-ade  i  all- 
männa marknaden.  —  En  x>-ing,  varom  man 
kan  tvivla,  att  den  skall  hålla  sig.  -nämnd' 
för  fastställande  av  vissa  priser,  -ocker; 
-lag(stiftning)  m.  fl.  Toåmnnnakommitté  för 
p- frågan  1921.  -politik.  Förändring  i  bola- 
gets p.  1925.  En  officiell  p.,  som  söker  hindra 
den  fria  prisbildningen  t.  e.  med  låga  maxi- 
mipris.  -regler|a;  -ing.  1,500,000  kr.  till 
p-ing  av  dansk  potatis  ~  samt  bemyndigat 
kommissionen  att  efter  samma  grunder  p-a 
potatis,  som  importeras  under  våren  febr. 
1919.  Särskilda  bestämmelser  och  j)-ings- 
skalor  1931.  -räkn|ande; -ing.  Som  räknar 
ut  priset.  P-ande  våg  ~  säljes  billigt  1934. 
-rörelse.  Handels.  Den  nedåtgående  p.  vi 
nu  bevittna  ~  1920. 

-satt(e)  se  prissätta.  -skal|a;  -edelega- 
tion.  Handels,  o.  d.  Årets  p-or  för  spann- 
mål 1919.  -skillnad;  -savgift;  -sbiljett. 
P-en  blev  inte  så  stor,  som  jag  befarade. 
Dubbel  jy-savgif t  Jävnvågshandb.  Lösa  p(-s- 
biljetf)  till  2:a  klass,  mellan  3:e  och  2:a 
klass,  till  snälltåg,  -statistik,  -steg- 
rjande;  -ing.  öoerrevisorema  kritisera 
[bränsle]  kommissionens  p-ande  åtgärder  aug. 
1918.  /  p-ande  syfte  E.  Sommarin.  —  Den 
säsongmässiga  p-ingenpå  ägg  har'^.  P-ingen, 
som  medföljde  guldmyntfotens  suspende- 
ring,  har  upphört  och  förbytts  i  prisfall 
1932.  Syn.  (p-ing:)  hausse,  pris(för)höjning, 
fördyring,  -svängning.  Jfr  prisfluktua- 
tion, -sänkning;  -spolitik.  När  pen  skall 
börja  ~  1915.  -sätt|a;  -ning  (-en,  -ar; 
-skommitté  m.  fl.).  Riksvärderingsnämnden 
bestämmer  ~  vilka  varor  och  tjänstbarheter 
skola  av  de  lokala  värderingsnämnderna  ~ 
i  taxa  p-as  K.  Hildeb^and,  1916.  Av  statens 
industrikommission  nu  fastställda  och  j^iris- 


satta  66  standardtyger  av  bomull  okt.  1918. 
Ordnat  dem  på  hyllor,  prissatt  dem  och 
skrivit  till  kunderna.  —  /  p-ni7igstiämnden 
för  brännvin  har  k.  m:t  för  nästa  dr  som 
statens  ombud  förordnat  ~  1934.  -tariff  se 
prisförteckning,  -taxa.  -tillägg,  -upp- 
gift.' Prover  med  p-er.  Lämna  p.  på  ~. 
-uppskruvning.  P-ama  d  lantmannapro- 
dukter 1918.  -utjämning;  -sdistrikt.  För- 
slag till  landets  indelning  i  distrikt  för 
genomförande  av  p.  på  mjölk  1933.  -uträk- 
nande. Fackl.  P.  pendelvåg  1920.  -värd^ 
Handels.  Värd  sitt  (åsatta)  pris.  P.,  impor- 
terad Sumatra-cigarr  Prislista  1916. 

Pris*,  -et,  =  [1.  -er].  1)  Huvudbet.  Vinna 
första  p(-et)  i  en  tävlan.  Tävla  (med  ngn) 
om  (första)  p-et.  Samtliga  p.  utgjordes  av 
silverbägare.  Högsta,  andra  p(-et).  Ett 
mindre  p>.  Svenska  Akademiens  stora  p. 
Mindre  p-et.  Tilldömdes  p.  vid  ~.  P-et  till- 
delades då  ~,  delades  mellan  ~.  Tillerkänna 
ngn  p-et.  Jag  ger  dig  p-et  även  bildl.  Ut- 
fästa.,  utsätta  ett  p.  på  100  kr.  (åt,  för  den, 
som  ~,  för  lösandet  av  ~9.  Få  p.  på  lant- 
bruksutställningen för  fin  ladugårdsbesätt- 
ning. Kreatur,  som  vunnit  p.  Litteratur-, 
Nobel-;  idrotts-,  tävlings-,  ryttar-,  seger-,  skön- 
hets-, tröst-,  vandrings-,  hederspris.  S.  k. 
flockpris,  som  vid  premieringen  utdelas  för 
minst  3  p-gilla  kor.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  P-et 
tages  av  kongresspalatset  H.  Jungstedt.  Blir 
delfråga  om  skönhet,  vinner  hon  p-et.  b)  Med 
ngn  anslutning  till  pris^.  Sätta,  utfästa  ett 
p.  på  ngns  huvud  för  att  få  hm  död  1.  le- 
vande i  sitt  våld.  [En]  mångmördare,  på 
vars  huvud  ett  p.  var  satt  Artbur  Jacobsson. 
c)  Mården  torde  också  sätta  p.  på  de  små 
stekarna  [skogssorkarna]  E.  Rosenberg. 
Faster  Charlotte  själv  satte  större  j).  på  att 
bli  högaktad  än  att  bli  älskad  ~  Sigrid 
Stjernswärd.  Och  att  han  satte  högt  p.  på 
sina  och  sina  barns  sexton  adliga  anor 
(mycket  uppskattade,  var  stolt  över)  F. 
U.  Wrangel.  Syn.  (pris)belöning;  seger- 
(palm),  segerlön,  ibl.  prismedalj  1.  -pokal 
1.  d.,  segertecken,  ärekrans ;  ibl.  utmärkelse ; 
ibl.  premie;  prissumma,  'värde'. 

—  Prisbedöm]a;  -ning.  Tävlingsskrif- 
terna komma  att  pas  av  styrelsen.  -belön|a; 
-ing.  P-a  en  ovärdig.  För  p-ande  av  för- 
trädgårdar och  balkongträdgårdar  samt  ~. 
Me7i  Wirsén  yttrade  därefter  till  min  man: 
>  Vad  skall  svenska  folket  säga  om,  att  Aka- 
demien har  p-t  den  där  fjolliga  mamsellen.* 
Helena  Nyblom.  P-t  1.  P-ad  författare, 
(tä vlings)skrift,  konstverk,  byggyiadsritning . 
-boxare.  Yrkesboxare;  boxare  som  tagit 
pris  i  tävlingar.  En  grovt  byggd  man  med 
inskränkt  utseende,  sannolikt  en  p.,  som  lagt 
upp  och  ~  Fr.  G.  Bengtsson.  -domar|e; 
-estrad;  -närand;  -skåp  (-et)  m.  fl.  P-na 
sammanträda  nästa  lördag  och  resultaten 
kungöras  i  början  av  nästa  vecka.     P-e  på 


I 


301 


Prisdomare — Prisa 


302 


konstutställning,  vid  arkitekttävlan,  vid 
idrottstävlingar.  Internationella  över-,  ring- 
och  prisdomare  [i  boxning].  —  /  varje 
p-berättelse  från  hundutställningarna  ~.  För- 
troendeuppdrag som  p-skap  vid  flera  lant- 
bruksmöten och  ~.  -fråga*.  Fråga  för  vars 
(bästa)  besvarande  pris  är  utsatt.  En  ny  p. 
av  Dijonakademien:  Hur  har  olikställig- 
heten bland  människorna  uppkommit?  Hj. 
Alving.  -fäktare  jfr  prisboxare,  -fördel- 
ning. P-en  verkställd  bland  ordflätenovel- 
listerna  Sv.  Dagbl.  1927. 

-gill.  Som  kan  ifrågakomma  till  pris. 
Flockpris,  som  vid  j^remier  ing  en  utdelas  för 
minst  3  p-a  kor  Nord.  Fam."^  -hoppja;  -are ; 
-erska; -ning  (med  plur.).  Idrotts.  Jfr  pris- 
boxare. Att  se  de  verkligt  eleganta  herrarna 
pa  C.  G.  Laurin.  Känd  såsom  p-are  och 
prisridningsryttare.  Pning  vid  Sannahed 
ägde  rum  i  ~.  -medalj.  Föreliggande  över- 
sättning utmärktes  1890  av  Kongl.  Veten- 
skaps och  Vitterhets  Samhället  i  Göteborg 
med  dess  p.  och  ~  B.  Risberg.  S.  k.  p-er, 
ej  avsedda  att  bäras  •>-.  -nämnd^  för  utde- 
lande av  pris(er).  -ridning.  P.  var  till 
i  lördags  e.  m.  kl.  ^j-i  3  anordnad  av  fält- 
rittklubben  1893.  —  En  av  världens  bästa 
p-sryttare  G.  VViedesheim-Paul.  -skjut- 
ning. Vårfest  med  p.,  Jumkils  J.  U.  F. 
1933.  -skrift.  1)  Prisbelönad  skrift.  2)  Täv- 
lingsskrift. 

-tagar|e,  -(e)n,  -e;  -inna  (1.  ■i'n-).  Förste 
p-e(n)  i  500-metersloppet  den  som  tog  första 
priset.  Och  innan  han  ännu  hunnit  upp  i 
[Sv.]  akademien,  hade  han  ~  fått  veta,  att 
jag  var  p-en  Ellen  Lundberg-Nyblom.  Det 
var  med  en  hastighet  av  c:a  10  nedslag  per 
sekund,  som  l:a  p-innan  [i  årets  skrivma- 
skinstävlan] skrev  1925.  Nobelp-innan  M:me 
Curie.  —  Även  t.  e.  om  häst,  nötkreatur, 
farkost,  bil.  -tävl|an;  -ande;  -are;  -arinna 
(1.  -i'n-);  -ing  (med  plur.;.  Delta  i  en  p-an 
omförslag  till  brunn  på  Stortorget.  Inbjuda 
till  p-an.  I  den  av  oss  utlysta  p-an  upp- 
sattes trenne  pris,  vilka  erövrats  av  ~.  P-an 
om  vaxduksmönster  som  utlysts  av  en  engelsk 
vaxduksfirma  1934.  Tidningens  svamptp-an 
Sv.  Dagbl.  1934.  —  De pande  arkitekterna. 
—  Våra  p-arinnor  up)pmanas  att  ~.  — 
P-ingar,  som  snudda  vid  lotteriförordningen. 
-uppgifts  Jfr  t.  e.  prisfråga^  -utdel|ande; 
[-are;  -erska];  -ning  (-en,  -ar;  -sfest  m.  fi.). 
De  pande  myndigheterna.  —  [Nobel] p-arnas 
tystnadsplikt.  —  Prinsessan  Ingrid  som 
p-erska  vid  en  barnfest  1931.  —  Vid  p-ningen, 
som  förrättades  av  ~,  närvoro  ~.  Vendels 
J.  U.  F.  firade  i  lördags  sin  sedvanliga  höst- 
och  prisutdelningsfest  i  Mariebergs  skola 
1932.  -\inn|are;  [arinna  (1.  -i'n-);  -erska]. 
Mindre  vanl.  än  'pristagare'.  De  yngre 
p-arna  i  Svenska  akademien  Hj.  Alving.  — 
Tredubbel  p-arinna  Tidningsrubrik  1924. 
-värd^     Skr.,   mindre  vanl.     Värd   att  få 


(ett)  pris.  -värdig;  -het.  Skr.,  mindre  vanl. 
Att  en  viss  Nobeliyriskandidat  vid  något  före- 
gående tillfälle  förklarats  p.  Id2(}.  -ämne. 
Jfr  prisfråga^  o.  prisuppgift'''.  En  duk,  fram- 
ställande p-t  för  året,  Susanna  i  badet  G. 
Pauli.  Då  han  målade  p-na  vid  akademin 
ib.  —  Svenska  akademiens  (uppgivna)  p-n 
för  detta  år  hade  icke  lockat  några  U2)p- 
muntringsvärda  tävlare. 

Pris^  -et.  Mest  skr.,  ofta  högt.  1.  skönl. 

1)  P.  och  ära  ske  Gud!  P.  vare  Herran, 
som  ~  /  P.  och  ära  och  tack  åt  honom,  som  ^ 
Bibeln.  Hans  härlighet  till  j).  ib.  Alla 
helgon  vare  p>.l  Han  tog  guldet  Öv.  fr.  Gogol  j. 
Tack  och  innerligt  p.,  att  jag  är  ur  tävlan  I 
sade  en  gammal  soldat  och  ~  Berit  Spong. 

2)  Ej  heller  hava  vi  sökt  p.  av  människor 
Bibeln.  Och  varje  fiber  sjunger  livets  p. 
V.  v.  Heidenstam.  Sin  törnkrans  världen 
vrider  /  och  blandar  p.  och  spott  C.  R. 
Nyblom.  Sjunga  ngns  p).  i  alla  tonarter. 
Vid  allt  detta  bör  jag  slutligen,  sanningen 
till  p.,  erkänna,  att  ~  C.  W.  Bottiger.  Syn. 
lov(sjungande),  (lov)prisande,  lovprisning, 
lov8ång(er),  ära;  ros,  beröm,  'rökelse',  eloge, 
lovtal,  beprisning.  —  Prisvär|d^;  -dhet. 
Även  till  verbet.  Gärna  skr.  Efterbildning 
ansågs  snarare  p-d  än  förkastlig  Karlfeldt. 
Med  p-d  blygsamhet.  Den  arme  Peter,  som 
hyser  en  p-d  avsky  för  spel  och  alkohol  ~ 
Öv.  fr.  Majken  Borring.  Icke  jag  vet,  om 
jag  gjort  något  p-t  alls  B.  Risberg,  öv.  I 
detta  fall  är  prof.  Kjellén  p-t  klarsyntare 
Erik  Hedén.  Syn.  lovvärd,  berömvärd, 
berömlig,  värd  att  prisa(s). 

—  Pris|a,  -ade,  -as;  [are;  -erska;  -ning]. 
Ofta  skr.,  särsk.  högt.  o.  skönl.  1)  a)  Min 
själ  p-ar  storligen  Herren  Bibeln.  Herdarna 
vände  tillbaka  och  pade  och  lovade  Gud  ib. 
Och  p-ar  Gud  för  nåden  sin.  P-ad  vare 
Gud,  som  ~.  —  Härefter  skola  alla  släkten 
p-a  mig  salig  Bibeln.  Hennes  söner  stå  upp 
och  p-a  henne  säll  ib.  P-a  ingen  lycklig  förr 
än  efter  döden!  —  Verket  p-ar  mästaren. 
Par  du  verket,  p-ar  du  skaparn.  Hennes 
verk  skola  jxJ'  henne  Bibeln.  —  Pa  var- 
samt, lasta  sparsamti  P-as  må  en  hustru, 
som  fruktar  Herren  Bibeln.  Ingen  skall 
p-a  dagen  före  kväll(sringning)en.  Pa  ngns 
bedrifter  (i  ståtliga  stanser).  Nu  läggen 
bort  att  eder  själva  j>a  A.  A.  Swärd.  Mycket 
p-ad  för  sin  tapperhet.  Jag  stod  just  i  be- 
grepp att  säga  några  ]}-ande  ord  om  konst- 
verket, då  ~  Har.  Hornborg,  b)  En  laudator 
temporis  acti,  det  förflutnas  (lov)j)-are.  — 
De  åtta  saligp-ninqarna  i  Jesu  bergspredikan 
B.  Forell.  2)  Lättare  stil.  Och  Feiths  m.fl. 
kunna  också  p-a  marknaden  1914.  P-a  sig 
lycklig  att  ~.  Ni  kan  p-a  er  himmelske 
fader,  att  ~.  Du  kan  sannerligen  p-a  din 
lycka,  din  lyckliga  stjärna,  att  '^.  Katrina 
var  en  krona  bland  flickor,  och  gubben  Jceger 
p-ade  henne  högt  S.  Siwertz.    Och  jag  p-ade 


303 


Prisa — Privathem 


304 


min  stora  tur  E.  Rosenberg.  Paprikakartar, 
vilkas  förmåga  att  skänka  en  krämpfri  ~ 
dlderdom  han  starkt  pade  Rich.  Ekblom. 
De  gotländska  utegdngsfdren,  vilkas  kött 
är  vida  känt  och  pat  för  sin  fina  viltsmak. 
Och  min  fyndighet  var  på  allas  läppar  och 
p-ades  i  höga  toner  i  hela  huset  E.  Kihlman, 
öv.  Syn.  lova,  lovprisa,  beprisa,  lovorda, 
ära,  berömma,  rosa,  uppsända  1.  tända 
rökelse  för,  besjunga,  sjunga  (ngns)  lov, 
hylla,  fira,  höja  till  skyarna  1.  stjärnorna, 
förhärliga,  ibl.  odödliggöra;  skatta,  anse, 
vara  glad  (att). 

Pri'sm|a  (akut  1.  grav);  -at  1.  -an,  -or  1. 
-er  (akut);  -af orm  m.  fl.;  -ätisk  (-t;  =  i  p-a- 
form  1.  bruten  i  ett  p-a).  En  (glas)kropp 
som  bryter  ljuset  (har  plana  ytor,  skarpa 
kanter).  I.  Enkelt.  1)  De  enklaste  rymdgeo- 
metriska figurerna  såsom  p-at,  cylindern  ~. 
Dubbelbrytande  p-a.  Ett  system  väl  beräk- 
nade smdpor,  som  tillsammans  åstadkomma 
ljusets  samlande  i  en  viss  riktning  Nord. 
Fam.^  De  tindrade  i  rött,  grönt  och  alla 
p-ats  färger  S.  Dahllöf.  Som  kan  fås  kri- 
stalliserad i  långa,  salpeter  liknande  p-er. 
Kunde  se  fyrgossen  gå  på  det  lilla  galleriet 
utanför  och  putsa  glasp-erna.  Kristallkrona 
med  300  p-or.  Ljuskrona  med  eklövs-  och 
stjärnformade  por.  Kristallp-or .  2)  Friare 
o.  bildl.  Ljuset,  som  bryts  genom  vattnets 
evigt  rörliga  p-a  M.  Rogberg.  Men  det 
mänskliga  p-at  bryter  himlens  ljus  i  flera 
färger  T.  Segerstedt.  II.  Ssgr.  Ex.:  Sol- 
kattors bleka  p-afläckar  A.  Österling.  / 
p-aform.  En  p-aformad  stenrad  Alex.  Kar- 
linder. P-aformig  ib.  P-akikare  zeisskikare 
(med  2  samlingslinser  o.  2  glasp-or).  Här 
och  där  hade  de  [fönstren]  ett  p>-aliknande 
skimmer  över  sig  Ernst  Norlind.  En  ljus- 
spridande, p-askuren  kupa  Nord.  Fam.'' 
Turistföreningens  p-astugor  (namn  efter  for- 
men) 1926.  III.  Avledning.  Ugnsrum  av 
vertikal,  cylindrisk  eller  p-atisk  form  Nord. 
Fam.^  Glasskivor,  som  på  ena  sidan  äro 
p-atiskt  rafflade  ib.  En  s.  k.  solvarg,  en 
p-atiskt  färgad  ring  eller  gård  kring  solen. 
Syn.  (p-atisk:)  p-alik(nande),  i  p-aform, 
p-aformad;  (bruten)  i  pats  färger,  regn- 
bågsartad,  brokig,  mångskiftande. 

Prisnosig,  -t,  -are;  -het.  Ansluts  icke 
otvunget  till  ngt  av  substantiven  'pris'. 
Kanske  blott  Idls.  Ngt  värd.  »Z)m  är  p., 
Werbeck-K,  sade  kanalingenjören  förargad 
Ejnar  Smith.  Se  inte  så  p.  ut,  Stina  lilla, 
för  det  finns  till  och  med  enkla  saker,  som 
kan  göras  på  flera  sätt  'Bullen'.  Så  p-a 
människor  som  Janssons  och  Jonssons  'Dan'. 
Syn.  granntyckt,  kritisk,  pretentiös,  (små)- 
kinkig,  grätten  (jfr  d.  o.);  (ibl.:)  näbbig, 
impertinent. 

Priss|e,  -en,  -ar.  Värd.,  slangartat. 
1)  Människa.  Det  är  allt  en  festlig  p-e  Aug. 
Lindberg.   Och  en  säker  p-e  vid  rodret  Al  b. 


Engström.  En  så  gemytlig  gammal  »^-e» 
som  farbror  'Kapten  Punsch'.  Det  var  verk- 
ligen hyggliga  jJ-ar,  hans  chefer  Bertel  Kihl- 
man. En  förbaskat  renhårig  p-e  Greta  Aker- 
hielm,  öv.  Tänk,  va  p-arna  ska  flafna,va? 
Alb.  Engström.  Festp-e.  2)  Hund.  Var 
ingen  rashund,  utan  en  svartbrokig,  lurvig 
p-e  av  obestämd  härkomst  T.  Berg,  För  att 
pröva  min  nya  p-e  på  niård  L.  Munster- 
hjelm.  En  svartgul  bondp-e  med  svansknorr 
A.  Knöppel.  Syn.  1)  kurre,  'pjäs',  'per- 
sedel', 'gynnare',  karl,  'typ',  'prick',  'kropp', 
'passagerare',  individ ;  2)  jycke,  (hund)racka. 

Privat,  =  ,  [-are].  Offentliga  och  p-a  skolor. 
Ge,  ta  p-a  lektioner.  Undervisa,  läsa  p.  På 
p.  vårdanstalt.  Äga  p.  förmögenhet  egen, 
ärvd  ()(  lön).  Låt  hans  p-a  förhållanden 
vara  i  fr  ed  I  [Vid  Selim  Birgers]  död  torde 
hans  ormbunkssamling  ha  varit  den  största 
i  p.  ägo,  dess  omfattning  uppskattades  till 
c:a  20,000  exemplar  H.  Hesselman.  Ett  brev 
av  alldeles  p.  natur  Edv.  Westermarck.  P-a 
utgifter.  Hans  p-a  skulder.  Av  p-a  hänsyn. 
Ha  en  liten  p.  uppgörelse  med  ~.  Enligt 
min  p-a  mening,  åsikt  ~.  För  min  p-a  del 
anser  jag,  att  ~.  Får  jag  ge  dig  ett  råd 
helt  p.?  —  Ens  smak  bestäms  av  ens  person, 
ens  karaktär,  ens  natur,  ens  p-aste  böjelser 
Olle  Holmberg.  Vad  som  tillhör  ens  allra 
p-aste  talar  man  naturligtvis  inte  gärna  om 
Birger  Sjöberg.  Syn.  enskild,  icke  offent- 
lig 1.  statens  1.  samhällets  1.  kommunens; 
personlig;  som  ej  innehar  ngt  ämbete, 
'undangömd',  hemlig;  ibl.  huslig. 

—  Privatangelägenhet.  Egentligen 
brukar  jag  inte  besvära  andra  med  mina 
p-er,  men  ~  Jonatan  Reuter.  Det  är  en  p. 
S3rn.  privatsak,  enskild  angelägenhet,  -an- 
stalt, -anställd.  'Sveriges  p-as  pensions- 
kassa' från  1916  sammanslogs  1929  med 
'Pensionsanstalten  Sverige'  till  en  ömsesidig 
försäkringsförening,  benämnd  'Svenska  per- 
sonal-pensionskassan .  -audiens.  Mottagas 
i  p.  av  ~.  -bana  k  statsbana,  -bank. 
-bebyggelse.  En  fortsatt  försiktig  p.  av 
Djurgårdsstr änderna  ~  C.  Björkman,  -bil. 
-bostad,  -brev.  -bruk.  För,  till  p.  -detek- 
tiv; -byrå.  Två  ord  (subst.  o.  adj.)  P-ens 
upplevelser.  P-a  uppdrag  emottagas.  Svenska 
p-byrån  1911.  -egendom.  Hon  har  p.,  som 
hon  själv  disponerar.  -egO  se  -ägo.  -eki- 
page. -ekonom|i;  -isk.  Min  p-i  angår 
ingen.  Under  ]}-isk  synpunkt  Nord.  Fam.' 
-fack.  Ha  p.  på  posten.  -flyg|are;  -ning. 
-forskare.  För  att  som  p.  slå  sig  ned  i 
sin  gamla  hemstad  Ax.  Klinckowström. 
-företag.  P.  med  statsunderstöd,  -förmö- 
genhet egen,  ärvd.  -gymnasium.  Stock- 
hohns  p.  består  av  tre  gymnasialringar  med  ~ 
1917.  -helvete.  Ibland,  när  han  fått  en 
inblick  i  någon  av  sina  gifta  vänners  hus- 
liga p.  ~  Signe  Engström,  -hem.  Så  här 
i   ett  p.  ~  gör  det  ju  inte  så  mycket  Erh. 


305 


Privathotell — Privilegium 


306 


Bäckström,  -hotell.  Bo  på  ett  litet  p.  pen- 
sionat, -hus.  Det  pampigaste  p.  landet  hade 
att  uppvisa,  -illusionist.  Som  den  p.  jag 
var  sedan  barndomen  blev  jag  ~  Hasse  Z. 
-intresse.  Ägna  sig  åt,  fullfölja  sina  p-n. 
-kapell.  1)  Läto  på  stället  inreda  ett  litet 
p.,  där  katolsk  gudstjänst  hölls.  2)  Mus. 
Hålla  sig  med  p.  -kapital;  -ism ;  -ist  (-isk). 
Mata  och  förfölja  pet,  p-ismen,  p-isterna. 
I  p-istiskt  syfte.  P-istiska  företag,  som  böra 
uppmuntras,  -klinik.  Den  första  röntgen- 
avdelningen i  Sverge  var  den  p.  T.  Sten- 
beck startade  i  Stockholm  1896. 

-lektion.  Ge,  ta  p-er.  P-er  i  sång.  -liv. 
P-ets  helgd.  Man  snokade  inte  i  andras  p>. 
A.  Österling,  öv.  Jag  skall  be  att  fä  ha 
mitt  p.  i  fred.  Olycklig  i  sitt  p.  Ägna  sig 
dt  pet.  Dra  sig  tillbaka  till  p-et.  I  p-ets 
lugn.  -lärar|e;  -inna  (1.  -i'n-).  P.  Fröman. 
Slå  sig  ned,  dra  sig  fram  som  p-e  i  den 
gamla  universitetsstaden.  Och  något  ryska, 
som  vi  inhämtade  av  en  p-e  ~  Aunie  Furu- 
hjelm. —  Guvernanter  och  p-innor.  P-inne- 
förbundet  har  sina  stadgar  färdiga  1925. 
Syn.  ibl.  informator  1.  lektionsgivare,  gu- 
vernant, -lärd.  Och  tänkte  nu  föra  en 
adlig  lantjunkares  och  p-s  lugna  tillvaro. 
-läroverk,  -man.  Leva  som  p. )(  offentlig 
person  1.  ibl.  person  med  anställning,  -mu- 
se|um.  Ett  av  de  största  och  rikhaltigaste 
p-er  Europa  äger  Annie  Wall.  -människa. 
Men  som  p.  ville  han  ^  K.  Skredsvik.  -nöje. 
-palats,  -person.  Som  p.  är  hon  en  för- 
tjusande människa,  -rätt;  -smöte;  -slig. 
Allmän  p.  civilrätt  (se  d.  o.),  hiternatio- 
nell  p.  Speciell  p.  innefattar  bl.  a.  skiftes-, 
vatten-,  skogs-  o.  gruvrätt,  stadsnäringar- 
nas rätt,  försäkrings-,  bank-  o.  industrirätt. 
Handelsrätten  är  i  vårt  land  delad  mellan 
civilrätten  och  den  speciella  p-en.  —  Sverges 
ombud  på  p-smötei  i  Haag  1927.  —  Av 
p-slig  natur. 

-sak.  Det  är  väl  vars  och  ens  p.,  om  han 
vill  dansa  eller  icke  W.  Hammenhög.  Men 
det  var  hans  p.,  och  per  äro  tabu  G.  L. 
Dahlin.  Syn.  privatangelägenhet,  -sekre- 
ter|are;  [-erska].  Söderblom,  som  vid  tiden 
för  ekumeniska  mötet  hade  tre  p-are.  Ja,  det 
är  mycket  modärnt  numera  med  kvinnliga 
pare  Tor  Hedberg,  1923.  -skola  privatläro- 
verk, enskilt  läroverk,  -skvaller,  -speku- 
lation, -spisning  t.  e.  Rikstel.-kat.  1925. 
-stämpl|a;  -ing(smaskin).  [Man  är]  inom 
postverket  betänkt  på  att  införa  pingsma- 
skiner  för  större  firmor  och  kontor  för  att  be- 
spara dem  det  tidsödande  arbetet  med  franke- 
ring  febr.  1925;  (från  Vio  1926  äro  privata 
'frankeringsmaskiner'  tillåtna  i  Sverge). 
-synpunkt.  Ur  p.  har  jag  intet  att  anmärka 
häremot,  tvärtom.  Och  jag  är  nu  en  gång 
en  offentlig  man,  och  alla  p-er  synas  mig 
små  Hj.  Söderberg,  -telefon,  -télegrani. 
Även  t.  e.  till  tidning,    -tryck.    P.  i  be- 


gränsad upptlaga.    -undervisning,    -ägo. 

Återstoden  i  svensk  p.  Nord.  Fam.''   -ända- 
mål.    För  p. 

—  Privät|im  (grav);  superi.  -i'88ime 
(akut  1.  grav).  1)  Och  gav  dessutom  timmar 
i  flickskolor  och  borgarskolor  och  p-im  'Dan'. 
P-im  vill  jag  tillägga,  att  ~.  Men  så  här 
p-im  behöver  du  väl  inte  snåla  med  drop- 
jjarna  Harry  Blomberg.  Helt  p-im  kan  jag 
tala  om,  att'^.  2,) Endast  högst pissime  v^åga 
de  icke-kommunistiska  studenterna  ibland  ~ 
A.  Karlgren.  Syn.  enskilt,  personligen, 
mellan  fyra  ögon,  i  enrum,  utan  vittnen.  — 
Privati'st,  -en,  -er.  En  som  enskilt  beretts 
till  studentexamen  (x  'skolans  lärjunge'). 
Gå  upp  (i  studentexamen)  som  p.  Stor  kugg- 
ning  av  p-er,  pkuggning. 

Privilegi|um  (hårt  g;  mest  akut);  -et, 
-er.  I.  Enkelt.  1)  För  hela  folkklasser  gäl- 
lande p-er,  ståndsp-er.  Med  reformationen 
avskaffades  i  huvudsak  de  p-er,  som  till- 
kommo  kyrkan,  men  ~.  Adliga  p-er.  Gust. 
Adolfs  per  för  ridderskapet  och  adeln,  ut- 
färdade 1617.  De  få  ännu  återstående  adels- 
p-erna  äro  knappast  mer  än  formella  (rätt 
att  kalla  huspredikant  etc).  Förläna  ngn 
uteslutande  pum  på  ~.  Man  har  sagt,  att 
det  skulle  vara  vår  skyldighet  att  bevilja 
detta  anslag,  men  det  är  något  vida  mer, 
det  är  ett  p-um  för  oss  att  få  göra  det  S. 
A.  Hedin.  K.  m:t  har  tillagt  leg.  apoteka- 
ren A.  Gezelitcs  personligt  p-um  på  apoteket 
Korpen  i  Stockholm  1922.  Detta  villkor 
kom  att  bli  ödesdigert  för  Hesselberg  och 
medförde  till  slut,  att  han  1781  dömdes  för- 
lustig  p-et  [att  utge  Lagen]  E.  Colliander. 
Sedan  1747  äger  Vetenskapsakademien  ute- 
slutande 2>'U'm  på  almanackors  utgivande, 
och  de  tryckas  sedan  1905  hos  Almqvist  & 
Wiksell,  tidigare  i  en  längre  följd  av  år  hos 
Norstedt  &  Söner  (' almanacksp-et') .  2)  Friare. 
Utrikesdepartement,  guvernörer  och  tullmyn- 
digheter [i  Brasilien]  ha  sålunda  lämnat 
oss  vittgående  p-er  vid  vår  resa  ~  Douglas 
Melin.  —  Ta  sej  vissa  per  även  t.  e.  om 
bortskämda  husdjur.  Han  tycks  ha  p-um 
på  att  vara  oförskämd.  II.  Ssgr  ha  formen 
privilegie-.  Ex.:  Och  1477  utfärdade '>^  Sten 
Sture  d.  ä.  ~  och  Jakob  Ulfsson  jämte  övriga 
biskopar  och  rådet  p-ebrev  för  det  nya  läro- 
sätet Hj.  Alving.  Vänta  avgörande  i  en 
p-efråga.  I  skråbrev,  p-ehandlingar  och  ~ 
T.  Fogelqvist.  Att  stånden  ~  dess  mer  vår- 
dade sina  själviska  p-eintressen  Erik  Hedén. 
De  stackars  p-elösa  Ernst  Klein.  Allmänna 
p-eurkunder  för  ~.  P-evis  tillerkändes 
sedan  änkor  rätt  att  ~.  Syn.  företrädes- 
rätt(ighet),  enskild  1.  särskild  förmån  1. 
rättighet,  särskild  frihet  (till  ngt),  undan- 
tags- 1.  ensamrätt,  extra  rätt(ighet),  uteslu- 
tanderätt,  monopol,  (ibl.  nära)  prerogativ 
1.    oktroj;    företräde(sgåva),    undantagsför- 


307 


Privilegiera — Problemsamling 


308 


—  Privilegier] a,  -ade,  -as;  -ing (ibl.  med 
plur.)-  1)  Po.  ngn,  tillverkningen  av  ~,  en 
fabrik.  [År]  1751  p-ades  för  Per  Nyman  i 
Norrköping  en  smedja  för  Ullverkning  av  över- 
skärarsaxar '^  Ga.r\  Sahlin.  2)P-ad.  Tillhöra 
de  pade  klasserna.  Trängts  tillbaka  ur  sin 
p-ade  ställning  sdsom  ~.  Inta  en  p-ad  plats 
bland  ~.  Och  våra  prestationer  dtnjöto  ett 
så  gott  rykte,  att  de  som  lyckades  fd  se  dem 
ansågo  sig  särskilt  p-ade  B.  Gripenberg, 
öv.  Vincent  Voiture,  Rambouilletkretsens 
pade  skönande  och  kelgris  Ane  Randel. 
Ping  av  okunnigheten  och  lättjan.  Syn.  ge 
1.  förläna  företrädesrättigheter;  (p-ad:)  som 
åtnjuter  vissa  privilegier,  särskilt  gynnad. 

Pro^  (1.  -å);  prep.  För;  i  ssgr  (som  ej 
här  hopföras)  ofta:  före-,  fram-,  i  stället 
för.  P.  prima  för  det  första,  P.  secundo 
för  det  andra  osv.  P.  forma  för  formens 
skull,  sken-.  P.  mille  på  1.  för  tusen;  även 
hopskri  vet  (se  d.  o.).  En  salthalt  av  2 — 3  % 
eller  20 — 30  "/oo  [jrro  mille] ,  vilket  är  det- 
samma L.  A.  Jägerskiöld. 

Pro'  o.  Proa  se  ptro  osv. 

Probäb|el  (akut);  -elt,  -lare;  -ilitet(-en; 
-skalkyl  =  sannolikhetsberäkning).  Antag- 
lig, sannolik,  trolig.  —  Probät,  =, -are. 
Godkänd,  (be)prövad  (o.  gillad),  som  stått 
provet.  Och  Gud,  det  goda  skrattets  far,  j 
har  funnit  allt  p.  B.  Kihlman,  öv.  —  Pro- 
ber|a,  -ade,  -as;  -konst  m.  fl.;  -ar|e  (-(e)n, 
-e);  -ing  (med  plur.).  1)  Vanl.  verbformer. 
a)  Själv  ville  jag  ej  p-a  denna  föda  W. 
Kaudern.  Alla  upptänkliga  [tobaks] surro- 
gat hade  vi  p-at:  ~  E.  Hultman.  Och  de 
två  kalvarna  i  katten  p-a,  om  ej  renslickade 
ämbar  duga  till  huvudbonader  I.  Oljelund. 
Utled  vid  allt  det  p-ande  med  åsikter  och 
ideal,  som  varit  betecknande  för  1880-talet 
M.  Lamm.  b)  På  året  bestämma,  när  ett 
föremål  av  guld  eller  silver  p-ats  Gust. 
Upmark  jr.  c)  Gardistens  glädje  den  är 
klen;  i  det  får  han  allt  p-a  E.  Wallmark. 
2)  Ssgr.  P-konst(en)  •metallp-ingskonst(en); 
i  inskränkt  bet.  om  prov  på  'torra  vägen' 
med  värme  i  liten  försöksugn;  i  vidare 
bet.  även  om  kemisk  analys  (som  alltmer 
ersatt  den  'torra'  metoden).  P-nål  vid  guld- 
prov använd  metallnål  av  legering  med 
känd  halt  (med  nålen  och  provet  dragas 
streck  på  p-stenen,  varpå  man  efter  tvätt- 
ning med  kungsvatten  jämför  hur  fort 
strecken  minskas  1.  försvinna).  P-sten  ofta 
bildl.  Som  utgör  en  p-sten  på,  för  ärlig- 
heten i  partiets  politik.  P-ugn.  P-ur  nor- 
malur.  Som  juvel-  och  j)robervikt  [är  eng. 
grain]  =  V-*  karat  Nord.  Fam."^  3)  Avled- 
ningar.  Jfr  särsk.  1  b.  a)  Emedan  under- 
haltiga föremål  omedelbart  skulle  sönder- 
brytas av  p-aren  Nord.  Fam.^  Instruktion 
för  krutp)-are  (1890).  Jag  har  satt  dig  till 
en  p-are  i  mitt  folk  Bibeln,  b)  Ping  (av 
metaller)  torra,  våta  vägen.    Syn.  (av)prova 


(nj),  pröva,  försöka  med,  försöka  sig  1.  pröva 
på,  gm  prov  utröna  halten  1.  värdet;  (p-sten:) 
prövosten. 

Problem  (1.  -äm);  -et,  =  1.  -er.  Mat.  o. 
mkt  ofta  friare.  1)  Lösa  ett  p.  Geometriska 
j).  Ett  p.  får  icke  uppställas  så,  att  det 
innebär  en  logisk  orimlighet,  som  t.  e.  'kon- 
strtiera  en  liksidig  och  rätvinklig  triangel!' 
P-et  är,  sd  som  det  (upp) ställts,  formulerats, 
olösligt.  Ett  svårt,  svårlöst p.  2)  Vanligast 
äro  [schack] problem  med  matt  i  2 — 5  drag. 
3)  En  litteratur  visar  sig  leva,  sade  Brändes, 
genom  att  sätta  p.  under  debatt  Erik  Hedén. 
Hon  hör  icke  till  de  författare,  vilka  —  som 
det  en  tid  hette  —  satte  p.  under  debatt  H. 
Schiick  1927.  De  p.  han  [Ibsen]  angrep  ha 
icke  lösts,  men  frågeställningen  har  nästan 
överlag  blivit  en  annan  Agne  Beijer  1927. 
Han  träffar  med  osviklig  säkerhet  sakens 
kärna  i  varje  p.,  som  hans  tanke  tager  under 
behandling  T.  Segerstedt.  Det  p.  om  tro 
och  historia,  som  varit  en  skärseld  för  hela 
det  nutida  teologsläktet  G.  Aulén  1921.  Som 
om  livet  itite  vore  något  p.  för  dem  ~  Öv. 
fr.  Concha  Espina.  P-et  är  nu  att  ~j  är 
nu,  hur  man  ~  det  gäller.  Mitt  p.  är  ett 
helt  annat  ~.  Han  ställde  p-en  så  som  vi 
själva  och  ~.  Det  är  att  allt  för  mycket 
förenkla  p-et  (för  sig).  Då  blir  det  ju 
inget  p.  Att  vårt  svåraste  p.  var  att  sätta 
oss  in  i  infödingarnas  tankegång  B.  Gripen- 
berg, öv.  Men  hur  han  arbetade  med  p-et, 
fann  han  ingen  lösning.  Att  även  de  brotta- 
des med  ett  olösligt  p.  Öv.  fr.  Alex.  Michai- 
lovitj.  Syn.  (vetenskaplig,  särsk.  matema- 
tisk) uppgift  (att  lösa),  'fråga'  (uppställd  1. 
framlagd  till  besvarande);  vanskligt  spörs- 
mål; ibl.  gåta. 

—  Problemart|ad.  Det  inflytande  detta 
folk  utövat  under  sitt  framträngande  väster- 
ut är  symierligenp-atBmi\Me\ander.  -barn. 
Nytt  ord.  Själva  termen  p.  har  främst  lan- 
serats av  den  skotsk-engelske  p)edagogen  och 
psykologen  A.  S.  Neill  Sv.  Dagbl.  1933. 
Karin  Alexander  son- Tar  schys,  P-efs  århtmd- 
rade  ib.  Anordnande  av  ett  för  södra  Sverge 
avsett  observationshem  för  p.  1932.  Syn. 
svår(upp)fostrat  barn.  -dikt;  -are;  -ning. 
-drama;  -tik.  Ibsens  sociala  p-tik  Agne 
Beijer.  -fri.  Denna  lätta,  p-a  underhåll- 
ning A.  Österling  (om  Scapins  rackartyg). 
-förenkling.  Byggda  på  en  väl  stark  p. 
Eli  F.  Heckscher.  -författare.  Litterärt 
1.  om  schackproblem,  -föräldrar.  Nytt 
ord,  jfr  problembarn.  A.  S.  Neill,  Problem- 
föräldrar, 1933.  -läge.  Men  idag,  i  mars 
1933,  är  p-tt  tack  vare  de  tvä  senaste  årens 
fynd  ~  sd  förändrat,  att  ~  J.  G.  Anders- 
son, -lös.  Skr.  Då  allting  är  solklart, 
rätt  och  fiaturligt,  skugglöst  och  p-t  R.  Värn- 
lund. -10s|are;  -ning.  'Egentl.'  o.  friare. 
En  elegant  p-ning.  -samling.  G.  Lind- 
borg,  Plan  trigonomefri  och  egentlig  plani- 


il 


309 


Problemsamling — Process 


310 


metr i  jämte  p.,  1910.   -ställ|are; -ning.    En 

outtröttlig  p-are  i  moralens  värld.  Uttråkad 
av  p-arna  G.  Attorpg.  —  När  Ibsens  dramer 
fördjupade  vår  p-ning  och  ~.  På  kort  tid 
blev  den  liberala  teologiens  p-ning  föråldrad, 
åtminstone  ~  Öv.  fr.  R.  Fangen. 

—  Problematisk,  -t,  [-are ;  -het].  Hand- 
skrift C,  av  p.  äkthet.  Och  dag  för  dag 
tycktes  mig  Willie  Hughes  existens  bli  allt 
mera  p.  Öv.  fr.  O.  Wilde.  Enighet  om  tull- 
vapenvilan  p.  maj  1933.  Syn.  omtvistlig, 
tvivelaktig,  osäker,  oviss,  oklar,  ibl.  konstig 
1.  misstänkt. 

Pröboxare  (prå-)  m.  fl.  Ny  idrottsslang 
för  'proffs-'  1.  professionell  boxare.  Jfr 
professionell.  Få  p.  äro  mästare  längre  tid 
Sv.  Dagbl._1933. 

Procedur,  -en  1.  -n,  -er.  Frågan  omföre- 
trädet av  muntlig  eller  skriftlig  p.  B.  Wed- 
berg.  Att  i  verkligheten  föreligger  i  pen 
mot  hr  C.  en  ny  yttring  av  åsiktsförföljelse. 
Små  kapell  för  sådana  per,  som  krävde 
förbränning  eller  användning  av  gaser  Per 
Hallström.  Undergå  samma  (ganska  trött- 
samma) p.  Den  kinkiga  pi-en  att  ställa  in 
medelst  visirskivan  E.  v.  Otter.  Under  hela 
2>en.  Kriget  är  ~  en  hela  världens  stora 
reningsprocedur ,  och  ~  Py  Sörman.  Rätte- 
gångs-, domstols-;  avrättnings-,  färgnings-, 
skilsmässo-,  toalettprocedur.  Syn.  rätte- 
gångsordning; förfarings-  1.  tillvägagångs- 
sätt, förfarande,  sätt  att  gå  till  väga,  be- 
handling, process,  (ibl.:)  teknik,  metod. 

Proce'nt  (-sänt) ;  -en,  =  [1.  -er].  Tecknas  %. 
I.  Enkelt.  1)  Låna  ut  pengar  mot  6  p. 
(6  %),  6  ps  ränta,  en  ränta  av  6  p.  dvs. 
för  vart  hundratal  kronor  betalas  6  kronor 
i  ränta.  Sparbankerna  lämna  f.  n.  (en) 
ovanligt  låg  [inlånings] p.,  högst  2  V2  p., 
på  vanlig  sparkasseräkning  1934.  Aktierna, 
bolaget  ger  10  p.  i  utdelning.  Vi  måste  väl 
försöka  få  lite  högre  p.  på  våra  jjengar. 
Lyckas  placera  25,000  kr.  mot  5  p(-s  ränta). 
Han  bjuder  (en)  god  p.  i  kommissionsar- 
vode. Förtjäna  10  %  (på  varan).  En  (ock- 
rar)procent  av  upj^  till  40  %.  Ett  antal 
4-p-sobligationer .  Låna  mot,  till  hög,  låg  p. 
2)  Där  får  jag  det  30  p.  billigare.  Mer  än 
50  p.  (hälften)  av  arbetarna  återgingo.  Skog 
betäcker  3  p.  av  arealen,  betäcker  arealen 
till  3  p.  Skogsareal  i  p.  av  jordareal.  Hålla 
10  p.  järn.  Tills  vinet  ~  fått  sin  bestämda 
alkoholprocent,  eller  tgrad^,  som  det  kallas 
W.  Langlet.  Med  en  5  ps  tanninlösning. 
En  stor  p.  av  befolkningen.  En  mycket  hög 
p.  av  de  svenska  tmgdomar,  som  farit  till 
Argentina  under  de  senaste  åren,  ha  kapi- 
talt  misslyckats  Alf  Martin  1930.  72  p. 
riktiga  väderleksprognoser ;  hög  träffprocent 
för  nederbörd  och  stormar  under  1933.  Ni  är 
precis  hundra  p.  frisk.  —  Oförändrade  in- 
malningsp-er  föreslås  ~  1933.  Vilket  ger 
tuggummikungen  goda  per  H.  Mörne.    Och 


här  utdelas  några  av  de  fetaste  perna  i  hela 
riket  Kabbarp.  —  Döds-,  fel-,  fuktighets-, 
grobarhets-,  krymp-,  medel-,  röstnings-,  sjuk-, 
utdelnings-,  vikt-,  volymprocent.  !!►  Ösgr. 
Ex.:  P-beräkning.  En  p-halt  av,på'^.  Att 
lagringssvinn  på  potatis  måste  ujypgä  till 
en  högre  2^-sats.  Befälhavare  för  en  c:a  270 
tons  kanalångare  för  Vänernstrafik  erhåller 
plats,  p-seglifig  (handels.)  Göteb-  Handels- 
tidn.  1926.  Psiffran,  som  nu  går  en  hårs- 
mån över  6,  är  något  större  än~W.  Langlet. 
P-styrka.  Uttryckt  genom  ptalet  väl  utveck- 
lade groddar.  De  anförda  p>-talen  äro  icke 
jämförbara.  P-vis  står  åttonde  huvudtiteln 
åtskilligt  bättre  än  andra  titlar  Sam  Clason 
1924.  De  hade  ökats  både  till  antalet  och 
p-vis  i  förhållande  till  ~  Erik  Hedén.  Syn. 
hundradel;  för  1.  efter  hundra;  vinst  1. 
ränta  för  vart  100-tal;  procenttal. 

—  Procent|a  (akut  1.  grav);  -ade,  [-as]; 
-ar|e  (-(e)n,  -e;  -händer  m.  fl.);  [-erl  (-(e)t); 
-ersk|a  (-an,  -or)].  1)  Vanl.  verbformer.  Värd. 
En  herre,  Mnd/öV  aifp-a  Emil  Norlander. 
P-ade  gjorde  hon  också  Öv.  fr.  M.  Gorki. 
2)  Verbalsubst.  a)  Råka  utför,  i  händerna 
på  p-are.  Samvetslösa  pi-are  utan  misskund. 
P-are  med  ordnad  mottagning,  i  Klaratrak- 
ten 1926.  —  Att  de  råkat  i  p-arhänder. 
Värre  än  att  falla  i  parklor  Erik  Norling. 
En  p-arliga,  vilken  då  härjade  i  huvud- 
staden Nord.  Fam.^  P-arränta.  b)  Och  Set 
Poppius  berättar  om  p-eri  ~  i  Stockholm  i 
förra  seklets  mitt  Sv.  Dagbl.  1928.  c)  En 
hel  hop  andra  kvinnor,  p-erskor  liksom  hon 
själv,  eller  pantlånare,  posterade  framför 
ingången  Öv.  fr.  M.  Serao.  Syn.  se  ockra\ 
ocker  osv. 

—  Proce'ntisk  (akut);  -t.  Mindre  vanl., 
senare  o.  mer  fackl.  än  följ.  En  p.  nedgåtig 
alltså  med  ungefär  40  %  K.  A.  Edin.  Detp-a 
antalet  grobara  frön  H.  Hesselman.  Förekom- 
mer ~  p-t  taget  endast  mycket  sällsynt  Nord. 
Fam.'  Syn.  se  följ.  — Procentue'll(-äll); 
-t.  Den  p-a  T>folkökningem>  under  tioårs- 
perioden 1901 — 1910  J.  Gust.  Richert.  Fri- 
staten [Irland]  har  sin  egen  armé,  som  har 
samma  p)-a  numerär  som  Storbritanniens  ib. 
Att  antalet  festdeltagare  p-t  sett  är  mycket 
lägre,  än  det  var  i  forna  dagar  G.  Blidberg. 
Men  så  är  också  Nairobi  p-t  världens  bil- 
rikaste stad  C.  Lagercrantz.  Syn.  procen- 
tisk,  procentvis,  (räknat)  på  1.  för  hundra. 

Proce'ss  (-äss);  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Rättstvist  o.  d.  a)  Börja,  öppna  p.  med 
1.  mot  ngn.  Ligga  i  p>.  med  ngn  om  ~.  Vem 
för  din  p>.  med  bolaget?  Vinna,  förlora  enp. 
Pen  är  ännu  oavgjord.  Pen,  anhängiggjord 
vid  Göta  hovrätt,  väntas  avgjord  om  någon 
månad.  Kreugerp-erna.  P.  om  skadestånd. 
En  mager  förlikning  är  bättre  än  en  fet  p. 
Landsvägen,  sade  han,  den  är  som  en  p., 
den  går  i  bukter  och  kringelkrokar ,  och  länge 
dröjer   det,   innan  man   kommer  fram  Öv. 


311 


Process — Produkt 


312 


fr.  W.  H.  Hudson.  Märk  det  skämts.  Ligga 
i  p.  med  gåsungarna  om  ung  pojke  som 
håller  på  att  få  mustascher.  —  Skilsmässo-, 
återvinnings-,  rätts-,  civil-,  straff-,  brottmåls- 
process, b)  Märk  friare  uttr.  (med  ngn  an- 
slutning till  2).  Och,  när  rektorn  kom  över 
dem  ~,  blev  det  kort  p.  A.  Hammarström. 
Göra  pen  kort  med  ~.  För  att  göra  p-en 
kort:  i  morgon  dag  lämnar  du  huseti  2)  Ut- 
veckling 1.  förfarande.  Ståltackorna  behövde 
sålunda  inte  längre  bli  återupphettade  under 
pen  O.  B.  Nelson.  Med  tillhjälp  av  elek- 
triska p-er  H.  Lundegårdh.  Ostens  mog- 
nadsprocess. Närings-;  rengörings-,  tvag- 
ningsprocess. 

II.  Ssgr  finnas  så  gott  som  enbart  till 
I  1.  Ex.:  P-kommissionen,  en  k.  som  sedan 
1919  sysslat  med  förberedande  av  en  svensk 
preform.  P-ledning  fackl.:  domarens  verk- 
samhet i  p-en  varigm  han  ordnar  förfa- 
randet o.  bestämmer  dess  omfattning  o. 
yttre  förlopp  samt  'inverkar  gestaltande 
på  p-materialet'.  Befolkningen  var  i  all- 
mänhet ej  särskilt  p-lysten,  men  ~  Herm. 
Rydin.  Me7i  vad  som  släckte  hans  fram- 
gång var  hans  oppositions-  och  grällusta, 
hans  hämnd-  och  processlystnad  Joh.  Sund- 
blad. Som  ävenledes  var  en  stor  p-makare 
Signe  Strömborg.  Som  började  sin  ämbets- 
mannagärning  med  ett  föga  tilltalande 
p-makeri  vid  tillträdessynen  ~.  En  väldig 
p-makerska,  som  låg  i  strid  med  halva  byn  ~ 
Ellen  Wester,  öv.  De  p-mässiga  inläggen 
från  socialdemokratiskt  håll  i  Stripakon- 
Jlikten  ~  1926.  Med  gällande  pordning  B. 
Wedberg.  P-reform(en) .  Huvudkällan  för 
svensk  p-rätt,  både  civil-  och  straffp-rätt,  är 
allt  fortfarande  rättegångsbalken  i  1734  års 
lag;  i  många  viktiga  delar  har  den  dock 
undergått  ändring  Åke  Holmbäck.  Univer- 
sitetets nuv.  rektor,  Thore  Engströmer ,  pro- 
fessor i  p-rätt.  Enligt  modärn  p-rättslig 
ux)pfattning  Åke  Hassler.  Lida  av  i>sjuka 
'egentl.'  o.  bildl. 

Syn.  I.  1)  rättstvist  1.  -strid,  rättegång, 
mål  (inför  rätta),  ibl.  käromål;  (ibl.  nära:) 
domstols-  1.  rättssak  1. -ärende,  rättsärende, 
processuell  talan,  rättslig  aktion,  rätts-  1. 
rättegångsförfarande;  2)  utveckling(sgång), 
förlopp,  procedur,  ibl.  reaktion. 

—  Process|a  (mest  akut);  -ade,  [-as];  p-a 
bort  ni  m.  fl.  P-a  med  halva  socknen  om  ägo- 
gränser och  fiskerätt  och  allt  vad  tänkas 
kan.  Ett  ständigt  p-ande.  Samovarerna 
jmttra  och  tungorna  gå  ~,  det  supés  kvass, 
spelas  kort  och  pas.  P-a  och  bygga  gör  en 
oxe  till  en  mygga.  Syn.  ligga  i  process, 
ha  1.  föra  1.  anhängiggöra  en  rättegång 
(med).  —  Processue'11  (-äll);  -t.  Fackl. 
Process-,  rättegångs-.  Av  vilka  olika  slag 
en  p.  talan  kan  vara  Nord.  Fam.^  Det  p-a 
området  Fr.  Sterzel.  Gällande  straffp-a prin- 
ciper. 


Procession  (-sjön);  -en,  -er;  -skors; 
-skrucitix;  -sordning;  -stakt.  Abstr.  o.  konkr. 
Kommande  i  högtidlig  pi.  Hejda  p-en.  Delta 
i,  öppna  p-en.  Studenter  och  professorer  med 
2)rorektor  i  spetsen  bildade  p-en.  När  en 
sådan  helgonprocession  drager  förbi  Birgit 
Th.  Sparre.  Kyrkliga  p-er.  Likp-er.  —  I  fast- 
ställd p-sordning.  Syn.  festtåg,  (högtids)- 
tåg;  lik-  1.  begravningståg. 

Produce'nt  (-sänt);  -en,  -er.  Tillverkare, 
fabrikant,  odlare,  frambringare,  alstrare  (k 
konsument).  Stor  p.  av  färgstoffer,  av  bröd- 
säd. Panikstämning  hos  p-er  och  säljare. 
Så  länge  smdp-erna  ~  ha  fördel  av  det  rå- 
dande produktionssättet  Erik  Hedén.  Ägg- 
p-er  och  övriga  intresserade  för  ägghandelns 
ordnande.  —  Lantmännens  p-förbund  bildat 
1928.  Jordbrukare,  som  kunde  vara  villiga 
att  bilda  en  p-förening  A.  Örne. — Produ- 
cer|a  (akut);  -ade,  -as;  -ing  (jfr  produktion). 
1)  Egentl.  Upplänningen  par  mycket  spann- 
mål, hälsingen  lärftsvävnader  Å.  F.  Dalin 
1853.  J  Uj^pland  pas.  Uppland  par  mycket 
spatinmål.  Mer  än  landet,  jorden  kan  p-a. 
P-a  långt  över  landets  behov.  P-ande  och 
enbart  konsumerande  samhällsmedlemmar. 
Ris-,  vete-,  vinp-ande  provinser.  Det  främsta 
stdlpande  layidet  i  världen.  2)  Friare  o. 
bildl.  a)  Varje  vår  par  ett  rent  av  förvå- 
nande antal  unga  poeter,  fastän  ~  Agnes 
v.  Krusenstjerna.  b)  Har  du  lyckats  p-a 
något  under  gårdagen,  är  skrivelsen  färdig? 
Bland  p-ande  musici  var  Emil  Sjögren  den, 
som  ~  Ellen  Lundberg-Nyblom.  P-ande 
konstnärer  och  skriftställare.  c)Refl.  Ej  säll. 
ngt  nedsättande.  Och  så  passar  det  sig  inte 
att  försöka  p-a  sig  som  violinälva  Alg.  Sand- 
berg 1921.  Hur  de  '^  p-a  sig  i  den  satiriska 
genren  framgår  av  ~  T.  Segerstedt.  Syn. 
(fram)alstra,  frambringa,  'bära';  ibl.  'upp- 
draga' 1.  uppföda  ni;  tillverka,  åstadkomma, 
dana,  (till)skapa,  framkalla;  utarbeta,  ut- 
tänka ni,  författa,  framkläcka  ru,  få  färdig; 
(p-a  sig:)  upp-  1.  framträda. 

—  Produ'kt,  -en,  -er  (akut).  I.  Enkelt. 
1)  Allmännare,  a)  Mer  egentl.  Landets 
(huvxid)p-er  äro  socker,  bomull  och  ~.  Den 
färdiga  p-en.  En  lyckad  p.  Har  utsläppt 
i  marknaden  en  p.,  som  ~.  Kolgruvorna 
täcka  större  delen  av  landets  behov  med  en 
visserligen  föga  framstående,  men  dock  bruk- 
bar  p.  W.  Langlet.  Castilloa  elastica, 
vars  p.  kallas  för  ^cauchoy  ~  måste  hug- 
gas ner  vid  tappningsprocessen  Douglas 
Melin.  —  Natur-,  lantbruks-,  lantmanna-; 
bi-;  maskin-;  kvalitetsp-er.  b)  Friare  o.  bildl. 
[Kvinnan,]  denna  den  mest  sublima  p.  av 
skapelsen  C.  E.  Hammarberg.  Det  hela  var 
p-en  av  3  års  arbete.  En  sen  p.  som  sagan 
om  Grette  Asmundsson  Fr.  G.  Bengtsson. 
Alldeles  som  Taine  betraktar  han  jiersonlig- 
heterna  som  p-er  av  naturlagarna  M.  Lamm. 
Att  de  som  bip-er  skulle  kunna  inkassera 


313 


Produkt — Profession 


314 


T>försiäende>  och  gynnsamma  omdömen  om  ~ 
Fr.  Böök.  Den  kuriösa  språkprodukt,  som 
kallas  pidgin-english  Erik  Nyström.  2)  Mat. 
Resultat  av  en  multiplikation.  Faktorernas 
ordning  vid  en  p.  är  likgiltig.  Faktorerna 
3  och  12  ger  p-en,  ger  till  1.  i  p.  36.  II.  Ssgr. 
Ex.:  1)  Allmännare.  P-förädling,  en  råvaras 
förvandling  eller  överförande  till  en  tädlare^ 
p.,  som  ~  H.  Tedin.  2)  Mat.  o.  d.  Konstatera 
tioöverföringen  [på  'räknesnurranj  i  såväl 
kvot-  som  produktregistret  AnnonB,  Sv .  Dagbl. 
1933.  Syn.  alster  (av  naturen,  tillverkning 
1.  andligt  arbete),  vara,  avkastning,  verk, 
resultat;  multiplikationsresultat. 

—  Produktion,  -en,  [-er].  Ofta  k  kon- 
sumtion. Abstr.  o.  mer  1.  mindre  konkr. 
I.  Enkelt.  1)  a)  Nationalekonomerna  beteckna 
mimer  gärna  som  'p.'  allt  arbete  som  resul- 
terar i  antingen  en  materiell  eller  en  imma- 
teriell nyttighet  för  människan,  dvs.  ger 
medel  för  att  fylla  hennes  behov.  Kristids- 
kurser, avsedda  att  lämna  jordbrukare  råd 
och  anvisningar  om  lämpliga  åtgärder  för 
ökad  p.  1918.  Jordens  p.  av  guld,  guldpro- 
duktion utgjorde  1913  och  1919  resp.  700 
och  500  ton.  Världsp-en  av  ostron  beräknas 
till  ett  årligt  värde  av  omkr.  100  mill.  kr. 
Nord.  Fam.'^  1931.  Bostads-;  års-;  mäss-, 
överproduktion,  b)  Med  ett  dteruppvaknande 
av  den  talang,  som  någon  tid  saknats  i  hans 
vittra  p.  Gust.  Meyer.  Fastän  nästan  all 
Goethes  värdefullare  p.  på  vers  och  prosa 
under  1800-  och  1900-talen  överflyttats  till 
svenska  B.  Risberg.  [S:t  Göran  och  draken, 
som  Heidenstam]  själv  är  böjd  för  att  vär- 
dera högst  inom  sin  p.  Erik  Norling.  — 
Betecknar  ~  sin  skaldeproduktion  som  i  det 
hela  en  fortlöpande  bikt  B.  Risberg.  Stefan 
Georges   ungdomsproduktion    A.    Österling. 

II.  Ssgr.  Ex.:  P-sbegränsning  av  narko- 
tiska ämnen  Sv.  Röda  Korset  1931.  P-sdug- 
lig  produktiv.  P-sförening  officiellt  numer 
kallad  'producentförening'.  Genom  att  höja 
sitt  lands  välstånd  och  p-sförmåga  (produk- 
tivitet) K.  Zilliacus.  Att  man  sålunda  [i 
Österrike]  ej  kunnat  helt  förstatliga  någon 
p-sgren  1920.  På  p>skommitténs  initiativ 
1918.  P-skostnader  k.  för  framställning  o. 
marknadsförande.  Saknar  vår  tid  litterär 
p-skraft?  1920.  Marskboskap  ~  storvuxen 
och  pskraftig  Nord.  Fam.^  P-skredit  k.  som 
upptages  för  produktiva  ändamål.  P-skris. 
[Landets]  många  och  naturliga  p-skällor  K. 
Zilliacus.  Förenta  staterna  det  viktigaste 
p-slandet  för  vete  H.  Leander.  Om  Sverge 
pä  grund  av  p-smetodernas  utveckling  seder- 
mera förlorat  sin  plats  som  världens  största 
järnleverantör  ~  O.  B.  Nelson.  På  psorten. 
Oaktat  staten  genom  p>-spremier  gjort  sitt 
bästa  att  stimulera  företagsamheten  Gunnar 
Andersson.  Hur  de  olika  industrigrenarnas 
årliga  2>sprogram  fastställas  [i  Ryssland]  '^ 
A.   Karlgren.     En   hela   landet  omfattande 


överenskommelse  om  p-sreglering  med  böter 
för  överproduktion  Engelsk  plan  1929.  [Nya 
Zeeland]  har  den  högsta  p-ssiffran  per  indi- 
vid H.  Mörne.  P-sskatt  k  konsumtionsskatt. 
1  närheten  av  pi-sstället.  På  grund  av  ändrat 
p-ssätt. 

Syn.  alstring,  framställning  av  förnöden- 
heter (som  avse  att  fylla  våra  behov),  till- 
verkning, fabrikation,  ibl.  avkastning(sre- 
sultat),  framställda  varor;  (föreliggande) 
verk. 

—  Produktiv,  -t,  -are.  Materiellt  o.  and- 
ligt. Lån  för  p-a  ändamål.  P.  verksamhet. 
P-a  värden.  P-a  länder.  —  En  av  våra 
p-aste  författare.  Under  hans  p-aste  period. 
—  P-a  avledningsändelser  språkv.:  som  allt 
fortfarande  nyttjas  till  bildande  av  nya 
ord.  Syn.  alstrings-  1.  produktionskraftig, 
alstringsrik;  fruktsam,  givande,  bördig  ; 
som  skapar  nytt  1.  skapar  med  lätthet;  ibl. 
'öksam'.  —  Produktivitet,  -en.  Materiellt 

0.  andligt.  För  att  öka  pen.  Och  i  Strind- 
bergs förfat  tar  skaj)  inträdde  nu  en  period 
av  utomordentlig  p.  Hj.  Alving.  Syn.  alst- 
rings- 1.  skapar-  1.  produktionskraft  1.  -för- 
måga 1.  -rikedom,  fruktbarhet,  skapande 
förmåga,  ibl.  'öksamhet'. 

Profan,  -t,  -are.  I.  Enkelt.  1)  Motsatt 
kyrklig  1.  prästerlig.  För  nattvardsbruk  av- 
sett vin  får  icke  säljas  för  p-t  bruk.  Sedan 
den  p-a  delen  (mantalsskrivningsförrättnin- 
gen) var  undanstökad,  vidtog  det  egentliga 
(hus) för  hör  et.  Rent  p-a  ceremonier.  P.  bygg- 
nadskonst. P.  hymn-  1.  odediktning.  P-a  dik- 
tare. 2)  Motsatt:  andlig,  helig  1.  'avskild', 
'invigd'  o.  d.  Sammanblanda  p-t  och  heligt. 
Blottställa  för  p-a  blickar.  II.  Ssgr.  Ex.: 
P-byggnad.  Wallins  p-diktning.  Äldre  kyrko- 
inventarier och  j)-föremål.  Jordanes  ~  en 
av  de  f  å  p-förf altarna  från  övergångsskedet 
mellan  gamla  tiden  och  medeltiden  Nord. 
Fam.*  Kyrkohistoria  och  p-historia.  P-histo- 
riska  arbeten  O.  Walde.  P-litteratur.  Syn. 
1)  icke  kyrklig  1.  prästerlig,  utom  kyrkan 

1.  det  religiösa  (området);  2)  ohelig,  oand- 
lig, oren;  lekmanna-,  oinvigd,  utomstående 
(ibl.  nära:)  'hednisk',  vanvördig,  hädisk.  — 
Profanerja  (akut);  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar  1. 
profanation, -en).  Egentl.  o.  bildl.  Jfrföreg. 
Varigenom  templet  ansågs  ha  p-ats  och  måste 
underkastas  rening.  P-as  genom  orena 
blickar.  Pa  det  heliga.  Att  han  p-at  sin 
poesi  genom  dylika  utgjutelser.  —  Och  det 
skulle  förefalla  mig  som  en  p)rofanation, 
om  jag  ~  Klara  Johanson.  Syn.  vanhelga, 
ohelga,  oskära,  orena,  blottställa  för  utom- 
stående 1.  för  orena  blickar. 

Profession  (-fäsjon);  -en,  -er.  1)  Huvud- 
bet.  Yrke,  fack,  näringsfång,  hantering. 
Och  operasångerska  till  p-en  Fr.  G.  Bengts- 
son. Bönder,  präster,  handelsresande  och 
vanligt  hyj/gligt  folk  av  olika  per  Yngve 
Berg.    2)  Aid.  för  'professur'.     Vid  tillsät- 


315 


Profession — Profet 


316 


tände  av  en  p.  i  hygien  Edv.  Selander  1919. — 
Professionali'st,  -en,  -er.  Idrotts.  Oftare 
'professionist'.  Jfr  följ.  Vår  första  p.  i 
golf  blir  ~  1927.  —  Professionell  (all); 
-t.  Ofta  K  amatör.  1)  Allmännare.  Tills 
jag  fick  tag  i  någon  mera  erfaren,  ]}.  barn- 
sköterska Amelie  Posse-Bråzdovå.  Efter- 
som ingen  av  oss  var  p.  musiker  ib.  Bedriva 
en  sak  p-t.  Yrkesutövande  konstnärer,  som 
förena  en  viss  p.  teknik  med  ~  Hedv.  af 
Petersens.  — ■  Samtliga  p-a  tiggare  i  stan 
Bo  Beskow.  Även  pä  boxningsmatcherna  gå 
ji-a  vadhållare  omkring  S.  Siwertz.  2)  Idrotts. 
Ofta  även  substantiviskt.  I  modärn  idrotts- 
slang är  formen  'proffs'  (-å-)  mkt  vanlig,  i 
ssgr  även  växlande  med  'pro-'  (prå-).  a)  Den 
p-e  kapplöpningsryttaren  kallas  jockey.  Oscar 
Mathisen,  världens  bästa  hastighetsåkare, 
numera  p.  1921.  *Sven-Pelle^  blir  proffs: 
vår  främste  frisimmare,  Sven  Pettersson, 
blir  professioiiell  Sv.  Dagbl.  1933.  Profot- 
boll  ~,  ]).  fotboll  (jfr  proboxare  sp.  309)  ib. 
1933.  Det  p-a  världsmästerskapet  i  tennis  på 
inomhusbanor .  b)  Slangformen  'proffs'.  Sju 
stjärnor  bli  proffs  I  Löpsedel,  Nya  Dagl. 
AUeh.  1933.  Svenska  spelare  proffs  i  Ungern? 
Sv.  Dagbl.  1927.  Ture  Ahlqvist,  som  då 
troligen  kommer  att  göra  debut  som  proffs- 
[boxare]  1934.  —  Något  proffsartat  Strix 
1931.  Proffsboxning  i  Göteborg  ~  p-a  box- 
ningsmatcher 1923.  Proffsmästerskapet  i 
tennis  avgjort  Sv.  Dagbl.  1922.  Vid  mitt 
första  proffsuppträdande  i  hemlandet  Arne 
Borg  1930.  Syn.  1)  yrkesmässig,  yrkes-, 
'till  yrket';  2)  som  idkar  idrott  för  att  för- 
tjäna pangar,  yrkesmässig  idrottsman.  — 
Professioni'st,  -en,  -er.     Idrotts. 

—  Profe'ss|or  (-ässårr,  grav);  -orn  [åld. 
ämb.  även  -ören,  med  -o-  o.  akut],  -örer 
(-0-,  akut).  Jfr  profession  2  o.  de  följ.  i)  Uni- 
versitets- 1.  högskolep-or  1.  p-or  vid  vissa 
institut  o.  akademier;  även  hederstitel.  Ut- 
vecklingen  'akademiadjunkt' ,' e.  o.  p-or' /p-or' 
avslutades,  då  i  seklets  början  alla  'e.  o. 
p-orer'  blevo  'p-orer'.  Är  han  p-or  i  teolo- 
giska fakulteten,  teologie  p-or?  Utnämnd, 
kallad  till  por  i  exegetik  vid  Uppsala  uni- 
versitet. Hur  många  historiep-orer  ha  ni  i 
Uppsala?  P-orn  i  kemi  vid  Stockholms  hög- 
skola. Avgången  p-or.  Sundén,  Jolian  Mag- 
nus, F.  Jubeld.,  Por  emeritus,  f.  d.  E.  o. 
Por  i  Klassiska  Språk  Upps.  Univ.  Före- 
Jäsningskat.  Ht.  1920  (första  gången  titeln 
'emeritus'  förekommer  om  pensionerad 
p-or).  Poren  Undén  ännu  t.  e.  ib.  Vt.  1921. 
P-or  (Olof)  Hammarsten.  Kom  tillbaka 
på  p-orns  mottagningstid  I  Tentera  för  t.f. 
p-orn  i  ämnet,  ämnesp-orn.  Nybliven  p-or. 
Kinnna  skall  sedan  1909  kunna  befordras 
till  p-or,  dock  ej  i  teologiska  fakulteten. 
P-orer  och  docenter.  K.  m:t  har  tillagt  do- 
centen fil.  dr  O.  Thörnell  p-ors  namn  1929 
(tidigare  hette  det  'pors  namn,  heder  och 


värdighet').  Titulärp-or.  Por  i  teckning  vid 
Konsthögskolan,  i  harmoni  vid  Musikkon- 
servatoriet,  i  kemi  och  kemisk  farmaci  vid 
Farmaceutiska  institutet,  i  handelsteknik  vid 
Handelshögskolan  i  Stockholm,  i  vattenbygg- 
nadslära vid  Tekniska  högskolan,  i  husdjurs- 
lära vid  Veterinärhögskolan ,  i  skogstekno- 
logi m.  m.  vid  Skogshögskolan.  Vice-pro- 
fessor  i  målning  i  Konsthögskolan  1927. 
Förslag  framkom  1931,  att  Konsthögskolans 
lärare  ej  längre  skola  bli  p-orer  utan  blott 
lärare.  Lantbrukslektorerna  [vid  Ultuna 
och  Alnarp]  utnämnda  till  p-orer  dec.  1917. 
2)  Friare  o.  bildl.  a)  I  utlandet  (t.  e.  Frank- 
rike, Belgien,  Amerika)  är  p-or  =  lärare  i 
allmänhet;  i  Tyskland  förr  =  viss  gymnasial- 
lärare, b)  Lärd,  tankspridd  som  en  por. 
Hade  ~  även  en  stor  talang  att  fiska,  däri 
man  kunde  säga  han  var  en  por  bland  ama- 
törer Ax.  J.  Schillberg.  c)  Por  i  magien. 
Trollerip-or.  Syn.  (ibl.:)  akademisk  lärare, 
lärofader,  skämts,  'profet'. 

—  Professorsaktig.  Ofta  =  magistral, 
docer.inde,  (professors)dryg.  Den  p-a  tonen. 
-befattning  professur,  -dotter,  -dryg. 
-fru  professorska,  -förordnande,  -hem. 
Där  p-men  stodo  öppna  för  studenterna  och  ~. 
-installation.  -konipet|ens;  -ent.  Tvivel- 
aktig p-ens.  Göra  sig. 2?-ent.  -konkurrens. 
Komma  efter,  bli  satt  på  tredje  plats  i  p-en. 
-kår.  -lön.  -min.  -mässig.  -stol.  Mest  = 
professur,  -syssla,  -titel.  -ton.  -utnäm- 
ning,   -ämbete. 

—  Professorät,  -et,  =  1.  -er.  Åld.  för 
'professur';  ibl.  =  professorstid.  —  Profes- 
Sörlig  (akut  1.  grav);  -t,  -are;  -het.  P.  auk- 
toritet. Anlägga  sin  mest  p-a  min.  P-t  nit. 
P-t  disträ.  Syn.  (jfr)  professorsaktig,  som 
en  professor.  — Professörsk|a(mest  grav); 
-an, -or; -etitel.  Professorsfru.  Är p-an(H.) 
hemma?  Bli  p-a.  —  Professur,  -(e)n,  -er. 
Ämnar  du  inte  söka  (exegetik)p-en  (i  Upp- 
sala)? Pen  i  svenska  språket  i  Uppsala  för- 
klarad ledig.  Tillsätta  en  p.  Fick  p.  vid 
39  års  ålder.  Tillträda  en  p.  Avgå  från 
p-en.  Missköta  sin  p.  Få,  (söka)  tjänstle- 
dighet fråti  p-en  under  riksdagstiden.  Uppe- 
hålla p.  (på  förordnande) .  Inrätta,  begära 
av  riksdagen  nya  per.  Syn.  professors- 
befattning 1.  -stol  1.  -syssla  1.  -ämbete,  ibl. 
(åld.)  profession  1.  professorät. 

Profet,  -en,  -er.  l)Hos  judarna:  (inspi- 
rerad) förkunnare  av  Guds  vilja,  en  Herrens 
utsände  förkunnare.  Samuel  var  betrodd 
att  vara  Herrens  p.  Bibeln.  En  p.  skall 
jag  låta  up2)stå  dt  dem  bland  deras  bröder 
ib.  En  stor  p.  har  uppstått  ibland  oss  ib. 
En  p.  är  icke  föraktad  utom  i  siyi  fäderne- 
stad ib.  (jfr  3).  De  hava  Moses  och  p-erna 
ib.  Upphäva  lagen  eller  p-erna  ib.  Tageri 
eder  till  vara  för  falska  per  ib.  Gamla 
Testamentets  per.  Pen  Jonas.  De  större 
p-erna :  Jesaja,  Jeremia,  Hesekiel  och  Daniel. 


317 


Profet— Profil 


318 


Hosea,  Joel,  Amos,  tre  av  de  smärre  p-erna. 
Skrift-,  Alessiasp-erna.  [Nya  Testamentet 
känner]  en  stor  p.,  Johannes  Döparen,  och 
därjämte  nämnas  någon  gång  ^ apostlar,  x>-er 
och  lärare^  S.  Herner.  —  Med  bevis  hade 
ur  Moses  lag  och  ur  p-erna  Bibeln.  2)  Best. 
sing.  o.  mest  med  stor  bokstav.  Muhammed. 
P-ens  anhängare.  Utgivet  i  bokform:  Med 
P-ens  folk.  Muhammeds  ättlingar,  som  en- 
samma äga  rätt  att  bära  grön  turban  — 
grönt  är  p-ens  färg  Öv.  fr.  Essad  Bey. 
Soära  vid  P-ens  skägg.  3)  Allmännare,  a)  Per 
äro  alltid  långt  före  sina  syners  och  ideals 
förverkligande.  Som  '^  förmått  Nietzsche  att 
göra  sig  till  p.  för  Kallikles'  och  Thrasy- 
machos'  av  Sokrates  och  Plato  en  gång  för 
alla  ordentligen  vederlagda  läror  Har. 
Hjärne.  Ty  när  allt  kommer  kring,  är  kanske 
Hegel  med  sina  oavslutade  horisonter  en 
större  p.  än  Marx  med  sin  apokalyps  Fr. 
Böök.  En  arbetets  p.  Ingen  är  jJ.  i  sitt  eget 
fädernesland  de  närmaste  se  blott  svag- 
heterna och  ha  ingen  blick  för  det  stora. 
Kvinnliga  p-er  p-issor,  sierskor.  —  Olycks-, 
domedagsprofet.  Kringsmygande  sovjetp-er. 
Det  tredje  rikets  per.  b)  Slangartat,  skämts. 
Pen  i  konsthistoria,  som,  då  han  skulle 
tentera  sina  studenter,  brukade  ~  (profes- 
sorn) Ingeb.  Björklund.  Syn.  1)  Herrens 
profet,  förkunnare  gm  vkn  Herren  själv 
talar;  2)  Muhammed;  3)  siare,  förkunnare, 
spåman,,  förutsägare. 

—  Profetgestalt.  I  yttre  o.  inre  me- 
ning. Pen  var  hög  och  mäktig,  sträng  och  ~ 
Nat.  Beskow.  En  Västerlandets  p.,  värmd 
av  en  helig  låga  Har.  Hallen  om  Nat.  Söder- 
blom. Som  gjorde  honom  till  en  av  den 
modärna  tidens  få  j)-er  S.  Agrell  om  Leo 
Tolstoj.  -huvud.  Vallos  gråa  p.  J.  Hem- 
mer.  -kallelse.  Erhöll  av  Gud  eyi  p.,  som 
tvingade  sig  pd  honom  efter  kriget  (om  N. 
Söderblom)  Öv.  fr.  E.  Gounelle.  -lik;  -nande. 
Ett  långt,  p-t  skägg.  —  Framlägga  sin 
p-nande  förkunnelse  Nord.  Fam.*  -lärjunge. 
Jag  är  varken  en  profet  eller  en  p.  Bibeln. 
-ord.  De  p.,  som  en  gång  uttalades  över 
dig  Bibeln.  Ett  prästvigningstal  ~  över 
p-et:  » Trösten,  trösten  mitt  folk,  säger  eder 
Gud"  Gunnar  Rudberg.  -skägg.  En  hög- 
växt gubbe  med  långt  p.  Öv.  fr.  Gorki. 
-stämma.  Väldig  ljöd  p-n  Nat.  Beskow. 
-syn.  Tiden  kommer  snart,  med  alla  p-ernas 
fullbordan  Bibeln,  -ton.  Hållna  i  en  viss 
p.,  vilken  ~  Erik  Hedén. 

—  Profeter |a(akut);  -ade,  -as.  1)  Gå  åstad 
och  p-a  för  mitt  folk  Israel  Bibeln.  Då  nu 
Anden  föll  på  dem,  begynte  de  p-a  ib.  De 
talade  tungomål  och  p-ade  ib.  Det  är  de 
själva,  som  p-a  lögn  i  mitt  namn  ib.  2)  P-a 
(om)  världens  sista  tider.  Hållit  tal  oin 
politiken  och  p-at  adelns  undergång  K.  War- 
burg.  Ty  om  det  senare  kan  man  åtminstone 
p-a  utan  att  bli  knäppt  på  fingrarna  Klara 


Johanson.  Han  hade  inte  p-at  falskt,  när 
han  förutsagt,  att  ~.  Syn.  förutsäga  till- 
kommande ting,  uppträda  som  (en  Herrens) 
profet,  förkunna  Guds  avsikter;  förkunna, 
sia,  (förut)spå.  —  Profeti|a  (-tsia,  grav  1. 
akut);  -an,  -or.  1)  P-an  om  världens  fräl- 
sare. De  messianska  p-orna.  När  Asa  hörde 
~  denna  p-a  Bibeln.  Om  jag  hade  p-ans 
gåva  ib.  Gripen  av  p-ans  ande.  2)  Jag  har 
aldrig  besvärat  mig  med  att  sitta  och  leta 
efter  p-or  i  Uppenbarelseboken  S.  Lagerlöf. 
Dostojevski,  vars  verk  nu  kunna  betraktas 
som  en  sannskyldig  x>-a  om  holsjevikuptproret 
Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  P-orna  att  Lud- 
vig skulle  erövra  Konstantinopel.  Varnande 
por.  Hans  p-or  ha  slagit  in.  Sluta  upp 
med  dina  olycksp-or!  Väderleksp-or .  Syn. 
1)  förkunnelse  1.  uppenbarande  av  Herrens 
rådslag,  gudomlig  uppenbarelse,  Herrens 
ord  gm  en  profet;  2)  framtidsförkunnelse, 
siarord;  förutsägelse,  spådom,  (ibl.  nära) 
varsel. 

—  Profetisk  (akut); -t.  Detta  sade  han '^ 
genom  p.  ingivelse  Bibeln.  Denne  hade  fyra 
ogifta  döttrar,  som  ägde p.  gåva  ih.  Fattades 
avp.  hänryckning  ib.  Med  stöd  av  p-a  skrifter 
ib.  —  Han  har  något  pt  över  sig,  i  sitt 
utseende.  P.  blick,  som  avslöjade  framtiden. 
■"Ni  bli  väymer  '^■D ,  skrev  Henning  Berger  p-t 
Erik  Norling.  Krigets  gudar  måste  ha  lyss- 
nat till  min  broders  p-a  ord  Öv.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  P-t  utbrast  han:  ~.  Syn. 
profet-,  profetians,  siar-,  förutsägande, 
som  ser  klart  1.  skådar  in  i  framtiden, 
anande,  framsynt,  förutsägande,  anings- 
full. —  Profeti'sm,  -en.  Fackl.  Inne- 
hållet i  profeternas  förkunnelse,  profeter- 
nas insats  i  läran,  profetreligion.  Sven 
Linder,  Ur  p-ens  historia.  P-ens  urgamla 
förkunnelser,  för  vilka  Israel  levat  och  lidit, 
förkunnelsen  om  den  eviga  freden,  männi- 
skornas förbrödring  och  ~  Ehrenpreis-Jo- 
sephson.  —  Profeti'ss|a  (grav);  -an,  -or; 
-emin.  1)  Debora,  en  p-a  ~  var  på  den  tiden 
domarinna  i  Israel  Bibeln.  2)  Denna  de 
yttersta  dagarnas  p-a.  Prof  eter  och  p-or  för 
sanning  och  humaiiitet  R.  Jändel.  Man- 
kvinnan kommer  att  försvinna  i  år,  påstår 
en  fransk  p-a,  kvinnan  skall  bli  ljuv  och 
kvinnlig  igen  1926.  P-an  Maria  Åkerblom 
har  i  dag  åter  rymt  1921 .  Olycksp-a.  Syn. 
sierska,  kvinnlig  profet,  förutsägerska  (av 
kommande  ting),  ibl.  sibylla. 

Proffs  se  professionell  2  b. 

Profil,  -en,  -er.  I.  Enkelt,  1)  Allmän- 
nare, a)  Kroppen  fas,  huvudet  p:  åt  höger 
E.  Wettergren.  Sedd  i  p.  från  sidan.  I  halv, 
försvinnande  p.  Tecknad  i  p.  )(  t.  e.  (rätt) 
framifrån,  en  face.  Hon  vände  pen  till,  en 
välskuren  p.  Rich.  Ekblom.  En  vacker, 
en  klassisk p.  Grekisk  p.  Med  rovfågelsprofil. 
Skeppar-,  örnjyrofil.  b)  Bildl.  Ibl.  även  med 
anslutning  till  2.    Sven  Nyblom,  Operaper 


319 


Profil — Program 


320 


och  strörim  (både  egentl.  o.  bildl.)-  Vissa 
sidor  i  världsmetropolens  [Newyorks]  p. 
W.  Söderhjelm,  Per  ur  finskt  kulturliv,  1918. 
2)  Tekn.  o.  d.  Pen  av  en  byggnad.  Ett 
nyckelämne  med  p.  efter  nyckelhålet.  [Var- 
igenom banan  skulle]  få  en  vida  gynnsam- 
mare 2}-  Räls,  alla  p-er  och  metervikter, 
uppköpes  Annons  1918.  För  att  studera  lager- 
förhållandena i  mossen  ■upptogs  ett  flertal 
p-er  Carl  Malmström.  Geologisk  p.  se  geo- 
logisk. Gatu-,  byggnads-,  tvär-,  längdprofil. 
ILSsgr.  Ex.:  l)Till  II.  P-förbättring,  hel 
ansiktsomformning,  borttagning  av  rynkor  ~ 
Annons  1933.  P-porträtt  skugg-  1.  8il(h)uett- 
porträtt.  Svarta  p-silhuetter  på  guldgrund 
J.  J.  Tikkanen.  2) Till  I  2.  P-hyvel.  P-järn. 
P-karta.  P-ritning.  Syn.  1. 1)  huvud  1.  figur 
sedd  från  sidan,  porträtt  taget  från  sidan, 
(bild  tagen  i)  'sidosikt',  sidobild;  kontur, 
'utlinje'  (av  en  kropp);  2)  lodrät  tvärgenom- 
skärning (av  byggnad  m.  m.),  (bild  i)  genom- 
snitt, teckning  1.  ritning  av  ngt  som  tankes 
avskuret  av  ett  (vanl.  lodrätt)  plan,  tvär- 
snitt, sektion.  —  Profiler|a,  -ade,  -as; 
-ing  (med  plur.).  Tekn.  o.  d.  Ge  profil 
åt,  fördela  i  framspringande  och  indragna 
partier;  teckna  från  sidan.  P-at  järn.  En 
vackert  pad  solurssockel  på  ~.  En  rikt 
p-ad  kopparklädd  spira  Aug,  Hahr.  Med 
vacker  p-ing. 

Profit,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  Ran  växlar 
in  alla  nationers  mynt  och  tar  en  rundlig 
p.  för  detta  sitt  besvär  I.  Lo-Johansson. 
Och  handeln  ligger  ~  i  händerna  på  sam- 
vetslösa individer,  som  endast  se  sin  p.  Elis. 
Krey-Lange.  Draga  p.  av  ~.  För  ^y-ens 
skull.  Och  hela  p-en  lades  ned  i  nya  kol- 
fält och  ~  O.  B.  Nelson.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ett 
omättligt  p-begär . '  Tjuvar'  och  'p-hajar'.  Kapi- 
talisternas stora  phunger  Folkets  Dagbl. 
Politiken  1918.  P-hungrig  och  planlös  tomt- 
försäljning Nya  Dagl.  Alleh.  1920.  En  ■>- 
oblyg  p-lystnad,  som  i  det  proletära  Ryss- 
land gör  sig  fullt  ut  lika  bred  som  någon- 
sin i  kapitalistländerna  A.  Karlgren  1925. 
Syn.  vinst,  (affärs)förtjänst,  fördel,  gagn, 
(krass)  nytta.  —  Proflter|a,  -ade.  [De  fria 
svanetierna]  voro  faktiskt  bara  ett  större 
rövarband,  som  tänkte  p-a  av  sitt  ryska  med- 
borgarskap och  spela  ut  den  ryska  regeringen 
som  trumf  mot  sina  bestaina  grannar  Öv. 
fr.  Essad  Bey.  Pa  av  vunnen  erfarenhet 
Karin  Hirn,  öv.  Ett  språk,  som  mycket  p-at 
av  sju  månaders  fältliv  C.  T.  Eriksson. 
Syn.  dra  vinst  1.  gagn  1.  fördel  1.  nytta 
av,  förtjäna  (på),  begagna  sig  (av). 

Profo'rma|sak  m.  fl.  (-får-;  även  prå-; 
grav).  Av  uttr.  'pro  forma'  =  (blott)  för 
formens  skull  1.  för  att  de  ska  så  vara, 
för  syns  skull,  sken-;  för  att  ej  bryta  mot 
gammal  sedvänja.  Att  dessa  anslag  utdelas 
av  k.  m:t  är  naturligtvis  endast  en  p-sak, 
när  regeringen  bara  ~  följer  den  förslags- 


ställande institutionen.  —  Även  t.  e.  En 
p-försäljning. 

Profo'ss  (1.  prå-;  -fåss);  -en,  -er;  -tjänst. 
I  egentl.  bet.  blott  hist.;  som  bildl.  mindre 
vanl.  P.,  för  fram  ditt  offerlamm  I  Raf. 
Lindqvist,  öv.  [En  naturlig  följd  av  lära- 
rens] oduglighet  i  allt  utom  att  spela  p. 
Ellen  Jolin.  —  Göra  p-tjänst  även  bildl. 
Syn.  skarprättare,  bödel;  verkställare  av 
kroppsbestraffning. 

Profyla'ktisk,  -t.  Läk.  o.  d.  Förebyg- 
gande, skyddande.  Som  vi  ~  taga  kinin  p-t  ~ 
Douglas  Melin.  P-a  doser,  medel.  —  Pro- 
fylax,  -en;  -arbete.  Läk.  o.  d.  Förebyg- 
gande åtgärd(er)  1.  arbete.  GmsI.  Söderlund, 
Några  ord  om  sår  infektioners  p.  1931.  P. 
mot  tuberkulos  hos  de  späda  barnen.  A. 
Liechtenstein,   Om  mässlingsprofylax  1926. 

Prognos  (1.  prå-;  -gnås);  -en,  -er.  Läk. 
Bedömande  av  hur  en  sjukdom  kommer 
att  gestalta  sig,  fastställande  av  dess  san- 
nolika förlopp.  Även  friare  o.  bildl.  = 
'horoskop',  förutsägelse.  Man  brukar  vid 
sjukdomar  tala  om  god  eller  dålig  p.,  dvs. 
goda  eller  dåliga  utsikter  för  tillfrisknande. 
Ställa  en  riktig  p.  —  E.  Hinselmanns  väder- 
leksprognos för  oktober  1922.  Konstatera 
riktigheten  av  hans  p.  —  Progno 'stik|on 
(-ånn;  akut);  -on  1.  -onet,  -a.  (Astrologisk) 
förutsägelse.    Ställa  ett  p-onför  ngn  1.  ngt. 

Progra'm,  -met,  =  [1.  -mer].  Abstr.  o. 
konkr.  1)  (Tryckt)  förteckning  påjiummer 
o.  uppträdande  (t.  e.  vid  konsert).  P-met 
upptog  denna  afton  enbart  Ghopin.  Ett  väl 
långt  och  mycket  krävande  (konsert)program. 
Uppgöra  p-met  (för  nästa  konsert,  iiästa 
kväll).  Följa  p-met.  Ändra  p-met  i  sista 
stund.  Genomgå,  sjunga  igenom  hela  p-met. 
Utom  j;-me?  spelades  Brahms,  Ungerska 
danser.  Ett  väl  hopsatt p.  —  Romeo  och  Julia 
stod  på  Dramatiska  teaterns  p.  den  veckan. 
—  Huru  kapellets  soarép-mer  togo  sig  ut  de 
närmast  följande  åren  ~  Fr.  Wulff.  Radio- 
program. 2)  Ordning  1.  plan  (för  festlighet, 
möte  m.  m.).  a)  Söndagens  p.  vid  skaut- 
lägret  i  Arboga  upptog  en  kort  andaktsstund 
i  lägerkyrkan  och  därefter  kyrkkaffe  patrull- 
vis. Enligt,  efter  2>met  skulle  nu  följa  -^x. 
Gå  över  till  nästa  nummer  på  pmet.  P-met 
för  (miy\nes) festen,  festligheterna  är  redan 
uppgjort.  Han  hade  ett  mötesprogram  med 
sig.  Jag  hade  tänkt  ut  ett  så  fint  p.  för  vår 
resa,  ett  utmärkt  reseprogram,  b)  'Utstakad 
väg',  (handlings)8chema,  (ibl.  nära:)  tablå, 
(uppgjord)  skiss,  kalkyl,  ordnat  förslag  (att 
utföra  i  etapper).  Till  p-met  hörde,  att  vi 
skulle  råkas  turvis  hos  de  olika  familjerna 
och  ~.  Pang  I  Där  gick  hela  mitt  p.  i  kras 
Sven  Haglund.  Det  hela  låg  utanför  p-met 
C.  Skottsberg.  Fullfölja  p-met.  Fylla  sitt 
livs  j}.  Nöjet  som  sådant  ingick  infe  i  hans 
livsprogram,  vilket  var  utilistiskt  betonat 
Annie    Furuhjelm.    Berteaux     militärpro- 


321 


Program — Projekt 


322 


gram  1911.  Det  50-tal  krypkedjetr  aktör  er, 
som  ingår  i  arméförvaltningens  anskaff- 
ningsprogram. P-met  för  de  närmaste  fem 
dren(s  byggnadsverksamhet) ,  En  annan  sam- 
lare, som  hade  den  svenska  litteraturen  j^å 
sitt  p.,  var  '^  Olaus  Sparrman  O.  Walde. 
Regeringspmet  kan  även  föras  till  c.  c)  De 
ledande  grundsatserna  för  ett  parti  o.  d. 
Att  det  (politiska)  p.  de  försvurit  sig  dt 
icke  är  ~.  [Brantitig]  citerar  trohjärtat 
ypartip-mets  allmänna  grundsatser* ,  den 
socialistiska  katekesens  t  vad  är  det*  till  dess 
trons  artiklar  T.  Segerstedt.  Det  liberala 
p-met.  Där  tidningens  x>-  framlades.  Binda 
sig  vid  ett  visst  p.  3)  Inbjudningsskrift 
(särsk.  till  en  högtidlig  akt  vid  universitet  1, 
läroverk).     Universitets-,  läroverksprogram. 

—  Programartlad.  Ett  p-at  inlednings- 
föredrag, -artikel.  Redaktörens  p.  i  tid- 
ningens första  nummer,  -bok;  -sredaktör. 
Ungefär  1,000  programböcker,  härrörande 
från  våra  viktigaste  ^  nykterhetsordnar  O. 
Wieselgren.  Till  p-sredaktör  nyvaldes  [vid 
Roslagstemplarnas  årsmöte]  Axel  Lundin, 
Norrtälje  1929.  -broschyr.  HuUgrens  och 
S.  A.  Hedins  per  för  det  nyliberala  2)artiet 
M.  Lamm.  -bunden.  Alltför  p.  -chef. 
Till  vår  förste  p.  för  riksradio  (rikspro- 
gramchef) har  utsetts  Julius  Rabe  1927. 
Radiopen  1925.  Rikets  samtliga  p-er  samlas 
till  radioting  mars  1928.  -dikt;  -are ;  -ning. 
Den  p.,  som  han  ställt  i  spetsen  av  sin  dikt- 
samling Ehrenpreis-Josephson.  —  En  dikt 
som  Damaskus  och  större  delen  av  dikterna 
i  Frän  östan  och  Västan  äro  p.  Nils  Svan- 
berg.—  Utpräglad  p-ning.  -enlig, -t,  [-are; 
-het].  Och  sä  alla  de  övriga  i  p.,  förut  med- 
delad ordning.  Där  jägmästar  Lundborg 
p-t  mötte  ~.  Men  det  tycks  ändå  inte  ha 
gått  p-t  till,  ty  'N/.  Det  hela  avlöpte  fullt 
p-t.  Syn.  efter  programmet  1.  uppgjort 
program,  i  enlighet  med  planen,  -förkla- 
ring. Jag  kommer  inte  att  avge  någon  som 
helst  p.,  säger  den  nyutnämnde  teaterchefen, 
då  vi  ringa  upp  honom.  Den  p.,  som  man 
väl  får  motse  efter  lördagens  tillträdeskon- 
selj. Notturnos  sista  dikt '^  är  j^å  samma 
gång  en  känslig  personlig  bikt  och  en  p>- 
Erik  Hedén.  -lÖs;  -het.  Skr.  En  p.  och 
mänsklig  proletär  diktning.  Den  p-a  realis- 
men A.  Österling. 

-musik.  Mus.  Instrumentalmusik  där 
ett  visst  händelseförlopp  1.  en  viss  stäm- 
ning beskrives.  Berlioz  och  Liszt,  p-ens 
skapare.  Till  grund  för  p-en  ligger  ofta  en 
dikt;  ett  bifogat  program  belyser  vanligen 
musiken,  -måleri.  Fackl.  [Naturkänslan] 
som  han  i  sitt  p.  efter  förmåga  sökte  att 
förkväva  J.  J.  Tikkanen.  -mässig;  [-het]. 
Skr.  Sin  ~  p-a  fornnordiska  historiemål- 
ning Rich.  Bergh.  I  det  p-a  företalet  till 
Oden,  1814  A.  Österling.  Vår  unga  litte- 
raturs   mest  p-a   hedningar   Erik    Hedén. 

v.  11  —  Nusvensk  ordbok 


-nummer.  Gå  över  till  nästa  p.  -punkt. 
Skolans  första  p.:  fri  flyttning  ~  Sigfr.  Alm- 
quist.  En  uppslutning  kring  bestämda  prak- 
tiska p-er  ~  Tor  Andrae.  Att  jag  inte  skulle 
fä  vara  med  och  se,  hur  perna  förverkli- 
gades Py  Sörman.  -råd.  Radiotjänsts  ps 
musikaliske  rådgivare  hr  Natanael  Broman'^ 
1925.  Av  k.  m:t  utsedda  ledamöter  av  Radio- 
tjänsts p.  1931.  -skrift.  I  sin  p.  Ordkonst 
och  Bildkonst  Erik  Hedén,  -tal;  -are. 
Samma  dag  rikskanslern  hållit  sitt  p.  H. 
Gummerus.  —  Icke  heller  vill  jag  resa  om- 
kring som  p-are  eller  svära  mig  fast  vid 
ett  visst  program  Hj.  Höglund.  -trog|en. 
Pen  åttiotalsprosa  Bo  Bergman.  Bland 
kubismens  mer  el.  mindre  p-na  anhängare 
Nord.  Fam.*  -tryck.  [Farsen]  y>  Cocktails  t, 
även  reklamledes  och  i  p-et  kallad  *  Flors- 
huvan* och  »Läskedrycken*  Ups.  Nya  Tidng 
1930.  -uttalande.  Söka  förmå  regerings- 
chefen till  ett  p.  Här  föreligger  alltså  ett 
p.  av  Tirén  G.  Attorps. 

—  Programmatisk  (akut); -t.  Mest  skr. 
Dikten  har  fullt  p.  karaktär  Fr.  Böök.  Efter 
den  p-a  avslutning,  som  han  givit  Lycko- 
Pers  resa  M.  Lamm.  Åttiotalets  p-a  pietets- 
löshet ib.  Meat  utpräglad  framträder  denna 
p-a  traditionalism  hos  Arvid  Fougstedt,som'^ 
Gust.  Näsström.  Ett  p-t  uttalande.  Syn. 
program-,  programmässig  1.  -artad. 

Progre'ss  (-äss);  -en.  Skr.,  gärna  fackl. 
Framåtskridande,  utveckling,  förkovran. 
Genom  fortgående  p.  och  regress  ~  Hj. 
Lundgren.  —  Progressiv  (även  pro'-  1. 
prå'-);  -t;  -skatt.  Fortskridande,  efter  hand 
tilltagande,  tillväxande,  gradvis  stigande. 
P.  beskattning  då  större  förmögenhet  (1. 
inkomst)  beskattas  efter  högre  procent. 
Kommunal  p-skatt. 

Prohibitiv,  -t;  -system.  Tillbakahål- 
lande, hindrande,  förbuds-,  ibl.  starkt  in- 
skränkande.    Pa  åtgärder. 

Pröinspektor  (1.  -spä'ck-;  i  båda  fallen 
grav).  Ställföreträdande  inspektor  (t.  e.  i 
en  studentnation).  Under  Ribbings  från- 
varo ~  var  Carl  Yngve  Sahlin  p.  Gust. 
Meyer.  Som  under  Broomés  p-stid  förekom 
inom  seniorskollegiet  ~  Sv.  Leonh.  Törn- 
quist. 

Proje'kt  (-sjäkt);  -et,  =  [1.  -er].  I.  Enkelt. 
/  vilken  förvirrad  hjärna  detta  dåraktiga 
p.  först  rann  upp  Sven  Haglund.  Detta  p., 
som  kostade  Strindberg  mycket  tid  och  pengar, 
resulterade  i  ~  M.  Lamm.  Ett  getiialt  p. 
P.  har  utarbetats  till  en  utställningsvagn 
för  Nationalmusei  vandringsutställningar 
1933.  Uppmuntra  ett  p.  Prof.  Otto  Jesper- 
sen  redogör  för  sitt  p.  (ett  nytt  världsspråk: 
Novial)  1928.  Lät  ~  p-et  falla  J.  Morten- 
sen.  P-et  föreföll  att  vara  ganska  tillta- 
lande. Ett  outförbart,  ett  löst  p.  Vilda  p. 
Det  saknades  inte  heller  vittsvävande  p.  i 
syfte  att  ~  Gurli  Linder.   Hans  nya  p.  att 


323 


Projekt — Proletariat 


324 


vinna  kväve  ur  luften.  —  Järnvägsp-et 
Kairo — Kap.  Kanal-,  rese-;  samhällsprojekt. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Att  osociala  människor  ofta 
äro  ivriga  sociala p-makare  A.  Werin.  P-ma- 
kare  och  äventyrare.  Det  är  ingen  ände  på 
p-makeriet,  ingen  gräns  för  den  lätthet  med 
vilken  man  [i  Sovjetriket]  hoppas  pä  nya 
uppslag  A.  Karlgren  1924.  En  p-makerska 
av  lättaste  luft.  —  Den  p-rike  danske  flyga- 
ren Powell  utvisad  av  polisen  1919.  —  Oak- 
tat saken  vite  kommit  längre  än  till  p-sta- 
diet.  Syn.  (ibl.  äventyrligt  1.  löst)  förslag, 
plan,  utkast,  uppslag.  —  Projekter|a,  -ade, 
-as;  -ing.  Vanligast  i  part.  perf.  Det p-ade 
tivolit  pd  Djurgården  1922.  Den  p-ade  hög - 
bron  över  Årstaviken  1921.  Syn.  framlägga 
förslag  om,  planlägga, 'påtänka', ha  planer  på. 

Projektil  (-sjäkt-);  -en  [1.  -n],  -er.  I.  En- 
kelt. 1)  Egentl.  Kropp  avsedd  att  utslungas 
ur  eldvapen.  Samtidigt  [med  övergången 
till  rafflade  pjäser  dvs.  kring  och  efter  1850] 
började  benämningen  kula  utbytas  mot  det 
numera  vanligare  p.  Massiva  eller  ihåliga 
p-er.  Spets-,  artilleri-,  pansar-,  gas-,  lysp-er. 
2)  Friare  o.  bildl.  om  allehanda  skjutna  1. 
kastade  föremål.  IL  Ssgr.  Ex.:  Beräkna 
en  p-bana.  Komma  mitt  in  i  p-regnet.  Upp- 
samlande av  p-skrot  pd  skjutfältet  i  Marma 
1918.  Pansarbåtens  putredning  1916.  En 
p-verkstad  [vid  Virsbo].  P-vikt.  Syn.  kula, 
kastkropp,  (ibl.:)  gevärs-  1.  kanonkula,  gra- 
nat, bomb,  kartesch  osv. 

Projektion  (-jack-);  -en,  -er.  Mest  fackl, 
I.  Enkelt.  1)  Geom.  Jfr  kartprojektion. 
Geografisk  p.  Båda  kartorna  äro  i  ytriktiga 
p-er.  Mercators  p.  2)  Perspektivisk  avbild- 
ning (särsk.  på  ett  plan).  3)  Optisk  p.:  då 
man  av  ett  föremål  1.  en  plan  bild  åstad- 
kommer en  (oftast  förstorad)  avbildning. 
Filmskioptikon  för  p.  av  bilder  kopierade 
på  kinofilm.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-sapparaten 
visar  på  en  'vit  duk'  1.  d.  en  förstorad  skarp 
bild  av  en  teckning,  en  fotografi  osv.  Plane- 
tariet  skulle  komma  att  bestå  av  en  him- 
melsglob och  en  p-sapparat  1927.  P-sappa- 
rater  för  ogenomskinliga  föremål,  för  smal- 
film, för  mikroskopiska  preparat.  —  P-sbild. 
P-slära  mat.  o.  d.  P-sritning.  P-syta.  — 
Projicier|a  (-si-);  -ade,  -as;  -ing (med  plur.). 
Jfr  föreg.  Planetariet  visar  solens,  månens 
och  planeternas  rörelser  bland  fixstj  är  norna, 
pade  på  innersidan  av  en  halvklotformig 
kupol.  Vad  vi  sågo  var  den  sneda  skuggan 
av  tornen,  som  p-ades  på  dimbanken.  Men 
då  filmerna  p-ades  efter  vår  återkomst,  var 
jag   mer   än  nöjd  Öv.  fr.  Martin  Johnson. 

Prökansler  1.  -kanslär  (biton  på  -a- 
1.  -e  resp.  -ä-,  grav;  även  -ka'n-); -(e)n, -er ; 
-skap(et);  -särende  m.  fl.;  -iät  (-et).  Universi- 
tetskanslärns  ställföreträdare.  Biskoparna 
som  per  Tidningsrubr.  1922.  P-skap  och 
episkopat.  I  ~  p-särenden.  Under  Söder- 
bloms p-stid,  p-iat. 


Proklamation,  -en,  -er.  Upprop  1.  hög- 
tidligt offentligt  meddelande  (av  statsöver- 
huvud, regering,  fältherre  osv.),  (högtidlig) 
kungörelse,  ibl.  regeringsupprop.  I  pen 
uppmanades  alla  laglydiga  medborgare  att'^. 
Utsända,  offentliggöra,  låta  uppspika,  anslå, 
uppslå,  uppläsa  en  p.  —  Proklamerja, 
-ade,  -as;  -ing  (ibl.  med  plur.).  ögonblicket 
tycktes  kommet  att  p-a  Finlands  självstän- 
dighet H.  Gummerus.  P-a  republiken.  Man 
tycks  tro,  att  tiden  är  inne  att  p-a  social- 
demokratien som  statsreligion  Sv.  Dagbl. 
1922.  Shanghai  pas  i  krigstillstånd  Aleko 
Lilius.  Försök  att  få  konfucianismen  p-ad 
som  kinesisk  statsreligion  J.  G.  Andersson. 
Den  under  världskriget  p-ade  satsen  om 
nationernas  självbestämningsrätt  ~  en  chi- 
mär ~  en  tom  fras  R.  A.  Wrede  1928.  I 
namn  av  det  p-ade  goda  ändamålet  Ernst 
Estlander.  Reträttenfrän  de  högtidligt  p-ade 
grundsatserna  A,  Karlgren.  —  P-ande  sig 
som  kalif  och  ~  Maths  Holmström.  Syn. 
tillkännage,  offentligt  förklara,  anslå  1.  ut- 
sända en  proklamation,  (låta)  utropa,  kun- 
göra, öppet  förkunna. 

Proklltisk  (akut);  -t.  Språk  v.  (k  enkli- 
tisk).  Anslutande  sig  tätt  till  ett  följande, 
'förhängd'.  Obestämda  artikeln  i  svenskan 
är  p. 

Proko'nsul  (1.  pro-;  grav);  -n,  -er  (-su-, 
med  akut);  -sbefattning;  -at  (-et,  =  1.  -er). 
Hist.  Konsuls  ställföreträdare  1.  provins- 
ståthållare (och  f.  d.  konsul)  i  det  gamla 
Rom. 

Prokru'stes|bädd  1.  -säng  (grav).  P. 
skall  ha  haft  en  'sträcksäng'  där  han  lade 
alla  främlingar  som  föUo  i  hans  händer; 
de  som  då  voro  för  korta  uttänjdes  o.  de 
som  voro  för  långa  stympades.  Lägga  i 
en  p-bädd  våldsamt  tänja  1.  stympa,  tvinga 
in  i  en  viss  form,  med  våld  omforma. 

Prokur|a  (grav);  -an;  -auppdrag  m.  fl.; 
-i'st  (-en,  -er).  Handels,  o.  lagt.  Fullmakt 
att  teckna  firma(s  namn),  (en  p-ists)  ställ- 
företrädarskap,  'affärsfullmakt'.  Fullmakt, 
som  uttryckligen  förklaras  vara  p-a.  Pist 
mä  icke  överlåta  p-a(n)  å  annan  person. 
Meddela  ngn  p-a.  Skriftlig  p-a  innefattar 
behörighet  att  föra  huvudmannens  talan  in- 
för domstol  och  ingå  förlikning  Nord.  Fam.* 
Hans  underskrift  per  p-a  upphör  att  vara 
gällande  f.  o.  m.  ~.  P-a  kan,  men  behöver 
ej,  införas  i  handelsregistret.  Eller  har  han 
annorledes  utmärkt  någon  som  sin  p-ist  ~. 

Prokurätjor  (-årr;  grav);  -orn,  [-örer]; 
-orsbefattning;  -orsexpedition  m.  fl.  1)  P-orn 
i  kejserliga  senaten  för  Finland  motsvaras 
sedan  1918  av  'justitiekanslärn'.  I  sju  år 
var  Calonius  p-or  och  gav  detta  ämbete  det 
höga  anseende  det  ägt  intill  våra  dagar  B. 
Estlander.     2)  Fullmäktig,  ombudsman. 

Prokurist  se  prokura. 

Proletariat,   -et;   -trohet;   -(8)8ynpunkt 


325 


Proletariat — Prolongera 


326 


m.  fl.  Abstr.  o.  konkr.  De  egendomslösas 
samhällsklass  1.  fhdn  1.  tillstånd,  de  ut- 
blottade, de  fattiga,  de  som  leva  på  svält- 
gränsen 1.  blott  ha  en  knapp  nödtorft;  på 
senare  tid  ofta  bibehållet  även  för  kropps- 
arbetare som  höjt  sig  betydligt  över  denna 
nivå;  proletärväsen.  1)  Egentl.  Det  lägre 
pet  var  ju  i  antikens  Italien  till  avsevärd 
del  ofritt  Ax.  Boethius.  Drog  till  huvud- 
staden och  förvandlades  till  det  vidriga  p., 
som  är  alltför  välbekant  frän  den  romerska 
kejsartidens  historia  S.  Neander  Nilsson. 
Sovjetryssland  gör  anspråk  p)d  att  ha  för- 
verkligat p-ets  diktatur,  dvs.  den  statsform, 
som  (enligt  Marx  och  Engels)  är  nödvändig 
som  ett  gtnomgångsskede  från  det  kapita- 
listiska till  det  socialistiska  samhället.  På 
glid  mot  det  organiserade  p-ets  revolutio- 
nära vänsterflygel  Brand  1915.  I  parla- 
mentet betonar  han  [John  Bums]  sin  sam- 
hörighet med  p-et.  I  det  universella  p-ets 
namn  tackar  jag  er!  Öv.  fr.  R.  Boleslavski. 
—  Lägger  hela  den  politiska  och  ekonomiska 
makten  i  industri-  och  jordp-ets  händer 
Z.  Höglund.  Storindustrins,  storstadsp-ets 
värld  Erik  Hedén.  Traspet.  —  Han  väd- 
jade till  deras  ^p-trohet^  ~  Öv.  fr.  Alex, 
Michailovitj.  2)  Friare  o.  bildl.  Uppkomsten 
av  ett  lärt  »p.»  Konstnärs-,  litterärt,  stu- 
dentproletariat. [Ordsparvarna]  detta  fågel- 
världens  p.  Aug.  Hallner.  —  Proletari- 
ser|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.).  Dels  = 
utarma,  bringa  till  proletariatets  nivå;  dels 
=  tvinga  in  under  proletariatets  diktatur. 
1)  Då  de  låtit  lantbefolkningens  p-ing  fortgå 
utan  att  göra  något  allvarsamt  försök  att  ~ 
H.  Gummerus.  ^  Att  vänta,  tills  skolorna  ~ 
hunnit  pas  A.  Karlgren.  —  Proletärisk 
(akut);  -t.  Mindre  vanl.  än  'proletär'.  En 
p.  massa  ~  både  större  och  olyckligare  än 
skaran  av  industriarbetare  S.  Neander  Nils- 
son.    Dovt  p-t  missnöje  R.  Schildt. 

—  Proletärs  -en  1.  -n,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  Karl  Marx  maning:  Per  i  alla 
länder,  förenen  eder  I  En  klasshatande  p. 
K.  G.  Ossiannilsson,  Barbarskogen.  Varje 
mätt  p.  är  ert  borgare  mera  E.  Vasström. 
Vid  sidan  av  Tommy  Atkins  se  en  fransk 
poilu  och  en  tysk  fältgrå  ut  som  rena  per 
fr.  Böök.  Nu  är  det  vad  vårt  land  beträffar 
rätt  ont  om  folk,  på  vilka  ordet  p.  passar 
in  —  gudskelov  T.  Segerstedt.  Gå  klädd 
som  en  p.  2)  Friare  o.  bildl.  Manschett-, 
salongs-,  teaterp-er  mest  ironiskt  (jfr  t.  e. 
'teaterbonde').  —  Det  andliga  arbetets  p-er. 
Gråsparvarna,  luftens  p-er.  II.  Ssgr  kunna 
ibl.  även  ansluta  sig  till  adjektivet.  Ex.: 
Klasshat  och  p-anda.  Bleka  p-barn.  En 
typisk  p-dikt.  Jag  ville  just  bli  en  yp-dik- 
tare>,  en  fattigdomens  och  socialismens 
sångare  R.  Jändel.  Ola  Vinberg,  Den  svenska 
p-diktningens  gestalter.  P-diktatur  påstås 
vara  proklamerad  i   Serbien   1919.     /  allt 


p-elände.  De  p-figurer,  som  spela  någon  roll 
i  80-talsböckerna,  äro  ytterst  fä  Erik  Hedén. 
V.  v.  Heidenstam,  P-filosofiens  upj^lösning 
och  fall.  ^ P-förgudandetT>  under  SO-talet 
Erik  Hedén.  P-hustru.  Nödgas  förställa 
sitt  utseende,  gå  p-klädd  och  ~  Ax.  Ceder- 
berg.  P-kvarter.  Enkom  för  att  lära  känna 
p-livet  A.  Österling.  P-skald.  P-skara.  Just 
de  p-skikt,  som  ha  det  sämst  ~  Erik  Hedén. 
Att  från  födelsen  bära  p-stämpeln  <>-  på  pan- 
nan R.  Värnlund.  Den  redan  då  vanliga 
dästa  p-typen  C.  G.  Laurin.  Universiteten 
[i  Sovjetryssland]  skola  förvandlas  ~  till 
kommunistiska  utbildningsanstalter,  monopo- 
liserade för  p-ungdomen  A.  Karlgren.  Men 
vågar  någon  tro,  att  p-väldet  skall  bli  mil- 
dare, hänsynsfullare?  Den  stockholmske 
p-ynglingen  F.  Vetterlund.  Syn.  egendoms- 
lös (som  blott  förvärvar  sin  nödtorft),  fattig 
(utan  fast  arbete),  som  lever  vid  1.  strax 
ovan  existensminimum  1.  vid  1.  nära  svält- 
gränsen; (p-erna  ibl.:)  småfolket,  fattigman, 
nödens  barn,  de  arbetslösa,  kroppsarbe- 
tare, de  lägre  skikten,  de  sämst  avlönade 
(arbetarna). 

—  Proletärs  -t;  [-isk  (-t)].  I.  Enkelt. 
Egentl.  o.  bildl.  /  första  häftet  för  i  år 
av  'P.  Uppfostran  1928.  Den  sant  p-a  an- 
dan. Vår  p-a  börd.  Hans  pa  klasskänsla 
Ola  Vinberg.  I  det  p-a  Ryssland  A.  Karl- 
gren. Det  var  som  om  rättigheten  att  gå 
sluskigt  klädd  hade  varit  ett  p-t  klassprivi- 
legium ib.  P-a  dygder  Z.  Höglund.  Den 
p-a  diktaturen  i  Byssland  är  organiserad 
genom  rådssystemet  ib.  II.  Ssgr  hänföras 
i  allm.  lättare  till  substantivet  (se  ovan). 
III.  P-isk.  [Heidenstams]  'Barrikadsång'  har 
varit  modersmjölken  för  nästan  varje  p-isk 
hatsdngare  Ola  Vinberg.  Ha  ~  icke  någon 
p-isk  prägel,  utan  en  gammaldags  småbor- 
gerlig Fr.  Böök.  Föga  p-iska  tedde  sig  del- 
tagarna i  årets  förstamajdemonstration,  oak- 
tat de  nödskriande  sentenserna  på  de  röda 
dukarna.  Syn.  proletärisk  1.  proletärisk, 
jfr  f.  ö.  de  föreg. 

Prolog  (-låg);  -en,  -er;  -författare(n).  In- 
ledning(sdikt);  dikt  som  framsäges  före  ett 
skådespel  1.  vid  början  av  en  högtidlig- 
het 1.  fest;  förspel.  Atterbom,  Pen  till 
Phosphoros.  P.  vid  teaterns  invigning,  för- 
fattad av  'V  och  framsagd  av  ~.  —  Även 
bildl.  Med  barnslig  håg  /  så  glada  spelte 
vi  värt  livs  p.  Frans  Hedberg.  Detta  var 
p-en  till  revolutionens  drama. 

Prolonger|a  (-långg-);  -ade,  -as;  -ing 
(med  plur.)  1.  prolongation  (-en,  -er;  -srätt; 
-stid  m.  fl.).  1)  Provisoriska  skövlingslagen 
p-as  Tidningsrubrik  1920.  Ostkustbanans 
avtal  med  Kontorspersonalsförbundet  har 
p-ats  till  den  1  juli  19.33.  Socialfullmäk- 
tigen von  Sydow  motsätter  sig  ~  varje  p-ing 
av  arbetstidslagen  1922.  2)  Stipendiet  får 
uppbäras   i   2  dr   med  1  års  prolongation. 


327 


Prolongera — Promotion 


328 


Krediten  förfaller,  med  prolongationsrätt 
för  staten,  den  16  juli.  Utgav  '^  intill  pro- 
longationstidens  utgång  år  1775  ett  avsevärt 
antal  upplagor  E.  Colliander.  Syn.  för- 
länga, framflytta  (t.  e.  förfallotiden  för  ett 
avtal),  bevilja  uppskov  med,  ge  förlängd  1. 
utsträckt  giltighet,  utsträcka  giltigheten  av. 

Promemöri|a  (akut);  -an,  -or;  -eväsen 
m.  fl.  En  pa,  ofta  förkortat  'en  P.M.'  (titt. 
pe-ä'm).  Sätta  upp  en  p-a  dt  ngn.  JP.M. 
rörande  fläskkort  1918.  Ta  upp  sin  p-a  och 
pricka  av  allt  som  utförts.  Konsultvälde 
och  p-eväsen  [i  Brantingska  ministären] 
1923.  Syn.  P.M.,  minnesanteckningar,  an- 
teckningar till  minnes  1.  att  'gä  efter',  min- 
neslista, lista  på  vad  som  skall  uträttas  1. 
göras,  'matsedel';  ibl.  inlaga. 

Promenad  (mer  säll.  prå-);  -en,  -er.  I.  En- 
kelt. 1)  Mer  1.  mindre  abstr.  a)  Ta  (sej) 
en  (längre)  p.,  långa  p-er.  Göra,  gä  en  p). 
före  kvällen.  Min  vanliga  morgonpromenad. 
Ta  ngn  med  på  en  p.  Dit  är  det  inte  långt, 
en  kvarts  timmes  p.  på  sin  höjd.  Och  sd  en 
gemensam  långpromenad  dan  därpå.  Skogs-, 
rund-,  motionspromenad,  b)  Friare  o.  bildl. 
En  p.  i  bil,  till  häst.  —  Förklarat,  att  det 
hela  endast  var  en  militär  2).  2)  Konkr.  östra 
pen  i  Norrköping.  Staden  har  stora  per. 
Madrids  gamla  berömda  per.  Strandp-en. 
II.  Ssgr  höra  mest  till  I  1.  Ex.:  Staden 
har  vackra  p-anläggningar .  Klockan  elva  var 
det  pdags  A.  Fabler.  Jackett  och  kjol,  dvs. 
(hel) dräkt,  p-dräkt.  Togo  oss  en  rundvand- 
ring omkring  p-däck  och  salonger  'K.  Gun- 
narson'. Publikens  pgångar  [vid  Stadion] 
Olympiska  spelen  1912.  P-gård  t.  e.  vid 
fängelse.  P-handske.  Phatt.  Pklänning 
se  p-dräkt.  Pkonsert  i  Botaniska  trädgår- 
den. Pkorridor  promenoar.  En  liten  smal 
och  elegant  p-käpp.  P-körning.  En  vacker 
p-plats.  Inviga  festen  med  en  långsam  och 
högtidlig  p-polonäs.  Ppäls.  Häst  för  p-ritt. 
övergångsplagget:  den  bekväma  p-rocken 
eller  vårulstern.  Jag  är  ju  bara  en  vanlig 
p-ryttare  ~  B.  Gripenberg.  Lågklackad 
sportsko  ~  höstens  p-sko  1930.  Denna  ele- 
ganta, smidiga  pstrumpa  1934.  En  olämplig 
p-tid.  Min  vanliga  x)-timme.  P-tur  i  vagn. 
P-ulster.  P-vagn  låg,  med  lika  bekväma 
sitser  fram  o.  bak,  ej  särskild  plats  för 
kusk.  Ja,  det  är  just  inte  något  pväder 
Pär  Lagerkvist.  Senare  tog  pappa  upp  en 
p-väg  ett  stycke  väster  ut  från  denna  gång 
Alma  Söderhjelm.  Pvägen  runt  Stadions 
utsida  ordnades  och  grusbelades  Olympiska 
spelen  1912.  Jag  inskränkte  mig  till  rätt 
beskedlig  pdkning  på  skridskor  ~  C.  G. 
Laurin.  Syn.  1. 1)  spatser- 1.  gångtur,  (lust)- 
vandring,  (ibl.:)  utflykt  till  fots,  gång,  tur, 
promenerande,  rundvandring  1.  -tur,  (lust)- 
färd;  2)  promenad-  1.  spatserplats,  prome- 
noar, (ibl.  nära)  allé. 

—  Promener|a,  -ade,  -as;  [-are;  -ing]. 


1)  Intr.  Huvudbet.  Varje  kväll  gingo  de 
och  2^-(ide  eller  TSpatserade^,  som  vi  sade, 
för  sig  och  vi  flickor  för  oss  Alma  Söder- 
hjelm. Gå  ut  och  p-a  (en  timme)  i  solskenet. 
P-a  med  ngn.  Pa  upp  och  ned  på  gatorna. 
Med  p-ande  steg.  De  söndagsp-ande.  Sön- 
dagsp-arna.  2)  Träns.  Skönl.  1.  ock  modärnt 
o.  ngt  fackl.  P-a  barnen  Strindberg.  En 
som  reser  omkring  för  att  p-a  en  stor  sorg 
ib.  Som  hade  god  tid  att  p-a  sina  vackra 
uniformer  och  ~  Gurli  Linder.  —  Det  där 
att  p-a  sin  jycke  har  blivit  en  sport  1928. 
P-ade  sina  pekineser  med  blåa  rosetter  utan- 
för kasinot  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  Syn. 
1)  (gå  ut  o.)  gå,  'gå  en  gata'  1.  d.,  'gå  på 
draget',  'dra',  'fingå',  flanera,  spatsera  (ngt 
åld.),  ta  1.  skaffa  sig  (lite)  motion,  'röra  på 
sig'  (ett  slag);  2)  'lufta',  ibl.  (gå  ut  o.)  visa. 
—  Promenoar,  -en  [1.  -n], -er; -avdelning. 
Promenadkorridor  (t.  e.  på  teater,  bio,  kon- 
serthus, riksdagshus  osv.);  (bred)  gång  för 
promenerande.  En  storbiograf  för  över 
1,000  åskådare  och  med  stora  2>er  \d\^.  Pä 
fredagen  uppställdes  i  första  radens  p.  på 
Dramatiska  teatern  den  staty  av  Ludvig 
Holberg,  som  ~  1931.  —  Visande  p-en  [vid 
Stadion]  med  staket  och  vändkors  Olympiska 
spelen  1912. 

Promi'lle  (grav).  Se  mille.  Mest  särskri- 
vet.  Dock  i  ssgr  t.  e  :  Dock  växlar  2>hal- 
ten  [av  fasta  ämnen  i  löst  form  i  havsvatt- 
net] Nord.  Fam."  Under  första  kvartalet 
har  p-siffran  [radiolicenser]  för  hela  landet 
passerat  100  april  1933. 

Promi'sku|e  (akut);  adv.  Om  vartannat, 
utan  ordning  1.  åtskillnad,  hullerom  buller, 
hur  som  helst,  än  si  än  så,  (i)  ett  enda 
virrvarr.  —  Promiskuitet,  -en;  -sapostel 
m.  fl.  Fackl.  Särsk.  om  'sexuell  p.'  Att 
människan  ursprungligen  levde  i  p.  eller 
såsom  han  mera  städat  uttryckte  sig,  ^kom- 
munaläktenskap>*  Ed  v.  Westermarck.  Leva 
i  hel  eller  halv  p.  S.  Siwertz.  De  modärna 
p-sapostlarna  Viveka  Starfelt  1932.  —  All- 
männare t.  e.  I  kasärnernas  p.  avslipas  den 
prägel  och  karaktär,  som  hembygden  satt 
Göteb.  Handelstidn.  1926.  Syn.  samman- 
levnad min  könen  utan  band  o.  lagar;  'om- 
vartannat',  allmän  gemenskap. 

Promotion,  -en,  -er;  -sakt;  -sbal;  -sförrät- 
tare;  -shögtidlighet;  -sinbjudan;  -skamrat; 
-smiddag;  -sprogram;  -sskott.  1)  Huvudbet. 
Doktorspromotion.  Sedan  1880-talet  hålles 
i  Uppsala  fl.1.  doktorspromotion  årligen  (förr 
vart  tredje  dr  liksom  ännu  i  Lund);  inom 
övriga  fakulteter  sker  p.,  då  anledning  där- 
till förekommer.  Pen  försiggick  detta  dr 
i  domkyrkan.  Vidpen  lag  erkr  ansades  21  filo- 
sofie licentiater  efter  avlagda  disputations- 
prov  och  4  jubeldoktorer,  varjämte  10  heders- 
doktorer kreerades.  Vid  p-en  i  Uppsala  1935 
återinfördes  hatten  även  för  fil.  doktorer. 
I  Finland  finnes  dels  en   lägre  'magister- 


329 


Promotion — Propaganda 


330 


promotion'  genom  lagerkransning,  dels  dok- 
torspromotion,  varvid  även  fil.  doktorer,  lik- 
som de  övriga,  få  en  hatt;  våra  doktorsp-er 
nämndes  förr  ' magisterp-er' ,  så  i  Tegnérs 
Epilog  vid  magisterp-en  i  Lund  1820  (se 
magister).  Anmäla  sig  till  p(-en).  —  Signal- 
män från  artilleriet  stodo  beredda  att  med 
telefon  och  ljussignaler  dirigera  p-sskotten 
1927.  2)  Simpromotion  (varvid  bekransning 
sker  o.  titlarna  simmagister  o.  simkandi- 
dat  utdelas).  —  Promö|tor(-årr);  -orn,  -örer 
(-0-,  akut).  Promotionsförrättare.  Sju  licen- 
tiater lagerkronas  på  Stockholms  högskola ; 
professorerna  v.  Euler  och  Roosval  p- tor  er 
1925.  —  Promove'nd  (-änd);  -en,  -er  1. 
Promove'nd|us,  -us,  -i.  En  som  skall  pro- 
moveras. När  han  då  och  då  lyfte  en  tom 
doktorshatt  i  luften  till  tecken  att  promo- 
venden  var  frånvarande  Dag.  Nyheter  1932. 
—  Promover|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
-shögtidlighet).  1)  Huvudbet.  Jfr  promo- 
tion 1,  ex.  Under  högtidliga  former  tilldela 
doktors-  (1.  magister)värdigheten,  förläna 
doktorsgraden  (o.  doktorshatten  1.  lager- 
kransen), (ibl.:)  kröna  med  den  akademiska 
lagern,  lagerkrona,  graduera.  P-ad  fil.  dr. 
P-as,  bli  p-ad  frånvarande.  Ämnar  du  inte 
låta  p-a  dig,  fast  du  disputerat?  2)  Ifråga 
om  simpromotion. 

Prompt  (pråm(p)t);  =.  I.  Adv.  Huvud- 
användning. 1)  Genast,  fort,  utan  dröjsmål 
1.  betänkande,  ofördröjligen.  Svaret  kom 
p.  i  form  av  ~.    Avresa7i  blev  p.  bestämd. 

2)  Punktligt.  Och  lösa  in  sina  växlar  p.  / 
strax  före   sista   respitdag  Hj.    Söderberg. 

3)  Ovillkorligen,  nödvändigt,  'med  all  makt', 
absolut.  Gärna  smtl.  Jaa,  det  kan  man  ju 
kalla  det,  om  man  p.  vill  Fanny  Alving. 
Men  om  nu  bonden  kommer  och  p.  vill  se 
sin  kalv  ~  E.  Grip.  Och  som  du  naturligtvis 
p.  ska  prata,  så  ~.  Måste  du  ]).  ha  det  i 
morron?  II.  Handels.  Även  adj.  Farm, 
rask,  ibl.  punktlig.  Leveranstid:  Genast 
(inom  en  vecka) ;  p.  (inom  tre  veckor) .  Av- 
seende p.  lastning  i  utländsk  hamn  H.  Le- 
änder.  Varför  leveranserna  nog  icke  äro  sä 
pa  Sunt  förnuft  1929. 

Promulger|a  (hårt  g);  -ade,  -as;  -ing 
(med  plur.)  1.  promulgation  (-en,  -er;  -sfråga; 
-svägran  m.  fi.).  Kungöra,  utfärda  (antagen 
lag).  Han  borde  i  senaten  yrka  på  promul- 
gationsvägran  och  först  om  senaten  det  oak- 
tat p-ade  ingiva  ansökan  om  avsked  R.  A. 
Wrede. 

Pronöm|en  (akut);  -enet  1.  -inet,  -en  1. 
-ina  [1.  -inerj,  best.  plur.  oftast  -ina;  -inäl 
(•t;  -böjning);  -e'll  (-äll ;  -t).  Språkv.  'Hän- 
visnings-' 1.  'ersättningsord'.  Ett  p-en  får 
nästan  hela  sitt  innehåll  ur  situationen  eller 
sammanhanget  (kontexten) .  Till  pi^ia  räk- 
nas i  allm.  endast  substantiviska  och  adjekti- 
viska  ord;  dock  talar  77ian  även  om  'p-inella 
adverb'  I,  om  att  det  och  det  kan  'användas 


1.  stå  p-inellt'.  Pina  indelas  i  personliga, 
possessiva,  demonstrativa  och  determinativa 
(anaforiska  o.  deiktiska),  relativa,  interro- 
gativa  och  indefinita  se  'personlig'  osv.  Emil 
Olson,  Studier  över  p-inet  den  i  nysvenskan. 
K.  F.  Sundén,  Äro  svarsorden  ja,  jo,  nej 
p-ella?  Ett  möte  av  tjänarinnor  i  Stock- 
holm 1917  ansåg  du  och  hon  som  'förakt- 
liga p-iner  Ann-Mari  Nordman.  I  2>inal- 
böjningen. 

Prononcer|a  (-nångs-) ;  -ade,  -as ;  -ing  (-en, 
[-ar];  -sregel;  -ssvårighet  m.  fl.).  1)  Språkv. 
m.  m.  Uttala.  Hur  p-as  'cz  i  polskan? 
Hennes  namn  p-ades  fransyskt,  och  hon  blev 
kallad  Rose  i  stället  för  Rosa.  Ef  ter  spanska 
p-ingsregler.  2)  Allmännare.  Särsk.  i  perf. 
part.  {—  avgjord,  (skarpt)  utpräglad,  be- 
stämd, tydlig,  ohöljd).  Visa  en  p-ad  mot- 
vilja mot  ~.  Rektor,  som  mottog  under- 
rättelsen  med  pat  missnöje  V.  E.  Oman.  — 
Prononciation,  -en,  [er];  -sbesvär  m.  fl. 
Till  prononcera  1.  Uttal.  Vinnlägga  sig  om 
en  tydlig  och  riktig  p.  (av  de  främmande 
geografiska  namnen).  För  franska  p-en  är 
jag  litet  haj,  efter  jag  hört,  att  '^  C.  J.  L. 
Almquist. 

Propaga'nd|a  (grav);  -an, [or].  I. Enkelt. 
Göra  p-a  för  ~  söka  vinna  anhängare  för, 
ivrigt  verka  för,  (söka)  utbreda  1.  (ut)- 
sprida  1.  påverka,  agitera  för,  'itrumma'  m. 
Bedriva  en  hänsynslös  och  lidelsefull  p-a 
(för  Poleyi)  i  omröstningszonen.  Den  ka- 
tolska 1.  romerska  p-an.  P-an  för  de  nya 
idéerna  inleddes  av  [Arv.]  Mörne  genom  den 
briljant  skrivna  artikeln  T>Det  passiva  mot- 
ståndet och  rätten  till  nödvärn-»  H.  Gumme- 
rus. Ett  resultat  av  målmedveten  2)-a.  Att 
det  även  i  litteraturcirklarna  vill  insmyga 
sig  social  p-a  A.  Sörlin.  År  1918  upj^rätta- 
des  i  England  ett  särskilt  departement  för 
p-a  med  lord  NorthcUffe  som  chef.  Storm- 
klocke-falangens  syndikalistiska  p-a  1915. 
Handlingens  p-a  särsk.  om  försök  att  på- 
kalla uppmärksamhet  för  politiska  krav 
gm  terroristdåd.  —  Antisemitisk  kampji-a. 
Krigs-,  val-,  turist-;  lögnp-a.  Föreningen 
Svenska  livsmedelsp-an  bildad  1933.  Riks- 
p-an  för  trafiksäkerhet  1929.     Sovjetp-an. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Det  långa  och  tålmodiga 
p-aarbete,  som  utförts  i  ~  H.  Gummerus. 
Röda-Korsföreningarnas  förbunds  p-aartik- 
lar  [i  pressen] .  Tredje  internationalens  ori- 
entaliska p-aavdelning.  P-abyrd.  Talade  för 
krigets  fortsättande  i  ett  kort  anförande,  som 
jyå  förhand  skrivits  i  2}-acentralerna  Öv.  fr. 
Boleslavski.  Roms  p-achef,  kardinal  van 
Rossum  1924,  Farugårdspartiets  p-achef. 
Bolsjevikerna  skola  göra  den  1  augusti  till 
en  propaganda-  och  rabalderdag  1929. 
Engelska  p-adepartementet  under  världskri- 
get. P-aförening  för  svenska  livsmedel,  bil- 
dad i  Stockholm,  febr.  193-3.  Genom  detta 
dekret  har  den  ryska  vetenskapsakademien  ~ 


331 


Propaganda — Proportion 


332 


helt  och  hållet  ombildats  till  en  socialistisk 
p-ainstitution  1930.  P-akommitt\é  (-erad). 
Fredsrörelsens  paledare.  Krigspartiets  i)-a- 
lögner.  Sovjets  avskyvärda  p-amoral.  An- 
vänd ~  Nationaldagens  p-amärke  d  alla  brev- 
försändelser Landstormsman  1922.  Den  ~ 
planerade  pamässan  i  Uppsala  10 — 13  okt. 
för  svenska  livsmedel  1933.  Gjorde  därifrån 
en  p-aresa  till  Ungern  H.  Gummerus.  Tredje 
internationalens  p-asektion  i  Moskva  1921. 
Hellas'  pasimning  1920.  Tredje  internatio- 
nalens p-askolor.  P-askrift.  I p-asyfte.  Reste 
omkring  ~  som  p-atalare.  P-aturné.  P-atäv- 
ling,  avsedd  att  få  med  så  många  som  möj- 
ligt 1921.  Göteborgs  akvarieförening  har 
anordnat  en  trevlig  p-autställning  i  ~  1926. 
En  p-avecka  i  stor  stil  [för  margarin]  1921. 
Sparbankernas  p-averksamhet.  Det  bästa  ~ 
i  p-aväg  H.  Gummerua.  Ett  hänsynslöst 
p-aväsen. 

Syn.  spridnings-  1.  utbredningsarbete, 
ibl.  reklam(arbete),  agitation(ekampanj), 
'kampanj',  ibl.  undermineringsarbete. 

—  Propagandi'st,  -en,  -er.  En  som  gör 
propaganda  [iör  ngt).  [Marinetti]  och  den 
rörelse,  vars  outtröttlige  p.  han  är  Ruben 
Berg.  —  Propager|a  (mest  hårt  g);  -ade, 
-as;  -ing.  Kommunisterna  p-a  vid  kyrko- 
herdeval [för  kallande  av  fjärde  provpredi- 
kant] 1928.  Vedeldning  p-as  i  hela  landet 
1933.  I  etthvmdra  dr  hade  denna  lära  p-ats 
T.  Nerman,  öv.  Syn.  göra  propaganda  1. 
agitera  1.  verka  (för),  (söka)  utbreda  1.  (ut)- 
sprida  1.  'fortplanta'  1.  värva  anhängare 
(för). 

Propedeutlk(-dävt-);  -en.  Förberedande 
kunskaper  1.  vetenskap,  förkunskaper,  in- 
ledning, 'grundläggning',  'grundlinjer'.  Till 
den  filosofiska  p-en  räknas  logik  och  psyko- 
logi. —  Propede'utisk,  -t.  Förberedande, 
inledande,  grundläggande,  preparerande, 
tjänande  som  förskola. 

Prope'll|er  (-päl-;  akut);  -em,  -rar. 
I.  Enkelt.  1)  Egentl.  a)  På  fartyg.  Far- 
tygsp-er,  en  i  vattnet  nedsänkt,  flergängad 
skruv,  som  genom  tryck  på  det  omgivande 
vattnet  driver  fartyget  framåt.  Och  p-ern 
i  aktern  började  piska  vattnet  till  skum. 
P-erns  varvantal.  Att  höra  p-ern  skruva  de 
första  varven  lät '^  som  musik,  för  nu  visste 
jag  mig  vara  säker  Alg.  Niska.  P-ern  slog 
back  vid  kajändan;  jag  sprang  upp  j)å  bryg- 
gan Rich.  Malmberg.  Då  värt  fartyg,  fört 
av  sina  två  p-rar,  av  passaden  och  ->-  Gus. 
Mattsson.  Isbrytaren  Sampo,  som  utanför 
Lovisa  förlorat  förp-ern.  b)  Ena  vingen  är 
skadad,  motorn  surrar  ~  men  p-ern  är  borta 
T.  Ångström.  [Amfibieskepp  med]  kraftiga 
flygp-rar  1932.  Dragande  eller  skjutande 
flyg(plans)p-er.  Tvåbladig  flygper.  C)  För 
en  del  andra  maskinerier  (t.  e.  fläktar,  mo- 
torkälkar m.  m.).  2)  Friare  o.  bildl.  Gummi- 
fiskar  med    per   av   metall   och   kropp   av 


gummi,  målad  i  olika  färger  Åhlén  &  Holm 
1928.  Allt  från  den  spetsiga  nosen  till  de 
elegant  svängda  stjärtp-rarna  (om  delfiner) 
A.  Hj.  Uggla,  öv.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ett  per- 
artat,  elektriskt  drivet  maskineri  M.  Rog- 
berg.  Cedervalls  skydd  för  p-er axlar  1923. 
/  rätta  ögonblicket  måste  maskinen  stoppas, 
om  ej  ett  p-erblad  skall  slås  av  ~  S.  A.  Duse. 
P-erbladens  taktfasta  plaskande  akterut  H. 
Mörne.  De  nyuppfunna  snabba  p-erdrivna 
motor  kälkarna  1921.  Perfartyg.  Ibland  är 
man  tvungen  använda  fläktar  [för  ventila- 
tionen] och  då  i  allmänhet  p-erfläkf ar  1933. 
Genom  att  dragens  båda  stjärtflikar  eller 
bröstfenor  äro  p-erlikt  böjda  Nord.  Fam.^ 
Ett  roder-  och  p-erlöst  statsskepp  'Jörgen'. 
Få  p-er  skada.  P-er  skadad  svensk  ångare  i 
Helsingfors  hamn.  P-erskruv.  Tyckte  sig 
höra  p-erslag  Vår  Flotta  1920.  När  p-er- 
surr  et '^förkunnade,  att  den  djärva  Atlant- 
fiygningen  lyckats  (Lindbergh  1927).  P-er- 
varv.  P-ervinge  på  flygp-er.  P-erdngare. 
Syn.  'drivskruv'  '(skepp8)skruv'. 

Pröpler  (-å-;  akut);  -ert,  -rare;  -erhet. 
Husa,  p-er  och  pålitlig  ~  Annons  1912.  En 
per  och  villig  flicka  erhäller  plats  i  familj , 
där  ~  Annons  1933.  Skötsam,  p-er  och 
sirlig.  Per  och  ren.  Höll  honom  snygg  och 
per  Hj.  Bergman.  De  pra  stolarna  och  ~ 
C.  J.  L.  Almquist.  Och  med  detta  pra  över 
sig,  som  kännetecknar  gamla  skolans  tro- 
tjänarinnor Signe  Engström.  P-ert  klädd. 
Håller  allt  så  p-ert  och  fint  som  ~  Gunnar 
Cederschiöld.  Lokalen  var  ej  av  p-raste 
slaget  G.  L.  Dahlin.  —  Malp-er.  —  Att  de 
härrörde  av  bristande  p-erhet  vid  ~  Hj. 
Tallqvist.  Syn.  snygg,  ren(Iig),  (väl)  put- 
sad, (väl)vårdad,  fin. 

Proponer|a,  -ade,  -as;  -ing  (ibl.  med 
plur.).  Pa  duskål,  titlarnas  bortläggande. 
Men  jag,  som  är  äldst,  f dr  jag  lov  att  p-a? 
(näml.,  att  vi  lägger  bort  titlarna)  Erh. 
Bäckström.  Kort  därefter  p-ade  min  man, 
att  ~.  P-ade  ~  min  kamrat  en  spatserfärd 
opp  på  ~  Dan.  Åslund.  P-a  en  skäl  för  ~. 
Syn.  föreslå,  väcka  förslag  1.  göra  fram- 
ställning om;  ibl.  föreslå  titelbortläggning; 
ibl.  utbringa'.  —  Proposition,  Propå 
m.  fl.  se  d.  o. 

Proportion,  -en,  -er.  1)  Efter  prep.  'i'. 
Sing.  Men  i  september  växte  missnöjet  i 
samma  p).  som  faran  för  båtarna  ökades. 
Varje  parti  i  riksdagen  insätter  leda- 
möter i  p.  till  sin  röststyrka  efter.  Ett 
hotell,  alldeles  för  stort  i  p.  till  staden  för. 
—  En  summa,  som  inte  alls  stod  i  (rimlig) 
p.  till  de  kolossala  aiispråk,  som  ~.  Och 
ledsamheter  i  p.  (därefter  1.  därtill).  2)  Ofta 
plur.  a)  Med  en  blandning  av  vatten  och 
ren  salpetersyra  i  pen  3  till  1.  Då  de  tre 
produktionsfaktorerna  arbetskraft,  kapital 
och  jord  kombineras  i  rätta  per.  Så  att 
(dis)p-en  mellan   arbete  och  nöje  icke  blir 


333 


Proportion — Proppa 


334 


alltför  skriande.  Sörja  för  kroppar  och 
själar  i  lagom(a)  p(-er).  Förskjutas  p-erna 
ytterligare  till  teologiens  förmån  O.  Walde. 
Genom  missp-en  mellan  mdl  och  medel. 
b)  Det  kan  ingalunda  sägas,  att  husets  j^-er 
härigenom  förbättrats,  tvärtom:  en  del  av 
dess  nobless  har  ohjälpligt  gått  sin  kos  A. 
Lindblom.  Förrycka  p-erna.  Stilren  och 
ädel  i  p-erna  W.  Langlet.  Båten  var  snyggt 
hållen  och  av  tilltalande  p-er.  C)  Ge  saker 
och  ting  deras  rätta  p(-er).  Jag  har  träffat 
de  rätta  p-erna  för  mig  själv,  vilket  ~  Agnes 
v.  Kreemer,  öv.  —  Ha  sinne  för  p-er  (och 
aldrig  överdriva).  Mista  sinnet  för  p-erna. 
d)  Denne  sibiriske  musjik,  vars  långa 
svarta  skägg  antog  djävulska  p-er  under  om- 
slagstecknarnas pennor  Öv.  fr  Alex.  Michai- 
lovitj.  Gigantiska,  väldiga,  vidunderliga  p-er. 

—  Märk  pregnant:  Vänskapen  och  hyll- 
ningen tog  p-er  och  växte  som  svallande  våg 
frän  strand  till  strand  Ville  Vallgren;  (ofta 
'antog').  Syn.  storhets-  1.  storleks-  1.  mått- 
förhållande, storlek  1.  mått  (i  fhde  till  ngt 
annat),  fhde  sinsemellan ;  riktigt  förhållande, 
jämnmått,  överensstämmelse  (i  sina  delar), 
eymmetri,  ibl.  harmoniskt  förhållande;  (i 
p.  till:)  i  fhde  till,  i  mån  av;  (p-er  även:) 
gestaltning,  form(er),  (väldiga)  dimensioner, 
ibl.  avvägning. 

—  Proportionsfel.  -slära.  Jfr  propor- 
tionell. F-n  behandlas  i  Euklides  6:e  bok, 
men  tillhör  såväl  aritmetiken  som  geometrin. 
-sinne.  'Egentl.'  o.  bildl.  Många  bevarade 
pjäser  från  Ljungbergs  egen  hand  vittna  otve- 
tydigt om  hans  kräsna  p.  G.  Näsström.  Att 
han  tappat  p-t  sinnet  för  proportioner(na). 
-val  vanligen:  proportionella  val.  -vis,  [-t]. 
Adv.  o.  ibl.  adj.  Som  kan  p.  fördelas.  P.  fattig 
(ibland  så  många  rika).  Den  p.  smärtaste 
av  ~.  Så  är  vår  armés  numerär  p.  18  gånger 
mindre  än  den  franska  armén  Trotskij  1922. 

—  Det  p-a  manfallet  inom  de  olika  folk- 
klasserna under  världskriget  S.  Neander 
"Nilsson.  Syn.  jämförelse-  1.  förhållande- 
vis, proportionell(t). 

—  Proportionäl,  -en,  er.  Mat.  Jfr 
medelproportional.  —  Proportionali's|m, 
-men;  -t  (-en,  -er;  anhängare  av  p-m).  Pro- 
portionellt valsätt.  —  Proportionell  (-äll); 
-t.  1)  Mat.  Två  storheter  sägas  vara  'p-a' 
mot  varandra,  om  förhållandet  mellan  dem 
är  konstant,  samt  'omvänt  p-a',  om  deras 
produkt  är  konstant.  2)  Allmännare.  Direkt 
p.  P-t  mot  mer  säll.  till  1.  efter.  Snohberiet 
och  hjärtlösheten,  vilka  egenskaper  ~  torde 
vara  rätt  p-t  fördelade  i  samhället  C.  G. 
Laurin.  Pa  val  andelsval,  avvägda  val 
(vid  vka  varje  parti  så  vitt  möjligt  erhåller 
representanter  till  ett  antal  avvägt  efter 
partiets  styrka).  Syn.  stående  i  propor- 
tion 1.  riktigt  fhde  till,  avpassad  1.  avvägd 
(efter).  —  Proportionerad.  En  efter  in- 
komsten p.  årsavgift  l^iord.  Fam.^  Och  hennes 


övriga  dimensioner  voro  p-e  därefter  D. 
Åslund.  —  Mannen  var  mycket  lång,  nästan 
en  jätte,  men  väl  p.  C.  T.  Eriksson;  (även 
hopskrivet).  Syn.  jfr  föreg.  o.  följ.  —  Pro- 
portionérlig,  -t,  -are;  -het.  Att  sälja  en 
bit  av  parken,  så  att  den  blev  p.  till  huset 
Wilh.  Sörensen.  —  P-a  fönster  ~,  på  väl 
avvägda  avstånd  från  varandra.  —  Hon 
var  liten,  men  p.,  hade  blek  hy,  klara  ögon 
och  ~.  Smärt  och  p-t  byggd.  Det  lilla  runda 
huvudet  sitter  på  en  välproportionerlig  hals 
Th.  Högdahl,  öv.  Syn.  som  står  i  visst 
fhde  till;  väl  avvägd  1.  avpassad,  passande, 
lagom;  välväxt,  välbyggd,  välproportione- 
rad,  ibl.  nära  harmonisk  1.  symmetrisk. 

Propos  se  propå.  —  Proposition,  -en, 
-er.  Jfr  proponera.  I.  Enkelt.  1)  Allmännare. 
a.)  Kunglig  p.  (till  riksdagen),  regeringspropo- 
sition framställning  i  o.  för  överläggning, 
regeringsförslag.  Framställning  till  riksda- 
gen frän  enskild  riksdagsman  kallas  icke  p. 
utan  motion.  Framlägga  p.  om  ~.  —  Den 
kungl.  p-en  om  statsverkets  tillstånd  och  be- 
hov, ' statsverksp-en  ,  överlämnas  vid  riksda- 
gens öppnande  i  rikssalen,  b)  Framställa  p. 
på  ett  väckt  förslag  om  ordförande  (efter  slu- 
tad överläggning).  Vägra  p.  Rop  på  p.  dvs. 
att  diskussionen  skall  avslutas  o.  ordföran- 
den framställa  förslag  (i  o.  för  beslut). 
2)   Fackl.     a)   I   logiken.     Omdöme,    sats. 

b)  Mat.  Gemensamt  namn  på  teorem  o. 
problem     i     den     elementära    geometrin. 

c)  Idrotts.  Tävlingsbestämmelser,  villkor 
fastställda  för  en  tävling.  För  att  kunna 
utnyttja  tre  kilogram  lättnad,  som  våra  p-er 
tilläto  ston  G.  Wiedesheim-Paul.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Den  Sandlerska  regeringens  p-skvarn 
1926;  till  Ila.  Föreslå,  anta  (en  viss) 
p-sordning  till  I  1  b.  Talmannens  rätt  till 
p-svägran,  om  han  finner  väckt  fråga  strida 
mot  grundlagen  till  I  1  b.  Syn.  (ibl.:)  för- 
slag, framställning,  tillbud;  (p-sordning) 
voteringsordning. 

Propp*  (-å-);  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Mer 
egentl.  a)  Droppjlaskor  med  inslipad  (glas)- 
propp.  Sätta  p.  i  hålet.  Sätta  en  p.  för  1. 
i  ~.  Sätt  pen  i  flaskan  igen  t  Pen  sitter 
för  hårt.  Ta  p-en  ur  en  flaska.  Trä-,  kaut- 
schuk-; skruv-;  stänk-;  fläsk-,  karaf fin-;  vadd-, 
öron-;  vaxpropp.  b)  Elektrisk  säkerhetspir  opp. 
Någon  drog  ut  p-en  till  huvudledningen. 
Skaffa  sig  reservp-ar,för  den  händelse  någon 
p.  skulle  gå.  Det  blev  kortslutning,  parna 
sprungo  och  huset  låg  mörkt.  2)  Bildl.  a)  Grå- 
ten satt  som  en  p.  i  hans  strupe,  b)  Blod- 
propp. II.  Ssgr.  Jfr  propp'*.  Mest  elektro- 
tekn.  Hängande p-kontakt.  P-säkerhetsappa- 
rat.  Syn.  se  plugg;  ibl.  kork.  —  Proppa 
adv.  Förstärkningsord.  Mest  i  ssgr.  (som 
dock  även  kunna  särskrivas).  Ex.:  1)  Du 
har  ju  lådan  p.  full  nv  leksaker!  En  hylla 
p-full  med  böcker  S.  Siwertz.  Hörsalen  var 
p-full  av  folk.   Här  ä  p.  fullt,  de  finns  inte 


335 


Proppa — Proscenium 


336 


plats  för  en  katt  mer.  Sela  dagen  hade  det 
varit  p-fxdlt  med  folk  ~  Fanny  Alving. 
P-full  av  äkta  liberalism  C.  G.  Laurin. 
2)  Beyisin-  och  oljetankarna  voro  p-fyllda, 
och  ~  H.  Victorin.  S)  Äta  sej  p.  mätt  redan 
på,  av,  vid  smörgåsbordet.  Sparvarna,  som 
ätit  sig  p-mätta  på  bär  och  frön  ~.  — 
Propp|a,  -ade,  -as;  p-a  full  m.  fl.  se  full- 
p-a  osv.;  [-ning].  Jfr  föreg.  1)  [En]  kista, 
vari  Ikonya  p-ade  strumpor,  linne  och  dukar 
Alfr.  Jensen,  öv.  En  portfölj,  p-ad  till  brist- 
ningsgränsen (med  ~)-  P-ade  skåp  och  fyllda 
bodar.  Pa  sig  stoppmäti  med  ägg  påsk- 
aftonen Alb.  Engström.  P-ad  blev  han  med 
allt  möjligt  gott  '>^  H.  Wranér.  2)  P-a  läxor 
i  dumma  pojkskallar  Ejnar  Smith.  P-ad 
med  roliga  historier  (full  av)  A.  Hallner. 
Syn.  fullstoppa  nj,  fullpacka  lu,  ibl.  in- 
presea  m. 

Pröprieborgeln  (grav);  -sman.  Lagt. 
o.  d.  Borgen  såsom  för  egen  skuld.  Se 
borgen  I  1  b. 

Proprietår  (prå-);  ■(e)n,  -er.  Godsägare, 
ägare. 

Props  (-å);  -en.  Trästöttor  (för  orter  o. 
gångar  i  gruvor);  även  annat  kort  rund- 
virke. Jfrpitprops.  Koll.  I.  Enkelt.  [Engel- 
ska] kol  mot  vederlag  i  p.  1916.  Oskäliga 
stuvningskostnader  för  p.  1933.  Gångarna 
[i  ' skyttegrav skasärnen]  stöttade  med  p.  och 
delvis  brädfodrade  Gunnar  Cederschiöld 
1915.  Ett  par  famnar  j^-  H.  Mörne.  Pen 
som  hushållsved  1916.  Den  slippriga  p-en 
gungade  ~  sömnigt  p)å  vågorna  Ragn.  Eke- 
lund, öv.  II.  Ssgr.  Ex.:  På  en  flotte  av 
fyra  ])-bitar  och  en  gammal  dörr  Erik  Palm. 
P-exportförbudet  ~  förbudet  mot  utförsel  av 
pitprops  1915.  Svenska  p-exportörernas  före- 
ning 1921.  P-klampens  längd  är  vanl.  3 — 10 
engelska  fot  (O.sib — S.os  m).  En  bonde,  som 
kom  körandes  med  ett  p-lass  Albin  AVidén. 
[Olyckan]  vållad  genom  förskjutning  av  en 
p-last  1919.  Ännu  en  p-lastad  skonare  har 
i  dag  uppbringats  av  tyskarna  1916.  P-man, 
kunnig  i  exportaffärer  ~  Annons  1925. 
P-marknaden  svag  förra  året  1926.  Edsvurna 
svenska  p-mätare  Framställning  1921.  P-upp- 
lag  i  Sannagårdshamnen  1917.  Pved  till 
salu  1919.  Syn.  pitprops,  gruvstöttor  1. 
-stolpar  1.  -virke;  kort  rundvirke. 

Props|a  (-å-);  -ade,  [-as];  p-a  (sig)  fram, 
p-a  igenom  o.  p-a  sig  till  (ngn  gång  även 
med  fasta  former);  [-ning].  N^d  ja,  gärna 
för  mej,  jag  vill  inte  p-a  så  här  i  början 
Lili  Ziedner.  En  regering,  som  man  vill 
fälla,  men  som  envist  p-ar  på  att  få  sitta 
kvar.  Hon  p-ade  icke  pä  äktenskaj).  —  P-a 
fram  sina  kandidater.  Medan  H.  måste  p-a 
sig  till  det.  Syn.  pocka,  (med  trug  o.  envis- 
het) tilltvinga  sig,  pockandel,  trotsigt  fordra. 

Propå  (prå-);  -(e)n,  -er.  Ofta  (dock  ej  i 
SAOL*)  stavat  franskt  (propos).  Jfr  propo- 
nera.    Men  alla  kungens  p-er  möttes  av  ett 


vördnadsfullt  men  bestämt  nej.  Ätt  komma 
med  så  absurda  p-er  I    Syn.  förslag. 

Prorektor  (1.  -rä'k-;  i  båda  fallen  grav); 
-ät  (säll.  prö-).  Rektors  ställföreträdare  (vid 
universitet  o.  d.). 

Prosa  (grav);  -n.  Motsatt  poesi,  vers, 
bunden  stil,  dikt,  skaldekonst  o.  d.    Egentl. 

0.  bildl.  I.  Enkelt.  1)  Skriven  på  poetisk  p. 
Hans  Älienus'  p.  i  sin  helhet  kan  karaktäri- 
seras med  ordet  stilisering  N.  Svanberg. 
Lättare  p.  Högstämd  p.  Han  skriver  en 
smidig  p.,  väl  passande  för  dramatiska  repli- 
ker. En  fulländad  p.  En  p-ns  mästare. 
Koranen  är  skriven  på  rimmad  p.,  d.  v.  s. 
slutet  av  varje  vers  rimmar  med  den  när- 
mast föregående  eller  efterföljande  K.  V. 
Zetterstéen.  Pd  växlande  vers  och  p. 
Jämsides  med  lyrikerna  kommo  p-ns  män. 
Men  så  snart  handlingen  åter  tar  loven  av 
stämningen,  övergår  författaren  från  poesin 
till  p-n.  —  Hög-,  normal-,  lågprosa.  En 
stelbent  kansliprosa.  2)  Varpå  förf  in  faller 
ner  i  rama  p-n.  Men  livet  skänkte  blott 
fattig  p.  Guy  Topelius.  Vardagslivets  grå- 
aste p.  R.  Schildt.  Diktens,  idealets  under- 
gång i  p-ns  värld  M.  Lamm.  Den  nyktra 
(vardags)p-n.  II.  Ssgr.  Ex.:  Kort  p-berät- 
telse  av  ~.  P-dikt  (-are;  -ning).  [Gösta  Ber- 
lings  saga  skulle]  kunna  kallas  ett  prosaepos  i 
trettiosex  rapsodier  Hj.  Alving.  En  av  våra 
bästa  p-författare.  P-hymn.  Gessners  p-idyl- 
ler.  Svensk jy-konst.  P-lyrik.  P-litteratur.  Ätt 
Hagberg  var  ämne  till  en  p-skildrare  av 
rang  A.  Österling.  P-stil  (-ist).  Ätt  ~  Nova- 
lis'  Hymnen  an  die  Nacht,  som  i  p-sätt- 
niyig  verkar  något  flosknlös,  blir  en  helt  ny 
uppenbarelse,  när  den  omsattes  som  fri  vers 
A.  Österling.  P-text.  P-upplaga.  P-ver- 
sionens  mäster  Olof  M.  Lamm.  P-översätt- 
ning.   Syn.  1)  (skrift  1.  tal  i)  obunden  form 

1.  stil;  2)  prosaiskt  uttryckssätt  (utan  all 
flykt),  ibl.  platthet;  vardaglighet,  fantasi- 
löshet, torrhet,  'nykterhet',  alldaglighet,  ibl. 
vardagsbestyr.  —  Prosaisk  (akut) ;  -t,  [-are ; 
-het].  Egentl.  o.  bildl.  1)  Ämnet  lämp>ade 
sig  knappast  för  dylik  p.  behandling.  Snorres 
edda,  kallad  den  yngre  1.  p-a  eddan.  2)  P-a 
människor.  Äv  (utpräglat)  p.  läggning.  Ut- 
trycka sig  alltför  p-t.  P.  ända  till  ledsamhet. 
Nej,  det  gick  mycket  p-are  till,  ty  ~  Joh. 
Sundblad.  —  Denna  britternas  p-het  vilar 
icke  på  ~.  Syn.  1)  på  prosa,  i  obunden 
form  1.  stil;  2)  förståndsmässig,  bunden  vid 
jorden  1.  vardagen,  fantasilös,  vardaglig, 
'nykter',  torr,  känsloarm,  opoetisk,  platt, 
alldaglig,  ledsam.  —  Prosai'st,  -en,  -er. 
Prosaförfattare,  prosatör.  —  Prosator,  -(e)n, 
-er.  Jfr  föreg.  Bland  våra  modärna  per 
Olov  Lundgren.     En  dålig  p. 

PrOSCéni|um  (se-;  mest  akut);  -et,  -er; 
-eöppning  1.  -umöppning.  Främre  delen  av 
en  scen.  Där  fjärde  väggen  tankes  ersatt 
av  p-eöppningen  M.  Lamm. 


•I 


1 


337 


Pro8ekt|or — Protektion 


338 


Prose'kt|or  (-ä-årr;  grav);  -om,  -örer 
(-0-);  -orsbefattning.  Lärare  (närmast  pro- 
fessor) i  normal  1.  patologisk  anatomi.  Por 
i  patologisk  anatomi. 

Proselyt,  -en,  -er;  -dop; -hem;  -mak|are 
(eri  1.  -erl;  -erska); -värvning.  Vi  må  vara 
judar  eller  p-er  Bibeln.  Att  islam,  åtmin- 
stone i  denna  del  av  Afrika,  får  långt 
flera  p-er  än  den  kristna  läran  ~  E.  v. 
Otter.  Vinna  p-er  för  sin  lära,  sin  tro, 
sin(a)  äsikt(er).  Helt  enkelt  begagnat  sig 
av  hennes  nedtryckthet  för  att  fiska  en  p. 
Marika  Stiernstedt.  Göra  p-er  bland  ~. 
—  Läkarmission,  uppfostringsanstalter  och 
p-hem  Nord.  Fam.*  Gränslinjen  mellan 
p-makaren  och  förföljaren  Öv.  fr.  H.  Atkin- 
son.  Katolskt,  religiöst,  litterärt  p-makeri. 
Den  p-värvning  på  kommando,  som  social- 
demokratiska p)artiet  ämnar  sätta  i  gång 
Sv.  Dagbl.  1926.  Syn.  (ny)omvänd,"  ny- 
vunnen anhängare,  vunnen  för  (en  tro,  en 
åsikt,  ett  parti). 

Proseminärium  (I.  ibl.  pro).  Univer- 
eitetssemiuarium  för  studenter  på  tidigare 
stadium. 

Prosit  (kort  i;  akut).  Interj.  o.  ibl.  (neutr.) 
subst.  Tillrop  till  en  nysande.  Syn.  väl 
bekom  me. 

Proskriber|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
-slista)  1.  proskription  (-en,  -er;  -slista). 
Förklara  i  akt  1.  fridlös;  (ibl.:)  bannlysa, 
landsförvisa. 

Prosodi,  -(e)n,  -er  (läroböcker  i  p.).  Mer 
säll.  p-k  (-en).  Språkv.  Läran  om  ljuds  o. 
stavelsers  längd  (uttalstid),  styrka  (tonvikt), 
tonhöjd  o.  hörbarhet  (dvs.  kvantitet,  inten- 
sitet, tonalitet  o.  sonoritet).  —  Prosödisk 
(akut);  -t.  Jfr  föreg.  B.  Risberg,  Den  svenska 
versens  teori'^,  del  I,  De  p-a  griindfrågorna. 

Prospe'kt  (-äkt);  -et,  =  [l.  -er].  1)  (Tryckt) 
plan  1.  anmälan  om  ett  tillämnat  företag 
(t.  e.  affär,  tidskrift,  samlingsverk,  sommar- 
kurser osv.).  Om  sex  månader  är  jag 
utlärd,  säger  p-et  ~  Ester  B.  Nordström. 
De  lockande  j)en  angående  det  2yeruanska 
berglandskapets  likhet  med  paradiset  H. 
W.  Ahlmann.  Affärs-,  emigrant-,  tidskrifts- 
prospekt. 2)  Rak  o.  bred  rysk  (huvud)- 
gata.  Hörnhuset  vid  p-et  och  den  nu  s.  k. 
Glinkagatan  Jac.  Ahrenberg.  —  Prospe'k- 
t|or  (-årr;  grav);  -orn,  -örer  (-o-).  Malm- 
sökare, malmletare.  Som  med  den  gamle 
p-orns  vana  handrörelser  skakar  sitt  vaskfat 
E.  H.  Kranck.  För  att  hindra  någon  annan 
p-or  '^  att  lägga  embargo  2)å  fyndigheten 
C.  T.  Eriksson. 

Prost,  -en,  -ar.  Vanl.  =  kontraktsprost 
(som  under  biskopen  har  överinseende  över 
ett  större  1.  mindre  antal  pastorat);  ibl. 
hederstitel  =  'p.  över  egen  församling', 
'titulärprost'.  I.  Enkelt.  Pen  Strandeli  i 
Tierp.  Gamle  Tierpsp-en.  Ar  det  p-en  själv, 
som  predikar  i  dag?   Med  kinder  tjocka  som 


pä  en  kyrkängel  och  mage  som  en  välfödd 
j).  E.  Grip.  —  Domprost.  II.  Segr  ha  mest 
prost-,  ibl.  (särsk.  folkl.)  även  proste-  1.  (mer 
8ä\\.)prosta-.  Ex.:  1)  Ulleråkers pexpedition. 
En  synnerligen  jovialisk  och  välmående  j>f ar 
Emma  Bendz.  I  p-gdrden.  P-haka  ister- 
haka.  P-konvent  församling  av  p-arna  i  ett 
stift.  Ha,  lägga  sig  till  med  j)-mage.  P-titel 
även  p-etitel.  P-visitation.  P-änka  änke- 
prostinna.  2)  En  god  början  till  yp-amage* 
Gust.  Meyer.  3)  Och  morbror  p-efar  skrev 
tillbaka  långa  humoristiska  epistlar  ~  Edith 
T.  Forssman;  (även  p-afar  1.  p-far).  — 
Prosteri,  -(e)t,  -er.  Kontrakt.  Håbols  socken, 
annex  under  Eds  p.  T.  Hwass.  En  supé, 
vars  like  icke  avätits  inom  hela  p-et  Alb. 
Engström.  —  Prosti'nn|a,  -an,  -or.  De  var 
många  puddingar,  de  här,  min  kära  p-al 
P-an  Sodenstjerna.  P-orna  tystna,  kaplan- 
skorna  tiga  Fröding.     Änkep-a. 

Pro'stata  (prå-,  akut  1.  grav);  -n.    Läk. 

0.  d.  Sädeskörtel(n).  Med  tilltagande  ålder 
kan  p.  förstoras  (p-hypertrofi)  och  ge  anled- 
ning tiil  försvårad  urinavgå^ig  E.  Lundberg. 

Prostituer|a,  -ade,  -as;  -ing.    1)  Utbjuda 

1.  hålla  fal  till  otukt.  Mest  om  kvinna  o. 
vanligast  i  part.  perf.  Pade  (kvinnor) 
skökor,  fallna  kvinnor,  som  driva  otnkt 
som  yrke  (o.  äro  underkastade  läkarbe- 
eiktning,  'byråskrivna'),  kvinna  som  vane- 
mässigt  skaffar  sig  inkomster  gm  lösa  o. 
tillfälliga  könsförbindelser.  De  jxtde  och 
deras  kunder.  2)  Ofta  refl.  Offentligen  prisge, 
blottställa,  vanhelga,  utskämma.  —  Prosti- 
tution, -en;  -sfrågan; -spolis; -sväsen.  Jfr 
föreg.  Enligt  lag  ordnat  skökoväsende.  Den 
offentliga  pen  med  dess  inskrivningssystem 
och  poliskontroll.  En  hemlig  p.  med  bor- 
deller, partihotell  och  sutenörer.  —  Religiös 
p.  förekom  t.  e.  vid  Astartekulten,  med  tem- 
pelprostifuerade  av  båda  könen. 

Prota'lli|um  (akut);  -et,  -er;  -ebild.  Bot. 
Bålartad  könsgeneration  hos  kärlkryptoga- 
mer framkommen  vid  sporens  groning, 
'förgrodd'.  P-et,  en  liten  obetydlig  cellskiva, 
ofta  mer  1.  mindre  hjärtlik  och  så  olik  eti 
ormbunke  som  möjligt.     Ormbunksp-um. 

Protegé  (-sje);  -(e)n,  -er.  Skyddsling. 
Alltid  har  hon  någon  p.,  som  hon  skall 
upimmntra  och  hjälpa  Hj.  Söderberg.  — 
Proteger|a,  -ade,  -as;  -ing.  Beskydda,  om- 
hulda, gynna,  skänka  sitt  skydd  åt,  ha  som 
skyddsling.  —  Protektion  m.  fl.  se  nedan. 

Protein,  -et  1.  -en,  -er;  ^fattig;  -halt; 
-rik;  -ämne.  Kem.  m.  m.  Äggviteämnena 
i  vidsträckt  bemärkelse,  p-erna,  (eller  som 
de  nu  också  kallas  'proteiderna),  äro  våra 
viktigaste  näringsämnen,  av  dem  uppbyggas 
cellkärnor,  protoplasma,  muskler  m.  m. 

Protektion  (-äk-);  -en.  Jfr  protegera. 
Jag  hade,  åtnjöt  p.  av  ~.  Och  krossar  dem 
med  sin  överseende  vänlighet  och  p.  Öv.  fr. 
N.    Glubokovskij.     Där  jag  vistades  som 


339 


Protektion — Proteusartad 


340 


furstens  gäst  och  stod  under  hans  p.  Hertig 
Larson.  Att  han  blev  det  eller  det  genom 
lord  Y:s  p.  Edv.  Westermarck.  Syn.  (be)- 
skydd,  hägn,  beskärm.  —Protektioni's|m, 
-men;  -t  (-en,  -er;  -tidning;  -isk,  -t).  Anslut- 
ningen till  föreg.  o.  följ.  rätt  svag.  Skydds- 
tullssystem resp.  -ivrare,  näringsskyddare, 
tullskyddare,  tullvän(lighet).  Första  kam- 
marens p-ter,  en  partigrupp  bildad  1888, 
uppgick  1910  i  Förenade  högerpartiet.  — 
Prote'kt|or  (-årr);  -orn,  -örer  (-o-).  Till 
'protektion'.  Beskyddare,  skyddsherre,  gyn- 
nare. —  Märk  även  den  hist.  bet.  (engelsk) 
riksföreståndare,  t.  e.  Porn  Oliver  Crom- 
well  (1653-58).  —  Protektorat,  -et,  =  1. 
-er;  -regering.  Skyddsherrskap,  (be)skydd 
(o.  ledning);  beskyddad  stat  1.  område. 
Kenya  Colony,  såsom  landet  officiellt  heter 
sedan  i  fjol  [dvs.  1920],  dd  det  blev  engelsk 
koloni  efter  att  förut  ha  varit  p.  Gerh.  Lind- 
blom. Ännam  står  under  p.  av  Frankrike, 
under  Frankrikes  1.  franskt  p.,  är  ett  p. 
under  Frankrike.  —  En  världskongress  under 
kronprinsens  p.  1923.  Utöva  p.  över  ~.  — 
Protektrls,  -en,  -er.  Beskyddarinna,  gyn- 
narinna.  I  egenskap  av  p.  för  något  välgö- 
renhetssällskap Jac.  Ahrenberg. 

Protes,  -en,  -er;  -lära;  -praktik;  -tillverk- 
ning. Fackl.  Ersättning(8apparat)  för  för- 
lorad del  av  människokroppen.  1)  Tandläk. 
Mekanisk  ersättning  för  förlorade  tänder, 
tandersättning.  P-en  (* löständerna^)  måste 
flera  gånger  dagligen  ^  grundligt  rengöras 
Tidskr.  f.  munhygien.  Enkel  tandprotes.  — 
Ordinarie  lärare  vid  Tandläkarinstitutet  i 
p-lära  och  tandreglering  1918.  2)  Läk.  Konst- 
gjorda lemmar;  ibl.  även  om  emaljögon 
o.  d.  Å  vanföreanstalternas  bandageverk- 
städer i  Stockholm,  Göteborg,  Hälsingborg 
och  Härnösand  förfärdigas  alla  slag  av 
ortopediska  bandage,  per,  ortopediska  skodon, 
skenor,  inlägg  av  olika  slag  Annons  1933. 
Och  här  gå  de  sjuka  omkring  ~  eller  lära 
sig  använda  sina  nya  per  1916.  Arm-,  ben-, 
extremitets-,  fotp-er.  Alla  de  avgjutningar 
som  fordras  för  p-tillverkningen  1916.  — 
tSynprotesi  för  blinda  1932.  Syn.  1)  ibl. 
löständer  1.  lösgom ;  2)  (ibl.:)  konstgjord 
hand  1.  arm,  konstgjort  ben,  konstben  osv. 

Prote'st  (-äst);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  In- 
lägga, avge  (muntlig,  skriftlig,  formlig)  p. 
mot  ~.  Utan  ett  ord  till  p.  steg  mannen 
upp  och  ~.  En  ljungande,  vredgad,  skal- 
lande, bestämd,  högljudd, stump.  Samfälld p. 
Ej  utan  p.  Utan  p-er.  Per  i  tidningarna. 
Trots  hennes  (ivriga)  p-er.  Publikp-er  mot 
domsluten  (vid  tävling).  2)  Handels.,  lagt. 
o.  d.  Erhdlles  vid  sålunda  företaget  upp- 
visande ej  full  likvid  för  växeln,  måste  detta 
förhållande  för  bevarande  av  växelrätt  styr- 
kas genom  ett  officiellt  intyg  (protest)  I. 
Hultman.  Om  växeln  löses  förep.  ih.  Växel- 
protest.   3)  Idrotts.     Officiell  anmälan  hos 


skiljedomstol  på  grund  av  oriktigt  förfa- 
rande 1.  bristande  kvalifikation  av  ngn 
tävlingsdeltagare.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-aktio7i. 
P-förrätt\are  (-ning)  ifråga  om  växelprotest. 
P-kommitté  idrotts.  P-kostnad(er)  vid  växel- 
protest. Anordna  p-möten  (mot  '^).  Den 
nya  p-not  till  fyrmaktsförbiindet  man  äm- 
nar avldta  med  anledning  av  ~  1916.  Att 
domarens  utslag  av  publiken  mottogs  med 
mummel  och  p-rop.  En  ljungande  p-skrivelse 
mot  tjurfäktningarna  i  Spanien  Bo  Beskow. 
Judeförföljelserna  väcka  p-storm  över  hela 
världen  mars  1933.  P-strejk  mot  de  nya 
franska  skaiteförslagen  febr.  1933.  En  tidig 
p-yttring  mot  ~.  Syn.  insaga,  gensaga, 
(formligt,  uttryckligt,  öppet,  offentligt)  be- 
stridande, öppen  invändning,  (ibl.  nära:) 
gensägelse,  genmäle,  reservation,  opposi- 
tion. 

—  Protesta'nt,  -en,  -er;  -fientlig;  -isk 
(-t);  -i'8m  (-en).  Numer  tämligen  svagt  an- 
slutet till  föreg.  o,  följ.  Om  lut(h)eraner 
o.  reformerta  (k  särsk.  katoliker);  ibl.  om 
alla  från  Rom  lösgjorda  kyrkor  o.  samfund. 
Ar  1930  utgjorde  p-erna  i  Ungern  27  %  (mot 
t.  e.  de  romerska  katolikernas  64,9  %).  Det 
p-fientliga  arbetet  Confessio  catholicce 
fidei  Nord.  Fam."''  —  Episkopalkyrkan  intar 
i  det  hela  en  egenartad  mellanställning  mellan 
pism  och  romersk  katolicism.  Grundades 
1925  i  Stockholm  t  Svenska  föreningen  för 
den  franska  p-ismen*  Alfr.  Mohn.  Har. 
Hjärne,  Gustaf  Adolf,  pismens  förkämpe, 
Sthlm  1901. 

—  Protester|a,  -ade,  -as ;  -ing  (med  plur.). 
Jfr  protest.  1)  Det  tjänar  ingenting  till  att 
pa  (mot  tillvägagångssättet),  de  ha  ju  mak- 
ten! P-a  muntligt,  skriftligt,  med  miner. 
Innan  jag  hann  p-a.  Jag  ber  att  få  p-a 
(både  d  egna  vägnar  och  mina  styrelsekam- 
raters). Många  sade,  att  M.  var  dum,  men 
det  par  jag  (e)mot.  Par  mot  den  vanföre- 
ställning, som  kanske  än  i  dag  lever  kvar 
på  sina  håll,  att  Skåne  är  platt  som  en 
pannkaka  Gunh.  Bergh.  Pade  förargad 
mot  varje  försök  att  ~.  ^Jag  skulle  inte 
vilja  ha  henne  i  mitt  hus!>  pade  lady 
Noggs  häftigt  Ingr.  Törngren,  öv.  t  Jag  är 
inte  full*,  sade  fru  Blom  pande,  men  en 
aning  sluddrigt  Fanny  Alving.  Med  en 
handrörelse  p-ade  jag  mot  hans  svordom 
Oscar  Nachman,  öv.  Mot  enstaka  punkter 
i  boken  måste  p-as  Erik  Hedén.  P-a  mot 
ett  beslut,  en  tävlingsdom.  2)  P-a  en  växel 
skaffa  intyg  att  den  ej  blivit  inlöst  o.  så- 
lunda bevara  dess  giltighet  (jfr  protest  I  2). 
År  1908  den  14  nov.  blev  denna  växel  av 
mig  p-ad  för  utebliven  betalning,  betygar  ~. 
Syn.  1)  inlägga  1.  avge  1.  insända  protest 
(mot),  inlägga  gensaga  (mot),  förklara  1. 
yttra  1.  anmäla  (sitt)  missnöje  (med)  1.  ogil- 
lande (av),  bestrida. 

Pröteus|artad  (1.  prå-,  -tävs-);  -lik.  Upp- 


f 
Å 


341 


Proteusartad — Provavklipp 


342 


trädande  (som  Proteus)  i  många  växlande 
skepnader,  skiftande,  månggestaltad.  £n  sd 
mångsidig  och  p-artad  företeelse  som  rom,an- 
tiken.  —  Beaumarchais' förbryllande,  p-likt 
skiftande  personlighet  Erik  Kihlman. 

Prothallium  se  protallium. 

Protoko'll  (-kall);  -et,  =  1.  -er.  Nog- 
grann skriftligt  uppsatt  redogörelse  för 
förhandlingar  vid  domstol,  sammanträde, 
tävlingar  osv.  I.  Enkelt.  Föra  p.  över  för- 
handlingar, vid  en  domstol.  Uppsätta  (ett) 
p.  över  ~.  Vem  sitter  vid,  sköter,  för,  skriver 
p-etf  Anteckna  ngt  till  p-et.  Ta  ett  yttrande 
till  p-et  ngt  åld.  även  till  ps.  P.  hållet 
vid  ~.  Begära  utdrag  ur  p-et.  P-et  från 
föregående  sammanträde  upplästes  och  juste- 
rades. Står  det  i  p-et?  P-et  utvisar,  att  ~. 
Enligt  p-et  skulle  ~.  Men  detta  yttrande 
återfinnes  icke  i  p-et,  det  är  bortjusterat. 
Stryka  ur  p-et.  Ändringar  i  p-et.  Tala  utom 
p-et.  Förhörs-,  domstols-,  syne-,  riksdags-, 
råds-,  stämmo-,  auktions-;  tävlings-,  general-; 
viraprotokoll.  II.  Ssgr  ha  meat  protokolls- ,  ibl. 
därjämte  protokoll-.  —  Protokoll-  [1.  Pro- 
tokolls]fästa.  Få  ett  yttrande  protokoll(s)- 
fäst.  -fÖr|a;  -are;  -ing.  1)  Ex.  utan  -s-: 
Och  i  stadens  ^Tankebok*  p-a  rådets  för- 
handlingar. Sekreteraren  protokollför  de 
olika  löparnas  tid  och  inbördes  placering  i 
varje  hit  och  ~.  Beslutet  p- des  icke.  —  Även 
friare  t.  e.  P-a  varje  timme  av  sitt  liv  i 
dagbok  M.  Lamm.  2)  Ex.  med  -s-.  Mest 
i  verbalsubst.  Kontrollant  och  p-sförande, 
p-sförare  i  mantalsnämnden.  Syn.  införa 
i  I.  anteckna  till  protokollet,  protokollera, 
föra  noggranna  anteckningar  över.  -språk. 
Men  protokollspråket  var  ~  uteslutande 
svenska  O.  Hj.  Granfelt.  —  Protokolls- 
bok. Föreningens  p.  förvaras  hos  mig.  Att 
redogörelser  för  exkursionerna  skulle  införas 
i  p-en  G.  Nilsson-Leissner.  -justering, 
-lösen.  Enbart  i  p.  har  från  svarandesi- 
dan utgivits  närmare  1,000  kr.  -räknare. 
Idrotts.  Lika  många  p.  måste  ~  finnas  som 
domare  ~  Olympiska  spelen  1912.  -sekre- 
terare. Även  (särsk.  i  smtl.)  'protoko'lls- 
sekter'.  Sekreterare  i  nedre  justitierevi- 
sionen  (har  att  föra  protokoll  i  högsta  dom- 
stolen), -utdrag.  Begära  p.  (angående  ~9- 
-vis,  adv.  Så  jag  får  ta  det  p.  Hj.  Alving. 

Proton  (-ån);  -en,  -er.  Fys.  Väteatomens 
kärna.  Omkretsad  av  en  elektron,  bildar  p-en 
en  väteatom  Eva  Ramstedt  1932.  Blackett 
och  Occhialini  ha  experimentellt  påvisat  till- 
varon av  positiva  elektroner  (positroner)  med 
samma  massa  som  neutroner  och  lika  stor 
laddning;  p-en  är  alltså  ej  längre  den  minsta 
kända  partikeln  med  positiv  laddning  1933. 
Per  och  elektroner  1922. 

Protopla'sm{a  (akut  1.  grav);  -an  1.  -at; 
-afylld;  -amassa  m.  fl.  Naturv.  Uicellämne, 
urslem.  Jfr  cell  3.  P-arika  celler  Torsten 
Hellman.   —   Prototyp,  -en,  -er.     Urtyp, 


urbild,  grundform.  En  p.  för  en  hel  skara 
Strindbergshjältar  M.  Lamm.  Pen  för  ~. 
Meterns  längd  och  kilogrammets  tyngd  be- 
stämmas genom  p-er  (huvudlikare)  och  ~.  — 
Protozö  (-(t)så);  -(e)n,  -er.  Zool.  Urdjur. 
P-erna  äro  encelliga,  ofta  mikroskopiskt  små 
djur.  En  p.,  som  lever  i  blodkärlen  Iwan 
Bolin.  —  Den  bekante  p-forskaren  Jennings 
I.  Trägårdh  1928. 

Protubera'ns  (1.  -ängs);  -en,  -er.  Astr. 
Rosenfärgade  'utsprång'  (utströmningar) 
från  solranden.  En  rad  av  karmosinröda 
eldkvastar,  de  s.  k.  p-erna.  Molnformiga 
p-er  och  eruptiva  p-er. 

Prov,  -et,  =  1.  (artplur.)  -er.  Bet.  kunna 
ej  alltid  särhållas.  I.  Plur.  =  .  1)  B.)  Skrift- 
liga (översättnings)prov .  Anställa  p.  med 
ngn,  innan  han  antages.  Bädd  för  de  svåra 
p.,  som  (härför)  fordrades.  Avlägga  p.  (för  en 
befattning).  Förberedande  p.  P.  för  idrotts- 
märke. Godkänt  p.  i  maskinskrivning.  Efter 
avlagda  p.  Det  beror  på,  hur  p-et  utfaller. 
Genomgå,  underkastas  ett  svårt  p.  Eld-, 
vatten-;  flyg-,  examens-,  kompetens-,  uppsats-, 
intelligens-,  karaktärs-;  förprov.  b)  Predika 
p.  provpredika.  Predikoprov.  c)  Pen  ut- 
fördes med  två  modellenliga,  fältlastade  ar- 
tilleripackvagnar.  Guldprov.  Fartprov  för 
nybyggd  ångare.  Hållfasthetsprov.  Jaktprov. 
d.)För  att  sätta  honom,  hans  ärlighet  på  p. 
Satte  hans  förtegenhet  pä  (ett  svårt)  p.  Låt 
henne  på  p.  laga  middan  i  dag  I  Du  kan  ju 
ta  ett  kilo  på  p.  Anta  ngn  på  p.  Ta  honom 
på  p.  en  månad  I  e)  Icke  hålla,  bestå  p-et 
om  person  1.  'sak'.  Vi  ha  här  blott  att  göra 
med  den  fantasiskapelse  som  föreligger,  och 
den  står  p-et  Per  Hallström.  2)  Nära  'bevis' 
1.  d.  Ge  p.  på  stor  sinnesnärvaro.  Visa  p. 
på  personligt  mod.  Visa  goda  p.  på  besin- 
ning och  omdöme.  Gav  vid  sin  första  kon- 
sert ~  goda  p.  på  ~.  Såsom  p.  därpå  vill 
jag  anföra  följande  sanna  berättelse.  Vän- 
skaps-, tillgivenhets-,  ömhetsprov.  II.  Plur.  = 
1.  -er.  Ofta  handels.  Mer  konkr.  Skicka  p. 
på  Edra  utsädesfrön  j^r  omgående!  Har  du 
fått  (se)  p.på  tyget?  P.  medföljer.  P(-er)  utan 
värde.  Offertåtföljd  avp.  [Vinjpen  äro  tagna 
från  originalfat.  Jag  ber  alltså  få  beställa 
10  balar  i  enlighet  med,  överensstämmande 
med  p-et,  enligt  (det)  sända  p-et.  Färg-,  frö-, 
sades-,  tyg-,  varup(-er).  Malm-,  stenprov. 
Slipprov  av  vanliga  kristaller.  (Hand)skrift- 
prov  från  medeltiden.  Diktprov.  Ta,  göra 
(ett)  stickprov  även  mer  abstr.  Ta  blodprov. 
Syn.  I.  rön,  försök,  experiment;  prövning, 
examen,  probering,  (ibl.  nära :)  rannsakning, 
förhör;  2)  bevis,  exempel;  II.  provbit  1. 
-lapp  1.  -stycke  1. -parti;  (ibl.  nära)  mönster 
1.  exempel;  ibl.  stuff. 

—  Provabonn  I  emang;  era.  Fördelak- 
tigt i^^niang  för  nov. — dec.  Vi  inbjuda  Eder 
att  p-era  å  Vårt  Hemför  ~.  -anläggning, 
-ark  t.  e.  på  bok,  på  papper,    -avklipp. 


343 


Provavläggning — Provskjuta 


344 


-avläggning.  Kdmiöten  med  instruktion 
och  p.  Carin  Cederblad.   -avtryck,  -band 

t.  e.  för  inbindning  1.  av  bokverk.  -belast|a; 
-ning.  Bjälklagen  hava  vid  p-ningen  visat 
sig  betydligt  överstarka.  -beställ|a;  -ning. 
Dd  gjordes  en  p-ning  pä  fem  Mmdra  gevär  ~ 
K.  Zilliacus.  -bil.  Jfr  provvagn.  -bit.  Ta 
p-ar  av  de  gamla  tapeterna.  —  Sända  in 
en  p.  (ur  den  tilltänkta  diktsamlingen)  till 
en  tidningsredaktion.  Vi  meddela  här  en 
p.  ttr~.  -blad.  -bok.  Handels.  Bok  med 
varuprover  (t.  e.  tygbitar,  garndockor,  tapet- 
prover). -borr|a;  -ning.  -bära.  Först  p. 
sina  packningar,  -diakon.  17  p-er  samt 
3  på  förprov  antagna  elever  Nord.  Fam.^ 
-dock|a.  Handels.  1)  Vred  och  vände  på 
p-orna,  som  klänningarna  voro  uppsatta 
på  ~.  P-or  för  blusar  etc,  bröstfigur.  2)  Av 
garn  1.  d.  -drift.  Och  p.  i  mindre  skala 
lär  ha  lämnat  goda  resultat,  -enlig;  -het. 
Jfr  provhaltig.    Handels.    P.  vara. 

-fara  en  båt,  en  sträcka,  -filma.  Har 
fått  erbjudande  att  p.  i  Hollytvood.  -fisk|a; 
-6.  Bohusfiskare  på  p-e  vid  Argentinas  hist 
[1924].  -flyg|a;  -ning.  Klar  att  första  lugna 
morgon  p-a  1910.  Thulinbiplanei  har  i  dag 
provflugits  på  Ljungbyhed  inför  statens  kon- 
trollant 1916.  Anordna  p-riingar.  -frö.  -färd. 
En  p.  Hannover — Zelle  med  en  ' Zeppe- 
lin  på  skenor  1930.  Elektrolok  på  inoffi- 
ciell p.  före  dagens  invigning  Uppsala  1934. 
-färg|a;  -ning.  -föreläs|a;  -are;  -ning.  I 
o.  för  sökande  av  professur.  Som  sökande 
till  lediga  professuren  i  ~  p-er  ~.  En  ut- 
märkt pning.  -gill  se  provhaltig.  -grävja; 
-ning.  P-yiingar,  som  intet  ge.  -gå.  Där 
skulle  också  alltid  ~  nyförlovade  fp.-»  Gurli 
Linder,  -haltig, -t, -are; -het.  Fackl.  Som 
håller  provet,  provenlig  1.  -gill  1.  -riktig. 
Båda  [drogerna]  voro  att  betrakta  som  p-a  C. 
Th.  Mörner.  -häfte  t.  e.  av  bok  1.  tidskrift. 
-hängla;  -ning.  Sedan  ■> Midvinterblot^)  nu 
i  sex  år  varit  p-d  i  Nationalmusei  trapp- 
hall och  ~  1932. 

-kandidat.  Lärar-l.provårskandidat.  Och 
en  eller  tvdstnlar^^förp-erC^proinsar^)  Evald 
Ljunggren.  P-erna — gossarna  kallade  dylika 
provdoggar  —  C.  G.  Laurin.  -kart|a.  1)  Han- 
dels. Iordningställa  och  utsända  p-or  av  de 
tyger  och  vävnader  firman  för.  —  Om  man 
söker  igenom  en  p>-shög  från  en  svensk  klädes- 
handel S.  Arsenius.  2)  Bildl.  Fontainebleau- 
skogen,  som  ger  en  p-a  på  de  flesta  klimats 
floror  ~  Strindberg.  Här  nedan  följer  en 
liten  p-a  på  lämpliga  träningsrörelser  för 
häcklöpning .  En  brokig  och  skiftande  p-a 
på  ~.  [Ewalds  drama]  är  e.n  p-a  på  alla 
de  dåtida  litterära  modesakerna  A.  Blanck. 
-koffert  t.  e.  för  handelsresande.  -kok|a; 
-ning_;  -kollektion.  Handels.  P.  å  ram- 
list Åhlén  &  Holm.  P.  av  mattor  och  gar- 
diner, -kort.  Fotogr.  Ta,  begära  p.  Har 
du  fått  dina  p.f  Är  ni  nöjd  med  p-en?  -kök. 


Husmoderns  p.  1921.  -kör|a;  -ning.  Egentl. 

0.  bildl.  P-a  en  häst,  en  vagn,  en  bil,  en 
(motorjcykel,  sina  skidor.  Mistlurarna  p-as 
och  yla  makabert  S.  Barthel.  P-a  en  film. 
-lager.  Handels.  Provresande  i  tyger  bruka 
visa  sitt  p.  å  Stora  hotellet,  -lapp.  -lek- 
tion. T.  e.  given  av  prov(års)kandidat. 
Hålla  (en  bra)  p.  -leverans.  Kunde  alltså 
icke  fullgöra  p-en  på  bestämd  tid,  och  ~  K. 
Zilliacus.  -linne.  Tages  mått  på  ett  p. 
eller  på  personen  i  fråga  Hulda  Lundin. 

-nianövrer|a;  -ing.  P-ingar  och  start- 
övningar med  flygplan,  -marsch.  Eti  p. 
för  idrottsmärket  1916.  -middag.  Min  syster,, 
som  går  i  fackskolan,  hade  p.  där  i  går. 
-mjÖlk|a;  -ning.  Länt.  Vid  p-ningarna 
måste  han  upp  mycket  tidigt  på  morgonen,, 
då  ~.  -mät|a;  -ning.  -nummer  t.  e.  av 
tidskrift.  -odl|a; -ing.  Att  under  ett  par  års 
tid  p-a  fröplantorna  i  lämplig  jord  ~  Lind- 
Liljewall.  För  p-ing  av  utländska  nyhe- 
ter. Stora  p-ingar.  -order  provbeställning. 
-parti.-plansch. -plöj|a; -ning.  Länt. -pre- 
dikja;  -an;  -ant  (biton  på  -ant)  1.  (mindre 
ofta)  -are;  -ning.  Som  sökande  till  kyrko- 
herdetjänsten i  B.  par  i  morgon  pastor  P. 
från  ~.  Hålla  p-an.  Kalla  'fjärde  pant' 
(utom  förslaget)  se  fjärde  I  2.  Den  sista 
p-ningen  för  piastor  primariusbefattningen 
ägde  rum  på  söndagen  1920.  -resa.  Subst.  o. 
verb.  T.  e.  med  ny  ångare,  på  ny  led,  på  ny 
järnvägslinje,  -resande.  P.  eller,  som  de 
vardagligt  kallas,  'jirovryttare  .  P.  i  tvåler. 
Ha  särskild  p.  på  Norrland.  Syn.  handels- 
resande, reseagent.  -rid|a;  -ning  1.  prov- 
ritt. Skulle  p-a  en  treårig  vallack,  som  jag 
köpt.  -riktig.  Skrädd.  Att  tyget  är  p-t. 
-rum.  Även  till  verbet 'prova'.  1)  Elektrici- 
tetsverkets p.  2)  Närmast  till  verbet.  Sär- 
skilt p.  i  skrädderiaffär,  -ryttare.  Skämts. 

1.  värd.  för  prov-  1.  handelsresande.  Skriv 
i  allt  namn  inte  'p.'  ~  Emil  Norlander.  — 
De  femton  år,  då  jag  kuskade  omkring  i 
svenska  landsorten  som  en  idéernas  p.  T. 
Fogelqvist.  -rytteri.  Jfr  föreg.  Ni  kunde 
ju  nu  slå  er  på  p.,  för  en  gångs  skull,  till 
exempel  resa  i  papper  Artur  Hammarström. 
-räknja;  -ing  (särsk.  i  skola).  I  morgon 
har  vi ping  igen  (i  skolan),  -rör;  -shållare ; 
-sställ.  Tunnväggigt  i  ena  änden  slutet  glas- 
rör för  enklare  kemiska  försök  i  liten  skala. 

-schakt.  Vår  första  åtgärd  var  att  driva 
ned  p.  för  att  komma  till  klarhet  om  hur 
långt  ned  kopparn  gick  C.  T.  Eriksson. 
-seglla;  -ing.  -sida  t.  e.  ur  bok,  för  att 
visa  tryckstilar  m.  m.  -sitt|a;  -ning.  T.  e. 
de  nya  stolarna  1.  som  modell.  -sjung|a; 
-ning  (med  plur.).  P-a  (en  aria)  för  ngn. 
P-a  (i)  aulan  för  aftonens  konsert.  ■  Opera- 
sångaren Josef  Herou  jyrovsjöng  i  sötidags 
afton  på  hovoperan  i  Berlin  1912.  -skjorta. 
Skicka  med  en  p.  Efter  mått  eller  p.  Nord. 
Kompaniet.     -skjut|a;   -ning.     1)  Att  p-a 


345 


Provakjuta — Prova 


346 


våra  studsare.  Och  samtliga  provskötos  och 
skottställdes  därför  av  ~.  P-ning  av  hagel- 
gevär  Carl  Liljefors.  2)  För  tävling,  -skola. 
Statens  p..  Nya  elementarskolan,  -skott, 
-skriptum  provtema  1.  -stil  1.  -skrivning 
(konkr.).  -skriv|a;  -ning  (abstr.  o.  konkr.). 
P-ning  d  lärorummet.  Har  vi  svensk  p-ning 
i  nästa  vecka  ocksd?  -smak|a;  [-are;  -ning]. 
P-a  brygden.  Hustrun  p-ade  köttet  och  fann 
det  färdigt  J.  E.  Rosberg,  öv.  -spel|a; 
-ning.  1)  Medtaga  fiolen  för  att  p-a  för  ~.  — 
Skivnyheter  p-ades  i  särskilda  uppspelnings- 
rum. Fiolen  har  p-ats  av  ~.  2)  P-a  en 
match.  —  Tennisstadion  p-ades  ])d  söndagen 
för  första  gängen  dec.  1929.  2)  P-a  Hamlet. 
Och  Ida  Aalberg  sändes  till  Helsingfors  till 
Bergboms,  fick  p-a  och  blev  antagen  B.  Est- 
lander.  -Stav  t.  e.  för  belastningsprov. 
-stycke.  A  p-en  av, järn  och  stål.  Du  kan  ju 
läsa  ett  p.  för  oss.  Syn.  prov(bit).  -syst|er. 
l)På  sjukhus.  Systerantalet  pd  Samariter- 
hemmet  i  Uppsala  utgjorde  31  dec.  1932: 
121  diakonissor,  24 prar,  5  diakonisselever, 
148  församlingssystrar  och'^.  2)  Novis,  -så; 
•dd  (-en,  -er).  Tag  reda  pd  gammalt  köks- 
växtfrö,  skrapa  ihop  och  p.  alla  småpartier  I 
1918.  —  Har  din  p-dd  kommit  xippf  Som 
förra  våren  företogs  p-dd  med  årets  [rad- 
sånings] modell  1916.  -sändning.  Beställa 
en  p.  fröer. 

-tag|are;  -ning  (-en,  -ar;  -sapparat;  -she- 
vis;  -srör  m.  fl.).  Handels  m.  m.  1)  P-are. 
•a)  Person.  Att  muta  p-are.  Finner  p-aren 
potatisen  frisk  och  välsmakande,  sorteras 
den  efter  storlek,  varvid  ~.  En  ovan  p-are 
vill  gärna  ~.  b)  Sak.  P-are  för  klöverfrö 
m,  m.  avbildas  i  Ekenberg-Landins  Varu- 
lexikon.  2)  P-ning.  Statens  centrala  frökon- 
trollanstalt,  Stockholm  ~  utför  p-ning  och 
statsplombering  av  xdsädesvaror  utav  alla 
slag  Annons  1933.  Förordnande  att  verk- 
ställa p-ning  i  och  för  kontroll  på  margarin- 
tillverkningen. [Att]  i  stället  för  plombe- 
ringsbevis  anbringas  ett  s.  k.  p-ningsbevis 
J.  N:8on  Walldén.  -tema  provskriptum. 
-tid  t.  e.  novistid.  -tjänstgörja;  -ing.  Du 
får  nu  först  p-a  en  månad,  och  om  du  dd 
sköter  dig,  har  du  utsikt  att  ~.  Ute  p)å  p-ing. 
-tryck;  -(s)8ida;  -|a  (-ning).  Begär  först 
ett  p.,  en psidal  P-et  utföll  väl  och  gillades. 
-trösk|a;  -ning.  -tur.  Företa  en  p.  (med 
€»  ny  ångare,  med  sin  bil,  med  det  elektriska 
loket,  på  1.  med  motorcykel) .  Pen  gick  över 
Uppsala — Krylbo.  [Ljungströmsloket]  har 
nu  företagit  åtskilliga  p-er  i  praktisk  tåg- 
tjänst 1921.  -tåg.  Ätt  det  första  elektriska 
p-et  Stockholm — Uppsala  skall  gå  i  morgon 
dec.  1934. 

-vagn;  -snummer  m.  fl.  Jfr  även  prov- 
bil. [Motorcykeln]  bar  p-snumret  C.  96 1929. 
De  s.  k.  p-sskyltarna  ~  som  givit  bilägare 
möjlighet  att  under  långa  tider  köra  med 
en  oregistrerad  vagn  1924.    -val.    Vid  p-et 


erhöll  domprosten  L.  de  flesta  rösterna. 
-vaskja;  -ning.  Pade  ~  gruset  och  fingo 
en  liten  guldflinga  i  pannan  John  Utter- 
ström, -vikt.  -väg|a;  -ning.  -välj|a.  Upp- 
sala universitet  p-er  ärkebiskop  sept.  1931. 
-yta.  Ofta  bot.  Vegetationstäcket  på  en  p. 
R.  Sterner.  -åk|a;  -ning.  T.  e.  en  sträcka, 
en  vagn,  med  ngn.  -år.  Mest  i  skolbet. 
men  även  allmännare.  1)  Praktisk  utbild- 
ningskurs för  blivande  lärare.  I  Sverge  in- 
rättades pC-et)  1865  och  kunde  dd  förläggas 
till  vilket  högre  eleynentarläroverk  som  helst ; 
numer  är  p-et  bundet  vid  vissa  p-släroverk. 
Gä  p.  Genomgå  sitt  p.  i  Stockholm.  Efter 
genomgånget  p.  får  lärarkandidaten  (p-skan- 
didaten)  p-sbetyg.  Gottp-sbetyg.  Som  p-sföre- 
ståndare.  Välbekant  för  varje  p-shandledare. 
Förslag  till  omMggning  av  p-sinstitutionen. 
Är  1916  beslöt  riksdagen  inf örande  av  inskur- 
ser  även  vid  vissa  seminarier.  Blev  p-släro- 
verk. Ha  p-smeriter.  Undervisning  av  jhsme- 
riterade  lärare  1921.  Nu  gällande  p-sstadga 
utfärdades  1917.  P-sutbildade  lärare  1912. 
Med  2)-sutbildning .  2)  Tre  p.,  varunder  man 
dock  tidvis  åtnjuter  lön.  Gå  ett  2i.  hos  ~. 
•Översättning. 

—  Prov|a,  -ade,  -as;  p-a  av  lu  m.  fl.; 
-färdig;  -arle  (-(e)n,  -e);  -ersk|a  (-an,  -or); 
-ning  (-en,  -ar).  I.  Vanl.  verbformer.  1)  P-a 
(smaka  av)  ngt.  P-a  med  hmgan,  lukten. 
P-a  (fetthalten  hos)  grädde.  Även  P-a  mjölk 
pd  dess  fetthalt.  P-a  vin,  mynt,  guld- 
(halt).  Jag  skulle  vilja  p-a,  huruvida  sat- 
sen håller  sig  även  i  starkare  köld.  P-a 
hållfastheten  av  ngt.  P-a  ett  gevär,  de  nya 
eldhandvapnen ,  en  cykel.  Allt  måste  om- 
sorgsfullt p-as  och  godkännas.  P-ad  och  för- 
kastad. 2)  P-a  en  klänning.  Du  måste  (låta) 
p-a  kostymen  (på  dig).  P-a  den  ena  hatten 
efter  den  andra  utan  att  kunna  bestämma 
sig.  3)  Ännu  ha  endast  tre  av  de  sökande 
p-at.  II.  Fasta  ssgr.  En  del  ovan  under 
'prov'  upptagna  ssgr  kunna  ibl.  även  an- 
sluta sig  till  verbet.  Särskilt  till  verbet  hör 
'p-färdig'.  P-f är diga  plagg  lågo  kringströdda 
över  hela  rummet.  Och  fröken  Andersson 
hade  när  som  helst  p-färdigt  Fanny  Alving. 
III.  Verbalsubst.  1)  P-are.  a)  Person.  En 
p-are  av  såväl  guld  som  andra  metaller. 
Av-,  utp-are.  Kvalitetsp-are  för  spannmdl.  — 
P-arförman  för  råoljemotortillverkningen 
vid  ~  1919.  b)  Sak.  Ackumulator-,  grädd-, 
smör-,  socker-,  sprit-,  brännvinspare.  Mjölk- 
p-are  för  hushållet.  2)  P-erska.  Skicklig 
kjolp-erska.  Livjy-erska.  3)  P-ning.  T.  e.: 
Omkopplingar  och  pningar  i  nätet  åstad- 
komma ibland  knäppar  pd  klockan.  Statens 
p-ningsanstalt,  som  1920  övertagit  verksam- 
heten frdn  Tekniska  högskolans  material- 
p-ningsanstalt.  —  P-ning  av  kläder.  Syn. 
I.  1)  o.  2)  av-  1.  utprova  m,  göra  (ett)  prov 
med,  anställa  prov,  ta  prov  av  1.  på,  utföra 
prov  med,  pröva,  försöka;  3)  avlägga  prov, 


347 


Prova — Provins 


348 


ibl.  provpredika  1.  provföreläsa.  —  Prövis, 
-en,  -ar.  Värd.,  slangartat.  Jfr  provkan- 
didat. 

Provenie'ns  (-ans);  -en,  -er;  -märke; 
-undersökning.  Att  han  skall  känna  till 
deras  litterära  p.  B.  Karlgren.  —  Exemp- 
larens tillstånd,  inhindning  och  p.  Böcker 
med  klart  bestämd  p.  O.  Walde.  P-under- 
sökningar  bland  våra  boksamlingars  äldre 
bestånd.  —  Att  trädplantornas  beskaffenhet  ~ 
är  i  hög  grad  betingad  av  moderfrönas  p.  ~ 
R.  Sernander.  Syn.  härkomst,  uppkomst, 
ursprung,  ibl.  (ägar)historia. 

Provensäl  (-vang-,  säll.  -vann-);  -en,  -er; 
-sk  (-t);  -ska  (kvinna  1.  språk).  Invånare  i 
Provence  1.  södra  Frankrike;  ofta  är  p-8k  = 
medeltida  sydfransk  (o.  nordostspansk).  J. 
Vising,  Denp-ska  trubadur  diktning  en  (1904). 
Forn-,  nyp-ska. 

Prove'rb  (-ä-);  -et,  =  [1.  -er];  -artad;  -för- 
fattare. Enaktskomedi  illustrerande  en  sats 
1.  ett  ordspråk.  Genren  ~  härleddes  av 
Strindberg  ur  det  Mussetska  p-et  M.  Lamm. 
[Edv.  Bäckströms]  p-ariade  småpjäser  från 
slutet  av  1860-talet  ib. 

Provia'nt,  -en.  I.  Enkelt.  Göra  slut  på 
p-en.  Ka  tillräckligt  med  p.  för  ytterligare 
en  vecka.  Förse  sig,  ngn  med  p.  II.  Ssgr. 
Jfr  även  'provianterings-'.  Ex.:  Panskaf 
f\are  (-ning).  Upphandling  av  p-artiklar 
(för  statens  behov).  Fylla  sitt  p-behov.  Upp- 
förande av  pbod  vid  Västgöta  regementes 
kasärner.  Endast  med  en  neger  som  gevärs- 
och  p-bärare  C.  T.  Eriksson.  P-depån  lades 
upp  på  ett  ställe,  som  ^  S.  A.  Duse.  P-far- 
tyg.  Ordnandet  av  proviant-  och  furage- 
frägan  Har.  Hjalmarson.  Tillräckliga  p-för- 
råd.  Pförvaltare  p-mästare.  P-kista.  Med- 
tag till  landet  N.  K-s  p-korg  för  2,  4  och 
6  personer,  oumbärlig  på  bilturer  Annons 
1922.  P-lager.  Fylla p-lådorna.  Regementets 
p-magasin.  P-mästare  p-förvaltare.  P-skåp. 
P-säck.  P-sändning.  P-transport.  P-tåg. 
P-upphandling  för  tiden  V'— *°/9  1919  vid 
Kungl.  Upiilands  infanteriregemente.  P-vagn. 
Endast  det  nödvändigaste  i  pväg.  P-väsen- 
(de).  P-väska.  Syn.  Iiv8medel(sutrustning), 
livsmedelsförråd,  (upplagrade  1.  hopförda) 
livsförnödenheter,  munförråd,  res-  1.  väg- 
1.  färdkost,  (ibl.  nära)  matsäck;  (krigs,  ofta) 
manskapets  livsmedel.  —  Provianter|a, 
-ade,  -as;  -ing  (en;  -sanstalt  m.  fl.).  I.  Vanl. 
verbformer.  1)  P-a  för  (en  färd  pä)  8  må- 
nader. Det  var  värst  vad  du  p-at  W.  Wal- 
fridsson.  2)  Att  p-a  fartyg  för  långfärd 
B.  Mörner.  Och  en  massa  människor  att 
leda,  övervaka  —  och  p-a  C.  T.  Eriksson. 
Narva,  som  blott  var  pat  för  garnisonens 
behov  Har.  Hjärne.  Ett  fyrskepp  kolas  och 
p-as  Vår  Flotta  1921.  Väl  bemannade  och 
väl  pade  kanoter.  II.  P-ing.  1)  Enkelt.  Vem 
sörjer  för,  sköter  pingenf  Cooks  åtgärder 
beträffande  p-ing  voro  helt  enkelt  revolutio- 


nerande Dan  Byström.  På  grund  av  alltför 
knapp  p-ing,  2)  Ssgr  (Jfr  ssgr  med  pro- 
viant-). Ex.:  a)  P-ingsbät.  Chef  för  p-ings- 
departementet  fanns  i  Norge  1916—1922. 
Uppläggas  på  p-ingsfrilager  Tulltaxan  1919. 
Norska  pingsministern  avgår?  nov.  1917. 
Göra  en  p-ingsresa  till  ~  Eric  Hultman. 
Och  annat  i  p-ingsväg  Dan  Byström.  P-ings- 
vägar.  b)  Fastställda  p-ings-  1.  utspisnings- 
stater  krigs.  Syn.  förse  (sig)  med  1.  (an)- 
skaffa  livsmedel.  —  Proviantor,  -(e)n,  -er. 
Proviantanskaffare.  Bolagets  p.  för  avverk- 
ningen 1925.  På  Storbron  skulle  basen  slut- 
likvidera  lagets  p.  och  ~  Bernh.  Nordström. 
Provi'ns,  -en,  -er  (akut).  I.  Enkelt.  1)  All- 
männare. Den  stora  skogsp-en  Ontario 
'K.  Gunnarson'.  I  Kinas  avlägsnare  p-er. 
Transjordanien  ~  räknades  endast  som  en 
p.  till  Syrien  Birgit  Th.  Sparre.  2)  Märk 
särsk.  a)  Skattepliktigt  lydland  under  (det 
gamla)  Rom.  Mommsen,  Romersk  historia, 
band  V,  P-ernas  historia.  Med  första  puniska 
kriget  erhöll  Rom  sina  första  p-er.  b)  Kyrko- 
provins. En  kyrkoprovins  omfattar  flera 
biskopsstift  och  styres  av  metropolit  eller 
ärkebiskop.  Att  de  nordiska  kyrkorna  löstes 
från  den  tyska  överhögheten,  ärkebiskops- 
stolen i  Bremen,  och  bildade  en  egen  [kyrkoj- 
provins  med  Lund  som  ärkebiskopssäte. 
c)  Klosterprovins:  ett  antal  kloster  under 
en  'provinsial'.  d)  Ordensprovins:  avdel- 
ning inom  andlig  orden  o.  frimurarorden. 
I  var  och  en  av  de  p-er ,  vari  jesuitorden  är 
indelad,  utser  jesuitgeneralen  som  ställföre- 
trädare en  'provinsial' .  —  Sverge,  som  ur  fri- 
mureriets  synpunkt  kallas  Den  IX:e pen  ~. 
e)  Särsk.  i  best.  form  1.  ssgr  (jfr  II)  o.  ej 
säll.  ngt  åld.  Motsatt  huvudstaden.  En  socie- 
tet,  kanske  smakande  litet  av  p.,  men  ~  öv. 
fr.  Henry  James,  f)  Bildl.  Att  ha  ett  eget 
område,  ett  slags  poetisk  p.,  där  inga  före- 
gångare ha  varit  ~  G.  Attorps.  g)  Naturv. 
Djur  geografiska  regioner, subregioner  och  där- 
under hörande  p-er.  —  Växternas  indelning  i 
avdelningar,  underavdelningar  1.  p-er,  klasser 
osv.  II.  Ssgr.  Jfr  även  provinsial-.  Ex.: 
Enkel  padel  (från  'p-en',  landsorten)  Jac. 
Ahrenberg.  Uplandsbanken  förblir  själv- 
ständig p-bank  1931.  Ett  piggt  p-blad  lands- 
ortstidning. Denne  fyenske  p-bo  var  världs- 
känd T.  Segerstedt.  Pä  p-dialekt.  [Thedenii 
flora  över  Uppland  och  Sörmland]  en  av  de 
yppersta  p-floror  vårt  land  äger.  En  från 
p-floran  [Västergötlands  flora]  försvinnande 
art  J.  A.  O.  Skärman.  P-gille.  Pguvernör. 
Läroverket  i  p-huvudstaden  Öv.  fr.  Pio 
Baroja.  Har  någonsin  naturen  tryckt  sitt 
signet  på  en  svensk  p-kultur,  så  är  det  för- 
visso på  den  skånska  slättbygdens  Nils  Lith- 
berg.  Skilda  p-lynnen  K.  G.  Ossiannilsson. 
Till  att  bli  enbart p-mässor  (om  varumassor). 
Evangeliska  fosterlandsstiftelsens  p-ombud. 
P-pressen  landsortspressen  1.  pressen  i  en 


i 


349 


Provins — Provokatör 


350 


viss  p.  P-regering.  Pros  (Rosa  gallica)  an- 
sluts väl  oftast  hit  ehuru  det  egentl.  hör 
till  'Provins'  en  fransk  stad  i  vars  omnejd 
dessa  rosor  mycket  odlas.  P-språk  eller 
landsdelsspråk  H.  Bergroth.  P-stad  (-sgata). 
P-tidningen  Dalsland.  Sammanslutningar 
p-vis.  Syn.  landskap,  landsdel,  förvaltnings- 
område ;   (p-en  ibl.)  landsorten ;  avdelning. 

—  Provinsiäl,  -en,  -er.  Se  provins  I  2 
c  o.  d.  —  Provinsiäl-  i  ssgr  =  provins-. 
Ex.:  l)Frih.  Gust.  Lagerfelt  har  i  det  när- 
maste 25  år  såsom  pmästare  utövat  styrel- 
sen över  p-logen  i  Linköping  [av  Frimurar- 
orden] med  ~  1923.  2)P-läkar\e  (-distrikt);  = 
civil  av  staten  avlönad  tjänsteläkare  på 
svenska  landsbygden.  Förste  p-läkare,  en 
i  vart  län,  ha  till  uppgift  att  handha  den 
allmänna  hälsovården  inom  länet.  År  1932 
funnos  347  p-läkar distrikt.  Extra  p-läkare 
avlönad  av  kommun  som  fått  rätt  att  bilda 
eget  distrikt  (vanl.  med  statsbidrag).  Svenska 
p-läkareföreningen  bildad  1881.  —  Provin- 
siali'sm,  -en,  -er.  1)  Språkv.  Bygdemåls- 
färgat  ord  1.  uttryck,  'landsdelsord',  land- 
skapsuttryck. Och  på  adertonhundratalet 
försvunno  de  sista  schweiziska  p-erna  ur 
bibeln  Fr.  Böök.  Han  försvarar  p-erna,  dels 
emedan  de  bidra  till  lokalfärgen,  dels  kunna 
vid  behov  rikta  riksspråket.  2)  Allmännare. 
En  medveten  och  stolt  p.,  som  gärna  upp- 
höjer den  egna  bygden.  —  Provinsie'11 
(■äll);  -t,  [-are].  Jfr  provins.  Kolla,  pt 
uttryck  =  klubba,  som  användes  vid  tjud- 
ring  Gabriel  Jönsson.  —  Den  italienska 
litteraturen  har  alltid  varit  och  är  ännu  i 
dag  regionalistisk,  de  p-a  egendomligheterna 
stå  skarpt  och  klart  mot  varandra  A.  Öster- 
ling. En  starkt  p.  stil.  Jacob  Burckhardt, 
som  ingen  kan  beskylla  för  att  vara  en  per- 
sonlighet av  p.  läggning  Fr.  Böök.  Societets- 
husets  p-t  hemtrevliga  och  fridsamma  mat- 
sal ~  T.  Helsingius.  Ett  provinsuniversitets 
uppgift  är  icke  p.,  utan  nationell  Axel 
Moberg.  —  Att  även  p-a  ämbetsmän  nu 
inräknas,  lagmän,  ståthållare  och  härads- 
hövdingar N.  Eden.  Syn.  provins-,  land- 
skaps- 1.  landsdels-,  bygdemålsfärgad,  land- 
skaplig; landsortsmässig,  'småstadsaktig', 
'knutpolitisk'. 

Provinsros  se  provins  II. 

Provision  (-sj-);  -en,  -er.  Handels.  Gott- 
görelse  åt  affärsförmedlare  i  procent  på 
omsättningssumman.  1.  Enkelt.  Ha  p.  på 
(försäljningen  av)  en  vara.  Vi  beräkna, 
bevilja  Eder  2  %  p.  å  alla  varor.  Att  mot 
p.  försälja  tvättapparater  till  ~.  Betinga 
sig,  ta  en  allt  för  grov  p.  på  affären.  Ta, 
få,  erhålla  1  %  i  p.  Mot  skälig  p.  En 
mäklares  p.  kallas  'kurtage'.  —  Sedan  till- 
kommer agentprovision  till  prenumerantsam- 
lare samt  ~.  Inköps-,  låneförmedlings-,  om- 
sättnings-, stämpel-,  uppbördsp-er.  II.  Ssgr. 
Ex.:  överenskommet p-sarvode.  P-sberäkning. 


P-sbestämmelser.  P-sresande  i  pälsvaror  sökes 
Annons  1934.  Syn.  agent-  1.  mäklar-  1. 
kommissions-  1.  mellanhandsarvode  (i  pro- 
cent). 

Provis|or  (-årr) ;  -orn,  -örer  (-o-) ;  -orsplats ; 
-orstid  m.  fl.  Förr:  titel  på  farmaceut  (exa- 
minerad apotekare)  som  tjänstgjorde  på 
annans  apotek. 

Provisorisk,  -t;  -het.  Motsatt:  definitiv, 
fast,  permanent,  (be)8tändig.  (Den)  p-a  rege- 
ringen ville  emellertid  icke  ~.  P-a  bestäm- 
melser. En  p.  åtgärd.  Stora  blad,  vilka 
fingo  tjänstgöra  som  p-a  paraplyn.  Som 
svampar  efter  regn  växte  små  p-a  bostäder 
upp  i  skogen  L.  Munsterhjelm.  Samma 
vinter,  som  banan  till  Porjus  blev  p-t  öpp- 
nad Borg-Mesch.  P-t  reda  sig  med  ~.  Syn. 
övergångs-  1.  tillsvidare-  1.  interims-,  (gäl- 
lande blott)  för  tillfället  1.  tills  vidare,  inte- 
rimistisk, ibl.  för  stunden  vidtagen,  till- 
fällig. —  Provisöri|um  (mest  akut);  -et, 
-er.  Skolöverstyrelsen  föreslår,  att  ämnes- 
lärarinneinstitutionen  får  bestå  som  ettp-um 
intill  utgången  av  budgetåret  1933 — 34.  Hade 
karaktären  av  ett  p-um.  —  Ingen  ändring 
bör  ske  under  p-etiden  ibl.  'under  mellan- 
tiden'. Syn.  anordning  för  tillfället  1.  tills- 
vidare, provisoriskt  tillstånd,  övergångs- 
tillstånd. 

Pr0V0Cer|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
Det  skadar  inte  att  supa  lite'^ p-ade  Mörner, 
under  det  kapten  Liljedahl  stum  ~  tittade  i 
sin  tallrik  och  ~  E.  Norling.  På  Jans  mer  eller 
mindre  p-ande  frågor  svarade  hon  så  lugnt 
och  undfallande,  att  han  strax  anlade  en  mera 
försynt  ton  Kajsa  Rootzén.  Syn.  locka  att 
blotta  sig  1.  förgå  sig  1.  bryta  tit,  utmana, 
framkalla  ett  utbrott  osv.,  gm  förtäckt 
eggelse  narra  (en  fiende)  till  brott  1.  miss- 
grepp, locka  till  oförsiktigheter,  (ibl.  nära) 
retas.  —  Provokation,  -en,  -er;  -sbrott 
m.  fl.  Att  p.,  d.  v.  s.  ett  konstlat  fram- 
kallande av  politiska  brott,  i  viss  utsträck- 
ning verkligen  bedrevs  av  den  gamla  ryska 
polisen  [för  att  den  skulle  visa,  hur  oum- 
bärlig den  var],  är  känt  Per  Norrmén  1921. 
[Alla  de  brott  som]  skylldes  på  polisprovo- 
kation ib.  Det  gamla  knepet  att  göra  alla 
mer  eller  mindre  lyckade  attentat  till  p(-sför- 
sök)  av  motståndarna.  Syn.  jfr  föreg.  — 
Provokatörisk,  -t.  Oansvariga  p-a  element 
få  icke  operera  i  hopp  om  att  under  hän- 
visning till  de  sociala  omständigheterna  gå 
fria  från  följderna  av  sin  provokation  P. 
A.  Hansson  1933.  Inföll  jag  i  p.  ton.  Pa 
upprop.  Syn.  utmanande,  (upp)hetsande, 
som  lockar  ngn  att  blotta  sig  osv.  —  Pro- 
vokatör, -(e)n,  -er;  -(8)system  m.  fl.  Myn- 
digheternas förmenta  försök  att  framkalla 
oroligheter  genom  utsända  per.  [Öchranan] 
den  förrevolutionära  ryska  hemliga  polisen, 
kännetecknad  av  ett  rikt  utbildat  p-system 
Nord.  Fam.* 


351 


Prudentlig — Prutgås 


352 


Prude'ntlig  (-änt-);  -t,  -are; -het.  Gam- 
maldags p.  (i  sätt  och  klädsel).  Och  gamla 
biskopinnan  Almgren  satt  rak  och  p.  mitt 
i  stora  soffan  ~  Sven  Lidman.  Med  en  p. 
gubbstil.  För  här  rådde  alls  icke  den  van- 
liga pa  ordningen  A.  Mörne.  Och  hög  hatt, 
8oni  han  2>t  ställer  ifrån  sig  uppochnervänd 
på  marmorbordet  ^ik.  Lindström.  —  Famil- 
jen Fugger,  i  tysk  borgerlig  phet  sittande 
till  bords  C.  G.  Laurin.  Syn.  gammaldags 
siratlig  o.  ordningsfull,  värdig  o.  noggrann 
(i  klädsel  o.  uppträdande),  mkt  noga  o. 
ordningsam. 

Prune'11  (-äll);  -en,  -er.  Per  är  o  torkade 
plommonhalvor  som  befriats  frän  stenarna, 
vanl.  även  från  skalet  C.  G.  Dahl. 

Prunk,  [-et].  P.  och  ståt.  Firad  /  med 
mycken  p.  och  prakt  A.  Larsson  i  Dvärsätt. 
P.  och  prål.  Syn.  se  prål.  —  Prunk|a, 
-ade,  [-as].  Egentl.  o.  bildl.  I.  Enkelt.  Fast 
han  ej  par  i  stickade  kläder  Karlfeldt.  P-a 
i  siden  och  diamanter.  Strumporna  p-a  i  säll- 
samma färgskiftningar  W.  Langlet.  Vild- 
vinet ensamt  än  p-ar  i  rött  B.  Oxenstierna. 
De  grannaste  höstblommor  p-ade  på  terrassen 
Elsa  Beskow.  Pa  med  Idnta  fjädrar.  — 
Med  vita  fötter  du  dansar  /  på  p-ande  pan- 
terfäll  B.  Gripenberg.  Exotiska  fjärilar  i 
sin  p-ande  färgskrud.  Skogen  ~  stod  p-ande 
grann  E.  Sparre.  De  praktfulla,  ibland 
alltför  p-ande  nationaldr  akterna  W.  Langlet. 
Borneos  färgp-ande  insektfauna.  —  P-ande 
nekrologer  i  tidningarna  'Mari  Mihi'.  En 
rimkrans  av  p-ande  ord  Harry  Blomberg. 
I  en  alltför  p-ande  stil.  II.  Fasta  ssgr. 
Ofta  skönl.  Ex.:  Sina  p-gemak  K.  G.  Ossian- 
nilsson.  —  Mikael  Lybecks  form  är '^  p-lös 
och  fullödig.  Hans  p-lösa  pliktuppfyllelse 
Per  Hallström.  De  dela  denna  p-löshet  med 
tidningen  för  övrigt  Ruben  Berg.  —  £)en 
p-pokal,  som  Nurnbergs  borgare  1631  skänkte 
Gustaf  Adolf.  Syn.  pråla,  lysa  (i  granna 
färger),  förnöja  ögat  med  sin  glans  o.  prakt, 
'ståta',  'stråla',  ibl.  skryta;  (p-ande  ibl.:) 
grann,  lysande,  praktfull,  brokig  o.  glän- 
sande, pompös,  prålig. 

Prustja,  -ade,  [-as];  p-a  ut  ni;  -rot  (dels  = 
Helleborus  dvs.  svart,  dels  Veratrum  album 
dvs.  vit  p-rot;  roten  av  dessa);  -ning  (med 
plur.).  Nysa,  (häftigt)  frusta.  Och  pilten 
p-ade  sju  resor  och  ~  Hugo  Ekhammar. 
Den  tankeklarande  p-roten  Ax.  Nelson. 

Prut,  [-et].  1)  P.  i  bodar.  Som  ej  tål 
köpslagning  och  p.  Mästarinna  i  p.  och  för- 
måga att  köpa  billigt.  2)  Det  gick  först 
efter,  med  mycket  p.  Den  ene  tog  ändå  till 
slut  I  examen  efter  mycket  p.  Gust.  Meyer. 
Han  fyller  sina  plikter,  utan  knöt  och  utan 
p.  T.  Segerstedt.  Vanan  att  lyda  utan  p. 
C.  Bennedich.  Och  den  skulle  man  utan 
p.  (och  försköning)  pina  i  sig.  Syn.  1)  pru- 
tande, köpslående  för  att  nedbringa  priset; 
2)  svårigheter,   besvär(ligheter),  möda;  be- 


svärlig övertalning;  gensägelse,  inkast,  mot- 
stånd, betänkligheter,  invändningar,  oppo- 
sition. 

—  Prut|a,  -ade,  [as];  p-a  av  ru,  p-a  ned  m 
m.  fl.  se  avp-a  osv.;  p-a  emot;  -lust  m.  fl.; 
[-are;  -erska];  -ning  (-en,  -ar;  -sförsök  m.  fl.). 
I.  Vanl.  verbformer.  1) Egentl.  a) Om  säljare. 
Handlare,  som  icke  p-a,  ej  låta  p-a  med  sig. 
Här  ha  vi  bestämda  priser,  här  p-as  icke 
(på  varorna).  P-a  (äo)  en  krona  på  stuvbiten. 
Hälften  p-ades  genast,  b)  Om  köpare.  P-a 
nätt,  betala  rätt  är  bästa  sätt.  En  mästare 
i  att  p-a,  när  hon  gör  sina  inköp.  Såg  bara 
sorgset  och  vänligt  pä  oss,  när  vi  försökte 
p-a  Bo  Beskow.  Där  kommersas  och  p-as 
och  pratas  ~.  P-a  som  det  p-as  bara  i  Ori- 
enten. Fruntimmer,  som  kunna  stå  och  p-a, 
om  det  så  vore  pä  en  tändsticksdosa.  —  Jag 
fick  p-a  en  krona  på  partiet  fick  det  1  kr. 
billigare.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Misshumör 
över  att  häradsrätten  brukar  p-a  på  hans 
arvodesanspråk.  Man  kan  alltid  låta  pa 
med  sig,  sa  tiggarn,  bad  om  en  tolvskilling. 
b)  Man  får  nog  lära  sig  att  p-a  (äv)  på 
sina  fordringar.  Den  stora  konsten  att 
respektera  andras  åsikter  utan  att  därför 
p-a  en  hårsmån  på  sina  egna  V.  Berger.  Jag 
vet,  att  jag  ser  lite  tantaktig  och  löjlig  iit 
i  min  stora  ylleami  ^  men  hellre  par  jag 
på  värdigheten  än  på  hälsan  M.  Rogberg. 
Jag  p-ar  inte  ett  ord  på  1.  av  vad  jag  sagt 
tar  inte  tillbaka,  ändrar  inte. 

II.  Ssgr  o.  verbalsubst.  1)  P-a  emot.  Hur 
du  par  emot,  så  hjälper  de  inte,  du  måste 
gå  I  Det  p-ar  emot  att  anta  tillbudet  bär 
emot.  2)  Kreditsystemet,  avbetalningsrase- 
riet, p-lusten.  —  P-lustan,  p-lystnaden,  så 
snart  det  gäller  anslagen  till  försvaret.  — 
Hans  önskan  att  begära  så  litet,  att  ingen 
p-män  denna  gång  skulle  finnas.  Ta  till  en 
ordentlig,  en  avsevärd  p-män.  Ofta  bildl. 
Men  i  arbetet  var  hon  sträng  och  medgav 
icke  den  allra  minsta  p-män.  Sant  endast 
med  betydlig  p-män.  Ett  omdöme,  som  måste 
tas   med   en  viss  p-mån.    3)   Avledningar. 

a)  Han  var  en  äkta  p-are,  ty  jag  erhöll 
endast  106  Rdrför  alltsammans  Lasse-Maja. 

b)  Han  nämner  sitt  pris,  och  p-ning  förstår 
han  sig  ej  alls  på.  P-ning  i  orientalisk  stil. 
Och  alla  p-ningsförsök  voro  fruktlösa 
B.  Estland  er.  En  mästarinna  i  p-nings- 
konsten. 

Syn.  I.  köpslå  om  1.  bevilja  nedsättning 
(i  priset),  slå  äv  på  1.  sätta  ned  (priset); 
av-  1.  nedpruta  lu,  söka  nedpressa  lu,  begära 
rabatt  1.  nedsättning;  rabattera;  göra  1. 
bevilja  1.  begära  eftergifter  1.  lättnader; 
II.  (p-a  emot:)  göra  svårigheter,  'vrenskas', 
sträva  emot,  ibl.  bära  emot;  (p-mån:)  jämk- 
ningsmån,  överskott  att  dra  1.  vinka  på, 
ibl.  'överkant'. 

Prutgås.  Branta  bernicla.  P-en  är  täm- 
ligen liten,  svartnäbbad,  svar.thuvad  och  med 


353 


Prutgås— Prygel 


354 


ett  obetydligt  vitt  tvärband  pä  den  ävenledes 
svarta  halsen.     Kacklande  prufgäss. 

Prutt|a,   -ade,   [-as];    -ning  (med    plur.). 

1)  Vulg.  Släppa  väder,  'släppa  sig',  fjärta. 
[Hingsten]  hov  upp  en  yster  gnäggning, 
pade  och  gav  sig  iväg  T.  Orre.  På p-ande 
pegas  Harry  Blomberg.  2)  Värd.  Smattra 
1.  d.  Sextetten  skall  p-a  i  Bökebergs  lund  / 
och  ~  C.  T.  Holmström.  Där  han  kom 
p-ande  pä  sin  motorcykel  Harry  Blomberg. 

Pryd,  [prytt],  -are;  -het;  -er!  (-(e)t).  1)  P. 
och  sjäpig  som  en  gammal  mamsell.  P.  hade 
jag  inte  trott  dej  vara.  En  betydligt  mera 
p.  tid  än  vår.  Konversationen  var  sannerligen 
inte  p.  —  tvärt  om.  Till  en  början  hördes 
några  p-a  rop  av  missnöje  V.  v.  Heidenstam. 

2)  Inför  henne,  som  dock  ej  led  av  p-het. 
Från  den  tid,  då  p-het  i  umgänget  ansågs 
vara  liktydigt  med  moral  Annie  Furubjelm. 
Missriktad  p-het.  3)  E71  gängen  tids  p-eri. 
Utan  (allt)  p-eri  rakt  på  sak,  rättfram,  som 
nämner  sakerna  med  sitt  rätta  namn.  Syn. 
1)  tillgjort  1.  överdrivet  sedesam,  rädd  för 
allt  som  chockerar,  överdrivet  1.  falskt 
blygsam,  sipp,  »mamsellaktig». 

Pryd|a,  -de,  prytt,  -as;  p-a  upp  ni.  1)  Fin- 
ner allt  fejat  och  prytt.  P-a  (sig)  som  till 
fest.  Till  stadshusets  p-ande.  Skolornas 
p-ande  med  konstverk.  P-d  med  smycken  och 
juveler.  P-a  (sig)  med  ängsblommor.  Staden 
var  p-d  med  flaggor,  flaggprydd.  Vimpel- 
p-da  båtar.  Kista  p-d  med  mässingsbeslag. 
Tofs(be) prydd.  Juvel-,  mustaschprydd.  — 
Det  per,  där  det  står,  p-er  sin  plats.  — 
Van-,  misspa.  2)  P.  dig  dä  med  ära  och 
höghet  Bibeln.  Blygsamhet  p-er  alla.  Det 
skulle  p-a  dig  att  vara  något  blygsammare. 
Litet  ljuga  p-er  tal.  P-a  sitt  tal  med  alle- 
handa kraftord.  P-ande  epitet.  Syn.  be- 
pryda,  (be)smycka,  (ut)sira  (m),  (ut)pynta  (ru), 
utstyra  ai  (med  prydnader),  försköna,  (ibl.:) 
dekorera,  ornera,  behänga,  uppfiffa  ni,  upp- 
hjälpa ni,  ge  glans  åt,  uppförgylla  ni,  utstof- 
fera,  garnera;  hedra,  väl  anstå,  'kläda',  'vara 
klädsamt'.  —  Prydsam,  -t,  -mare;  -het. 
Skr.  Mindre  vanl.  P.  utan  att  vara  prålig. 
Med  en  onekligen  p.  tillbakadragenhet.  Syn. 
se  följ. 

—  iPrydlig,  -t,  -are ;  -het.  Ytterst  p.  i 
sin  klädsel,  men  aldrig  vräkig.  P-t,  ja  ele- 
gant klädd  C.  G.  Laurin.  Säg  allt  annat 
än  p.  ut,  sotig  i  ansiktet  och  ~.  Denna  lilla 
p-a  fru  med  röda  kinder,  lugna,  klara  ögon 
Jenny  Engelke.  Ett  p-t  gammalt  par  GurVi 
Linder.  Tog  sig  p-are  ut  på  det  sättet.  En 
nätt  och  p.  dräkt.  P-t  paketerad  i  specialkar- 
tonger. De  p-t  krattade  trädgårdsgångarna. 
—  Soyn  hade  en  p.  stil  med  ^kalligrafiska 
slängan  Isak  Fehr.  —  Tagit  upp  det  lilla 
p-a  diminutivet  novellett,  som  kommit  en 
smula  ur  modet  ~.  » Den,  som  tecknar  dessa 
raderT  —  som  det  heter  pä  p-t  litteratur- 
språk. Skulle  ~  gjort  mig  en  p.  recett,  men  ~ 

V.  12  —  Nusvensk  ordbok. 


K.  Zilliacus.  —  God  ordning,  renlighet  och 
p-het  härskade  överallt.  Syn.  vacker,  nätt, 
fin,  snygg,  som  gör  sig  1.  tar  sig  bra  ut  1. 
är  till  sin  fördel,  prydsam,  klädsam,  ele- 
gant, behaglig,  trevlig,  sirlig,  stilfull,  ibl. 
välvårdad,  (ibl.:)  präktig,  dekorativ,  parant, 
siratlig. 

—  Prydnad,  -en,  -er.  Egentl.  o.  bildl. 
I.  Enkelt.  Svag  för  p-er.  Eder  p.  vare  icke 
den  utvärtes  p-en  Bibeln.  De  gamlas  p.  äro 
deras  grå  hår  ib.  Tillverkning  av  kyrko- 
p-er.  Julgrans-,  här-,  toalettp-er.  Falsk(a) 
p(-er)  glitter,  bjäfs,  flärd.  Använda  något 
till  p.  Står  där  endast  till  p.  —  Högtiden 
till  p.  till  ära.  —  Talets  per.  Philesia 
buxifolia,  den  eldsländska  florans  vackraste 
p.  Nord.  Fam.^  —  Blygsamhet  är  ungdomens 
p.  —  Du  är  deras  starkhet  och  p.  Bibeln. 
En  av  den  svenska  scenens  främsta  p-er. 
En  p.  för  sitt  kön,  sitt  yrke.  —  En  husmor 
i  sin  p.  se  prydno.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-sartikel. 
P-sblommor  mest  om  konstgjorda  blommor 
(t.  e.  att  bära  på  klänning  1.  kappkrage). 
P-sbusken  Forsythia  suspensa  (tgull- 
busket)  Ossian  Dahlgren.  Bronser ,  p-sdjur 
av  allehanda  slag,  klippträdgårdsanlägg- 
ningar o.  d.  A.  Lagrelii  resa.  En  viss  psdrift, 
som  kvinnan  i  alla  tider  haft.  Gardiner  och 
p-sdukar,  P-sfjädrar.  Alla  möjliga  p-sföre- 
mäl.  P-sglas  k  t.  e.  servisglas  1.  hushållsglas. 
Utländska  p-sgranar  för  plantering.  Sälja 
p-sgrönt  på  torget.  Låg  p-shäck  av  buxbom. 
P-skam.  P-skork  till  grottor,  fontäner  o.  d. 
P-skruka.  P-skudde.  P-sljus.  P-slösa  hus.  De 
vitstrukna,  asketiskt  p-slösa  väggytorna  A. 
Sörlin.  P-srya  k  t.  e.  slitrya.  En  atenienn, 
överlastad  med  små  p-ssaker.  Det  är  ju  en 
ren  p-ssak.  Från  den  enklaste  förvärvsslöjd 
till  den  högst  utvecklade  p-sslöjd  Lilli  Zicker- 
man.  P-sspänne.  Brukats  som  smycke-  och 
prydnadssten  Nord.  Fam.^  Undervisning  i 
p-ssöm.  Och  divärse  andra  p-sting  Harry 
Blomberg.  Psträd  K  t.  e.  fruktträd.  En 
mindre  p-strädgdrd  K  köksträdgård.  P-sväx- 
ter.  En  utmärkt  p-sväxi  på  rabatter.  Syn. 
I.  (ibl.:)  grannlåt,  smycke,  nipper,  utsmyck- 
ning, sirat,  utsirning,  ornering,  ornament, 
dekör(ation),  bjäfs,  lullull,  flärd,  krimskrams, 
glitter,  prunk;  ibl.  ära  1.  heder,  prydno.  — 
Prydning,  -en.  I  psalmer  o.  d.,  skönl. 
Mindre  vanl.  Se,  hur  i  p.  jorden  står  ~ 
Ps.  643.  Men  hoppet  är  som  våren  i  sin  p. 
Edv.  Evers.  —  Prydno,  den-kön.  Åld.  för 
'prydnad'.  Särsk.  i  uttr.  'i  sin(o)  p.'  Kon- 
jander  »v  den  stockholmske  källarkunden  och 
kälkborgaren  i  sin  p.  O.  Sylwan.  En  äm- 
betsman i  sin  p.  Där  kan  man  få  se  lär- 
domshögfärden i  sino  p.  i  sin  sanna  gestalt, 
ohöljd,  i  sitt  (verkliga)  flor. 

Pryg|el  (-g-,  akut);  -let,  [-el];  -eldom; 
-elslag;  -elstraä.  I.  i)  Ge  pojken  p-el,  det 
har  han  förtjänt!  Då  fick  han  stryk,  var 
uppkäftig  och  fick  ännu  mera  p-el  Erik  Palm. 


355 


Prygel — Prång 


356 


Ty  det  finns  värre  straff  i  Persien,,  t.  ex. 
p-el  pd  fotsidorna  Öv.  fr.  Essad  Bey.  Straffas 
med  p-el.  Tacka  för  plet,  för  nådigt  p-el. 
Ta  emot  p-el.  2)  Straffet  lydde  på  25  pel. 
En  minut  därefter  voro  de  ddömda  p-len 
utdelade,  och  delinkventen  fick  resa  sig. 
II.  Avskaffa  p-elstraffet.  Låta  p-elstraffet 
gå  i  verkställighet.  Syn.  prygling,  bestraff- 
ning med  käpprapp,  spöCslitning  1.  -straff), 
bastonad,  (mer  värd.:)  stryk,  'smörj',  smisk, 
rammelbuljong,  ris(bastu),  påkolja,  smäll. 
—  Prygl|a,  -ade,  -as;  p-a  opp  se  uppa, 
p-a  på;  -ing  (ibl.  med  plur.).  Allting  bör 
ske  med  mått,  sa  skräddarn,  p-a  hustrun  med 
alnen.  P-as  offentligen.  Såg  ut  som  en  p-ad 
hund.  —  P-a  pä  hästen  för  att  få  honom 
att  ta  hindret.  Syn.  ge  prygel,  klå  1.  piska 
(o'pp),  ge  ett  kok  stryk. 

Rryl,  -en  [1.  -n],  -ar.  Stark  o.  grov  nål 
(att  sticka  upp  hål  med),  skomakarnål.  En 
p.  av  ben.  Bastanta  knivar  med  p.  och  kork- 
skruv. Benp-ar  för  olika  ändamål  And. 
Backman.  Hornp-ar.  —  P-formigt förlängd 
Nord.  Fam.2 

Prål,  -et.  Abstr.  o.  mer  konkr.  I.  Enkelt. 
Slöseri  och  onödigt  p.  ogillade  haii,  vad  det 
än  rörde  sig  om.  Fallen  för  p.  och  fåfänga. 
Hans  förkärlek  för  p.  verkar  österländskt. 
Stora,  höga  rum,  inredda  med  strängt  bor- 
gerlig enkelhet  utan  något  p.  Det  är  för 
mycket  p.  på  huset,  och  det  blir  onödigt  dyrt 
C.  Larsson  i  By.  Uppträda  utan  p.  och 
stora  låter.  P.  och  skryt.  Ordprål.  II.  Ssgr 
kunna  i  allm.  även  ansluta  sig  till  verbet. 
Ex.:  Naturligt  och  p-fritt  P.  J.  Rösiö.  J~ 
p-fri  skönhet  ib.  —  Högt  var  p-hans  yves 
över  präktig  dräkt  Raf .  Lindqvist,  öv.  Den 
p-hansenl  —  Sydländskt  p-sjuk.  För  sitt 
skrävels  och  sin  p-sjukas  skull  A.  U.  Bååth, 
öv.  Syn.  prålande,  prunk,  ståt(ande),  grann- 
låt(er),  glitter,  yttre  prakt,  ibl.  'konfekt- 
grannlåt', böjelse  för  (yttre)  prydnader  1. 
pomp  (o.  ståt),  (ibl.:)  extravagans,  överdåd, 
överdriven  (o.  smaklös)  lyx,  stass,  parad; 
ibl.  skryt;  (p-hans:)  prålare,  (sto^skrytare, 
skrodör.  —  Prål|a,  -ade,  [-as] ;  [-are].  Rummet 
är  inrett  med  en  sansad  lyx,  som  visar,  att 
man  varken  behöver  spara  eller  önskar  pa 
"V.  Benedictsson.  Fjärilar, p-ande  i  degran- 
naste  färger.  Utanför  denna  stuga  pade  en 
helt  liten  täppa  ~  med  den  oundgängliga 
vallmon  R.  Bergström.  Kvinnorna  pade  i 
brokiga  högtidsdräkter.  De  fula  röda  plysch- 
albumen,  som  åttitalet  p-ade  med  Gurli  Lin- 
der. Hötorget  p-ade  i  alla  sensommarens 
färger  W.  Hammenhög.  En  akterstäv, pande 
i  guld  och  grönt.  Ett  ~  nästan  p-ande  grant 
rum  'Mari  Mihi'.  —  Som  p-ade  med  sin 
fosterlandslöshet  Paul  Rosenius.  P-a  med 
sina  fina  bekantskaper.  Syn.  prunka,  lysa, 
glänsa,  ståta,  stråla,  blänka  i  starka  färger; 
(ibl.:)  vilja  lysa,  skryta,  paradera.  —  Prålig, 
-t,  -are;  -het.     Håret  var  rufsigt  och  prytt 


av  en  p.  kam.  Och  hennes  p-t  klädda  dött- 
rar. Mindre  p.  i  dräkt  och  åtbörder.  En 
papegoja,  som  putsar  sin  p-a  fjäderdräkt  och 
skriker  i  ett  'gojan  fin,  gojanfin.  I  all  sin 
p-a  fulhet  'Dan'.  Staden  var  mera  p.  än 
vacker,  med  husen  dignande  under  stuckor- 
nament.  Snyggt,  men  inte  p-t,  sa  fan,  måla 
svansen  ärtgrön.  Som  p-t  avsticker  mot  ~. 
Aulans  p-t  utsirade  pelare.  —  Levertins 
stundom  p-a  stil  R.  Nordenstreng.  P-t  lär- 
domskram And.  Anderson.  —  Sydländsk 
prakt  och  p-het  S.  Barthel.  Syn.  (tras)- 
grann,  bondgrann,  prunkande,  'skrikande', 
'skrikig',  gräll,  bjärt,  överdrivet  utstyrd, 
alltför  brokig,  'överlastad'  (o.  smaklös), 
'konfektgrann',  ibl.  'krokanartad';  flärdfuU; 
svulstig,  alltför  'blomstrande',  bombastisk. 

Pråm,  -en,  -ar.  Ofta  flatbottnat,  fylligt  o. 
lastdrygt  transportfartyg  utan  segel  o.  vanl. 
även  utan  propellermaskineri;  en  pråm 
förflyttas  mest  gm  bogsering  1.  ibl.  drag- 
lina. I.  Enkelt.  Nere  vid  hamnen  lågop-arna, 
flata  och  fula,  lastade  med  kol  eller  tegel. 
En  nyss  avlastad  [kol] pråm  bogserades  just 
ut,  och  skepparn  satt  vid  styret  med  pipan 
i  munnen.  En  bogserbåt  med  sju  p-ar  efter 
sig.  Lastas  på  p-ar  för  vidare  befordran 
till  ~.  Fläskoset  från  kabyssen  på  en  stor 
Mälarpråm,  som  låg  och  väntade  på  sluss- 
ning  Ragn.  Holmström.  Tankpråm  för  olje- 
transport. Mudder-, släp-;  motorpråm.  —  Ibl. 
bildl.  Men  de  stora  p-arna  [flodhästarna] 
bogserade  sig  blott  sakta  och  makligt  längre 
ut  ~  E.  v.  Otter.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-artad  far- 
kost. En litenbogserbåt eller p-dragare.  P-dra- 
garnas  sång  vid  Volga  Harry  Blomberg. 
Den  större  fraktfarten  av  massgods  på  Öster- 
sjön och  Bottniska  viken  övergår  alltmer 
till  p-f art  1921.  P-fartyg.  Bolagets  p-flotta. 
Dyra  p-frakter.  P-fraktare.  P-färd.  P-fö- 
rare.  Det  sävligt  framglidande  p-huset  T. 
Fogelqvist.  P-karl.  P-kätting.  Bakved  och 
ribbtugg  önskas  köpa  i  plaster  Annons  1918. 
Sopgödsel,  som  p-ledes  distribueras  till  upp- 
lagsplatser fid  ~  Erik  Almquist.  Små  flat- 
bottnade, p-lika  båtar,  i  vilka  folket  stakar 
sig  fram,  när  ~  O.  Enckell.  En  p-liknande 
ångare.  Nordens  största  p-rederi.  P-rod- 
dare.  Satt  vid  p-rodret.  I  den  tränga  pr  uff en. 
P-skeppar  Earlsson  Alb.  Engström.  P-skep- 
pare  kan  du  vara  själv  —  mitt  fartyg  har 
både  skorsten  och  mast  H.  Mörne.  Ettp-släp, 
som  hade  det  knepigt  nog  att  klara  sin  långa 
svans  i  det  krokiga  farvattnet  E.  Sparre. 
Och  hade  varit  p-styrare  pd  samma  släp 
som  Oskar  en  gång  i  tiden  S.  Barthel.  P-tak. 
P-transport.  P-åror.  —  Prämja,  -ade, -as; 
-ning  (med  plur.).  Fackl.  Föra  1.  forsla  1. 
transportera  på  1.  med  pråm(ar).  Man  p-ar 
den  [veden]  till  Sömmens  järnvägsstation 
f.  v.  b.    Vi  par  stenen  upp  genom  kayialen. 

Prång,    -et,  =.    I  ett  smalt  p.   mellan 
husen  gjordes  affären  upp.    Kände  alla  p. 


357 


Prång — Präktig 


358 


och  krypin.  I  de  skumma  p-en.  Gatuprång. 
I  portp-en.  Syn.  trång  1.  smal  passage  1. 
gång  min  hus,  trång  (o.  skum)  genomgång, 
'smutt'. 

Prångl|a,  -ade,  [-as];  p-a  bort  m  1.  utoi; 
-are;  -erl;  [-ing].  Mest  i  lösbar  ssg.  Pa 
med  hästar.  Förrän  *  Delfin*  stormas  av 
fiskp-are  Ax.  Ahlman.  Syn.  'kursa',  'skoja'. 

Präg|el(hårt  g,  grav) ;  -eln,  -lar.  I.  'Egentl.' 
1)  Fackl.  Verktyg.  2)  Avtryck.  Man  sade, 
att  när  lillpannan  var  riktigt  blankskurad, 
dalerp-larne  ännu  kunde  iakttagas  i  pannans 
botten  C.  Sahlin.  En  liknande  p-el  hade 
även  2-kronorsmyntet.  Metallplattorna  (äm- 
nena) tryckas  i  kallt  tillstånd  mellan  tvä 
stampar  av  härdat  stål,  i  vilka  inskriptio- 
nen är  ristad;  över-  och  undersidorna  få 
alltså  sin  p-el  samtidigt.  P-eln  [på  myntet] 
var  nött  och  valspråket  oläsligt.  II.  Bildl. 
Mest  sing.  Med  evighetens  p-el.  Bära  san- 
ningens p-el  på  sin  panna.  Hela  skildringen 
här  en  otvetydig  p-el  av  sanning,  sannings- 
p-el.  Bära  äkthetens,  uppriktighetens,  snil- 
lets p-el.  Bära  en  påtaglig  p-el  av  ~.  Ha 
fått  en  p-el  av  torftighet.  Fått  p-eln  av 
tertiärbanor.  Att  alla  hans  yttranden  fingo 
en  särskild  pel  eller  valör  ~.  Äsbildningar, 
som  med  sina  mjuka  linjer  ge  p-el  dt  land- 
skapet. Som  gav  ansiktet  en  fast  p-el.  Form- 
givningen har  en  individuell  p-el  och  är  klar 
och  reti '^.  Påtryckande  hela  staden  en  p-el, 
sådan  ~  K.  Zilliacus.  Som  satte  sin  p-el 
på  livet  i  Paris.  Lidandet  har  satt,  tryckt 
sin  pel  på  henne(s  ansikte).  Skänkte  hem- 
livet en  p-el  av  ro.  Hovet  tryckte  i  detta 
hänseende  sin  pel  på  sederna  och  på  säll- 
skapslivet Edv.  Selander.  En  konstnärs 
naturell  trycker  oavvisligt  sin  pel  på  hans 
verk  Emil  Cedercreutz.  över  det  stora  rum- 
met vilade  en  p-el  av  ålderdom  och  stillhet 
E.  Grotenfelt.  Dessa  reseböcker  äga  i  mer 
eller  mindre  hög  grad  populärvetenskaplig 
p-el  och  ~  Hans  Ahlmann.  —  Allvars-,  en- 
hets-, högtids-,  stämnings-,  sär-,  verklighets- 
p-el.  Syn.  I.  1)  stämpel,  stamp(ar);  prägel- 
verk; 2)  avtryck;  II.  (ibl.  mer  1.  mindre 
nära:)  spår,  märke,  yttre,  anda,  utseende, 
typ,  stil,  särmärke,  karaktär.  —  Prägel- 
tryck;  -t.  Tryck  utfört  i  relief.  Arbetet 
bindes  i  p-t  kartong  med  silkessnodd  i  de 
svenska  och  norska  färgerna  1929.  -verk. 
Varpå  tillplattningen  och  fåran  vid  [sy]- 
nålens  öga  utstansas  i  ett  p.  Nord.  Fam.^ 
-värde.  Mynt,  vilkas  metallvärde  under- 
stiger deras  p.  påpräglade  värde. 

—  Prägl|a,  -ade,  -as;  p-a  in  m.  fl.  se  in- 
p-a  osv.;  -ar|e  (•(e)n,  -e).  I.  Egentl.  1)  Konsten 
att  p-a  mynt,  medaljer,  plaketter  o.  d.  Både 
över-  och  undersida  p-as  samtidigt.  Av  1 
kg  myntguld  av  Vio  finhet  p-as  3100  francs 
i  guld  ~  Nord.  Fam.^  (1908).  Dessa  ensi- 
digt -v  p-ade  efterbildningar  efter  romerska 
tväsidigt  p-ade  mynt  och  medaljonger  Em. 


Linderholm.  Medaljen  p-as  dels  i  silver, 
dels  i  guld.  Slanten  varfelp-ad,  den  hade  två 
' gubbsidor  .  2)  Fackl.  bibet.  Inom  tryckeri- 
och  kartongindustrien  kallas  i  relief  pressade 
bokstäver  etc.  på  finare  emballage,  etiketter 
och  tillslutningsoblater för p-adel^orå. Fam.* 
Brevkortsalbum  ~  i  pärmar  av  kulört,  p-ad 
flintkartong  Åhlén  &  Holm.  II.  Bildl.  1) 
a)  J.  M.  van  Helmont,  som  p-ade  det  nya 
ordet  'gas'.  Ty  ideligen  p-as  nya  ordspråk 
Fr.  Ström.  Och  det  vore  föga  vunnet,  om 
ett  sådant  slagord  nu  skulle  p-as  H.  Geijer. 
Berättare,  skämtare,  ordstävsp-are  Carl  Ce- 
derblad.  b)  Ofta  närmare  II  2.  Då  det  gällt 
att  forma  folkets  liv  och  p-a  deras  själar. 
När  det  gäller  tillnamnen,  ha  vi  lyckats  p-a 
ett  namnskick,  som  rikt  och  intressant  av- 
speglar vår  kulturhistoria  och  vårt  lynne 
R.  Brieskorn.  Med  en  fantasirikedom  och 
en  genialitet  i  bilden,  som  p-a  honom  till 
verklig  skald  Per  Hallström.  2)  Dagen  är 
outplånligt  p-ad  i  mitt  minne.  3)  Den  grå- 
stämning, som  till  stor  del  pade  80-talets 
alstring  Erik  Hedén.  Hans  utrikesartiklar 
p-ades  av  klarhet  och  vederhäftighet  ~  V. 
Spångberg.  Det  jäkt  och  den  trötthet,  som 
så  lätt  p-a  terminens  slut  J.  Reinius.  Hans 
frodiga  skämtlynne  och  lustiga  humör  p-a 
även  hans  mest  grovkorniga  infall  J.  Mor- 
tensen.  Så  reste  vi  genom  Nordtyskland, 
pat  av  ärbar  enformighet  Gus.  Mattsson.  — 
[En  predikan]  på  en  gång  tidsmässig  och 
evighetsp-ad  Sigurd  Westman.  Rasp-ad.  Syn. 

I.  1)  'slå',  (ibl.:)  mynta,  stämpla,  utstampa; 

II.  1)  ge  (ngt  dess)  form  1.  prägel,  (ut)forma, 
'bilda',  utbilda;  2)  inprägla,  'fästa';  3)  sätta 
(sin)  prägel  på,  ge  sin  prägel  åt,  utmärka ; 
(p-as:)  få  sin  karaktär  (av). 

—  Prägling,  -en,  -ar.  Jfr  fö  reg.  I.  En- 
kelt. P.  av  mynt  m.  m.  Mynt  av  svensk  ~ 
p.  T.  J.  Arne.  Ryska  guldmynt  av  gammal 
p.  Den  fria  guldp-en.  —  över  på  landsorten 
spridda  minnesvårdar  finnas  även  några 
p-ar  [t.  e.  Dalins  o.  Elingenstiernas på  Lovö] 
C.  A.  Ossbahr.  —  Då  varken  begreppet 
eller  ordet  [utlandssvensk]  ännu  fått  sin  p. 
II.  Ssgr.  Ex.:  [Gustaf Adolf s] -Akademien 
hemställer  ~  om  samma  befrielse  från  er- 
läggande  av  p-savgift  [förjetong],som  till- 
erkänts andra  akademier  1934.  Mynt,  som 
har  kvar  p-sglansen.  P-skostnad.  Präglings- 
och  tryckmaskiner  i  affärslivets  tjänst  för 
utskrifter  1925.  [Monogram  pä  forna  tiders 
mynt]  betecknade  p-sorten  eller  myntmästa- 
ren Nord.  Fam,'^  P-stid.  Varken  valör  eller 
p-sår  kunna  längre  urskiljas  på  de  funna 
mynten. 

Präktig,  -t,  -are;  -het.  1)  Klädd  i  p-a 
kläder.  En  fil  av  p-a  rum.  Ett  av  dep-aste 
gästabud  där  någonsin  hållits.  2)  En  p.  och 
mycket  hållbar  kostym  av  vadmal.  Av  p-t 
timmer.  Att  dikten  innehåller  vid  pass  tjugo 
p-a  rader,  medan  allt  det  andra  är  skäligen 


859 


Präktig — Prästexamen 


360 


medelmåttigt  Birgit  Lange,  öv.  3)  Obestrid- 
ligt pa  människor.  En  (genom)  prakt  ig  ka- 
raktär. Världens  snällaste,  p-aste  kamrat  ~. 
Och  jag  måste  erkänna,  att  ni  skött  er  p-t 
och  stått  mig  redligen  bi  Hj.  Höglund.  Syn. 
1)  praktfull,  ståtlig,  grann,  dyrbar,  ypper- 
lig, utsökt,  lysande,  prunkande,  magnifik, 
splendid;  2)  o.  3)  utmärkt,  gedigen,  för- 
träfflig, ibl.  genomhederlig,  redlig,  redbar. 

Pränt,  -et,  =.  Mest  åld.  I.  Enkelt.  På 
[1.  i]  p.  (på  papper  1.  pergament)  med 
präntad  (textad)  stil  1.  i  tryck.  Ej  duger 
att  stirra  på  bokens  p.,  /  när  solen  brinner 
så  varm  C.  L.  Östergren.  Han  textar  i  ett 
sirligt  p.  /  den  tro,  som  ~  C.  Larsson  i  By. 
7  fråga  om  det  mesta,  som  sätts  pä  p.,  torde 
det  ~  Hj.  Lindroth.  Gamla  gula  brev  med 
gammalt  vackert  p.  N.-M.  Folcke.  Nedskrevos 
med  det  prydligaste  p.  Elis.  Weern-Bugge. 
Med  detta  arbete  ha  nu  samtliga  de  uppsali- 
ensiska  studentnationerna  fått  sin  historia 
på  p.  1913.  Blir  ~  ej  bevarat  i  p.  E.  N. 
Söderberg.  Dessa  underbart  härliga  p.  och 
målerier  på  matt  skimrande  pergament  Gus. 
Mattsson.  —  I  ett  konstnärligt  sirat  kansli- 
pränt  från  ~  Sam  Jansson.  II.  Ssgr  kunna 
i  allm.  även  ansluta  sig  till  verbet.  En 
p-kunnig  skrivare  Josefina  Bengts.  Nitid 
p-stil  av  huvudsakligen  en  hand.  Syn.  textad 
1.  präntad  bok  o.  d.,  präntad  stil,  skönskrift; 
tryck.  —  Pränt|a,  -ade,  -as;  p-a  i(n)  m.  fl. 
se  i(n)p-a  osv.;  -ar|e  (-(e)n,  -e;  mest  åld.); 
-ning.  Fasta  ssgr  se  föreg.  1)  Och  p-ar 
med  djupt  allvar  sirlig  rundskrift  i  sin 
skrivbok  Gunnar  Cederschiöld.  Sitta  och 
p-a  dag  för  dag  med  munkarnas  outtrött- 
lighet. Par  långsamt  utanskriften,  reser  sig 
och  ~.  P-ade  omständligt  ett  kvitto  Ragn. 
Holmström.  Med  vackert  p-ade  bokstäver 
N.  Afzelius.  Dessa  epistlar,  petigt  p-ade  på 
tunna  kvartark  Klara  Johanson.  —  Gert 
bokp-are.  2)  I(n)pränta.  Och  med  Ehren- 
svärds  orakelafor  ismer  p-ade  i  minnet.  Allt 
sådant  måste  p-as  i  dem.  Syn.  1)  (ned)skriva 
sirligt  o.  prydligt,  omsorgsfullt  forma  sina 
bokstäver,  texta,  skriva  1.  nedteckna  med 
skönskrift;  2)  i-  1.  inpränta  ni. 

Präri,  ■(e)n,  -er  1.  Pråri|e  (akut);  -en, 
-er.  Ofta  omöjligt  att  i  prosa  se  vilkendera 
formen  som  föreligger.  Stor  o.  bördig  träd- 
lös (grä8)slätt  i  Nordamerika  (ställvis  kallas 
dylika  'savanner').  I.  Enkelt.  På  p-en  i 
Västerns  vår  /  i  grova  jätteväxters  ängd  J. 
Bonggren.  Ett  ])ilgrimsfolk,  /  över  p-ens 
vidder  strött  C.  A.  Lönnquist.  Hur  friskt, 
när  kring  p-en  nordbrisen  gnyr  M.  Elmblad. 
Gräsbrand  på  pen.  Lever  parvis  på  de  öppna 
p-ernaoch'^.  II.  Ssgr  ha  präne-.  ^x.:  Peblom- 
man,  en  i  U.  S.  A.  1900 — 12  utgiven  svensk- 
språkig julkalender.  Människornas  fruktade 
spöke,  p-ebranden  'K.  Gunnarson'.  Som  en 
p-eeld  har  lidandets  brand  /  gått  över  min 
själ  pä  en  enda  natt  Karin  Ek.    Genom  det 


höga  2>egräset.  P-ehundar  Cynomus:  nord- 
amerikanska ekorrdjur  med  skällande  läte. 
Mustang  =  vild  p-ehäst  H.  Mörne.  P-eindia- 
ner,  till  vilka  bl.  a.  hörde  siouxstammarna. 
B\iffalo  Bill,  de  nordamerikanska  p-ery ilar- 
nas hjälte.  Lethbridge  är  den  typiska  p-esta- 
den  Georg  L.  Dahlin.  I  Wetaskiwin  mötte 
jag  p-estormen  ib.  P-evargen  (Canis  latrans) 
är  något  mindre  än  europeiska  vargen  och 
har  kort  hals.  Därute  på  p-evidderna  'K. 
Gunnarson'.  Syn.  (gräs)stäpp,  gräsöken, 
savann,  'gräshav'. 

Präst,  -en,  -er.  Både  ifråga  om  kristen  och 
andra  religioner.  I.  Enkelt.  Protestantisk, 
lutersk,  katolsk,  grekisk,  judisk,  muhamme- 
dansk, indisk ;  buddist-, tempel-,  offer-,  socken-, 
slotts-,  hjälp-,  fattig-,  dövstumpräst.  överste- 
prä'st.  Den  siste  skolp-en  i  ärkestiftet  är 
komminister  Öster  i  Nianfors,  som  dock  om 
7iågot  år  pensioneras  från  lärartjänsten  1925. 
Denne  ~  var  p.  åt  Gud  den  Högste  Bibeln. 
Välja  p.  Pen  i  församlingen.  Ä  du  ska 
vara  p.l  Läsa  till  p.  Bli  p.  Tillkalla  p. 
till  en  döende.  Bikta  sig  för  p-en.  Per  och 
munkar.  Möjlighet  till  ålderspensionering  av 
per  har  beretts  först  på  senare  tid.  P-mötet 
enhälligt  mot  kvinnliga  p-er  1923.  —  Läsa 
för  p-en  beredas  för  konfirmation.  Läspräst. 
—  De  som  spelat  rövare  i  första  akten,  spela 
p-er  i  den  andra.  När  det  regnar  på  pen, 
dryper  det  på  klockaren.  II.  Ssgr  ha  i  regel 
j)räst-,  ngn  gång  prästa-  (t.  e.  p-adöme)  1. 
präste-  (p-estånd).  Märk  ock  präster-  i  'p-er- 
skap'.  Syn.  (ibl.:)  prästman,  medlem  av 
(det)  andliga  1.  prästerliga  ståndet,  hand- 
havare  av  (de)  religiösa  ceremonier(na), 
ordets  1.  Guds  ords  förkunnare.  Guds  ords 
1.  ordets  1.  Kristi  tjänare,  själasörjare,  and- 
lig vårdare,  själavårdare,  utdelare  av  sakra- 
menten, (församling8)herde,  pastor,  kyrko- 
herde o.  d.;  offerförrättare,  biktfader,  medi- 
cinman, schaman,  druid,  braman,  rabbin; 
(föraktligt)  'svartrock'. 

—  Prästassistent.  I  Tyskland  ha  kvin- 
nor kunnat  anställas  somp-er  1935.  -befatt- 
ning, -betyg.  Vanl.  =  flyttningsbetyg. 
Utdrag  ur  p.  =  åldersbetyg,  -bevis.  P.  äro 
(enl.  förordningen  av  1915  om  kyrkoböckers 
förande) :  flyttnings-,  ålders-,  arbets-  o.  äkten- 
skapsbetyg, lysningsbevis,  vigselbevis,  till- 
ståndsbevis för  begravning,  utdrag  av  fö- 
delse- o.  dop-,  konfirmations-,  lysnings-  o. 
vig8el-__samt  död-  o.  begravningsböckerna. 
-bol.  Åld.  ämb.  o.  d.  Präst- 1.  kyrkoherde- 1. 
pastorsboställe,  prästgård,  -bostad.  Själva 
pen  (prästgården),  men  ej  prästgårdsjorden. 
-boställe  jfr  prästbol.  -dikt.  Den  heliga 
Elin  skulle  sålunda  endast  vara  en  p.f  H. 
O.  Östberg,  -dotter,  -dräkt  prästerlig  1. 
kyrklig  skrud.  -ed.  Pen  avskaffades  är 
1893  jfr  prästlöfte,  -examen.  P.  avlägges 
i  4  ämnen  (exegetisk,  systematisk,  historisk 
och  praktisk  teologi)  inför  domkapitlet  i  det 


I 


361 


Prästexamen — Prästv  iga 


362 


stift,  där  en  teol.  hand.  efter  avläggande  av 
de  praktiska  proven  skall  prästvigas,  -familj. 
-folk(et).  Ofta  den  lantliga  benämningen 
på  prästen  i  församlingen  o.  hans  hustru 
(jfr  t.  e.  husbondfolk),  -fru.  P-niöte  i  Sträng- 
näs 12  juni  1924.  -förening.  Allmänna 
svenska  p-en,  stiftad  1903,  omfattar  större 
delen  av  svenska  prästerskapet  och  har  93 
kretsar  1923. 

-gård.  I.  Enkelt.  /  Roslagsbro  p.  bodde 
då  prosten  Hedén,  som  ock  ligger  begraven 
på  kyrkogården  nära  p-en.  I  p.  på  landet 
mottagas  inackorderingar  ~.  En  gammal- 
dags p.,  rödmålad,  låg  och  sammanbyggd 
med  arrendatorsbostaden.  Arrendera  ut  p-en, 
p-sjorden.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-sarrendator. 
P-sbyggnad  abstr.  o.  konkr.  Där  kommer 
p-sflickorna  1  Voss  psidyll  Louise  Hj.  Alving. 
Genom  1910  års  lagstiftning  har  p-en  som 
bostad  skilts  från  p-sjorden.  [Hästarna] 
tycktes  föredra  en  hederlig  p-slunk  i  stället 
för  den  vanliga  raska  herrgårdstakten  (jfr 
prästlunk)  Sigrid  Stjernswärd.  Syn.  se 
prästbol.  -gäll.  Gärna  fackl.  o.  ngt  åld.  = 
pastorat,  -hat;  -are.  Ett p.,  vanvettigt  som 
bolsjevikernas  ~.  -hatt.  Den  flata  katolska 
p-en.  -hem.  Minnen  från  p.  i  ärkestiftet. 
-hus.  Dels  'egentl.',  dels  om  släkt  1.  familj. 
Syn.  ibl.  pastorshus.  -kall.  Ägna  sig  dtp-et. 
-kandidat.  Teologie  studerande,  -kappa. 
P.  användes  vid  prästerliga  förrättningar. 
P-n,  som  länge  varit  kortare  än  'Luther- 
rocken', har  nu  åter  börjat  närma  sig  den 
äldre  typen  med  dess  karaktär  av  verklig 
skrud,  -kast  t.  e.  i  Indien,  -kjol.  Skörten 
på  den  långa  svarta  [katolska]  p-en  ~  W. 
Langlet.  -konferens.  Svensk-luterska  p-en 
i  Stockholm  1903.  -konung.  Om  gamla 
fhdn.  I  inkariket  Peru,  där  en  p.  stod  i 
spetsen  för  hierarkin  och  staten  Karin  Jen- 
een,  öv.  -krag|e;  -(e)liknande  1.  -sliknande 
m.  fl.  I.  Enkelt.  1)  Se  krage  13.  2)Chry- 
eanthemum  leucanthemum  1.  ibl.  om  dess 
nära  släktingar.  Om  växten  1.  dess  blomma. 
Plocka  par.  Blåklint  och  p-e  till  midsom- 
marstången. En  sluttande  äng,  alldeles  vit 
av  stora  p-ar.  En  odlad,  mycket  storblommig 
form  av  pe.  Egentl. p-ar  (Chrysanthemuni) 
H.  Juhlin  Dannfelt.  (?MZj5-e  Chr.  segetum. 
II.  Ssgr  mest  till  I  2.  S-formen  vanligast. 
Ex.:  [Dimorphotecas]  gyllengula p-sblommor . 
Där  gräset  vajar  I  mjukt  med  p-sblomstrens 
stjärnor '^  ^rik  Ekelund.  På  vitaste  p-säng 
Ove  Borgvall.  Kullor,  ett  i  folkspråket  van- 
ligt namn  på,  p-liknande  blommor  ~  H. 
Juhlin  Dannfelt.  —  P-elik(nande)  även  till 
I  1  (o.  även  med  -s-). 

•lunk.  Skämts.  Jfr  prästgårdslunk.  _/iÄ;rt 
i  p.  långsamt  o.  tryggt,  i  jämn  lunk.  Även 
bildl.  Med  hans  studier  gick  det  ef  ter  gamla 
p-en,  ingen  onödig  brådska,  -lägenhet.  Ämb. 
o.  d.  Församling,  där  ledig  p.  finnes  ~  Nord. 
Fam.^    -längd.    Jfr   t.  e.  'konungalängd'. 


Pen  för  Rättvik  H.  Geijer.  -löfte.  Den 
gamla  prästeden  avskaffades  1893  och  er- 
sattes av  högtidligt  p.;  'löftesfrågan'  fick  dä 
följande  lydelse:  Viljen  I  efter  bästa  för- 
stånd och  samvete  rent  och  klart  förkunna 
Guds  ord,  så  som  det  är  oss  givet  i  den 
Heliga  Skrift  och  så  som  vår  kyrkas  bekännel- 
seskrifter därom  vittna?;  till p-na  sluter  sig 
en  högtidlig  bekräftelseformel,  -lögn.  -lön; 
-emedel ;  -ereglering.  -man;  -nagärning  m.  fl. 
/  sin  hemställan  hade  Frösthults  pastorat 
yrkat  att  bibehållas  vid  sin  urgamla  pasto- 
ratsrätt och  slippa  förenas  med  annat  pasto- 
rat eller  att  i  varje  fall  fä  egen  ^x  1933. 
De  i  söndags  till  tjänstgöring  i  ärkestiftet 
invigda  prästmännen  ha  erhållit  följande 
missiv:  ~.  Som  utgått  från  p-nahem  och 
som  i  andra  ledet  härstamma  frän  bond- 
stugan E.  Hellquist.  -mÖSSa.  Ett  slags 
mössa  för  katolsk  präst.  -möte.  Möte  av 
stiftets  präster.  P.  hålles  numer  av  biskopen 
vart  sjätte  år ;  han  framlägger  en  översikt 
över  stiftets  tillstånd;  minnesteckningar  över 
de  bortgångna  ha  blivit  en  fast  punkt  i  p-s- 
programmen,  och  p-sförhandlingarna  tryckas 
vanligen;  den  av  biskopen  utsedde  preses  vid 
pt  utger  i  regel  en  (p-s) avhandling,  som 
lägges  till  grund  för  disputationen  vid  mötet, 
A.  'Uggla,P-savhandling ar  1780— 1920.  Syn. 
stiftssynod. 

-näsja.  Märk  skämts,  för  '(stekt)  gås- 
gump'.  P-an  är  den  fettrika  del,  som  av- 
slutar gåskroppen  bakåt  Strix  1921.  -ost. 
En  urgammal  ostsort  förr  allmänt  beredd 
i  prästgårdarna.  Den  berömda  ampra  sma- 
ken hos  p-en.  Smålands  p.  -rock.  Svart 
långrock  för  präster,  -rättigheter,  -semi- 
nar|ium;  -ist.  Utbildningsanstalt  för  präster 
utanför  universiteten  (ofta  kallat  'teologiskt 
seminarium');  vanliga  benämningen  för  dy- 
lik anstalt  för  katolska  präster.  I p-iet  Saint 
Sulpice  Nord.  Fam.^  —  Katolsk  p-ist  C.  G. 
Laurin.  -skrud  ornat,  kyrklig  1.  prästerlig 
skrud,  ibl.  mässkrud.  -SOn.  -stat  (s.  med) 
prästvälde,  hierarki,  teokrati.  -syssla  präst- 
ämbete 1.  befattning,  -säck.  Här  förslår 
inte  en  p.,  även  om  folk  påstår,  att  den  är 
utan  botten  C.  Larsson  i  By.  -sällskap. 
Stockholms  p.,  stiftat  1818.  -tionde.  Ngn 
gång  även  'prästetionde'.  Den  åt  prästerna 
förbehållna  tionden  som  utgick  av  sädesslag 
(åkertionde),  kreatur  (kvicktionde),  fisk  (fisk- 
tionde) o.  smör  (smörtionde),  -val;  -(s)lag 
m.  fl.  Ordning  vid  p.  P.  äger  rum  inför 
särsk.  av  domkapitlet  förordnad  valförrättare 
i  den  kyrka  (el.  en  av  de  kyrkor),  där  prov 
avlagts  ~  Y.  Brilioth.  » G^d  råder  över  all- 
ting utom  över  p-en^ ,  lyder  ett  gammalt  ord- 
stäv 1934.  —  Ny  p-slag  antagen  av  1933 
års  riksdag.  -vig|a;  -ning  (-en,  -ar;  -sfor- 
mulär;  -stal  m.  fl.).  Låta  p-a  sig  (för  tjänst- 
göring i  ärkestiftet).  Han  är  ännu  icke  pd. 
—  I  katolska  kyrkan  är  p-ningen  ett  säkra- 


363 


Prästviga — Pröva 


364 


ment  och  kan  endast  utföras  av  en  biskop. 
Pning  i  svenska  kyrkan  sker,  genom  praxis, 
av  biskop  och  om  möjligt  i  domkyrka ;  för 
att  mottaga  p-ning  kräves  en  ålder  av  23 
dr  samt  teologisk  examen.  Ärkebiskopen  själv 
förrättade  därvid  p-ningen.  Syn.  ordinera, 
viga  till  präst,  förrätta  p-ning.  -vägKen). 
Qd  p-en  bli  präst,  -välde.  Jfr  präststat 
o.  klerikalism.  Rösträtt  dt  kvinnorna,  det 
skulle  betyda  ett  dter uppståndet  p.  S.  Lager- 
löf, -ämbete,  -ämne.  Han  är  ett  gott  p. 
-änkja.  Hem  för  p-or  i  Uppsala;  pla- 
nerna långt  avancerade  1931.  —  P-ehemför 
Lunds  stift  1931.  Som  användes  till  p-esäte 
Lagen. 

—  Prästadöme,  -t.  Prästerlig  värdighet, 
prästämbete;  egenskap  att  vara  1.  rättighet 
att  fungera  som  präst;  prästerskap.  De  skola 
hava  p-t  såsom  en  evärdlig  rätt  Bibeln. 
Därför  blevo  de  såsom  ovärdiga  uteslutna 
från  p-t  ib.  Luthers  allmänna  p.  har  alltså 
införts  i  praktiken  hos  jinisterna  B.  Forell. 
överta  p-t  i  hans  ställe  S.  Neander  Nilsson.  — 
Prästestånd.  Mest  i  best.  form.  1)  Präster- 
skapet som  en  särsk.  del  av  samhället. 
2)  Prästerskapets  representation  i  stånds- 
riksdagen. G.  Q.  Wahrenberg ,  Svenska  p-ets 
protokoll  frdn  dr  1719.  —  Prästerskap, 
-et.  Stiftets  p.  P-ets  änke-  och  pupillkassa, 
grundad  1874,  fick  sitt  nu  gällande  regle- 
mente 1926  (omarbetat  reglemente  dock  an- 
taget som  vilande  1934).  P-ets  privilegier, 
i  den  mdn  de  ännu  finnas  kvar,  kunna  en- 
dast med  kyrkomötets  samtycke  förändras. 
Värdiga  p-et. 

—  iÉ*rä'sterlig  (grav);  -t,  [-are;  -het]. 
Gjorde  p.  tjänst  inför  Gud  Bibeln.  Lott- 
ningen  om  de  pa  sysslorna  ib.  Välja  den 
p-a  banan.  Trappsteg  till  p.  befordran  Sigfr. 
Almquist.  Dd  det  p-a  tjänsteåret  ingick. 
Där  undertecknad  dd  innehade  p-t  förord- 
nande. Som  där  innehaft  p-a  ämbeten.  — 
Iaktta  sin  p-a  värdighet.  Åtskilliga  enligt 
vdr  uppfattning  föga  p-a  drag.  Han  kunde 
gärna  uppträda  litet  pare.  —  [Söderbloms] 
suveräna  oberoende  av  slentrianmässig  form 
och  phet  frapperade  och  tjusade  mig  även 
nu  Chr.  Eriksson.  Syn.  präst-,  i  egenskap 
av  1.  som  präst,  ibl.  klerikal.  —  Prästi'nn|a, 
-an,  -or ;  -elik  (-t)  m.  fl.  Blott  om  icke-kristna 
fhdn  samt  bildl.  I.  Enkelt.  1)  Demeters 
p-a  fick  ensam  av  alla  kvinnor  dskäda  täv- 
lingarne och  det  frdn  en  äreplats  i  Stadion 
Erik  Hedén.  2)  Den  korade  p-an  i  Thalias 
helgedom  i  Sverge  Cl.  Lagergren.  Jag  väljer 
inte  så  noga  då  /  bland  kärlekens  p-or  Hj. 
Söderberg.  II.  Ssgr.  Ex.:  Hon  såg  högtidlig, 
nästan p-elik  ut  S.  Siwertz.  Hur  trots  p-eskru- 
den  jag  begabbades  B.  Risberg,  öv.  —  Präst- 
1ig,  -t.  Sälls.  för  'prästerlig'.  Jag  valde 
den  pa  banan,  ty  ~  Fredr,  Persson. 

PrÖv|a,  -ade,  -as;  p-a  in  m.  fl.  se  inp-a 
osv.    I.  Enkelt.     Vanl.   verbformer.     Bet. 


övergå  i  varann.  1)  Undersöka  (värdet,  dug- 
ligheten, riktigheten  av)  m.  m.  a)  Företa 
prov  med  o.  d.  Du  får  själv  p-a  (geväret, 
saken,  om  du  går  i  land  med  uppdraget) .  Döm 
icke,  förrän  du  p-at!  Pen  allt  och  behållen 
det  goda!  P-a  (med  omsorg,  noggrant,  om- 
ständligt), innan  man  väljer.  P-e  då  män- 
niskan sig  själv  ~  Bibeln.  I  elden  p-as  guldet, 
i  nöden  vännen.  Han  pade  eggen  med  sitt 
finger.  P-a  yxan  på  en  knotig  vedklabb.  P-a, 
om  yxan  är  vass,  om  repet  håller.  P-a  håll- 
fastheten (av  ~).  Degeln  par  silver  och 
smältugnen  guld,  så  p-ar  Herren  hjärtan 
Bibeln.  Du,  som  p-ar  hjärtan  och  njurar 
är  en  rättfärdig  Giid  ib.  Motgång  p-ar  sinnet. 
P-a  skälen  för  och  emot.  Pa  sina  vänners 
pålitlighet.  P-a  en  text  med  hänsyn  till  dess 
äkthet,  en  texts  äkthet.  Pa  ngns  kunskaper. 
P-as  i  tentamen.  P-as  i,  han  måste  p-a  i 
alla  ämnen.  P-as  och  falla  igenom.  (Räkne)- 
exemplet  kan  p-as  genom  en  enkel  kontroll. 
I  högsta  domstolen  kunna  ringare  mdl  p-as 
och  avgöras  av  fem  ledamöter,  så  ock  av 
fyra,  där  alla  fyra  äro  om  slutet  ense  Rege- 
ringsformen. Noga  pa  (de  föreliggande) 
omständigheterna.  P-a  och  avväga.  P-a  vad 
som  är  Guds  vilja  Bibeln.  Jag  p-ade  olika 
hypoteser,  men  fann  dem  snart  alla  otill- 
fredsställande. De  grubbla  aldrig  med  Kant 
över  det  radikala  onda  i  människonaturen, 
p-a  aldrig  sina  gärningars  innersta  motiv 
T.  Segerstedt.  P-a  olika  miner  framför 
spegeln,  b)  I  gärning.  Ofta  nära  a.  Ack, 
du  fick  aldrig  helt  /  p-a  din  mannakraft ; 
spänna  din  båges  sträng  E.  Zilliacus.  P-a 
sina  krafter  (på  ngt).  På  bilden  t.  v.  p-ar 
man  sin  styrka  på  de  gamla  lyftstenarna. 
c)  Göra  försök  med  1.  att.  När  du  i  parken 
par  första  stegen  V.  v.  Heidenstam.  Pa 
lyckan,  sin  lycka.  Men  kanske  vi  kunde  pa 
en  annan  utväg  f  Och  varje  möjlighet  måste 
p-as.  Han  hade  p-at  sonetten  förr,  och  han 
saknade  icke  goda  svenska  mönster  Per  Hall- 
ström. —  Skönl.  även  med  att  +  inf.  (ibl. 
undviket  som  danism).  Han  p-ade  att  göra 
sig  fri  V.  v.  Heidenstam.  Månne  det  kan 
vara  plats  för  oss  fattiga  bönder  borta  i 
Sverge?  par  en  att  säga  Harry  Blomberg. 
2)  a)  Underkasta  prövningar.  Jfr  II  1  b. 
Gud  p-ar  ingen  över  förmdgan.  —  Alltför 
mycket  p-a  ngns  tålamod  (med  sak- 1.  peraon- 
subj.).  b)  (Få)  utstå  1.  pröva  på  o.  d.  Jag 
är  en  man,  som  har  p-at  elände  under  hans 
vredes  ris  Bibeln.  Universitetet  har  förut 
p-at  tider  av  nöd  och  ängslan  i  vårt  folks 
liv  L.  Stavenow  1918.  Sedan  den  tiden  har 
jag  p-at  både  goda  tider  och  onda  ~  Öv.  fr. 
F.  E.  Sillanpää.  Mycket  ha  vi  fått  p-a  i 
denna  vanskliga  världen.  3)  Finna  o.  d. 
Mest  lagt.  P-a  nödigt,  lämpligt,  skäligt 
(att  ~).  Pa  ngn  skyldig.  P-as  väg,  som 
är  anlagd  över  en  fastighets  område,  vara 
av  synnerlig  vikt  för  »v.  Ärenden,  dem  han 


I 


365 


Pröva — Prövningsnämnd 


366 


[konungen]  p-ar  böra  hemliga  hällas  Rege- 
ringsformen. 

II.  Particip.  1)  P-ad.  a)  Tillbaka  till  det 
p-ade  och  kända  R.  Ekelund.  Ett  p-at  medel 
mot  ^  ibl.  även  =  'bep-at'.  En  p-ad  och  er- 
faren man.  b)  P-ad  i  livets  skiften.  Hårt 
p-ad  (av  livet,  i  lidandets  skola).  2)  P-ande. 
a)  Kastade  en  pande  blick  dit  ner  S.  Siwertz. 
'b)Men  det  kan  inte  nekas  till  att  dxt  är  en 
smula  p-ande  i  vardagslag  Hugo  Vallentin, 
öv.  Men  det  var  alldeles  nog  att  göra  honom 
ytterst  p-ande  för  omgivningen  Elis.  Krey- 
Lange.  Efter  de  (mycket)  p-ande  visitations- 
dagarna.  Det  ansvar,  som  under  en  p-ande 
tid  påvilar  varje  samhällsmedlem  ~  1917. 
Vägen  var  ~  tung  för  hästarna  och  p-ande 
för  körredskapen  j.  E.  Rosberg,  öv.  —  Tdla- 
modsp-ande.  III.  Ssgr.  1)  Lösbara  ssgr  se 
de  fasta  formerna.  2)  Särskrivna  ssgr  (p-a 
på  o.  p-a  sig  fra'm)  se  nedan.  3)  Fasta 
ssgr  ha  formen  pröva-  (ibl.  växlande  med 
prövnings);  prov-  därjämte  i  'pröv(o)sam'. 

Syn.  I.  1)  undersöka  (hållbarheten  av 
osv.),  granska,  rannsaka,  (över)väga  (o.  av- 
göra), anställa  1.  företa(ga)  prov  1.  prövning  1. 
examen  med,  underkasta  prövning  1.  exa- 
men, 'känna  på  pulsen',  sätta  på  prov,  under- 
kasta prov  1.  kontroll,  ibl.  examinera  1. 
tenteja,  låta  passera  revy,  känna  1.  fråga 
sig  för,  'pejla',  'loda^,  kontrollera,  sondera; 
försöka  (på  1.  sig  på),  fresta,  probera,  (av)- 
prova  (nj),  experimentera,  pröva  1.  ibl.  treva 
sig  fram,  ibl.  'öva';  2)  a)  hemsöka  med 
prövningar  1.  lidanden  1.  sorger,  'fresta',  låta 
genomgå  1.  utsätta  för  lidanden  o.  d.;  b)  (få) 
utstå  1.  pröva  på,  (få)  besanna  1.  röna  1. 
erfara  (riktigheten  av  osv.);  3)  efter  prövning 
förklara  (sig  anse),  komma  1.  ha  kommit 
till  den  slutsats,  finna,  döma;  II.  1)  (p-ad:) 

a)  beprövad,  erfaren ;  b)  som  fått  genomgå 
mycket;  2)  (p-ande:)  a)  granskande,  kritisk; 

b)  ansträngande,  påfrestande,  krävande,  som 
ställer  stora  krav,  besvärlig,  tålamodsprö- 
vande. 

—  Pröva  på.  Jfr  pröva  I  1  o.  I  2  b. 
1)  P.  på  lite  av  varje  försöka  (sig)  på.  2)  Få 
p.  på  både  sorg  och  glädje.  —  P.  sig  fra'in. 
Ofta  med  huvudton  även  på  'pröva'.  Gm 
försök  1.  prov  1.  experiment  söka  nå  fram 
till  o.  d. 

—  Prov-  1.  Prövosam,  -t,  -mare.  Mest 
skr.  1)  Ex.  utan  -o-.  Hålla  huvudet  vridet 
i  en  i  längden  bra  prövsam  ställning  O. 
Ottelin,  Att  hon  handlat  tvärt  emot  san- 
ning och  rättfärdighet  i  en  p.  stund.  Det 
kan  vara  mer  eller  mindre  pt  ~  att  upp- 
leva en  krigstid,  sådan  som  den  nuvarande 
1917.  2)  Ex.  med  -o-.  Det  var  en  prövo- 
sam tid  And.  Backman.  I  ett  tungt  och  p-t 
tidevarv  A.  Österling.  Hårda  och  pma  dr 
föresfodo  Elof  Ehnmark.  Hennes  nit  var 
berömvärt,  men  hennes  trut  ett  perpetuum 
mobile  av  p.  natur  Margit  v.  Willebrand- 


Hollmerus.  En  sommar  ~  en  av  de  p-maste 
jag  någonsin  varit  med  om  Emma  Bendz. 
Syn.  'prövande',  ansträngande  osv. 

—  Prövodag.  Mest  skr.  1)  En  prövande 
dag.  2)  Dag  då  ngt  skall  prövas,  -sten. 
Blott  bildl.  En  p.  på  hans  duglighet.  Detta 
är  alla  värdens  p.  Detta  var  hos  dem  p-en 
på  förstånd  och  kunskap».  Syn.  probersten, 
prövningsgrund.  -stund.  Det  var  Ullas 
Matts  p.  i  livet  E.  Knape.  Kom  så  äntligen 
den  fruktade  p-en  A.  Klinckowström.  -tid. 
1)  En  halvtimmes  p.  förbehålles  av  gjorda 
anbud  Annons  om  auktion  å  villafastighet. 
—  Sattes  ~  i  snickarelära  och  blev  efter 
utstånden  *p.^  gesäll  Ernst  Skarstedt.  Att 
han  skickades  upp  på  en  tre  års  prövo-  och 
penitenstid  till  ~  Amelie  Posse-Bråzdovå. 

Vid  p-ens  slut.  2)  För  mången  fattig  hade 
slutet  av  vintern  varit  en  svår  p.  Har.  Lind- 
berg, öv.  För  kommande  per  Paul  Nilsson. 
Syn.  1)  provtid,  prövningstid;  2)  svår  tid 
(av  lidanden  o.  prövningar),   -år.  Jfr  föreg. 

1)  Ett  verkligt  p.  för  renhållningsverket  1909. 

2)  Under  de  sista,  för  hela  världen  så  ödes- 
digra p-en  Amelie  Posse-Bråzdovå. 

—  Prövar|e,  -(e)n,  -e.  Mest  'tillfälligt'. 
P-na  av  texters  äkthet  O.  Gjerdman.  En  ~ 
begåvad  mångp-e,  förfaren  i  konster  och 
vitterlek  Klara  Johanson.  —  Provning,  -en, 
-ar.  Jfr  verbet.  Ex.:  1)  Parti  ~  en  sam- 
mangaddning  till  den  fördomsfria  p-ens  un- 
dertryckande T.  Segerstedt.  Låta  ngt,  ngn 
undergå,  (en  skarp)  p.  Farna  försiggå  d 
lärorummet  från  och  med  lördagen  den  23 
mars.  Undandra  sig  (den  noggranna)  p(-en) . 
Skriftlig,  muntlig  p.  Inträdes-  och  flyttnings- 
par.  Fyllnads-, in-; fullmaktsprövning.  Man 
får  göra  en  skälighetsprövning,  då  man  skall 
bestämma  dagsbotsbegreppet.  —  Det  hör  ej 
till  hans  p.  P.  av  vad  tvistigt  är.  Icke 
uppta  ett  (käro)mdl  till  p.  Ingå  i  p.  av  ~. 
Uppta  till  (förnyad)  p.  2)  Ha  många  (hårda, 
svåra)  p-ar  att  utstå,  innan  ~.  Huru  som 
Gud  pålägger  denna  p.  sålunda,  att  han  ~. 
Du  gick  din  ^j-s  tid  emot  E.  N.  Söderberg. 
Par  och  hemsökelser.  På  honom  vill  jag 
bygga  /  i  p-arnas  dr  Ps.  588.  Syn.  1)  under- 
sökning, granskning,  beprövning,  ompröv- 
ning, ibl.  rättegångsbehandling;  (undergå- 
ende av)  prov,  (ibl.:)  examen,  tentamen, 
(flyttnings)förhör;  2)  (svårt)  prov,  beprö- 
velse,  'kors',  hemsökelse,  motgång,  ibl.  fres- 
telse. —  Prövningsdag.  1)  (In)p-arna 
infalla  i  år  ~.  2)  I  livets  par  Ps.  591. 
-grund.  Den  enda  p-en  vid  valet  skulle 
vara,  att  ~.  Objektiva  p-er.  -kommitté. 
Men  p-n  gillade  ej  den  ^gängligt  elegante 
officerns  ridsätt  Öv.  fr.  'Sil-Vara'.  -nämnd. 
1)  P-en  i  länet  granskar  taxeringsnämn- 
dernas beslut  ang.  uppskattning;  från  p-en 
kan  man  vädja  till  kammarrätten.  Mellan- 
kommunala  p-en,  som  årligen  utses  av  K. 
M:t,  består  av  ordf.  och  7  ledamöter;  den 


367 


Prövningsnämnd — Psyke 


368 


har  sitt  säte  i  Örebro  1934.  2)  Ofta  —  jury, 
kommission,  -rätt.  -tid.  -timme.  Fascis- 
mens ]).  är  tvivelsutan  förestående  T.  Fogel- 
qvist.     -år. 

Psalm  (p  stumt);  -en,  -er  (grav).  1)  Reli- 
giös sång  av  allvarlig,  värdig  form  o.  av- 
sedd att  sjungas  av  församlingen  vid  guds- 
tjänsten, ibl.  religiös  dikt  som  fått  plats  i 
p-boken;  ibl.  andlig  sång  1.  visa,  hymn, 
kyrkosång.  Sl)  En  av  Wallins  vackraste p-er. 
Giist.-Adolfsp-en  'Förfäras  ej,  du  lilla  hop'. 
Där  p-en  brusar  under  pelarvalven.  Ta  upp 
p-en  igen.  Ingångs-,  gradual-,  predikstols- , 
slut-,  utgångs-;  lovpsalm.  P.  ef  ter  predikan. 
Psfalmj  12å  v.  1.  Lutherp-er.  Nya  2>er, 
av  Kungl.  Maj:t  medgivna  att  användas  till- 
sammans med  1819  års  p-bok  1921.  Zions- 
p-ernas  hetsiga  brudmystik  och  sårkult. 
b)  Bildl.  Skönl.  Kärvarna  bindas  samman,  / 
motorn  i  logens  mörker  /  sjunger  sin  dova 
p.  Joel  Rund  t.  Till  ro  mig  spelar  livets 
kärlekspsalm  Augustin  Kock.  2)  Sång  1. 
hymn  ur  Psaltaren.  En  p.  av  David,  då 
han  flydde  för  sin  son  Absalom.  Davids 
p-er.  Botpsalm.  Syn.  ibl.  hymn.  —  Psalm- 
art|ad.  De  p-ade  fältvisor,  som  sjöngos  av 
hans  [Oust.  Adolfs]  soldater  Joh.  Nord- 
ström. Det  p-ade  allvaret  [i  Pär  Lagerkvists 
Hjärtats  sånger]  A.  Österling,  -bok;  -sar- 
bete;  -sfodral;  -sförslag;  -skommitté;  -spärm 
m.  fl.  Gamla  p-en,  stadfäst  1693  och  avlöst 
1819  av  Wallins  p.  Upptagen  i  svenska  p-en 
under  n:o  24.  Runebergs  p.  Kingos  p.  (i 
Danmark).  Katolsk  p.  Nya  kyrkans  (sveden- 
borgarnas)  p.  —  Träsnittet  i  pen.  Psalm- 
böckernas förgyllda  kors  lyste  i  deras  handsk- 
klädda  händer  ~.  Mindre  skolpsalmbok. 
Koralpsalmbok  se  koral.  —  Påskynda  p-s- 
arbetet.  J.  A.  Eklunds  p-sförslag  av  1934, 
som,  med  rätta,  fått  ett  ogynnsamt  motta- 
gande. Syn.  kyrkosångbok,  'kyrkosånger'. 
-brus.  Jfr  t.  e.  orgelbrus.  Även  bildl.  Fw- 
dens  allvarstunga  p.  -åikt\a.re;  -ning. Fsalm- 
författare  1.  -sångare,  psalmist.  P-ningens 
historia,  -författare,  -försök,  -historija; 
-ker.  J.  V.  Beckman,  Försök  till  svensk  p-a, 
1845 — 72.  E.  Liedgren,  p-ker  och  Wallin- 
kännare,  -kännare,  -melodi,  -nummer, 
-prov.  -sjungande.  P.  skolbarn,  -sång; 
-are  (oftare:  psalmförfattare  1.  -diktare, 
psalmist).  1)  Följde  under  p.  hans  bår.  Hus- 
andakt med  bibelläsning  och  p.  2)  Mindre 
ofta  =  psalmdiktning,  -text.  -ton;  -ande. 
Dikter  i  p.  Träffa  pen.  —  Pande  dikter 
hos  Hemmer  som  ^Bygg  ditt  Ätts»  E.  Kihl- 
man.    -vers.    Sjunga  en  p. 

—  Psalmi'st,  -en,  -er.  1)  Hedborn  som  p. 
2)  Om  konung  David.  Syn.  se  psalmdik- 
tare. —  Psalmodl,  -(e)n,  -er.  Psalmsång 
(efter  vissa  musikaliska  formler);  även  dessa 
formler.  När  prästerna  stannade  och  läto 
höra  sin  p.  ~  och  båren  bars  ned  Öv.  fr. 
Grazia  Deledda.  Även  bildl.  Klockstapelns 


evinnerliga  kristalliniska  per  A.  Österling. 
—  Kyrkokören  i  Torstuna  hade  också  på 
sin  tid  hunnit  långt  i  p-ns  konst  och  ~  G. 
Kempff.  —  Psalmödikon(-ånn;  mest  akut); 
-et,  =;  -sträng.  Lång  fyrkantig  resonans- 
låda med  en,  senare  flera  strängar;  spelas 
med  stråke.  P.  uppfanns  1830  av  J.  Dill- 
ner  ~  och  nyttjades  vid  p>salmsången  i  Sverge 
1830—70  D.  Fryklund.  Hos  kantor  Gran- 
qvist sökte  hon  [Kristina  Nilsson]  på  ett 
litet  p.  lära  grundvalen  för  musikskolan 
(1850-talet).  — De  [tjocka  flugorna]  surrade 
som  p-strängen  Vilhälm  Nordin.  —  Psal- 
tar|e  (p  oftast  stumt);  -(e)n,  -e.  Vanl.  (o. 
särsk.  i  best.  sing.)  om  (Kung)  Davids  p-e; 
även  om  hebreiskt  stränginstrument  till 
vkt  p-ens  sånger  sjöngos.  1)  Sång  till  p)-e. 
Lovsjungen  honom  till  tiosträngad  p-e  Bibeln. 
Vinden  ~  stönar  och  snyftar  som  en  p-e  och 
oboer  Hugo  Hultenberg,  öv.  —  Så  vill  ock 
jag  tacka  dig  med  p-sp)el  Bibeln.  I  p-sp>el, 
som  brusar  skönt,  /  jag  ser  ett  huvud  törne- 
krönt  ~.  2)  P-en,  en  den  'efterexiliska  juden- 
domens psalmbok' ,  använd  både  vid  tempel- 
tjänsten, i  synagogans  gudstjänst  och  för 
enskilt  bruk.  —  J.  Norrby,  Ur  djupen,  P-ebe- 
traktelser  för  enskild  och  gemensam  an- 
dakt. Där  hördes  varken  p-läsningen  eller 
dödsklagan  Öv.  fr.  Aksakov. 

Pse'ud(o)-  (psäv-).  Förstavelse  =  falsk, 
oäkta,  understucken,  sken-,  imiterad,  efter- 
gjord, förfalskad,  kvasi-,  simili-,  'ihålig'.  — 
Pseudokla'ssisk  antikhärmande,  fransk- 
klassisk. —  Pseudonym,  -en,  -er  1.,  som 
adj.,  -t;  -lexikon.  1) Diktat  (författar)namn, 
'märke',  signatur.  Utgav  1819  under  p-en 
Vitalis  en  samling  Dikter.  Avslöjade  p-er. 
L.  Bygden,  Svenskt  anonym-  och  pseudonym- 
lexikon, 1898 — 1915.  2)  Ett  p-t  inlägg  i  en 
skolfråga  ^  V.  Spångberg.  —  Pseudove- 
tenskåplig;  -het. 

Pst  (s  sonantiskt);  interj.  Hör  hit!  T.  e. 
till  kypare,  springpojkar,  vaktmästare. 

Psyke  (p  hörbart;  mest  grav);  -n  1.  -t, 
-n.  Ordets  spridning  sen.  Och  denne  man 
med  en  självmördares  p.  skulle  vara  befäl- 
havare för  vår  flotta  I  Öv.  fr.  Alex.  Michai- 
lovitj.  Allt  fortfarande  ~  ett  grunddrag  i 
italiensk  p.  S.  Neander  Nilsson.  Det  är 
just  de  många  alldagliga  småsakerna,  som 
hindra  andens  flykt,  tynga  ned  p-n  och  ~ 
Alb.  Engström.  Växtens  p.  Strindberg.  — 
Det  var  aldrig  meningen,  att  våra  kropps- 
organs arbete  skulle  övervakas  av  vårt  p.  ~ 
Ax.  Munthe.  J.  A.  Eklund,  Det  Rydénska 
p-t  1920.  Vill  man  avplocka  själen  dess 
hävdvunna  nimbus  och  högfärdiga  börds- 
anspråk, har  man  bara  att  öknämna  den 
yp-t*  Klara  Johanson.  Svagare  p-n.  En 
oförmåga  av  inlevelse  i  främmande  p-n  C. 
A.  Nordman.  —  Drag  i  svenskt  folkpsyke, 
tydligt  utläsbara  i  ordspråken  1927.  Syn. 
själ,  själsläggning,  själsliv,  mentalitet. 


I 


369 


Psykiater — Psykolog 


370 


—  Psykiät|er  (akut);  -ern,  [-rar]  1.  (så 
SAOL*)  -rer.  Ätt  låta  en  p-er  undersöka 
hans  själstillstånd.  För  resten  gör  man  oss 
p-rer  orätt,  om  man  ~  O.  Kinberg  1926.  — 
[Att  växtens]  psykologi  snart  kan  skrivas. 
men  av  psykologer,  icke  av  p-rar  Strindberg, 

—  Rättsp-er.  Syn.  psykiatriker,  sinnes- 
sjukläkare, själsläkare,  ibl.  hospitalsläkare. 

—  Psykiatri,  -(e)n.  Läran  om  sinnes- 
sjukdomarna (o.  de  själsliga  abnormiteterna) 
o.  deras  botande,  själsläkekonst.  Professorn 
i  p.  vid  Uppsala  universitet.  O.  Kinberg, 
lärare  i  rättspsykiatri  vid  Karolinska  in- 
stitutet 1920.  —  Psykiätriker  (mest  akut); 
-n,  =  1.  psykiatrici;  -kongress.  Jfr  psyki- 
ater o.  föreg.  Enligt  psykiatricis  mening 
förminskat  tillräknelig .  Rätts  psykiätriker. 
F-kongress  i  Stockholm  1922.  —  Psykiatrisk 
(akut);  -t.  Jfr  de  föreg.  Konradsberg  —  som 
numera  heter  P- a  sjukhuset  1931.  Bror  Gade- 
lius,  Det  mänskliga  själslivet  i  belysning  av 
sinnessjukläkarens  erfarenhet,  t  ett  p-t  monu- 
mentalverk^ 1922.  I  Giessen  genomgått  en 
rättspsykologisk  och  rättspsykiatrisk  kurs  ~ 
1920. 

—  Psykisk; -t.  Motsatt 'fy8isk'.l)iSyensÄ;a 
föreningen  för  p.  hälsovård  bildad  1931. 
P.  hygien.  [Med  sinnesslöa  menar  man] 
sådana  individer,  som  alltifrån  födelsen  eller 
tidigare  barndomen  visat  p.  defekt  Alfr. 
Petrén.  Bristande  eller  försenad  p.  utveck- 
ling. Hjälpklasser  för  p-t  efterblivna  barn 
1917.  Visa  pa  abnormiteter .  P.  ohälsa. 
Lindrigare  p-t  sjuka.  P.  träning.  Deti  mest 
p-t  skonande  narkosform  vi  känna.  P-t  upp- 
riven. I  p-t  hänseende.  Den  gamla  goda 
regeln,  att  man  främst  bör  sträva  till  att 
slå  fienden  p-t  och  icke  fysiskt,  rättfärdi- 
gade sig  ännu  en  gång  Hj.  v.  Bonsdorff. 
2)  Avseende  'ockulta'  fenomen  o.  d.  I  Tysk- 
land sedan  1889  och  Frankrike  sedan  1893 
har  det  blivit  vanligt  att  kalla  de  'pa feno- 
menen för  'parapsykiska' .  Jag  är  inte  i>p-t^ 
anlagd,  men  jag  tycker,  att  förutsägelsen  är 
värd  att  bevaras,  om  inte  för  annat  så  för 
dess  oförklarlighet  Öv.  fr.  Nellie  Melba. 
Väggen  inne  i  det  p-a  kabinettet  var  'v.  P-a 
experiment.  Syn.  själslig,  själens,  själs-; 
andlig,  okroppslig;  (ibl.  nära:)  ockult,  spiri- 
tistisk. 

—  Psykoanalyjs;  -sera;  -tiker;  -tisk. 
Ifråga  om  S.  Freuds  (kring  sekelskiftet 
framlagda)  omtvistade  sätt  att  behandla 
sjukliga  själstillstånd  medelst  ingående  ut- 
frågning om  den  sjukes  föreställningar, 
minnen,  drömmar,  upplevelser  o.  d.  (varige- 
nom omedvetna  obehagliga  'komplex'  skola 
oskadliggöras),  'djuppsykologi',  1)  Driva  p-s 
i  sitt  författeri.  2)  Hon  hör  till  dem  som 
p-sera  och  ~  Bertel  Appelberg.  P-sera  var- 
andra. Tyskland  p-serat  av  Dr  Alf  Ahlberg 
i  Tysklands  ödesväg  1934.  3)  P-tikern  Poul 
Bjerre.  Den  schweiziske  p-tikern  C.  G.Jungs 


arbete:  Det  omedvetna  i  normalt  och  sjukt 
själsliv,  å)  Den  p-tiska  sektbildningen  (1927). 
P-tisk  sjukdomsbehandling .  Den  p-tiska  litte- 
raturen. Det  förra  året  [dvs.  1928]  nybil- 
dade P-tiska  sällskapet  i  Uppsala.  Det  starka 
p-tiska  intresse,  som  genomgår  den  yngre 
franska  litteraturen  efter  kriget  Kj.  Ström- 
berg, -fysik.  Fechners  experimentella  me- 
tod för  undersökning  av  fhdt  min  kropp  o. 
själ.  -gräf,  -en,  -er.  Inom  äldre  spiritism 
använd  apparat  (platta  med  blyertspenna) 
för  att  åstadkomma  'andeskrift'. 

—  (Psyko)lög  (-åg);  -en,  -er;  -I  (-en  1. 
-n,  -er  =  böcker  i  p-i);  -iser|a  (-ade,  -as;  -ing, 
med  plur.);  -isk  (-t).  Alla  orden  avse  det 
själsliga,  själslivet,  själen;  ibl.  avses  männi- 
skokännedom 1.  skarpsyntbet  1.  själsiakt- 
tagelse. I.  Psykolog.  \)  Nutida  p-er .  P-erna 
syssla  icke  med  själen  fattad  som  väsen  eller 
andlig  substans,  det  tillhör  filosofin  och  meta- 
fysiken; nej,  pen  utforskar  själslivet,  dess 
yttringar  och  lagar.  Experimentella  p-er. 
Folk-,  samhälls-,  rätts-,  språk-,  yrkesp-er. 
2)  Någon  p.  är  han  inte  kan  inte  genom- 
skåda folk,  är  ingen  människokännare. 
II.  P-i.  1)  Den  modärna  p-in  arbetar  i  stor 
utsträckning  med  experimentella  metoder. 
Allmän  och  speciell  p-i.  Folk-,  ras-,  klass-, 
abnorm-,  samhälls-,  individual-,  mäss-;  barn-, 
ungdoms-,  ålderdoms-,  kvinno-;  rätts-,  för- 
brytar-;  djur-;  undervistiings-,  språk-;  stil-, 
konst-;  sinnes-,  känslop-i.  Tillämpad  p-i. 
Gränsfrågor  mellan  p-i  och  psykiatri.  P-iens 
historia.  Arkiv  för  p-i  och  pedagogik,  1922 — 
29.  2)  En  anmärkningsvärd  brist pd p-i  skarp- 
sinne, människokännedom.  III.  P-isera. 
Men  sådana  roar  det  mig  inte  att  skildra 
och  p-isera  V.  v.  Heidenstam.  Minst  sjuttio 
uttolkare  ha  p-iserat  över  denna  varelse  T. 
Fogelqvist.  Den  p-iserande  analys,  i  vilken 
Bourget  just  dä  triumferade  G.  Castrén. 
En  p-iserande  riktning  inom  ~.  IV.  P-isk. 
1)  P-iska  studier, undersökningar,  tidskrifter. 
Den  p-iska  litteraturen.  P-iska  grundåskåd- 
ningar och  huvudriktningar.  P-isk  yrkes- 
prövning jfr  psykoteknik.  Folk-,  barn-,  rätts-, 
experimentalp-isk.  2)  Fina  p-iska  iakttagelser. 
Som  världshistoriskt  och  p-iskt  dokument. 
P-iska  romaner,  romanförfattare.  P-iskt  lätt- 
förklarlig. Ge  en  p-isk(t  riktig)  förklaring 
av  ~.  De  ä  då  föga  p-iskt  I  skarpsinnigt, 
visar  föga  förstånd  på  människor  1.  föga 
omdöme.  I  det  p-iska  ögonblicket  rätta  stun- 
den, då  man  lättast  kan  ernå  det  man  vill, 
då  omständigheterna  äro  gynnsamma. 

Syn.  I.  kännare  av  (det  mänskliga)  själs- 
livet, en  som  studerar  själslivet  o.  dess 
lagar,  'själsforskare';  (skarp)  själsiakttagare, 
en  som  kan  bedöma  1.  genomskåda  männi- 
skor, människokännare,  människobedömare; 
II.  (p-i:)  läran  om  själslivet  1.  om  (männi- 
sko)8Jälen,  'själsvetenskap';  iakttagelse  av 
1.  sinne  för  själsyttringar,  skarpsyntbet  (för 


371 


Psykolog — Publikbild 


372 


människors  olika  läggning  o.  d.),  människo- 
kännedom, förmåga  att  genomskåda  folk; 
III.  (p-isera:)  analysera  (ngns  1.  sina)  själs- 
yttringar o.  d.;  IV.  (p-isk:)  som  angår  (läran 
om)  själslivet,  själsvetenskaplig;  skarpsynt, 
skarpsinnig,  ibl.  människokännande  1.  ge- 
nomskådande. 

—  (Psyko)pät,  -en,  -er;  -barn  (p-iskt 
barn)  m.  fl.;  -i  (-en  1.  -n);  -iker  (-n,  =;  = 
läkare  för  p-er);  -isk  (-t);  -ologi.  Orden 
avse  medfödd  vanl.  nedärvd  själslig  abnor- 
mitet. Utpräglat  kriminella  p-er  interneras 
numera  på  särskilda  anstalter,  s.  k.  förva- 
ringsanstalter  för  förminskat  tillräkneliga 
förbrytare  1935.  Lärarinna  i  folkskolans 
s.  k.  p-klass  1933.  Älby  skolhem  för  ner- 
vösa och  piska  barn  1932.  övernervös,  ja 
piskt  angripen.  De  p-iska  barnen  skulle 
alltid  stå  under  uppsikt  av  en  p-iker  Sven 
Donner  1927.  -te'knlisk;  -ik  (-en).  Prak- 
tisk 1.  tillämpad  psykologi.  De  av  Ingenjörs- 
vetenskapsakademien anordnade  kurserna  i 
p-ik  för  ingenjörer  och  industrimän  1921.  — 
För  befattningar  i  trafiktjänst,  såsom  tågfö- 
rare, växlare,  chaufförer , flygare,  sjöbefäl  osv. 
ha  i  Tyskland  bestämda  serier  av  p-iska  prov 
blivit  utarbetade  och  föreskrivna  1919.  P-isk 
kongress  i  Prag  (den  8:de  internationella) 
öppnad  [sept.  1984] .  Internationella  piska 
unionen  1934.  Utredning  om  inrättande  av 
ett  piskt  institut,  efter  mönster  i  Amerika 
och  Tyskland,  begärdes  år  1919  av  K.  A. 
Fryxell,  G.  H.  Elmquist  m.fl.  P-iska  prov 
införas  vid  S.  J.  1934. 

—  Psykos  (-ås);  -en,  -er.  Sjukligt  själs- 
tillstånd, vansinne,  sinnessjukdom.  På  grän- 
sen till  verklig  p.     Mäss-,  krigspsykos. 

Ptro  (vanl.  tremulerande  p  +  o);  -|a(-ade, 
[-as]).  Interj.  Stopprop  till  häst;  ibl.  även 
bildl.  Hojta  och  p-a  O.  Larsson  i  By.  Par 
på  parhästarna  och  ~  Jöran  Forsslund. 

Pu,  interj.     Sälls.  för  'pub'  (se  d.  o.). 

Pubertet,  -en;  -speriod;  -srit  (hos  primi- 
tiva folk);  -sålder(n);  -år(en).  Mest  fackl. 
Manbarhet,  könsmognad;  den  utvecklings- 
period i  människans  liv  då  könskörtlarna 
börja  fungera,  brytningsperiod(en).  Som 
ännu  icke  inträtt  i  p-såldern.  Dä  han  skulle 
nå  p-såren  och  bli  mogen  man.  —  Även 
bildl.  Den  modärna  psykiatrien,  skriver  pro- 
fessor Gadelius  ~  är  alltjämt  en  ung  veten- 
skap, som  ännu  ej  hunnit  ur  p-såldern. 

Publicer|a,  -ade,  -as;  -bar  (-t;  -het);  -ing 
(-en,  -ar;  -sbekymmer  m.  fl.).  Kommer 
du  att  pa  uppsatsen  (i  ngn  tidskrift)?  Ett 
par  små  enkla  strofer,  hittills  icke  pade 
Ewert  Wrangel.  Det  vore  bättre  att  icke 
p-a  saken  i  dess  nuvarande  skick.  Händelsen, 
talet  pades  först  i  Stockholmspressen.  —  I 
sitt  nuvarande  skick  är  inlägget  icke  p-bart. 
Syn.  offentliggöra  (i  tryck),  bringa  till 
offentligheten,  införa  meddelande  i  pressen 
(om),  utfärda,  kungöra,  utsprida  oj,  utge  m 


(i  tryck).  —  Publici'st,  -en,  -er;  -klubb; 
-möte  m.  fl.;  -Ik  (-en);  -isk  (-t).  1)  Bli  p. 
Svenska  pernas  pensionskassa.  En  fram- 
stående p.  —  P-klubben,  stiftad  i  Stockholm 
1874,  är  numer  en  allmän  svensk  tidnings- 
mannaförening  med  kretsföreningar  i  lands- 
orten. Sedan  1881  utger  P-klubben  en  illu- 
strerad tidning.  Julkvällen.  Det  första 
p-mötet  hölls  i  Stockholm  1868  med  L.  J. 
Hierta  som  ordförande.  Den  gamle  p-vetera- 
nen  Ridderstad  Ernst  Skarstedt.  2)  Pik. 
Vissa  alster  av  amerikansk  p-ik  S.  Neander 
Nilsson.  Har  få  motstycken  i  svensk  p-ik 
Georg  Andrén.  Dra  sig  tillbaka  från  p-iken. 
Drogs  redan  tidigt  till  p-iken  G.  Castrén. 
3)  P-isk.  Har  han  p-iska  meriter,  intressen? 
Vittna  om  en  viss  p-isk  begåvning,  vana. 
P-iska  principer.  Syn.  se  journalist  (j-ik, 
j-isk).  — Publicitet, -en;  -sprincip.  1) Offent- 
lighet. Omkring  200  tidningar  ha  här  medver- 
kat, för  att  icke  tala  om  den  p.,  som  vunnits 
genom  radioutsändning  1927.  Då  mitt  arbete 
beretts  p.  i  Nordiska  texter  och  undersök- 
ningar, önskar  jag  ^  N.  Svanberg.  Jag  har 
haft  mer  än  nog  av  p-,jag  önskar  vara  ifred 
Ax.  Munthe  1931.  2)  Tidningsmannaväsen 
1.  -verksamhet,  journalistik,  publicistik.  Un- 
der Karl  XILstiden  låg  p-en  så  gott  som 
nere  och  ~  Wald.  Biilow.  Med  dr  Erik  Hedén 
har  ~  svensk  p.  [förlorat]  en  av  sina  bästa 
och  skarpaste  pennor  Kj.  Strömberg  1925. 

—  Publiks  -en,  [-er].  En  feststämd  och 
fulltalig  p.  fyllde  salen,  när  ~.  Tala  inför 
en  bildad,  utvald,  kritisk,  ytterst  uppmärk- 
sam, andlös(t  lyssnande) ,  välsinnad  p.  Num- 
mer, som  dra  p.  Men  pen  lyste  med  sin 
frånvaro.  En  som  vet  att  knipa  sin  p.,  pen. 
Fria  till  pen.  Låta  pen  vänta.  Att  hon 
trots  detta  alltid  förtrollat  pen,  var  helst  i 
världen  hon  uppträtt  Öv.  fr.  Nellie  Melba. 
Och  tänkte  mycket  litet  på  p-en  (bildl.)  Frans 
Hedberg.  Pen  skingrade  sig  och  ~.  P-ens 
gunstling.  Där  sorlar  den  stora  p-en  Akke 
Kumlien.  Slog  an  på  den  stora  p-en  Ellen 
Lundberg-Nyblom.  —  August  Brunius  träf- 
fande ord  'v;  »P-e»  —  ingen  vet  något  om 
den  och  dess  smak.  Pen  är  en  grov  gene- 
ralisering, en  fiktion  rentav.  Det  finnes  så 
många  p-er*  Emil  Cedercreutz.  Och  våra 
p-er  voro  så  fina,  så  fina  'Jörgen'.  —  Elev- 
festen på  Vik  fick  rekordpublik.  Ståp-en. 
Konsert-,  teater-,  föredrags-,  nöjes-,  bio-;  stam-, 
söndagspublik.  Syn.  publikum,  allmänhet, 
åhörar-  1.  lyssnar-  1.  åskådar-  1.  läsekrets, 
åhörarskara  1.  -skaror;  (p-en:)  åskådarna, 
åhörarna,  de  som  infunnit  sig,  läsvärlden, 
den  läsande  allmänheten,  bokvärlden;  (den 
stora  pen:)  de  breda  lagren,  (den  stora) 
massan,  massorna. 

—  Publikanslutning.    Pen    vid  vår- 
festen var  fierdubbelt  större  än  vanligt  1930. 

Under  stor  p.   -bifall,   -bild.   I  mitten  en 
p.  från  målet  två   timmar  före  segrarens 


I 


373 


Publikbild— PuckeP 


374 


ankomst  Sv.  Dagbl.  1927.  -bås.  Endast 
30  nyfikna  fingo  visserligen  plats  i  p-et 
vid  rannsakningen  1929.  -demonstration. 
Skulle  det  bli  en  p.  emot  mig?  Öv.  fr.  Nellie 
Melba.  -favorit.  När  p-erna  Valle  Dahl- 
qvist  och  Gustaf  Löfds  uppträdde  pd  arenan 
1927.  -framgång.  Någon  p.  blev  det  icke 
G.  Castrén.  Nyfikenheten  hade  självfallet  i 
början  sin  stora  del  i  p-en  W.  Söderhjelm. 
Men  p-en  var  utomordentlig,  och  ~  O.  Wiesel- 
gren.  -frekvens.  Den  dr  frdn  dr  ökade 
p-en  vid  biblioteket  gjorde,  att  ~  O.  Walde. 
-fri|are;  -eri.  [Aug.  v.  Kotzebue]  var  en 
ytterst  framgdngsrik  p-are  och  saknade  konst- 
närligt samvete  Nord.  Fam.*  —  Utan  det 
minsta  spdr  av  effektsökeri  och  p-eri  Dagens 
Nyh.  1925.  Fri  frdn  p-eri  och  sensations- 
makeri.  -förening.  Far  skola  stimulera 
intresset  [för  'riksteatern']  1933.  -gunst; 
■ling.  [Hans  Thoma]  förblev  länge  förbisedd, 
höll  sig  fjärran  frdn  all  ivran  efter  modär- 
nitet  liksom  efter  p.  G.  Nordensvan.  Dröm- 
mar om  ar  tistskap  och  p.  Alma  Söderhjelm. — 
Med  en  min  av  uttrdkad  p-ling  Erik  Norling. 
-intresse.  Att  Operan  pd  sd  sätt  skulle 
kunna  räkna  med  ett  synnerligen  starkt  p. 
1919.  -magnet.  Greta  Garbo  har  slagit 
nytt  rekord  som  p.  1932.  -nummer.  Sport- 
prestationer och  sensationella p.  Fr. G.  Bengts- 
son [om  polfärder]. 

-organisation.  Till  chef  för  Riksteaterns 
p.  har  utsetts  sekreteraren  i  teaterutred- 
ningen fil.  kand.  Gösta  Bergman  1934.  -pro- 
test. Per  mot  domsluten  (vid  en  fotbolls- 
match), -rekord.  Vdr  utställning  i  Newyork 
satte  p.  1927.  -siffr|a.  I  sina  redovisningar 
uppgivit  för  Idga  por.  »skarja.  Stora p-or 
middag  och  kväll  i  stadshuset  [i  Sthlm] 
1925.  -smak.  Att  rätta  sig  efter  en  out- 
vecklad p.  Sven  Rinman.  Även  i  detta  för 
p-en  tillrättalagda  ~  skick  A.  Österling.  Som 
ofta  nog  alltför  mycket  skattar  dt  p-en. 
-succé.  Skandia  [biografen]  fortsätter  med 
t  Bomans  pojkeT>,  som  blivit  en  verklig  p. 
Att  direktör  Winge  med  lustspelet  Hemsla- 
vinnor  ~  haft  en  verklig p.  1922.  -synpunkt. 
Ur  p.  -tillströmning.  Vid  större  p.  -till- 
träde. Beträffande  p-t  till  privatmuseerna 
md  man  ~.  -väder.  Fint  p.  men  ingen 
publik,  -ynnest.  Begåvad  och  egendomlig 
även  som  författarinna,  vann  hon  likväl 
varken  p.  eller  ~  Nord.  Fam.'*  1907. 

—  Publiks  -t.  Ofta  K  enskild  1.  privat. 
1)  Domen  varder  genast  efter  avkunnandet  ~ 
pd  p.  bekostnad,  genom  trycket,  befordrad 
till  allmänhetens  kunskap  Tryckfrihetsför- 
ordningen. Konsistorier,  exekutionssäten  eller 
andra  p-a  verk  ib.  Dd  det  gäller  p.  egen- 
dom. Ekonomisk  besiktning  ~  d  p-a  hemman 
Nord.  Fam.'^  2)  Friare.  Än  på  p-a  till- 
ställningar, än  åter  i  enskilda  sällskap  Raf. 
Hertzberg,  öv.  Serveras  pd  sd  mdnga  andra 
p-a  ställen,  att  ~.   Nyligen  har  man  till  p-t 


besvarande  i  en  av  vdra  Stockholmstidningar 
framställt  den  frdgan,  om  ~  A.  Knöppel. 
En  nationalscen  har  även  andra  hänsyn  att 
taga  än  den  p-a  smaken  och  ~.  Syn.  statens, 
kronans;  stats  1.  kommuns;  ibl.  krono-  1. 
kommunal;  offentlig,  allmän,  där  alla  ha 
tillträde,  för  allmänheten,  allmänhetens.  — 
Publikation,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Abstr. 
Icke  lämpad  för  p.  Av  Strindbergs  brev 
till  mig  äro  3  undantagna  frdn  p.  Harriet 
Bosse.  2)  Konkr.  Att  Helsingfors  Tid- 
ningar under  hans  [Z.  TopeliiJ  ledning  blivit 
landets  mest  ansedda  p.  S.  Lagerlöf.  Ord 
och  Bild  lovade  bli  en  p.  av  rang  ~  Ellen 
Lundberg-Nyblom.  Den  stora  källp-en  ^Riks- 
kansleren  Axel  Oxenstiernas  skrifter  och 
brevväxling'»  Nord.  Fam.^  Viktiga  urkunds- 
per  O.  Walde.  [Amerika]  är  översväm- 
mat av  filmp-er  W.  Sörensen.  II.  Ssgr. 
Ex.:  P-sort.  Men  p-splanerna  skrinlades, 
dd  ~.  I  föreningens  p-sserie  E.  Wettergren. 
Genom  livlig  p-sverksamhet  Ax.  Hultkrantz. 
P-sdr.  Syn.  1. 1)  offentliggörande,  publice- 
ring, utgivande  (i  tryck);  2)  (utgiven)  skrift, 
tryckalster,  (ofta:)  tidning,  tidskrift,  press- 
alster o.  d.  —  Pu'blikum  (mest  akut) ;  =. 
Mindre  vanl.  än  publik.  Orakel  för  ett 
bredare  p.  För  att  roa  p.  Elsb.  Funch.  Pd 
ps  begäran  O.  P.  Sturzen-Becker.  För  det 
stora  p-s  nöjesbehov  var  det  väl  sörjt  J.  Lind- 
ström-Saxon.     Syn.  se  publik*. 

Publikan,  -en,  -er.  Anslutningen  till  de 
föreg.  bra  svag.  (Romersk)  skatteförpak- 
tare  (på  Kristi  tid);  (numer  gärna  nedsät- 
tande 1.  skämts,  om)  tullnär,  tullman.  En 
p-ers  och  syndares  vän  Bibeln. 

Puck,  -en,  -ar.  Ishockey  trissa  (av  vulka- 
niserat  gummi).  Efter  5  minuter  lade  sig 
p-en  för  första  gdngen  till  ro  vid  tjeckernas 
målbur  1921. 

Puck|el*  (akut);  -let.  Knappast  anslutet 
till  puckel^.  Värd.  Att  vdgade  de  kasta  en 
enda  sten,  skulle  han  giva  dem  p-el  Aug. 
Hallner.  Och  det  hade  säkert  blivit  p-el  ef- 
ter noter,  ty  ~  Ebbe  Lieberath.  Syn.  stryk, 
prygel,  dask,  smörja  —  Pucklja, -ade;  p-a 
opp  1.  upp  [m];  p-a  på.  Värd.  För  Ville  höll 
pd  att  p-a  den  andre  grabben  pd  kanalban- 
ken Sigge  Strömberg.  Men  hur  fan  tordes 
du  pa  själva  basen?  Dackefejden,  dd  dalkar- 
larna gdvo  sig  ut  och  p-adepå  smålänning- 
arna Dagens  Nyh.  1907.  Syn.  'klå',  ge 
smörj. 

PuckleP  (akut);  -eln,  -lar  (grav).  Knap- 
past anslutet  till  de  föreg.  1)  Kameler  med 
tvd  p-lar.  P-eln  [hos  dromedaren] ,  en  upp- 
lagsplats för  fett,  växlar  i  storlek  efter  nä- 
ringstillgdngen  frdn  en  tyngd  av  15  kg  ned 
till  endast  2  kg.  2)  P-el  beror  pd  föränd- 
ring av  en  eller  flera  kotor,  kan  t.  e.  uppstå 
som  följd  av  ett  brott.  Huvudet  sköt  ner 
mellan  axlarna,  ryggen  var  en  enda  stor 
p-el.     Han  sörjde   mycket  över  sin  p-el  och 


375 


PuckeP — Puder 


376 


drog  sig  allt  mer  ifrån  kamraternas  lekar. 
3)  Och  banvallen  hade  frusit  upp  i  stora 
p-lar  överallt  ~  E.  Didring.  [Blodchampin- 
jo7iens  hatt  är]  klockformigt  välvd,  sedan 
utbredd  och  med  flat  j)-el  ~  W.  Biilow.  Syn. 
(ibl.:)  knöl,  utväxt,  kut(rygg),  (.kullrig)  upp- 
höjning. —  Puckelbildning.  Börjande  p. 
-form;  -ad;  -ig.  [Pä  ryggsidan  bära  dessa 
fjärillarver]  en  p-ad  upphöjning  och  ~  Nord. 
Fam.'"'  Framryggen  [hos  bisoyioxen]  p-igt 
uppstående  E.  Lönnberg,  -försedd.  Kärror, 
dragna  av  mjölkvita,  p-a  dragoxar  B.  Gri- 
penberg, öv.  -Ox|e.  Bos  indicus.  Sebun  eller 
p-en  Brehm,  Djurens  liv.  Mellan  rader  av 
vita  p-ar  med  långa  målade  horn  ~  T.  Gislén. 
•rygg;  -ig(het).  I.  Subst.  1)  Andra  lyten 
och  oformligheter  som  krokrygg,  p.,  stor  mage, 
halthet  ~.  2)  Som  sann  pessimist  är  Lager- 
kvist mycket  intresserad  av  lytta  människor, 
ej  minst  par  Erik  Hedén.  II.  P-ig.  1)  En 
p-ig  dvärg,  ettrig  och  med  pepparkornsögon. 
Det  betyder  ingenting  alls,  om  ni  är  pig 
eller  ser  ut  som  en  numie  i  synen,  bara  ni 
är  rik  'K.  Gunnarson'.  —  Salmo  gorbuscha 
eller  den  p-iga  laxen  Sten  Bergman.  På 
dess  [Uppsalas]  fordom  så  pittoreskt  p-iga, 
nu  tillplattade  broar  Marika  Stiernstedt. 
2)  Bildl.  Värd.  Blott  nekat.  Jag  är  inte 
alls  så  p-ig  i  matlagning,  det  vet  du  Börje 
Ester  B.  Nordström.  För  med  lite  mera 
metodik  skulle  jag  inte  bli  så  p-ig  ändå  I  Lydia 
Wahlström.  Och  han  lät  hågad  . .  .  tyckte 
det  var  inte  så  p-igt  att  få  dig  till  måg  ~ 
G.  Nordensvan.  Syn.  (p-ig  ibl.:)  tokig,  'ga- 
len', illa,  oäven.  —  Pucklig,  -t,  [-are;  -het]. 
Mindre  vanl.  Min  fule  kusin,  krokig, p.,  men 
ärlig  och  lustig  ~  Louise  Åkerman,  öv.  Den 
p-a  och  förvridna  kropp  han  släpade  omkring 
med  ~  Ernst  Lundquist,  öv.  Och  hans  p-a 
skuldror  R.  Josephson.  När  nu  de  p-a  vid- 
undren [kamelerna]  kommo  där  i  en  lång 
rad  uppe  på  bron  ~  S.  Siwertz.  —  En-,  två- 
pucklig.  Syn.  puckelryggig,  försedd  med 
puckel  1.  pucklar;  (ibl.:)  knölig,  bucklig,  ut- 
svällande. 

Pud,  -et,  =.  Rysk  vikt  =  16.38  kg.  Ett 
p.  =  40  ryska  skålpund.  Förfärdiga  mig 
en  stav  av  järn,  tjugofem  p.  tung  S.  Agrell, 
öv.  [Sovjetregeringen  har]  inskränkt  utdel- 
ningen av  bröd  bland  städernas  befolkning 
under  april  till  3,3  miljoner  p.  i  stället  för 
10  miljoner  p.,  som  beräknats  som  mini- 
mum 1921. 

Pudding,  -en,  -ar.  Aid.  o.  värd.  ngn  gång 
även  'buding'.  I.  Enkelt.  Laga  p-ar.  Eme- 
dan p-en  då  blir  svår  att  stjälpa  upp.  Fru- 
sen p.  Par  tillredas  antingen  i  form  eller 
i  servet  Hagdahl.  Lätta,  tunga  par.  Tätt 
som  russin  i  en  p.  Blod-,  brylé-,  bröd-,  chok- 
lad-, diplomat-,  fisk-,  frukt-,  glass-,  kabeljo-, 
kött-,  lax-,  möss-,  märg-,  plicm-,  potatis-,  sill-, 
äppelpudding.  II.  Ssgr  ha  vanl.  pudding-, 
ibl,  därjämte  puddings-.     Ex.:  P-form  med 


lock  och  fotring.  Gräddas  i  p-form.  Under- 
ligt utkrusade  gamla  kak-  och  p-formar, 
P-kokare,  porslin,  m[edj  lock  Annons,  Sv. 
Dagbl.  1921.  P-pidver  ^  i  följande  olika 
smaker  Åhlén  &  Holm  1916.  Syn.  (ibl.:) 
kaka. 

Pud|el  (akut  1.  ibl.  grav);  -eln,  -lar.  I.  En- 
kelt. 1)  P-eln  har  funnits  som  ras  i  minst  500 
år;  numer  är  den  blott  sällskapshund  (förr 
jakthund).  P-larna  klippas,  åtminstone  i 
städerna,  gärna  så,  att  ungefär  en  tredjedel 
av  kroppen  är  renrakad;  likaså  nospartiet ; 
på  benen  kvarlämnas  s.  k.  muddar.  Svart, 
vit,  brun  p-el.  En  p-el  är  ovanligt  klok  och 
kan  dresseras  till  praktiskt  taget  allt  det, 
som  står  inom  möjligheternas  gräns  för  en 
hund  att  lära  Carl  Leuhusen.  t>Ju  när- 
mare man  lär  känna  mämiiskor7ia,  desto 
högre  lär  man  sig  akta  p-larna^ ,  sade  Cha- 
teaubriand.  Trogen  som  en  p-el.  —  Dvärg-, 
kungs-,  silkesp-el.  2)  Det  var  alltså  p-elns 
kärna  säger  Faust  då  peln  förvandlar  sig 
till  Mefistofeles,  'det  var  alltså  det  väsent- 
liga i  saken'.  Porslinsp-larna  på  byrån. 
Lusp-el  skällsord.  II.  Ssgr.  Es.:  Bärande 
en  liten  p-elhund  i  sina  armar  H.  Hofberg. 
Av  p-elras.  Utomlands  bli  p-elsvansarna  i 
regel  kuperade  Carl  Leuhusen.  P-eltik.  Pel- 
trohet.  Rasfina  p-elvalpar.  Och  stora,  grå, 
vänliga  p-elögon  'Mari  Mihi'. 

Pud|er(akut);  -ret,  -er.  1)  Egentl.  (Skön- 
het8)pulver  till  färgning  av  hår  1.  hy;  medel 
att  hålla  huden  torr  o.  skydda  mot  hud- 
löshet.  a)  Per  som  toalettmedel  har  nyttjats 
åtm.  sedan  1500-talet,  men  kom  i  allmänt 
bruk  med  periikens  ~  införande  och  nyttja- 
des hela  peruktiden  för  att  hålla  perukhåret 
torrt,  så  att  lockarna  ej  skulle  räkna.  Per 
ströddes  i  håret  eller  peruken  med  en  p-er- 
kvast  eller  blåstes  på  med  en  p-erpust.  Åt- 
minstone sedan  1700-talet  har  p-er  även  bru- 
kats för  hyn  och  då  färgat.  Efter  världs- 
kriget har  bruket  att  nyttja  p-er  tagit  en 
våldsam  fart.  P-er  finns  dels  i  lös  form,  dels 
såsom  'stenar  .  Löst,  kompakt  p-er.  Välgjort, 
stoftfint,  väl  täckande  p-er.  Men  som  hon  inte 
blandat  i  ordning  sommarp-er  åt  sig  ännu, 
tyckte  Bertil  hon  var  skäligen  blek  ~  Bir- 
gitta Lilliehöök.  Ris-,  stärkelse-,  toalett-,  näs- 
p-er.  b)  Indifferenta  p-er  eller  kylsalvor  M. 
Asplund.  Barnp-er,  mycket  använt  i  barna- 
vården. 2)  Friare  o.  bildl.  a)  Slå  per  i 
ögonen  på  ngn  föra  bakom  ljuset,  lura,  in- 
billa ngn  ngt.  »Ja,  men  det  är  bara  p-er 
det* ,  sa  han,  *för  jag  är  visst  inte  lugn* 
Aug.  Lindberg.  Att  betrakta  1925  års  ut- 
fästelser som  p-er  och  tomt  spegelf äkteri.  Det 
är  ren  bluff  och  p-er  att  ~.  b)  Lämpliga 
för  spridning  av  per  [mot  angrepp]  å  frukt- 
träd och  potatisplantor,  c)  Tabletterna  ligga 
under  torkningen  inbäddade  i  sockerp-er. 
d)  Froströken  försvann,  den  grå  färgen  — 
frostp-ret  —  avdunstade  frän  skogen,  och  ~ 


377 


Puder — Puff  byxor 


378 


Ladv.  Munsterhjelm.  De  voro  genomisade 
av  köld  och  blåst  och  hade  snöp-er  i  pälsarna 
Sven  Hedin.  Syn.  (ibl.:)  stoftfint  mjöl  1. 
pulver  (av  stärkelse  osv.),  damm;  'blå 
dunster',  bluff. 

—  Puderartad.  -ask.  -beströ.  Skr. 
Redan  allongeperukerna  p-rfdes~Nord.Fam.^ 
-damm.  -dosa.  En  p.,  och  kanske  även  ett 
läppstift,  skulle  nog  kunna  hittas  vid  inven- 
teringen av  en  eller  annan  skolflicksväska 
1925,  -fabrikant,  -fin.  Och  p.  sandbotten 
Ebbe  Lieberath.  Drev  tunna  skyar  av  p. 
yrsnö  utmed  marken  Sven  Hedin,  -fläck. 
De  vita  p-arna  på  hennes  kinder,  -form; 
I  p.  -kabinett.  Sängkammaren  med  till- 
hörande toalettrum  och  p.  Öv.  fr.  Kipling. 
-kappa  till  skydd  vid  pudring  (jfr  puder- 
rock).  -lager.  Borstar  ett  p.  från  spegel- 
lådan  M.  Rogberg.  -lik;  -nande.  F.  yt- 
verkan  om  målningssätt.  -lätt.  Torr  snö, 
som  ännu  låg  ~  p.  över  skogen  Öv.  fr.  W. 
Long.  -pust.  En  hårfrisörs  p.  -rock  pen- 
joar, 'kamkofta'.  -SOCk|er;  -rad.  Farin- 
(socker).  Och  strålade  en  nypa  p-er  dt  sitt 
nya  husdjur  [flugan]  Sigge  Strömberg.  — 
En  stor  p-rad  bakbulle  Henning  Berger. 
-spridare.  Motordrivna  p.  '^  för  spridning 
av  puder  å  fruktträd  och  ~  Allm.  Sv.  Träd- 
gårdstidn.  1932.  -strö.  Här  gingo  fordom 
pdda  gracer  ~  Aug.  Hallner.  -stänk.  Och 
knäppte  bort  ett  p.,  /  som  fläckat  rockuppslaget 
Nils  Bohman,  -underlag.  [Kräm,  oumbär- 
lig] som  p.  [så  att  man  ej  pudrar  direkt  på 
huden]  1928.  -vipp|a.  P-a  av  äkta  svan- 
dun. Kanske  ha  aldrig  p-an  och  läppstiftet 
haft  sä  flitig  användning  offentligen  som 
nu  Öv.  fr.  C.  J.  S.  Thompson  1928. 

—  Pudr|a,  -ade,  as;  [p-a  I  (ngn  ngt, 
bildl.)];  p-a  in  m.  fl.  se  inp-a  osv.;  -ing 
(med  plur.).  1)  Egentl.  a)  P-ade  sitt  röd- 
nästa  ansikte.  En  modärn  jänta  p-ar  sig 
ogenerat  på  öppen  gata.  Varefter  hela  an- 
siktet p-as  vitt.  Naglarna  putsas,  skuldrorna 
p-as.,  håret  puffas  upp  ^  'Birgit'.  Starkt, 
illa,  (o)skickligt  p-ad.  Att  ping  direkt  på 
huden  är  skadligt  ~.  Damen  vid  hans  sida 
avbröt  sig  mitt  under  p-ingen  och  ~  Hagar 
Olsson,  b)  Medan  hon  p-ade  sin  unge  med 
potatismjöl  Elin  Wägner.  2)  Friare.  Dam- 
met hade  ~  kritat  våra  skor  och  begynte pa 
även  våra  anleten  Harry  Blomberg.  Marken 
var  pad  av  nysnö,  och  ~  J.  G.  Andersson. 
Furorna  stodo  med  snöp-ade  grenar  ~.  Öde- 
marken ~  stel  och  p-ad  av  rimfrost  L. 
Munsterhjelm.  Lätt  p-ad  av  nattfrosten. 
[Preparaten,]  som  med  enkla  blåsapparater 
p-as  på  kulturerna  Allm.  Sv.  Trädgårds- 
tidn.  1931.  —  Varmhusormbunkar  med  ~ 
silver-  eller  gulpade  blad  A.  Holzhausen. 
3)  Bildl.  Mindre  vanl.,  ngt  värd.  Han  ska 
få  se,  att  det  inte  går  att  p-a  skräddare 
Stridsberg  mer  än  en  gång  H.  Wranér.  — 
Ägot  och  Ästri  ha  trott  vartenda  ord,  som 


vi  ha  pat  i  dem  om  lordertia  Sigrid  Stjern- 
swärd.  Syn.  1)  o.  2)  puder(be)strö,  in-  1. 
överpudra  m,  (ibl.:)  'inmjöla',  överströ  (med 
ngt  puderartat);  3)  lura,  slå  blå  dunster  i 
ögonen  på.  —  Pudrig,  -t.  Mindre  vanl. 
Puderlik(nande),  puderartad;  dammig  av 
puder,  pudrad  (även  friare). 

Pudre'tt  (-ätt);  -en.  Med  ngn  anslutning 
till  de  föreg.  Pulverformigt  gödselmedel 
av  latrin  blandad  med  kalk  1.  numer  van- 
ligen torvmull.  Torvmullspudrett.  —  Här- 
med utbjudes  p-avhämtningen  från  Kungl. 
Upplands  infanteriregemente  under  år  1919. 
P-fabrik.    Ett  slags  p-fabrikat. 

Pueril  (3-stavigt);  -t,  -are;  -itet  (-en,  -er). 
Det  är  väl  ändå  bra  pt  av  en  vuxen  karl 
att  slösa  tid  och  möda  på  dylik  strunt  Hj. 
Bergman.  Beslutet  är  helt  enkelt  p-t.  I  p. 
fåfänga.  Hans  p-a  anmärkning  om  ~.  Svag- 
heter och  eftergifter  dikterade  av  den  ji-aste 
och  enklaste  taburetthäfta.  —  Låt  oss  slippa 
dina  p-iteteri  Syn.  baFn8lig(t  enfaldig), 
(ytterst)  naiv. 

Puff,  -en,  -ar.  Även  interj.  Subst.  skulle 
möjligen  kunna  uppdelas  på  flere.  I.  Subst. 
1.  interj.  1)  a)  Och  den  krama  snön  packade 
ihop  sig  och  föll  från  taket  med  dova  p-ar 
Hildegard  Wieselgren,  öv.  Pen  av  skottet 
hördes  blott  svagt.  —  Utstöta  väldiga  (rök)- 
par  (ur  skorstenen) .  Två  vita,  ulliga  rök- 
p-ar,  angivande  krevadpunkterna,  b)  P.  p., 
där  knallade  åter  på  avstånd  de  dova  skotten. 
2)  a)  Ge  ngn  en  vänlig  p.  i  sidan.  Då  väcktes 
jag  åter  till  verkligheten  av  en  ganska  omild 
p.  och  ~  Emma  Bendz.  Och  gav  honom  en 
lekfull  p.  i  magen  Harry  Blomberg.  Fick 
en  p.  så  han  tumlade  över  ända,  innan  ~. 
Jag  fick  mej  en  ordentli  p.  dv  vagnsdörrn.  — 
För  en  p.  av  vinden  rördes  dammet  upp  i 
virvlar,  b)  Akta  dej,  nu  kommer  jag,  p.l  t.  e. 
då  man  på  lek  skrämmer  småbarn.  II.  Blott 
subst.  1)  Konkr.  a)  Tygöverklädd,  vanl. 
helstoppad  låg  soffliknande  större  pall  1. 
'låda'  1.  stol  utan  ben  1.  ryggstöd,  ofta 
även  använd  som  förvaringsmöbel.  Nu 
mindre  vanl.  På  pen  finns  ej  plats  för 
mer  än  två  magra  personer.  Vår  gamla 
förmakspuff  'Sigurd',  b)  Utpösande  parti 
på  (klännings)ärm  o.  d.  Par,  rynkade, 
veckade  eller  klockskurna.  Den  lilla  höft- 
p-en  1920.  2)  Abstr.  Det  är  en  slags  gra- 
tispuff  för  den  här  syltan,  då  de  få  tillfälle 
att  kasta  ut  några  bättre  karlar  Oscar  Nach- 
man,  öv.  Ge  ngn  en  dunderpiff  utan  att 
man  avsett  det.  Om  vi  kunde  få  in  en  p. 
i  platstidningen!  Syn.  1. 1)  svag  dov  knall; 
(utstött)  rökmoln;  2)  knuff,  skuffning,  stöt; 
ibl.  vindstöt  1.  pust;  II.  2)  reklam(noti8).  — 
Pufifannons  till  puff  II  2.  -byxor.  En 
flicka  i  jaktdräkt,  d.  v.  s.  grå  vadmalsrock, 
p.  och  högskaftade  stövlar  L.  Munsterhjelm. 
Bakifrån  göra  karlarna  därför  intryck  av 
att  gå   klädda   i   vida  p.   Prins    Wilhelm. 


379 


Puffnotis— Pulla=' 


380 


-notis  reklamnotis,  -system.  TillpuffII2. 
Det p.,  som  *han  [AlmquistJ  till  en  i  Sverige 
oerhörd  grad  utbildadei>  Rabén  Berg.  -ärm. 
Till  puf£  II  1  b.  Rynkad  med  stor  p.,  unge- 
fär som  man  hade  anno  1890  1922. 

—  Puffja,  -ade,  -as;  p-a  ti'll;  p-a  upp, 
ut  m.  fl.  se  upp-a  osv.;  -ning  (med  plur.). 
Jfr  puff .  1)  Det  pade  och  knallade  nere  i 
skogskanten,  där  ~.  —  P-ande  tjocka  rök- 
moln. Ålsumpen  ~  med  sin  stänkande, p-ande 
motor  E.  Sparre.  2)  Förse  med  puff.  Den 
stora  p-ade  ärmen  -v  Sv.  Dagbl.  1935.  3)  P-a 
ngn  för  bröstet.  Och  par  brodern  dt  sidan. 
P-ad  och  knuffad  av  kamraterna  och  oupp- 
hörligen hundsvotter  ad  av  rektorn  H.Wranér. 
P-as  inte,  ungar  I  Där  flickorna  stodo  i  en 
klunga  vid  spegeln  och  jämkade  pä  hattarna, 
drog  fram  håret  och  p-ades.  Började  p-a 
pd  varandra,  p-a  ti'll  varandra  och  lyssna. 
4)  P-a  (i  tidningarna)  för  ngn  1.  ngt.  Ut- 
märkt, då  ska  ni  i  dag  särskilt  p-a  för  den 
sortens  barnbyxor  Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'. 
Även  Pa  med  ngt.  Storartade,  ]>ande  an- 
nonser och  beskrivningar  infördes  både  i  ~ 
And.  Ramsay.  Syn.  1)  knalla;  utstöta  m; 
2)  förse  med  puff;  3)  knuffa,  skuffa,  stöta, 
buffa;  4)  göra  reklam,  stöta  i  basun',  ut- 
basunera m.  —  Pu'ffert  (akut);  -en,  -ar; 
-hane.  Äldre  namn  på  liten  pistol.  Ett 
par  små  i  fickan  dolda  p-ar  Z.  Topelius.  — 
Puffig,  -t.  Mindre  vanl.  En  p.  rök  B.  Sjö- 
berg. —  P-a  ärmar. 

Pugili'st(hårtg); -en, -er.  Idrotts.  Knyt- 
nävskämpe,  boxare,  nävkämpe.  P-en  Tage 
Bergman  1920.  Huvudstadens  främsta  p-er. 

Puh  (h  stumt  1.  'blåst');  interj.  Även  'pu'. 
Uttrycker  trötthet,  ringaktning  (då  vanl. 
kort  'u'),  att  man  är  plågad  av  hetta  osv. 
Torkar  svetten  ur  pannan  och  säger  >puh*. 
Puh,  va  ja  blev  (trött  d)  varm!  Puh,  nu  or- 
kar jag  inte  ^göteborgaT  längre.  —  Puh,  det 
var  ju  håra  Torpar-Maiju  '^  Öv.  fr.  Päivä- 
rinta. 

Puk|a,  -an,  -or.  Slaginstrument :  (koppar)- 
kittel  vars  öppning  är  överspänd  med  skinn, 
slås  med  pinnar.  I.  Enkelt.  1)  Man  an- 
vänder vanligen  tvä,  ibland  flera,  por.  P-orna 
stämmas  med  skruvar.  Unga  kvinnor,  som 
slå  x>å  p-or  Bibeln.  Till  ekot  av  pornas 
(Zitnder  Alfr.Jensen.  2)Friareo.bildl.  a.)  Och 
det  slogs  pd  p-or  för  den  som  utmärkte  sig 
Olle  Holmberg,  öv.  b)  Bli  mottagen  med 
p-or  och  trumpeter  helt  festligt.  Förslaget 
gick  igenom  med  p-or  och  trumpeter  med 
glans,  utan  minsta  svårighet,  hade  en  glän- 
sande framgång,  antogs  under  allmänt  bi- 
fall. Det  gick  ju  med  por  och  trumpeter  I 
II.  Ssgr.  Ex.:  Skånska  husarerna  återfå 
sina  gamla  p-fanor?  1924  (från  p-ans  kant 
nedhängande  rikt  utstyrd  fana).  Vilka  hava 
sockertopps-  eller  pukform  Ekenberg-Lan- 
din.  De  båda  ppinnarna  ha  oftast  huvu- 
dena beklädda  med  läder,  filt  el.  svamp  Sv. 


Uppslagsbok.  P-skinn.  —  Men  som  ettp-slag 
dånar  plötsligt  smällen  /  ifrån  den  vreda 
dynamitpatronen  Harry  Blomberg.  Enpsla- 
gare,  en  flöjtist  och  en  säckpipsbläsare  Ste- 
phanie Beyel.  P-slagarn  i  Rullans  orkester. 
P-slagaruniform  från  slutet  av  1700- talet. 
Ibl.  bildl.  Vänsterns  politiska  p-slagare 
1920.  —  P-täcke  skyddstäcke  för  de  beridna 
truppernas  pukor. 

Puk|e,  -en,  -ar.  Folkl.  Ond  ande,  små- 
djävul;  pen  ibl.  =  djävulen.  Nej,  se  Kajsa 
Dommadag,  är  ni  inte  i  Blåkulla  hos  p-en  f 
skrålade  pojkarna  Elin  Wägner. 

Pulk|a  (grav);  -an,  -or.  Lapsk  åksläde 
med  'stäv'.  I.  Enkelt.  I  en  sådan  p-a  skulle 
far  åka  K.  B.  Wiklund,  Nomadskolans  läseb. 
En  p-a  —  en  akja,  som  det  heter  pd  norska 
och  i  våra  svenska  skolböcker  —  lappens 
vinterdkdon,  likt  en  avhuggen  båt,  som  löper 
på  en  mede,  ungefär  som  på  en  skida  Sven 
Haglund.  Man  sitter  med  ryggen  mot  p-ans 
bakstam  och  pd  dess  botten  med  endast  litet 
hö  och  en  renhud  under  sig  ib.  [Renen  drar] 
p-an  med  en  töm  och  icke  med  skaklar  ib. 
Tömmen  brast  och  p-an  stjälpte  Raf.  Lind- 
qvist, öv.  Och  en  sddan  rad  pd  åtta  till 
tio  por  kallas  raid  Ester  Bl.  Nordström. 
Drag-,  renp-a.  II.  Ssgr  ha  pulka-  1.  pulk-, 
a)  Ex.  med  pulk-.  Pd  p-bottens  renhud  ^ 
satt  Kodja  och  ~  D.  Törnqvist.  Sd  länge 
vi  följde  vägen  ~,  bjöd  p-körningen  inga  svå- 
righeter L.  Munsterhjelm.  I  det  gamla  härd- 
frusna  p-spdret  D.  Törnqvist.  2)  Ex.  med 
pulka-.  Under  gårdagens  p-afärd  Henning 
Nordlund.  Pavägen  till  Molkojärvi,  ett  sd 
djupt  p-aspdr  i  den  djupa  snön,  att  denna 
stundom  rasade  in  över  p-akanten  ib.  De 
p-aliknande  fordonen  ~  för  sportbruk  Drag- 
hunden, 1934. 

PulI|aS  -an,  -or;  -kackel  (till  II);  -påse 
o.  -strut  (till  II  1).  I.  Gärna  folkl.  1.  smek- 
namn. 1)  Höna.  Med  'lockformen'  Pull, 
pulll  T  Jag  har  strålat  en  p-a  till  soppan^, 
viskade  han  Öv.  fr.  H.  Barbusse.  Jaga  bort 
p-orna,  som  tagit  sig  in  i  trädgårn.  Räven, 
som  ideligen  tog  bort  hennes  por  Edv.  Ham- 
marstedt.  Sesä,  p-orna  smd,  här  har  ni 
korn,  här  har  ni  korn!  2)  (Liten)  flicka, 
'sockergryn',  tös,  'docka'.  Hur  gammal  kan 
du  vara,  min  lilla  p-af  'Dan'.  Ajö,  min 
p-a ;  mycket  nöje ;  och  glöm  inte  Ivar  I  Strind- 
berg. Det  var  rätt,  att  du  arbetar,  min  p-a 
lilla  Victoria  Benedictsson.  Lugna  er,  smd 
p-or,  så  ~  Sigrid  Stjernswärd.  II.  Mer  sär- 
stående  bet.  1)  Sockergryn.  Köpa  flickorna 
var  sin  strut  (socker)por.  Por,  bestående 
av  färgade  sockergryn  med  ett  anis-  eller 
kumminfrö  inuti.  2)  Blott  Idls.  för  'bock', 
'kråka'  (i  kanten).  Med  smd  röda  por  i 
marginalen  utmärkande  ställen  av  ~  Hj. Berg- 
man. Sätta  p-a  för  ett  eller  annat  namn 
pd  ~  listan  ib. 

Pull|a^,  -an,  -or.    Kortspelsterm ;  dels  = 


381 


Pulla* — Pulsslag 


382 


en  liten  vid  o.  låg  'bägare'  där  man  sätter 
sina  betar;  dels  =  innehållet  i  denna;  ibl. 
även  om  spelares  egen  'markskål'  (markpa). 
Har  du  lagt  bet  i  p-anf  Ur  pan  hämta  sin 
vinst.  Ta  hem  hela  p-an.  Satsa  i  1.  till  p-an. 
Virap-a  ~  med  fyra  markskålar  samt  ~ 
Åhlén  &  Holm. 

Pullmanvagn.  Ursprungligen  nord- 
amerikansk sov-  1.  salongsvagn  med  extra 
bekvämligheter  (men  utan  kupéindelning). 
Och  reste  lika  vräkigt  som  stdlbaronerna  i 
sina  p-ar  Oscar  B.  Nelson. 

Pullöver  (-åv-) ;  -n,  -s;  -ringning.  Stickad 
1.  virkad  sporttröja  med  ärmar  (kan  ha 
halssprund  o.  även  krage,  men  kragen  sluter 
ej  som  hos  'ollen'  tätt  om  halsen).  En  p. 
är  vad  varje  engelsk  yngling  anser  obetingat 
höra  till  hans  garderob  Sv.  Dagbl.  1924. 
Bland  specialplagg  är  p-n  ~  ytterst  populär 
Dag.  Nyh.  1924.  I  brokig  p.  Saknar  p-n 
ärmar  och  har  form  av  väst,  kallas  den 
'slipover'.  Fs  i  en  mångfald  vackra  färger 
och  mönster  1925.  Herr-,  dam-,  goss-,flick-; 
segel-,  tennis-,  skolp-s.  —  [Klänning  med] 
p-ringning  Annons  1932.  Syn.  överdrags- 
tröja. 

Pulp|a  (grav);  -an,  -or;  -alik(nande) ;  -ös 
(-t,  -are).  Gärna  fackl.  I.  P-a.  1)  Köttet 
i  en  djurkropp.  2)  Mjukdelarna  ini  en  tand, 
tandp-a.  3)  Fruktkött,  saftig  del  av  bär- 
artad  frukt.  Frukterna  ha  välsmakande, 
orangeröd  p-a  G.  Malme.  4)  Mosartad  åter- 
stod efter  potatis  vid  stärkelseberedning. 
Ätt  få  försälja  den  vid  rensningen  [av  pota- 
tisen] uppstående  pan  till  brännvinstillverk- 
ning 1919.  II.  Pös.  T.  e.  Ett  tämligen 
saftigt  och  p-öst  fruktkött  R.  Sernander. 

Pulpet,  -en,  -er.  Skrivbord  1.  ställ(ning) 
med  sluttande  skiva,  ibl.  pult,  ibl.  'skol- 
bänk'. I.  Enkelt.  Få  ömse  sidor  om  [dub- 
bel]p-en  sutto  två  kontorister  på  sina  skruv- 
stolar. Tjugofyra  ynglingar  sutto  kutryg- 
giga  i  tjugofyra  gulbruna  p-er  Olle  Hed- 
berg. Hovmästarepulpet,  bonad  mahogny 
Annons  1926.  Korpulpet  i  kyrkor,  där  böner 
läsas.  Kontors-,  läs-,  not-,  skol-,  skriv-,  stå- 
pulpet.  II.  Ssgr.  I  årets  p-almanack(a) 
förekommer  ~.  Skrapande  med  fötter,  slå- 
ende i  p-klaffar  Amanda  Kerfstedt.  Det 
grova  p-klädet  Vincent  Granfelt,  En  p-lik 
ställning,  reg  al  Nord.  Fam.^  Den  p-lik- 
nande  regalen  B.  Oldenburg.  Slammer  med 
plock  Greta  Tiselius,  öv.  Med  p-locket  upp- 
fällt yför  att  inte  synasi>  Alma  Söderhjelm. 
Och  ordnade  bokmärkena  nere  i  sin  p-låda 
Karin  Jensen.öv.  Talarstolens p-skivaFanny 
Alving.  Då  han  satte  sig  ner  på  p-stolen '^ 
J.  Lindström-Saxon.  F-tak  tak  med  halv- 
åsar  (för  fabriker),  yttertak  med  fall  blott 
åt  en  sida,  halvtak. 

PulsS  -en,  -ar.  1)  Egentl.  Blodets  rörelse 
i  ådrorna  i  takt  med  hjärtslagen ;  ofta  sådan 
den  kännes  särsk.  vid  handloven  o.  därför 


ibl.  =  (pulsen  vid)  handloven.  Får  jag  känna 
på  din  p.,  har  du  feber*  Ta  p-en  på  ngn 
räkna  p-slagen  inom  viss  tid.  Känna  ngn 
på  p-en  mest  bildl.  Hastig,  långsam,  snabb, 
trög,  hård  1.  stark,  mjuk  1.  svag,  hög,  låg, 
jämn,  ojämn,  nästan  omärklig  p.  Febern 
är  över,  och  p-en  slår  åter  lugnt.  De  lokala 
symptomen  i  halsen  tycktes  något  bättre,  p-en 
stadgade  sig  Ax.  Munthe.  Med  ökad  p.  gick 
han  ifatt  henne,  stannade  och  ~.  Och  pen 
slår  raskt  av  gången  B.  Oxenstierna.  Men 
hon  hör  bara  slagen  av  sina  egna  par  — 
dunk-dunk  Alb.  Engström.  Innan  man  med 
bultande  par  står  däruppe  och  ~  Gus.  Matts- 
son. Lungorna  voro  färdiga  att  sprängas, 
p-arna  dunkade  E.  v.  Otter.  Sätta  p-arna 
i  fart  hos  en  ~.  Hans  blod  är  ungt,  hans 
p-ar  går  i  dans  Ture  Nerman.  öv.  Natten, 
som  kommer  med  ~  svalka  för  heta  par  N. 
Afzelius.  Som  lågor  mina  p-ar  brunno  Guido 
Valentin.  Hans  ögas  stjärna  var  slocknad  / 
och  stannat  p-arnas  lopp  A.  A.  Swärd.  — 
Gubbpuls.  2)  Bildl.  a)  Ett  förhör  i  avsikt 
att  känna  oss  pä  p-en  ta  reda  på  vad  vi 
gick  för,  'ta  ett  (första)  stickprov',  b)  Sä 
länge  livets  par  slå  Ps.  649.  Ett  eko  av 
livets  p-ar,  som  här  syntes  ha  stannat.  Och 
vår  lilla  vik  hade  samma  p.  som  havet  och  ~ 
Elsa  Thulin,  öv.  Där  världens  p.  dunkade 
i  dånande  maskiner,  gnisslande  sågklingor 
och  ~  Ragn.  Holmström.  Och  jag  hade  hållit 
mitt  finger  på  händelsernas  p.  ~  öv.  fr.  Bruce 
Lockhart.  Lyssna  till  människornas  och  hän- 
delsernas inre  p.,  till  det  som  verkligen  sker 
i  det  som  synes  ske  A.  Österling. Givit  hans 
liv  en  allt  hetare  och  oroligare  p.  M.  Rog- 
berg.  Det  var  en  livligare  ]).  i  marknads- 
livet i  går  ~.  Stadens  p-ar  slogo  matt  Strind- 
berg. /  Sigfrid  Siwerlz  diktsamling  finnas 
tidens  p.  och  tidens  oro,  dess  ~  Fr.  Böök. 
Tidens  egen  p.  I  vars  verser  revolutionens 
p.  ännu  bultar.  Spelades  av  Segovia  med 
sådant  liv  och  sådan  p.,  att  -v.  [Gösta 
Gustaf-Janssons  Gubben  kommer]  har  en 
p.  och  en  rörelse,  som  ~  A.  Österling.  Någon 
starkare  personlig  p.  har  jag  svårt  att  upp- 
täcka R.  Jändel.  Syn.  1)  (ibl.:)  pulsslag, 
hjärtats  slag,  hjärtslag,  blodets  rytmiska 
rörelse ;  p-f rekvens ;  (pulsen  vid)  handloven ; 
2)  (blodets)  rytm,  'pulsslag',  (levande)  liv 
o.  rörelse,  ibl.  'livsvärme',  tempo,  'takt', 
(ibl.:)  anda,  själ,  'ansikte'. 

—  Pulsfrekvens.  Läk.  o.  d.  Antal  puls- 
slag i  minuten.  F-en  är  hos  friska  människor 
omkr.  70.  -hastighet,  -lös;  -het.  Läk.  o.d. 
Gossen  var  i  ett  mycket  medtaget  tillstånd, 
medvetslös,  p.  Paul  Häggström.  Härvid 
räcker  det  ej  att  konstatera  p-het  eller  från- 
varo av  hjärtljud,  utan  ~.  -mudd.  Ibl. 
även  'p-e'.  Kring  sina  magra  handleder  bar 
hon  stickade  par  Walborg  Hedberg,  öv. 
-mätare,  -rytm  fackl.  -slag.  1)  Egentl. 
Hos  kvinnan  är  antalet  p.  i  minuten  högre 


383 


Pulsslag— Pulverhäxa 


384 


än  hos  mannen.  Det  är  en  vinsch  jag  hör, 
det  låter  som  snabba  p.  Sig.  Dahllöf.  Den 
underliggande  orons  jagande  p.  Karlfeldt. 
2)  Blldl.  Och  när  du  kommer,  livets  j).  stanna 
Anna  Troili,  Resignation.  Men  dikten  blir 
liksom  utan  p.,  alltså  utan  egentligt  liv  och  ~ 
Per  Hallström.  Där  man  ännu  efter  sekler 
förnimmer  livets  p.  'Mari  Mihi'.  Vdr  egen 
tid,  som  vi  haft  kär,  /  vars  p.  vi  förstått 
J.  Tegengren.  Någon  enstaka  gång  för- 
nimmes  dock  även  i  dessa  teser  ett  mera 
personligt  p.  eller  ~  Bert  Möller,  -tagning, 
-tal.  Och  p-et  steg  till  150  i  minuten  Bulle- 
tin 1918.  -varmare.  Jfr  pulsmudd.  P.för 
bilister.  -åd|er  1.  -ådjra,  -ern  1.  -ran,  -ror; 
-erblödning  (läk.  o.  d.).  1)  Egentl.  Nästan 
blott  'p-er'.  Åder  som  för  blodet  från 
hjärtat.  Och  stack  en  liten  sten  mellan  linne- 
bindan och  huden,  så  att  p-ern  hårt  till- 
spärrades. 2)  Bildl.  Även  'p-ra'.  Älven, 
landskapets  mäktiga  p-er  Karlfeldt.  Belägen 
vid  Newyorks  stora  per,  Broadway.  Stadens 
bägge  p-ror,  genom  vilka  nästan  all  rörelse 
går  And.  Ramsay.  Den  gränd,  som  var 
stade7is  viktigaste  p-ra  Amelie  Posse-Bråz- 
dovå.     Trafikp-er.     Syn.  artär. 

—  Pulser|a,-ade;-ing.  1)  Egentl.  Blodet, 
som  p-ar  i  ådrorna.  Men  det  var  nog  inte 
enbart  finnblod,  som  p-ade  i  den  mannens 
ådror  '^  L.  Munsterhjelm.  Blodet  p-ade  i 
takt  med  den  hetsande  musiken.  —  Det  p-ade 
ännu  i  hans  ben,  och  han  låg  i  ett  tillstånd, 
som  ~  Fr.  G.  Bengtsson.  2)  Bildl.  Ehuru 
känslan  för  föremålet  då  hade  p-at  slut  Per 
Hallström.  —  En  stad,  där  det  modärna 
livet  p-ar  Fr.  Böök.  Livet,  där  det  par 
starkast.  Hur  allt  i  detta  verk  p-ar  av  ett 
liv,  som  ~  Sigrid  Elmblad.  Där  det  poli- 
tiska livet  par  B.  Estlander.  Så  rikt  konst- 
livet än  vid  denna  tid  p-ade  i  Norden  ~  J. 
J.  Tikkanen.  Läste  om  vad  han  skrivit  och 
fann  det  friskt,  starkt  och  p-ande  A.  Sör- 
lin.  —  Ett  vansinnigt,  feber  p-ande  liv  Gust. 
Ericsson.  Syn.  slå  (i  takt  med  hjärtat), 
klappa,  bulta,  dunka;  rytmiskt  röra  sig 
av  o.  till;  brusa  (i  ådrorna);  leva  o.  röra 
sig,  (ibl.  nära:)  'brinna',  leva  rikt  1.  hetsigt, 
vara  levande. 

Puls%  -en,  -ar;  -nät;  -skaft;  -vak;  -|a^ 
(-ade,  [-as];  -ning,  med  plur.).  Hjälpredskap 
vid  fiske:  en  stång  med  en  träkloss  1.  d. 
i  ändan  att  skrämma  fisk  dit  man  vill. 
I.  Enkelt.  Oenom  p.  driva  ~  mörten  i  nätet 
Carl  Schager.  Pen  föres  kraftigt  upip  och 
ned  i  vattnet.  II.  Ssgr.  Ex.:  Och  börja 
hugga  upp  p-vakarna,  genom  vilka  fisken 
skall  skrämmas  ut  i  garnet  I.  Oljelund. 
III.  Avledning.  1)  Fruntimren  voro  med 
för  att  T>p-a*  ib.  Ätt  bestämmelserna  för 
p-ning  böra  lindras  1915.  P-ning  [i  Mäla- 
ren] ~  är  förbjudet  före  den  1  sept.  1920. 

Puls|a%  -ade,  [-as];  -ning.  Ofta  i  sär- 
skriven  ssg,  ngn  gång  även  i  lösbar  (t.  e. 


framp-a  m).  Jag  ser  mig  själv  som  en  liten 
tolvåring  p-a  landsvägen  framåt  genom  dri- 
vorna Alb.  Engström.  Kom  pande  i  snö- 
slasket, i  modden.  Gä  och  p-a  i  det  grunda 
strandvattnet.  Och  jag  p-ade  i  den  lösa, 
djujM  sanden  bort  till  ■>-  Elsb.  Funch.  — 
När  de  trötta  p-ade  fram  genom  oländiga 
swnpmarker  Fr.  G.  Bengtsson.  Och  p-ade 
hemåt  genom  snön  Hj.  Bergman.  P-ade 
omkring  i  asklöven,  som  bildade  ett  fotstjockt 
täcke.  Syn.  plumsa,  vada,  kliva,  gå  o. 
trampa  (i  snö,  modd,  sand,  väta  osv.),  lafsa. 

—  Pulsig,  -t,  -are.  Mindre  vanl.  Det  är 
snöglopp  ute  och  p-t  att  gå  Harry  Blomberg. 
Vägen  var  p.  med  den  myckna  snön  och  svår 
att  gå  H.  Dixelius-Brettner. 

Pult,  -en,  -er  (grav).  Podium  1.  pulpet 
(särsk.  för  dirigent).  1)  Ty  för  sista  gången  i 
Fader  Berg  står  på  sin  pult  Lundalynnen 
1980.  [Älfvén  stod]  på  dirigentp-en  och  ~. 
2)  Knackade  två  gånger  på  sin  p.  och  höjde 
armarna  i  en  befallande  gest  Fr.  G.  Bengts- 
son. [Dirigenten]  knackar  ~  i  p-en  med  sin 
stav  Elmer  Diktonius.  Och  dir.  David  Ählén 
vid  anförarep-en  1921.  —  Studerlampan, 
läsp-en  och  Talmudfolianten  Ehrenpreis- 
Josephson.  —  Kronprinsen  vid  regissörs- 
p-en  på  Kungliga  teatern  1927. 

Pultrön,  -en,  -er;  -sed(er) ;  [-erl  (-(e)t, -er)]. 
En  p.  var  han,  både  i  det  offentliga  och  i 
hemmet.  Visa  sig  som,  handla  som  en  (äkta) 
p.  En  ärkepultron.  Syn.  mes,  kruka,  feg 
1.  ynklig  stackare,  'hare',  'fegling',  krake, 
kujon,  'käring'. 

Pulv|er  (akut);  -ret,  -er,  best.  plur.  -ren 
I.  -erna.  Mest  om  stött  1.  mald  vara  i 
mjölform  (t.  e.  läkemedel);  ibl.  om  sats 
(av  läkemedel  1.  annat)  inviken  i  papper. 
1) Stöta,  mala,  krossa  till  p-er.  Ett  per  sd 
fint  som  soldamm.  Säljes  i  form  av  (ett 
fint)  p-er.  Finsiktat  p-er.  (Medel) grovt  p-er. 
Kylande  per.  Per  mot  insekter.  Äv  båda 
p-erna  beredde  jag  kaffe.  Bättre  än  alla  de 
apotekares  per  även  till  2.  Lakrits-,  laxer-, 
tandp-er.  Bak-,  jäst-,  brus-,  fräs-,  lemonad-, 
frukt-,  saftkräm-,  puddingp-er.  Bläck-,  dim- 
bildnings-, insekt(s)-,  strö-,  kli-  1.  nys-,  rök-, 
lut-,  tvätt-,  torvp-er.  Slipper  som  smärgel-, 
flint-,  träkolsp-er.  2)  Ta  du  ett  p-er  till 
natten.  Tvä  albylp-er!  Sömn-,  huvudvärks- 
p-er.  —  Knallp-er.  Syn.  (ibl.  nära:)  'mjöl', 
stoft,  damm,  puder.  —  Pulverask.  -bland- 
ning sammansatt  pulver,  -bruk.  Omått- 
ligt p.  -fln.  [Fyllde  sina]  pipor  med  p. 
tobak  Sven  Hedin.  Sockret  stötes  p-t  och '^. 
Då  fröna  äro  mycket  små,  pulver-  eller  stoft- 
fina Th.  M.  Fries.  Syn.  damm-  1.  etoftfin. 
-form;  -ig.  Dä  Davis  år  1809  lyckades 
framställa  aluminium  i  p.  Parfym,  mjölk 
i  p.   Detta  anilin  hade  p.  och  ~  C.  Sahlin. 

—  En  p-ig  blandning  av  socker  och  kakao. 
P-ig  mönja.  Piga  medikament,  -häxa.  Vanl. 
åld.  Gammal  (ful  o.  elak)  häxa  1.  spågumma, 


i 


i 


385 


Pulverhäxa — Pumpernickel 


386 


trollpacka.  Förmår  en  gammal  tp.T  att 
skjuta  ett  trollskott  mot  bocken,  så  att  denne 
blir  svåra  sjuk  Joh.  Mortensen.  Hans  Hulda, 
den  lilla  p-n,  har  ~  'Dan',  -kapsjel.  Vika 
p-lar  och  klistra  papperspåsar  Ax.  J.  Schill- 
berg.  -omslag.  [Kokainet]  utportionera- 
des  ~  i  små  p.,  färdiga  till  salu.  -torr. 
P.  lera  Ekenberg-Landin.  —  Pulveriser|a, 
-ade,  -as;  -bar;  -ing  (-en,  -ar;  -smaskin). 
Även  'pulvrisera'.  P-ad  krita,  smärgel,alun. 
—  En  lätt  pulvriserbar  massa  Ekenberg- 
Landin.  Syn.  (8önder)8töta  (nj)  (till  pulver), 
finstöta  1.  -mala  1.  -krossa  1.  -riva,  (alldeles) 
söndersmula  lu;  (p-ad  se)  pulverfin. 

Pumja  (mest  grav);  -an,  -or;  -askinn. 
Felis  concolor.  P-an  (även  kallad  kuguar, 
silverlejon,  amerikanskt  lejon,  det  mänlösa 
lejonet)  angriper  icke  människan,  men  är 
farlig  för  fårhjordarna. 

Pu'mmelo  (akut);  -n,  -s.  (Frukten  av) 
Citrus  decumana.  P-n,  som  står  nära  'grape- 
fruit' ,  är  något  sötare  än  denna  och  vanli- 
gast päronformad ;  p-s  ha  sen  1905  varit  i 
handeln  i  Köpenhamn  och  nu  (1935)  även 
kommit  till  Uppsala. 

Pump,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  Par  för 
uppfordring  1.  överhuvud  transport  av  vatten 
1.  andra  vätskor,  för  komprimering  I,  för- 
tunning  av  luft  och  gaser  o.  d.  Överbyggd  p. 
Sug-  och  tryckpump.  Sug-  och  lyftpump. 
Strdlpump.  Par  med  fram-  och  återgående 
kolv.  Hand-,  ång-,  maskindriven,  motor- 
driven p.  (Djup)brunns-,  läns-,  gruv-,  matar- 
vatten-,  brand-,  fartygspump.  Saftpump. 
Luft-,  cykel-,  fotbollspump.  Magpump.  — 
Pen  fungerar  inte.  P-arna  arbetade  och 
sögo.  Sätta  till  alla  p-ar.  Beordras  till 
p-arna.  Den  gamla  p-en  vid  S:t  Eriks  gränd, 
bekant  från  Glimtarna.  —  Det  är  ju  sant, 
att  hjärtat  bara  är  I  enp.,  som  driver  livets 
röda  ström  N.  v.  Hofsten.  II.  Ssgr  kunna 
ibl.  även  ansluta  sig  till  verbet. 

—  Pumpapparat,  -arm.  -brunn.  Van- 
ligen äro  de  självrinnande  [naf  ta] brunnar- 
na ~  betydligt  överlägsna  p-arna  Nord. 
Fam^  -cylinder,  -driven,  -foder,  -fäste. 
Med  vikbart  handtag,  så  att  den  kan  pla- 
ceras på  cykeln  i  vanliga  p-n  Åhlén  &  Holm. 
-hjul  t.  e.  i  centrifugalpumpar.  -hus.  Var- 
för tåget  fortsatte  rätt  mot  stoppbommen, 
mitt  igenom  kolbåset  och  mot  ett  p.av  sten. 
-inrättning,  -kanna  pumpkolv,  pistong. 
-kar.  -klaff  pumpventil,  -kolv.  Jfr  pump- 
kanna. P.  till  reservoarpenna,  -makare. 
-maskin,  -nippel  se  nippel.  -redskap. 
-rens|are;  -ning.  Person  1.  sak.  -ränna 
vari  vatten  pumpas  upp.  -rör.  -skötare. 
Även  en  som  pumpar  luft  till  en  dykare. 
-slag.  Det  beror  på,  hur  mycket  vatten 
pumpen  ger  vid  varje  p.  -slang.  Till  cykel- 
pump. Jfr  ex.  vid  nippel.  -spak.  -spel. 
-stock  borrad  stock  till  pumprör.  -stång. 
1)    (Pump)8vängel,    pumpvipp,    pumparm. 

V.  13  —  Nusvensk  ordbok. 


Brunnarnas  höga,  mot  skyn  spelande  jmmp- 
stänger  W.  Langlet.  2)  Ibl.  =  pumpkolv. 
-stövel  pumpstock,  -svängel  se  pump- 
stång 1.  -vakt;  -are.  P-are  vid  Dannemora 
gruvor,  -ventil  pumpklaff.  -verk.  Mose- 
backe självregler  ande  p.  modärnast  i  världen 
193'2.  Nere  vid  floden  vandrade  åsnor  runt 
med  förbundna  ögon  och  drevo  de  primitiva 
p-en  H.  Mörne.    -vipp  se  pumpstång  1. 

—  Pump|a^,  -ade,  -as;  p-a  i,  läns  m.  fl. 
se  ip-a  osv.;  -are;  [-erska];  -ning  (-en,  -ar; 
-sförsök  (även  bildl.)  m.  fl.).  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  o.  friare,  a)  Pa  vatten  (till 
kreaturen),  i  rännan.  P-a  fartyget  fritt  från 
vatten,  b)  P-a  magen  på  ngn.  Magp-ning. 
c)  Hämtar  vatten  ~  och  p-ar  i  gäng  primu- 
sen  ~  Birgitta  Lilliehöök.  d)  P-a  luft  i 
cykelringen.  Så  att  ringen  ej  behöver  hållas 
alltför  hårdp-ad.  —  Maka  till  ])-are  J.  F. 
Andersson,  Tegelsmora.  (Upp-)p-ad  gummi- 
kudde. —  P-a  (in)  luft  i  lungorna,  e)  Ditt 
hjärta,  som  par  matt  Einar  Malm.  Även  om 
andedräkten  kom  och  gick  i  tunga,  p-ande 
stötar  Sten  Granlund,  öv.  f)  Idrotts.  Han 
p-ade  sig  [på  skidorna]  fram  över  snövidden 
med  våld  som  en  tävlingsåkare  Torsten  Bo- 
berg. 2)  Rent  bildl.,  ngt  värd.  Jag  hatar 
folk,  som  vill  p-a  mig.  Försökte  t>p-a>  Kali 
en  smula  angående  ~  Karin  Jensen  öv.  Han 
p-ade  mig  grundligt  på  nyheter,  på  mina 
planer.  Holmgren,  som  begagnade  tillfället 
att  p-a  mig  om  min  syster  L.  W.  Stjern- 
stedt.  II.  Ssgr  ansluta  sig  i  allm.  lättare 
till  subst.  (se  under  detta).  Syn.  I.  1)  upp- 
pumpa  m,  ut-  1.  länspumpa  m,  ipumpa  m; 
ha  en  pumpande  rörelse;  2)  utfråga  ni,  ur- 
locka  nj  (ngn  en  hemlighet  1.  d.). 

Pump|a^  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
En  'gurkväxt'  (mest  om  Cucurbita  pepo  1. 
ock  C.  maxima,  'jättep-a')  o.  dess  frukt. 
Jfr  kurbits.  De  stora,  vanl.  avlångt  runda 
frukterna  av  p-an  kunna  nå  en  vikt  av 
ända  till  100  kg.  Eller  planterade  med  majs, 
p-or  och  betor  ~  C.  A.  C.  Lewenhaupt.  — 
Jättestora,  gulvita  p-or  och  ~  W.  .Langlet. 
Ty  summorna  växte  som  por  [för  var  gång 
han  berättade]  Hj.  Bergman.  Syltad,  stuvad 
pa.  P-an  urkärnas,  skalas,  skares  i  tär- 
ningar ~  Hagdahl.  Matp-or.  II.  Ssgr  ha 
pump-.  Ex.:  En  gurk- eller  snarare  p-kärna. 
Även  bakas  bröd  av  ^-Ä:ö^^ef  Lind-Liljewall. 
Har  stora,  p-liknande  frukter  Norstedts 
Uppslagsbok.  P-skal.  Tunna  p-skivor  eller 
p-strimlor.  P-växt(er).  2)  Glasflaska  I.  ka- 
raff  särsk.  till  kaffekokning  (liknar  ngt  en 
pumpa).  Värd.  Sätt  du  på  p-an  då,  sd  ska 
jag  skölja  upp  handdukarna  Pär  Lager- 
kvist. Syn.  I.  1)  ibl.  kurbits;  2)  kaffe- 
pumpa; (nära  stå:)  kaffepetter  1.  -hurra  o.  d. 

Pu'mpernick|el(utt.  som  ssg  med  grav); 
-eln,  -lar.  Ett  svart,  mjukt  men  fast,  söt- 
surt  tyskt  sammalet  rågbröd  (ibl.  i  stanniol- 
papper),  (nära   stå:)  ankarstock,  surlimpa. 


387 


Pumps — Pungform 


388 


Pumps,  mest  som  obest.  plur.,  ibl.  som 
sing.  (med  best.  form  'pumpsen');  -modell. 
Låga  nedringade  klackförsedda  skor  utan 
slejf  1.  d.  Skospännen  höja  betydligt  utse- 
endet pd  de  enklaste  p.  1930.  Inköp  av  ett 
par  dampumps  1921.  En  vacker  p.  i  slät 
guld-  och  silverbrokad  med  imrlgarnerat 
spänne  1926.  Röda  rosetter  på  p-en.  Morgon- 
sko av  sammet  i  pumps  [modell] ,  med  boll  ~ 
1921.  Herr-,  lack-,  promenad-,  resår-,  san- 
dal-, snörpimips. 

Pund>  -et,  =.  Ordet  skulle  kunna  upp- 
delas på  flera.  I.  Gammal  svensk  vikt, 
även  kallad  'lispund',  se  d.  o.  Bättre  ett  uns 
lycka  än  ett  p.  förstånd.  Femton  skräddare 
väga  ett  p.  Olyckan  kommer  i  p.  och  går  i 
uns.  II.  Mynt.  1)  Egentl.  a)  I  Bibeln  nytt- 
jas ordet  =  talent  (dvs.  ett  räknemynt  som 
ofta  anges  ung.  =  4,200  kr.  i  silvervärde). 
Ditt  p.  har  avkastat  fem  p.Wibeln.  Gömde 
ditt  p)-  i  jorden  ib.  b)  Engelskt  (egyptiskt 
o.  palestinskt)  mynt  ('pound  sterling')  no- 
minellt ngt  över  18  kr.;  det  turkiska  p-et 
är  nominellt  ung.  16  Va  kr.  Ett  (eng.)  p. 
(tecknat  £  eller  p.  st.)  delas  i  20  shillings 
a  12  ptence;  präglat  kallas  p-et  sovereign. 
2)  Bildl.  (med  anslutning  till  bibeln).  Det 
finns  ingen  ursäkt  för  att  gräva  ner  ett  så- 
dant p).  V.  Benedictsson.  Per-Niklas  Pelle, 
som  just  inte  är  hållen  att  ha  stort  p>.  vett 
Hj.  Höglund.  Att  baronen  hade  inte  många 
p.  att  göra  reda  för  på  domedag  H.  Wranér. 
Kasta  bort  sina  p.  Väl  förvalta,  använda 
sina  1.  sitt  p>.  III.  Ny  bet.  Slangartat.  Li- 
ter olaglig  sprit.  Anhållna  därför  att  de 
u  tbjödo  » p . »  till  för  sä  Ijning  1921.  Två  bröder 
på  sjukhus  efter  p-köp;  de  hade  köpt  '"p.'", 
som  de  sedan  berusade  sig  med  1932.  t)en 
som  köper  en  rakkniv  för  fem  spänn  [kronor] , 
får  köpa  ett  p.  för  fyra  ochfemti  W.  Ham- 
menliög.  Syn.  I.  lispund;  II.  1)  a)  talent; 
b)  ibl.  pund  (1.  pound)  sterling;  2)  för- 
mögenhet, kapital;  (natur)gåvor,  anlag. 
III. (plur.  ibl.:)  smuggelsprit, 'estniskt',  hem- 
bränt o.  d. 

—  Pundhuv|ad;  -ig;  -ud  (dumskalle, 
dumhuvud,  dumbom).  Det  9,999  gånger 
omsagda  piga  yttrandet  Atterbom  (i  Poly- 
fem).  —  Gjorde  mynt,  begick  vissa  oförsik- 
tigheter, bar  sig  åt  som  ett  p-ud  Stina  Aron- 
son. Att  framställa  kammarens  ledamöter 
i  gemen  som  en  samling  p-en  Eliel  Löfgren 
enl.  Sv.  Dagbl.  1926.  Syn.  dum,  'trubbig 
i  klumpen',  -kurs  t.  e.  ifråga  om  eng. 
pund.  -Iang|are;  -ning.  Till  pund  IIL  Jag 
gick  förbi  p-aren  —  men  hans  hesa  röst 
fångade  strax  ett  villigare  objekt  ~  Ragn. 
Holmström  (1928).  P-tiing  på  sjukhus  1931. 
-miljonär.  [Hotellet]  har  priser  för  p-er  och 
Fordarvingar  Birgit  Th.  Sparre.  -not.  Pund- 
sedel. Krävstinna  av  per  och  makt  U.  A. 
Almqvist,  öv.  (1918).  -sed|el.  Jfr  föreg. 
Medan  han  stack  några  egyptiska  p-lar  i 


hans  hand  Dagmar  Berg.  -tals,  adv.  Den 
ene  går  och  bär  på  p.  ister  F.  W.  Scholander. 
-valuta.  T.  e.  om  eng.  pund.  Pn  åter- 
vann de  senaste  dagarnas  kursförluster  Sv. 
Dagbl.  1926.  -vikt.  -vis,  [-t];  adv.  [o.  ad j.]. 
Både  till  pund  =  vikt  o.  pund  =  mynt. 

Pung,  -en,  -ar.  1)  Penningpung.  Det 
vanl.  ordet  är  numer  'portmonnä';  'börs' 
är  ett  mer  'valt'  ord  än  'pung'.  Numer 
väl  oftast  i  mer  1.  mindre  bildl.  uttr.  a)  P.  ~ 
av  prima  brunt  skinn  och  med  prima  ny- 
silverbygel; innehåller  tre  rum.  Skinn-, 
stickad^  p.  Barnp-ar  ~  av  mycket  starkt 
skinn  Åhlén  &  Holm.  Knöt  så  in  två  ta- 
lenter  i  silver  i  två  p)-ar  Bibeln,  b)  Om  man 
inte  råkar  ha  en  (väl)späckad,  välförsedd, 
full  p.  Tom  p.  Förmåga  att  få  folk  att 
lossa  på  p-en  (för  välgörande  ändamål). 
Som  befunnes  villigast  att  lösa  j^å  p-en  Har. 
Molander.  Hati  har  öppnat  på  p-en  och 
aldrig  vägrat  er  något  för  er  utbildning. 
Ja,  smålänningar  förneka  sig  aldrig  — 
öppna  hjärtan  och  sluten  p).!  Carl  Möller. 
Surt  förvärvat  går  trögt  ur  p-en.  Det  är 
lätt  att  spela  poker  med  annans  p.  Den 
tyngsta  bördan  på  vägen  är  en  lätt  p.  Stinn 
p.  och  stinn  kräva  mången  grav  plär  gräva. 
Den  som  ej  ser  upp  med  ögonen,  får  se  upp 
med  p>ungen.  Prästen  fejar  själen,  doktorn 
kroppen  och  advokaten  pen.  c)  I  Turkiet: 
en  (i  läderpung  innesluten)  summa  i  silver 
motsvarande  ung.  80  kr.  (500  plaster). 
2)  Andra  bet.  a)  Tobaks-,  kul-,  ispung.  h)Hår- 
pung.  c)  Hos  p-djuren:  hudveck  med  spe- 
nar vari  modern  förvarar  de  nyfödda  ung- 
arna. Omedelbart  efter  födseln  placeras 
p-djurens  unge  vid  en  spene  inotn  p-en  och 
hänger  sedan  fast  vid  denna;  utvecklingen 
inom  p-en  kan  ibland  sträcka  sig  över  flera 
månader,  ungen  är  nämligen  vid  födseln 
mycket  ofullgängeyi.  d)  Säck  som  omsluter 
testiklarna  (L  en  testikel).  Pen  1.  p-arna 
hos  mannen  (scrotum).  e)  Ldls.  Bön-;  ärt- 
pung balja;  skida.  Tog  p>.  efter p.,  öppnade 
dem  och  smakade  på  bönoryia  Levi  Rickson. 

—  Pungapa  m.  fl.  (zool.).  Jfr  pungdjur. 
-art|ad.  Ett  p-at  hudveck.  -djur; -ssläkte; 
-styp;  -sunge.  Underklass  av  däggdjuren 
som  intar  en  mellanställning  min  kloak- 
djuren o.  de  högre  däggdjuren  (jfr  pung 
2  c).  Marsupialia.  P.  med  många  sjjenar 
kunna  sakna  pung.  Pen  tillhöra  huvud- 
sakligen Australien  (o.  angränsande  öar), 
men  en  del  p.  träffas  också  i  Syd-  och  Nord- 
amerika {t.  e.  'virginisk  opossum').  Bland 
de  australiska  p-en  finnas  rovdjur,  itisekt- 
ätare,  växtätare  (t.  e.  känguruerna),  klätt- 
rande, hoppande,  ^flygatide'^  och  grävande 
former.  I  och  med  införandet  av  högre  dägg- 
djur i  Australien  hotas  många  arter  p.  rned 
undergång  T.  Pehrson.  Rov-,  klätter-,  flyg- 
pungdjur.  -form;  -ad;  -ig.  Stundom  äro 
dessa  [gallbildningar]  p-ade  ~  G.   Adlerz. 


389 


Pungform — Punkt 


390 


Spigghannen  bygger  av  växtämnen  ett  p-igt 
bo  ■>-  Nord.  Fam.^  -lik;  -nande.  Judekörsen 
med  sina  vackra  p-a,  scharlakansröda  frukt- 
hylsor. Vävarfåglarnas  p-a  bon.  —  De  ur 
dessa  infekterade  fruktämnen  utväxande 
frukterna  ära  onormalt  länga  och  p-nande, 
varför  ~  Allm.  sv.trädgårdstidn.  -makjare; 
-erska.  -peruk  peruk  med  hårpung.  -rått|a. 
P-orna  (Didelphyidce) ,  en  pungdjursfamilj , 
som  förekommer  uteslutande  i  Amerika. 
-sjuka.  En  av  svamp  orsakad  missbild- 
ning hos  plommon-  o.  häggfrukter.  -slå; 
-slagen;  -slagning  (ibl.  med  plur.).  Tänk  i 
stället  ut  någon,  som  vi  kunde  p.  'Frank 
Heller'.  Upi^repade  gånger  hade  han  pung- 
slagit sin  beskyddare  på  ficklån,  som  ~. 
Han  pungslog  mig  samtidigt  på  30  kronor. 
Men  utlänningar  bli  alltid  pungslagna  i 
Japan,  huru  man  än  söker  ställa  för  sig 
L.  Munsterhjelm.  Syn.  vigga  av,  avlocka  m, 
avlura  aj,  avpressa  tu,  skinna,  preja  (äv  ru), 
ibl.  'renskrapa',  'plocka'. 

—  Pung|a  ut  nj;  -ade,  -as;  -ning. 

Punisk,  -t.  Kartagisk;  ibl.  fenicisk.  P-a 
krigen  Roms   krig   med   Kartago  min  264 

0.  146  f.  Kr.  —  P.  purpur. 

Pu'nk|a  (akut  1.  grav);  -an,  -or;  -aman 
(som  sköter  en  p-a).  Ofta  stavat  'punkah'. 
Indisk  rumsfläkt,  takfläkt,  fläktmaskin  (för 
att  sprida  svalka),  jättefläkt  för  rumsven- 
tilation. I  taket  ovanför  varje  par  sängar 
hängde  en  väldig  p-a,  vilken  sattes  i  gång 
medelst  ett  rep,  som  löpte  genom  ett  hål  i 
ytterväggen  B.  Gripenberg,  öv.  Den  oum- 
bärliga tpunkahnT> ,  fläktskärmen,  som  enligt 
den  vanliga  metoden  hölls  i  svängning  både 
dag  och  natt  Egron  Lundgren  1872.  De 
snarkande  p-orna. 

Punkt,  -en,  -er.  I.  Bet.  hänga  i  det  hela 
närasamman.  Mer  egentl.  1)2l)  Linje  bestå- 
ende av  j)-er.  Ett  ansikte  ritat  endast  med 
per.  Med  röda  p-er  utmärka  de  ställen,  som 
kunna  utelämnas.  Per  och  andra  tecken  på 
insektvingar.  Stirra  mot  en  (svart)  p.  i 
taket.  Ryttare,  så  avlägsna,  att  de  tedde 
sig  som  små  p-er.  b)  I  musiken  anger  en 
p.  över  (1.  tender)  en  not  kort,  spetsigt  an- 
slag (stackato) ;  en  p.  efter  noten  betecknar 
förlängning  med  hälften;  tvä  p-er  över  var- 
ann är  repristecken,  c)  I  skrift  är  p.  dels 
skiljetecken  (se  4  nedan),  dels  förkortnings- 
tecken (som  i  't.  e.',  'U.S.  A.',  G.  II  A.) ; 
vidare  nyttjas  p.  som  ' diakritiskt'  (åtskil- 
jande) tecken  (t.  e.  i  bokstäver  som  i,  j,  ä, 
ö,  u  1.  de  'stungna'  runorna)  ;  vidare  är  p-en 
hebreiskt  vokaltecken  (i  p-erad  text)  och  i 
landsmålsalfabetet  tecken  för  reducerat  ljud; 
tre  per  ersätta  ofta  tankstreck  (ange  av- 
brott). 2)  Mat.  o.  d.  a)  Begrepjjet  'p.'  brukar 
anses  odefinierbart,  men  'beskrives'  som  'gran- 
se7i  för  en  linje  mot  en  annan  rumsenhet' 

1.  som  'ett  läge  (1.  ställe)  i  rummet'.  Dra 
en  rät  linje  från   en  given  p.,  mellan  två 


p-er,  mellan  p-en  A  och  p-en  B.  Medel-, 
berörings-,  gräns-,  slut-,  stöd(je)-,  skärnings-, 
sikt-,  jämviktspunkt  även  bildl.  b)  Tvä  per 
över  varann  är  divisions-,  en  p.  multiplika- 
tionstecken, c)  Död  p.  läge  där  krafterna 
upphäva  varandra;  även  bildl.  3)  Boktr. 
Vid  'stilgrader'  är  1  p.  =  0.376  mm.;  petiten 
innehåller  8  p-er.  4)  Skiljetecken  vid  slutet 
av  en  mening.  Jfr  II.  De  s.  k.  större  skilje- 
tecknen: P.,  utropstecken,  frågetecken.  För- 
sök att  sätta  lite  fler  p-er,  dina  meningar 
ä  alldeles  för  långa  I 

II.  Friare  o.  bildl.  1)  a)  På  den  p.  av 
jorden,  där  vi  nu  befinna  oss.  Högsta  p-en 
i  trakten  och  dess  vackraste  titsiktspunkt. 
Sikt-,  rikt-,  orienteringspunkt,  b)  Hunnen 
till  en  viss  p).  (i  sina  betraktelser) .  Frågan 
står  på  samma  p.  Stå  och  stampa  på  samma  p. 
När  hon  kom  till  den  p-en,  tog  salig  mor- 
mor tvä  prisar  ur  ^  Cl.  Lagergren.  Vi 
hava  nu  hunnit  den  p.  i  Bermudas  historia, 
då  ~  C.  Forsstrand.  Men  innan  saken  nått 
denna  p.,  hade  ~  J.  Hemmer.  Hon  hade 
nått  en  död  ]!.  i  sina  undersökningar,  och  ~ 
en  'återvändsgränd',  en  punkt  som  ej  ledde 
vidare  (jfr  I  2  c).  Vi  ha  nu  hunnit  till  vik- 
tigaste p-en  i  hela  tragedin.  Den  springande 
pen  själva  kärnan  i  1.  nyckeln  till  ngt,  det 
avgörande.  —  Kommen  till  den  p(-en),  att 
jag  kunde  försörja  mig  själv,  c)  Har  på  en 
del  p-er  ändrat  sagan.  Stämmer  på  mer  än 
en  p.  till  eftertanke.  Har  alltså  ])å  alla  p-er 
visat  sin  hopplösa  oförmåga  A.  Karlgren. 
Ha  icke  på  någon  p.  funnit  något  att  an- 
märka mot  ~.  d)  Bergers  ömtåligaste,  ja 
sjuka  p.  Erik  Norling.  Logens  förhållan- 
den ~,  det  var  ju  den  sjuka  p.,  som  ingen 
ville  vidröra  C.  Larsson  i  By.  Var  och  en 
har  sin  svaga  p.,  sin  akilleshäl  sin  svaga 
sida.  En  öm  p.  e)  Angrepps-,  berörings-, 
central-,  huvud-,  medel-,  tyngd-,  höjd-,  slut-, 
stånd-,  syn-,  vändpunkt.  —  Kok-,  flamnings-, 
antändnings-,  noll-;  tidpunkt.  2)  Och  planen 
verkställdes  till  p.  och  pricka  i  varje  detalj, 
på  det  noggrannaste.  3)  Om  ej,  sä  flyttade 
hon  och  tog  ungarna  med  sig.  Punkt  E. 
Sparre.  Här  sätter  vi  p.  slutar.  (Få)  tala 
till  p.  ut.  P.  och  slut  I  Döden '^  sätter  p-en 
efter  livets  lidanden  Py  Sörman.  Nu  sätter 
natten  p.  och  slut  /  på  det  som  var  en 
brokig  dag  N.  Svanberg.  Och  denna  [gäng] 
var  det  nära  ögat,  att  äventyret  satt  punkt 
för  Skånbergs  levnadssaga  G.  Pauli.  [Lockar 
till  sig  män,  tills]  ålderdomen  eller  döden 
sätter  p.  för  trafiken  Hj.  Söderberg.  Nu  gör 
du,  som  ja  säjer,  och  därmed  p.l  även  'punk- 
tum'. 4)  Avdelning  o.  d.  I  flera  p-er  av- 
vikande frän  originalet.  Diskutera  varje 
särskild  p.  i  kontraktet.  Genomgå  kontraktet 
p.  för  p.  P.  för  p.  bemöta  ~.  I,  om  den 
pen  bli  vi  nog  aldrig  ense.  Punkt  1  i  testa- 
mentet även  'första  pen'.  Hade  sitt  tal 
indelat  i  tre  (huvud)p-er.     Tvistepnmkt. 


391 


Punkt— Punktum 


392 


Syn.  I.  prick,  fläck,  plätt;  II.  1)  plats, 
ort,  ställe,  belägenhet;  läge,  ställning,  om- 
ständigheter, tillstånd;  ibl.  höjd  1.  grad; 
tidpunkt,     ögonblick,     momang;     tillfälle; 

2)  minsta  detalj ;  3)  punktum,  slut,  nog, 
bastå,  (till)  ända;  ibl.  'p';  4)  mening  (be- 
gränsad av  p-er),  sats,  fras,  passus,  period, 
passage,  paragraf,  moment,  kapitel,  led  (i 
beskrivning  1.  bevisföring);  ibl.  post;  (ibl.:) 
fråga,  ämne,  'sak'. 

—  Punktangivning.  Fackl.  För  att 
underlätta  mdlangivningen  erfordras  ofta 
angivande  av  punkter  i  terrängen:  y>2).* 
-form; -ad; -ig.  Gärna  fackl.  Ett  par  p-ade 
ögon  Nord.  Fam.*  —  De  från  en  p-ig  ljus- 
källa utgående  strålarna.  Märke  knappfor- 
migt  eller  p-igt  C.  Lindman.  Svarta,  p-iga 
fläckar.  En  mängd  små,  p-iga,  brunsvarta 
upphöjningar  (sporgömmen) .  -gravyr  se 
punktmaner,  -lik;  -nande.  Små,  p-a  ned- 
sänkningar  O.  v.  Friesen.  Streck  ~  som 
stundom  reducerats  till  nästan  p-a  fläckar 
Edv.  Westermarck.  -maner  (biton  på  -er). 
Särsk.  om  metod  inom  grafiken  då  linjerna 
ersättas  av  punkter.  En  skrift,  teckning 
e.  d.,  utförd  i  streck-  eller  punktmaner  Nord. 
Fam.^  Syn.  punktgravyr,  punkter(ings)- 
maner.  -ram.  G  FÄ  inom  oval  p.  (Liten 
svartstämpel)  (ram  bildad  av  punkter)  C. 
M.  Carlander.  -skrift.  Ett  slags  blind- 
skrift av  punktlika  upphöjningar  som  de 
blinda  'läsa'  med  fingrarna,  -tecken,  -vis, 
[-t];  ad  v.  [o.  adj.].  Blott  p.  känslig  för  ~. 
P.  oskyddade  ställningar.  P.  bemöta  ngn 
punkt  för  punkt.  —  På  hans  muntliga  p-a 
föredragning  Stockh.  Dagbl.  1923.  -Ög|a. 
Zool.  Hos  tusenfotingar,  spindeldjur  o. 
insekter  förekommande  enkla  ögon. 

—  Punktälglas.  Zeiss'  p.  (punktuellt 
avbildande  glas)  ge  ökat  synfält  med  skarpa 
näthinnebilder  i  varje  blickriktning.  Zeiss' 
p.  '^för  glasögon  och  pincenéer  Annons  1926. 

—  Punkter|a,  -ade,  -as;  p-a  ut  m;  punk- 
ter(ings)apparat  m.  fl.  se  II;  -ing  (-en,  -ar) 
se  II.  I.  Vanl.  verbformer.  Ofta  i  perf.  part. 
1)  a)  P-ad  linje  m  t.  e.  streckad.  De  grun- 
daste vattenområdena  äro  p-ade  över  hela 
ytan;  övriga  grunda  områden  äro  omgivna 
av  p-ad  kant  Erik  Hägg.  Pad  not  jfr  punkt 
I  1  b.  Du  har  ju  inte  p-at  ditt  skriptum 
(ordentligt)  satt  ut  punkter  (1.  skiljetecken). 
Nils  Kreugers  metod  att  för  viss  verkan  tätt 
p-a  sina  dukar.  En  gammal  foliant,  vars 
blad  voro  pade  såväl  av  fltigsmuts  som 
maskhål,  b)  Ett  stort  lodjur  med  vackert 
p-ad  päls  L.  Munsterhjelm.  Toffelblomster  ~ 
tigrerade,  pade  och  flammiga  sorter.  Vars 
svarta,  vitp-ade  larv  lever  på  groblad  Nord. 
Fam.^    2)  Läk.  Göra  en  punktion  (se  d.  c). 

3)  Fackl.  Om  förfarande  vid  kopiering  av 
en  modell,  en  ritning,  en  mönsterteckning 
o.  d.  Och  lärde  mig  p-a  och  hugga  i  mar- 
mor  Ville   Vallgren.     4)  Ifråga   om   pneu- 


matisk  ring;  även  med  ägaren  som  subj. 
Einar  Aspman  p-ade  [vid  cykeltävlan]  en 
bakring,  och  samma  malör  hände  även  för  '^. 
—  Men  man  märker  i  alla  fall  sä  gott  som 
omedelbart,  att  ringen  blivit  Tp>-ad^  [om  ett 
hästskosöm  inträngt]  Neréns  Bilbok  (1913). 
Det  p-ade  hjulet.  —  I  sista  etappen  råkade 
han  emellertid  p-a  och  sackade  efter.  — 
[Auiomobilringarna]  kosta  flera  hundra  kro- 
nor och  ändå  nötas  de  hastigt  och  p-a  (springa 
sönder)  ganska  lätt  Sv.  Dagbl.  1910.  II.  Ssgr 

0.  avledning.  1)  Svenska  p-fria  bilslangar 
Annons  1931.  P-(ings)konst  se  geomanti.  — 
I  kopparstick,  p-(ings) maner  och  akvatinta 
m.  m.  se  punktmaner.  2)  P-ing.  Ex.:  a)  Till 
I  4.  Abstr.  o.  mer  konkr.  Medan  jag  under- 
sökte vad  jag  trodde  vara  en  p-ing.  Jag  får 
tvä  stycken  spikp-ingar  vid  utfarten  ur  ~ 
Ax.  Gadolin.  Efter  reparation  av  en  p-ing 
Neréns  Bilbok  (1913).  Tätar  p-ingar  på 
cykelringar,  b)  Till  I  3.  Vid  utförandet  i 
sten  eller  trä  kan  man  för  att  taga  mått 
använda  antingen  passare  eller  p-ingsapparat 
C.  G.  Laurin.  P-ing smaskin  för  att  överföra 
lermodellens  mått  på  stenen  ib.  c)  Läk. 
Punktion.  Syn.  I.  förse  1.  beteckna  1.  ut- 
märka fiJ  1.  markera  med  punkt(er),  (ut)- 
sätta  (m)  punkter,  (ut-  1.  av)pricka  (m);  ibl. 
utsticka  fU;  sticka  hål  på,  göra  en  punktion; 
råka  ut  för  1.  få  en  punktering,  få  hål  på 
(ngn  av)  ringarna  (om  bil  1.  bilist  etc),  gå 

1.  springa  sönder  o.  mista  luften  (om  pneu- 
matisk  ring).  —  Punktion,  -en,  -er.  Läk. 
Instick  med  kniv  1.  ihålig  nål  för  att  av- 
lägsna t.  e.  var  1.  för  att  ta  prov.  Syn. 
punktur. 

—  Punktlig,  -t,  -are ;  -het ;  [-en].  Lektorn 
är  så  p.  och  regelbunden  i  sina  vanor,  att 
han  blivit  till  ett  ordspråk  V.  Benedictsson. 
Säker  som  guld  och  p.  som  klockan  ib.  P. 
som  ett  urverk.  P-a  som  en  kronometer  in- 
funno  sig  våra  ärade  gäster  och  ~  Ax. 
Klinckowström.  Jag  skall  pt  (på  slaget) 
infinna  mig '^.  P-t  passa  sin  arbetstid.  Som 
han  var  ytterst  p.  i  affärer,  tog  han  ~.  Han 
gav  åtta  månaders  kredit,  och  vi  betalade 
p-t  Sv.  Leonh.  Törnquist.  P-en  (på  dagen) 
inlöste  han  växeln,  och  <>>'.  —  P-het  är  furs- 
tars artighet.  Den  oumbärligaste  egenskapen 
hos  en  god  kock  är  p-het  Öv.  fr.  Brillat- 
Savarin.  Med  osviklig  p-het.  Åsidosatte  sin 
vanliga  p-het  Hugo  Hultenberg,  öv.  Han, 
som  annars  är  p-heten  själv  I  Åstadkommit 
disciplin,  p-het,  pli  T.  Fogelqvist.  Syn. 
(ytterst  1.  skrupulöst)  noga,  (mkt)  noggrann, 
precis,  som  ett  urverk,  som  infinner  sig 
på  klockslag,  rigorös(t  noga,  särsk.  med 
tiden). 

—  Punktuell  (äll);  -t.  Skr.  P-t  avbil- 
dande glas  punktälglas.  —  Pu'nktum 
(grav);  subst.  Biform  till  'punkt'  i  bet. 
'slut'  o.  d.  Gärna  tillagt  efter  en  avslutad 
mening  o.  ofta  =  'det  var  allt',  'bastå',  'nog 


I 


393 


Punktum — Pur 


394 


härom',  t.  e.  [V.  v.  Heidenstam :]  ^OO-talet 
betecknar  frigörelse  från  Brandesianismen 
och  en  tendenslitteratur,  som  blev  steril  och 
döende.  Punktum*.  Fruntimren  ska  vara 
fromma,  det  klär  dem  och  därmed  p.  Edith 
T.  Forssman.  Syn.  se  punkt  II  3.  — 
Punkttir,  -en  [1.  -n],  -er ;  -nål.  Fackl.  1)  Läk. 
Jfr  punktion.  Lungsäckspunktur.  2)  Jfr 
punktera  (särsk.  II  2).  Bakringen  fick  sig 
en  p.  Erik  Nyström. 

Puns,  -en,  -ar;  -pulver;  -|a  (-ade,  -as; 
-ning).  Fackl.  1)  Mejselliknande  stålverk- 
tyg använt  vid  ciselering  o.  drivning  samt 
för  vissa  läderarbeten.  P-ar  av  olika  for- 
mer, som  slås  med  hammare  1.  klubba  mot 
metallen  för  att  däri  åstadkomma  fördjup- 
ningar. Med  mejsel,  fil  och  p.  borttaga  ingöt 
och  fogar  m.  m.  C.  G.  Laurin.  2)  P-a.  Med 
puns  bearbeta.  Där  mörkhyade  gossar  p-a 
och  ciselera  i  guld  och  silver,  mässing  och 
koppar  Elsb.  Funch.  Ljusplåtar  av  pressad 
och  p-ad  mässing.  Med  p-ad  ornering.  — 
Hon  skulle  p-a  och  modellera  lädret,  som 
blöttes  försiktigt  med  en  liten  svamp  Sigrid 
Stjernswärd.  —  Efter  lackets  torkning pas 
eller  kalkeras  teckningen  bakfram  å  stanni- 
olen  Ax.  Törner.  Syn.  1)  (ibl.  nära:)  uthug- 
gare,  stans,  stamp,  (metall)8tift. 

Punsch,  -en.  I.  Enkelt.  Svensk  p.,  ofta 
förrädisk  för  utlänningar,  som  pä  grund 
av  den  söta  smaken  ej  misstänka  spritstyr- 
kan. Isad  p.  En  åtting,  en  kvarting,  en 
kvarts,  en  halv(a),  en  hel(a)  p.  Pen  inne- 
håller vanligen  25  volymprocent  alkohol  och 
30  volymprocent  socker.  En  flaska  Karls- 
hamnspunsch. Hembryggd  (arraks-,  smult- 
ron-, plommon) punsch.  II.  Ssgr.  Ex.:  Något 
p-blek  efter  en  gillekväll,  kom  han  ~.  Ta 
in  en  p-bricka  och  lite  vichyl  Tömma  en 
p-butelj.  P-bål  bål  vari  p.  ingår.  W.  von 
Brauns  mycket p-dof tände  löjtnantshistorier. 
Forna  studentgenerationers  p-drickning,  som 
ofta  åtföljdes  av  en  nästan  gymnasistartad 
p-dyrkan.  Dessa  p-feta  herrar  ~  Fanny 
Alving.  P-flaska.  Låga  p-glas  med  öra. 
P-halva.  P-kaka.  P-karaff.  P-kvarting. 
P-kylare  av  hamrad  koppar  S.  Siwertz.  Den 
beryktade  svenska  p-mag  en  håller  på  att  för- 
svinna 'Hasse  Z.'  En  ömklig  dekadensjje- 
riod,  fylld  av  p-patos  ib.  Den  förkättrade 
s.  k.  2>patriotismen  på  1800-talet  var  väl  ~ 
N.  Dencker.  Bli  p-sentimental.  P-skatt. 
P-slev.  1  röken  och  p-ångorna.  P-dttingen  in- 
föres utanför  måltidstvånget?  Rubrik  1922. 
—  Punsch|a,  -ade,  [-as] ;  -ning.  Ngt  värd. 
Ordet  p-a  finns  redan  1845  hos  M.  Cra- 
mcer.  Han  hadep-at  i  Strömparterren,  toddat 
hos  Blanch,  dinerat  på  Hasselbacken  'Kapten 
Punsch'.  Här  sjöngs  det,  här  röktes  och 
p-ades  det  och  ~  Joh.  Sundblad.  Fortsatte 
p-andet  och  ~  Sv.  Dagbl.  1925.  Syn.  dricka 
punsch.  —  Punschig,  -t,  -are.  Värd.  över 
mitt  p-a  anlete  Knut  Nyblom. 


Pupiir,  -en,  -er.  öppningen  i  ögats 
regnbågshinna,  'ögonsten'.  I.  Enkelt.  Det 
geyiom  pen  i  ögat  infallande  ljuset  kan 
genom  p-ens  förändringar  mer  eller  mindre 
avskärmas.  Pen  är  störst  hos  barn,  minst 
hos  gamla.  Och  hans  stirrande  p-er  K.  A. 
Hagberg,  öv.  P-erna  äro  vid  akut  morfin- 
förgiftning starkt  sammandragna.  De  vid- 
gade p-erna,  munnens  åtstramning  varslade 
om  något  olycksbud  H.  Victorin.  [Hans] 
avlånga  kattper  vidgades  synbart,  när  jag  ~ 
Ax.  Munthe.  Eldgul  iris,  svart  p.  om  berg- 
uv. —  [De  röda  ögonfiäckarna  på  apollo- 
fjäriln  äro  [ofta]  försedda  med  vit  p.  G. 
Adlerz.  II.  Ssgr.  Ex.:  P-stelhet  läk.  Där- 
efter såg  hon  på  honom  med  små  kisande 
p-streck,  vilka  ~  Magda  Bergquist.  P-utvid- 
gande  läkemedel  el.  gifter  Nord.  Fam.' 

PupilP,  -en,  -er;  -kassa  (som  lämnar 
understöd  åt  delägares  efterlämnade  min- 
deråriga barn);  -tillägg.  Han  är  ej  en  arbets- 
myra, I  han  är  Guds  p.  som  dåren  K.  A. 
Tavaststjerna.  Prästerskapets  änke-  och  pu- 
pillkassa. Ett  p-tillägg,  vilket  för  närva- 
rande utgår  för  barn  av  officer  med  veder- 
like med  75  kr.  för  varje  ~  pr  år  räknat 
Militärkalendern  1919.  Syn.  myndling. 

Puppja,  -an,  -or.  Form  1.  vilstadium  (hos 
en  insekt  med  'fullständig  förvandling') 
min  larvstadiet  o.  det  fullfärdiga  insekt- 
stadiet ('imago').  För  folk  i  allm.  mest  om 
fjärilar  men  zool.  även  om  en  del  andra 
insekter  (sländor,  skalbaggar,  steklar,  flugor 
osv.).  I.  Enkelt.  1)  När  larven  blir  full- 
vuxen, slutar  den  äta,  inspärrar  sig  i  en 
vävnad  1.  d.  (förpuppas) ,  till  dess  den  som 
färdig  insekt  lämnar  p-skalet  eller  kokongen. 
Krypa  ur  p-an  p-skalet.  Från  p-a  till  fjäril 
även  bildl.  Hos  de  fritt  upphängda  p-orna  G. 
Adlerz.  P-a  av  nässelfjäril.  Fjäril(s)p-a. 
2)  Märk  de  värd.  Full  som  en  p-a  'Dan'. 
Fyllp-a.  II.  Ssgr.  Ex.:  När  p-huden  brister. 
Redo  att  framträda  ur  p-höljet  G.  Adlerz. 
Höllo  [då  de  buros]  sina  antenner  och  ben 
p-likt  indragna  ib.  Efter  fem  års  oansen- 
ligt larvliv  och  ett  års  p-liv  C.  G.  Laurin,  om 
ekoxar.  Är  insekten  färdig,  spränger  den 
p-skalet  och  ~.  P-skinnet  är  i  början  ytterst 
tunt  och  skört  G.  Adlerz.  Resterna  av  p-skin- 
net måste  han  [den  nykomna  getingen]  själv 
avlägsna.  Vilande  p-stadium  saknas  [hos 
halvvingarna]  Nord.  Fam.^  Att  i  allmänhet 
hanarnas  p-tid  ~  är  något  kortare  än  ho- 
nornas G.  Adlerz.  Under  p-tiden  ib.  Hade 
lämnat  p-tillståndet  och  skulle  snart  vara 
flygfärdig  fjäril  även  bildl.  För  att  i  marken 
uppsöka  plats  för  sin  p-vila  Nord.  Fam.* 

Pur,  -t,  -a8t(e).  Ej  predikativt.  1)  'Egentl.' 
Sågo  ut,  som  de  varit  av  p-t  guld,  av  p-a(ste) 
guldet.  Svår  att  ha  till  fiende,  men  i  vänskap 
trofast  som  det  p-aste  gull  Rik.  Lindström. 
—  Klockan  var  av  p-aste  silver  ~  Jeanna 
Oterdahl.     2)  'Bildl.'     a)  Till   subst.     Ofta 


395 


Pur— Purpra 


396 


efter  'av'.  Av  p.  avund(sjuka) ,  barmhärtig- 
het, belåtenhet,  blyghet,  förargelse,  förfäran, 
förskräckelse,  förtjusning,  förtvivlan,  förvå- 
ning, generositet,  glädje  (över),  godhet,  hä- 
penhet, häpnad,  illvilja,  ledsnad,  mattighet, 
medkänsla,  nyfikenhet,  otålighet,  själviskhet, 
sympati,  välmening.  Av  p-t  medlidande.  Av 
p-aste  sanni7igsnitT.  Segerstedt.  —  Ibl.  efter 
'i'.  I  p.  förskräckelse,  förtvivlan,  häjienhet, 
oförståelse,  välmening.  —  Ibl.  'på'.  Få  pur 
odygd  jf  r '  på  pin  kiv'.  —  Vidare  t.  e.  JSan  kän- 
ner väl  inte  sin  egen  far  för  p.  lärdom  Klara 
Johanson.  När  har  nånsin  någon  givit  en  bon- 
de något  av  p-a  godheten?  Öv.  fr.  Reymont. 
De  ä  ju  p(-a)  lögn(en) !  Dessa  p)-a  tillfällig- 
heter Per  Hallström.  I  2>aste  solsken  Ane 
Randel,  b)  'Pur'  1.  'purt'  till  adj.  Jag  tror 
ni  äro  j).  stolliga  båda  tvål  E.  Grip  (folk- 
saga). —  Gärna  skånskt  i :  För  den  p.  unga 
flickan  var  han  oemotståndlig,  och  ~  Fr. 
Böök.  En  p.  ung  kornett  Algot  Werin.  — 
Skr.  är:  Sammanhållet  endast  genom  p-t 
ideella  band  Marika  Stiernstedt.  Syn.  oblan- 
dad, ren(a8te),  gedigen,  oförfalskad,  äkta, 
ram(aste),  enbär,  klar(aste),  uppenbar(aste), 
sannskyldig,  veritabel;  idel,  lutter,  bara, 
enbart,  uteslutande,  'genomgående',  'kom- 
plett'. —  Purfin|ne;  -sk  (-het,  -en;  -hets- 
ivrare).  (Arg)  fennoman,  finskfinne,  äkt- 
finne.  P-narnas  enfaldiga  och  kortsynta  hets 
mot  det  svenska  tar  allt  råare  och  osmak- 
ligare former  1934.  —  P-sk  studentpropa- 
ganda 1930.  Dessa  unga  jjskhetsivrare  E. 
Nevanlinna  1926.  -ung.  Skönl.  1.  sydsv. 
Den  p-a  ~  Tora  Johansson,  sedermera  Tora 
Teje  C.  G.  Laurin.  -7  Purism  m.  fl.  se  d.  o. 
Puré,  -(e)n,  -er.   Även  'pyré'.   I.  Enkelt. 

1)  Avredd  soppa,  soppa  av  kokta  passerade 
grönsaker  (ibl.  även  av  kött).  Ärt-,  blom- 
kåls-; hönspuré.    P.  på  sparris,  selleri,  vilt. 

2)  Mos.  Potatis-,  kastanj[e)puré.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Kan  man  kanske  föreskriva  p-kost,  när 
det  av  grönsaker  blott  finnes  ~  öv.  fr.  Maj- 
ken Borring.  —  Rötterna  ~  drivas  genom 
p-press  '^  Ida  Högstedt.  Morötter  rivas  ~ 
och  pressas  genom  p-pressen. 

Purgåtlv,  -et,  =  [1.  -er].  Avföringsme- 
del, avförande  medel,  purger(ings)medel.  — 
Purgatöri|um  (akut);  -et  1.  -um.  Skärs- 
eld(en).  Även  bildi.  Att  med  ett  skämt  söka 
förgylla  sitt  pum.  —  Purger|a  (vanl.  hårt 
g);  -ade,  -as;  -(ings)medel ;  -ing  (med  plur.). 
'Rensa'  (magen),  laxera,  framkalla  avföring. 
Barken  verkar  p-ande  K.  Hedbom.  Som 
kraftigt  p-medel  ib.     För  stark  p-ing. 

Purifier|a,  -ade,  -as; -ing.  Fackl.  Rena, 
luttra.  —  Puri'sm,  -en,  -er  (till  2).  1)  Språk- 
rensning(ssträvan),  strävan  att  undvika  1. 
ur  språket  utmönstra  (onödiga)  främmande 
element.  En  sund,  en  överdriven  p.  Viktor- 
Rydbergs  p.  2)  Puristiskt  ord  1.  uttryck, 
ibl.  försvenskning.  Åtskilliga  av  V.  Ryd- 
bergs per  ha  med  tiden  ingått  i  språket.  — 


Puri'st,  -en,  -er;  -isk  (-t).  Språkrensare, 
ivrare  för  renhet  (ibl.  svenskhet)  i  språket. 
övertygad  p.  Den  starkt  p)-iska  rörelsen  i 
Ungern,  som  satte  in  vid  början  av  1800- 
talet.     P-iska  strävanden. 

Puritan,  -en,  -er;  -hatt  m.  fl.;  -i'8m  (-en); 
-sk  (-t).  Anslutningen  till  föreg.  mycket  svag. 
1)  Hist.  Om  de  en'gelska  protestanter  som 
vid  1500-talets  slut  ville  återinföra  den  ur- 
sprungliga botgörarrenheten  o.  på  grund- 
val av  kalvinismen  utrensa  vad  som  för 
dem  tedde  sig  som  katolicism.  Tolerans- 
ediktet  1689  gav  p-erna  rätt  till  egen  guds- 
tjänst. Metodisterna  ha  ibland  betecknats  som 
nyp-er.  —  Den  topjnga,  vidbrättade  p-hatten 
C.  G.  Laurin.  En  rest  från  p-iiden  ib.  — 
Gammal  p-sk,  asketisk  kulturfientlighet.  Lång 
som  en  p-sk  predikan.  2)  Friare  o.  bildl. 
Asket,  (sträng)  sedlighets-  1.  renhetsivrare, 
rigorist.  En  p)-sk  form  av  islam.  Ett  rent 
och  gott  ansikte  av  något  p-sk  typ.  Med  an- 
fall av  2>sk  ruelse.  Rummets  p-ska  enkel- 
het.    P-t  trumpen,  allvarlig. 

Pu'rjo  (akut); -n;  även  Purjo|lÖk.  Allium 
porrum.  Växt  1.  de  ätbara  nedre  delarna 
av  dess  blad  samt  den  ännu  svagt  utbildade 
löken.  Grönsaker  såsom  spenat,  persilja, 
dill,  kål,  selleri,  purjo  m.  m.  Grov  p.  P-n 
skares  tvärs  över  i  V2  cm.  tjocka  skivor  Ida 
Högstedt.  P-n  bör  vara  tjock  och  väl  blekt  ~ 
för  att  komma  till  sin  rätt.  P-(löke)n  nytt- 
jas vanligen  i  soppor  eller  ätes  som  sparris. 
Sommar-,  vinterpurjo  den  senare  inslagen 
i  kallbänk  1.  källare.  —  Helkokt  p-lök. 
P-lökssoppa.  Då  iläggas  p-löksstrimlorna, 
varefter  ~. 

Purk|en  (grav);  -et,  -nare ;  -enhet ;  -nia  ti'll 
(-ade).  Ngt  värd.  1)  Nog  kände  hon  sig  tack- 
sam i  sitt  sinne,  /  men  litet  pen  ock  C.  V. 
A.  Strandberg.  Netta  kör  ^lt  underläppen  och 
ser  pen  ut  Jeanna  Oterdahl.  Bli,  vara  p-en 
för  rakt  ingenting.  Jo,  måtte  va  nånting 
hon  går  och  är  p-en  för  Pär  Lagerkvist. 
Vännen  Ofvandahl  är  en  smula  p-en  på  oss, 
att  döma  av  ~  Sv.  Dagbl.  1917.  Som  var 
p-en  över  att  allena  ha  fått  betala  ~  Henning 
Berger.  —  Av  ~  sårad  stolthet  och  p-enhet 
S.  Siwertz.  2)  Och  Kersti  p-nade  till  ~  I. 
Ljungquist.  Syn.  1)  stött,  på  1.  vid  dåligt 
humör,  sur  (o.  arg),  sticken  1.  stucken,  'här- 
sken', misslynt,  harmsen,  pikerad,  som  sitter 
å  tjurar  1.  grumsar. 

Purpr|a,  -ade,  -as.  Gärna  skönl.  Skenet 
[från  brasan]  p>-ade  hennes  kinder  H.  Berge- 
gren. Då  morgonrodnaden  p-ade  bergen.  Snö 
och  vågor  /  vi  p-ade  med  oväns  blod  Raf. 
Lindqvist,  öv.  fr.  Puschkin.  Vars  kinder 
börja  få  högre  färg,  som  om  druvsaften 
redan  pade  dem  Hugo  Hultenberg,  öv.  Tills 
morgonen  p-as  i  brand  E.  C:8on  Bred  berg. 
Västern  p-as  och  solen  går  j  bort  till  andra 
länder  A.  Hammarström.  Aspar7ia  pas, 
och  ~  Le  vi  Rickson.  Kronvalls  ansikte  p-ades 


397 


Purpra — Purpurådrad 


398 


av  återhållen  vrede  E.  Didring.  Av  solen 
synes  knappt  en  p-ad  rand  Hj.  Lundgren. 
En  duk,  p-ad  av  vinet  frän  många  symposier 
Emil  Zilliacus.  Av  ett  pat  flor  E.  Kruuse. 
Hans  kinder  voro  livligt  pade  K.  Palm. 
Syn.  purpurfärga,  'ge  (högre)  färg',  komma 
färgen  att  stiga,  övergjuta  med  purpur, 
'livligt  måla';  (p-as  ibl.) rodna,  bli  (blossande) 
röd,  få  en  rödviolett  färgton. 

—  Pu'rpur  (grav);  -n  (i  obest.  form  ibl. 
även  neutr).  Ofta  skönl.  I  allm.  om  färger 
min  rött  o.  violett;  i  äldre  tid  om  rödvio- 
lett färg  från  p-snäckan.  Ibl.  om  l}'sande 
färger  överhuvud  (p-blå,  p-brun).  1)  'Egentl.' 
Antik  p.  framställdes  ur  p-snäckan ;  p.  kan 
numer  framställas  syntetiskt,  men  liar  mist 
sin  forna  betydelse.  P.  erhålles  vid  bland- 
ning av  de  enkla  färgerna  rött  och  violett 
Nord.  Fam.*  Den  [röda  anilinfärgen]  drog 
åt  p.  och  var  inte  lik  något  man  förut  kände 
till  C.  Sahlin.  1  V*  gr.  rent  p.  The  Sved- 
berg. Synpurpur.  —  Ett  sken  av  mattad 
p.  göts  kring  bygderna  och  tjällen  Runeberg. 
Silverstänk  av  lysande  måsar  i  rymdens  p. 
Magda  Bergquist.  Aftonp-n  göt  sig  som  en 
gloria  kring  ~  Emil  v.  Q  van  ten.  Men  den 
växande  p-n  på  hennes  kind  sade,  att  ~  S. 
E.  Wacklin.  Sitt  dröjande  p.  solen  /  på 
nattliga  skyar  stänkt  G.  Schlyter.  Och  just 
därute  syntes  solen  glida  /  i  praktfullt  p. 
över  bergets  topp  Emil  Kléen.  2)  Dyrbart 
tyg  1.  dräkt  1.  mantel  av  p.  Ofta  beteck- 
ning för  furstlig  makt  och  höghet  (p-n  var 
förr  mycket  dyr  att  framställa).  Klädd  i 
guld  och  p.  Född  till  jhn,  att  bära  p-n  och 
spiran.  I  p-n,  i  arbetsrocken,  j  i  frihetens 
gamla  blus  Bo  Bergman.  Det  förflöt  sju 
år,  innan  Della  Chiesa  erhöll  p-n  och  kar- 
dinalhatten Annie  Wall.  Råds-,  kardinals- 
p-n.  —  Klädda  i  mörkblå  p.  (jfr  p-färg) 
Bibeln.  Syn.  purpurfärg  1.  -tyg  1.  -dräkt 
1.  -mantel  o.  d.;  (furstlig)  glans  1.  makt  1. 
värdighet. 

—  Purpurblå.  Lysande  (mättat,  varmt) 
blå;  ibl.  blåviolett  1.  rödblå.  Läpparna  hade 
en  underlig,  p.  färg  Hildeg.  Wieselgren, 
öv.  Frukten  av  granatäppleträdet,  med  många 
p.  kärnor  A.  F.  Dalin.  Staden,  borgen,  vatt- 
net, människorna  tycktes  insvepta  i  solned- 
gångens guldstoft,  alla  skuggor  syntes  p-blå 
Jeanna  Öterdahl.  -brun.  Jfr  föreg.  Ofta  = 
brunviolett.  Genom  att  bilden  först  färgas 
rödbrun,  därefter  brun  och  p.  (fotogr.)  Gun- 
nar Malmberg.  P-a  kakaofrukter  Birgit 
Sparre.  P-a  björkar  Paul  Rosenius.  -bräm; 
-ad.  Ip-ade  skrudar  Emil  Melander.  -dräkt, 
-fläck;  -ad;  -ig.  Bladen  [på  Erythronium 
dens  canis]  äro  p-iga  ~  Nord.  Fam.^  -färg; 
-|a  (-ade,  -as;  -are;  -eri;  -ning).  1)  Subst. 
Forntidens  högt  skattade  p.,  oerhört  mödosam 
att  ur  purpursnäckorna  utvinna  och  därför 
även  oerhört  dyrbar  C.  Sahlin.  Genom  bland- 
ning av  olika  snäckors  avsöndringar  erhöllos 


forntidens  många  skiftande,  dyrbara  p-er 
Norstedts  Uppslagsbok.  Där  rödklövern 
lyste  med  per  och  ~  Agnes  v.  Krsemer,  öv. 
2)  Verb.  a)  Varmed  silke  och  ull  kunna  p-as 
Nord.  Fam.-  Under  det p-ade  blommor  sär- 
skilt hyllas  av  getingar  G.  F.  Steffen.  Thebes 
skickligaste  sidenarbetare  och pare.  [Tyros] 
framstående  genom  glas-,  vävnads-  och  metall- 
ijidustri  samt  p-eri  Nord.  Fam.^  b)  Friare. 
Just  när  solen  går  ned  och  par  dalar,  berg 
och  skogar  Harry  Blomberg.  Och  p-ad  flam- 
mar morgonglöden  A.  Fahler.  Blev  p-ad  i 
ansiktet  av  vrede  Elsb.  Funch.  -glans. 
Skönl.  Höstens  p.  B..  Bhejne.  -glänsande. 
Bakhuvud,  hals  och  bröst  [hos  starhaiinen]  p. 
E.  Lönnberg,  -glöd;  -ande.  Skönl.  -grann. 
Nästan  onaturligt  p-a  moln  G.  Kihlman,  öv. 
-hatt  kardinal(s)hatt.  -kant;  -ad.  I  sin 
p-ade  toga  E.  Hornborg,  -klädja.  'Egentl.' 
o.  bildl.  Och  [solen]  p-er  bergets  nakna  kam 
Erik  Brogren.  -kräm|are; -erska  Om  äldre 
fhdn.  En  ^herska  från  staden  Tyatira  ~ 
Bibeln. 

-läpp  skönl.  -mantel  t.  e.  om  råds- 
(herre)- 1.  kardinals- 1.  furstemantel,  -rand; 
-a.  Molnets  p.  -rodn|ad;  -ande.  En  pad 
sköt  upp  i  hennes  ansikte,  men  hon  svarade 
intet  Sv.  Walberg,  öv.  -röd.  1)  I  p.  mantel. 
Bland  p-a  anemoner  Ax.  Munthe.  Och  lingo- 
nen skeno  p-a  vid  vägkanten  Edith  T.  Forss- 
man. Sköna,  p-a  klarbär,  som  ~  E.  G. 
Lilljebjörn.  Brudborsten,  Cirsium  hetero- 
phyllum,  utmärkt  av  sina  äggstora,  p-a  blom- 
korgar C.  Lindman.  2)  P.  (i  ansiktet)  av  an- 
strängning,hetta(n), vrede, blygsel,  -saft;  -ig. 
Skönl.  Druvans  p.  P-iga  mörkblå  små  druvor 
K.-E.  Forsslund.  -sken  skönl.  -skiftande. 
Gärna  skönl.  Genom  den  ~  p.  ljungen  Öv. 
fr.  'Fiona  Macleod'.  -skim|mer;  -rande. 
Huvud  och  strupe  grönglänsande  med  eller 
utan  p-mer  E.  Lönnberg  (om  starhannen).  — 
Fantasi,  gudaskatt,  I  p-mer  över  livet  J. 
Tegengren.  -sky.  Skönl.  Österns  p-ar.  — 
En  liten  p.  for  över  hennes  ansikte  Ad. 
Hillman,  öv.  -smycka,  -snäckja.  Särsk. 
om  Murex  brandaris  men  även  om  andra 
Murex-  o.  Purpuraarter.  /  gälhålans  vägg 
ha  många  arter  av  por  en  slemkörtel,  vars 
avsöndring  gav  de  gamle  purpurfärgen. 
-strimmfa;  -ad.  Med  vita,  p-ade  blommor 
A.  Holzhausen.  -strÖ.  Skönl.  [Solen]  p-r 
den  milda  aftonskyn  K.  Forselius.  -stänk; 
-a.  Mest  skönl.  Af  tonhimlen  flammar  röd,  I 
p-er  vita  segel  Gunnar  Flensburg.  W.  H. 
Hudson,  Det  p-ta  landet,  -svart.  Jfr  pur- 
purblå. [Axfjäll  med]  urnupen,  p.  topp  [hos 
polarvidet]  C.  Lindman.  Med  p-a  bär.  Och 
sjöarna  bröto  sig  j;-rt  nere  vid  foten,  djupt 
gröna  på  ~  Strindberg,  -violett.  Att  mar- 
ken på  avstånd  får  en  p.  skiftning  (av  Orchis 
morio)  Bj.  Holmgren.  Syrenbuskar  med  p-a 
blomklasar.  -ådr|ad;  -ig.  Skr.  [Tamarin- 
dens]    vackra,    gula,    p-ade   blommor    Otto 


399 


Purpurådrad — Passig 


400 


Heilborn.  Blomkronan  ~  inuti  pig  (i  botten 
gxdaktig)  C.  F.  Nyman  (om  Linneea). 

—  Pu'rpurne  (grav  1.  akut);  attributivt 
o.  oböjt.  Skönl.,  mindre  vanl.  [Varpå  följa] 
vit,  gul,  svart  d.  v.  s.  mörkt  purpurne,  och 
blå  ros  i  olika  fält  C.  J.  L.  Almquist  (enl. 
Ruben  Berg).  Där  de  glimmande  näten  i 
spunnits  av  spindlar  bland  p.  ljung  John 
A.  Ekström.  I  sköna,  p.  dräkter  sutto  ~ 
Bertil  Malmberg.  Till  dess  en  p.  afton  ~ 
'Frank  Heller'.     Syn.  purpur-,  purpurröd. 

Purr|aS  -ade,  -as;  p-a  upp^  lu  o.  ut  tu; 
-ning  (-en,  -ar;  -sdags  m.  fl.).  Sjöv.;  ibl. 
ngt  värd.  Dd  jag  en  natt  skulle  p-a  styr- 
mannen till  vakt  ~  H.  Mörne.  I  följd  härav 
skulle  Gutten,  som  hade  sista  vakten,  p-as 
kl.  7  på  morgonen  J.  G.  Andersson.  Jag 
sprang  in  och  väckte  min  man,  och  han  p)-ade 
i  en  hast  jungfrurna  och  trädgårdsmästaren  ~ 
Amelie  Posse-Bråzdovå.  Pappa  hann  att 
p-as  ur  middagsluren,  kaffepannan  att  komma 
på  spisen,  ~  Emy  Cederblad.  En  väckar- 
klocka, som  varje  morgon  p-ar  honom  kl.  5 
G.  Attorps.  Det  var  ett  förbaskat  p-ande 
det  här,  sade  Dave,  dd  han  blev  väckt  för 
femte  gången  Hj.  Bengtsson.  —  Innan  han 
lade  sig,  gav  han  städerskan  order  om  pning 
i  Bomarsund  G.  Kåhre.  Klockan  därinne 
visade  halv  sex,  det  var  pningsdags  Ragn. 
Holmström.  Då  p-ningsropet  ljöd  O.  Thun- 
man.    Syn.  väcka. 

Purr|a*,  -ade,  -as;  p-a  i  [m]  o.  på  [ni]; 
-ning  (ibl.  med  plur.).  Ngt  värd.  Det  kan 
du  p-a  i  bönder.  Det  är  något  att  p-a  bönder 
med.  Vete  fan,  vad  han  p-ar  för  palt  i  dem 
Har.  Hornborg.  Låt  inte  p-a  på  dej  sånt 
skräpl    Syn.  narra,  'slå  I'  o.  d.,  lura. 

Purr|a',  -ade,  -as;  p-a  upp^  m;  -ning.  Mest 
i  ssgn  'upp-a'  nJ.  Mest  sydsv.  för  vanligare 
'burra  (upp)'.  Ett  och  annat  hår,  som  i 
trots  av  allt  använt  smör  eller  dricka  ej 
ville  ligga  slätt,  utan  p-ade  sig  H.  Wranér. 
Syn.  se  burra.  —  Purrig,  -t,  -are.  Mindre 
vanl.  än  'burrig'  (jfr  d.  o.).  En  försenad 
kustpipare  stod  p.  och  till  synes  frysande 
på  en  kalkstenshäll  Kjell  Koltboff.  P.  i 
håret  och  ~. 

Pushboll  (posj-  1.  pusj-);  -(s)spel.  Spelas 
med  en  väldig  luf tf ylld  läderboll (omkr.  1.5  — 
1.8  m.  i  diameter  o.  en  vikt  av  omkr.  25  kg.) 
vkn  skall  drivas  1.  stötas  in  i  fiendens  mål. 
P.  spelas  av  två  partier  och  drives  mest  sotn 
skämt-  eller  uppvisningsnummer .  Träningen 
i  p-spelet  pågår  f.  n.  av  alla  krafter  på 
Stadion  1921. 

PussS  -en,  -ar.  Parna  och  flodvattnet 
på  fält  och  vägar  Helena  Westermarck. 
Barn,  som  klafsa  i  parna  på  vägen.  Där 
ankorna  ligga  och  lylaska  i  p-e7i.  Den  där 
p-en  närmast  byn  räcker  gott,  där  landar 
vi  Jöran  Forsslund.  Vatten-,  regnpuss.  Syn. 
(liten)  vattensamling,  pöl,  göl,  damm. 

Puss^  -en,  -ar;  -kalas  (skämts.).  Ngt  värd. 


1.  familjärt.  [Hennes]  åsikt  var,  att  en  ung 
flicka,  som  oförhappandes  får  en  2^- 1  bör 
niga  djupt  och  tacka,  men  ingalunda  spotta 
och  fräsa,  som  lantlollorna  bruka  E.  Lam- 
pén.  Kom,  får  jag  ge  dig  en  p.l  P.  från 
din  vän  Eva  Karin  Thordeman  (brevslut). 
Lilla  sockermun,  j  giv  nu  strax  på  stund  I 
stora  p-en  dt  sin  mamma  I  Strindberg.  Par 
i  påsk  Alb.  Engström.  P.  på  kinden,  mitt 
pä  mun.  Välkomst-,  rakjniss.  —  När  han 
höll  pkalas  med  mamma  S.  Siwertz.  Syn. 
kyss.  —  Puss|a,  -ade,  -as  (även  dep.);  [-ning]. 
Jfr  föreg.  Helsa  och  p-a  Mamma  på  det 
innerligaste  från  din  Pappa  C.  J.  L.  Alm- 
quist (brev).  Man  skall  vara  hövlig  mot 
höga  vederbörande,  sa  flickan,  när  hon  p-a 
polisen.  Gott,  sa  farbror  Uddman,  dd  han 
en  gång  på  en  artistbal  p-ade  mig  mitt  pä 
munnen  Emilie  Björnberg.  När  han  ätit 
och  slickat  sig  mätt,  räckte  han  bivacker  tass* 
och  p-ade  på  hand  Åke  Hasselblad.  Uschl, 
skall  Pyttan  ropa  till,  /  när  en  gosse  p-as 
vill  Alfabet  till  Marianne  Mörner.  Syn. 
kyssa. 

Pu'ss|el  (akut);  -let_,  -el;  -elbit  m.  fl.; 
-l|a  (-ade,  [-as];  -ing).  Även  stavat 'puzzle'. 
Läggspel  med  bitar  som  på  ett  bestämt 
sätt  skola  hopfogas  till  ett  helt  (en  bild, 
ett  mönster  1.  d.)  Ofta  friare  o.  bildl. 
1)  'Mosaikspelet',  ett  gammaldags  pel  med 
färgade  små  brickor.  Kors-ord-puzzle  ~  det 
ifyllda  puzzlet  1925.  [Sedan  hade  stålbåten] 
tagits  isär  och  skickats  till  Butiaba,  där  arbe- 
tare sysslade  med  det  besvärliga  p-let  att  sätta 
ihop  den  Öv.  fr.  Martin  Johnson.  E.  Wel- 
lander,  Föräldrarna  inför  skolsystemets  p-el 
1930.  När  p-let  har  gått  ihop,  har  han  ~. 
Har  du  löst  p-let  med  de  tjugu  filmerna? 
2)Ssgr.  Ex.:  [Portugal,]  som  ligger  infogat 
som  en  p)uzzlebit  på  västsidan  av  den  iberiska 
halvön  ~  M.  Rogberg.  [Från  flygmaskinen] 
har  man  landskapet  i  dess  ~  puzzlemosaik 
ib.  P-elmästare  även  bildl.  Ett  puzzle-spel 
1921.  Som  en  vilsekommen  bit  ur  ett  pelspel 
Py  Sörman.  ödets  p-elspel.  Nu  sitter  han 
och  lägger  ett  puzzlespel  med  sitt  livs  spill- 
ror Bertel  Kihlman.  P-eltävling.  3)  P-la. 
Vid  rätt  p-lande  erhöllos  följande  firma- 
namn: ~.  Sitta  och  p-la  med  ngt.  Syn. 
läggspel,  lägglåda;  'plockspel',  petgöra,  hu- 
vudbry. 

Pusser|a,  -ade,  -as;  -ing.  Tekn.  Med 
hammarslag  forma,  driva  i  metall. 

Pussig,  -t,  -are;  -het.  Men  han  liknade 
en  drunknad,  sd  tjock  och  p.  var  han  av 
svirande  Ernst  Lundquist,  öv.  Och  över 
hans  p-a  ansikte  \dbredde  sig  ett  soligt,  väl- 
lustigt löje  Sven  Karlen,  öv.  Han  hade  pa 
och  gråbleka  kinder,  tjocka  läppar  och  ~ 
Raf.  Hertzberg,  öv.  Två  blekp-a  gossar  ~ 
'Sigurd'.  —  överfetman,  tyngden  och  p-heten 
voro  borta,  han  rörde  sig  med  spänstiga  steg, 
och  ~  Maur.  Hellberg.    Syn.  plussig,  upp- 


1 


401 


Puseig — Puta^ 


402 


svälld,  tjock  i  kinderna,  sjukligt  fet,  blek- 
fet,  'svampig'. 

Pust  (1.  ibl.  pust)  -en,  -ar.  I.  Redskap. 
Gick  fram  till  härden  och  ryckte  p-en  ur 
häraderna  pd  pojken  ~  Karin  Juel.  Ldt pen 
blåsa  och  saxen  gäl  Fröding.  Två  smeder 
och  en  käring,  som  drog  p-en  V.  Vallgren. 
Som  stod  och  blåste  liv  i  glöden  med  en  p. 
Blåsa  undan  askan  med  p-en.  Vanlig  p. 
(cylinderpust)  för  avlägsnande  av  damm  ur 
kastfacken.  Rödfärgsgryta  ochp.  Hand-,  par- 
fym-, puder-,  smedje-,  smidespust.  II.  Fläkt 

0.  d.  l)Mer  egentl.  Vindfläkt  o.  d.  Ännu 
en  gång  öppnades  dörren  och  släppte  in  en 
kall  p.  Gav  ringa  hägn  /  mot  ~  Bores  kalla 
p.  O.  A.  Linder.  Ty  vinden  ~  svepte  stöt- 
vis in  mot  land  i  kraftiga  p-ar  Gunnar 
Ekström.  Då  och  dä  kom  en  varm  p.  från  ~ 
något  restaurangkök  i  källarvåningen  C.  G. 
Laurin.  Och  över  den  kokte  luften,  torr  som 
en  p.  ur  Gehenna  'Frank  Heller'.  Ljumma 
par.  Och  som  en  osynlig  rök  bolmar  där 
fram  en  tung  p.,  kvävande,  brännande  het 
T.  Orre.  Och  sände  yrsnön  i  tunga  par 
mot  fönsterrutorna  Karin  Jensen,  öv.  Man 
tog  vara  på  varje  liten  p.,  och  där  maldes 
för  hela  byn  N.  W.  Lundh.  Och  med  en 
vindpust  kom  ~.  —  Vid  första  p.  från  häg- 
gen  Joh.  Nordling.  Då '>^  teköket  puttrande 
utstötte  några  p-ar  av  vattenånga  C.  G. 
Laurin.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Gummor, 
som  ^  värmde  händerna  och  blåste  ansträngda 
p-ar  på  glöden  Stina  Aronson.  Ett  vemod  ~ 
slog  som  en  kylig  p.  mot  hennes  panna  Agnes 
v.  Krusenstjerna.  Annat  allt  är  vädrens 
tomma  p.  Emil  Kléen.  Stämningar,  som  ~ 
blåstes  bort  av  minsta  p.  från  det  verkliga 
livet  Ola  Hansson.  För  med  sig  en  frisk 
p.  av  andra  livsformer  Jos.  Kjellgren.  Då 
frihetens  ande  svepte  med  starka  p-ar  över 
gamla  Europa  Wald.  Swahn,  b)  Teknik 
fanns,  men  p.  och  ande  var  borta  Kjell 
Strömberg.  —  Som  om  han  skulle  till  att 
ge  upp  sin  sista  p.  Ellen  Wester,  öv.  Trogen 
till  sin  sista  (ande)pust.  —  Någon  enda 
gång  rätade  han  pd  ryggen,  drog  en  p.  och  ~ 
ib.  c)  Med  p.  man  gick  på  hemmets  teg 
'Kilian'.  Om  aftonen  är  p.  och  grät,  /  då 
vänner  måste  skiljas  åt  Ps.  495.  Och  lämna 
ångst  och  p.  Ps.  666.  ögonlust,  hjärtats  p. 
Fri  frän  sorg  och  p.  Syn.  I.  (liten  hand)- 
bälg,  handfläkt;  II.  1)  (vind)fläkt,  vindpust, 
vindstöt,  luftström,  ibl.  (väder)il;  2)  ibl.  blås- 
ning;  (djupt)  andetag  1.  andedrag,  suck, 
pustan(de),  8tön(ande),  stånkande,  flämt(an), 
flåsning;  möda,  sorg  o.  suckan,  (ve)klagan. 

—  Pust|aS   -ade,   -as;  p-a  iväg  1.  i  väg, 
in  m,  ti'll,  ut  tu;  -an  (bildl.);  -ning  (med  plur.). 

1.  Vanl.  verbformer.  1)  Stormen,  som  p-ar 
och  flåsar  och  piper  ~  S.  Neander  Nilsson. 

—  P-a  på  elden.  —  Vinden  behövde  bara 
p-a  till  aldrig  så  lite,  så  ~  I.  Ljungquist. 

—  Även  träns.     P-a  dit  stinkmoln  av  kvä- 


vande gaser  Gunnar  Cederschiöld.  Jakten 
p-ade  rök,  och  vi  avlägsnade  oss  från  staden 
Alb.  Engström.  2)  a)  Domaren,  som  p-ade 
som  en  överhettad  ångpanna  Öv.  fr.  Vaughan 
Kester.  Hon  var  eldröd  av  ansträngning, 
hon  p-ade  Ijudeligen  av  trötthet  och  ~  G. 
Nordensvan.  Hunden  j)-ade  som  ett  litet 
lokomotiv.  P-a  och  flåsa.  P-a  och  jämra  sig. 
Kom  p-ande  och  stånkande  uppför  trappan. 
P-ande  under  den  dubbla  bördan  av  sin 
korpulens  och  den  oerhörda  hettan  Signe 
Engström.  ^ Stora  nyheter*,  p-ade  han  ~. 
Våra  hästars  djupa,  p-ande  andetag  B.  Gri- 
penberg. Vi  hörde  några  p-anden,  och  ~.  — 
P-ar  över  folks  oförnöjsamhet  R.  Jändel. 
b)  Handklaveret  ])-ade  och  gnällde  och  ~ 
Ellen  Wester,  öv.  —  En  bil  kom  p-ande 
uppför  Carolinabacken,  då  ~.  En  liten  ång- 
slup  kom  p-ande  och  stånkande  som  under 
ett  hostan  fall  ~.  Det  p-ande  loket.  Ett  p-ande 
lokaltåg.  3)  Hämta  andan  o.  d.  a)  Men 
nu  par  vi  först  ett  tag  å  får  oss  en  tugga. 
Jag  måste  p-a  ett  slag  i  backen.  Låta 
hästarna  p-a  en  halvtimme.  b)  Träns. 
Mindre  vanl.  För  att  p-a  hästarna  och  ~ 
Emy  Cederblad.  II.  Verbalsubst.  1)  P-an. 
Ofta  skönl.  Egentl.  o.  bildl.  Och  stiger 
med  p-an  ned  ur  åkdonet.  Med  mycken  p-an 
och  vedermöda  Sig.  Dahllöf.  Men  suckan, 
p-an  och  veklagan  ha  aldrig  föryngrat  någon 
människa  ~  Georg  L.  Dahlin.  2)  P-ning. 
Skr.  a.)  Smärtfulla  suckar  och  p-ningar  Joh. 
Sundblad.  1  detsamma  hördes  p-ningar  i 
trappan,  det  var  ~.  b)  En  liten  stunds  p-ning 
överst  på  varje  ås  K.  Zilliacus.  Syn.  I. 
1)  blåsa;  utblåsa  ru,  utsläppa  tu;  2)  flåsa,  ta 
djupa  (o.  häftiga)  andetag,  andas  häftigt  1. 
hörbart  1.  tungt  1.  flämtande,  flämta,  stånka, 
sucka,  stöna;  ibl.  jämra  (sig)  1.  klaga;  ibl. 
tuffande  utsläppa  m  (ånga  1.  rök  1.  bensin- 
ångor o.  d.);  3)  hämta  andan;  ta  sig  en  liten 
vilostund  (så  man  får  andas  ut). 

Pust|a^  (grav  1.  akut);  -an,  -or;  -agräs. 
Mest  i  best.  sing.  =  ungerska  stäppområ- 
det. Telch  Ede,  skulptören  frän  p-an  Emil 
Cedercreutz. 

Pust|el  (akut);  -eln,  -ler;  -elbildning. 
Läk.  Varblåsa,  varblemma.  Jag  har  fått 
en  p-el  där.  Endast  ytterst  sällan  ge  de 
vanliga  p-lerna  upphov  till  omfattande 
varbildningar  och  blodförgiftning  Gunnar 
Forssner. 

Put|aS  -an,  -or;  -var  (kudd-,  dyn-,  örn- 
gottsvar). Liten  dyna  1.  kudde  (till  före- 
kommande av  skavning);  ibl.  mumrik.  I 
bet.  'huvudkudde'  mest  folkl.  1.  Idls.  Till 
stoppning  i  madrasser  och  p-or  B.  Jönsson. 
Jämkade  sina  klappstolar  och  p-or  till  rätta 
C.  Larsson  i  By.  Stabbläggare  med  sina  por 
på  axlarna  ib.  Stoppade  höftp-or  i  sport- 
ränsel.  Stolen  bred  med  nött  skinnp-a  B. 
Mörner.  Bolstrar  och  por  i  granna  färger 
och  randningar  Signe  Nelsson.   Så  att  snön 


403 


Puta^— Putsa 


404 


täckte  stenar  och  småbuskar  med  svällande 
kuddar  och  por  E.  Walter  Hiilphers.  — 
Axel-,  hen-,  horn-,  dun-,  huvud-,  lok-,  läder-, 
mank-,  sadelp-a.  —  Madrass-  och  putvar. 
Syn.  (8kydd8)dyna,  kudde,  pöl,  valk,  stopp- 
ning. —  Put|a-,  -ade,  [-as];  p-a  fram  [ruj, 
ut  se  utp-a;  [-ig  (-t,  -are);  -ning].  Gärna 
ngt  värd.  1)  Huvudanvändningen  (då  ordet 
är  enkelt).  Hade  för  vana  att  p-a  något 
med  underläppen  Agnes  Byström-Lindhagen, 
öv.  Och  trumpet  p-a  med  läpparna  Hj.  Berg- 
man. Så  att  han  börjar  p-a  med  munnen 
och  tårarna  inte  är  o  långt  borta  Ellen  Lund- 
berg-Nyblom. En  liten  fuktig,  p-ande  mun  ~ 
Fr.    G.    Bengtsson,  öv.     2)    Mindre    vanl. 

a)  Fickorna  p-a  av  nyväxlade  sedlar '^  Martin 
Rogberg.  Och  sina  trasiga,  smutsiga  byxor 
med  p-ande  knän  Ellen  Wester,  öv.  —  Och 
mellan  byxorna  och  ~  västen  j)-ade  skjortan 
fram  i  en  väldig  klump  P.  A.  Laurén,  öv. 

b)  Hennes  rygg  är  kutig  och  magen  putig  Hj. 
Bergman.  —  Ansiktet  har  år  sr  ing  ar  av  fett, 
och  magen  en  imponerande  putning,  han 
är  kock.  Syn.  utputa  nj,  'truta',  skjuta 
ut  (läpparna);  stå  ut,  svälla  (o.  pösa  'över 
bräddarna'),  bilda  en  knöl  1.  valk,  sitta 
pösigt. 

Puts^, -et,=.  Spela,  göra  ngn  ett p.  Hitta 
på  (att  göra)  något  p.  (mot,  med  ngn).  Rätt 
oskyldiga  p.  Ställa  till  med  ett  (av  sina 
vanliga)  p.  Våra  p.  och  upptåg  i  barn- 
domen F.  U.  Wrangel.  [Som  om]  våren 
redan  var  här,  men  på  p.  gömde  sig  någon- 
städes  ~  Ellen  Wester,  öv.  Syn.  spratt, 
streck,  upptåg,  skälmstycke,  fuffens,  (ibl. 
nära :)  skoj ,  trick, 'ki  v' .— Putslustig  (grav) ; 
-het  (med  plur.).  Vad  hon  var  p.,  där  hon 
satt,  i  med  sin  förvildade  lugg  i  pannan  / 
och  sin  parisiska  bäverhatt!  Fröding.  Den 
självbelåtna  tonen  var  så  p.  Små  p-a  och 
kättjefulla  amoriner  Hj.  Bergman.  En  liten 
unghare  skuttade  p-t  hit  och  dit  Tycho  Berg. 
Ett  p-t  svar  från  något  av  barnen.  De  p-aste 
spratt.  Alltid  hade  Gull-Gull  små  pheter 
för  sig  ~.  Syn.  (tok)rolig,  löjlig,  'besatt', 
(ibl.  nära:)  grotesk,  skämtsam,  narraktig, 
skälmaktig.  -mak|are;  -erska.  Skälm(unge), 
upptågsmakare,  lustigkurre,  rolighetsma- 
kare,  'tjuvunge'. 

Puts%  -en,  f-er,  artplur.).  Skillnaden  min 
abstr.  o.  konkr.  bet.  ej  alltid  skarp.  A)  En- 
kelt. I.  Mer  konkr.  Medel  o.  resultat. 
1)  Byggn.  Tunt  lager  murbruk  anbragt  på 
murar,  väggar,  innertak  m.  m.  för  att  skydda 
o.  isolera  ytan  o.  ge  den  en  enhetlig  verkan. 
'Slätp-en'  har  jämn,  'spritp-en'  mer  eller 
mindre  grovkornig  ('rappad')  yta.  Till  p. 
nyttjas  mest  vanligt  kalkbruk,  cementbruk 
och  gipsbruk.  Skall  p.  anbringas  j)å  trä, 
påspikas  först  vassrör  eller  reveteringsmattor, 
på  vilka  pen  lättare  fastnar.  Trådtegelduk 
till  eldsäker  p.  under  bjälklag  och  taklag 
av   trä   i  stället  för  panelning  och  rörning 


1909.  En  vacker  hall  i  röd  kalksten  och  vit 
p.  med  ~.  En  ståtlig  byggnad  i  ljus  p.  Signe 
Lagerborg-Stenius.  Eyi  tavla,  målad  på 
själva  j>en  Fanny  Alving.  Färgerna,  som 
läggas  på  den  ännu  våta  p-eyi  ~  Nord.  Fam.^ 
Fuktränder,  som  ~  bredde  ut  sig  i  pen  W. 
Hammenhög.  En  glatt,  snart  hårdnande 
väggputs  Ekenberg-Landin.  —  Tak-;  mur-; 
kalk-,  gips-,  cement-;  sprit-,  slätputs.  2)  Poli- 
tyr- 1.  rengöringsmedel  av  olika  slag.  Bilen 
skiner  av  p.  och  polering  även  mer  abstr. 
Skrajm  bort  p-en.  Repor  i  p-en.  —  »Karls- 
sons puts*,  bästa  rengöringsmedel  för  silver, 
mässing,  aluminium,  fönster  m.  m.  Annons 
1923.  Koppar-,  zink-,  metallputs  (pr  kg.  ~). 
II.  Mer  1.  mindre  abstr.  Stater  och  kårer 
kommo  i  sin  bästa  p.  och  officerare  i  sin 
parad  T.  Segerstedt.  Lille-Per  sitter  på 
baksätet  i  stram  p.  med  korslagda  armar 
över  bröstet  Sigrid  Kurck.  Att  dåtidens  knekt 
hade  en  stramare  hållning  och  bättre  p.  än 
den  nutida  Gust.  Cederström.  Den  person- 
liga p-en  krigs.  Står  högre  såväl  i  bildning 
som  i  p.  och  utseende.  Hålla  styvt  på  p. 
och  renlighet.  Planteringar  av  denna  art, 
vilka  äro  omgivna  av  stängsel  ~  kunna  hållas 
vid  en  helt  annan  p.  än  ~  P.  Boierth. 
B)  Ssgr  äro  nästan  alltid  fackl.;  ngn  gång 
kunna  de  även  föras  till  verbet.  Syn.  A) 
I.  1)  (ibl.:)  tunt  murbrukslager,  rappning, 
revetering,  putsad  yta,  'polering';  2)  (ibl.:) 
rengöringsmedel,  polityr;  II.  renlighet, 
snygghet  (o.  ordning),  ordningsfuUhet,  pryd- 
lighet. 

—  Putsbelägg.  Men  även  teglet,  befriat 
från  sitt  förut  gängse  p.,  kom  åter  att  göra 
sig  gällande  'v  Ragnar  Östberg,  -bruk.  P. 
lägges  på  med  en  murslev  ~  samt  strykes  ut 
och  jämnas  med  en  putsbräda  —  en  brädbit, 
försedd  med  handtag  Kerstin  Key.  -bräda 
o. -bräde  se  nedan  under  putsa.  -färg.  Hu- 
vudbyggnaden, vars  varma  gula p.'^ skymtade 
fram  mellan  ~  Karin  Thordeman.  -grund. 
P-e7is  sammansättning  [vid  freskomålning]. 
-massa.  Eldfast  p.  Nord.  Fam.^  -skålla. 
Att  en  p.  ~  lossnat  och  fallit  ner  på  ~ 
läktargolvet.  -vägg.  Skall  en  p.,  t.  ex.  en 
murad  spis,  oljemålas,  bör  ~  Kerstin  Key. 
-yt|a.  Brandgavlarnas  j^or  voro  svarta  av 
sekelgammal  smxits  Vincent  Granfelt.  -över- 
dragjen.  Hyddor  av  p-et  flätverk  Nord. 
Fam.2 

—  Putsja,  -ade,  -as;  p-a  av  m.  fl.  se 
avp-a  osv.;  -ar|e  (-(e)n,  -e ;  -pojke);  -ersk|a 
(-an,  -or);  -ning  (med  plur.).  I.  Vanl.  verb- 
former. 1)  Allmännare,  a)  P-a  och  feja, 
tills  fr  ammandet  kommer.  Allt  var  såp-atoch 
fint,  inte  ett  dammkorn  syntes  på  poleringen. 
De  p-ade,  glänsande  lokomotiven.  P-a  me- 
taller), (bords)silver,  knivar,  stålsaker,  (mäs- 
sings)stakar,  gevär,  vapen,  värjklingor.  Kar- 
larna p-ade  lyktglas  eller  ~  Eva  Hedén. 
P-a  fönster,  glasrutor,  glasprismor,  kristall. 


405 


Putsa — Puttefnasker 


406 


P-a  skorna  (dt  ngn).  Hans  gamla  slitna, 
men  alltid  (väl)p-ade  kläder.  Hon  ville  all- 
tid se  fin  och  j)-ad  ut,  också  om  de  bara 
voro  allena  hemma  Helena  Westermarck. 
Nätt  och  p-ad  som  en  docka,  b) Pa  ett  ljus, 
sin  fackla^  lampor  (na) .  c)  Pa  skägget,  nag- 
larna. P-a  näsan,  d)  P-a  träd,  häckar.  Pa 
rötterna  på  en  krukväxt  vid  omplanteringen. 
(Väl)pade  trädgårdar,  trädgårdsgångar, 
rabatter,  e)  Kok.  Hönset  p-as,  urtages  och 
skares  i  stycken.  Sopprötterna  p-as  väl,  innan 
de  skäras  och  iläggas,  f)  Refl.  Omsorgs- 
fullt p-a  sig  till  middagen.  —  Pa  sig  om 
näsan.  2)  Byggn.  Handslaget  tegel  och  pade 
murytor  Vincent  Granfelt.  Graven  ~  var 
uppmurad  av  kalkflis  och  invändigt  p-ad. 
Kyrkan  är  utvändigt  spritp-ad  med  slätp-ade 
hörn  och  omfatt?iingar.  3)  Bildl.  a)  Ett 
stramt  och  p-at  skrivsätt.  Hans  stil  är  p-ad, 
men  blir  dock  icke  tråkig,  b)  Idrotts.  Otro- 
ligt är  inte,  att  Post  kommer  att  p-a  det 
gamla  rekordet  vid  jordenruntflygning  1933. 
Gamla  rekordet  [i  200  m.  bröstsim]  p-ades 
[av  Britta  Hazelius]  med  2,i  sek.  1926. 
II.  Verbalsubst.  Ex.:  1)  P-are.  a)  Person. 
F.  d.  lokp-aren  Sven  Jönssons  hustru  1917. 
En  gammal  skop-are  med  sin  låda.  —  Han 
blev  kårens  erkände  rekordp-are  både  på 
idrottsplatsen  och  i  vattnet  ~  Ebbe  Liebe- 
rath.  b)  Sak.  Hans  svans,  som  av  denna 
anledning  liknar  en  styv  lampp-are  Sigrid 
Kurck.  Tandpetare,  nagelp-are  och  örslev 
H.  Mörne.  2)  P-ning.  Man  ger  nu  båten 
den  sista  p-ningen,  och  ~.  Arbetet  med  sil- 
verp-ning.  Utsirade  benpinnar  för  öron-  och 
näsp-ning  och  ~  H.  Mörne.  Syn.  I.  1)  göra 
rent,  städa,  (upp)snygga  (ru),  rengöra^  av-  1. 
bort-  1.  upputsa  m,  (av)damma  (ru),  sopa  o. 
dammtorka,  ta  bort  fläckar  (på) ;  (av)klippa  (ai) 
(veken  på),  snoppa,  jämna;  beskära,  (bort)- 
rensa  (nj),  ta  bort  1.  avlägsna  kvistar  o.  d., 
göra  fin;  glatta,  glätta,  blanka,  polera,  (av)- 
slipa  (ni);  (ibl.:)  skrapa,  skura,  feja;  (p-a  sig:) 
göra  sig  i  ordning,  göra  toalett;  (ibl.:)  lägga 
sista  band(en)  vid,  ge  en  sista  filning; 
2)  (ibl.:)  rappa,  revetera,  beslå  1.  överdra 
med  puts;  3)  'uppfiffa'  ni,  förbättra,  på- 
bättra ni. 

—  Putsarbete.  Få '^utföra  något  lättare 
p.  'K.  Gunnarson',  -bar,  -t;  -bet.  Fackl. 
Puts-  och  spikbara  isoleringsplattor  1923. 
-boll.  [Rengöringssto^ke  med]  stålkrats, 
trasselhdllare  och  p.  Åhlén  &  Holm  1916. 
-borste,  -brädja  1. -bräd|e.  Byggn.  [Puts- 
bruket] strykes  ut  och  jämnas  med  en  p-a 
Kerstin  Key.  Murares  p-e  Wenström-Lind- 
gren.  -don.  P.  för  läderpersedlar.  Fick- 
putsdon  för  skor.  -duk.  P.  av  impregne- 
rad väv  Nord.  Komp.  Skoputsduk,  flanell. 
-handsk|e.  Par  [a  75  öre]  för  finare  skor. 
-hyvel.  En  mindre  hyvel.  -kniv  t.  e.  för 
beskärning.  -krita.  -kräm.  -lapp.  Par 
för  metaller.     Att  finna  min  gamla  siden- 


blåsa  -»gå  igen*  som  ett  annat  spöke  ~  för 
att  kanske  till  sist  hamna  i  lådan  för  j>ar . 
-låda  t.  e.  för  skoputsning.  -maskin, 
-medel.  Ett  nytt  p.,  svensk  målen  trippel, 
har  utsänts  av  ~  1918.  Ett  p.  var  »mäs- 
sifigsvatten*  ~  Vera  v.  Krsemer.  Utmärkt p. 
för  vita  tygskodon.  Bästa  putsmedlet  för  pole- 
rade metaller.  Metallputsmedel.  -nål  t.  e. 
för  gammaldags  lampor,  -pasta.  P.  för  sil- 
ver, guld,  marmor,  spegelglas  Nord.  Komp. 
-pomada.  -pulver.  Silver jmtspulver  1920. 
-saker.  Att  envar  är  skyldig  att  medföra 
p.  och  nåltyg  Landstormsmannens  bok. 
-skinn,  -trasja.  Självantändning  i  por, 
trassel  m.  m.  C.  Borgenstjerna.  -tvål.  P. 
för  zink,  glas  samt  ~  Nord.  Komp.  -tyg. 
Putssaker,  putsdon.  Fodral  till  p.  -vadd. 
P.  för  silver  och  nysilver,  -vante  jfr  puts- 
handske, -vätska.  En  förträfflig  p.  för 
mässing,  brons  och  koppar  ~. 

Puts%  interj.  I.  adv.;  -väck  (med  två 
huvudaccenter  1.  -vä'ck).  Blott  i  det  vanl. 
som  ssg  hopskrivna  o.  ngt  värd.  'p.  väck'. 
Och  så  var  han  p-väck.  Då  knäcktes  en 
kvist  under  foten,  och  i  nästa  sekund  var 
räven  p.  väck.  Syn.  (p-väck:)  borta,  för- 
svunnen (i  ett  huj,  som  en  blixt),  sin  kos 
1.  väg,  som  uppslukad  av  jorden. 

Putt,  -en,  -ar.  Ngt  värd.  1)  Mindre  vanl. 
Vanligare  i  Finl.  Tänker  du  bada  i  den 
lilla  p-enf  Där  fanns  inte  så  mycket  som 
en  p.  E.  v.  Wendt.  I  p-ar  och  diken  det 
dansar  och  porlar  Adéle  Weman.  Med  kärr- 
p-ar  här  och  där  E.  Knape.  2)  Allmännare 
är  uttr.  'gå  i  p-en'  (egentl.  o.  bildl.).  Men 
går  jag  i  p-en,  så  blir  det  i  alla  fall  i  fint 
sällskap  S.  Siwertz.  Nu  går  det  väl  ändå 
i  p-en  med  gamla  *Stads^,  redaktörn?  ib. 
Du  är  ämnad  till  något  stort,  du,  men  det 
går  alltihopa  i  pen,  om  du  tar  dig  en  sådan 
hustru  S.  Lagerlöf.  Syn.  1)  göl,  pöl,  (vatten)- 
puss;  2)  (i  p-en:)  i  kvav,  till  botten;  om 
intet,  'slut',  'åt  skogen',  'åt  pipan',  på  tok. 

Putt|a,  -ade,  -as;  p-a  ned  1.  ner  se  ned- 
p-a;  p-a  ti'll.  Ngt  värd.  Så  att  vi  måfå 
en  gnutta  /  ister  att  i  pannan  p-a  O.  A. 
Hellkvist.  P-a  honom  under  isen  Kabbarp. 
Pade  skeden  åt  sidan,  så  att  ~  'Mari  Mihi.' 
—  Att  hon  sträckt  ut  sin  lilla  fot  och  p-at 
till  honom  på  skämt  Pelle  Molin.  Syn.  lätt 
stöta  1.  knuffa  1.  skjuta. 

Putt|e  (grav);  [-en,  -ar].  Kom  hit  du,  p-e 
lilla!  Hur  mår  (lilla)  p-e  i  dag?  P-arna 
fick  vara  hemma,  di  va  för  små  att  ta  me 
sej  bort.  Syn.  liten  pojke  1.  gosse  1.  pys, 
lillpojk(en),  (p-arna:)  småpojkarna  1.  -gos- 
sarna, jfr  även  följ.  —  Putte-  1.  Putti- 
fna'sk|(er),  -e(r)n,  -(r)ar.  Värd.,  familjärt. 
Ex.:  1)  Med  -e-.  Men  det  minns  jag,  sedan 
jag  själv  var  en  puttefnask,  att  ~  Z.  Tope- 
lius.  Är  du  oförskämd,  din  p-er,  ska  du  få 
daljl  Alb.  Engström.  Riktiga  p-ar  R.  Värn- 
lund. 2)  Med  -i-.  Men,  Herre  Gud,  en  sådan 


407 


Puttefnasker — Pyjamas 


408 


puttifnask  ,  kan  mig  alls  inte  behaga  E. 
Sehlstedt.  Den  där  lille  p-en  ~,  stations- 
skrivaren Karin  Jensen,  öv.  Syn.  parvel, 
pyssling,  liten  pys  1.  pilt  1.  grabb  1.  byting, 
pojkvask(er),  pojkvalp;  (klen)  liten  spoling 
1.  gynnare,  obetydlig  herre. 

Pu'ttees  (puttis,  akut);  plur.  subst.  Ben- 
lindor.  Börjar  avta  i  bruk.  Illa  li7idade  p. 

Puttelkräm|are  (grav);  -eri  (1.  -I).  Åld. 
—  småkrämare.  Föraktligt.  Gdrdfarihand- 
lare  och  allehanda  pare  översvämmade  nej- 
den i  min  barndom  Hj.  Bengtsson. 

Putt|er,  -ret.  1)  Kaffepannans  hemtrev- 
liga p-er  A.  Klinckowström.  Per  och  fräs 
från  kittlar  och  pannor  Karin  Boye.  2)  Det 
bortdöende  p-ret  från  en  motorbåt  >*  W. 
Hammenhög.  3)  Hans  ständiga  missnöjda 
p-er  över  maten,  de  bråkiga  barnen  och  alla 
upptänkliga  små  obehag.  —  Puttr|a,  -ade, 
[-as] ;  p-a  emot  (muttra  mot  1.  knorra).  I.  Mer 
egen  ti.  1)&)  Bringan  lägges  i  kokande  vatten 
och  får  sakta  p-a,  tills  den  är  riktigt  mör. 
Varefter  alltsammans  får  sakta  p-a  på  svag 
värme.  När  vattnet  börjar  p-a  i  kitteln.  Sen 
flottyren  slutat  p-a.  h)  Det  p-ade  och  kokade 
i  kitteln.  c)  Regnet  slog  ned  i  sjön,  och 
vattnet  småpade  som  långkok  i  en  järn- 
gryta ~  S.  Siwertz.  d)  P-a  som  kräftorna 
i  en  korg.  2)  a)  Eldarna  brinna  och  gry- 
torna p-a  ~.  P-a  lagom,  du  gryta  lilla  I  / 
så  den  ej  kokar  över,  din  soppa  ~  K.  A. 
Hagberg,  öv.  (bildl.).  Samovarerna  p-a  och 
tungorna  gå.  Då  ~  teköket  p-ande  utstötte 
några  pustar  av  vattenånga  C.  G.  Laurin. 
Buljong  kitteln,  som  p-ade  över  elden  'Dan'. 
En  panna  ~  stod  på  elden  och  p-ade  livligt 
Elise  Söderlund.  b)  Träns.  P-a  (pustar  av) 
vattenånga.  —  Bildl.  Omgiven  av  idel  grytor , 
som  p-at  rökelse  ~  A.  Lundegård.  3)  Maski- 
nen börjar  p-a,  och  ankaret  hivas  upp  E. 
H.  Kranck.  Kättinqar  rassla,  motorer  p-a. 
P-ande  Fordbilar.  II.  Bildl.  1)  Närmare  I. 
Pojkarna  ~  formligen  p-ade  av  nyfikenhet 
('kokade')  E.  Lieberath.  2)  Intr.  o.  träns. 
a)  Och  stod  kvar  och  p-ade  i  förargelsen. 
Gumman  satt  och  p-ade  för  sig  själv  i  ett 
hörn.  Anna-Lisa  muttrade  och  p-ade  Laura 
Fitinghoff.  De  störda  och  misslynt  p-ande 
hönorna  'Dan'.  Fick  ett  p-ande,  ovänligt 
svar  E.  Walter  Hiilphers.  —  T>Och  de  kan 
inte  ta  hand  om  sina  egna? i  p-ade  Ida  E. 
Didring.  Jag  tror  herrn  är  tokig,  2>ar  hon. 
öppet  fönster  om  nätterna  1  Kabbarp.  — 
Fast  bönderna  p-ade  för  det  han  behöll  dra- 
garna  för  länge  V.  Moberg.  —  Ty  sedan 
p-ade  han  hela  kvällen  över  det  usla  skinnet, 
som  ~  Henning  Nordlund.  (8må)p-ande  över 
den  envisa  gikten.  —  Sigrid  2>(ide  emot  en 
stund,  men  slutligen  måste  hon  lyda  Math. 
Roos.  b) Men  Tomaso  pade,  att  man  visste 
nog  var  de  pengarna  tog  vägen  Amelie  Posse- 
Bräzdovä.  —  Hon  muttrar  och  hon  p-ar  en 
hel  hop  om  den  gamle  i  byn  ~,  som  reder 


till  allt  ont  Ottilia  Adelborg.  P-ade  något 
om  att  ~  Joh.  Sundblad.  Hon  p>-ade  några 
harmsna  ord  för  sig  själv  Hugo  Gyllander. 
Vad  p-ar  du?  Tor  Hedberg.  Syn.  I.  (sakta) 
sjuda  1.  koka,  småkoka,  bubbla;  'sjunga'; 
smattra  svagt  (om  motor  o.  d.);  II.  muttra, 
(missnöjt)  mumla,  brumma,  grumsa,  knota, 
knorra,  'morra',  'koka'  (av  ilska  1.  förar- 
gelse), (ibl.  nära)  småsvärja. 

Pu'tti  (1.  potti;  akut);  -figurer.  Konstterm. 
Små  barn-  1.  änglaflgurer,  barngestalter, 
amoriner,  genier,  kupidoner.  Ngn  gång  sing. 
'putto'.  Knubbiga  vingade  p.  K.  E.  Forss- 
lund. Renässansen  återupptog  från  antiken 
de  (oftast  nakna)  knubbiga  barngestalterna 
(p.)  som  dekorativt  element.  Små  änglaputti 
Y.  Hirn. 

Puttifnask(er)  se  det  vanligare  'putte- 
fnask(er),  under  putte. 

Putäll,  -en,  -er.    Slangartat  för  'butelj'. 

Puukko  (pukkå,  akut);  -n.  Finsk  kniv 
(vanl.  i  slida  med  bakåtböjd  spets).  Nagaj- 
kan  på  ena  sidan,  p-n  på  den  andra  —  den 
ena  i  ansiktet,  den  andra  i  ryggen,  detta  är 
vår,  finsk-svenskarnas,  ställning  B.  Gripen- 
berg  1909.  Finlandsp-n  sitter  ofta  lös  i 
slidan  D.  Törnqvist. 

Pnzzle  se  pussel. 

Pygmé,  -(e)n,  -er;  -ansikte  m.  fl.;  [pyg- 
meisk  (-t)].  Egentl.,  friare  o.  bildl.  I.  Enkelt 
P-erna,  ett  av  Homeros  omtalat  dvärgfolk 
vid  stranden  av  Okeanos.  Dessa  glada  p-er, 
vilka  ~  om  batwadvärgarna.  —  Italienaren 
Ambrosi,  en  liten  p.  med  nästan  kastratröst 
F.  U.  Wrangel.  —  Ej  dig  en  gång  vår  tids 
p-er  skona,  /  för  små  att  fatta  allting  verk- 
ligt stortJioh.  Montgomery-Cederhielm.  Mot 
Lenin  och  Trotzki  voro  de  alla  p-er.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Ett  dvärgfolk  med  äkta  p-ansikten.  Av 
p-artad  växt.  Den  största  p-byjag  såg  räk- 
nade etthundrafemtio  invånare  Öv.  fr.  Mar- 
tin Johnson.  Vår  första  stora  p-film  ib. 
Ett  p-folk  av  ren  härkomst  Prins  Wilhelm. 
De  japanska  trädgårdarnas  små  p-skogar. 
Syn.  dvärg,  lilleputt,  pyssling. 

Pyjäm|a  (akut  1.  ibl.  grav);  -an,  -as  1. 
Pyjäm|as,  -åsen,  -as.  Ngn  gång  ännu  utt. 
o.  skrivet  pa'jama(s).  Jacka  o.  byxor  till 
en  början  mest  som  sovdräkt  för  herrar, 
sedan  även  för  damer  (o.  barn)  o.  slutligen 
om  badplagg  1.  elegant  morgondräkt.  I.  En- 
kelt. 1)  Sovdräkt.  a)  Pajama(s).  Men  Mr. 
Z.  var  hack  i  häl  efter,  iklädd  endast  tunna 
pajamas  John  Utterström,  b)  Pyjama.  Mediet 
har  ~  iklätts  en  p-a  utan  ficka  ~  Rolf 
Lagerborg.  Ria  som  tidningspojke  i  skär- 
randig  p-a  Idun  1930.  Den  första  p-an 
VeckoJourn.  1924.  P-an  i  ^herrstih  är 
alltid  käck  och  klädsam  1934.  Herr-,  dam- 
p-a. Julklappsp-a  åt  dockan  och  mönster  på 
p-an  Idun  1923.  c)  Pyjamas  som  sing.  Det 
enda  fru  Soolén  fann,  var  en  randig  p-as 
O.  Elgström   1920.     Lillan   i  sin  nya  fina 


409 


Pyjamas — Pynta 


410 


p-as  med  fötter  Husmodern  1932.  Trev- 
lig liten  p-as  för  gossar  P.  U.  Bergström  1931. 
P-asen  lever  ju  i  alla  fall,  men  som  sovplagg 
är  den  på  retur  1930.  En  herr-,  dam-, 
barn-,  goss-,  fiickpas.  En  mjuk  och  behag- 
lig flanellp-as.  d)  Pyjamas  som  'plur.'  Pas, 
nattdräkt,  bestående  av  skjortjacka  och  byxor, 
för  män,  kvinnor  och  barn  Sv.  Dagbl.  1915. 
P-as  (då  [dvs.  1903]  ännu  sd  gott  som  okända 
hemma  i  Sverge)  Ax.  Klinckowström.  Pas, 
som  ännu  för  ett  par  är  sedan  var  ett  herr- 
mod, har  nu  i  alla  tänkbara  variationer 
annekterats  av  damerna  Sv.  Dagbl.  1918. 
Måste  packa  in  mina  p-as  och  min  tand- 
borste Alb.  Engström.  Började  draga  på 
sina  p-as  E.-W.  Olson  1918.  Kränga  av  sig 
sina  p-as.  Barn-,  herr-,  dam-;sovp-as.  I  mina 
egna  sidenp-as  Aina  Kay  Ydström.  2)  Friare. 
P-as  utomhus  1929.  Nu  är  det  frilufts- 
p-ans  tur,  efter  den  plage  där  de  lansera- 
des kallade  Lido-py jamas  1929.  P-an  har 
efterträtt  morgonrocken  1930.  Om  kortbyx- 
pan  är  avsedd  till  sällskapsdräkt  för  bad- 
stranden ~  Sv.  Dagbl.  1929.  Vad  overallen 
är  på  sommaren  är  rumsp-asen  på  vintern 
Idun  1931.  Solp-as  för  varma  dagar  på 
stranden  1930.  Nätta  och  klädsamma  strand- 
p-as  1928.  Om  morgonen  går  man  i  bad- 
rock —  damerna  i  strandp-as  —  till  frukost 
i  den  eleganta  terrassmatsalen  Ax.  Gadolin. 
Modärn  värdinnep-as,  buren  av  Leila  Hyams 
Film  journalen  1931. 

II.  Ssgr  ha  i  regel  pyjamas-,  ngn  gång 
även  pyjama-  1.  pajama(s)-.  Ex.:  1)  Att 
p-abyxor  skola  vara  korta  ~  1924.  Ett  slags 
ljusblå  p-ajacka  med  ~  1925.  2)  De  långa 
p-asbenen  Öv.  fr.  W.  Locke.  Som  framgår 
av  bilden,  fortsätter  p-asbenet  ner  i  en  fot 
[så  att  barnet  ej  skall  kunna  sparka  av  sig 
om  nätterna]  Husmodern  1930.  Gledo  hans 
pajamasbyxor  nedför  benen  ~  J.  Utterström. 
Sidpressade  p-asbyxor  Hans  Ramel.  Hol- 
ländsk skjort-  och  pyjamas  fabrik  1927.  P-as- 
flanell  Annons  1926.  Och  hans  p-asklädda 
maka  1929.  En  präktig  p-askostym  av  silke 
1919.  /  sina  p-aslika  vidbyxade  dräkter  H. 
Mörne.  I  p-asliknande  dräkt  T.  Helsingius. 
P-asnytt för  damerna!  Öv.  Dagbl.  1934.  Man 
drog  av  mig  p-asrocken,  liksom  ~  S.  Stolpe. 
Tryckta  p-astyger  Annons  1931. 

Syn.  I.  sovdräkt  (av  jacka  o.  byxor), 
nattdräkt;  (ibl.:)  baddräkt  1.  morgonrock  1. 
negligé  m.  m.  i  p-asform. 

Pylön  (ån);  -en,  -er.  Uppåt  smalnande 
porttorn  (ofta  med  rektangulärt  plan);  i 
modärn  tid  även  som  fri  dekoration.  Per 
flankerade  ingången  till  de  egyptiska  temp- 
lens förgårdar  och  voro  vanligen  prydda 
med  reliefer  och  målningar.  Det  nya  monu- 
mentet över  Armfelts  karoliner  är  ett  gra- 
nitkors på  en  sju  meter  hög,  fyrkantig  p. 
1933.  Per  till  Idrottsvallen  i  Göteborg  1921 . 
Och   brofästena  betonas  av  fyra  per  C.  G. 


Laurin.  Dekor ationsp-erna  vid  Nybron  resas 
Uppsala  sept.  1927.  Granitp-er.  —  Med 
p-lutande  väggar  S.  Siwertz.  Sfinxalléer, 
p-portar,  obelisker  ~  ib. 

Py'ndar|e,  -en  (1.  -n),  -e;  -stång.  Åld. 
Pen,  liksom  besmanet  en  handvåg,  skiljer 
sig  från  detta  genom  att  uj^phängningspunk- 
ten  icke  är  förskjutbar  utan  jämvikt  åstad- 
kommes genom  en  löpvikt. 

Pynt^,  -en, -ar.  Mest  sjöv.  1)  Spets,  udd 
(t.  e.  yttersta  spetsen  av  ett  ankarfly,  spet- 
sen på  en  passare,  en  båtshake  osv.).  2)Lant- 
udde,  yttersta  spetsen  av  en  landtunga  1. 
en  pir  o.  d.  Nära  korallrevets  yttersta  p. 
O.  Högberg.  Borta  vid  fyrtornsp-en  ib.  Från 
Skeppsholmens  nordvästra  p.  Gust.  Ceder- 
ström.  Längst  ute  på  p-en  mot  Västerhavet 
Gunnar  Andersson.  Hallandsåsens  nordpynt 
ib.     Bergs-,  kajpynt. 

Pynt-,  [-en  1.  -et].  Skulle  barnet  gå  i 
förnämligare  p.  än  modern?  V.  v.  Heiden- 
stam.  /  lappad  p.  Einar  Malm.  Ätt  med 
(allehanda)  p.  och  grannlåt  få  förhöja  sin 
skönhet.  Utbölingarna  kråmade  sig  i  sitt 
finaste  p.  Ellen  Wester,  öv.  [Dottern]  måste 
ta  p-et  på  sin  lott  Anna  Hinde.  Granen,  som 
glänser  av  stjärnor  och  guldpynt  V.  Bene- 
dictsson.  Julgranspynt.  Syn.  (allehanda) 
prydnader  1.  grannlåt(er),  stass,  (finaste) 
utstyrsel,  bjäfs  (o.  glitter),  gala,  skrud.  — 
Pynt|a,  -ade,  -as;  p-a  ut  m.  fl.  se  utp-a 
osv.;  [-lust;  -erska;  -ning].  I.  Vanl.  verb- 
former. Ofta  refl.  Hon  vill  p-a  till  helgen, 
men  ~  S.  Dahllöf.  Och  gick  och  p-ade  i  de 
båda  rummen  S.  Siwertz.  —  P-ade  kamma- 
ren, så  gott  han  kunde  G.  Uddgren.  Nu 
ska  du  [granen] p-as  och  kläs  ~  N.-M.  Folcke. 
En  liten  pojke  och  en  flicka  p-ades  till  pingst- 
brud och  pingstbrudgum  ~  M.  P:son  Nils- 
son. —  Allt  var  redan  pat  och  städat.  Pat 
till  fest.  Och  allt  detta  var  p-at  i  de  gräl- 
laste  färger  Hj.  Bergman.  Fann  rummet 
fint  p-at  B.  Karlgren.  Pat  och  fejat  i  var 
vrå  ~  'Sigurd'.  P-at  och  fint  som  i  ett  dock- 
hus. Ett  litet  dockp-af  rum  ~  Bo  Bergman. 
Julpi-ade  rum.  Nere  hos  Jon  Mikaels  är 
gården  p-ad  med  lövruskor  och  äreportar  ~ 
Vald.  Lindholm.  Fått  visionen  av  Värm- 
skogs kyrka  som  en  jJ-ad  bondbrud  Ane  Ran- 
del. Kring  p-ad  majstång  R.  Jändel.  Den 
söndagsp-ade  kaféflickan  ~  J.  Hemmer.  — 
P-a  sig  i  håret.  Kvinnan,  som  alltid  ska 
ha  något  att  p-a  sig  med  ~.  P-a  sig  fram- 
för spegeln,  till  middagen,  i  sin  bästa  stass. 
II.  Ssgr  o.  avledningar.  Den  ursprung- 
liga naiva p-lusten  ~  Hj.  Bergman.  —  Med  ~ 
brudperskan  på  f ramsätet  Ö\ .  fr.  Joh.  Böjer. 
—  Männen  voro  målade  i  granna  färger, 
och  kvinnorna  voro  prydda  med  blommor 
och  fjädrar,  vilka  ej  gåvo  de  unga  krigar- 
nas p-ning  efter  i  färgprakt 'Exic  Hultman. 
Syn.  feja  (o.  rusta),  göra  fint,  pryda,  (ut)- 
smycka,    utsira,   klä(da)  fin,  (p-a  sig:)  göra 


411 


Pynta — Pyroman 


412 


sig  1.  klä  sig  fin  1.  grann,  ta  stassen  på, 
styra  ut  sig. 

Pyr|a,  -de,  -t;  p-a  in  ru  m.  fl.  Sälls.  o. 
väl  blott  Idls.  'byrå'.  1) 'Egentl.'  Det  håra 
(ligger  och)  pyr  å  vill  inte  ta  sej  ordentligt. 
Medan  ännu  några  röda  glöd  p-a  på  här- 
den Ester  B.  Nordström.  På  kvällarna  p-a 
ljungbrasorna  ~  O.  Elgström.  Att  det  endast 
p.  i  kolen  ~.  Det  -^  p.  i  de  sura  vedpin- 
narna ~  S.  Dahllöf.  En  enda  liten  låga 
p-de  i  eldstaden  E.  Didring.  Små,  p-ande 
lågor.  En  svag  rök  från  en  p-ande  eld.  En 
y-ande  enris-,  möss-,  markeld.  I  de  p-ande 
ruinhögarna.  En  p-ande  rök.  2)  Friare.  Som 
en  2>ande,  sur  cigarrstump  Erik  Palm.  Det 
kokar  och  p.  i  grytan,  så  locket  hoppar  Sven 
Lidman.  Runt  om  honom  levde  och  p-de  det 
i  gyttjan  av  slemmiga  maskar  och  ~  Jac. 
Ahrenberg.  Och  ögonen  p-de  som  kol  i  pan- 
nan på  honom  Ragn.  Josephson.  3)  Rent 
bildl.  Hans  talang  låg  och  p-de.  En 
vacker  dag  kunde  den  slå  iit  i  full  låga 
Bo  Bergman.  Förbittringen  låg  och  p-de 
inom  honom  Greta  Tiselius,  öv.  Och  avun- 
den jäser  och  p.  inom  honom  Alb.  Viksten. 

—  Den  ])-ande  upprorslågan.  Denna  evigt 
p-ande  misstämning  Göran  Stenius.  P-ande 
hat,  förtal,  förräderi.  Syn.  glöda  utan  att 
brinna,  glöda  1.  glimma  under  askan,  brinna 
1.  knittra  svagt;  ryka  1.  röka  1.  ånga  (utan 
att  flamma  upp),  (ibl.:)  bubbla,  jäsa,  pysa, 
kräla,  krälla;  'ligga  och  gro',  (i  hemlighet) 
fräta  1.  gnaga  1.  'jäsa'. 

Pyramid,  -en,  -er.  1)  Geom.  o.  d.  Figur 
med  triangulära  sidoytor  sammanlöpande 
i  p-ens  spets  o.  ett  basplan  i  form  av  en 
månghörning  med  lika  många  sidor  som 
antalet  sidoplan  (k  kon  1.  kägla  med  'spets- 
rund'  form).  Av  skares  toppen  av  en  j)- med 
ett  pÅan,  pjarallellt  med  basen,  erhålles  en 
stympad  (1.  avskuren)  p.  2)  Byggnadsverk 
i  p-form,  särsk.  om  de  fornegyptiska  perna 
(kungagravarna).  Cheopsp)-en.  —  En  mäktig 
stenpyramid  på  en  grön  kulle,  omgiven  av  ~ 
W.  Langlet.  3)  (Utlagd  trekant  av  biljard- 
bollar i)  biljardspelet  'pyramid'.  Lägg  iipp 
en  2^-  —  vände  han  sig  till  markören  S. 
Agrell,  öv.  Som  när  på  biljarden  en  kö- 
boll    TSp>ränger  p.T    U.    Alb.   Almqvist,  öv. 

—  Nå,  då  tar  vi  ett  p)(irti  p.  S.  Agrell,  öv. 
4)  Friare.  Minst  hundra  människor  skatta 
assietterna,  rasera  smörp-erna  ~  M.  Rog- 
berg,  —  Pyramidalm.  -ek.  -en.  Fem 
ståtliga  p-ar  J.  A.  O.  Skårman.  -form, 
-en,  -er;  -ad;  -ig.  En  krysantemum,  vuxen 
i  p.  —  En  hög,  p-ad  y>7iunatakT  J.  G.  An- 
dersson. —  P-formiga  toppar  med  evig  snö. 
-fruktträd,  -hagtorn.  -lik;  -nande.  Jämn 
och  p.  som  en  poppel  S.  Lagerlöf.  —  P-nande 
toppar,  påminnande  om  kinesiska  kiosktak 
S.  A.  Duse.  -mahogny.  Mahogny  med 
pyramidlika  teckningar  ()(  t.  e.  strimmig  1. 
flammig).  Antikt  salsbord  av  vacker  p.  1927. 


-modell.    PJJB:s  pojktält  i  p.    -popp|el. 

Populus  nigra  var.  pyramidalis.  Först  vid 
skiftet  mellan  1700-  och  1800-talen  få  vi  in 
p-eln  '^  mera  allmänt  R.  Sernander.  Höga, 
mörka  p-lar  kanta  stränderna,  man  kallar 
dem  ^ungersk  cypress*  W.  Langlet.  -spel 
jfr  pyramid  2.  -träd.  P.  kunna  antingen 
vara  arter,  som  av  naturen  ha  ett  upprätt, 
smalt  växtsätt,  eller  varieteter  med  pyramid- 
form eller  träd,  som  genom  heskärning 
tvingats  anta  dylik.  P.  av  ek,  alm,  poi^pel 
osv.  ~.  -tält.  NK:s  s.  k.  pyramidtält  ~ 
med  staglinor.  —  Pyramidäl,  -t,  [-are]; 
(numer   mindre   ofta)   -isk  (-t).     1)  Egentl. 

a)  Ett  p-t   tak.    [Tuja  med]  p-t  växtsätt. 

b)  Träd  med  p-iskt  växtsätt,  såsom  Åkerö, 
Melon,  Sävstaholm  ~  Gust.  Lind.  2)  Bildl. 
'Förstärkande',  a.) Lördagens  gluntafton  blev 
en  ny  p.  framgång  för  hrr  Chambert  och 
Köhler  1925.  Väckte  en  j).  förtjusning  O. 
Thunman.  P.  fransk  självkänsla  Gust.  Ja- 
cobson. P.  okunnighet.  I  sin  p>-a  dumhet. 
b)  Med  p-isk  illogik  'Sigurd'  1899.  Mitt 
intresse  för  honom  ökades  p-iskt,  då  han  ~ 
V.  E.  Öman  1889.  Syn.  1)  pyramidformad 
1.  -formig,  pyramidlik;  2)  ofantlig(t  stor), 
oerhörd,  häpnadsväckande,  'våldsam',  'över- 
lägsen', (rent)  'otrolig',  stormande,  'gräns- 
lös'. 

Pyre  (grav);  -t,  -n.  Smekord  för  barn 
o.  flera  slags  djur.  Ett  p.  till  flickebarn 
A.  T.  Gellerstedt.  Och  du  var  inte  två  dr, 
ditt  lilla  p.  Ruth  Wedin  Rothstein,  öv. 
Här  skall  lilla  pt  få  höra  ~  K.  G.  Ossian- 
nilsson.  Våra  p-n,  Fritz  och  Sigrid,  före- 
nade enträget  sina  böner  med  mina  ~  Z. 
Topelius.  —  Tiken  ~  slickade  och  ansade 
det  lilla  nyfödda ])-t'K.Gnunar8on.  Desmå 
p-na  hade  jämkat  sig,  så  att  vi  ej  längre 
nådde  dt  dem  om  fågelungar.  Syn.  parvel, 
pys,  tulta,  stumpa,  barnunge,  ibl.  tumme- 
liten, (putte)fna8k(er),  småbarn,  'pyssling', 
larver,  putte,  byting,  (litet)  kräk. 

Pyré   mindre   vanl.  än  'puré'  (se  d.  o.). 

Pyreneisk,  -t.  P-a  halvön  även  kallad 
Iberiska  1.  Spanska  halvön. 

Pyrig,  -t,  -are;  -het.  Ibl.  svagt  anslutet 
till  pyra  1.  pyre.  Några  p-a  träd  och  buskar 
Ejnar  Smith.  Små  p-a  exemplar  av  präst- 
krage, som  haft  det  alltför  magert  på  berg- 
grutiden.     Syn.  se  pirig. 

Pyrol|a  (vanl.  -å-;  akut);  -an,  -or  [1.  ibl. 
-er];  -aart;  -adoft  m.  fl.  Om  flera  P-aarter, 
vintergröna.  Där  sippa  och  p-a  stått  D. 
Fallström.  I  den  mossrika  granskogen,  där 
den  enblommiga,  vitap-an  (P.  unijlora)  spred 
sin  rosenliknande  doft  och  den  grönblom- 
mande  p-an  (P.  chlorantha)  bildade  glesa 
'familjecirklar' .  —  Nattvioler,  p-aarter  samt 
skogsstjärnor  ~  Erik  Sparre.  Eti  typisk 
p-askog  med  mossklädda  stenar  och  möss- 
täckt  mark. 

Pyromän,    -en,    -er;  -I  (-en  1.  -n;  mord- 


iti 


413 


Pyroman — Pyts 


414 


brandsmani).  Person  med  sjuklig  drift  att 
anlägga  eld.  -mét|er,  -ern,  -rar.  Apparat 
för  mätning  av  höga  temperaturer.  Elek- 
trisk p-er  för  mätning  av  temj)eraturer  upp 
till  800  a  1,000  grader  1916.  -te'kn|iker; 
-isk;  -Ik.  Fyrverkare  resp.  fyrverkeritek- 
nisk o.  fyrverkeriteknik.  Ex.:  1)  Egentl. 
Konstnärlig  p-ik.  —  En  explosion  i  den 
p-iska  firman  Hammargren  &  Co:s  lokaler'^'. 
Jean  Törners  p-iska  mästerverk  torde  ha 
kostat  en  del  långschalar  1927.  2)  Bildl. 
En  av  den  radikala  intelligensens  finaste 
p-iker,  Fabian  Månsson. 

Pyrrus-  1.  Pyrrosseger.  Alltför  dyr- 
köpt seger,  dyrköpt  men  ofruktbar  fram- 
gång ('en  sådan  seger  till,  och  jag  är  för- 
lorad'). 

Pyrsch,  -en,  -er  1.  Pyrschjjakt.  Jäg. 
Smygjakt  särsk.  på  hjortdjur  (till  fots,  till 
häst  1.  i  vagn).  E71  halvtimmes  p.  resulte- 
rade i  ett  skott  och  en  vacker  tjur  Carl 
Lagercrantz.  Konungen  deltog  under  ons- 
dagen i  p-jakt  på  övedsklosters  ägor,  varvid 
han  nedlade  sex  råbockar  1925. 

Pys,  -en,  -ar;  [-tid;  -år  m.  fl.].  När  jag 
var  en  p.  på  tio  år.  Hur  gammal  ä  p-en? 
Voro  barndomsvänner  och  hade  som  (små) 
p-ar  lekt  tillsammans.  Små  trätor  och  p-ar, 
gamla  grähårsmän  med  ~.  Du  kan  gå  ut 
och  leka,  min  p.  A.  Österling.  Morska  opp 
dej,  p-en  mini  Omkring  50  småp-ar  i  8  —  12 
år  ('vargungar').  Lillp-en.  Syn.  (liten)  pojke 
1.  gosse,  parvel,  (pojk)byting,  pilt,  pojk- 
vask(er),  (liten)  grabb. 

Pys|a,  -te,  -t;  p-a  över;  -kran;  -ånga; 
-ning.  Kanske  blott  Idls.  .Jfr  ibl.  'pösa'. 
I.  Vanl.  verbformer.  l)Koka(över),  utstöta  m 
1.  utsläppa  [U  ånga;  svälla,  svalla,  höja 
sig;  ibl.  fräsa  1.  pusta  1.  väsa.  En  sopjjkittel, 
som  p-er  ~  K.  G.  Ossiannilsson.  Där  intet 
ölglas  skummar  och  ingen  kaka  p-er  Fredrika 
Bremer.  De  p-ande  ljuden  från  lokomotivet  ~ 
Harry  Blomberg.  —  När  piannan  skall  till 
att  p-a  över  K.  G.  Ossiannilsson.  2)  Ibl.  = 
brinna  dåligt  utan  låga  (som  sur  ved)  1. 
avbrinna  under  smått  fräsande  o.  utan  knall 
(om  vått  krut).  3)  Bildl.  a)  Visa  humör, 
vara  sticken.  Seså,  vad  är  det  nu  att  p-a 
för  ~  V.  Benedictsson.  b)  Högmodas,  vara 
högfärdig.  Ho7i  per  över  att  vara  bond- 
dotter. II.  Ssgr  o.  avledning.  1)  Säkerhets- 
ventil, omställbar  till  p-kr  an  för  kittlar.  Vid 
dessa  undersökningar  strypes  gasen  och  p-kra- 
narna  öppnas  ~  Neréns  Bilbok.  —  Lokomo- 
tivföraren ~  försökte  varsko  genom  att  tit- 
släppa  p-ånga  från  maskinen  ~  Sala-Posten 
1921.  2)P-ning,  varvid  kaffebönor  flyta  bort 
och  förstöras,  hindras  genom  ~. 

Pyss|el,  -let.  År  av  p-el  och  omsorger 
A.  T.  Gellerstedt.  Fruntimmerna  hade  sitt 
p-el  för  sig  med  kafferep  och  syaftnar  för 
missionen.  Pubs  overall  för  vårp-let  Annons 
1934.     Syn.  småbestyr,  småsysslor,  knåp- 


(göra).  —  Pyssl|a,  -ade,  -as;  p-a  omru;  [-an]. 
Gå  och  p-a  i  trädgården  Gunnar  Ceder- 
schiöld.  Går  omkring  i  rummen  och  ordnar 
och  p-ar.  P-a  med  småsaker,  med  barnen, 
med  Ullen.  Men  något  vill  han  väl  ha  att 
p-a  med,  liksom  för  att  kunna  inbilla  sig, 
att  han  uträttar  något  S.  Lagerlöf.  Medan 
han  par  med  sitt.  P-a  med  sina  blommor. 
P-a  med  den  sjuke.  —  Vid  holkar  p-a  snap- 
parpar  K.  Stangenberg.  Syn.  (små)sys8la, 
gå  o.  styra  (med),  (små)knåpa,  småknoga; 
omse  lu,  ansa,  vårda,  se  ti'll  lu.') 

Pyssling,  -en,  -ar  ;[-(s)barn ;  -(s  växt  m.  fl.]. 
1)  Allmännare,  a)  Den  minsta  är  en  riktig 
liten  p.,  inte  en  meter  lång.  —  Dessa  jättar, 
som  roa  sig  med  att  leka  med  p-arna.  Och 
jorden  gavs  till  pris  /  åt  dessa  p-ar,  p)å 
vilkas  härd  /  Prometeus  gåva  brinner  Tor 
Hedberg,  b)  Om  djur  1.  ting.  En  liten  p. 
till  apa,  som  ~.  Den  lilla  envisa  p-en  i 
täten{en  liten  flygmaskin).  2)  Märk.  a) Tomte 
o.  d.  En  underlig  p.,  ful,  skrynklig  i  an- 
siktet som  ett  torskskinn  —  det  är  Klabauter- 
man  Fr.  Böök.  En  sådan  p-s  huvud  är  något 
större  i  förhållande  till  kroppen  än  ~  K. 
Stenring.  P-arna  i  Folkareds  klev  Jeanna 
Oterdahl.  - —  P-släkt,  som  gråter  och  klagar  ~ 
Maria  Rieck-Miiller.  Och  bredvid  hemie  sutto 
två  p-sbarn,  en  flicka  och  en  gosse  Einar 
Rosenborg,  b)  Mindre  känt.  Femmänning. 
Vi  ä  2>(i'f'  (med  varann).  Syn.  1)  ovanligt 
liten  människa,  tummeliten,  pygmé;  2) 
a)  tomte,  dvärg;  b)  femmänning. 

Pyton  (kort  -å-;  akut);den-kön;-orm  m.fl. 
P-ormarna  och  boaormarna  ära  de  två  under- 
familjerna under  'jätteormarna  ;  de  förra 
flnnas  nästan  endast  i  Gamla  världens  varma 
delar.  Liksom  boaormarna  leva  p-ormarna 
i  allmänhet  av  tämligen  små  djur.  Det  är 
inte  något  lekverk,  när  man  skall  operera 
en  p.  på  nio  meter,  som  vi  gjorde  hos  Hagen- 
beck.  Under  kylig  väderlek  är  p-ormen  full- 
komligt orörlig  C.  T.  Eriksson.  Tigerormen, 
en  p-orm  p>å  Ceylon  (Python  molurus)  när 
en  längd  av  upp  till  8  meter.  Kungspyton 
(Python  reticulatus)  anses  av  många  som 
jordens  största  orm  (når  tipp  till  10  meter). 
—  Beredningen  av  p-ormskinnet.  De  halv- 
murkna, p-ormstjocka  trädrötternaH.. Mörne. 
Tog  en  cigarrett  ur  ett  fodral  av  p-skinn 
Bengt  Berg.  Den  argsintaste  av  p-släktet.  — 
Ibl.  även  som  enkelt  om  'skinn'.  Kembels 
visade  ofantligt  eleganta,  smidiga,  mjuka 
skor  i  p.,  färgad  i  olika  nyanser  1934. 

Pyts,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  Vi  öste  ett  par 
p-ar  vatten  över  honom  och  ~.  Tömma  (vatten)- 
parna  på  däcket.  Ibland  maskade  vi  för 
löjorna  genom  att  hälla  en  halv  p.  mjöl- 
eller  kliblandat  vatten  något  ovanför  den 
jylats,  där  ~  Erik  Sparre.  Målar-,  färg-, 
tjär-,  ask-,  kolpyts.  II.  Ssgr.  Ek.:  Elden 
var  dock  icke  starkare,  än  att  den  kunde 
släckas  med  en  s.  k.  p-spruta  1920.  —  P-arna 


415 


Pyts— På 


416 


(som  höra  till  fartyget)  stå  vanligen  i  en 
p-ställning.  —  Vatten  slås  på  p-vis  ~  Kerstin 
Key.  Regnet  föll,  icke  droppvis  utan  x>vis, 
och  ~  Th.  Fischer.  Syn.  hink,  spann,  äm- 
bar.  —  Pyts|a,  -ade,  -as;  p-a  på  [m],  upp  nJ, 
ut  [m];  -ning.  Ofta  sjöv.  Helge  par  vatten 
på  däck,  John  går  efter  med  skrubben  S. 
Barthel.  Sedan  vi  p-at  vatten  på  brasan, 
så  att  ~.  Emellertid  behöll  fröken  Back- 
man sinnesnärvaron  [vid  eldsvådetillbudet] 
och  p-ade  på  vatten,  varjämte  ~.  —  Tempera- 
turen nådde  så  högt,  att  p-ning  blev  nödig.  / 
P-ningen  är  ett  slags  bad,  som  ~  Ernst 
Lundström. 

PyttS  -en,  [ar].  Vanligare  är  'pyttipanna' 
(se  d.  o.).  Vill  du  ha  mycke  lök  i  p-en? 
Anna  Myrberg.  Nu  skola  vi  övergå  till  p-en 
i  pannan  Carl  Barcklind.  Ansjovispytt  Tio 
goda  lunchrätter,  1934.  —  Pyttipa'nna. 
Ibl.  skrivet  med  två  bindestreck.  l)Egentl. 
Kok.  Maträtt  oftast  av  i  tärningar  skurna 
köttrester  uppstekta  med  lök  o.  finskuren 
potatis.  Stäng  luckan  2^å  din  plåtkamin!  / 
och  påsätt  p-an  I  N.-M.  Folcke.  P.  med  stekt 
ägg.  2)  Bildl.  Rubrik  t.  e.  i  Göteborgs 
Handelstidn.  (1926)   ung.  =  'Varjehanda'. 

Pytt^;  interj.  Försmädligt  1.  avvisande, 
ibl.  skämts.  PyttI  ~  som  om  du  skulle  ha 
reda  på  det!  Pyttl  Inte  har  du  någon  vilja, 
sade  jätten  Elise  Söderlund.  Ovädret,  p., 
vad  bekom  det  henne  ~  S.  Dahllöf.  Äh  p., 
det  går  ju  jämt  folk  över  Mognola-bergen 
Ellen  Nyblom,  öv.  Jo,  p.  fick  du  vetat! 
P.,  vad  han  gör!  1.  LJungquist.  —  P.  hel- 
ler! Louise  Åkerman,  öv.  P.  också,  vad 
är  han  —  vad  har  han  uträttat  —  vad  kan 
han  blif  Eric  Hultman.  Där  vi  hoppa- 
des finna  allting  i  ordning,  vilstolen  vän- 
tande, maten  på  bordet,  sängen  bäddad  .  .  . 
P.  vackert!  E.  v.  Otter.  Syn.  se  följ.  — 
Pyttsan  (kort  a;  akut);  interj.  Jfr  föreg. 
P.,  nog  vet  du,  att  du  är  vacker  ~  Fanny 
Alving.  P.,  det  tror  kandidaten  inte  själv! 
P.,  han  kommer  nog.  P.,  om  hon  fick  sova! 
(inte  fick  hon  sova)  Sigrid  Stjernsvärd. 
»P.,  fick  du  vetat!^  svarade  Ulla  retsamt 
~  ib.  Å  nej,  p.,  sa  Yngve,  man  är  väl  en 
riktig  pojke  Ragn.  Holmström.  P,  vad  man 
gör  sen!  Fanny  Alving.  Jo,p.!  Syn.  (jo)  vac- 
kert, jo  visst  jo,  visst  det  ja  (iron.),  i  helsike 
1.  helsefyr  o.  d.,  ingalunda,  långt  därifrån, 
äsch,  åh,  inte,  strunt  (i  det),  skräp,  de  va 
väl  ingenting;  (ibl.:)  ingenting  för  besväret, 
•tji'. 

Pytt|a,  -an,  -or.  Ldls.  (t.  e.  sydsv.)  för 
'puUa',  'höna'.  Sömniga  p-or  [i  hönshusen] 
Erik  Palm.  Stina  hade  inte  hjärta  att  göra 
sig  av  med  sina  små  p-or  Aug.  Bondeson.  — 
Även  Vanligen  iillhandlade  vi  oss  s.  k. 
sockerp-or  ~  Aug.  Hallner. 

På,  prep.  o.  adv.  Till  bet.  särsk.  lokalt, 
temporalt,  modalt,  instrumentalt,  partitivt 
o.  'objektivt'.     Gränserna  ofta  vaga. 


Preposition.    A)   Rum.     Ovanpå   (ibl. 
stödande  på),  på  sidan  av  1.  så  att  det  öm- 
sintes   1.    omsluter.     I.  Egentl.     1)  'Vila'. 
a)  Snön,  som  ännu  låg  kvar  på  marken.    På 
vissa  fläckar,  där  snön  låg  kvar.    Uppe  på 
hörnskåpet.    Nere  på  golvet.    Sitta  på  buss- 
taket.    Så    tätt,  så  vi  fick  sitta  på  varann. 
Ligga    å  vräka  sig  på   (den  uppbäddade) 
sängen.    Mitt  på  bordet.    Kransen  bar  han 
på  en  käpp.    Med  ett  barn  pä  armen.    På 
spetsen,   toppen   av  ~.    b)  Stå  på   ett  ben. 
Balansera  på  broräcket.     Stöda  sig  på  sin 
granne.    Gä  på  alla  fyra.    Ligga  pä  rygg. 
Stå  på  knä  för  ~.     En  vagn  på  tre  hjul. 
Gubbe  på   träben.     Gå  på  styltor,  kryckor. 
Bära  ngn  pä  händerna,     c)  Klockan,  som 
hängde  j)d  innerväggen  ~.     Stod  skrivet  på 
svarta   tavlan.     Med  klockkedjan  dinglande 
på  magen,    d)  Han  har  ju  inga  kläder  på 
sig.  Bära  kappan  på  bägge  axlarna.  2)  'Rö- 
relse'.   Alle  man  på  däck!  Häng  mössan  på 
spiken.    Och  satte  hatten  på  huvudet.   Innan 
han   hunnit  få  skorna  på  fötterna.     Sätta 
ringen  på  fingret.   Spill  inte  på  duken !  För- 
sök, om  du  kan  klättra  upp  på  muren !    Gä 
upp  på  vind(en).  Slå  ättika  pä  strömmingen. 
II.  Ngt  friare.     'Ort'   (i  vidsträckt  bet.) 
1)  'Vila'.    Pä  1.  i  Dalsland  men  blott  Pä 
Dal.     På  Sicilien.    På  ön.    På  Drottning- 
holm(s   slott).     På   en   liten   holme  i  skär- 
gården.   På  näset,  udden.    Leva  på  landet. 
Där  på  trakteii.   Hemma  på  torpet,  på  sitt 
gods.   På  de  stora  bruken.   På  redden,  sjön, 
landbacken.  På  storskogen.  Mitt  på  stigen. 
På  ort  och  ställe.   På  ängen.    Ute  på  åkern, 
fälten.    Ute  på  gatan.  Möta  ngn  (mitt)  på 
vägen.     Stanna  pä  halva  vägen.    På  slottet 
var  allt  i  ordning.    Allt  stod  på  sitt  ställe. 
Allt  pä  sin  rätta  plats  även  'rörelse'.     På 
stället  vila!    Uppe  på  berget,  de  stora  vid- 
derna. Åreskutan,  Alperna,  fjället.   Här  på 
jorden.     Solen  står  högt  pä  himmeln.    Pä 
nordkanten,  nordsidan,  solsidan.    Dans  på 
Gästrike- Hälsinge  nation.    Claes  på  hörnet. 
Konsert  på  Gillet.    På  teatern  blir  allt  så 
overkligt.    På  börsen.    Bor  du  på  Götgatan 
ännu?  även  'vid'  (men  'bo  Götgatan  5').   Pä 
höger  hand,  höger  sida,  högra  sidan  till  höger. 
Pä  gränsen  till  ~.  Sitta  på  grund.  Staden 
ligger  på  en  slätt.   Fara  på  båt,  tåg,  järn- 
väg även  modalt  1.  instrumentalt  (=  med, 
per).     På  sin   väg  mot  ~.     Befinna  sig  på 
resa,  på  resande  fot,  på  färd  till  ~.   Bo  pä 
hotell.  Ha  plats,  vara  anställd  på  (ett)  kontor. 
Sitta  på  krogen.   Strandad  på  kusten  av  ~. 
Hälla  sig  på  sitt  område  även  'inom'.    Sitta 
på  sitt  rum,  sin  kammare,  på  rummet.  Dans 
på  logen.    Åta  på  silverfat.    På  riksdagen 
i  Arboga  år  ~.     Bära  ngt  på  ryggen  även 
modalt  1.  instrumentalt.  På  vilken  sida  ligger 
du  helst?  Befinna  sig  på  återtåg  (frän'^). 
b)  Märk  en  del  uttr.  Kafi^e  på  sängen.   År 
herrn  resande  på  stan?   Återvända  på  sina 


417 


På 


418 


steg.  Det  syns  ju  (tydligt)  på  kartan.  Se 
pä  kartan  ()(  läsa  i  tidningen).  Noten  (på) 
sid.  200.  Fä  se  sitt  namn  på  tryck  i.  Stå 
(upptaget)  på  räkningen.  Stå  pä  ngns  lista. 
Med  bara  tvd  styver  på  fickan  i.  Bära  pä 
sig  allt  man  äger  och  har.  Va  ska  du  ha 
pd  dej  på  balen?  Rum  på  andra  våningen 
oftare  'i  andra  våningen'  1.  'en  trappa  upp'. 
Pd  (långt)  avstånd.  Redan  på  (långt)  håll. 
På  nära  håll.  (Inte)  på  7  mils  omkrets. 
Med  hatten  på  tre  kvart.  2)  'Rörelse'.  Ge 
sig  ut  pd  hal  is.  Stiga  (upp)  på  tåget.  Gå 
pd  konsert,  på  teatern.  Och  färdig  att  gå 
ut  på  stan  S.  Siwertz.  Fara  (in)  på  mark- 
naden. Inte  ens  våga  sig  ut  på  gatan.  Gå 
på  torget,  på  auktion.  Då  strömmen  började 
sätta  sydpå  E.  Hornborg.  Tas  in  på  sjuk- 
hus. Köra  ngn  på  porten.  Gå  in  på  ett 
kafé.  Ta  in  på  (ett)  hotell.  Sätta  fläckar 
pd  duken,  klänningen.  Kasta  ngt  på  elden. 
—  Den  här  ångaren  går  på  utlandet.  Driva 
handel  på  utrikes  orter.  Skaffat  sig  en  rad 
passagerarfartyg  på  Sydamerika,  Klädes- 
resande på  mellersta  Sverge. 

B)  Tid.  1)  På  morgonen  den  30  april  var  ~. 
På  morgnarna,  aftnarna.  Kl.  3  (på)  t.  m. 
På  natten.  (Mitt)  pd  dagen.  Kom  då  pd 
mdndagi  om  måndag.  (Pd)  söndag(en)  sjuk- 
nade  han  och  (pd)  mdndag(en)  var  han  död. 
Tog  studenten  (pd)  våren  1880.  På  sin  ålder- 
dom, ålderdomen.  Pd  senare  år  (en).  Pd 
gamla  dagar.  Pd  sitt  sista,  yttersta.  Pd 
sistone.  Det  var  pd  högsta  tiden.  Pd  utsatt 
tid.  Jag  kom  pd  slaget  (8).  Redan  på  1700- 
talet  finner  man  ~.  På  förre  kungens  tid. 
På  (18) 70-talet.  På  den  tiden.  Pd  min  tid 
var  skolgången  inte  ~.  Pd  stående  fot.  Pd 
tal  om  ~.  2)  'Utsträckning'.  Jag  har  inte 
pd  länge,  infe  pd  år  och  dag  hört  av  dem. 
Jag  har  inte  sett  honom  på  en  evighet,  på 
hela  dan.  Pd  sista  tiden  har  det  gått  lite 
bättre.  Vinden  var  frisk  nordvästlig  (nu) 
på  andra  dygnet.  Han  kan  ej  komma  ännu 
på  14  dagar.  Jag  kommer  pd  ögonblicket, 
ett  ögonblick.  Hyra  rum  pd  månad  för  1. 
pr.  Hyr  du  pd  dr?  för.  Kan  du  Idna  mej 
en  tia  pd  8  dar?  Det  går  pd  5  minuter. 
Till  Idngt  in  p)d  natten.  Vi  satt  ända  in 
pd  smdtimmarna.  Hon  gdr,  ä  pd  tionde 
dret,  ä  9  år  pd  det  tionde.  Klockan  gdr  pd 
tio  är  över  9.  3)  (Strax)  efter  o.  d.  Kaffe 
på  maten.  En  sup  på  fisken.  Straff  följer 
på  brott.  På  regn  följer  solsken.  Skriva 
brev  på  brev.  4)  Friare:  tillfälle  (ofta  inbe- 
gripet 'ändamål')  m.  m.  Bjuden  pd  bröllop. 
Gå  på  begravning.  Ja  ä  bjuden  dit  pd  kaffe 
kl.  1.  Ska  du  på  bal,  eftersom  du  ä  sdfint 
klädd?  Köpt  på  auktion(en  den  10  jan.). 
Gd  pd  dansskola(n) .  Pd  gymnasiet.  Komma 
på  (ett  kort)  besök.  Gd  pd  jakt.  Vinna  pd 
lotteri . 

C)  'Bildl.'  Sätt,  medel,  'ägare',  'objekt', 
partitivt  osv.   I.  Mer  1.  mindre  objektartat. 

V.  14  —  Nusvensk  ordbok. 


Till  verb,  subst.  o.  adj.  1)  'Verb'.  Bjuda 
pd  kaffe.  Lyfta  pd  hatten.  Rycka  pd  ax- 
larna. Skaka  på  huvut.  Det  hoppas  jag 
ännu  på.  Arbeta  på  sin  utbildning.  Tröttna 
pd  hans  moralkakor.  Kasta  en  blick  pd  ~. 
Titta,  se  pid  klockan.  Ha  inflytande,  inverka 
pä  ~.  Tvivla  pd  allt.  Tro  pd  Gud.  Tro 
ngn  pd  hans  ord.  Bringa  ngn  pd  fall,  skam, 
tal.  (För)bereda  ngn  pd  ngt,  pd  att  ~.  Va 
tänker  du  pd?  Det  tål  att  tänka  på.  Det 
kommer  an  på  (tonen,  om  han  vill,  när  du 
är  färdig  o.  d.).  Ringa,  kalla  på  ngn.  Dra 
en  växel  på  ngn.  Åberopa  sig  på  ~.  Det 
strandar  pd  att  ~.  Std,  hälla  pd  sitt,  sin 
rätt.  Slå  på  stort.  Hämnas  på  ngn.  Ropa 
på  hjälp.  Ord,  som  sluta(s)  pd  -a.  2)  Subst. 
Efter  en  blick  pd  '^.  Av  '^  lust  på  konfekt 
Fröding.  Utan  en  tanke  på '^.  Svar  på  frå- 
gan. Bli  symboler  pd  ~.  Ett  bevis  på  ~. 
En  exponent  på  ~.  3)  Adj.  Avundsjuk,  svart- 
sjuk på  ngn.  Riktigt  sjuk  på  att  ~.  Nyfiken, 
ivrig,  lysten,  pigg  på  ngt.  Rik,  fattig  på  ~. 
Bli  ond,  arg,  ursinnig  pd  ngn  (för  ngt). 
Led,  mätt,  (ut)ledsen,  trött  på  ~.  Säker  på 
sig  (själv),  sin  sak.  Stor  på  sej.  Döv  på  ena 
örat.  Blind  pd  bdda  ögonen.  Halt  pd  högra 
foten.  —  Se  sd  han,  ~  tyst  pd  sej  I  (värd.) 
Ad.  Johansson. 

II.  En  del  'bildl.'  användningar.  1)  Sätt, 
medel  o.  d.  Växa  pd  längden.  Lägga  ut 
pd  bredden.  Det  var  pd  hdret  (nära),  pd 
ett  hår  (när).  På  måfå,  Guds  försyn,  en 
slump.  Skjules  på  drev  eller  pd  lock  och 
fdngas  i  sax.  Förekommer  ganska  allmänt 
på  gångar,  i  lager  eller  körtelvis.  Försäljes 
på  flaskor.  Som  lagrats  pd  buteljer.  Pd  vers 
eller  prosa?  Pd  svenska.  Dennes  egendom 
Antuna  inköptes  pd  skuld  av  Almquist  O. 
Sylwan.  På  statens,  på  egen  bekostnad.  Pd 
skämt,  skoj,  kiv,  allvar.  Pd  prov.  På  sned. 
(Rakt)  på  tok.  Pä  nytt  ånyo.  Pd  förhand. 
Pd  ryska  sättet,  det  sättet.  Pd  intet  sätt.  Pd 
sätt  och  vis,  sitt  sätt.  På  bästa  sätt.  Pd 
sin  höjd.  Pd  det  högsta  förvänad.  Pd  det 
bestämdaste  undanbe  sig.  Ett  utmärkt  spel 
pd  alla  händer.  Vara  pd  snusen,  röken, 
ddligt  humör.  Vakna  pd  fel  sida.  Yttra 
sig  kort  och  pd  sak.  Kämpa  pd  liv  och  död. 
Lemming  segrade  pd  kula,  A.  Åberg  pd 
slägga.  Segra  pd  poäng,  ej  pä  knockout. 
Sldss  pd  värja.  Alltid  pd  höjd  med  vad  som 
sades  ~  Hj.  Söderberg.  —  Koka  soppa  pd 
en  spik.  Plättar  gräddade  pd  mjölk.  Pastej 
pd  höns.  2)  Orsak  1.  d.  Pd  konungens  be- 
fallning gdr  jag,  annars  icke.  Pd  hustruns 
böner  och  ~.  Pd  grund  av  sin  färgblind- 
het. Som  pd  goda  skäl,  grunder  kan  kallas 
föredömlig.  Har  denna  dag  pd  ansökan  ut- 
färdat nytt  körkort  för  ~.  Pd  ngns  till- 
skyndan.  Pd  begäran.  På  misstankar.  På 
förekommen  anledning.  På  anmodan.  På 
uppdrag,  en  vink  av  ~.  Pd  ditt  ansvar. 
Leva  på  räntor  (na).  Jag  ser  pd  hans  min, 


419 


På— Påbud 


420 


hör  på  rösten,  på  tonen,  att  ~.  På  vilka 
villkor  är  han  benägen  att  ~?  Pd  eget  bevåg. 
3) 'Värdering',  'fördelning'  o.  d.  Gärna  för 
gen.  1.  ssg.  a)  Icke  en  på  hundra.  Tre 
gånger  på  ett  år.  I  nio  fall  pd  tio  av.  Två 
månader  på  året,  under  menförestiden  ~. 
Fem  procent  pd  värdet  ~.  Hur  mycket  blir 
det  på  oss  var?  b)£n  pojke  på  två  år.  En 
fordran  pd  50  kr:  En  växel  på  150  kr. 
En  tull  på  10  %'  (av  varans  värde).  Ekipe- 
ringsbidrag  på  1,000  kr.  En  skara  pd  10 
studenter.  Med  temperaturer  pd  ända  till 
minus  40°  C.  c)  Han  fick  en  tia  pd  rocken. 
Undersöka  (ngt)  pd  (förekomsten,  halten  av) 
arsenik.  Pröva  teglet  på  frostbeständighet 
Ekenberg-Landin.  d)  Frakten  gdr  pd  2  kr. 
Inte  pd  Idnga  vägar  vad  jag  tänkt  mig. 
Rätt  pd  öret,  pd  tre  öre  när.  4)  Märk  ytter- 
ligare :  Läsa  pd  en  affisch.  Äta  på  en  kaka. 
Stnaka  pd  osten.  Det  är  ingen  färg  pd  groggen. 
Täpp  till  mun  pd  hunden!  Gd  på  skruvar. 
Ord  (sluta7ide)  på  -ist.  Pd  min  ära  ~/  Och 
folk  hade  haft  rätt  mycket  att  säga,  anmärka 
pd  honom.  Förlora  pd  ett  byte,  bytet.  Komma 
pd  balans,  obestdnd.  Komma  pd  bättre  tankar. 
Vad  är  pd  får  de?  Det  lider  pd  tiden.  Ha 
(god)  tid  pd  sej  (att'^).  Räkna  pd  ngn(s  bi- 
stdnd).  5)  'På  det  att'  nyttjas  som  konj. 
men  är  blott  skr.  o.  numer  ej  just  vanligt. 
Med  taket  sluttande,  pd  det  att  det  ej  skulle 
bliva  skräpsamlare  för  därpd  undanslängda 
saker  Olympiska  spelen  1912. 

Adverb.  Utom  prep-betydelserna  märkes 
särsk.  bet.  'vidare,  fortfarande'  som  särsk. 
återfinnes  i  en  hel  del  lösbara  1.  särskrivna 
ssgr.  Här  blott  några  ex.:  1)  Pd  med  tjocka 
strumpor  och  ~  Erik  Sparre.  >  Vi  tycks  ha 
söndagshatten  pd  i  dag^,  nickade  Konra- 
dine  ~  Sig.  Westberg,  öv.  Gasmaskerna 
pdl  (kommando).  2)  Jfr  i  allm.  verben. 
Han  rodde  pd  av  alla  krafter.  Läs  pd  bara, 
gör  inte  ndgot  ujjpehdll! 

Syn.  ovanpå,  oppepå,  uppå;  i,  inom; 
med,  p(e)r;  mot,  (in)vid;  ut  1.  upp  på  1. 
till;  om,  omkring;  (omedelbart)  efter;  inpå; 
över;  med;  enligt,  till  följd  av,  på  grund 
av;  av,  genom;  (ofta  ersatt  gm  gen.,  poss. 
pron.,  ssg  1.  adj.). 

—  Påagn|a  lu;  -ing.  Som  gick  och'^ a-ade 
pd  stdndkrokar  Edv.  Hammarstedt.  Den 
pade  reven.  -akt|a  lU;  -ansvärd  (beaktans- 
värd,  värd  iakttagelse  1.  uppmärksamhet). 
Skr.  Skulle  ni  önska,  att  jag  p-ar  ärendet 
och  meddelar  blivande  beslut,  torde  jag  fd 
emotse  uppdrag  Kommissionär  i  Eckl.-Dep. 
En  egenskap  hos  nyponbusken  torde  vara 
föga  pad  ~.  Syn.  beakta,  akta  på,  'följa'. 
-axl|a  (iJ;  -ing.  Skr.  Den  nordiska  myto- 
logien blir  [hos  Stagnelius]  en  löst  pad 
kappa  Erik  Wallén. 

-begyn|na  n\.  I  djupaste  hemlighet  p-tes 
arbetet  P.  H.  Norrmén.  Släppa  ett  p4  arbete. 
Syn.  (på)börja  (m),  ta  itu  med.   -betjani; 


-ning.  Kastar  man  dd  ut  kroken  rikligt  p-ad 
med  daggmask  ~  Carl  Schager.  -betslja  m; 
-ing.  Är  hästen  p-ad?  Har  dti  inte  lärt  dej 
att  b-a pd  (en  häst)?  -bind|a  m; -ning.  B-a 
pd  gotter  j)d  julgranen.  En  pdse,  som  man 
kan  b-a  pd  sig,  när  ~.  P-ningen  var  ddligt 
gjord,  knuten  gick  upp.  -bjud|a.  Jfr  på- 
bud. Mest  skr.  P-a  skatt,  nya  utlagor,  stränga 
straff  för  '^,  söndagsvila,  tystnad.  Har  du 
inte  reda  pd,  att  det  är  p-et  i  de  heliga 
skrifterna,  att'^?  När  omständigheterna  sd 
1.  det  p-er.  Syn.  utfärda  påbud  (om),  före- 
skriva, utskriva  ru,  (p)ålägga.  -blås|a  m; 
-ning.  1)  Mest  fast  form.  Tekn.  Frdn  Värm- 
land rapporteras  dock,  att  en  del  masugnar 
komma  att  p-as  1925.  Föga  mer  än  en 
tredjedel  av  landets  brukbara  masugnar 
voro  [i  fjol]  p-ta  1933.  Kommer  hyttan  att 
dter  p-as?  2)  Blott  fri  form.  Blds  pd  du 
baral  fortsätt  att  blåsa.  -blÖt|a  m;  -ning. 
Fri  form  överväger.  1)  Blöt  pd  ordentligt 
(med  vatten),  annars  blir  det  inte  rent! 
Genom  att  b-a  pd  med  fotogen.  2)  Det  ber 
pd  ordentligt  i  dag  (även  med  mindre  beto- 
nat 'på')  regnar  duktigt.  3)  Värd.  B-a  pd 
sej  om  småbarn:  ej  kunna  hålla  sej,  väta 
ner  sej. 
-bred|a  ru;  -ning.  I  smtl.  även  'bre  på'. 

1)  Bre  pd  mycke  srnör  (pd  brödet).  (Pd)- 
bredda  smörgdsar.  Ä  inte  p-ningen  klar  än  f 

2)  Bildl.  'Skarva',  'ta  till  i  växten',  utbro- 
dera ni,  använda  starka  uttryck;  lägga  på 
(för)  starka  färger.  Jag  bredde  pd  sd  gott  jag 
kunde  Amelie  PosseBråzdovå.  -brygg|a  ra; 
-ning.  Ha  gammalt  öl,  som  man  kan  b-a 
pd  b-a  nytt  med  tillsats  av  det  gamla,  -brå, 
-(e)t.  Egentl.  o.  bildl.  Ha  gott,  ddligt  p. 
Fru  Nordenflycht  hade  borgerligt  p.  och  bor- 
gerligt blod  O.  Levertin.  Men  ocksd  pd  mö- 
dernet har  Bertel  Gripenberg  estetiskt  och 
litterärt  p.  R.  Nordenstreng.  Visa  nordiskt 
p.,p.frdn  '^.  Sjukligt  p.  Ingenstädes  fram- 
träder det  prästerliga  p-t  ~  sd  klart  som  ~ 
C.  Santesson.  Men  han  hade  ju  fdgelhunds- 
pdbrd  A.  T.  Gellerstedt.  Ätt  det  icke  kan 
ha  varit  mödernep-et,  som  ~.  Med  utländskt 
släktpdbrd.  —  Och  mäktiga  lerkärl  med  p. 
frdn  antiken  Amelie  Posse-Bräzdovå.  Syn. 
(släkt)arv,  att  brås  på,  (släkt-  1.  arvs)likhet 
1.  -anlag,  medfödd  1.  ärvd  likhet  (med). 
-brås.  Mindre  vanl.  o.  blott  i  inf.  Eljes 
'brås  på'  (med  'på'  obetonat).  Ha  gott  att  p. 
Ej  ha  något  gott  att  p.  inget  gott  påbrå. 
-bröd;  -skört  (under  kristiden,  t.  e.  för  ute- 
arbetare som  därmed  berättigades  till  extra 
inköp).  Bröd  etc.  som  man  får  på  köpet; 
ofta  rent  bildl.  Ger  di  p.  i  den  affärn? 
De  fick  ja  till,  som,  i  p.  —  Sd  dter  tog  jag 
det  dagliga  arbetet  och  fick  pd  sistone  som 
p.  att  besöka  det  s.  k.  örebro  distriktet  B.  E. 
Carlbaum.   Syn.  (extra)  tillägg  1.  tillskott. 

•bud.  Frdyi  kejsar  Atigustus  utgick  ett  p., 
att  hela  världen  skulle  skattskrivas  Bibeln. 


421 


Påbud — Pådyvla 


422 


Myndigheternas  p.  Göra  ~  tvärtemot  kej- 
sarens p.  Utfärda  (ett)  p.  (om  ~).  P.  om 
deklaration.  Led  pd  alla  (tvångs) påhud. 
Syn.  se  förordning,  bud,  dekret,  befallning, 
bestämmelse,  ibl.  lag  1.  föreskrift  1.  kungö- 
relse. -bygg|a  m;  -e;  -nad;  -ning.  1)  Egentl. 
Huset  skall  nu  p-as,  b-aspd  (med)  en  våning. 
Ett  p-e  förestår,  så  huset  blir  väl  lite  oroligt 
nästa  dr.  En  väldig  p-nad  planeras  nästa 
dr  till  biblioteket.  2)  Bildl.  Om  man  bara 
kunde  b-a  på  pd  den  gamla  grunden.  Men 
dessa  [2-klassiga  läroverk]  borde  antingen 
indragas  eller  p-as  till  3-klassiga  Sigfr. 
Almquist.  Utan  den  kommer  den  p-nad 
[N.F.],  som  man  står  i  begrepp  att  företaga 
pd  det  europeiska  statssystemet,  att  falla 
ihop  vid  första  hårda  väder  T.  Segerstedt. 
Syn.  ibl.  till-  1.  utbygga  tu.  -byk|a  ru.  Jag 
hålls  och  b-er  på.  -bylt|a  m;  -ning.  Ba 
inte  på  ungen,  som  om  han  skulle  till  nord- 
polen I  Ba  pd  sej,  fast  det  är  mitt  i  som- 
marn.  Pad  till  oigenkännlighet  med  en  stor 
schal  kring  huvudet  Signe  Engström.  Syn. 
svepa  in  i  massor  av  kläder  1.  d. 

-bättrja  ru;  -ing.  1)  Egentl.  Och  stugan 
skall  vi  sd  småningom  b-a  pä,  så  att  ~  Ellen 
Wester,  öv.  Huset  är  skamfilat,  rappningen 
behöver  b-as  på.  Pad  och  föryngrad.  Lap- 
pade och  p-ade,  ehuru  knappast  till  sin  för- 
del. 2)  Bildl.  Och  i  andra  omgången  för- 
mådde ingen  av  finalisterna  b-a  pd  sina  kast- 
längder Olympiska  spelen  1912.  Med  betyd- 
ligt p-at  resultat.  För  att  söka  p-a,  b-a  pd 
sitt  ndgot  kantstötta  diplomatrykte.  Syn. 
förbättra,  bättra  u'pp.  -börd|a,  -ade,  -as. 
1)  Ngt  mer  'egentl.'  Mindre  vanl.  Att  en  skyl- 
dighet, som  rätteligen  tillkommer  staten,  p-as 
enskilda  ~.  Allt  ~  meningslöst  lidande,  som 
människorna  p-ade  varandra  de  aren  Amelie 
Posse-Bråzdovå.  2)  Bildl.  Huvudbet.  Mayi 
p-ade  engelsmännen  skulden  till  de  låga  ris- 
prisen, oförstående  för  det  faktum,  att  ~ 
H.  Mörne.  P-a  ngn  ansvaret  för  o*.  Att  han 
icke  sagt  vad  man  p-at  honom  H.  Gummerus. 
Vad  illviljan  och  skandalhungern  kunde  p-a 
honom  Alma  Söderhjelm.  Hennes  tgräliga 
ton*,  vilken  vi  jämt  p-adevarandra  att  ha  ärvt 
ib.  Ett  annat  parti  p-ar  honom,  att  han  ~. 
Syn.  1)  pålägga  ru,  betunga,  lägga  en  börda 
på;  2)  tillvita,  beskylla,  lägga  till  last,  ge 
ansvaret  1.  skuld(en)  för,  skjuta  1.  kasta 
skulden  på,  skylla  (för),  'pådyvla',  pådikta. 
-börj|a  ru.  Har  du  b-at  på  med  grävningen, 
p-at  grävningen,  b-atpd  att djupgräva?  För- 
slag om  p-ande  av  djupiborrningar  i  Skäneför 
utrönande  av^.Läggaifrdn  sig  ett  (nyss)  p-at 
arbete.  —  Nu  bar  jag  på  att  tröttna  på 
hans  ansträngda  kvickheter.  Syn.  se  börja. 

-damp|a  ru.  Skrädd,  o.  d.  (jfr  dampa). 
D-ade  på  byxorna  litet  och  lade  dem  ny- 
pressade  över  en  stolskarm  B.  Sjödin.  -dikt|a 
lu ;  -ning.  P-a  ngn  ngt,  som  han  aldrig  gjort. 
Syn.  jfr  påbörda  2. 


-dra|(ga)  ru ;  -g  (-et,  = ;  -sanordning  o.  -smo- 
dell  m.  fl.);  -gnings(motstånd).  I.  Verbfor- 
mer. 1)  Dra  på  sej  klädertia  i  en  hast.  Där- 
efter påsatte  hon  hatten  ~,  pådrog  hand- 
skarna, ~  G.  af  Geijerstam.  Draga  hov- 
dräkten jid  ~  (åld.)  O.  Levertin.  Dra  på 
sej  strumporna,  skorna.  2)Refl.  Bildl.  Dra 
på  sig  en  förkylning.  P-ga  sig  1.  dra(ga) 
på  sig  ansvar,  stora  skulder.  Dra  på  sig 
misstankar.  Dra  på  sig  en  massa  onödigt 
besvär.  3)  Värd.  Blott  fri  form.  Dra  på 
du  bara  (med  berättelsen)  I  fortsätt.  4)  Tekn. 
o.  d.  Ångan  var  icke  fullt p-gen,  utan  man 
körde  med  *pysdngai>  ~.  Värmeledningen 
hade  senast  varit  p-gen  på  förmiddagen. 
Vore  det  inte  tid  att  dra  på  värmeelementen 
nu?  —  Och  22  okt.  s.  å.  kunde  verket  d-gas 
på  till  försöksdrift  Nord.  Fam.^  Till  en 
början  drogs  smedjan  på,  och  ~.  Verken 
[vid  Guldsmedshyttan]  p-gas  i  dag  Sv.  Dagbl 
1909.  Ena  hyttan  p-ges  i  e.  m.  ~.  II.  Ver 
balsubst.  1)  P-g.  Som  enkelt  mest  tekn 
Igångsättningsanordning  1.  'påsläpp'.  Si)Mo 
tor  med  remskiva  och  p-g.  Automatiska  p-g 
—  P-gsapparaterna  för  motorerna  Nord 
Fam.^  P-gsanor aningarna  för  ~  3-fasmoto 
P-gsmotstdnd  för  elektriska  maskiner 


Asea  p-gsskdp  ~  av  oljekyld  konstruktion 
b)  Flygplan,  som  rullar  med  halvt  p-g  över 
marken  Jöran  Forsslund.  P-getför  elektrisk 
ringning  i  Engelbrektskyrkan  1920.  Värmen 
stod  på  fullt  p-g  inne  i  ~  H.  Victorin.  Förde 
handen  till  tandning  och  gasp-g  ib.  c)  Fodrade 
p-gshandskar.  Damhandskar,  pgsmodell  i 
tvättskinn.  Pgsvantar.  2)  P-gning.  [Blus] 
med  ärmar,  öppning  för  p-gningen  fram  i 
bröstet  som  å  en  skjorta  ~  Sam  Arsenius. 
Syn.  I.  1)  påsätta  ru,  påta(ga)  ru,  sätta  1.  ta 
på  sig;  2)  ådra(ga)  sig;  3)  fortsätta;  4)  på- 
släppa ru,  påskruva  tu;  II.  (p-g  ibl.)  pådrag- 
(ning)s- 1.  igångsättningsanordning;  påsläpp, 
påskruvning. 

-driv|a  ru;  -ar|e  (-piska  m.  fl.);  -erska; 
-ning(smetod).  1)  Da  på  oxarna  med  piskan, 
med  hugg  och  slag.  Han  drev  ivrigt  på  bygg- 
nadsarbetet och  ~.  Alla  behöva  vi  d-as  pd. 
Men  han  pädrev  sina  rustningar  och  ~  Erl. 
Hjärne.  Och  han  saknar  icke  ärelystnadens 
p-ande  kraft  T.  Segerstedt.  2)  a)  Lat  oxe 
behöver  en  fiitig  p-are.  Träffas  av  p-arens 
piska.  Mulornas  klockor  och  ropen  från 
p-arna  H.  Mörne,  Amerikansk  slavp-are.  — 
Lät  p-arpiskan  svänga  över  deras  huvuden. 
Gälla  p-arrop  J.  Hemmer.  b)  Hoppet  att 
komma  hem  med  vinden  som  p-are  Arv. 
Rosén.  [Och  hungern]  blev  en  kraftig  p-are 
till  verklig  matlagning  Vera  Fridner.  Kon- 
kurrensen som  p-are.  —  Bures  kända  parnit 
Hj.  Lindroth.  3)  Fattade  genast  motvilja 
mot  hans  p-ningsmetoder.  Syn.  mota  1.  fösa 
på,  påmana  ru;  egga,  driva  (till  arbete  1. 
ökad  ansträngning),  hetsa.  -dryp|aru;  -ning. 
-dyvl|a  ru;  -ing.     1)  Blott  fast  form.     Och 


423 


Pådyvla — Påföljd 


424 


jag  ville  icke  p-a  jarlen  någon  handling,  som 
ej  var  antydd  i  krönikorna  Strindberg.  För 
allt  som  p-ades  dem  G.  Ullman.  Den  slöhet 
och  lättja,  som  ofta  med  orätt  'p(is  alla 
bruna  män  i  dessa  trakter  Douglas  Melin. 
2)  Blott  fri  form.  Da  på  ngn  duktigt.  Syn. 
l)påbörda;  2)  ge  på,  gå  (illa)  åt,  piska  o'pp, 
överösa  med  skällsord  1.  tillmålen  1.  slag 
o.  d. 

-fallande.  I.  Jfr  falla  på.  1)  Vid,  i  p. 
ljus  K  t.  e.  genomfallande.  2)1  det  j).  mörk- 
ret. I  den  p.  skymningen  F.  U.  Wrangel. 
II.  Emellertid  är  det  p.,  att  hans  bibliotek 
är  ~  O.  Walde.  P.  är,  att  ~.  När  någon  ~ 
ter  sig  p.  olik  mängden  A.  T.  Gellerstedt. 
P.  likhet.  Helstöpta,  enhetliga  gestalter  sak- 
nas i  en  p.  grad  i  hans  [Strindbergs]  per- 
songalleri M.  Lamm.  Hon  var p>.  vacker.  Syn. 
II.  iögon(en)fallande,  slående,  överraskande, 
uppseendeväckande,  anmärkningsvärd,  up- 
penbar, märklig,  frappant.  -finn|anj.  Nästan 
endast  'bildl.'  o.  övervägande  fri  form.  F-a 
på  allehanda  ursäkter.  Hastigt  fann  jag 
pä  ett  ärende  dt  Mathilda  och  skickade  ut 
henne.  Man  vet  inte  va  han  kan  f-a  på  (för 
dumheter)  härnäst.  Va  ska  vi  nu  fa  på  å 
roa  oss  me?  Den  som  först  fann  på  att 
härda  glas.  [Amerikanarna]  hava  påfunnit 
ordet  intervjua  och  ~  C.  Forsstrand.  Syn. 
hitta  på  lU,  lyckas  finna,  uttänka  m,  komma 
på  idén  (att).  -flug|en,  -et,  -nare;  -enhet 
(ibl.  med  plur.).  Taktlös  och  p-en  har  han 
alltid  varit.  Är  det  (för)  p-et  att  fråga, 
om  ~?  Han  skakade  ifrån  sig  de  p-naste, 
öppnade  sin  säck  och  ~  Elias  Grip.  Visa 
en  något  pen  uppmärksamhet.  —  För  att 
slippa  hans  p-enhet  reglade  vi  dörrn  och  ~ 
Artig  utan  ])-enhet.  P-enheter,  som  det  är 
svårt  att  värja  sig  för.  Syn.  påträngande, 
påträngsen,  påhängsen,  oblyg,  oförsynt, 
närgången,  framfusig,  besvärlig,  näsvis, 
taktlös,  som  tar  sig  friheter  1.  tränger  sig  på. 

-fordr|a;  -an.  Mest  skr.  1)  Slutligen  anbe- 
falles  marinförvaltningen  att,  så  snart  ske 
kan,  hos  A.-B.  Bofors-Qullspång  p-a  igång- 
sättande av  ~.  I  fall  så  p-as  av  aktieägare 
med  ~  Hemberg-Sillen.  Den  neutralitet, 
som  från  sådana  utgångspunkter  p-ats,  är 
icke  vår  Sv.  Dagbl.  1916.  —  Vid  p-an  även 
till  2.  2)  Att  omständigheterna  här  p-a 
några  ord,  som  ~  And.  Ramsay.  Detta  p-ar 
(en)  förklaring.  Almanackan  par,  att  vi  i 
dag  hälsa  våren  välkommeyi  T.  Segerstedt. 
Att  taga  den  lede  själv  i  kragen,  ifall  sd 
skulle  p-as  Per  Nyström.  Gjorde  varje  dag 
blott  vad  som  direkt  p-ades.  I  det  skick, 
som  ur  museisynpunkt  p-as.  Syn.  1)  fordra, 
påyrka,  yrka  på,  uppställa  som  fordran; 
2)  erfordra^  tarva,  kräva,  vara  i  behov  av, 
behöva. 

-frest|a  lu;  -ning  (med  plur.).  Finita  for- 
mer gärna  fria.  Ofta  skr.  I.  Fa  på  en 
dust  med  ngn.  Du  kan  ju  själv  f-a  på  (att 


slå  gräsmattan) ,  sä  får  du  se,  om  det  är  sd 
lätt.  Ska  vi  f-a  på,  om  vi  orkar  med  det 
ensamma?  F-a  pä,  hur  långt  krafterna  räcka. 
II.  1)  Det  far  (allt)  på  att  avslå  ett  sådant 
anbud.  Ett  arbete,  som  sannerligen  far  på 
(krafterna) .  Usch,  va  de  far  på,  sa  den, 
som  skrev  brev  till  sin  käresta.  —  Hans 
redan  av  motgångar  p-ade  mod.  —  Efter 
en  oerhört p-aride  marsch,  dag.  Mycket  p-ande 
strapatser.  Jag  måste  ha  varit  mycket  p-ande 
för  honom,  hans  nerver.  2)  Under  en  över- 
mäktig p-ning.  Medför  en  oerhörd  p-ning 
pä  apparatgodset.  En  rock,  som  tål  p-ningar. 
—  Stå  emot  en  dylik  själslig  p-ning.  Och 
när  p-ningens  stund  kom,  var  Sverges  folk 
mer  än  andra  moget  att  ~  G.  Kyhlberg. 
Hårda,  onödiga,  farliga,  de  tyngsta,  svåra 
p-ningar.  Uthärda  världskrigets  p-ningar. 
Efter  nattens  p-ningar  C.  Ankarcrona.  Syn. 

I.  försöka  J.   pröva  (på),  göra  ett  försök; 

II.  gälla  på;  (p-ande:)  ansträngande,  mkt 
krävande  1.  prövande,  som  tar  på  (krafterna), 
mödosam,  svår,  besvärlig;  (p-ning:)  påkän- 
ning  osv.  -fruslen.  Jfr  frysa  på  1.  frysa 
på.  Är  det  p-et  i  dag?  Ja,  de  ä  lite  p-et, 
de  ä  fet  på.     De  p-na  vattendragen. 

-fund,  -et,  =  [1.  -er];  [-srik].  Det  är  några 
nya  p.  av  direktörn.  Ett  rent  socialistiskt  p. 
Men  alltihop  är  väl  per  av  folk  oppe  ifrån 
land  Alb.  Engström.  —  Den p-srike  Hefaistos 
B.  Risberg.  Syn.  påhitt,  upptåg,  (nytt) 
knep  1.  konstgrepp,  (ny  1.  förfiugen  1.  obe- 
tänkt) idé.  -fyll|a  nj;  -are  (person  1.  sak); 
-ning  (-en,  -ar;  -sslang  m.  fl.).  V)  sC)  F-a  på 
vin  i  glaset.  F-a  på  glaset  ät  ngn.  Mor, 
fyll  då  på  åt  Bräsigl  Nytt  vatten  j^-es  dag- 
ligen. Bassängen  p-es  varannan  dag.  Luft- 
låsning inträffar  sällan  annat  än  dä  man, 
efter  det  att  vatten  varit  avtappat,  äter  per 
sådant  Neréne  Bilbok.  b)  Fa  på  (lite  mer) 
jord  på  krukorna.  2)  a)  Portieren  på  Grand 
hade  varit  bensinpare  en  gång  i  tiden,  dä  ~ 
H.  Victorin.  —  Den  nya  karbidp-aren  *  Auto- 
mat* 1918.  h)  Vill  du  ha  p-ning  (i  glaset)  ? 
När  kaffepannan  blev  tom,  var  hon  som  en 
pil  ute  efter  p-ning  Marika  Stiernstedt.  — 
P-ningshålet  i  bensintanken  Neréns  bilbok. 
Sprtita  med  p-ningstratt.  Syn.  (i)fylla  (m)  på 
nytt,  slå  I  1.  hälla  på  1.  ösa  på  mer(a). 

[-fågel.  Ej  hithörande.  Se  d.  o.].  -följ|a. 
Mest  i  pres.  part.  Jfr  fö'lja  på.  Vad  som 
(därefter)  p-de,  blev  för  alltid  en  hemlighet 
även  för  släkten.  —  Pä  hösten  p-ande  dr. 
Räknas  frän  1  maj  ena  året  till  1  maj 
p-ande  år.  P-ande  dag  regnade  det  åter. 
Näst  p-ande  även  hopskrivet.  Syn.  (p-ande :) 
följande,  nästkommande,  nästa,  -följd; 
[-sfri].  1)  Allmännare.  Med  p.  att  fru  N. 
kunde  inhämta  försprånget.  Med  (den)  p(-en) 
att  den  elektriska  strömmen  bröts.  Icke  utan 
allvarliga  p-er  (för  den  skyldige).  Befälet 
kunde  prygla  soldaten  utan  minsta  p.  och 
blott  av  en  nyck!  Job.  Sundblad.   Den  när- 


425 


Påföljd— Påhälla 


426 


måste  p-en  var  den,  att  ~.  Hade  inga  svå- 
rare p-er.  Med  den  goda  p(-en)  för  yng- 
lingen, att  ~.  2)  Lagt.  o.  d.  a)  Vid  hämt- 
nings p.  hämtnings  äventyr.  Vid  p.  av  straff". 
Personliga  exekutionsp-er.  Straffp-er.  Botes- 
1.  vitespåföljd  av  parts  utevaro.  —  Ett  p-s- 
fritt  lagbrott,  b)  Påföljd  enl.  strafflagen 
2:19  (av  1918).  c)  'P.'  ersätter  'förlust  av 
medborgerligt  förtroende';  den  som  ddömts 
p.  må  ej  utöva  ämbete,  tjänst  1.  annan  all- 
män befattning,  ej  utöva  allmän  1.  kommu- 
nal rösträtt,  ej  vittna  1.  vara  rättegångs- 
fullmäktig  och  är  utestängd  från  de  flesta 
allmänna  uppdrag;  dylik  p.  stadgas  vid 
brott,  som  röja  särskilt  rått,  lömskt  1.  oheder- 
ligt sinnelag.  Dömts  ~  till  fem  års  straff- 
arbete och  fyra  årsp.  jan.  1919.  Syn.  1)  följd, 
verkan,  resultat,  konsekvenser,  ibl.  utgång 

I.  slut;   2)  åtföljande   straff,   vite,   ansvar. 
-fÖr|a    m;   -ing   [1.    i   bet.    1  även  -ning]. 

1)  F-a  på  (ny)  sand  på  gångarna.  Pa  grus 
på  vägen.  Att  ~  pa  brunnen  gödsel  eller 
gödseljord  Lind-Liljewall.  Vid  rikligt  p-d 
[sulfit] lutmängd  synes  även  gatu-  eller  väg- 
ytan bli  slitstarkare  mot  trafiken.  Dylik 
sandp-ing  ovanpå  sparrislisterna  sker,  så 
ofta  det  visar  sig  nödigt  för  ~  Lind-Lilje- 
wall. 2)  Pa  ngn  ngt  i  räkning.  P-es  i  räk- 
ning. Omkostnaderna  skola  p-as  bolaget.  För- 
menar skattskyldig,  att  utskyld  blivit  honom 
felaktigt  p-d,  äger  han  att  ~.  Betala  mot 
denna  check  till  ~  eller  order  Kronor  ~, 
som  p-as  i  Checkräkning  Checkblankett  1933. 
Syn.  1)  ibl.  påskotta  ru  1.  påspruta  ni  1.  d.; 

2)  debitera.  -fÖs|a  oj;  -ar|e  (-käpp;  -spö; 
-tag);  -ning.  Jfr  fösa.  Fös  på  korna,  så  vi 
får  in  dom  i  fållan  I  Han  behöver  alltid 
fas  på;  av  sig  själv  gör  han  ingenting.  — 
Som  p-are  anlitades  han  gärna  vid  oxdrif- 
terna. Blev  p-are  överallt  i  alla  jobb,  vart 
han  kom  Dan  Andersson.  Ett  tiotal  under- 
basar tjänstgjorde  som  p-are  'K.  Gunnarson'. 
Ngn  gång  även  'sak'.  Gav  hästen  än  en 
pare  och  red  förbi  I.  Ljungquist.  —  Stän- 
diga p-ningar,  för  att  han  skulle  göra  åt- 
minstone någon  nytta!    Syn.  se  pådriva  m. 

-gjut|a  (11;  -ning.  G-a  på  olja,  vatten  på 
ngt.  Varefter  den  heta  sockerlagen  sakta 
p-es.  -gå  (u;  -ende  (ofta  adjektiviskt).  Jfr 
även  gåpålust,  gåpåare,  gåpåig  m.  fl.  I.  Fri 
form  (utom  i  part.).  1)  Vi  går  väl  på  (båten) 
i  Södertälje?  2)Fackl.  När  vi  gick  på  vak- 
ten, hade  Göta  livgarde  varit  där  förut. 
P-ende  vakt,  daglöjtnant  inträdande.  3)  Det 
går  inte  mera  på  ryms  inte.  4)  Överrocken 
vill  inte  gå  på,  går  inte  på,  du  har  blivit 
för  tjock.  5)  Gå  på  du  bara,  så  ä  du  snart 
frammel  —  Gå  på  blint.  Gå  på  i  ullstrum- 
porna. Va  du  går  på  (d  j)ratar)  I  Gaffla 
å  gä  på  (värre  än  en  Munkbromadam).  — 
Gå  på  duktiga  tag  även  =  hugga  i  värre. 

II.  Fast  form.  Pr  balen  ännuf  Där  arbetet 
som  bäst  pågick.    Ljud,  som  om  det  pågick 


arbete.  Försök(en)  ha  p-tt  under  en  längre 
tid.  Och  värre  saker  än  så  sades  p.  där. 
Som  pågick  jämsides  med  ~.  Strejk(en)  ji-r. 
Arbetet  pr  för  fullt.  Medan  underhand- 
lingarna ännu  pågingo.  Satt  alldeles  tyst, 
medan  ovädret  pågick.  —  Under  p-ende  repa- 
ration, lektion,  riksdag,  samtal  (om  ~9-  Syn. 
I.  1)  stiga  på,  gå  1.  stiga  ombord ;  2)  inträda 
(i  funktion);  3)  rymmas;  4)  (inte  gå_  på:) 
vara  för  trång,  inte  gå  att  ta  1.  få  pä  sig ; 
5)  gå  vidare;  'dra  på',  fortsätta;  gå  a'n; 
arbeta  duktigt,  lägga  manken  ti'll,  hugga 
I;  II.  fortgå,  fortfara,  räcka,  vara  i  full 
gång,  förehas,  försiggå,  hållas. 

-hakla  ru;  -are  (person  1.  sak);  -ning.  Att 
fönstret  inte  var  riktigt  pat.  Ha  på  äm- 
baret  och  hissa  ned  det  i  brunnen,  -hissja  ni; 
-ning.  Sjöv.  Hissa  segel.  Nu  h-ar  jag  på 
och  får  en  hygglig  kryss  hem  Alb.  Engström. 
Hur  de  [seglen]  stå,  kan  endast  avgöras, 
sedan  de  p-ats  G.  Gartz. 

-hitt,  -et,  =;  [-srik].  1)  De  var  dä  (också) 
ett  p.l  En  ~  pojke,  full  av  originella  p.  G. 
Nordensvan.  De  va  inge  dumtp.  (av  honom). 
2)  Men  Lord  Roberts  ryktbara  skräck  för 
kattor  är  inget  p.  öv.  fr.  Nellie  Melba.  Det 
var  rena  p-et  av  honom,  han  drog  sig  inte 
för  att  göra  svart  till  vitt,  Sivert  Öv.  fr. 
Hamsun.  Syn.  (pojk)upptåg,  spratt,  infall, 
påfund,  nyck,  konst(er),  knep,  trick;  idé, 
uppfinning;  2)  lögn,  'fantasi.'  -hittja  ni. 
Mest  fri  form.  I  egentl.  bet.  mest  utan 
'på'.  H-a  x>å  nya  utvägar.  Förmågan  att 
h-a  på  (nytt),  att  fantisera.  Va  ä  de  nu 
du  (har)  hat  på  (för  dumheter)  igen  ?  Å  de 
var  inte  så  dumt  p-at  (för  att  vara  av 
honom).  Ha  på  ett  medel  att  ~.  —  Märk 
det  ngt  värd.  Det  kunde  h-a  på  att  hända, 
att  ~  säll.  (o.  mer  skr.)  'h-a  på  hända'. 
Syn.  hitta,  finna;  påfinna  ni,  uttänka  ni,  få 
idén  till,  'utkläcka'  ni,  utfundera  ni.  -hittig, 
-t,  -are;  -het.  Ofta  smtl.  Hon  var  sä  i^mer- 
ligt  klok  och  p.  Elias  Grip.  Aldrig  sä  p., 
som  när  det  gällde  pojkstreck.  Så  p.  och  så 
praktisk.  P-are  karl,  när  det  gällde  att 
finna  ursäkter,  fick  man  leta  efter.  —  Även 
om  sak.  En  p.  låsanordning  i  form  av  ~.  — 
Med  en  otrolig  pi-het  A.  T.  Gellerstedt.  Syn. 
uppfinningsrik,  fintlig,  (snar)fyndig,  som 
lätt  finner  råd  I.  utvägar;  finurlig,  knepig, 
praktisk,  fiffig. 

-hjälpja  ni.  Mest  fri  form.  1)  Här  behöver 
vi  h-a  på  lite.  Karin  ville  ju  fria  till  dig 
och  jag  skulle  h-a  på,  men  han  kör  ju  fast, 
vet  ja!  Strindberg.  —  Ha  ngn  pä  med 
rocken.  2)  Vägen  behöver  p-as.  H-a  pä  egen- 
domen. Syn.  1)  hjälpa  (ti'll  1.  u'nder); 
2)  påbättra  ni.  -hopp|a  ni;  -ning.  Mest  fri 
form.  1)  Ha  på,  medan  tåget  är  igång.  — 
öppna,  ojusta  p-ningar  (idrotts.)  i  fotbolls- 
match. 2)  Värd.  Tanklöst  h-a  på  alla  nya 
projekt.  -häkt|a  ni;  -ning.  -häll|a  ni;  -ning. 
Fri  form  vanligast.  Häll  inte  på  för  häftigt 


427 


Påhälla — Påkläda 


428 


bara!  Häll  på  ett  par  droppar  av  extraktet, 
det  räcker.  Då  man  försiktigt  p-er  kallt 
vatten  vid  ena  kanten  av  karet  Ingeb.  Zethe- 
lius.  Ha  på  mera  (vatten).  Häll  på  du  bara, 
ännu  ryms  det  nog  en  halv  liter!  -häls|a  nj; 
[-are];  -ning.  Finita  former  mest  fria.  1)  Ska 
vi  h-a  pä  hos  Budenschölds  i  förbifarten? 
Fara  och  h-a  på  ngn  (över  påsken).  Tvek- 
samma, om  vi  skulle  vara  välkomna,  ifall 
vi  (kom  å)  h-ade  på.  —  Att  villan  under 
tiden  p-ats  av  inbrottstjuvar.  2)  a)  Vi  bägge 
främmande  p-are  Ad.  Törneros.  Ätt  avhålla 
objudna  p-are  från  dalen  Öv.  fr.  Walter 
Scott.  b)  Ofta  om  ngt  ovälkommet.  Denna 
måndagsförmiddag  gjorde  den  typiska  Hel- 
singforshösten  sin  första  p-ning  med  grå 
regndimma  och  ~  Rich.  Malmberg.  Affären 
hade  under  natten  haft  p-ning  av  en  in- 
brottstjuv. Göra  en  p-ning  hos  ngn.  Vissa 
p-ningar  hos  bönderna  i  Västergötland,  när- 
mast att  likna  vid  rofferier.  —  » Vi  får  en 
liten  p-ning  av  solen  i  dag  i,  sade  styrman- 
nen ~  H.  Mörne.  Syn.  fara  1.  gå  på  be- 
sök, besöka,  titta  i'n  (till);  (p-ning:)  besök, 
visit. 

-häng,  -et,  =.  Mest  bildl.  Ärmband  och 
ringar  och  dylika  onödiga  p.  När  en  män- 
niska väger  96  kilo  inbegripet  löskrage  och 
övriga  civilisationens  p.  K.  Östgren.  En 
prostmage  är  ett  ganska  besvärligt  p.  —  Vara 
ett  p.  för  ngn  ibl.  ligga  till  last,  vara  en 
börda  för,  vara  till  besvär.  Svarat,  att  hon 
ville  *vara  i  fred  för  p.  för  en  gångs  skulh 
Fanny  Alving.  Sultanen  ~  hade  givit  mig 
lejdebrev,  och  Si  Muhammed  hade  åter  be- 
ordrats till  p.  Edv.  Westermarck.  Magya- 
riskan  är  sällsynt  ren  från  utländskt  p., 
och  ~  W.  Langlet.  Syn.  onödigt  påhängt 
bjäfs  1.  d.,  besvärande  o.  onödig  börda, 
ibl.  bihang;  person  som  man  ej  kan  bli 
av  med,  ibl.  parasit  1.  snyltgäst,  'kard- 
borre',  påhängsen  person,  -hängja  ru;  -ning. 
Finita  former  mest  fria.  1)  Alla  mössen 
vilja,  att  katten  ska  ha  bjällra,  men  ingen 
vill  h-a  på  den.  Kedjan  p-es  om  halsen  och'^. 
H-a  på  sig  allt  möjligt  bjäfs,  alla  sina  ord- 
nar. —  Ha  sig  på  och  följa  med  på  sndl- 
skjtits.  2)  Han  lyckades  h-a  på  även  i  de 
värsta  svängarna.  3)  Bildl.  Bokens  kärleks- 
historia är  skäligen  löst  p-d.  -hängsjen, 
•et,  -nare;  -enhet.  Göra  sig  kvitt  de  här 
p-na  räckorna  (haren  om  hundarna)  G. 
Berndtson.  Illa  uppfostrade,  p-na  ungar. 
Skaffa  mig  en  solfjäder,  /  som  fläktar  bort 
mina  p-na  tankar  Edith  Södergran.  —  Ta- 
gande hans  närmanden  för  p-enhet  A.  Mörne. 
Syn.  efterhängsen,  jfr  ock  påflugen. 

-hÖj|a  nJ.  Mindre  vanl.  P- a  huset  med  en 
våning.  —  Ibl.  för  'påökt'  1.  d.  Få  p-tpå  lönen, 
lönen  p-d.  Sd  som  jag  fått  p-i  på  hyran 
E.  v.  Wendt.  -hÖlj|a  ru;  [-e].  Ha  på  sig 
väl  (för  natten).  Ha  på  ngn  (täcket,  med 
ett  sidentäcke).     Väl  p-d,  ja  påbyltad.  — 


Med  storvästen  till  huvudkudde  och  stor- 
tröjan till  p-e  J.  A.  Göth. 

-kallja.  Mest  skr.  Bet.  övergå  stundom 
i  varann.  1)  Tillkalla.  Jfr  ka'lla  på.  P-a 
alla  helgon  till  hjälp.  Och  var  det  något, 
som  jag  ej  förstod  mig  på,  fick  jag  p-a 
patron,  som  satt  på  kontoret  J.  Saxon.  P-a 
hjälp  av  ngn,  ngns  hjälp.  Hemsyster-hjälp  ~ 
kan  vid  sjukdom  p-as.  2)  Kräva.  Agerat 
kapellmästare  och  med  ett  blixtsnabbt  tecken 
p-at  generalpaus  'And.  Eje'.  Att  envar  d 
sinnessjukhus  intagen  må  hos  medicinalsty- 
relsen p-a  utskrivning.  Svarandesidan  p-ade 
vittnesförhör  med  ~.  Rätt  att  p-a  förbätt- 
ring, som  i  denna  lag  avses  ~,  tillkomme  ~. 
De  ha  ju  alltid  utvägen  att  p-a  rättelse. 
3)  Tarva  o.  d.  Åtgärder,  som  utredningen 
kan  anses  p-a  ~.  Någonting,  som  p-ar  sym- 
pati hos  a?idra  Anna  Lamberg,  öv.  Då  be- 
hovet sd  par.  De  åtgärder  situationen  pade, 
som  p-ades  av  läget.  På  ett  sätt,  som  p-ar 
myndigheternas,  polise7is,  lagens  inskridan- 
de. Sd  mycket  mera  p-at,  som  ~.  En  minsk- 
ning av  fångsten  är  därför  p-ad.  Den  rätt 
p-ade  anmärkningen,  att  ~.  Syn.  1)  ka'lla 
1.  ropa  på,  inkalla,  ibl.  anropa.  2)  o.  3)  se 
kräva^  I.  (III.  1323).  -kast|a  ru.  Mest  fri 
form.  T.  e.:  Ka  på  ett  vedträ  på  brasan 
då  och  då.  Varvid  var  femte  minut  ett  pul- 
ver p-as.  —  Ka  på  du  bara!  fortsätt  (att 
k-a).  —  Ka  på  ngn  sin  kappa.  Förskräckt 
k-ade  jag  på  mig  mina  kläder  och  ~.  — 
Bevisbördan  kan  icke  p-as  honom  sälls.  för 
'ka'stas  på'.  —  K-a  sig  på  filosofin,  etsning, 
att  skriva  vers.  —  K-a  sig  på  ngn  för  hans 
opålitlighet.  K-a  sig  på  ngn  och  säga  att 
han  inte  står  vid  sitt  ord.  Syn.  (ibl.:)  kasta 
(sig)  över,  påslänga  nj;  påbörda,  vältra  över  m 
på;  slå  sig  på;  angripa. 

-klaga.  Mest  skr.  Jfr  klaga  på.  P-a  en 
osed,  som  insmugit  sig.  Som  ~  förbundits 
med  det  p-ade  missförhållandet  Per  Hall- 
ström. -klen|a  m.  Varefter  det  hela  tätats 
med  p-ad  lera.  -klet|a  ru.  Flätverk  med 
pad  lera.  -klistrja  m;  [-are;  -erska];  -ing. 
1)  Egentl.  K-a  på  papper  på  fönsterna, 
tapeter  (på  väggarna),  etiketter,  ett  frimärke 
på  brevet.  Askar,  konstrikt  täckta  av  p-ade 
små  snäckor  Marika  Stiernstedt.  Allmän- 
heten får  sällan  eller  aldrig  dylika  franko- 
tecken i  sin  hand,  utan  de  pas  försändel- 
serna av  järnvägsfunktionärerna.  —  Van 
p-erska  erhåller  ~  plats  hos  Stockholms 
Kartong-  &  Litografiska  A.-B.  1914.  2)  Denna 
~  svenskhet  var  varken  löst  p-ad  eller  upp- 
styltad Ellen  Lundberg-Nyblom,  -klädja  m; 
-bar  (-t);  -are;  -erska;  -nad  (-en,  -er;  även 
bildl.);  -ning(srum  m.  fl.);  -sel  (kort -ä-; -n). 
Särsk.  i  fri  form  även  'klä  på'.  I.  Vanl. 
verbformer.  Klä  på  dig  genast  d  kom!  Klä 
på  sej  sina  paltor.  An^iu  måste  modern  klä 
på  henne,  men  »v.  Låta  sig  p-as  av  sin 
kammarjungfru.    Fullt,  halvt  p-d.  —  I  den 


429 


Påkläda — Påköra 


430 


andra  [klänningen]  ser  du  mycket  mera 
»p-rf»  ut  Karin  Jensen,  öv.  II.  Ssg  o.  ver- 
balsubst.  1)  Docka  m[ed]  ^Mrslinshuvud  o. 
blundögon,  av-  o.  pdklädbar  Nord.  Kompa- 
niet 1916.  2)  Särsk.  vid  teatern,  a)  Någon 
p-are  behöver  jag  ej  heller  'Hasse  Z.'  Jag 
blev  bland  annat  tillfälligt  p-arbiträde  i  en 
loge  ~  Emil  Norlander.  b)  Som  i  en  dröm 
lät  jag  p-erskan  göra  mig  färdig,  men  ~ 
Öv.  fr.  Nellie  Melba.  Skräddare  och  p-erskor 
springa  fram  och  åter  i  korridorerna  Sv. 
Dagbl.  1908.  Teater p-er ska.  3)  Hjälpa  ngn 
vid  p-ningen,  p-naden,  p-seln.  Inne  i  p-nings- 
båset  S.  Siwertz.  —  P-ningsdocka  ~  m[ed] 
4  kostymer  Nord.  Kompaniet  1916.  På  tea- 
tern i  en  p-ningsloge  Sigrid  Stjernswärd. 
Pningsrum  även  t.  e.  i  badhus,  på  gym- 
nastik osv.;  ibl.  =  kapprum.  —  Gjort  sin 
första  p-sel  Strindberg.  Tio  minuter  där 
efter  tog  jag  ilsket  itu  med  p-seln  'Dan' 
Han  avtog  nu  den  främmande  p-seln  ut 
styrseln,  dräkten.  -knyt|a  m;  -ning.  Löst 
päknuten.  -knäppja  ru;  -bar;  -akostym 
-ning.  Fri  form  vanligast.  1)  K-a  på  sig 
livstycket,  armbandet,  skorna.  Blusar  med 
p-ta  byxor.  Regnkappa  med  p-bar  krage. 
Skjortor  medp-bara  manschetter.  [Syarméns] 
p-skostymer  1933.  2) Ka  på  (det  elektriska) 
ljuset. 

-kommla  m.  I.  Nästan  endast  fri  form. 
1)  Han  kom  på  (båten,  tåget)  först  i  Söder- 
tälje. —  Vid  avlösning  skall  man  meddela 
den  p-ande  befälhavaren  alla  erforderliga 
upplysningar  krigs.  2)  Kom  på  nu,  vi  har 
bråttom  raska  på.  3)  Det  hade  de  hit  på  i 
samråd  Hj.  Bergman.  Man  vet  inte  va  han 
kan  k-a  på  (å  göra)  för  dumheter.  —  Jag 
kan  rakt  inte  k-a  på  namnet.  4)  Ytterst 
sällan  k-er  man  j^ä  författaren  med  något 
misstag.  Ka  på  ngn  just  som  han  ämnar 
smita.  Under  min  studenttid  i  Uppsala  kom 
jag  på  mig  med  att  ~  Nat.  Beckman.  II.  Fast 
1.  fri  form.  När  mörkret  kom  på.  K-er  det 
något  extra  pä,  så  ring  upp  mig!  När  nöden 
påkom,  tänkte  var  och  en  bara  på  sig  själv 
C.  Larsson  i  By.  Tyska  och  franska  kicnde 
han  även  tala,  när  det  kom  på.  Men  dessa 
anfall  p-o  sällan  och  gingo  hastigt  över  P. 
Rosenius.  Kom  fara  på,  så  haltade  han  in 
under  sin  buske  A.  T.  Gellerstedt.  Evad 
som  p-er  ~.  —  Fick  en  av  sina  då  och  då 
p-ande  städningsidéer  ~.  Vid  (en)  p-ande, 
en  plötsligt  p-en  fara.  Gripen  av  en  hastigt 
p-en  verksamhetslust  W.  Walfridsson.  För 
att  skingra  (ett)  p-et  svårmod.  Syn.  1. 1)  på- 
stiga nj,  infinna  sig;  3)  hitta  på,  påfinna  ru; 
uttänka  m ;  erinra  sig,  minnas ;  4)  överraska, 
ertappa;  II.  inbryta,  inträda  ru;  inträffa, 
hända,  förefalla,  komma  ifråga.  -koppl|a  m ; 
-ing.  K-a  på  en  järnvägsvagn,  den  elektriska 
strömmen,  telefonledningen) ,  kraften,  -kos- 
t|a  m;  [-nad  o.  -ning,  båda  med  plur.].  1)  a) 
P-a  ngns  uppfostran.  Bröllopet  p-ades  också 


av  mormodern.  Ka  på  sina  barn  en  dyrbar 
iitbildning .  Ska  du  k-a  på  dej  den  utgiften? 
Inte  fråga  efter  va  man  k-ar  på  sig.  —  En 
p-ad  och  flott  inspelad  film  E.  Lindorm.  De 
ä  enkla  pepparkakor,  di  ä  inte  någe  p-ade, 
förstår  du.  Men  invändigt  var  hemmet 
mycket p-at,  och  ~  H.  Hultenberg,  öv.  b)  Lite 
hövlighet  kan  du  väl  k-a  på  honom.  Ka  på 
sig  en  viss  möda  för  att  ~.  2)  Det  k-ar 
allt  på  (en  latmask)  att  ~.  Det  kar  på 
honom,  att  han  förlorade  processen.  —  Sd 
p-ande  det  än  var  efter  nattens  arbete,  var 
han  dock  uppe  och  färdig  att  starta  kl.  6. 
Finna  ngt  alltför  p-ande.  Syn.  1)  bekosta, 
släppa  till  m  (pengarna  för),  bestrida  kost- 
naderna för,  betala,  dra  försorg  om,  'stå 
för';  kosta  1.  ge  Qt  (pengar  på),  depensera, 
bestå  (sig)  med;  2)  vara  svårt  1.  mödosamt 
1.  bittert  1.  smärtsamt;  (p-ande:)  krävande, 
fordrande,  prövande,  ansträngande  osv. 

-krok|a  ni;  -ning.  K-ade  2}å  ryggsäcken 
och  ~  E.  Didring.  Kedja  med  pad  gryta. 
-kryad.  Jfr  krya.  Efter  denna  kände  hon 
sig  ytterligare p.  Lili  Ziedner.  -krymp|a  ru; 
-ning.  Fackl.  [Ett  rör  förstärkt]  med  ut- 
vändigt p-ta  band  av  stål.  -kräng|a  ru ; 
-ning.  Ka  på  galoscherna  B.  Sjöberg.  Å 
sd  k-t  kavajen  2^d  mej  E.  Sparre.  Rocken 
k-des  på  med  nervös  fart.  Ka  på  sig  jackan 
i  en  fart.  Vanten  fästas  genom  ett  upptill 
bildat  öga,  som  p-es  toppen  [av  masten]  S. 
Christenson.  -kräv|a.  Skr.  Så  länge  intet 
avgörande  beslut  p-des  Har.  Hjärne.  -kän- 
ning. Jfr  känna  på.  1)  Den  oerhörda  p. 
lagret  vid  olyckan  utsattes  för '^.  Varigenom 
reven  utsattes  för  stark  p.  Carl  Schager. 
Lagermetall  ~  för  alla  p-ar.  Tryckpåkän- 
ning  pr  kvcm.  Ekenberg-Landin.  Avknäck- 
ningspåkänning.  2)  Och  fonden  tål  ej  vid 
en  ytterligare  p.  Ha  (allvarlig)  p.  av  oåret. 
Världskrisens  oundvikliga  p-ar .  Gå  tämligen 
fri  från  p-ar  av  valutatrasslet.  Ha  p(-ar) 
av  gikten.  Syn.  (på)frestning,  ibl.  spänning 
1.  belastning;  (efter)känning,  (allvarlig)  på- 
verkan, (ibl.  nära)  förlust.  -kÖps|bit;  -bröd 
m.  fl.  Mindre  vanl.  om  vad  man  får  på 
köpet.  -kÖr|a  ru;  -are;  -ning.  Fri  form  van- 
ligast. 1)  Kör  inte  på  så  där  vilt,  du  kan 
förlora  herraväldet  över  bilen  I  Han  bara 
k-de  på  körde  vidare.  2)  Ka  på  nytt  grus 
på  vägen.  P-ning  av  gödsel  på  åkern.  3)  Ka 
på  ngn  (att  ta  examen).  Han  behöver  k-as 
på,  en  (duktig)  p-ning.  —  Pd  aftonen  fin  go 
vi  en  bra  p-are,  just  som  vi  kommit  utanför 
udden  körare,  frisk  vind.  4)  Kom  upp  på 
trottoaren,  där  han  k-de  på  och  skadade  ej 
mindre  än  tre  personer.  Som  skulle  på-  samt 
kullkört  ett  lantboåkdon.  P-d  av  en  sten- 
lastad  tralla,  som  kommit  i  drift.  Vid  påkör- 
ningen  skadades  bägge  åkdonen  och  måste 
bogseras  från  platsen.  Syn.  3)  pådriva  ru, 
egga;  4)  stöta  ihop  1.  kollidera  (med),  ibl. 
stöta  på  1.  ti'll  1.  emot. 


431 


Pålaga — Pål  ägga 


432 


■lagja,  -an,  -or.  Denna  p-a  har  väl  seder- 
mera på  de  flesta  hdll  avlösts  av  en  avgift 
i  reda  p)^ngar  O.  Walde.  Extra  p-or,  bestå- 
ende i  skyldighet  att  leverera  hästar  och 
matvaror.  Man  fick  inga  tunga  p-or  Hertig 
Larson.  Betunga  med  dryga  ])-or.  Syn. 
tunga,  (pålagd)  skatt,  avgift,  ibl.  kontribu- 
tion.  -lagd  66  pålägga.  -lands|bris  m.  fl. 
Som  (kommer  från  havet  1.  d.  o.)  ligger 
på  (k  frånlandsviud  o.  d.).  Den  friska 
p-brisen  ~  E.  Sparre.  I,  under,  vid  p-storm. 
Det  var  p-vind,  och  bränningarna  sjödo  och 
sprutade  vid  klipporna.  Under  p-vind  med 
sjöhävning  var  det  svårt  att  angöra  kajen. 
I,  vid  p-vind.  -lapp|a  lu;  -ning.  Mest  fri 
form.  Jfr  1-a  på  II  2.  Jackan  var  p-ad, 
men  i  alla  fall  hel  och '^.  Tornen  fingo  sedan 
p-ningar  av  tegel  samt  ~  Ewert  Wrangel. 
-lass|a  m;  -are;  -ning.    Fri  form  vanligare. 

1)  Sedati  en  mängd  lådor  och  paket  ~  blivit 
p-ade,  krånglade  vi  oss  upp  och  ~  E.  Sparre. 
La  inte  på  så  att  ekan  ligger  för  dj^ipt 
bara!  La  på  det  ena  lasset  efter  det  andra. 
La  på  en  vagn.  —  Där  p-arna  std.  Att 
under  på-  och  avlassning  dragarne  skola 
vara  frånspända  fordonet  Kungl.  förordn. 

2)  Friare  o.  bildl.  Där  färgerna  l-ats  på, 
så  att  tavlorna  sågo  ut  som  vältade  gräs- 
vallar Sam  Arsenius.  —  Varför  ska  ni  l-a 
pd  den  yngste  den  största  bördan?  Jag  har 
fått  mig  p-at  arbetet  med  ~.  Hicr  kunde 
Lennart  tillåta,  att  Ester  l-ade  på  sig  denna 
dryga  passning,  så  mycket  som  hon  hade  om 
sig  "^  Elin  Wägner.  -last|a  ru;  -are;  -ning. 
Jfrföreg.  L-a  pd,  p-a  en  järnvägsvagn.  Fullt 
p-ad.  —  Du  ska  inte  ^y-a  dem,  l-a  på  dem 
denna  extra  börda  nu  vid  slutet  av  terminen. 

-liggande  jfr  ligga  på  (IV.  117).  -lim|ma 
m;  -ning.  -lindja  m;  ning.  -lirka  m.  -litlig, 
-t,  -are;  -het.  En  p.  budbärare.  Endast  ha 
absolut  pt  folk  att  göra  med.  P-are  tjänare 
får  man  leta  efter.  Föga  p-a  underhuggare. 
En  stor  karl  med  p-a  drag.  Det  har  jag 
från  p(-aste)  källa.  Ett  pt  referat.  Fullt 
p-a  försök.  En  p.  fred.  Några  tjockmagade 
flaskor  [madeira]  av  den  gamla,  p-a  sorten. 
Rymdvikten  ~  är  däremot  mindre p-t  uttryck 
för  frövarans  kornstorlek  H.  Juhlin  Dann- 
felt.  I  det  hela  är  bokens  porträttgalleri  ~ 
mänskligt  p-t  Erik  Hedén.  Hur  beundrans- 
värt pt  det  svenska  statsmaskineriet  är  ~ 
ib.  Den  stolpen  är  fullt  p.  Är  isen  p.f  — 
Man  hade  fått  nog  av  smidighet  och  skick- 
lighet; man  började  längta  efter  ståndak- 
tighet och  p-het  Knut  Hagberg.  Ludvig  Nord- 
ströms litteraturhistoriska  översikter  ut- 
märka sig  ingalunda  för  någon  vetenskaplig 
p-het  Erik  Hedén.  Vittnesmålens  relativa 
p-het.  Syn.  att  lita  på,  säker,  trovärdig, 
tillförlitlig,  vederhäftig,  solid,  gedigen,  som 
'håller',  stadig,  fast,  äkta,  sann,  ibl.  trofast, 
ibl.  oböjlig  1.  opåverkbar.  -IjUS.  Mål.  osv. 
Marmorkolonnerna  vid  dörren,  som  ha  p. 


och  därför  verka  platta  G.  Pauli.  -lock|a  lu; 

ning.  Jäg.  Hörde  ~  p-ningar,  och  strax  var 
musiken  äter  i  gång.  Maur.Norlin.  -lur  i  a  m. 
Mest  fri  form.  Lyckas  l-a  på  ngn  några 
värdelösa  aktier.  Jag  har  blivit  p-ad  ett 
parti  underhaltiga  bomullsvaror,  -lydande. 
Jfr  lyda*  på.  Skr.  Dessa  märken  komma 
att  försäljas,  icke  till  p.frankeringsvärde'^, 
utan  ~  Sv.  Dagbl.  1916.  -lysja  lu;  -ning. 
Jfr  lysa".  La  på  ett  fynd,  hittegods.  Hög- 
tidliqen  p-a.  Han  p-te  en  kollekt,  som  ~ 
M.  Amark.  Val  av  årensningsförmän  var 
p-t  att  förrättas  ~.  P-a  (en)  auktion,  en 
stämma,  ett  sammanträde.  Är  valet  ordent- 
ligt p-t?  När  det  en  söndag  l-tes  på  från 
predikstolen  i  Svedvi  kyrka,  att  ~.  —  Av- 
lysa, dvs.  genom  p-ning  avskaffa.  Efter 
p-ning  i  kyrkan.  Till  den  gudstjänst,  varom 
p-ning  alltid  skedde  på  förhand  ~.  Att  i 
kyrkan  göra  p-ning  härom.  Syn.  utlysa  lU, 
offentligen  tillkännage  1.  förkunna  1.  med- 
dela, påbjuda,  kungöra. 

-lägg,  -et,  =.  I.  Enkelt.  1)  [Gungflyn 
göres]  stadigare  genom  p.  av  rörknippor 
eller  ^  E.  v.  Rosen.  ['Trindgärdsd']  som 
p.  på  sammansjunkna  gärdesgårdar  H.  Juh- 
lin Dannfelt.  2)  En  liten  bricksupé  av  smör- 
gåsar med  gott  p.,  mjölk  och  kaffe  Sig. 
Dahlbäck.  Smörgås  med  rikligt  p.  Alb.  Eng- 
ström. Finskuren  sillsalat,  i  Danmark  ett 
omtyckt  smörgåspålägg.  3)  P.  på  hyran. 
Extra  p.  på  priset  vid  utförsel  utom  riket. 
4)  Länt.  P.  av  grisar,  kalvar.  F.H.K.  vill 
minska  kalvp-et  1917.  II.  Ssgr  ansluta  sig 
i  allm.  lättare  till  verbet  o.  stå  efter  detta. 

—  [På]lägg|anj;  -ning.  Fri  form  överväger 
i  det  hela.  I.  Mer  egentl.  1)  L-a  pd  ett 
förband.  La  på  plåster  på  sår.  L-a  på 
ngn  alltför  stora  bördor.  La  pd  dem  [oxarna] 
oket.  Lägg  pd  en  skiva  kalvstek  till,  är  du 
snäll  1  L-a  på  en  duk  (på  bordet).  La  på 
(ngn,  sig)  täcket  ordentligt.  I  morgon  ska 
korkmattorna  las  på,  läggs  mattorna  på. 
Specialitet:  korkmattspningar.  L-a  på  en  häst- 
sko tac.k\.  L-a  på  mera  ved  (på  elden).  Sedan 
hon  pålagt  ytterligare  ett  fång  ris  på  bra- 
san. —  Du  får  allt  l-a  pd  lite  mer  kaffe, 
när  vi  blir  så  många.  2)  Stängde  fönstret 
och  la  på  båda  hakarna  Hj.  Bergman.  Ja, 
men  nu  är  han  [haspen]  i  alla  fall  inte  i 
märlan  —  slarvigt  pålagd,  förstås  I  Alb. 
Engström.  En  ~  säkerhetskedja,  som  i  syn- 
nerhet  om  kvällarna  skulle  las  på,  innan 
man  öppnade  vid  påringning  Gurli  Linder. 
Blir  ~  övermannad  och  pålagd  handbojor 
Joh  Sundblad.  3)  Hårnål  av  horn  med 
pålagd  äkta  sköldpadd.  Putsbruk  l-es  pd  med 
en  murslev  till  1  a  2  cm.  tjocklek  Kerstin 
Key.  Mer  eller  mindre  flödigt  pålagd  färg 
ib.  Om  sminket  är  riktigt  p>ålagt,  måste  det 
vara  osynligt  ~  Öv.  fr.  Nellie  Melba.  La 
pd  färger,  fernissa  i  tjocka  lager,  för  tjockt. 
Färgen  bör  ickep-as  för  tunt,  ty  ~.   II.  Bildl. 


I 


433 


Pålägga— Påminnelse 


434 


1)  Den  oerhörda  arbetsbörda  han  pålade  dem 
Ax.  Munthe.  La  pd  ngn  svära  skatter.  P-a 
skatt.  P-a  ngn  (dryga)  böter.  P.  aldrig  ett 
straff,  om  du  inte  ~  kan  genomföra  deti 
Vera  v.  Krsemer.  Förgäves  p-er  man  präs- 
terna celibat  Öv.  fr.  B.  Perez  Galdos.  De 
plikter  ~  som  en  oskriven  lag  p-er  kungliga 
personer  T.  Segerstedt.  De  inskränkningar , 
som  kriget  pålade  (oss)  ~.  Hurusom  Gud 
p-er  oss  denna  prövning  för  att  '^.  Den 
kallelse,  som  blivit  honom  av  Gud  pålagd 
K.  B.  Westman.  P-a  ngn  att  göra  ngt.  — 
Hur  hon  mäktat  lösa  den  uppgift  hon  ~ 
pålagt  sig  Matti  af  Geijerstam.  P-a  sig  vissa 
band.  2)  Lägg  inte  allt  på  dig  så  svårt! 
ta  det  inte  så  hårt,  allvarligt.  3)  L-a  pä 
50  öre  pä  varje  sak  öka  priset  med.  4)  Länt. 
P-a  ungdjur,  boskap,  hästar,  föl,  grisar. 
Skall  kalven  l-as  påf  En  massa  ungboskap 
pålades,  ty  ~  And.  Ramsay.  Varje  pålagd 
kalv  förbrukar  ~.  Det  är  ej  värt  att  l-a  på 
kalvar  efter  svin,  de  fä  inga  horn.  5)  Han 
skulle  ha  lagt  sig  pd  att  supa  nu  pd  sista 
tiden  H.  Bergegren.  Hade  ~  ivrigt  lagt  sig 
pd  uppodlandet  ~  av  sina  ägor  J.  Mortensen. 
Syn.  I.  (be)lägga  (med),  applicera,  placera 
(på);  ilägga  m;  påsmeta  tu,  påstryka  m;  II. 
1)  betunga  1.  belasta  med,  påbörda;  ibl. 
straffa  med  1.  'sända';  ålägga,  anbefalla, 
påbjuda;  2)  lägga  på  sinnet  1.  hjärtat,  ta 
det  hårt  1.  allvarligt;  3)  öka  1.  höja  priset 
med;  4)  bestämma  att  uppfödas, uppfödarn; 
5)  slå  sig  på;  börja  (på),  vinnlägga  sig  om. 

—  [Påjläggsbroderi  applikation(sbro- 
deri).  -gris,  -kalv,  -lamm  m.  fl.  om  djur 
som  skola  uppfödas  (k  t.  e.  gödgris  osv.). 
-rätt.  Smörgåsbordsställ,  på  fot  vridbart  och 
i  solfjäders  form  avdelat  fat  för  smärre  p-er 
Nord.  Fam.^  -söm;  -nad.  Se  applikation- 
(ssöm). 

-läsja  m;  -ning.  Mest  fri  form.  1)  Har 
du  l-t  pd  dina  läxor  (ordentligt)?  Du  får 
l-a  pä  bättre  till  nästa  gäng.  Lärarna  får 
minsann  också  l-a  på  för  att  hålla  goda 
lektioner.  Illa  p-t.  2)  Stanna  inte,  läs  pä 
du  bara  I  läs  vidare,  fortsätt.  Syn.  1)  över- 
läsa fiJ.     -lassa  Idls.  för  pålassa. 

-makja  m;  -are  (påpetare  för  små  barn, 
då  de  äta).  Mest  fri  form.  -man|a  m.  Mest 
fri  form.  Hon  är  så  snäll  och  flitig  [i  sko- 
lan], aldrig  behöver  man  ma  pd  henne  R. 
Schildt.  Om  hästen  stannade  för  att  pusta, 
m-ade  vi  pä  den  Raf.  Hertzberg,  öv.  Och 
som  han  tyckte  det  var  sprakat  länge  nog, 
började  han  m-a  på  oxen  Sig.  Dahllöf. 
-maskja  tu;  -ning.  Mest  fri  form.  Lång- 
reven p-as.  Och  fiskarna  m-ade  på  sina 
krokar  och  kastade  ut  B.  Sjöberg.  Ma  på 
åt  ngn.  Är  det  p-at?  Syn.  sätta  mask  på 
kroken  1.  krokarna. 

-min|na,  -de,  -t;  -nas;  [-nare].  1)  Påminn 
mig,  om  jag  skulle  glömma  det!  Jag  har 
bett  henne  p-na  mig,  när  tid  blir.  P-na  ngn 


om  hans  plikt,  hans  löften.  P-n  mig,  så  jag 
inte  glömmer  skriva!  Jag  tycker  inte  om  att 
bli  p-d  i  onödan.  Pn  honom  (om)  att  han 
måste  resa  med  morgontåget !  Och  de  blevo 
pä  ett  handgripligt  sätt  p-da  om  detta  fak- 
tum genom  ~.  ■ —  Göra  ngt  opåmind  1.  opå- 
mint.  ■ —  En  ovälkommen  ji-nare  om  gamla 
försyndelser.  Minsta  lilla  blomster  är  den 
vältaligaste  p-nare  om  Guds  makt  och  här- 
lighet Aug.  Hallner.  2)  Mindre  'aktivt'.  Han 
p-de  mig  om  ett  barn,  vars  docka  kastats 
pä  sophögen.  Så  livligt  p-de  hon  (mig)  om 
sin  mor.  Allt  p-de  mig  här  om  min  olycka. 
Vid  mer  än  ett  tillfälle  har  jag  i  Sverge 
blivit  p-d  om  att  det  existerar  större  frihet 
i  statskyrkan,  än  vad  fallet  är  i  frikyrkan 
L.  G.  Abrahamson.  Ingenting  i  hans  sätt 
p-ner  om  deti  forne  arbetaren.  Det  p-ner 
mig  om  en  annan  historia:  ~.  —  [En  ut- 
sikt] något  p-nande  om  den  från  Skansens 
höjder  Gust.  Bolinder.  3)  Därvid  är,  har 
jag  intet  att  p-na.  4)  Refl.  a)  Sd  vitt  jag 
nu  kan  p-na  mig,  har  ~.  Inte  det  1.  vad 
jag  kan  p-na  mig.  Som  ni  torde  p-na  er, 
kommo  vi  överens  om  att  ~.  Jag  kan  verk- 
ligen inte  p-na  mig,  att  vi  träffats.  Jiist 
nu  p-de  jag  mig,  att  ~.  Försöka  pna  sig 
något  leta  i  sitt  minne.  [Oscar  Bceckström] 
hör  till  de  konstnärer,  som  jag  icke  kan 
p-na  mig  ha  kommit  med  något  undermåligt 
C.  G.  Laurin.  Jag  p-ner  mig  ha  läst  det 
någonstädes.  b)  Göra  sig  p-d  1.  p-t  hos  ngn 
t.  e.  gm  att  göra  sin  uppvaktning.  När 
tröttheten  började  göra  sig  pd  ta  ut  sin 
rätt.  Han  skulle  nog  komma  igen,  dä  magen 
gjorde  sig  p-d  Selma  Lindgren.  Syn.  1)  föra 
till  minnes,  återkalla  i  ngns  minne,  ge  ngn 
(en)  påminnelse  (om),  ibl.  ge  ngn  en  vink, 
erinra;  (ibl.  nära:)  påpeka,  föreställa,  före- 
brå, förmana,  (an)mana,  uppfordra,  varsko, 
varna;  2)  komma  att  framträda  för  minnet, 
väcka  minnet  av  1.  erinring  om,  komma 
(ngn)  att  tänka  på,  minna  (om);  ngt  likna, 
ha  en  viss  likhet  (med);  3)  anmärka,  göra  an- 
märkning; 4)  (p-na  sig:)  erinra  sig,  minnas, 
ihågkomma  ru,  dra(ga)  sig  till  minnes.  — 
[Påjminnelse,  -n,  -r;  -brev;  -kort;  -vis 
(adv.).  1)  Få  en  p.  om  ~.  Ge  ngn  en  (kraftig, 
handgriplig)  p.  om  ~.  P-n  var  överflödig, 
jag  hade  kommit  ihåg  det  ändå.  Dock  har 
jag  ~  skrivit  till  eder  med  ytterligare  pr 
Bibeln.  Gång  piä  gång  få  göra  p-r  om  ~. 
Fick  en  p.,  att  han  omedelbart  skulle  insända 
sin  rapport.  Utan  din  p.  hade  jag  säkert 
glömt  hela  saken.  En  ny  p.  om  vdr  dödlighet 
lämnas  oss  i  dag,  i  det  ~.  Ty  människan 
behöver  mänga  p-r,  innan  hon  förstår  livets 
små  vinkar  Aug.  Brunius.  —  Sände  flera 
nya  p-brev  i  ärendet  Olympiska  spelen  1912. 
P-vis  vill  jag  erinra  kammaren  om  att  ~. 
2)  Jfr  anmärkningsmål.  Även  ngt  friare 
t.  e.  Göra  sina  p-r  vid  ett  förslag,  en  iit- 
redning.     Syn.   erinring,  (ibl.  nära:)  påpe- 


435 


Påminnelse — Påpracka 


436 


kan(de),  påpekning,  uppfordran,  (an)maning, 
uppmaning,  varning,  jfr  f.  ö.  föreg. 

-monter|a  fu;  -ing.  [Ringen]  kan  p-as 
varje  cykel/älg  på  mindre  än  3  min.  Vid 
av-  och  p-ing  av  cykelringar  Åhlén  &  Holm 
1928.  Hade  m-at  på  ett  par  sidoskydd  av  glas 
vid  förarsätet.  -mot|a  m;  -ning.  -muria  m; 
-ning.  -mål|a  K ;  -ning.  Strömänderna,  som 
se  ut  att  varap-ade  med  brokiga  färgklickar. 
Med  starkt  p-ade  kinder,  läppar.  Vid  an- 
siktets rengöring  från  p-ningar  Gust.  Jeans- 
son (restaurering  av  porträtt).  Syn.  (ibl.:) 
övermåla  ni;  förbättra,  retuschera;  lägga 
på  färg.  -mönstrja  m;  -ing.  Sjöv.  1)  Utrusta 
skutan  samt  p-a  och  betala  manskapet  E. 
Hornborg.  Blockaden  mot  ^ StockholmT>  synes 
ha  misslyckats,  i  det  man  redan  nu  kunnat 
p-a  ett  tillräckligt  antal  eldare  1916.  Han 
hade  varit  p-ad  som  skeppsgosse  och  ~  E. 
Hornborg.  Ätt  ångaren  p-at  ännu  några 
man  ~.  2)  Jag  kanske  kunde  få  m-a  på  som 
eldare,  sade  han  Gust.  Ericsson.  Jag  m-ade 
på  som  övertalig  kollämpare  och  ~  H.  Mörne 
Att  Johansson  har  m-at  på  som  under  styrman 
E.  Hornborg.  Syn.  1)  (in)mönstra  nj;  a)  ta 
hyra  1.  tjänst  (som). 

-narr|a  m.  Vilken  n-at  pä  honom  en  båt, 
som  kantrat  många  gånger  och  ~  Cl.  Lager- 
gren, -nyttfödja  (1.  -ny'tt-;  i  båda  fallen 
grav);  [-are];  -else  (-n,  -r;  -process  m.  fi.) 
Även  'föda  på  nytt'.  Både  mer  'egentl.' 
o.  bildl.  1)  Om  en  människa  icke  bliver 
född  på  nytt  ~  Bibeln.  P-d  genom  Kristi 
nåd  ~.  Människans  p-else  genom  nåden. 
2)  Shiva  ~  förödaren  och  p-aren  A.  Öster- 
ling. —  Ett  slags  övergångsstation  till  nästa 
p-else  H.  Mörne.  3)  Bli  alldeles  som  p-d 
av  den  friska  fjälluften.  Det  var  en  tid, 
då  gamla  Europa  /  påny'ttfött  syntes  bli 
ännu  en  gäng  D.  Fallström.  Långt  bort 
bådar  en  strimma  I  åter  p-d  dag  Anita 
Nathorst.  —  Betraktas  som  den  klassiska 
konstens  p-are  inom  måleriet  Evald  Uggla. 
—  [Att  Ryssland]  skall  bliva  vaggan  för 
en  mäktig  religiös  p-else  T.  Segerstedt.  Dis- 
kussion om  Hemlivets  p-else.  Den  spanska 
romanens  p-else  i  senare  tid  K.  A.  Hagberg. 
Den  nationella  p-elsen.  Den  av  Savinkov  grun- 
dade T  Ligan  för  Rysslands  p-else*  Öv.  fr. 
Bruce  Lockhart.  —  Det  sociala  p-elsehoppet 
Fredrik  Böök.  Låta  medlemmarna  genomgå 
samma  p-elseprocess,  om  ~  M.  Lamm.  Syn. 
ge  nytt  liv  1.  en  ny  exi8ten8(form)  1.  ny 
verksamhetslust,  förnya,  föryngra,  åter- 
uppliva; (p-else.)  nya  födelsens  bad,  erhål- 
lande av  nytt  liv  1.  ny  kraft,  återfödelse, 
förnyelse,  föryngring,  återställande,  renäs- 
sans, regenerering. 

-packja  m;  -ning.  När  alla  småsaker 
voro  p-ade,  stodo  klövjesäckarna  spända  som 
uppblåsta  gummibollar.  -palt|a  m;  -ning. 
Värd.  Mest  fri  form.  ^Usch,  att  jag  alltid 
skall  p-as  pä*,  muttrade  Lea  Elis.  Kuylen- 


stierna-Wenster.  P-a  på  sig  vantar  och 
schalar  och  filtar.  P-ad  till  oigenkännlighet. 
Syn.  påsätta  ru,  styra  1.  kluta  tit  med,  på- 
pälsa ai.  -pass|a  ru;  -lig  (-t,  -are;  -het);  -ning. 
1.  Påpassa.  Mest  fri  form.  1)  P-a  på  barnen 
bättre  en  annan  gång  I  Den  bortklemade  och 
p-ade  morsgrisen  Maur.  Hellberg.  Bortskämd 
med  p-ning.  —  Inf amt  p-ad  följd  av  kritiska 
o.  vaksamma  ögon  o.  d.  (jfr  Hamlet).  Starkt 
p-ad  av  statsrevisorerna  har  teaterchefen  '^. 
2)  Vi  får  p-a  på  å  skura,  medan  han  ä 
borta.  Det  har  du  för  du  inte  p-ade  pä 
(tillfället).  PC-a)  pä  (bättre)  en  annan  gång ! 
Jag  skall  p-a  på  nån  gång,  när  han  är  upp- 
lagd. (Noga)  p-a  pä  tiden.  II.  P-lig.  1)  Ett 
par  p-liga  filmupptagare  voro  framme  för 
att  ~.  Nedanför  Islandsbron,  där  en  mängd 
p-liga  pojkar  uppfiska  de  läckra  nejonögonen 
med  blotta  händerna  1922.  Ty  utan  tvivel 
var  nu  hela  ~  gränsbevakningen  alarmerad 
och  p-lig  Ludv.  Munsterhjelm.  En  p-lig  och 
välunderrättad  nyhetstidning.  Hans  sinnen 
bli  p-liga,  hans  själ  härdad  ~.  2)  Hans  oer- 
hörda p-lighet  som  dirigent.  Och  stor  p-lighet 
var  av  nöden,  så  att  godset  icke  skulle  skör- 
brännas. Heymes  p-lighet  överträffades  endast 
av  hennes  nyfikenhet.  Syn.  I.  1)  vakta 
(på),  övervaka  (ii;  följa  med  vaken  o.  kritisk 
blick;  2)  ta  tillfället  i  akt,  passa  (sig),  gripa 
tillfället  i  flykten;  II.  (p-lig:)  alltid  till 
hands,  som  har  ögonen  med  sig,  vaksam, 
vaken,  (spänt)  uppmärksam,  (ibl.:)  rask  o. 
beslutsam,  flink  o.  snabbtänkt,  ibl.  punkt- 
lig 1.  precis. 

-pek|a  ni;  -an  [=];  -ning  (med  plur.). 
Fast  form  överväger.  1)  P-a  på  ett  fel,  en 
ful  fläck  i  boken  för  ngn.  —  Dä  man  p-ade 
för  honom,  att  en  polisanmälan  kunde  leda 
till  hans  utvisning.  P-a  ett  misstag  (hos 
ngn),  ett  minnesfel  (av  ngn).  Jag  får  p-a, 
ber  att  fä  p-a,  att  vittnet  bestämt  säger  sig 
känna  igen  den  anklagade.  P-a  nyttan  av  ~. 
Trots  ögruppens  p-ade  lämplighet  som  mellan- 
station mellan'^.  Det  förtjänar  p-as,  att  i^. 
En  passus  vill  jag  särskilt  p-a  ~.  2)  Präst- 
valet i  Rasbo,  en  p-an.  Att  det  gjorts  p-an 
om  det  olagliga  i  ~.  Min  p-an,  att  ~  C. 
Hallendorff.  Så  välbekant,  att  det  icke  krä- 
ver ytterligare  p-an  ib.  —  En  del  p-anden 
av  språklig  art.  Gjorde  p-anden  om  ~.  — 
Utan  ängslig  p-ning  [i  reklamsyfte]  Har. 
Hjärne.  Trots  upprepade  p-ningar.  Syn. 
utpeka  ni,  peka  på;  fästa  uppmärksamheten 
på,  anmärka,  erinra,  antyda,  (på)visa  (ni), 
framdra(ga)  ni.  -pensl|a  ni;  -ing.  P-as  1. 
p-as  på  tunt  och  får  torka.  Och  ger  sina 
läppar  och  kinder  en  sista  p-ing  G.  L.  Dah- 
lin. För  p-ing  av  kräftsår  pä  fruktträd. 
-petare.  Påmakare  (för  småbarn).  Knac- 
kade ~  hårt  och  länge  i  tallriken  med  sin  'p.' 
och  ~  Ellen  Lundberg-Nyblom,  -prackla  m; 
-ning.  Mest  fri  form.  'Egentl.'  o.  bildl.  Han 
försökte  iyite  heller  p-a  pä  mig  varken  hud- 


437 


Påpracka — Påsk  j  uta 


438 


kräm,  hårolja,  pomada  eller  kosmetik,  utan  ~ 
Gunnar  Cederschiöld.  Köparen  hade  blivit 
p-ad  en  dålig  vara,  som  visade  sig  osäljbar. 
Låt  inte  p-a  på  dej  en  dålig  sovplats!  Bolsje- 
vikregimen  ~  söker  p-a  på  andra  länder  sin 
terrorism  och  ~  1933.  Få  oss  till  sällskap 
p-ad  en  herre,  om  vilken  ~  A.  Klinckow- 
ström.  Syn.  (gm  envishet  1,  list) få  att  överta, 
päpurra  m,  pålura  ai,  ibl.  (söka)  påtvinga  m. 
-pressja  nj;  -ning.  Mest  fri  form.  Egentl.  o. 
bildl.  Vill  du  p-a  på  byxorna,  ge  byxorna  en 
p-ning  till  i  morgon  I  —  Medan  vinden  hela  ti- 
den p-ade  på.  —  Nu  hade  Kamraterna  fått  blo- 
dad tand,  och  hela  deras  forioardskedja  p-ade 
på  Sv.  Dagbl.  1916  (bandy).  —  Hur  vi  fallit 
till  föga  för  tidens  p-ning  Gurli  Linder. 
-purra  ni.  Värd.  Mest  fri  form.  Låta  p-a 
på  sig  allt  möjligt  trasgrant.  Syn.  pålura  m. 
-pyts|a  ni;  -ning.  Emellertid  behöll  hon  [vid 
eldsvådetillbudet]  sin  sinnesnärvaro  och  p-ade 
på  vatten  ~  Upps.  Nya  Tidn.  1924.  -päls|a  ni; 
-ning.  Sedan  man  p-at  på  sig  allt  som  fanns 
och  ~  S.  Siwertz.  Satt,  p-ad  och  morgonsur, 
i  en  liten  träbarack  för  att  granska  de  iland- 
stigandes  papper  Amelie  Posse-Bräzdovå. 
Syn.  insvepa  i  päls(verk). 

-ridja  m;  -ning  (med  plur.).  V)  Bli  pen  vid 
en  tävling.  P-ningar,  som  bort  kunna  und- 
vikas. 2)  Rid  du  på  bara!  -rigg|a  ni;  -ning. 
Sjö  v.  o.  bildl.  Mest  fri  form.  För  kommer  april 
med  drypande  tö,  /  då  målar  man  upp,  och  då 
r-ar  man  på.  —  Ra  på  sej  de  bästa  man  har  ta 
på  sej  sina  bästa  kläder.  -ring|a  m;  -ning. 
Mest  fri  form.  1)  Vid  elvatiden  r-de  doktorn 
på,  och  den  sjuke  kom  själv  och  öppnade. 
En  säkerhetskedja,  som  lades  på,  innan  man 
öppnade  vid  p-ning,  för  den  p-ande.  2)  Ifråga 
om  telefon.  Ring  på  till  582,  om  du  ringer 
på  f.  m.l  Tja,  det  var  så,  att  jag  blev  p-d 
från  Värmdö,  det  var  en  privatbil,  som 
hamnat  i  diket  och  ~  Alg.  Niska.  P-t  (till) 
12921  —  Fick  en  (telefon) p-ning  med  medde- 
lande om  ~.  Två  gånger  avbröts  jag  av 
häftiga  p-ningar  ~.  Samtal  nattetid  till 
vissa  mindre  stationer,  där  s.  k.  p-nings- 
avgift  utgår  Postkalendern  1930.  Syn. 
2)  (upp)ringa  (ni),  -rop;  -|a  (-ning).  Lagt. 
o.  d.  1)  Parterna  anlände  efter  p-et  och 
fingo  målet  uppskjutet  14  dagar.  2)  Då 
målet  åter  p-ades,  hade  ~.  Linan  hans  mål 
blev  p-t  Åke  Hasselblad.  Syn.  2)  uppropa 
(ett  mål)  inför  rätta.  -räkn|a;  -elig  (-t)  o. 
-ingsbar  (-t),  bägge  skr.  1)  (Kunna)  p-a 
bistånd,  (god)  hjälp,  (god)  vinst,  (ett)  gott 
ekonomiskt  utbyte.  Att  sjökarteverket  finge 
såsom  mätningsförrättare  p-a  18  officerare  ~ 
1916.  Vad  skall  jag  säga  honom  att  han 
kan  p-a  i  lön?  Olle  Hedberg.  Bör  redan 
därigenom  kunna  p-a  förblivande  intresse 
för  oss  svenskar  Erik  Noreen.  En  parti- 
gängare  kan  p-a  överseende  för  en  förlöp- 
ning, men  ~.  Syntes  p-a,  att  vi  skulle  stanna 
kvar  åtminstone  några  dagar  Hj.  Bengtsson. 


Kan  vi  verkligen  p)-a  en  sådan  tillströmning? 
Då  försvann  de  p-ade  hyresgästerna,  och  ~ 
Arv.  Rosén.  Och  flere  hade  kommit  än  vad 
som  p-ats  And.  Ramsay.  Få  op-ad  hjälp. 
2)  En  ärlig  ränta,  avkomst  eller  annan  för- 
mån, som  är  p-elig  för  längre  tid  ~  Nord. 
Fam.^  En  brist  i  p-eliga  inkomster  för 
bestridande  av  ~  Louis  de  Geer  (1858).  Några 
verkligen  p-eliga  fördelar  H.  Wikner.  3)  Upp- 
gift ~  beträffande  statens  }>ingsbara_  in- 
komst från  ~  Tidn.  Upsala  1928,  Syn.  räkna 
på  1.  med,  göra  sig  räkning  på  1.  säker 
förhoppning  om,  säkert  vänta  (sig),  jfrf.  ö. 
förvänta  (II.  977).     -ränd  se  ränna  på. 

-sadljani;  -ing.  I  beckmörka  natten  s-ade 
hon  på  ~  I.  Ljungquist.  Hästen  stod  p-ad 
i  spiltan  och  ~.  -satt  se  påsätta,  -schasfa  ni ; 
-ning.  Värd.  Mest  fri  form.  -se  ni.  1)  Blott 
fast  form  1.  sé  på.  Endast  i  inf.  o.  som 
verbalsubst.  Hemska  att  p.  'Regulus'.  Un- 
derlig att  p.  —  Vid  (ett)  flyktigt,  första, 
närmare  p-ende.  Hunden  är  bara  här  till 
p-ende  ett  par  dagar.  Sända,  skicka  varor, 
böcker  till  (benäget)  jj-ende.  Vid  ytligt  p-ende. 
—  Påseende-Nota  Ågren  &  Karell,  Upps. 
1934.  P-endesändningar  t.  e.  av  böcker, 
frimärken.  Bortkomna  vid  p-endeutsänd- 
ning  Akad.  Bokh.  Upps.  1921.  De  s.  k. 
p-endevaror  [juveler],  som  lågo  förvarade 
under  disken  i  lådor  och  ~  1925.  2)  Fast 
1.  fri  form.  Påse  1.  se  på  och  bota  alla  revor 
och  hål  på  kläder  och  strumpor.  Passet 
måste  p-s  innan  landstigningen.  Syn.  1)  åse, 
SÖ  på,  (å)skåda;  (p-ende:)  (an)blick,  beskå- 
dande; 2)  granska,  överse  ni,  ibl.  visera. 
-segl|a  ni;  -ing.  Tyska  Sassnitzfärjan  p-ar 
en  tysk  torpedbåt  1915.  Vedskuta  p-ad  av 
[ångaren]  Birger  Jarl.  —  S-a  på  ett  grund. 
-sei|a  ni;  -ning.  Sa  på  det  svarta  paret, 
Johan,  jag  skall  åka  till  station  I  Ledande 
unghästen  löst  p-ad  Walter  Hiilphers.  -sikt. 
Fackl.  (t.  e.  fotogr.)  [Projektion]  i  p).  och  i 
genomsiki  A.  Odencrants.  Man  skiljer  på 
p-ssökare  och  genomsiktssökare  Gunnar  Malm- 
berg, -sittja  m.  Mest  fri  form.  Låt  hatten 
s-a  på!  S-er  locket  (stadigt)  på?  Kvistar 
med  (ännu)  p-ande  löv.     Löst  p-ande. 

-skina.  Blott  i  uttr.  'låta  p.'  Vill  du 
verkligen  låta  p.,  att  han  tagit  kokainet? 
Såsom  hennes  ord  läto  p.  Hade  ~  låtit  p. 
detta  i  sin  rapport  till  ~  H.  Gummerus. 
Då  jag  lät  p.  missnöje  med  betyget  ~  E.  G, 
Lilljebjörn.  Syn.  (låta  p.:)  antyda,  låta 
(för)märka  1.  förstå,  slå  fra'm,  (löst  1.  för- 
såtligt) framkasta  ni,  insinuera,  ibl.  visa  1. 
låtsa.  -Skjutja  ni;  [-are  till  I];  -ning.  I.  Mest 
fri  form.  »Sa  på  bakifrån.  Tåget  pustade 
sä  uppför  stigningen,  att  några  ungdomar 
hoppade  av  för  att  s-a  på.  Ett  par  korta 
spröt,  vilka  tjänstgöra  som  ett  slags  p-are 
Alb.  Tullgren.  —  Även  bildl.  Vi  ha  fått 
p-ningar  uppifrån  att  icke  dröja  med  utlå- 
tandet.    II.  Blott  fast  form   1.    skjuta  på. 


439 


Påsk]  uta — Påspäda 


440 


Jäg.  o.  krigs,  a)  P-a  ett  villebråd.  I  olikhet 
med  haren  infinner  sig  räven  högst  sällan 
för  andra  gängen  på  ett  pass,  där  han  blivit 
p-en.  Pen  men  oskadd.  —  Ett '^ skyddsrum, 
dit  besättningen,  när  den  blir  för  hårt  p-en, 
kan  draga  sig  tillbaka  1915.  Att  ett  tåg  ~ 
blivit  p-et  i  Malm  Ax.  Cederberg.  b)  Och 
panaman  flög  som  en  p-en  kråka  från  hans 
kala  hjässa  (kan  föras  till  a)  R.  Schildt.  Och 
förra  året  hände  det,  att  en  p-en  kaskelott  kom 
upp  rätt  under  en  valbåt  med  sådan  kraft  att 
fartygsbottnen  blev  upp-iven  och  ~  Sten  Berg- 
man. Syn.  I.  (hjälpa  till  att)  skjuta  fram  m  ; 
påskynda  ru,  befordra;  II.  1)  lossa  skott  på, 
skjuta  på;  2)  skjuta  på  o.  såra,  skadskjuta. 

-skrift.  P(-er)2)å  handlingar ,  etiketter,  böc- 
ker, växlar,  pass,  paket,  medaljer.  Ett  proto- 
koll, vars  riktighet  konungen  medelst  sin  höga 
p.  besanne  Regeringsformen.  Jag  hade  slagit 
in  den  i  ett  snyggt  paket  7ned  prydlig  p. 
till  ~.  En  bok  med  vänlig  egenhändig  j}- 
Visen  Lewin.  Inlindad  i  vitt  papper  med 
p-en:  t  En  gärd  av  aktning»  Ingrid  Rääf, 
öv.  Konsulns  p.  fattades  ännu.  Syn.  (mer 
1.  mindre  nära:)  anteckning,  annotation, 
påteckning,  visering,  underskrift,  namnteck- 
ning, tillskrift,  adress,  utanskrift,  inskrift, 
inskription,  etikett.  -skriv|a  m;  -ning.  Mest 
fri  form.  1)  S-a  x>å  en  lista.  Jag  skrev  på 
en  tia  på  tiggarlistati.  Oaktat  han  s-it  pä 
(växlar)  för  flere  tusen  kronor,  har  han  ej 
förlorat  mer  än  ett  par  hundra.  Skrev  du 
verkligen  x>å  (växeln)  ät  honom?  S-a  på 
borgen  för  ngn.  Var  god  och  skriv  på,  att 
ni  sett  listan!  På  baksidan  påskrevs  sä  av- 
sändare och  adress.  Skriv  alltid  på,  vad 
flaskan  innehåller.  Fick  du  passet  p-et? 
2)  Blott  fri  form.  Skriv  bara  på  ungar  å 
lata  er  inte  I  3)  Märk  uttr.  Ge  ngn,  få 
p-et  upptuktelse,  tillrättavisning,  prickning. 
Syn.  1)  skriva  sitt  namn  (på  1.  under), 
teckna  sig,  påteckna  m ;  sätta  en  påskrift 
1.  ett  (innehålls)märke  på;  ibl.  gå  i  borgen. 

-skruvja  oj  ;  -ning.  Fri  form  ngt  vanligare. 
Skiltvakter  med  pade  bajonetter.  Till  dess 
handklovarna  p-ats  (honom).  S-a  på  gasen, 
vattnet,  vattenledningen,  alla  kranar,  (det 
elektriska)  ljuset  x  stänga  1.  skruva  äv. 
-skynd|a  m;  [-ning].  1)  Kan  du  inte  s-a  2)d 
lite  egentl.  o.  bildl.  Vargen  p-ade  loppet. 
P-a  sina  steg.  Med  p)- ad  gång.  —  Sa  j)å  ngn. 
2)  Mest  fast  form.  Allt  som  kan  tänkas  p-a 
arbetet.  Att  studierna  icke  p-ades  av  detta 
livliga  deltagande  i  kår-  och  natiojislivet  Elis 
Essen-Möller.  Detta  p-ade  hans  död.  Syn. 
öka  farten  1.  takten,  skynda  sig,  sätta  (bättre 
1.  starkare)  fart;  söka  få  (bättre)  fart  på, 
forcera,  mana  på,  pådriva  m,  förta  på. 

-slå  ru;  -slag  (-et,  =)  fackl.;  -slagning. 
I.  Vanl.  verbformer.  1)  S.  2^å  en  hästsko.  S. 
på  en  bräda  att  gå  pä  ~.  —  <S.  på  en  stämpel. 
Som  de  påslagna  haltstämplarna  ange  Nord. 
Fam.^     2)  Därefter  p-s  försiktigt  kokande, 


läitsaltat  vatten  och  ~.  S.  på  mera  vatten. 
S.  på  sig  eaudecologne.  P.  murbruk  med  en 
murslev.  3)  S.  på  motorn  x  slå  äv.  Fått  order 
att  vänta  med  j^åslagen  motor  S.  A.  Duse. 
4)  Bildl.  Blott  fri  form.  I  uttr.  S.  på  stort 
Cpå'  även  obetonat)  reda  till  ett  dundrande 
kalas;  leva  högt.  5)  Intr.  Blott  fri  form. 
Alina  fönster  står  ju  öppna  dag  och  natt 
hela  sommaren,  sd  vida  inte  regnet  slår  på 
Levi  Rickson.  6)  Även  med  obetonat  'på'.  S. 
sig  pä  stxidier,  latinet,  att  dricka.  II.  Ver- 
balsubst.  Märk  särsk.  Vid  invändig putsning 
av  tak  och  väggar,  som  skola  oljemålas  eller 
limfärgas,  göres  sista  påslaget  med  finare 
bruk,  så  att  ~  Nord.  Fam.^  Syn.  I.  1)  fästa; 
påspika  m;  instansa  ru;  2)  påhälla  ru,  på- 
stjälpa (U,  påslänga  m  o.  d.;  3)  igångsätta  m ; 
6)  välja  (en  bana,  ett  ämne),  börja  (på). 
-slängja  ni;  -ning.  Mest  fri  form.  S-a  pd 
(sig)  kläderna  i  en  fart.  Med  kappan  löstp-d 
över  ena  axeln.  S-a  sig  på  vagnen  i  värsta 
farten,  -släppja  ru;  -are  (t.  e.  av  gas)  fackl.; 
-ning.  S-a  på,  p-a  mera  värme.  Han  satte  ma- 
skinen på  högsta  stigning  och  s-te  på  fullgas 
Har.  Victorin.  Ljuset  i  alla  kronorna  var  p-t 
Ingeb.  Björklund.  S-a  på  kraft  till  en  fabrik. 
Den  elektriska  högspänningen  mellan  örby- 
hus, Upptända  och  Berg  p-es  söndagen  den  7 
sept.  Tidn.  Upsala  1919.  I  går  afton  p-tes  den 
elektriska  strömmen  frän  Älvkarleby  kraft- 
verk au  Enköping  ib.  1915.  Bågljuset  s-es 
pd'^.  Byggnadeyi  var  färdig,  vattnet  p-t  [i 
kvarnen]  och  ~.  Grunda  fördjupningar,  i 
vilka  havsvattnet  gång  efter  annan pes för 
att  så  få  avdunsta.  S-a  på  mera  ånga.  Gas- 
vred som  förhindra  oavsiktligt  p-ande  av 
gas.  —  För  att  sköta  bilmotorns  alla  spakar 
och  gasp-are  I.  Lo-Johansson.  Gasmagasi- 
nets pningskran.  Syn.  ibl.  påskruva  ru, 
öppna. 

-smetja  ru;  -ning.  Egentl.  o.  bildl.  Sa  på 
för  mycket  fernissa.  Sa  på  sig  både  salvor 
och  smink.  —  Nyhetsbladet,  vars  högeråsikt 
för  övrigt  var  en  (löst)  p-ad,  konventionell 
fernissa  ~.  -smyg|a  ru;  -ning.  Mest  fri 
form.  Mickel  höll  just  pd  att  s-a  (sig)  pä 
en  spillkråka,  då  ~.  —  Höll  just  pä  att 
p-a  det  sista  bandet  pd  tunnan,  -smältja  ru; 
-ning.  Sa  på  harts  på  buteljkorken.  Om 
korken  kokats,  får  man  vänta  med  pningen 
av  paraffin,  tills  ~.  -spik|a  ru;  -ning.  En 
gammal,  halvmurken  grindstolpe  med  sin 
p-ade  toppbräda  E.  Sparre.  S-a  på  locket 
på  kistan.  -sprut|a;  -ning.  Så  att  olja 
direkt  p-as  medelst  oljekanna  ~  Neréns  Bil- 
bok. S-a  på  krukväxterna  (med  något)  in- 
sektspulver. -späd|a  ru;  -ning.  Smtl.  även 
'spä  på'.  Egentl.  o.  bildl.  Tömde  ~  en  kupa 
absint  i  sitt  tomma  glas,  s-depå  med  vatten  ~ 
Sven  Haglund.  Han  s-de  på  sin  grogg  och  ~ 
Ejnar  Smith.  Spä  på  me  lite  varmt  vatten, 
så  det  inte  blir  så  starkt.  —  [Ett  halvrus,] 
som   de  ville  sa  pd  J.  Saxen.     S-a  pd,  p-a 


441 


Påspäda — Påståelig 


442 


sällskapet  med  några  utomstående.  Medan 
han  satt  och  s-depd  sin  förargelse  R.  Schildt. 
—  Snön  fick  i  natt  plötsligt  en  ny  p-ning. 
Syn.  späda,  utspäda  ru,  ibl.  uppblanda  tu, 
tillsätta,  (ut)öka  (nj),  öka  på  ru.  -spännja  ru; 
-bar;  -ing.  S-a  på  (sig,  ngn)  sabeln,  skrid- 
skorna, skidorna,  ett  bälte,  sporrarna.  [Skid- 
bindningarna  böra]  bestå  av  pålitliga,  be- 
kväma och  hastigt  p-bara  anordningar  ~  H. 
N.  Pallin. 

-sten|a  m; -ing.  Fackl.  Sätta  sänkstenar 
på.  Var  nu  som  bäst  i  färd  med  att  s-a  på 
och  nacka  in  sina  bägge  skotar  E.  Sparre. 
-stick;  -|a'  fu  (-stack,  -stucko,  -stuckit,  -as); 
-ning  (med  plur.).  I.  Påstick.  Fackl.  T.  e.: 

1)  Tekn.  Älvkarleby  kraftverks  Västerås- 
distrikt,  som  har  åtskilliga  s.  k.  påstick, 
d.  v.  s.  grenar  från  h%(,vudlinjerna  ~.  Göra 
p-et  strömlöst  utan  men  för  abonnenterna. 

2)  Jäg.  Vad  nul  Ett  p.l  Dälden  uti  öster  i 
fylls  bums  av  Klingas  och  av  Unkas  röster 
K.  Stangenberg.  II.  P-a.  1)  Sjöv.  Med 
knop  1.  stek  fästa  ändan  av  tåg  1.  lina  till 
annat  tågvirke,  rundhult,  signalflagga  1.  d. 
För  att  fånga  in  rymlingen  [lillbåten]  och 
sa  på  en  grövre  ända  E.  Sparre.  Måste 
längre  kätting  p-as  G.  Gartz.  Samt  sex 
vakar e  med påstuckna  linor  F..  Sparre.  2)  Blott 
fri  form.  När  solen  s-er  på  som  värst.  Innan 
solen  stack  på  för  hett  Harry  Blomberg. 

3)  Jäg.  Om  stövare:  under  sök  1.  efter  tappt 
stöta  villebrådet  o.  tillkännage  detta  gm 
hetsigt  skall.  Hörde  vi  hundarna  s-a  på 
häftigt  och  ilsket  H.  Samzelius.  Hunden 
stack  på  älg  och  började  strax  skälla  stånd- 
skall J.  Möllersvärd.  P-ning,  när  hundarna 
fått  friskt  spår  av  villebrädet  och  under 
skall  börja  att  förfölja  A.  Knöppel.  Då  vi 
släppte  hundarna,  blev  det  genast  en  häftig 
p-ning,  och  ~  J.  Möllersvärd.  Ty  drevet 
började  övergå  till  p-ningar  ib.  -stick|a'', 
-ade  osv.  Vid-,  fast- 1.  tillsticka  m.  -stig|a  nj ; 
■ning  (-en,  -ar;  -splats  m.  fl.).  1)  Blott  fri 
form.  Stig  på!  stig  in  (åt  en  som  knackar). 
2)  Vi  s-er  väl  på  (båten)  i  Södertälje?  Ingen 
pen  /tär?  järnvägskonduktör.  Den  ende  p-ne 
är  ~.  Hållplats  för  av-  och  påstigande.  I 
mörker  få  resenärerna  [vid  de  stinslösa  sta- 
tionerna] begagna  sig  av  s.  k.  p-ningsmärke : 
en  ljussignal,  som  visar  brandgult  sken,  då 
man  trycker  på,  en  knapp  1932.  Syn.  2)  stiga 
1.  gå  ombord. 

-stridig,  -t,  -are;  -het.  Den  som  är  lycklig, 
är  lätt  p.  B.  Risberg,  öv.  fr.  Goethe.  Alltid 
så  p.  mot  sin  släkt,  medan  hon  mot  sina 
kunder  måste  vara  foglig  och  undfallande. 
Men  gentemot  anmärkningar  var  han  ganska 
envis  och  p.  B.  Mörner.  Bråkig  och  p.  De 
p-a  och  snarstuckna  Cederhielmarna  O.  Le- 
vertin.  —  Och  att  medgivande  skulle  göra 
mer  nytta  än  p-het  'Runa'.  Syn.  som  partu 
vill  ha  rätt,  envis  o.  stridsl5'8ten,  (bråkig 
o.)  oresonlig;  (ibl.  nära:)  halsstarrig,  egen- 


sinnig, 'tjurskallig',  styvsint  1.  fräck,  -stru- 
ken se  följ.  -stryk|a  ru;  -arje  (-borste); 
-ning;  -struk|en  (-et,  bildl.  även  -nare;  -en- 
het). I.  Egentl.  Fri  form  överväger.  Sa 
på  rödfärg  på  alla  byggnaderna.  Stryk  inte 
2)d  färgen  för  tjockt  I  P-es  trenne  gånger, 
men  färgen  måste  torka  mellan  varje  gäng. 
Behandlas  med  linolja,  som  pes  varm.  — 
Skoborste  med  p-are  (av  tagel).  [Tenntuben] 
är  försedd  med  en  särskild  p-areborste^,  som 
vid  en  tryckning  f ylles  med  [skokräm]  Åhlén 
&  Holm  1916.  II.  Påstruken  i  bildl.  bet. 
Ej  säll.  skämts.  1.  ngt  värd.  Rätt  många 
av  gästerna  voro  vid  vår  ankomst  bra  på- 
strukna,  men  ~  N.  Selander.  Du,  är  ju 
påstruken,  vet  jag,  i  högsta  grad  .  . .  Ax. 
Engdahl.  Till  följd  av  Verlaines  påstru- 
kenhet  Ville  Vallgren.  Syn. II. rusig,  'mosig', 
ankommen  osv.  -strö  m;  [-ning].  Och  grovt 
salt  p-s.  S.  på  alltför  mycket  socker  på  ~. 
-stå^  ru.  Fria  former  se  stå  på.  Fasta  for- 
mer skr.  Inte  just  medan  det  p-r  kanske, 
men  efteråt  S.  Lagerlöf.  Så  länge  riksdagen 
ännu  p-r.  Under  p-ende  krig.  Syn.  pågå, 
fortfara,  fortgå. 

-stå'^.  Bet.  än  stark  ända  till  'förfäkta', 
(bestämt)  'yrka',  än  svag  som  i  'säga'. 
1)  Huvudbet.  P.  alla  möjliga  galenskaper. 
Jag  vågar  p.  motsatsen  och  sätta  åsikt  mot 
åsikt.  Nej,  det,  något  sådant  har  jag  aldrig 
p-tt.  Hon  loåstod  bestämt,  i  sten,  att  ~.  Jag 
pr  fortfarande,  att  saken  getts  för  stora 
proportioner.  Ryktet,  ett  rykte  hade  p-tt,  att 
jag  ~.  Malisen  pr,  att  ~.  Det  riktigt  skvatt 
i  backstugorna  av  ungar,  påstog  gammalt  folk 
C.  Larsson  i  By.  Kristian  IV  var  således  icke, 
såsom  det  of  ta  har  blivit  p-tt,  i  tillfälle  dtt'^ 
Har.  Hjärne.  Såsom  man  ofta  ser  p-tt  W. 
Söderhjelm.  Efter  vad  man  pr,  skulle  ~. 
Ett  tjockt,  glänsande  och  —  som  det  p-s  — 
skrynkelfritt  linne.  Och  skall,  p-s  det,  ha  ~. 
Som  p-s  återge  synen  åt  ~.  Han  p-r  sig  ha 
blivit  bedragen  på  50  kr.  Han  påstod  sig  be- 
stämt icke  ha  märkt  det.  —  Hotar  att  väcka 
åtal  för  påstått  patentintrång.  P-dda,  men 
(absolut)  obevisade  myteriförsök.  P-dda  an- 
språk. Beroende  på  en  p-dd  likhet.  2)  Lagt. 
o.  d.  Allm.  åklagaren  har  i  målet  p-tt  an- 
svar å  svaranden  för  det  han  'v.  Är  dess 
käran,  som  plikt  emot  angivaren  p-r,  sådan, 
att  den  för  särskilt  huvudmål  hållas  bör  ~ 
Lagen,  1921.  —  P.  sin  rätt.  Syn.  1)  för- 
säkra, (för)mena,  yttra,  säga,  framkasta, 
förklara,  förfäkta,  göra  gällande,  vidbli(va), 
hå'lla  på,  betyga,  ibl.  fastslå  ru;  2)  yrka 
(inför  rätta),  påyrka,  kräva,  -ståelig,  -t; 
-het.  Mindre  vanl.  Att  han  kunde  vara  både 
p.  och  fräck,  fick  man  snart  p>röva  G.  Ull- 
man. Utanför  lilla  Agnes  milda  inflytande 
kunde  Maria  vara  ganska  p.  Jeanna  Oter- 
dahl.  Diskussionens  vågor  gick  ofta  mycket 
höga,  var  och  en  var  p.  och  ivrig  med  sitt 
Amelie  Posse-Bråzdovä.     Denne  tvärsäkre, 


443 


Påståelig— Påsätta 


444 


p-e  och  spränglärde  yngling  Hildeg.  Wiesel- 
gren,  öv.  —  Lyckades  genom  p-het  och  aplomb 
tvinga  mig  förbi  alla  hans  byråkratiska 
underordnade  och  ~  Amelie  Posse-Bråzdovå. 
Den  ogenerade  p-heten,  som  påstår  vad  som 
behöver  bevisas.  Syn.  envis,  enveten,  hård- 
nackad, (ibl.  nära:)  seg,  påstridig,  fräck. 
-stående, -t,  n.  I.  Enkelt.  1)  Huvudbet.  Här 
står  p.  mot  p.  Hans  p.  är,  att  den  förtärda 
födan  utövar  stort  inflytande  i^ä  människans 
temperament  och  att '^  Aug.  Hallner.  Omöj- 
ligheter fä  inte  finnas  till,  plägade  han  säga, 
och  i  gärning  visade  han,  att  p-t  var  nästan 
bokstavligen  sant  C.  Sahlin.  Och  jag  började 
tro,  att  det  verkligen  fanns  någon  sanning 
i  p-t,  att  ~  E.  v.  Otter.  Bevisa  sitt  p.  Obe- 
styrkta p-n.  Ett  naket  p.  (utan  bevis).  — 
Jakat,  nekat  p.  p-sats.  2)  Lagt.  o.  d.  Väcka 
p.  om  ~.  P.  mot  ngn.  II.  Ssg.  Språkv. 
Psats  utsago(sat8)(K  uppmaningssats,  fråge- 
sats o.  d.).  Syn.  1)  (yttrad)  mening,  ytt- 
rande, framställning,  försäkran,  förklaring, 
sats,  ibl.  omdöme;  2)  yrkan(de),  (bestämt, 
framställt)  krav. 

-stämplja;  -ing.  Det  vore  bra,  om  du 
ville  p-a,  sa  på  det  här  papperet  åt  mej  I 
Fick  ~  mitt  pass  p-at  utan  att-^H.  Gumme- 
rus. Mantlarna  till  äldre  aktiebrev  ~  kunna, 
för  p-ing  av  den  nya  firmabeteckningen,  in- 
lämnas till  ~.  —  Bildl.  Som  fått  sig  p-at 
etiketten  'praktiskt'  ~.  -stöt;  -a  ru;  -ning. 
I.  Påstöt.  Skr.  Blott 'bildl.'  Utan  att  behöva 
någon  p.  för  att  i  minnet  återflyttas  till  Er 
Bottiger.  Men  utan  en  sådan  stark  p.  skulle 
Sverge  svårligen  ~  H.  Gummerus.  På  grund 
av  en  p.  från  Pope  ~  Y.  Hirn.  Därtill  gavs 
måhända  den  första  p-en  av  ~  Karin  Him, 
öv.  Han  återställde  ordning  och  fred  i  riket 
och  gav  en  kraftig  p.  åt  industriernas  till- 
växt Kate  Hildén,  öv.  Givit  en  p.  till  krö- 
nikans förf  attande  R.  Pipping.  Meddelande 
av  väckelser  och  p-ar  A.  Th.  Lysander.  Han 
tarvade  ofta  par  och  ~  Fr.  Böök.  II.  P-a  m. 
Mest  fri  form.  1)  Varvid  fartyget  s-te  på 
just  intill  inseglingsrännan.  Råka  s-a  på 
med  fartyget  och  icke  själv  kunna  ta  sig  av 
grundel.  2)  Jag  s-te  på  honom  i  går  av  en 
ren  händelse.  S-a  på  fienden.  Förslaget  s-te 
emellertid  på  oförutsedda  hinder,  i  det  att  ^. 
3)  S.  på  mej,  om  de  är  någe  du  vill!  Och 
blir  till  sist  p-tt  av  konduktören  om,  att  hans 
biljett  inte  var  giltig  längre  Gust.  Erics- 
son. —  Som  ofta  äro  bortbjudna  och  som 
därför  måste  bjudas  eller  s-as  på  i  god  tid. 
Vi  ä  ju  p-a  (att  gå  dit)  flera  gånger,  sä  nu 
måste  vi  verkligen  gå.  Malm  blev  grå  för 
han  inte  blev  p-t,  du;  vem  tusan  kunde  veta, 
att  han  var  hemkommen  I '  Sigurd' .  III.  P-ning. 
1)  Till  II  1.  Oftare  grundstötning  1.  sam- 
manstötning, kollision.  2)  Till  II  2  o.  3.  Ha7i 
betalar  aldrig  utan  upprepade  p-ningar.  — 
Och  det  intimare  umgänget  hade  fått  en 
p-ning   att  den  aftonen  infinna  sig  Emma 


Bendz.  Syn.  I.  se  III  2;  II.  1)  stöta  1. 
sätta  på  grund,  grundstöta;  ibl.  samman- 
stöta [11  1.  stöta  ihop  med,  kollidera^  med; 
2)  av  en  händelse  påträffa  m,  råka  på,  hop- 
stöta m  med;  3)  ge  en  p-ning  (se  III  2); 
III.  2)  (på)8töt,  anmaning,  uppmaning,  på- 
tryckning, 'påfösare'  (värd.),  vink,  väckelse, 
impuls,  incitament,  eggelse;  (preliminär  1. 
ej  rent  formell)  inbjudan  1.  inbjudning,  in- 
vit, -sy  (U.  Sy  på  en  lapp  på  byxorna  åt 
ngn.  Sy  på  spetsar  på  en  klänning.  Å  rygg- 
sidan av  mässhaken  ett  p-tt  kors  med  broderi 
i  silke  och  guld.  Benkläder  med  p-dda  hällor. 
-syn.  Mindre  vanl.,  mest  skr.  Redan  vid 
(en)  första  p.  frapperades  de  av  ställets  för- 
tjusande  läge.  Det  djärva  och  vid  första 
p-en  överraskande  svaret  ~  Erl.  Hjärne. 

-sätt|a  nj;  -bar  (-t);  -ning  (-en,  -ar;  även 
konkr.).  Fri  form  överväger.  1)  Kan  han 
s-a  på  en  hästskof  S-a  på  strilen  på  kannan. 
Trädgårdsspruta  med  påsatt  spridare.  Sätt 
(genast)  på  locket  igen  I  S-a  locket  på.  S-a 
på  en  garnering  på  klänningen.  En  löst 
påsatt  garnering.  S-a  munkorg  på  ngn  även 
bildl.  S-a  på  ngn  handklovar.  S-a  pä  betslet 
på  hingsten.  S-a  på  etiketter,  namnlappar 
på  plantorna.  Varefter  stora  sigill  påsattes 
(på)  allt  det  utmätta.  Särskilda  märken, 
som  påsatts,  innan  mössorna  utlämnats. 
Varje  kvalitetsbedömd  produkt  päsättes  ett 
kvalitetsmärke.  Sa  på  sig  ett  särskilt  märke, 
en  armbindel  jfr  2.  —  Ett  medelst  elastiska 
hållare  lätt  p-bart  band  Nord.  Fam.^  —  En 
smal  sammetsp-ning  nedtill  på  klänningen. 
2)  Ifråga  om  kläder.  Du  måste  s-a  på  pojken 
ordentligt,  det  är  kalltl  S.  pä  dej,  s'att  du 
reder  dej  mot  kylan  I  Inte  ha  något  att  s-a 
på  sej.  Sa  pä  sej  bra  om  fötterna.  S-a  på 
sig  kappan,  ett  förklä,  kragen,  vit  halsduk, 
sina  ringar,  alla  sina  ordnar,  hatten,  strum- 
porna, nya  skor,  skridskor  (na) ,  sporrarna. 
Var  god  och  sätt  på  (Er)  hatten,  sätt  hatten 
på!  Därefter  påsatte  han  hatten  med  en  viss 
omtänksamhet  för  att  ej  bringa  håret  i  oord- 
ning ~  G.  af  Geijerstam.  Hatten  var  slar- 
vigt påsatt  och  kunde  när  som  helst  ge  sig 
av~.  Som  ett  löst  påsatt  halsband.  S-a  på  (en) 
haklapp  på  ngn.  S-a  på  sig  en  mask  (av  ~9 
även  bildl.  3)  'På  spisen'  1.  d.  Är  kaffet 
påsatt?  Har  du  satt  på  vattnet?  Sa  på 
grytan  och  låta  köttet  sakta  koka.  Men  Lisa 
tänder  i  spiseln,  så  att  lågan  dånar  i  skor- 
stenen och  sedan  s-er  hon  på  mjölkpannan 
Strindberg.  Stäng  luckan  på  din  plåtka- 
min! I  och  påsätt  pyttipannan!  1^.-^1.  Folcke. 
4)  Bildl.  En  sjukdom,  som  älvorna  påsatt 
Louis  Backman.  Hon  ansågs  kunna  s-a  på 
sjukdomar  på  både  människor  och  djur,  då 
hon  så  ville.  —  S-a  på  sig  en  högdragen, 
allvarsam,  from,  oskyldig  min.  5)Intr.  Far- 
tyget satte  på  i  själva  hamnen.  Syn.  l)(ibl.:) 
påskruva  ru,  påspika  ru,  påsy  m,  påklistra  ni 
osv.,  åsätta,  förse  med;  2)  påklä(da)  ru;  ta 


445 


Påsätta — Påtinera 


446 


på  (sig);  3)  sätta  på  spisen  1.  elden;  4)  ibj. 
påtrolla  ru;  anta(ga);  5)  grundstöta,  stöta  på. 
-ta|(ga)  m;  -gning.  I.  Träns.  1)  Egentl. 
Därefter  påtog  han  sina  skor  och  begav  sig 
till  konungen,  att  framföra  sitt  budskap 
Örnulf  Tigerstedt.  Och  påtog  ånyo  sin  vesir- 
dräkt  S.  Siwertz.  Kom  ofta  order,  att  de 
andra  kläderna  skulle  p-gas,  varpå  ~  O.  G. 
Laurin.  —  I  dag  får  du  ta  på  de  varmare 
strumporna  I  Ombyte  förnöjer,  sa  fan,  tog 
glasbyxor  på.  2)  Friare  o.  bildl.  Så  påtag 
mänsklig  skrud  I  Nils  Bohman.  P.  en  min 
av  djup  avsky,  en  förolämpad  min.  Det  är 
ingen  p-gen  värdighet;  den  finnes  där  alltid. 
En  för  tillfället  p-gen  mask  (av  likgiltig- 
het). II.  Refl.  1)  Egentl.  Fri  form  vanligast. 
Ta  genast  på  dej  (kappan)  å  kom  med !  Jag 
kommer,  så  fort  jag  fått  ta  på  mig.  Rusa 
upp,  ta  på  sig  kläderna  i  en  hast  och  ~. 
De  ä  bäst  du  tar  på  dej  glasögona,  om  du 
ska  gå  ut.  Ta  på  sig  en  ny  halsduk,  alla 
ordnar,  ett  skärp,  skorna,  skridskorna.  Ska 
man  behöva  ta  på  sig  frack  och  vit  hals- 
duk för  att  gå  medf  2)  Bildl.  a)  Ta  på 
sig,  p(-ga)  sig  ämbetsminen.  Ta  på  sig  en 
road  min.  b)  Han  ville  mer  än  gärna  p)åta 
sig  några  av  de  bördor,  under  vilka  Eliza- 
beth sviktade,  men  ~  Kerstin  Wenström, 
öv.  Och  därjämte  p-git  sig  huvudparten  av 
arbetet  med  personregistrets  sammanställande 
Y.  Brilioth.  Det  har  för  undertecknad  varit 
en  glädje  att  2>ga  sig  förlaget  av  detta  bety- 
delsefulla företag  Bonniers  1917.  Ta  på 
sig  för  mycket  arbete.  Det  tar  jag  på  mig 
även  om  t.  e.  skuld  1.  ansvar.  Men  ingen 
tycktes  hågad  att  påta  sig  ansvaret  för  det 
skrikande  barnet  ~  Wendela  Leffler,  öv. 
Hade  p-git  sig  en  förpliktelse  att  '^.  Som 
kom  honom  att  vilja  p-ga  sig  straff  Harry 
Blomberg.  Ta  på  sig  en  sak,  ett  brott. 
III.  Med  inf.  Skr.,  mindre  vanl.  Lilleman 
har  tagit  på  att  bli  så  sträng,  han  ^  Vilhälm 
Nordin.  Syn.  I.  1)  o.  II.  1)  pådra(ga)  ru, 
påklä(da)  m,  ibl.  kasta  på  sig  1.  d.,  påsätta, 
sätta  på  sig,  (ibl.:)  klä  sig,  ikläda  sig,  skruda 
sig   i;    I.   2)  o.  II.  2)  a)  anta(ga),  anlägga; 

II.  2)  b)  lägga  på  sig,  överta(ga),  lägga  på 
sina  skuldror,  åta(ga)  sig;  ta  skulden  1. 
ansvaret  för, (ibl.:)  tillstå,  medgiva,  erkänna ; 

III.  börja  (på),  ta  sig  ti'll. 

—  [På]tagbar,  -t;  -het.  Skr.,  mindre  vanl. 
än  'påtaglig'.  Det  p-a,  det  för  sinnena  direkt 
förnimbara  <>-.  —  P-a  praktiska  resultat. 
P-a  brister.  Har  ~  en  p.  inverkan  på  ^ 
Ola  Vinberg.  Deras  första  p-a  framgång. 
Syn.  som  man  kan  tä  på  (med  händerna), 
för  sinnena  förnimbar,  gripbar,  åskådlig, 
konkret;  påtaglig,  (sol)klar,  tydlig,  hand- 
griplig, uppenbar,  ovedersäglig,  evident. 
-taglig,  -t,  -are;  [-göra  m,  skr.];  -het  (med 
plur.);  -en.  Gärna  skr.  Mest  mer  1.  mindre 
bildl.  1)  De  solklaraste  och  mest  p-a  för- 
hållanden.   En  p.  lögn.    En  mycket  p.  udd 


låg  gömd  i  hans  tonfall  R.  Schildt.  Be- 
hovet att  göra  p)-  nytta  Sven  Stolpe.  Som 
gett  p-a  resultat.  Bära  en  p.  prägel  av  ~. 
P-a  tecken  till  ~.  Författarens  partiskhet 
är  ofta  p.  Och  min  hälsa  förbättrades  p-t 
P.  E.  Svinhufvud.  Likheten  är  p.  Det  är 
p-t,  att  ~.  —  En  av  de  p)-ast  säkra  vinsterna 
av  ~  arbetssättet  är,  att  ~  Ax.  Boethius. 
2)  P-het.  [E.  T.  A.  Hoffmann]  uppnådde 
en  p-het,  en  åskådlighet  i  framställningen, 
som  gör  det  sagolikaste  och  otroligaste  tro- 
värdigt Nord.  Fam.^  Yttre  p-het.  Ständigt 
hejdas  i  sin  poetiska  flykt  av  otrevliga,  pro- 
saiska p-heter.  3)  Pen.  ön  är  'v  7-ätt  hög, 
konformig  —  p-en  en  slocknad  vulkan  E, 
Hornborg.  Han  har  p-en  haft  alltför  mycket 
om  sig  för  att  ~.  De  omskiftelser  bakom 
kulisserna,  som  p-en  kännetecknat  den  gångna 
veckan.  Men  pen  hade  han  själv  någon  skuld 
i  det  öde,  som  drabbade  honom.  Hans  histo- 
rier äro  grovkorniga  och  därtill  p-en  lögn- 
aktiga. Det  är  pen  även  här  så,  att  under- 
såtskap,  icke  nationalitet,  betecknats  C.  M. 
Schybergson.     Syn.  se  påtagbar. 

-tackl|a  m.  1)  Sjöv.  Pårigga  ru.  2)  Fiske- 
term. Påsätta  (på  spinnare,  drag,  krok  1.  d.). 
I  en  handvändning  t-ar  jag  på  en  annan 
[strömming]  och  kastar  på  nytt  (vid  spinn- 
fiske, med  'krokodilspinnare')  E.  Sparre. 
En  ny  strömming  är  p-ad,  och  ~  ib.  -taglig 
se  ovan  under  påta(ga).  -tal; -a;  -an.  Gärna 
skr.  1)  För  p.  fredad.  Utan  p.  (från  släk- 
tingarna) få  husera  som  man  vill  med  arvet. 
2)  De  tvenne  verser  ~  vilka  p-as  av  Brinck- 
man  H.  Bergstedt.  Att  prästerskapets  brister 
oförfärat  p-as  Fr.  Böök.  Ett  förhållande, 
som  ofta  p-ats  av  utländska  gäster  T.  Husen. 
Deklarationen  ej  felaktig  i  p-at  hänseende. 
Fröding  ~  uteslöt  själv  i  nästa  upplaga  de 
p-ade  dikterna  C.  G.  Laurin.  —  Jfr  även 
'opåtalt'.  2))  Att  dylikt  godtycke  får  försiggå 
utan  p-an  av  justitiekanslern  V.  Lundstedt. 
Syn.  (p-a:)  göra  anmärkning  på  1.  mot,  ut- 
tala sitt  ogillande  av,  göra  1.  framställa 
anmärkningar  mot,  klandra,  tadla,  kritisera, 
framställa  klagomål  över.  -tapp|a  ru;  -ning. 
P-a,  t-a  på  mera  vatten.  P-ning  av  vin  på 
buteljer.  -teckn|a  ru;  -are;  -ing.  Pa,  t-a 
på  sitt  namn,  (en)  borgen  (för  ngn),  en 
lista,  30  kronor  (på  listan),  en  handling, 
ett  pass,  ett  kontrakt,  datum,  sitt '  Vidi'.  — 
Underhållsbreven  medföras  av  gratialisterna 
för  ping.  Då  han  [lotsen]  plötsligt  mindes, 
att  han  inte  fått  x>-ing  i  sin  lotsbok  H.  Mörne. 
Samtliga  exemplar  bära  p-ingen:  -»Biogra- 
phien  är  iipsatt  af  Sal.  Assessor  Braad, 
men'^1'  A.  Nelson.  Handlingar,  vilka  mitt 
under  pågående  samtal  lästes  och  försågos  med 
vissa p-ingar.  Syn.  påskriva  ru,  ibl.  underskri- 
va ru,  underteckna  ru.  -tingja  ru;  -ning.  Har 
du  tat  på,  p-at  grädde  till  söndan?  Man 
måste  ta  på  plats  i  god  tid,  ty  ~.  Det  p-ade 
partiet  anlände  i  god  tid  och  ~.    Syn.  tinga 


447 


Påtinga — Påtränga 


448 


(i  förväg),  betinga  sig,  förutbeställa,  beställa 
i  förväg. 

-trug|a  (U;  -ning.  T-a  inte  på  honorti  god- 
saker, som  han  inte  uppskattarl  Fa  ngn 
sina  tjänster.  Oss  vill  man  p-a  en  poesi  utan 
form  och  bestämdhet  ~  Tegnér.  För  att  vi 
läio  t-a  jJiJ  oss  det  tokiga  uppdraget  Per 
Hallström.  Att  sluta  fred  med  sin  p-ade 
nye  anförvant  ~.  —  Alen  han  har  den  där 
olycksaliga  egenskapen  att  t-a  sig  pdfolk  och 
tråka  hela  sällskapet  till  döds  H.  Parland. 
Syn.  (söka)  påtvinga  m.  -tryck;  -a  m;  -ning 
(-en,  -ar;  -sarbete  m.  fl.).  I.  Påtryck.  1)  Krigs- 
frimärken  med  särskilt  p.,  med  p.,  som  anger 
den  engelska  ockupationen.  2)  Då  ni,  utan 
något  särskilt  p.,  nu  vänt  er  till  mig  ~  C. 
F.  Ridderstad.  Givit  vika  för  (ett)  p.  uti- 
från ~.  Det  skedde  först  efter  p.  från  högre 
ort.  —  Under  p-et  av  sådana  omständigheter 
V.  Rydberg.  II.  P-a.  1)  Mer  egentl.  Ta 
på  sitt  sigill  och  därmed  försegla  handlingen. 
Få  baksidan  p-tes,  finns  p-t  en  bestämmelse 
om  ~.  Till  pålydande  frankeringsvärde  2)lus 
p-t  avgift  till  landstormen  ~.  2)  Bildl.  Mest 
fast  form.  Och  p-ande  hela  staden  en  prägel 
av  ~.  F-a  ngt  sin  andes  stämpel.  Den  åter- 
stod av  ömsesidig  blyghet,  som  emellanåt 
p-te  deras  ord  ett  visst  tvång  V.  v.  Heiden- 
stam.  iSom  utifrån j)-ta  synpunkter j^å  stoffet. 
Söka  p-a  ngn  sin  mening.  Låta  sig  2>(is  av 
allmänna  opinionen.  III.  P-ning.  1)  Mer 
egentl.  Blir  p-ning  en  alltför  stark,  kan  t.o.m. 
brädan  brista.  Omedvetet  låta  de  av  stor- 
mens p-ning  föra  sig  alltför  långt  åt  öster, 
till  höger  om  ön  Sven  Hedin.  2)  Bildl. 
(Ut)öva  (stark)  p-ning  på  <>-.  Att  konung 
Oscar  II  själv  övat  någon  p-ning  på  sin  vän 
och  skaldebroder  Gust.  Cederscbiöld.  Be- 
rättade utan  p-ning,  att  ~  Gunilla  Wetter- 
gren.  Jag  vill  veta,  om  vittnet  varit  utsatt 
för  några  p-ningar,  hette  det  i  spotsk  ton. 
Utrikesdepartementet  gjorde  tvärtom  ivriga 
p-ningar  på  mig,  att  jag  dels  skulle  ~  Öv. 
fr.  Bruce  Lockbart.  Olagliga  p>-ningar  vid 
valet  torde  nog  ha  förekommit.  Först  efter 
(upprepade)  p-ningar  från  sina  närmaste, 
från  högre  ort.   Ge  efter  för  ivriga  p-ningar. 

—  Hade  föregåtts  av  ett  energiskt  p-nings- 
arbete  Hj.  Höglund.  Ettoförsyntp-ningsför- 
sök.  P-ningsmöte  även  i  Sydkarelen  Rubr. 
1930.  Syn.  I.  o.  III.  tryck;  ibl.  övertryck 
1.  överstämpling;  påstöt(ning),  försök  att 
påverka  1.  tvinga  (ngn),  pådrivning,  ibl.  på- 
1.  inverkan;  II.  1)  på-  1.  överstämpla  ni; 
2)  påtvinga,  påtruga,  påverka. 

-tråcklja  ru;  -ing.  Löst  ta  på  en  garne- 
ring. Av  p-ade  lappar  A.  Viksten.  -trä|(da)fu; 
-dåre  (sak);  -dning.  1)  Och  medan  hon  trädde 
på  synålen,  sade  hon  ~  E.  Didring.  Och 
bad  vackert  denne  senare  [farbror  Rune- 
berg] att  trä  på  nålen  Eva  Topelius-Acke. 

—  Jag  ser  inte  trä  på  trån  på  nålen.  En 
stoppnål  med  litet  öga  och  pdd   häfttrdd 


Kerstin  Key.  —  En  synålsjy-dare,  den  senaste 
uppfinningen,   är  anmäld  till  patent  1920. 

—  Trä  på  pärlor  på  ett  band.  2)  Och  bör- 
jade obeslutsamt  trä  på  galoscherna  Ellen 
Wester,  öv.  Satt  ~  med  en  vit  vante  p-dd 
vänstra  handen  och  sydde  ut  blommor  och 
blad  på  den  S.  Lagerlöf.  Trä  på  sej  strum- 
porna (bakvänt).  I  det  att  han  trädde  på 
sig  den  berömda  amerikanska  arbetsdräkten, 
de  blåa  overalls  Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'  1920. 

—  Torsklinor  med  påträtt  bete  Fab.  Måns- 
son, -träff |a  (ij;  -bar  (skr.).  Händelsevis  t-a 
på  ngn  (på  gatan).  Har  man  ännu  icke 
p-at  (liket  av)  den  drunknade,  icke  p-at  något 
spår  av,  ef  ter  den  försvunne?  Trott,  att  det 
var  ett  utspär  jag  t-atpå  E.  Sparre.  Några 
vackra  champinjoner,  som  jag  oförmodat 
p-ade  alldeles  intill  stallet.  Den  tråkigaste 
karl  jag  nånsin  t-at  på,  p-at.  —  Och  dårar 
p-as  ju  bland  alla  folk.  [Växten]  pas  en- 
dast på  sänka  ställen.  —  En  ~  tendens, p-bar 
både  i  det  allmänna  tänkesättet  och  i  rätt- 
visans handhavande_  T.  Segerstedt.  Syn. 
(an)träffa,  komma  på,  ibl.  möta,  (ibl.:)  hitta, 
finna,  råka  (på). 

-träng|a  tu;  -ande(oftaadjektiviskt);-ning 
(med  plur.);  -8|en(-et,[-nare];  -enhet).  I.  P-a  ni. 
Fri  form  överväger.  1)  Träng  inte  på  så 
förbannat!  Harry  Blomberg.  Och  vände  sig 
ibland  till  folket  sägande:  sträng  icke  på  I* 
vilket  genast  ~  skaffade  oss  friare  utrymme 
Fredrika  Bremer.  —  När  tankarna  t-er  på. 
2)  Refl.  Och  jag  t-er  mig  aldrig  på  mina 
barn  Sig.  Westberg,  öv.  —  Ett  intryck,  som 
ter  sig  på  främlingar  i  J[apan] ,  är  det  av 
alla  tings  litenhet  Nord.  Fam.^  Med  pin- 
sam ofrånkomlighet  t-er  sig  i  våra  dagar 
det  spörsmålet  på  oss:  ~  Erik  Hedén.  Men 
förgångna  ting,  vilka  man  vill  glömma,  ha 
en  underbar  förmåga  att  obedda  t-a  sig  i^å 
en  Sten  Granlund,  öv.  II.  1)  P-ande  som 
adj.  Utan  p-ande  brådska.  Att  landets  p-ande 
fara  skall  ~  Har.  Hjärne.  Icke  få  någon 
ro  för  de  p-ande  tankarna.  —  Därför  att 
den  andre  är  så  p-ande  Bibeln.  Förlåt  min 
p-ande  iver,  men  ~  Karin  Him,  öv.  Den 
sortens  p-ande  själasörjarverksamhet  ligger 
annars  inte  så  mycket  för  mig  Hj.  Söder- 
berg. 2)  P-ning.  Med  nordbons  vanliga  ta- 
fatthet inf  ör  p-ning  Harry  Blomberg.  Mäkti- 
gare grannfolks  p-ningar,  vilka  ~  R.  Nume- 
lin.  3)  P-sen.  Ngt  värd.  Gå  omkring  och 
vara  p-sen  Hj.  Bergman.  Det  var  då  den 
envetnaste  och  p-snaste  mänska  jag  nånsin 
har  träffat  på  Sigfr.  Lindström.  —  Att  sens- 
moralen trots  all  tydlighet  inte  blir  ledsamt 
p-sen  Sv.  Dagbl.  1910.  Jaga  tcjidan  den 
p-sna  tanken  och  ~  A.  Mörne.  —  Den  flat- 
het, med  vilken  denne  ryss'  p-senhet  bemötts 
här  i  landet  T.  Segerstedt  1928.  Som  icke 
innebär  någon  p-senhet,  utan  blott  ~  V.  Ryd- 
berg, brev  1883.  Syn.  I.  1)  påpressa  ni; 
'anstorma'  ni;   2)  vara   påträngande,   truga 


449 


Påtränga— Påvisa 


450 


sig  på;  oemotståndligt  framställa  sig  1.  d.; 
II.  1)  o.  3)  (på)pressande,   tryckande,   jäk- 
tande; hänsynslös,  taktlös,  påflugen,  svår 
att  undkomma. 
-tumanha'nd,  adv.;  som  subst.  neutr. 

1)  Det  här  får  vi  nog  klara  p.  mest  skrivet 
'på  tu  man  hand'.  2)  Och  hitintills  hade  hon 
också  lyckats  undvika  ett p.  med  Jan  Kajsa 
Kootzén.  Fd  min  mors  och  min  lilla  p-s- 
supé  ~  Lili  Ziedner.  -tutt|a  ru.  Värd. 
Samla  ~  spdnor  av  kådrikt  furuvirke  ^  samt 
t-a  på  vår  nying  L.  Munsterhjelm,  öv.  — 
Om  en  ändå  kunde  t-a  på  skrället  och  fd 
ut  brandstoden,  så  ~  E.  Palm.  Syn.  (på)- 
tända  (ru),  antända;  sätta  eld  på,  sticka  i 
brand,  anlägga  eld.  -tving|a  m.  1)  Och 
aktade  mig  för  att  p-a  honom  mitt  sällskap. 
P-a  ngn  sin  (egen)  mening.  Det  är  hennes 
föräldrar,  som  p-at  henne  förlovningen  Öv. 
fr.  Gr.  Deledda.  P-a  folket  nya  lagar.  Att 
detta  krig  icke  blivit  mig  p-at  ~.   Vår  p-ade, 

,  pdtvungna  overksamhet  varade  ännu  ett  par 
veckor.  —  Ta  på  ngn  saker,  som  han  av- 
skyr. 2)  Refl.  Fri  form  vanligare.  En  pro- 
fetkallelse, som  tade  sig  p>å  honom  efter 
kriget  Öv.  fr.  E.  Gounelle.  Livets  problem 
t-ade  sig  på  honom,  han  måste  ~  Elin  Wäg- 
ner.   Syn.  1)  tvinga  att  ta  emot,  påtruga  m; 

2)  tränga  sig  på.  -tå|gång  (grav);  påtåsteg. 
Ta  några  steg  i  p-gång  Th.  Resmark.  Nästan 
p-gång  Hj.  Bergman.  —  Med  raska,  tysta 
p-steg  ib.  -tår,  •(e)n,  -ar.  Mest  om  kaffe 
(o.  te).  Dricka  p.  Doppat  i  både  p)-en  och 
tretåren  ~  E.  Sparre.  Får  det  lov  å  vara 
en  liten  p.f  Skulle  de  inte  smaka  me  en  p. 
i  da?  Ska  du  ha  en  kask,  frågade  fyrmästa- 
ren, när  Anna  slog  i  pen  G.  Berndtson. 
Och  ett  rundligt  trugande  till  åtskilliga 
T>p-arT>  And.  Ramsay.  P-n  slipper  dti  inte 
"undan.  Syn.  en  kopp  (kaffe)  till.  -tänd|a; 
-ning.  1)  Pe  sin  lilla  handlykta  och  ~. 
Har  du  tänt  (på)  brasan,  elektriska  ljuset? 
T-a  på  i  salen.  Gav  oss  p-a  stickor.  Och 
de  p-a  kolen  sprakade  ystert.  —  Man  miss- 
tänkte, att  ägarn  själv  tänt  på.  2)  Skönl. 
Sjön  ökade,  och  stjärnorna  t-es  på  Strind- 
berg, -tänkja  ru;  [-ning].  Även  'tä'nka 
på',  ^ast  form  mest  i  part.  perf.  Ja  ska 
t-a  pä  det  tills  i  morgon.  Vi  får  ta  på,  hur 
vi  ska  klara  ut  saken.  Ändringen  p-tes  redan 
i  höstas,  men  blev  då  ej  av.  Inställa  den 
p-ta  resan.  Saken  har  länge  varit  pt-t.  All- 
varligt p-t  till  en  befattning  som  ~.  Det 
område,  som  varit  p-t  för  uppförande  av  ett 
nämndhus.  Den  olycksdigra  vägkurvan  har 
sedan  länge  varit  p-t  att  uträtas.  Trolley- 
buss  p-t  för  Stora  Angby  1932.  —  Då  var  du 
ju  (intefödd,ja)  inte  ens  p-t!  Syn.  sysselsätta 
sig  med,  (i  tankarna)  förbereda,  övertänka  ru, 
planera,  berama;  (p-t:)  tilltänkt,  tillämnad, 
avsedd,  övertänkt,  föremål  för  funderingar 
1.  överläggningar  1.  ens  planer  1.  tankar, 
planlagd,  planerad,  omhandlad,  förberedd. 

V.  15  —  Nusvensk  ordbok. 


-verk|a;  bar  (-t,  -are;  -het);  -an  [=];  -ning 
(-en,  -ar;  -sbar  m.  fl.).  Även  ve'rka  på.  Mer 
egentl.  o.  bildl.  I.  Vanl.  verbformer.  En 
syra,  som  starkt  p-ar  ifrågavarande  insekter. 
Framfört  bil, pad  av  starka  drycker.  Lukt- 
organ, som  tydligt  p-as  av  ~.  P-a  ngn  att  göra 
ngt.  P-a  ngn,  så  att  han  ~.  Låta  sig  p-as  av 
själviska  grunder.  Jag  ämnar  icke  låta  p-a 
mig  därav,  av  honom.  Kan  icke  undgå  att 
p-as  av  ~.  En  av  politiska  bihänsyn  p-ad 
kritik.  Litterärt,  till  form  och  innehåll  p-ad 
av  S.  Lättpad.  II.  Ssg  o.  avledningar. 
1)  Ty  ungdomen  är  så  lätt  p-bar,  den  följer 
dem,  som  ~  Maj  Hirdman.  Den  mottaglige 
och  p-bare  ynglingen  Fr.  Böök.  Hans  musi- 
kaliskt p-bara  fantasi  M.  Lamm.  Kvinnan 
är  p-barare  än  mannen,  mer  utsatt  för  ögon- 
blickets impuls.  —  En  lättrogen  allmänhets 
pbarhet  av  den  mystik,  varmed  ~  A.  G. 
Högbom.  2)  Utsätter  man  huden  för  något 
så  när  punktformig  köldp-an,  finner  man, 
att  ~  V.  Spångberg.  Hans  liknöjdhet  för 
mycket,  som  andra  värdesätta,  gjorde  honom 
oåtkomlig  för  all  p-an  T.  Segerstedt.  Röna 
p-an  av  ~.  Under  (tydlig)  p-an  av  ~.  Ifråga 
om  psykisk  p-an.  S)  Den  själsliga  p-ningen 
(från  detta  håll)  visade  sig  särskilt  i  ~. 
P-ningar  på  andra  biblioteksintresserade, 
vilka  ej  minst  bidrogo  till  samlingarnas 
ökande.  Litterära  p-ningar.  —  Prickade  i 
röstlängderna  av  de  p-ningsbara  röstberätti- 
gade och  ~  1914.  Hans  egna  p-ningsteorier 
äro  däremot  slående  sannolika  ~  Erik  He- 
dén. Syn.  ha  en  yiss  verkan  på;  (in)verka 
1.  try'cka  på,  utsätta  för  (ngts)  inverkan  1, 
(ngns)  påverkan,  på  förhand  inge  en  viss 
mening  1.  d.,  söka  leda  1.  få  att  göra  vad 
man  vill,  (vilja)  influera;  (p-an :)  (in)verkan, 
påtryckning,  impuls  (utifrån),  tillskyndelse, 
(ibl.  nära)  ingivelse  1.  smitta. 

-villa.  Skr.,  bildl.  Även  vila  på.  Skatter, 
tungor,  som  p-a  den  enskilde,  lantbruket, 
egendomen.  Den  gäldränta,  som  par  fastig- 
heten. Avveckling  av  den  landsskyldsskatt, 
som  ännu  p-ar  vissa  hemmansdelar  i  ~  1921. 
Själva  inredningsarbetena  hava  dock  p-at 
föreningarna  själva,  vilka  ~  N.  Lithberg. 
Dem  p-ande  skyldigheter.  Det  ansvar,  som 
under  en  prövande  tid  p-ar  varje  samhälls- 
medlem 1917.  De  representativa  åligganden, 
som  p-a  ett  statsöverhuvud  ~  T.  Segerstedt. 
Syn.  betunga,  tynga,  'besvära',  gravera, 
åvila,  åligga. 

-vis|a  ru;  -bar  (-t,  [-are;  -het]);  -lig  (-t; 
[-en; -het]); -ning.  Egentl.  o.  bildl.  I.  Vanl. 
verbformer.  Ibl.  även  visa  på.  Virket  p-as 
på  Alvgärde  måndagen  den  ~.  P-a  en  rand, 
som  ingen  av  de  övriga  dittills  observerat. 
V-a  på,  hurusom  dessa  linjer  faktiskt  icke 
äro  fullt  parallella.  Klart  p-a  en  skillnad 
i  vikt  hos  personen  ifråga  före  och  ef  ter  för- 
söket. Som  möjliggör  p-andet  av,  gör  det 
möjligt  att  p-a  djurisk  äggvita  i  enförtun- 


451 


Påvisa— Påg 


452 


ning  1:1,000,000.  Härmed  hade  alltså  denna 
[Poa  supina]  blivit  med  säkerhet  p-ad  som 
svensk  växt  J.  A.  Nannfeldt  1935.  Kritikerns 
uppgift  var,  troddes  det,  blott  att  p-a  fel.  För- 
syndelserna  i  detta  avseende  ha  varit  påtag- 
liga och  lättare  att  p-a  än  annan  missvård  ~ 
Emil  Olson.  Lyckas  klart  p-a,  att  deras 
rätt  härvidlag  ingalunda  trätts  för  nära. 
Har  du  några  bestämda  övergrepp,  som  du 
kan  v-a  på  här?  P-a  (för  ngn)  fördelarna 
av  att  ~,  det  förmånliga  i  '^.  Jag  pade 
för  dem,  hur  de  borde  gått  tillväga.  II.  Av- 
ledningar  o.  ssg.  1)  P-bar.  Innehåller  litium 
i  spektroskopiskt  pbara  mängder  Ramstedt- 
Gleditsch.  Jag  håller  mig  till  det  jordiska 
och  p-bara  Ellen  Wester,  öv.  —  Det  förefal- 
ler, som  om  åtminstone  en  folkvandring  norr- 
ifrån till  Mexiko  är  p-bar  Öv.  fr.  Alfons 
Goldschmidt.  En  ny,  bestämt  p-bar  kultur- 
ström Em.  Linderholm.  [Bunge,  svensk]  ätt, 
som  är  historiskt  p-bar  i  Sverge  redan  1476 
Nord.  Fam.^  Mellan  sinnessjukdom  och  själs- 
helsa  finnes  ~  icke  heller  någon  p-bar  gräns 
E.  Tretow.  Det  fanns  ingen  p-bar  anled- 
ning till  detta  hat  Bo  Bergman.  Utan  p-bar 
anledning,  p-bart  sammanhang  med  ~.  Blott 
direkta,  p-bara  felaktigheter  ha  rättats  ~. 
2)  P-lig.  Mindre  vanl.  o.  mer  skr.  än  'p-bar'. 
I  knappt  för  ögat  pliga  mängder.  Tidigast 
synes  en  kosackbefolkning  vara  p-lig  i  Litau- 
ens sydöstra  grannland.  Jag  gissar  på 
Weber,  fast  närmare  likhet  i  melodiformler 
och  harmonier  knappt  synes  plig  Sigfr.  Alm- 
quist.  P-ligen,  p-ligt  verksam  omkr.  1420 — 
1440.  3)  P-ning.  Ove  Jörgensens  evidenta 
p-ning,  att  ~  M.  P:son  Nilsson.  Syn.  I.  visa, 
uppvisa  ru,  utvisa  ru,  påpeka  ru,  utpeka  ni, 
fästa  uppmärksamheten  på,  anmärka,  fram- 
dra(ga)  ru,  ådagalägga,  (klart)  lägga  i  dagen, 
bevisa,  framlägga  bevis  för,  framvisa,  kon- 
statera, demonstrera. 

-vrid|a  ni;  ,;ning.  Babbitt  vred  på  ljuset 
i  Teds  rum  Öv.  fr.  S.  Lewis.  -vräk|a  ni; 
-ning.  Värd.  Och  v-er  på  ytterligare  ett  par 
stora  klabbar  på  elden.  V-a  på  ganska  rik- 
ligt med  strösocker  Marika  Stiernstedt.  — 
V-a  sig  på  ngn,  ngt  med  hela  sin  kraft.  — 
Snön  v-er  på,  så  att  famnshöga  drivor  torna 
sig  mot  ~.  Som  stormen  nu  v-er  på  ~.  — 
V-a  på  en  annan  arbete,  som  man  borde  göra 
själv.  -yrk|a;  [-an].  Även  y'rka  på.  Gärna 
skr.  1)  Det  är  f.  n.  utsiktslöst  att  p-a  en 
dylik  statskonst.  Högerpressen  [i  Finland] 
p-ar  ny  regering  1919.  Stängning  av  alla 
postkontor  annandag  jul  x>-as  1934.  Endast 
smärre  modifikationer  p-as  (i  resolutionen, 
av  fakulteten).  Och  hjälpåtgärder  p-ades. 
Jag  måste  p-a,  att  ni  ger  mig  ett  öppet  svar 
på  min  fråga  ~.  Vari  p-ades,  att  '^.  — 
Under  p-an,  att  ~,  Syn.  göra  anspråk  på, 
äska,  begära,  se  f.  ö.  påfordra  o.  kräva. 
-ök{a  ni;  -ning.  T.  e.  1)  Du,  lilla  mutter, 
får  öka  på  antalet  inackorderingar  G.  Lang- 


borg, öka  på  ransonerna  något  (för,  åt 
hästarna).  ökapå,p)-a  sina  samlingar  (av  ~). 
Öka  på  längden  med  en  vdd.  Och  jag  ökade 
på  takten.  2)  Hans  lön  p-ades,  och  ~  P. 
Hedberg,  öv.  Från  nyåret  får  jag  p-at,  och 
då  -^  R.  Schildt.  Få  lönen  p-ad  (med  50 
kr.).  Anhöll  om  påökt,  för  att  han  skulle 
gifta  sig.  Han  bjöd  mig  påökt  ä  lönen  till 
200  kronor  J.  Saxon.  —  Öch  han  ber  aldrig 
om  någon  p-ning  av  lönen  Kerstin  Wen- 
ström,  öv.  Nåväl,  ni  ska  få  en  tia  i  p-ning 
(på  er  lön).  Syn.  tillöka  ni,  utöka  ni,  ibl. 
till-  1.  ut-  1.  påskarva  m,  ibl.  höja;  (p-ning 
ibl.)  löneförhöjning  1.  -förbättring.  -Ös|a  m; 
-ning.  ösa  på  en  hel  så  med  vatten  (på 
elden). 

Påfåg|el,  -eln,  -lar;  -e](8)avel  m.  å.  Pavo 
(särak.  cristatus  =  vanliga  p-eln).  I.  Enkelt. 
1)  P-larna  tillhöra  hönsfåglarna  och  äro 
närmast  släkt  med  fasanerna.  P-larna  äro 
lätta  att  tämja  och  ha  på  grund  av  tupparnas 
prakt  hållits  som  prydnadsfåglar  sen  ur- 
minnes tider.  Den  vanliga  p-eln  har  en 
krona  av  upprätta,  kalskaftade  fjädrar  på 
huvudet;  vild  finnes  den  i  Främre  Indien 
och  på  Ceylon.  2)  Kråma  sig  som  en  pel. 
Grann  som  en  pel.  När  man  prisar  p-eln, 
breder  han  ut  stjärten.  Nu  var  Tom  hög- 
färdigare än  tio  p-lar  och  ~  Eric  Hultman. 
Ack  ja,  hon  är  en  pel  i  allt  utom  i  skön- 
het ~  öv.  fr.  O.  Wilde.  Charlotte  rusade 
upp  och  skrek  som  en  p-el  Fr.  G.  Bengtsson. 
II.  Ssgr  ha  oftare  -s-  (så  alltid  i  SAOL*). 
Ex.:  I  vilken  prästerna  förr  ~  bedrivit  p-els- 
avel  för  Vatikanträdgårdarnas  räkning  Ame- 
lie Posse-Bråzdovå.  Beundrade  tygets  p-els- 
blå  skiftningar  Ida  B.  Goodwin.  När  han 
lyfte  en  knippa  p-elsfjädrar  ur  en  vas,  som  ~ 
Axel  Lagrelii  Kinaresa.  De  berövade  mig 
livets  största  nöjen  —  de  berövade  mig  mina 
y> p-elsfjädrar^  Öv.  fr.  R.  Boleslavski.  Agraf- 
fer  med  guld  och  med  silver  och  med  p-el- 
glans.  Den  p-elsgranne  ~  sydamerikanske 
generalen  ~  Alf  Martin.  Klädd  i  en  p-els- 
grön  skrud  Kate  Hildén,  öv.  P-el(s)hanne 
med  upprest  och  utbredd  stjärt.  P-el(s)hona 
1.  P-el(s)höna.  Uppför  trappan  kommer  p-el- 
paret  klivande,  först  försiktigt  och  skyggt, 
med  ~  Erik  Norling.  Med  stolta  beridare  och 
p-elsskimrande  löpare  V.  Almqvist.  Skarpa 
]}-elsskrin  Fr.  G.  Bengtsson.  P-elsskrik. 
Himlen,  som  med  alla  sina  gnistrande  stjär- 
nor liknar  en  jättestor  p-elstjärt  G.  Berndt- 
son. En  väldig  p-elstupp  med  fem  fot  lång 
stjärt  ~  Karin  Wachtmeister,  öv.  P-el(s)- 
unge  mest  utan  -s;  (säll.  p-el(8)kyckling). 
övertäckt  med  p-elsögon,  broderade  i  finaste 
silke  (ögonfläckar)  Hj.  Bergman. 

Påg,  -en,  -ar.  Ldls.,  t.  e.  Skåne.  En 
Stockholmsgrabb  tänker  snabbare  än  e7iskå7isk 
p.  'Hasse  Z'.  Och  klockan  ringer,  som  när 
jag  var  p.  en  gång  A.  Fjelner.  t  Prat,  min 
p.»  —pappa  var  skåning  —  »nu  skall  du  ~» 


453 


Påg — Påse 


454 


E.  Lieberath.  Byns  drängar  och  p-ar  M. 
P:son  Nilsson.    Syn.  grabb,  po.ik(e),  gosse. 

Påk,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  Vad  mig  be- 
träffar, så,  har  jag  håra  en  god  p.,  skräm- 
mer mig  ingen  K.  A.  Hagberg,  öv.  Vid 
slag  från  dressörens  p.  Har.  Jacobson.  Låta 
p-en  dansa  pä  ngns  rygg.  Och  intet  är  mitt 
utom  p-en  och  påsen  /  och  dyrken  till  låsen  ~ 
Fröding.  En  käpp  med  silverkrycka  pä  i 
stället  för  hasselp-en  hon  gick  omkring  och 
stötte  med  Alb.  Engström.  När  knölpåkarna 
började  avlösa  de  spanska  rören.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Ett  långsträckt,  p-liknande  föremål  ~ 
Harry  Blomberg.  —  De  skulle  ge  honom 
lite  p-olja  kanske  (stryk,  smörj,  en  basto- 
nad)  A.  Hillman,  öv.  —  Det  blev  sparkar 
och  p-slag,  så  ~  S.  Siwertz.  Lastmulorna 
måste  drivas  fram  med  pslag  ib.  Syn.  grov 
käpp,  knölpåk,  (kort  o.  tjock)  stör. 

Pålja,  -ade,  -as;  -ning  (-en,  -ar;  även 
konkr.;  -sarbete  m.  fl.).  I.  P-a.  Pa  under 
ett  hus,  kring  ett  läger.  Att  grunden  pats 
med  betydligt  över  2,000  stora  spiror.  Tälten 
stodo  här  stadigare  pade  i  marken  och  ~ 
J.  Hemmer.  Under  den  p-ade  kanten  av 
något  cirkustält  ib.  I  den  p-ade  graven  ~ 
B.  Risberg,  öv.  Beslutsamt  klättrade  han 
nerför  den  p-ade  kajen,  höll  sig  ~  Ax.  Wän- 
dabl.  II.  P-ning.  För  klen  p-ning  det  största 
felet  [med  riksdagshuset]  1926.  En  dyrbar 
p-ning  visade  sig  nödvändig.  P-ningen  var 
gammal  och  begynte  ruttna  ~.  —  P-nings- 
arbetena  (i  grunden,  för  bygget)  pågå  ännu. 
P-ningskran  för  neddrivning  av  pålar  pål- 
kran.  Syn.  neddriva  m  1.  nedslå  nj  pålar.  — 
Pål|e,  -en.  -ar.  1)  P-en  är  en  vanligen  i 
ena  ändan  tillspetsad  stock,  avsedd  att  drivas 
ned  i  jorden.  Byggd  på  p-ar.  Det  väldiga 
hornet  stod  som  en  spetsig  p-e  upp  ur  nosen 
G.  L.  Dahlin.  Hus,  som  stodo  på  höga 
bambup-ar  över  vattnet  H.  Mörne.  P-e  av 
armerad  betong.  Bind-,  bro-,  bär-,  furu-, 
ska7is-,  spets-,  stöd-,  fjuder-,  tältp-ar.  2)  Friare 
o.  bildl.  a)  Stadens  pe,  en  av  rättvisans 
grundpelare,  varest  man  spöar  dem,  som 
stulit  mindre  än  tusen  riksdaler  H.  B.  Pal- 
mfer.  Skam-,  spö-;  marterp-e.  b)  Slå  ned 
sina  bop-ar  i~.  c)  Bildl.  o.  d.  Pen  i  köttet 
köttets  frestelser.  Var  och  en  har  sin  p-e 
i  köttet:  en  super,  en  spelar,  en  är  kvinn- 
folksgalen  ^  Joh.  Sundblad. 

—  Pålbro.  En  vidsträckt  hamn,  avdelad 
med  p-ar  S.  Lagerlöf.  Ute  binder  p-n  till 
Beckholmen  ~  S.  Siwertz.  -brygg|a.  Och 
två  långa  p-or  löpte  u,tfrån  några  sjöbodar 
ib.  -by.  P-n  Kalombatang  ~  xitanför  syd- 
kusten av  Celebes  W.  Kaudern.  -bygg|d; 
-nad(sby  m.  fl.).  Forntidens  p-da  byar.  — 
Modärna  p-nader  och  p-nader  från  stenål- 
dern. En  p-nad  i  Tingstäde  träsk.  I  Boden- 
sjön ha  ej  mindre  än  51  pnadsbyar  anträf- 
fats Ax.  Gadolin.  P-nadshy  i  Brittiska  Nya 
Guinea.  P-nadsfolken  i  SchiveizH^ ord.  Fam..^ 


P-nadsfynden  i  Schweiz,  av  vilka  de  första 
gjordes  1854.  Venezuelas  p-nadsindianer. 
P-nadskulturen.  Under  p-nadstiden.  -gård. 
Byamännen,  som  skulle  bilda  p-en  [kring 
stupstocken],  stodo  med  sina  spetspålar  i  en 
klunga  för  sig  Hildur  Dixelius-Brettner. 
-huvud.  Fackl.  En  fullt  bärig  fyllning 
mellan  p-ena  under  plankbädden,  -hyddia. 
De  fattigaste  fiskarnas  palmbladstäckta  por 
vid  flodstranden  (i  Buenaventura  i  Colombia) 
S.  Barthel.  -kran.  Tekn.  Pålning  med  p., 
vari  pålen  anbringas  samt  nedslås  med  fall- 
hejare, som  lyftes  med  handspel,  ångmaskin 
eller  elektromotor  och  får  fritt  falla  på  pål- 
huvudet'^.  Tryckluftspålkran.  -lik;-nande. 
Och  mellan  dem  växte  p-a,  tjocka  palmer  ~ 
H.  Mörne.  -mast.  Tekn.  Mast  i  ett  stycke, 
-ok; -sbro.  Tekn.  Pålrad  med  hammarband 
som  mellanstöd  för  bro.  Dubbelt  p.  har 
två  rader  pålar.  Den  nya  bron  [vid  Stor- 
vreta],  en  s.  k.  pshro  Ups.  Nya  Tidn.  1931. 
-rad.  I  en  hamn  med  långa  p-er  S.  Siwertz. 
-ring.  1)  Ring  av  pålar.  2)  Tekn.  Ring 
av  plattjärn  som  upptill  skyddar  pålen  mot 
sönderspjälkning  (vid  nedslagningen).  -rot. 
Bot.  Huvudrot  särskilt  starkt  utvecklad  i 
fhde  till  sidorötterna.  [Mandiokan,  en  eu- 
phorbiacé  med]  en  grov p.,  vars  vitaktiga  kött 
utgör  den  eftertrådda  näringen  Douglas 
Melin.  -skoS  -n,  -r.  Tekn.  Skydd  av  smitt 
järn  för  pålspets.  -sko^,  -dde  osv.;  -ning. 
En  smalp-dd  kajplan  Wilma  Lindhé.  -stek. 
Fackl.  Om  man  med  ett  skotstek  fäster  ändan 
av  ett  tåg  vid  själva  tåget,  så  att  en  ögla 
bildas,  så  erhåller  man  ett  p.  Hj.  Öhrvall. 
Med  ett  hederligt  »^.»  om  livet  gick  jag  ut- 
för branten  Bengt  Berg.  -straff.  Straff  vid 
(skam)pålen,  schavottering.  -timr|ad;  -ing. 
Pade  kajer  G.  L.  Dahlin,  -verk.  Pålning; 
ibl.  förskansning  1.  stormhinder  av  lodrätt 
ställda  1.  nedgrävda  pålar,  palissad.  Där 
löpte  ett  p.  längs  stranden,  troligen  avsett  ~ 
som  vågbrytare  E.  Hornborg. 

Pållje,  -en,  -ar.  Ngt  värd.  Lockord  till 
hästar  1.  'smekord'  på  dem.  Kom  nu,  p-en 
(min)!  Hopp,  alla  mina  par  I  Stilla, p-arna! 
S.  Lagerlöf.  Jag  behövde  tre  dagar  med 
min  p-e,  men  pr  ångbåt  går  det  på  två  tim- 
mar W.  Langlet.  Några  saftiga  grässtrån 
lockade  p-en   närmare.     Klappa  sina  p-ar. 

Pås|e,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Mer  egentl. 
Med  en  stor  p-e  konfekt  och  tjugu  barnungar 
framför  sig.  En  p-e  (med)  färska  bullar. 
Köpte  en  p-e  Södertäljekringlor.  Ta  en  p-e 
med  sig  att  plocka  svamp  i.  Vi  klistrade 
själva  små  p-ar  till  julgranen.  Pappers-, 
vaxduks-,  handduks-,  pergamin-,  siden-,  tyg-; 
lakansp-e.  Bröd-,  kaffe-,  krydd-,  mjöl-,  mat-, 
matsäcks-,  smörgås-,  frukost-,  lunch-,  tiggar-, 
bär-,  x>lomynonp-e.  Arbets-,  sy-,  torg-,  för- 
varings-,  krag-,  tvätt-,  mal-,  galosch-,  sko-, 
frö-,  fot-,  natt-,  sadel-,  sand-;  korsbands-; 
post-,  värde-;  penningp-e.    2)  Friare  o.  bildl. 


455 


Påse — Påsk 


456 


a)  Håv  med  lång  p-e  och  ~  Sven  Ekman. 
Äppelplockare  med  raka  och  p-e.  Samt  gjorde 
av  den  en  innerpe  till  sin  sovsäck  J.  G. 
Andersson.  Och  jag  frös  i  min  sovp-e.  Att 
någon  spjuver  ^bäddat  p-e^  i  de  fyra  säng- 
arna (så  att  man  icke  kunde  komma  ner 
ordentligt  i  bädden).  Klänningslivet  sitter 
illa,  det  bildar  en  p-e  på  ryggen,  b)  Att 
även  nästa  jösse  hamnade  i  min  p-e  G.  Berndt- 
son. [Då  haren]  snarliga  skulle  ha  fått 
krypa  i  pen  E.  Sparre.  Alla  skyttar  ära 
så  stora  i  orden  om  morgonen,  men  ändå 
komma  de  om  aftonen  hem  med  tomma  p-ar 
T.  Berg.  Skjutp-e.  C)  Märk  en  del  talesätt. 
Om  vi  slår  våra  p-ar  ihop,  ska  vi  väl  kunna 
göra  något  för  ~  O.  Larsson  i  By.  örne 
och  Hamilton  [post  o.  telegraf]  äro  icke  hå- 
gade slå  p-arna  ihop  1931.  Små  behov  och 
träget  knog  gör  penningar  i  p-en  S.  Dahllöf . 
Så  att  det  är  bäst,  att  du  plockar  opp  allt 
ont,  som  du  har  i  p-en,  på  en  gång  S.  La- 
gerlöf. [Det  är  ju  bara  sådant]  man  skall 
samla  pen  full  av  häri  livet  H.  Cedercreutz. 
Haltande  personer  och  fulla  drängar  räk- 
nade han  [hunden  Tipp]  synharligen  som 
komna  ur  samma  pe  Kalle  Östgren.  Det 
mesta  har  varit  i  den  västerländska  eller 
amerikanska  pedagogikens  säck,  innan  det 
nu  presenteras  som  originalnyheter  ur  bolsje- 
vismens  p-e  A.  Karlgren.  Det  där  har  varit 
i  säck,  innan  det  kom  i  p-e  det  där  har  du 
inte  av  dig  själv.  Föra,  ha  rent  mjöl  i 
pen  vara  renhårig,  inte  ha  ngt  fuffens  1. 
hyss  för  sig.  Ibl.  även  Ha  rent  bröd  i  pen. 
d)  Kinder,  som  hängde  som  par.  Kindp-e.  — 
Hakp-e  dubbelhaka.  —  Rödbrusig  hy  och 
slappa  par  under  ögonen  Elisab.  Högström- 
Löfberg.  Damen  med  ögonparna  ~.  e) 
Odygdsp-e  se  d.  o. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Under  de  runda  ögonen 
var  huden  en  smula  p-aktigt  uppsvälld  Walb. 
Hedberg,  öv.  P-arbet\e  (-erska).  Hade  ett 
sovande  barn  hängande  på  ryggen  i  ett  ~ 
p-artat  skynke  L.  Munsterhjelm.  P-fabrik. 
Hade  byxorna  fullkomligt  p-formade  S.  Ar- 
senius.  En  p-formig  utvidgning.  P-formiga 
kinder.  [Not]  med  en  plik  förlängning 
Nord.  Fam*.  P-liknande  utväxter  ~  på  blad 
av  träd  och  buskar  ib.  Kuvert-  och  påsma- 
skiner  Tulltaxan  1919.  Torgväska,  rynkad 
p-modell,2)rima  vaxduk  Annons  1929.  P-sax. 
Påssjuka  smittsam  sjukdom  som  angriper 
spottkörtlarna  (svullnad  framom  o.  under 
örat).  Huru  länge  en  pi-sjukepatient  är  smitt- 
farlig.  P-tillverkning .  P-tryckerskorna  ej 
under  typografavtalet  1929.  Pdstälfet,  ett 
lättviktstält  av  ~  1932.  P-vante.  P-väska 
i  kalvskinn  med  innerbygel  (för  damer).  Syn. 
(rätt  nära  stå:)  pung,  (liten)  säck,  väska,  var. 

—  Påsig,  -t,  -are;  -het  (ibl.  med  plur.). 
Under  den  p-a  västen  Dagm.  Sommarström, 
öv.  En  modärn  och  p.,  svart  sidenkappa 
E.  Cedercreutz.     Kläder,  som  sitta  p-t.  — 


Ansiktet  hade  blivit  pt  och  tungt  Ernst  Nor- 
lind.  Med  p-a  kinder  Sig.  Agrell,  öv.  In- 
nanför de  otroligt  p-a  ögonlocken  Gust.  Ce- 
derström.  Syn.  säckformig,  uppsvälld,  sväl- 
lande, utputande. 

Påsk,  -en,  -ar  [1.  -er].  I.  Enkelt.  1)  Märk 
särsk.  formerna  (till)  påska  o.  i  påskas. 
a)  Hålla,  fira  p-a  åld.  Nej,  nu  tror  jag  då 
inte  världen  står  till  p-a  I  Elsa  Thulin,  öv. 
Och  julen  varar  allt  till  p-a.  b)  I pas  var 
vi  ute  på  landet  och  ~  sistlidne  påsk.  2)  Ju- 
darnas, de  kristnas  p.  Två  dagar  därefter 
var  det  p.  Bibeln.  När  infaller  p(-en)  i 
är?  Till  p.  vänta  vi  främmande  från  Skåne. 
Annandag  p.  dagen  efter  påskdagen.  I  p. 
reser  du  kanske  till  fjälls?  Vara  p-en  över 
på  landet.  Söndagen  före  p.  Efter  p.  Under 
p-en.  Glad  p.l  En  puss  i  p.  Nästa  p. 
P(-arna),  p-n  brukade  vi  fira  hos  ~. 

II.  Ssgr  ha  i  regel  påsk-;  påska-  blott  i 
p-alamm  o.  ngn  gång  (skönl.)  p-atid  o.  d. 
1)  Påsk-.  P-afton  bruka  vi  äta  ägg,  rimma 
2)å  (påsk)äggen  hos  ~.  Upsala  Kvinnl.  Kon- 
torist- o.  Expeditförening  firar  Lilla  Påsk- 
afton Torsdagen  den  22  Mars  kl.  8  e.  m. 
Annons  1923.  På  p-aftonskvällen.  Vilda 
lövkojor  och  fresia  —  de  italienska  p-blom- 
TOorna  Amelie  Posse-Bråzdovå.  Att  vi  skulle 
sända  varandra  p-brev.  Målade  p-brev  med 
häxor  ridandepå  kvastar.  Liten  flicka  klär  sig 
till  'p-brud'  och  går  omkring  med  andra  barn 
för  att  tigga  godsaker.  Gamla  j^bruk  och 
pseder.  Judiskt p-bröd  (osyrat) .  Och  medan 
klockorna  fortsatte  att  ringa  p-budskapet  ut 
över  nejden,  sjöng  kören  ~;  Kristus  är  upp- 
stånden —  Kristus  är  uppstånden  O.  Enckell. 
P-dagen  påsksöndagen.  En  av,  under  p-da- 
garna.  Tända  p-eldar  till  skydd  mot  troll 
dom.  Under  p-ferien.  Medan  riksdagen  tar 
sig,  har  p-ferier.  Samaritanernas  p-fest. 
P-firandet  vid  den  heliga  gravens  kyrkai  Jeru- 
salem. P-firande  stadsbor.  P-fir\are  (-ning). 
P-fullmånen  första  fullmåne  efter  vårdag- 
jämningen. Fabeln,  att  'p-haren  värper 
påskäggen.  I,  under  p-helgen.  Hålla  p-högtid 
Bibeln.  I  p-högtiden.  Genom  ljusa  /  valv 
skall  brusa  /  p-koralers  jubelsvall  Ps.  583. 
På  påskdagsmorgonen  hälsar  man  varandra 
ännu  i  den  ortodoxa  kristenheten  med 
'p-kyssen'  och  hälsningen  'Kristus  är  uppstån- 
den',  varpå  svaras:  'Ja,  han  är  sannerligen 
uppstånden' .  Vi  växlade  p-kyssen  ~  Öv.  fr. 
Gorki.  P-kärringar på  väg  till  Blåkulla  skär- 
torsdagen, ridande  genom  luften  på  sina  kvas- 
tar. Ta  sig  p-ledigt.  För  att  på  ett  värdigt 
sätt  begå  min  2)ledighet  E.  Sparre.  P-lilja 
'gul  narciss',  Narcissus  pseudo-narcissus. 
När  börjar  p-lovet?  P-lördag(en).  Text  till 
p-matutin.  Att  p-mässan  följande  dag  skulle 
celebreras  i  domen  av  patriarken  av  Vene- 
dig ~  kardinal  ^  Sarto  Annie  Wall.  P-nat- 
ten  min  påskafton  o.  påskdagen.  Ett  p-offer 
åt  Herren  Bibeln.     P-psalm.    P-puss  värd. 


I 


457 


Påsk— Påver 


458 


Gamla  p-rim  S.  Lagerlöf.  Ge  ngn, fd pris 
(Idle.  även  p-skräcka)  ett  bruk  som  ännu 
på  många  håll  är  bevarat:  att  på  påskdags- 
(1.  långfredags)morgonen  väcka  de  sovande 
med  slag  av  ett  ris  av  nysprucket  björk- 
löv (som  också  det  bär  samma  namn).  Grant 
utstyrda  pris,  där  kvistarna  äro  prydda  med 
brokiga  fjädrar  1.  pappersstjärnor ,  som  skola 
föreställa  blommor  fastlagsris.  Varjämte 
man  skjuter  p-smällar  för  att  i> skjuta  ner 
häxor y  C.  W.  v.  Sydow.  Vid  p-tid(en).  I 
p-veckan  veckan  före  påskdagen.  Äta  p-ägg. 
Konditoriernas  grantutsiradep-ägg.2)Fåska-. 
Jag  har  högeligen  dstundat  att  äta  detta 
p-alamm  med  eder  Bibeln.  Jesus  det  rätta 
p-alammet.  —  Om  patid  Sverker  Ek. 

—  Påsk|a^  se  påsk  I  1.  —  Påsk|a%  -ade. 
Gärna  smtl.  1.  ngt  värd.  Hålla  påskhög- 
tid); fira  påsk,  tillbringa  påsken  1.  sin  påsk- 
ledighet. Låt  honom  fd  p-a  i  fred  ~  Hj. 
Bergman.  Skolgossar,  som  p-at  i  fjällen 
Sv.  Dagbl.  1910. 

Påt,  -et.  Mindre  vanl.  Lisbeth,  unge, 
intet  p.  I  pd  min  tavla  —  den  är  vdtl  Carl 
Larsson.  —  Påt|a,  -ade,  [-as];  p-a  fram  m, 
(i)hop  ru  m.  fl.;  -göra  o.  -noga  (mindre  vanl. 
för  'petnoga'  osv.);  [-ning].  1)  Gärna  ngt 
värd.  Gd  och  p-a  i  jorden  Alb.  Engström. 
P-a  i  marken  med  fingrarna,  en  pinne,  en 
(botanik) sjmde.  Gd  och  p-a  i  sin  koloni- 
trädgdrd.  Gick  och  p-ade  med  sina  plantor 
Fanny  Alving.  P-a  (ner)  ndgra  krassefrön  i 
rabatten.  P-ade  med  en  pinne  bland  det  torra 
fjoldrslövet  S.  Siwertz.  En  sdn  där  idiot, 
som  gdr  omkring  och  p-ar  överallt  i  land- 
skapet för  att  ta  reda  pd  vad  det  är  gjort 
av  Sv.  skämtlynne.  2)  Särsk.  i  Norrl.  [Van- 
ten] var  yp-ad-o,  sd  som  kvinnfolk  opp  i 
Norrland  förr,  med  en  liten  benkrok,  pade 
ihop  präktiga,  starka  vantar  Laura  Fiting- 
hoff.  —  Vid  handarbetskurserna  undervisa- 
des även  i  vantp-ning  1931.  Syn.  1)  små- 
gräva,   peta,  böka,  rota;  2)  virka  (vantar). 

Påv|e,  -en,  -ar.  1)  Egentl.  Romersk-ka- 
tolska kyrkans  överhuvud,  'den  helige  fa- 
dern (i  Rom)'.  Pen  i  Rom.  Pen  Benedikt 
XV.  P-e  i  kröningsdräkt  med  tiara,  stola, 
ring  m.  m.  Pd  etiskild  audiens  hos  p-en. 
När  en  p-e  tillträder  sitt  ämbete,  tar  han 
ett  nytt  namn;  den  nuvarande  p-en,  Pius  XI, 
hette  förut  Ächille  Ratti.  Dogmen  om  p-ens 
ofelbarhet.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Märk  uttr. 
Tvista  om  p-ens  skägg  om  ingenting,  b)  En 
liten  Idgkyrklig  p-e  i  sin  ort  K.  'VVarburg. 
Som  en  p-e,  som  ej  tdl  ndgon  motsägelse. 
Dalai  lama,  lamaismens  p-e  eller  överste- 
präst. Fackföreningsp-arna  1923.  Despo- 
tiska  partip-ar.     Dagens  smdp-ar. 

—  Påvebrev.  -bulla,  -döme,  -t,  [n]. 
Påvlig  makt  1.  värdighet,  påvevälde,  påve- 
kyrkan; ibl.  påvens  område;  (ibl.:)  papis- 
teri,  påviskhet;  ibl.  makthavande  med  an- 
språk på  ofelbarhet.    T.  e.:  Hj.  Holmquist, 


P-ts  historia  1800 — 1920.  '  Upplysningen  pd 
1700-talet  undergrävde  vördnaden  för  p-t. 
Det  maktlystna  p-t  i  Rom  pä  ~.  Frigöra 
sig  frdn  p-t.  —  Dd  j^även  ännu  —  före  över- 
enskommelsen med  Mussolini  —  var  enfdnge 
i  sitt  j).  Vatikanen.  —  Anhängare  av  p-t.  — 
Z.  Höglunds  Canossagdng  och  bilden  av  hans 
ömkliga  barfotaskepnad  huttrande  i  snön  vid 
det  socialistiska  p-ts  port  T.  Segerstedt.  — 
-fientlig,  -hov.  Azzolino  ~  hade^vid  p-et 
en  framskjuten  ställning  och  ~  A.  Åker- 
ström, -kandidat,  -krona  påvemössa, 
tiara.  -kyrka.  Mest  i  best.  sing.  =  romersk- 
katolska kyrkan,  -länga  1.  -längd  jfr  t.  e. 
konungalängd,  -lära(n)  papism(en).  -makt. 
Trotsa  p-en.  Syn.  påvevälde,  -mössa  se 
påvekrona,  -residens,  -skrud.  -stol. 
Särsk.  som  symbol  för  påvemakten  1.  på- 
vens ämbete;  även  'påvetron'.  En  av  p-ens 
högsta  ämbetsmän  ~  'den  påvliga  stolens'. 
-säte.  Dd  Avignon  var  p.  -tro.  I  dessa 
länder  blev  alltsd  p-n  rddande.  P-n  slaviskt 
tillgiven,  -val.  P-et  överlämnades  är  1059 
åt  kardinalkollegiet  och  sker  sedan  1274  i 
konklav.  -vap|en.  P-net  utgöres  av  en  tiara 
över  tvd  korsade  nycklar,  ombundna  med  en 
'stola'.  -välde  påvemakt,  påvedöme.  -vän; 
-lig(het).  Det  intill  senaste  tid  sä  p-liga 
Spanien,    -värdighet. 

—  Påvi'nn|a  (grav);  -an,  -or.  P-an  Jo- 
hanna en  legend  frän  medeltiden  1928.  —  På- 
visk  (akut);  -t;  -het.  De  p-e  påvens  an- 
hängare, papisterna,  katolikerna.  En  gam- 
mal p.  uppbyggelsebok  'Mari  Mihi'.  Kriget 
mellan  herr  Carl  och  den  p-e  Sigismund 
Aiwa  Uppström.  Dd  han  reste  sig  mot  den 
p-a  kyrkans  ~  makt  Fab.  Månsson.  Både 
luterska  och  p-a  [psalmer]  V.  v.  Heiden- 
stam.  —  P-a  låter  även  bildl.  —  Att  den 
varit  ett  p-hetens  fäste  ochjbdlverk  Hj.  Al- 
ving. Syn.  jfr  följ.  —  Påvlig  (grav);  -t, 
[-are].  Ordet  nyttjas  oftare  än  'påvisk'  i 
'neutral' mening.  P.  legat,  nuntie.  P-t  sände- 
bud. Den  nya  p-a  nuntiatur,  som  skall 
uppträttas  i  Warschaul^2^.  Det  p- a  palat- 
set. De  p-a  trädgärdarna.  Den  p-a  liv- 
vakten. P-a  kansliet.  Ikläda  sig  sin  p-a 
skrud.  P.  värdighet.  Det  p-a  Rom.  Den 
p-a  stolen  jfr  påvestol.  —  De  p-e.  P-t  sin- 
nad. —  Att  fritaga  bolsjevikerna  frän  gär- 
ningar, som  de  själva  berömma  sig  av,  det 
är  att  vara  ^p-are  än  påvens.  Syn.  påvisk, 
påvens-,  påve-,  (ibl.:)  papistisk,  (romersk-) 
katolsk. 

Påv|er  (akut);  -ert,  -rare.  Förr  stavat 
franskt:  pauvre.  Och  säg  gräsligt  per  ut 
trots  sina  mänga  pengar  'Dan'.  Jag  verkar 
för  p-er  mot  henne  ib.  En  bostad,  som  verk- 
ligen var  ganska  p-er.  I  ett  kristidsp-ert 
hotellrum  Har.  Alm.  Skulle  jag  naturligt- 
vis ha  det  lika  p-ert  som  de  flesta  andra 
medborgare  i  ~  Alb.  Engström.  Me7i  erfa- 
renheterna gåva  p-ert  resultat  Marika  Stiern- 


459 


Påver — Pälspåse 


460 


stedt.  En  smula  p-ert  verkar  det  dock,  när'^. 
Syn.  fattig,  torftig,  arm,  usel,  tämligen 
miserabel,  '(lugg)sliten'. 

På  vinna,  Påvisk  o.  Påvlig  se  under 
påve. 

Päl|a,  -ade,  -as;  -kniv  (skavkniv); -ning. 
Garvarterm.  Avskava  hud  på  narvsidan 
så  att  narven  blottas,  avhåra. 

Päll,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
P-ar,  vanligen  försedda  med  öglor  för  bär- 
stänger eller  med  i  hörnen  fastsatta  stänger, 
användes  vid  allehanda  kyrkliga  fester  och 
processioner  att  bäras  över  någon  förnämlig 
person  eller  relik  eller  ock  över  monstransen. 
Och  den  blå  p-en  lyftes  över  brudparets 
huvuden  1916.  Brudpäll  från  Harg  (1700- 
talet),  av  vitt  mönstrat  siden,  två  bårder  av 
rosor,  över  ytan  strödda  lösa  blomornament, 
i  mitten  medaljong,  gammal  frans  i  p-ens 
färger,  rödmålade  bärsiänger.  Vigseln  skulle 
ske  med  p.  och  mässa,  men  ~.  —  Kipling, 
Shaw,  Baldwin  och  Mac  Donald  bland  p-bä- 
rarna  vid  Thomas  Hardys  jordfästning  1928. 
2)  Bildl.  Mest  skönl.  I  sammet  himlens  mörka 
p.  var  klädd  R.  Ekelund.  Och  färgerna 
blekna  på  himmeleris  p.  A.  Mörne.  Himla- 
p-en.  Syn.  (bär-  1.  prakt-  1.  tron-  1.  tak)- 
himmel,  baldakin,  prakttäcke  buret  över 
ngn  i  en  procession. 

Päls,  -en,  -ar.  I.  Egentl.  Dels  om  skin- 
net på  en  del  djur  (särsk.  s.  k.  p-djur),  dels 
om  rock  1.  kappa  av  (dylikt)  skinn  1.  med 
skinn  till  foder  (1.  bräm).  1)  På  djur.  Lik 
en  björn,  som  fått  getingar  i  p-en.  Ruska 
vattnet  ur  p-en.  Mullvaden  har  en  mjuk, 
sammetslik  blåsvart  p.  Tjock  p.,  som  full- 
komligt skyddar  mot  kölden.  Dra  p-en  av 
en  skjuten  räv.  För  att  icke  haglen  skulle 
fördärva  p-en.  Få  lite  bly  i  p-en.  Vinterp-en 
hos  p-djuren  är  tätare  och  värdefullare  än 
sommarp-en.  Med  mjuk,  tät  hårpäls  E.  Lönn- 
berg. 2)  Som  plagg  (1.  handelsvara).  Skaffa 
sig  p.  Gå  i  p.  om  vintrarna.  Skämma  bort 
sig  med  p.  Ta  på  sig,  krypa  i  den  tunga 
(res)p-en.  Få  mal  i  pen.  P-ar  mottagas 
för  somynarf Orvar  ing .  Vända  p-en  tit  och 
in.  Den  som  är  tokig,  byker  pen.  Man 
kryper  till  kojs  i  p-arnas  iden  och  ~  Sven 
Hedin.  Bil-,  promenad-,  åk-,  sport-,  mili- 
tär-, dam-;  halv-,  (kort)  livpäls.  Bisam-,  bä- 
ver-, sobel-,  per sian-,  vargskinns-,  fdrskinns-, 
skinnpäls.  II.  Bildl.  1)  Ge  ngn  (duktigt^ 
på  x>-en  piska  u'pp,  prygla,  ge  (ett  gott  kok) 
stryk,  ge  på,  uppläxa  m.  Få  på  p-en  få 
stryk,  bli  genompiskad ;  få  påskrivet,  bli 
(grundligt)  tagen  i  upptuktelse.  Rädd  om 
p-en  'rädd  om  skinnet',  (fysiskt)  feg.  2)  Märk 
okvädinsord  som  Din  svinpäls!  Syn.  (djur)- 
fäll,  ibl.  skinn,  ibl.  (lapp)mudd  1.  päsk. 

—  Pälsartjad.  En  sammet,  som  verkar 
nästan  p-ad.  -beklädd.  P-a  kuskar  Öv.  fr. 
O.  Wilde.  -beredieri;  -ning.  Försäljnings- 
butik och  p-eri  Rikstel.-kat.  1927.  -be|satt; 


-sättning.  P-satta  promenaddräkterYkrt  hem 
1921.  Lilatonad  kappa  med  brim  p-sätt7iing 
E.  Wettergren.  -bräm;  -ad.  Skönl.  ibl. 
även  'pälsbebrämad'.  Kappa  med  p.  P-ad 
kappa.  Iklädd  p-ade  kängor,  -bärande. 
P.  djur  se  följ.  -djur;  -sart;  -sförsäkring; 
-sodl|are  (-ing)  m.  fl.  Av  alla  svenska  p. 
lämnar  mården  det  värdefullaste  skinnet 
Nord.  Fam.^  P-saveln  påbörjades  på  Prince 
Edward  Island  år  1887  av  pälsjägaren  och 
pälshandlaren  Charles  Dalton  ;  han  började 
med  rödräv  för  att  sedan  övergå  till  silver- 
räv. År  1925  började  i  Sverge  uppföd- 
ningen av  p.  Utom  silver-räv  och  blåräv  ära 
framför  allt  följande  p.  föremål  för  avel: 
mink,  iller,  mård,  amerikansk  grävling,  tvätt- 
björn, sumpbäver,  bisamråtta,  kanin;  på 
sista  tiden  har  man  i  Ryssland  också  gjort 
försök  med  sobel.  I  skrivande  stund  räknar 
man  i  Sverge  328  fullt  utrustade  p-sfar- 
mer  1929.  Föreningen  Sveriges  p-uppfödare 
(1927),  numer  omdöpt  till  Föreningen  Sve- 
riges rävuppfödare  1929.  P-sutställningen 
öppnad  av  jordbruksministern  dec.  1930. 
Syn.  pälsbärande  djur. 

-farm.  Alla  till  enp.  hörande  anordningar 
O.  v.  Mentzer.  -fod|er;  -ra  (särsk.  ofta  i 
part.  perf .).  Jacka  medp-er.  —  Låta  p-ra  sin 
kappa.  P-rade  handskar,  -färgeri.  -gar- 
ner|a;  -ing.  Särsk.  i  part.  perf.  Kjolen, 
som  naturligtvis  var  p-ad  ~  1916.  Pade 
sportdräkter,  -garvning.  -hand|el;  -elsbo- 
lag m.  fl.;  -lande ;  -lare.  Driva  p-el.  I  Sov- 
jetryssland är  p-eln  statsmonopol  1932.  / 
peln  går  havsuttern  nästan  alltid  under 
namn  av  Kamtsjatkabäver  Sten  Bergman 

1931.  Det  förnämsta  p-elsbolaget  är  Hudson- 
bay-kompaniet  Nord.  Fam.^  1915.  Världens 
största  p-elscentrum  är  London  Nord.  Fam.* 

1932.  Riksförbund  för  p-lande  1932.  -imita- 
tion. Krimmer  ~  persianliknande  vävd  p. 
Norstedts  uppslagsb.  -jacka.  Det  allra 
nyaste  är  den  korta  p-n  för  damer  1921. 
-jakt.  -jägare.  Trapper,  nordamerikansk  p. 
-kantad.  En  dam  i  vit,  p.  aftonkappa  och  ~ 
S.  Siwertz.  -kapp|a;  -(8)ficka.  P-a  av  grå- 
verk. Kort  p-a.  -klädd.  Gå  p.  änmi  på 
vårsidan.  Mössa  av  vadmal  med  infällbart, 
pälsklätt  öronskydd.  -krag|e.  Dels  krage, 
dels  liten  kappa  1.  d.  (för  damer  o.  herrar). 
Droskkuskarna  med  sina  p-ar.  Fin  pe  av 
bisam.  -känga,  -lik;  -nande.  Den  täta 
hårigheten  bildar  [hos  hximlorna]  en  p.  be- 
klädnad Nord.  Fam.^  Ett  p-liknande  mögel- 
överdrag.  -mak|are;  -eri  (-(e)t,  -er;  -red- 
skap). 

-mal.  Tinea  pellionella.  Pen,  som  är  av 
samma  storlek  som  klädesmalen,  har  svagt 
glänsande  gråvita  1.  gulaktiga  framvingar 
med  några  svarta  punkter,  -mudd(e).  Se 
mudd  1.  -mössja;  -märke  (t.  e.  på  uniforms- 
mössor). Min  pa  börjar  bli  skallig  på  några 
fläckar.   Dra  ner  pan  över  öronen,    -påse 


461 


Pälspåse — Pärla^ 


462 


till  skydd  mot  mal.  -rik;  -edom.  I  en  av 
Sibiriens  p-aste  trakter  A.  Hj.  Uggla,  öv. 
-schal.  Borttappat:  P.  av  brun  murmel  An- 
nons 1930.  -skinn;  -sbered|are  (-eri;  -ning). 
Silverräv,  som  genom  odling  blivit  allt  van- 
ligare, räknas  därför  ej  längre  till  de  äd- 
laste p-en  1932.  Eget  p-skinnsberederi  An- 
nons 1926.  -skräddare,  -slag.  Skinn- 
mössa med  p.  -sort.  Billigare  p-er.  -säl; 
-(s)fångare;-(8)fångst.  P-arnaC^rc^ocep/jöZnsJ 
äro  på  grund  av  pälsen  de  värdefullaste 
jaktdjuren  bland  salarna;  de  kallas  även 
sjöbjörnar,  -sömmerska.  P.,  med  full 
vana  vid  infodring  av  muffar  och  kragar  ~ 
Annons  1915.  -tröja.  -takt.  Av  [silver- 
rävs] avkomman  gallras  imgefär  hcllften  ut 
för  direkt  p.  ~  Ups.  Nya  Tidn.  1929.  -vante. 
-var|a;  -uaffär;  -ufabrik;  -uhand|el  (-lare); 
-uindustri;  -umagasin;  -umarknad(en).  Till 
p-or  räknas  såväl  beredda  pälsskinn  som 
pälsar,  pälskappor,  pälsfoder,  kragar,  boor, 
muffar,  mössor,  mattor,  släd-  och  bilfällar 
.  m.  m.  Handla  med  p-or.  Sveriges  p-uhand- 
lares  riksförbund  bildat  1932.  Syn.  päls- 
verk, -verk.  Jfr  föreg.  Alla  sorters  p.  re- 
pareras och  modärniseras.  Modärna  små 
sommarpälsverk  1930.  Fodra  med  p.  —  Allt 
vad  de  behövde  i  p-sväg  Ax.  Klinckowström. 

—  Pälsja  av  m  o.  på  ni,  -ade,  -as;  -ning. 

Pär,  -en,  -er  (akut);  -skåp  (-et);  -(s)titel 
m.  fl.  Medlem  av  engelska  (förr  även  fran- 
ska) högadeln  1.  engelska  o.  japanska  över- 
huset. I.  Enkelt.  Lord  Rosebery,  den  skot- 
ske p-en.  Engelska  per.  Japanska  riks- 
dagen består  av  p-ernas  kammare  med  400 
och  deputeradekammaren  med  466  ledamöter 
1933.  II.  Ssgr  kunna  i  allm.  ha  1.  sakna 
-S-:  pär-  o.  pärs-.  Ex.  1)  Inom  de  brittiska 
p-familjerna  Nord.  Fam.^  P-krona  bäres 
verkligen  i  England.  En  lägre  pärstitel, 
baron  ~  samt  ytterligare  en  lägre  adels- 
titel, baron  et,  som  dock  icke  medför  p-skap 
(plats  i  överhuset).  Den  högsta  p-skapsgra- 
den,  hertig.  Förskaffat  honom  hans  p-vär- 
dighet  Öv.  fr.  Thackeray.  2)  Av  p-sdom- 
stolen  [i  Paris]  dömdes  han  (furst  J.  A.  A. 
M.  de  Polignac)  21  dec.  1830  till  livstids- 
fängelse, men  ~  Nord.  Fam.'^  Medlem  av 
Japans  p-skammare  ib.  Genom  p-suinäm- 
ningar  i  massa  ib.  Avböjde  ~  en  erbjuden 
p-svärdighet  ib.  Syn.  (ibl.:)  lord,  medlem 
av  överhuset  1.  pärskammare(n). 

Park,  -en,  -ar;  -boll;  -spel;  -sticka  (namn 
på  kortsidorna  av  p-en  dvs.  bak-  resp.  fram- 
stickan)  m.  fl.  Idrotts.  Jfr  kas^  o.  hugg  II  4. 
Gotländskt  bollspel  som  har  sitt  namn  ef- 
ter en  på  marken  av  ribbor  1.  snören  bil- 
dad rektangel  som  också  heter  'park'.  Spe- 
las i  lag,  anförarna  kallas  'p-karlar'.  Van- 
ligaste formen  är  s.  k.  'bollpärk'  (med  'hög 
uppgi  vning').  Bollen  slås  med  handen  (bädd- 
ras)  1.  sparkas.  Spela  p.  Föreningen  got- 
ländsk idrott,  stiftad  1912,  anordnar  årliga 


tävlingar  i  p.  I  p.  gäller  det  alltid  för 
utemännen  att  vid  angrepp  framflytta  grän- 
sen, att  göra  en  'bättre  kas  . 

Pårl|åS  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
a)  Por  bildas  i  eller  innanför  manteln  hos 
musslor  (de  värdefullaste  hos  p-mxisslan, 
Meleagrina  margaritifera)  och  orsakas  av 
att  ett  främmande  föremål  (t.  e.  en  larv  av 
en  sugmask)  inkommit  i  musslan;  kring  detta 
föremål  bildas  då  en  'p-säck',  från  vilken 
pärlemor  avsöndras  i  koncentriska  skikt. 
Por,  som  icke  ligga  fritt  utan  äro  fast- 
vuxna vid  skalet,  visa  oregelbunden  form 
och  kallas  ofta  'barockp-or'.  Med  4  stora, 
felfria  p-or.  Den  vanligaste  färgeii  på  äkta 
p-or  är  den  matt  blå-vita.  De  p-or,  som 
mest  efterfrågas  är  de  svarta,  i  synnerhet 
de  sällsynta  grönsvarta,  de  skära,  de  rosa- 
färgade och  de  gräddfärgade  Pärlfiskaren. 
Halsband  av  äkta  p-or.  Orientaliska  por. 
Por,  dock  mindre  värdefulla,  finnas  stund- 
om även  i  ostron  och  blåmusslor ;  värdeful- 
lare äro  ' sötvattensp-or' ,  som  produceras  av 
flodpärlmusslor  och  målarmusslor ;  dylika 
p-or  fiskas  bl.  a.  i  Lagan  och  de  norrländ- 
ska älvarna.  Förr  pulveriserade  man  por 
och  intog  dem  som  medicin ;  ett  minne  härav 
ha  vi  i  benämningen  ' apotekarp-or  för  små 
värdelösa  exemplar.  Por  skulle  man  alltid 
köpa  i  soluppgången  ~  den  rätta  tiden  på 
dygnet  för  att  kunna  konstatera  deras  glans 
Birgit  Th.  Sparre.  b)  Japanska  p-or,  'od- 
lade' por,  fås  från  japanska  havspärlmuss- 
lan  (Avicula  martensi);  en  liteyi  pärlemor- 
kula införes  på  operativ  väg  i  musslan  och 
kring  denna  bildas  p-an.  De  japanska  p-orna 
kunna  numer  till  det  yttre  ej  skiljas  från 
de  naturliga,  c)  Förfalskade  1.  imiterade 
p-or  göras  av  glaskulor,  som  innantill  över- 
dragas med  'pärlessens'  och  därpå  fyllas  med 
vax.  Glas-  1.  sandp-or,  de  bekanta  små  p-or, 
som  nyttjas  till  pärlbroderier.  Runda,  kan- 
tiga p-or.  ' Stråp-orna  ha  formen  av  (av- 
långa) rör.  Por  svarvade  av  korall,  djur- 
tänder eller  pressade  av  metaller.  Vax-,  stål-, 
träp-or. 

2)  I  jämförelser,  friare  o.  bildl.  a)  Svå- 
rare är  förvärva  vishet  åw  p-or  Bibeln.  En 
idog  hustru  ~  högre  än  por  står  hon  i  pris 
ib.  Hennes  starka  vita  tänder  glimmade 
som  p-or  vid  hennes  skratt  Ax.  Munthe.  I 
den  själens  sjuka  punkt,  där  diktens  p-a 
hårdnar  R.  Schildt.  Dagarna  gå  ~  så  lika 
varandra  som  p-or  på  ett  snöre  Jeanna  Oter- 
dahl.  Och  [vi]  hade  således  trätt  en  ny  p-a 
på  minnenas  halsband  G.  Möller.  Lyckan 
ligger  vid  deras  fötter  och  lyser  som  en  tap- 
pad p-a,  men  de  se  den  inte  Py  Sörman. 
Uti  det  kära  mor  föräldrahemmet,  där  man 
mådde  som  p-a  i  guld  Selma  Lindgren.  Pro- 
fessorris sarkastiska  ord  till  studenterna, 
som  blevo  oroliga,  då  han  höll  dem  över  ti- 
I  den:  'Jag  har  ännu  några  p-or  att  kasta 


463 


Pärla^— Pärlhandel 


464 


återgår  pä  Bibelns  'Kasten  icke  edra  por 
för  svinen'  särsk.  om  den  som  slösar  med 
ömhet,  kvickheter,  djupa  tankar  på  ovär- 
diga, b)  Denna  lilla  p-a  bland  Stockholms- 
hus Gurli  Linder.  Renässansslotten  ~  ofta 
verkliga  p-or  i  arkitektoniskt  hänseende  A. 
Hahr.  Flera  av  [målar] konstens  äktaste  p-or 
And.  Ramsay.  Gotland,  Östersjöns  p-a,  är 
även  Östersjöns  nyckel.  Paris  ~  p-an  bland 
städer  G.  Nordensvan.  Var  en  p-a  bland 
sjökaptener  Arthur  J.  Jacobsson.  Hur  har 
du  lyckats  få  en  sådan  p-a  till  tjänarinna? 
c)  Då  glädjen  steg  som  p-orna  i  ett  cham- 
pagneglas Uno  Eng.  d)  Stod  ångestsvetten 
i  riktiga  p-or  på  Shuns  panna.  Och  svettp-or 
stego  upp  på  pannan.  Daggens  p-or  falla '^. 
Vattenp-orna,  som  stänktes  vitt  omkring  in- 
vid fallet.  —  Betänksamma  åldringar  med 
näsp-a  och  ~  (droppe  på  nässpetsen)  S. 
Siwertz.  —  Märk  även  Jungfru  Näsp-a  o.  d. 

e)  *P-an  [supen]  hyllad  i  38  ur  glömskan 
framdragna  sånger.^    Ska  vi  ha  oss  en  p-a? 

Om  det  inte  fick  lov  att  vara  en  liten  p-a 
Alb.  Engström.  Tog  gärna  en  ^p-a-»  för 
mycket,  när  hati  fick  tillfälle  H.  Wranér. 
Småvarmt  och  biffstek  och  lilla  p-an  S.  Siwertz. 

f)  Om  spillning  t.  e.  efter  får  1.  hare.  Får-, 
harpor. 

II.  Ssgr  ha  oftast  pärl-  men  därjämte 
ibl.  skönl.  pärle-  (på  dessa  sistnämnda  an- 
föras nedan  (efter  ssgr  med  pärl-)  blott 
några  ex.).  'Pärlemor'  som  knappast  kännes 
som  88g  till  pärla  står  för  sig. 

Syn.  (ibl.  nära:)  liten  kula,  gryn,  (luft)- 
blåsa,  (vatten)droppe;  'krona',  'juvel';  sup, 
nubbe. 

—  Pärlaktig,  -t.  Mindre  vanl.  Med  p. 
glans.  -arbet|are;  -e;  -erska.  1)  Det  fin- 
nes en  gren  av  p-e,  som  har  en  fullt  legi- 
tim ställning  inom  pärlindustrien  [nämligen 
skalning  av  pärlor]  Pärlfiskaren.  2)  Och  i 
båge  syddes  också  de  största  och  finaste 
tapisseri-  och  pärlarbetena  Gurli  Linder. 
-auktoritet.  P-er  äro  eniga  om  att'^.  -band; 
-(s)lik(nande)  m.  fl.  Egentl.  o.  bildl.  Rank 
hals  m[edj  3  rader  p.  Helge  Kjellin.  Ett 
dyrbart  p.  —  Som  ett  p.  av  små  rätt  så 
missprydande  knottror  M.  Asplund.  Emme- 
rich  är  eti  liten  vacker  stad  bland  det  p. 
städer,  som^  smyckar  nedre  Rhen  Harry  Blom- 
berg. Ett  helt  p.  av  små,  med  varandra 
förenade  sjöar  J.  E.  Rosberg,  öv.  Ett  om 
ett  jämnt  p.  påminnande  legato  Aino  Ackté. 
Kring  strandkanterna  ringla  sig  rävspåren 
som  långa  p.  i  den  myckna  snön  Erik  Sparre. 
Sångarfärden  ett  p.  av  segrar  Sv.  Dagbl., 
rubrik.  —  Med  p-slika  känselspröt,  antenner. 
Ordnade  i  p-slika  rader  Nord.  Fam^.  Ett 
slags  p-liknande  rotknölar,  som  ~.  -bank, 
-en,  -ar.  Bank  med  pärlmusslor.  En  bra 
hit  från  land  meddelade  min  pumpskötare, 
att  vi  befann  oss  över  en  p.  Pärlfiskaren. 
-besatt.   I  tung  brokadklänning  och  p.  hår- 


nät Yngve  Berg.  -beströ.  Skönl.  Och 
vårens  sista  frost  försilvrar  heden  /  och  p-r 
i  skogens  sal  var  spång  Raf.  Lindqvist,  öv. 
-bildjande;  -ning.  1)  Den  p-ande  delen  av 
manteln.  P-ningen  framkallas  numer  även 
på  konstlad  väg.  2)  Rosenkransen  [hos  ren- 
släktet] obetydligt  utbildad  med  få  eller  inga 
p-ningar  E.  Lönnberg,  -blå.  Mest  skönl. 
Den  p.  natten  A.  Österling.  -broder|a;  -i 
(1.  -I);  -ing.  Ofta  i  part.  perf.  o.  som  subst. 
på  -i.  P-ade  tofflor,  glasögonfodral.  P-ad 
aftontoalett.  —  P-ier  i  gammal  stil.  Kudde 
med,  i  p-i.    -bärande.    P.  musslor. 

-druva.  Mindre  vanl.  för  'pärlhyacint'. 
-dyk|are;  -arfartyg;  -eri  (1.  -T),  övärldens 
förnämsta  p-are  Pärlfiskaren.  Ett  i  hamnen 
liggande  p-arefartyg  Eric  Hultman.  Men 
sysslade  tillika  med  en  smula  p-eri,  när  ~ 
Arthur  J.  Jacobsson,  -essens.  Fackl.  E. 
framställd  av  fjäll  från  löja  o.  nyttjad  till 
att  ge  pärlglans  åt  eftergjorda  pärlor,  -fin. 
P.  dimma.  Där  hon  outtröttligt  sydde  sin  p-a 
linnesöm  Elin  Silén.  Med  p-a  efterstygn  W. 
Lindhé.  -fiskjare;  -arår  m.  fl.;  -e (-flotta;  -färd 
m.  fl.);  -eri  (1.  -T).  Jag  hade  beslutat  bli  p-are. 
Under  alla  minap-ar år  Pärlfiskaren.  Bedriva 
ett  intensivt  p-e.  [Inga]  svamp-  eller  pärlfisken 
som  löna  sig  C.  Forsstrand.  På  min  vanliga 
p-eexpedition.  -form;  -ad;  -ig.  Mest  skr. 
Med  piga  frön.  -frans;  -ampel.  P-ar  till 
lampor,  anqjlar  och  dylika  belysningsartiklar 
Tulltaxan  1928.  Portjär  av  p-ar.  -fångst; 
-fartyg;  -järn.  Göra  en  god  p.  -färg;  -ad. 
Ljus  grå  färg.  Allt  snickeri  målas  i  varia- 
tioner av  p.  '^  A.  Lindblom.  Det  pade  slag- 
bordet'  Sigurd' .  -förande.  Ett  slags p.  muss- 
la O.  Sjunneson.  Då  blott  en  ringa  procent 
musslor  innehålla  pärlor,  genomlyser  man 
numer  skalen  med  röntgenstrålar,  varefter 
de  ej  p.  musslorna  äter  kastas  i  havet  1932. 
-gardin,  -garn.  Ett  tvinnat  glansigt  garn. 
Klädok,  överklätt  med  p.,  vilket  virats  i  täta 
rader  runt  en  stomme  av  trä  Husmodern 
1924.  -garner|ad;  -ing  (konkr.)  Pumps  i 
slät  guld-  och  silverbrokad  med  p-at  spänne. 
-garnityr.  Ett  gulaschpär  Ig  ar  nityr  till  si 
så  där  tjugutre  långschalar  Ane  Randel. 
-gryn.  Små  klotrunda  glänsande  korngryn. 
-grå.  Ljust  (o.  glänsande)  grå.  En  p.  möbel. 
I  p.  sommardress  med  blomma  i  knapphålet 
G.  Pauli.  Lodrätt  ringlar  den  p.  röken  /  upp 
över  stugornas  låga  tak  B.  Gripenberg.  Fri- 
herrinnans sängkammare,  vilken  målas  i  p-tt 
med pärlvita  väggfält  ~  A.  Lindblom,  -gräs. 
Här  o.  var  namn  på  Melica  nutans.  Snäck- 
ramarna  och  vaserna  med  p.  och  evighets- 
blommor Anna  Björkman. 

-halsband.  Med  ett  tredubbelt  p.  av  äkta 
pärlor.  Skiftande  i  opal  lågo  husen  och 
byarna,  liknande  ur  havet  uppkastade  p.  Rik. 
Lindström.  Syn.  pärlkoljé.  -haltig,  -t. 
Skr.  För  att  skilja  de  p-a  musslorna  från 
de  övriga  Nord.  Fam^  -handjel;  -lande  1. 


t 


465 


Pärlhandel — Pärlvit 


466 


-lare.  Abstr.  o.  konkr.  I  p-ehis  huvudkvar- 
ferPärlfiskaren.  -humör.  Mindre  vanl.  Pär- 
lande  1.  glittrande  (gott)  lynne.  Och  en  bu- 
telj av  den  gamla  fina  bordeauxen  sätter 
Éskilip.  Sigrid  KuYck.  -hyacint.  Muscari 
särsk.  botryoides.  P-en  odlas  sedan  länge  i 
Sverge  och  har  på  många  ställen  förvildats 
i  trädgårdar  och  parker.  Den  tidiga,  ljusblå 
p-en,  som  ibland  också  kallas  blådruva  1. 
druvhyacint.  -hÖn|a;  -hön|s  (underfamiljen 
Numidinse  av  de  egentliga  hönsen).  Numida 
meleagris.  I.  Pärlhöna.  Att  få  en  p-a  att 
lyfta  är  något  av  det  svåraste  som  finns 
E.  v.  Otter.  Bland  Afrikas  många  fåglar 
är  nog  p-an  den  för  bordet  mest  rekommen- 
dabla C.  T.  Eriksson.  II.  Pärlhöns.  P-sen 
ära  kraftigt  byggda  fåglar  med  korta  vingar 
och  medellång  stjärt;  huvudet  och  halsen  äro 
nakna  och  ofta  prydda  av  bihang.  Framemot 
kvällen  lyckades  jag  överlista  en  fiock  p-s 
E.  v.  Otter.  När  hunden  nalkas  fiocken,  ta 
psen  fortast  möjligt  till  fötter,  och  under 
vaggande  rörelser  bär  det  i  väg  med  dem 
W.  Kaudern.  Tama  p-s.  —  /  trakten  av 
Addis- Abeba  förekommer  en  för  sitt  läckra 
kött  känd  psart  ganska  talriktB. Gripenherg. 
Två  stora  p-sfiockar.  P-skyckling.  -imita- 
tion. Tunna  kedjor  i  silver  och  p.  -industri. 
I  (nom)  p-n. 

-kaskad.  Skönl.  Vattenfallens  per.  Och 
sakta  faller  daggens  p.  E.  N.  Söderberg. 
-klar.  Skönl.  Där  fiöt  bland  rosor  en  p. 
bäck  A.  A.  Swärd.  Torkade  o-  bort  en  p.  tår 
Birgit  Th.  Sparre.  -klot.  Ett  slags  bok- 
bindarklot.  Birger  Sjöberg:  Skrifter  ~  i 
pärl-klotband  1929.  -klänning,  -knapp. 
Absolut  ingen  hade  så  vackra  par,  vilka  till 
på  köpet  sågo  ut  att  vara  äkta  F.  R.  Martin. 
-koljé  pärlhalsband.  -kollektion,  -krona 
t.  e.  heraldiskt.  -känn|are; -edom.  Vifingo 
en  lektion  i p-edom  Ter  l^jström.  -köp;  -are. 
-let|are;  -ning.  -lik;  -nande.  De  svarta 
p-a  ögonen  ~  (hos  stjärtmes).  Anbringa pa 
prydnader  i  ~  Wenström-Lindgren.  —  Ödlor 
med  p-nande  ögon.  -list.  Jfr  pärlrad  o.  pärl- 
stav.  -muss|la;  -elbank  1.  -lebank  m.  fl. 
Meleagrina  (särsk.  äkta  p-lan  =  M.  marga- 
ritifera).  Ibl.  även  om  andra  musslor  som 
(kunna)  innehålla  pärlor  (t.  e.  flodp-lorna: 
Margaritana).  Th. Ekman, P-elfångsten.  Norr- 
lands p-elförande  vattendrag  Sven  Ekman. 
Ett  plevatten  ib.  -mäklare.  Bästa  sättet 
var  att  anförtro  några  pärlor  dt  en  p.  och 
låta  honom  försöka  placera  dem  Pärlfiskaren. 
-nål.  Sidenslips  med  p.  Mik.  Lyheck.  -nät. 
Ärmarna  halvkorta,  p.  i  håret  ~  K.  G.  Ossian- 
nilsson.  -rad.  Mest  bildl.  Medan  dimman'^ 
satte  per  på  mässingsräcken  ib.  Din  p.  av 
blänkande  tänder  Guy  Topelius.  —  Bord, 
ornerai  med  en  (på  snickarspråk)  p.  runt 
skivan  Marika  Stiernstedt.  -regn.  Bildl., 
skönl.  När  årans  p.  faller'^  D.  Fallström. 
I  rika  kaskader,  i  färgskimrande  slöjor  har 


p-et  kastats  vida  omkring  [från  den  spelande 
fontänen]  Oscar  Krook  om  Nat.  Söderblom. 
-ren.  Mindre  vanl.  T.  e.  P-a  toner,  -revir. 
Det  viktigaste  p-et  [i  Persiska  viken]  sträcker 
sig  från  ~  Brehm.  -ring  vanl.  =  ring  med 
pärla  1.  pärlor. 

-sago.  Sago  i  små  gryn.  Den  ostindiska 
sagon,  som  ofta  kallas  p.,  framställes  till 
största  delen  i  Singapore  Nord.  Fam.^  -sand 
vit  med  pärllika  korn.  -satt.  Sälls.,  skönl. 
för  'pärlbesatt'.  Där  strålade  i  p.  sam- 
metshuva I  högättad  fröken  ~  D.  Fallström. 
-skimjmer;  -rande.  Mest  skönl.  Himlens 
bleka  p-mer.  -skulpterad.  Jfr  t.  e.  pärl- 
stav.  [En  pinnsoffa]  till  färgen  ljusblå  och 
p.  på  ryggstöd  och  ~  H.  DixeliusBrettner. 
-smycke,  -snodd.  Jfr  följ.  [Pipor]  med 
rundvirkade  per  Gurli  Linder.  Antenner'^ 
p-lika  G.  Adlerz.  -snÖre.  1)  ^SnäckpengarT 
är  fortfarande  i  bruk  på  mänga  bland  öarna, 
liksom  p-na  var  det  bland  Nordamerikas  in- 
dianer ända  till  adertonde  århundradet  Pärl- 
fiskaren. —  Och  daggen  droppade  som  p-n 
frän  taken  Ellen  Wester,  öv.  2)  Byggn.o.  d. 
Se  pärlstav.  -socker.  Socker  i  små  gryn 
(jfr  t.  e.  pärlsago).  Bullar  överströdda  medp. 
-spontad.  Snick.  P-e  fträ^ier  i  kanterna  pro- 
filerade, -stav.  Byggn.  List  som  synes  sam- 
mansatt av  pärlor  1.  kulor,  -stickja;  -ar|e 
(■arbete  m.  fl.);  -eri  (1.  -I;  -(e)t,  -er);  -erska. 
Mest  i  part.  perf.  o.  som  verbalsubst.  Ut- 
föra pärlbroderi  på  textilier.  En  ~  grann 
pad  matta,  antagligen  ett  gammalt  familje- 
minne Öv.  fr.  Arv.  Järnefelt.  Den  j>ade 
manteln  Öv.  fr.  R.  Lothar.  —  En  p-are  i 
Gamla  stan  lär  ha  varit  mycket  anlitad  som 
bukettleverantör  Gurli  Linder.  Som  just  vid 
P-argränden  hade  drivhus,  där '^  Sv.  Dagh\. 
1934.  Den  gamla  p-arkonsten.  —  Vackra 
gamla  p-erier  (kuddar,  urdynor,  glasögon- 
fodral m.  m.)  Syn.  (p-ad:)  pärlsydd,  pärl- 
broderad.  -stil.  Boktryckarterm.  Minsta 
stil  näst 'diamant'.  Fackl.  även  enbart 'pärl'. 
Ibl.  även  friare:  Skrev  det  fatala  ordet  med 
verklig  j).  3 oh.Sundh\&å.  -strö.  Skönl.  Där 
gräsmattan  ännu  låg  p-dd  av  dagg.  -sydd. 
Gärna  skönl.  Sydd  (o.  prydd)  med  pärlor, 
pärlstickad.  P-a  kuddar  Ellen  Lundberg- 
Nyblom.  De  stramalj-  och  p-a  handarbetena 
hålla  på  att  bli  '^vackra*  igen  Gurli  Linder 
1918.     Prinsessans  pa  sko. 

-teck|en;  -nad;  -ning.  Pärllik(a)punkt(er). 
Ryggen  ärp-nad  och  likaså  vingarna.  Färgen 
[hos  pärlhönsen]  är  en  ljus  p-ning  på  mörk 
botten  T.  Pehrson.  -Uggl|a.  Nyctala  fune- 
rea.  P-an,  en  barrskogsfågel,  allmännast  i 
mellersta  och  norra  Sverge.  Den  lilla  vackra 
p-an,  ovan  mörkbrun  med  vita  fläckar  ~. 
-uppköp;  -are.  Kinesiska  och  arabiska  p-are 
Pärlfiskaren.  -vikt.  Som  juvel- och  pärlvikt 
är  1  gran  —  'A  karat  Nord.  Fam.^  -vit. 
Dels  =  gråvit;  dels  =  glänsande  vit.  1)  P. 
boasering  med  guldlister.  2)  Hennes  p-a  tän- 


467 


Pärl  väska — Pärm 


468 


der.  -väska.  Besatt  1.  sydd  med  pärlor. 
-Ög|a;  -d  (1.  -öjd).  Korpen  ~  kraxade  gäck- 
samt och  bligade  med  sina  p-on  Ad.  Johans- 
son. —  En  grön  pärlögd  ödla  Henr.  Hahr. 
-örhänge. 

—  Pärle-.  Skönl.  Jfr  de  vanl.  formerna 
med  pärl-.  Här  blott  några  ex.:  Jag  gömmer 
bland  mina  skatter  I  ett  skimrande  pärleband 
ElsaRibbing.  Med  tårars p-dagg  A.  A.  Sward. 
P-glitter,  p-glitter  /  blixtrar  kring  din  hals 
Emilie  Björnberg.  I  daggens  p-glitter  j  låg 
vår  värld  ~  V.  Rydberg.  Att  läska  sig  ur  hen- 
nes p-skatt  (källans)  C.  R.  Nyblom.  I  man- 
tel, p-skrudad  D.  Fallström.  Fontänens  p- 
skur.    P-tänder  K.  G.  Ossiannilsson. 

—  Pärl|a^,  -ade;  p-a  fram  m;  [-ing].  Ofta 
skönl.    I.    Mer   'egentl.'    1)  Vinet  p-ar  och 

Jrusar  i  glasen.  Se,  dött  är  redan  vinet,  /  det 
p-ar  icke  mer  D.  Fallström.  P-ande  vin 
musserande.  Det  pade  sig  som  champagne, 
då  vi  hällde  upp  det  <>-  Hj.  Bengtsson.  2)  Och 
vattnet  kväller  och  p-ar  /  och  stänker  en 
glänsande  droppe  ibland  C.  L.  Östergren. 
Och  stjärnorna  brista  /  ur  nattens  himmel 
likt  ett  p-ande  regn  Karin  Ek.  Grankvistarna 
hängde  fulla  av  regn,  som  p-at  sig  mellan 
barren  Pär  Lagerkvist.  —  Där  smältvattnet 
p-ade  på  det  grova  smorlädret  S.  Barthel. 
Han  steg  på  sliprarna,  de  var  tjärade,  tog 
inte  mot  väta,  det  bara  p-ade  sig  på  dem 
Pär  Lagerkvisc.  3)  Vid  denna  underrättelse 
p-ade  stora  tårar  i  flickans  ögon  ~  Öv.  fr. 
E.  T.  A.  Hoffman.  Och  hennes  ögon  p-ades 
i  glittret  Gösta  Åkerholm.  4)  Medan  svetten 
p-ade  i  stora  droppar  på  min  panna  Karin 
Jensen,  öv.  Svettdropparna  p-a  och  glänsa 
på  hans  panna '>'  A\h .  Engström.  Medängest- 
svetten  p-ande  i  ansiktet.  4)  [Hornen  hos 
kronhjorten^^  mer  eller  mindre  knottriga, 
^pade*  Nord.  Fam.^  II.  Bildl.  Ur  -v  skym- 
ningen p-ade  ljusa  skratt  ~  Ad.  Johansson. 
P-ande  muntra  skratt  Ax.  Ahlman.  —  Och 
ned  över  ängen  p-ar  /  en  lärkas  glittrande 
drill  Theod.  Tufvesson.  En  näktergalsdrill 
p-ade  genom  syrensnåret  Klara  Johanson.  En 
p-ande  drill.  ■ —  P-ande  glad  Kerstin  Söder- 
holm. Och  brevet  är  avslutat  i  ett  p-ande 
lynne  G.  Attorps.  Spelades  med  p-ande  gott 
humör  av  Ellen  Hartman  C.  G.  Laurin. 
Jag  fann  Markel  vid  ett  p-ande  humör  Hj. 
Söderberg.  Syn.  bilda(s)  droppar,  bildaCs) 
1.  sätta  luftblåsor,  frusa,  bornera,  mussera, 
avsätta  sig  (i)  1.  bryta  fram  ru  i  droppar; 
'komma  i  kaskader'; (p-ande  ibl.:)'glittrande', 
'strålande',  'jublande',  klingande.  —  Pärlig, 
-t.  Skönl.  Som  gräs  bär  regnets  tår  /  i  p. 
rad  Per  Hallström.  Nyss  stigen  ur  vågens 
omarmning,  /  glänsande  ännu  av  p.  frisk- 
het V.  Ekelund. 

Pårlemo  (grav);  -n  1.  oftare  Pårlemo|r 
(grav);  -rn  [1.  -ren];  -spänne  1.  -rspänne  [1., 
mer  säll.,  -rsspänne]  m.  fl.  I  dikt  ngn  gång 
även  'pärlmor'  (grav),  särsk.  i  ssgr.    Inner- 


sta skiktet  av  musslornas  skal.  I.  Enkelt- 
Tekniskt  användbar  är  huvudsakligen  pC-r) 
av  den  äkta  pärlmusslan.  Konstgjord  p. 
(av  tenn).  Som  i  denna  belysningen  nästan 
skimrade  i  p.  Pär  Lagerkvist.  —  Bländande 
vit  eller  blekrosa  som  p-rn  i  nyöppnade  muss- 
lor Birgit  Th.  Sparre.  Mangkassarmusslor , 
vilka  lämnar  den  underbart  vackra  p-ren 
med  gxild-  eller  silverskiftningar  Pärl  fiska- 
ren. Karnationen  var  icke  den  kraftiga  ~ 
som  på  flamländska  målningar,  utan  avp-rns 
glänsande  vithet  Ad.  Hillman,  öv.  Skim- 
rande som  p-r.  Och  rymden  lyste  än  som 
p-r  ~  E.  Zilliacus.  II.  Ssgr.  1)  Ex.  utan  -r-. 
P-arbeten.  Med  p-armar  O.  Thunman.  P-blå 
ögonlock,  vilka  verkade  nästan  genomskin- 
liga ~  Agnes  v.  Krusenstjerna.  En  p-färgad 
himmel  ib.  Din  pglänsande  mussla  B.  Möt- 
ner.  Tändernas  '^  p-skimmer  S.  Agrell.  Den 
p-skimrande  natthimmeln.  2)  Ex.  med  -r-. 
a)  I  svaga  ~  p-raktiga  reflexer  Per  Hall- 
ström. P-rarbetare.  P-rartad.  Finnes  i  flera 
~  färger  med  p-r  effekt  Ahlen  &  Holm.  Tua- 
motu-öarna  ~  kända  för  sitt  p-rfiske  B.  Mör- 
ner.  Mot  en  p-rfärgad  himmel  E.-W.  Olson. 
Och  morgonhimmelen  dallrade  i  p-rglans 
likt  ~  V.  v.  Heidenstam.  Skärpspänne  -v 
av  celluloid  i primit[ation]  Åhlén  &  Holm. 
Aktiebolag  för  p-r  industri,  Prag  1927.  P-rin- 
lagda  kistor  Y.  Berg.  Skrivschatull  med 
p-rinlägg.  P-rinläggning  mellan  guldkon- 
turer, som  stundom  användes  för  skyltbok- 
stäver  Ax.  Törner.  Med  äkta  p-rinlägg- 
ningar.  En  hemstickad  grå  ylleväst  med 
klotrunda  p-rknappar  G.  L.  Dahlin.  P-rkniv. 
Glänsa  p-rlikt.  Med  p-rliknande  fläckar. 
En  börs  ~  med  två  p-rskal,  som  då  var  på 
modet  Ruth  Wedin  Rothstein,  öv.  Med  en 
fin  p-rskiftning.  Några  feta,  p-rskimrande 
makriller  Arv.  Rosén.  De  förut  tillskurna 
p-rstyckena  Ax.  Törner.  [Solfjäder  med] 
p-rställning  Nord.  Kompaniet,  b)  Med  vac- 
ker p-rsglans.  Fästes  med  ett  vitt  p-rsspänne 
i  bak.  c)  Ex.  utan  -e-.  Med  fuktgrått  vita 
skyar  på  /  står  himlen  pärlmoraktigt  blå 
Alb.  Henning.  I  aftonluftens  pärlmorglans 
Oscar  Stjerne. 

Pärm,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Ett  par  (lösa) 
par.  Rygg  och  p-ar  av  (helt)  skinn.  På  p-en 
stod:  ~.  (In)bunden  i  en  enkel  klotpärm. 
P.  med  vackra  läderpressningar.  Mjuk(a) 
p(-ar).  Bunden  i  en  enkel  men  stadig  och 
hållbar  p.  Skinn-,  läder-,  trä-;  skyddsp-ar. 
Inlagda  i  p-en  fann  jag  rester  av  ett  missale 
från  låOOtalet.  (Genom)läsa, genomgå, kunna 
från  p.  till  p.  rubb  o.  stubb,  sida  för  sida, 
helt.  2)  Faktura-,  förvarings- ,  kort-,  sam- 
lingspärm(ar) .  II.  Ssgr  ha  i  regel  pärm-,  där- 
jämte åld.  pärme-  i  p-(e)brev.  Ex.:  1)  Pärm-. 
P-exlibris,  bokägarmärken  medelst  stämplar 
anbragta  på  p-ens  framsida  eller  på  båda 
yttersidorna,  förekommo  redati  på  1400-talet. 
Tre  fruar  i  Småland,  ett  exemplar,  sanna- 


469 


Pärm — Pärta 


470 


likt  anordnat  av  Ålmquist  själv,  där  det 
viktigaste  mottot  ur  boken  nyttjats  till  pryd- 
nad pd  p-kanterna.  Gamla  p-lösa  psalm- 
böcker. P-ornering  med  blomstermotiv  i  svär- 
tad blindpressning.  Pärmar  av  lackerat  skinn 
och  handmarmor  er  at  p-papper.  En  arbets- 
dagbok, pd  varsp-sida  ~  A.  Österling.  Under 
B[enzeliu]s  tid  (1710)  förfärdigades  även 
den  vackra  p-stämpel  med  sin  grekiska  in- 
skrift och  sitt  spegelmonogram,  som  seder- 
mera under  ett  århundrade  anbragtes  på 
böcker,  bundna  för  [Uppsalajbiblioteket  O. 
Walde.  2)  Pärm(e)-.  P-(e)brev  pergamentCs)- 
brev,  på  pergament  skriven  handling. 
—  Pärmjad.  Skr.  Mindre  vanl.  [Ett  not- 
häfte] p-at  i  gråpapper  V.  v.  Heidenstam. 
Jag  sluter  i  hemlig  bävan  /  den  p-ade  bok 
i  hand  George  Granfelt.  Syn.  försedd  med 
pärmar,  (in)bunden. 

Päron  (kort  å;  grav);  -et,  =,  best.  plur. 
-en  (blott  smtl.  o.  värd.  även  -a).  I.  Egentl. 
Vanligast  om  frukten ;  ibl.  om  trädet  1.  om 
p-trä.  1)  Frukt,  a)  Skåne  frambringar  nu- 
mer p.  lika  fna  som  de  franska.  Ta  ner  p. 
Plocka  upp  de  nerfallna  p-en.  P-ens  arom 
och  sötma.  Inlagda,  syltade,  torkade  p.  Va 
kostar  p-a,  pen ?  En  liter  p.  I Normandie 
beredes  cider  av  sura,  kärvt  smakande  p. 
Augusti-,  grå-,  Moltke-,  Gränna-, kanel-,  berga- 
matt-;  sommar-,  höst-,  vinter-;  sylt-,  hushålls-, 
bords-;  lingon-,  ing  ef  är  spär  on.  b)  Och  den 
första  bilen  välte  omkull  och  spillde  ut  ka- 
detter  på  trottoaren  som  p.  ur  en  korg  Öv. 
fr.  Boleslavski.  —  Vänta  inte  p.  frän  pil  I 
Öv.  fr.  Reymont.  2)  Träd.  De  flesta  odlade 
p-en  härstamma  från  vildp-et,  Pyrus  com- 
munis.  Odla  p.  P.  odlas  med  fördel  i  spaljé- 
form  vid  sydvägg  för  att  få  mesta  möjliga 
värme.  Dvärgpäron.  3)  P.  är  ett  fast,  vitt 
träslag,  omtyckt  för  finare  snickerier,  för 
träskärning  o.  d.  II.  Bildl.  1)  'Glimljus- 
lampa'  utan  fast  glödkropp;  endast  den  i 
glasp-et  inneslutna  gasen  lyser  vid  ström- 
genomgång. 2)  Jordpäron  folkl.  på  många 
håll  =  potatis.  3)  Vulg.  =  hjärnan,  skallen, 
'kroppen',  Äro  vad  ett  gammalt  skånskt  ord- 
språk säger  ^  blöta  ip-et*  (svaga  i  knoppen,  en- 
faldiga 1.  åldersslappa)  Ups.  Nya  Tidn.  1929. 

—  Päronblad.  De  blanka,  mörkgröna 
p-en  glänste  efter  regnet,  -blom;  -ma.  Kom, 
vår,  och  låt  det  snöa  /  av  hägg  och  p.  Siri 
Dahlquiet.  Pmorna  äro  nästan  rent  vita 
men  ej  välluktande.  -form,  -en,  -er;  -ad; 
-ig  (-t).  Styltlöparens  ägg  påminde  genom  sin 
p.  ~  om  ~  Naturens  liv.  Labbäggen  ~  ha 
dragning  åt  p-en  ib.  —  Pummelon  är  van- 
ligast p-ad.  Den  p-ade,  fastkedjade  dryckes- 
skålen  av  plåt.  P-ade,  klara  32-ljuslam- 
por.  —  Kronan  med  de  långa,  p-iga  kristall- 
kläpparna. Ansiktet  p-igi,  framskjutande 
ögon,  ingen  haka  ~.  -klasje.  Den  billiga 
furubyrån  i  mahognymålning  med  *p-arT> 
som  utdragare.  -kompott,  -korg.  -kärna. 


-lik;  -nande.  Frukten  är  än  p.,  än  äpj)lelik 
Nord.  Fam.'^  Fikon  ~  benämnes  det  flask- 
formiga,  p-a  fästet  till  frukterna  av  fikon- 
trädet Ekenberg-Landin.  —  Frukten  är  ett 
köttigt  ~  p-nande  bär  B.  Jönsson,  -skal; 
-erska.  -smak.  Med  fin  p.  -sort.  De  od- 
lade, kända  p-erna  uppgå  numer  till  minst 
2600.  -stjälk,  -trä;  -möbler.  Jfr  päron  P. 
-träd.  Jfr  päron  P.  Pyrus,  särsk.communis 
o.  de  därpå  återgående  många  odlade  sor- 
terna.    —   Vildpäronträd,    -vin. 

Pärs,  -en,  -er  1.  -ar.  1)  Huvudbet.  'Bildl.' 
Genomgå,  utstå  en  (svår)  p.  Och  gubben 
Sven  Johan  överlevde  inte  den  p-en  E.  Palm. 
Efter  varje  sådan  p.  var  han  i  flera  dar 
som  en  trasa.  Kom  lyckligt  igenom  även 
den  pen  V.  Spångberg.  2)  Skräddarterm. 
Pressning.  Syn.  1)  svår  prövning,  hårt 
prov;  'eldprov';  (lidandes)kalk,  pina,  kval, 
svår  hemsökelse,  vånda,  svårt  lidande, 'skärs- 
eld'. —  Pärs] a,  -ade,  -as ;  -järn ;  -ning.  Skräd- 
darterm.    Pressa. 

Pärsika  stavas  enl.  SAOL'  blott  'persika', 
se  d.  o. 

Part,  -en,  -er  (grav);  -lina  (smäcker  kabel 
till  part  1.  till  förtöjning);  -ridare  (som  här 
o.  var  uppbära  en  lång  part  så  att  dess 
bukt  ej  blir  för  stor).  Sjöv.  Smäckert  tåg 
sträckt  under  o.  längs  rår,  bommar  m.  m. 
för  fotstöd  t.  e.  när  man  bärgar  seglen. 
Och  gick  ut  pd  pen  under  märsrdn  Rik. 
Lindström.  Uppe  till  väders  med  bara  p-en 
och  den  smala,  rullande  skutan  under  sig 
S.  Siwert/.  Han  stod  uppe  i  p-en  på  en 
vajande  bramrd  med  ~  ib.  Där  man  på 
p-erna  står  böjd  över  rån  Arthur  J.  Jacobs- 
son. —  P-en  hålles  på  lagom  avstånd  under 
rundhultet  genom  vertikalt  från  detta  häng- 
ande p-ridare. 

Pärt|a,  -an,  -or.  Mest  i  Finl.  1.  om  finska 
fhdn.  I.  Enkelt.  1)  Till  taktäckning  m.m. 
Och  byggnaden  hade  beklätts  med  p-or  skurna 
i  formen  av  fiskfjäll  Edv.  Westermarck. 
2)  Till  lyse.  En  flammande  p-a  uj)plyser 
rummet  Öv.  fr.  A.  Kivi.  Som  elden  från 
fattigmans  pa  Bruno  Nyländer.  Fingo  ~ 
lysa  honom  med  den  tända  p-an  A.  Slotte. 
P-an  skulle  snytas  och  skötas  för  att  lysa 
jämnt  ib.  Pörtet  var  fullt  med  rök  av  porna 
Sara  Elis.  Wacklin.  Medan  furup-ans  låga 
flammade  i  väggspringan  Öv.  fr.  A.  Kivi. 
Vid  tjärvedsp-ans  flamma  ib.  II.  Ssgr.  Ex.: 
1)  Till  I  1.  P-hyveln  levererade  p-or  till  tak- 
täckning ~  Annie  Furuhjelm.  Med  de  allra 
minsta  i  p-korgar  pd  kälkar,  dragna  av  de 
äldre  syskonen  Edith  T.  Forssman.  Gamla 
broar  med  p-lagda  tak  Gus.  Mattsson.  Bräd- 
fodrat  hus  med  p-tak  och  ~  Alma  Söder- 
hjelm. 2)  Till  I  2.  Ett  enda  p-bloss  upp- 
lyste dunkelt  det  stora  rummet  Sara  Elis. 
Wacklin.  Ljus  hade  man  inte  under  den 
mörka  årstiden,  men  man  kan  också  läsa 
vid  p-bloss  S.  Lagerlöf.  P-hållare.   P-klyka. 


471 


Pärta — Pösa 


472 


Och  lade  en  p-knippa  i  sängen  Helena  Wes- 
termarck.  Ett  flimrande  p-ljus  Maria  Jouvin 
1909.  öppnade  ugnsluckan  och  tog  fram 
ett  knippe  pspdn  Öv.  fr.  I.  Bunin.  Valde 
ut  det  torraste  p-spdnet  ib.  Farfar  späntade 
alltid  själv  de  smala  p-stickor,  varmed  man 
lyste  sig  i  brygghus  och  källare  (Gotland) 
Eva  Hedén.  Pstickor,  instuckna  i  vägg- 
springorna Sara  Elis.  Wacklin.  I  det  p-upp- 
lysta  torpet  Lydia  Saxen.  Syn.  I.  1)  trä- 
spån,  kluven  (tak)spån,  lång  tunn  spjäla; 
2)  stickbloss,  lyssticka,  'spingsticka',  vägg- 
1.  stug(u)bloss. 

Päsk,  -en,  -ar;  -skinn.  Norrl.  Päls,  lapp- 
mudd.  Lappmannen  Nia,  klädd  i  sin  ren- 
skinnspäsk  Henning  Nordlund. 

Pö  om  pö,  adv.  Ngt  värd.  Men  det  ändras 
väl  pö  om  pö.  Vad  jag  har  att  säga  måste 
sägas  pö  om  pö,  i  fall  ~  Ernst  Lundqvist, 
öv.  1908.  De  får  gå  lite  pö  om  pö.  Syn. 
(så)  småningom,  lite  i  sänder. 

PÖbel  (akut);  -n.  I.  Enkelt.  Skilja  sig 
från  pn.  Beblanda  sig  med  p-n.  Vi  leva 
i  en  upplystare  tid ;  i  dag  skulle  p-n  på  sin 
höjd  slå  dem  lemmalytta  Öv.  fr.  K.  E.  Franzos 
(1881).  Nu  har  p-n  fått  blodad  tand  och  vill 
se  flera  dåndimpar,mera  blod  Alb.  Engström. 
Jag  trodde  då,  såsom  jag  ofta  annars  i  min 
enfaldighet  trott  ~  att  även  p.  skulle  av  öppet 
och  hederligt  tal  kunna  låta  visa  sig  till- 
rätta H.  Keuterdahl.  Hata  p-n.  Krypa  för 
p-n.  Smeka  p-ns  sämsta  instinkter.  Den 
välklädda  p-n.  II.  Ssgr.  Ex.:  De  paktiga 
element,  mot  vilka  ~.  Döden  och  p-aktig- 
heten  äro  de  enda  fakta  i  det  nittonde  år- 
hundradet, som  icke  kunna  bortresoneras  Öv. 
fr.  O.  Wilde.  Den  nuvarande  anarkien  och 
p-diktaturen  i  Ryssland  Sv.  Dagbl.  1921. 
[För  den  demokratiska  materialismen  i  Väst- 
europa] har  han  det  kraftiga  ordet  T>p-dyr- 
Äaw>  Per  Hallström.  Riktiga  p- fasoner.  Att 
en  p-hop  kort  förut  hade  förstört  ~  kapellet 
E.  Nyström.  Ord  och  uttryck,  som  obarm- 
härtigt blotta  renodlade  p-instinkter.  Råa 
p-kvickheter.  Använda  (ett  grovt)  p-språk. 
P-upplopp.  P-uppträden.  En  revolution,  som 
lett  ej  till  folklycka  utan  till  oordning, 
p-välde  och  massmord  Hj.  Alving.  Syn.  I. 
(samhällets)  utskum,  avskum,  pack,  slöd- 
der, mobb,  (samhälls)drägg;  (p-n:)  mas- 
san, den  stora  hopen,  de  lägsta  lagren, 
de  mindervärdiga  1.  sämsta  elementen,  po- 
pulasen;  II.  (p-aktig:)  simpel,  rå,  grov,  ge- 
men, låg,  plump,  ohyfsad,  vulgär. 

PölS  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  En  p.  med 
stillastående  vatten,  där  svinen  vältra  sig. 
Grodan  hoppar  åter  i  p-en,  om  hon  sä  sutte 
på  en  gyllene  stol.  Och  vattnet  stänkte  högt 
ur  p-arna  på  vägen.  Slå  fotogen  på  alla 
stillastående  par  för  att  hindra  mygglar- 
vernas kläckning.  Den  fauna,  som  kallas 
de  uttorkande  p-arnas.  Vatten-,  regn-,  dy-; 
häll-,  skogspöl.    2)  Bildl.  a)  Till  ^amma  li- 


derlighetens p.  Bibeln.  Om  lidelsen  en  vräkt 
i  lastens  par  Ejnar  Smith.  —  Helvetesp-en. 
En  avgrundspöl  av  laster,  b)  Skämts,  för 
'Atlanten'.  [R.  Hogners  namn]  lika  välkänt 
här  hemma  som  på  andra  sidan  •spolen*  Sv. 
Dagbl.  1929.  II.  Ssgr.  Ex.:  De  steniga, 
p-fyllda  markerna  Fab.  Månsson.  Stillastå- 
ende p-vatten  G.  L.  Dahlin.  —  P-våt  även 
särskrivet  'pöl  våt';  Idls.  Och  kom  p-våt 
hem  H.  Wranér.  En  p-våt  Stockholmsgata. 
Syn.  göl,  puss,  vattenpöl  1.  -grop  1.  -sam 
ling  1.  -puss,  putt,  damm,  liten  sump ;  (p-våt :) 
dyvåt,  drypvåt,  genomvåt,  plaskvåt. 

PÖP,  -en,  -ar;  -stöd;  -var.  Ldls.  Otto- 
man ~  med  3  ryggkuddar,  1  st.  sidenkudde, 
1  p.  samt  överkast  av  ~  Nord.  Kompaniet. 
Framdraga  en  p.  till  huvudkudde  C.  J.  L. 
Almquist.  Familjefadern  tog  plats  i  sin 
gungstol  och  vilade  huvudet  mot  den  hårt 
stoppade  halvmdnformiga  *pölen*  Gurli  Lin- 
der. Syn.  (vanl.)  valsformig  kudde,  liten 
valsformig  (soff)dyna;  (ibl.  nära)  puta. 

PÖls|a,  -an,  -or;  -eskinn.  Ldls.  1)  Lung- 
mos,  hackmat  av  lever,  lunga,  hjärta  m.  m. 
2)  Korv.  Fast  de  voro  skrumpna  som  tomma 
p-eskinn  ~  Ola  Vinberg. 

Pört|e  (grav);  -t,  -n.  Gärna  om  fineka  (1. 
därefter  eftergjorda)  byggnader.  I.  Enkelt. 

1)  'Finnpörte'.  Dels  enkel  stuga  utan  skor- 
sten där  röken  går  ut  gm  ett  hål  i  taket, 
finsk  ryggåsstuga;  dels  kök  1.  dagligstuga 
i  dylik  byggnad.  Byggnaden  omfattade  ett 
stort  p-e  med  öppen  spis,  ett  kök  med  bakugn, 
tre  rum  samt  ~  L.  Munsterhjelm.  Det  låga 
och  rökiga  p-et  (i  bet.  kök)  Sven  Haglund. 
I  brödernas  pe  på  Impivaara  Öv.  fr.  A.  Kivi. 
Drivorna  växte  manshögt  kring  p-ena  A. 
Mörne.  2)  'Rökpörte'.  Bastu  1.  rökstuga. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Då  vi  stängde  pörtdörren  och 
stego  på  skidorna  L.  Munsterhjelm.  Hon 
gick  in  i  sin  lilla  p-kammare,  satte  sig  ~ 
Alb.  Neander.  Det  brinner  en  flammande 
brasa  ip-spisen  ib.  En  snöflaga  lossnade  från 
p-taket  och  föll  bakom  honom  E.  Didring. 
Skrapade  ~  mot  p-väggen  ib. 

PÖS,  -et,  =;  -ärm  (puffärm).  Fackl.  Ut- 
svällning  på  (fruntimmers)kläder.  P.  på 
ärm,  vid  höfterna,  baktill  på  klänningar. 

2)  Bildl.  Mindre  vanl.  Kultur  ~  utesluter 
högfärd,  p.  och  dryghet  R.  Nordenstreng. 
Syn.  1)  (nära  står)  puff;  2)  uppblåsthet, 
y verborenhet  osv.  —  Pös|a,  -te,  -t,  [-as]; 
p-a  över  se  I  2  b  o.  II  2;  -ning.  I.  Mer 
egentl.  1)  Vilkas  ~  lavrosetter  riktigt  tyck- 
tes p-a  efter  ~  majregnet  E.  Sparre.  Där 
mossorna  p-te  av  fukt  ~  ib.  Linnetvätten 
p-te  i  den  bubblande  ~  luten  ib.  Och  bröst- 
fickan p-te  på  ett  sätt  som  ~  A.  Slotte.  Mel- 
lan björnmossans  p-ande  bäddar  Joh.  Nord- 
ling.  P-ande,  lätta  örngottskuddar  Per  Hall- 
ström. En  basunblåsande  kyrkängels  p-ande 
kinder  K.  E.  Forsslund.  P-ande  vetebullar. 
I  en  praktfull  och  p-ande  dräkt,  —    Obe- 


473 


Pösa — Pösig 


474 


kväma  om  knäet,  oaktat  pningen,  som  ~ 
Sam  Arsenius.  2)  Ngt  friare,  a)  Med  ngn 
anslutning  till  II.  Uven  satt  pd  sin  kvist 
och  p-te,  I  hörde  pd  fdgelsdngen  Eaf.  Lind- 
qvist, öv.  Som  om  marken  p-t  av  väl- 
måga S.  Dahllöf.  b)  Just  som  kaffet  p-te,  j 
Jick  jag  höra  rop  E.  Manke.  I  vattendry- 
pande  skogsmarker  och  p-ande  regnskogsmy- 
rar E.  H.  Kranck.  —  Ldt  inte  kaffet  p-a 
över  I  Sd  att  det  inte  p-te  över  i  kaffekitteln 
V.  Moberg.  Grytan  min  p-er  visst  över  S. 
Dahllöf.  II.  Bildl.  1)  I  pen  och  hoveren 
er,  I  men  sddant  ingen  styrka  ger  Levi  Rick- 
son.  Man  log  ät  traditionens  förstockelse 
och  man  p-te  av  kunskaper  N.  Söderblom. 
Han  riktigt  p-te  av  högfärd,  där  han  gick 
Ebba  Atterbom,  öv.  Ebba  p-te  av  viktighet 
Sigr.  Stjernswärd.  P-a  av  självbeldtenhet. 
Ty  Josephson  sa:  ^  Asch  I  flickor,  inte  gdr  det 
an  att  vi,  oss  flickor  emellan,  p-er  med  tit- 
lar, utan  nu  säger  jag  du  dt  Thekla  och 
Antoinette*  Ville  Vallgren.  /  Idngliga  tider 
hade  jag  gdtt  och  pt  icke  sd  litet  över  min  ~ 
uppdrivna  förmdga  att  '^  känna  igen  alla 
vdra  medelsvenska  fdgelläten  A.  T.  Geller- 
stedt.  Och  mottog  p-ande  av  förtjusning  de- 
ras skratt  som  en  hyllning  Öv.  fr.  Thackeray. 
Hennes  p-ande  fåfänga.  En  p-ande  narr. 
Högfärdsp-ande.  Aldrig  har  väl  ett  byrd- 
kratiskt  skrivardöme  gjort  sig  sd  p-ande  brett 
i  vdrt  land  som  <>-.  —  I  högsätet  skvallret 
p-te  Nicken  Malmström.  2)  Riktigt  p-a  över 
av  fdfänga.  Syn.  svälla  (ut),  jäsa,  upp- 
blåsa m,  utvidga  sig,  vidgas,  fyllas  av  vat- 
ten 1.  luft;  (ibl.:)  pysa,  jäsa  över,  översväm- 
ma oj;  brösta  sig,  hovera  sig,  vara  nära  att 
spricka  (av  högfärd),  "blåsa  u'pp  sig',  yvas. 


—  Pösa  upp  ru,  ut  ru.  P.  över  se  pösa 
I  2  b  o.  II  2.  —  Pösbyxor.  De  s.  k.  blus- 
kläderna med  p.  1918,  -kindad.  Skönl.  P., 
präktig  och  välskapad  Emil  Hasselblatt,  öv. 
Berninis  p-e  rokokoänglar  And.  Ramsay. 
-magad.  En  p.  silen.  -munk.  Flottyrkokt 
bakverk  (som  efterrätt).  Jag  har  ingen  ap- 
tit, sa  Sundbergskan,  dt  upp  sjutton  p-ar. 
-myndig;  -het.  Skr.,  mindre  vanl.  En  dom- 
herre ~  satt  i  en  albuske,  röd  och  p.  som 
en  general  Ellen  Wester,  öv.  P.  och  säker 
ib.  —  Pösig,  -t,  -are;  -het.  I.  Mer  egentl. 
Lillan  har  naturligtvis  en  p.  och  vid  klän- 
ning. En  p.  dunkudde.  Med  p-a  ärmar.  Vad 
gräddkakan  är  p.  och  fin  I  Fyra  stolar,  p-a 
och  breda  som  kejsartroner  Sven  Hedin.  En 
stor  p.  svulst  nära  roten  pd  ett  träd  E. 
Hultman.  Mörk,  stundom  p.  slagg  Nord. 
Fam.''  —  Gott  buljongsflott  röres,  sd  att  det 
blir  p-t  ~.  Tvd  st.  ägg  vispas  p-t  med  1 
kaffekopp  socker.  II.  Bildl.  En  mycket  p. 
millionärska.  P.  och  skrävlande.  Direktören 
är  grek,  mycket  *p.t  och  egenkär  Stephanie 
Beyel.  Gick  där  bred  och  p.  och  såg  med 
ägaremin  pd  allt  Astrid  Väring.  Den  p-a 
ton,  som  -v.  Med  p-a  låter  G.  L.  Dahlin. 
Tvenne  p-a  lantpatroner  Aug.  Hallner.  Sutto 
där  p-a  och  krävstinna  ~  Ellen  Wester, 
öv.  —  Ni,  som  göra  er  till  dtlöje  med  hög- 
färd och  p-het  R.  Nordenstreng,  öv.  Hans 
p-het  och  översitteri.  Syn.  I.  (ut)svällande, 
pösande,  (upp)svälld,  uppblåst,  uppöst,  ibl. 
svampaktig  1.  utputande  ru;  II.  svällande 
av  fåfänga  1.  d.,  dryg,  högfärdig,  'bred',  krå- 
mande, struttande,  skrytsam,  prålsjuk,  på- 
fågelsaktig,  skroderande,  'yverboren',  'kräv- 
stinn'. 


Q  (ku);  q't  1.  q'et,  q'n  [1.  =],  best.  plur. 
q'na  [1.  q'en];  q-tecken  (med  bindestreck). 
Bokstav,  förr  (och  ännu  i  en  del  egennamn) 
i  förbindelsen  'qu'  (1.  'qv')  ersättande  det 
nutida  'kv',  t.  e.  'status  quo',  'quattuor 
species'.    I   utländska   ord   ibl.    =    enbart 


'k',  t.  e.  i  det  franska  ordet  för  'fyrhändigt': 
å  quatre  mains.  Sd  gammalmodig,  att  han 
stavar  'kvinna'  med  q.  De  ä  allt  fina  q,  det 
värd.:  kucku(maffens).  Jfr  även  namn  som 
t.  e.  Quiding,  von  Qvanten,  Appelquist  1. 
Appelqvist. 


R  (ärr);  r' et,  =,  best.  plur.  r'en  (särsk.  i 
smtl.  även  r'ena);  -ljud  (med  bindestreck). 
Bokstav  o.  ljud.  Skorrande  r.  I  ord  som 
gärd,  svart  ha  r  o.  d,  resp.  ro.  ti  trakter, 
där  r  icke  skorras,  sammansmält  till  ett  ljud. 

Rabaldjer  (akut);  -ret,  -er,  best.  plur. 
-ren  1.  -erna.  I.  Enkelt.  Men  vad  är  det  här 
för  rerf  Fanny  Alving.  Och  där  var  det 
(ett)  stort  r-er.  Du  må  tro  det  blev  ett  r-er, 
när  ~/  Inte  blir  det  något  värre  r-er  av  det 
här,  inte  Hagar  Olsson.  Nå,  varför  då  föra 
ett  sådant  r-er  om  det  ~  Melita  Tång.  Förde 
ett  helsikes  r-er  bara  för  en  penna,  som  kom- 
mit unda7i.  Talgoxarna  ~  höllo  ett  välsig- 
nat r-er  vid  vår  inspektion  Bruno  Liljefors. 
Det  uppstod  ett  våldsamt  r-er,  och  ~.  Man 
kan  tänka  sig  vilket  r-er  han  ställde  till 
hos  ~.  Orsaken  till  allt  detta  r-er  Arthur 
J.  Jacobsson.  Som  vållade  hela  r-ret.  R-ren 
i  80-talets  Uppsala.  Crusenstolpeska  r-ret. 
Tidningsr-er.  II.  Ssgr.  Ex.:  Bolsjevikerna 
skola  göra  den  1  augusti  till  en  propaganda- 
och  rabalderdag  1929.  Deras  revolutionära 
hjältedater  inskränka  sig  till  r-erförsök  i  of- 
fentliga för  samli?igar.  Stort  r-ermöte  i  Audi- 
torium ~  1922.  Göra  ett  r-ernummer  av  ngt. 
Kommunisternas  r-erpolitik  i  andra  kamma- 
ren 192d.  I  r-erpressen.  Syn.  (o)vä8en,  upp- 
ståndelse, (larm  o.)  bråk,  spektakel,  kolo- 
rum, (stormigt)  uppträde,  oro  (i  lägret). 

Raba'rber  (akut);  -n,  [=].  Dels  om  väx- 
ten Rheum  o.  då  särsk.  om  'matr-n'  (R. 
rhaponticum);  dels  om  stjälkarna  därav  (råa 
1.  tillredda);  ibl.  även  om  drogen  (som  i 
ringa  dos  verkar  adstringerande  men  i  större 
avförande).  I.  Enkelt.  Peter  har  själv  odlat 
r-n  i  koloniträdgården.  R(-n)  har  hos  oss 
icke  odlats  mer  äyi  omkring  100  år;  r-n  trivs 
även  i  våra  nordligaste  trakter  och  har  föga 
anspråk  på  jord  och  skötsel.  Från  trädgår- 
den i  Fjällnäs  (800  m.  ö.  h.)  levererades  en 
tid  r.  till  drottning  Sofia.    R-vin  bör  bere- 


das just  nu  av  tidiga  r.  Allm.  sv.  trädgårds- 
tidn.  1931,  annons.  R-na  äro  sommarens 
första  för  vinberedning  lämpliga  trädgårds- 
alster K.  E.  Bergström.  Oxalsyran  skiftar 
röd  i  r-nas  blekgröna  stjälkar  ~  Jac.  Ahren- 
berg.  —  R-n  sköljes  och  skares  i  bitar  Thora 
Holm.  Koka  r.  Syltad  r.  Ris  med  r.  R. 
och  grädde.  II.  Ssgr.  Ex.:  Skaften  på  r-bla- 
den  böra  vara  grova  men  möra  för  att  ge 
god  r.  Om  vi  ha  tur,  få  vi  jordgubbar  i  en 
r-bladsstrut  med  oss  hem  Kjell  Kolthoff. 
R-drivning.  R-kompott.  R-kräm.  Nyar-land 
Lind  — Liljewall.  R-paj.  Avförande  r-piller. 
Rrot,  en  drog,  fås  mest  av  Rheum  palma- 
tum. R-saft.  R-soppa.  Goda  r-sorter.  Skala 
och  skära  r-stjälk(ar)  till  kräm.  Ett  ståt- 
ligt r-stånd.    R-tårta.    R-vin. 

Raba'ttS  -en,  -er.  Anlägga  en  (blomster)- 
rabatt  mitt  framför  byggnaden.  R.  med  pe- 
renner. I  nejlikr-en.  Gräva  om,  vattna  r-er- 
na.  Dåligt  skötta  r-er.  Ogräsrabatt.  En  r. 
rödhätterosor  och  en  r.  småbarn,  som  lekte 
i  en  sandhög  Olle  Hedberg.  Trampa  inte  i 
r-erna,  i  min  r.l  Kattor  och  r-er.  —  Fram- 
för salsfönstren  [hade]  lagts  upp  ett  par  tre 
r-rundlar  med  ~  Marika  Stiernstedt.  Post- 
bud, ärendespringare,  gårdskrattare,  r-vatt- 
nare  ib.  Syn.  blomstersäng  1.  -grupp  1. 
-list,  (blom)grupp,  (blom)list,  trädgårdssäng 
1.  -land. 

Raba'tt^,  -en,  -er.  Lämna,  ge,  ha,  få  10% 
r.  (pä,  å  en  vara).  Mot,  med  5  procents  r. 
Bevilja  stor  r.  vid  (köp  i)  större  parti.  Mot 
vanlig  r.  vid  kontantt  betalning.  Större  r. 
kunna  vi  icke  lämna  (till  våra  återförsäl- 
jare). Olika  r-er  å  olika  varor.  Högre  r-er 
till  stadigare  kxmder.  Kassarahatt.  —  R-bil- 
jett.  Anteckna  i  Er  turistkalender  de  nynn- 
mälda  r-firmorna,  rgivarna I  R-märke.  För- 
slag om  r-system  [för  handelsresandes  järn- 
vägsresor] med  s.  k.  kilometerhäften  1928. 
Syn.  (pris)nedsättning,  avdrag  (i  pris),  (vanl. 


479 


Rabatt^ — Racer 


480 


procentuellt  uttryckt)  prisavdrag,  avräk- 
ning. —  Rabatter|a,  -ade,  -as;  -ing  (med 
plur.).  'Årets  bilder  1933'  till  r-at  pris:  ~ 
Annons  Sv.  Turistf.  Tidn.  1933.  Ra  ända 
till  20  %  (pd  en  vara,  pd  priset,  för  ngn). 
Syn.  slå  äv,  slå  ned  1.  reducera  (priset), 
göra  (pri8)avdrag,  bevilja  rabatt. 

Rabbjel,  -let.  Tomt  r-el  utan  mening.  Och 
gdr  man  dd  förbi  ~,  hör  man  böner-let  som 
ett  ddnande  vattenfall  T.  Fogelqvist.  Stats- 
rddet  Berg  mot  katekesr-let  1905.  Entonigt 
läxr-el.  —  Rabbl|a,  -ade,  -as;  r-a  upp  ru; 
[■ing].  Och  kunde  ra  sina  utanläxor  Ö.  Si- 
wertz.  Jag  rar  min  läxa,  den  roll  jag  för 
tillfället  instuderar  Hj.  Bergman.  Ra  mul- 
tiplikationstabellen. Entonigt  r-a  sina  böner. 
I  riksdagen  r-ade  han  utldtanden,  alldeles 
som  han  i  skolan  r-at  Odhners  historia, 
i  Gullviva,  tätört,  sdrläka,  lin,  pors,  fänkdl, 
mjölonf  r-ade  flickan  Laura  Österberg.  Ra 
sina  fraser  som  en  papegoja.  Varvid  före- 
draget lätt  får  en  opersonlig  och  r-ande  prä- 
gel. Professorn  stoppade  r-andet  och  ~.  S3rn. 
själlöst  uppläsa  ru  (ofta  ur  minnet  1.  som 
en  utanläxa),  prata  utan  att  tänka,  upp- 
ramsa  nj,  'ramla  på  med',  entonigt  mumla. 

Ra'bbi  (akut);  -n,  -s.  Gammal  hederstitel 
för  judisk  lärd  1.  religionslärare,  »ii.»  (det 
betyder  mästare)  »var  bor  du?>  Bibeln. 
Jag  skall  ta  hit  hönan,  r.,  sade  Mendele 
tjänstvilligt  Öv.  fr.  K.  Franzos.  Och  r.  Ensel 
frågade  honom,  vem  han  var  Öv.  fr.  S.  .T. 
Agnon.  I  dag  vänta  dock  alla,  att  deras 
egen  unge  r.  skall  träda  fram  Nat.  Beskow. 
—  Rabbin;  -en,  -er;  -kandidat  m.  fl.;  -i'sm 
(-en);  -sk  (-t).  1)  Enkelt.  Judisk  präst  1.  re- 
ligionslärare. När  den  nu  briikliga  titeln  r. 
uppkommit,  kan  icke  noga  bestämmas.  Finns 
en  r.  eller  en  präst,  är  han  självskriven  Nat. 
Beskow.  Vi  skola  i  morgon  gå  till  r-en  och 
förklara,  att  ~.  överr-en  dr  M.  Ehrenpreis 
1919.  2)  Ssgr.  Ex.:  R-utbildningen  sker  på 
seminarier ;  r-kandidaterna  bedriva  därjämte 
i  regel  akademiska  studier  1932.  Genomgick 
r-seminariet  i  Vilna  och  ~.  R-skolorna  [i 
Marocko]  äro  knappast  bättre  än  berbernas 
koranskolor  Gunnar  Cederschiöld.  Emedan 
han  ännu  icke  var  r-vigd,  skrev  han  den 
icke  på  hebreiska  Öv.  fr.  S.  J.  Agnon.  Ben- 
hård laglära  och  klyftig  r-visdom  Nat. 
Beskow.  3)  Avledningar.  a)  Rismen  antar 
jämte  den  skrivna  lagen  (Moses  lära)  tradi- 
tionen som  närmare  förklarande  och  fixe- 
rande den  skrivna  lagen;  den  traditionella 
lagen  är  samlad  och  kodifierad  i  Mischna 
(som  utgör  tyngdpunkten  i  Talmud).  b)  Det 
r-ska  1.  nyhebreiska  språket  är  ett  skrift- 
språk, som  avlöser  Gamla  Testamentets  f om- 
hebreiska.  Enligt  r-ska  legender  skulle  ~  A. 
G.  Högbom.  Etthundra  sällsynta  r-ska  böc- 
ker tillföllo  biblioteket  enligt  ~  O.  Walde. 

Rabbla  se  under  rabbel. 

Rabiat,  =,  -are.   Med  så  mycket  orätt- 


vist hån,  så  mycken  r.  galla  ~  G.  Uddgren. 
Hans  re7it  av  r-a  tyskhat.  Denna  r-a  f ör- 
nekan av  ~  Kuben  Berg.  På  grund  av  hen- 
nes ra  ståndpunkt  i  språkfrågan.  Syn.  ett- 
rig, ilsken,  ursinnig,  (ilsket)  fanatisk,  'van- 
vettig', 'hysterisk',  ibl.  outsläcklig  1.  inbiten 
(o.  'vild')  1.  'blind'.  —  Räbies  (kort  e,  akut); 
den-kön.  1)  Enkelt.  R.  förekommer  mest  hos 
hundar  och  kan  genom  bett  även  spridas  till 
människan.  L.  Pasteurs  upptäckt  av  vacci- 
nering mot  r.  1885.  En  stor  dansk  dogg, 
som  han  ville  ta  livet  av,  emedan  han  visat 
tecken  till  r.  2)  Ssgr.  Ex.:  Ranfall.  En 
r-angripen  hund  A.  Munthe.  En  r-artad 
motvilja  mot  oblandat  vatten  (skämts.).  En 
fruktansvärd  r-epidemi  '^från  Sovjet '^IdSå. 
Hinduens  trosbekännelse  förbjuder  honom  att 
döda  en  r-galen  hund  Birgit  Th.  Sparre. 
R-smitta  subst.  Norra  Tyskland  var  för- 
klarat r-smitiat  Ax.  Munthe.  Syn.  vattu- 
skräck,  hundgalenskap. 

Rabuli's{m,  -men;  -t  (-en,  -er;  -klubb 
m.  fl.;  -erl  med  plur.);  -tisk  (-t).  1)  R-m. 
[Funno  i  den  unga  kretsen  kring  Lördags- 
sällskapet] övermod,  omogenhet  och  allsköns 
r-m  ~  B.  Estlander.  I  gamla  Svea  land  / 
all  r-m  är  kontraband  E.  Wallmark.  Med 
en  viss  böjelse  för  r-m(en).  2)  R-t.  J.  Ä. 
Hazeliiis  skriver  1852:  Under  1838  års  gatu- 
uppträden erhöllo  de  å  gatan  stojande  den 
uttrycksfulla  benämningen  tr-ten,  vilken  se- 
dan icke  olämpligt  överfördes  å  den  vid  skriv- 
bordet eller  å  andra  ställen  stojande.  Fran- 
zéns R-ten  och  Landtpresten  (1840),  som  giss- 
lar radikalismen  på  det  teologiska  området. 
Formade  sitt  jag  till  r-t,  om  man  ~  vill 
använda  det  nötta  slagordet  E.  Cedercreutz. 
En  arg  r-t.  Han  är  för  mycket  r-t  för  att 
komma  fram  på  den  banan  (1880-talet).  Stark 
antipati  mot  kattor  och  r-ter  Öv.  fr.  O.  Wilde. 
—  Men  det  blev  ingenting  av  med  det  befa- 
rade r-torganet  O.  Sylwan.  [Goldschmidts 
Korsaren]  den  nordiska  publicistikens  första 
verkliga  r-ttidning  i  nutida  mening  Olle 
Holmberg.  3)  R-tisk.  Att  de  åsikter  vi  akti- 
vister förf  äktade  ansågos  vara  alltför  r-fiska 
H.  Gummerus.  Hla  liden  för  sina  r-iiska 
tänkesätt.  Syn.  1)  (r-m:)  rabulisteri,  radi- 
kalism, uppstudsighet  mot  regeringen,  upp- 
rorsanda, 'bolsjevism',  revolutionärt  sinne- 
lag; 2)  (r-t:)  omstörtningsman,  (politisk) 
bråkmakare,  (folk)uppviglare,  folkförledare, 
upprorsmakare,  'radikal',  'bolsjevik',  revo- 
lutionär. 

Räcer  (räsör,  akut);  -n,  —  1.  -s,  best.  plur. 
-na.  Idrotts,  etc.  Cykel,  motorfordon  1.  (mo- 
tor)båt  för  hastighetstävlingar  1.  snabbfär- 
der. 1)  Enkelt.  En  hundra  hästars  r.,  som 
ränner  kring  i  svarta  natten  utan  lantär- 
nor  ~  A.  Klinckowström  (om  motorbåt). 
[Kvittern]  gör  fart  som  en  r.  Prins  Wilhelm 
(rimord :  fräser).  E71  av  den  tidens  r.  G.  G. 
Laurin,    De  båda  snabba  r-na  »Ester*  och  ~ 


fl 


481 


Racer — Rackartyg 


482 


1929.  Motor-,  sprit-,  tävUngsracer.  2)  Sssr. 
Ex.:  R-bana  planeras  för  bilar  [vid  Åsa 
havsbad]  1930.  Rbilist  kör  omkull  i  210 
km.  fart  1927.  En  80  knops  r-bdt  1919. 
T> Mälaren  runt-^ ,  världens  längsta  r  bdtlopp, 
gdr  nu  för  femte  gången  1934.  R-bättäv- 
lingar  för  utbordare  1930.  Fri7is  Carl  j:r  ~ 
r-förare  ('snurreförare')  1935.  Vår  mest  me- 
todiskt arbetande  r-förare  (om  motorcyklist) 
1926.  De  svenska  motorcyklisterna  ha  ännu 
aldrig  förlorat  någon  landsmatch  i  r-kör- 
ning  1928.  Veteraner  i  r-lopp  (på  motor- 
cykel) 1928.  Svenska  r-männen  (på  motor- 
cykel) 1928.  Loppet  för  r-maskiner  (om  mo- 
torcyklar) 1925.  Som  vattnet  kring  en  r-snurra 
i  högsta  fart  Sven  Haglund.  Internationella 
r-stjärnor.  R-folkning  [för  motorcykel]  in- 
troduceras 1928.  R-tävling.  Syn.  (racerbåt 
ibl.:)  'snurra',  'rusare'. 

Rack\  -en,  -ar.  (Ett  slags  större)  släde. 
En  dksläde  (Räck)  för  två  hästar.  R.  för 
par  och  enbet.  I  en  större  r.  —  en  stor, 
tvdspänd,  öppen  låda  —  instuvades  fyra 
mammor,  oumbärliga  förkläden  Edv.  Se- 
lander. 

Rack%  -en,  -ar;  -tälja.    Sjöv.   Med  hake 

0.  ögla  (samt  små  svarvade  trissor)  försedd 
läderklädd  järnring  som  löper  på  masten. 
Ren  är  fästad  till  fallet;  den  skall  vanli- 
gen hålla  ett  rundhult  t.  e.  mitten  av  en 
rå  eller  ändan  av  en  gaffel  intill  en  mast 
eller  stång  eller  har  annan  liknande  uppgift. 

RackjaS  -an,  -or.  Ngt  värd.  1)  Om  hund 
(ibl.  sämre  hund).  Nykvist  brydde  sig  inte 
mer  om  Moberg,  än  om  en  liten  r-a  bjäffatvid 
hans  fötter  S.  Siwertz.  Dumt,  att  vi  inte 
kopplade  r-an  Ad.  Johansson.  Men  pä  bac- 
ken sprang  r-an  och  f ägnade  gamla  bekanta 
Strindberg.  Skällande  hundr-a.  Otrevliga 
byr-or.  Bondr-a.  Ja,  ursäkta  mig,  men  det 
är  svårt  för  gamla  r-or  att  låta  bli  att  skälla, 
ser  frun  Fanny  Alving.  —  Även  vänligt 
t.  e.  Hur  ä  de  me  lilla  r-an?    2)  Om  katt 

1.  människa.  Nästan  endast  som  sista  ssgs- 
led  i  okvädinsord.  Ta  bort  kattr-ant  — 
Fyllr-a.  Syn.  hundracka,  hund,  ibl.  hynda; 
ibl.  bondhund. 

—  Rackar  I  e,-(e)n,-e.  I.Huvudbet.  Gärna 
ngt  värd.  1)  Allmännare,  a)  En  liten  r-e, 
som  började  slåss,  så  fort  han  fått  en  halv 
sup  i  sig  Alb.  Engström.  Indela  mänsklig- 
heten i  hedersmän  och  r-e.  De  största  r-e 
maskerade  sig  till  rättens  ståndaktiga  lans- 
bärare E.  Grotenfelt.  Vet  du  inte  Mit,  din 
r-e?  H.  Samzelius.  Såna  små  r-e  I  Vare  det 
nog  sagt:  jag  levde  tidtals  som  en  ren  r-e 
J.  Hemmer.  De  äro  egocentriker,  de  r-na 
R.  Jändel.  En  gammal  re  var  han,  men 
hur  gammal  var  svårt  att  säga.  Gubb-, 
pojkr-e.  b)  Om  djur  1.  saker.  Kade  fått 
skjuta  flera  salvor,  innan  den  seglivade  r-en 
hade  stupat  {om  älg)  A.  Knöppel.  Som  inte'^ 
önskade  apr-en  en  hastig  hädanfärd  Arthur 

v.  16  —  Nusvensk  ordbok. 


J.  Jacobsson. —  För  att  få  någon  fason  på, 
dom  r-na  (några  krokiga  spikar).  Jo,  'kana- 
riefåglarna' [i  radio],  som  du  väl  hört  talas 
om,  är  ena  r-e  E.  Lindorm.  2)  Märk  en  del 
uttr.  o.  friare  användningar,  a)  Skrala  och 
leva  r-e  husera  vilt;  leva  utsvävande  1.  vilt, 
leva  o'm.  Me7i  hur  han  än  supit  och  levat 
re  i  sina  dagar,  hade  han  ~  L.  Munster- 
hjelm.  b)  Sicken  liten  r-e  att  ställa  kugg- 
frågor ~  Harry  Blomberg.  Du  är  en  r-e 
att  kunna  hålla  truten  i  gång!  W.  Ham- 
menhög.  —  En  stor  r-e  till  abborre  fick  jag 
pä  svirvel.  c)  Ä  te  sist  tänkte  vi  te  ge  r-n 
i  allt  ihop  d  fara  hem  ~  E.  Sparre. 
Men  nu  gav  jag  blankt  r-en  i  ~  ib.  Det 
gav  jag  mig  r-n  på  ib.  Men  tunggått  var 
det  av  bara  r-n  ib.  »i2-n  i  dä»,  myste 
Elof,  T  det  är  gry  i  den  pojken^  Erik 
Palm.  Hade  r-n  så  svårt  att  ~  E.  Sparre. 
d)  R-(n)s  är  ofta  adjektiviskt.  Den  r-ns  Jan- 
Erik  ~  ib.  En  r-ns  otur  som  vanligt  ~  ib. 
De  r-ns  törnekvistarna,  som  stuckos  rent  ra- 
sande Hj.  Bergman.  —  Vänta  du,  din  r-s 
gubbe!  Ludv.  Nordström.  Aj!  nu  slog  han 
hälen  mot  stenen  ~  Den  r-s  stenen,  om  han 
haft  den  i  handen,  skulle  han  ~  Alarik 
Behm.  II.  Åld.  bet.  1)  Bödel.  Vid  den 
tiden  dog  ren  här  i  trakten  A.  Bondeson. 
Det  hampar  sig  väl,  sa  tjuven,  gifte  sig  med 
r-ns  dotter.  2)  Hudavdragare.  Syn.  1. 1)  ka- 
nalje,  skurk,  bov,  usling,  slyngel,  lymmel, 
fähund,  Inrk,  drummel,  ibl.  ligapojke;  2) 
a)  'buse';  b)  'skojare',  skälm,  hejare;  c)  tu- 
san, fan(ken),  jäkeln;  d)  satans,  (d)jäkla, 
sabla  o.  d.;  II.  1)  bödel;  2)  hudavdragare, 
nattman. 

—  Rackaraktig;  -het.  Tror  du,  att  du 
kan  fä  leva  hur  r-t  som  helst  här!  -byting. 
Stå  still,  din  r.l  Ellen  Wester,  öv.  -dräng. 
Åld.  Bödelsdräng,  -följe.  (Rackar)pack.  På 
det  hela  taget,  min  gosse,  är  människorna 
just  ett  r.  Öv.  fr.  Gorki.  -knep;  -kär;r)ing. 
R.  däri  -liv.  Föra  ett  r.  -pack.  Ge  er  i 
väg  genast  från  mina  ägor,  r.l  Ett  samvets- 
löst följe  och  ett  r.  A.  Slotte.  Syn.  pack, 
slödder,  rackarfölje,  'samling  busar'  1.  lym- 
lar, -streck.  Och  fundera  på  r.  E.  Lind- 
orm. Vad  ha  ni  nu  haft  för  r.för  er?  säger 
morän  strängt  Signe  Engström.  Syn.  se 
följ.  -tyg.  1)  Det  såg  ut,  som  om  några 
jwjkar  hade  varit  där  och  gjort  r.  John  Ut- 
terström. Va  har  han  mc  för  r.  i  kikarn? 
Dom  spekulerar  väl  pä  någe  r.  igen.  Di 
hadde  gjort  någe  r.  me  pumpen,  förstdss. 
För  allt  r.  du  har  gjort  mej.  Det  måste  ha 
varit  något  r.  med  hans  cykel  Ulla  Rude- 
beck,  öv.  2)  Detta  dock  mindre  för  att  skaffa 
proviant,  utan  mest  på  rent  r.  ~  Gerh.  Lind- 
blom. Det  gjorde  han  på  r.  —  >  Utan  en 
massa  hindersamma  stadgar,  föreningsavgif- 
ter och  annat  sådant  r.->,  som  Ellen  Key 
uttryckte  det  Gurli  Linder.  Va  ä  de  dxi  äm- 
nar lura  i  oss  för  r.?  (om  mat).     Och  det 


483 


Rackartyg — Radband 


484 


förstår  jag,  ty  jag  har  själv  haft  r-et  i 
kroppen  'Kapten  Punsch'.  Syn.  fuffens, 
ofog,  rackeri(er),  (rackar)streck,  kanal  jeri(er), 
'skoj^erier)',  okynne;  jäkelskap,  otyg,  ned- 
righet(er),  ibl.  elakhet.  -ung|e.  Ester  B. 
Nordström,  En,  r-e.  Du  gjorde  det  med  flit, 
din  r-el  Ester  B.  Nordström.  O,  era  rar, 
ni  skrattar  dt  ~  gubben,  men  jag  ska  ge  er! 
Hedv.  Lidforss  Strömgren.  Sådan  r-e  till 
att  spela  krympling  bra  I  Birgit  Th.  Sparre. 
Syn.  satunge,  satbyting,  (pojk-  1.  tlick)rac- 
kare.  -väder.  Ty  det  var  ett  ijyv-  och  rac- 
karväder  och  svart  som  i  en  säck  A  ib.  Eng- 
ström. Eyi  hel  vecka  hade  det  rått  r.  med '^ 
Erik  Sparre. 

—  Rackeri,  -(e)t,  -er;  -system.  Gärna 
ngt  värd.  Mest  finl.  Att  författaren  själv 
2)raktiskt  prövat  det  mesta  av  de  r-er  och 
upptåg  han  låter  Pablos  ha  för  sig  i  ~  E. 
Kihlman.  Om  ni  kan  ställa  till  något  r., 
betvivlar  jag  ingalunda  er  goda  vilja  K. 
Zilliacus.  Men  försök  dig  inte  på  några  r-er 
B.  Gripenberg.  När  han  märkte,  att  det  var 
något  r.  med  hemgiften  Raf.  Lindqvist,  öv. 
Alltid  god  vara,  utan  försök  till  r-er  Janne 
Thurman.  Det  gjorde  han  bara  på  r.  Syn. 
se  rackartyg. 

Rack|a^  ned  1.  ner  ru;  -ade;  -ning.  An- 
slutes   ibl.   oklart   till  rackare.     Se  nedr-a. 

Rackelhane,  ssg  med  oansluten  förled. 
Bastard  av  orre  o.  tjäder  (orrtupp  o.  tjä- 
derhöna). 

Ra'cket  (akut);  -en,  -ar.  (Tennis)8lagnät 
(med  senor).  1)  Enkelt.  Skaffa  sig  en  god  r. 
För  fransmannen  blev  matchen  mera  känn- 
bar, han  fick  två  r-ar  sönderslagna  på  sven- 
skens sörvbollarl  1934.  Tennisr-arna  förva- 
rade de  i  fodral.  —  Ett  litet  slagträ  avping- 
pong-racketens  typ  1933.  2)  Ssgr.  Ex.:  Rfa- 
brik  startad  i  Uppsala  1928.  R-fernissa, 
bästa  konserveringsmedel  för  senorna  Nord. 
Kompaniet  1925.  R-fodral  av  gummityg  ib. 
1916.  Två  av  Italiens  främsta  r-män  (ten- 
nisspelare) 1931.  R-pressar  av  trä,  spetsig 
modell  P.  U.  Bergström  1930.  R-j^dsar  av 
gummiduk  ib.  Rskaft.  Med  välberäknade 
och  säkra  r-slag  S.  Agrell,  öv. 

Racklja,  -ade;  -ig  (-t,  -are;  -het);  -ing. 
Adj.  mest  känt.  1)  Djupa  spår,  så  det  r-lar 
i  hjulen  Ove  Borgvall.  Så  kör  vagnen  bort, 
r-ande  på  den  gropiga  Vintergatan  ~  Sigfr. 
Lindström.  Han  r-ade  till  sist  i  väg  på 
ostadiga  ben  Hj.  Bengtsson.  2)  Med  upp- 
slagen rockkrage  sitta  skakande  och  nickande 
i  en  r-ig  rapphöna  Henning  Nordlund.  Halka 
pd  en  r-ig  kullersten.  Ett  r-igt  bord  G.  He- 
denvind-Eriksson. Lasset  var  för  högt  och 
r-igt  för  att  ~  O.  A.  Stridsberg.  Förstu- 
dörren,  vars  riga  lås  gav  efter  ~  Alb.  Eng- 
ström. Syn.  1)  rangla,  vingla,  vackla;  2)ran- 
kig,  vinglig,  vacklande;  skakande;  skrang- 
lig, skraltig,  skrabbig. 

Rad,  -en,  -er.     1)  Allmännare,     a)  Där 


husen  stå  i  långa  r-er.  Långa  r-er  (av) 
stenhus.  Två  r-er  träd  ledde  fram  till  bygg- 
naden. Raka  r-er  av  knappiar.  Lägga  ut 
tändstickor  i  en  r.  Den  mdnlysta  fönster- 
r-en.  Täckvingarna  äro  metallglänsande  grö- 
na eller  violetta  med  i  längsr-er  intryckta 
punkter.  Lådor,  staplade  i  r-er  ovanpå  var- 
andra. Ställa  upp  (sig),  stå,  gå  i  (en)  r., 
i  r-er.  Ordna  i  regelbundna  r-er,  med  fem 
i  r-en,  i  varje  r.  (Tre)dubbla  r-er.  En 
obruten  r.  av  ~.  Rummen  ligga  ej  i  r.  Knapp-, 
hus-,  ljus-,  tandrad,  b)  En  enformig  r.  av 
arbetsdagar  förestod.  Två  dar  å  r.  1.  i  r. 
i  sträck,  utan  avbrott,  c)  Ofta  ngt  värd. 
Katten  krökte  rygg,  tramjrnde  och  spann 
långa  r-er.  En  r.  ord,  av  vilka  inga  äro 
egentligen  vanliga.  En  hel  r.  (med)  barn- 
ungar. Den  långa  r.  av  nederlag,  som  ~. 
öppna  ren  av  Svearegenter.  Talens  r.  öpp- 
nades av  ~.  Det  första  i  r-en  av  Strind- 
bergs vanligen  ej  smickrande  porträtt  av  sin 
fader  M.  Lamm.  d)  I  rad,  i  radi  sa  bonden 
till  sin  enda  ko.  Gä  (två)  i  r.  R.  i  r.  Film- 
fotograferna stodo  på  r.  innanför  ingången 
mindre  vanl.  2)  I  tryck  1.  skrift.  Få  be- 
talt för,  p(e)r,  efter  r.  Ett  litet  poem  om 
8  (vers)r-er.  Får  du  10  öre  r-en?  Nedskri- 
varen  av  dessa  r-er  Emil  Liedgren.  i>Den 
som  tecknar  dessa  r-er^),  som  det  heter  j)å 
prydligt  Utter aturspir åk.  Några  inledande 
r-er  om  avsikten  med  boken.  I  morgon  måste 
du  skriva  några  r-er  till  honom  ett  (litet) 
brev.  —  Börja  ny  r.  ofta  =  börja  nytt 
stycke.  Börja  litet  in  j)å  ren.  Skriva  räta 
r-er.  Det  är  bättre  att  inte  låta  r-erna  gå  sä 
långt  ut  i  margen.  Översätta  ord  för  ord 
och  r.  för  r.  Förut  i  livet  har  jag  knap- 
past författat  en  rimmad  r.,  men  ~  S.  La- 
gerlöf. Skriv-,  tryck-,  petitrad.  —  Läsa  mel- 
lan r-erna  förstå  halvkväden  visa,  förstå 
vad  som  ej  klart  är  uttryckt,  av  antyd- 
ningar sluta  sig  till.  3)  På  teater.  Första, 
andra,  tredje  r-en  det  runda  galleriet  1, 
resp.  2  o.  3  tr.  upp.  Första  r-ens  fond,  första 
bänken.  Syn.  länga,  räcka,  sträcka,  led; 
varv,  skikt,  lag;  linje;  'rädda',  ibl.  ramp; 
(ibl.:)  följd,  fil,  serie,  svit,  kedja. 

—  Radavstånd.  T.  e.  1)  Länt.  Hackor, 
ställbara  för  olika  r.  Nord.  Fam.''  2)  Ifråga 
om  bok  1.  skrift.  Skrivmaskin  med  5  r.  '^ 
l^/i-r-et  är  det  idealiska  r-et  för  affärskor- 
respondens, -band;  -skula  m.  fl.  Snöre  med 
uppträdda  kulor  1.  pärlor  nyttjat  i  vissa 
religioner  (t.  e.  romersk-katolska,  islam, 
buddhismen  —  där  även  'bönekvarn')  till 
hjälp  vid  räknandet  av  visst  antal  före- 
skrivna böner.  I.  Enkelt.  1)  Hon  lät  sitt 
r.  löpa  mellan  fingrarna  och  bad  för  sin 
dotters  välgång  Öv.  fr.  Ed.  Laboulaye.  Ett 
r.  med  kulor,  vita  som  mjölkdroppar.  Och 
tummade  sitt  museimanska  r.  Birgit  Th. 
Sparre.  En  lamas  r.  består  av  108  kulor  ~ 
Hertig   Larson,  —  Lova   Gud  och  bed  ditt 


485 


Radband — Radial 


486 


r.  varje  dagi  Maths  Holmström.  2)  Mel- 
lan dessa  sträckte  sig  ett  r.  av  småsjöar. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Silverkors  hängande  kring 
halsen  och  r-skedjor  om  livet.  Låta  r-sku- 
lorna  glida  mellan  sina  fingrar.  Åter  r-s- 
rassel,  åter  tystnad  och  så  ~  Öv.  fr.  N. 
Ljeskov.  Syn.  rosenkrans,  -bredd.  Särsk. 
boktr.  Vinkelhaken  kan  inställas  för  olika 
rer  B.  Oldenburg.  -by.  Bild  14  visar 
Ldnglöts  radby  pd  Öland.  -hus.  Enfamiljs- 
hus sammanbyggda  i  längre  1.  kortare  rader. 

I.  Enkelt.  Låga,  sammanbyggda  »r.»  med 
förgård  och  gård,  avsedda  för  egna  hem 
Nord.  Fam."  1904  (i  Danmark).  Ret  slår 
ut  småstugan?  1933.  Redan  i  Pompeji  byggde 
man  r.   Sv.    Dagbl.   1932.     Ren   i  Älsten. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Den  nu  accepterade  lösningen 
för  r-bebyggelsen  är  sicksackformigt  ställda 
hus,  som  ~  Sv.  Dagbl.  1932.  För  småstuge-, 
villa-  och  radhusbyggen  Nord.  Fam.*  Gårds- 
området kringbyggt  av  tre  r-längor  Nord. 
Fam.^  Tre  r-längor  på  8  hus  (lägenheter) 
vardera  1920. 

-omkastning.  Söndagens  ledande  arti- 
kel ~  vanställdes  av  ett  ^mr  r-ar,  som  ~. 
-papper.  Särsk.  =  p.  att  lägga  under  ett 
olinjerat  pappersark  för  att  därpå  skriva 
räta  rader,  -publik  på  teater,  -rät.  Se 
efter,  att  skriften  blir  fullkomligt  r.  Stå, 
ligga  r-t.  -skiftare.  På  skrivmaskin.  Den 
nya  r-en  är  längre  och  kraftigare  samt  lät- 
tare att  återföra  Annons  1935.  -slut.  Ge- 
nom att  cesuren  markerats  med  r.  får  ~ 
Per  Hallström.  Punkten  i  föregående  r-et 
måste  bort  B.  Risberg.  —  [Skrivmaskin] 
med  automatisk  vagnförflyttning,  r-ssignal 
och  ~  Nord.  Fam.^  -ställd.  Ofta  inskränka 
sig  åsarnas  synliga  delar  till  isolerade  eller 
ra  kullar  Erik  Almquist.  -så;  -are  (ma- 
skin); -sådd  (-en);  -ning(smaskiu).  Länt.  o. 
trädg.  Bredsådden,  som  sker  för  hand  ur 
såskäppa  1.  med  maskin  användes  ännu  vid 
sådd  av  gräsvallar  för  att  få  ett  jämnt,  tätt 
bestånd;  radsådden  sker  med  maskin  (lik- 
som 'gruppsådden')  och  r-dd  säd  myllas  också 
av  r-ningsmaskinen.  Genom  att  r.  säden  ~ 
1916.  R-dd  råg.  Ogräsrensning  mellan  r-dda 
växter,  plantor.  Rare,  modell  1916.  Vid 
r-dd  av  lin.  Den  som  agiterar  för  r-dd, 
får  ~  P.  J.  Rösiö.  R-ning  [av  ris]  till- 
lämpas  i  Sydkarolina,  medan  bredsåning 
förekommer  i  Lombardiet  B.  Jönsson  1910. 
En  25  billars  r-ningsmaskin  med  först ällare 
1920.  -tals,  adv.  R.  ligga  de  och  svettas  på 
hyllorna  (i  bastun)  Ellen  Wester,  öv.  Stryka 
r.  i  korrekturet,  -trogen.  I  en  bokstavs- 
och  radtrogen  upplaga  av  ~.  -uppdragare. 
Trädg.  Och  sedan  med  snöre  eller  r.  ut- 
märka raderna  Lind-Liljewall.  -vis,  adv. 
o.  ibl.  adj.  Väggfasta  kojer  ~  täckte  r.  lång- 
sidorna G.  L.  Dahlin. 

—  Rad|a,  -ade,  -as;  r-a  upp  se  uppr-a; 
[-ning].    Mest  skr.  (ssgn  'uppr-a'  dock  även 


smtl.).  Och  r-ar  folk  i  köer  'K,  Gunnarson'. 
Nere  i  restaurangen  r-ade  någon  tallrikar 
ovanpå  varandra  H.  Hildén.  Och  så  rade 
vi  alla  böckerna  på  hyllorna  ~.  Därför 
r-as  det  ena  paketet  till  det  andra,  och  ~ 
And.  Ramsay.  —  Där  r-ade  sig  butik  vid  bu- 
tik, och  ~  Sten  Granlund,  öv.  [Skedarna 
som]  r-ade  sig,  dussin  efter  dussin,  på  kist- 
botten ~.  På  stora  slagbord  rade  sig  olika 
sorters  vin-  och  dricksglas,  geléskålar  och  ~ 
Wilma  Lindhé.  Tält  r-ade  sig  vid  tält,  så 
långt  ögat  såg.  —  Hotellkasärner,  r-ade  utan 
ett  spår  av  smak  ~  Gus.  Mattsson.  Där 
möblerna  stå  stelt  r-ade  utmed  väggarna. 
Tätt  r-ade  bokband  av  läder  ~.    Syn.  ställa 

I.  lägga  osv.  i  en  (lång)  rad  1.  i  rader,  upp- 
rada (U;  ibl.  'sälla'.  —  Raddja,  -an,  -or. 
Anslutningen  till  'rad'  ej  alltid  levande. 
Värd.  Hade  en  förfärligt  elak  hustru  och 
en  hel  ra  barn  Sig.  Agrell,  öv.  Gnor  hem 
d  skriver  en  lång  ra  om  det  Gust.  Janson. 
Han  svor  en  r-a  över  henne  och  ~  Ellen 
Wester,  öv.  Det  säger  sig  själv,  att  dessa 
ror  ej  kunna  vara parallellistiskt  avfattade 
R.  Höckert.  Namnror  V.  Rydberg.  Syn. 
lång  rad,  ramsa. 

Raderja,  -ade,  -as ;  r-a  bort,  ut  se  bortr-a 
osv.;  -bar(het)  m.  fl.;  -ar|e  (-(e)n,  -e);  -ing 
(-en,  -ar).  I.  Vanl.  verbformer.  1)  Allmän- 
nare. Ra  försiktigt  bara,  så  papperet  inte 
går  sönder!  Här  är  något  r-at.  Ra  i  böc- 
kerna. 2)  Med  radernål.  Jfr  etsa.  'Ra' 
står  ibland  som  motsats  till  'etsa',  det  förra 
sker  då  med  nål  (torrnålsr-ing) ,  det  senare 
med  syror;  men  ofta  nyttjas  r-a  liktydigt 
med  'etsa  (i  vid  bemärkelse) .  I  denna  grund 
tecknas  (r-as)  bilden  med  en  spetsig  stålnål. 

II.  Ssgr  o.  verbalsubst.  1)  Normalbläck '^^ 
måste  ge  en  skrift,  som  är  olöslig  i  vatten 
och  alkohol,  ljus-  och  luftbeständig  samt  till- 
räckligt r-fast  Nord.  Fam.'  R-gummi  'gum- 
mi', 'kautscha',  'kautschuk'  (att  r-a  ut  med). 
Två  r-gummisorter ,  som  ~.  Tar  en  r-kniv, 
som  ligger  på  bordet  ~  S.  Lagerlöf.  R-kon- 
sten.  Under  långa  tider  användes  kautschu- 
ken endast  som  r-medel  och  vid  tillverkning 
av  impregnerade  tyger,  men  ~  Douglas  Me- 
lin.  R-nål  o.  R-stift  nyttjade  vid  'etsning'. 
Det  säkraste  medlet  för  borttagandet  av  bläck 
d  papper  och  tyg  är  R-vatten  Annons  1913. 
2)  Verbalsubst.  a)  [George  Cruikshank] 
engelsk  karikatyrtecknare,  r-are  och  målare 
Nord.Fam.^  b)  Upptäcka  misstänkta  r-ingar 
i  kassaböckerna.  ■ —  En  av  Zorns  vackraste 
ringar.  R-ingskonsten.  Syn.  bortskrapa m 
(med  kniv),  utskrapa  m,  utsudda  m  (med 
gummi  1.  d.),  bortta(ga)  m  (ngt  skrivet,  bläck- 
fläckar t.  e.  med  r-vatten);  etsa,  rista  med 
stålnål  (i  etsgrund). 

Radiäl,  -t.  Dessa  skivor  utstråla  r-t  frän 
hattens  fot  mot  dess  brädd{Tpå  svamp).  Röda 
fläckar,  bestående  av  ett  större  blodkärl  i 
centrum  och  r-t  förlöpande  grenar  M.  Asp- 


487 


Radial — Radioaffär 


488 


lund.  —  Ställda  i  r-riktning  Nord.  Fam.^ 
R-tegel  (skorstenstegel,  brunnstegel)  ib.  Syn. 
radiell,  radie-,  radiär,  radielik,  strållik,  strå- 
1ig,  utstrålande,  i  form  av   1.   likt  radier. 

—  Radiätjor  (kort  -å-;  grav);  -orn,  -örer 
(-0-,  akut).  1)  Nu  =  värme(lednings)element. 
R-orer  från  Ankarsrum.  Placeringen  av 
rorerna  i  Järlåsa  kyrka  1929.  Men  r-orerna 
är  o  kalla.  Vattenavdunstare  för  r-orer.  Ror- 
typ.  2)  Förr  en  gräddskummare,  grädd- 
kylare  o.  smörkärnare  nu  ersatt  av  nyare 
separatorkonstruktioner.  —  Kädie  (akut); 
-n,  -r  (akut).  'Stråle'.  Rn  i  en  cirkel  går 
från  medelpunkten  rätt  mot  periferin.  Sju 
finska  byar,  spridda  inom  en  r.  av  hundra- 
femtio verst  Jac.  Ahrenberg.  En  gördel 
verk,  som  sträcka  sig  med  12  km.  r.från  ~ 
och  till  ~  L.  W:son  Munthe.  Å  andra  si- 
dan har  r-n  hos  en  elektron  ~  uppskattats 
till  inemot  2  tiobil j ondedels  cm.  Hj.  Tallqvist 
1924.  —  Viktigare,  att  vägarna  byggas  med 
stora  kurvr-er  än  med  överdrivet  långa  rak- 
sträckor 1934.    Inom  en  gatlyktas  ljusradie. 

—  Radiell  (-äll);  -t.  De  i  r.  riktning  ut- 
gående spelbommarna  [av  gångspelet]  Emil 
Smith.  Rt  utstrålande  cellvävnadsband,  de 
s.  k.  märgstrålarna  Nord.  Fam.^  Och  deras 
skötekor  närma  sig  r-t  olycksplatsen  för  att'^ 
Alb.  Engström.  R.  bebyggelse.  Syn.  se  ra- 
dial. —  Radierja,  -ade,  -as;  ra  ut  ni  (till  II); 
-ing  (med  plur.;  mest  till  II).  Kunde  möj- 
ligen betraktas  som  två  ord.  I.  Intr.  Att 
varje  ny  förekomst  blir  en  utgångspunkt, 
varifrån  spridningen  med  vind  och  djur 
rar  dt  alla  håll  R.  Sernander.  Fina,  rande 
svamptrådar  Nord.  Fam.^  II.  Träns.  Nyare 
bet.  Hjalmar  Bergmans  festspel  ras  1930. 
R-ad  musik  vill  Radiotjänst  honorera  direkt 
1926.  Allt  det  r-ade  nyhetsmaterialet'^  Anme 
Furuhjelm.  Åter  ett  fotoradiogram  ~  foto- 
grafier, som  r-ats  över  Atlanten  1926.  —  jKe- 
sultatet  av  Vasaloppet  rundr-as  ld2å.  Bild- 
r-ingen  löst  av  ~  Rubrik  1926.  Syn.  I.  ut- 
stråla; II.  radio(tele)grafera,  rundradiera, 
utsända  1.  sprida  gm  (rund)radio  1.  trådlöst. 

—  Radio  (akut);  -n.  Allmän  bet.:  tråd- 
lös sändning  av  meddelanden  (tal,  sång, 
musik,  bilder)  gm  elektriska  vågor  o.  mkt 
som  därmed  är  förbundet.  I.  Enkelt. 
1)  Radiotelegrafi  1.  -telefoni.  De  elektriska 
vågor,  varav  r-n  betjänar  sig,  upptäcktes 
188?  av  H.  Hertz,  vilken  påvisade,  att  de 
voro  av  samma  natur  och  fortplantade  sig 
lika  hastigt  som  ljuset.  Riktad  r.:  gott  resul- 
tat av  Marconis  försök  (1924)  riktad  strål- 
ning (som  koncentreras  o.  får  sin  största 
intensitet  inom  en  mer  1.  mindre  begrän- 
sad rymdvinkel).  Medan  tidigare  inom  r-n 
användes  våglängder  från  omkr.  25,000  m. 
till  omkr.  100  m.  (långvdgsradio),  ha  pä 
senare  tid  även  kortare  vågor  (särsk.  på 
20—50  m.)  i  stor  utsträckning  börjat  an- 
vändas  (kortvågsradio) ;  i^å  allra  sista  tid 


experimenteras  t.  o.  m.  med  'ultrakorta'  vå- 
gor. Ny  jättestation  för  transocean  r.  nära 
Berlin  1931,  Inom  krigsväsendet  användes 
r.  (trådlös  förbindelse)  första  gången  av 
japanerna  i  rysk-japanska  kriget  (1904). 
Utrustad,  försedd  med  r.  Sommaren  1920 
fingo  vi  i  Abisko  tidssignaler  från  Nauen 
pr  tonande  r.  —  Ljud-,  bild-,  fartygs-, 
flygradio.  Gasklockans  krön  [i  Sthlm]  sta- 
tion för  synradio  [television]?  juni  1935. 
R.  för  flygmaskiner,  luftskepp,  framru- 
sande tåg,  p)olisbilar.  Polisradio  även  i 
Sverge;  Göteborg  går  i  spetsen  1933.  Linje- 
r-n  i  Norrbotten  har  slagit  väl  ut  1930. 
2)  Ofta  =  radionät,  trådlös  förbindelse; 
r-station  1.  -anläggning;  r-sändare;  r-motta- 
gare,  r-apparat.  T.  e.:  Som  sändarestationer 
fungera  Varberg  radio  samt  ~.  Själv  bygger 
man  nu  alltmer  sällan  sin  r.  Bilradio,  även 
lämplig  för  motorbåtar.  Båtradio.  3)  Rund- 
radio. Utsändning  gm  särsk.  r-stationer 
av  föredrag,  föreläsningar,  nyheter,  guds- 
tjänster, musik,  teater  etc.  Den  första 
(rund)rutsändningen  ägde  rum  i  Förenta 
Staterna  2. 11. 1920,  då  resultatet  av  presi- 
dentvalet tillkännagavs  genom,  radio(station) . 
I  Sverge  fingo  vi,  efter  en  del  praktiska  för- 
sök vintern  1921—22,  genom  Telegrafverkets 
försorg  den  första  verkliga  (rund)r-on  1923 
—24.  Svenska  Dagbladet  ersätter  från  15. 
12.1922  'broadcasting'  med  'rundradio';  dd 
trodde  man  sig  med  detta  namn  kunna  und- 
vika förväxling  med  den  trådlösa  telegrafen ; 
numer  har  dock  det  enkla  r.  fått  stå  för 
såväl  det  ena  som  det  andra.  Skaffa  sig  r. 
Har  du  r.f  Lyssna,  tala,  föreläsa  i  r.  Prin- 
sessan Ingrid  kommer  att  på  måndagskväl- 
len i  r.  säga  några  ord  till  personligt  tack 
för  lyckönskningar  och  gåvor  maj  1935.  Ta 
lektioner  i  språk  pr  r.  Klara  folkskola  får 
r.;  intresset  är  på  högspänn  bland  eleverna 
1923.  Röster  i  r.  Vanlig  tidningsrubrik 
(t.  e.  i  Sv.  Dagbl.  1933).  Flygande  r.:  gram- 
mofonmusik från  aeroplan  1926.  R-n  som 
nyhetsförmedlare  och  bildningsfaktor.  Det 
fanns  byar  i  Ryssland  förr,  sade  Krup- 
skaja  (Lenins  änka),  som  man  kallade  'döva', 
men  i  dag  (1934)  har  världen  kommit  ocksd 
dit,  böckerna,  r-n.  Dagsnyheterna  i  r.  Belå- 
tenheten med  den  statliga  r-n  i  Danmark 
och  Norge  är  nog  ganska  minimal  ~  Riks- 
dagsdebatt 1935.  Statsr-n  faller  i  riksdagen?. 
maj  1935.  Fru  Bosse  debuterar  som  recitatris 
i  Svenska  Dagbladets  påskdagsradio  1924. 
Skolradio.  II.  Ssgr  kunna  ngn  gång  även 
höra  till  'radium'  (t.  e.  'radioaktiv').  Syn. 
(ibl.:)  trådlös  telegraf(i)  1.  telefon(i),  gnist; 
rundradio;  i  ssgr:  strålnings-  1.  som  avser 
(rund)radio. 

—  Radioackvisi|tor;  tris.  R-tris  fullt 
kompeteyit,  erbjudes  samarbete  med  två  verk- 
ligt rutinerade  försäljare  Annons  1933. 
-affär.    Svenska    Ren    Rikstel.kat.    1927. 


489 


Radioagent — Radiografera 


490 


-agent;  -ur.  -aktiebolag.  Vid  rundradio- 
konserten från  Svenska  R-ets  försöksstation 
i  dag  medverka  ~  aug.  1923. 

-aktiv;  -erla  (-ing);  -itét  (-en).  Jfr  radium. 
1) Ra  grundämnen  med  förmåga  att  spon- 
tant o.  oberoende  av  yttre  fhdn  utsända  strål- 
ning ('korpuskulär'  —  «-  och  /S-strålar  —  1.  av 
vågnatur  —  ^/-strålar).  Man  känner  numer 
(1935)  över  40  ra  grundämnen,  av  vilka 
blott  5  voro  kända  före  1896,  då  Becquerel 
först  upptäckte  uranstrålningen.  Ra  ämnen 
utsända  strålar,  som  göra  luft  och  andra 
gaser  ledande  för  elektriciteten,  svärta  en 
fotografisk  plåt  osv.;  själva  äro  de  i  sam- 
band med  strålningen  utsatta  för  'sönder- 
fall' och  omvandlingar.  Ra  mineral.  Dr 
F.  Joliot  och  M:me  Irene  Curie-Joliot  ha 
gjort  den  uppseendeväckande  wpptäckten,  att 
bor,  magnesium  och  aluminium  bli  r-a  efter 
beskjutning  med  'alfapartiklar'  febr.  1934. 
[Helium]  bildas  vid  de  ra  ämnenas  sönder- 
fall The  Svedberg.  Den  r-a  strålningen. 
De  tre  r-a  serierna  (uran-radium-,  aktinium- 
och  toriumserien)  sluta  alla  i  isotoper  till 
bly.  R-t  belägg  eller  inducerad  r-itet  upp- 
täckt 1900  av  Rutherford.  Källor  och  brun- 
nar, borrade  i  berggrunden,  lämna  ~  ofta 
r-t  vatten  med  stor  emanationshalt  och  stark 
aktivitet  Sv.  Uppslagsbok,  1935.  Ra  klädes- 
plagg, s.  k.  radiumdukar,  med  sä  svag  r-itet, 
att  den  är  fysiologiskt  omärklig.  2)  Vanligt 
vatten  kan  r-eras  genom  beröring  med  ett 
olösligt  radiumsalt.  R-ering  av  vatten  för 
dricks-  och  badändamål.  3)  Namnet  r-itet 
användes  första  gången  av  M:me  Curie  år 
1898  Ramstedt-Gleditsch.  Vid  r-itetskon- 
gressen  i  Briissel  dr  1910  [bestämdes] ,  att 
man  skulle  låta  förf  är  dig  a  en  internationell 
radiumstandard,  och  ~  ib. 

-amatör;  -förening,  -anläggning,  -an- 
tenn. Den  A'anl.  av  koppartrådar  bildade 
del  av  en  radioanläggning  som  närmast  för- 
medlar radiovågens  sändning  1.  mottagning. 
R.,  vanligen  en  lodrät  tråd  (nedledningen) , 
vars  ena  ända  anslutes  till  anläggningens 
antennkontakt  och  vars  andra  ända  är  lödd 
till  luftnätet  (ett  system  av  isolerat  upp- 
hängda, vanl.  horisontella  trådar).  Frostiga 
telefontrådar  och  r-er  Ax.  Wändahl.  -appa- 
rat. A.-B.  R-er  1927.  -bil.  Anordning  på 
nöjesfält  med  små  elektriska  vagnar  vka 
man  kan  styra  mot  varann  utan  att  de 
skadas  (de  ha  tjocka  gummiskydd).  Nöjes- 
fältet å  Feithska  tomten  [i  Uppsala]  med 
modärna  anordningar  som  rar,  rufschtorn, 
det  roliga  skrattkabinettet  osv.  1929.  Och 
nu  ska  åkas  karusell  och  kastas  ring  och 
åkas  i  r.  Harry  Blomberg,  -bild.  Utsänd- 
ning av  r-er  ~  1929.  -bord.  R.,  verkligt 
praktisk  modell,  med  skåp,  rymmande  såväl 
apparat  som  batterier  m.  m.  Annons  1927. 
-brus.  Sorlet  under  sången  var  tydligen 
rent  r.  ~  1927.    -byggare.   R.  behöva  föl- 


jande Öbergs-filar:  ~  Annons  1926.  -byrå. 
R-n  i  Telegrafstyrelsen  handlägger  alla  frå- 
gor om  trådlösa  telegram  1918.  -central 
dels  =  radiotelegrafexpedition ;  dels  =  hela 
anläggningen  radiostationerna  inräknade. 
-check.  Ren  har  haft  premiär:  den  första 
utbetalningen  på  en  check,  sänd  London- 
Neivyork  pr  radiotelegraf  1926. 

-debut;  -ant;  -era.  Åven  -deby.  Ärke- 
biskopens r.  1925.  -diskussion.  Gårdags- 
kvällens r.  [medelst  högtalare]  mellan  Upp- 
sala studenters  allmänna  diskussions  förening 
och  föreningen  Pro  et  contra  vid  Stockholms 
högskola  var  tekniskt  sett  ett  intressant 
experiment  1931.  Utsändning  av  en  politisk 
r.,  sept.  1934  Sv.  Uppslagsbok,  -dram; 
-a;  -atik;  -atiker.  Brita  v.  Horn,  Kungens 
amour  ges  11.1.1925  som  r-a,  det  första  i 
vårt  land.  Många  r-er  att  vänta  under 
1926.  ■ —  R-atiker  efterlysas,  små  enaktare 
sökas  1928.  -dåre.  Jfr  radiofluga,  -efter- 
lys|a;  -ning.  Låta  r-a  ngn  efterlysa  i  radio. 
-enaktare.  Ny  svensk  r.  1932.  -expert. 
En  av  våra  svenska  r-er,  byrdingenjör  Le- 
moine  i  telegrafverkets  radiobyrå  1922. 
-fabrik.  Telefon-  &  Radiofabrik  Rikstel.- 
kat.  1927.  Ledande  tysk  r.  söker  driftig 
generalagent  för  Sverge  1933.  -firma,  -fluga. 
Dårar  med  r.  'i.  på  radio',  -fön  (-ån) ; -en, 
-er;  -er|a;  (-ade,  -as;  -ing);  -I  (-n  1.  -en). 
Mindre  vanl.  1)  Radioapparat.  [Rutherfords 
föredrag]  upptogs  dessutom  av  en  r.,  som 
rundradier  ade  föredraget  till  de  hundratusen- 
tals trådlösa  uppfångarna  i  hela  England 
sept.  1923.  2)  R-era.  Utsända  pr  radio,  radi- 
era.  Våra  meteorologer  vilja  r-era  väderleks- 
utsikter 1923.  3)  R-i.  (Rund)radio(väsen). 
Rundr-ien  1923.  C.  Lerchel  (chef  ]ör  danska 
statsr-ien)  1928.  -fyr; -anläggning  m.  fl.  Sän- 
dare å  fyr,  fyrskepp  1.  vid  hamninlopp  som 
(periodvis)  avger  riktade  1.  oriktade  radio- 
signaler till  vkas  utgångspunkt  riktningen 
kan  bestämmas.  Vid  vår  r-anläggning  på 
västkusten  tillgår  ~  pejlingen  sålunda,  att 
fartyget  utsänder  signaler,  vilkas  riktning 
avläses  vid  r-en  och  därefter  meddelas  far- 
tyget 1922.  Rar  införes  snart  på  våra  fyr- 
skepp? 1925.  överste  Lindbergh  ansåg,  att 
de  planerade  svenska  flygfyrarnas  fördel- 
ning till  fullo  överensstämde  med  de  senaste 
erfarenheterna;  rekommenderade  blott  att 
komplettera  markorganisationen  med  ett  an- 
tal r-ar  1933.  —  Internationella  r-kongressen 
öppnades  på  torsdagen  i  Stockholm  maj  1932. 
-förbindelse.  Trådlös  förbindelse.  Att  man 
sedan  skulle  fä  daglig  r.  Sverge — England 

1919.  R.  Stockholm— Petrograd  har  öppnats 
i  medlet  av  februari  1922.  Varje  fartyg, 
med  vilket  patrullfartyget  kan  komma  i  r. 

1920.  -föredrag.  -föreläs|a;  -are;  -ning. 
Prof.  Cassel  r-er  1924.  -förkunnelse,  -för- 
sälj |are;  -ning. 

-grafer|a,    -ade,    -as;    -ing    (med    plur.). 


491 


Radiografera — Radiopejlapparat 


492 


Radiotelegrafera,  telegrafera  trådlöst,  radi- 
era,  'gnista'  (se  gnista^).  Träns.  o.  intr. 
Billigare  att  ra  pä  Sassnitz  färjan  1921. 
-gra'm,-met,  =  .l)  Röntgenfotografi.  2)Tråd- 
löst  telegram ;  ibl.  även  telegraferad  bild. 
Det  synes  således,  som  om  V.'  vore  det  lämp- 
ligaste uttrycket  för  'trädlöst  telegram'  (jfr 
spanskt  'radiograma  1911)  Insändare  i  Sv. 
Dagbl.  1912.  R-met  kan  ju  ha  kommit  vilse 
Hasse  Z.  Är  r-met  avsäntf  Gäspande  läser 
jobbaren  r-men  —  /  vete  10,  socker  112  E. 
Diktonius  1927.  —  Åter  ett  fotoradiogram  ~ 
fotografier,  som  radierats  över  Atlanten  1926. 
-grammofon.  Kombination  av  radio(mot- 
tagare)  o.  grammofon.  -hand|el;  -lare. 
Radioaffär.  Begär  prospekt  hos  Eder  r-lare 
eller  ~  Annons  1925.  -hytt.  Och  styrman 
Hjelmvik  går  upp  i  r-en  p)å  kommandobryg- 
gan S.  Barthel.  -högtalare,  -industri. 
Ren  tillsätter  2  representanter  i  Radiotjänsts 
styrelse  1935.  -inspektör.  Många  stör- 
ningar ha  uppspårats  av  r-en  Uppsala  1930. 
-intervju;  -a.  Första  svenska  samtalet  över 
Atlanten:  Prins  Wilhelm  r-ad  av  Sv.  D. 
[frågor  i  London  och  svar  i  Neioyork]  jan. 
1927.  -intressent.  Den  av  Svenska  r-för- 
bundet  i  samarbete  med  Stockholms  elverk 
anordnade  kursen  i  radiostörningsfrdgor 
1935.  -karta.  Nya  väglängdstabellen  för 
alla  eiiropeiski  stationer  samt  r.  i  stort  for- 
mat gratis  i  morgon  med  Radiolyssnaren 
1934.  -klubb.  Stockholms  R.  sammanträder 
kl.  8  i  afton  ~,  varvid  civilingenjör  S.  Kruse 
häller  föredrag  om  'Hörbrus'  1932.  -kom- 
missarie. Föreståndare  för  radiotelegraf- 
station. R.  vid  Boden  Radio  1918.  -kom- 
pass. T.  e.  i  Vår  Flotta  1920.  -konsert  1. 
-konsär.  -krig.  Danmark  försökte  för 
ett  par  är  sedan  att  annektera  en  våglängd, 
men  råkade  genast  i  r.  med  en  tysk  stor- 
station och  måste  mycket  snart  sid  till  reträtt 
1932.  -krönik|a;  -ör.  Han  är  Handels- 
tidningens träffsäkre  recensent,  kulturell  r-ör, 
sekreterare  i  ~  J.  G.  Andersson,  -kurs. 
Kurs  pr  radio.  Varje  svensk,  som  gått  ett 
par  klasser  i  ett  läroverk  eller  lyssnat  till 
en  r.  ~  Alf  Martin,  -kåsjera;  -eri;  -ör. 
Selma  Lagerlöf  r-erar  om  ~  1927. 

-lag.  j  det  en  elektriker  för  brott  mot 
r-en  dömdes  att  bota  75  kronor  sept.  1923. 
-ledes,  ad  v.  Fotografen  har  r.  transmitte- 
rats ~  till  England  (pr  radio)  1928.  Kl.  9 
anmäler  observatoriet  i  Habana  r.,  att  en 
hurrikan  [virvelstorm] ,  som  bildat  sig  över 
Karibiska  havet,  långsamt  drager  sig  mot 
Kuba  H.  Mörne,  öv.  1928.  -lektion.  Lek- 
tion pr  radio.  R-er  införas  i  alla  danska 
skolor;  omfattande  ^;?rtn  fastställd  1928. 
-licens;  -antal;  -medel;  -skolkare  m.  fl. 
Av  Telegrafstyrelsen  utfärdat  tillstånd  att 
ha  radiomottagare  (löses  årligen  med  10 
kr.)  För  den,  som  utan  r.  innehar  motta- 
gare, stadgar  lagen  bötesstraff.  Lösa  r.  Fyra 


r-skolkare  i  Stockholm  ha  i  dagarna  fått 
bota  större  eller  mindre  belopp  1931.  -lög 
(-åg);  -en,  -er;  -möte;  -T  (-n  1.  -en;  särsk. 
vetenskapen  om  röntgen-  o.  radiumstrål- 
ningens medicinska  användning,  ibl.  rönt- 
genologi); -isk  C-t).  Både  om  vetenskaps- 
man o.  läkare.  Ibl.  röntgenolog.  R-möte 
planerat  1923.  —  Att  för  med.  dr  Gösta 
Forssell  må  med  ingången  av  1917  inrättas 
en  personlig  professur  i  medicinsk  r-i  jan. 
1916.  Svenska  föreningen  för  medicinsk  r-i 
har  ~  1935.  —  De  r-iska  klinikerna  i  Göte- 
borg och  Lund  1933.  -lyssn|a;  -are;[-erska; 
-ing].  Finita  former  ovanliga.  [Kvällsarbete] 
tar   bort  så  mycket  för  r-andet  Strix  1931. 

—  Så  att  inom  kort  varje  r-are  även  skall 
kunna  bli  en  radioskådare  1928.  Hörlurar 
för  r-are.  R-aren,  en  veckotidning  med  radio- 
program, utkommer  sedan  1927.  —  Radio- 
lyssningen  i  städerna  och  störning  skällor 
därvid,  -lös.  R-a  fartyg  kunna  efter  den 
1  dec.  ej  angöra  England  okt.  1920. 

-man.  En  erfaren  radiotelegrafist,  som 
tidigare  under  tre  år  varit  r.  pä  Spetsbergen 

1928.  Framstående  r.  pä  besök  Sv.  Dagbl. 
1921.  -mast.  Vid  större  sändarstationer 
utgöras  antennerna  av  trådar  dragna  på  en 
höjd  av  intill  300  m.  över  jordytan  o.  upp- 
burna av  master  kallade  r-er  1.  antenn- 
master. R-er  med  ledning.  En  som  r.  sta- 
gad mast.  Och  r-er  sticka  ujjp  i  luften  H. 
Mörne  öv.  1928.  De  båda  radiotornen  i 
Spånga  bli  de  högsta  ostagade  r-erna  i  Sverge 

1929.  -material.  Införselförbud:  R.,  lotteri- 
tryck Postkalendern  1930.  -materiel.  Fram- 
ställningen av  r.  1920.  -mét|er,  -ern,  -rar. 
Fys.  Instrument  för  påvisande  1.  mätande 
av  infraröd  strålning,  -mistsignal;  -appa- 
rat. Regelbunden  utsändning  från  radiofyr 
under  tjocka  1.  dimma,  -montör.  Bästa 
lödpasta  för  elektriska  telefonreparatörer  och 
r-er  Åhlén  &  Holm  1928.  -mottagar|e; 
-apparat;  radiomottagning.  Apparat  1.  an- 
ordningar vid  radiomottagning(s8tation).  Re 
äro  antingen  kristall-  1.  rörmottagare.  Olov- 
ligt innehav  av  r-e  1923.  —  Störningsfri 
radiomottagning,  -musik.  -mässa.  Vid 
r-n  i  Stockholm  mars  1924.  -nyhet.  Senaste 
r-erna  utifrån  världen  utdelas  bland  passage- 
rarna varannan  dag  i  tidningsform  från 
fartygets  eget  tryckeri  'K.  Gunnarson'  1930. 

—  Radiorevy  —  radioteaterns  r.  1930.  -nytt. 
Ofta  tidningsrubrik  (t.  e.  1926).  -opera. 
Premiären  pä  denförstar-n  ■»Eugen  Onegiji-» , 
den  13  dec.  1925.  -ord;  -lista,  -orkester. 
Stockholms  r.  1923.  För  orkestermusiken 
[i  radio]  svarar  dels  den  fast  anställda  r-n, 
dels  de  större  symfoniorkestrarna  i  landet  ~ 
Sv.  Uppslagsbok  1935. 

-pejljapparat;  -karta  (sjökort  som  under- 
lättar ortbestämning  medelst  radiopejling); 
-station;  -ing(sstation).  Fackl.  R-ing  (tråd- 
lös   pejling):    att    med    radions    hjälp    be- 


493 


Radiopejlapparat — Radiotelegraf 


494 


stämma  den  riktning  i  vilken  en  sändande 
radiostation  befinner  sig;  detta  kan  ske 
antingen  därigenom  att  fartyget  (1.  luftfar- 
kosten) utsänder  radiosignaler,  vilkas  rikt- 
ning avläses  å  i  land  uppförda  r-(ings)sta- 
tioner  och  därpå  medelst  en  kustradiosta- 
tion meddelas  fartyget;  eller  ock  (o.  oftare) 
därigenom  att  fartyget  självt  är  utrustat 
med  r-apparat  med  vars  hjälp  radiovågorna 
från  känd(a)  radiostation(er)  i  land  invink- 
las.  Landsorts  r-station  med  anropssig- 
nalen SAO  kommer  att  officiellt  öpjmas  för 
trafik  den  15  nov.  1925.  Avgiften  för  av 
svensk  r-station  given  pejling  har  nedsatts 
till  kr.  2,50  för  varje  enkel  pejling.  Ännu 
ha  stationer  för  r-ing  icke  inrättats  i  värt 
land,  men  försök  pågå  Vår  Flotta  1921. 
Den  första  svenska  r-ingsstationen  (Vinga) 
klar  att  öppnas  nov.  1921.  -personal.  Ut- 
bilda7idet  av  r.  pä  fartyg  1920.  -pjäs.  Även 
-pjes.  Små  enaktare,  lämpliga  somp-er,  sökas 
1928.  -polis;  -bil.  R.  (i  Detroit,  Chicago 
och  nu  Los  Angeles)  har  till  förfogande 
täckta  bilar,  försedda  med  radiomottagare 
1931.  -program;  -chef;  -råd  (radioråd).  Stör- 
ningsfria  r.?  Intressanta  experiment  inom 
telegrafstyrelsen  1930.  Veckans  r.  -publik. 
Tidigare  har  ärkebiskopen,  Selma  Lagerlöf 
och  Sven  Hedin  talat  för  den  tyska  r-en, 
men  detta  skedde  frän  Stockholmsstudion 
1931.  Television  för  den  amerikanska  r-en 
1928.  -rapport.  R-er  angdende  väderleks- 
utsikterna 1929.  -reparat|ion;  -ör.  -resan- 
de. R.  erhåller  genast  anställning  hos  en 
av  landets  största  radiofirmor  1929.  -revy. 
R.  —  radioteaterns  sista  nyhet  1930.  -rit- 
ning. Rar  för  självbyggare  1927.  -råd. 
Radioprogramråd.  R-et  har  utökats  med 
fyra  ledamöter  1926.  -rör.  Mottagar-,  san- 
dar-, högtalar-,  elektronrör  o.  d.  -röst.  Be- 
gåvad med  en  lämplig  r. 

-sakkunnig.  R.  i  ecklesiastikdeparte- 
mentet för  fortsatta  skolradioförsök  1928. 
Skolöverstyrelsens  re  1930.  -signal;  -system; 
-er|a  (-ing).  Den  kända  r-en  SOS  frän  far- 
tyg i  fara.  I  andra  fallet  utsändas  från  ~ 
radiofyrar  karaktäristiska  r-er,  vilka  ~ 
Erik  Hägg.  —  Ett  r-erande  (atirojMnde)  far- 
tyg ib.  -sketch  1.  -skiss  litet  radiodrama, 
'radio(lust)sper.  -skola.  (Rund)  radiosko- 
lan, som  bör  noga  skiljas  frän  skolradio, 
är  en  skola  på  radio,  som  skall  ersätta  en 
vanlig  skola;  den  kallas  för  korthetens  skull 
'radioskola'  enl.  J.  Kjederqvist  1929.  -skåp. 
Skåp  för  radiomottagare.  R-et  fortepianots 
efterträdare  Tidningsrubrik  1930.  -SOaré. 
Visor  som  Litet  bo  jag  sätta  vill  och 
Snösparven  förekomma  alltjämt  på  t.  e. 
r-ernas program  Hj.  Alving.  -station;  -sför- 
teckning.  Station  för  (radio)sändning;  ofta 
särsk.  =  rundradiostation.  Ett  system  r-er 
längs  norska  kusten?  1919.  Skeppsr-er  om- 
bord på  norska  fartyg  1919.    Ett  sjuttiotal 


r-er  under  arbete  på  svenska  handelsfartyg 
1920.  Fyrskepp  med  undervattensklockor  och 
r-er  1921.  Framställning  om  svensk  jätte- 
radiostation  för  direkt  utväxling  av  radio- 
telegram med  Förenta  staterna  1920.  Karta 
över  Europas  viktigaste  rundr-er  1935.  Kust- 
r-er.  —  Den  internationella  r-sför teckningen 
1916.  -styrd.  Ra  fiygplan  ~  ett  trädlöst 
styrt  aeroplan  1923.  -störning;  -8fråga(n); 
-sskydd.  Även  -störing.  Telegrafverkets  Upp- 
lysningsavdelning för  r-ar.  R.  blir  dyr  efter 
1  jan.  1936;  ägare  av  störande  maskin  får 
bekosta  r-sskydd.  Telegrafstyrelsen  har  be,- 
viljats  begärda  kr.  75.000  av  licensmedel  till 
ayiskaffning  och  uppsättning  av  r-sskydd 
1935.  -sy sieva.. Märkligt  radiotekniskt fram- 
steg: ett  nytt  r.  med  s.  k.  decimetervågor  juni 
1935.  -sång;  -are;  -erska.  Fru  Berggren, 
en  gäng  vår  enda  verkligt  njutbara  r-erska 
Sv."  Dagbl.  1926.  -sändja;  -ar|e  (-anlägg- 
ning m.  fi.);  -ning.  Finita  former  mindre 
vanl.  Ofta  enbart  '(ut)sända',  'sändare',  '(ut)- 
sändning'.  1)  Skolprogram  r-as  denna  må- 
nad 1928.  2)  Den  äldsta  typen  av  rare  är 
' gnistsändaren ;  liksom  de  senare  'Ijusbågs- 
sändarna  och  även  den  Alexander  sonska 
'maskinsändaren  är  den  mer  eller  mindre 
undanträngd  av  'rörsändaren'.  Neonlampor 
som  r-are  1931.  Automatisk  stratosfärbal- 
long med  inmonterad  r-are  har  nätt  en  höjd 
av  17,500  m.  mars  1934.  —  R-aranläggning 
i  Uppsala  1925.  Z)  R-ning  frän  den  mindre 
studion.  -sök|a.  Arvtagare  r-as  var  torsdag 
(efterlysas  i  radio)  1934. 

-tal;  -a;  -are.  Envoajén  Boheman  rar 
om  Kinakonflikten  1933.  En  så  god  r-are, 
som  ~  1925.  -taxa.  R-n  [för  gnisttelegram] 
fastställd  till  30  öre  pr  ord  1920.  -teater. 
Och  ansträngningar  ha  gjorts  att  uppmuntra 
svenska  författare  att  skriva  direkt  för  r-n. 
En  ateljé  för  'synlig  r.'  [television]  kommer 
att  inrättas  i  Centrum  [i  Stockholm] ,  där  ~ 
nov.  1930.  -teknjik  (biton  på  -ik);  -isk 
(biton  på  -tek-).  De  tekniska  förfarandena 
vid  radiotelegrafi  o.  -telefoni.  1)  Principen 
för  r-iken  är  i  korthet  följande:  ~.  Svensk- 
amerikanen E.  Alexanderson,  en  av  före- 
gångarna inom  r-iken.  Modärn  r-ik.  2)  EU 
nytt  bolag  för  r-isk  verksamhet  1920.  Mats 
Holmgren,  Risk  handbok  I,  1935. 

-telefon;  -station  m.  fl.;  -i-;  \sk.[Man  kan] 
säga,  att  en  r.  är  en  radiotelegraf,  i  vilkens 
strömkrets  insatts  en  mikrofon  1919.  Udde- 
holms a.-b.  får  r.,  den  första  anläggningen 
av  detta  slag  i  Sverge  sept.  1920.  Vårt  tele- 
grafverks r-experiment  1919.  —  Den  8.10. 
1919  en  rekorddag  för  den  unga  svenska  r-ien. 
—  R-isk  presstjänst  öppnad  i  Antiverpen 
1922.  R-isk  förbindelse  med  flygmaskin 
1930.  Syn.  trådlös  telefon,  -telegraf;  -av- 
delning m.  fl.;  -i;  -er|a  (-ing);- isk;  -ist  (-kurs 
m.  fl.).  Jfr  även  följ.  samt  radio  o.  gnist. 
Trådlös  telegraf  osv'.  1)  Med  r.  försett  fyr- 


495 


Radiotelegraf — Radium 


496 


fartyg.  Personalen  vid  r-en  föreslås  på  ordi- 
narie stat  jan.  1916.  —  Havdelningar  (gnist- 
telegrafavdelnifigar)  krigs.,  1915.  Vid  inter- 
nationella telegraf-  och  radiotelegrafkonfe- 
renserna  i  Madrid  i  september  1932.  I  febr. 
1916  funnos  i  Sverge  80  r-stationer.  För 
ärenden  ang.  r-väsendet  1918,  2)  R-era  (även 
radiografera,  radiera,  gnista).  Rering  Sv. 
Dagbl.  jan.  1913.  Våra  dagars  bolsjevikiska 
utbrott  i  r-erade  skräll  Har.  Hjärne  1920. 
Patrullbåtarnas  iakttagelser  [om  isbergen] 
r-erades  in  till  hydrografiska  anstalten  Vår 
flotta,  1920.  Riktad  rering  1923.  Kurs  i 
r-ering  nov.  1915 — mars  1916.  3)  Riens  upp- 
förande på  ordinarie  stat  föreslås  jan.  191(3. 
4)  R-isk.  Den  första  xitbetalningen  på  check, 
sänd  på  r-isk  väg.  Svenska  färjan  Drottning 
Victoria  återkallas  r-iskt  1915.  5)  Rist. 
Ceriifikat  som  r-ister  ~  har  tilldelats  'v  jan. 
1920.  Den  bleka  r-isten  med  lyssnarhjäl- 
men  på  huvudet  1924.  R-isten  ombord  mot- 
tog varningar  från  flera  håll  om  ett  svårt 
oväder,  som  var  i  annalkande  Sten  Berg- 
man. —  Sedan  1912  har  Telegrafstyrelsen 
årligen  anordnat  r-istkureer  i  ändamål 
a^f~Nord.  Fam.^  En  r-isttjänst  sökes senast 
den  ~  1918.  Syn.  trådlös  telegraf,  ibl.  gnist 
osv.  -telegram.  Även  'radiogram'  (se  ovan). 
För  direkt  utväxling  av  r.  med  Förenta  sta- 
terna 1920.  Innan  tiden  för  ultimatum  gick 
ut  och  r-met:  *  Börja  fientligheterna  mot 
Tysklandl>  gnistades  till  alla  engelska  skepp 
och  styrkor  över  hela  världen  1923. 

-terapi  se  nedan  under  radium,  -term. 
En  samling  r-er.  -tidskrift.  Vår  första  r. 
har  utkommit ;  den  heter  Radio  och  handlar 
närmast  om  rundradio  jan.  1923.  -timmle. 
Rama  [i  skolradion] ,  säger  A.  Engberg, 
hjälpa  till  att  orientera  undervisningen  åt 
rätt  håll,  i  det  de  motverka  pluggets  avig- 
sidor, själlösheten  1933.  -ting.  I  dagarna 
hålles  stort  r.  här  i  Stockholm,  i  det  rikets 
samtliga  programchefer  på  söndagen  försam- 
lades ~  och  med  riksprogramchefen  Julius 
Rabe  i  spetsen  slogo  sig  ner  kring  ~  1928. 
-tjänst.  A.-B.  Radiotjänst,  bildat  1924  med 
uppgift  att  handha  den  svenska  rundradi- 
ons programverksamhet  och  på  visst  sätt 
förbundet  med  Telegrafverket.  Ring  upp  R., 
riksprogramchef e7i  I  Av  K.  m:t  utsedda  leda- 
möter av  Rs  programråd  1931.  R.  utger 
en  särskild  publikation,  'Röster  i  radio',  som 
innehåller  introduktiotier  till  de  viktigare 
programmen  under  veckan,  -torn.  Ret  för 
Berlins  rundradio  har  den  ståtliga  höjden 
av  138  m.  1926. 

-union.  Diternaiionella  r-en  (förkortat 
' Interradio) ,  en  sammanslutning  av  så  gott 
som  alla  europeiska  rundradioföretag ,  bildad 
192-5.  Undersöka  möjligheten  för  en  samman- 
slagning av  telegrafunionen  och  r-en  1932. 
-universitet.  *R-et^  i  Leysin  i  Schweiz 
besökes  för  närvarande  av  ett  femtiotal  stti- 


denter,  sjuka,  som  i  radio  få  höra  föreläs- 
ningar från  Lausanne  och  Geneve  och  ~ 
1927.  -utredning.  Även  konkr.  Tanken 
pä  ett  statligt  radioämbetsverk  avvisas  av 
r-en  jan.  1935.  -utrust|a;  -ning.  Stadens 
avpairullering  med  r-ade  polisbilar  Göteborg 
1933.  -utställning,  -utsändja;  -are;  -ning. 
Ofta  enbart  '(ut)sända'  osv.  Operaartisterna 
vilja  ej  gratis  'r-as  1925.  Omkring  200 
tidningar  ha  här  medverkat,  för  att  icke  tala 
om  den  publicitet,  som  vunnits  genom  r-ning. 
R-ningar  arkiveras;  historiska  tilldragelser 
bevaras  åt  eftervärlden  1934.  -uttryck. 
Återutsända  —  ■ureläa'»  är  det  fackmässiga 
r-et  för  förfarandet  1924:.  -van;  -a.  Före- 
läsaren själv,  hans  diktion  och  r-a  1929. 
-varnja;  -ing.  Socialstyrelsen  rar  arbets- 
sökande att  icke  överskatta  arbetstillgången 
särskilt  i  de  större  städerna  1932.  -verk- 
samhet. I  en  rationellt  ordnad  och  vid- 
synt ledd  r.  har  våra  dagars  kulturstat  ett 
enastående  verktyg  för  nationens  fostran 
Arthur  Engberg  1933.  -våg.  Ultrakorta 
r-or.  Och  vad  som  händer  i  den  ena  ändan  av 
byn,  det  vet  man  i  den  andra  snabbare  än 
r-en  susar  genom  luften  Ester  B.  Nordström. 
-väg.  Ren  Karlsborg — Berlin,  -värld.  Mest 
best.  sing.  Smått  och  gott  ur  ren  Rubrik 
i  Radio,  årg.  I.  Framskapat  en  helt  ny 
situation  inom  r-en.  -återkoppl|a;  -are; 
-ing.  Fackl.  Rama  hållas  efter,  så  att  de 
ej  störa  omgivningen  med  'kanariefåglar 
1925.  -ägarje.  Licens,  som  av  r-en  årligen 
löses  med  10  kr.  -ämbetsverk.  Intet  stats- 
ligt  r.  Rubrik,  Ups.  Nya  Tidn.  1935. 

—  Radio  I  aktiv,  -fon,  -grafera,  -gram, 
-log  m.  fl.  se  ovan  bl.  ssgr.  —  Radiot, 
-en,  -er.  Skämts.  Radiodåre.  Många  r-er 
ha  blivit  ledsna  vid  sina  apparater  1925. 

—  Rädi|um  (akut);  -um  1.  -et  1.  -umet. 
Radioaktivt  grundämne  upptäckt  1898  av 
makarna  Curie  o.  Bémont  i  'pechblände' 
från  Joachimsthal  i  Böhmen.  Jfr  radio- 
aktiv. I.  Enkelt.  R-tim  är  en  vitglänsande, 
självlysande,  mycket  sällsynt  metall,  som 
lätt  angripes  av  luft  och  som  sönderdelar 
vatten;  befriat  från  sina  sönderfallsproduk- 
ter, utsänder  rum  såväl  a-  som  /5-  och 
v-strålar.  [När  uran]  nedbrytes  till  rum 
Nord.  Fam.*  'Pechblände  ,  vår  rikaste  leve- 
rantör av  r-um,  innehåller  på  1  ton  blott 
omkr.  0.16  gram  r-um;  r-um  står  därför 
mycket  högt  i  pris,  år  1932  kostade  1  milli- 
gram r-%im  200 — 300  kr.  Ett  försök  att  ut- 
vinna rum  ur  'kolm'  (i  svenska  alunskiff- 
rar)  visade  sig  ej  ekonomiskt  lönande.  R-ums 
användning  i  medicinen  (strålbehandling). 
R-ums  aktiva  belägg,  varmed  alla  kroppar 
överdragas,  som  komma  i  beröring  med  'radon 
(r-umemanation) .  Det  sända  r-umet  har  till 
sitt  fulla  värde  försäkrats.  II.  Ssgr  ha  mest 
radium-,  ibl.  därjämte  1.  enbart  radio  -  t.  e. 
r-oaktiv  (se  ovan),  radium-  1.  radioterapi. 


497 


Eadiumbehandla — Radikalisera 


498 


—  Radiumbehand.l|a;  -ing  (radiumte- 
rapi). Strålbehandla,  behandla  med  radio- 
aktiva ämnen.  Tre  år  efter  upptäckten  av 
radium  blev  dess  betydelsefulla  fysiologiska 
verkan  bekant,  och  numer  intar  r-ingen  ett 
viktigt  rum  inom  läkekonsten.  Det  av  Svenska 
Kancerföreningen  år  1910  upprättade  sjteci- 
alsjukhuset  för  r-ing  mot  kräfta,  hudtuber- 
kulos, lupus  m.  m.,  det  s.  k.  Radiumhem- 
met. R-ing  av  kräftsjiika.  -duk.  I  handeln 
förda  rar,  radiumvatten  m.  m.,  vilkas  radio 
aktivitet  är  så  svag,  att  den  ej  kan  åstad 
komma  någon  som  helst  fysiologisk  reaktion 
-emanation.  Radiums  första  sönderfalls 
produkt,  en  ädelgas  förr  även  kallad  'niton' 
numer  fackl.  benämnd  'radon',  -fattig.  Ra 
diumfattigare  trakter  Ramstedt — Gleditsch 
-forsk|are;  -ning.  -förande.  Starkt  r.mi 
neral.  -gruva.  -halt;  -ig.  Att  tvä  prov  av 
samma  bergart  från  samma  ställe  stundom 
visa  mycket  olika  r.  Ramstedt-Gleditsch.  Att 
nedslagstendensen  satts  i  samband  med  berg- 
arternas r.  Har.  Norinder  1933.  -hem.  Rmet 
i  Stockholm, inrättat  1910  på  initiativ  av  John 
Berg,  sedan  utvecklat  och  allt  fortfarande 
lett  av  Gösta  Forssell.  Rmet  har  bl.  a.  en 
klinisk  avdelning,  en  radiumbehandlingsav- 
delning,  en  röntgenbehandlingsavdelning,  en 
statistisk  avdelning  och  två  forskningsavdel- 
ningar samt  ett  fysiskt  laboratorium  1932. 
-inlägg.  Klocka  med  r.  i  visarna  samt 
radiumsiffror{sj'å\v\Ysa,TLåe).  -klinik,  -kom- 
mission. Även  här  i  Sverge  äga  vi  en  dylik 
radiumstandard  (riksstandard) ,  som  blivit 
standardiserad  av  den  hiternationella  r-en 
1915.  -kur.  -mineral,  -nål.  Genom  att 
r-ar  placeras  direkt  mot  tumörens  yta  eller 
instickas  i  densamma,  -preparat,  -rik.  Ra 
mineral,  trakter,  -salt.  Kem.  o.  d.  Alla 
r-er  äro  självlysande  Ramstedt-Gleditsch. 
-siffr|a.  Radiuminlägg  i  visarna  samt  r-or, 
så  att  man  även  i  mörkret  ser,  hur  mycket 
klockan  är.  -standard.  Vid  radioaktivi- 
tetskongressen i  Briissel  år  1910  [bestämdes] , 
att  man  skulle  låta  förfärdiga  en  interna- 
tionell r.,  och  man  uppdrog  åt  M:me  Curie 
att  utföra  den  Ramstedt-Gleditsch.  -strål- 
ning. Verkan  av  r-en  är  beroende  dels  av 
dosen,  dels  av  'radiosensibiliteten' .  -tub.  Hud- 
kräfta behandlas  med  r-er,  som  läggas  direkt 
mot  hudytan  eller  genom  ~.  -vatten  se 
radiumduk.  -visare.  Ur  med  r.  och  siffror, 
som  lysa  i  mörkret. 

—  Radium-  1.  Radioterap|i;  -eutisk 
(mest  med  -o-).  Läk.  Jfr  radiumbehandling. 
Ibl.  skiljer  man  formerna  så,  att  formen 
med  -um-  får  betyda  radiumbehandling, 
formen  med  -o-  även  innefatta  röntgenbe- 
handling. 

—  Radiär,  -t.  Se  radial.  R-t  veckad 
Nord.  Fam.2  —  Radon  (ån);  -et  1.  -en. 
Kem.  o.  d.     Se  radiumemanation. 

Radikär,  -en,  -er.    (Utpräglad)  vänster- 


man, reformivrare;  ytterlighetsman  (k  mo- 
derat). Politiskt  skiftar  ordgruppens  bet. 
mkt  i  styrka  o.  klangfärg  efter  tid  o.  parti. 
I.  Enkelt.  1)  Allmännare.  Hans  utveckling 
har  gått  från  religiös  sanningsivrare  till 
politisk  r.  Våra  r-er.  Han  hör  till  r-erna 
inom  skolundervisningen.  Till  de  svenska 
tkulturr-erna"  R.  Jändel.  Kan  betecknas  som 
en  flygel  av  r-er  inom  högern.  2)  P"ackl. 
a)  Kem.  Organisk  kemisk  förening  som  i  van- 
liga fall  ej  kan  förekomma  fritt  utan  blott 
bunden  vid  andra  ämnen.  Termeti  r.  ersattes 
numera  vanl.  av  atomgrupp.  G.  Starck 
1932.  b)Mat.  'Rot'.  II.  Ssgr  se  under  radikaP 
vartill  de  oftast  ansluta  sig.  —  Radikal% 
-t,  -are.  1)  Politiskt  o.  d.  Jfr  föreg.  Min 
äldste  broder  ~  var  utan  tvivel  den  mest 
»r-e»  och  den  mest  begåvade  medlemmen  av 
vår  familj  Öv.  fr.  Alex.  Michajlovitj.  I  r-a 
kretsar.  För  sina  r-a  åsikter  avskydd  av 
kamraterna,  som  alla  voro  konservativa  eller 
moderata.  [Ch.  J.  SundellJ  stack  aldrig 
under  stol  med  sina  åsikter,  hur  fria,  ja 
t.  o.  m.  r-a  de  kunde  förefalla  somligt  folk 
Ernst  Skarstedt.  Ty  jag  hade  från  mycket 
tidiga  år  varit  ovanligt  r-t  betonad,  och  ~ 
Alb.  Engström.  Tidningen  är  utpräglat  r. 
till  sin  läggning.  De  re.  Få  en  r.  regering. 
Hartmansdorff,  i  annat  konservativ,  var  i 
läroverksfrågan  r-are  än  de  r-aste  ~  H. 
Reuterdahl.  Tillhörde  den  kulturr-a  krets, 
som  grupperade  sig  i  glödande  ^livstro*  kring 
Ellen  Key  C.  G.  Laurin.  2)  Allmännare. 
a)  För  att  få  till  stånd  en  r.  förbättring. 
R-t  botemedel.  Söka  en  r.  lösning  av  frågan. 
Och  han  ämnade  denna  gång  gå  r-t  tillväga 
med  de  upproriska.  Blev  ~  nödvändigt  att 
reorganisera  karavanen  r-t  Sven  Hedin.  I 
stället  blev  det  en  r.  försämring,  b)  De 
grubbla  aldrig  med  Kant  över  det  r-a  onda 
i  människonaturen  ~  T.  Segerstedt.    Syn. 

1)  utpräglat  vänstersinnad,  tillhörande  yt- 
tersta vänstern  (1.  ibl.  annat  ytterlighets- 
parti), (ultra)röd,  'brandröd',  reformivrande, 
som  yrkar  på  genomgripande  förbättringar, 
(ibl.  mer  1.  mindre  nära:)  revolutionär, 
ytterst    avancerad,    upplösande,    fanatisk; 

2)  genomgripande  1.  -gående,  från  roten  1. 
grunden,  grundlig,  'verklig',  reell,  ibl.  revo- 
lutionerande 1.  omstörtande.  —  Radikal- 
behandling, -kur,  -en,  er.  Egentl.'  o. 
bildl.  En  r.  mot  håravfall.  Försöka  en  r. 
En  lyckad  r.  mot  högfärd  och  överlägsenhet. 
Syn.  grundlig  1.  osviklig  kur,  (ibl.  nära) 
hästkur.  -medel.  Dessa  folkmedicinska  r. 
-socialist;  -isk.  T.  e.  om  ett  franskt  poli- 
tiskt parti  (f.  n.,  1935,  lett  bl.  a,  av  Herriot 
o.  Chautemps).  -åtgärd.  En  r.,  som  man 
icke  tar  till  utan  tvingande  skäl.  —  Radika- 
liser|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.).  Jfr  radi- 
kaP.  Men  hade  under  sin  förvisning  r-ats. 
Fara  för  att  krigarna  genom  sin  beröring 
med  sovjetmännen  r-as.  Forsslunds  diktning 


499 


Radikalisera— Raffinera 


500 


—  formellt  en  typisk  90-talsdiktning  —  ras 
ständigt  Erik  Hedén.  Att  Hazelius  upp- 
fattning vid  denna  tid  undergick  en  ring 
Fr.  Böök.  —  Radikali'sm,  -en.  Jfr  radikaU, 
Att  hans  hem  av  s.  k.  samhällsbevarande 
element  ansågs  som  en  farlig  r-ens  härd 
Gurli  Linder.  Om  man  icke  visste,  huru 
nära  ultrakonservatism  och  r.  befinna  sig 
varandra  och  huru  doktrinarism  kan  föra 
till  både  den  ena  och  den  andra,  skulle  man  ~ 
H.  Reuterdahl.  Men  det  är  ingen  vulgär 
r.,  ledd  av  hågen  att  riva  ned  hävdvunna  före- 
ställningar, utan  ~  Greta  Lagerfelt.  Hans 
>r.»  som  teolog  Lydia  Wahlström.  Kultur- 
radikalism. Syn.  radikal  läggning  1.  in- 
ställning 1.  (Iiv8)syn,  radikala  åsikter,  re- 
formiver,  'rödhet'  osv. 

Radio,  Radium,  Radiär,  Radon  m.  fl. 
se  ovan  under  radial. 

Radja  se  raja. 

Raff|er,  -let  1.  -eln; -ellåda; -elspel.  Ett 
åld.  hasardspel  med  tärningar;  ibl.  =  (raff- 
lande hasardspel.  Allor  i  r-el  Wenström- 
Lindgren.  Han  tvang  mig  till  r-el  och  tär- 
ningkast, I  jag  spelte  bort  arv  och  löst  och 
fast  Gunnar  Bohman.  Och  jag  sjielade  r-el 
med  guldgrävarna  Elsb.  Funch.  Få  olycks- 
svart  ruta  på  r-elns  bord  I  du  kastar  den 
rullande  tärning  Erik  Ekelund.  —  Kanske 
viran  kommer  att  avslutas  med  något  r-el, 
t.  e.  'bank'?  Gust.  Lindborg.  Antingen  ett 
ordentligt  kortspel  eller  en  ordentlig  r-el 
ib.  —  /  fält,  vid  Dödens  r-elbord  E.  Horn- 
borg. —  RaffijaS  -ade,  [-as].  Spela  (raffel). 
Ra  om  krigsbytet.  Michael  och  satan  ra 
om  [gamla  Barbros  själ]  J.  A.  Wadman. 
Då  du  har  vågat  allt  det  andra,  så  kan  du 
väl  också  låta  oss  ra  om  det  där  stenröset 
S.  Lagerlöf. 

Raff|eP,  -let;  -elbod ;  -elstopp  (-en;  -(s)fab- 
rik;  -ad;  =  ett  stoppämne).  Lump  av  val- 
kade  vävnader.  Hoffmeisters  R-elbod  tipp- 
köper  hemmets  alla  bättre  avfall  som  stick- 
ylle m.  m.  Annons,  Tidn.  Upsala  1916.  — 
En  ny  fabrik  för  upprivning  av  lump  till 
s.  k.  r-elstopp.  Ängrenad  relstopp.  I  Arbrå 
finnas  ullspinnerier,  färgeri  och  ylleväveri, 
r-elstop)pfabrik  m.  m.  1916.  —  R-elstoppade 
madrasser  och  ~  Ups.  Nya  Tidn.  juln:r  1923. 

—  Rafflja^  -ade,  [-as];  r-a  upp  nj;  -andeö, 
-ig  (-t,  -are)  se  II.  I.  'Egentl.'  Gärna  fackl.; 
eljest  mindre  känt.  Skär  en  lång  T>slya> 
och  ^rafflaT  under  stenen,  så  få  vi  nog  tag 
på  honoml  E.  Sparre.  Vilket  gör  att  tyget 
ej  ras  upp  vid  tvättningen  Åhlén  &  Holm 
1916.  II.  Friare  o.  bildl.  1)  Brännvin,  som 
rar  i,  halsen.  Det  rar  så  skönt  i  strupen, 
rff!~ Åke  Hasselblad.  R-ande finkel.  Rande 
kryddor.  Hans  r-ande  mixttirer  Hj.  Söder- 
berg. 2)  Bildl.  Mest  i  pres.  part.  a)  Rande. 
De  mest  r-ande  dunderreklamer  O.  Högberg. 
En  riddarnovell  av  det  rande  slaget  M. 
Lamm.  R-ande  (bio)scener.  Rande  journa- 


listik. Undvika  det  r-ande,  det  grova,  det 
osmakliga,  b)  R-ig.  Nytt  ord,  ej  än  så  van- 
ligt. Nekar  sig  knappt  någon  av  de  r-igare 
stimulanser,  vilkas  ~  1917.  Trots  sina  många 
mord  är  filmen  dock  inte  på  långt  när  så 
r-ig  som  t  Minister  mördadt  1933.  Syn.  I. 
l)riva,  skrapa;  upprispa  lU;  II.  1)  riva  (i  hal- 
sen), reta,  bränna,  kittla  starkt,  'sticka' ;  2) 
'starkt  kryddad',  'rivande',  pikant,  hårre- 
sande, mustig,  'magstark',  'väl  kraftig', nerv- 
kittlande,  nervspännande,  ibl.  piffig. 

Ra'ffia  (akut);  -n;  -bast  m.  fl.  Bast  som 
fås  av  bladslidorna  av  r-palmen  (särsk. 
Raphia  ruffia)  i  östra  Afrika.  R-bast  brukas 
i  Afrika  till  vävnader,  i  Europa  till  flätade 
arbeten  eller  (av  trädgårdsmästare)  som 
bindmaterial. 

Raffinäd,  -en,  -er  (artplur.);  -socker.  Re- 
nat socker,  vitt  socker.  Maten,  (flor)sik- 
tad  r.  Fullgod,  sämre  r.  R-socker  utvinnes 
direkt  ur  råsockret  genom  Th.  Drosts  metod 
1924.  —  Raffinaderi,  -(e)t,  -er.  Fabrik  för 
rening  av  socker  1.  andra  råvaror.  1)  Vid 
slutet  av  1700-talet  funnos  i  landet  14  socker- 
r-er,  bland  dem  det  ännu  bestående  Tanto 
sockerbruk  i  Stockholm  Nord.  Fam.^,  1932. 
Carnegieska  r-et  i  Göteborg.  2)  Stockholms 
FettraffinaderiRikatel.-kat.  1921.  Sverge äger 
sedan  1929  ett  oljeraffinaderi  för  petroleum 
i  Nynäshamn  Nord.  Fam.^  Fetroleumr-et  i 
Kolomea.  —  Raffinenia'ng,  -et,  =  1.  -er. 
Blott  'bildl.'  Något  r.  måste  de  dock  bestå 
sig.  Och  maten  var  sällan  tillagad  med  r. 
F.  U.  Wrangel.  Våra  dagars  jakt  efter  sub- 
tiliteter  och  r.  i  det  yttre  ~  Werner  Söder- 
hjelm. Längre  kan  man  inte  gå  i  r.  Stilens 
r.  och  de  utsökta  versformerna  ~.  Moderaffi- 
nemang. Syn.  (över)förfining,  fulländning, 
utsökthet,  överkultur,  subtil  (o.  utstuderad) 
1.  ibl.  pikant  utformning,  läcker  1.  raffinerad 
smak,  piffighet,  (ibl.  nära:)  sinnrikhet,  kni- 
vighet. —  Raffinerja,  -ade,  -as ;  ing  (-en, 
•ar;  -smetod  m.  fl.).  I.  Egentl.  Rena  (socker 
o.  a.  råvaror).  1)  Uppblandningen  av  full- 
god raffinäd  med  sämre  r-ade  kvaliteter  J. 
Landin.  Att  helr-a  det  socker,  som  fram- 
ställes  av  1921  års  sockerbetsskörd  1921. 
2)  Elektrolytisk  r-ing.  Kopparns  renfram- 
ställning (ringen)  sker  bäst  på  elektrisk  väg 
Nord.  Fam.^  [Kelly  och  Bessemer]  uppfunno 
ett  nytt  sätt  att  r-a  järn,  vilket  ~  O.  B. 
Nelson.  Oljer-ing.  Enligt  en  ny  metod  *>- 
ka7i  träoljan,  som  förut  fått  rinna  bort  vid 
cellulosaverken,  ras  och  användas  för  till- 
verkning av  såpa,  tvål,  färgämnen  m.  m. 
1934.  II.  R-ad  i  bildl.  bet.  Hon  var  två 
och  ett  halvt  år  och  redan  en  rad  liten 
skönhet.  Få  denna  bild  anstränger  sig  Magde 
Evans  i  varje  fall  att  se  så  vampig  och  r-ad 
och  uppnosig  ut  som  möjligt.  Hetmes  ståt- 
liga figur  och  r-ade  elegans  F.  U.  Wrangel. 
Lionardo  da  Vincis  mäktiga  gubbhuvud  ~, 
gjort  på  det  r-ade,  nästan  överförfinade  sätt, 


501 


Raffinera— Raggig 


502 


som  ~  Helena  Westermarck.  En  man  av 
den  mest  r-ade  smak  F.  R.  Martin.  En  r-at 
ordnad  elektrisk  belysning .  [Wahlunds] r-ade, 
mycket  omtalade  små  middagar  Hj.  Lund- 
gren. Sätta  ~  värde  på  ett  r-at  kök  F.  U. 
Wrangel.  Hans  alltför  r-ade  språk.  Hans 
färgbehandling  är  r-ad  och  ~.  Hennes 
sobra  och  sunda  smak  har  försmått  alla 
preciösa  och  r-ade  konstgrepp  K.  Zilliacus. 
En  r-ad  skälm  är  han.  överträffa  t.  o.  m. 
kinesernas  r-ade  torteringskonst.  R-at  elak, 
grym,  listig.  Fraser  och  vändningar,  så  r-at 
hövliga,  att  ~  S.  Neander  Nilsson.  Jag  hade 
r-at  räknat  ut  ~  att  den  platsen  shdle  passa 
mig  Alb.  Engström.  Syn.  I.  rena,  befria 
från  föroreningar,  ibl.  renframställa  m; 
II.  (r-ad :)  (över)förfinad,  kräsen,  grätten, 
(över)kulti verad,  'fulländad',  utsökt,  utstu- 
derad, subtil,  ibl.  pikant;  (ibl.:)  spetsfun- 
dig, knivig,  genompiskad. 

Raffla  m.  fl.  se  under  raffel '  °-  ^. 

Rafistuler|a,  -ade,  [-as] ;  -ing  (med  plur.) 
1.  rafistulation  (-en,  -er).  Ngt  värd.  Till  och 
med  i  min  säng  r-as  det.  Allt  kastas  huller 
om  buller  Öv.  fr.  Zeromski.  Jag  har  r-at 
och  vänt  upp  och  ned  på  allting  i  lådorna, 
men  brevet  hittade  jag  inte.  Syn.  riva  o. 
leta,  röra  1.  rafsa  om  ru,  rota  (i  gömmor), 
(ovarsamt)  genomsnoka  lu. 

Rafräschissor,  -(e)n,  -er.  Eau-de-colog- 
nedusch,  duschflaska.  Dubbelballonger  av 
gummi  för  r-er. 

Rafs,  -et.  1)  Abstr.  Att  en  läxa,  given 
i  hafs  och  r.,  också  blir  överläst  i  hafs  och 
r.  Sigfr.  Almquist.  2)  Konkr.  Så  litet  väg- 
kost och  annat  r.,  /  och  sen  på  utfärd  ~ 
Jonatan  Reuter.  Det  var  bara  något  löst 
r.,  som  det  inte  var  någon  värme  i  (om  då- 
ligt stickade  strumpor).  Kallar  du  sånt  r. 
för  poesi?  Syn.  1)  rafsande,  hafs;  2)  ngt 
(i  en  hast)  hoprafsat,  krafs,  varjehanda 
(8må)skräp.  —  Rafsja,  -ade,  -as;  r-a  fram, 
ihop  m.  fl.  se  framr-a  osv.;  r-a  ifr^n  sig 
(slarva  ifrån  sig),  r-a  ti'll  sig;  r-a  åt  sig; 
[-ning].  Ra  och  riva  i  alla  lådor.  Ra  i  gamla 
papper.  Rade  alltsammans  i  en  hög  och  ~ 
'Kapten  Punsch'.  Den  som  just  kommit 
tillbaka,  r-ade  pastejerna  ur  elden  med  bajo- 
netten, tog  en  i  var  hand  och  började  äta 
upp  dem  båda  två  på  en  gång.  —  R-a  inte 
ifråyi  dej  så  där,  din  stil  blir  ju  oläs- 
lig I  Jag  r-ade  till  mig  mina  dyrbarheter 
och  ~  'Dan'.  Allt  han  ser,  ska  han  då  för- 
söka r-a  åt  sej.  Syn.  (slamsigt  1.  häftigt) 
riva,  krafsa,  raka;  hafsa.  —  Rafsig,  -t;  -are; 
-het.  R.  och  oordentlig  har  hon  alltid  varit. 
Med  r-t,  okamynat  hår.  Det  raste  mark- 
nadsfölje man  kunde  se.  Skrivelsen,  som 
blev  en  smula  r.  och  virrig  ~  Birger  Sjöberg. 
Ett  r-t,  nästan  oläsligt  brevkort  Erik  Norling. 
Ur  en  r.  hög  av  Allers  och  Var  8  Dag 
Jeanna  Oterdahl.  Livet  blir  en  r.  komedi  på 
en  hastigt  växlande  vridscen  Ellen  Lundberg- 


Nyblom.  R-t  slå  ihop  sina  böcker  och  störta 
ut  till  lekarna.  Syn.  oordentlig,  slamsig, 
hafsig,  hop-  1.  sammanrafsad,  slarvig(t 
skriven,  hoplagd  etc),  oordnad. 

Raft,  -en,  -er ;  -stång.  Även  koll.  Byggn. 
Taksparre  1.  taktäckningsribba.  R.  är  grövre 
än  vanlig  hägnadsstör  men  klenare  än  slanor. 

Raga'st|a,  -ade,  [-as].  Ldls.  Föra  (o)väsen 
1.  leverne,  skrika  o.  bullra,  'gästa'.  Usch, 
va  ungarna  r-arl  Skrika  och  ra.  Fick  höra 
ett  hiskligt  r-a?ide  oppe  i  stenbacken  ~. 

Ragätja  (mest  grav);  -an,  -or.  Hur  kan 
han  vara  gift  med  en  sådan  grälsjuk  r-af 
S.  A.  Duse.  Socknens  största  r-a  Pelle  Molin. 
Henrik  Wranér,  Raringar  och  r-or.  Den 
r-anfdr  inte  komma  över  min  tröskel.  Syn. 
'rivjärn',  stygg  o.  trätgirig  käring,  'ett  rik- 
tigt troll'  (till  käring),  käringtroll,  'häxa', 
'hår  av  hin',  (gammal)  megära,  vass  o.  elak 
kvinna. 

Ragg,  -en  [1.  -et].  Strävt  (långt  o.  stri- 
pigt)  hår  som  getens.  I.  Enkelt.  1)  Mer 
egentl.  Geten  kom  hem,  nedsmord  i  ren, 
som  hängde  i  stripor.  Halsen  lång  och  mager 
med  gles,  stripig  r.om  björn.  En  ovanligt  stor 
varg  med  mycket  mörk  r.  R.  Nordenstreng. 
Älgragg.  Hälsades  av  hundarna  med  rest  r. 
och  blottade  Miggtänder.  Som  ett  koppel  bind- 
galna  hundar  med  vidgade  näsborrar  och 
r-en  på  ända.  2)  Friare  o.  bildl.  Med  r. 
pä  hakan  i  stället  för  skägg.  Skägglaven 
hängde  som  en  r.  från  de  torkade  grenarna. 
Hissverkets  stock  bär  mossig  r.  G.  Ullman. 
En  grå  åker,  som  den  spirande  rågen  täckte 
som  med  en  brun  r.  Ellen  Wester,  öv.  — 
Jaså,  du  reser  r(-en),  började  G.,  i  hopp  att 
få  ett  gräl  i  gång.  II.  Ssgr.  Ex.:  [Hum- 
lans] r-håriga  kropp  Nord.  Fam.^  Yllegods, 
som  innehöll  inblandning  av  grova,  r-lik- 
nande  hår,  vilka  ~  Carl  Sahlin.  Steklar 
med  mörkt  färgade  vingar  och  r-luden  kropp 
Nord.  Fam.''  R-munkar  —  har  ni  ätit  r-mun- 
kar  —  det  ä  saker  det  (ett  slags  potatis- 
munk) C.  Barcklind.  R-sockor  ett  slags  grova 
stickade  yllestrumpor  (särsk.  för  sport). 
R-socksgarn  från  Norrköpings  ullspinneri 
1922.  R-strumpor  vanligare  r-sockor'.  Ett 
grått  r-strå  på  gärdsgården  visade  den  flyk- 
tande älgens  väg.  [Slita]  loss  stora  r-tussar 
A.  Knöppel.  Syn.  gethår,  (långt  o.)  strävt 
1.  tovigt  hår,  ibl.  grov  o.  sträv  ull.  — 
Raggig,  -t,  -are;  -het.  1)  Mer  egentl.  Och 
tvenne  getter  hade  de  /  med  strävt  och  r-t 
hår  'Kilian'.  De  små  ystra,  r-a  finnhästarna. 
Av  r-a  fålar  bli  ock  goda  hästar.  Binas  ben 
med  sin  täta,  r-a  behåring.  En  gulraggig 
fluga.  Lång-,  kort-,  små-,  sträv-,  röd-,  svart- 
raggig. 2)  Friare  o.  bildl.  [GångeJ  Rolf 
och  hans  r-a  nordmän  Fr.  G.  Bengtsson. 
Julträdet  ~  kastar  sin  långa,  r-a  skugga  på 
allt  och  ~  Strindberg.  Lavr-a  granar  Karin 
Boye.  Ra  skyar  jaga  j  fram  genom  himlens 
rum  Prins  Wilhelm.    Syn.  med  (hår  som) 


503 


Raggig— Rak 


504 


ragg,  med  utstående  hår,  ibl.  strävhårig  1 
långhårig  (o.  spretande);  (ibl.:)  tovig,  tuf 
sig,  rufsig,  lurvig,  borstig,  stripig,  'taggig' 

Raggen  (akut);  subst.  I  folkl.  kraft 
uttr.  =  den  onde,  hin  onde,  fan(ken),  djä 
vulen.  Men  det  var  r.,  så  det  blåste  J 
Hem  mer.  När  vägen  är  krokig,  /  vem  r 
kan  hjälpa,  /  att  litet  det  sölas  f  Fröding 
Jonte  och  Brunte. 

Rägl|a  (1.  ra'-);  -ade,  [-as];  r-a  fram  m.  fl 
se  framr-a  osv.;  [-are];  -ing  (med  plur.).  Ibl 
även  stavat  'raggla'.  Må  de  dricka,  så  att 
de  ra  och  mista  sansen  Bibeln.  De  r-ade 
och  stapplade  såsom  druckna  ib.  Låtsas  r-a, 
fast  man  är  spikyiykter.  Ra  som  efter  sjö- 
gång. (Gå  och)  r-a  av  trötthet,  som  i  sömn. 
Den  glade  r-aren  med  bägarn  och  vindruv- 
rankan  Fröding.  —  De  lustiga  husen  vid 
övre  Slottsgatan,  vilka  sedda  från  gatan 
r-a  som  skapelser  av  en  femårings  ritstift 
(Uppsala  på  80 — 90-talet)  Åke  Hasselblad. 
Syn.  vackla  (hit  o.  dit),  vingla,  göra  1.  ta 
överhalningar,  'slå  åttor',  göra  slingerbul- 
tar,  slingra,  ta  snedsteg,  stappla,  gå  på 
sviktande  ben,  tumla,  slinka  med  benen, 
'kryssa',  gå  o.  vagga. 

Ra'glan  (akut);  =,  -s.  En  bekväm  över- 
rock tillkommen  i  England  på  1890-talet 
(den  vida  ärmen  fortsätter  i  en  kil  upp 
under  kragen  varför  fram-  o.  bakstycket 
ej  mötas  över  axeln  i  söm).  Finare  Paletåer 
och  Rs  Annons  1920.  Herregnrock  i  bekväm, 
vid  r-fason.  Rocken  är  i  r-form  och  ~.  över- 
rock av  r-snitt.     R-ärm. 

Ragnarök  (utt.  som  ssg  med  rök,  grav) ; 
den-kön  1.  neutr.;  -(s)stämning.  Gudarnas 
sista  tid  vid  världsundergången  enl.  forn- 
nordisk föreställning,  'gudaskymning';  fria- 
re: slut- 1.  världskatastrof,  världens  yttersta 
tider,  slutöde,  undergång,  öch  tron  på  en 
våldsam  kris,  ett  slags  r.  för  det  bestående, 
var  allmän  Fr.  Böök.  På  däcket  var  kaos 
och  r.  —  lådor,  tunnor,  spiror  ~,  stycke- 
kulor hade  slitit  sina  förtöjningar  och  ~ 
Ax.  Klinckowström.  —  Det  är  r-stämning 
i  luften,  Jonas!  ib. 

RagU,  -(e)n  [1.  -(e)t],  -er.  I.  Enkelt. 
1)  'Egentl.'  R.  på  hare,  tjäder,  vilt,  fisk. 
Servera  (kött)r-n  med  en  rand  av  ris.  Till 
r-er  användas  ofta  överlevor  från  gårdagen. 
Mussel-,  svampragu.  2)  Bildl.  En  r.  med 
alla  möjliga  spännande  ingredienser  och  som 
pretenderade  på  värdigheten  av  historiedra- 
ma. II.  Ssgr.  Ex.:  R-fat.  R-pastej.  Rsked 
en  bred,  flat  sked.  Prosten,  som  på  för- 
middagen med  en  r-sked  instockat  tvenne 
bisvärmar  Signe  Hebbes  Minnen.  Naturliga 
r-snäckor  utan  handtag  Nord.  Kompaniet. 
Syn.  I.  1)  uppstuvad  (gärna  starkt  kryd- 
dad) blandad  maträtt,  uppstuvning,  ibl. 
köttstuvning;   2)    blandning,    mischmasch. 

Raid^  se  räd.     Raid'''  se  rajd. 

Ra'j|a  (akut  1.  grav);  -an,  -or  1.  -as.    Även 


'rad ja'.  Titel  för  infödd  (regerande)  indisk 
furste.  Baldakiner,  under  vilka  mäktiga  r-as 
vilade  på  kuddar  av  brokigt  siden  Rich. 
Gustafsson.  Ty  r-orna  och  maharajorna  för- 
stå sig  också  på  att  representera  J.  Reinius, 
öv.  En  hel  del  skenfurstar  [på  CelebesJ  med 
titel   sultan,  radja  ~  o.  s.  v.  W.  Kaudern. 

Rajd,  -en,  -er; -ledare.  Norrl.  högspråk. 
Rad  av  efter  varandra  bundna  lassdragande 
1.  klövjebärande  renar.  Mor  ledde  en  r., 
och  hos  henne  åkte  Anna  K.  B.  Wiklund. 
Och  i  täten  av  r-en  gick  alltid  ledrenen  i 
band  efter  r-ledaren  E.  Manke.  Packar  man 
pulkorna  och  flyttar  i  långa  r-er  ner  mot 
skogslandet  Albin  Neander.  Kom  från  Norge 
med  var  sin  r.  lösrenar  Ester  B.  Nordström. 
Härifrån  i  renrajd  upp  till  omkring  1,600 
meters  höjd  O.  J.  Anrick.  Sista  lasset  i 
varje  [lassjrajd  innehåller  stänger  till  kåtan 
och  ~  E.  Bore.  Svenska  turistföreningens 
vandrande  klövjer-er  gå  reguljärt  en  gång  i 
veckan  mellan  Abisko  och  Kebnekajse  turist- 
stationer 1926. 

Rajgräs;  -frö.  Länt.  m.  m.  Lolium  (särsk. 
perenne,  även  kallat  'engelskt  r.').  Italienskt 
r.  L.  multiflorum. 

Rajolerja,  -ade,  -as;  -ing(splog).  Länt. 
Dj  upplöja. 

Rak,  -t,  -are.  A)  Enkelt.  I.  Adj.  1)  Mer 
egentl.  Ra  linjer.  Linjen  har  inte  blivit 
riktigt  r.  R-t  hår.  Lockarna,  som  blivit  ra 
i  badet.  Hålla  sig  r.  (och  styv).  Stå,  gå  r. 
Gubben  på  österby  satt  alltid  r.  som  en 
pinne  Fanny  Alving.  En  hög  och  r.  gestalt  — 
detr-aste  man  kunde  se  — .  R.  i  ryggen, pojke! 
Mager  och  r.  som  en  eldgaffel  C.  G.  Laurin. 
R.  (och  stel)  som  en  humlestör.  Illa  plöjer 
r.  rygg.  R.  ved  är  lätt  att  klyva.  Vägen 
låg  r.  som  ett  streck.  R-a  gator.  Badet,  där 
det  tonåriga  Hofors  gjorde  ra  hopp  och  ~. 
Ra  eller  föga  svängda  skört.  R.  blus.  Så 
r-a  ljus  ha  brunnit  ned  förut  (bildl.)  Alfh. 
Agrell.  Det  som  är  krokigt  kan  icke  bliva 
r-t  Bibeln.  Lite  kan  man  vara  skräddare, 
om  man  härför  r-t  pekfinger  A\h.  Engström. 
Hålla  något  på  r.  arm  (x  krokig,  krökt). 
Falla,  ligga  r.  lång  även  hopskrivet. 
Tung  och  r.  flykt  som  ungorrens.  —  Käpp-, 
linjal-,  linje-,  ljus-,  pelar-,  snör-,  spik-, 
spjut-,  trådrak.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  R.  ord- 
följd K  omvänd,  h)  Skulle  jag  troligen  packat 
min  koffert  ovh  farit  ra  vägen  därifrån. 
Att  sticka  r-aste  vägen  över  fjället  Sven 
Haglund.  En  r-are  väg  vore  väl  över  ~. 
Hålla  r.  kurs.  Vinden  var  r.  1.  r-t  sydlig. 
Ha  r.  motvind.  C)  Gå  ra  vägar  (i  sitt  hand- 
lande) inga  krok-  1.  smygvägar.  En  man 
med  styv  rygg  och  ra  tänkesätt.  —  Märk 
det  nya  o.  ngt  slangartade:  Nej,  ge  dig  upp 
i  bergen,  du,  det  är  det  enda  ra  ('riktiga') 
Vivi  Laurent.  d)  (Nej  du,  här  gäller)  ra 
motsatsen!  är  det  alldeles  tvärtom,  e)  De 
kan  ja   inte  säja  (så  här)  på  r.  arm  utan 


505 


Rak — Rakvuxen 


506 


förberedelse,  oförberett,  omedelbart,  på  stå- 
ende fot.    översätta  på  r.  arm. 

II.  Adv.  Rakt.  1)  Rt  fram  är  närmaste 
vägen.  Gå  r-t  fram  utan  att  se  sig  dt  sidorna. 
Se  r-t  framför  sig.  Rusa  r-t  pä.  Reste  sig  ~ 
och  styrde  r-t  på  mig  Annie  Wall.  Trappan 
gick  först  r-t  en  50  steg,  men  svängde  sedan  åt 
höger.  En  väg,  som  förde  (spik)r-t  i  fördär- 
vet. R-t  upp  och  ned.  —  Gd  r-t  på  saken, 
sak  (utan  omsvep).  Svara,  fråga  r-t  j^å  sak. 
Alltför  r-t  pä  sak  (för)  bryskt.  Genast  gå 
r-t  på  ämnet,  på  det  väsentliga.  Jag  kunde 
på  den  ursinniga  tonen  förstå,  att  jag  träffat 
r-t  i  prick  Sven  Stolpe.  —  I  r-t  nedstigande 
led.  2)  Bildl.,  gärna  värd.  Nej,  nu  här  de  då 
r-t  åt  skogen.  Att  det  skulle  gå  r-t  i  putten, 
om  man  fördyrade  brödet  för  arbetaren  Joh. 
Sundblad.  Nej,  de  va  ogörligt  r-t  Erik  Sparre. 
Men  i  dag  var  det  r-t  (som)  förgjort.  R-t 
ut  strunta  i.  R-t  tvärtom.  Jag  säjer  r-t 
ifrån,  att  mer  kan  jag  inte.  Så  nu  kan  r-t 
dv  den  bruna  stuten  I  få  leva,  tills  han  blir 
stora  tjurn  Frans  Hedberg.  Men  inte  dugde 
han  [båten]  i  va  väder  som  helst,  å  r-t  inte 
mä  en  sån  besättning  Erik  Sparre.  Titta 
Lotta,  han  kommer  in  r-t  som  en  gråsäl  på 
framskrävlingarna  Alb.  Engström.  För  i 
dag  är  det,  som  haken  r-t  var  lös  Fanny 
Alving.  Jag  menar  han  r-t  tänker  äta  en 
stackare  ur  huset  ~  S.  Dahllöf.  Ja  ä  r-t 
olycklig,  om  ~.  Att  vi  r-t  inte  kunde  förmå 
oss  att  ~.  Som  såldes  för  r-t  ingenting.  Jag 
begriper  r-t  ingenting  dv  de  här! 

B)  Ssgr  ha  i  regel  rak-,  ngn  gång  där- 
jämte (1.  enbart)  ra^^  (rak(t)löpande;  rakt- 
av  1.  -åv). 

Syn.  rät,  upprät(t),  ibl.  lodrät  1.  vågrät,  i 
rät  linje,  rätlin(j)ig,  (ibl.:)  räknad,  (ut)sträckt, 
rätkluven,  rakväxt,  rank,  stel;  gen,  direkt, 
kortaste,  närmaste;  redlig,  fast,  oböjlig,  som 
går  raka  vägar;  'riktig',  'förståndig';  (r-a 
ibl.)  rena,  rama;  (r-t:)  utan  omvägar  1.  kro- 
kar 1.  slingerbultar,  i  rät  linje,  rätt;  precis, 
direkt,  alldeles,  'rent',  'faktiskt',  absolut, 
bestämt. 

—  Rakbent.  Ra  personer  )(  t.  e.  hjul- 
1.  kobenta.  -brättad.  /  lång,  grå  kappa  och 
r.  svart  hatt.  -fibrig.  På  särskilt  utvalt 
r-t,  kvistrent  och  tämligen  frodvuxet  virke. 
-het.  Jfr  rak.  Egentl.  o.  bildl.  Denna  r. 
i  växten.  Var  finns  i  naturen  och  i  verklig- 
heten en  sådan  r.f  C.  J.  L.  Almqnist.  Gra- 
narna ~,  spjutlikt  stela  i  sin  r.  och  sluten- 
het Per  Hallström.  En  viss  r.  i  karaktären 
och  i  viljan  Rich.  Bergh.  -hopp;  -tävling. 
I  flickornas  r-tävling  startade  endast  tre 
ungdomar  1913.  -hornad.  Re  antiloper. 
-hårig.  Motsatt  t.  e.  krusig,  krullhårig, 
lockig,  -klippja  ru.  Chiyos  svarta  hår,  som 
var  kort  i  nacken  och  r-t  över  p)annan  Öv. 
fr.  E.  I.  Sugimoto.  -linig,  -t,  [-are];  -het. 
Mindre  ofta  'raklinjig'  (lång  andrastavelse). 
Egentl.  o.  bildl.  1)  Med  talrika,  ra  binerver 


Ekenberg-Landin.  Det  stora  rummet  med 
dess  r-a  länstolar.  —  Detta  käcka,  raklinjiga 
och  bondsunda  ansikte  ~  G.  Ullman.  2)  Hon 
hade  fattat  ett  r-t  och  orubbligt  beslut  Hj .  Berg- 
man. Den  ena  [v.  HartmansdorffJ  var  i 
känslan  av  den  r-het,  som  hans  vägar  ägde, 
alltid  lugn  H.  Reuterdahl.  Syn.  rätlin(j)ig, 
rak.  -linje  järnv.  -linjerad.  Pä  dessa 
ändlöst  re  vägar  Fåle  Bure.  -lång.  Även 
med  två  huvudaccenter  samt  ibl.  särskrivet. 
Då  föll  Saul  strax  r.  till  jorden  Bibeln. 
Låg  r.  i  gräset  ~  och  sov  den  korpulentes 
ljudliga  sömn  Brita  Tigerschiöld,  öv.  Går 
in  i  mitt  rum  och  kastar  mig  r.  över  sängen 
J.  Hemmer.  Lade  sig  r.  ned  på  snön  och 
lyssnade  E.  Didring.  Syn.  utsträckt  (till 
hela  sin  längd),  så  lång  man  är.  -näst. 
Om  han  var  ~  uppnäst  eller  r.  ~  storögd 
eller  grisögd  Hj.  Bergman. 

-refflad  se  rakräfflad.  -rygg|ad,  -at;  -ig 
(-t,  -are;  -het).  Egentl.,  friare  o.  bildl.  1)  R-ad. 
Som  r-ade  vaktsoldater  stodo  de  rödlysande 
tallstammarna  på  den  i  middagssolen  ångande 
lavmon  Ludv.  Munsterhjelm,  öv.  —  En  r-ad 
stol  med  rottingsits  Märta  Lindqvist,  öv.  — 
Rad,  utan  ett  ord  av  klagan,  tog  han  emot 
alla  stötar,  som  livet  redan  hunnit  giva 
honom  Birgit  Th.  Sparre.  östskåningen  är 
r-ad  som  allt,  vad  skåning  heter,  men  mindre 
nackstyv  än  grannen  i  väster  Set  Poppius. 
Fullfölja  Hammarskjölds  rade  politik  H. 
Gummerus.  2)  Rig.  Storväxt  och  r-ig.  — 
Tunga,  riga  soffor  i  röd  damast  ~  Walborg 
Hedberg,  öv.  —  R-igt  skulle  han  bekänna 
sina  fel  och  ^  Ernst  Norlind.  Den  r-ighet, 
som  alltid  karaktäriserat  vårt  bondestånd 
Gust.  Cederström.  Syn.  rak  i  ryggen;  med 
rak  rygg;  fast,  oböjlig,  hederlig  o.  bestämd, 
som  går  raka  vägar.  -räffl|ad.  Även  med 
-e-.  [Salongsgeväret]  var  r-at  och  avsett  för 
de  svagaste  skott  Bruno  Liljefors.  R-ade 
ljusspiror  X  spiralräfflade.  R-ade  [bil] ringar 
Neréns  Bilbok.  -skaftad.  T.  e.  Re  liar 
Edith  T.  Forssman.  Höga,  r-e  storstövlar 
Sig.  Agrell,  öv.  -skur|en.  1)  Egentl.  Ren 
väst.  Promenadkjolen  sys  enkel,  r-en. 
2)  Friare  o.  bildl.  Ren  näsa.  —  Sam- 
hället vill  ha  oss  så  där  r-na  <>-  Sven  Stolpe. 
-slip|a  m;  -ning.  Bordställ  med  glasplatta 
och  2  r-ade  flaskor  ~.  -spår.  Järnv.  o.  d. 
Lutningen  bör  j)å  r.  begränsas  till  12:1000 
(Inlandsbanan  1916).  -stammig,  -t,  [-are; 
-het].  De  höga,  r-a  tallarna  C.  J.  L.  Alm- 
quist.  Präktig,  r.  skog.  -sträck] a.  Om 
vägar  o.  d.  Ätt  det  ur  trafikteknisk  syn- 
punkt är  viktigare,  att  vägarna  byggas  med 
stora  kurvradier  än  med  överdrivet  långa 
ror.  Jag  möter  på  en  ra  en  vagn  i  samma 
hastighet  M.  Rogberg.  -tandad.  Re  hand- 
sågar,  -tradig  t.  e.  ull.  -vux|en,  -et,  -nare; 
-enhet.  Jfr  rakväxt.  Kraftledningsstolpar 
av  kärnfull  och  r-en  fura  1916.  Kraftiga 
pojkar,  fast   ej   så   r-na.     Man  kunde  icke 


507 


Rakvuxen — Raket 


508 


se  något  Ijusögdare  och  r-nare  S.  Siwertz. 
Plantbestånd  av  högst  väsentligt  olika  r-en- 
het  Naturens  liv.  -växande.  Även  rakt-. 
-växt,  —,  [-are;  -het].  Jfr  rakvuxen.  Ra 
granar  A.  Cnattingius. 

—  Rak(t)löpande,  -växande  m.  fl.  se 
i  allm.  rak-.  —  Raktav  1.  -åv.  Mest  med 
två  huvudtoner  o.  oftast  särskrivet.  Gärna 
smtl.  Jag  har  raktav  icke  utmärkt  mig  som 
konstnär,  men  ~  Strindberg.  Syn.  rentav, 
till  och  med,  'faktiskt'. 

—  Räknja,  -ade.  Annas  fyra  små  lockar 
hade  r-at  i  fukten  Ester  B.  Nordström. 
Håret  r-ade  på  honom  i  förskräckelsen.  Med 
rade  lockar  och  vissnad  blomsterkrans  Jenny 
Engelke.  Det  är  tid,  att  ryggarna  r-a,  / 
som  böjts  i  alltför  många  år  G.  Larsson  i 
By.  Syn.  räta  u'pp  1.  ut  sig,  bli  rak  (o. 
ibl.  spänstig). 

Rak|a',  -an,  -or.  Redskap:  vanl.  ett  järn 
på  långt  skaft.  Ifrån  brygghuset  hämtar 
de  sedan  opp  den  långa  ugnsr-an  och  sopan  ~ 
S.  Lagerlöf.  Påskkäringar  på  sina  ror. 
Ror,  dnkar  och  marker  för  rulettspel.  Föste 
med  r-an  över  en  rulle  guldmynt  till  vittna- 
ren.  Under  tiden  hade  ett  dussin  snör-or 
varit  i  gång  1918.  Spisr-a.  Syn.  kära,  krats, 
skrapa,  skrapjärn.  —  Rakja-,  -ade,  -as;  ra 
bort  m,  fram  m,  (i)hop  m,  ren  m,  undan  tu, 
ut  tu,  åt  sig  (även  bildl.  =  sniket  hopsamla) 
m.  fl.;  -ning.  Ra  i  elden,  i  askan,  bland 
bränderna.  Ra  bränderna  åt  sidan,  aska 
över  elden.  Ra  kastanjerna  ur  elden.  Ra 
i  skorstenen.  Ra  sot.  Syn.  kära,  kratsa, 
skrapa,  (ibl.  nära:)  skyffla,  sopa,  kratta, 
krafsa,  stryka. 

Rak{a%  -ade,  [-as].  Ofta  i  särskrivna(mer 
säll.  lösbara)  ssgr  o.  gärna  ngt  värd.  När 
hela  barnskaran  r-ade  utför  trapporna.  Hon 
hade  r-at  för  hastigt  i  höjden.  På  sista  året 
har  han  r-at  i  vädret  och  blivit  längre  än 
alla  bröderna.  Det  där  rar  allt  din  näsa 
förbi  de  får  du  inte  någe  me  av,  de  går 
du  miste  om,  blir  du  lurad  på.  —  Ra  åv, 
iväg,  som  om  man  hadde  ellen  efter  sej.  Ra 
ihop  å  slåss.  Ra  ikull,  ner  ngt  slå  ner, 
stöta  omkull,  'dra  ner'.  Ra  på  ngn  rusa 
1.  flyga  på.  Ra  upp  och  bli  stor.  Syn. 
ramla,  springa,  störta,  rusa,  'flyga',  'ryka', 
'ränna',  'skena',  'dänga',  flänga. 

Rakja'*,  -ade,  -as;  [-are];  -ning  (med  plur.; 
ssgr  ei-sättas  vanl.  av  ssgr  med  rak-,  t.  e. 
rakapparat,  säll.  r-ningsapparat);  r-a  av 
(sig)  tu,  bort  nj  m.  fl.  Ras  eller  klippas? 
Ra  sig  med  rakhyvel.  (Låta)  ra  både  skägg 
och  mustascher.  Rar  du  dig  inte  själv?  Jag 
måste  r-a  mig  var  dag,  om  jag  skall  vara 
snygg.  Ra  sig  och  byta  om  kläder.  Nyr-ad 
och  fin.  Ra  skägget  av  sig.  Var  r-ar  du, 
låter  du  ra  dej?  Ra  håret  av  ngn.  Nack- 
r-ad.  Rad  om  hjässan  som  en  munk.  En 
adertonårig  miss,  shinglad,  bobbad,  spack- 
lad, pudrad,  r-ad  under  armarna,  men  en 


livad,  glad  tös  'K.  Gunnaraon'.  —  Ingen 
r-are  kan  undvara  vår  raktvål !  Syn.  (låta) 
barbera  (sig),  (låta)  ta  äv  sig  skägg  1.  hår. 

—  Rakapparat.  De  flesta  r-er  kunna 
alls  icke  striglas  19'2L  -ask  särsk.  för  rak- 
tvål, -attiralj,  -biträde. -blad; -shållare; 
-svass  (adj.).  R.för  Gillette  (en  rakmaskin). 
Lövtunna  r.  -borste,  -dag.  Har  du  din  r. 
i  dagf  -don; -setui.  Har  du  egna  r.?  För- 
silvrat, självstriglande  r.  P.  U.  Bergström 
1911.  -duk.  R.,  som  knäpps  högt  upp  i 
halsen,  -etui.  R.  med  spegel,  -fat.  -foder 
1.  -fodral  raketui.  -fröken.  Kvinnligt 
rakbiträde.  Och  där  var  Signe  Hedelin  r. 
Sven  Lidman,  -garnityr.  R.:  höj-  och  sank- 
bar  spegel,  rakborste,  tvålkopp  etc.  -hand- 
duk rakduk.  -hyvel;  -(s)blad;  -(s)klinga. 
Sen  uppfinning.  Och  trots  sin  ungdom  i 
starkt  behov  av  en  r.  Den  senaste  nyheten: 
r.  och  strigel  i  ett  1933.  —  Slipmaskin,  som 
ger  ett  skarpt  r-blad  1926.  Diamantslipa 
Edra   slöa  r-sklingor   hos  ~  Annons  1917. 

-klingja;  -(e)hållare  1.  -shållare  m.  fl. 
För  att  sedan  skäras  till,  slipas  och  poleras 
till  r-or.  Giira  r-a  är  ett  populärt  rakblad 
Annons  1934.  —  R-hållare,  ijari  man  fast- 
sätter r-orna  vid  striglingen  Åhlén  &  Holm 
1916.  R-estål,  blått  stål  för  j^o^raplyspröt, 
sågklingor ,  korsettfjädrar  m.  m.  1933.  R-s- 
sirigel  1916.  -kniv;  -(s)skarp  m.  fl.  1)  En- 
kelt, a) 'Egentl.  R.  från  Eskilstuna.  Skarp, 
vass  som  en  r.  Låta  slipa  sin  r.  Ingen  r.  har 
kommit  pä  mitt  huvud  Bibeln.  —  Orimligt 
smala  piroger  skär  genom  vattnet  som  r-ar 
Gunnar  Cederschiöld.  Förödelsen  har  gått 
fram  liksomen  väldig  r.  över  skogsjättarna, 
lämnande  allt  som  var  utanför  eggen  orört 
Prins  Wilhelm,  b)  Bildl.  Om  person.  Han 
ä  en  rikti  r.  i  affärer.  2)  Ssgr.  Ex.:  Det 
r-vassa  gräset Heuning  Nordlund.  —  R-sblad. 
R-sska7-pa  klor.  Den  r-svassa  eggen.  -kopp. 
R.  med  porslinsinsats,  -kräm.  Jfr  raktvål. 
En  flytande  r.,  som  uppmjukar  skäggbottnen. 
-kyss  efter  fullbordad  rakning,  -lödder. 
-maskin.  R-  enligt  Gilleftesystem  1919. 
-medel,  -pollett  på  rakstuga,  -pulver, 
-puss.  Ngt  värd.  Jfr  rakkyss.  -salong. 
Jfr  t.  e.  frisersalong.  -skrap.  Pastorn  satt 
och  rakade  sig  och  lade  r-et  på  pekfingret. 
-spegel,  -spillkum.  En  handduk  över 
kommodlocket,  varpå  ställdes  hans  r.  med 
ljumt  vatten  Herm.  Rydin.  -sten;  -srulle. 
Alunraksten,  utmärkt  medel  för  hämynandet 
av  blodflöde  efter  rakning  1916.  -stol.  Då 
jag  satte  mig  i  r-en,  steg  han  upp,  tog  ~. 
-strigel;  -apparat.  R.  med  löpande  rem, 
ena  sidan  av  skinn,  andra  sidan  preparerad 
väv.  -stuga.  Raka  sig  på  r.,  ej  hemma. 
Jfr  raksalong,  -ställ.  R.  med  spegel  och 
borste^,  -sår.  Hakan  bar  spår  av  otaliga 
r.  ~.  -tvål.  -utensilier,  -vatten.  Snabb 
vattenvärmare  för  tvättställ,  r.  etc. 

Raket,   -en,    er.     Fyrverkeri-,  signal-  1. 


509 


Raket— Rall' 


510 


drivpjäs  bestående  av  en  cylindrisk  papp- 
1.  metalihylsa  med  drivsats  (samt  spräng- 
laddning o.  lys-  1.  brandsats);  hylsan  fast- 
bindes  på  en  trästång  (r-stången  1.  r-käp- 
pen)  som  tjänstgör  som  styre.  1)  Egentl. 
a)  Vid  avfyrningen  uppställes  r-en  (vatil. 
nästan  lodrätt)  i  en  träklyka  eller  annat 
r-ställ  och  stubinen  antändes.  Bränna  av 
en  r.  Sända  iipp,  kasta  r-er.  En  r.  sköt  upp 
mot  natthimlen,  stannade,  exploderade  och 
föll  ned  i  ett  småningom  slocknande  sfjärn- 
regn.  Eldregns-  1.  guldregnsr-er.  Svärmare 
och  knallr-er.  b)  I  krig  nyttjas  r-en  numer 
mest  som  signal-  eller  lysraket,  förr  särskilt 
eom  brandraket.  C)  En  stor  r.,  vid  vilken 
en  smäcker  lina  är  fäst,  kastas  från  land 
över  det  strandade  fartyget.  Hela  eftermid- 
dagen arbetade  vi  med  att  skjuta  över  linor 
med  r-er  utan  att  lyckas  E.  v.  Otter.  (Liv)- 
räddningsr-er.  d)  Ben  som  motor:  r-drivna 
bilar  1929.  R-släde  med  18  r-er,  som  av- 
brändes i  fem  serier  med  1  V2  sekunds  mel- 
lanrum; fart  378  hn.  i  timmen  1929.  — 
Ingenjör  Tilling  har  för  avsikt  att  sända 
en  del  bemannade  r-er  ut  i  rymden  1931. 
Experiment  med  världsrymdsraket  1929. 
e)  Franska  luftfartsministeriet  har  lämnat 
tyske  ingenjören  Gerh.  Zucker  tillstånd  att 
anställa  försök  med  postr-er  mellan  Dover 
och  Calais ;  r-erna,  som  skola  innehålla  12,000 
brev,  antändas  på  elektrisk  väg  1934.  2)  I 
jämförelser  o.  bildl.  a)  Tiljans,  sångens 
konst  försvinner  I  hastigt,  som  ren  brinner  / 
i  en  dunkel  sommarnatt  C.  R.  Nyblom. 
Slockna  som  gnistorna  från  en  r.  efter  knal- 
len. Hans  bana  liknade  r-ens,  ett  snabbt 
uppstigande,  den  granna  explosionen,  slock- 
nandet. Fräsa  som  en  r.  b)  Haren  i  väg 
som  en  r.,  gubben  ~  Erik  Sparre.  Lik  en 
kombination  av  pansarvagn  och  r.  rusade 
han  [noshörningenj  åter  in  i  småskogen  E. 
v.  Otter.  For  upp  som  en  r.  från  s  171  plats 
och  ~.  For  åv  och  försvann  som  en  r.  Sköt 
som  en  r.  över  gatan  och  ~.  Syn.  (som  en 
r.:)  som  skjuten  ur  en  kanon,  som  blixten 
1.  en  (oljad)  blixt,  blixtsnabb(t),  pilsnabbt, 
med  r-fart. 

—  Raketapparat.  B.  för  ilandförande 
av  skeppsbrutna:  medelst  en  raket  kastas  en 
lina  till  fartyget;  så  kan  man  få  över  grövre 
trossar,  och  i  'räddningsstolen'  få  de  skepps- 
brutna så  ta  sig  över  på  dessa,  -bil  se  raket  1  d. 
-driv|en.  B-tia  bilar,  -fabrik;  ation.  -fart. 
Och  flydde  med  r.  hem  Daniel  Berg.  -flyg|- 
försök; -maskin;  -ning.  Beinhold  Kieslings 
r-flygförsök ;  när  raketen  nådde  sin  tilläm- 
nade  höjd,  bredde  den  ut  vingar  och  åter- 
vände långsamt  till  marken ;  en  gyllene  pla- 
kett  överlämnades  till  K.  som  erkänsla  för 
den  första  r-nitigen  1931.  Opelverkens  experi- 
ment med  r-maskiner  1928.  -färd.  Prof. 
Picard  förutspådde  även  i  sitt  Washington- 
föredrag,    att  interplanetariska  r  er   skulle 


bli  en  vardaglig  företeelse  1933.  —  Färden 
blev  en  verklig  r.,  så  fort  hade  vi  aldrig 
åkt  förr.  -hylsa.  -kist|a.  Fackl.  =  flera 
samtidigt  avbrända  raketer.  B-ornas  frä- 
sande brak  [vid  Vegas  insegling  pä  Stock- 
holms strömj  Ax.  Klinckovvström.  —  En 
hel  ra  av  roliga  tokigheter  Stoekh.  Dagbl. 
1915.  -käpp.  Raketstång  (jfr  raket).  Jag 
hör  bara,  hur  r-en  dimper  i  marken  på  någon 
ruskig  bakgård  Hanna  Diedrichs,  öv.  -lik; 
-nande.  Vid  skenet  från  en  r.  blixt  J.  L. 
Stockenstrand.  Lämnade  också  grytet  med 
den  vanliga  r-a  farten  J.  Möllersvärd.  Wales- 
advokaten  Lloyd  Georges  ra  uppstigande. 
-lina.  Skånsk  skonare  strandad,  besättningen 
bärgad  med  r.  -motor.  Entusiasterna  för 
r-n  1929.  -post;  -rutt.  Jfr  raket  1  e.  Ben 
har  gjort  sin  debut  i  England  juni  1934. 
B-rutten  går  mellan  Hoch-Trölch  och  Sem- 
riach  i  Österrike  över  ett  högt  berg ;  den  lilla 
r-en  har  skaffat  sig  egna  frimärken  ~  Mars 
1933.  -sats.  Särsk.  =  drivsats  för  raket. 
-signal,  -snabb,  -stång.  Jfr  raket  o. 
raketkäpp.  -ställ  se  raket  1.  -svärm.  I 
hans  romaner  sprakar  paradoxerna  ~  som 
rar  Sten  Selander,  -vagn.  En  obemannad  r. 
slår  snabbhetsrekord,  254  km.  i  timmen  1928. 

Rakltis  (hårt  -k-,  akut);  den-kön;  -k  (-t). 
Engelska  sjukan:  en  barnsjukdom  med 
mjukhet  i  skelettets  ben.  Såväl  antalet  fall 
av  r.  som  sjukdomens  intensitet  har  avsevärt 
minskat  under  de  senaste  åren  1933. 

Ralja'n|s(-ang8);  -sen;  -t(=, -are).  1) För- 
tjusande,  med  lätt,  öm  r-s  ~  Märta  Lind- 
qvist. 2)  I  en  ofta  r-t  stil.  På  sitt  r-t  god- 
modiga sätt  Hj.  Lundgren.  I  (en)  r-t  ton. 
Syn.  1)  se  raljeri;  2)  akalkaktig,  (smått) 
gycklande,  skämtande,  ibl.  gäckande  1.  gäck- 
sam, ibl.  spefull.  —  Raljer|a,  -ade,  [as];  -1 
(-(e)t,  -er).  1)  Han  skämtar  och  rar  jämt  och 
med  alla;  man  kan  inte  få  ett  förnuftigt  ord 
av  honom.  Dä  herrarna  rade  med  henne.  God- 
modigt rande.  I  en  lätt  r-ande  ton.  2)  Mätte 
Schmidts  satir  är  r-i.  Den  goda  glimten  i 
ögat  saknas  aldrig  Bo  Bergman.  På  r-i. 
Men  dikten  är  en  hyllning  utan  ett  stänk 
av  r-i  Hj.  Alving.  Ty  hans  majestät  förstod 
inte  ri  Z.  Topelius.  »Tidning  för  alla-», 
ett  halvveckoblad  för  förströelse,  nyheter,  r-ier 
och  andra  uddigheter,  som  hölls  i  Karlfeldts 
hem  Sven  Haglund.  Syn.  1)  skämta  (oskyl- 
digt), nojsa,  gäckas  (med),  'skoja'  (med), 
skalkas,  (8må)gyckla;  2)  skämt,  nojs,  gyckel, 
'skoj'. 

RalP,  -en,  -ar;  -unge  m.  fl.  Vari  Göta- 
och  Svealand  rätt  vanliga  vattenrall  (Ballus 
aquatictis)  tillhör  r-familjen  1.  r-fäglarna, 
dit  också  sump-  och  sothöns  samt  kornknarr 
höra.  Inne  i  vassen  bubblade  det  i  isen,  och 
vattenr-arna,  som  kommit  de  föregående  7iät- 
terna,  grymtade  några  gånger  E.  Rosenberg. 
Uppe  på  stranden  såg  jag  åtskilliga  röd- 
prickiga  skal  av  r-ägg  ib. 


511 


RalP — Ramverk 


512 


RalP,  -et;  -kär(r)ing;  -|a^  (-ade,  [-as]). 
Ldls.,  värd.  =  skvaller; (springa  å) skvallra. 
Byaret  O.  Högberg.  När  hon  kom  in  i  mitt 
kök  för  att  dricka  te  och  r-a  om  allt  hon 
uppsnappat  ~  Ester  B.  Nordström. 

Rallja^,-an,-or;-spak; -spår; -vagn  m.  fl.  Ibl. 
värd.  Enkel  vagn  att  skjuta  på  spär.  Gamle 
banvakt  Andersson,  som  just  stannat  sin  r-a 
vid  Växeltorps  röda  grindar  ~  E.  Sparre.  — 
En  liten  dubbelspdrig  sluttande  rbana  K.-E. 
Forsslund.  Den  sä  kallade  j-banan  —  en 
sorts  primitiv  järnväg  ~  A.  Hasselblad. 
Stod  helt  makligt  och  stödde  sig  på  sin  långa 
rstake  E.  Sparre.  —  Rall|a%  -ade;  -buse 
(vulg.  öknamn  för  järnvägsarbetare,  rallare ; 
även  friare).  Värd.  Jag  r-at  har  i  Norr- 
land, jag  r-at  söderut  arbetat  som  rallare. 

—  R-buse!  skrek  han,  urståndsatt  att  för- 
svara  sig  med  nävarna  längre  Strindberg. 

—  Rallar|e,  -(e)n,  -e.  Värd.  namn  på  järn- 
vägsarbetare. I.  Enkelt.  Och  av  glada  r-e 
kunde  man  vänta  sig  lite  vad  som  helst  den 
tiden  J.  A.  Törnblom.  Den  förra  båten  jag 
for  med  dansade  som  en  full  r-e  på  vågorna. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Det  inre  av  en  r-barack  vid 
Riksgränsbanayi  från  sekelskiftet.  Att  han 
hade  ^r-blod^  i  sig  J.  A.  Törnblom.  R-eför- 
mannen  Brings  lag  Dan  Andersson.  På  var- 
enda r-krog  Harry  Blomberg.  R-kärra  skott- 
kärra. Och  tog  plats  i  ett  r-lag,  som  byggde 
järnvägar  långt  uppe  i  norr  G.  L.  Dahlin. 
Och  r-elivets  aldrig  förgätna  poesi  svallar 
ännu  som  hett  zigenarblod  genom  hans  ådror 
A.  Knöppel.  Det  var  egentligen  endast  ett 
r-läger,  och  ~  John  Utterström.  R-poesi. 
Den  svenska  r-sången  ^ Ettan  kommer,  tvåan 
går...-»  Från  r-(e) tiden.  Rvisor.  De  vilda 
råren. 

Ra'lly  (-i,  akut);  -t,  -n.  Idrotts.  Stjärn- 
tävling (tävling  från  skilda  håll  mot  ge- 
mensamt mål).  Monte-Carlo-rallyt  en  bil- 
tävlan till  Monte  Carlo  1935. 

Ram%  -en,  -ar.  1)  Mer  egentl.  (konkr.) 
a)  Sätta  en  tavla  inom  glas  och  r.,  r.  kring 
en  tavla.  Ska  du  inte  skaffa  (en)  r.  till 
porträttet?  Infatta  i  en  dyrbar  r.  Få,  finna, 
låta  göra  en  passande  r.  till  den  vackra  lilla 
akvarellen.  Låt  bara  inte  ren  bli  det  för- 
nämstal Med  r.  skuren  i  drakstil.  Stdr-ar 
för  fotografier.  Guld-,  mahogny-,  (enkel)  trä-, 
snack-;  barock-;  tavel-,  fotografiram.  [Att 
porträtten  på  Läckö]  på  känt  sätt  utskurits 
7tr  sina  panelr-ar  Gunnar  Wennerberg.  — 
Det  var,  som  hade  ett  helgon  trätt  ur  r-en 
från  en  gammal  altartavla  ~  Birgit  Th. 
Sparre.  b)  Spegel-,  dörr-,  fönster-;  spänn-, 
ritram.  Sittrumsr-en  i  flygplan.  Stilram 
boktr.  Kopie(rings)ram  fotogr.  Torkr  ar  t.  e. 
för  skinn,  frukt,  marmelad  osv.  Broder-;  sy-, 
stickram  'båge'.  Laddram  krigs.  Yngel- 
ram  i  bikupa.  C)  Fackl.  Sågram  (vari  såg- 
bladet är  fastspänt).  Tandlinjen  göres  något 
lutande  d.  v.  s.  sågbladen  fästas  i  ren  så. 


att  ~  Nord.  Fam.^  Rens  slaglängd  bör  vara 
något  större  än  den  största  förekommande 
tjockleken  hos  stocken  ib.  Modärnt  sågverk 
om  4  r-ar  ~  Annons  1930.  2)  Friare  o. 
bildl.  a)  Varje  sida  i  boken  prydes  av  en 
sirlig  r.  i  rokoko.  Texten  ~  omgiven  av 
linjer-ar  Joh.  Rudbeck.  Titeln  tryckt  i  rött 
och  svart  och  omgiven  av  en  rikt  dekorerad 
träsnittsram  ib.  —  R-en  kring  dessa  helio- 
troper  och  verbenor  bildas  av  en  låg,  mörkt 
grön  kantväxt.  Kring  ansiktsovalen  en  yvig 
r.  av  mörkt  hår.  b)  Samarbete  inom  N.  F:s 
ram  för  fredens  betryggande.  Och  en  bort- 
skämd pöbel  har  intet  rum  /  i  vårt  unga 
samhälles  r.  B.  Gripenberg.  Dels  går  en 
slik  beskrivning  strängt  taget  utom  r-en  för 
min  uppgift  Jac.  Ahrenberg.  Somt  av  inne- 
hållet förlorar  visserligen  jjd  att  brytas  ut 
ur  ren  av  dagshändelserna  och  'v  A.  R. 
Frenckell.  Men  sällan  har  väl  en  sjukbädd 
utgjort  ren  för  ett  verksammare  liv  [än 
Sam.  ödmanns[  Hj.  Alving.  Till  denna  ~ 
andliga  kulturbild  äga  vi  nu  i  Geijersgdr- 
den  den  yttre  r-en  bevarad  ~.  Inom  en  trång 
r.  samtnantränga  de  sista  årens  händelser. 
—  Vid  Uppsala  h.  allm.  läroverk  har  nu 
1927  års  byggnadsplan  blivit  genomförd  inom 
kostnadsr-en  1933.  Syn.  (kant-  1.  rand)li8t, 
infattning,  inramning,  karm,  sarg,  (ibl.:) 
bård,  kant,  'båge',  (uppspänd)  stomme  (av 
väv,  trä,  trådar  1.  d.),  'bordyr' ;  (bildl.:)  grän- 
ser, omfång,  (utstakat)  område,  utstakning, 
(ibl.  nära)  miljö,  omgivning. 

—  Ramberättelse.  En  r.  med  allehanda 
inlägg  Ruben  Berg.  En  samling  fabler  och 
djursagor,  infogade  i  en  r.  -fabrik,  -kupa. 
Bikupa  med  lösa  flyttbara  ramar  i  vilka 
kakbygget  är  upptaget,  -list;  -fabrik.  Ur- 
val av  r-er.  —  Även  koll.  Sågad  r.  Av  r. 
sälja  vi  ärligen  58,600  meter.  -lÖS.  Priset 
pä  tavlan,  r.,  är  ~.  -makare.  [Gipsgju- 
taren  är  skulptörens]  trogne  drabant,  han 
är  vad  r-n  är  för  målaren  Emil  Cedercreutz. 
R.  är  en  sällan  sedd  eller  hörd  titel,  katiske 
därför  att  den  låter  så  enkel  och  anspråks- 
lös Sv.  Dagbl.  1933.  -slå,  -n,  -ar.  Renäs- 
sans- eller  barockmässiga  bord  med  sarg, 
baluster formade  ben  och  rar  Sig.  Erixon. 
-snickare,  -stycke.  Till  snedskämitig 
av  r-nas  hörn  bör  man  för  att  få  en  nog- 
grann sammanfogning  använda  en  gerings- 
låda.  -såg;  -|a  (-ade,  -as;  -ning).  Orden 
nyttjas  nu  mest  om  maskinsågar.  Ren 
sågar  vertikalt;  rat  virke  motsattes  kling- 
sågat  (dvs.  sågat  med  klinga,  cirkelsåg). 
R  ade  trävaror,  -tryck.  Ifråga  om  bokut- 
styrsel. Vackert  r.  i  rött  och  svart  (dvs. 
sidorna  inramade  i  rött  o.  svart)  Eric 
Österlund,  -verk.  Den  höga  altarväggen 
fikonostasen]  med  ett  hundratal  helgonbilder, 
infattade  i  ett  j^raktfullt  r.  Ren  kring 
fönstren,  utsirade  med  fantasifulla  stiirklar 
och  båglinjer. 


513 


Rama^— Ramla 


514 


^  Ram|aS-ade, -as;  r-ainru;  -ning.  Min- 
dre vanl.  än  inra'.  Skr.  1)  Egentl.  Vi  brukar 
r-a  etsningarna  hos  ~.  Mina  skisser  skola 
gd  ut  i  världen,  r-as  i  guld  och  ~  Henr. 
Hildén.  [Tavlan]  är  illa  rad  och  skulle 
kunna  göra  sig  bra  mycket  bättre  R.  Hoppe. 
—  Fönstrets  rade  rutor  Emil  Kléen.  2)  Friare 
o.  bildl.  Ett  smalt  ansikte,  r-at  av  svarta 
lockar.  Cypresserna  ra  bilden  med  stela, 
svarta  led  M.  Rogberg.  Synkretsen,  överallt 
r-ad  av  de  blå  bergen.  Syn.  inrama  ru,  sätta 
ram  på  1.  kring,  infatta  i  ram,  förse  med 
bård  1.  infattning,  omge. 

Ram^,  -en,  -ar;  -grepp.  Egentl.  om  (ne- 
dersta leden  på)  björn(en8  framben);  friare 
ifråga  om  andra  djur  o.  om  människor. 
Med  ett  slag  av  ren  rev  björnen  upp  ett 
långt  sär  på  mannens  kind,  varpå  ~.  Undgå 
(björn)r  arnas  hotande  grepp.  För  sent  att 
ladda  bössan,  när  nalle  lyft  r-en.  —  Märk 
det  mest  bildl.  Suga  på  rama  ha  föga  1. 
intet  att  leva  av,  ha  det  ytterst  knappt, 
'(få)  sukta'.  Syn.  (nära  stå:)  tass,  labb.  — 
Ramla'''  åt  sig,  -ade;  -pris;  -tag.  Anslut- 
ningen av  r-pris  o.  r-tag  är  svag  o.  likaså 
ordens  anslutning  till  föreg.  1)  Värd.  Han 
ska  då  allti  r-a  åt  sej  de  bästa!  Ra  åt  sig 
allt  man  kan  komma  över.  2}  Ssgr.  a)  De 
kom  ja  över  för  (ett)  riktit  rprisl  Tre  kr. 
för  den  boken,  de  ä  ju  r-prisl  Köpa,  få  ngt 
för  rpris.  Säljas,  vräkas  bort,  sid  bortför 
r-pris.  b)  Rtag.  'Egentl.'  o.  bildl.  Jag  vill 
inte  gärna  råka  utför  hans  r-tag  (häftiga 
omfamning  1.  d.)  snarast  till  ram^.  —  Men 
sitt  stora  rtag  gjorde  han  året  därpå,  då 
han  köpte  ~.  Syn.  1)  korpa  åt  sig,  hugga 
för  sig,  rafsa  ti'il  sig,  häftigt  gripa;  2)(r-pris:) 
vrakpris,  'rakt  ingenting',  rövarpris,  en 
spottstyver,  ytterst  1.  oförskämt  billigt  pris; 
(rtag:)  väldigt  grepp;  stor  vinst,  gott  kap, 
'väldigt  tag'. 

Ram%  [-t],  -aste.  Mest  i  best.  form. 
1)  Mindre  vanl.  Och  en  annan  blir  usel  av 
r.  lättja  C.  J.  L.  Almquist.  Var  det  en  dröm 
eller  var  det  r.  verklighet?  E.  Lampén.  R. 
sanning  utan  novellistisk  utsmyckning  Alg. 
Werin.  Han  ä  ju  r.  bonde.  Alltsammans 
är  och  förblir  i  mina  ögon  rent,  rt  nonsens 
Sten  Selander.  På  r-t  allvar  oftare  på  ra 
allvaret'.  2)  På  rena,  r-a  landsbygden.  På 
r-a  bondlandet.  I  r-a  onödan.  Var  rena, 
r-a  oartigheten.  Som  du  ser:  rena,  r-a  gojan! 
Ax.  Klinckowström.  De  ä  ju  ra  vanvettet! 
Och  detta  är  ra  sanningen  (i  saken).  Ra 
intet.  Intet  annat  än  r-a  prosan.  3)  Långt 
ut pd  r-aste  landet.  Raste  skånskan.  Senap 
är  som  gift  för  mej,  som  r-aste  gift  J.  A. 
Törnblom.  Klädseln  är  naturligtvis  r  aste 
vardagslag  K.  Fr.  Karlson.  Att  det  verkligen 
är  mitt  r-aste  och  fullaste  allvar  J.  A.  Ek- 
lund. Syn.  'ren',  osminkad,  oförfalskad, 
idel,  verklig,  fullkomlig,  full(aste),  faktisk. 

Ram^;   -svart  (grav);  förstärkande  ad  v. 

V.  17  —  Nusvensk  ordbok. 


Ibl.  kanske  svagt  anslutet  till  föreg.  Blott 
i  förbindelse  med  'svart' o.  mest  hopskrivet 
med  detta.  Alltid  r.  svart  till  färgen  Sven 
Hedin.  Det  är  rsvart  natt,  då  mina  roddare 
sakta  farten  och  ~  ib.  Syn.  kol-  1.  korp- 
(svart). 

Ramaskri  (ssg) ;  -ande(t).Mer  säll.  'rama- 
skrik'. Jfr  Bibelns  'Ett  rop  höres  i  Rama, 
klagan  och  bitter  gråt'.  Och  vilket  r.  skulle 
ej  då  upphävas  av  D.  N.  och  konsorteri  Blev 
det  ett  sådant  r.  i  hela  huset,  att  ~  Hj  Berg- 
man. För  Sverges  press  och  allmänhet  finnes 
ingen  anledning  att  höja  ttt  r.  över  detta 
förJiållande.  ■ —  Någon  atitian  rimlig  anled- 
ning till  r-andet  torde  icke  kunna  uppvisas. 
Syn.  storm  av  ogillande,  rop  av  starkt 
ogillande  o.  avsky,  upprörd  protest;  ibl. 
våldsam  o.  bitter  klagan. 

Rami,  -(e)n;  -buske  (Boehmeria  nivea; 
egentl.  en  ört  som  hör  till  nässlorna  men 
saknar  brännhår);  -fiber;  -garn;  -odling; 
-planta;  -spinneri;  -tröja;  -tåga;  -under- 
kläder; -väveri.  R-busken,  vild  och  odlad 
t.  e.  i  Kina  o.  Japan,  har  blad  rika  jul  bast- 
fibrer, vilka  exporteras  tender  namnet  r.  eller 
kinagräs.  Tyger,  tillverkade  av  r.  komma 
till  Europa  från  Kina  första  gången  1810 
och  ~  Kjellins  Varulex.  R.  användes  för 
tillverkning  av  trikåvaror  till  underkläder 
och  åtskilliga  andra  vävnader,  bl.  a.  till 
möbelöverdrag ,  samt  också  till  tågvaror. 

Ramlja,  -ade,  [-as];  r-a  av  [m/,  r-a  ned 
1.  ner  se  nedr-a;  r-a  omkull  1.  i  kull  se 
kuUr-a;  r-a  i  väg    sell;  ra  o'm  o.  på  se  IV. 

I.  Falla  o.  d.  1)  Egentl.  Ra  av  hästen, 
av  lasset,  ur  vagnen,  utför  trapporna,  i 
plurret,  över  ända.  Ra  (handlöst)  på  släta 
vägen.  Ra  som  käglor  vid  slagen  bataljon. 
Nu  r  ar  hela  brickan,  om  du  inte  tar  emot. 
Ra  baklänges,  av  stolen  av  häpnad  'sätta 
sej'  (i  golvet)  Gick  Du  och  r-a  i  diket  Strind- 
berg. I  stället  r-ade  jag  bildlikt  talat  i  ar- 
marna på  ~  Ax.  Claeson,  öv.  —  En  r-a7ule 
byggnad  Och  den  nya  huvudstaden ,  Guate- 
mala City,  r-ade  i  spillror  år  1918  Elsb. 
Funch.  Det  var  /  som  hade  skolans  väggar 
r-at  kring  mig  /  och  fri  jag  stege  ut  i  livet, 
världen  S.  Siwertz.  2,  Friare  o.  bildl.  a)  Och 
när  man  slutligen  trött  r-ade  i  säng,  var 
man  ~  Hj.  Lundgren.  Pratade  så  fort,  att 
orden  rade  över  varann  G.  Salander,  öv. 
Det  fullkomligt  r-ar  vänligheter  ur  mun  på 
honom  Karin  Thordeman.  bl  Troner,  som 
ra.  I  det  stora,  r-ande  tsarväldet.  Vad  för- 
multnat är,  skall  r-a,  /  och  det  friska,  nya 
växa  I  opp  utur  förstörelsen  Tegnér.  Hela 
hennes  värld  tycktes  r-a  i  spillror  Wen- 
dela  Leitler,  öv.  Svikna  förjioppningnr  och 
rade  illusioner.   När  firman  r-ar  över  ända. 

II.  Skynda  o.  d.  Nästan  endast  i  särskrivna 
ssgr.  Värd.  R-a  pd  ni,  medan  jag  hämtar 
min  piska  Ebbe  Lieberath.  —  Utan  det  var 
bäst  att  r-a  i  väg  till  andra  marker  och  ~ 


515 


Ramla — Ramponera 


516 


E.  Sparre.  Det  var  tusan,  så  fort  tiden  r-at 
i  väg  I  Alb.  Ytterlund.  III.  Bullra,  bulta 
o.  d.  Mest  värd.  Försök  att  inte  ra  sä 
mycket,  om  du  kommer  hem  sent  I  Ra  och 
skramla,  när  man  tar  bort  diskarna  Ra 
med  diskarna  i  köket.  En  r-ande  bondskjuts. 
Ra  j)å porten.  IV.  Värd.  Blott  i  särskrivna 
ssgr.  'Klå'.  Om  gubben  rent  av  tagit  till 
käppen  och  r-at  om  sällskapet  över  lag  V. 
E.  Öman.  Syn.  I.  se  i  ailm.  falla  A  o.  B  I; 
(ibl.:)  dråsa  1.  drumla  omkull,  instörta  ru, 
grusas,  rasa;  II.  skynda  (på);  III.  skramla, 
bullra;  bulta  (hårt),  dunka,  slå;  IV.  klå 
(o'pp  1.  på),  ge  ett  duktigt  kok  stryk.  [— 
Ramlare  se  d.  o.]. 

—  Rammel,  ramlet,  =  (till  II);  -buljong 
(skämts.,  till  III).  I.  De  va  ett  fasligt  r. 
därute  i  köket,  va  gör  dom?  Ett  r.  som  om 
en  hel  barnskara  rusat  utför  trapporna.  Ett 
r.  av  potatis  som  lossades  pä  vagnarna  Ellen 
Wester  öv.  Ett  r.  hördes  frän  grustaget,  en 
kärra  hade  stjälpt  och  grus  och  smäsfen  ram 
lade  med  brak  utför  sluttningen.  II.  Konkr. 
Med  plur.  Det  stenrammel  pä  gruagrund, 
som  kallas  Sköraholm  O.  v.  Friesen.  Jag 
fann  hela  r.  av  stenar  och  block  och  ~  E. 
Manke.  III.  Värd.  Nu  ska  du  ha  r.,  de  har 
du  ärligt  gjort  dej  förtjänt  dv.  Ge  ngn,  få 
r.  —  Soc.-Dem.  är  av  den  förnuftiga  me- 
ningen, nit  en  lämplig  portion  r-buljong  vore 
på  sin  plats  inte  bara  för  småpojkarna  utan 
för  deras  mer  eller  mindre  vuxna  tillskyn- 
dare.  Syn.  I.  skrammel,  slammer,  smat- 
ter, skrälKande),  jfr  f.  ö.  buller;  II.  sten- 
hoppar),  (sterOgryt,  stenrör;  III.  stryk,  pisk, 
smörj,  smisk. 

Ramlarje,  -(e)n,  -e.  Jäg.  (Gammal)  har- 
hanne.  För  omväxlings  skull  tog  jösse,  som 
var  en  riktig  gammal  r-e,  en  långtur  rätt 
ut  som  en  räv  A.  Knöppel. 

RammS  -en,  -ar.     Se  nattramm. 

Ramm'^  -en,  -ar;  -fartyg.  Särsk.  sjökrigs. 
Spetsig  underdel  av  stäv  för  stötangrepp. 
Rama,  onikr.  1860  1900  äter  i  fullt  bruk 
vid  sjökriget,  ha  med  torpeder  och  långskju- 
tande artilleri  blivit  satta  ur  bruk.  Borra 
en  fiende  i  sank  med  r-en.    Drabba  med  ren. 

—  Rammla,  -ade,  -as;  ra'mning  (en,  -ar; 
-sförsök).  1)  Egentl.  Sjökrigs.  Genom  en  i 
rätt  tid  företagen  gir  undgingo  vi  att  r-as, 
ramningsförsöket.  —  Norska  ock  svenska 
tullare  beskjuta  och  r-a  en  spritracer  1923. 
2)  Friare  o.  bildl.  1.  allmännare,  a)  Färjan 
r-ade  torpedbåten  mitt  över.  Svenskt  skol- 
skepp  r-at  av  Halmstadsänqare  utanför  Ska- 
gen  1934.  b)  Skönl.,  ibl.  Idls.  En  kula  kros- 
sade ena  fönstret  och  rade  stora  ljuskronan. 

—  Det  hade  r-at  rakt  i  hjärtat  både  'egentl.' 
o.  rent  bildl.  Giv  då  din  rande  blixt  och 
kasta  miq  krossad  till  marken  Ragn.  Eke- 
lund. Tills  ödets  slag  oss  r-ar.  Men  nu 
kom  jMtiiken  år  1857,  och  Kelly  var  en  av 
de  tusenden  som  r-ades  O.  B.  Nelson.  —  [Hela 


Har.  Hjärnes]  lysande  och  r-ande  stilkonst 
Erik  Hedén.  Syn.  1)  (söka)  med  ramm 
stöta  i  sank,  drabba  med  rammen;  (köra 
på  1.  träffa  o.)  skada  med  stäven  1.  med 
bil  osv.;  träffa,  drabba,  råka. 

Rammel  se  under  ramla. 

Ramp,  -en,  -er.  1)  Rad  av  ljuslågor  1. 
ljuspunkter,  a)  Åt  teatersalongen  avskär- 
mad lamprad  ('golvramp')  som  förr  var  den 
viktigaste  ljuskällan  för  scenen.  I  friare 
uttr.  symbol  för  teatern.  Och  ren  kastar 
sitt  sken  /  pä  Grabows  dekorationer  D.  Fall- 
ström. Scenen  låg  i  halvljus  nu  dä  r-en  var 
släckt  R.  Schildt.  Fullkomligt  franska  reso- 
nörsrepliker, som  ~  slungas  ut  över  ren  mot 
åskådarna  M  Lamm.  Träda  fram  till  r-en. 
På  bägge  sidor  om  ren.  En  sista  solstråle, 
så  vass  och  begränsad  som  ljuset  från  en 
teaterramp.  —  Innan  hans  drama  ännu  skå- 
dat, fått  skåda  rens  ljus.  b)  Friare.  Elek- 
trisk scenbelysning  sker  i  regel  med  rer 
av  glödlampor,  ordnade  dels  vertikalt  bakom 
kulisserna,  dels  horisontalt  i  taket  och  vid 
scenkanten  Nord.  Fam.^  1907.  Den  mycket 
diskreta  ^  belysningen  kom  från  en  r.,  som 
var  inlagd  närmast  taket  R.  Gelm.  [Uppe  i 
Norra  Kungstornet]  glimmade  en  lysande 
r.  kring  restaurangen  i  översta  våningen 
W.  Hammenhög.  —  Ett  skuggskepp,  länsar 
in  mot  Slussens  ljusreklamer,  /  och  som  en 
jätteramp  är  hela  kajen  tänd  Bo  Bergman. 
Annonsskyltar  och  reklamr-er  Emil  Ceder- 
creutz  Takramp.  —  Ugnsramp  {pä  gasspis). 
2)  Fackl.  Sluttande  uppfartsväg  till  bygg- 
nad.    En  r.  förde  ifrån  slätten  upp  till  ~. 

—  Rampbelysning.  I  skarp  r.  -feber. 
Rädsla  för  offentligt  (egentl.  sceniskt)  upp- 
trädande. Htir  ofta  han  än  uppträdde,  ktmde 
han  aldrig  bli  fri  från  r(-n).  Anfäktas  av, 
ha,  fä  r.  Ingen  egentlig  r.  besvärade  mig 
vid  detta  tillfälle  Aino  Ackté.  —  Att  även 
den  starkaste  och  mest  tävlingsvane  dukar 
under  för  r-n  J.  Zander.  -kant.  över  r-en. 
-ljus.  1)  Ifråga  om  teater  1.  bildl.  Att 
ånyo  fä  komma  upp  i  det  r.,  som  en  gång  ~ 
förvandlade  vad  som  nu  för  oss  är  döda 
bokstäver  till  en  levande  andlig  kraft  Agne 
Beijer.  Och  de  vänner  som  hjälpt  mig  att 
få  mina  hjältar  fram  i  r-et  Åke  Berglund. 

—  Andreiv  Carneqies  roll  i  stäldramat  var 
ingen  undanskymd  och  sficm  biroll.  Tvärtom 
stod  han  främst  i  r-et  O  B.  Nelson.  2)  All- 
männare. Det  nya  konditoriet  får  r.  utåt 
gatan.  -sida.  Scenens  r.  Aino  Ackté.  -sken. 
Jfr  rampljus  1.  Triumfen  i  r-et  var  det 
han  åtrådde.  Att  ställas  mitt  i  r-et  frän 
forna  dngar. 

Ramponer|a,  -ade,  -as;  -ing  (ibl.  med 
plur.).  Vanligast  i  part.  perf.  Varvid  slupen 
löpte  fara  att  ras  Flygaren  kapotterade 
och  fick  maskinen  r-ad.  Att  frän  den  svenska 
tiden  fanns  intet  annat  kvar  i  östra  Finland 
än   lutherdomen,   1734  års  lag  och   Viborgs 


517 


Ramponera — Randsydd 


518 


slott,  alla  tre  därtill  illa  r-ade  Jac.  Ahren- 
berg.  Vi  är  än^iu  kvar  pd  sanatoriet,  Dahl- 
berg och  jag,  låt  vara  i  ganska  r-at  skick 
S.  Stolpe.  Begeringen  gick  ganska  r-ad  ur 
debatten,  dess  prestige  hade  ansenligt  sjunkit. 
Syn.  skamfila,  (illa)  skada,  gå  illa  åt,  slå 
1.  bryta  sönder  lu,  fördärva,  illa  tilltyga  tu. 

Rampris  se  rama'^  2  b. 

Rams,  -en;  -lök  (AUium  ursinum).  1)  Det 
liljeartade  släktet  Polygonatum  (ofta  före- 
nat med  Convallaria,  men  har  bladig  stjälk 

0.  rörformiga  blommor).  Jfr  getrams  2)  Vid 
Mörkeklevs  grotta  doftade  det  starkt  och  en 
smula  källarfränt  från  r-(lök)en,  som  bil- 
dade vita  mattor  under  trädens  lövmassor. 

Rams{a\  -an,  or;  -esamling.  En  lång 
r-a  (av  ord  utan  mening).  Mumlade  en  hel 
r-a,  vari  blott  ett  par  svordomar  kunde  ur- 
skiljas. Komma  med  en  hel  r-a  (med,  av) 
artigheter,  smicker  i  långa  ror.  En  r-a 
namn  utan  närmare  uppgifter.  Den  r-an 
engelska  hade  alla  barnen  kunnat,  långt  iti- 
nan  ~  Elswig  Thunberg.  Rimmade  namn- 
r-or.  Artighets-,  barn-,  böne-,  klang-,  lek-, 
pnpegojr-a.  —  Med  anledning  av  signaturen 
E.  H:s  bidrag  till  r-esamlingen  Sv.  Dagbl. 
1934.  Syn.  lång  rad  1.  bit  1.  följd  (av 
torra  fakta  1.   osammanhängande  pladder 

1.  utgjutelser),  'rädda',  hel  samling,  tirad, 
uppräkning,  (ibl.  nära:)  torr  lista,  barn- 
vers, obegriplig  versstump,  svada,  svammel, 
trams.  —  Rams|a%  -ade,  -as;  r-a  upp  nj; 
[-ning].  Ngt  värd.  Satt  ~  och  rade  böner 
Ellen  Wester,  öv.  Det  eviga  ljuset  lyse  över 
dig  . . .  började  hon  åter  ra  ib.  För  att  en 
kör  av  röster  skall  börja  ra  om  svensk  även- 
tyrspolitik och  rysk  fredskärlek  T.  Seger- 
stedt.     Syn.  (upp>abbla  (ru). 

Ramslök  se  rams.  Ramtagserama^2b. 

Ran|a,  -an,  -or.  Norrbotten.  Tjockt  vävt 
täcke  vanl.  av  norsk  tillverkning.  1  pulkan 
hade  han  en  fäll  och  en  tjock  ra,  så  att 
han  inte  skulle  frysa  K.  B.  Wiklund.  Dessa 
r-or  begagnas  av  Karesuandolapparna  dels 
som  tärken  för  bäddarna,  dels  att  täcka 
kåtorna    med  om   vintern   Fredr.    Borelius. 

Ranch  (-tj);  -en,  -er;  -hund;  -man;  -om- 
råde m.  fl.  Bl.  a.  kommer  kronprinspiaret  med 
svit  att  tillbringa  en  natt  pd  en  äkta  ameri- 
kansk r.  1926.  Å  sin  fäderneärvda  »r.» 
(lantgård)  nära  ~  Ninian  Wgernér  1908. 
[Cuivgirl]  på  en  av  västerns  bästa  r-er  'K. 
Gunnarson'.  På  de  väldigt  stora  boskaps- 
r-erna  K.  Zilliacus.  —  [Hästen]  hade  ett 
r-märke  inbränt  pd  länden  och  ~  'K.  Gun- 
narson'. Ni  kanske  blir  r-ägare,  blir  rik 
och  ~  ib.   Syn.  (amerikansk)  boskapsfarm. 

Rand,  -en,  ränder  (akut).  Bet.  ibl.  ej 
helt  skilda.  I.  Kant  o.  d.  Mest  i  sing 
Brädda  ett  glas  till  ren  slå  det  bräddfuUt. 
Glasen  voro  ej  fyllda  upp  till  r.  Aug.  Hall- 
ner.  Sd  länge  vi  känt  honom,  hade  tvä  saker 
fyllt  Valkas  själ  ända  till  ren,  teatern  och 


kommunismen  Göran  Salander,  öv.  Mitt  glas 
jag  för  /  till  läppens  r.  och  det  i  botten 
tömmer  Emil  Kléen.  Ren  av,  kring,  pd  ett 
fat,  ett  mynt.  Yttersta  r-tn  av  papperet. 
Noter  i  r-en  (av  manuskriptet,  sidorna) 
r-noter.  Gräsrand  kanten  av  en  gräsmatta, 
en  äng  m.  m.  Spåren  kunde  följas  till  ren 
av  en  källa.  Nära  r-en  äv  en  blå  sjö  Jeanna 
Oterdahl.  Vid  ren  av  det  förgångnas  dim- 
miga hav  ib.  Vid  r-en  av  skogen.  Vid  ök- 
nens r.  Föra  till  avgrundens  r.  Pä,  vid  r-en 
av  bråddjupet,  gravens  r.  Skogs-,  ökenrand. 
11.  Streck  o.  d.  Sebran  är  ett  randigt  djur,  , 
ränderna  gå  aldrig  ur.  Avskilj  marginalen 
med  en  blå  r.l  Enfärgad  r.  nederst  på  klän- 
ningen. Tyg  med  upphöjda  ränder.  Glaset 
graderat  och  försett  med  etsade  ränder.  Akta, 
det  kan  bli  ränder  i  glasetl  Att  hon  gråtit, 
det  syntes  på  ränderna  i  hennes  ansikte.  En 
mörk  r.  under  ögo7ien.  —  Dagr-en.  Breda 
fuktränder.  Markisväv  med  gula  kantränder. 
Skum-,  smuts-;  synrand.  Syn.  I.  (ytter)kant, 
brädd,  bryn,  utkant,  gräns(linje);  (ibl. )strand; 
ibl.  marg(inal);  (yttersta  r.)  ände;  II.  streck, 
linje,  strimma,  ådra;  band,  list,  bård;  (ibl.:) 
'stad',  bräm,  strimla,  remsa,  repa,  rits(a), 
rispa,  'spår',  räffla. 

—  Randanmärkning  a.  i  kanten,  ran- 
den, margen,  -anteckning  jfr  föreg.  -berg. 
Geogr.  Bergskedja  begränsande  en  hög- 
slätt. Oasen  Charkhlik,  belägen  vid  foten  av 
Tibets  norra  r.  Sven  Hedin,  -fläsk.  Fackl. 
Fläsk  med  omväxlande  feta  o.  magra  rän- 
der, mest  om  sidfläsk,  -folk;  -srepresentant. 
Forna  ryska  r.  som  fria  nationer  1918. 
-glos|a.  Randanmärkning.  Dels  i  form  av 
r-or  till  Fr.  Boyes  och  A.  G.  Ha f ströms 
arbeten,  dels  i  ett  självständigt  verk  N.  Afze- 
lius.  -glossa  se  glossa.  -gräs.  Vitstrimmig 
varietet  av  Phalaris  arundinacea  (v.  picta). 
-hav.  Geogr.  'Bihav' ofullständigt  avspärrat 
från  öppna  oceanen  (t.  e.  gm  en  ökedja).  De 
östasiatiska  r-en  J.F. 'Nyetröm.  Syn.  kant- 
hav, -list.  -läder.  Skom.  -not.  Försedd 
med  rer  anteckningar  i  kanten.  -plåt> 
Ryggskölden  [hos  kärrsköldpa ddan]  med  en 
nackplåt,  11  rar  och  ~  E.  Lönnberg,  -pryd- 
nad. T.  e.  Titelinfattningar  och  r-er '^skurna 
av  Hans  Holbein  Nord.  Fam.^  -rät.  Fackl. 
Sätta  en  klut  r-t  rätt  efter  ränderna.  Se  efter, 
att  bitarna  komma  r-t  t.  e.  i  tapet,  matta 
etc.  -snodd.  Den  kokardprydda  mössan 
med  dess  röda  r.  S.  Agrell,  öv.  -stat;  -sför- 
bund;  -spolitik.  Efter  världskriget  särsk. 
om  staterna  vid  Rysslands  västgräns  (i  sht 
Estland,  Lettland,  Litauen,  ibl.  Finland 
samt  ytterligare  stundom  Polen  o.  Rumä- 
nien). Tanken  på  r-sförbundet  [mellan  de  bal- 
tiska staterna]  dryftas  1919.  -sydd.  Skom. 
En  kant  av  ovanlädret  vikes  ned,  däröver 
lägges  en  smal  läderremsa  ('randen')  som 
hopsys  med  ovanläder  o.  bindsula.  Ra 
skodon   äro  ~  smidigare   och   bättre   än   de 


519 


Randsöm — Rangordning 


520 


genomsydda  Nord.  Fam.-  -söm;  -mad.  Skom. 
Se  föreg.  -vis,  adv.  [o.  adj. ;.  Skikfvis  eller 
r.  olikfärgad  hälleflinta  Nord.  Fam.*  -väv|d. 
Rt,  vitt  tyg  med  vacker  mellan-  och  kant- 
hrodyr  Åhlén  &  Holm. 

—  Randja,  -ade,  -as;  r-a  om  ni.  1)  Mer 
egentl.  al  Ra  en  väv.  Som  var  känd  för 
att  ra  trasmattor  som  ingen  annan  ~  Karin 
Juel.  Vackert  r-ade  och  rutade  klännings- 
tyger. Rad  på  längden  med  svarta  och  röda 
ränder.  [Den  ryska  flaggan,  som]  är  r-ad 
dt  annan  led  än  trikoloren  Annie  Furuhjelm. 
/  r-at  sicksackmönster .  b)  Snön  låg  vit  på 
slätten,  som  här  och  där  ~  r-ats  av  skidspår 
Levi  Rickson.  Eft  quldvarmt  lyktsken  r-ar 
Riddarfjärden  ~  Viktor  Almquist.  2)  Bildl. 
Ngt  värd.  Att  vid  tillfälle  ra  ryggen  p)å 
honom  R.  Schildt.  —  Annars  skall  jag  ra 
dig,  sd  du  mi7ins' et  EUen  Wester,  öv.  Aldrig 
i  hela  sitt  liv  hade  han  blivit  sd  r-ad  som 
den  julaftonen  S.  Dahllöf.  Syn.  1)  göra  1. 
väva  osv.  ränder,  göra  randig,  förse  med 
rand  1.  ränder;  bilda  ränder  1.  linjer  1.  streck 
1.  strimmor  på,  fåra,  ibl.  ådra;  2)  ge  smörj, 
'smörja  u'pp',  slå  gul  o.  blå,  klå  o'pp, 
'märka'.  —  Rand|as,  -ades.  Hkönl.  Och 
natten  är  aldrig  så  lång,  att  icke  morgoneyi 
ras  Har.  Lindberg,  öv.  Innan  dagen,  en 
ny  dag  r-as.  Dagen  må  r-as  klar  eller  mulen 
Hj.  Procopé  Då  den  stora  dagen  rades. 
Segerns  gyllne  morgon  r-as  L}'dia  Saxen. 
Frihetens  dag  har  ännu  ej  randats  för  det 
ryska  folket  H.  Gummerus.  —  Xär  man 
småningom  upptäckte  misstaget,  r-ades  en 
något  t)psvärlig  tid  för  mig  Svante  Söder- 
blom. Helt  säkert  r-as  svåra  tider  för  lan- 
det, då  ~  Raf  Hertzberg,  öv.  Skall  det  inte 
snart  r-as  bättre  tiderf  A.  T.  Gellerstedt. 
Syn.  gry,  dagas,  bräcka,  uppgå  m,  inbryta  m, 
ingå  m,  komma,  varda  kommande,  inträda, 
förestå.  —  Randig,  -t,  -are;  -het.  1)  Rt 
tyg,  papper,  trä.  I  diskret  ra  mönster.  Ska 
de  vara  rutigt  eller  rt  (tyg)?  Upphöjt  r. 
R.  hälleflinta.  —  Rt  fläsk  randfläsk.  2)  Märk 
bl.  a.  a)  Åh,  det  hade  sina  ra  skäl  (sina 
goda  1.  speciella  1.  välgrundade  skäl,  vissa 
bestämda  orsaker,  var  minsann  motiverat) 
Joh.  Sandblad.  Skämts,  även  Ha  sina  rutiga 
skäl  och  r-a  orsaker.  Och  det  hade  [lian]  sina 
både  r-a  och  rutiga  orsaker  till  E.  Sparre. 
b)  Ofta  i  ssgr  med  färg-  1.  formadj  som: 
Lång-,  bred-,  tvär-,  små-;  blå-,  vitrandig. 
Syn.  med  ränder,  randad,  strimmig,  ban- 
dad, ådrad,  ådrig,  fårad,  ibl.  linjerad.  — 
Randning,  -en,  -ar.  Märk  särsk.  Förkläde 
med  bröstlapp  i  tre/ärgad  r.  Sportskjnrtor 
~  i  modärna  r-nr  Åhlén  &  Holm.  Veporna 
med  sina  sinnrika  och  effetttfulla  r-ar. 

Rang,  -en.  I.  Enkelt.  1)  Ha  överstes  r., 
r.  mellan  kapten  och  major.  Jag  känner 
icke  er  till  namn  och  r.  Viktor  Almquist. 
Vem  av  dem  har  högre  r.f  Ha  r.  före, 
framför   ngn   mer  säll.  o.  skr.  'ta  r.'    Stå 


framför,  över,  under,  efter  ngn  i  r.  Den 
i  r.,  till  r-en  främste.  Hans  r.  berättigade 
honom  att  ~.  Högfärdig  över  sin  börd  och 
sin  r.  Som  min  r.  och  samhällsställning 
kräver.  Tvista  om  r.  och  företräde.  Ordna, 
placera,  sitta  (strikt)  efter  r.  Stå  över  all  r. 
Jag  drömmer  ej  om  ärans  höjder  I  och  ej 
om  titlar  eller  r.  Gottfrid  Johnson.  Fika 
efter  r.  och  äretitlar.  Ha  r.,  heder  och  vär- 
dighet av  ~  ofta  bildl.  Men  då  de  icke  vå- 
gade visa  sig  (inför  kejsaren)  utan  ämbets- 
rang,  förlänade  kejsaren  dem  sjunde  r-ens 
knapp  Sven  Hedin.  Ämbets(manna)r-en  är 
hos  osH  sen  1909  avskaffad,  men  hovr-en  och 
den  militära  r-en  fortleva.  Bördsrang.  2)  Fri- 
are o.  bildl.  För  en  konstnär  av  din  r. 
Lovade  att  bli  en  publikation  av  r  Koltrasten 
är  en  sångare  av  hög  r.,  mildare  i  tonen 
än  talltrasten.  Kanske  är  den  ~  en  egen 
art  eller  åtminstone  förtjänt  av  högre  r.  än 
varietet  Th.  Lange.  Religionsstiftaren  får 
fatt  om  någon  mer  eller  nmidre  gängse  idé 
och  upphöjer  den  till  r.  av  evig  sanning  T. 
Segersfedt.  Ett  ~  skaldestycke,  som  väl  kunde 
göra  andra  folks  stora  urtidsdikter  r-e7i 
stridig  S.  Lagerlöf.  —  En  författare  av 
första  r.  En  andra  r-ens  författare.  En 
första  r-ens  upplevelse.  II.  Ssgr  ha  rang-; 
rangs-  blott  i  r-sperson.  I  ssgr  ofta  friare 
o  bildl.  Syn.  plats  i  rangordningen  1.  rang- 
skalan, officiell  värdighet  o.  därpå  grundat 
företräde,  företrädesrätt;  (ibl.:)  behörig 
plats,  (rang  klass,  ordning,  grad,  förnämt 
stånd,  förtjänst,  valör,  hög  klass  1.  kvali- 
tet', (bästa)  sort  1.  slag. 

—  Rangavstånd.  Var  r-et  mycket  stort 
mellan  dem,  kunde  ~.  -begrepp.  Med  sina 
preussiska  r.  -klass.  1)  En  genotnförd  in- 
delning i  (olika)  r-er.  Ärkebiskopen  och  över- 
ståthållaren i  Stockholm  tillhöra,  ifråga  om 
den  r-ordning,  som  tillämpas  vid  hovet,  den  2:a 
av  de  9  rerna,  de  ha  generals  rang.  2)  Friare 
o.  bildl.  En  konstnär  i  r.  av  rang.  -kort. 
Kortspelsterm.  Äss  o.  'målare'  (ibl.  inräk- 
nas tian),  -likhet.  För  bevarande  av  ren 
Nord.  Fam.*  -lista.  Uppgöra  en  r.  för  ~. 
-lös;  -het.  Och  samhällets  många  rang-  och 
titellösa  medborgare  M.  Rogberg.  -officer. 
O.  tillhörande  ett  förr  s.  k.  rangregemente 
(se  d.  o.),  -ordning;  -sregel.  1)  Egentl. 
Den  första  svenska  r-en  utfärdades  1672. 
Där  rådde  den  strängaste  r.  Bryta  (mot), 
gå  ifrån  r-en.  Rens  uppgivande  inom  äm- 
b<'tsklassen.  Upphäva  r-en.  2)  Friare  o.  bildl. 
R  en  mellan  de  olika  föreningarna  avgjordes 
genom  ~.  Upprätta  och  uppehålla  en  verklig 
r.  bland  sina  alumner.  Fakulteternas  ord- 
ning i  studentkatalogen  är  ej  att  betrakta 
som  en  r.  —  Märk  vid  proportionella  val. 
R-sregel(n)  regel(n)  för  den  ordning  i  vkn 
namnen  på  en  valsedel  skola  äga  företräde 
sinsemellan.  Med  tillämpning  av  rsregeln 
beträffande  de  första  åtta  platserna  och  re- 


521 


Rangplats — Rank^ 


522 


duktio7isregeln  beträffande  de  övriga  blevo  ~. 
-plats.  1)  Egentl.  Mindre  vanl.  Veta  sin  r. 
2)  Friare  o.  bildl.  Huvudbet.  Och  ligga 
i  ~  för  att  återerövra  sin  gamla  r.  som  den 
förnämste  V.  A.  Almqvist,  öv.  [Zuir  har 
nu]  nått  en  konstens  r.,  som  väl  ingen  i  dag 
torde  kunna  beröva  honom  Allsv.  Samling 
1930.  Inneha,  inta,  förskaffa  ngn  en  r.  i 
sitt  lands  litteratur  både  om  person  o.  verk. 
[Styckets]  höga  r.  i  svensk  diktning  torde 
ännu  få  bli  obestridd  Per  Hallström.  Intog 
en  social  r.  bland  ~  C.  G.  Laurin.  [Att 
magyarerna]  intaga  en  verklig  r.  på  vatten- 
sportens område  V.  Langiet.  Som  utsikts- 
punkt  har   stället   (be)hdllit  sin  r.     Syn. 

1)  rang,  (tjänste)grad ;  2)  framskjuten  1.  be- 
märkt 1.  'hög'  1.  förnäm  plats,  förnämlig 
1.  mkt  ansedd  ställning,  rangställning. 
-prestation.  Och  hans  verk  blev  en  r.  ut- 
märkt, ypperlig,  av  rang. 

-regemente.  Officerare  vid  de  s.  k.  r-na 
(gardena.  Livregementet  till  fot,  artilleriet, 
fortifikationen  o.  a.)  hade  till  1870  en  sär- 
ställning, i  det  de  togo  befäl  före  officerare 
av  samma  grad  vid  icke  r-n.  -reglemente, 
-rulla.  Förteckning  över  krigsmaktens  offi- 
cerare o.  civila  personal.  Vår  äldsta  r.  är 
av  1793.    -sjuk;  -a.    1)  R.  och  lyxhungrig. 

2)  Där  r-an  grasserar.  Syn.  fiken  1.  fikande 
efter  (högre)  rang  o.  utmärkelser,  socialt 
ärelysten.  -skal|a;  -efråga.  Egentl.,  friare 
o.  bildl.  Eji  sträng  r-a  råder  där  vid  hovet. 
I  den  r-a,  som  från  äldsta  tider  varit  gäl- 
lande i  Mittens  rike,  står  krigaren  lägst, 
ty  han  förstör  allt,  vad  de  andra  samhälls- 
klasserna byggt  upp  Öv.  fr.  Pearl  Buck. 
Stiga,  höja  sig  (ett  par  steg)  pä  r-an.  — 
Nummer  tre  i  r-an  av  alla  Afrikas  berg 
Prins  Wilhelm.  Kärleken  känner  inte  till 
några  ror  Agnes  v.  Krusenstjerna.  Syn. 
(bestämd)  rangordning,  ibl.  rangstege,  rang- 
trappa, -skepp.  Förr  =  större  örlogsfar- 
tyg (linjeskepp,  fregatter  o.  d.)  för  strid  i 
'linjen'.  Även  bildl.  Månget  vetenskapens 
r.  tryggt  du  lotsat  har  i  hamn  Curt  The- 
lander.  -skillnad.  Egentl.  o.  bildl.  R.  finnes 
ej  blott  hos  de  högre  klasserna,  den  betyder 
mycket  även  bland  hantverkare,  lantfolk, 
arbetare.  Någon  r.  ska  de  väl  ändå  vara 
mellan  en  duktig  karl  och  ett  mähä.  Införa 
r.  mellan  ~.  De7i  r.  de  fiesta  jägare  göra 
bland  vildnaden.  Göra  r.  mellan  ~  ibl.: 
behandla  olika,  vara  partisk,  -stege.  Skr. 
Jag  har  inte  den  ringaste  lust  för  att  klättra 
uppåt  på  samhällets  r.  A.  Mörne.  -strid; 
-ighet.  Rangtvist,  -ställning.  Orkestern 
hävdade  med  glans  sin  r.  och  ~.  Sverge  har 
tillkämpat  sig  en  r.  j^d,  många  områden  ~. 
En  hög  r.  bland  originaler  måste  vi  tiller- 
känna greve  Sven  Lagerberg  ~  Gust.  Ceder- 
ström.  Syn.  ibl.  rangplats,  -tecken.  R. 
på  krage  och  ~  tydde  visserligen  på  general- 
majors rang  ~  Fr.  G.  Bengtsson,   -trappja. 


Jfr  rangstege.  Den  samhälleliga  r-an.  [Han 
intog  icke  en  hög]  ställning 2)å  den  sociala  r-an 
V.  Rydberg,   -tvist  rangstrid,    -väsen^de). 

—  Rangsperson.  Person  av  (hög)  rang. 
Det  ntodärna  Kinas  generaler  och  andra 
r-er  A.  Hj.  Uggla,  öv. 

Rangerja  (rangsj-);  -ade,  -as;  ra  in  m. 
fl.  se  inr-a  osv.;  -bangård  m.  fl.;  -ing  (-en, 
-ar ;  -sbangård).  1)  Vanl.  verbformer,  a)  Den 
middagen  skulle  jag  vilja  ra  på  mitt  sätt. 
Man  kan  ra  ett  parti  /  med  prffe,  vira 
eller  kille  'Gösta'.  Åtta  dagar  därefter  var 
allt  r-at  och  lysning  uttagen  för  det  unga 
paret  'Kapten  Puff'.  Och  jag  ämnar  själv 
resa  till  Stockholm  för  att  ra  saken  V. 
Benedictsson.  Tack  vare  min  stabschefs  ~ 
klokhet  r-ades  dock  saken  L.  W.  Stjernstedt. 
Måste  svärfadern  ~  ra  affärerna  J.  G. 
Arsenius.  b)  Teet  undanstökades  hastigt, 
och  sällskapet  r-ade  sig  G.  af  Geijerstam. 
c)  Och  för  mig  gällde  det  att  så  fort  som 
möjligt  bliva  rad  karl  Herm  Rydin.  För 
min  del  blev  jag  rad  för  sent,  sade  härads- 
hövdingen 'Sigurd'.  Lever  ätmu  som  rad 
köpman  och  bankdirektör  B.  E.  Carlbaum. 
2)  Alla  växlingar  komma  nu  i  huvudsak 
att  förläggas  till  r-(ings)bangården  söder 
om  staden  [Uppsala]  (växlingsbangården) 
1919.  —  Pustande  r-lok  S.  Siwertz.  Elek- 
triskt  r -lokomotiv  för    ~    1921.     Syn.  1) 

a)  ordna,  ställa  i  (viss)  ordning,  anordna, 
(ut)reda  nj,  bringa  reda  i  osv.,  jfr  arrangera; 

b)  placera  sig  (i  viss  ordning),  slå  sig  ned, 
gruppera  sig;  c)  välsituerad,  (väl)bärgad,  i 
goda  omständigheter;  ibl.  stadgad  1.  färdig'. 

Ranglla,  -ade.  -Ka  hit  och  dit  om  per- 
son, kärra  osv.  En  r-ande  gestalt,  som  tar 
stöd  mot  väggen.  Syn.  ragla,  vackla,  gå 
ostadigt.  —  Ranglig,  -t,  -are;  -het.  1)  Ofta 
om  person,  djur,  växt.  Han  var  mager  och 
r.  Henning  Berger.  En  r.  gestalt.  Lång 
och  r.  En  giraff  på  långa,  r-a  ben.  Några 
r-a  pelargonier.  Och  växisätiet  icke  så  r-t. 
2)  Sak.  En  vanlig,  r.  pinnstol  Eva  Arads. 
En  smal,  r.  bänk  Wilma  Lindhé.  Ett  r-t 
bord  med  ojämna  ben.  På  den  r-a  turist- 
sängen En  r.  stege,  träbro,  gärdsgård.  På 
en  r.  fjädervagn  Ester  B.  Nordström  Glömt 
bort  att  lägga  ut  någon  förstubro  och  lämnat 
kvar  samma  gamla  ra  sten,  som  ~  S.  Lager- 
löf. Syn.  1)  lång  o.  smal  o.  utan  styrsel, 
gänglig,  (lång^skranglig,  8lankig(t  byggd), 
slinkig;  2)  rankig,  vacklande,  skraltande, 
skraltig,  runkande,  ostadig,  (ibl.:)  halt(ande), 
bofällig,  fallfärdig. 

Rank',  -t,  -are;  -het  m.  fl.  Gärna  skönl., 
ofta  sydsv.  I.  Enkelt.  R.  och  ung  /  på 
tröskelen  j  hon  står  Ola  Hansson.  Hon  var 
r.  och  smidig,  av  strålande,  Ijnslätf  fägring 
Aiwa  Uppström.  R.  och  ståtlig  Emma 
Bendz.  R.  och  rak.  Smärt  och  r  Per  Hall- 
ström. Vid  fönstret  stod  hon  där  uppen- 
bart, I  så  dödsblek,  så  lång  och  r.  C.  Snoilsky. 


523 


Rank* — Rannsaka 


524 


I  midjan  r.  som  mandelträdets  gren  Strind- 
berg. Den  r-a,  vita  gestalten  'Sigurd'.  Hans 
spänstigt  r-a  figur  G.  Ullman.  R.  hals  m[ed] 
3  rader  pärlband  Helge  Kjellin.  [Hickory- 
trädet]  har  en  mera  slank  stam  och  ett  mera 
r-t  växtsätt  ~  B.  Jönsson.  Vetet  stod  r-t 
och  styvt  med  ~  Ellen  Wester,  öv.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Silhuetten  av  en  r-vuxen  björk  Ebba 
Langenskiöld.  Syn.  (lång  o.)  smärt,  käckt 
1.  stolt  rak,  smärt  o.  rak,  hög  o.  reslig, 
smal  o.  hög,  smärt  o.  välväxt,  smal  men 
kraftigt  uppskjutande,  (ibl.  nära)  slank  1. 
smäcker. 

Rank%  -t,  -are;  -het.  Mest  om  farkoster. 
En  båt,  som  vid  krängningen  gör  stort  mot- 
stånd, kallas  styv  ~,  i  motsatt  fall  vek 
(rank)  ö.  Christenaon.  Hur  kan  man  ge 
sig  ut  i  en  båt,  som  är  så  gammal  och  r.l 
Min  jolle  var  -^  ett  monstrum  av  r-het  Alb. 
Engström.  —  Och  han  bryr  sig  icke  ens  om 
att  lägga  sina  gamla  rankiga  bommar  för 
sin  gamla  r-a  dörr  Kate  Hildén,  öv.  Syn. 
jfr  rankig.  —  Rankig,  -t,  -are;  -het.  Båten 
är  för  liten  och  r.  för  fyra  personer.  Laga 
en  r.  dörr.  Från  taket  går  en  r.  trappa 
direkt  ned  till  trädgården  ~  Birgit  Th. 
Sparre.  Våra  gamla  ra  salsstolar.  Ett  r-t 
fällbord.  I  den  ra  trillan,  som  ~  F.  U. 
Wrangel.  Vagnen  går  r-t.  —  Båtarnas  lätt- 
het oeh  r-het  kräver  stor  skicklighet  hos  rod- 
darna. Syn.  rank,  som  lätt  kränger  1. 
kantrar,  ostadig,  vacklande,  vickig,  osäker, 
vinglig,  haltande,  labil,  (ibl.:)  (sk)ranglig, 
lossnad  i  fogarna,  skraltig,  skraltande. 

Ranka\  subst.  I  uttr.  Rida  r.  rida  1. 
sitta  o.  gunga  på  ens  knä;  jfr  barnversen 
Rida,  rida  r.,  /  hästen  heter  Blanka. 

RankjaS  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Mer 
egentl.  a)  Långa  ror  av  höstrött  vildvin 
klädde  de  grå  träväggarna.  Han  skall  av- 
skära r-orna  med  vingårdskniv  Bibeln.  Ror 
av  självklättrande  vildvin  hade  redan  nått 
takfoten.  [Melonjr-orna  utbredas  liksidigt  i 
fönstren, och '^  Lind-Liljewall.  Linnea-,  lum- 
mer-,murgröns-,tranbär8-,vildvinsr-or.  b) Ibl. 
i  växtnamn.  T.  e.  * Pepparr-an* ,  som  ~ 
pepparbusken  kallas  Nord.  Fam.'^  Aristo- 
lochia  (Pipr-a).  Vinr-a  även  till  a.  2)  Friare 
o.  bildl.  a)  Tapetmönster  med  blomsterr-or. 
Ror,  lämpande  sig  för  finare  broderier. 
Varje  boksida  har  texten  omgiven  av  en  ra. 
—  Äldermansr-a.  b)  Damen  av  1931,  som 
pd  f.  m.  kör  bil  och  spelar  golf,  förvandlas 
pä  kvällen  till  ett  ljuvt  väsen,  en  stödbehö- 
vande  r-a  Mollie  Faustman.  II.  Ssgr.  Ex  : 
Mönster:  stela  r-band  och  blomfigurer.  Till 
r-fotingarna  (Girripedia) ,  kräftdjur,  vilka 
som  könsmogna  leva  fastvuxna  på  klippor, 
pålar,  alger  o.  d.,  höra  t.  e  havstulpanerna. 
(Passiflora:)  Stam  buskartad,  r-likt  klätt- 
rande P.  Svensson.  Med  ett  r-mönster  i 
kontursöm.  Tapetens  urblekta  r-mönster  R. 
Schildt.  R-ornament.  Det  är  just  pd  sådana 


sårade  ställen  [av  melonrorna] ,  som  r-röta 
uppstår'^  Lind-Liljewall.  R-spenat  Hablitzia 
tamnoides.  Pä  sidorna  är  ytan  utfylld  med 
blad  och  r-verk.  Väggar  med  infällda  mål- 
ningar, omgivna  av  r-verk.  R-växt  klätter- 
växt  som  håller  sig  upprätt  medelst  stam- 

0.  bladklängen;  även  friare  =  slinger-  1, 
klängväxt.  Syn.  klängande  kvist  1.  gren, 
klänge,  krypande  stjälk,  reva,  utlöpare,  ibl. 
rotskott;  klätter-  1.  kläng-  1.  slingerväxt, 
rankväxt;  ibl  vinranka;  (slingrande)  löv- 
verksornament, (blad:8linga,  (i  bl.  nära)  k  vist. 
—  Rank|a^  sig,  -ade.  På  så  sätt  fick  plan- 
tan ostört  växa  till  och  ra  sig,  och  ~  Gerh. 
Lindblom.  Omkring  dess  kapitäler  rosen- 
slingor i  sig  r-ade  så  lätta  ~  R.  Jändel.  — 
Ofta  i  pres.  part.  Buske  med  långa,  klätt- 
rande och  r-ande  grenar  A.  Holzhausen.  De 
vedartade,  r-ande  och  slingrande  arterna  av 
detta  släkte  (Clematis)  ib.  Bocktörne  ~  en 
halvt  r-ande  växt.  Syn.  bilda  rankor  1. 
revor,  slingra  sig,  klänga,  klättra',  krypa'. 

Rankig  se  under  rank^  Rann  se  i  inna. 

Ra'nnsak|a  (med  grav;  mer  säll.  -sä- 
med  akut);  -ade,  -as;  -an  (=);  -ar|e  (•(e)n, 
-e);  [-erskja  (-an,  -or)];  -ning  (-en,  -ar;  -sdo- 
mare  m.  fl.  se  II).  Lagt.,  bibi.  o.  allmännare. 

1.  Vanl.  verbformer.  Gärna  skr.  1)  Lagt. 
o.  d.  Om  domstols  undersökning  angående 
brott  o.  särsk.  om  första  handläggningen 
av  mål  mot  en  häktad.  Ra  först,  döm 
sedan!  Vem  har  att  r-a  i  målet f  Ra  en 
brottsling.  Ännu  icke  slutr-ade  häktade.  Ras 
inför  slutna  dörrar.  2)  Bibi.  o.  allmännare. 
De  ~  r-ade  var  dag  skrifterna  ~  Bibeln. 
Ra  mina  njurar  och  mitt  hjärta  ~  ib.  Så 
skall  du  noga  undersöka  och  ra  ib.  Ra  dig, 
ditt  hjärta,  välaktade  medborgare,  har  du 
ingenting  straffvärt  bakom  digf  Men  hur 
jag  än  rar  milt  minne,  kan  jag  inte  ~  Hj. 
Bergman.  Fast  besluten  att  slingra  mig  undan 
tant  Helenas  r-ande  frågor  Stina  Aronson. 
En  så  inträngande  och  hjärter-ande  predikan 
P.  Wagenius.  II.  Verbalsubst.  1)  R  an. 
Kallade  han  först  fram  denne  för  ran  B. 
Karlgren,  öv.  Vid  den  logementsr-an,  som  då 
företogs,  fann  man  guldklockan  i  ~.  Kropps-, 
hus-;  självr-an.  2)  Rare.  Gud,  den  allve- 
tande r-aren.  Herren,  hjärteraren.  Allt 
pekade,  tycktes  det  denne  r-are  av  mänsklig 
storhet  och  ynkedom,  på  att  ->-  T.  Segerstedt. 
Och  socialdemokratin,  framtidens  parti,  har 
mindre  behov  av  lovsjungare  än  av  r-are 
Erik  Hedén.  Den  unge  självr-aren  Ad.  Hill- 
man, öv.  3)  R-erska.  Ni  sade  mig  en  gång, 
att  jag  är  en  hjärter-erska  och  att  jag  känner 
människorna  Raf.  Lindqvist,  öv.  4)  R-ning. 
a)  Hålla,  anställa,  företa  r-ning  med  en 
häktad.  Undergå  r-ning  (för  ngt).  R-ning 
med  häktad  skall  börjas  vid  rådhusrätt  se- 
nast å  8:e  dagen  och  vid  häradsrätt  senast 
å  14:e  dagen  från  den  dag,  då  anmälan 
om  häktningen  inkommit.    Rning(en)  äger 


525 


Rannsaka— Ranunkel 


526 


rum  d  ~.  Utan  dom  och  r-ning  ofta  med 
huvudton  på  -sak-.  —  Därpå  började  han 
föra  r-7iing  med  sig  själv  Ellen  Nyblom, 
öv.  —  Vid  gravr-ningen  i  samband  med 
kyrkans  ombyggnad  1897  hittades  ~  Anton 
Ridderstad.  b)  Ssgr.  Ex.:  B-ningsfdnge. 
R-ning s fängelse  för  ännu  ej  slutr-ade  häk- 
tade. De  8.  k.  r-ningshyenorna  1923  Han 
var  '^predikant  vid  Stockholms  r-ningshäkte 
Gurli  Linder.  Rningsprotokoll.  Vilken  vid 
senaste  r-ningstillfälli-t  försattes  på  fri  fot, 
men  ålades  personlig  inställelse.  Och  kommer 
sedan  att  sändas  ut  på  r-ningsturné  om 
häktad  som  misstänkn  för  brott  på  flera 
ställen.  Syn.  I.  1)  hålla  etc.  rannsakning 
(med),  anställa  (första)  förhör  med  en  häk- 
tad, vid  domstol  anställa  undersökning  (om 
brott,  med  häktad);  2)  pröva  (hjärtan  o. 
njurar),  (noga  1.  ingående)  granska,  i  grun- 
den 1.  grundligt  undersöka,  ställa  för  rätta 
1.  till  doms,  hålla  domedag  (med),  pröva 
arten  1.  halten  av;  (ibl.:)  'gräva  i",  visitera, 
grundligt  genomgå  1.  genomsnoka. 

Ranson,  -en,  -er;  -minskning;  -system; 
-ökning.  Även  bildl.  1)  Huvudbet.  a)  Ha 
hästarna  fått  sin  vanliga  r.  (av)  havre,  sin 
havreranson,  sin  r.  för  dagen,  sin  dagsran- 
son? Tilldelad  dubbel  r.  [Här  vilar  Nils 
Kvist]  Han  sökte  leva  hederligt  på  r-en, 
därför  dog  han  P>h.  Bäckström.  F.H.K:s 
fodersektion  har  beslutat,  att  till  städernas 
hästar  må  utgå  en  extra  r.  av  1  kg.  havre- 
nudlar  per  häst  och  dag  under  februari  och 
mars  månader  1919.  Ta  ut  si7i  r.  Full  r. 
ökad  r.  Så  det  stod  inte  länge  på,  förrän 
vi  sattes  på  trekvarts  och  sä  ])å  halv  r.  Erik 
Sparre.  Vi  hade  halva  r-er  för  16  dagar, 
bestående  av  ~.  Ren  är  för  var  och  en :  ~. 
Jag  har  redan  tagit  ut  min  (sprH)ranson 
för  månaden.  Men  ännu  i  slutet  av  oktober 
hade  icke  septemberr-en  socker  utdelats  i 
Moskva  Marika  Stiernstedt.  Vecko-,  månads-, 
kristidsranson.  —  R-systemet  har  den  stora 
fördelen  att  vara  på  en  gång  effektivt  och 
rättvist  1916.  F.  H.  K.  ger  förhoppningar 
om  ytterligare  r-ökning  1918.  b)  Även  han 
fick  dock  sin  dagliga  r.  ovett.  2)  Sätta  ngn, 
sättas  på  r.  förknappning.  Syn.  1)  avmätt 
(an)del  (särsk  av  föda),  (mat-  1,  foder)por- 
tion,  ibl.  dagskost,  ibl.  (an)part  1.  lott  1. 
tilldelat  parti,  medgiven  1  tillåten  kvanti- 
tet; 2)  förknappning,  minskning  1.  inskränk- 
ning i  kost  1.  tilldelning. 

—  Ransonerla,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
-sfri  m.  fl.).  Egentl.  o.  bildl.  1)  De  för- 
sökte ra  de  återstående  förråden,  men  än- 
dock ~.  Under  världskriget  fingo  i  åtskil- 
liga länder  livsmedlen  ras  för  att  trygga 
de  mindre  köpstarka  befolkningslagrens  för- 
sörjning T.  Erlander.  Allt  som  användes  i 
hushållet  —födoämnen  såväl  som  rengörings- 
medel —  är  r-at  Dagmar  Berg  Rad  vara 
bortbytes  mot  fotogen  Annons  1918.    Rade 


bomullstyger.  2)  Ring.  a)  Egentl.  Ring 
av  kol  och  oljor?  febr.  1917.  Potatisr-inyen 
för  förstadsrofarna  ~  tar  sin  början  på 
lördag  Sv.  Dagbl.  okt.  1918.  Den  modärna 
handels-  och  näringspolitiken  leder  ofta  till 
en  r-ing  av  utländska  valutor  och  importe- 
rade råvaror.  Ringen  av  dessa  hushåll  sker 
medelst  brödkort  för  Idngtidsr-ing  K. 
Hildebrand  1917.  —  Ringsfria  ljusa  som- 
martyger 1918.  Stadsnotarien  i  Malmö  åta- 
lad for  köp  av  r-ingskort  1918  /  dag  fredag 
tilldelas  klasserna  I,  II och  IV  mjölk  enligt 
r-ingsplanen  Stockholm,  dec.  1917.  Aft  det 
är  i  r-ingssyfte  man  förbehåller  apoteken 
uteslutanderätt  att  försälja  dem.  En  så  gott 
som  fullständig  samling  svenskt  ringstryck 
från  ^ kristiden^  Antikvariatskat  1922.  Vid 
r-ingsårets  början  K.  Hildebrand  1917. 
b)  Bildl.  Det  finns  även  ett  annat  ord,  som 
bör  sättas  pä  r-ing:  mindervärdighetskomplex 
1935.  Syn.  utskifta  m,  utportionera  tu,  be- 
stämma vars  o.  ens  ranson  1.  tilldelning 
1.  andel,  ge  var  och  en  sin  bestämda  del 
(av),  fördela  i  (bestämda)  portioner;  (ibl.:) 
sätta  på  förknappning,  inskränka  till  be- 
stämt mått;  (r-ing  ibl.)  restriktioner. 

Kant,  -et.  Liksom  de  följ.  värd  De  var 
ett  r.  å  ett  spring,  så  Gud  sig  förbar  me.  — 
Rant|aS  -an,  or.  Mindre  vanl.  Sedan  flyttas 
interiören  till  en  flickpension  med  en  flock 
ror  i  femton-sextonårsåldern  och  ~  Dagen 
1915.  Syn.  (flick)snärta,  jänta.  —  Rant|a% 
-ade,  [-as];  r-a  e'fter,  r-a  med  m.  fl;  ra 
ikring  1.  omkring  se  kringr-a.  (Springa 
d)  ra  hit  å  dit.  Usch,  va  ni  r-ar  i  trap- 
porna, barn!  Ra  på  museer  Birgitta 
Lilliehöök.  Alltid  var  det  någon,  som  sprang 
och  r-ade  i  dörren  i  onödan  Fanny  Alving. 
Hon  r-ar  gdrd  ut  d  gård  in  me  sitt  skvaller. 
Hon  bara  r-ar  med  pojkar,  hon  Ellen  Wester, 
öv.  Vi  ska  ha  tvd  [punsch]  mesamma,  sd 
slipper  man  det  där  eviga  r-andet.  —  Man- 
nen r-ade  efter  som  en  skugga.  Syn.  ränna 
(i  onödan  1.  tanklöst),  löpa(omkring),  springa 
hit  o.  dit  1.  av  o.  an  1.  i  gårdarna,  vara 
ute  på  språng,  fjanta. 

Rantirär|a  (grav);  -an,  -or.  Värd.  o.  väl 
hlott  Idls.  Ska  vi  inte  sjunga  en  sdn  där 
bussig  ra  pd  slutet  också  f  Hinke  Bergegren. 
Å  så  kom  då  jämmern  över  mannen,  klagan 
pä  ungarna  och  hela  r-an.  —  Och  så  undan 
för  undan  en  hel  ra  utav  alla  möjliga  och 
omöjliga  nationer,  åldrar  och  färger  Erik 
Sparre.  Syn.  (hela  den  gamla  vanliga) 
ramsa(n),  (hela)  'kakan'  1.  klabb(et);  surv, 
rädda,  skara. 

Ranu'nk|el (akut);  -eln, -lar  1.  -ler;  -elväxt 
(hörande  till  familjen  Ranunculacese,  'ran- 
unkulacé',  smörblomväxt)  m.  fl.  I.  Enkelt. 
Ranunculus  (smörblomma).  Och  gul  rel 
blossar  A.  Österling.  Se  månen,  se  nidneyi, 
med  färg  av  rel  ~  Jon.  Reuter.  Gräsmat- 
tor, översållade  av  r-lar  och  Saxifraga  Ax. 


527 


Ranunkel — Rappa^ 


528 


Klinckowström.  De  vita  r-larna  [Batra- 
chium]  simmade  som  holmar  på  nattsvarta 
dammar  Fr.  Böök.  Rler  däremot  tål  jag 
icke  C.  J.  L.  Almquist.  Bland  lydande  gula 
r-ler  Ragn.  Ekelund.  —  Ärigsr-ler.  Träd- 
gårdsr-el  R.  asiaticus.  II.  Ssgr.  Ex.:  R-el- 
gult  ~  /  igenom  dimmorna  slår  solens  bloss 
S.  Dahllöf.  över  de  r-elgula  ängarna  Jac. 
Ahrenberg.  Syn.  (ibl.:)  smörblomma,  sol- 
öga. 

Rap,  -et,  =.  Mindre  vanl.  för  'rapning'. 
Jfr  följ.  —  Rap|a,  -ade,  [as];  ning  (med 
plur.).  Anses  i  allm.  oskickligt  o.  är  där- 
för vanligen  värd.;  hos  en  del  folk  (t.  e. 
asiatiska)  hör  det  dock  till  hövlighetsskick 
att  genom  r-ningar  visa  värdfolket  att  man 
uppskattat  måltiden.  1)  Egentl.  Bonden 
är  ej  mätt,  förrän  han  r-ar.  Man  går  om- 
kring med  tummarna  i  västhålen  och  r-ar  av 
välmåga  Harry  Blomberg.  Eriksson  r-ade  ~ 
ett  par  gånger  och  ~  Alb.  Engström.  Slut- 
ligen visade  den  gamle  dock  tecken  till  mätt- 
nad genom  en  högljudd  r-ning  H.  Mörne. 
2)  Biidl.  a)  Mitt  blnnd  fjantigt  löpande  höns 
och  hest  r-ande  änder  C.  T.  Holmström. 
b)  Saxofonerna  r-ade  och  stånkade  för  att 
få  fram  en  genstörtig  melodi  Fr.  G.  Bengts- 
son. Syn.  stöta  u'pp  (väder),  ha  (hörbara) 
uppstötiiingar;  'säja  rap,  rap'. 

Rapid,  [rapit  1.  rapi'tt;  -are];  som  subst. 
-en;  -tåg(et);  -upptagning  (nyttjas  för  att 
återge  ett  rörelseförlopp  i  långsammare 
tempo);  -itét  (-en)  1)  Småbarnens  känsloliv 
utmärker  sig  genom  stor  intensitet  och  ra 
övergångar  Alb.  Lilius.  I  toppen  öppnade 
den  sig  långsamt  liksom  en  ultrarapid  film 
av  en  blomma,  som  håller  på  att  slå  ut  Öv. 
fr.  W.  Beebe.  2)  Och  så  bar  det  av  till 
Kairo  med  r-en,  som  på  tre  och  en  halv 
timme  tillrygqalägger  det  20S  kilometer  långa 
avståndet  mellan  ^  F.  U.  Wrangel.  Medan 
r-en  rusar  norrut  A.  Österling.  —  Och  r-tåget 
till  Marseille  ~  blev  försenat  VeckoJourn. 
1931      Syn.  snabb,  hastig,  il-. 

Rapir,  -et,  =.  Även  'rappir'.  Värjtyp 
från  1500  o.  1600-talen  med  lång  o.  smal 
klinga.  Men  riddaren  rände  r-et  i  draken,  / 
så  ~  K.  Stangenberg.  ~  Även  bildl.  T.  e. 
De  andre,  knölpåksmännen  i  vår  press,  ha 
med  skiftande  lycka  prövat  sina  primitiva 
vapen  mot  hans  [Gust.  Stridsbergs]  vassa 
r.  T.  Segerstedt. 

Rapp^,  -en,  -ar;  -hingst.  Gärna  fackl. 
Svart  häst.  Hållande  den  svettdrypan de  r-en 
vid  tygeln  Ax.  Klinckowström.  Glansr-ar 
kallas  de  starkt  glänsande  [hästar,  som  lik- 
som de  vanliga  r-arna  ha  både  täck-  och 
skyddshår  svarta]  Edw.  Nyström. 

Rapp-,  -et.  Mest  i  best.  form  o.  blott 
efter  prep.  'i'.  Gärna  ngt  värd.  1)  Sälls. 
De  gick  i  ett  (enda)  r.,  må  rZw  tro  I  2)  Best. 
form.  Var  lugn,  ja  ä  tillbaka  i  r-et.  Men 
jag   väntar  dem  i  ret  'Hasse  Z.'     Himlen 


tycks  ha  klarnat,  solen  kommer  ju  fram  i 
r-et  Nanny  Hammarström.  —  Man  får  inte 
ge  sig  i  första  r-et  Amanda  Kerfstedt.  Det 
gick  i  rykande  r-et  'Dan'.  Att  steka  pastorn 
levande  och  det  i  röda  ret  Paul  Lundh. 
Upp  och  ut  och  det  i  rödaste  reti  S.  Uahl- 
löf.  —  Vilka  helst  icke  i  brådr-et  skulle  be- 
höva rubbas  Vår  Flotta  1919.  Syn.  (i  r-et:) 
på  ögonblicket,  (på)  ett  ögonblick,  ögon- 
blickligen, i  en  handvändning,  innan  man 
hunnit  blinka,  med  detsamma  (mesamma'), 
i  nästa  minut,  på  minuten,  i  blinken,  i  en 
blink,  bums,  på  stund.en),  i  ett  huj,  tvärt 
(på  skivan)  osv. 

—  Rapp%  -t,  -are;  -het  m.  fl.  I.  Enkelt. 
1)  Kung  Eriks  r-a  knektar  läto  inte  vänta 
på  sig  V.  v.  Heidenstam.  Gubben  tågade 
över  gården  med  r-are  steg,  än  ~  G.  Ullman. 
Hålla  sina  r-aste  hästar  redo  för  honom  A. 
Hj.  Uggla,  öv.  Då  gäller  det  för  smeden 
att  vara  r.  i  vändningarna,  ty  <>-  K.  Sten- 
ring. Men  ögonen  hade  han  med  sig,  och  r. 
i  fingrarna  var  han  också  ~  Erik  Sparre. 
Han  var  en  äkta  Franc-Gontois,  r.  i  mun 
och  nävar  Gunnar  Cederschiöld.  På  r-a  ben 
tog  han  svängen,  medan  jag  ~  L.  Munster- 
hjelm.  Hon  svängde  sig  r-i  om,  så  ~  H. 
Bergegren.  2)  Snar  och  r.  [var  hon]  till 
att  få  alla  i  arbete  Astrid  Väring.  R-t  åt- 
lydd, som  han  blivit  Vilh.  Nordin.  En  r. 
karl,  som  alltid  finner  på  råd.  R.  expedi- 
tionskarl, journalist.  En  r.  intelligens.  Elsa 
var  rare  och  svarade  blixtsnabbt  på  varje 
fråga  ~  Fr.  Böök.  R.  i  tungan,  i  repliker, 
(i)  att  svara.  Ty  jag  var  inte  r.  nog  med 
svaret  Ester  B.  Nordström.  Ha  en  r.  tunga. 
Ge  en  r.  replik.  Byns  r-aste  munläder,  Jans- 
Karin  Bertil  Malmberg.  3)  Hans  stil  är 
klatschig  och  r.  ~  Olle  Holmberg.  Som  gil- 
lade min  *ra  pennan  Erik  Norling.  Akva- 
rellerna äro  r-t  nedkastade  ~  skisser.  I  hand- 
lingens ra  takt  och  i  sin  prägel  av  ~  M. 
Lamm.  4)  Mindre  vanl.  Att  här  blir  orkan 
utav  i  ra  taget  Erik  Sparre.  På  med  rocken 
igen  å  bort  till  nämndemans  å  det  i  r-aste  ta- 
gen ändå  J.  A.  Törnblom.  II.  Ssgr.  1)  Den 
r-het  och  kläm,  varmed  dessa  unga  smålän- 
ningar hafiterade  de  tunga  kärrorna '^  Karl- 
fekit.  Rhefen  i  deras  jargon  M.  Lamm. 
En  r-het  i  repliken  och  ~.  2)  Mindre  vanl. 
a)  De  mera  ~  r-hänta  folken  V.  A.  Alm- 
qvist, öv.  b)  Kvicktänkt  och  r-tungad  I. 
Harrie.  Deti  trogna,  respektlösa,  r-tungade 
tjänarinnan  Lina  G  Castrén.  Syn.  I.  flink, 
kvick  (i  vändningarna),  snabb  (o.  beslut- 
sam), rask,  snaKfärdig),  farm, 'snäll',  skynd- 
sam, snabbtänkt,  fortfärdig,  rörlig  (o.  drif- 
tig), pigg.  —  RapplaS  -ade.  Refl.  o.  i  den 
särskrivna  ssgn  'ra  på'.  Ngt  värd.  1)  Tyd- 
ligen var  den  skrämd  och  skulle  snart  flyga, 
om  jag  ej  rade  mig  L.  Munsterhjelm.  2)  Du 
skall  skjutsa  fröken  Wall  till  skolan,  men 
ra  pä  bara  I  Amanda  Kerfstedt.    Men  ra 


529 


Rappa' — Rapport 


530 


nu  pd  med  saltet  bara  ~  S.  Dahllöf.  Syn. 
kvicka  1.  raska  1.  skynda  sig  1.  på,  'röra 
på  bena'. 

Rapp%  et,  =.  Ge  ngn  ett  r.  över  ryggen. 
Och  sd  gav  han  hunden  ett  r.  över  nosen, 
så  att  ~  Åug.  Lindberg.  Efter  ett  par  hårda 
r.  med  hundpiskan.  Gav  oxarna  ett  r.  mellan 
hornen  Alfh.  Agrell.  Ren  haglade  pd  hans 
rygg,  han  ~.  Stegrade  sig  som  för  ett  r. 
S.  Siwertz.  Ett  grundligt  kok  stryk  samt '^ 
två  hundra  r.  under  fotsulorna  Arth.  J. 
Jacobsson.  Käpp-,  pisk-,  hagelrapp.  Känna 
salta  stänkrapp  i  ansiktet  Jöran  Forsslund. 

—  Jag  fann  dörren,  kände  som  ett  svidande 
r.,  när  jag  såg,  att  hennes  namnkort  var 
borta  ~  S.  Stolpe.  Syn.  slag  1.  (hård)  snärt 
(med  käpp,  piska  osv.),  (ibl.:)  'nyp',  hugg.  — 
Rappja''',  -ade.  Vanligast  i  särskrivna  esgr. 
Bågen  brast  och  strängen  r-ade  skytten  själv 
i  ansiktet.  Ra  Co'm)  honom  grundligt  bara! 
Ra  pd,  ti'll,  u'pp  ngn  klå  1.  piska  på  1.  opp. 

Rappla^  -ade,  -as.  Möjligen  svagt  an- 
slutet till  rapp-"-^-  Mest  värd.  o.  gärna  i 
särskriven  ssg.  Ra  ngt  ifrån  ngn.  Rade 
till  sig  en  näve  bär  och  kilade  iväg.  Utan 
att  vänta  svar  rade  han  dt  sig  mössan  och 
for  ut  B.  Sjödin.  Syn.  snappa  1.  nappa  1. 
rycka  (åt  sig  osv.),  ta  med  våld. 

Rapp|aS  -ade,  -as;  r-a  om  ru;  [are];  -ning 
(-en,  [-ar];  -sarbete  m.  fl.).  Ibl.  svagt  anslutet 
till  rapp^.  Hela  sommaren  ha  de  r-at  och 
reparerat.  Huset  är  trähus,  men  r-at.  Ra 
med  murbruk.  Det  låga  huset  är  r-at  vitt  / 
och  prytt  med  vildvin  Gunnar  v.  Numers. 
Vitr-ade  byggnader.    Huset  är  nyrat  och  ~. 

—  Rningen  av  huset  beräknas  vara  klar  i 
september.  Finsand  '^  till  takr-ning  Eken- 
berg-Landin.  I  fasadens  r-ning  syntes  de 
många  hålen  efter  kulor  från  upprorets  dagar 
R.  Schildt.  På  ställen,  där  rningen  fallit 
bort.  Syn.  brukslå,  kalkslå,  putsa,  gipsa; 
(r-ning:)  kalkbruk,  murbruk,  puts,  gips. 

Ra'ppakalj{a  (mest  utt.  som  ssg  med 
grav;  säll.  -ka'l-  med  grav  1.  akut);  -an. 
Värd.  Va  pratar  du  för  ra  I  Kom  inte  me 
dylik  r-a  I  Det  hela  var  den  förf  ärligaste  r-a, 
där  man  inte  kunde  få  ut  en  vettig  tanke. 
Syn.  smörja,  strunt(prat),  dumheter,  sotti- 
ser, nonsens,  mischmasch,  dravel,  (bara) 
'bosch',  'lort'. 

Rappe'11  (-äll);  -en,  -er;  -brev;  -erja  (-ade, 
-as;  -ing,  med  plur.).  Återkallelse  (särsk. 
av  sändebud  1.  ibl.  av  soldater  för  sam- 
ling); rera:  återkalla,  hemkalla.  T.  e.  Hit- 
tillsvarande svenske  ministern  i  Berlin,  fri- 
herre Ramel,  har  på  tisdagen  överlämnat 
sina  r-brev  till  rikspresidenten  von  Hinden- 
burg  1925.  —  Den  r -er ade  militär-  och  ma- 
rinattachén öras  1928. 

Ra'ppen(akut);=,  =  .  Schweiziskt  skilje- 
mynt =  rentime. 

'RapphÖn|a.  1)  Egentl.  Ofta  utan  hän- 
syn till  kön  (=  rapphöns  jfr  d.  o.).     Flög 


upp  som  en  skrämd  r-a  och  ~.  Lik  en  ra, 
som  ruvar  på  ägg  Bibeln.  —  Stekt  ra.  Jaga 
ra,  ror  oftare  'rapphöns'.  2)  Åld.  namn 
på  enkel  tvåhjulig  skjutskärra  utan  fjädrar. 
Sehlstedts  lustiga  resor  2}d  ra  eller  dngbdt 
mellan  sina  Mälarstäder  Fredr.  Vetterlund. 
Fd  en  skakande  >r-a»  Aug.  Quennerstedt. 
/  guppande  kärror,  s.  k.  ror,  som  nu  kom- 
mit alldeles  ur  bruk.  Syn.  1)  rapphöns, 
åkerhöna  (Idls.).  —  Rapphöns.  Mest  i 
plur.  o.  koll.  Perdix  perdix.  I.  Enkelt. 
R-en  ha  gått  ut  i  havreåkern.  R  en  äro 
utpräglade  stannfåglar ,  som  strängt  fast- 
hålla  vid  sitt  en  gång  utvalda  område.  Ren 
jagas  för  stående  fdgeUnmd  (r-hund).  Under 
vintrar  med  hdrd  skare  får  man  se  till,  att 
r-en  fodras  eller  att  de  få  tillgång  till  grön- 
råg. —  Ungt  r.  med  kastanjer  Ada  Rydström. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Fräsiga  franska  bröd  med 
ett  halvt  r-bröst  på  ena  sidan  ~.  Rhagel. 
Rhund  numer  mindre  vanl.  namn  på  höns- 
hund';  jfr  fågelhund.  Där  är  g"d  r-jakt 
på  höstarna.  I  de  norrländska  länen  (utom 
Gävleborgs)  är  all  r-jakt  förbjuden  1932. 
Vet  du,  hur  många  r-kullar  du  har  pd  mar- 
kerna? En  liten  spräcklig  r-kyckling.  Goda 
r-marker.  Ett  konstlöst  r-rede.  En  gammal 
erfaren  r-tupp.     Syn.  åkerhöns  (Idls.). 

Rappo'rt  (-årt;  i  bet.  2  även  -år);  -en, 
-er.  I.  Enkelt.  1)  Avlägga  r.  (för  ngn), 
(av)lämna,  insända  r.  om  ngt.  Avge  en  klar 
och  kritisk  r.  om  ~.  Mottaga  r-er  från 
Geneve.  Föra  r-er  mellan  ~.  *  Efter  att  ha 
fullbordat  nordostpassagen  utan  förlust  av 
en  enda  man,  utan  sjukdom  och  utan  skada 
på  fartyget-K,  som  chefens,  Adolf  Erik  Nor- 
denskiölds, stolta  r.  lydde  Gurli  Linder.  R. 
om  G:s  bristande  renlärighet  inkom  till  den 
baptistiska  ledningen  ~  Nils  Afzelius.  Mot- 
taga privata  r-er  oni'^.  Skriva  r-er.  Jalander 
skrev  ren  tillsammans  med  kapten  Matti  von 
Nandelstadh.  Alla  r-er,  som  inlupit  från  ~, 
sammanställdes  av  Al f t  han  och  telegraferades 
till  Mannerheim  ~  B.  Estlander.  Ett  nog- 
grant studium  av  de  hemliga  r-erna  Öv.  fr. 
Alex.  Michailovitj.  —  Bank-,  börs-,  dags-,  han- 
dels-, is-,  rese-,  sjuk-,  skol-,  shit-,  strids-,  vecko-, 
väderleksrapport.  2)  Och  tycktes  ständigt  stå 
i  en  viss  intim  r.  med  sitt  auditorium  Emma 
Bendz.  Han  stod  i  r.  med  allt  som  hände 
och  skedde  i  världen  T.  Segerstedt.  II.  Ssgr 
höra  till  II.  Ex.:  Tog  '^  fram  sin  r-bok 
och  började  anteckna  J.  Hemmer.  R-förare. 
De  stora  r-föringstävlingarna  Sv.  Dagbl. 
1911.  R-giv\are  (ning).  Den  nya  rasen  skall 
ha  särskilt  goda  egenskaper  som  r-hund.  En 
tysk  r-hund  vid  fronten  under  kriget  Gunnar 
Ekström.  Flygbåt  nedkastar  r-hylsa  j)å  flagg- 
skeppet Sveriges  Försvar,  1928.  Prins  Ber- 
til ~  är  r-karl  och  har  det  knogigt  Sv. 
Dagbl.  1928.  Orderförare  och  r-karlar  Sv. 
Brigaden.  i2-Äorf  (block;  -bok)  krigs.  En 
kort  och  tyvärr  blott  alltför  r-mässig  resumé 


531 


Rapport— Rar 


532 


av  ~  Ax.  Grönvik.  Rryttare  komma  i  full 
karriär.  Lokaln  arbetareråd,  valda  av  fack- 
föreningnrna  och  rskyldiga  1917.  Ett  hem- 
ligt r-sysfem.  Huvudsakligen  för  bevaknings-, 
spaninqs-  och  rapportljänst  krigs.  Minskat 
börsrärde  under  senaste  r-vecka  Sv.  Dagbl. 
1924.  R-väsen(de).  R  väska.  Syn.  I.  1)  (äm- 
bets)berättelse,  officiell  (ofta  militär)  redo- 
görelse (för  utfört  uppdrag  m.  m.),  medde- 
lande (om  gjorda  iakttagelser  1.  d.),  upp- 
gift^er)  1.  upplysning(ar),  besked,  (ibl.  nära) 
utlåtande  1.  anmälan,  inrapportering,  ibl. 
not  1.  skrivelse;  2)  (ömsesidig)  förbindelse, 
gemenskap,    förhållande,    kommunikation. 

—  Rapporter|a,  ade,  -as;  r-a  in  ru;  -ing 
(-en,  -ar;  sväsen  m.  ti.).  Och  att  ef  ter  viss 
tid '^  ra  de  gjorda  iakttagelserna  L.  Tingsten. 
Ra,  att  allt  är  i  ordning.  Jag  har  endast 
att  r-a  (för  chefen),  vilka  affärer  under 
denna  resa  uppgjorts.  Sjuttiofyra  nautiska 
mil  r-ade  loggen  Ernst  Lundström.  Våra 
vägvisare  r-ade  Jiern  gorillor  längre  fram,  så 
att  ~  Öv.  fr.  Martin  Johnson.  Tidningarna 
r-ade  ostörd  ordning  över  hela  landet.  Ra 
sig  sjuk.  Sjukr-a  ngn,  sig.  S.  Paolo  de 
Loanda,  vilken  plats  av  svenske  konsuln  där- 
städes r-as  pestfri.  Ra  ngn  för  tjänstefel. 
Syn.  avlägga  (osv.)  rapport  om  1.  för,  avge 
berättelse  om,  meddela,  inberätta,  under- 
rätta, ibl.  angå  1.  anmäla.  —  Rapportör, 
-(e'n,  -er.  Begagna  sig  av  hemliga  r-er. 
Men  Zilliacus  höll  genom  sina  rer  noga 
reda  på  dess  färder  och  ~  H.  Gummerus. 
R-erna  i  Ålandsfrågan  1921 .  [Ålands] -r-erna 
förstärkas  1920.  Av  Nationernas  förbund 
utsedda,  tillsatta  r-er  (för  '^).  Som  inte 
anar,  att  hans  förtjusande  dam  är  en  ganska 
bekant  G.P  U.-rapportör !  Marika  Stiern- 
stedt.  Syn.  meddelare,  rapportgivare;  an- 
givare, anmälare,  (ibl.:)  kunskapare,  spion, 
hemlig  agent. 

Raps,  -en.  Brassica  napus.  I.  Enkelt. 
Den  enåriga  ren  (var.  oleifera,  kålraps)  är 
mellersta  Europas  viktigaste  oljeväxt;  den 
tvååriga  (var.  napobrassica)  är  vår  kålrot'. 
R-tröskning  å  Barr  inge  Kloster;  ren  köres 
i  dukklädda  höstvagnar  och  tröskas  på  fäl- 
tet G.  Leufvén.  Odla  r.  för  oljeutvinning. 
II.  Ssgr.  Ex.:  R-frö.  Gulare  än  blommande 
r-fält  C.  T.  Holmström.  iiÄ;aior  ett  kraft- 
foder: pressåteratoden  vid  framställning  av 
rovolja.  Skärning  med  ^r-knivar*  av  kål- 
rotsfrö i  Hammenhög  G.  Leufvén.  Den  in- 
hemska r-odlingen  bör  med  det  snaraste  åter- 
upptagas 1917.  Raps-,  rov-  och  senapsolja 
gå  oftast  under  gemensam  benämning  av 
rovolja  B.  Jönsson.  Och  rtegarna  bländade 
ögat  som  mattor  av  guld  Agnes  v.  Krsemer, 
öv. 

Rapsöd,  -en,  -er.  Kringvandrande  före- 
dragare  av  episka  dikter  (i  det  gamla  Grek- 
land). —  Rapsodl,-(e)n,-er.  Lösryckt  stycke 
av  en  större  dikt;  samling  lösryckta  sånger; 


avdelning  av  Iliaden  1.  Odysséen;  (avdel- 
ning av)  större  dikt  (utan  bestämd  strof- 
indelning);  orkesterstycke  av  fri  form  (ofta 
över  nationella  melodier).  Även  friare  o. 
bildl.  [Gösta  Berlings  saga  skulle]  kunna 
kallas  ett  prosaepos  i  trettiosex  r-er  Hj. 
Alving.  I  denna  underliga  r.,  som  kallas 
livet  Rik.  Lindström.  —  Rapsödisk,  -t. 
Oindelad,  utan  (bestämd)  strotindelning,  fri; 
osammanhängande,  hoprafsad,  lösryckt. 

Ra'ptus  (grav,  säll.  akut);  ett  1.  en,  =. 
Att  hon  under  två  eller  tre  månader  har  ett 
r.  av  fromhet  Öv.  fr.  Arm.  Palacio  Valdes. 
Under  ett  r.  av  lättsinne  D.  Åslund.  Fick  ~ 
ett  r.  av  ånger  ~  Lydia  Wahlström.  Att  ett 
r.  av  tjänstenit  kom  över  [honom]  J.  Sund- 
blad. Alltemellanåt  fick  han  därför  r.,  då 
han  gav  sig  spriten  i  våld  Maur.  Hellberg. 
Syn.  (häftigt)  anfall,  (våldsamt)  utbrott, 
(plötslig)  nyck,  'ryck',  ibl.  nära  'ögonblick' 
1.  infall. 

Rar,  -t,  are;  [-het;  ngn  gång  med  plur. 
i  bet.  I].  Bet.  i  regel  väl  skilda.  I.  Ofta 
om  föremål  som  samlas.  1)  Att  samla  r-a 
böcker.  Ifråga  om  böcker  nyttjas  ofta  be- 
teckningarna R,  RR  och  RRR  =  rar,  mkt 
rar,  ytterst  r.  Ra  upplagor  av  klassiska 
skalder.  Bland  dem  ytterst  r-a  ting,  till- 
fällighetstryck och  politiska  pamfletter,  som  ~ 
Fr.  Böök.  Endast  intressera  sig  för  de 
rara(ste)  växterna.  Ett  r-t  mynt.  De  r-a 
trekantiga  märkena  från  Godahoppsudden. 
Endast  i  r-a  undantagsfall.  —  En  hyperrar 
volym.  2)  Ibl  insmyger  sig  ngt  av  bet. 
'värderad',  varigm  ordet  närmar  sig  bet.  II. 
T.  e.  Det  är  r-t  nuförtiden  att  råka  förirra 
sig  på  ett  sådant  ställe  E.  Lampén.  De  var 
r-t  främmande!  kan  även  direkt  ha  bet.  II. 
De  va  någe  (te)  r-t  att  få  se  er  I  Det  där,  att 
han  alltid  gör  sig  liksom  litet  r.  ~(svår- 1.  nöd- 
bedd,  antyder  att  det  nästan  är  en  nåd  att 
han  gör  det  1.  d.)  Fanny  Alving.  II.  Ofta 
kvinnospråk.  1)  Det  var  en  bra  r.  unge  Gun- 
nar Cederschiöld.  Den  r-a,  hj  ärtegoda  flickan 
'Sigurd  .  Säg,  var  hålls  min  lille  vän,  /  re 
vän,  I  ende  vän  I  i  den  vida  världen?  Harriet 
Löwenhjelm.  Fast  han  är  så  r.,  så  man 
kan  bli  galen  i  honom  Hans  Botwid.  Näpen 
och  r.  Söt  och  r.  Snäll  och  r.  En  fin  och 
(riktigt)  r.  människa.  Det  var  ra  barn,  och 
Agnes  tyckte  om  dem  Hj.  Bergman.  Hur 
rörande  r-a  de  är  S.  Agrell,  öv.  Nittionio 
procent  av  alla  karlar  rusar  nämligen  upp 
med  upprörd  min  och  säger,  att  det  uttrycket 
är  sliskigt  och  att  de  inte  alls  vill  vara  ra 
öv.  fr.  Sigrid  Boo.  Calle  Larsson  var  min 
äldsta  och  raste  pariservän  — •  bland  svens- 
karna —  en  av  dem,  som  jag  höll  ofantligt 
mycket  av  Ville  Vallgren.  Den  raste  gubbe 
jag  sett.  Jag  har  den  snällaste  och  r-aste 
man  i  världen.  Genomrar.  2)  Den  här  kal- 
ven vår  är  så  r.  och  förståndig  E.  Grip. 
Dä  ä  ra  djur  dä  här,  som  Horn-Per  sa  om 


533 


Rar — Ras^ 


534 


Blåkullakärringarna  Erik  Sparre.  Att  katter 
ä  dd  di  r-aste  kräk  som  finns  ib.  En  för- 
tjusande r.  liten  fölunge.  3)  Och  tack  för 
allt  det  ra  du  säger  om  mig  I  Carl  Larsson. 
Det  är  ett  innerligt  r-t  förhållande  mellan 
^morTi  och  lilla  Lisa,  Ä  de  inte  bra  r-t  att 
se  dem  tillsammans  I  Ty  nog  hade  det  varit 
fasligt  r-t  [mellan  dem]  i  fjol  Fanny  Alving. 
Vi  har  ett  sd  r-t  litet  hem.  4)  Skriv  till 
henne  genast,  är  Märta  r.  Karin  Thorde- 
man.  Men  r-a(ste)  lilla  du,  vet  du  inte, 
att  ~?  -»Goda,  snälla,  r-a,  en  liten  blomma 
från  det  heliga  landet»,  kred  fröken  Skog- 
lund Magda  Bergquist.  Gullere  trollet  mitt, 
mi  är  snart  brudklänningen  färdig  Carin 
Hammarsköld.  5)  Och  ett  r-t  stekos  sticker 
mig  i  näsan  Sig.  Dahllöf.  En  hejandes  r. 
segelbris  vi  har,  gosse  Erik  Sparre.  Kors, 
sd  r-t  väder  I  ib.  Dä  va  mär heligt,  va  dä 
bäddar  r  t  här  i  sola,  sa  Johan  Söderman, 
där  han  ~  ib.  Det  värmde  rt,  det  här  ib. 
Jag  säger  som  daggmasken:  Dä  ä  r-t,  när 
dä  duggar,  log  gubben  och  ib.  Visst  är  det 
r-t  med  s.  k.  fruntimmersväder  för  all  del, 
men  ~  ib.  Dä  va  riktigt  r-t  te  fd  lite  te 
läsa  ib.  —  Men  det  blir  inte  för  r-t,  skall 
du  fä  se  Carin  Hammarsköld.  Ja,  inte  luktar 
det  för  r-t  härinne  ^  Sig.  Dahllöf. 

Syn.  I.  sällsynt,  ovanlig,  sällan  sedd  1. 
påträffad  1.  förekommande  1.  inträffande, 
'tunnsådd',  sparsamt  förekommande,  (ibl. 
mer  1.  mindre  nära:)  knapp,  föga  spridd, 
enstaka,  undantagsmässig;  (ibl.:)  utomor- 
dentlig, sällsam,  märkvärdig,  enastående; 
II.  förtjusande,  intagande,  tilldragande,  vin- 
nande, snäll,  älskvärd,  söt,  god,  trevlig, 
hygglig,  präktig,  förträfflig,  vänlig,  ange- 
näm, ibl.  utsökt,  (ibl.  mer  1.  mindre  nära:) 
(8må)täck,  'tjusig',  älsklig,  Ijuv(lig),  char- 
mant, charmerande,  charmfull;  ibl.  kär-  1. 
välkommen    1.   (högt)   värderad   1.  skattad. 

—  Raring,  -en,  -ar.  Blott  till  rar  II.  Ofta 
kvinnospråk^  Och  hans  hustru  är  en  riktig 
r.  ~  Greta  Akerhielm,  öv.  Förldt  mig,  r., 
du  förstår  väl,  att  ~  W.  Hammenhög.  Du 
min  r.,  du  tänker  dd  pd  allt!  ih.  Mammas 
lilla  r.  H.  Wranér,  Rar  och  ragator,  1900 
En  riktig  gammal  r.  till  farfar.  —  Även 
ironiskt.  Jng  vet  ocksd  en  hel  del  om  de  små 
r-arnas  [hajarnas]  vanor.  Syn.  (ibl.:1äl8k- 
Ung,  sötnos,  ängel',  käraste  o.  d.  —  Raritet, 
■en,  er.  Mest  konkr.  o.  mest  till  rar  I.  I.  En- 
kelt. l)Ahstr  Mindre vanl.  Pdgrundavväx- 
tens  r.  i  detta  landskap.  2)  Konkr.  a)  En  r., 
vars  museirärde  knappt  torde  kunna  upp- 
skattas. Att  denna  servis  numera  skulle  vara 
en  (stor)  r.  Berömda  Rnrstrandsr-er.  En 
utsökt  r.  med  högt  saluvärde.  Nödgas  göra 
sig  av  med  sina  rer.  Boksamlingens  många 
r-er,  av  vilka  dock  endast  de  största  [r-erna] 
här  särskilt  betecknas.  Boken  är  en  r.  för 
att  icke  säga  ett  unikum.  Bokr-er.  Dansk 
filatelist  bestulen  pd  r-er.   De  kaktusväxter, 


man  här  hdller  som  r-er  i  Helsingfors,  växer 
där  ~  V.  Vallgren.  Vilka  jämte  andra  i 
trakten  funna  r-er  voro  inpilanterade  i  hans 
trädgdrd  C.  Kurck.  Till  de  verkliga  r-erna 
[inom  omrddet]  äro  att  räkna  ~  .1.  A.  O. 
Skärman.  —  Bok-,  frimärks-;  keramiska  ;fd- 
gel-;  krukväxt-,  drivhus-,  fönsterr-er.  b)  Fri- 
are. Vi  tilldta  oss  rubricera  Humlegardens 
tusenskönsmatta  som  en  r.  Sv.  Dagbl.  1933. 
Folk  i  Asien,  hos  vilka  läskunnighet  var  en 
r.  —  Ibl.  med  anslutning  till  rar  II.  Stora 
glasburkar  med  kaffe,  socker,  kanel  och  Gud 
vet  allt  vilka  r-er  Ernst  Lundquist,  öv.  — 
Även  ironiskt.  Var  har  du  hittat  de  där 
r-erna?  frågade  Zloboga  i  föraktlig  ton  Öv. 
fr.  Ed.  Laboulaye.  II.  Ssgr,  Ex.:  R-sbeteck- 
ningar  ha  endast  utsatts  för  de  största  r-erna 
Per  Hiertas  boksaml.  Till  en  sann  njut- 
ning ätten  för  andra  än  den  r-ssökande  bota- 
nisten R.  Sterner.  R-stryck  särsk.  om  tryck 
i  små  upplagor.  Syn.  I.  rarhet,  ovanlighet; 
sällsynthet,  ngt  sällsynt  (o.  svåranskaffligt), 
sällsynt  sak  1.  föremål,  ngt  ovanligt  o.  dyr- 
bart, (ovanlig  1.  enastående)  dyrbarhet;  här- 
lighet(er). 

Rarkja,  -ade,  -as;  -ning  (-en,  -ar;  -splats). 
Norrl.  Skilja  en  sammanblandad  renhjord 
i  olika  hopar  efter  de  olika  ägarna.  Fullt 
av  folk,  som  skulle  hjälpa  till  vid  r-ningen 
(renskiljningen)  Nomadskolans  läsebok. 

Ras',  -en,  -er  (grav).  Ofta  ung.  =  under- 
art (t.  e.  människoras)  l.  =  varietet  1.  under- 
avdelning därav  (ibl.  'sort');  grupp  med  sär- 
skilda gemensamma  ärftliga  kännetecken. 
1)  Om  människor,  a)  Den  gamla  Linné- 
Blumenbachska  indelningen  av  människan 
i  5  rer  (den  kaukasiska  1.  vita,  den  mongo- 
liska 1.  gula,  den  etiopiska  1.  svarta  1.  neger- 
r-en,  den  amerikanska  1.  'rödskinnen  o.  den 
malajiska  1.  bruna  r-en)  godtas  ej  längre 
av  vetenskapen.  Ren  först,  halvr-en  sedan! 
(Huvud)r-er  och  underrer.  Begreppet  r.  vilja 
naturvetenskapsmännen  ej  tillåta  som  beteck- 
ning för  snarast  politiska  och  språkliga, 
aldrig  'rasrena'  enheter.  Neandertalrasen, 
europeisk  urras  från  istiden  Nord.  Fam.^ 
Ddlig  bland(nings)ras.  En  överlägsen  r.  En 
'lägre  r.  Färgade  r-er.  b)  Friare.  Finna 
sig  i  att  leva  som  en  underkuvad  r.  Har. 
Hjärne  betvivlade,  att  det  ndgonsin  funnits 
'rena'  raser.  Hitlerregimens  fantasi  om  den 
'ariska  rasen.  [Armeniern  Karachan]  var 
i  besittning  av  all  sin  ras'  förslagenhet  och 
list  Öv.  fr.  Bruce  Lock  hart.  Tillhöra  en 
föraktad  r.,  den  judiska  rasen,  c)  'Bildl.' 
Det  var  ndgot  av  r.  över  honom.  Det  syns, 
att  han  är  av  (ädel)  r.,  att  det  är  (god)  r. 
i  honom.  Att  >r.»  kunde  förläna  eri  prägel 
av  ndgot  distingerat  dt  ~  K.  Zilliacus.  Som 
han  satt  där,  smärt,  senig,  ras  i  varje  tum 
Öv.  fr.  "Erwin  Rosen'.  Att  hennes  figur  ~ 
hade  det  slagets  slankhet,  som  man  kallar 
ras  Py  Sörman.    En  flicka  med  r.  och  ruter! 


535 


Ras'— Rashäst 


536 


Åke  Hasselblad.  —  R-en  sitter  i  honom 
arten  sitter  i  hm,  äpplet  faller  inte  långt 
från  trädet.  2)  Om  djur  o.  växter,  a)  (O)blan- 
dad,  ren,  god,  ädel,  förädlad,  fin,  dålig  r. 
Va  ä  de  för  r.  (på  hunden) ,  stövarras  eller 
kanske  bara  bondrnsf  Foxterriern  förekom- 
mer i  en  slät-  och  en  strävhårig  underras 
G.  Grönberg.  En  ~  byracka  med  minsl  ett 
dussin  r-er  i  sig  Erik  Sparre.  Boskapsrer. 
Djur  av  gödras  eller  gödtyp.  Eöttr-er  i  mot- 
sats mot  t.  e.  mjölkr-er  och  värprer.  Den 
oförädlade,  smdvuxna  Inntrasen  (om  får). 
Arter  (måhända  blott  lokalr-er)  (av  gibbon) 
V.  Leche.  Sillras  Nord.  Fam.-  b)  Under- 
sökyiing  över  de  skatidinaviska  tnllr-erna.  Vi 
ha  1-åriga  rer  [även  av  vanliga  bolmörten], 
som  blomma  redan  groningsåret  Nils  Svede- 
lius.  Syn.  (ibl.  mer  1.  mindre  nära:)  ärftlig 
(kroppslig)  särtyp  inom  en  art,  varietet, 
sort,  (under}art,  artförändring  (som  håller 
sig),  avart,  slag,  (mer  konstant)  avvikelse; 
avel,  stam,  ätt,  härkomst,  blod,  börd;  (ibl.:) 
ädel  börd,  fullblod,  ädelt  blod,  fin  släkt, 
ädla  anor,  förfining. 

—  Rasanda.  R.  och  folksjäl,  -ansikte. 
Ett  fint  r.  -befryndad.  Skr.  Genom  in- 
vandring av  re  element,  -ben.  Mest  om 
hästar:  ben  som  tyda  på  (ädel)  ras.  -beto- 
nad, -bildning.  'Äfmu  pågående  r.  -bio- 
log; -i;  -isk.  Orden  avse  i  första  hand  ärft- 
lighetsförhållandena  hos  människan  men 
nyttjas  ibl.  även  i  fråga  om  djur  o.  växter. 
Känd  r.  och  ärftliqhetsforskare.  Begärt  till- 
stånd att  i  fil.  kand.-examen  få  medtaga 
ämnena  r-i  och  ärftlighetslära  samt  att  ~ 
1917.  R-iska  institutet  (officiellt  Statens  in- 
stitut för  r-i)  i  Uppsala,  upprättat  1921  med 
H.  Lundhorg  som  chef.  Syn.  (ri)  ibl.  ras- 
hygien.-blandlad;  ning.  Starkt  r-ad  kvinna, 
kriminell  typ  H.  Lundborg.  Invånarna,  en 
r-ning  av  neger  och  indian  med  stänk  av  ~ 
Elsb.  Funch.  Någon  r-ning  med  negrer  har 
däremot  ej  förekommit  Erl.  Nordenskiöld. 
R-niyig  är  ofta,  men  alls  ej  alltid,  av  ondo. 
•chauvinism.  Fitisk  r.  i  nutiden,  -djur. 
Av  (ädel  1.  ren)  ras.  Man  ser  genast  på 
benen,  att  det  är  ett  r.  —  Men  dock  fyllrs 
man  av  medkänsla  med  henne  [fröketi  Julie] , 
därför  att  man  känner,  att  hon  är  ett  r., 
den  sista  döende  representanten  för  en  för- 
finad och  degenererad  ätt  M.  Lamm.  -drag. 
1)  Men  överorganisation  är  ett  germanskt 
r.,  som  ~  Stadionchefen  Bergwall  1925. 
[En  vacker  spanjorska  bär]  i  regel  r.  av 
jude  eller  zigenare  M.  Rogberg.  2]  Det  spe- 
lade ett  leende  över  hans  ädla  r.  Öv.  fr.  R. 
Boleslavski.  -egendomlighet.  Få  blicken 
bättre  skärpt  för  rer  och  folktyper  C.  G. 
Laurin.  -egenskap.  Slavens  alla  otrevliga 
rer,  lättsinnet,  lismandet,  falskheten,  flyktig- 
heten osv.  Emil  Cedercreutz.  De  mongoliska 
folken  ~  äro  nämligen  på  grund  av  vissa  rer 
föga  tålda  i  Peru  Douglas  Melin.  -ekologji; 


-isk.  Doc.  G.  Turessons  r-iska  trädgård  i 
Äkarp  1931. 

-fanat|iker;  -isk;  -ism.  Den  storm  av 
r-ism,  som  blåst  upp  från  grannlandet  i 
söder  [Hitlers  Tyskla^id]  ~  Holger  Ahlenius. 
-fin.  1)  Hennes  ra  handlov  E.  Norling. 
Sådana  ra  töser  och  granna  pojkar  Herm. 
Rydin.  2)  Ra  pudelvalpar  Annons  1915. 
Kreaturen  på  Bälteberga  äro  säkerligen  lika 
ra  som  Säbyholms  och  ~.  -forsk|are;  -ning. 
-fråga.  Aler  en  r.  än  en  övertygelsesak. 
-främ|ling;  -mande.  R-mande  element.  Ut- 
stött som  r-mande  .  -fränd|e;  -skåp.  Till 
skillnad  från  sina  stri])håriga  r-er  äro  Red- 
Headslindianerna]  krullhåriga.  En  ~  tros- 
och  rasfrände  V.  Langlet.  2)  Dessa  vargar 
i  norr  voro  vida  djärvare  än  de  r-er,  som  ~ 
A.  Hj.  Uggla,  öv.  -förbistring.  Ren  i 
Ungern,  -fördom.  Ty  större  delen  av  [de 
amerikanska]  invandrarna  [i  Mexiko] 
komma  frän  sydstaterna,  vilket  förklarar 
deras  rar  Öv.  fr.  Carleton  Beals.  -förfi- 
n|ad;  -ing.  Hans  bleka  drag  äga  en  förfi- 
nad skönhet  — •  seklers  ring  och  degeneration 
Magda  Bergquist.  -förgudning.  Dagens 
krav  på  nationalistisk  r.  1933.  -förnäm. 
En  r.  typ.  -förädlja;  -ing(slära  —  rashygien). 
Stammen  behöver  ras.  Uppsättningen  av 
rade  kor  ~.  -god.  Skr.  En  sak  är  att 
söka  skapa  en  folkrik  nation,  en  helt  annan 
att  få  den  r.  Harry  Blomberg,  -gren.  Man 
skiljer  i  våra  dagar  ynellan  tre  särskilda 
r-ar  av  inhemska  spetshundar  Th.  Högdahl. 
-gräns.  Ty  här  liksom  överallt,  där  färgade 
raser  underkuvats  av  de  vita,  måste  r-en 
strängt  tipprätthållas  Annie  Furuhjelm. 
Syn.  raslinje,    -gumse. 

-hand.  Och  hans  magra  ~  rashänder 
darrade  ~  S.  Siwertz.  -hat.  R.  och  små- 
sinne Alb.  Engström.  De  djävulsmässor,  som 
dagligen  firas  i  namn  av  klasshat,  natio- 
nalhat  eller  r.  Martin  Koch.  Att  finskhets- 
rörelsen  ~  mer  och  mer  förgiftats  genom  r. 
Isak  Alfthan  1908.  Det  fruktansvärda  bar- 
bari, som  ligger  i  ret  Alb.  Engström,  -hets. 
Tron,  att  världsfrälsningen  låg  i  hatet,  intole- 
ransen, r-en  Harry  Blomberg,  -hund.  Var 
en  r.  och  hade  stamboksförda  föräldrar. 
-hygien;  -iker;  -isk.  Strävan  att  med  prak- 
tiska åtgärder  förbättra  människosläktet 
('förbättra  rasen").  1)  J.  V.  Hultkrantz, 
Några  ord  om  eugenik  [rashygien] ,  1911. 
Svenska  sällskapet  för  r.  Ren  arbetar  i 
nära  sammanhang  med  rasbiologien  (begrep- 
pen anses  ibland  syyionyma)  och  ~  J.  Ras- 
musson. 2)  Om  krigets  r-iska  betydelse, 
Proynotionsfnredrag  av  J.  V.  Hultkrayitz, 
1915.  Skolfrågan  är  ~  ej  blott  eyi  teknisk 
utan  även  r-isk  fråga  ~  1921.  R-iska  reformer 
1920.  Äktenskapsförbud  i  r-iskt  syfte.  Syn. 
ra8förädling(8lära),  ibl.  rasbiologi,  -häst. 
Det  såg  lika  oriynligt  ut  spyyi  en  engelsk  r. 
späyid  frayyiför   eyi  plog  Öv.   fr.   R.   Boles- 


537 


Rashögfärd — Ras- 


538 


lavski.  -högfärd;  -ig.  Bekämpa  all  r.,  all 
raschauvinism.  Att  vi  äro  r-iga  mot  de  svarta 
Erl.  Nordenskiöld,  -ideal.  Ett  fingerat  r. 
-indelning,  -inslag.  Wecksell  och  Möme, 
som  sakna  varje  finskt  r.  R.  Nordenstreng. 
-instinkt.  (Halvt)  omedvetna  r-er.  Om  ren 
är  stark  Jac.  Ahrenberg.  -karaktär.  Den 
korta  svansen  är  hos  dem  en  r.  -ko.  Ingen 
skillnad  gjordes  mellan  r-r  och  bondkor  Janne 
Thurman.  -konflikt.  Ber  och  rashat,  -kors- 
ning. Att  rar  mellan  vitt  skilda  raser  i 
regel  äro  ofördelaktiga  H.  Lundborg.  -krig. 
-kvinna,  -kynne.  [Tattarnas]  stora  olik- 
het i  r.  och  inställning  till  livet  I.  Lo-Johans- 
son, -kännetecken.  Men  nu  är  egenskapen 
ett  konstant  och  ärftligt  r.  V.  Langlet. 
-känsla.  Hans  [M.  Goldsmiths]  r.  var 
stark,  hans  rasstolthet  högt  uppdriven  Olle 
Holmberg. 

-likhet.  Ren  är  f.  n.  kanske  ett  ömtå- 
ligt problem  Gunnar  Rudberg  1934.  -linje. 
*Jag  håller  i  allmänhet  strängt  på  r-n», 
började  han,  i>men  ~  (att  det  skall  finnas 
en  bestämd  skiljelinje  min  vita  o.  gula  1. 
vita  o.  svarta)  Eric  Hultman.  -lynne.  Både 
i  kärlek  och  hat  en  fullblodig  exponent  för 
rt  Alfr.  Åkerlund,  öv.  -lÖs;  -het.  De  i 
städerna  förekommande  duvorna  utgöra  till 
största  delen  en  r.  blandning  H.  Juhlin  Dann- 
felt.  En  r.  hund  H.  Tedin.  -medvet|ande; 
-en(het).  Då  r-andet  vaknar,  -motsats. 
Utpräglade  rer.  -motsättning.  Talet  om 
rar  i  Västeurojja  A.  Örne.  B  en  mellan 
svensk  och  finne,  -motvilja.  Motvilja  mot 
ngn  viss  ras  1.  raspräglad  motvilja  mot 
ngt.  -människa.  En  av  dessa  blickar,  med 
vilka  r-n  av  hans  slag  mäter  amerikanskan 
Emil  Cedercreutz.  -märk|e;  -t.  1)  Han  sade 
micket  och  ticker,  det  var  som  en  stämpel 
på  honom,  ett  r-e,  som  han  aldrig  kunde 
komma  ifrån  W.  Hammenhög.  Nakna  kvin- 
nokroj)pnr  med  fruktansvärt  tjocka  ben  — 
man  frågade  sig,  om  denna  typ  utgjorde  en 
stilriktning  eller  ett  r-e  T.  Gislén.  2)  B-t 
för  livet  genom  den  krokiga  näsan,  de  tunga 
ögonlocken  och  ~. 

-olikhet.  Glömsk  av  språk-  och  rasolik- 
heter E.  Knape.  -prägjel;  -lad.  Med  en 
otvetydig  r-el  över  sig.  —  Hugo  Hamiltons 
gestalt  är  för  nobel,  för  r-lad  att  ~.  Ett 
starkt  r-latfolk.  -ren;  -het.  1)  En  r.  nästan 
fullväxt  gråhundsvalp  Annons  1914.  B. 
kaninhane  önskas  köpa  1920.  Särdeles  fina 
och  ra  djur.  2)  Fullt  r-a  folk  gives  det  ej 
Sv.  Dagbl.  1916.  Den  r-aste  befolkningen 
är  att  finna  i  land,  som  '«-.  Anföraren  var 
r.  arab  och  ~  Hugo  Hultenberg,  öv.  Att  i 
Nya  Syd  Wales  ~  från  1882  till  191.3  de 
r-a  minskades  från  6,540  till  1,861,  medan 
halvrasen  ökades  från  2,379  till  3,054  Gunnar 
Andersson.  Majorens  fru  var  r.  stock- 
holmska E.  Lampén.  [Mestisen  i  Mexiko 
är]  mera  mottaglig  för  den  modärna  civilisa- 


tionen än  den  r-a  indianen  Öv.  fr.  Carleton 
Beals.  —  Fulländade  typer  av  arisk  r-het 
Öv.  fr.  R.  Lothar.  Professor  H.  Giinther, 
en   ivrig   r-hetsapostel   T.    Fogelqvist    1934. 

-samhörig;  -het.  Känna  sig  r.  med  ~. 
-skil|d;  -jaktig(het);  -Inad.  Såsom  barn  av 
två  r-da  folk  Erik  Hedén.  —  Trots  sin 
r-jaktighet  med  90talets  övriga  stora  diktare 
har  Levertin  ~  ib.  —  Utpräglade  rasskill- 
nader, -skydd;  -are.  Bets  egentlige  upp- 
hovsman är  Stefan  Friedrich,  ty  det  var 
han,  som  höll  det  första  talet  om  detta  tema 
och  skapade  slagordet  Henry  Helisen  1926. 
Julius  Gömbös,  r-arnas  ledare  ~  ib.  -stam- 
bok. Fackl.  Förteckning  över  djur  av  viss 
ras  med  uppgift  om  ägare,  härstamning, 
signalement  m.  m.  Wilh.  Halländer,  B. 
för  nordsvenska  hästar  1921.  Föra  r.  (för, 
över  ~J.  B-sföreningen  rörande  hästar  Sv. 
Dagbl.  1920.  -stolt;  -het.  Hans  [M.  Gold- 
smiths] raskänsla  var  stark,  hans  rhet  högt 
uppdriven  Olle  Holmberg,  -strid.  Ben  i 
det  modärna  Tyskland,  där  man  med  ut- 
gångspunkt från  den  hopfantiserade  'ariska' 
rasen  förföljer  alla  judiska  rasinslag,  -tec- 
ken. -teor|i;  -etiker  Likaså  var  han  [Har. 
Hjärne]  skeptisk  i  fråga  om  r-ier ;  har  det 
någonsin  funnits  -»rena  raser*  f  —  Arthur 
de  Gobineau  —  diplomaten,  diktaren,  orien- 
talisten, historiefilosofen  och  r-etikern  Fr. 
G.  Bengtsson,  -träd.  Att  ute  i  bygderna 
söka  upp  lämpliga  r.  (om  fruktträdsodling). 
-typ.  En  vacker,  en  utpräglad  r.  -vack|er. 
Hans  karaktäristiska  huvud,  hans  rra  ju- 
diska ansikte  E.  Norling  (om  O.  Levertin). 
-åtskillnad.  Skr.  Historien  har  själv  sörjt 
för  att  vi  icke  kunna  förenkla  dess  problem 
genom  r-er  N.  Söderblom,  -äktja;  -het. 
Även  friare.  En  lång  bengel,  r-a  gatpojke 
från  mörkaste  Söder  ~  J.  A.  Törnblom. 
-Överlägsenhet.     Tron  j^ä  sin  egen  r. 

—  Räslig,  -t.  Skr.  /  socialt,  r-t  och  eko- 
nomiskt avseende.  Med  bortseende  från  alla 
r-a,  politiska  och  andra  olikheter  ~.  Ba 
kännetecken  E.  H.  Thörnberg  1925.  Syn. 
ras-. 

Ras%  -et,  =.  Ordet  har  ibl.  uppdelats 
på  två.  I.  Enkelt.  1)  Med  plur.  B.  i  gruva, 
i  sandgrop.  Ben  på  Bohusbanan.  Man  hörde 
r-et  av  de  nedfallande  stenarna.  Begravas 
under  r-et.  For  att  undvika  [snö]ras  från 
taken.  Dova,  tunga  snöras  dunsa  ned  från 
trädens  grenmassor  A.  Knöppel.  Det  året, 
då  det  stora  r-et  ägde  rum  i  Vcerdalen  V. 
Spångberg.  Jord-,  berg-,  sten-;  stolp-,  bygg- 
nads-, tunnel-,  ställningsras.  2)  Utan  plur. 
a)  Under  lek  och  r.  Ungdomsras.  b)  Stor- 
mens och  vindarnas  r.  bland  höstbladen, 
II.  Ssgr  kunna  vanl.  även  hänföras  till 
verbet  (jfr  detta).  Syn.  I.  1)  nedrasande 
1.  -störtande,  (in)störtande,  fall,  (jord)skred, 
ibl.  lavin;  (byggning8)gru8,  spillror,  ruiner, 
nerfallna   klippstycken  o.  d.,  stenskravel; 


539 


Ras* — Rasera 


540 


2)  yr  1.  yster  1.  vild  lek,  stoj,  bullersam 
glädje,  väsen,  skämt  o.  upptåg;  häftig 
framfart.  —  Rasbrant.  Bot.  m.  m.  Vad 
botanisterna  kalla  »r.»  (Sernander) .  Irerna 
nedom  Hamrafjällets  'hamrar',  -mark,  -en, 
-er.  Bot.  m.  m.  Vegetationen  d  ren  neda^i- 
för  kamrarna  ~  når  ofta  manshöjd  G.  An- 
dersson-S. Birger.  Den  av  större  och  mindre 
block  bestående  r-en  går  ända  upp  mot  ham- 
maren och  är  nästan  totalt  vegetaiionslös 
Th.  Lange. 

—  Rasla,  -ade,  [-as];  -ande  (se  bland  av- 
ledningar);  -ad  (mest  i  ssgr,  t.  e.  'igenra- 
sad'). Har  ibl.  uppdelats  på  två  (1.  tre)  ord. 
Bet.    motsvara    substantivets.     I.    Enkelt. 

1)  Om  jord,  sten,  snö,  byggnader,  ställ- 
ningar m.  m.  a)  Varvid  hela  södra  väggen 
r-ade.  Lyckas  rädda  sig  över  bron,  innan 
den  helt  r-at  (i  forsen).  Tornet  hotar  att 
r-a  vilken  dag  som  helst.  På  ett  ställe,  där 
muren  r-at.  En  till  hälften  r-ad  skyttekoja 
av  steyi.  b)  Säden  (är  sd  mogen,  att  den) 
r-ar  så  att  kornen  släppa  axen.  Han  stack 
hål  pä  säcken,  sd  att  ärterna  r-ade  därur  och 
bildade  en  Idng  strimma  på  landsvägen.   2) 

a)  Muntert.  Mest  om  barn.  Leka  och  r-a 
som  vilda  barnungar.  —  TJyigdomen  rar,  sa 
käringen,  hoppa  över  hnlmsträt.  b)  Våld- 
samt.   Om  personer,  storm  o.  vindar,  hav 

0.  vågor,  sjukdomar,  krig  osv.    Jfr  rasande. 

Och  huru  du  rar  mot  mig  Bibeln.  Jag  r-ade 
och  sade  prefekten  min  mening  rent  ut  Öv. 
fr.  Bruce  Lockhart.  Ra  mot  sitt  eget  kött 
och  blod.  Dd  de  kloka  också  börjat  ra.  Ma 
som    en   galning,    larma   och   anfäkta   sig. 

Vänstern  segrade  med  knapp  majoritet;  högern 

r-ade.  Dessa  rim,  vari  ett  frihet  störstande 
hjärta  rar  och  vändas,  välsignar  och  för- 
bannar, hdnar  och  gråter  ~.  —  Medan  stor- 
men ännu  rade  som  häftigast.  Det  oändliga 
havet,  som  r-ar  i  vrede  E.  Hellquist,  öv.  — 
Nere  i  söder  rade  sedan  åratal  ett  småkrig 
mellan  herrar  och  förtryckta  Öv.  fr.  'Erwin 
Rosen'.  —  Medan  lidelsen  våldsamt  rade 
i  hans  inre.  II.  Fasta  ssgr  kunna  ibl  även 
hänföras  till  subst.  Av  de  särskrivna  ssgrna 
kunna  några  mer  tillfälligt  uppvisa  fasta 
former.  Syn.  I.  1)  a)  rasa  ned  1.  i'n,  störta 
(omkull  1  (i)kull  m  1.  ned  ni),  instörta  ru, 
ramla,  falla  i  (grus  o.)  spillror,  (ibl.:)  rase- 
ras, krossas,  läggas  i  ruiner,  ödeläggas,  för- 
falla; b)  urrasa  nj,  släppa  kornen  1.  fröna; 

2)  a)  stoja,  fara  fra'm  som  yrfän  1.  vildar, 
'leva  tokig',  tumla  o'm,  föra  väsen,  väsnas; 

b)  leva  o'm  1.  vilt  1.  'rövare',  fara  (våld- 
samt) fra'm,  husera  (vilt),  storma,  larma, 
'härja',  galnas,  illfänas,  vara  ursinnig  1. 
(topp)ra8ande,  'bryta  ut',  hejdlöst  'fara  ut', 
skumma  av  raseri,  släppa  lös  hela  sitt 
raseri.  —  Rasa  fram  m.  R.  in  t.  e.  om  hus 

1.  mur  o.  d.  R.  ned  1.  ner  m.  R.  ur  [ru] 
När  säden,  övermoge.n,  började  r.  ur.  De  ur- 
rasade  axen.    R.  ut  tu.  —  Rasbyttja,  -an. 


-or.  Folkl.  Yrhätta,  yr  1.  vild  (o.  leksen) 
tös.  -stund.  Efter  en  r.  med  ^  Wendela 
Leffler,  öv.  -vill,  -t,  -are.  Folkl.  En  r.  häst. 
Ra  ungar.  Ja  tror  pojken  är  alldeles  r. 
Även  om  de  skenat  vilt  under  sina  ra  ung- 
domsdr,  sluta  de  utan  tvivel  som  höyst  otad- 
liga makar  N.  Afzelius.  Syn.  yr  (o.  ore- 
gerlig),  yster,  vild  (o.  uppsluppen),  'tokig', 
'(,bind)ga]en',  som  har  djävulen  i  kroppen. 

—  Rasande,  =.  I.  Adj.  1)  Hon  visste, att 
han  skulle  följa  efter,  r.  över  att  hon  lämnat 
bordet.  Han  blir  r.  (på  dej),  om  du  säjer 
deti  Bli  r.  för,  över  ngt.  {Fullkomliyt)  r. 
av  ilska.  Man  kan  bli  r.  för  mindre.  Topp 
(tunnor)  r.  Kastade  en  r.  blick  pd  mig. 
2)  Galen  o.  d.  a)  Åld.  Mycken  lärdom  ha(ve)r 
gjort  dig  r.  b)  Månadsrasande,  c)  Värd. 
/  den  här  saköreslängden  är  summeringen 
r.  J.  Sundblad.  Börja  i  r.  ända.  Men  han 
måtte  ha  klivit  med  r.  ben  ur  sängen  Strind- 
berg. —  Ä  da  alldeles  r.,  som  inte  tar  emot 
ett  sddant  anbud!  De  vore  nog  inte  sd  r.l 
Rofienrasande.  3)  'Förstärkande'.  För  det 
skulle  gd  med  en  sån  r.  fart,  allting  Dan 
Andersson.  Med  r.  häftighet,  iver.  I  (sin) 
r.  oro  för  sonen.  II.  Adv.  Ofta  mer  1. 
mindre  värd.  1)  Fel'  o.  d.  Göra  allting  r. 
Du  har  ju  knäppt  västen  r.  Bara  de  inte 
går  r.  för  oss  i  forsarnal  2)  Förstärkande. 
De  rackarns  törnekvistarna,  som  stuckos  rent 
r.  Hj.  Bergman.  Har  du  någonsin  '^  tänkt 
dig  något  så  r.  ohemtrevligtl  M.  Isberg,  öv. 
Nu  blev  vaktkarlen  topp  tunnor  r.  arg  ~ 
H.  Samzelius.  Ja  ä  ju  sd  r.  hungrig.  — 
[Soppan]  kan  vara  r.  god  ~  Bo  Beskow. 
En  sällskaplig  och  r.  rolig  karl  Karlfeldt. 
Och  r.  trevlig,  som  han  var  Gurli  Linder. 
De  där  gjorde  du  r.  bra!  —  Inte  för  att 
tvd  öre  qör  så  rs  mycket,  men  ~  Al  b.  Fa- 
bian. Syn.  I.  1)  ursinnig,  ilsken,  besin- 
ningslöst  ond,  ytterst  uppbragt,  mäkta  vred, 
förbittrad,  (högst)  förargad,  ursinnigt  arg, 
topp-  1  sprittrasande;  (svagare:)  upphetsad, 
het;  2)  galen,  'vriden',  från  vettet  1.  för- 
ståndet, tokig,  svagsint,  en  dåre,  vettlös; 
fel(aktig),  orätt,  oriklig,  på  tok,  förvänd;  ibl. 
oäven;  3)  vild,  'vansinnig';  II.  1)  fel,  galet 
osv.;  2)  fasligt,  övermåttan,  ibl.  avskyvärt, 
'väldigt',  synnerligen,  ibl.  (alldeles)  utmärkt. 

—  Raserja,  -ade,  as;  [are  ;  -ing  (-en, 
-ar;  -sarbete  in.  fl.).  Egentl.  o.  biidl.  1)  Mer 
road  av  att  r-a  än  att  bygga  upp.  Man  md 
ej  förtänka,  att  nutiden  rar,  nirellerar  och 
nybygger  Aug.  Hahr.  Fästningen  är  dömd  att 
ras.  Pd  halvt  rade  murar  Algot  Ljung- 
gren. Rade  stadsdelar,  som  aldrig  blivit 
återuppbyggda  Elsb.  Funch.  Ansågs  för- 
fallet och  färdigt  att  r-as  Irene  Leopold.  — 

Havets  vågor  och  vindar,  som  r-at  stranden 
och  söndermalt  den  till  sanddyner  Strind- 
berg. Minst  Mindra  människor  skatta  a$si- 
etterna,  ra  smörpyramiderna ,  slamra  med 
knivar,  gafflar  och  glas  M.  Rogberg.  —  Ra 


541 


Rasera — Raska 


542 


tullmurarna  I  1933.  Som  nu  hålla  pd  att 
r-a  hela  vårt  försvar.  Och  sd  var  hela  det 
skimrande  drömslottet  r-at  vid  ett  ord  av 
kusinen.  2)  Den  värsta  råren  [i  Enköping] 
har  givetvis  varit  elden  Ups.  Nya  Tidn. 
1929  —  Att  försvarets  r-tng  icke  hann  ~ 
T.  Segerstedt.  Söka  hejda  r-ingsmnnin.  Syn. 
(i  grund  1.  grunden)  nedriva  ni  1.  förstöra, 
jämna  med  marken,  lägga  i  ruiner,  kull- 
störta  nj,  nedbryta  m,  demolera;  spoliera, 
ödelägga,  slopa,  ibl.  (helt  o.  hållet)  'ned- 
skära' m,  'ruinera',  förinta. 

—  Raseri,  -(e)t.  I.  Enkelt.  1)  a)  Gripas 
av  (ett  blint)  r.  vid  åsynen  av  sin  arvfiende. 
I  vilt,  vildaste,  fullt  r.,  ett  anfall  av  r.  slog 
han  sönder  allt  han  kom  åt.  Söka  utlopp 
för  sitt  r.  Jag  kokade  av  r.  över  skojet  Öv. 
fr.  'Erwin  Rosen'.  Som  han  bragte  till  r. 
genom  sin  oförskämdhet.  '  Ursinnig'  är  ett 
alldeles  för  svagt  uttryck  för  att  beskriva 
hennes  r.  Sinnet  blev  vilt,  och  icke  till  mig, 
men  om  mig  utfor  han  i  r.  H.  Reuterdahl. 
Som  lätt  råkar  i  r.  (till  och  med  över  små- 
saker). Jag  föll  i  fullkomligt  r.  och  förgick 
mig  ~  som  vanligt  Ax.  Munthe.  [Strind- 
bergs] böjelse  att  råka  i  r.  vid  blotta  näm- 
nandet av  ordet  tacksamhet  M.  Lamm.  All- 
deles vit  av  r.  När  värsta  r-et  gått  över, 
lagt  sig.  B  är  särkar  åser  i.  b)  Stormens  och 
vågornas  r.  Skyddad  för  vädrens  värsta  r. 
Torsten  Boberg.  Ibland  piskade  nordliga 
stormar  Atlanten  till  r.  och  ~  Bo  Beskow. 
c)  Sjukdomen  övergick  nu  till  fullt  r.  2)  Mani 

0.  d.  Detta  omåttliga  r.  efter  nöjen  Öv. 
fr.  O.  Wilde.  Gripas  av  ett  riktigt  r.  att 
vilja  spela  fosterlandets  räddare.  —  Fart-, 
krigs-,  modärniserings-,  nybyggnads-,  para- 
graf-, rengörings- ,  samman  trades-,  spel-,  städ- 
(nings) raseri.  II.  Ssgr  höra  nästan  endast 
till  II.  Vars  r-anfall  voro  förfärliga  att 
bevittna.  Hade  sti,mdtals  riktiga  r-utbrott, 
när  -v  Ellen  Lundberg-Nyblom.  Syn.  I.  1) 
a)  ursinne,  ursinnighet,  häftig  1.  ursinnig 

1.  obehärskad  vrede  1.  ilska,  vredesmod, 
vredesutbrott,  vredesparoxysm;  (svagrare 
äro:)  hastigt  mod,  förbittring,  förgrym- 
melse,  uppbragthet,  förtörnelse,  uppbrus- 
ning,  harm(senhet),  förargelse;  b)  våldsam- 
het, häftighet,  våldsam  framfart,  ibl.  tum- 
rnel;  C)  våldsam  galenskap;  2)  ursinnigt  1 
sjukligt  begär,  (sjuklig)  vurm,  passion,  mani, 
'tvångsbegär',  'galenskap',  ibl.  obotlig  vana 
1.  frenesi. 

Rasks -et.  l)Sak.  Samla  ihop  till  bränsle 
varjehanda  r.  från  skogshygget.  Bland  löv 
och  r.  Strindberg.  Det  blir  alltid  så  mycke 
r.  efter  tröskning.  Och  slaktarn  mitt  emot 
är  bra,  /  jag  får  de  bitar  jag  vill  ha;  I  han 
ger  mig  aldrig  något  r.  'Svarta  Masken'.  — 
Jag  har  också  tänkt  sälja  hela  r-et  Jac. 
AhrenV)erg.  Ta  hela  raske,  då;  ni  får  de 
för  tjufem  öre  I  Bnuer,  Victoria,  Kempinski, 
Unter  den  Linden,  Brandenburger  Tor  och 


hela  r-et  Sigge  Strömberg.  —  Det  där  gamla 
mottätna  bokret  Fanny  Alving.  I  det  sura 
och  multnande  lövr-et  kring  trädens  fötter 
C.  Larsson  i  By.  2)  Personer.  >R.  och 
patrask  ser  en  väl  alla  vägar*,  snäser  Brita 
och  ~  S  Dahllöf.  Skulle  jag  lagat,  att  hela 
det  fördömda  r-et  suttit  inom  lås  och  bom 
vid  det  här  laget  M.  Isberg,  öv.  Di  va  fulla 
förstås»,  hela  r-et.  Syn.  1)  avskräde,  av- 
fall, skräp,  boss,  strunt;  2)  se  patrask.  — 
Raskja*,  -ade,  -as,  Folkl.  Mest  i  lösbara 
ssgr.  I.  Enkelt.  Anslutningen  till  subst. 
tämligen  svag.  Räven  rar  över  isen  en 
sånglek.  Det  rar  en  räv  i  vår  hasselskog 
Karlfeldt.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ba  ihop  lövet  med 
fötterna.  Men  ungdomen  hade  r-at  undan 
halmeyi  och  ~  Strindberg.  Och  r-ade  ur  flun- 
dernätet  med  ett  spö  ib.  Syn.  I.  traska, 
lufsa,  småspringa,  släntra;  II.  rafsa,  häva, 
skjuta;  ibl.  skaka. 

Rask%-t, -are;  -het  (-en);  -sprungen  (häst). 
Huvudbet.  övergå  i  varann  o.  visa  även 
en  del  smärre  skiftningar.  1)  Snabb  m.  m. 
a)  R.  i  vändningarna.  Ett  r-t  ingenium. 
R.  och  livlig.  R.  och  beslutsam.  R  (i)  att 
fatta  beslut.  R-t  besluta  sig.  Fatta  ett  r-t 
beslut.  I  r.  fart,  takt.  Med  ett  par  r-a  år- 
tag.  Tycktes  föredra  en  hederlig  prästgårds- 
lunk i  stället  för  den  vanliga  r-a  herrgårds- 
takten Sigrid  Stjernswärd.  Den  som  är  r. 
med  munnen,  är  sen  med  handen  i  fråga 
om  ätning  1.  tal.  Låt  det  nu  gå  r-tundani 
Och  så,  r-t  i  arbete  igen!  —  En  livlig, 
r-sprungen  häst.  b)  En  våldsam  bränning, 
som  r-t  förtär  de  motsfåndssvagare  bergar- 
terna ~  Nord.  Fam.'^  Elden  spred  sig  r-t 
till  ~.  Upplagorna  utsåldes  r-t  H.  Reuter- 
dahl. Fick  sig  då  rt  en  penna  och  «-  V.  v. 
Heidenstara.  Trots  trafikens  ra  iqjpätgående 
Gus.  Mattsson.  Även  i  andra  tidningar  in- 
fiöfo  bidrag  av  hennes  ra  jyenna  V.  Bene- 
dictsson.  Hans  ovanligt  lediga  och  ra  stil. 
—  Den  utomordentliga  r-het  varmed  han 
satte  sig  in  i  allt  A.  Nordfelt  om  Carl  v. 
Friesen.  C)  Lika  r-a  karlar  vid  åra  och 
skot  som  på  hästryggen  C.  Skottsberg.  Ra 
bussar.  En  r.  pojke,  yngling.  R.  och  oför- 
färad. Rt  vågat  är  hälften  vunnet.  I  sin 
r-aste  ungdom  nära  2.  2)  P^risk  o.  d.  Mycket 
r.  för  sina  år.  Kry  och  r.  in  i  sena  ålder- 
domen. Han  har  inte  varit,  känt  sig  riktigt 
r.  sista  tiden.  Hoppas  du  nu  snart  blir  r. 
igen.  Syn.  1)  skyndsam,  hastig,  snabb, 
snar(färdig),  fortfärdig,  kvick,  flink,  farm, 
rapp,  lättfotad;  driftig,  hurtig,  ofortruten, 
pigg,  livlig  o.  lättrörlig,  rivande,  energisk, 
företagsam,  en  initiativets  man;  duktig, 
käck,  beslutsam,  modig,  tapper,  oförfärad; 
(ibl.  nära:)  vig,  smart,  påpasslig,  alltid  redo, 
verksam,  plötslig,  brådstörtad  .  2)  frisk,  kry, 
(]ivs)kraftig,  sund.  —  Rask|a  sig  I.  Rask|a 
på  (särskriven  ssg);  -ade.  Ofta  ngt  värd. 
1)  Kan  du  inte  ra  dej  lite  (mer)!   Men  ra 


543 


Easka — Rassla 


544 


er  nu  och  gå  äntligen  inl   Hj.   Gullberg. 

2)  a)  Ra  pä,  gosse  (med  vad  du  har  för 
händer)  I  Du  får  r-a  i^å,  om  du  ska  hinna 
(till  tåget).  li-a  nu  på  och  langa  upp  maten  ~ 
E.  Nordenström,  öv.  \i)  När  jag  gick  förbi 
det,  r-ade  jag  alltid  på  stegen  och  ~  Agnes 
v.  Krusenstjerna.  R-a  på  ngn.  Syn.  1)  skynda 
sig,  'kvicka  sig',  rappa  sig;  2)  påskynda  m, 
sätta  fart  på.  —  Raska  sig  undan  skynda 
sig  undan  1.  ur  vägen. 

Raskolnik  (ål-,  akut);  -en,  -er.  Rysk 
kyrklig  separatist,  ibl.  'gammaltroende'. 
Att  han  i'ar  en  r.  av  den  prästlösa  sekten 
Jac.  Ahrenberg. 

Rasp^,  -en,  -ar.  Ett  slags  grov  fil  (se 
fil  4  I  1).  Här  måste  r(-en)  till,  behövs  r-en. 
Pliggrasp  ~  med  huggning  i  bägge  ändar, 
för  avputsning  av  2)ligg  inuti  skorna  Åhlén 
&  Holm.  Hovslag arr asp.  —  Rasp%  -et,  [=]. 
1)  Mer  abstr.  Pennornas  ivriga  r.  mot  pap- 
peret. Hon  tycker  om  det  sakta  r-et  av  min 
penna  Fredrika  Bremer.  Avsluta  brevet  med 
några  snabba  r.  Ret  av  en  såg  mot  trä 
Ester  B.  Nordström.  Fiolernas  glada  r. 
Hyvelrasp.    Grammofonskiva  utan  nålrasp. 

—  Skar  ett  r.  med  kniven  och  välte  hela 
säcken  över  kanten  Bengt  Berg.  2)  Konkr. 
De  skållade  rivna  mandlarne  och  citronr-et 
Fru  Högstedt.    Syn.  skrap  osv.,  jfr  raspa. 

—  Raspja,  -ade,  -as;  r-a  av  ru  m.  fl.  se 
B  1;  -hus  m.  fl.  se  B;  -ig  (-t,  -are)  o.  -ning 
(med  plur.)  se  C.  Intr.  o.  ibl  träns.  A)  En- 
kelt. I.  1)  Och  pennan  r-ar  över  vita  arken 
Sig.  P.  Sigurd  h.  Pennan  r-ar,  ta  en  annan  I 
Pennans  lätta  r-ande  mot,  över  papperet.  — 
Få  ~  r-a  svar  på  allting  ~  Sigrid  St  jetnswärd. 

—  En  r-ad  snabbteckning  av  Sergel  Ragn.  Jo- 
sephson. 2)  Och  så  lät  man  ett  par  ^nattstiftt 
ra  över  några  skivor  på  den  resegrammofon 
Britta  werZ/örf  Kajsa  Rootzén.  —  Hon  tar  en 
[svavelsticka] , r-ar  en  lång  strimma  på  mtiren 
bakom  ugnen,  och  ~  Anna  Hinde.  Ra  eld 
på  vaxtändsticka  efter  vaxtändsticka  'Dan'. 
Ftt  lätt  r-ande  förrådde,  att  ~.  Jag  r-ade 
sakta   pä   duken,   men   hon   märkte   det  ej. 

3)  Ra  en  stor  reva  på  sin  klänning.  4)  Fingo 
vi  höra  r-andet  av  skidor  på  den  härda  ska- 
ren Sten  Bergman.  Jag  är  mycket  orakad, 
sade  han  lågt  och  strök  sig  runt  hakan  med 
handen  sä  det  r-ade  VV.  Ham menhög.  Haj- 
skinnet ~  känns  lustigt  r-ande  mot  handen. 
Hunden  ~  r-ade  med  klorna  pä  porten  och  ~. 
Sågarnas  r-ande  gäng  genom  plankorna  Sven 
Hedin.  Nu  målas  det  på  Lilla  Holmen,  / 
och  skrapan  r-ar,  gnor  och  gnyr  'Stefan 
Syl  vänder'.  Lät,  som  när  man  r-ar  mot 
trä  med  en  slö  kniv  Py  Sörraan.  Ra  pä 
träet,  så  att  fina  spän  lossna.  Har  tyngre 
Jlykt  och  ett  rande  läte:  räk-räk  Victor 
Hasselblad.  II.  1)  Ra  och  putsa  ett  stycke 
trä.  2)  F[ärnbock]  förekommer  även  i  r-ad 
form  Nord.  Fam.^  Färgträsorterna  föras 
vanligen   i  marknaden   dels  i  form  av  ~ 


stycken,  dels  i  form  av  spånor  eller  i  r-at 
eller  förmålet  tillstånd  B.  Jönsson.  —  Ra 
citroner,  apelsinskal.  B)  Ssgr.  1)  Lösbara 
(se  i  allm.  fasta  former).  Några  ex.:  Ra 
av,  bort  det  värsta.  Ra  ihop  ett  brev.  Råka 
ra  sönder  papperet.  2)  Fasta.  Rhus  åld.: 
spinnhus,  korrektionsanstalt  för  kvinnor. 
Blev  både  kåkstruken  och  insatt  pä  r-huset 
Fr.  Böök.  Träkubbarna  sönderrevos  i  en 
r-maskin,  varefter  ->-  C.  Sahlin  (om  bresilja). 
R-spån(or).  C)  Avledningar.  1)  R-ig.  Mindre 
vanl.  Tapeter,  såna  där  grova  och  riga 
du  vet  ~  Ester  B.  Nordström.  —  Som  vore 
värt  att  nedskrivas  av  min  r-iga  penna  Maija 
Akerman-Tudeer.  Det  var  Hildas  stora  r-iga 
stil  på  kuvertet  Ellen  Rydelius,  öv.  2)  I  takt 
med  pennans  ~  r-ning  Harry  Blomberg. 
Drängens  kraftiga  snarkningar, påminnande 
om  riktsågens  r-ningar,  när  den  skär  igenom 
stocken  Alex.  Slotte.  Syn.  riva  1.  repa  1. 
skava  1.  skrapa  1.  skrubba  (med  ett  rande 
ljud);  (ibl.  nära:)  kratsa,  klösa,  sprätta, 
rispa,  fila;  r-ande  (ned)skriva  (lu);  (ibl. 
nära:)  knarra,  knirka, (små)kna8tra,  knattra, 
knittra,  (små)spraka,  (små)skallra,  väsa, 
rassla. 

Rass|el,  -let,  [el].  Både  om  starkare  o. 
svagare  ljud.  1)  Vagnarnas  r-el  mot  sten- 
läggningen. Havren  börjar  inte  växa,  förrän 
den  hör  r-let  av  första  hövagnen  Uppland. 
Med  r-el  sögs  ankar kät tingen  in  genom  klyset 
Alb.  Engström.  Ett  r-el  säsom  av  tunga 
kedjor.  Som  r-let  av  skrivmaskinerna  pä  ett 
kontor.  Rlet  av  korsade  värjor.  Han  ler 
ät  r-let  av  lansar  Bibeln.  R-let  av  orm- 
stjärten mot  tågmattan  Djungelboken.  Rel 
av  lönnliga  bäckar  /  djupt  under  smältande 
snö  och  is  Emil  Zilliacus.  R-el  i  torr  säv 
och  klirr  av  is  S.  Dahllöf.  Strandhavrens 
r-el  Erik  Norling.  Förbittrad  strid,  sköld- 
och  lansr-el  B.  Risberg,  öv.  —  Kedje-,  rad- 
bands-, sabel-,  spårvagns-,  vagn-,  vapenr-el. 
2)  Läk.  [Krepitation]  användes  om  vissa 
r-el  pä  lungor  o.  om  ~  Norstedts  uppslags- 
bok. Inga  slemr-el  i  lungorna.  Syn.  1)  skram- 
mel,  slammer,  rammel;  (ibl.:)  klirr,  skall- 
rande,  prassel,  knitter,ri8slande,knak(ande); 
2)  perkussionsljud.  —  Rassl|a,  -ade,  [-as]; 
ra  ut  [m].  Jfr  rassel.  De  åbäkiga,  tungt 
r-ande  omnibusarna  [i  1890talets  London] 
Aug.  Hallner.  Ankaret  löper  ut,  och  kät- 
tingen  rar  i  klyset  Maths  Holmström.  Ankar- 
spelet r-ade,  och  ~  Aleko  Lilius,  Vinscharne 
ra  i  natten  ->-  Eli  Sand.  Vredet  r-ar.  Porten 
slutes  sakta  Joel  Rundt.  Ty  i  smattrandet 
hördes  nu  fruktansvärda  rytmiska  r-anden 
[kulsprutorna I]  Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'.  Som 
när  stenar  r-ar  i  en  påse.  Det  rar  i  spi- 
selns  spjäll  Anita  Nathorst.  Fjällpansaret '^ 
r-ade  och  skallrade.  Rande  halskedjor  av 
lejontänder  och  vildsvinsbetar  Birgit  Th. 
Sparre.  Tombolan  rade  som  cylindrarna  i 
en  sömsmedja  C.  Larsson  i  By.    Sättmaski- 


545 


Rassla — Rasta 


546 


nerna  rade  och  ~  Harry  Blomberg.  Och 
pennorna  r-ade  mot  papperen.  Som  en  r-ande 
skräddarsax  skar  motorbåten  genom  havets 
blåa  sidenstycke  ~  S.  Neander  Nilsson.  Som 
om  han  hört  det  svaga  r-andet  av  en  skaller- 
orm. De  r-ande  taggarna  på  två  stora  pigg- 
svm,  som  ~.  Och  det  töade  och  risslade  och 
r-ade  av  rinnande  vatte7i'E\iseSöder\nnd.  Och 
det  strida  regnet  rar  mot  tak  och  stenlägg- 
ning. Där  de  regntyngda  grenarna  ~  sopa 
biltaket  och  r-a  mot  sidorna  Levi  Rickson. 
Nu  r-ar  vassen  gul  vid  strand,  och  ~  Sten 
Granlund.  Det  r-ade  höstligt  i  de  vissna 
löven  ~.  Rande  palmer.  Syn.  jfr  rassel. 
Rast,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Utan  plur. 
Jag  får  ingen  r.,  ingen  ro  Bibeln.  Utan  r. 
och  ro,  r.  eller  ro.  Den  som  jagar  en  annan, 
har  själv  ingen  r.  Tycka  sig  ha  rätt  till 
(lite)  vila  och  r.  pä  ålderdomen.  2)  Med 
plur.  a)  Allmännare.  Det  hade  ej  funnits 
mänga  r-er  på  hans  tillvaros  tillryggalagda 
väg  Agnes  v.  Krusenstjerna.  Warschaus 
ockupation  var  för  Karl  Xfl  blott  en  r. 
under  hans  framryckning,  ej  ett  militäriskt 
mål,  än  mindre  ett  politiskt  Har.  Hjärne. 
Fick  några  timmars  r.,  då  ~.  På  en  hög 
dyn  [i  öknen]  höllo  vi  r.  för  att  spana  och 
dricka  Sven  Hedin.  Här  gör  vi  väl,  tar 
vi  oss  väl  en  (liten)  r.  Ge  beväringen  en 
kort  r.  under  marschen.  Unna  sig  en  kort 
r.  (mellan  morgon-  och  förmiddagsmottag- 
ningarna). —  Kaffe-,  lunch-,  mat-,  middags-, 
måltids-,  vilorast.  h)Jag  går  ned  till  nomad- 
skolan och  möts  i  dörren  av  trettio  lapp- 
barn, som  storma  ut  till  r.  Harry  Blomberg. 
Under,  (mer  säll.)  jJt!  1.  i  ren.  Som  icke 
hunnit  plugga  vidare  i  ren  Henning  Berger. 
Där  man  brukade  smygläsa  under  r-erna 
S  Siwertz.  Tiominuters-,  frukost-,  skolrast. 
II.  Ssgr  ha  mest  formen  rast-  men  ibl.  där- 
jämte raste-;  särsk.  i  formen  raste-  kunna 
de  ofta  även  föras  till  verbet.  Syn.  vila, 
ro,  andrum,  ibl.  rekreation;  uppehåll,  halt, 
fristund,  vilostund,  en  stunds  vila,  (vilo)- 
paus,  stund  av  vederkvickelse,  (en  tids) 
ledighet;  (tiominuters)lov,  ibl.  (särsk.  förr) 
'kvart  .  lovstund. 

—  Rasthall.  Till  rast  I  2  b.  Den  s.  k. 
r-en  [i  nqbyqqnaden  vid  Luthagsskolan,  öppen 
mot  skolgården,  taket  vilar  på  stenpelare]  är 
en  nyhet  f^r  stadens  skolbyggnader  1924. 
-hydd]a.  Hade  ^  uppfört  ror  med  tjugu- 
fem kilometers  mellanrum  H.  Mörne.  -lÖS, 
-t,  -are;  -het.  Till  rast  I  1.  1)  Gå  r(-t)  av 
och  an  ])ä  golvet.  Gick  r-t  nr  rum  i  rum 
R.  (i)  att  finna  utvägar.  Med  r.  iver,  flit. 
R.  i  sitt  arbete.  En  r-t  arbetande  person. 
Där  jäktade  tiden  framåt,  r.,  utan  andrum 
Pär  Lagerkvist.  Tiden  sitt  evighetsmål  / 
nalkas  på  r-a  vingar  J.  G.  M.  Stolpe.  Det 
r-a  småhruset  från  ån  A.  T.  Gellerstedt. 
Så  r-t  verksam,  som  han  varit.  En  r-t  sö- 
kande människa.    Och  en  r.,  aldrig  tillfreds- 

V.  18  —  Nusvensk  ordbok. 


ställd  ärelystnad.  Likså  människans  dagar  / 
r-t  ila  sin  kos  Stagnelius.  2)  En  viss  r-het 
har  slagit  sin  klo  i  människorna,  arbetet 
bedrives  febrilt  ~  E.  v.  Otter.  Det  fanns 
ju  de,  som  kallade  hans  vitalitet  för  r-het 
och  ansågo,  att  han  splittrade  och  sprängde 
sig  öv.  fr.  Ronald  Fangen.  Syn.  1)  utan 
rast  1.  ro,  som  ej  kan  1.  vill  1.  ger  sig  tid 
att  vila,  aldrig  vilande,  ständigt  i  gång  1. 
färdig  1.  i  farten,  outtröttlig,  oförtröttad, 
oförtruten,  jäktande  1.  jäktad,  jäktig,  het- 
sad', orolig,  febril,  feberartad  1.  -aktig, 
'jagad',  nervös,  irriterad,  -plats.  1)  När 
vi  bröto  upp  från  vår  första  r.  Sven  Hag- 
lund. En  r.  för  flyttfåglar  L.  Munster- 
hjelm.  2)  Tjänade  oss  pojkar  till  rast-  och 
lekplats  Aug.  Hallner.  -punkt.  Finna  en 
lämplig  r.  i  rum  1.  tid.  -rum.  Till  rast 
I  2  b.  Och  till  frukostrum  och  r.  ett  litet 
källarunket  avklädningsrum  Barbro  Alving. 
-skjul.  Till  rast  I  2  b.  -Stug|a;  ehållare. 
Kommo  vi  ned  i  en  djup  dalbotten,  där  en 
liten  r-a  är  belägen  Sten  Bergman.  Turist- 
föreningen har  1934  kunnat  förverkliga  en 
länge  hyst  tanke,  nämligen  anordnandet  av 
r-or  i  Stockholms  omgivningar;  varje  ra 
skötes  av  en  r-ehdllare,  som  tillser,  att  det 
finns  ved,  lyse  och  vatten  och  sköter  den 
grövre  städningen,    -timme. 

—  Rast  e)dag.  E-formen  vanligast. 
Första  rastdagen  fingo  vi  i  '^.  —  Efter  två 
rastedagar  fortsatie  vi  till'^.  I  små  marscher 
~  med  var  tredje  dag  rastedag  J.  G.  Arse- 
nius.  Med  rastedagar  i  Tammerfors  och  ~ 
C.  Snoilsky.  -stund.  1)  Ex.  utan  -e-.  Vi, 
som  voro  måna  om  att  hava  vår  r.  oavkor- 
tad ~  Elsa  v.  Born.  Som  på  väg  hem  togo 
sig  en  r  Bernh.  Nordström.  2)  Ex.  med 
■e-.  De  båda  kamraterna  hade  tagit  sig  en  r. 
V.  Benedictsson.  Under  en  r.  S.  Lagerlöf. 
Rastestunder  invid  källan  A.  T.  Gellerstedt. 
Syn.  rast,  vilostund.  -ställe  1)  Ex.  utan 
-e-.  Att  Dalstuga  och  Mållongstxiga  i 
nyare  tid  varit  r-n  för  resande  ~  är  känt 
B.  Hesselman.  2)  Ex.  med  e-.  Mörka  nätter, 
då  regnet  öste  ned  och  rastestället  ej  kunde 
hittas  O.  Elgström.  Vid  första  r.  Hj.  Berg- 
man. Och  jag  söker  ett  r.  för  natten  Karin 
Jensen,  öv.  Minnen  från  färdevägar  och 
r-n.  -tid.  Mest  med  -e-.  Låt  inte  r-en  bli 
för  knapp  I  När  r-en  är  ute  ~. 

—  Rastja,  -ade,  -as;  -ning  (en,  -ar; 
-sställe  m.  fl.).  I.  Enkelt.  1)  Intr.  a)  Ska 
vi  r-a  här  en  stund?  Ra  efter  marschen, 
tmder  vägen,  vid  en  gästgivargård.  Vid  Ler- 
bäcksbro, där  Ekerstafolket  plär  r-a  Hj. 
Bergman.  För  att  r-a  några  minuter.  Var 
tredje  timme  rade  vi  en  kvart,  b)  De  vilade 
och  r-ade  oftare  än  som  var  nödvändigt,  men 
när  det  blev  matbud,  kommo  de  som  ett  skott 
O.  Larsson  i  By.  I  sex  år  hade  han  arbetat 
i  alla  väder,  utan  att  någonsin  r-a  ~  Ernst 
Lundquist,  öv.  Låta  folket  r-a  litet  (i  arbe- 


547 


Rasta — Rationalism 


548 


tet).  Och  r-a  en  minut  från  livets  fejder 
Alfr.  Jensen.  2)  Träns.  [o.  refl  ].  a)  Om 
hästar  o.  en  del  andra  (hu8)djur,  fångar, 
barn  samt  ibl.  rent  bildi.  Unghästarna 
måste  r-as,  så,  att  de  icke  bli  för  vilda.  Vid 
de  större  stationerna,  där  husse  r-ade  oss  ~ 
Gunnar  Ekström  (om  hund).  I  dag  skulle 
han  minsann  ra  lille  bror  och  skomakarens 
Oskar  riktigtl  (de  skulle  leka  häst)  H.  Wra- 
nér.  Halv  två  skall  han  [fången]  r-as  på 
fängelsegården  Rob.  Larsson,  öv.  —  Som  ~ 
var  ute  för  att  ^r-a  sin  bih  öv.  fr.  Gals- 
worthy.  Under  kulturens  fernissa  ligger 
urdrifterna  pä  lur,  och  dem  får  nian  inte 
släppa  lös,  bara  r-a  dem  Karin  Boye.  b)  Det 
var  en  fröjd  att  få  ra  sig  ordentligt  (om 
hund  som  sprang  lössläppt)  Dan.  Berg. 
II.  Ssgr  ha  rast-  1.  raste-.  I  allm.  ansluta 
de  sig  även  till  subst.  (se  ovan);  nedan 
upptas  blott  ett  par  som  höra  till  det  träns, 
verbet  o.  blott  visa  formen  rast-.   Syn.  I. 

1)  ta  sig  1.  göra  (en)  rast,  göra  halt,  (stanna 
o.)  vila,  göra  uppehåll  1.  en  (vilo)pau8,  ta 
(sig)  1.  ha  1.  få  ledigt,  ibl.  pausera  1.  'hämta 
andan',  vila  sig,  ge  sig  ro;  2)  låta  springa 
(runt),  motionera.  —  Rastbana.  -gård. 
Unghästarna  ~  kräva  särskilt  under  höst- 
månaderna mycket  motion  i  r-arna.  —  Att 
han  efter  förflyttningen  till  sinnessjukav- 
delningen ingen  enda  gång  fått  komma  ut 
på  ren  Alfr.  Petrén.  -plats.  B,,  för  hästar. 
Där  hönsen  under  vintern  kunna  finna  en 
snöfri  r.  A.  Stahre. 

Rast|er  (akut);  -ret,  -er.  Fotogr.  Platta 
med  rutnät  nyttjat  vid  autotypering  o.  färg- 
fotografering. De  ä  för  grovt  rer  di  har 
använt  ve  reproduceringen  T.  Kalén.  På- 
minna ~  om  ett  punktr-er,  som  kopieras  på 
ett  klisché negativ  M.  Rogberg.  Ett  nytt  slags 
färgr-er  1930.  —  Prov  å  olika  r-erfinlekar 
J.  Kroon. 

Rat,  -en,  -er.  Ibl.  även  skrivet  o.  uttalat 
engelskt  (råte).  Handels,  m.  m.  Frakt(sats); 
delbetalning  (t.  e.  vid  amortering  1.  avbe- 
talningsaffärer), (belopps)andel.  1)  Fallande 
r-er  och  avtagande  livlighet  på  fraktmark- 
naden 1921.  Höga,  låga,  of örändrade ,  fasta, 
vikande  r-er.  Fastare  [frakt] r- er  för  Mont- 
real 1933.  Minimir-er  och  uppdelning  av 
skeppningen  av  trämassa  till  Amerika  1930. 

2)  önskas  på  3 — 5  års  tid  låna  5—10  mil- 
joner finska  mark  i  en  eller  flera  r-er  mot 
förstklassig  finsk  borgen  1922.  Erbjöd  sig 
att  betala  5,000  kr.  i  årliga  rer.  Stachewsky 
bestämde  själv  r-ernas  storlek  1927.  Då 
andra  r-en  av  köpeskillingen  för  Ånäs  skulle 
inbetalas  And.  Allardt. 

Rat|a,  -ade,  -as;  [-are].  1)  Bar  du  maten, 
pojke!  Ra  mat,  som  luktar  illa.  Pojken  är 
bortskämd,  han  rar  föräldrarnas  mat  som 
för  enkel.  Rade  rester  efter  en  måltid. 
Kycklingen,  nyss  krupen  ur  skalet,  söker  sin 
föda,  väljer  och  rar  Hj.  Bergman.    Växter, 


som  r-as  av  betande  djur.  —  Rar  man  ag- 
narna, kan  man  lätt  gå  miste  om  kärnan. 
2)  Dessutom  hade  jag  ingen  anledning  att 
ra  en  extraförtjänst.  Han  r-ar  alla  medel, 
som  icke  gå  rakt  på  sak.  Men  han  r-ade 
att  ta  sin  tillflykt  till  dylika  utvägar.  Veder- 
börande myndigheter  ville  dock  ra  honom, 
endast  på  den  grund  att  han  var  indier  B. 
Forell.  Jag  till  exempel,  som  blev  r-ad  till 
landstinget  R.  Jändel.  Du  söker  och  väljer 
och  rar  [yrken]  precis  som  ett  barn  bland 
sina  leksaker  Hagar  Olsson.  [Ljunggren  tog 
in  dessa  sonetter]  med  många  andra  [av 
Strandberg]  r-ade  Per  Hallström.  Den  me- 
delålders mannens  lilla  stolthet  över  att  inte 
r-as  av  en  ung  kvinna  Harry  Blomberg. 
Syn.  icke  anse  god  nog,  ibl.  'sitta  o.  peta 
i',  neka  att  äta  1.  att  ta  emot,  avvisa,  för- 
små, förakta,  förkasta,  kassera,  utdöma, 
underkänna,  betacka  sig  för. 

Ratificerja,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar)  1. 
ratifikation  (-en,  -er;  även  konkr.  =  -sur- 
kund). Stadfästa,  bekräfta,  'giltiggöra',  god- 
känna, underskriva  m.  Ra  ett  (folkrätts- 
ligt) fördrag.  Senaten  i  U.  S.  A.  har  rat 
fyrmaktsavtalet  1922.  Deyina  konvention  skall 
r-as  senast  d.  1  aug.  1914;  ratifikationerna 
skola  utväxlas  i  Stockholm.  Fredsfördraget 
träder  i  kraft  fr.  o.  m.  ratifikationernas 
utväxlande  Nord.  Fam.^ 

Ration  (-tsjon);  -en,  -er;  -sstat;  -stagare; 
-er|a  (-ade,  -as;  -ing,  med  plur.).  I.  Ration. 
1)  Krigs.  =  bestämd  mängd  foder  (inräknat 
ströfoder)  dagligen  för  varje  häst  i  armén; 
även  mängd  av  visst  dagsfoder  t.  e.  'havre- 
ration'.  —  Fastställa  r-sstaten  vid  ~  även 
till  2.  Portions-  och  rationstagare  vid  trupp- 
förbandet. 2)  Tilldelad  mängd  av  (viss)  föda ; 
portion.  I  det  att  en  fettfattig  r .  tillgodogöres 
mindre  väl  Nord.  Fam.**  Fått  sin  mjölk- 
tallrik och  niatration  utan  vidare  Henning 
Berger  (om  katt).  II.  Rera.  Nu  finns  ingen 
enda  förbrukningsartikel  i  Ryssland,  som  ej 
r-eras  1930.     Syn.  ofta  ranson. 

Rationaliser|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en, -ar; 
-splan  m.  fl.).  Ordgruppen  svagt  ansluten 
till  den  föreg.  1)  Lägga  mera  på  förståndet, 
ge  'förnuftet'  större  plats.  [Ritschls]  dog- 
matiska uppfattning  gick  i  rande  riktning 
och  ~  O.  Bergqvist.  2)  Omlägga  på  mer 
praktiskt  (rationellare)  sätt,  vidta  plan- 
mässiga åtgärder  för  produktionens  för- 
bättring 1.  förbilligande.  Alla  försök  att 
ra  livet  stranda  utom  vad  det  gäller  den 
tekniska  utrustningen  T.  Segerstedt.  —  Till 
följd  av  ombyggnader  och  ringar  vid  Kastets 
sågverk  och  Bomhus  hyvleri  och  brädgårdar 
ha  enligt  Arbetarbladet  ett  75-tal  man  upp- 
sagts 1934.  G.  Thörnqvist  m  fi..  Industriell 
r-ing  i  praktiken  (1981).  Nutidens  rings- 
strävanden  inom  industrien.  —  Rationa- 
lism, -en.  Som  teol.  åsikt  vill  r-en  ej 
anta  ngn  trossats  utan  förnuftets  prövning; 


549 


Rationalism — Ravin 


550 


som  fil.  fattar  den  förnuftet  som  en  högre 
kunskapsförmåga  än  sinnena  (k  empirism). 
Syn.  ibl.  förnuftstro.  —  Rationali'st,  -en, 
-er;  -ink  (-t).  Jfr  föreg.  1)  Söderblom  har  ju 
en  gång  i  tiden  hetat  -»rifschliam)  och  det 
på  en  tid,  då  denna  benämning  i  fromma 
kretsar  var  liktydig  med  r.,  villolärare  och 
otrosande  Tor  Andree.  2)  Att  vi  togo  den 
gamla  r-iska  predikosamlingen  två  blad  i 
taget  Eva  Hedén.  Wallin  beskylldes  för 
dyrkan  av  den  r-iska  treenigheten,  det  goda, 
det  sanna  och  det  sköna,  i  stället  för  av 
Bibelns  heliga  treenighet  Gurli  Linder.  Grunt 
r-iska  ~  religiösa  riktningar  Einar  Billing. 
Hur  kan  det  därför,  strängt  r-iskt,  /  för- 
klaras att  ~  Gunnar  Beskow.  Syn.  för- 
nuftstroende; (r-isk:)  som  innebär  ratio- 
nalism, ibl.  förståndsmässig.  —  Ratione'11 
(-äll);  -t,  -are.  Förnufts-  1.  förståndsenlig, 
byggd  på  logik(en)  1.  på  logiska  grunder; 
förnufts-;  förståndig;  väl  planlagd,  meto- 
disk; grundad  på  vetenskaplig  insikt; 
ibl.  'riktig'.  Några  ex.:  1)  F.  W.  Taylor, 
R.  verkstadsledning  enligt  Taylor  systemet 
(1923J.  Rare  skogsvård.  Ej  förenligt  med 
(ett)  r-t  (drivet)  skogsbruk.  I  en  r-t  ordnad 
och  vidsynt  ledd  radioverksamhet  har  våra 
dagars  kulturstat  ett  enastående  verktyg  för 
nationens  fostran  Arthur  Engberg  1933. 
2)  Mat.  Hela  tal  och  bråk  kallas  med  ett 
gemensamt  namn  r-a  tal  och  karaktäriseras 
därav,  att  de  alla  hava  ett  gemensamt  mått 
med  talet  ett  (k  irr-a  tal). 

Ratsch,  interj.  o.  subst.  (-et,  =);  -|a 
(-ade).     Om    ljudet  när   något  slits  sönder 

0.  d.  1)  R.,  så  var  bönelistan  sönderriven. 
2)  Hörde  det  skarpa  r-et  för  var  gäng  han 
rev  Ejnar  Smith.  I  väntan  skrev  han  i  med 
snabba  r.  /  en  tippningssedel,  som  ~  I.  Lo- 
Johansson.  3)  Svarvarna  r-a  och  spdnor 
flyga  ~.^ 

Ratsia  se  razzia. 

Ratt,  -en,  -ar  [1.  -er].  Maskindel  varmed 
en  axel  vrides  1.  dragés  (ofta  för  hand). 
Särsk.  på  fartyg,  luftskepp,  bil,  kälke  osv. 

1.  Enkelt.  1) Enklast  består  en  r.  av  4  från 
ett  centrum  utgående  spakar;  den  kan  ock 
vara  försedd  med  ring;  ofta  äro  spakarna 
flera  (6—8)  och  utanför  ringen  formade  till 
handtag.  Kaptenen  stod  själv  vid  ren  och 
förde  spakarna  med  fast  hand.  Gjorde  ~ 
en  tvär  vridning  på  ren  och  tog  ett  hastigt 
tag  i  skotet  Maur.  Norlin.  Och  avlöser  man- 
nen vid  ren.  Ta,  hålla  r-en.  Ren  gniss- 
lade, seglen  smällde,  vattnet  fräste,  men  ~ 
Strindberg.  —  Hand-,  ångratt.  2)  Piloten 
band  fast  sig  på  sätet  /  och  fattade  tyst 
sin  r.  Karl  Asplund.  [Hade]  fingrat  ett 
litet  tag  till  på  höjdr-en  'v  Gunnar  Ceder- 
schiöld.  3)  I  bil,  i  synnerhet  då  man  sitter 
vid  r-en,  ser  man  inte  värst  mycket  mer  än  ~ 
ib.  Med  jaktherren  själv  vid  r-en  ~  A. 
Knöppel.   Hålla  i  r-en  med  bägge  händerna 


Neréns  Bilbok.  Genom  vårdslöshet  och  fylleri 
vid  r-en  1932.  [Öppen  bil]  med  vänsterratt  — 
som  hos  de  flesta  amerikanare  Henning  Ber- 
ger.  4)  R-ar  till  radio,  instrumenttavlor  o.  d. 
likna  ibland  nästan  en  liten  elektrisk  kon- 
takt. En  enda  man  kan  på  elektrisk  väg 
med  två  små  r-ar  sköta  rotorerna  Vår  Flotta 
1925.  Ni  skiljer  knivskarpt  [radio] statio- 
nerna dt  med  endast  en  lätt  vridning  pä 
inställningsr-en  Annons  1932.  5)  Utan  andra 
instrument  än  den  lilla  [kompass] nålen ,  som 
var  inmonterad  i  en  miniatyrratt  av  mäs- 
sing H.  Mörne.  II.  Ssgr.  Ex.:  När  man 
får  gripa  hårt  i  rekrarna  ~  och  såga  ved 
med  växelspaken  ~  M.  Rogberg.  Fängelse 
för  r-fylleri  1931.  Jämtland  har  haft  14 
r-fyllerimål  sedan  lagens  tillkomst  marB  1935. 
Én  hel  del  r-fyllerister  1930.  Rf  yllerist  får 
2  månaders  straffarbete  1934.  Styra  med  löst 
och  ledigt  r-grepp.  Rhjul.  R-kälke  Annons 
1932.  R-kätting.  Ett  stort,  runt,  rliknande 
hjul  M.  Rogberg.  R-lina.  Har  i  mänga  dr 
kört  bil  och  åtnjuter  anseende  som  en  mycket 
försiktig  r-man  1922.  Men  kaptenen  hade 
redan  ett  gott  tag  i  r-spakarna  ~  E.  Horn- 
borg. R-styrning  K  styrning  med  rorkult. 
R-ställning.  Syn.  styrhjul,  styr-  1.  vridin- 
rättning. 

Räuk,  -en,  -ar.  Fristående  i  hällen  fotad 
klippstod  av  vågorna  utskulpterad  ur  kalk- 
stensberget. Särsk.  på  Gotland  (o.  ibl.  Öland) 
men  även  på  andra  håll.  Såvitt  jag  kunnat 
finna,  införes  benämningen  r-ar  i  littera- 
turen första  gången  är  1852,  nämligen  av 
G.  Lindström  i  hans  uppsats  T>Om  Got- 
lands hÖjningi>  Henr.  Munthe.  Styggt  som 
ett  gammalt  hedentroll  j  det  står  en  r.  pd 
stranden  Gust.  Larsson.  Den  mest  bekanta 
r-en  är  väl  Hoburgsg%ibben.  Här  och  där 
skjuta  kalklagren  i  dagen  vid  stranden  och 
bilda  klintar  och  rar  (på  Madagaskar)  W. 
Kaudern.  —  Rartade  partier  eller,  för  kort- 
hetens skull,  r-partier.  Elgons  r-land  med 
sina  jättelika  kli])pstoder.  En  lägre,  r-rikare 
del  H.  Munthe.     Syn.  'strandpelare'. 

Ravelin,  -en,  -er;  -sgrav.  Krigs.  Ett 
utanverk.  Fästningsvallarna  med  sina  höga 
r-er,  sina  gravar  och  ~  Thecla  Wrangel. 

Ravin,  -en,  -er.  Geogr.  m.  m.  Av  vatten- 
flöden urholkad  ränna  1.  trång  dal,  smal 
klyftdal  med  vattendrag,  kanjon,  (dal)klyfta; 
hålväg.  I.  Enkelt.  En  bergssluttning  full 
med  lösa  stenblock  och  djupa  rer  E.  v.  Otter. 
Där  r-erna  öppnade  sig  till  bredare  dalar 
C.  A.  C.  Lewenhattpt.  Så  djärvt  ha  broarna 
kastats  över  r-er  och  floder  ib.  Fjällbruden 
i  ren  vid  Storlien  har  efter  fridlysningen 
åter  ökats.  Nedre  Dalälvens  brinkar  och 
sidor-er  Erik  Almquist.  Skogs-,  strandravin 
II.  Ssgr.  Ex.:  Pd  andra  sidan  en  r-artad 
nedskärning  Prins  Wilhelm.  De  tvä  väldiga 
broar,  som  förbinda  Douros  r-artade  stränder 
Bo  Beskow.   Som  en  levande  silverstrimma 


551 


Ravin — Reaktion 


552 


rann  bäcken  i  den  djupa  r-bottnen  ~  L. 
Miinsterhjelm.  Pd  griisiga  r-branter  T.  La- 
gerberg. En  några  meter  över  dalbottnen 
belägen  r-mynning  Fr.  Dahlatedt.  Uppför 
och  utför  rsidorna  Sten  Bergman.  Ibrinkar 
och  r-sluttningar  Erik  Almquist.  Att  hela 
det  vilda  r-syntemet  utsktirits  långt  efter 
sedan  stenåldersbyn  blivit  öde  och  tom  J.  G. 
Andersson.    /  r-väggarna  söder  om  byn  ib. 

Rayon  stavas  i  SAOL^  blott  räjong, 
se  d.  o. 

Ra'zzi|a(-t8-;  akut);  -an,  -or.  Även  stavat 
'ratsia'.  Vid  av  polisen  företagen  r-a  efter 
logerare  anträffadfS  å  tegelbruken  vid  Vak- 
salatull  tio  sådana  dec.  1930.  De  ror  efter 
av  militärleda  bekajade  medborgare,  som 
ständigt  föranstaltades  i  de  stora  städerna 
öv.  fr.  'Erwin  Rosen'  1920.  Langnrr-a  i 
Gamla  staden  1923.  Polisr-a  bland  lottmdng- 
lama  1919.  Syn.  'skallgång'  (efter  brotts- 
lingar, uteliggare  osv.),  (polis)räfst. 

Re-.  Lånordsprefix  som  i  en  mängd  fall 
har  bet.  åter-,  om-,  tillbaka-,  (e)mot-,  ånyo. 
Orden  äro  här  ej  sammanförda  utan  stå 
för  sig. 

Reage'ns  (-gäns  1.  ibl.  -j);  -et,  =  1.  -er 
[1.  reagentier,  utt.  -tsi-].  Kem.  (Lösning  av 
ett)  ämne  varmed  påvisas  närvaron  av  ett 
annat  ämne.  I.  Enkelt.  Som  r.  på  borsyra 
användes  gurkmejpnpper.  R  för  mina  [med 
osynligt  bläck  skrivna]  brev:  ammoniak  H. 
Gummerus.  Sedan  provet  bringats  i  lösning, 
tillsätter  man  ~  olika  fällningsreagens,  som 
antingen  utfälla  eller  icke  utfälla  föreningar 
med  karaktäristiska  färger  och  ~  G.  Starck. 
Fick  sig  tilldelnd  en  plats,  mikroskop  och 
r-er  A.  Sörlin.  II.  Ssgr.  Es..:  Att  han  glömt 
kvar  några  rkärl  i  det  stora  laboratoriet 
Emil  Cedercreutz  Kemiska  r-metoder.  Med 
ett  r-preparerat  filtrer papper  (r-papper),  var- 
med påvisas  ett  ämnes  förekomst  eller  en  lös- 
nings surhetsgrad.  R-skåp  i  apotek.  Syn. 
ibl.  reaktionsmedel.  —  Reager|a  (g-  1.  -j-); 
-ade,  [as].  1.  Fackl.  1)  Kem.  Ra  surt, 
neutralt,  alkaliskt  om  lösning.  2)  Fil.,  fysiol. 
o.  d.  Svara  (med  en  rörelse  1.  annat)  på 
ett  sinnesintryck.  De  olika  organismernas 
sätt  att  ra  mot  olika  retmedel.  Kommer 
organismen  ~  att  r-a  betydligt  kraftigare  pd 
den  andra  dosen  H  Davide.  Våra  magar  ->- 
r-a  mot  dessa  matorgier  Rob.  Larsson,  öv. 
Men  vid  åsynen  av  denna  veritabla  fähund 
rade  i  alla  fall  magen  K.  Giinnarson'. 
B  irrträdea  och  nu  närmast  granen  ra  tro- 
ligen ej  pd  fullt  sammU  sätt  som  lavarna 
mot  röken  och  giftgaserna  R.  Sernander. 
II.  Allmännare  o.  bildl.  Men  det  är  intres- 
sant att  s<',  hur  olika  människor  ra  inför 
samma  sak  T.  Fogelqvist.  Att  jag  själv  ~ 
börjat  r-a  tämligen  annorlunda  för  dessa 
ting  Amelie  Posse-Bråzdovå.  Jag  försökte 
att  tilltala  dem  på  franska,  men  de  rade  infe 
med  en  min  B.  Gripen  berg.    Ra  på  olika 


sätt  mot  oförskämdhet.  Polisens  ingripande 
var  onödigt,  ty  folkets  sunda  instinkter  rade 
självmant.  I  min  egenskap  av  europé  ~  r-ar 
jag  mot  terror  och  övergrepp  Marika  Stiern- 
stedt.  Att  jag  verkligen  r-ade  mot  och 
chockerades  av  Drumonts  rabiata  judehat 
ib.  Starkt  ra  mot  ~.  öppet  ra,  när  man 
bevittnar  en  orättvisa.  Syn.  I.  påverkas 
(av  vissa  retmedel,  kemiskt  osv.),  (med  en 
rörelse  1.  eljest)  'svara'  på  (ett  sinnesin- 
tryck), visa  påverkan  1.  återverkan  1.  att 
man  tagit  intryck  (av);  II.  'motta',ga)',  'upp- 
ta(ga)',  ibl.  'uppträda';  gm  en  viss  åter- 
verkan 1.  ett  visst  motstånd  besvara,  göra 
1.  resa  motstånd,  resa  sig  till  motvärn,  visa 
sig  'upprorisk',  opponera. 

—  Reaktion,  -en,  -er.  Jfr  i  allm.  reagera. 
I.  Enkelt.  1)  Fackl.  Kem.  (o.  fys.),  fysiol. 
o.  fil.  m.  m.  a)  Ibl.  även  mer  konkr.  I 
kemien  innebär  ordet  sur,  att  ett  ämne  van- 
ligen i  lösning  smakar  surt  eller  ger  sur  r., 
t.  e.  genom  att  färga  lackmuspapper  rött. 
Ge  två  ämnen  någon  karaktäristisk  r.  med 
varandra,  kunna  de  användas  för  påvisande 
av  varandra.  Att  vid  tillverkning  av '^marga- 
rin ^  skall  sesamolja  (som  giver  karaktä- 
ristiska, lätt  igenkännbara  r-er)  tillsättas 
J.  Landin.  Jag  fick  ingen  r.,  innan  jag  för- 
sökte med  sockervatten  vid  försök  att  fram- 
kalla osynlig  skrift.  —  Märkesår  i  fysikens 
utveckling,  säger  M.  Siegbahn;  kärnren  en 
process  av  ny  typ  1932.  Vid  Vidals  tyfus- 
reaktion  uppträder  i  s«rum  en  finflockig 
fällning,  bestående  av  hopklumpade  tyfus- 
bakterier  Torsten  Hellman.  b)  Att  vid  idio- 
synkrasi  för  ett  visst  läkemedel  redan  mini- 
mala mängder  därav  ofta  utlösa  r-en  M. 
Asplund.  Kroppens  naturliga  r.  mot  ett  in- 
kommet gift.  —  Jag  fångade  också  hela  hennes 
r.  —  först  förvåning ,  så  oförxtälld  glädje 
och  därefter  den  konventionella  masken  igen 
Sven  Stolpe.  En  r.  (efter  7  dagars  festande), 
så  stark,  att  han  måste  intaga  sängen.  Själs-, 
känslor-er.  C)  Markreaktion  länt.  o.  d.  = 
surhetsgrad  (i  kem.  bet.).  2)  Allmännare. 
Jfr  r  är.  Nu  inträdde  en  r.  mot  de  starkt 
överdrivna  grundsatserna  om  konungens  en- 
våldsmakt  och  ansvarsfrihet.  För  att  ej 
frambesvärja  ren.  Ren  mot  bolxjevismen 
och  dess  metoder.  Ge  sig,  hemfalla  ren  i 
våld.  Det  blev  i  stället  ren,  som  triumferade 
d^n  gången,  revolutionsmännen  voro  slagna. 
Men  skenbart  segrade  ren  åter  och  ~  T. 
Sejrerstedt.  Gå  rens  ärenden.  Hr  Branting 
tyrki-r  sig  se  rens  stormsvalor  1921.  Den 
katolska  ren  (mot  reformationen) .  II.  Ssgr. 
Ex.:  Rsexperiment  (r-sförsök)  spela  numet 
en  viktig  roll  vid  psykotekniska  undersök- 
ningar och  yrkesprov.  R  sfria  djur,  kor,  krea- 
tursbesättningar, r-sfri  mjölk  länt.:  som  vid 
undersökning:  (vanl.  med  tuberkulin)  visat 
si  SJ  tuberkelfria.  Kemisk  r-slära.  R  smedel. 
R  ssvar.     Rstid  t.   e.   psykologiskt  o.  bot. 


553 


Reaktion — Realtillgång 


554 


Syn.  I.  1)  kemisk  in-  1.  påverkan;  mot- 
verkan,  motrörelse;  besvarande'  av  ett  visst 
intryck  1.  ett  retinedel,  '(reaktions)svar',  svar 
på  retning;  ibl.:  (följd)verkan,  mot-  1.  åter- 
verkan; 2)  motströmning,  motrörelse',  bak- 
1.  åter-  1.  tiilbakaslag;  strävan  att  återin- 
föra den  gamla  ordningen,  'baksträvan(de)', 
bakåtsträvande  rörelse  1.  parti  1.  riktning, 
'baksträveri',  ibl.  nyhets-  1.  reformfientlig- 
het; (ibl.:)  baisse,  nedgång  1.  hausse,  upp- 
gång, återhämtning. 

—  Reaktionär,  -t,  [-are]  1.  (som  subst.) 
-(e)n,  -er.  Blott  till  reaktion  I  2  (polit.  o.  d.). 
Motsatt  frisinnad,  liberal  o.  d.  1)  Adj 
Medan  Strindberg  i  andra  samhällsfrågor 
var  radikal  eller  revolutionär,  var  han  i 
kvinnofrågan  '^  utpräglat  r.  Hj.  Alving. 
Han,  som  förut  varit  liberal,  hade  nu  blivit 
till  ytterlighet  r.  Den  man,  som  i  går  varit 
för  revolutionär  för  kejsaren,  var  i  dag  för 
r.  för  revolutionen  Öv.  fr.  Bruce  Lockhart. 
På  grund  av  hans  starkt  ra  läggning.  Hem- 
stadens r-aste  schartauan.  2)  Subst.  Som 
den  svarta  r.  han  är,  blev  han  ~  Ax.  Ceder- 
berg.  Betraktades  av  oss  som  en  svår  r. 
Stämplas  som  r.  Ty  ärker-en  i  Dagbladet 
har  lärt  plus  minus  noll.  Syn.  'bak(åt)- 
strävande',  reforrnfientlig  1.  -fiende,  utpräg- 
lad hnger(man),  'baksträvare',  'återhållare'. 

Reäl,  -t,  [-are]  1.  som  subst.  ibl.  -en  (se 
II).  I.  Adj.  1)  Motsatt  t.  e.  ord-,  person(an-, 
formål,  verbal,  nominell  1.  ibl.  fantastisk, 
overklig.  Ra  värden.  Ta  hänsyn  till  r-a 
förhållanden,  icke  till  inbillade  och  hopfanti- 
serade.  Jordens  mest  praktiska,  kallt  beräk- 
nande och  på  det  r-a  inriktade  nation  Emil 
Cedercreutz.  Renauds  estetiska  drömliv  gör 
honom  likgiltig  för  det  r-a  livet  Fr.  Böök. 
Får  härigenom  ett  (mera)  rt,  ett  rare  värde 
för  ungdomen.  2)  Ofta  K  klassisk  1.  latin-. 
Den  ra  (skol)bildningen.  En  r.  (gymnasie)- 
linje.  [And.  Chydenius]  förde  den  ra  skol- 
typens  talan:  skolorna  skulle  giva  en  all- 
mänt medborgerlig  bildning,  ej  blott  fostra 
en  st dndsper sonsklass  B.  JEstlander.  II.  I 
bet.  I  2  ibl.  nyttjat  som  subst.,  särsk.  i 
smtl.  o.  för  ssgr  som  realskola,  -gymna- 
sium, -linje,  -(skole)examen.  Förutom  flick- 
lagen  uppträdde  ett  par  lag  av  östra  rs 
gymnasium.  Lekfor  Alving  vid  Norra  r., 
Stockholm.  Ska  pojken  gå  (på,  i)  latin  eller 
r.f  Syn.  I.  1)  sak-,  saklig,  'som  står  med 
fötterna  i  marken',  verklig,  faktisk,  reell, 
väsens-,  effektiv,  materiell,  verkligen  be- 
fintlig, ingalunda  inlnllad,  'att  ta  på',  kon- 
kret, handgriplig;  2)  realistisk,  anlagd  på 
matematik,  naturvetenskap  o.  modärna 
språk,    mer    praktiskt   inställd    1.  inriktad. 

—  Realavdelning  i  skola.  -bild|ad; 
-ning.  Jfrreal  I  2  o.  realskolebildad.  -en- 
cyklopedi  konversationslexikon,  uppslags- 
bok med  'sakartiklar',  sakordbok,  -exa- 
men.    R.  vid  arméns  underofficersskola  [i 


Uppsala].  Första  gången  denna  examens- 
form användes  i  Sverge  Ups.  Nya  Tidn.  maj 
1930.  Det  är  i  år  sista  gången  realskole- 
examen enligt  gamla  stadgan  avlägges  vid 
[h.  allmj  läroverket  [i  Uppsala]  —  enligt 
den  nya  heter  det  ju  r.,  vilken  dock  i  stort 
sett  motsvarar  den  äldre  examen  ib.  15)33. 
Syn.  avslutningsexamen  i  realskolan,  -filo- 
log; -i.  Jfr  realia.  Den  mångsidigt  kunnige 
och  intresserade  r-en  A.  M.  Alexanderson  ~ 
Erik  Hedén,  -genus.  8pråkv.  Dengenus, 
denkön,  n-kön  (k  maskulinum  o.  femini- 
num, han-  1.  hongenus).  Jfr  genus  1  a. 
•gymnasium.  Högre  läroverk  där  huvud- 
vikten lägges  på  matematik,  naturveten- 
skap o.  modärna  språk  (k  latingymnasium). 
-index  sakregister  (k  person-  o.  ortregister 
samt  ordförteckning,  glossar).  -innebörd. 
Vad  för  r.  de  [rapporterna]  kunde  hava 
Gust.  Bouveng.  -katalog.  Bokförteckning 
uppställd  efter  innehåll,  vetenskapsgrenar, 
systematiskt  ()(  rent  alfabetiskt),  -klass. 
Jfr  realavdelning  o.  realring.  -kunskaper, 
-lexikon  sakordbok,  (real)encyklopedi. 
-linje.  Motsatt  latinlinje.  [Rent  revolutio- 
nerande,] mer  än  någon  kunnat  ana,  var 
"införandet  av  r.  Sigfr.  Almquist.  Går  han 
r-nf  -lyceum  se  lyceum.  -läroverk  k  latin- 
läroverk, -lön.  Avser  'vad  man  får  för 
pengarna'.  Ren  har  stigit,  trots  att  pen- 
ninglönen minskat,  ty  levnadskostnaderna  ha 
nedgått  med  c:a  41  procent,  -politik;  (biton 
på  -ik);  -er  o  realpolitisk  (båda  biton  på 
-it-).  P.  som  tar  hänsyn  till  o.  anpassar  sig 
efter  verkligheten  (de  faktiska  förhållan- 
dena), verklighetsbetonad  politik  (ibl.  med 
biton  av  'krass');  en  p.  som  blott  tar 
hänsyn  till  möjlig  framgång.  Synes  icke 
vnra  genomförbar  r.  Stöld  av  kolonial- 
land eller  r.  —  Zilliacus  var  med  all  sin 
äventyrliga  håg  en  kallt  beräknande  r-er 
och  ~  H.  Gnmmerus.  R-er  med  ett  skarpt 
öga  för  verklighetens  krav.  —  Det  där  låter 
ju  förtjusande  klokt  och  realpolitiskt,  -ring 
jfr  realavdelning  1.  -klass.  -skol|a;  -(e)exa- 
men  (se  realexamen);  -ebild|ad  (-ning); 
-eklass;  -It  (-en,  -er;  -mössa),  gärna  smtl. 
Allmänt  läroverk  (fiistående  1.  ingående  i 
högre  allm.  lärov.)  med  5  (1.  4)  klasser. 
Ra  infördes  1905  (jämte  r-eexamen)  och 
var  då  anordnad  med  6  klasser;  nu  (1935) 
finnas  SO  samr-or  och  5  ror  för  gossar.  — 
Knrtriterska,  r-ebildad,  önskar  snarast  an- 
ställning Annons  1920.  Oenom  en  del  be- 
stämmelser ha  också  r-eexamens  kompetens 
kringskvrifs  Sv.  Dagbl.  1911.  —  Några  ny- 
bakade  riter,  som,  ~  (som  tagit  r-eexamen) 
Vera  Fridner  1919.  -skäl.  Störtad  på  grund 
ov  ~  avund,  intriger,  angivelse,  —  allt  är 
där  lika  möjligt  som  r.  Marika  Rtiernstedt. 
-student  s.  på  reallinjen.  -säkerhet.  Fackl. 
S.  i  pant  av  fast  1.  lös  egendom.  Se  namn- 
säker  2.  -tillgång.  Man  har  tillmätt  rama 


555 


Realtillgång— Realitet 


556 


i  Haga  nöjesbasaren  bort  i  tok  för  höga 
värden  Nya  Dagl.  AUeh.  1930.  —  Även  bildl. 
Ett  lugnt  omdöme  är  en  r.  -vetenskaper 
realia.  -värde.  T.  e.  k  nominellt  1.  åsätt. 
-ämne.  Matematiken,  ett  typiskt  r.  ämne 
för  reallinjen  1.  d. 

—  Realarje,  -(e)n,  -e.  Lärjunge  på  real- 
linjen, vid  realgymnaäium,  realist.  —  Rea- 
lia (akut).  1)  Mindre  vanl.  En  motvilja, 
som  ej  grundar  sig  på  r.  verkliga  fakta. 
2)  Huvudbet.  'SakvetenskapCer)',  realveten- 
skap,  realämnen.  Ibl.  t.  e.  om  naturveten- 
skaperna 1.  om  geografi,  historia,  national- 
ekonomi osv.  (stundom  K  v.  om  ord,  språk- 
vetenskap 1.  ock  K  normvetenskap). 

—  Realisäb|el (akut); -elt, [-lare].  Mindre 
vanl.  för  'realiserbar'.  1)  Se  realisera  1. 
2)  Se  realisera  3.  —  Realisation,  -en, 
-er.  I.  Enkelt.  1)  Mindre  vanl.  Verk- 
ställande, förverkligande,  utförande.  2)  För- 
vandling i  reda  penningar.  3)  Se  mynt- 
realisation.  4)  Huvudbet.  Försäljning  (av 
varor)  till  nedsatt  pris.  Den  köpte  jag  billigt 
på  r.  Förmiddagarna  tillbringade  hon  på 
r-er  Olle  Hedberg.  Spriyiga  på  r-er.  Rer 
i  yrkesmässigt  bedriven  detaljaffär.  Ställa 
till  med  en  r.  för  att  göra  sig  av  med  en 
del  skrymmande  och  omodärna  varor.  R.  av 
pant.  Bok-,  inventerings-,  konkurs-,  ombygg- 
nads-, slut-,  snabbrealisation.  II.  Ssgr  höra 
mest  till  I  4.  Rsannons.  R-sförluat  jfr 
r-svinst.  R-sförsäljninqar.  Stockholms  R-s- 
magasin  Rikstel.-kat.  1920.  R-svinst  är  un- 
derkastad beskattning  blott  om  den  framgått 
vid  yrkesmässig  avyttring  eller  om  det  rea- 
liserade förvärvats  genom  köp  eller  byte  och 
icke  innehavts  10  dr,  om  det  gäller  fastighet, 
eljest  5  år ;  r-svinst  skall  specificeras  i  dekla- 
rationerna. Syn.  I.  4) (ibl.:)  bortslumpande, 
slutförsäljning.  —  Realiserja,  -ade,  -as; 
-bar  (-t;  -het);  -ing  (-en,  -ar;  -sförsök;  -sköp 
m.  fl.).  Bet.  'verkställa'  vanligare  än  mot- 
svarande hos  'realisation'.  1)  Verkställa 
o.  d.  Lyckas  r-a  en  (länge  närd)  plan,  ett 
projekt,  en  tanke.  [Dem]  blev  det  ej  för- 
unnat att  r-a  ungdomsdrömmeti:  Paris  och 
Italien  G.  Pauli.  Omöjlig  att  ra.  —  Ett 
ideal,  sällan  r-bart  annat  än  för  de  mera 
förmögna  Marika  Stiernstedt.  Förslagets 
praktiska  r-barhet.  2)  Förvandla  i  reda  pen- 
ningar, i  klingande  mynt.  Lyckas  r-a  boets 
fasta  tillgångar.    3)  Utsälja  till  nedsatt  pris 

0.  d.  Ra  ett  gammalt  lager  (till  betydligt 
nedsatta  priser).  Ra  ett  parti  ungdoms- 
böcker. —  Lätt  r-bara  varor.  Syn.  1)  verk- 
ställa, förverkliga,  genomföra,  sätta  i  verket, 
utföra,  bringa  till  stånd  1.  till  utförande,  å- 

1.  tillvägabringa,  verkliggöra;  (r-bar.)  ge- 
nom- 1.  ultorbar,  görlig,  verkställbar,  rea- 
liaabel,  praktikabel;  2)  omsätta  1.  förvandla 
i  klingande  mynt  1.  i  penningar;  3)  (9l)ut- 
försälja,  sälja  till  nedsatt  (1.  ibl.  under)pris, 
avyttra,  föryttra,  ibl.  bortslumpa  fu;  (r-bar:) 


förytterlig,  avsättlig,  säljbar,  möjlig  1.  lätt 
att  förvandla  i  pengar. 

—  Reali  sm,  -en.  Jfr  idealism.  Mest 
estetiskt  o.  allmännare,  även  fil.  (jfr  idea- 
lism 4  o.  5).  Ordets  bet.  växlar  efter  olika 
uppskattning  o.  efter  tiderna.  Ex.:  1)  Ren 
i  konsten  och  litteraturen  strävar  framför 
allt  efter  natursanning.  Inom  bildkonsten 
har  1800-talets  r.  avlösts  av  symbolism  och 
expressionism,  mot  vilka  riktnitigar  nyr-en 
på  1920-talet  framträtt  Nord.  Fam.^  (1932). 
En  ny,  djärvare  och  brutalare  r.,  som  icke 
väjer  för  verklighetens  fula  sidor.  Med  en 
r.  i  uttrycket,  som  nästan  är  stötande.  När 
Heidenstam  och  Levertin  ~  drogo  till  storms 
mot  ■"grdvädersstämningeni'  och  tskomakar- 
r-enT.  2)  [En  anmärkning,]  som  i  sin  r. 
slog  ned  det  pacifistiska  luffslott,  som  vi 
båda  hade  byggt  -upp  Annie  Wall.  Jag  be- 
undrade hennes  [Anna  Sandströms]  strävan 
för  r.  i  undervisningen  C.  G.  Laurin.  Syn. 
verklighets-  1.  naturtrohet,  natursanning, 
verklighetssträvan  1.  -dikt(ning)  1.  -skildring 
1.  -riktning  1.  -liv,  (verkligt,  levande)  'liv'; 
'saklighet'  (ibl.  själlös),  (ibl.)  vardagsverk- 
lighet. —  Reali'st,  -en,  -er;  -bildning  o. 
-klass  (till  II);  -läggning;  -isk  (-t,  [-are;  -het]). 
I.  Jfr  realism.  1)  Idealist  i  åskådning,  r. 
i  form.  Var  Strindberg  r.,  skildrade  han 
världen  sådan  den  var  eller  för vrideri?  Full- 
blodsr-er  av  den  typ,  som  enbart  ser  och 
gärna  överdriver  det  fula  i  världen  2)  R-isk. 
Risk  efter  den  tidens  uppfattning.  Före- 
trädde en  mer  r-isk  riktning  inom  målar- 
konsten. Flodhästar,  otroligt  r  iskt  gjorda, 
återgivna.  En  fårskock,  så  bräkande  r-isk, 
att  ~.  Hur  ofeoretiskt  och  7iaturligt  r-iskt 
Shakespeare  skildrat  sin  egen  samtid  i  histo- 
risk förklädnad  M.  Lamm.  Det  r-iska  drag, 
den  blick  för  livets  småting,  som  ligger  i  det 
skånska  lynnet  Erik  Hedén.  Ett  ordval, 
r-iskt  ända  till  vardaglighet.  Som  berättar 
en  spökhistoria  så  r-iskt,  att  han  själv  blir 
uppskrämd.  En  föga  r-isk  statskonst.  II.  Jfr 
reallinje  o.  d.  En  som  går  1.  gått  realvägen, 
lärjunge  på  reallinje,  realare  ()(  latinare). 
Syn.  I.  1)  anhängare  av  realismen;  r-isk 
konstnär  1.   författare  1.  människa,  nykter 

0.  praktisk  (verklighets)människa;  2) (risk:) 
natursann,  verklighetstrogen,  verklighets- 
skarp,  naturtrogen,  (slående)  naturlig, 'sann', 
riktigt  återgiven  1.  framställd,  'levande', 
ibl.  'vardagsverklig';  ibl.  'nykter',  som  tar 
hänsyn  till  realiteter  1.  'står  på  marken", 
praktisk  klok,  nyttighets-. 

—  Realiter  (akut);  adv.   I  verkligheten 

1.  realiteten,  i  själva  verket,  faktiskt,  i  grund 
o.  botten,  egentligen,  (ibl.  nära)  praktiskt 
taget.  R.  låg  ju  saken  så,  att  ~  E.  Klein. 
Sakyiade  r.  all  betydelse  som  ~.  —  Realitet, 
-en,  -er.  I.  Enkelt.  Komma  dt  den  r.,  som 
ligger  bakom  tingen.  Äga  r.  Det  onda  är 
ett  begrepp  ,   utan  r.  I  '^  /  en  tankevilla  Py 


557 


Realitet — Recension 


558 


Sörman.  Frånkänna  lidandet  verklig  r. 
Lyckas  ge  (levande)  r.  åt  '^.  Först  när  den 
jämnåriga  kretsen  börjar  gallras,  förnimmer 
man  döden  som  en  r.  M.  Rogberg.  Att  bak- 
om ~  ordsvallet  står  ingen  r.  T.  Segerstedt. 
Som  nu  för  oss  fått  historisk  r.  Oförskönad  r. 
Meyi  låt  oss  se  en  smula  nyktert,  inte  på 
principen,  den  är  all  right,  men  på  r-en 
Marika  Stiernstedt.  En  släktkänsla,  för 
vilken  ätten,  ej  individen,  är  den  väsentliga 
r-en  Hj.  Alving.  Ha  sinne  för  r-er,  för 
livets  r(-er).  Att  hellenerna  räknade  alltid 
med  r-er  Erik  Hedén.  Så  snart  de  konfronte- 
rades med,  stodo  inför  livets  r-er,  funno 
de  ~.  Han  rörde  sig  alltid  med  r-er  och 
hade  föga  sinne  för  de  fantasier,  som  ~ 
Jonatan  Reuter.  Inriktad  på  r-er.  Pä  honom 
har  Skansen  gjort  intrycket  av  en  stor  folklig 
dikt,  omsatt  i  r-er  Artur  Hazelius.  Inför 
livets  starkaste  r-er  G.  Castrén.  De  hemska 
r-er,  som  ligga  bakom  detta  ord  ^barnäkten- 
skap*  Dagmar  Berg.  När  hon  [Ellen  Key] 
blev  värmd  av  ett  ämne,  glömde  hon  r-erna 
Ellen  Lundberg-Nyblom.  R-erna  drunknade 
i  ordflödet  ~.  En  man,  som  levde  (med  sin 
själ)  i  r-ernas  värld.  —  I  ren  i  sak,  i  verklig- 
heten. II.  Ssgr.  Ex.:  Rsbetonad  om  person, 
konstverk  osv.  Att  han  saknade,  om  icke 
förståndets  fulla  bruk,  så  dock  r-ssinne. 
Systern  var  ~  mera  praktiskt  anlagd,  med 
gott  r-ssinne  Marika  Stiernstedt.  Syn.  verk- 
lighet, faktum  1.  (verkliga)  fakta  (se  d.  o.). 
Reassurjador,  -adör(e;n,  -adörer;  •a'ns 
(-ängs;  -en,  -er;  -avdelning;  -bolag;  -kon- 
trakt); -er|a  (-ade,  -as;  -ing,  med  plur.).  Säll. 
stavade  (o.  uttalade)  med  -y-.  Alla  om  'åter- 
försäkring' (varigm  ett  försäkringsbolag 
överlåter  en  del  av  sin  ansvarighet  för  en 
försäkring  på  annat  1.  andra  bolag).  De  ut- 
ländska bolag,  som  i  sin  tur  beviljat  r-anser. 
Lejonparten  av  detta  belopp  har  visserligen 
r-erats  i  ett  schweiziskt  bolag,  men  ~.  Det 
r-erande  bolaget. 

Rebeckja  (-bä-);  -an,  -or.     På  sina  håll 
barnkamraarspråk  för  'nattkärl,  potta'. 

Rebell  (-äll);  -en,  -er;  -hop  m.  fl.;  [-er|a 
(-ade,  [-as];  -ing);  -lön  (-en,  -er)];  -isk  (-t;  -het) 
1.  [-sk  (-t),  särsk.  skönl.].  Egentl.  o.  bildl. 
I.  Enkelt.  1)  Kuva  r-erna  de  upproriska. 
Men  ännu  har  det  aldrig  uppstått  en  r.  på 
vårt  gods.  En  verklig  plantskola  för  unga 
r-er.  2)  En  r.  i  litteraturen.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Underklassaren  med  r -instinkter na  Fr.  Böök. 
B-ledaren  Venizelos  IdSb.Rpatrull.  III.  Av- 
ledningar.  1)  Det  var  inte  märkvärdigt,  att 
Juan  r-er  ade  mot  denna  onaturliga  disciplin 
och  ~  Fr.  G.  Bengtsson,  öv.  2)  Skulle  man 
tro  på  vår  aktiva  r-ion,  sedan  vi  så  länge 
förkunnat  lojaliteten  i  vårt  passiva  mot- 
stånd f  B.  Estlander.  3)  Hemliga  kurser  i 
utlandet  för  tsarrikets  r-iska  undersåtar. 
Under  en  r-isk  general.  Genom  r-iskt  land. 
Omfattade    ~    den    r-iska    söderns    parti. 


Handlat  r-iskt  mot  kejsaren  N.  Ahnlund.  — 
Att  hälla  inne  med  sina  r-iska  åsikter  Helena 
Westerniarck.  Och  en  risk  röst  viskar  inom 
henne:  res  dig,  tänk!  Ad.  Hillman.  Gripas 
av  en  r-isk  känsla  mot  världen  och  ödet.  Fä 
bukt  med  sitt  gamla  r-iska  sinne.  4)  Men 
utanför  de  unga  gå,  /föraktade,  r-ska  Harry 
Blomberg.  Vårt  blod  var  det  heta  r-ska  ~ 
E.  C:son  Bredberg.  Syn.  I.  upprorsman, 
upprorsmakare,  upprorisk  undersåte,  som 
höjt  1.  ställt  sig  under  upprorsfanan;  som 
rest  1.  reser  motstånd  (mot),  orostiftare, 
(ibl.  nära)  förrädare  1.  avfälling;  III.  (r-era:) 
resa  sig  (mot),  göra  uppror  1.  revolt,  upp- 
säga tro  o.  lydnad,  revoltera,  frondera; 
(rion:)  uppror,  (upp)resning,  upplopp,  re- 
volt ;  (r-isk :)  upprorisk,  revolterande,  fronde- 
rande, uppstudsig,  trotsig,  som  vägrar  att 
lyda,  (ibl.:)  revolutionär,  omstörtande,  oro- 
stiftande. 

Rebelånja;  -ing.  Handels.  'Återbelåna'. 
Trassel  i  mäklar fir ma :  pantsatta  obligationer 
högtr-adeldSl.  Pantsedlar  j^är-ade  varor.  De 
anhållna  pantlånebiträdenas  r-ing  av  panter 
för   egen   räkning   i   andra  pantlånekontor. 

Rebus  (akut);  -en,  -ar.  Bild(8krifts)gåta, 
teckengåta;  även  bildl.  Tyda,  lösa  en  r., 
r-ar.  Lösning  på  förra  veckans  r.  Drives 
r-ens  karaktär  av  ordlek  för  långt,  uppstår 
en  s.  k.  'falsk  r! ,  t.  e.:  é  =  supé  utan  sup. 

—  Kubismens  'konstverk'  eller  målade  rar. 
Nu  talar  du  i  r-ar,  Maths  Harry  Blomberg. 

—  I  rartad  formulering.  Lilla  r-boken. 
R-lösningar.  Riktiga  r-namn.  Din  egen  r-stil 
A.  Mörne. 

Recense'nt  (-änt);  -en,  -er;  -hop(en); 
•plats;  -skåp  (-et);  -skrå.  (Bok)anmälare, 
(bok)bedömare,  (bok-,  litteratur-,  konst-,  mu- 
sik-, teater)kritiker  1.  granskare,  smakdo- 
mare. Icke  bry  sig  om  r-ernas  förnumstiga 
tycken.  Tidningsr-ens  bryderi  under  julflo- 
den. —  Söka  en  r-j)lats  i  en  daglig  tidning. 
R-skapets  moral.  —  Recenser|a,  -ade,  -as ; 
-ing  (ibl.  med  plur.).  Anmäla,  granska,  be- 
döma, skriva  en  recension  över,  skriva  (an- 
mälan) om,  ibl.  kritisera.  Är  det  ingen,  som 
r-at  din  bok  än?  Han(s  diktsamling)  blev 
ju   välvilligt,   hyggligt   r-ad  i  dagspressen. 

—  Recension  (-sjön);  -en,  -er;  -sblomma 
(ironiskt)  m.  fl.  (Bok)anmälan,  anmälning, 
granskning,  ibl.  'kritik'.  Det  skall  bli  roligt 
att  i  morgon  få  läsa  (tidnings)r-erna  över 
föredraget,  konserten,  föreställningen.  Skriva 
en  nedgörande,  en  beröryimande  r.  över  ~. 
Ren  avtrycktes  även  i  ~.  Den  enda  väl- 
villiga r.  en  pressurklippsbyrå  skickat  honom 
över  ~  Henning  Berger.  Har  du  inte  fått 
någon  r.  av  din  bok  i  Svenska  Dagbladet? 
Skriver  var  vecka  en  samlingsrecension  av 
huvudsakligen  skönlitterära  prosaböcker  i  ~. 

—  Skicka  r-sexemplar  (av  boken)  till  tid- 
ningar och  tidskrifter.  En  samling  r-sutdrag 
på  omslaget  puffa  för  arbetet. 


559 


Recent — Eecidiv 


560 


Rece'nt(-änt);  =  .T.e.bot.'Fär8k',ny(are), 
8en(are).  Att  ej  räkna  med  en  reliktföre- 
komst utan  fastmera  tolka  fyndet  som  ett 
fall  ov  r.  spridning  J.  A.  O.  Skärman. 
Fyndorterna  för  denna  ra  invandrare  ~  C. 
Th.  Mörner.  —  Rece'nti|or  (-eän(t)8i-,  kort 
-å-,  mest  akut);  -orn,  -örer  (slutet  -o).  Ny- 
inskriven  student  1.  studentska  (i  senare 
fallet  ibl.  även  'rörska').  Då  han  som  grön 
r-or  en  druvbld  sejytemhermorgon  besteg  uni- 
versitetets trappa.  Rom  i  Uppsala,  Stock- 
holm, och  Göteborg  motsvaras  av  'novitien  i 
Lund.  —  Tven7ie  r-orsaffnar  [i  Uppsala 
kristliga  studeniförbund]  Manfr.  Björkquist 
1921.  Till  Phoenix,  där  r-orsgask  var  an- 
ordnad Ups.  Nya  Tidn.  sept.  1929.  B-ors- 
skändning  skämt  med  rorerna  vid  r-ors- 
gasken  —  Hon  har  alltså  bl.  a.  alt  taga 
reda  på  de  nykomna  r-or  skorna  Idun  1932. 

Recepi'sse  (grav);  -t,  -n.  Handels,  o.  d. 
Mottagningsbevis,  kvitto.  Av  Almquist  ut- 
färdade rn  angående  skuldsedlar,  som  ~. 
—  Rece'pt  (-sä-);  -et,  =  [1.  -er].  I.  Läk.- 
bet.  1)  Skriva  (ut)  r.  (åt,  för  ngn)  j^å  ett 
sömnmedel.  R  utfärdat  av  legitimerad  läkare, 
tandläkare  eller  veterinär.  Opium  får  man 
på  apoteken  endast  efter  läkares  r.  Jag  har 
fått  ett  utmärkt  r.  mot  hackhosta  av  min 
husläkare.  Behöver  r-et  påskrivas  eller  får 
jag  ut  en  dosis  till  på  r-et  utan  påskrift? 
Fås  utan  r.  Lika  oläsbara  som  trots  något 
r.  Har  astma,  trots  alla  r-er  Alfr.  Jensen, 
öv.  2)  Ssgr.  Ex.:  Februarikölden  bragte 
apotekarn  sin  sedvanliga  tribut  i  form 
av  ökat  r-antal  A.  Slotte.  R-blankett. 
R-skriiming(skonst) .  Upphävt  r-tvång  för 
s.  k.  terpentinpiller  och  kodeinfosfatkakor, 
som  hädanefter  få  utlämnas  i  handköp  dec. 
1925.  hitet  r-tvång  p>å  bromural.  Icke  ansett 
skäl  föreligga  att  lägga  bromural  m.  fl. 
sömnmedel  under  r-tvång.  Rutfärdarens 
namn  och  yrke.    II.  Kok. -bet.  1.  tekn.  bet. 

1)  Kok.  Sarstek,  beredd  efter  äkta  ungerskt 
r.  Du  har  ett  så  bra  r.  på  pepparkakor, 
lånar  du  bort  det?  Ett  russinfylld  och  mäktig 
efterrätt  efter  ryskt  r.  Men  utlämnar  ogärna 
r-et  åt  obehöriga.  Lagad  efter  r.  i  Hagdahl(s 
kokbok),  efter  Fru  Högsiedts  r.  Damer  av 
värld  satte  sin  ära  i  att  samla  r.  och  där- 
med utöka  sina  r-böcker,  vilka  värderades 
mycket  högt  och  ~.     Goda  smörbrödsrecept. 

2)  Tekn.  Gamla  tiders  färgare  hade  sitt 
särskilda  sätt  att  skriva  färgrecept  och  ~ 
Carl  Sahlin.  En  skicklig  färgares  hand- 
skrivna rbok  ib.  R.  på  såpa.  III.  Bildl. 
Större  sparsamhet  bästa  r-et  mot  skattetryck. 
Pomp  och  ståt  och  vaj)enslammer  enligt  känt 
r.  Alla  patentrecept  för  mänsklighetens  lyck- 
liggöravde  R.  Jändel.  Syn.  (lakar-  1.  lake- 
medels)föreskrift,  läkarrecept,  (utskriven) 
ordination,  tillagnings-  1.  berednings-  1.  till- 
verkningsanvisning 1.  -föreskrift,  matrecept, 
beskrivning  (på  maträtt  o.  d).  —  Receptä- 


rie  (mest  akut);  -n,  -r.  Fackl.  Den  som 
på  ett  apotek  expedierar  läkarrecept.  Jfr 
receptur.  —  Rece'pter  skom.  se  resäfter. 
—  Reception,  -en,  -er;  -sceremoni; 
-sfråga  m.  fl.  Jfr  recipiend  osv.  I.  (Hög- 
tidlig) upp-  1.  intagning  i  (högre)  orden(s- 
grad)  1.  d.  Recipient  i  Amaranterorden  skall 
vid  r-en  införas  av  förutvarande  ordens- 
medlem,, dam  av  herre,  herre  av  dam  Annons 
1934.  Började  genast  ordna  för  r-en.  Och 
rerna  utmärkte  sig  för  snärjande  frågor 
och  ~.  II.  Märk  ssgn  R-sförmåga  i  bet. 
'receptivitet'.  —  Receptiv  (1.  rk-  1.  re'-); 
-t,  -are;  -itét  (-en;  ibl.  —  inläsningsförmåga). 
Mottaglig  (för  intryck),  som  har  lätt  att 
lära  1.  inhämta.  De  starkt  ra  klassljusen  i 
småklasserna  Carl  Lindsten.  Barn  i  den 
r-aste  åldern.  —  Hans  r-itet  var  helt  enkelt 
vidunderlig  Ax.  Klinckowström  om  John 
af  Klercker.  —  Receptur,  -(e)n,  -er;  -göro- 
mål ;  -sprit;  -taxa.  Fackl.  I.  Enkelt.  1)  Konkr. 
Apoteksdisk  där  de  föreskrivna  läkemedlen 
av  receptarien  tillredas.  Ren  var  avsedd 
endast  för  tvenne  farmaceuter  Ax.  Schill- 
berg.  I  den  ena  r-en  fanns  ett  giftskåp  för 
dubbelgif terna.  2)  Abstr.  Beredning  1.  'om- 
sättning' av  läkemedelsrecept.  De  ä  så 
dåli  r.  här;  kundkretsen  är  för  liten.  Att 
spritren  är  häpnadsväckande  stor,  i  synner- 
het i  Stockholmsapoteken  l^l^.  Il.Ssgr.  Ex.: 
Praktiska  prov  i  r-göromål  [vid  Farmaceu- 
tiska  institutet] .  —  Recipie'n!d(-änd);-den, 
-der  1.  (oftare)  Recipienjt  (-änt);  -ten, -ter. 
En  som  recipierar  1.  skall  recipiera  (se 
följ.).  Ex.:  l)R-d.  Tjänstgörande  och  r-der 
[i  Sällskapet  P.'  B.  N:o  3]  Annons  1922. 
2)  R-t.  Uppgift  om  vilken  ordensmedlem, 
som  åtagit  sig  r-ts  intagning  (i  Amaranten) 
1928.  —  Recipier|a,  -ade,  -as;  -ing  (med 
plur.).  (Med  vissa  ceremonier)  upp-  1.  inta(8) 
i  (högre)  orden(sgrad),  inta  i  (ordens)säll- 
skap,  förrätta  1.  (oftare)  undergå  reception. 
För  flera  år  sedan  hade  han  r-at  i  ett  ~ 
ordenssällskap,  där  jag  fungerade  som  cere- 
monimästare Aug.  Hallner. 

Rece'ss  (-sä-);  -en,  -er.  Särsk.  hist.  Riks- 
1.  herredagsbeslut;  fördrag,  överenskom- 
melse, pakt.     Västerås  r.  år  1527. 

Rece'tt  (-sä-);  -en,  -er.  Inkomst  1.  be- 
hållning särsk.  av  (teater)förestäl]ning  1. 
konsert  o.  ofta  till  förmån  för  en  uppträ- 
dande. Hedrades  hösten  1923  med  en  jubi- 
leumsrecett  på  Dramatiska  teatern,  då  ~ 
Nord.  Fam.^  Hade  p)oängen  varit  hög,  skulle 
jag  gjort  mig  en  prydlig  r.,  rHen~  K.  Zilliacus. 
—  En  tjurfäktare  som  kom  för  att  erbjuda 
oss  biljetter  till  sin  r-afton  Öv.  fr.  R.  Blanco 
Fombona.  Rf  öreställning .  Gävle  orkester- 
förenings  söndagskonsert  var  anordnad  som 
r-konsert  för  kapellmästaren  Ruben  Lilje- 
fors, vilken  ~  1927.     R-tag\are  (-erska). 

Recidiv,  -et,  =  1.  -er;  -fri;  -er|a  (-ade; 
-ing)  =  återkomma  (om  sjukdom).   Återfall 


561 


Recidiv — Redogöra 


562 


(,i  sjukdom),  nytt  sjukdomsanfall  1.  insjuk- 
nande U  samma  sjukdom);  även  bildl.  Kan 
man  få  r.  av  mässling?  Rerar  schar  lakans- 
feber? Ä  ijufeni  procent  äv  dessa  ä  r-fria 
Med.  kand.  S.  Ribbing  1928  (smtl.).  —  Som 
gav  anledning  till  ett  r.  i  mina  historiska 
och  qenealogiska  orgier  O.  F.  Hultman. 

Recipiend  m.  fl.  se  under  recepisse 
(efter  receptur). 

Reciprocitét,  -en.  ÖmsesidJghet.  — 
Reciprök  (-åk);  -t.  1)  Språkv.  o.  allmän- 
nare. Ömsesidig,  motsvarig,  inbördes.  R-t 
pronomen,  t.  e.  'varandra .  Verb  med  r. 
betydelse,  t.  e.  slåss,  gnabbas,  mötas.  —  De 
avsky  barn,  en  känsla,  som  är  r.  Elsb.  Funch. 
2)  Mat.     R-t  värde  omvänt,  inverterat. 

Recitation,  -en,  -er.  Uppläsning,  fram- 
sägning.  Enligt  denna  text  måste  Oden  ~ 
tänkas  åhöra  ren  av  VölusjM  R.  Höckert. 
—  Recitativ,  -et,  =  1.  -er;  -artad.  Sång 
som  närmar  sig  talet  (är  mer  deklamato- 
risk än  melodisk),  'talsång',  'talad  sång'. 
Ret,  som  i  operan  uppbär  det  dramatiska 
i  handlingen  eller  förbinder  de  lyriska  par- 
tierna, föregår  ofta  arian.  Aria  med  r.  Det 
kyrkliga  ret.  —  En  r-artad  sång  Nord. 
Fam.''  —  Recitatris,  -en,  -er.  Uppläserska, 
framsägerska.  Fru  Bosse  debuterar  som  r. 
i  Svenska  Dagbladets  p)äskdagsradio  1924. 
En  god,  en  känd  r.  —  RecitatSr,  -(e)n, 
-er.  Uppläsare,  f ramsägare.  Karlfeldt  har 
debuterat  som  grammofonrecitatör  april  1930. 
[Siiveriz]  hade  inga  stora  r-later,  men  ~ 
Ups.  Nya  Tidn.  1930.  —  Reciter|a,  -ade, 
-as;  -ing  (ibl.  med  plur.).  Uppläsa,  fram- 
säga. Och  hörde  skådespelare  —  tyvärr  icke 
av  särdeles  hög  klass  —  r-a  inlärda  roller, 
som  de  icke  själva  trodde  pä  O.  Wieselgren. 
*  Orkan,  förfärliga  buse*  rade  han  gärna 
Hj    Lundgren. 

Red,  -o  se  rida. 

Red|aS  -an.  I  A  I  2  även  'redo'.  Huvud- 
bet.  äro:  ordning,  räkenskap,  kännedom. 
A)  Enkelt.  I.  Ex.  där  bet.  äro  väl  skilda. 
1)  Egentl.  o.  bildl.  Usch  va  man  har 
att  bringa  r-a  i,  när  man  flyttat!  Bringa 
r-a  i  förhållandena,  i  ett  virrvarr  av 
oklara  föreställningar.  Det  här  var  något, 
som  han  måste  få  ra  i  S.  Lagerlöf.  Det 
tycks  knaj)j)t  vara  möjligt  att  få  någon  r-a 
i  de  trassliga  affärerna.  Ordning  och  r-a 
i  alltl  Men  litet  ra  ska  det  vara  G.  L. 
Dahlin.  Organisationen  och  r-an,  som  är 
trafikbolagens  stora  styrka  ib.  Ahlman  hade 
pä  ungdomen  den  bästa  ran,  höll  sig  i  den 
bästa  respekten,  och  ~  H.  Reuterdahl.  Det 
är  ingen  ra  med  honom.  Uttrycka  sig  med 
(klarhet  och)  ra.  Vad  man  saknar  (i  hans 
avhandling,  i  framställningen)  är  r-a  och 
översiktlighet.  Tanker-a.  2)  Göra  r-a  1.  ro 
för  sin  förvaltning  (jfr  redogöra).  Om  hur 
förmyndare  skall  göra  r-o  och  räkning  och 
förmynderskap  avträda  Lagen.    Och  gör  var 


vecka  ro  och  räkning  för  sitt  fögderi  inför 
professorn  K.  Zilliacus.  Inte  kunna  göra 
ra  för  sig  särsk.  ekonomiskt  men  även 
friare.  3)  Allting  har  Jian  r-a  på,  aldrig 
kan  man  tala  om  något  nytt  för  honom.  De 
hadde  jag  inte  ra  på  ( ,  att  han  hadde  vari 
gift  förut)  även  (utpräglat  smtl.)  'ingen  r-a 
på'.  Ha  bra  r-a  p)ä  sig.  Många  är  det  inte, 
som  ha  synnerlig  ra  på  arten  av  ~.  Han 
har  inte  ra  på  nånting,  har  inte  r-a  pä 
lantbruk  det  minsta.  Att  var  och  en  skall 
ha  säker  ra  på  ~  H.  Geijer.  Som  redan 
veta  r-a  pä  allt  man  vill  berätta  för  dem. 
Leta,  söka  r-a  på  ngt  (dt  ngn).  Skaffa  r-a 
pä  ~.  Hunden  sprang  före  och  nosade  r-a 
på  ett  par  gamla  skor  och  en  käpp  E.  Grip. 
Att  nosa  reda  pä  var  älgar  helst  hålla  till 
A.  Knöppel.  Bendel  är  en  rackare  att  kunna 
snoka  r-a  på  billiga  saker  W.  Hammenhög. 
II.  Ex.  där  samma  fras  kan  ha  olika  bety- 
delser 1.  bet.  äro  svårskilda.  1)  Hålla  r-a 
på  dels  =  hålla  ordning  på  1.  hålla  i  styr; 
dels  —  vara  hemmastadd  med,  ha  känne- 
dom om,  ha  1.  veta  r-a  på.  För  att  kunna 
hålla  någon  ra  på  de  olika  kompanierna 
anskaffades  kompanimärken  Har.  Hjalmar- 
son. 2)  Ta(ga)  ra  pä  dels  =  leta  1.  söka 
ra  1.  rätt  på,  laga  att  ngt  kommer  till  rätta; 
dels  =  skaffa  sig  kännedom  om,  göra  sig 
underrättad;  utreda,  upptäcka,  uppdaga, 
ibl.  förklara;  slutligen  även  =  tala  förnuft 
1.  få  bukt  med,  hålla  i  styr.  Även  'ta  rätt 
på'.  3)  B'å  ra  på  (även  'få  rätt  på')  bety- 
der vanl.  få  veta,  komma  underfund  med 
1.  få  fatt  1.  tag  i.  Fick  du  ra  på  var  han 
bodde?  Äntligen  fick  jag  ra  pä  dig  I  Då  jag 
fick  (klart)  ra  på  hur  det  hängde  ihop.  I 
bet.  'reda  upp'  1.  'bringa  ordning  i'  har 
man  vanl.  'få  (1.  bringa)  r-a  i'.  4)  Märk 
ex.  som  Det  är  icke  lätt  att  (klart)  göra 
sig  r-a  för  hur  saken  gått  till  få  en  klar 
föreställning  om.  B)  Ssgr  ha  redo-.  'R-obo- 
gen'  m.  fl.  höra  till  redo^  (se  nedan).  Syn. 
A)  I.  1)  ordning  (o.  skick),  tydlighet,  klar- 
het, (lätt)fattlighet,  överskådlighet,  'genom- 
skinlighet', (se  f.  ö.  ordning);  2)  räkenskap, 
redovisning,  redogörelse;  3) kännedom,  kun- 
skap, (klar)  uppfattning,  'klart  för  sig',  (jfr 
även  ovan  H). 

—  Redobogen  se  under  redo^  -görlam 
1.  göra  reda;  -ar|e(-(e)n,  -e;  -befattning  m.  fl.); 
-else  (-n,  -r;  -dag  m.  fl.);  [-ersk|a,  -an,  -or]. 
I.  Vanl.  verbformer.  Bet.  ej  alltid  skarpt 
skilda.  1)  Jfr  reda'  A  I  2.  Ra  för  sin  för- 
valtning. Har  icke  lyckats  (tillfredsstäl- 
lande) r-a  för  sig,  för  sitt  handhavande  av 
kamratkassan.  2)  Allmännare.  Omständligt 
ra  för  allt  vad  man  upplevat.  Med  få  ord 
r-a  för  det  inträffade,  för  vad  som  hänt. 
Han  kxmde  icke  tillfredsställande  r-a  för 
sin  vistelseort  vid  eldsvådetillfället.  Ra  när- 
mare, i  detalj  för  ~.  R-a  för  sina  levnads- 
villkor. Redogör  för  Kants  åsikter  om  plikten, 


563 


Redogöra — Reda' 


564 


för  innehållet  i-^l  II.  Verbalsubst.  1)  Till 
I  1.  Till  rare  för  provianten  liksom  för 
utredningen  anställes  en  underofficer.  En 
bokhållare,  tillika  rare.  Rare  för  märke- 
tenterikassan.  B  are  för  slottsbyggnadsmed- 
len Statskalendern  1918.  —  R-arbefattningen 
vid  Kungl.  Krigshögskolan.  2)  Till  I  1  o.  2. 
Lämna  r-else  för  sitt  fögderi.  —  Avlämna 
skriftlig  r-else  för  förloppet.  Vill  ha  en  nog- 
grann skriftlig  r-else  för,  över  händelseför- 
loppet, vad  som  hänt.  R-elsen  var  ofullständig, 
verkar  j)dlitlig.  Kort  (muntlig)  r-else  för  inne- 
hållet i  ~.  Innehållsr-else.  —  Intill  r-else- 
dagen  E.  G.  Flensburg:.  Då  var  den  stora 
r-elsedagen  ~.  Syn.  I.  göra  reda  1.  redo, 
redovisa,  avlägga  räkenskap,  (av)lämna 
redovisning  1.  (ämbets)berättelse  1.  förkla- 
ring 1.  rapport;  lämna  (utförligt)  medde- 
lande 1.  r-else  1.  uppgift  1.  översikt  1.  erfor- 
derliga upplysningar,  lämna  1.  ge  (en)  re- 
sumé, ge  besked,  uppge,  ange,  ibl.  rappor- 
tera; berätta,  framlägga,  framställa,  ge  en 
framställning  (av),  utreda,  skildra,  beskriva, 
meddela,  klargöra,  förklara;  (ibl.  nära)  rätt- 
färdiga; II.  1)  uppbördsman;  2)  jfr  I. 

-vis|a;  -are;  [-ersk|a,  -an,  -or];  -ning  (-en, 
-ar;  -sskyldig  m.  fl.).  Till  reda^  A  I  2.  I.  Vanl. 
verbformer.  1)  Ra  (inför,  för  ngn)  för  sin 
förvaltning,  (för)  omhänderhavda  medel, 
(för)  uppbördsmedel.  Skyldighet  att  r-a  för, 
hos  Riksräkenskaps  verket  (för)  åtnjutna  an- 
slag. (O)r-ade  (penning) medel.  2)  Friare. 
Kimna  r-a  (för)  en  ansenlig  vinst.  Belgiska 
tändstickstrusten  rar  miljonvinst  1933.  — 
Av  landets  182  r-ade  masugnar  voro  den  31 
okt.  i  gång  endast  62  ~  nov.  1920.  Social- 
styrelsens lönestatistik:  ~  timför  tjänst  en  för 
samtliga  r-ade  arbetare  1932.  Mjölet  ranso- 
neras och  skall  r-as  snart  sagt  på  grammet 
febr.  1918.  Smör  och  f etter  ros  särskilt.  Ra 
(för)  iyinehavda  förråd  av  mjöl  och  ~.  II.  Ver- 
balsubst. 1)  Kvinnliga  rare.  2)  Till  Riks- 
räkenskapsverket  inkomna  r-ningar  (från  ~, 
för  budgetåret  1934 — 35).  Lämna  r  ning  för 
sisia  årets  utgifter.  R-ningen  var  ofullstän- 
dig i  så  måtto,  att'^.  Han  är  änmc  skyldig  mig 
r-ninq  för  ~.  Brista  i  r-ning.  —  På  r-nings- 
dagen.  R-ningsskyldig  (inför  ~).  Ifråga- 
varande medel,  vilka  skulle,  mot  rningsskyl- 
dighet,  utcheckas  av  generaldirektör  Tenotv. 
Undandra  sig  (sin)  r-ningsskyldighet.  Han 
står  då  i  r-ningsskyldighet  till  sina  medin- 
tressenter  Hemberg-Sillen.  R-ningssättetbör 
ändras,  ty  ~.  Före  r-ningsårets  slut.  Syn. 
förebringa  1.  (av)lämna  1.  (in)sända  redo- 
visning 1.  redogörelse  för,  jfr  f.  ö.  redogöra. 
—  Reda%  oböjl.  attributivt  adj.  1)  Ho7i 
lämnade  i  arv  ät  dottern  300  själar,  en 
myckenhet  r.  pengar  och  ~  Öv.  fr.  Aksakov. 
Jämte  5,000  i  r.  penningar.  Försedd  med 
r.  pengar  efter  ~  undfången  ^köpskåh  J. 
Engelke.  2)  Mindre  vanl.  uttr.  a)  Att  det 
hela  icke  håra  berodde  på  r.  mynttecken  V. 


v.  Heidenstam.  b)  Fattigt  folk,  som  inte 
hade  pengar  för  skorna  pä  r.  hand  C.  W. 
v.  Sydow,  öv.  —  Det  där  ha  grannarna  på 
r.  hand  (fullt  klart  för  sig,  väl  reda  på) 
C.  Snoilsky.  Syn.  kontanta,  (r.  pengar:) 
klingande  1.  redbart  mynt. 

—  Red|a%  redde,  rett,  -as;  [-ning].  A)  En- 
kelt. I.  Träns.  1)  Huvudbet.  Egentl.  o. 
bildl.  Ra  en  trasslig  härva.  Med  var  sin 
härva  att  ra  /  av  ödets  sträva  garn  'Kerstin 
Hed'.  Ra  ull,  silke,  garn.  Hon  satt  vid 
spegeln  och  redde  sitt  långa  hår.  —  Där 
Björn  höll  på  att  r-a  nattslageyi  efter  en 
annan  hare  G.  Schröder.  Han  har  så  mycket 
att  ra  med  sina  affärer.  Och  det  är  först 
efteråt,  som  det  blir  tid  att  r-a  intrycken 
Sam  Arsenius.  Jag  behövde  ra  mina  tankar 
och  ~  Ad.  Hillman,  öv.  Logiska  övningar, 
avsedda  att  r-a  begreppen.  Alla  försök  att 
r-a  förhållandena  strandade  pä  ~.  2)  Till- 
reda o.  d.  a)  Ofta  skönl.  Lät  r-a  en  grav 
åt  sig  i  kyrkans  högkor.  Man  kan  inte  för- 
bjuda fågeln  att  flyga  över  huvudet,  men 
väl  att  r-a  bo  däri.  Ra  sitt  bo,  sitt  näste, 
sig  en  bostad  (i,  vid).  Där  man  gav  mig 
en  del  mattstumpar  att  ra  (mig)  ett  läger 
av.  Då  de  på  kvällen  redde  nattlägret  L. 
Munsterhjelm.  Hälsa  er  herre  och  säg,  att 
våra  bäddar  redan  äro  redda  häri  H.  Mörne. 
Nu  svepes  den  vita  dräkten  /  kring  somma- 
rens redda  bår  Lydia  Saxen.  Där  de  rett 
hans  sista  bädd.  Red  plats  för  andens  frihet  I 
Jon.  Reuter.  b)  I  varje  hem  det  r-es  till  fest 
W.  Reslow.  c)  Åkrarna  voro  redda  och  sådda 
och  ~  Hj.  Höglund.  Ra  sin  åker.  Han  ä  ute 
å  r-er  i  åkern,  d)  Kok.  [Soppan]  avlyftes 
och  res  med  4  äggulor  under  flitig  omrör  ing. 
R-es  med  litet  mjöl '^.  Redd  buljong.  Redda 
soppor.  —  Utan  att  r-ningen  får  bliva  allt- 
för mörk  Fru  Högstedt.  II.  Refl.  1)  Sak. 
Egentl.  o.  bildl.  De  intrasslade  trådarna 
började  r-a  sig.  —  De  r-er  sej  väl  me  lite 
tålamod.  Var  lugn,  den  saken  r-er  sig  nog 
med  tiden.  2)  Person,  a)  Hänvisad  till  att 
r-a  sig  själv.  Allt  rer  sig,  skall  du  få  sel 
Sig.  Agrell,  öv.  Ra  sig  pä  egen  hand.  Ra 
sig  med  ngt  utan  hjälp.  Red  er  bäst  ni  kan  I 
Honom  kan  vi  nog  ra  oss  utan.  Svårt  var 
det,  men  hon  redde  sig.  Klassen  redde  sig 
bra.  Han  redde  sig  xitmärkt  i  examen,  med 
uppgiften.  Engelska  talar  han  illa,  men  med 
franskan  r-er  han  sig  bra,  åtminstone  hjälp- 
ligt.  Ra  sig  illa,  slätt  (med  -y)-  Få  svårt 
att  r-a  sig  mot  sådana  motståndare.  Ra  sig 
ur  en  förlägenhet.  —  Hatt  har,  så  han  (nätt 
och  jämnt)  r-er  sig.  Kan  du  r-a  dig  på, 
med  50  kr.  i  veckan?  b)  Nu  är  det  tid  att 
ra  sig  till  avfärd(en).  Just  som  vi  redde  oss 
att  avtåga,  kom  kontraorder.  Då  vi  redde 
oss  till  uppbrott.  Deti  iver,  varmed  han  redde 
sig  att  fortsätta  sin  verksamhet  V.  Rydberg. 
Red  dig  att  taga  /  honom  emot!  Elsa  Rib- 
bing.     B)  Fasta  ssgr  ha  formen  red-. 


565 


Reda' — Redobogen 


566 


Syn.  A)  1. 1)  (i)särskilja  m,  åtskilja,  utre- 
da m,  särlägga,  (upp)ordna  (m),  (upp)lösa  (oi), 
(ut)klara  (oi),  ibl.  lösgöra  1.  befria;  upp- 
klara nj,  klargöra,  lösa,  'klara',  förklara, 
göra  redig  1.  klar  1.  (lätt^överskådlig  l.(lätt)- 
begriplig,  bringa  1.  (lyckas)  få  reda  i ;  2)  till- 
reda (U,  bereda,  iordningställa  ai,  göra  i 
ordning,  anordna,  (ibl.:)  anrätta,  arrangera, 
ställa  ti'll  med,  skaffa,  ombesörja,  tillrusta  m; 
(kok.:)  se  avreda  m;  II.  1)  skilja  sig  (isär), 
bli  reda  i;  ordna  sig,  klaras  1.  klara  sig, 
reda  u'pp  sig;  2)  a)  hjälpa  sig,  ta  1.  dra 
sig  fra'm,  'klara  sig',  kunna  försörja  sig, 
ha  framgång  i  världen;  sköta  (o'm)  saken 
bra,  'få  bukt  med';  b)  laga  sig  (till),  göra 
sig   i  ordning  (till  1.  att),  bereda  sig  (att). 

—  Reda  av  m.  R.  ifrån  sig  bita  1.  hålla 
ifrån  sig,  försvara  sig.  R.  in  oi,  till  m,  upp  m, 
ut  (ij.  —  Redbar(liet)  se  d.  o.  -garn  (vanl. 
utt.  re-garn  1.  reggarn);  -ssnöre;  -styg  m.  fl. 
Även  skrivet  'regarn'.  Ett  slags  glansigt 
strävt  kamgarn.  Snörmakar  L.,  som  vävt 
alla  regarnsband  till  revärer  och  distink- 
tionsmärken. Ett  par  gamla  trotjänarin- 
nor i  grå  regarnsklänningar  Elsb.  Funch, 
Vitgrå  väst  och  kanelbruna  byxor  sarnt  ljusa 
regarnsstrumpor  S.  Siwertz.  -kam.  Väl  blott 
Idls.  Att  en  r.  farit  genom  det  [=  skägget] 
någon  enda  gång  Fabian  Månsson.  -lÖS,  -t, 
-are;  -het.  1)  Huvudanvändning,  a)  Om 
fartyg  som  gjort  haveri  så  att  det  ej  mer 
kan  manövrera.  Och  hojen  drev  r.  i  tolv 
dygn  (om  uselt  fartyg)  Prins  Wilhelm. 
Seglaren  hade  på  tisdagskvällen  blivit  segel- 
sliten och  drev  ett  helt  dygn  r-t,  tills  den  ~. 
Hade  siktats  r-t  drivande  vid  ~.  b)  Skålade  ~ 
och  drucko,  till  dess  de  blevo  alldeles  ra  och 
föllo  i  djup  sömn  E.  Grip.  På  morgonen 
anträffades  han  i  rännstenen,  r-t  berusad. 
2)  Och  när  din  mor  faller  ifrån,  står  du 
r.  i  livet  Strindberg.  Enär  genom  deras 
avgång  hela  repertoaren  bleve  pä  en  gång 
förstörd  och  teatern  alldeles  r.  G.  O.  Hyltén- 
Cavallius.  Syn.  1)  a)  sjöoduglig,  ej  längre 
manöverduglig,  ostyrbar,  (drivande)  vind 
för  våg,  haverist,  (redlöst)  vrak;  b)  utan 
styrsel,  drucken,  ur  stånd  att  reda  sig, 
full  så  man  inte  kan  stå  på  benen,  'plakat'; 
2)  hjälplös,  vanmäktig,     -skåp  se  d.  o. 

—  Redare,  Rederi  m.  fl.  se  d.  o.  — 
Redig,  -t,  -are;  -het.  Bet.  ej  alltid  fullt 
skarpt  skilda.  I.  1)  Det  är  ett  r-t  och  klart 
huvud.  Klar  och  r.  i  allt.  Ra  tankar.  En 
r,  och  klar  framställning.  Hon  är  världens 
r-aste  fruntimmer,  nu  blir  saken  nog  klar 
i  rödaste  rappeti  Karin  .Tuel.  Yttra  sig  med 
både  r-het  och  skärpa.  2)  Förhör  må  ej  an- 
ställas, förr  än  den  skadade  äter  är  fullt 
r.  efter  bedövningen.  3)  Ha  en  r.  handstil. 
Lilian  lade  sig  som  vanligt  i  r-a,  prydliga 
bukter  på  båtbottnen  och  ~  E.  Sparre.  Att 
kyrkbyn  kunde  ha  byggts  efter  en  något  rare 
plan  Harry  Blomberg.     Till  beredande  av 


ett  r-are  skifte  om  ekiftesläggning.  Min  mor- 
mor, av  vilken  min  första  ra  bild  daterar  sig 
från  sommaren  1892  Ola  Vinberg.  4)  Sätta 
(ngt,  sina  affärer)  jjd  7-.  fot,  ra  fötter. 
II.  Värd.  Ofta  'förstärkande'.  1)  En  r.  jänta 
får  du,  Gustav  ~,  god  som  en  karl  i  arbetet 
och  klok  som  en  hel  häradsnämnd  'K.  Gun- 
narson'. Hon  [gåsen]  ger  bygden  den  r-a 
stilen  I  hon  ger  oss  vår  r-a  sp)is  A.  Fjellner. 

—  Det  var  r-t  gjort,  pojkfan,  och  nu  ska 
du  också  ha  din  lön  V.  Langlet.  2)  Var 
hungrig  och  åt  ett  r-t  mål  R.  Nordenstreng. 
Ra  grötporiioner.  Och  gav  honom  en  r. 
snaps  till  E.  Grip.  Dörren  flög  upp,  gav  ~ 
Sickan  och  Laban  en  r.  smäll  och  ~  Carin 
Cederblad.  Ådra  sig  en  r.  förkylning.  Du 
är  r-t  groggy,  gosse.  Kom!  E.  Lieberath.  Och 
så  den  kära  suggan,  hon  ä  då  r-t  rar  I  Anna 
M.  Roos.  Han  ska  få  r-t  me  ovetti  Syn. 
I.  1)  klar,  som  uppfattar  (skarpt  o.)  tydligt 
1.  riktigt  1.  väl,  med  'ljust'  förstånd  o.  om- 
döme; överskådlig,  välindelad,  samman- 
hängande, klart  framställd,  (väl)ordnad,  ibl. 
klargjord  1.  klargörande  1.  utredande  1.  ut- 
redd; 2)  vid  sina  sinnens  fulla  bruk,  vid 
full  sans,  vid  klara  vätskor;  3)  lättläst,  ej 
trasslig  1.  tilltrasslad,  fullt  klar  1.  tydlig  1. 
distinkt,  (ibl.  nära)  prydlig;  4)  säker,  range- 
rad; II.  1)  duktig,  'prima',  präktig  (o.  för- 
ståndig), 'i  vilken  inget  svek  är';  2) 'kraftig', 
rejäl,  'riktig',  betydilig,  duktigt  tilltagen, 
'väldig.' 

—  Redo^  subst.  se  reda^  —  Redo",  oböjl. 
predikativt  adj.  Ofta  ngt  åld.  1.  skr.  Dels  = 
färdig;  dels  =  villig.  Han  var  i  ögonblicket  r. 
R.  att  stå  till  svars  för  sina  yttranden.  Där 
lyckan  väntar  på  den  som  är  r.  att  begagna 
ögonblicket.  Jag  är  när  som  helst  r.  att  följa. 
Gör  dig  då  r.  att  följa  med  om  en  halv- 
timmel  Står  r.  att  vidtaga  stränga  åtgärder, 
övertygad  rojalist,  r.  att  göra  vad  som  helst 
för  att  ~  Ax.  Munthe.  Hålla  sig  r.  att  ~. 
Göra  sig  r.  till  av  färd,  för  avf är  den.  Häs- 
tarna stodo  påselade,  r.  för  en  brädstörtad 
avfärd.  Dräkter,  som  deras  ~  slavar  hållit 
r.  V.  Rydberg.  Och  omsider  stod  allt  r. 
för  mottagandet  Ad.  Johansson.  Scenen  stod 
r.  för  en  undergörares  entré  och  de  två  ~ 
storfurstinnorna  hade  ingen  svårighet  att 
övertala  kejsarinnan  att  mottaga  Rasp>utin 
Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  Till  att  främja 
det  onda  äro  deras  händer  r.  Bibeln.  Är 
du  r.  till  att  lida  I  än  en  gång,  min  själ  I  ~ 
Pär  Lagerkvist.  Syn.  färdig,  rustad,  beredd, 
i  ordning,  'klar',  'parat',  till  reds,  till  hands; 
(bered)villig,   redobogen,   'snar'  (till  1.  att). 

—  Redoboglen  (-bo-);  -et,  -nare;  -enhet. 
Mest  skr.  Aid.  ngn  gång  även  'redebogen'. 
Mest  =  villig.  Vida  mer  r-en  att  lida  och 
fördraga  än  att  tänka  och  begrunda  Öv.  fr. 
Carlyle.  Beredda  till  allt  och  mystiskt  r-na 
för  ~  T.  Fogelqvist.  Ren  till  offer.  Locka 
till  sig  de  alltid  r-na  bina  Ingeb.  Björklund. 


567 


Redobogen —Redan 


568 


—   Var  förvånad  över  den  r-enhet,  varmed 
hennes  anhållan  beviljades  Ebba  Atterbom, 
öv.  Ätt  inte  ens  kung  Edward  hade  kunnat 
överträffa  min  svärmor  i  r-enhet  att  deltaga 
i  ett  nöje  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.    Kär- 
lek till  fosterjorden  och  r-enhet  att  för  den 
offra  liv  och  blod  V.  Berger.    Syn.  (bered)- 
villig,   jfr  föreg.     -ställning.     Ovanl.   för 
'fäniigställning'.     Och   en   av   dem  intog  r. 
för  att  ~  Gust.  Ericsson.  —  Réds,  subst. 
I  uttr.  'till  r.'  som  ofta  hopskrives.   Finkel 
lagade   sig  nu  till  r.  och  ~  Sv.  Folksagor. 
Aren  I  alla  till  r.  att  följa  f  Syn.  se  redo^ 
Redaktion,    -en,   -er.     Mest  ifråga   om 
tidning,  tidskrift  1.  större  litteraturverk  men 
även  handlingar,  akter  o.  d.     I.  Ofta  mer 
abstr.     1)  R-e?i    av    detta   samlingsverk  bör 
anförtros  åt  en  fackman.  (Slut)r-en  är  verk- 
ställd av  ~.   I  en  mer  eller  mindre  retusche- 
rande r.   Handskriften  föreligger  i  tre  olika 
r-er.   Utsläppa  aktstycket  i  delvis  ny  r.  2)  Tid- 
ningens r.  övertages  f.  o.  m.  1  akt.  av  '>-.  över- 
lämna r-en  av  sportsidorna  i  andra  händer. 
Under  r.  fly  ~.     II.  Mer  1.  mindre  konkr. 
Om  personer,  lokal,  'byrå'  o.  d.     Ren  ut- 
göres  av  oss  undertecknade.  Ren,  dvs.  huvud- 
redaktören, två  underredaktörer  och  r-ssekre- 
terarn.    Anställd  vid  r-en  (av  ~9-    Ren  av 
Sv.   biografiskt  lexikon.     För   uppsatsernas 
innehåll  ansvara  förf attarna,  ej  (tidskrifts)- 
r-en.  Ren  vill  emellertid  påpeka,  att '^.  Före- 
stående förändringar  i   tidningens  (huvud- 
stads)redaktion.     Tillhöra  platsr-en.    Stock- 
holmstidningens nattredaktion.  Ring  upp  r-en 
och   bed   att  få  tala  med  chef  redakt  örn!  — 
På  ren  hade  vi  en  krigskarta  som  gick  från 
golv  till  tak.    Det  är  bäst  du  själv  går  upp 
på   r-en.     Syn.  I.  (samlande,  ordnande  o.) 
utgivande  (av  skrifter,  uppsatser,  sammel- 
verk,  samlade  arbeten',  upplagor,  tidningar 
o.  d.),  redigering;  utgivarskap;  avfattning, 
utarbetande;  ibl.  textgestalt(ning);  II.  fasta 
medarbetarna   (o.    särsk.   de  ledande)  i  en 
tidning  1.  tidskrift  1.  d.,  (fast)  medarbetar- 
stab  (vid),  (tidningens)  ledning,  r-spersonal; 
tidninirs-    1.    redaktionslokal.    —   Redak- 
tionsangelägenhet.   Träffas  i  r-er  å  ~. 
-arbete.    Varmed  han  bistått  oss  i  vårt  r., 
under  r-t.     Vid  sidan  om  r-t  har  han  även 
medhunnit   att  ~.     -byrå,  -n,  -er.     På  r-n. 
-chef.   -exemplar,   -fel.   Ett  r.  vid  freds- 
instrumentets avfattande,  som  icke  blev  bety- 
delselöst, -hemlighet,  -kommitté,  -lokal, 
-personal,    -sekreterare.  Ä''är  Uppsala- 
tidyiingen  Fyris  i  nov.  1882  grundades,  blev 
Lärka  dess  r.  E.  Skarstedt.   -sida.   Fjellan- 
der  har  skött  tidningens  r.  och  nyhetsavdel- 
ning samt '^\b.  -stab.  -tekn|ik; -isk.  Riskt 
är  tidningen  banbrytande  i  landet .  -ärende. 
Chefen  träffas  i  r-en  kl.  ~.  —  Redaktionell 
(-äll);  -t.    R.  artikel  härrörande  från  redak- 
tionen själv, ofta  =  'ledare'.  Häftet  avslutas 
med    en  r.   översikt:   Lagtimans  eftermäle. 


Delta  i  det  r-a  arbetet.  På  villkor  att  upp- 
satsen fick  stå  osignerad  som  ett  r-t  uttalande. 
Men  om  hayi  inte  viker,  kommer  i  morgon 
ett  häftigt  r-t  angrepp  i  alla  de  berörda  tid- 
ningarna. En  r-t  betonad  artikel.  Ra  för- 
ändringar i  redaktionen  1.  i  1.  vid  redige- 
ring 1.  utredigering. 

—  Redaktris,  -en,  -er.  Kvinnlig  redak- 
tör (ofta  ersatt  av  d.  o.).  R.  för  societets- 
spalten  i  ~.  Lea,jr.  för  veckotidningen  Sva- 
lan. —  Redaktör,  -(e)n,  -er.  I.  Enkelt. 
Även  om  kvinna.  1)  Stockholmstidningens 
dåvarande  huvudredaktör,  r.  E.  B.  Rinman. 
Till  r.  titsågs  då  Axel  Johansson,  som  ~. 
Som  r.  inträdde  nu  ~.  R.  för  ett  lands- 
ortsblad. Ofta  är  r-en  för  en  periodisk  skrift 
även  dennes  ansvarige  utgivare.  Ren  av 
tidskriften  Ord  och  bild.  R.  för  utrikes- 
avdelningen  i  ~.  Efter  reporteråren  blev 
Lewis  först  biträdande  r.  och  sedan  chef- 
redaktör i  Transatlantic  tales.  Chef-,  lokal-, 
marginal-,  med-,  natt-,  plats-,  sport-,  tidnings-, 
tidskrifts-,  under-,  utrikesredaktör.  —  Varje 
fast  medarbetare  i  (särskilt  en  större)  tid- 
ning namnes  numer  gärna  r.  2)  Kartren, 
löjtnant  Bror  Thordeman  <>-  1923.  Svenskt 
biografiskt  lexikon.  Redaktionskommitté :  J. 
A.  Almquist,  H.  Schiick,  L.  Stavetioiv;  Re- 
daktör: Bertil  Boethius  1931.  II.  Ssgr  ha 
redaktörs-;  redaktör-  blott  i  'r-skap'.  Syn. 
ledare  av  1.  (fast)  medarbetare  vid  tidning 
1.  tidskrift  1.  bokverk  med  många  med- 
arbetare. ~  Redaktörskap,  -et.  Om  du 
vill,  skall  jag  åta  mig  ret för  den.  Ett 
år  därefter  övertog  han  ret  vid  tidningen 
Svea  och  ~  E.  Skarstedt.  Sedan  Linder  ~ 
lämnat  r-et  Nord.  Fam."  När  Zachris 
Topelius  tillträdde  r-et  för  Helsingfors 
Tidningar  ~  S.  Lagerlöf.  Och  avgick  vid 
1830  års  slut  från  ret  för  Svensk  Botanik 
O.  Gertz.  Under  r.  av  ~.  —  Redaktörs- 
bekymmer,  -kall.  Rets  vedervärdigheter 
Klara  Johanson,  -möte.  Nordiskt  r.  1922. 
-plats.  Tillträda  sin  r.  -post.  Ar  1890 
atitog  jag  en  erbjuden  r.  i  Jönköping,  men  ~ 
Gust.  Blomquist.  Ren  bekläddes  bl.  a.  av  ~ 
H.  Gummerus.  -tid.  Under  Poes  r.  Gunnar 
Bjurman.  —  Redigera  se  d.  o. 

Redan  (grav);  adv.  Finländskt  o.  i  dikt 
även  ren'  (särsk.  förr  ofta  skrivet  'ren'). 
i)  R.  i  morgon  öppnas  utställningen.  Klockan 
är  r.  fyra,  vi  måste  gå.  Går  du  r.f  R.  aftonen 
förut  hade  lotterna  slutsålts.  Han  var  r.  där, 
då  jag  kom,  där,  r.  då  jag  kom.  Jag  har 
nu  väntat  i  5  timmar  r.  R.  då  var  det  för 
sent.  R.  imian  fyrverkeriet  började,  hade 
kungen  lämnat  staden.  Det  har  jag  ju  r. 
sagt  dej  åtminstone  tvä  gånger.  —  R.  tanken 
därpå  var  henne  förhatlig.  R.  hans  yttre 
är  mig  motbjudande.  2)  I  dikt.  När  allt 
i  seger  ändat  var,  då  var  det  afton  ren  Rune- 
berg. Re'n  i  livets  morgonstund  ~  Ps.  624. 
Syn.  allaredan,  (allt)ren,  (ibl.:)  förut,  förr. 


569 


Redan— Rede* 


570 


tidigare,  på  förhand,  så  snart  1.  tidigt  som, 
så  mycket  som;  till  och  med,  blotta,  bara, 
endast. 

Redar|e,  -(e)n,  -e.  I.  Enkelt.  Re  kallas 
den,  som  för  egen  räkning  utrustar  fartyg 
till  sjöfart;  huviidr-e  den  av  delägarna  i  ett 
rederiföretag,  som  utdt  representerar  rederiet 
Ålänningen  Gust.  Erik-son,  världens  störste 
segelr-e  1934.  Han  var  större  och  rik  som 
ett  troll  ~  E.  Sparre.  Skepps-;  tankre. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Avtalsförhandlingarna  mellan 
Sveriges  r-eförening  och  Svenska  sjnfolksför- 
bundet  1933.  R-ef öreningens  kock'<kola  stäng es 
pd  grund  av  dyrtiden  jan.  1917.  Efter  tre 
veckors  spring  i  alla  r-ekonfor  fick  jag  ~ 
G.  L.  Dahlin.  Han,  som  åldrad  nämndes 
r-kungen  G.  Ullman.  Nordiskt  r-möle  1922. 
Da  som  är  r-son  kommer  snart  att  föra  egen 
skuta  E.  Hornborg.  —  Rederi,  -(e)t,  -er. 
I.  Enkelt.  1)  Utan  plur.  Om  rörelsen.  Be- 
fraktare  med  erfarenhet  i  r.  Driva  r.  2)  Med 
plur.  yammanslutning  för  idkande  av  han- 
delasjöfart. Även  mer  konkr.  Ett  r.  kan 
utgöras  av  ett  fåtal  enskilda  personer,  av 
ett  aktiebolag  (r-bolag)  eller  avdelning  av 
dylikt.  R-et  förfogar  nu  över  3  större  frakt- 
fartyg. Repre'ientera  r-et  utåt.  R  et  ansva- 
rar icke  för  följderna.  R-ets  namn.  Ett  av 
våra  större  r-er.  —  Ett  nybildat  engelskt 
fiskarrederi  1935.  Under  australiska  stats- 
r-ets  flagga  1928.  Sverges  första  luftfarts- 
rederi startar  dec.  1918.  Linje-,  luft-, pråm-, 
8egel(skeppsJ-,  tramp-;  partrederi.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Jobberiet  i  r-aktier  1915.  R-aktiebolaget 
Nordstjernan.  R-bolag  har  att  utse  huvud- 
redare att  representera  bolaget.  Rbolaqet 
Svea  ('Rederi-Svea').  Rederi-  och  kompani- 
flaggor  Emil  Smith.  R  koncern.  Befraktare 
med  erfarenhet  i  rederi,  mäkleri  och  fartyqs- 
försäljningar  erhåller  plats  å  större  r-kontor 
i  Stockholm  Annons  1915.  Pd  r-konforet. 
Bolaget  anhåller  hos  regeringen  om  ett  r-lån 
pd  1,800,000  kr.  R  lånefonden  inrättad  1903, 
huvudsakligen  avsedd  att  främja  svensk 
skeppsfart  å  utrikes  ort  (o.  byggande  av 
fartyg  i  Sverge).  Där  vi  kunde  se  Hntton 
och  Cooksons  r-märke  hälsa  oss  från  kusten 
'Trader  Horn'.  Extra  beskattning  av  r-vin- 
sterna  1916. 

Redbar,  -t,  -are.  1)  Huvudbet.  Anslut- 
ningen till  reda^  osv.  svag.  a)  T  allo  r. 
och  pålitlig.  I  grunden  r.,  men  intellfktuellt 
föga  utrustad.  R.,  om  ock  ej  något  snille.  Ur 
ett  r-t  hjärta  framgår  mitt  tal  Bibeln.  Ett 
r-are  ombud  få  vi  svårt  att  finna.  Handla 
r-t  mot  •N*.  Fullt  r.  i  sina  affärer  är  firman 
ej.  Föra  en  r.  vandel.  —  Ha  ra  avsikter 
särsk.  om  en  giljare  som  verkligen  vill 
gifta  sig  med  den  han  uppvaktar,  b)  Meta 
är  en  liten  r.  själ,  hon  tar  hand  om  ~. 
C)_  Någon  samtida,  omutligt  r.  forskare  Y. 
Him.  Hans  mycket  r-a  och  i  det  hda  mycket 
vackra   tolkning  Erik  Hedén.     Om  Gustaf 


Lindens  ra  regi  är  intet  annat  än  gott  att 
säga  A.  Österling.  2)  Åld.  Jfr  reda''.  I  r-t 
mynt.  Egendomen  i  löst  och  fast,  r-t  och 
fordringar.  Befolkningen  var  inte  nu  bort- 
flyttad med  sina  r-aste  ägodelar  ~  S.  Lagerlöf. 
Syn.  1)  rättrådig,  rättsint,  rättsinnig,  red- 
lig, rättskaffens,  utan  svek,  hederlig,  ärlig, 
som  söker  göra  rätt  för  sig,  sveklös,  (ibl.:) 
omutlig,  obesticklig,  pålitlig,  ordfast,  lojal, 
ärbar,  fläckfri,  samvetsgrann,  rättfram,  upp- 
riktig, sann(fär(lig);  2)  reda,  klingande,  kon- 
tant —  Redbarhet  -en,  [-er].  1)  Huvudbet. 
Men  hälsa  du  din  far,  att  guld  förgår,  men 
r.  består  Fr.  Nilsson  Piraten.  Känd  för 
omutlig  r  ,  sin  r.  2)  Aid.  i  plur.  =  redbart 
mynt,  reda  pengar,  kontanter;  ibl.  värde- 
saker —  Red(e)lig  m.  fl.  se  redlig  nedan. 

Redd,  -en,  -er  Ankarplats  utanför  hamn 
1.  öppen  kust.  Öppen  r.  oskyddad  för  sjö- 
hävning.  Många  hamnar  ha  en  inre  och 
en  yttre  r.  I  svensk  hamn  eller  å  svensk  r. 
Inkopplingsstolpe  vid  södra  brobänken  å 
Skeppsholmen  för  fartyg  å  r-en  Rikstel.kat. 
19U8.  Ibland  summo  de  ända  ned  till  Lands- 
krona r.  K.  Stenring.  Och  anlände  ~  i  en 
oerhörd  solhetta,  till  den  öppna  r-en  vid 
Pernambuco  A.  Hj.  Uggla,  öv.  Fartyget  för- 
halar ut  till  r-en  Ragn.  Holmström.  Lade 
sin  flotta  på  r-en  och  ~  Har.  Hjärne.  Ute 
pä  r-en.  Till  försvar  av  hamnar  och  r-er 
Nord.  Fam.''  örlogsredd  r.  för  örlogshamn. 

Rede^,  -t  (mindre  ofta  -n),  -n.  Gärna 
fackl.  1.  skönl.  1.  ock  Idls.  I.  Enkelt. 
Skönl  även  bildl.  1)  Fågeln  i  r-t.  Bggga 
sig  ett  konstlöst  r.  De  allra  flesta  ligga  på 
r.  och  ~  P.  Rosenius.  Stjäla  ägg  i  r.  Vipan 
vill  hägna  all  marken  och  gitter  ej  värja 
sitt  eget  r.  Gud  giver  varje  fågel  föda,  men 
kastar  den  ej  i  r-t  till  honom.  Om  man  ej 
gör  rn  åt  hönsen,  så  värpa  de  i  nässlorna. 
Höll  ordning  på  i  vilka  rn  ungarria  voro 
flygga.  Men  nya  rosor  spricka  ut  på  heden,  j 
och  nya  fåglar  bygga  nya  r-n  A.  A.  Swärd. 
Ni  får  gå  och  välja  plats  för  er  fot  —  att 
ni  ej  trampar  i  ett  [fågeljrede  L  Munster- 
hjelm.  Ligg-,  strå-,  värp-;  lärk-,  mås-,  rnpp- 
hönsrede  2)  [ Där  hönan]  hade  sin  r.  i  säng- 
halmen V.  Kenedictsson.  Fjälluggla  på  rn 
över  ägg  och  ungar  P.  Rosenius.  II.  Ssgr 
(fåtaliga)  ha  red-  1.  rede-.  Ex.:  1")  Redägg 
Idls.  =  ägg  som  får  ligea  kvar  i  redet  för 
att  hönan  (fågeln)  ej  skall  värpa  på  annat 
ställe  om  redet  ständigt  är  tomt  ;jfr  bal- 
ägg o.  boägg).  Ragg  av  porslin,  tvättbara. 
2)  Utan  någon  redeliknande  anordning  Rud. 
Söderberg.  Syn.  I.  (fågel)bo  (ofta  konst- 
löst), näste,  bale,  ligg-  1.  värpställe,  värp- 
näste. 

Rede^  -t,  -n.  Länt.  I.  Ofta  Idls.  1)  Vagns- 
1.  underreile  o.  d.  Bogsläden  ~  består  av 
ett  omkring  ffni  fot  brett  r.  av  järnbexlaget 
björkvirke  -n.  O.  Bucht.  För  seglen  [till  is- 
jakten]  har  sytts  av  säckväv,  och  r-t  är  av 


571 


Rede'' — Reducera 


572 


ohyvlade  plankstumpar  J.  Forsslund.  2)  Allt 
frör-t  utskrapas  ur  melonen  och  ~.  II.  Blott 
Idls.  (eärsk.  i  Finl.).  Sele.  Spänna  hästen 
ur  r  t.  Jag  måste  vara  i  ri  frän  morgon 
till  kväll  och  ~  B.  Gripenberg,  öv.  Och 
varhelst  det  [i  Skåne]  ~  fordras  ett  före- 
drag, ett  tal  ~  alltid  är  det  Ernst  Norlind, 
som  bör  träda  i  r-t  Emil  Cedercreutz. 

Redelig  se  redlig. 

Redenaturerja;  -ing.  Göra  denaturerad 
sprit  åter  drickbar.  För  r-ing  av  en  halv 
liter  denaturerad  sprit  dömdes  en  yngling  ^ 
till  12  dagsböter  ä  1  kr.  1933. 

Rediger|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar;  -sdia- 
gram  =  'arbetökarta'  vid  r-sarbete  som  visar 
hur  fort  man  bör  arbeta  för  att  hinna  inom 
viss  tid;  -sprincip  m.  fl.).  Jfr  redaktion. 
1)  Bandet  av  dessa  minnen  [har]  skett  med 
lättaste  hand  C.  Steffenburg.  Där  jag  rade 
musiken  och  Söderblom  texterna  på  franska, 
tyska  ~  Otto  Olsson.  Urval  av  dessa  balla- 
der i  dylikt  rat  (det  vill  säga  i  god  mening 
normaliserat)  tillstånd  Fr.  G.  Bengtsson. 
R-ingsprincijJer,  besläktade  med  kommitténs 
stilideal  ~  H.  Geijer.  Områ  slutklämmen. 
Ut-,  slutr-a.  2)  Skriver  redaktör  Larsson 
själv  i  sin  rande  tidning  (den  tidning  han 
r-ar)  Sv.  Dagbl.  1901.  Han  omarbetade  tid- 
ningens ledare,  han  skrev  dess  krönikor,  han 
författade  brev  från  landsorten,  han  rade 
dess  notisavdelning  ~  B.  Estlander.  Syn. 
(samla,  ordna  o.)  utgiva  skriftliga  arbeten, 
vara  redaktör  för,  förestå  redaktionen  av, 
(ibl.:)  ge  viss  form,  utforma,  avfatta,  ut- 
arbeta, gestalta. 

Redikyl  (hårt  k);  -en,  -er._  Åld.  Liten 
handarbetsväska,  se  pirat^.  Även  'ridikyl'. 
En  svart  sidenpåse,  liknande  dem,  som  ele- 
ganta damer  för  tjugu  år  sedan  begagnade 
och  som  kallades  ridikyler  A.  Hillman. 

Redingo't  (rödänggott,  även  re'dd-);  -en, 
-er.  Långrock,  dubbelknäppt  livrock,  bon- 
jour. Jag  såg  honom  där  ~  i  hans  svarta 
r.,för  mig  en  typ  från  urtiden  C.  G.  Laurin. 
—  Ett  par  kantstötta,  smala  r-byxor  'Hasse 
Z.'  Knäppte  bort  några  snuskorn  från  sina 
r-slag  ~  B.  Sjöberg. 

Rédijskonter|a;  -ing  (med  plur.).  Han- 
dela. Äter  diskontera  innehav  av  förut 
diskonterade  växlar.  I  Sverge  r-a  affärs- 
bankerna nästan  alltid  hos  Riksbanken  och  ~ 
Sv.  Uppslagsbok  1935. 

Redlig,  -t,  -are;  -befunnen;  -het;  -a  1. 
-en,  adv.  Äld.  ibl.  'redelig'.  I.  Enkelt. 
1)  a)  Adj.  Hur  skedde  det,  att  de  ra  måste 
gå  under?  Bibeln.  R.  i  sin  vandel,  i  affärer, 
i  allt  vad  som  anförtros  honom.  Den  r-aste, 
ädlaste,  mest  trofasta  själ.  Genom  ~  sitt 
bottenra  väsen  Per  Hallström.  Mi7i  re  vänl 
ngt  åld.  b)  R.  forskning  utan  biavsikter. 
c)  Med  -e-.  Gdn  ut  jjå  ängen  redelige 
svenske  /  ~  C.  Larlsson  i  By.  2)  Adv.  al  Rt. 
En   rättskaffens   man  handlar  rt  Bibeln. 


Om  I  haven  förfarit  riktigt  och  r-t  däri 
ib.  Blott  den  som  rt  strävar,  är  lycklig  i 
sin  själ  Magnus  Elmblad.  Att  du  menar 
ärligt  och  r-t  med  mig.  b)  Ren.  Ngt  oftare 
än  eljest  med  -e-.  Bliv  i  ditt  land  och  för- 
sörj dig  r-enl  Som  r-en  strävat  och  ~.  Och 
r-en  stått  oss  bi.  Och  detta  löfte  höll  han 
även  r-en  H.  Schuck.  —  Och  försörjer  rede- 
ligen  sig  själv  och  de  sina  Albin  Widén. 
Det  löfte  han  gav  sin  döende  far  hade  han 
redeligen  hållit  Fr.  Persson,  c)  R-a.  Åld. 
Att  vi  vandrat  r-a  och  icke  ~  ib.   II.  Ssgr. 

1)  Säkra,  prövade  och  r-befunna  kunder 
H.  Wranér.  2)  Lära  rättfärdighet,  rätt  och 
r-het  Bibeln.  Att  r-het  är  den  bästa  stats- 
konsten. Betvivla  ngnsr-het.  Omutlig,  oskrym- 
tad, osfrafflig  r-het.     Syn.  se  redbar  1. 

Redo  se  reda^  o.  redo^  (efter  redig). 
Reds  se  ovan  efter  redo^. 

Redskap  (ssg;  jfr  reda^);  -et  1.  (koll.) 
-en,=  [l.  -erj.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  åtskill- 
naden mellan  r.  och  verktyg  är  den,  att  verk- 
tyg är  det,  varmed  något  förfärdigas,  r.  det, 
varmed  något  förrättas.  Att  inga  förbjudna 
r.  voro  i  bruk.  Har  du  nu  alla  ^behövliga) 
r.  med  dig?  Låda  för  r.  Balans-,  brand-, 
brygg-,  fisk-,  fångst-,  gymnastik-,  jakt- ,  jord- 
bruks-, kör-,  motor-,  omrörnings-,  pino-,  sim-, 
stenålders-,  styr-,  trädgårds-,  åkerbruksred- 
skap), b)  All  r(-en)  ha  vi  i  lidret.  Hästarna 
börja  bli  gamla  och  ren  utsliten.  Icke  ~ 
någon   till  krossning  av  malt  användbar  r. 

2)  Bildl.  a)  Att  Gud  utvalt  hans  son  till 
sitt  särskilda  r.  Denne  man  är  mig  ett  ut- 
valt r.  Bibeln,  b)  Chauffören  var  blott  och 
bart  ett  betalt  r.  Ett  lydigt,  ett  blint  r.  (i 
ngns  hand,  för  ngns  syften).  Bland  dessa '^ 
futmo  nu  de  finska  ytterlighetsmännen  sina 
villigaste  r.,  när  de  ~  Ä.  Douglas  1918. 
Som  av  folkförbundet  ha  gjort  ett  r.  till  att 
befästa  sin  seger  för  evigt  ~  Öv.  fr.  Bruce 
Lockhart.  II.  Ssgr.  Ex.:  I  r-sboden,  7--slid- 
ret,  r-sskjulet,  r-shallen,  r-shuset.  R-sfynd 
från  stenåldern.  R-sföreningar  för  gemen- 
sam anskaffning  och  begagnande  avlantbruks- 
redskap.  R-shandel  ibl.  ung.  —  järnhandel. 
R-slag\are  (ning).  A.  G.  Timberg,  professor 
i  fysik  och  rslära  vid  Ultuna  lantbruks- 
institut 1928.  R-sprov  (ning;  -ningsan- 
stalt).  Rsvagn.  Syn.  I.  1)  verktyg,  hjälp- 
medel, don,  tillbehör,  allt  som  behövs  för, 
grejor,  'saker',  'tyg';  attiralj,  apparelj,  mate- 
riel; (ibl.  nära:)  instrument,  maskin,  verk; 
2)  medel,  'verktyg';  'kreatur',  blint  1.  lydigt 
ombud  1.  mellanhand. 

Reducer|a,  -ade,  -as;  -bar  (-t);  -ing 
(-en,  -ar;  -sförslag,  -stabeli  m.  fl.;  jfr  re- 
duktion). I.  Allmännare.  Nya  mekaniska 
anordningar  ra  den  manuella  delen  av  ar- 
betet till  ett  minimum.  Och  hade  sålunda 
i  en  handvändning  r-at  storseglets  yta  till 
hälften  E.  Sparre.  Musikkåren  hade  under 
nattens  lopp  blivit  sorgligt  r-ad  i  fråga  om 


573 


Reducera— Keferent 


574 


antal  och  effektivitet  Ax.  Munthe.  Fd  Tysk- 
land r-at  till  en  småstat.  Antalet  underarter 
r-as  starkt  N.  Sylvén.  Ra  till  sitt  rätta 
värde.  Vilket  väsentligt  r-ar  våra  fram- 
komstmöjligheter. Varigenom  risken  för  in- 
fektionssmitta mycket  ras.  Resor  i  Tysk- 
land till  betydligt  r-ad  kostnad  genom  köp 
av  'turistmark'  1934.  För,  till  r-at  pris. 
Den  r-ade  lön  man  erbjöd  henne.  —  Jag  är 
ingen  vän  av  löner-ingar,  men  ~.  Tyskt 
förslag  till  rustningsring  1933.  II.  Fackl. 
1)  Pass.  Om  organ  =  tillbakabildas.  Hos 
hästarna  ha  tärna  r-ats,  blott  en  tå  är  bibe- 
hållen. Bland  kaktusväxterna  ha  bladen  r-ats 

I.  helt  försvunnit.  2)  Kem.  Beröva  syre  1. 
tillföra  väte;  elektrokera.  om  process  där 
elektroner  upptagas.  Motsatt  'oxidera'.  I 
masugnen  r-as  järnmalmen  (järnoxiden)  me- 
delst kol  till  järn.  3)  Mat.  Överföra  till 
en  enklare  1.  lämpligare  form.  3  x  -h  5  — 
2  X  kan  r-as  till  x  -{-  5.  4)  Fys.  Omräkna 
en  storhets  mått  till  annan  måttskala. 
Réaumurgrader  ras  till  Celsiusgrader  genom 
multiplikation  med  ^1*,  så  att  det  r-ade  vär- 
det av  16°  R  blir  20°  C.  Ra  ett  bråk  för- 
korta. 5)  Hist.  Indraga  till  kronan.  Icke 
r-bara  gods.  Syn.  I.  inskränka,  (för)minska, 
avkorta  ru,  nedbringa  ru,  sänka;  ibl.  åter- 
föra (till  normalare  mått);  II.  1)  (ras)  till- 
bakabildas ;  2)  utföra  en  (kemisk)  reduktion ; 
3)  förenkla,  ibl.  förkorta;  4)  överföra  från 
en  sort  till  en  annan,  omräkna,  förvandla; 
5)(åter)indraga(till  kronan).  —  Reduktion, 
-en,  -er.  Jfr  föreg.  Ex.:  I.  Enkelt.  Löner-er 
på  upp  till  4.0  %.  —  W.  E.  Svedelius,  Om 
r.  av  krona-  och  adeliga  gods  under  Carl 
X  Gustafs    och   kung   Carl  XI:s   regering. 

II.  Ssgr.  R-sdelning  bot.  o.  zool.  =  kärn- 
delning  gm  vkn  antalet  kromosomer  minskas 
till  hälften.  Sverges  r-shistoria  är  i  flera 
hänseenden  ännu  ganska  outredd  Nord.  Fam.^ 
(1932).  Rsmedel  t.  e.  kem.  Rsregeln  i  fråga 
om  proportionella  val  (k  rangordningsre- 
geln). R-stabell  t.  e.  för  att  omvandla  äldre 
mått  1.  värden  i  yngre. 

Reduplicer|a,  -ade,  -as;  -ing  1.  redupli- 
kation  (-en,  -er;  -sstavelse).  Språkv.  I  språk- 
ligt syfte  upprepa  ord  1.  orddel  (i  samma 
1.  liknande  form).  Det  tidiga  barnspråket 
är  rikt  på  reduplikationer ;  gamla  rade  barn- 
ord äro  t.  e.  mamma,  pajjpa,  dadda. 

Redu'tt,  -en,  -er.  Krigs.,  åld.  Fältskans, 
sluten  mindre  skans  (med "endast  utåtgå- 
ende  vinklar). 

Reell  (-äll);  -t,  -are.  1)  [I  stadskollegiet 
var  Allan  Cederborg]  icke  blott  den  for melle 
utan  också  den  r-e  ledaren  av  arbetet  ~  J. 
Åkerman  1931.  Naturligtvis  söker  man  gärna 
ett  r-t  underlag  för  sin  nationalstolthet.  Sinne 
för  praktiska  ting  och  r-a  faktorer.  Artikeln 
hade  inget  r-t  innehåll.  Senare  i  livet  fick 
han  väl,  som  alla,  ra  sorgeämnen  E.  A. 
Karlfeldt.  Som  gör  dikten  påtagligt,  janästan 


närgånget  r.  Ha  r.  nytta  av  ~.  De  anspråk 
på  något  bättre,  något  r-are,  som  jag  tyckte 
mig  med  skäl  kunna  äga  H.  Reuterdahl. 
2)  Jfr  (det  ofta  vanligare)  'rejäl'.  Reella  varor. 
Ett  r-t  bemötande.  Driftiga,  r-a  kommissio- 
närer  antagas.  Tillknäppt  till  sitt  väsen  var 
han  en  r.  kamrat  A.  G.  Högbom.  Syn. 
verklig,  saklig,  faktisk,  påtaglig,  ej  blott 
till  skenet;  väsentlig,  solid,  gedigen,  äkta, 
oförfalskad,  av  rätta  sorten;  stadig,  kraf- 
tig; kroppslig;  god,  redbar,  pålitlig,  heder- 
lig, redlig,  uppriktig,  att  lita  på;  rejäl. 

Reengager|a,  -ade,  -as;  -ing  1.  reenga- 
gemang.  Anställa  på  nytt,  förnya  ett  engage- 
mang, ånyo  anställa. 

Reexpo'rt,  en;  -erja  (-ing).  Handels. 
Återutförsel,  utförsel  av  förut  från  utlan- 
det införda  varor. 

Refektörilum  (mest  akut);  -et,  -er; 
-ebord.  Matsal  (o.  församlingsrum)  särsk. 
i  kloster. 

Referat,  -et,  =  [1.  -er].  I.  Enkelt.  Ge, 
komma  med  ett  tillförlitligt  r.  av,  över  mö- 
tets förhandlingar.  Muntligt  r.  Domstols-, 
rättegångs-,  kongress-,  mötes-,  sport-;  tid- 
nings-; avhandlings-;  felreferat.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Återge  sagan  r-artat.  Förhandlingar- 
na ~  refererades  icke  stenografiskt  utan 
med  en  r-maskin  från  Edisonbolaget  ~  1934. 
Brändes  recenserade  r-mässigt  Fata  Mor- 
gana  i  ~  E.  Norling.  Om  dessa  ämnen 
har  jag  redan  förut  skrivit  i  denna  r-serie 
G.  Hallbäck  i  Röda  Korsets  Tidskr.  1931. 
Medicinsk  R-tidskrift  1925.  Det  är  icke 
möjligt  att  r-vis  ge  en  fylligare  bild  av  ~ 
E.  N.  Söderberg.  R-vis  redogöra  för  ~. 
Syn.  återgivande  (av  tal  1.  förhandlingar 
etc),  redogörelse  (för  huvudinnehållet  i 
ngt);  (ibl.  mer  1.  mindre  nära:)  (kort)  fram- 
ställning 1.  berättelse,  översikt,  samman- 
drag, utdrag,  resumé,  rapport.  —  Refe- 
re'ndum  (-ä'n-;  grav);  =  1.  -et;  -kommitté. 
Folkomröstning  (som  statsrättsligt  institut). 
—  Refere'ns  (-äns);  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
Mest  i  plur.  Uppgiva  ngn  som  r.  åberopa 
sig  pä,  hänvisa  till.  För  ytterligare  rer 
behagade  Ni  hänvända  Er  till  ~.  Ha  goda 
r-er.  II.  Ssgr.  Märk.  Läsesalen  ~  inne- 
håller ett  r-bibliotek  på  c.  16,000  band  ~ 
(b.  av  uppslagsböcker  o.  översiktsarbeten,  av 
hand(boks)litteratur)  O.  Walde.  —  R-bncker 
av  alla  slag.  Syn.  (r-er:)  personer  som  man 
hänvisar  till  för  upplysningar;  rekommen- 
dationer.   —    Refere'nt   (änt);    -en,    -er. 

I.  Enkelt.  Anställd  som  r.  i  en  Göteborgs- 
tidning. Skicka  särskild  r.  till  mötet.  Till- 
fällig r.  dt,  för  en  Stockholmstidning.  Riks- 
dags-, sport-,  tidnings-,  utställningsreferent. 

II.  Ssgr.  Ex.:  R-block  för  anteckningar. 
R-bord  för  pressens  representanter.  R-bäs 
avbalkad  r-plats  R-klubben  vid  Lantbruks- 
högskolan 1935.  R-kort  för  pressmän.  Riks- 
dagens r-läktare.   R-minnen  från  riksdagens 


575 


Referent — Reflexion 


576 


RiddarJiolmstid,  föredrag  av  C.  N.  Carleson. 
R-plats.  B-rummet  i  Stockholms  stadsfull- 
mäktige. Syn.  person  som  refererar  1.  gör 
1.  ger  ett  referat  (av  1.  över),  föredragande, 
en  som  redogör  för  1.  inberättar,  (ibl.  mer 
1.  mindre  nära:)  rapportör,  reporter,  notis- 
jägare. —  Refererja,  -ade,  -as;  -ing  (ibl. 
med  plur.).  1)  Träns.  (o.  abs.).  Ra  ett 
föredrag.  Hans  översikter  och  anmälningar 
äro  vanligen  rent  rande,  utan  all  ansats 
till  kritik.  Bokens  märkligaste  yttre  hän- 
delser förtäljas  ~  kort  eller  ras  helt  summa- 
riskt Erik  Hedén.  Utförligt  r-a  ngnCs  fram- 
ställning). 2)  Intr.  o.  refl.  a)  Han  har  haft 
oförsyntheten  att  r-a  till  dig  I  Hj.  Bergman. 
Du  får  gärna  (i  annonsen)  ra  till  oss,  om 
du  vill.  h)Jag  valde  ut  ett  antal  adresser, 
som  r-ade  sig  till  stadens  centralare  delar, 
och  ~  R.  Ekblom.  Syn.  1)  återge,  ge  1. 
göra  ett  referat  av,  avlägga  berättelse  1. 
rapport  om,  meddela  huvudinnehållet  av, 
föredra(ga),  redogöra  för;  2)  a)  hänvisa  (till), 
åberopa  sig  (på),  be  (ngn)  för  upplysningar 
vända  sig  (till);  b)  angå,  röra,  hänföra  sig 
(tim. 

Reffel-,  Reffla  osv.  se  räffla. 

Reflekta'nt,  -en,  -er.  En  som  reflekterar 
på  ett  anbud  1.  d.,  spekulant.  —  Reflek- 
ter|a,  -ade,  -as;  -ing  (ibl.  med  pjur.)-  Två 
skarpt   skilda   bet.     I.  Träns.     Återspegla 

0.  d.  1)  Egentl.  Solstrålarna,  som  r-ades  av 
den  blanka  vattenytan.  R-at  ljus.  2)  Bildl. 
Stämningar,  vilka  tydligt  r-ades  i  det  brev, 
han  snintidigt  skrev  till'^.  En  kraftig  hausse 
på  Newyorks  fondbörs,  vilken  ~  r-ades  på 
Europas  ledande  börsplatser.  II.  Intr.  Tänka 
(på)  o.  d.  1)  När  jag  blev  sä  stor,  att  jag 
började  ra  Anna  Jennings.  Självständigt 
r-a  över  saker  och  ting,  över  livet.  En  djup- 
sinnig natur,  som  rar  över  allt  möjligt.  En 
r-ande  natur,  läggning.  Om  verkligen  ingen 
r-ar  över  hur  många  liv,  som  här  onödigt 
spillas  Tänk  ändå,  vad  det  finns  mycket  trev- 
ligt folk  här  i  klubben,  rade  han.  —  Märk 
part.  perf.  i  bet.  lugn(t)l.  kalKt  bedömande), 
nykter.  Av  övervägande  r-ad  läggning.  Lugn 
och  r-ad.  2)  Sedan  jag  noga  r-at  över  saken. 
Jag  skall  ra  på  saken  och  lämna  svar  i 
morgon.  3)  Det  är  i  varje  fall  ett  förslag 
att  ra  på.  Om  staden  då  r-at  på  anbudet. 
Rar  du  på  partiet?  Allvarligt  r-a  pi  ~. 
Härä  rande  torde  hänvända  sig  till  ~.  Syn. 

1.  11  återkasta  (ljuset),  (åter)spegla,  åter- 
stråla,  kasta  reflexer;  2)(r-as:)  visa  reflexer, 
'gå  ige'n';  II.  tänka,  göra  reflexioner;  ha 
sina  tankar  (om),  (ibl.  nära.)  iaktta  o.  dra 
slutsatser;  (ibl.:)  begrunda,  grunda  1.  tänka 
över,  fundera,  eftersinna,  eftertänka;  över- 
väga, ta(ga)  i  betraktande;  fästa  uppmärk- 
samhet 1.  avseende  vid,  beakta,  vara  böjd 
att  anta(ga),  inleda  underhandlingar  om, 
spekulera  på,  (ibl.  nära)  samtycka  till.  — 
Refle'kt{or  (-flä-,  kort  -å-;  grav);  -om,  -örer 


(slutet  -o-,  akut).  Buktig  spegel  som  åter- 
kastar infallande  ljus  i  viss  (önskad)  rikt- 
ning. Ror  av  glas  eller  porslin  samt  speg- 
lande silverskikt  eller  av  aluminium  Acety- 
lengaslykta  med  utmärkt  ror.  Att  även  häst- 
fordon skall  bära  antingen  lykta  eller  r-or 
('kattöga)  1926.  Bordslampa,  Ijusplät  eller 
lampett  med  ror.  Isen,  som  likt  en  r  or 
återkastar  skenet  S.  Dahllöf.  Flottiga  r-orer 
av  rafflat  tenn.  R-orer  för  fyrar  och  strål- 
kastare.   Bakhjuls-,  cykel-;  skylffönsterr-or. 

—  Refle'x(-flä-);  -en, -er  (akut).  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  När  solen  kastar  sina  sista  r-er 
över  vattnet  ~  V.  Vallgren.  Ty  de  mörka 
stammarna  och  bladen  kasta  ingen  r.  B. 
Gripenberg,  öv.  Styrbordslantärnan  slog 
en  lång  och  dallrande  r.  över  vattnet  8. 
Barthel.  En  r.  från  den  nedgående  solen 
dröjde  kvar  i  herrgårdens  fönster ,  som  glim- 
made som  guld.  Fladdrande  r-er  från  ~. 
Månskärans  r.  låg  och  gungade  på  vattnet '^ 
Eisb.  Funch.  Endast  ett  par  starkt  färgade 
brillor  skyddade  ögonen  från  den  starka 
r-en  H.  Victorin.  • —  Spel  av  färger  och  glit- 
terr-er  T.  Segerstedt.  En  ljusreflex,  som 
föll  mitt  över  vägen  '>-.  2)  Bildl  a)  Kysiol. 
(o.  ibl.  även  psykiskt)  samt  läk.  Av  nerv- 
systemet förmeillad  retningsöverföring  min 
olika  organ.  Blinkning  och  tåravsöndring 
vid  mekanisk  retning  av  ögats  bindhinna, 
salivavsöndring  vid  anblick  av  föda,  ryck- 
ningen i  underbenet  vid  ett  slag  på  knäse- 
nan  nedom  knäskålen  ('knär-en')  äro  exem- 
pel på  r-er.  Förr  var  man  benägen  att  anse 
omedvetenhetsmomentet  vara  karaktäristiskt 
för  r-erna.  Mina  händer  flögo  till  spakarna, 
ej  av  misstro  till  chauffören,  utan  av  ren  r. 
b)  Varför  han  genom  att  berömma  sin  chef 
själv  fick  en  r.  av  dennes  gloria.  Partiuni- 
former skymtade  första  gången  i  rart  land 
för  tio  år  sedan  som  en  r.  av  Mussolinis 
framträdande  och  seger  i  Italien  1933.  Så 
beroende  av  förebilder,  att  hela  hennes  väsen 
var  en  r.  Hon  var  blott  en  svag  r.  av  mo- 
dern. II.  Ssgr.  Ex.:  Alla  velocipeder  skola 
f.  o.  m.  1  jan.  1931  vara  försedda  med  god- 
känd r-anordning  (s.  k.  kattöga).  Den  snett 
avskurna,  r-fria  underkayiten  på  de  nya 
glasögonen  1926.  R-företeelse.  R-glas  av  nytt 
slag  för  cykelreflektorer  1931.  Lever  sitt  allt 
blekare  r-liv  blott  i  vänfasta  minnen.  Rljuset 
från  det  vita  sandhavet  marterade  ögonen 
Estrid  Ancker,  öv  Rretning.  R  ryckningar 
o.  R-rörelser  fysiol.  m.  m.  (jfr  1  2  al;  det 
sista  även  friare  o.  bildl.  [Rrörelsi-r]  in- 
ledda eller  utlösta  'på  r-väg'  Nord.  Fam.* 
R  verkan  ofta  bildl.  Syn.  återsken,  ;åter)- 
spegling,  återkastande  av  1  återkastade 
ljusstrålar;  återverkan;  ibl.  (ome<lveten  1. 
ofri)  rörelse  (1.  handling);  (ibl.:)  (blek)  av- 
bild, efterbild.  avglans. 

—  Reflexion  ^flät-k.sjon);  -en,  -er.  I.  Fys. 
1)  Ljudets  r.  ger  upphov  till  eko.   2)  Ljusets 


577 


Reflexion — Reformation 


578 


r.  gör  det  möjligt  att  se  kroppar  som  ej 
själva  äro  ljuskällor.  R.  av  mång färgat 
ljus.  I  allmänhet  sker  jämsides  med  r.  en  bryt- 
ning i  gränsytan.  II.  Allmännare.  1)  Abstr. 
Vanligen  utan  plur.  För  problem  och  in- 
trängande r.  saknade  han  sinne  E.  Norling. 
Arbetade  sig  fram  till  sina  slutsatser  pd 
rens  väg.  Försjunka  i  djup  r.,  djupa  r-er. 
En  dikt,  byggd  pd  r.  Självrejlexion.  2)  Mer 
konkr.  Plur.  vanlig.  R-er  i  aforismform. 
Jag  hörde  lugnt  på  hela  historien  och  gjorde 
därunder  i  mitt  stilla  sinne  mina  rer  B. 
Mörner,  öv.  R-er  över  tiden  och  tidsandan. 
En  r.,  som  från  detta  håll  något  förvånar. 
Rerna  göra  sig  själval  sådant  dömer  sig 
självt,  man  inser  utan  vidare  följderna  av 
ett  dylikt  resonemang  1.  d.  Syn.  I.  åter- 
kastande; återspegling;  II.  l)begrundan(de), 
betraktelse,  eftersinnande,  ibl.  eftertanke, 
kontemplation,  tankfullhet,  försjunkande  i 
tankar;  2)  tanke,  (tyst)  anmärkning,  ytt- 
rande, slutsats,  invändning.  —  Reflexions- 
dikt; -are;  -ning.  Rning  i  Gyllenborgs  stil. 
-förmåga.  Innan  r-n  utvecklats.  Även  fys. 
-lyrjik;  -isk.  Tankelyrik.  Ett  litet  tirval 
r-iska  dikter  [av  Pentjo  Slavejkov]  Alfr. 
Jensen.  -kula  i  trädgård,  -lag,  -en,  -ar. 
-lös;  -het.  Den  första,  barnsliga,  r-a  kär- 
leken. Såvida  ej  namnet  ~  rt  överförts  p?  ~ 
E.  Hellquist.  -poesi  tankedikt(ning).  -spe- 
gel. Märk  särsk.  bet.  '(gammaldags)  skval- 
lerspegel'. Sitta  vid  r-n  och  betrakta  gatu- 
trafiken.  -vinkel  fys.  -vis,  adv.  Eller  eljest 
gransknings-  eller  reflexionsvis  i  dagsljuset 
framläqges  Tryckfrihetsförordningen. 

—  Reflexlv  (1.  re-  1.  re'f-);  -t  o.,  som 
subst.,  -et,  =  1.  -er;  -pronomen.  Språkv. 
'Sig  och  'sin'  kallas  r-a  pronomen;  de  syfta 
oftast  på  satsens  subjekt.  Ra  verb.  I  r. 
användning.  —  R-et  hänför  sig  här  till  en 
genitiv  (Atterboms  brev  till  sin  fästmö). 
Syn.  tillbakasyftande  (pronomen). 

Refo'rm  (-å-);  -en,  -er.  Yrka  pd  r-er  (i 
lagstiftningen,  rättskrivningen,  i  1.  inom 
rättsskipningen) .  En  r.  är  ingen  revolution, 
den  går  ut  på  utveckling ,  ej  omsförtning. 
Vän  av  r-er.  Politiska  r-er.  Onödiga  r-er. 
Gå  vidare  på  rernas  väg.  —  Examens-, 
gymnasie-,  mynt-,  parlaments-,  representa- 
tions-, rättskrivnings- , rösträtts-,  skatte-,  skol-, 
studie-,  titel-,  tull-,  valreform.  Syn.  (sam- 
hälls)förbättring,  (för)ändring  (av  gammalt), 
omdaning  (till  det  bättre),  nydaning,  om- 
bildning,  (r-er  ibl.:)  framsteg,  utveckling, 
reorganisation,  omorganisering,  modärnise- 
ring,  nyhetsmakeri.  —  Reformanda.  Att 
r-n  icke  måtte  förkvävas  E.  Palmstierna. 
-arbete.  Främja  ett  kraftigare  r.  Gurli 
Linder,  -bankett.  Till  revolutionen  i  Paris 
1848  utgjorde  en  r.  förspelet,  -dräkt.  R-er 
för  kvinnor  utarbetades  pd  1880-talet  dels 
av  Dräktref ormföreningen,  dels  av  fröken 
Hanna  Winge.  Matilde  har  en  r.  med  hängs- 

V.  19  —  Nusvensk  ordbok. 


len  som  pappa!  -fien|de;  -tlig(het).  -för- 
bund, i  Religion  och  kultur'»,  organ  för 
Sveriges  religiösa  r.  (förbundet  bildat  av 
E.  Linderholm  m.  fl.  1929).  -förening, 
-förkunnelse.  Social  r.  -förslag,  -för- 
sök. -iv|er;  -rande;  -rare;  -rig.  När  vi 
tyckte,  att  socialdemokraterna  gingoför  bråd- 
störtat till  väga  i  sin  sociala  r-er  H.  Gum- 
merus. I  r-rande  kretsar.  Hon  åberopas  of  ta 
av  r-rarne  såsom  ~  Har.  Dahlgren.  -jud|e; 
-endom.  Mina  föräldrar  voro  bildade  s.  k. 
rar,  som  ej  höllo  på  de  mellan  fem-  och 
sextusen  stadgarna  i  T>Talniud'>  ~  Ludv. 
Philipsson.  I  Sverge  övergingo  först  Göte- 
borys  och  sedan  Stockholms  mosaiska  för- 
samling till  r-endom  i  mitten  på  1800-talet 
Nord.  Fam.^  -liv.  Jfr  reformdräkt.  Kor- 
selett,  ett  mellanting  mellan  r.  och  korsett 
1928.  Då  snörlivet  ersattes  med  r. -nit.  Över- 
förde sitt  r.  på  alla  områden,  poesi,  musik, 
målning,  o.  s.  v.  Kerstin  Måås,  öv.  -oviljlig; 
-ja.  -parti,  -plan,  -en,  er.  Ha^i  var  väl- 
menande och  opraktisk,  full  av  r-er.  -pro- 
gram. Sitt  r.  framlade  han  i  en  bok,  be- 
titlad ~.  -raseri.  Härdar  för  ett  verkligt 
r.,  såsom  amiral  Lindman  så  sant  uttrycker 
sig  Kabbarp  -rörelse,  -sinne.  Ha  det 
rätta  rt.  -skolja;  -erörelse(n).  Som  ror 
kunna  räknas  Annaskolan  i  Stockholm,  Göte- 
borgs högre  samskola,  Lundsberys  skola  m  fl. 
-Stav|are;  -ning.  Oftare  'nystavare'.  -strä- 
v|an;  -ande;  -are.  Pd  den  tiden  var  Japan 
föga  tolerant,  när  det  gällde  r-anden,  vare 
sig  i  politik  eller  i  religion  Öv.  fr.  Etsu 
Inag.  Sugimoto.  Efterföljande  r-are  pd  detta 
område  ha  förenklat  problemen  H.  Geijer. 
-sällskap.  tR.»  ~,  som  läto  sig  angeläget 
vara  att  sätta  det  bestående  i  vanrykte,  utan 
att  ~  H.  Reuterdahl.  -uppslag.  Kom  hem 
från  Amerika,  full  av  r.  E.  Wästberg,  -väg. 
Något  nytt  i  r.  Gå  vidare  på  ren.  -vän; 
-lig(het).  Februarirevolutionen  pågick,  fram- 
kallad av  kortsynta,  narraktiga  r-ner  ~  H. 
Reuterdahl.  Rnernas  sällskap,  bildat  under 
riksdagen  1844—45  och  arbetande  för  en 
representationsreform.  Syn.  framstegsvän- 
(1ig),  samhällsförbättrare,  om-  1.  nydanare, 
framåtsträvande,  (ibl.:)  reformator,  liberal 
osv. 

—  Reformation,  -en,  [-er].  Mest  kyrkl. 
om  Luthers  (Calvins  o.  Zwinglis)  mot  påve- 
dömet  riktade  strid  o.  omskapande  av 
kyrkoläran.  I.  Enkelt.  H.  Hjärne,  Renäs- 
sans och  r.  K.  B.  Westman,  Rens  genom- 
brottsår i  Sverige  (1918).  Före  Ren.  Rens 
jubileumsgåva,  resultatet  av  en  insamling 
till  r-sjubileet  1917.  —  Även  friare.  Här 
behövs  en  verklig  r.  till  huvud  och  lemmar. 
Även  katolicismen  upplevde  vid  löOO-talets 
mitt  en  r.  ('motr  en).  II.  Ssgr.  Ex.:  R-sdagen 
andra  böndagen  (enl.  böndagsplakatet  av 
1888).  I  Engelbrekt skyrkan  infördes  hdv- 
gdngen  pd  hösten  1917  vid  den  stora  r-sf  esten. 


579 


Reformation — Regalera 


580 


R-8histor\ia  (-iak).  B-shistorikern  Brieger. 
Vid  r-shögtiden.  Rsjubileum.  Det  stora 
r-sminnet,  som  firades  i  Köpenhamn  1929  L. 
G.  Abrahamson.  R-stiden.  Luthers  rsverk. 
Syn.  ibl.  omakapande  (från  grunden).  — 
Reformätjor  (-årr;  grav);  -orn,  -örer  (slutet 
-o-,  akut);  -örisk  (-t;  akut).  I.  Enkelt. 
1)  Luther  som  r-or.  Den  engelske  kyrkor-om 
Wiclif.  2)  Vilja  uppträda  som  r-or  på  de 
mest  skilda  områden,  r-or  av  samhället,  sam- 
hällsr-or.  Danmark  ägde  i  Nyrop  en  konstens 
r-or  R.  Östberg.  Jordbruksror  och  politi- 
ker.  Samfunds-,  samhälls-,  skol-,  socialr-or. 

II.  Ssgr.  Ex.:  En  Brandfigur,  som  genom 
sin  r-orsgärning  råkar  i  den  bittraste  kon- 
flikt med  sina  7iärmaste  M.  Lamm.  Med  stora 
r-orslater.  III.  Avledning.  R-oriska  ansatser. 
I  r-orisk  riktning.  Lagr-oriskt  arbete.  Syn. 
I.  (religions-  1.  8amhälls)omdanare  1.  -om- 
stöpare  1.  -omskapare  1.  -förbättrare  1.  -om- 
välvare,    (ibl.:)    nyskapare,    reorganisatör; 

III.  reformvänlig,  reformerande,  omska- 
pande osv.  —  Reformer|a,  -ade,  -as;  -ing 
(-en,  [-ar];  -sförsök).  Jfr  de  föreg.  Ra  den 
kristna  kyrkan.  Ra  läran.  Den  r-ade  hindu- 
ismen B.  Forell.  Vilja  ra  hela  världen.  Ra 
samhället.  Ett  ständigt  och  onödigt  r-ande. 
Det  r-ande  dttitalet,  som  ville  kasta  så  mycket 
i  skräpvrån.  Ra  sig  själv,  innan  man  börjar 
ra  andra.  En  r-ing  av  Paris'  sedlighets- 
polis Nord.  Fam.*  Ring  av  vallagen.  Syn. 
omskapa  nj,  omdana,  ombilda,  omstöpa  m, 
vidta  1.  införa  förbättringar  1.  (för)ändringar 
1.  reformer  (i),  omändra  tu  (o.  göra  modär- 
nare),  förbättra,  nydana,  (för)ändra  (till  det 
bättre),  ibl.  'rena'.  —  Reformert  (ärt,  mer 
säll.  -ert);  =.  Anslutningen  till  de  föreg. 
något  svag.  Den  r-a  kyrkan  grundades  vid 
reformationen  av  Calvin  och  Zivingli  och 
står  nära  den  luterska.  Den  r-a  bekännelsen, 
läran.  Den  r-a  kyrkan  1.  de  ra  kyrkorna 
äga  ej  någon  verklig  enhet;  de  ha  dock  i 
regel  pr  esby  ter  ial för  fattning  och  utmärka 
sig  för  stor  enkelhet  i  kult.  Stundom  räk- 
nas även  många  på  engelsk  och  ameri- 
kansk botten  uppvuxna  frikyrkliga  samfund 
och  någon  gång  även  anglikanska  kyrkayi 
till  'den  r-a  kyrkan.  Den  r.  färgade  fri- 
kyrkorörelsen Vår  Kyrka  II. 

Refraktion,  -en,  -er.  Fys.  (Strål)bryt- 
ning,  ljusbrytning.  —  Refra'kt|or  (kort 
-å-,  grav);  -orn,  -örer  (slutet  -o-,  akut);  -ors- 
kupol.  Astr.  Stor  stjärnkikare.  Den  stora 
dubbelr-orn  på  Uppsalaobservatoriet,  som  om- 
talas i  'Nils  Holgerson' . 

Refrä'ng,  -en,  -er.  En  mera  röstbegåvad 
föresjöng  texten,  och  hela  hopen  föll  in  i  ren 
Erio  Mjöberg.  Och  nötte  in  uti  sitt  trötta 
huvud,  I  likt  en  r.,  som  ständigt  återkom,  /  de 
orden:  ^aldrig  låta  henne  veta*  Hj.  Edgren, 
efter  Tennyson.  — ^  Entoniga,  r-artat återkom- 
mande uttryck  Douglas  Melin.  Rvers.  Syn. 
omkväde,  (slut)ver8  som  tas  om;  ibl.  trall. 


Refug,  -en,  -er  1.  Refug|e  (-fysch);  -en, 
-er;  -(e)lykta.  Den  förra  formen  (som  synes 
bli  rådande)  upptas  ej  i  SAOL*.  Stå  på 
gångbana  eller  refug,  medan  spårvagn  in- 
väntas} Trafikregler  1922.  Räddade  mig  i 
sista  sekunden  upp  på  en  r-e  Hj.  Söderberg. 
Råkade  köra  upp  på  den  utanför  posthuset 
utlagda  r-en  och  krossade  därvid  refuglyktan 
192i.  Äsfaltr-erna  H.  Berger  1906.  Polis-, 
spårvägsr-er.  Syn.  skyddstrottoar,  (upphöjt) 
väntplan  (vid  spårvägshållplats  o.  d.),  vänt- 
plats  (för  fotgängare). 

Refuser|a  1.  Refyser|a,  ade,  -as;  -ing 
(ibl.  med  plur.).  Dä  stan  på  sin  tid  r-ade 
en  gjord  beställning  och  skickade  bort  ]>Ziskas 
sammansvärjning  T  —  för  att  ~  R.  Östberg. 
Tschandala  ~  var  avsedd  att  ingå  bland 
Svenska  öden  och  Äventyr,  men  r-ades  av 
förläggaren  Looström  '^  M.  Lamm.  De  r-ades 
salong.  Och  hade  vid  ett  tillfälle  r-at  ett 
papper  på  några  hundra  kronor,  som  B. 
presenterat  [i  banken]  J.  Mortensen.  Sände 
Strix  det  ena  opuset  efter  det  andra  utan 
att  någonsin  mötas  av  r-ing  Marika  Stiern- 
stedt.  Syn.  avvisa  (ett  anbud),  avslå,  för- 
kasta, avböja,  underkänna  o.  därför  icke 
motta(ga)  lU,  vägra  (att)  godkänna  1.  god- 
ta(ga).  _ 

RegalS  -en,  -er.  Boktr.  Ställ  för  placering 
av  sättkaster.  Vid  sättningen  står  *sätta- 
ren*  framför  den  pulpetliknande  *r-en>,  var- 
på kasten  vilar,  i  lutande  ställning  B.  Olden- 
burg. 

RegäP,  -t.  Ra  pastorat  där  kyrkoherde 
(till  1910)  utnämndes  av  K.  M:t.  —  Regäle 
(grav  1.  akut);  -t,  -n.  Även  'regal'  (regal"). 
/  Sverge  finnas  nu,  utom  grundr-n  '^följande 
r-n  eller  statsmonopol:  postr-t'^;  telegrafr-t, 
myntningsr-t  ~,  sedelutgivningsr-t  ~  och 
tobaksmonopolet  Hagman,  Sveriges  grund- 
lagar, 1915.  Hj.  Hammarskjöld,  Om  gruv- 
regal  och  gruvegendom  i  allmänhet  (1891) 
ordet  infört  av  Hammarskjöld.  —  Ä.  Holm- 
bäck, Några  ord  om  det  allmänna  r-begreppef 
och  r-rätten  till  floder  i  den  tysk-romerska 
rättsutvecklingen  (1915).  Utredningen  angå- 
ende den  s.  k.  r-rätten  till  inom  riket  före- 
kommande vattendrag  1922.  Syn.  krono- 
rättighet, ibl.  statsmonopol.  —  Regälie|r 
(akut);  -rna;  -rubin.  Ngn  gång  sing.  '(en)  r.' 
1)  Huvudbet.  Kungliga  värdighetstecken. 
De  egentliga  riksr-rna  äro  hos  oss  kronan, 
äpplet,  spiran,  svärdet  och  nyckeln.  Förr 
då  konung  kröntes,  uppträdde  konungen  med 
alla  fem  r-rna,  varvid  svärdet  och  nyckeln 
buros  framför  honom,  och  drottningen  bar 
desslikes  krona,  spira  och  äpple.  —  Den 
stora  svenska  r-rubinen.  2)  Gradtecken  i 
vissa  ordnar.  Och  sitter  som  ordenstemp- 
lare  i  sammetsregalier  på  ->-  T.  Fogelqvist. 

Regalerja,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
(Präktigt)  undfägna,  traktera  (med).  Anslu- 
ter sig  knappast  till  de  föreg.  Gästerna  r-ades 


581 


Regalera— Regel  bund  en 


582 


med  kringlor,  sötsaker  och  pastejer.  Söker 
ra  oss  med  pikanta  anekdoter. 

Regarn  se  under  reda*. 

Rega'tt|a  (mest  grav);  -an,  -or.  I.  Enkelt. 
Mälarr-an  börjar  om  söndag;  ])okalf or  svå- 
rare är  Malte  Svennbecks  Yvonne  III.  In- 
bjudning utsänd  till  roddr-an  Sv.  Dagbl. 
1923.  Veneziansk  ra.  II.  Ssgr  ha  regatta-. 
Ex.:  Raglimtar  [frän  Sandhamn sranj. 
Syn.  (stor  festlig)  kapprodd  1.  kappsegling 
1.  motorbåtstävling  (1.  samling  av  fartyg); 
ibl.  gondolfest. 

Rég|eP  1.  Rig|el  (båda  med  grav);  -eln, 
-lar.  Ten  1.  tapp  1.  bom  som  skjutes  för 
en  dörr  1.  lucka  1.  d.  eller  in  i  en  dörr- 
tröskel. I.  Ex.  med  'regel'.  1)  Regeln  tar 
inte,  dörrn  har  slagit  sig.  Skjuta  för,  (i)frdn 
r-eln  för  natten.  Den  elektriska  reln,  som 
min  chef  kunde  manövrera  från  sitt  skriv- 
bord -v.  (Till)stänga  med  (läs  och)  r-el,  r-lar 
och  läs.  Bryta  upp  en  r-el.  2)  Friare  o. 
bildl.  a)  Fackl.  Patronband  och  bandrlar 
krigs.  Foderborden  förbygda  med  kostakar 
och  nackr-lar  för  att  hindra  djuren  att  stiga 
upp  i  krubban  och  ~.  b)  Nu  springa  alla 
r-lar  frän.  /  Därinne  dukas  borden  G.  M. 
Silfverstolpe.  Dä  vintern  sätter  r-lar  och  läs 
för  vattenlederna.  Tyst  sover  staden  bak 
r-lar  och  läs.  II.  Ex.  med  'rigel'.  1)  Helt 
sakta  drogs  en  rigel  ifrån,  och  dörren  vände 
sig  på  sina  hakar.  Att,  när  han  gick  till 
sängs,  draga  r-eln  för  ~.  Men  dörren  sak- 
nade rigel.  Då  sprungo  läs  och  riglar  opp 
Magnus  Elmblad.  Dä  porten  var  stängd 
och  den  stora  trärigeln  förskjuten  Thekla 
Engström.  2)  Turkiets  placering  som  en  bred 
r-el  mellan  Europa  och  den  indiska  världen 
Rud.  Kjellén.  Syn.  (för)skjntbar  ten  1.  kolv 
1.  tapp,  läm,  slå,  bom.  —  Regl|a  1.  Rlgl|a, 
-ade,  -as;  ra  för  ru,  upp  ru  m.  fl.;  -ing  (ibl. 
med  plur.).  Jfr  föreg.  Och  man  reglade 
inte  sina  stugdörrar  till  natten  Fanny  Alving. 
År  dörren  ordentligt  reglad  f  Med  fälld  gar- 
din och  riglad  dörr  Bo  Bergman.  Syn. 
stänga  med  regel,  skjuta  för  1.  ned  regeln. 

RegleP  (akut);  -eln,  -ler  (åld.  1.  folkl. 
även  lor).  1)  I  r-ler  formulera '^.  Gramma- 
tiska  rler.  Noggrant  följa  (spräk)r-lerna. 
Efter  (rättskrivnings)r-lerna.  Ibland  kan  det 
vara  svårt  att  veta  vad  som  är  r-el  och  vad 
som  är  undantag.  Förhållanden,  som  ännu 
ingen  kunnat  fästa  i  r-ler.  Uppställa  r-ler 
för  -v,  en  r-el.  Ord,  som  icke  följa  r-eln, 
de  vanliga  r-lerna.  Reln  kan  här  icke  till- 
lämpas,  kan  ej  tillämpas  på  'v.  I  skarpt 
formulerade  r-ler.  R-ler  och  råd  för  svenska 
språkets  behandling.  Gjorde  det  bästa  att 
ställa  sig  denna  r-el  till  efterrättelse.  Som 
levde  efter  r-eln:  Görer  människorna  det  I 
viljen  de  skola  göra  Eder.  Redan  förut  har 
jag  ju  skrivit  r-ler  för  dig  Bibeln.  Enligt 
•ryggliga  r-ler  frän  gamle  konsulns  tid. 
R-ler  för  (det  allmänna)  umgänget.  Strängt 


efter  r-lerna,  spelets  r-ler.  Mot  r-lerna.  Gä 
efter  bestämda,  vissa  r-ler.  —  Olika  länders 
körr-ler.  Levnads-,  sede-,  visdoms-,  vishets-; 
umgänges-;     spel-,     tävlings-,    fotbollsr-ler. 

2)  Märk  bl.  a.  a)  Vadstena  klosterr-el,  kloster- 
r-ler.  De  efter  Benedikts  r-el  styrda  klostren 
Axel  Nelson.  Ställde  sin  stiftelse  under 
Augustini  rel  H.  Schiick.  b)  Efter  alla 
konstens  r-ler  alldeles  som  sig  bör,  fullkom- 
ligt efter  föreskrift,  precis  som  det  ska 
vara.  —  Ingen  rel  utan  undantag.  Undan- 
taget bekräftar  reln.  c)  R-el  är  det  inte, 
men  det  har  ju  hänt,  och  det  hände  också 
den  kvällen.  För  honom  var  det  tvärtom 
r-el  att  tiga  och  ett  undantag  att  tala  B. 
Gripenberg,  öv.  Passfriheten,  som  förut 
var  r-el  kulturstaterna  emellan  ~.  R-eln  är, 
att  ~  det  vanliga.  De  ä  till  d  me  r-ell  Mot 
r-eln  mot  det  vanliga.  —  Ha,  ta  för  r-et 
att  ~.  Tag  det  som  r-el  1.  Gör  det  till  (en) 
r-el  (för  dig)  (att  ~)/  De  betalade  som  r-el 
kontant  och  ~  J.  Saxon.  Pjäser  och  ammu- 
nition m.  m.  föras  i  r-eln  ä  kärror,  men  ~ 
H.  Wikner.  Elden  är  i  r-el  automatisk  eld, 
men  ~  ib.  Syn.  rättesnöre,  föreskrift,  stad- 
gande, förordnande,  formel,  (r-ler  ibl.:) 
stadga,  reglemente,  förordning,  band,  lag, 
norm,  system,  plan,  metod;  praktisk  grund- 
sats; det  vanliga,  sakernas  vanliga  gång, 
bruk,  sedvanligt  förhållande,  (ibl.  nära:) 
slentrian,  (gammal)  vana. 

—  Regelbekräftande.  De  r.  undan- 
tagen. -bind|a.  Jfr  följ.  Skr.  [Man  hade] 
nu  en  alldeles  ny  sprdkstavning  att  skapa 
och  ra  C.  G.  af  Leopold  (1801).  Ehuru 
man  dä  sökte  ra  en  sådan  växling  Sven 
Lampa.  [Där  assonansernas]  användning 
regelbands  genom  noggranna  föreskrifter  för 
de  särskilda  strofformerna  Nord.  Fani.*  Syn. 
binda  gm  regler,  uppställa  regler  för.  -bun- 
d|en,  -et,  -nare;  -enhet.  Vanl.  rent  adjek- 
tiviskt.  V)  Så  punktlig  och  r-en  i  sina  vanor, 
att  han  blivit  till  ett  ordspråk.  Föra  ett 
(ytterst)  r-et  levnadssätt.  Leva  i  r-na  för- 
hållanden. En  park,  rnare  t.  o.  m.  än  den 
r-naste  franska  trädgärd.  —  Blommor  av 
r-en  byggnad.  Rna  blommor,  r-et  foder. 
Yackra,  rna  drag.  R-na  och  or-na  verb. 
Göra  r-na  turer  (till  ~9-  2)  Var  dag  var 
så  lik  den  andra  som  det  r-et  återkommande 
mönstret  i  en  metervara  Öv.  fr.  Sigrid  Boo. 
Och  han  blev  r-et  (lika)  ond  vid  dylika  in- 
kast. Båten  kommer  r-et  kl.  5.  Han  blir 
r-et  sjuk,  var  gäng  han  uppträtt  som  Hamlet. 

3)  Gång  på  gäng  komma  samma  ord  och 
vändningar  tillbaka  i  en  nästan  trivial  r-en- 
het  Nat.  Lindqvist.  Kommo  vid  alla  tider 
på  dagen  med  en  irriterande  brist  på  r-en- 
het.  Med  ett  urverks  r-evhet.  Ängslig  r-enhet. 
Syn.  regelbundet  1.  på  be8tämd(a)  tid(er) 
återkommande,  regelmässig,  'regelenlig',  re- 
gelfast,  ordentlig,  (väl)ordnad,  redig,  jämn, 
likformig,  metodisk,  (ibl.  nära)  punktlig  1. 


583 


Kegelbunden — Regementsväbel 


584 


pedantisk;  reguljär,  ordinarie,  vanlig,  (ibl. 
nära:)  daglig  1.  varje  vecka  1.  d.,  periodisk, 
taktfast,  rytmisk,  med  jämna  mellanrum. 
-fast  skr.  -fäst|a.  Skr.  Den  tämligen  ra 
tyska  broltningen  under  medeltiden  Nord. 
Fam.*  -lös;  -het.  Mest  skr.  1)  En  ver- 
sifikation,  som  synes  skäligen  r.  Shakespeare 
i  all  sin  skenbara  r-het  hade  mer  av  den 
antika  tragediens  a?ida  än  fransmännen. 
2)  Det  r-a  artistlivet.  Ra  våldsgärningnr, 
utsvävningar.  Då  ett  ohejdat  su])eri  be- 
fordrade r-heten  G.  M  Silfverstolpe.  Syn. 
1)  utan  1.  obunden  av  regler,  godtycklig, 
planlös,  oregelmässig,  oregelbunden,  2) oor- 
dentlig, lössläppt,  bohemartad,  oberäknelig, 
laglös,  tygellös.  -människa  ibl.  for  'pe- 
dant' 1.  'formalist',  -mässig,  -t, -are; -het. 
Gärna  skr.  Dessa  r-t  återkommande  klago- 
mål och  jeremiaderi  Och  blev  r-t  en  smula 
ankommen.  Söka  bryta  den  alltför  tråkiga 
r-heten  i  dagarnas  lopp  där  ute  på  lands- 
bygden. Syn.  se  regelbunden,  -rätt;  -het. 
Som  adj.  ibl.  även  'regelrät'  (t.  e.  Stadens 
regelräta  fönsterrader  A.  Österling).  —  En 
ståtlig,  r.park  Även  om  detta  varken  var  tvätt- 
äkta bondbröllop  eller  r.  stadsbröllop.  Utgi- 
varen har  omskrivit  sådant  som  synts  mindre 
r.  till  skolmässig,  likformig  'svenska  .  Fick 
en  r.  skrapa  av  sin  förman  ~.  EJter  ett 
r.  pojkslagsmål  Joh.  Söderblom.  Hela  hans 
ra,  välordnade  liv  ~.  Inte  rädd  för  att 
bryta  mot  det  ra.  —  En  ung  kines,  upp- 
fostrad i  ett  liv  av  sträng  r-het  E.  Nyström. 
Syn.  efter  reglerna  1.  alla  konstens  regler, 
i  enlighet  med  regler(na),  riktig,  som  den 
skall  vara,  '(tvätt)äkta',  korrekt,  normal, 
formell,  regelbunden,  formenlig,  (ibl.  nära) 
mönstergill  1.  strikt,  -samling,  -stridig; 
-het.  Skr.  Att  B.  under  loppet  gjort  sig 
skyldig  till  ra  saker  Tidn.  Upsala  1928. 
-tvång.  Skr.  Akademism  och  r.  E.  A.  Karl- 
feldt.  Den  romantiska  individualismens  pro- 
test mot  r.  i  leverne  som  i  konst  Hj.  Alving. 
Syn.  bundenhet  (under  rei;ler),  formträl- 
dom,  ibl.  formalism,  -ändring  t.  e.  ifråga 
om  sportregler. 

—  Reglage,  Reglementarisk,  Regle- 
mente, Reglera  osv.  se  d.  o. 

Regeme'nte  (jemän-,  mer  säll.  hårt  g; 
akut);  -t,  -n.  I.  Mer  konkr.  1)  I  regeln  för 
översten  r.  Infanterirt  indelas  i  regel  i  3 
bataljoner,  kavallerir-t  vanligen  i  B  ryttar- 
skvadroner  och  en  kulspruteskvadron,  fält- 
artillerir-t  i  8—4  divisioner;  ind  alla  r-n 
tillkommer  stab,  träng  m.  m.  Officer  vid  ett 
rangregemente.  Då  kapten  i  (1.  på)  Väst- 
manlands r.  Indragna  r-n.  R-fs  dotter,  opera 
av  Donizetti.  2)  Bildl.  Ett  helt  r.  av  öl- 
flaskor.  Där  rn  av  skorstenar  tycktes  stå 
i  giv  akt  ~  Ture  Nerman,  öv.  II.  Abstr. 
Gärna  ngt  åld.  1.  värd.  Sedan  stormännens 
självsvåld  brutits  genom  Karl  IX:s  stränga 
r.  V.  Langlet.   Föra  ett  strängt,  ett  hårir. 


(med  ~9.  Ty  om  hans  r.  är  sådant  för- 
sport,  I  att  rätt,  men  intet  oskäl,  han  allom 
har  gjort  Hj.  Procopé.  Och  det  irländska 
folket  kommer  aldrig  att  underkasta  sig  det 
engelska  r-t.  Det  andliga  rt  var  förbehållet 
Sems  ätt,  det  världsliga  Japhets  söner.  Men 
i  hemmet  är  det  frun,  som  för  r-t.  Kvinna-, 
käring-;  skräck-,  våldsregemente.  Syn.  II.  re- 
gering, styrelse(sätt);  ledning,  välde,  'töm- 
mar(na)'. 

—  Regementsadjutant.  Nu  —  löjtnant 
1.  underlöjtnant  som  (under  regements- 
kvartermästaren)  tjänstgör  i  regements- 
expedition. Före  1927  —  subalternofficer 
placerad  som  adjutant  hos  bataljonschef. 
-befäl;  -havare  (regementschef),  -chef.  R. 
var  då  överste  Wikner,som'^.  -expedition. 
Ren  förestås  av  regementskvartermästaren. 
-fana.  -förening  för  personal  som  tjänar 
1.  tjänat  vid  samma  regemente,  -föränd- 
ring styrelseförändring,  systemförändring, 
styrelseskifte,  (ibl.:)  omstörtning,  revolu- 
tion, -historia,  -intendent.  Officer  av 
Intendenturkåren  (vanl.  kapten)  som  vid 
ett  truppförband  förestår  intendenturavdel- 
ningen  vid  en  regementsexpedition  samt 
kassaförvaltningen.  Ren  F  af  Rkenstam. 
-kamrat,  -kassa,  -krigsrätt,  -kvarter- 
mästare. Chefens  adjutant,  sköter  rege- 
mentets expedition,  är  vanl.  kapten.  Förr 
besörjde  r-n  regementets  förläggning  o. 
andra  förvaltningsbestyr,  -läkare. -musik, 
-märke.  Vi  sleto  bort  våra  r-7i,  så  att  ingen 
kunde  se,  vart  vi  hörde  'Polska  ryttare'. 
-möte.  Kallas  nu  'regementsövningar'.  Be- 
fäls-, regements-,  rekryt- och  beräringsmötena, 
vilka  ej  ens  tillsammans  [då]  upptogo  1^1% 
månad  Gust.  Cederström.  -officer|(are). 
Rare  äro:  major,  överstelöjtnant  och  överste 
vid  armén  och  innehavare  av  motsvarande 
poster  vid  marinen  och  flygvapnet,  -order, 
-pastor;  -(s)befattning.  Rsbefattningen  in- 
drogs 1926  och  den  militära  själavården 
handhas  nu  genom  överenskommelse  med 
2)rnstman  i  förläggningsorten  eller  genom  ~. 
-skrivare.  Civil  tjänsteman  som  före  1880 
vid  truppförband  handlade  de  ekonomiska 
göromålen  1.  före  1903  vid  flottans  kårer 
o.  sjöstyrkor  handlade  ärenden  ang.  in-  o. 
utraönstring,  rullföring  m  m.  -Stab.  Per- 
sonal som  står  till  regementschefens  ome- 
delbara förfogande  vid  utövande  av  chef- 
skapet. Jfr  regementsexpedition.  Ren  består 
av  regementskvartermästaren  (o.  adjutanten), 
regementsläkaren,  regementsintendenten  m.fl. 
Jag  skulle  ofördröjligen  inställa  mig  vid 
r-en.  -trumslagar|e.  Musikunderofficer 
vid  infanteriet  som  framför  trupp  leder 
musikkåren.  R-n  med  stav  och  axelskärp. 
-veterinär,  -vis,  adv.  o.  ibl.  adj.  övnin- 
garna voro  anlagda  brigad-  och  regements- 
vis  Carl  Ankarcrona.  Förenas  r.  H.  Wikner. 
-väbel.     Underofficer  som    har   polisupp- 


585 


Regementsväbel — Regering 


586 


sikten  vid  regementet,  förestår  regementets 
hällte  osv.  -övningar.  Årliga  övningar 
för  all  regementets  fast  anställda  personal 
o.  vissa  omgångar  reservbefäl;  truppen  nt- 
göres  av  värnpliktiga  som  här  fullgöra  sina 
repetitionsövningar.  Vid  r-na,  förr  kallade 
regementsmöten,  äga  vanligen  större  fält- 
tjänstörningar  rum 

—  Regent,  Regera  m.  fl.  se  d.  o. 

Regenerer|a  (-je-);  -ade,  -as;  -ing  1.  rege- 
neration (-en,  -er;  -sförmåga).  Återbilda, 
ersätta,  förnya  (särsk.  förlorade  kroppsde- 
lar, vävnader  o.  d.),  återvinna.  Naturv.  men 
även  bildl.  Från  en  enda  cell  kan  i  nöd- 
fall ett  nytt  protallium  r-as  Naturens  liv. 
Sjögurkorna  äro  utmärkta  genom  stark  rege- 
nerations förmåga  Nord.  Fam.^ 

Rege'nt  (-jä-);  -en,  -er.  1)  Rer  måste 
säga  sig  själva  sanningen,  ty  merendels  vänta 
de  förgäves  att  få  höra  den  av  någon  annan 
Drottning  Kristina.  Betyga  r-en,  landets 
r.  sin  vördnad.  Rikets  r.  Som  r'.  under 
konungens  minderårighet.  Kronprinsen  r. 
under  konungens  frånvaro.  Kronprinsen- 
regenten.  Tog  sin  man  till  medregent.  En 
skuggregent.  2)  Men  varje  distriktschef  [på 
Java]  har  vid  sin  sida  en  inf  ödd  hövding 
av  hög  rang,  som  har  titeln  »r.»  Öv.  från 
Dekker.  Syn.  statschef,  statsöverhuvud, 
landsherre,  härskare,  monark,  överherre, 
riksherre,  (regerande)  furste,  suverän;  till- 
förordnad ställföreträdare  för  monarken, 
person,  som  utövar  regeringsmakten,  riks- 
föreståndare. —  Regentbesvur|en.  [Detta 
aktstycke]  upphäver  Finlands  r-na  författ- 
ning B.  Estlander.  -egenskap.  Överläg- 
sen i  snille  och  r-er.  -försäkran.  Sålimda 
undertecknade  Nikolai  II  den  r.,  som  han 
sedermera  bröt  under  så  ujoprörande  lag- 
kränkningar B.  Estlander.  Medan  Sprengt- 
porten  ~  uppläste  hans  r.,  som  bekräftade 
och  stadfäste  landets  religion  och  grundla- 
gar ib.  -hus.  Regerande  furstehus,  regent- 
ätt,  dynasti.  Europas  r.  Noi'd.  Fam.^  -längd. 
Revidera  de  fantastiska,  från  tidigare  histo- 
riker ärvda  r-erna.  -namn.  Den  store  kejsar 
Meji  —  mer  känd  för  oss  i  Västerlandet 
under  sitt  r.  Mutsuhito  T.  Gislén.  -ombyte. 
Det  var  första  r-t  efter  1809,  och  ~  B.  Est- 
lander. -plikt.  Utan  simie  för  sina  rer 
trodde  han  [Gnligula] ,  att  ~  J.  M.  Sundén. 
-Skap,  -et,  [=];  -sråd  (ibl.  för  förmyndar- 
råd).  1)  Abstr.  Frågan  om  priyisessan  Ulrika 
Eleonoras  r.  under  konungens  frånvaro  Erl. 
Hjärne.  Inträda  i,  övertaga  r-et.  —  Prins 
Nicolaus  av  Rumänien,  medlem  av  r-srådet 
och  förmyndare  för  den  minderåriga  konung 
Michael  1928.  Kung  Cnrols  broder,  vilken 
utträtt  ur  r-srådet  ^  1930.  2)  Konkr.  a)  Han 
insatte  ett  r.  Har.  Hjärne.  b)  Bantam,  den 
stora  provins,  varav  Lebak  utgör  en  avdel- 
ning, ett  r.  eller  ett  distrikt  Öv.  fr.  Dekker. 
-skifte.     Vid  ett  eventuellt  r.    -år.    -ätt 


regenthus.  —  Regenti'nn|a,  -an,  -or.  Och 
skulle  kung  Ferdinand  dö  i  förtid,  skulle 
drottning  Maria  bli  r-a.  Englands  stora 
ra  drottning  Elisabeth.  Som  efter  varandra 
voro  r-or  över  Nederländerna.     Medr-a. 

—  Reger|a(-je-); -ade, -as.  I.  Meregentl. 
l)Intr.  1.  abs.  B.)  Så  länge  hari  r-ade.  Upp- 
höra att  ra.  Född  att  ra.  Ra  med  mild- 
het. Där  han  rar  som  en  liteii  kung.  Mob- 
ben  r-ade,  främlingar  skymfades  ~.  —  Det 
(nu)  rande  kungahuset  Rande  furste  i  ~. 
Rande  abbedissan  i  Quedlinburg  ~  E.  v. 
Wendt.  —  Allt  rande  är  en  omöjlighet,  om  ~ 
H.  Reuterdahl.  b)  Med  stark  hand  skall 
jag  ra  över  eder.  Ra  över  ett  fritt  folk. 
Ra  över,  i  ett  vidsträckt  rike.  2)  Träns. 
Gust.  Vasa  r-ade  sitt  land,  sina  undersåtar 
med  säker  stränghet.  Jag  är  stolt  att  få 
r-a  en  fri  nation  Alexander  I  om  Finland. 
Sexhundra  olika  stater,  stora  och  små,  en- 
var r-ad  av  sin  egen  furste  eller  ~  B.  Gripen- 
berg, öv.  Den  långa  period  ~,  under  vilken 
Ungern  r-ades  från  utlandet  V.  Langlet. 
Ty  ingen  regering  kan  i  längden  bestå  utan 
de  r-ades  samtycke,  och  ~  Öv.  fr.  C.  J. 
Hambro.  II.  Friare  o.  bildl.  1)  Låten  Kristi 
frid  r-a  i  edra  hjärtan  Bibeln.  Penningen 
r-ar  världen.  Vad  nu?  Är  det  haken  själv, 
som  r-ar  detta  stället?  Hj.  Bergman.  Som 
känner  sig  kallad  att  r-a  allt  och  alla  ~. 
I  andens  värld  r-ar  snillet.  Där  är  det 
hustrun,  som  rar,  är  den  rande.  Ett  resolut 
fruntimmer,  som  r-ade  huset  med  järnhand. 
I  köket  rar  Lydia,  ty  ~  Anna  Hinde.  Ord- 
ningsmannanämnd  rar  med  sträng  hand  i 
katedralskolan  i  Lund  1933.  Den  Brändes- 
regerade  ungdomsgenerationen  A.  Österling. 
Ungdomen  är  romantikens  tid,  den  tid,  då, 
hjärtat  rar  förståndet  Ulla  Rudebeck,  öv. 
Där  mött  och  mal  ra.  Ras  av  högfärd, 
av  sina  lidelser.  Rad  av  högmod.  2)  Värd. 
a)  I  kraftuttr.  Det  skulle,  besitta  och  ra, 
gå  som  en  dans,  tänkte  Niklas  A.  Slotte. 
Anfäkta  å  r-a!  b)  Här  får  vi  (leva  å)  r-a, 
bäst  vi  vill.  Leva  ä  ra  som  riktiga  vildar. 
—  En  passopp,  som  hon  kunde  ra  med  hur 
som  helst.  Syn.  styra,  härska  1.  vara  härs- 
kare 1.  regent  (över),  ha  högsta  ledningen 
(av),  leda  en  stats  angelägenheter,  dirigera 
1.  länka  (ngts  öden),  vara  styresman  1.  den 
ledande,  hålla  (regerings)tömmarna,  (vara 
den)  dominera(nde);  vara  förhärskande;  be- 
mästra, behärska,  hålla  i  styr  1.  tukt  (o. 
Herrans  förmaning);  ibl.  kommendera'; 
(ibl.:)  väsnas,  föra  (o)vä8en,  'leva',  bullra, 
bråka,  stoja,  fara  fra'm(8om  vildar),  husera. 

—  Regering  (-je-);  -en,  -ar.  Både  abstr. 
o.  konkr.  1)  Föra  ren  med  mildhet,  en 
despotisk  r.  Under  hans  milda,  visa  r.  Till- 
träda, övertaga,  nedlägga,  avsäga  sig  r-en. 
Under  Oscar  II:s  (långa)  r.     Hans  r.  var 

fredlig.  Sid  i  spetsen  för  r-en  o.  Förestå 
ren  under  konungens  omyndighet  även  {\\\  '2. 


587 


Regering— Regerlig 


588 


—  Ett  system  av  samregering  J.  M.  Sun- 
dén. 2)  Dels  om  statschefen  o.  hans  råd- 
givare; dels  (dock  ej  officiellt)  blott  om  de 
sista.  Av  (förmyndar)r-en  utfärdat  påbud. 
Oenom  överenskommelse  mellan  svetiska  och 
ryska  rama.  Vad  vi  dä  icke  kunde  ana 
var,  att  den  ryska  r-ens  barbari  skulle  komma 
att  visa  sig  vara  en  barnlek  mot  den  ryska 
revolutionens  [under  Lenin  och  Trotski]  B. 
Estlander.  K.  m:ts  regering.  Ren  avgår  på 
tullfrågan?  Ren  är  splittrad  i  två  partier. 
Officiell,  dvs.  utgående  från  r-en.  y>Kagaleny>, 
som  snart  fick  karaktären  av  ett  slags  hemlig 
r.  ~  H.  Gummerus.  Bilda  r.  Den  Staaffska 
rens  rösträttsprogram.  En  r.,  som  man  vill 
fälla,  men  som  propsar  sig  kvar.  Den  nu  sit- 
tande, den  avgående,  den  tillträdande, den  nya 
r-en.  Sitta  i  r-en.  Anmodad  att  ingå  i  r-en  som 
konsultativ.  Att  samtliga  kulturstater  för 
närvarande  styras  av  svaga  rar  T.  Seger- 
etedt.  Ren  bör  stå  över  partierna,  den  får 
icke  vara  en  partiregering.  En  rens  hant- 
langare. En  skenregering.  En  utpräglad 
höger-,  socialistregering .  Samlings-,  interims- 
regering.  Syn.  regerande,  (kunglig)  styrelse, 
riks-  1.  statsstyrelse;  de  styrande,  (kungen, 
presidenten  osv.  o.)  ministrarna  1.  stats- 
rådet, ministär(en),  ledning(en);  8pira(n), 
krona(n),  tron(en),  statsroder;  konungens 
osv.  ansvariga  rådgivare;  regeringstid;  rege- 
ringsform, statsförfattning;  ibl.  'regemente'. 
—  Regeringsbekymmer.-beslu  t. -be- 
styr, -bildjande;  [-are];  -ning.  Att  riks- 
dagen nit  sannolikt  kommer  att  sättas  ur 
spelet  vid  r-andet  Värner  Rydén  1920.  Par- 
tiet deltar  icke  i  r-andet.  Men  däremot  ställde 
r-aren  i  utsikt,  att  ~.  Det  nutida  folkväl- 
dets svårigheter  att  komma  till  rätta  med 
r-ningen.  -bord.  Sitta  vid  r-et  i  regeringen. 
-byggnad,  -bänk.  På  ren  synas  stats- 
råden ~  i  riksdagen.  Från  r-en  hördes  en- 
dast mjuka  tongångar  ~.  -börda.  Digna 
under  rn.  -duglig.  Partiet  är  föga  rt, 
det  skriker  mer  än  det  tänker,  -fientlig; 
-het.   Ra  demonstrationer,  -form,  -en,  -er. 

1)  Enväldet  är  en  mer  och  mer  bortdöende  r. 

2)  Ren  är  den  viktigaste  av  våra  grund- 
lagar; den  fastställer  regerings  och  under- 
såtars ömsesidiga  rättigheter  och  skyldigheter 
jämte  sättet  för  regeringsmaktens  utövande. 
Källorna  till  1809  års  r.  Sverges  r-er  1634 — 
1809,  utgivna  av  ~.  Konstitutionell,  dvs.  i 
enlighet  ined  r-en.  Syn.  1)  styrelseform, 
regeringssätt;  2)  (stats^iförfattning,  grund- 
lag, konstitution,  -förfogande,  -förkla- 
ring, -förslag,  -förtryck,  -grundsats, 
-handling.  Abstr.  o.  konkr.  1)  Obetänkta 
rar.  2)  Att  hemligstämpla  snart  sagt  alla 
möjliga  rar.  -kollegium  ibl.  =  direktö- 
rium  1.  triumvirat  o.  d.  -kommisslarie;  -ion. 
-konselj.  Oftare  blott  'konselj',  -konst. 
-krets.  1)  I(nom)  rama.  2)  Distrikt  1.  d. 
-kris    ministerkris.     -lÖs;    -het.     Polen- 


Litauen,  som  i  ännu  högre  mått  förverkli- 
gade r-hetens  idé  Har.  Hjärne.  -makt.  En 
stark  r.  Någon  rysk  r.  har  efter  den  7  no- 
vember 1917  icke  funnits  i  vårt  land  [Fin- 
land] B.  Estlander.  Ett  ytterparti  vid  ren 
men  i  minoritet  inom  riksdagen  har  en  ganska 
hopplös  ställning,  -maskineri.  Jag,  som 
visste  ännu  miiidre  än  han  om  ret.  -metod. 
Barbariska  r-er. 

-oduglig.  Skr,  Vänstern  [i  Frankrike] 
är  r.,  säger  högern  1925.  -omsorg.  Mest 
i  plur.  -organ.  1)  Organ  för  statsmak- 
ten. I  några  av  de  följande  punkterna 
återkommer  man  till  vissa  enskilda  r.  N. 
Eden.  2)  Tidning  som  språkrör  för  rege- 
ringen, regeringstidning.  Rabalderpolitiken 
är  alltid  kr  af  t  för  slösande,  anmärker  r-et  Sv. 
Morgonbladet  1927.  -palats,  -parti.  R-et 
var  underlägset  i  debatterna,  men  ~.  -poli- 
t|ik;  -isk.  Mandschuernas  r-ik  i  Kina  gick 
hela  tiden  ut  j)d  försonlighet  Hertig  Larson. 
Av  dessa  tre  hade  min  far  den  ojämförligt 
största  r-iska  erfarenheten  Öv.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  -program,  -råd;  -inna.  Leda- 
mot av  regeringsrätten  som  (i  konungens 
namn)  beslutar  ang.  vissa  besvärsmål  (mot- 
svaras i  Finl.  av  'förvaltningsråd').  Jfr  följ. 
Minst  */3  av  hela  antalet  r.  skola  vara  lag- 
farna. R-et  G.  Thulin,  -rätt.  På  grund 
av  beslut  vid  1908  års  riksdag  inrättades  år 
1909  en  administrativ  högsta  domstol  kallad 
r-en.  Rens  Årsbok  innehåller  referat  av 
viktigare  och  notiser  om  alla  av  r  en  av- 
gjorda mål.  -skifte,  -ställning.  Så  snart 
arbetarpartiet  i  r.  konfronterades  med  livets 
realiteter,  befanns  ~.  -system.  Det  ryska 
r-et  i  all  sin  barbariska  hänsynslöshet,  -säte. 
-sätt.  -tid.  Under  hela  hans  r.  höllos  mas- 
sorna i  schack  genom  ~.  -tidning.  S-eti 
innehåller  i  dag  'v.  -tillträde.  Om  stats- 
chef 1.  ministrar.  Vid  sitt  r.  för  tre  år 
sedan  var  Alexander  ~.  Den  mongoliskt 
nationella  anda,  som  efter  Töin  lamas  r. 
vaknat  bland  ~  Estrid  Ancker,  öv.  fr.  H. 
Haslund.  -tjänst.  I  r.  -tro|gen;  -het. 
R-na  trupper,  riksdagskandidater,  -trupp. 
Rerna  drogos  nu  till  huvudstaden,  medan '^. 
-trött.  Att  Rivera  skulle  vara  r.  och  benä- 
gen att  draga  sig  tillbaka  1926.  -tygjel. 
Mest  i  best.  plur.  Fatta,  hålla  r-larna.  -töm. 
Jfr  föreg.  Mest  i  best.  plur.  Som  har  hand 
om  r-mama,  har  r-marna  i  sin  hand.  Gripa, 
rycka  till  sig  r-marna.  överlämna  r-marna 
i,  åt  andra  händer,  -uppgift.  Blick  för 
praktiska  r-er.  -vald.  Den  r-e  ordföranden. 
-villig.  De  damer  a  ra  socialdemokraterna. 
-vän;  •lig(het).  R-nerna  för  sin  del  ansdgo  ~. 
—  Leda  valen  i  r-lig  riktning.  Den  r-liga 
pressen  och  oppositionen.  Få  en  rlig  majo- 
ritet. —  Demonstrera  siii  r-lighet.  -år.  /, 
på,  under  hans  tionde  r.  -åtgärd,  -ärende. 
Viktiga  r-n  fordra  min  närvaro  i  ~. 
—  Regerlig,   -t,  -are;  -het.     Ngt  värd.. 


58fl 


Regerlig — Region 


590 


mindre  vanl.  än  'oregerlig'.  Om  du  bara 
ville  vara  något  så  när  r.  den  lilla  stund, 
som  behövs  för  omläggningen  av  förbandet. 
Syn.  medgörlig,  foglig,  lydig,  stilla,  lugn. 

Regi  (-sji);  -(e)n.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
Abstr.  o.  ibl.  mer  konkr.  a)  Inre  1.  konst- 
närlig r.  t.  e.  textens  litterära  bearbetning 
för  sceniskt  bruk,  utarbetande  av  sceneri, 
övervakande  av  samspel  o.  enskild  fram- 
ställning m.  m.  Yttre  1.  teknisk  r.  uppgö- 
rande av  planer  för  dekorering,  belysning, 
kostymer  m.  m.  Om  r.  och  stjärnspel  ut- 
talar sig  Per  Lindberg  i  ~.  Rn  lämnade 
en  del  övrigt  att  önska.  Om  Gustaf  Lindens 
redbara  r.  är  intet  annat  än  gott  att  säga 
A.  Österling.  R-(e)n  kan  givetvis  ta  åt  sig 
en  stor  del  av  den  verkan  dramat  gör.  Rn, 
som  för  det  mesta  legat  i  utländska  händer  ~. 
Teaterregi.  b)  Trevlig  intrig,  briljant  r.  och 
ett  utmärkt  spel  på  alla  händer  om  en  tal- 
film. Hos  Par amount  fick  jag  åskåda  hur 
man  spelade  in  TCleopatra*  under  Cecil  B. 
de  Milles  r.  Gunilla  Wettergren.  Filmregi. 
—  Hj.  Bergmans  hörspel  *Två  kors*,  som, 
i  r.  av  Olof  Molander,  f ramföres  för  radio- 
publiken. 2)  Friare  o.  bildl.  Det  är  få  hotell 
i  Europa,  som  i  komfort  och  välskött  r.  kunna 
tåla  en  jämförelse  med  ~  Birgit  Th.  Sparre. 
Under  polismästar  Raabs  nitiska  r.  kunde 
kortegen  sätta  sig  i  rörelse  Tor  Andrpe.  Det 
lyriska  utbrottet  i  diktens  mitt  verkar  väl 
mycket  r.  Satta  under  en  mycket  sträng  r., 
som  ej  tillät  några  underlåtenhetssynder  mot 
partiet.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ranvisning.  Utan 
alla  estetiska  ravsikter  och  störande  bitankar 
på  effekt  och  publik  Amelie  Posse-Bråzdovå. 
Men  det  var  förmodligen  ett  r-fel,  att  hon 
agerade  alldeles  för  mycket  framför  rampen. 
Agne  Beijer  meddelar  ett  *r-historiskt  doku- 
mentT  1922.  Reinhardts  r-konst.  Var  det 
r-konst  blott,  en  ny  kuliss,  j  när  'v  P.-U. 
Bolinder.  Högt  skattad  som  r -konstnär  TS or å. 
Fam.^  Svåra  r-jjroblem.  Det  erkännande, 
som  ges  Olof  Molanders  r-skap.  Även  om 
man  inte  gått  i  r-skola  i  Berlin  Kajsa  Root- 
zén.  R-trick  även  bildl.  Syn.  inövning  o. 
iscensättning  (av  teaterstycke,  film  etc), 
(scen-  1.  teater)ledning,  scenisk  1.  artistisk 
1.  konstnärlig  (o.  teknisk)  ledning. 

—  Regisserja,  -ade,  -as;  -ing.  Mest 
'egentl.'  Föreställningen  verkade  gott  rad 
Brita  v.  Horn.  Regi:  William  Wellman, 
som  rade  ^Ryskt  blod*  1927.  Carl  Barck- 
lind,  som  sedan  spelat  och  rat  en  rad  filmer. 
Skall  medverka  vid  ringen  av  en  H.  G. 
Wellsfilm.  —  Partierna  borde  ^ra*  sina 
riksdagsmän  på  ett  bättre  och  förnuftigare 
»ätt.  Syn.  som  regissör  leda.  —  Regissor; 
-(e)n,  -er.  Jfr  regi.  I.  Enkelt.  1)  R.  för 
föreställningen  var  ~  Jac.  Ahrenberg.  G. 
Linden,  mångårig  r.  vid  Dramatiska  teatern. 
Film-,  Ijudfiims-,  teaterregissör.  2)  Betrakta 
Gud  fader  själv  som   en  skicklig  r.,  som 


anordnar  världshändelserna  i  dramatisk  in- 
trigform M.  Lamm.  Slumpen  somr.  II.  ösgr 
ha  oftast  regissörs-,  mer  säll.  regissör-.  Ex.: 
R-(s)befattning.  En  rsdebut.  Det  av  kosty- 
mer, kulisser,  gester  och  tirader  bestående 
drama,  vilket  i  synnerhet  är  'sceniskt  verk- 
ningsfulltt  vill  Olaf  Homén  döpa  till  'r-s- 
drama .  Där  han  utvecklat  sina  r-segen- 
skaper.  Modärn  r-(s)kon8t.  Kronprinsen  vid 
r-spulten  på  Kungliga  teatern  23  dec.  1927. 
Under  sitt  biträdande  r-(s)skap  lät  han  ~. 
Ett  eventuellt  r-sskifte  vid  Dramaten.  Syn. 
(teater-  1.  film)scenledare;  anordnare  o.  in- 
övare.  —  Regissos,  -en,  er.  Kvinnlig 
regissör.  En  så  pass  erfaren  och  kunnig 
r.  som  fru  Karin  Swanström  1923. 

Regim  (-SJ-);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Följa 
läkarens  r.,  den  r.  läkaren  föreskrivit.  Ändra 
ren  (för  ngn).  2)  F.  o.  m.  1  okt.  stå  mat- 
salarna under  ny  r.  Grand  Hotel  Åre  öpp- 
nar ~  den  2  juni  under  dir.  T.  Marcus'  r. 
3)  Efter  tre  års  rysk  r.  hade  kasseringspro- 
centen  [vid  fabriken]  stigit  från  l^h  till 
40  procent  I  Avskedad  under  hr  M:s  r.  Hur 
usel  den  gamla  ren  än  varit  i  Ryssland, 
var  den  nya  dock  oändligt  värre.  En  sträng  r. 
rådde  i  hans  distrikt.  Under  hans  milda  r.  — 
Att  bolsjevikr-en  skulle  bli  bestående.  För- 
trycks-, olaglighets-,  fascist-,  polis-,  skräck-, 
våldsregim.  Under  tsarr-en.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Att  en  r-förändring  i  Ryssland  var  före- 
stående H.  Gummerus.  Efter  r-förändringen 
1809.  Men  så  blev  det  r-skifte  i  landet,  och 
Karl  Johan  utsågs  till  kronprins.  Syn. 
levnadsordning,  sjukregim;  ledning;  för- 
valtning, styrelse(sätt). 

Region  (-gi);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  I 
polarr-erna.  Uppe  i  snör-en.  Vilka  man 
lika  ofta  ser  i  björk-  och  barrskogsr-erna 
som  i  fjällren  Th.  Lange.  I  sin  helhet  till- 
hör Uppland  den  s.  k.  ekr-en.  2)  Att  Eng- 
land i  rundradiohänseende  indelas  i  5  r-er, 
var  med  en  storstation  1929.  3)  a)  Dväljas 
i  högre  r-er,  i  andra  r-er  än  mängden.  — 
Men  har  den  döde  i  livet  varit  en  syndig  och 
dålig  människa,  så  sjunker  hans  själ  till  lägre 
r-er  och  blir  en  hund,  en  uggla  eller  en  orm 
Sven  Hedin,  b)  Jag  kommer  strax,  hördes  en 
kvinnoröst  från  de  inre  r-erna  [av  våningen] 
Ad.  Hillman,  öv.  Nedgång  till  köksr-erna 
köksavdelningen.  4)  Byxorna  trånga  om 
bäckenpartiet  och  åtsmetade  om  lårbensr-en 
S.  Arsenius.  II.  Ssgr.  Ex.:  Utarbetande  av 
en  r-plan  för  Stockholm  med  omgivyiing  1928. 
Fråga  har  uppkommit  om  åstadkommande 
av  en  r-plan  för  utläggande  av  huvudvägarna 
i  områdena  omkring  Uppsala  samt  vägarnas 
förbindande  med  lämpliga  gator  i  Uppsala 
(mer  omfattande  än  både  stads-  o.  general- 
plan) 1930.  Förorternas  rplanedelegerade 
(r-plansdelegerade)  1926  o.  27.  Stockholms- 
förorternas r-planeförbunds  direktion  1930. 
Rplaneproblem.  —  I  det  den  nordiska  växt- 


591 


Region — Registratur 


592 


världenfs  hidoria]  genomgås  ~  rvis  G.  E. 
Du  Rietz.  Syn.  trakt,  nejd,  område,  räjong, 
gebit,  zon,  större  (likartad)  del  1.  parti,  ibl. 
landsträcka  1.  bälte;  (luft)krets,  luftlager, 
sfär,  (viss  del  av)  rymd.  —  Regional, -t; 
-plan  (se  regionplan  ovan);  -system  (t.  e. 
ifråga  om  radio);  -i'8m  (-en;  =  lokalpatrio- 
tism —  gärna  ensidig  — ,  provinsiell  parti- 
kuiarism);  -i'st  (-en,  -er;  -isk;  jfr  r-ism). 
1)  Mossarnas  ra  iitbredtiing  före  sjösänk- 
ningen. R  limnologi,  ett  av  E.  Naumann 
1921  infört  begrepp,  varmed  avses  ett  mål- 
medvetet jämförande  studium  av  alla  före- 
teelser i  sötvatten.  Prof.  Joh.  Bergman  ta- 
lade om  t  Lokalt  och  r-t  veto^  1928.  Ra 
olikheter.  R-t  begränsad.  2)  En  eftergift 
åt  den  kroatiska  r-ismen  i  Jugoslavien  1929. 
Den  italienska  litteraturen  har  alltid  varit 
och  är  ännu  i  dag  r-istisk,  de  provinsiella 
egendomli gheterna  stå  skarpt  och  klart  mot 
varandra  A.Österling  1924.  Syn.  region(s)-, 
ibl.  provinsiell  1.  lokal. 

Regissera  m.  fl.  se  under  regi. 

Regi'st|er  (-ji-;  akut);  -ret,  -er,  best.  plur. 
-ren  1.  -erna.  Två  väl  skilda  bet.  I.  För- 
teckning o.  d.  1)  -Se  efter  i,  slå  tipp  (i) 
r-ret.  Göra  upp,  upprätta  ett  rer  till  en 
bok,  över  ngt.  Boken  saknar  tyvärr  (såväl 
sak-  som  person)r-er.  Föra  (ett  noggrant) 
r-er  över  »>-.  Strängt  alfabetiskt  (ordnat)  r-er. 
Ett  r-er  är  en  lykta  i  ett  magasin,  har  det 
sagts  K.  Asplund.  Upplägga  ett  stort  r-er 
över  ~,  till'^.  Polisen,  som'^noga  känner  sina 
pappenheimare  och  har  dem  inregistrerade 
på  sina  kort  i  de  vidlyftiga  r-erna  Gunnar 
Ekström.  Inskrivas,inf öras  i  en  offeniligmyn- 
dighets  r-er.  Jordr-et.  Sak-,  person-,  namn-, 
ord(a)-;  släkt-;  innehålls-;  kort-;  ankomst-, 
avgångs;  fartygs-,  handels-,  tidnings-,  straff-, 
automobil-,  aktiebolags-,  firma-,  förenings-, 
fastighets-,  yrkes-,  äktenskapfir-er.  Telefon- 
katalogen innehåller  även  ett  s.  k.  'skvaller- 
r-er'  över  telefonnumren.  2)  Bildl.  Som  aft- 
nars höll  noggrant  r-er  över  mina  månqa 
ungdomssynder  Ax.  Mnnthe.  Han  har  mycket 
på  sitt  syndar-er.  II.  Mus.  1)  Orgelr-er 
orgelstämma:  serie  pipor  av  likartad  kon- 
struktion o.  intonation  som  medelst  ett 
'r-erandrag'  1.  (i  pneumatisk  orgel)  'r-ertan- 
gent'  sättes  i  funktion;  dragmekanismen  i 
orgeln  varigm  pipor  bringas  att  ljuda.  Då 
ett  r-er  andrages  ~.  Hallberg  drog  ut  hela 
r-ret,  spände  ut  ~  svällarna  och  klämde  i 
C.  Larsson  i  By.  —  Dragspel  med  3  r-er, 
därav  ett  för  darrton.  2)  Friare  o.  bildl. 
a)  [Söderbloms  snille]  spelade  för  fullt  r-er, 
han  berättade,  han  målade,  han  förtrollade 
C.  Larsson  i  By.  Det  r-er  han  [Vigeland] 
behärskar  sträcker  sig  från  de  sprödaste  ~ 
tonfall  till  ett  fortissimo  av  trotsigt  utma- 
nande vikingakraft  Klas  Fåhrisus.  Att  fru 
Brunius  även  som  uppläserska  äger  ett  rikt 
r-er  A.  Österling.  Det  lyriska  rret  var  emel- 


lertid ingahmda  Wranérs  rätta  uttrycks- 
medel A.  Fjelner.  b)  Olikheten  mellan  bröst- 
och  huvudr-er  beror  ej,  som  man  förr  trodde, 
på  att  de  olika  r-ren  skulle  ha  sin  resonans 
j)å  dessa  olika  ställen,  utan  skillnaden  beror 
på  röstbandens  sätt  att  svänga:  svänga  röst- 
banden  i  sin  fulla  längd,  uppstå  låga  toner 
(bröst-,  nu  fullröst),  svänga  däremot  huvud- 
sakligen stämhandens  yttre  kanter,  blir  tonen 
högre  (huvud-,  nu  randröst).  Mellanr-er.  — 
Märk  bildl.:  Vad  Högström  har  lätt  att  kliva 
upp  i  det  höga  r-reti  And.  Allardt.  Hon  röt 
åt  oss  eller  grät,  något  mellanr-er  minns  jag 
inte  Sigrid  Gillner.  Syn.  I.  förteckning; 
innehållsregister,  index;  (mer  1.  mindre 
nära:)  längd,  katalog,  matrikel,  lista,  rulla, 
samlingsbok,  översikt,  tablå;  II.  (ibl  :)  (or- 
gel)stämma  1.  orgelutdrag;  (ibl.:)  tonläge  1. 
(ton)omfång. 

—  Registeraktig.  Trontalet  var  även 
i  år  så  kanslitorrt  och  r  t,  som  man  blivit 
van  vid  under  de  Ekmanska  regeringarna 
1932.  -andrag.  Mus.  Se  register  III. -bok. 
Dödens  r.  blir  aldrig  full  Hj.  Höglund. 
-fÖr|a;  -are;  -ing.  Med  Konungens  medgi- 
vande må  flera  städer  förena  sig  om  r-are 
Lag  1917  om  fastighetsbildning  i  stad.  Vid 
sidan  om  kyrkobokföringen  har  man  enr-ing 
över  befolkningen  mellan  16  och  66  år  hos 
pensionsstyrelsen  och  ~  1920.  -kartong.  K. 
för  registerkort.  Slog  upp  i  en  r.  -kort. 
Jfr  föreg.  Och  plockade  bland  r.  i  små  po- 
lerade eklådor  V.  Granfelt.  -mässig.  En  ~ 
r-t  uppställd  redogörelse  för  ^  L.  Levander. 
Vindhemsprästens  r-t  opersonliga  redogörelse 
Hj.  Alving.  -nummer.  Närmast  lediga  r. 
Nord.  Fam."  -samling.  Se  på  dessa  finger- 
märken —  vi  har  ej  några  sådana  i  vår  r. 
Öv.  fr.  Ashton-Wolfe.  -system,  -ton  (kort 
-å-).  Sjöv.  Ung.  =  2^/5  kbm.  Fartygets  in- 
vändiga  rymd  beräknas  i  r.  eller  'rymdton' . 
Upphalningsslip  för  fartyg  intill  400  R.-l'. 
[dvs.  registerton] .  Dess  r-tal  är  3,500  F. 
U.  Wrangel.  -verk.  Att  skapa  ett  r.,  upp- 
tagande alla  naturminnesmärken,  som  finnas 
inom  Stockholms  omgivningar  1922.  Selim 
Birgers  utomordentligt  värdefulla  r.  [ett 
floristiskt  växtgeografiskt  kortregister]  med 
kort  och  kartor  ~  H.  Hesselman.  Ret  över 
Stockholms  gamla  byggnader. 

—  Registrät|or  (kort  -å-;  grav);  -orn, 
■örer  (slutet  -o-,  akut);  -orsbefattning;  -ors- 
kontor;  -orstjänst.  Kanslitjänsteman  1. 
tjänsteman  på  affärskontor  som  mottar  in- 
kommande handlingar,  antecknar  vad  med 
dem  företas  o.  (i  ämbetsverk)  ofta  även 
tillhandagår  med  upplysningar,  sköter  ver- 
kets ekonomi  m.  m.  Ror  B.  Protokolls- 
sekreterare och  r-orer.  Till  Rom  i  K.  Eckle- 
sinstikdepnrtementet.  Ror  i  Riksarkivet. 
Rom  i  Stockholms  Dagblad  1920.  —  Kommu- 
nikationsdepartementet, Rorskontoret  Riks- 
tel.-kat.  1925.  —  Registratur,  -et  [1.  -en],  = 


593 


Registratur— Reglementsenlig 


594 


[1.  -er].  Kopieböcker  vari  från  ett  ämbets- 
verk utgångna  skrivelser  införts  i  löpande 
följd.  Samlingen  av  de  kopieböcker,  som  här- 
stamma från  kungl.  kansliet  kallas  riks- 
registratur;  riksr-et  börjar  med  1528.  Giist. 
Vasas  r.,  numer  utgivet  i  tryck  i  29  band.  — 
/  tidningarnas  egna  r.  Nils  Afzeliua.  Syn. 
8amling(avskrifter)  av  handlingar,  avskrifts- 
bok. 

—  Registrer|a,  -ade,  -as;  r-a  in  m  m.  fl.; 
-ballong;  -bar  (-t;  -het);  -ing  (-en,  -ar;  -san- 
stalt  m.  fi.).  I.  Vanl.  verbformer.  1)  Ra 
in-  och  utgående  skrivelser.  Det  gällde  att 
få  allt  behövligt  kommunalt  tryck  från  in- 
och  utland  hopsamlat  och  rat  på  ett  över- 
skådligt sätt  E.  Palmstierna.  Antalet  rade 
firmor  i  samhället.  Ännu  or-ad.  Ett  torrt 
r-ande  av  ord  och  uttryck  Ruth  Wikander. 

2)  Vår  Buick,  vars  vägmätnre  nu  rat  den 
5,500:de  kilometern  M.  Rogberg.  Då  vi  ar- 
betat med  att  få  både  rösterna  och  bilderna 
av  dvärgarna  rade  Öv.  fr.  Mart.  Johnson. 
Det  var  märkvärdigt,  hur  fåglar  r-ades  på 
vår  film  under  hela  färden  ib.  Talet  upp- 
togs av  en  -»sockerbit^  och  r-ades  p)^  ^«^- 
rullar  av  ~.  Dä  kvällen  redan  övergått  till 
natt  ->-,  r-ade  min  hjärna  några  rörelser  ute 
i  terrängen  och  härledde  dem  i  samma  se- 
kund från  en  utter  ~  L.  Mnnsterhjelm,  öv. 
Skillnaden,  som  r-as  pä  ett  räkneverk,  an- 
ger ~  Nord.  Fam.^  I  detta  lilla  hus  r-as 
södra  Östersjöns  vattenstånd  J.  W.  Sand- 
ström. Rande  vindmätare  och  nederbörds- 
mätare. —  Självrande  hastighetsmätare,  våg. 

3)  Mus.  Kombinera  med  varandra  olika 
orgelstämmor.  Hr  [Georg]  Kempff  är  en 
mästare  i  att  ra,  det  märkte  man  både  i 
Handel-konserten  och  Bach-avdelningen  Jos. 
Eriksson.     En  väl  rad  orgel. 

II.  Ssgr  o.  avledningar.  1)  R-ballonger 
nä  ofta  över  20,000  m.  (29,000  m.  i  Belgien 
1908).  —  Museets  utställningsföremål  äro 
påtagliga  och  r-bara  som  ~  Agne  Beijer. 
2)  Ring.  a)  Att  av  nästa  riksdag  begära 
anslag  för  upprättande  av  en  central  i  Stock- 
holm för  r-ing  av  fingeravtryck  1920.  Ringen 
av  farmaceutiska  specialiteter.  Ring  av 
museiför  emål.  Ekonomisk  förening  skall  för 
att  kunna  vinna  r-ing  bestå  av  minst  fem 
medlemmar  samt'^.  —  Konstruerat  en  -Dultra- 
mikrometerkrets^  för  r-ing  av  tider  på  en 
milliondels  sekund  1928.  —  Skall  handha 
fastighetsrinq  och  ~.  —  Mus.  =  andragning 
o.  inskjutning  av  registren  i  en  orgel  1. 
konsten  att  göra  ett  gott  urval  bland  stäm- 
morna, h)  R-ingsanstalt.  R-ingsapparafför 
fortskridande  grafisk  uppteckning  av  en  viss 
storhets  förändringar  med  tiden';  r-ingen  är 
oftast  kontinuerlig  dvs.  instrumentet  teck- 
nar en  jämnt  fortlöpande  kroklinje  som 
utgör  en  grafisk  framställning  (som  så  'av- 
läses'). Genom  terrografen  ~  har  det  blivit 
möjligt  att  på   mycket  nära  håll  iakttaga 


skygga  villebråd  och  fåglar,  d.  v.  s.  genom 
fotografiska  tipptugningar  och  en  r-ingsappa- 
rat  O.  v.  Mentzer  1933.  Sysselsatt  med  något 
r-ingsarbete.  R-ingsavgift.  Ringsbevis  t.  e. 
för  motorfordon.  Jag  erhöll  ett  skrivbord 
med  fack  fyllda  av  r-ingskort  Wilh.  Sören- 
sen.  Hemställa  om  införande  av  r  ingsplikt 
för  motorbåtar  1933.  Ringspliktigt  fartyg. 
Att  bladen  eller  korten  måste  vara  ordnade 
efter  viss  ringsprincip  Hemberg-Sillen. 
R-ingsskyldiga bilägare, motorcyklar.  Rings- 
skyldighet beträffande  släpvagn,  som  ~. 

Syn.  I.  1)  föra  1.  upprätta  register  1. 
förteckning  över,  förteckna,  bokföra,  an- 
teckna, skriftfästa,  ibl.  inregistrera  1.  in- 
skriva 1.  enrollera  1.  införa  i  rulla  1.  (lapp)- 
katalog  1.  förteckning,  ibl.  katalogisera  1. 
immatrikulera  1.  notera;  verkställa  registre- 
ring, efter  vederbörlig  anmälan  införa  i 
offentligt  register;  grafiskt  uppteckna  1. 
återge  1.  konstatera  (ett  skeende  förlopp, 
förändringar  o.  d.). 

Regla  se  under  regeP  sp.  581  ovan. 

Reglägje  (-asj);  -et.  Jfr  reglera.  Tekn. 
Regleringsanordning.  Ätt  påfyllningsslan- 
garna sakna  r-e  M.  Rogberg.  Då  och  dä 
kastar  han  en  blick  på  instrumenten,  ändrar 
en  liten  aning  på  gas-  eller  tändningsr-et 
Jöran  Forsslund.  —  Reglementärisk,  -t. 
Till  följ.  Ra  föreskrifter.  Ett  rt  förbud 
att  ~.  Rt  klädd.  En  slavisk  bekännelse 
till  de  ursjyrungliga,  historiska,  reglementa- 
risktlutherska  formlerna  Öv.  fr.  N.  Glubo- 
kovskij.  Syn.  reglements-,  ordnings-,  enligt 
föreskrift,  reglenienterad,  reglements-  1. 
stadgeenlig.  —  Reglemente  (-män-;  akut); 
-t,  -n.  Sammanfattning  av  bestämmelser 
avsedda  att  ordna  en  myndighets  verk- 
samhet o.  arbetssätt.  R.  utfärdas  av  K.  m:t, 
centrala  ämbetsverk,  länsstyrelserna,  riks- 
dagen osv.  Rt  för  den  nya  styrelsen  av- 
fattades av  ~  B.  Estlander.  Nytt  formans- 
reglemente  för  Uppsala  stad  1916.  Exercis-, 
tjänstgörings-,  tjänstereglemente.  Ni  känner 
till  rt:  uniform,  inga  smycken,  ingen  par- 
fym, ingen  vila,  inga  samtal,  stubbat  hår '^. 
i  enlighet  med  rt.  Som  icke  lät  sig  hindras 
av  rn.  I  hägn  av  detta  r.  Ni  är  suspen- 
derad på  en  vecka,  för  att  ni  ej  dtlytt  rt 
och  <>-  Ax.  Munthe.  Men  nu  måste  jag  rätta 
mig  efter  r-t.  Syn.  (mer  1.  mindre  nära:) 
stadga(r),  instruktion,  (detaljerade)  före- 
skrifter, arbetsordning,  (nogsranna")  bestäm- 
melser, statuter.  —  Reglementsenlig; 
-het.  Vilket  besvarades  av  min  ordonnans 
på  samma  r-a  vis:  ^  Tack,  major  I t>  Ir.sim- 
dräkt.  Vid  alla  slags  knsttävlingar  hava 
de  tävlande  rätt  att  använda  egna  redskap, 
för  så  vitt  dessa  äro  ra.  Fotboll  '^,  fullt  r. 
Sjuksköterskeklönningar  ~  rt  sydda  med 
kokta  knappar  Röda  Korsets  Tidskr.  1928. 
På  r-t  saluthåll.  Kommit  för  sent  eller  gjort 
något   annat   mindre   r-t  Carl   G.   Laurin. 


595 


Reglementsmässig— Regn 


596 


-mässig.  Den  långt  ifrån  ra  rapporten  Fr. 
Persson,  -tillåtjen.  Några  andra  skydds- 
hemsstyrelser uttala  helt  kort,  att  okontrol- 
lerade bestraffningar  vid  sidan  av  de  r-na 
ej  förekommit  1935.  -vidrig;  -het.  Att  stö7-sta 
delen  ~  bär  ra  uniformer  E.  Hornborg. 
Syn.  mot  reglementet, oreglementarisk,(ibl. 
nära)  olaglig.  —  Reglementer|a,  -ade,  -as; 
-ing.  Allt  var  här  så  ordnat  och  r-at  Helena 
Westermarck.  Tåget  står  sina  rade  minu- 
ter och  ~.  I  det  han  noggrant  iakttog  den 
r-ade  hållningen.  Andorra  känner  icke  till 
någon  r-ad  arbetsdag;  man '^.  Hela  jakten 
är  noga  r-ad  genom  lag  och  hävd,  så  att  ~ 

A.  Klinckowström.  Ring  av  prostitutionen. 
Syn.  stadga,  föreskriva  1.  ordna  (gm  detal- 
jerade bestämmelser). 

—  Reglerja,  ade,  -as;  -are.  1)  Vilja 
r-a  (allt  i)  hela  världen  för  all  evighet.  En 
alltings  r-are,  som  ~  Olle  Holmberg.  — 
Varigenom  livsmedelsprisen  ras  1916.  För- 
slaget att  statsr-a  smörhandeln  1917.  Genom 
heslut  samma  dag  r-ades  mina  inkomster,  in- 
till dess  full  prof essorslön  för  mig  kunde  bliva 
att  tillgå  H.  Reaterdahl.  R-a  arbetstiden, 
lönerna  för  ~.  ödemarkslagen  r-ade  deras  liv 

B.  Estlander.  De  lagar,  som  r-ade  tronfölj- 
den ~.  R-a(s)  genom  lagar.  2)  Inspektören 
rade  lågan  en  smula  för  fotogenåtgångens 
skull  Fanny  Alving.  För  att  ra  vattentill- 
gången till  Porjas  kraftverk  lät  ~.  Arbeten 
för  r-ande  av  floderna.  Och  när  farten  blev 
för  våldsam,  r-ades  den  av  en  handbroms  ~. 
—  Självr-ande  pumpverk.  —  På  en  ström- 
brytare till  de  elektriska  smältugnarna  upp- 
stod ett  överslag,  som  tillfogade  tjänstgö- 
rande r-aren  C.  E.  Alexandersson  så  svåra 
skador,  att  ~.  3)  Lämnar  honom  tillfälle 
att  senare  r-a  sin  skuld.  Varefter  affären 
blev  på  ett  eller  annat  sätt  r-ad  M.  Koch, 
öv.  Hans  väska  och  övriga  tillhörigheter 
ansåg  sig  hotellet  nödsakat  kvarhålla,  in- 
till dess  räkningen  r-ats  Gust.  Ericsson. 
4)  Ha  sin  rade  arbetsbörda.  Och  satte  sig 
in  i  sin  roll  som  en  rad  ämbetsman,  så 
gott  kan  kunde  Strindberg.  Syn.  ordna 
(gm  stadgar  1.  föreskrifter  1.  reglemente), 
inrätta  efter  föreskrift,  ge  föreskrifter 
för,  regelbinda,  reglementera,  ibl. lagbinda; 
stadga,  fastställa,  bestämma,  fixera,  ibl. 
normera;  ge  (urverk  o.  d.)  en  regelbunden 
gång,  avväga,  avmäta,  avpassa  (tillgången), 
minska  1.  öka  (tilloppet  1.  d.),  ibl.  ranso- 
nera; ställa  (ett  ur),  inställa  ni;  (ibl.:)  upp- 
göra nj,  betala,  likvidera.  —  Reglerbar, 
-t;  -het.  En  jämn  och  lätt  r.  värme.  Med 
•under  gången  r.  matningshastighet.  Lampa, 
r.från  100  till  400  normalljus.  Hörapparat, 
r.  för  olika  grader  av  lomhördhet.  Brand- 
kårens r-a  stege.  Rt  drag  [för  lågan].  Ra 
strumpeband,  -lina  m.  fl.  Oftare  'reglerings- 
lina'  osv.  —  Reglering,  -en,  ar.  Jfr  reglera. 
I.  Enkelt.  1)  Även  brödsäden  under  r.?  okt. 


1916.  Löv,  vass,  ljung  eller  luv  ~,  vilka  ej 
äro  föremål  för  r.  K.  Hildebrand  1917. 
Foderren  lättas  ytterligare  1919.  Import- 
reglering för  ägg?  1933.  —  Ren  av  grun- 
derna för  testamentsklander.  Namn-,  stads-, 
gatu-,  tomt-,  trafikreglering.  Löner-ar.  — 
Proteslära  och  tandreglering.  2)  För  dragets 
r.  finnes  dels  ~.  —  Föreningen  Björklingeåns 
vattenreglering.  Kronan  klagar  ej  på  del- 
domen om  Vänernren  1932.  3)  Slutlig  r.  av 
bolagets  affärer,  skuld  till  ~.  4)  Märk  särsk. 
fackl.  Kvinnan,  som  enligt  egen  uppgift  haft 
sin  sista  r.  den  ~.  II.  Ssgr.  Ex.:  Stöd- 
aktionen genom  Internationella  r-sbanken 
1931.  Är  damm  utförd  på  så  sätt,  att  ovan- 
för densamma  iippkommer  ett  vattenmaga- 
sin, som  fylles  under  snösmältnings-  och 
regnperioder  och  avtappas  vid  vattenbrist, 
kallas  den  r-sdamm  (reservoardamm)  Nord. 
Fam.^  R-sfond.  Huskvarna  rsförening  [för 
vattenkraft]  1929.  Delägare  i  Långsjöns 
r-sf öretag  ~.  Rskartan  [för  Uppsala  stad] 
av  1643.  Fullständig  r-splan  (för  ~^.  R-s- 
skruv.  Rsventil.  Under  instundande  [socker]- 
rsår  1917.  Syn.  I.  4)  månadsrening,  men- 
struation —  jfr  f.  ö.  reglera. 

Regn  (rängn);  -et,  =.  1)  Egentl.  I  r. 
och  sol(sken)  ofta  även  bildl.  Efter  r.  låter 
Oud  solen  skina  ofta  =  efter  sorg  kommer 
glädje.  Ett  livgivande,  uppfriskande,  väl- 
signat r.  R.  i  brudkronan  betyder  tårar  i 
äktenskapet.  Svepande,  drivande,  piskande, 
ösande,  strilande  r.  Ett  starkt  r.  föll  Bibeln. 
Ett  stritt,  ett  tätt  r.  Då  solen  sticker  till 
före  ett  r.,  bäddar  för  r.  Hunden  väntar 
r.,  han  äter  gräs.  Får  vi  r.  innan  kvällenf 
Vi  få  hoppas  på  r.  inom  veckan,  annars 
torka  brunnarna.  Som  svampar  efter  r. 
växte  små  provisoriska  bostäder  upp  i  skogen 
L.  Munsterhjelm.  Och  ret  hängde  i  luften. 
Riva  (ner)  r.  sägs  t.  e.  om  barn  när  de 
äro  bråkigare  än  vanligt.  Gräset,  som  stod 
sä  friskt,  uppfriskat  efter  r-et.  Std  (mitt) 
ute  i  ret.  Vågar  du  dej  ut  i  ret?  R-et  hade 
gjort  vägarna  sliriga.  Snöglopp,  som  senare 
övergick  i  r.  Inte  mer  r.  än  att  det  band 
dammet.  Råka  utför  r.  och  oväder.  I  r.  och 
rusk.  Ret  föll  i  stora  droppar.  Under  det  r-et 
oavbrutet  smattrade  mot  rutan.  R-et  störtade, 
öste  ned.  Ett  efterlängtat  r.  föll  i  går  över  ~. 
Hur  djupt  har  r-et  gått  ned  på  åkerjorden? 
Ett  30  millimeters  r.  På  denna  plats  föll 
det  senaste  r-et  för  tre  dr  sedan  H.  Mörne. 
Lätta  r.  När  de  stora  ren  komma.  Kalla  r. 
Med  ~  fjärran  rykande,  gråa  r.  Aline  Pip- 
ping,  öv.  De  tröstlösa  oktober r  en.  Ett  milt 
sommarregn.  Arla-,  dags-,  dim-,  dugg-,  häll-, 
sil-,  skval-,  slag-,  solskens-,  stril-,  stöp-,  stört-, 
vår-,  äsk-,  ösregn.  2)  Bildl.  Under  ett  r.  av 
projektiler,  glåpord.  Åskregn  frän  Vesuvius. 
Lopp-,  mask-;  kul-,  sten-;  pärl-,  blomster-, 
stjärn-;  ordensregn.  Syn.  1)  (nära  stå:) 
regnby,    (regn)skur,    regnväder,    våtvftder. 


597 


Regn — Regnlös 


598 


nederbörd,  skyfall,  skval,  blöta,  'dusch', 
sla8k(väder),  oväder,  'regnigt',  ru8k(väder); 
2)  'skur',  'ström',  'fors',  överflödande  mängd, 
'(hel)  flod',  'störtflod'. 

—  Regnaktig.  Skr.  Det  var  mulet  och  r-t, 
och '^.  -artad.  Skr.  Jämn,  r.  fördelning  av 
vattnet,  -betyngd.  Skönl.  É-agrenar.  -blan- 
dad. Och  r.  snö  föll  i  mängder  J.  Utter- 
ström, -blank.  Skönl.  R-a  gator  Hj.  Söder- 
berg, -bleck.  Med  vita  fönsterposter  och 
r.  oftare  'fönsterbleck',  -bringande.  Skr. 
Den  r.  sydvästmonsunen  Naturens  liv. 
-brist.  Rekordartad  r.  i  övre  Norrland 
under  maj  månad  1933.  -by;  [-ig].  /  ett 
nu  var  r-n  över  oss,  och  vattnet  öste  ner.  — 
Med  r-ig  vind  från  västliga  kanten  Ernst 
Lundström,  -bådande.  Gärna  skönl.  Mörka, 
r.  moln  i  öster. 

-båg|e.  I.  Enkelt.  1)  Re  synes  i  regn 
eller  dimma  framför  en  åskådare  som  har 
solen  (1.  månen)  i  ryggen.  Rar  äro  vanli- 
gare morgon  och  afton  än  mitt  på  dagen. 
Den  sällsynta  företeelsen,  då  månen  bildar 
r-e  T.  Gislén.  Man  löpte  efter  den  [revolu- 
tionen, Rysslands  hopp]  som  barn  efter  r-en 
B.  Estlander.  Skimra  i  alla  rens  färger. — 
ReVj  löftet  om  befrielse  från  syndafloder. 
Den  ~  känsla  för  humor,  som  kommer  lik- 
som ren  efter  livefs  tårar  Öv.  fr.  AV.  Locke. 
Detta  alluderade  påven  pä,  då  han  sade,  att 
en  fredens  r-e  synes  börja  framträda  på 
himlen.  2)  Solstrålarna  brötos  i  forsvattnet 
och  bildade  levande  rar.  Dussintals  små  fon- 
täner, i  vilkas  strålar  miniatyrrar  skälvde 
Fr.  G.  Bengtsson.  II.  Ssgr  ha  regnbags-, 
ngn  gång  skönl.  även  regnbåge-  1.  regnbag-. 
Ex.:  1)  /  ~  r-sbrokiga  eller  pärlemoraktiga 
reflexer  Per  Hallström.  Och  fäster  en  envis 
r-sfläck  på  ~  marmorkolonnen  mitt  emot  A. 
Österling.  Rsforell  Salmo  iridens,  som  på 
senare  år  från  Nordamerika  inplanterats 
även  hos  oss.  Prima  rsforeller  annons 
1916.  De  r-sformade  broarna  över  parkens 
vattendrag  Sven  Hedin.  En  kåk,  vars  rutor 
skina  /  skönt  i  gammal  rsfärg  Bo  Bergman. 
Livets  bjärta  r-sfärger  E.  Diktonius.  R-sfär- 
gade  reklamlappar.  En  bångstyrig,  r-sfärgad 
makrill  G.  Berndtson.  Min  lycka  var  en 
bubbla,  I  som  präktigt  r-sfärgad  /  mot  blåa 
luften  brann  B.  Risberg.  Belysningen,  som 
ibland  r-sfärgade  Hamlets  ansikte  Ruben 
Berg.  Det  står  en  rsglans  av  sol  och  tår  / 
kring  dig  ~  Bo  Bergman  [Stockholm].  Rs- 
granna  fåglar  B.  Sjödin,  ögats  r-shinna 
en  bakom  hornhinnan  men  framför  linsen 
belägen  hinna  med  ett  hål  (pupillen).  Rslikt 
skiftade  deras  färger  Prins  Wilhelm,  över 
fallen  svävar  en  rsliknande  töckenslöja 
Jeanna  Oterdahl.  I  r-sprakt  R.  Ekelund. 
R-sskiftande  djuphavsfiskar.  R-sskimret  över 
de  gamla  tapeterna.  I  rsskimr  ande  färger. 
Bak  fönstrets  r-sskimrande  rutor  K.  E.  Forss- 
lund.   Rsstänket  från  fontänen.    R-stryck 


se  iris'  H  2.  2)  I  r-eprakt.  —  R-stänk.  Syn. 
ibl.  iris. 

-bäck.  -dag.  Under  höbärgningen  här 
förekommo  ej  mindre  än  23  rar.  -dig|er. 
En  r-er,  åskfylld  sensommarnatt  G.  Heden- 
vind-Eriksson. En  frisk  västan,  byig  och 
r-er.  R-ra  skyar,  -dimma.  Med  grå  r.  och 
halvskymning,  -dis;  -ig.  Det  är  svårt  att 
se  i  r-et.  —  Vid  en  r-ig  luft  Strindberg. 
Den  riga  morgonen  Harry  Blomberg.  Ty- 
värr är  vädret  alltför  r-igt  och  blåsigt  för 
att  ~  Fr.  Böök.  -dropp;  -e.  1)  Ty  ehuru 
blommorna  tåligt  uthärda  frosten  och  äro 
okänsliga  för  blåst  ~  så  avsky  de  r.  öv. 
fr.  Beverley  Nichols.  2)  Rama,  som  slogo 
mot  fönsterrutorna.  Nu  kommo  de  första 
r-arna.  Det  kom  några  rar  en  regnskvätt. 
—  R-smärken  och  torksprickor  i  brokig  sand- 
sten Sv. V  ppslagshok.  Jag  väcks  av  r-ssmatter 
mot  min  ruta  Frida  Landsort,  -drypande. 
Skr.  Genom  r-  skogar,  -dugg.  -dur  se  dur*. 
-dusch.  Egentl.  o.  bildl.  1)  D.  i  regnform. 
2)  [Vinden]  kastade  en  hel  r.  i  ansiktet  på 
hushållerskan  och  ~  S.  Lagerlöf,  -dusk; 
-a;  -ig.  Se  dusk.  Våga  sig  ut  i  r-et.  När 
det  stormar  och  r-ar.  En  r-ig  septemberdag 
hösten  1912  ~  J.  Möllersvärd.  R-ig  himmel 
Per  Hallström. 

-fall.  Skr.,  mindre  vanl.  Vid  starka  r. 
Elsb.  Funch.  -fattig;  -dom.  Till  följd  av 
den  ytterst  ra  sommaren  1914.  I  Mycket 
torra  och  r-a  trakter  B.  Lidforss.  Klimatet, 
ett  av  jordens  r-aste  '^.  —  R-domen  i  Perus 
och  norra  Chiles  kustland,  -flod.  -flöde. 
Ymniga  r-n  'Sigurd',  -form.  Duscher  i 
strål-  eller  regnform  Nord.  Fam.^  -fri.  Under 
vilken  sista  månad  blott  var  tredje  dag  var 
r.  H,  W.  Arnell.  Under  r-a  dagar,  höstar. 
I  det  ra  klimatet  K.  Zilliacus.  -frätt.  Dessa 
gamla  ra  plattor  Alfr.  Åkerlund,  öv.  -fylld. 
Ra  moln.  Den  dimmiga,  ra  luften  »v. 
-förande.  R.  vindar.  -försäkr|a;  -ing. 
Skansen  har  fått  sin  blivande  höstfest  r-ad 
1931.  Regn-  eller  ovädersförsäkring,  den  ny- 
aste av  alla  försäkringsgrenar  1928.  Genom 
att  taga  en  ring.  -förutsägelse,  -grå.  Skr. 
över  bergstadens  r.  ~  kåksamhälle  G.  Näs- 
ström. Mot  ~  den  milda  r.  himlen  Gunvor 
Eggen.  -gud.  -hatt.  Goss-  och  flickregn- 
hatt  av  svart  blank  vaxduk  Nord.  Komp. 
-hål.  Trakten  är  ett  riktigt  r.  Santiago  ~ 
T  Spaniens  r.»  Nord.  Fam.'     -huva. 

-kappja;  -sfabrik;  -eklädd.  Ta  på  dej 
r-an,  det  duggar  redan  I  -karta  nederbörds- 
karta, -kläder;  -sfabrik.  Olje-  och  regn- 
kläder, -krage.  En  r.  att  kasta  över  ax- 
larna. R.  med  kapuschong,  -land.  Ty  växt- 
ligheten i  ett  tropiskt  r.  är  oemotståndlig 
Prins  Wilhelm,  -lik;  -nande.  1)  Himmeln 
var  till  hälften  mulen,  men  rt  var  det  icke  »v 
Hans  Halfvarsson.  Det  ser  rt  ut.  Återigen 
r-t  och  olustigt!  2)  Så  att  bevattningen  blir 
sä  vitt  möjligt  r-nande.  -lös;  -het.  Stadens 


599 


Regnlös — Regn  vrå 


600 


omnejd  är  r.  och  steril  ~.  Större  delen  av 
landet  ligger  inom  ett  nästan  r-t  bälte  Nord. 
Fani."  Somrarna  i  Madrid  äro  nästan  r-a  ~. 
Hemsökes  av  länga  ra  perioder.  Ra  dagar. 
—  E71  underlig  sommar  med  brandröda  sol- 
nedgångar och  hetsiga  stormar  och  rhet  A. 
Mörne.  -msiklaTe^en.  John  L.  Dalriimple'^. 
Den  Ryktbare  Råren,  Farmarens  Hopp, 
Samtidens  Under  C.  A.  Tollén.  —  Jag  har 
bevittnat  reri  i  Bibundi.  -mask.  Ibl.  = 
daggmask,  ibl.  'populärt'  om  maskar  mindre 
än  daggmaskar,  -moln; -ig.  Tunga  r.  bör- 
jade samla  sig  pä  västkanten.  —  Skånsk 
slätt  under  r-ig  himmel  H.  Kjellin.  -månad. 
Värsta  r-en  på  året.  -mängd.  Uppmätt 
r.  under  september:  ~.  -mätare.  Svensk  r. 
av  prof.  Carmans  modell.  Registrerande  r. 
Syn.  ibl.  nederbördsmätare,  -mättad.  Skr. 
En  r.,  gråkall  senhöstdag  Joh.  Nordling.  Och 
luften  var  så  r.,  att  ~  Agnes  Byström- 
Lindhagen,  öv.  En  svag,  mild  vind '^ljuv- 
lig och  r.  Sven  Rosén,  öv. 

-område.  Ligga  inom  ~  r-tE.  H.  Kranck. 
-period.  Regelbundna  r-er  som  i  tropikerna. 
Efter  r-ens  slut.  Vi  tycks  få  en  ny  r.  Syn. 
regntid,  -piskad,  över  det  blygrå,  re  havet 
E.  Sparre.  -plagg.  Som  r.f nr  ridande  och 
för  cyklande  S.  Arsenius.  -plask.  Sådant 
lekverk  ~  som  orgelstämmor  med  fågelsång, 
tondallring,  åskdunder,  regnplask  o.  d.  Nord. 
Fam.-  -pöl.  Landsvägarnas  rar.  -rik; 
[-edom].  Endast  i  ra  är  odlas  säd  pä  Fuerte- 
ventura.  Denna  ra  höst.  Den  r-aste  måna- 
den. Ett  tropiskt,  r-t  klimat.  I  de  ra  sko- 
garna kring  Kamerunbergen  B.  Lidforss. 
Och  Sundaöarna  höra  till  jordens  allra  r-aste 
trakter  Sven  Hedin.  -rock.  Herr -regnrock  i 
bekväm,  vid  raglanfason  1922.  -rusk.  I  till- 
tagatide  r.  skyndade  vi  ned  till  hamnen  ~. 

-sjuk.  Ra  trakter  på  västkusten.  Rt 
väder.  Vår  r-aste  månad.  -skad|a;  -ad. 
Frukten  försämrad  på  grund  av  r-a,  r-or.  — 
Hela  skörden  svårt  rad  i  Stockholms  län 
1923.  -skog.  Bot.  Ständigt  grön  skog  i 
regnrika  tropiska  o.  subtropiska  trakter. 
R-arna  utmärka  sig  för  trädens  höjd,  massor 
av  lianer  och  epifyter  osv.;  ibland  kan  man 
i  r-en  urskilja  4  'etager';  överhuvud  utgör 
r-en  höjdpunkten  av  vegetationens  utveckling 
på  jorden.  Genom  Kongos  r-ar.  Varianter 
av  den  tropiska  ren  äro  pahn-,  bambu-  och 
ormbunksskogar.  -skjul.  Lyckas  finna  ett  r. 
-skugga.  Geogr.  Nejd  där  på  grund  av 
hindrande  fjäll  regn  nästan  aldrig  faller 
(luften  tvingas  uppåt  av  bergen,  varvid 
den  regnförande  vinden  avkyles  o.  dess 
fuktighet  utfaller  innan  den  hunnit  över). 
Strax  intill  Molde  finnas  dalar,  som  ligga 
så  i  r.  bakom  fjällen,  att  odlingen  där  krä- 
ver ett  genomfört  bevattningssystem,  -skur. 
Spridda  r-ar.  Vi  fick  en  duktig  r.  över  oss 
på  hemvägen.  Lik  en  r.,  som  vattnar  jorden 
Bibeln,  -sky.   Dä  låter  han  rar  stiga  upp 


Bibeln,  -skydd;  -ad  o.  -ande.  1)  I  Ara- 
chova  ~  rasta  vi  och  söka  r.  Emil  Zilliacus. 
—  Som  r.  kan  man  använda  en  s.  k.  velo- 
cipedkrage. 2)  Från  den  rade  terrassen  ~. 
Och  jag  övergav  min  rande  gran  och  ~  E. 
Friséndahl.  -skärm.  1)  Tillfälligt  uppställt 
regnskydd.  2)  Sälls.  för  'paraply'.  -Slag> 
Lätt  regnkrage.  R.  skaffade  vi  oss  i  R0ros. 
-slask.  I  r.  är  vägen  nästan  ofarbar. 
-SOmjmar.  R-rar  med  förhärjande  över- 
svämningar eller  torrsomrar  med  felslagna 
skördar  och  hungersnöd  J.  G.  Andersson. 
-Stänk;  -a.  1)  Medan  ringbytet  ägde  rum, 
föllo  några  r.  Olle  Hedberg.  Jag  fick  ett  r., 
nu  börjar  det!  2)  Då  det  '^  plötsligt  började 
ra  E.  Sparre.  Det  bara  r-er.  -sval.  Skönl. 
En  r.  natt  A.  Österling.  Luften  strömmade 
in,  r.  och  ~  Harry  Blomberg.  En  r.  vind 
Ola  Hansson.  -säk|er.  De  nya  regn-  och 
gråtsäkra  ögonfransarna  kosta  tolv  kronor, 
och  det  tar  bara  tvä  timmar  att  få  dit  dem 
Hasse  Z'. 

-tak.  I  Helsingfors  fanns  det  r.  och 
skydd  framför  alla  ingångar  Aug.  Lindberg. 
Ett  r.  är  uppspänt  över  däcket,  och  ~  B. 
Estlander.  -tid.  Tid  på  året  då  den  mesta 
nederbörden  faller;  särsk.  ofta  om  tropisk 
1.  subtropisk  r.  Ren  är  nu förliden  Bibeln. 
Ren  är  nu  inne  ib.  Vid  r-ens  inträde. 
Italienarna,  som  blott  väntat  p)å  r-ens  upp- 
hörande. Vid  Taffé  har  man  ~  två  olika 
r-er,  och  ~  Douglas  Melin.  Under  ren. 
-tjockja.  Morgonen  därpå  låg  ra  över  nej- 
den WilmaLindhé.  R- an  fortfor  att  skymma 
all  sikt  Ernst  Lundström.  Tät  r-a.  -tung. 
Skr.  Med  r.  dimma  A.  T.  Gellerstedt.  En 
r.  natt  S.  Siwertz.  Ty  himmelen  var  äter 
r.  och  mulen  H.  Molander.  I  den  r-a  luften 
Annie  Wall.  -tunn|a.  Jordemodern  stod 
vid  r-an  och  öste  med  en  skopa  upp  bad- 
vatten till  den  nyfödda  Berit  Spong.  -tyg. 
Goda  r-er.  -tyngd.  Skr.  [Luften,  som] 
verkat  en  smula  grå  och  r.  ~  E.  Sparre.  — 
Kastanjernas  ra  blomspiror  Math.  Feuk. 
Ra  träd.  -täcke.  Ibl.  för  'presenning'. 
-tät.  Ra  kapptyger.  Det  enda  fullt  r-a 
huset.  Taket  var  inte  ens  regntätt  Prins 
Wilhelm.  Syn.  vattentät,  ogenomtränglig 
(för  regn  1.  väta),  som  ej  släpper  igenom 
regn.  -törstande.  Skr.  Mellan  r.  kaffeplan- 
tager  ~  G.  L.  Dahlin. 

-uppblött.  Skr.  Ra  skogsvägar  L.  Mun- 
sterhjelm.  -utrust|ad;  -ning.  Nu  är  jag 
åtminstone  rad.  Den  flotta  rningen  hade  han 
skänkt  henne  i  dag  Gurli  Sevon-Rosenbröi- 
jer.  -varning.  Rar  under  skördetiden; 
beaktansvärt  uppslag  från  lantmannahåll 
1912.  -vatten;  -(8)pöl  m.  fl.  Samla  r.  i 
tunnor  vid  stuprännorna.  Vattna  hellre  med 
r.  än  med  vattenledningsvatten!  Den  italiska 
hallen  med  hög  dörr  mot  gatan,  takfönster, 
rsbassäng  och  ~  Ax.  Boethius.  -vind.  Sun- 
nan  är  här  r(-en).    -vrå.    Nu  har  det,  har 


601 


Regnvrå — Rehabilitera 


602 


vi  riktigt  kommit  i  r-n,  det  vill  ju  aldrig 
sluta  regna.  -våt.  Skr.  Trottoaren  r.  blänker 
Margit  Ekegård.  Ur  r.,  glittrande  häck  Per 
Hallström.  Färsk  eller  r.  säd.  Vår  r-a  vind- 
ruta B.  Gripenberg,  öv.  Regnvätt  läder 
Strindberg.  -väd|er;  -ersdag  m.  fl.  Komma 
ut  i,  räka  tet  för  r-er.  Ska  d^i  ut  i  r-retf 
Sitta  hopkrupna  som  hönor  i  r-er.  Vintern 
har  kommit  med  sina  havsmoln,  sina  r  er  ~ 
P^anny  Alving,  öv.  —  Många  r-ersaftnar 
hade  han  tillbragt  där,  och  ~  Ejnar  Smith. 
—  Då  jag  var  ensam  ute,  r-ers/cZädd~  Marika 
Stiernstedt.  E7^  svart  r-erskväll.  -år.  På 
en  stor  farm,  som  nu  efter  tvenne  r.  har 
cirka  100,000  får  '^  Yi.  Mörne. 

—  Regnja,  -ade;  r-a  igenom  tu  m.  fl.; 
ra  ut.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  a)  Det  rar, 
börjar  ra  (så  smått).  Det  r-ade,  så  att  det 
stod  som  spö(n)  i  backen,,  som  om  himmelens 
slussar  stodo  öppna,  som  om  himmelen  vore 
öppen.  Låter  det  ra  över  både  rättfärdiga 
och  orättfärdiga  Bibeln.  Gud  har  icke  låtit 
r-a  på  jorden  ib.  Så  länge  världen  stått, 
har  det  aldrig  r-at  över  Ishavet  Öv.  fr.  Jan 
Welzl.  Hade  det  r-at,  som  om  man  öst  ur 
en  sä.  Här  har  det  inte  r-at  sen  i  missom- 
ras.  östan  r-ar  och  västan  slår,  /  piskar 
emot  din  ruta  E.  Knape.  Hu,  va  de  r-ar  t 
Små-,  dugg-,  häll-,  skval-,  stor-,  stört-,  ösr-a. 
b)  Asch,  låt  det  ral  även  bildl.:  ta  det  1. 
obehagen  lugnt,  låta  saken  ha  sin  gång. 
När  det  rar  j^d  prästen,  dryper  det  på 
klockaren  han  får  också  lite  med.  Låtsas 
som  (om)  det  r-ar  låtsa  om  ingenting,  inte 
bry  sig  om,  inte  låta  sig  bekomma.  2)  Friare 
o.  bildl.  a)  Ut  ska  ja,  om  det  så  r-ade  små- 
sten. Och  det  rade  sot  över  hela  däcket.  Jag 
vill  låta  bröd  frän  himmelen  ra  åt  eder 
Bibeln.  Herren  lät  svavel  och  eld  r-a  ib.  När 
det  rar  välling,  har  den  fattige  ingen  slev. 
Kulorna  började  åter  r-a  över  staden.  Strunt 
i  det,  bara  det  rar  pengar  t  Slag  på  slag 
r-ade  över  honom  från  alla  håll  M.  Drangel, 
öv.  Från  stora  porten,  från  lilla  bakporten, 
frän  murar  och  kringliggande  hustak  r-ade 
det  poliser  J.  G.  Andersson.  Och  lyckönsk- 
ningar r-ade  från  alla  håll.  b)  Skönl.  Blåsten 
sliter  i  björkbuskarna,  som  ra  guldslantar 
över  marken  Jeanna  Oterdahl.  Under  juni- 
dagar ra  I  aplarna  sin  vita  blom  Emil 
Zilliacus.  II.  Särskriven  ssg.  Innan  det 
ännu  r-at  ut  slutat  ra.  Syn.  falla  regn, 
(ibl.:)  dugga,  skvala,  ösa,  komma  en  (regn)- 
skur,  skvätta,  strömma;  falla  tätt  som  regn, 
drösa,  dråsa,  'drälla',  'hagla',  ösas  ner;  strö, 
sålla,  —  Regnig,  -t,  -are;  [het].  Under 
ra  dagar.  En  disig  och  r.  eftermiddag.  Det 
är  r-t  och  olustigt.  Under  den  r-a  årstiden. 
Vi  ha  haft  en  så  r.  höst.  Ra  vindar.  R. 
väderlek.  Skulle  vädret  slå  om  till  r-t? 
En  av  världens  raste  trakter.  —  Denna 
klimatets  r-het  och  dess  mildhet  göra  Oregon 
till  ett  fruktodlarens  paradis  K.  Zilliacus. 


Regre'ss  (-äss);  -en,  -er;  -Tv  (1.  re-  1.  re'-; 
■t).  I.  En  förblindad  tro  pä  att  den  huldrika 
utvecklingen  ständigt  löper  framåt  ui  an  mo- 
torstopp och  r-er  A.  Österling.  Progress  och  r. 
II.  Ha  r-iv  verkan.  Syn.  I.  åter-  1.  tillbaka- 
gång, baksteg;  II.  som  innebär  tillbaka- 
gång; vikande;  retroaktiv. 

ReguladetrI,  -(e)n;  -exempel;  -metod; 
-problem;  -räkning;  -tal.  Mat.  Rmetoden 
('gyllene  regeln)  har  från  Indien  via 
araberna  kommit  till  Västerlandet.  Ett  ty- 
piskt r-exempel:  Om  5  m.  tyg  kosta  42  kr., 
vad  kosta  dä  20  m.?  (Svar:  4  gånger  så 
mycket).  —  Regulät|or  (kort  å,  grav);  -orn, 
-örer  (slutet  o,  akut).  1)  Tekn.  Anordning 
varigm  en  energitillförsel  kan  hållas  kon- 
stant inom  vissa  gränser.  Ror  i  tir  oro, 
balans.  Talmaskinsverk  med  liggande  r-or. 
R-orn  pä  kaminluckan.  Värmekompress  med 
säker  r-or.  Automatiska  bromsr-orer.  Rök- 
förbränningsr-or.  Temperaturr-or  för  olje- 
och  gaseldade  ugnar.  Värmer-or.  2)  Allmän- 
nare. Amerika  som  penningvärdets  r-or  19'26. 
En  ror  på  mjölkpriset  har  ~  varit  det  pris, 
som  ~  A.  Örne.  Som  en  ror  av  det  dagliga 
livet.  Ty  hela  hans  liv  visade,  att  han  sak- 
nade den  ror,  som  kallas  moralisk  ambition 
Alb.  Ytterlund.  Vår  far  var  alltfort  den 
stadige  r-orn,  hans  vilja  var  lag  G  Thörnell. 
Kritiken,  det  negativa  kyliga  tvivlet,  är  r  om 
gent  emot  de  av  instinkt  framdrivna  mas- 
sorna T.  Segerstedt.  Fåglarnas  roll  som 
yr-orerii  i  naturens  hiishållni7ig  Naturens 
liv.  Index  som  löner-or  1922.  En  god  pris- 
r-or  har  man  i  ~.  Syn.  reglerande  apparat, 
regleringsanordning,  avvägare,  balans;  'ord- 
nare',  'kontroll',  rättare  1.  förebyggare  av 
överdrifter.  —  Reguljär,  -t,  [are].  Ett  r-t 
anfall,  fältslag.  Ra  tmpper  stående  linje- 
trupper. Vår  r-a  armé.  En  r.fiyglinje  Nord- 
amerika— Europa.  Saknar  r.  postgång.  Ra 
luftposten  börjar  om  söndag  dvs.  19  sept. 
1920.  Klövjerajder,  som  gå  r-t  en  gång  i 
veckan  mellan  Abisko  och  Kebnekajse  1926. 
Syn.  regelbunden,  regelrätt,  regelmässig; 
ibl.  'stående'  1.  ordinarie,  (en  gång  för  alla) 
bestämd. 

Regummer|a,  -ade,  -as;  -ing(8förfarande 
m.  fl.).  Förse  bilringar  med  nya  slitbanor 
1.  slitmantlar.  Låt  r-a  edra  gamla  bilringar, 
de  bli  som  nya.  R-ingsverket  Annons  1931. 
Nya,  slitbara,  r-ade  däck.  A.-B.  Upsala  Ring 
1928. 

Rehabiliterja,  -ade,  -as;  -ing' (en,  -ar; 
-sförsök  m.  fl.)  1.  rehabilitation  (-en,  -er; 
-smal  m.  fl.).  Domen  revs  upp,  och  mannen 
r-ades,  blev  rad.  Varför  sätter  sig  ingen 
ned  och  r-ar  det  fyrbenta  djuret  med  de 
långa  öronen?  F.  R.  Martin.  Och  för  att 
r-a  sig  och  återvinna  förtroendet  kom  hon 
med  ett  nytt  intressant  förslog  ~  Agnes 
Magnell.  I  dina  ögon  är  jag  väl  åtminstone 
r-ad.    Det  finnes  ett  annat  djur,  för  vars 


603 


Rehabi  litera — Reklamartikel 


604 


r-ing  jag  vill  arbeta,  och  det  är  kamelen  F. 
R.  Martin.  —  Om  Dreyfus  förlorade  sitt 
rehabilitationsmdl,  skulle  Zolas  stjärna  också 
gå  ned  ~  J.  Mortenaen.  Syn.  återinsätta 
(ngn)  i  hans  värdighet  1.  ställning  1.  rättig- 
heter, (åter)upprätta,  ge  upprättelse,  återge 
(ngn)  hans  goda  namn  o.  rykte. 

Reinkarnjera,  -erade,  -eras;  -ering(med 
plur.)  1.  r-ation  (även  konkr.).  Egentl.  o. 
bildl.  Jfr  inkarnation  (III.  778).  Och  var 
och  en  som  lever  sant,  rerar  en  gudoms  me- 
ning på  jorden  Estrid  Ancker,  öv.  Att  en 
kommande  Panchen  Bogdo  skall  r-eras  i  en 
människa  av  din  ras  ~  ib.  —  Att  vi  själva 
i  vår  fullkomligaste  r-ation  skulle  uppnå  ~ 
A.  Lagrelii  Resa.  Besatt  av  idén,  att  han 
är  '^  r-ationen  av  en  egyptisk  präst  från 
Bubastis.  Syn.  återföda;  åter  bli  levande, 
återgå  till  jordelivet  (i  ny  gestalt),  ta  (1. 
ge  en  själ)  sin  bostad  i  en  ny  varelse; 
återfödelse  (till  jordelivet). 

Rejål,  -t,  -are;  -het.  Ofta  smtl.  1) Fadern 
var  en  r.  karl,  men  pojkarna  var  si  och  så 
Strindberg.  Kokerskan  däremot  är  ett  prima 
kvinnfolk,  r.,  pålitlig  och  arbetsam  A.  Sörlin. 
Göra  (ett)  rt  arbete.  Fortsatte  en  r.  lant- 
frus verksamma  liv  O.  Levertin.  R.  att  ha 
att  göra  med.  Det  var  rt  utav  dej  t  —  Du 
ska  få  se  att  det  blir  en  r.  värphöna  S. 
Dahllöf.  —  Av  gammal  r.  fason  H.  Gyl- 
lander.  Ra  varor.  Det  var  åtminstone  r. 
mat  och  infe  gräs  och  välska påfund  Amelie 
Posse-Bråzdovå.  Ja,  då  kan  de  bli  ndge 
r-t.  —  Han  drog  väl  upp  ökan  r-t,för  se  det 
ser  ut,  som  vind  skulle  gå  över  ~  S.  Si wertz.  — 
Hennes  ~  storvulna  r-het  Amelie  Posse- 
Bråzdovå.  2)  Mer  1.  mindre  'förstärkande'. 
Stirrar  ~  på  sina  r-a  fortkomstledamöter. 
För  det  fick  man  tre  ra  mål  lagad  mat  om 
dagen  J.  Saxon.  Gravölet  var  också  r-t  Ellen 
Wester,  öv.  Ett  sådant  där  riktigt  r-t  åsk- 
väder Anna  Geete,  öv.  (1885).  Det  roste 
kok  stryk  kapten  Jonas  Krusefått  i  sin  dar 
E.  Sparre.  Fick  -v  en  r.  skopa  ovett  Paul 
Lundh.  Ådra  sej  en  r.  förkylning.  Syn. 
1)  som  man  kan  lita  på,  som  man  vet  var 
man   har,   som   det  är  något  med,  redbar 

0.  präktig,  pålitlig,  rakt  på  sak,  utan  fusk 

1.  smilfinkeri  1.  list  1.  baktankar,  'en  rätt 
israelit',  en  'karl';  2)  'stadig',  'duktig',  'redig', 
grundlig,  'riktig'. 

Rek,  -et,  =.  Särsk.  smtl.  o.  fackl.  Jfr 
rekommendera.  I.  Enkelt.  Vi  affärsmän 
skicka  inte  stora  pengar  i  r.,  utan  ~.  »i>u 
har  r.  i  dag.  Hur  mycket  kan  du  vara  av 
med?*  N.  P.  ödman.  Hämta  r-et  på  posten 
8.  Siwertz.  II.  Ssgr.  Ex.:  Men  rbreven 
kommo  punktligt,  och  ~  Ragn.  Holmström. 
Särskilda  r-kuvert.  Att  trycka  om  de  vanliga 
s.  k.  rlapparna  [som  påklistras  rekenj.  Inklu- 
sive r-porto  och  dragningslista.  R-säck  fackl. 
Syn.  rekommenderat  brev  1.  försändelse, 
ibl.  värdeförsändelse,  ibl.  penningbrev. 


Rekapitul|era,  -erade,  -eras;  -ering(med 
plur.)  1.  r-ation  (en,  -er).  I  några  korta 
drag  r-era  förhistorien.  Och  när  hon  i  sitt 
rum  på  kvällen  r-erade  dagens  erfarenheter, 
tyckte  hon  ~  Lydia  Wahlström.  Med  hög 
röst  r-erande  det  lästa  T.  Helsingius.  — 
Att  jag  gärna  vill  ge  en  kort  r-ation  av  hans 
mening  B.  VVedberg.  Syn.  upprepa  (huvud- 
innehållet av),  ta  o'ra  (på  nytt  o.  i  samman- 
dragen form),  i  korthet  erinra  om  1.  åter- 
upprepa 1.  genomgå. 

Reklam  (blott  Idls.  även  -a'm) ;  -en,  -er. 
Ordet  r.,  som  för  blott  några  decennier  sedan 
nästan  enbart  hade  'dålig'  betydelse,  hör  till 
de  få  ord,  som  'höjt  sig';  nu  kan  man  säga, 
att  den  'högre'  betydelsen  är  huvudbetydelse. 
U.S. A.,  som  med  fog  betraktas  som  r-ens 
hemland.  Ljuset  i  rens  tjänst.  Och  på  r-en 
måste  ju  affärsmän  offra  en  hel  del.  Göra 
r.  för  en  vara,  sin  vara,  sina  varor,  för 
ngn.  Att  det  var  den  största  r.  han  någon- 
sin fått  för  sin  affär  'Hasse  Z.'  Och  trots 
en  storartad  r.  har  avsättningen  av  ullhands- 
krabbor  som  människoföda  icke  motsvarat 
förväntningarna  B.  Hanström.  Men  när 
fråga  blev  om  den  uteblivna  r-en,  var  ~  C. 
Barcklind.  Tidningsangreppet  verkade  tvärt- 
om som  en  r.  för  pjäsen.  Utbildningen  ~ 
omfattar  samtliga  grenar  av  såväl  den  di- 
rekta som  den  indirekta  ren  1932.  Vari  ut- 
talas önskvärdheten  av  upprättandet  av  läro- 
stolar i  r.  vid  universitet  och  handelshög- 
skolor ~  1931.  Modärn  r.  En  hastig  r.  ord- 
nades, och  ~.  Skriver  lite  åt  honom  och 
sköter  hans  r.  Hade  ~  sinne  för  effekt  och 
personlig  r.  Kajsa  Rootzén.  Varor,  som  verk- 
ligen tåla  vid  r.  Enbart  för  rens  skull.  Det 
stöter  lite  för  mycke  på  r.  —  Även  konkr. 
t.  e.  Teckna  r-er  för  '^.  Där  naturen  stores  av 
den  ena  osmakliga  (margarin)r-en  efter  den 
andra.  —  Det  hela  var,  blev  en  dunderreklam 
för  ~.  Förhands-,  själv-,  fönster-,  gatu-, 
ute-,  stylt-,  film-,  flygmaskins-,  ljus-;  turist-, 
bokreklam.  Braskande  jätter-er.  AEG  utför 
alla  slags  Ijusr-er.  Syn.  bekantgörande  1. 
spridande  av  kännedom  (om  ngt  t.  e.  en 
vara),  offentlig  rekommendation  (av  en  vara 
osv.),  propaganda(arbete  för);  (tidnings)- 
puff,  braskande  1.  uppseendeväckande  1. 
intresseväckande  annons  1.  meddelande  1. 
anmälan,  skrytsamt  tillkännagivande,  be- 
kantgörande; ibl.  (över  hövan)  berömmande 
1.  rekommenderande  påpekan  1.  (tidnings)- 
notis  etc. 

—  Reklamaffisch.  Och  Medelhavet  lig- 
ger nästall  lika  lugnt  och  berlinerblått  som 
på  Rivierahotellens  r-er  Yngve  Berg.  -affär 
jfr  reklambyrå,  -agent,  -almanack(a)  som 
för  reklamens  skull  lämnas  billigt  1  gratis 
1.  är  särskilt  fint  utstyrd,  -anordning 
Modärna  rar.  -arbete.  Antagen  att  sköta  r-t 
(inom)  firman.  Mi?i  impressario  klagade  över 
att  jag  hindrade  hans  r.  -artikel.  A.  särskilt 


605 


Reklamartikel — Reklamera* 


606 


avsedd  som  reklam  för  den  utsläppande 
firman;  ibl.  a.  som  för  reklamens  skull 
akänkes  bort  extra;  ibl.  a.  som  själv  gör 
reklam  (för  sig  o.  firman).  En  r.  med  extra 
billigt  pris.  -avdelning.  Knuten  till  N.K:s 
r.  1919.  -belysning.  Att  ström  för  r. 
icke  får  uttagas  under  spärrtid.  -brev.  Den 
direkta  reklamen  sker  genom  utsändande  av 
kataloger,  broschyrer,  prospekt  eller  r.  till 
adressater,  som  man  vill  vinna  som  kunder. 
-broschyr.  En  hyperelegant  r.  från  en 
modefirma,  -byrå.  Ordnar  reklam,  ombe- 
sörjer annonsering  osv.  -chef.  Som  r.  i 
Nordiska  kompaniet.  R  en  i  Lindblads  bok- 
förlag 1918.  -dag.  Vid  den  nyligen  hållna 
ren  pd  utställningen  kunde  man  konstatera 
vilken  helt  annan  ställning  reklamen  börjat 
intaga  inom  affärslivet  nu  för  tiden  mot 
vad  fordom  var  fallet  1930.  -expert.  En 
r-befattninq  vid  a.-b.  Tryckericentralen  i 
Eskilstuna  1922. 

-fack.  Ägna  sig  åt  r-et.  -flyg|a;  -are; 
-ning.  Nutidens  modärnaste  flygmaskin  rer 
för  Tempo  1934.  -fras.  Ren  'Bäst,  i  bruket 
billigast.'  -förbund.  Till  det  i  Stockholm 
1919  bildade  Svenska  ret  äro  anslutna  Stock- 
holms, Göteborgs,  Hälsingborgs  och  Malmö 
reklamföreningar ;  ret  utger  årsboken  Svensk 
Reklam  1935.  -förening  jfr  föreg.  -för- 
säljning. Tre  dagars  R.  av  Spetsar,  Bro- 
dyr,  Chemisetier  Annons  1927.  -hung|er; 
•rig.  Skvalleraktighet,  sensationslystnad  och 
r-er  Verner  Söderberg,  -kampanj.  Sköta 
en  r.  (dt  ngn).  Vi  ska  sätta  i  gäng  en  liten 
r. /or  ~  W.  Hammenhög.  -kongress.  Nor- 
diska r-en  i  Köpenhamn  har  ~  1931.  -konst; 
-skola.  Rens  teori  och  praktik.  R-skolan 
i  Stockholm  meddelar  undervisning  i  Reklam- 
stilistik,  Reklampsykologi  m.  m.  1932.  -kort. 
Skicka  omkring  r.  för  att  vinna  kunder. 
-kurs.  I  r-en  ingår  fönsterskyltning  och  pla- 
katmdlning  1927.  -lapp.  Rar,  nedsläppta 
från  flygmaskin,  -makjare;  -eri.  Den  världs- 
beryktade  amerikanske  r-aren  Barnum.  Per- 
sonligen är  han  alls  ingen  r-are  eller  posör, 
utan  en  redbar  berättare  utan  fjäsk  och 
schåser.  —  En  atmosfär  av  osunt  r-eri.  R-eri 
ligger  icke  för  hans  temperament,  -man.  Jag 
förstår,  att  ni  gör  annonsteckningar  —  jag  är 
själv  r.  Konsultativ  r.  utför  marknadsana- 
lys, kampanjplanering,  ~  Annons  1932.  En 
framstående  svensk  r.  -medjel.  Annonse- 
ringen är  alltfort  det  obestridligt  viktigaste 
r-let  Sv.  Uppslagsbok  1935.  Tillgripa  allt- 
för grova  r-el.  -metod.  Kritik  mot  bola- 
gets r-er.  -märk|e;  -(e;salbum.  Samla  ren. 
-mässig,  -t,  -are;  -het.  Bång  har  ändrat 
sin  stil,  me?i  skall  aldrig  kunna  ändra  det 
r-a  och  fåfänga  i  sitt  väsen  V.  Benedicts- 
son.  Trycktes  i  miljonupplagor  och  spriddes 
rent  r-t. 

-notis.  En  liten  r.  på  förhand  skxdle 
säkert  göra  nytta,    -nummer.    Kom  även 


till  oss  med  sitt  vanliga  r.  om  cirkusartist. 
-ord.  Fackl.  Dess  r.  har  blivit:  Nytt,  mo- 
dämt,  bekvämt  format,  -plagiat.  Eall  av 
r.  Sv.  Uppslagsbok  1935.  -plakat.  De  r. 
för  resor  i  olika  länder,  som  prydde  vår 
hemstations  väntsal  R.  Enckell.  Utföra  alla 
slag  av  boktryck,  illustrationstryck,  affärs- 
tryck, tidskriftstryck,  kataloger,  konstnärligt 
tryck,  r.  -present.  Att  jag  som  r.  fått  en 
vindruteskrapa,  som  ~  M.  Rogberg.  Sättet 
att  skicka  rer,  tidigt  praktiserat  i  Amerika. 
-psykolog|i;  -isk.  Meddelar  undervisning 
i  ri  1932.  -ramp.  Annonsskyltar  och  r-er. 
-rit|are;  -erska.  -sjuk;  -a.  R.  som  en  pri- 
madonna, -skrift.  R.  med  himlen  som  bak- 
grund, utförd  av  flygare,  -skylt;  -ning. 
-stilistik.  Stockholms  Dekoratörskola,  som 
ger  undervisning  i  fönsterskyltning,  textning,, 
plakatmålning,  ljusreklam,  r.,  reklamteck- 
ning m.  m.  1927.  -syfte.  En  kort  historik, 
påtagligen  skriven  i  r.  -teckn|are; -erska; 
-ing  (med  plur.).  Skicklig  r-are  får  extra 
arbete  Annons  1922.  —  R-erskan  Charlotta 
Aageman  1929.  —  Kurs  i  rning.  -teknjik; 
-iker;  -isk.  Kurser  i  reklam-  och  försälj- 
ningsteknik. Skylt- och  reklamteknik.  Ungman 
med  full  utbildning  inom  modärn  r-ik  ~.  — 
Ett  yrke,  som  föder  sin  utövare,  är  handels- 
dekoratörens och  r-ikerns  1927.  —  Stockholms 
Dekoratörskolas  riska  kurs  1927.  R-iska  in- 
stituteti  Stockholm  1931.  -trick,  -trumma. 
Slå  på  rC-n)  för  ngn  1.  ngt.  -tryck.  Från 
flygmaskin  nedkasta  r.  Ett  r.  om  Svenska 
öden  och  äventyr.  -utskrik|en.  Karlfeldt 
hade  en  misstro  mot  det  r-na  nya,  det  ~ 
Ruben  Berg.  -var|a.  1)  Uppfinningen  blev 
vår  bästa  ra  och  ~.  2)  Jfr  t.  e.  reklam- 
present. 3)  Skylt-  &  Reklamvarufabriken 
Rikstel.-kat.  1927.  -vecka.  »Fnrf  väntar 
ni  er  av  r-nf»  En  rundfråga  till  våra  re- 
klamchefer 1919.  -verkan.  Neonljusrör 
framhäva  även  efter  mörkrets  inbrott  en 
byggnad  arkitektoniskt,  på  samma  gång  de 
äga  en  utmärkt  r.  Annons  1930.  -vokabu- 
lär. Rens  alla  slag-  och  överord  1931. 
-väsen;  -de.  Ett  utbildat  r.  —R-det  repre- 
senteras i  Sverge  av  Sv.  reklamförbundet 
(bildat  1919)  med  säte  i  Stockholm'^,  -väska. 
Damväskor  billigt  I  R.  i  prima  skinn,  kuvert- 
modell Annons  1931.  -ändamål.  Kommit 
till  användning  för  r. 

—  ReklamerjaS  -ade,  -as;  ra  upp  m; 
[-ing,  ibl.  med  plur.].  Då  hinner  man  ra 
för  boken  1921.  En  väl  r-ad  industri  Sunt 
Förnuft  1930.  Arbetarsemesterhenimen '^  på 
Krim  ha  också  kraftigt  r-ats  utåt  Marika 
Stiernstedt.  Finlands  västra  Lappmark  är 
väsentligt  mindre  turistrad  än  Enare  och 
Petsamo  ~  R.  Numelin.  Syn.  göra  reklam 
för,  puffa  för. 

Reklam|era%  -erade,  -eras;  -ering  1. 
•ation  (-en,  -er).  1)  Aktade  sig  för  att  per- 
sonligen r-era  pengarna.  —  Har  du  r-erat 


€07 


Reklamera' — Rekonstruktion 


608 


(le  felande  tidningsnumren  f  2)  Göra,  in- 
sända en  r-ation.  Rationen  hade  dock  ingen 
effekt,  då  ~.  —  R-ations\avdelningen  (blan- 
kett; -frist;  -kontor;  -ärenden)  t.  e.  i  posten. 
Syn.  återfordra,  göra  reklamation,  åter- 
begära  1.  efterlysa  (ngt  bortkommet). 

Rekognitions [avgift  (kångn);  skog. 
Avgäld  erlagd  av  järnbruk  för  nyttjande- 
rätten  till  kronoskog  (s.  k.  r-skog).  Ännu 
finnas  kvar  28  r -skogar  (alla,  utom  en,  s.  k. 
grurskogar)  1935. 

Rekognoscer|a  (kångnåsera,  även  -sje); 
-ade,  -as;  -ing_(-en,  -ar;  -saeroplan  m.  fl.  se 
II);  rekognoscör(-en  1.  -n, -er).  Egentl. o.  biidl. 
Ofta  krigs.  I.  Vanl.  verbformer.  Skicka  ut 
en  patrull  för  att  ra.  E  a  terrängen  även 
bildl.  Löpte  ~  vidare  pd  skidor  för  att 
ra  en  väg  J.  G.  Andersson.  Att  vägen  söder 
xit  alltid  skulle  r-as  av  spejare,  innan  kara- 
vanen bröt  tipp  Sven  Hedin.  B-a  hur  landet 
ligger  ofta  bildl.  II.  Verbalsubst.  1)  Företa 
ringar  åt  alla  häll  runt  lägret.  R-ingen  gav 
till  resultat,  att  ~.  Därmed  hade  det  lyckats 
mig  att  avsluta  den  första  r-ingen  av  den 
största  kvarvarande  vita  fläcken  pd  Asiens 
karta  ~  Sven  Hedin.  Hemlig,  nattlig  ring. 
—  Ett  engelskt  r  ingsaeroplan  hade  ~  B. 
<5ripenberg,  öv.  Genom  utsända  r-ingsav- 
delningar  Har.  Hjärne.  Som  rings- och  pa- 
trullbdt  gjorde  hon  oss  stora  tjänster  Al. 
Niska.  M-ing  sfär  tyg.  Som  ~  för  vår  räk- 
ning gjorde  en  månadslång  r-ingsfärd,  vil- 
ken ~  J.  G.  Andersson.  R-ingspatrull.  En 
längre  r-ingsritt.  R-ingstjänst.  Ringstrupp. 
Upprepade  r-ingsturer  ådagalade,  att  ~. 
R-ingsövning.  2)  Och  några  rekognoscörer 
sändes  ut  för  att  ~  Arne  Broberg.  Skepp, 
vilka  sänts  såsom  rekognoscörer  Emil  Me- 
lander.  Syn.  undersöka  (fiendens  ställning, 
terrängen,  traktens  läge,  framkomligheten 
1.  d.),  speja,  (ut)spana,  utforska,  kunskapa, 
noggrant  ta  reda  på. 

Rekommendäb|el  (kå ,  akut);  -elt, 
[-lare].  Huruvida  han  verkligen  vore  en  r-el 
ung  man  H  j.  Bergman.  Bland  Afrikas  många 
fåglar  är  nog  pärlhönan  den  för  bordet  mest 
rla  C.  T.  Eriksson.  En  obenägenhet  för 
samtrafik,  som  icke  är  r-el.  Syn.  att  rekom- 
mendera, värd  att  förorda,  anbefallnings- 
värd,  (ibl.  nära)  prisvärd.  —  Rekommen- 
dation, -en,  -er.  I.  Allmännare.  1)  Du 
kan  tryggt  antaga  honom  pd  överstens  r. 
Sökte,  bad  om  en  r.  som  tjänare  i  ett  engelskt 
hus.  Hon  hade  mycket  goda  r-er  från  sitt 
förra  ställe.  Att  komma  in  där  utan  r-er, 
det  går  inte.  Har  du  inga  r-erf  Ett  ut- 
tryck, som  just  ej  brukar  innebära  någon 
r.  för  den  det  gäller.  Ge  sin  r.  åt  ~.  2)  Han 
hade  r-sbrev,  r-skort  frän  <>-.  Rådde  mig 
att  söka  få  några  personliga  r-sskrivelser, 
emedan  ~.  II.  Postbet.  Sända  pengar  under 
r.  —  Mest  i  ssgr  där  det  växlar  med  det 
allt  vanligare  rek-  (t.  e.  rekporto).    R  sku- 


vert.  R-sporto.  Syn.  I.  anbefallning(88kri- 
velse),  förord(ande),  fördelaktigt  vitsord, 
'förespråkan',  (ibl  nära:)introduktionsbrev, 
tillstyrkan,  'välsignelse'.  —  Rekommen- 
derja,  -ade,  -as;  [-bar,  -t];  -ing.  Jfr  föreg. 
I.  Allmännare.  1)  Inte  skulle  du  vilja  r-a 
mig  (till  ])latse7i)?  Ra  ngn  för,  åt,  hos  ngn, 
i  ngns  (benägna)  åtanke.  Ra  ngn  till  det 
bästa.  Honom  kan  jag  på  det  varmaste  r-a. 
2)  Ivrigt  ra  en  vara.  En  vara,  som  rar 
sig  själv.  Vi  ra  särskilt  vår  tillverkning 
av  ~.  Ett  medel,  som  kan  ras.  Sockersjuka 
personer  ras  att  använda  våra  ~.  Förfa- 
randet kan  icke  r-as  (till  efterföljd).  Det 
r-as  nti  att  skriva  orimmad  och  orytmisk 
vers,  vilket  ju  ~  Karlfeldt.  —  En  sådan 
manipulation  vore  knappast  r-bar.  II.  Post- 
bet.  Ra  en  försändelse.  Ras  påskrift  på 
rek',  vanl.  förkortat  'Rek.'  R-ade  brev  och 
försändelser  kräva  tilläggsporto.  Skicka  det 
som  r-at  korsbandi  Syn.  I.  anbefalla  (till 
det  bästa),  tala  (gott)  för,  lägga  ett  gott 
ord  för,  förorda;  prisa;  tillråda  1.  tillstyrka 
(användandet  av  1.  d.);  II.  sända  som  rek; 
erlägga  stadgad  avgift  för  rekommenderad 
försändelse. 

Rekompenserja  (-kåm-);  -ade,  -as;  -ing 
(med  plur.)  1.  rekompensation  (-en,  -er).  Ra 
ngn  för  ngt.  Att  den  som  ena  gången  råkat 
få  sämre  jord  nästa  gång  skulle  ras  genom 
att  få  bättre  A.  Karlgren.  Genom  höga 
priser  söka  ra  sig  för  lidna  förluster.  Det 
är  fältlivets  behag  och  r-ar  för  många  veder- 
mödor. Fordra  ring  för  avstådda  marker. 
Syn.  hålla  skadeslös,  gottgöra,  ersätta, 
bereda  1.  ge  ersättning,  kompensera. 

Rekonstruer|a  (-kån-);  -ade,  -as;  -ing 
(-en,  -ar;  -sförsök  m.  fl.).  1)  Söka  ra  en  bygg- 
nad med  hjälp  av  gamla  ritningar.  B-a  tex- 
ten på  grundval  av  bevarade  fragment.  — 
Förmåga  att  ~  intuitivt  r-a  personer  och 
händelser,  så  att  de  stå  ~  sanni?igspräglade, 
levande  inför  läsaren  Gurli  Linder.  —  Ett 
misslyckat  r-ingsförsök.  2)  Pd  senhösten  1917 
blev  den  r-ade  Temporära  regeringen  under 
Kerenski  driven  till  ~  B.  Estlander.  —  När 
det  gäller  att  ra  företag,  som  av  en  eller 
annan  anledning  kommit  på  fallrepet  H. 
Leander.  Bolaget  är  pä  väg  att  ras.  Syn. 
1)  återställa  (i  sin  ursprungliga  form),  åter- 
uppbygga; 2)  ombilda  (o.  sanera).  —  Re- 
konstruktion, -en,  -er;  -sarbete;  -sförsök; 
-splanm.fi.  Jfr  föreg.  1)  B.  av  en  fossil  nos- 
hörning J.  G.  Andersson.  En  r.  kan  vara 
ett  logiskt  fantasibygge  på  given  grund  ~ 
Ax.  Boethius.  Ett  par  ord  om  byggnads- 
sättet och  de  modärna  r-erna  ib.  —  Text- 
rekonstruktion. 2)  Och  ministären  måste  i 
alla  fall  undergå  en  liten  r.  Hj.  Söderberg. 
—  Ententens  affärsmän  ha  antagit  förslaget 
om  ett  r-ssyndikat,  som  ~  1922.  Syn.  1)  åter- 
uppbyggande 1.  -byggnad  1.  -bygge,  åter- 
ställande; 2)  ombildning. 


609 


Rekonvalescen  Is— Rekordresa 


610 


Rekonvalesce'n|s  (-kå-s(j)än8);  -sen;  -t 
(-en,  -er).  Detsamma  som  'konvalescens', 
dock  även   bildl.     Ekonomisk  r-s  A.  Karl- 

r-y       gren.  Nu  var  krisen  över  och  r-sen  förlöpte 
raskt  G.  L.  Dahlin.    Syn.  förbättring;  åter- 

\        hämtning,  jfr  konvalescens. 

[v.^  Rekonvention  (-kå-);  -en;  -stalan;  -svis 

(adv.).  Lagt.  Straffyrkan(de)  för  obefogat 
åtal;  (r-stalan:)  yrkan  på  straff  1.  ersätt- 
ning för  häktning  1.  för  obefogat  åtal  o.  d.; 
motklagan  inför  rätta,  genstämning.  Komma 
med,  Öppna  r-stalan  mot  ~.  Landsfiskal 
Lundin  framställde  r-svis  ansvarsyrkatide 
mot  komminister  Ljungive  för  falskt  åtal 
av  argt  uppsåt.  Adv.  Morssing  ansåg  sig 
icke  kunna  underlåta  att  r-svis  föra  talan 
mot  ~. 

Rekord  (-ård);  -et,  =  [1.  -er].    1)  Idrotts. 
Nya  finländska   r.  i  lätt  slägga  [5  V^  kg.) 
satte  ~.   Slå  r.  i  spjutkastning.   Nya  r.  slo- 
go8  (i  ~J)-   Meteor  vann  snahhloppet  [i  Sol- 
valla] på  nytt  r.  1932  (om  häst).     Nurmi 
gick  under,  putsade  r-et  p)å  2,000  i  regnväder 
1921.  R.  prövas  och  fastställas  av  vederbö- 
rande idrottsorganisation.     Men  hans  (tidi- 
gare)   r.    var   aldrig   hotat.     Tävla  om  r-et 
i  ~.  Slog  sitt  eget  r.  med  fiere  meter.  Kvinn- 
liga r.    Olymjxiskt  r.    Svenskt  r.  (samtidigt 
värdsr-et)  i  häcklöpning  110  m.  innehas  av 
E.  Wennström  med  14,4  sek.  (r.  godkänt  före 
^'ii  1932).  De gamlar-en  falla, putsas,  brytas, 
överglänsas.   Han  blir  farlig  för  tidigare  r. 
—  Världs-,  nations-,  distrikts-  och  förenings- 
l.  klubbrekord.  Idrotts-,  löpar-,  trav-,  dykar-, 
dyknings-,    simmarrekord.     2)   Allmännare. 
Mitt  kompaniskap  innehade  kotnpanir-et  i 
tältresning  med  70  sekunder  Öv.  fr.  'Erwin 
Rosen'  (kan  föras  till  1).     B.  i  stenografe- 
ring.     Hon   kan  verkligen  ta  r.  i  snabbläs- 
ning. Nu  har  Woohvorth  building  r-et  [bland 
skyskrapor] ,  793  fot  och  55  våningar  hög, 
den  högsta  bebodda  byggnad  i  världen  Gunnar 
Cederschiöld  (1916).   Det  nya  stålverket  var 
i  full  gång  femton  måyiader  efter  det  första 
spadtaget  i   marken  —  ett  r.  på  byggnads- 
området O.  B.  Nelson.    Tretti  kilo  öring  på 
S  timmar,  de  ska  du  se  ä  nog  r.l  Greta  Garbo 
har  slagit  nytt  r.  som  p^iblikmagnet  1932. 
Vädret  hade  varit  det  allra  grannaste  sedan 
en  tid  tillbaka,  men  en  lördag  tog  r-et  Har. 
Schiller.    —   Luth   &  Rosén   sätter   botten- 
rekord  [på   börsen]  med  66  kr.  febr.  1920. 
Examens-,   försäljnings-,    längd-,    marsch-, 
produktions-,  publik-,   svårighets-,    åldersre- 
kord.    Syn.  bästa  uppnådda  resultat  (i  en 
tävlan),  (antecknad    o.   godkänd)  bästa  tid 
1.  poäng  osv.  vid  tävling;  (ibl.  nära)  mäster- 
skap, oöverträffat  resultat,  höjdpunkt;  (slå 
r.:)  överträffa  föregående  r.  1.  resultat. 

—  Rekordansiutning.  Det  blev  r.,  en 
större  lokal  måste  hyras,  -antal.  Hade 
samlat  ett  r.  av  utställare  Sv.  Motortidn. 
1927.  -artjad.  Under  r-ad  omsättning.  Rad 

V.  20  —  Nusvensk  ordbok. 


publik  framgång .  R-ad  regnbrist  i  övre  Norr- 
land under  maj  månad  1933.  Rad  virkes- 
utskeppning  från  Ådalen  nov.  1923.  Efter 
en  r-at  snabb  översegling.  R-at  låg  emigra- 
tionssiffra under  november  1931.  Rent  r-ai 
liten.  Syn.  rekordmässig;  (nära  stå:)  oöver- 
träffad, enastående,  makalös,  ojämförlig, 
exempellös,  fenomenal,  underbar,  enorm. 
-billig.  R.  höstsäsong  för  renhållningen 
1928.  -blomning  1.  -blomstring.  -bry- 
t|are;  -erska.  Karin  Nilsson,  r-are  på  100 
meter  juli  1920.  -dag.  En  r.  för  den  unga 
svenska  radiotelefonien  [^ho  1919].  -dyk- 
ning. R.  i  Gullmarsf jorden :  ny  konstruerad 
observationskamniare  går  ned  100  m.  1935. 
-fart.  Sätta  upp  r.  -form.  Tage  Wissnell 
i  r.  febr.  1927.  -fåneri.  Sporten  ~  om- 
huldas på  det  bästa,  men  icke  som  r.,  utan  ~ 
Janne  Thurman.  -färd.  R.  över  Atlanten. 
-förtjänst.     R-er  under  kristiden. 

-håll|are;  -arinna  1.  -erska.  1)  Egentl. 
Icke  mindre  än  16  r-are  på  Stadion  söndag 
sept.  1926.  R.  Falck,  den  unge  r-aren  i  löp- 
ning 5,000  m.  juli  1919.  Det  räcker  icke 
med  dagens  r-are  och  hans  ärorika  sekunder 
och  centimetrar  Sv.  Haglund.  Z)en  unge 
världsr-aren  i  kula  [kulstötning]  1931.  — 
Ingrid  Stenmarck,  r-arinna  även  200  m.  [i 
simning]  1934.  —  Maj  Eliasson-Lindqvist, 
svensk  r-erska  pä  100  meter  fritt  simsätt 
1933.  2)  Bildl.  Sv.  Morgonbladet  är  fort- 
farande inom  den  svenska  pressen  r-are  i 
försvarsfientlighet!  Ivar  Andersson  1932. 
Även  i  detta  avseende  står  1923  som  rare 
1928.  Syn.  rekordinnehavare,  -hög.  R-t 
vattenstånd.  Ra  priser,  -höjd.  Tennmark- 
naden har  ånyo  visat  stor  livaktighet,  och 
priset  har  nått  en  nyr.  1926.  -innehavare. 
Jfr  rekordhållare.  Även  bildl.  T.  e.  Men 
Paris  är  ännu  r.,  då  det  gäller  egendomliga 
händelser,  och  ~  Öv.  fr.  Ashton-Wolfe.  -jakt 
o.  -jägare.  Båda  i  två  bet.  (jakt  som  slår 
rekord  1.  jakt  efter  rekord).    Hänsynslösa  r. 

-lista.  På  Nerikes  Allehandas  redaktion 
har  sedan  många  år  förts  en  s.  k.  rekord- 
lista, varur  vi  anföra:  Människa,  längd  2,35 
m.  (Frankrike)  ~  1930.  -låg.  Lufttrycket 
vid  Island  r-t  dec.  1929.  Vid  nucarafide 
r-a  vattenstånd  1933.  Diskontot  r-t  från  1 
dec.  1933.  -lång.  R.  riksdag  1933.  -längd. 
Kamraten  däremot  av  r.,  åtskilligt  över  2  m. 
-löpning,  -man.  Skeppstedt  trettonfaldig 
r.  1930.  E.  Fransson  ny  r.  i  tyngdlyftning 
juni  1931.  Sexton  rekordmän  p)d,  Stadion 
söndag  1926.  -mässig;  -het.  Man  beräknar, 
att  höskörden  blir  r.  Med  r.  snabbhet  Erik 
Hedén.  Det  rent  ra  lagmakeriet  1926.  I 
ett  r-t  kort  företal,  -publik.  EUvfesten  pä 
Wik  fick  r.  1933.  -putsare.  Som  förbätt- 
rar ett  rekord.  Han  blev  kårens  erkände 
r.  både  på  idrottsplatsen  och  i  vattnet  E. 
Lieberath.  Nurmi  som  r.  -resa.  Färden 
över   Atlanten   blev   en  r.,   både   vad  väder 


611 


Rekordritt — Rekrytera 


612 


och  hastighet  beträffar  Elsb.  Fanch.  -ritt. 
R.  genom  Europa. 

-siffra.  Vattenförbrukningen  nådde  dessa 
dagar  en  r.  -Skörd.  Det  var  r.  i  Kanada 
det  året  'K.  Gunnarson'.  Vi  kan  vänta  oss 
r.  av  höstfrukt,  om  vädret  står  sig.  -slag|are; 
-arinna  1.  -erska;  -eri;  -ning.  Det  överdrivna 
hyllandet  av  r-arne  Hj.  Öhrvall  1924.  Cen- 
tralbadets rare.  Hjalmar  Hammarskjöld, 
r-are  i  höga  ämbeten  Herm.  Rydin.  —  Segra- 
rinnan  och  r-erskan  frän  Helsingfors,  Ingrid 
Stenmarck  1U34.  —  Men  icke  kunnat  in- 
tressera sig  för  r-eri  Erik  Pallin.  —  Som 
piggade  upp  deras  instinkter  för  r-ning. 
-smal.  En  r.,  förmodligen  engelsk,  miss  T. 
Fogelqvist.  -snabb.  /  allt  ville  han  vara 
r.:  pä  landsvägarna,  i  luften,  i  studierna. 
R-t  du  lever.  Vad  blev  din  behållning?  Einar 
Malm.  -stegring.  R.  av  fylleriet  i  för- 
hudsstäderna 1^2?,.  -summa.  [Så  att  guld- 
produktionen vuxit]  till  en  r.  för  alla  tider 
av  492  milj.  dollar  1932  G.  Cassel.  -svår. 
Strålande  fält  sky  tte final  med  r-a  avstånd 
1933,  -tabell.  R.  över  rekord.,  godkända 
för  \/ii  19H2.  Motorcyklisternas  r.  ommöb- 
lerad jan.  1926.  -tagjare;  -arinna  1.  -erska; 
-ning.  Maj  Jacobsson  —  niodubbel  r-erska 
Idun  1930.  -tid.  Det  hade  lyckats  det  be- 
ridna infanteriet  att  nå  fram  p)å  r.,  och  ~ 
E.  v.  Otter.  Det  var  ju  inga  r-er,  men  heller 
inget  att  skämmas  för.  Våra  monterings- 
bara bostadshus  ~  kunna  sammanfogas  och 
resas  på  verklig  r.  -varm.  R-t  både  i  luften 
och  vattnet,  -värme,  -väsen;  -de.  Hade 
man  dock  intet  motsvarande  vår  tids  noga 
genomförda  r.  Erik  Hedén.  -år.  År  1924 
var  ett  r.  i  svensk  bokproduktion  ~  Sv. 
Dagbl.  1925.  Nytt  r.  för  postgirot  1934. 
R.  för  tobaksmonopolet  1919.  -Ökjad;  -ning. 
Rad  omsättning  i  ~. 

Rekorderlig  (-kår-);  -t,  -are;  -het.  Ngt 
värd.  1.  folkl.  Ty  han  var  en  r.  karl,  som 
inte  tålde  något  hafs  E.  Sparre.  Ja,  det 
var  en  r.  skeppare,  det  är  sanning  det  Arth. 
J.  Jacobsson.  Som  om  han  funnit  en  r. 
guldklimp.  Syn.  riktigt  bra,  präktig,  duk- 
tig, rejäl,  ansenlig. 

Rekreation,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  Man 
behöver  lite  r.  efter  en  sådan  arbetsdag.  Resa 
på  (en  tids)  r.  Längta  efter  r.  Andlig  och 
kroppslig  r.  R.  till  kropp  och  själ.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Tullinge  R-shem  1920.  En  högt  skattad 
sommarr-sort.  Sotn  varje  år  sänder  ut  skol- 
barn på  studie-  och  r-sresor  till  främmande 
länder.  Unna  sig  en  kort  r-stid.  I  stort 
behov  av  en  rstripp  T.  Gislén.  E71  r-stur 
till  ~.  Syn.  vederkvickelse,  uppfriskning, 
stärkande  ombyte,  vila,  återhämtning;  (ibl. 
nära:)  förströelse,  tidsfördriv,  förlustelse, 
upplivande  nöje(n).  —  Rekreer|a  sig,  -ade, 
-as;  -ingvstid).  For  helst  till  fjällen,  då  han 
behövde  ra  sig;  där  r-ar  man  sig  så  snabbt. 
Återkomma  utvilad  och  r-ad  till  kropp  och  själ. 


Syn.  vederkvicka  1.  stärka  1.  återhämta  sig 
(gm  ombyte  1.  förströelse),  skaffa  sig  upp- 
friskande ombyte,  vila  (u'pp)  sig,  friska  1. 
krya  u'pp sig ;  (ibl. nära) förströ  1.  roa  sig;  (r-ad 
ibl.)  återställd  till  hälsan,  uppkryad,  utvilad. 
Rekryt,  -en,  -er.  Krigs.  o.  friare.  I.  En- 
kelt. R.  kallas  den  unge  soldaten  från  an- 
ställningsdagen till  dess  hans  enskilda  ut- 
bildning i  tjänsten  är  avslutad  (omkr.  7  a 
9  månader).  Antaga,  värva,  uttaga  r-er. 
Dessutom  brukar  allt  befäl  i  alla  världens 
arméer  lägga  an  på  att  visa  r-erna,  att 
■t>krigsfjänsten  inte  är  något  kaffer epi>  Öv. 
fr.  R.  Boleslawski.  II.  Ssgr.  Ex.:  R-anta- 
gandet  var  en  sak,  som  intresserade  honom. 
De  indelta  gamla  kaptenerna  voro  ofta  nog 
ganska  dugliga  r-danare  ~  Nils  Selander. 
De  hade  varit  r -kamrater  på  ~.  Tjänsten 
bestod  ~  i  mötena,  befäls-,  regements-,  rekryt- 
och  beväringsmötena,  vilka  ej  ens  tillsammans 
upptogo  1  V'^  månad  Gust.  Cederström.  I 
r-skolan.  Under  sin  r-tid.  R-utbildning.  Syn. 
nyvärvad  1.  nyantagen  1.  nyuttagen  soldat, 
ung  soldat  (antagen  till  utbildning)  i  rekryt- 
skola; (ibl.  nära:)  (ung)  adept  1.  elev.  — 
Rekryter|a,  -ade,  -as;  -ing  (en,  -ar;  -sbord 
m.  fl.  se  II).  Oftare  bildl.  än  'rekryt'.  1) Krigs. 
a)  Sjömanskåren  r-as  dels  genom  karlskriv- 
ning från  skeppsgossekåren,  dels  ~.  Och  där 
finnas  trupper,  kamelrytteri ,  r-at  ur  öken- 
nomadernas led  T.  Orre.  De  rödas  led  ny- 
r-as  från  Ryssland,  b)  Ringen  går  bra. 
Ring  (av  manskap)  försiggick  förr  vid 
r-ingsmöten  inför  landshövding  och  rege- 
mentschef. Tvdngsr-ing. —  Vid  r-ingsbordet. 
Från  krigsministeriet  gick  han  rakt  till 
närmaste  r-ingsbyrd  Gunnar  Cederschiöld. 
Den  föreslagna  centrala  r-ingsmyndigheten 
avstyrkes  av  generalmajor  Hegardt  1983. 
R-ingsofficer.  Ringsområde.  I  r-ingssyfte. 
Svårigheten  att  förena  dessa  olikar -ing  ssätt. 
2)  Friare  o.  bildl.  a)  Men  att  man  dock 
huvudsakligast  rade  arbetsstyrkan  genom 
tvångsmobilisering  L.  Munsterhjelm.  Löst 
organiserade  ligor,  vilkas  medlemmar  r-ades 
automatiskt  ur  de  yngsta  årsklasserna  R. 
Värnlund.  Hade  ~  dä  och  då  rat  sitt  stall 
med  goda  hästar  frän  Ryssland  L.  Munster- 
hjelm. Ett  studieherbarium,  r-at  från  bytet '^ 

0.  Tedin,  b)  De  psykotekniska  metoder,  som 
de  danska  statsbanorna  använda  vid  r-ing 
av  personalen  1934.  En  avsevärd  r-ing  har 
ogräsfioran  erhållit  under  det  sista  århund- 
radet i  och  med  ~  Stockholmstraktens  väx- 
ter. Att  ett  ökande  av  osäkerhetsmomenten 
på  den  akademiska  banan  måste  försämra 
r-ingen.  Lärlingsr-ingen.  —  Me7i  i  själva 
verket  endast  äro  r-ingsbyråer  för  bordel- 
lerna Arth.  J.  Jacobsson.  R-ingschef  och 
klubbmästare  i  föreningen  blev  ~.  Syn.  värva 

1.  anta(ga)  1.  uttaga  manskap  1.  rekryter 
(till);  utfylla  personalen,  skaffa  personal  1. 
anhängare  1.  medlemmar  (till). 


613 


Rektanglel — Rekvisition 


614 


Rekta'ng|el  (rä-,  mest  akut);  -eln,  -lar. 
I.  Enkelt.  R-eln  är  en  fyrsidig,  rätvinklig 
figur,  där  motstående  sidor  äro  lika  stora; 
den  liknar  alltså  kvadraten,  men  är  avlång. 
Satt  och  stirrade  pd  Ijusr-eln  i  taket.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Av,  i  r-elform.  Med  oval  eller  r-elfor- 
mad  sektion.  Med  breda,  r-elformiga  fönster 
A.  Mörne.  —  Rektangulär  (mest  -angg-); 
-t.    Av  r.  form.    En  r.  låda,  avsedd  för  ~. 

RektifivC;er|a  (rä-);  -ade,  -as ;  -ing  1.  rekti- 
fikation  (-en,  -er).  Rena  (gm  förnyad  destille- 
ring),  omdestillera  ru. 

Re'kt|or  (rä-,  kort  -å-;  grav  1.  akut);  -orn, 
-örer  (slutet  o);  -or(s)8kap  (-et);  -orsbefatt- 
ning  m.  fl.  I.  Enkelt.  1)  Gamle  r-orn,  M.  M. 
Floderus,  en  verkligt  imponerande  r-orstyp. 
R-or(n)  kanske  själv  vill  undersöka  saken? 
(tilltal).  R-orför,  vid  Uppsala  Enskilda  läro- 
verk. Ror  (H.)  höll  själv  avslutningstalet. 
Få,  ha  r-ors  förord.  Ror  Anna  Borgström 
1919.  Anmäld  för  ror(n).  iVw  skulle  han 
bli  skolr-or  i  Kuopio  B.  Estlander.  Semi)ia- 
rie-,  flickskole-,  folkhögskoler-or.  Studier-or. 
2)  Rorerna  vid  våra  universitet  och  högsko- 
lor. Ror  gör  veterliyt,  att  ~.  Förhör  inför 
r-or.  Ror  magnijicus,  prof.  Thore  Engströ- 
mer,  Uppsala  Universitets  nuvarande  r-or. 
Pror-or.  II.  Ssgr  ha  rektors-;  blott  i  'r-(8)- 
skap'  växlar  detta  med  rektor-.  Ex.:  1)  Söka 
r-orsbefattningen  vid  ~.  R-orsbiträde.  En 
trevlig  och  rymlig  r-orsbostad.  Inträdessö- 
kande skola  anmäla  sig  senast  lord.  den  18 
aug.  kl.  1  e.  m.  å  rorsexpeditionen.  R-orsfru 
rektorska.  Sen  blev  det  r-orsförhör  och  ~. 
Rorsförordnande.  R-orsmöte.  R-orssyssla. 
Under  hans  långa  r-orstid.  R-orstjänst  (-gö- 
ring).  Han  skulle  ha  r-orsvarning  för  pro- 
fessor Thore  Fries  och  stegade  upp  i  frack. 
Under  hans  första  r-or  sår  inträffade  '^.  Min 
mors  pensio7i  som  r-orsänka  uppgick  till  560 
mark  om  året  Janne  Thurman.  2)  Hans 
sätt  att  handha  r-skapet  vid  Lunds  univer- 
sitet. Syn.  styresman  1.  ledare  1.  förestån- 
dare för  en  läroanstalt  (läroverk,  högskola, 
universitet).  —  Rektorät,  -et,  =  [1.  -er]; 
-stal.  1)  Tillträda  r-et  med  ett  tal.  Vad 
r-en  angår,  äro  de  ofta  nog  ej  så  sär- 
deles åtråvärda  för  lektorer  med  utpräglad 
vetenskaplig  läggning.  Bestred  ret  med  lugn 
och  oväld.  Och  vanvårdade  sitt  r.,  så  att 
han  blev  tvungen  att  taga  avsked  Bertel 
Appelberg.  —  Alltsedan  Harnacks  berömda 
r-stal,  i  vilket  han  ~  Tor  Andrte.  2)  Under 
hans  r.  inträffade  det,  att  'v.  Syn.  1)  rek- 
tor(s)skap;  2)  rektorstid.  —  Rektörlig,  -t. 
Skr.,  mindre  vanl.  Med  någorlunda  åter- 
vunnen r.  värdighet  G.  Wennerberg.  Sitt 
r-a  allvar  behöll  han  [även  under  lektioner- 
na] Fr.  Vetterlund.  —  Rektörskja  (mest 
grav);  -an,  -or.  Bli  ra.  R-an  H.  Syn. 
rektorsfru. 

Rékviem  (-ämm,  akut);  =  [1.  -et],  =; 
-mässa.  Dödsmässa,  själamessa;  skönl.  ibl. 


även  bildl.  Sjunga  ett,  sitt  r.  över  ~.  Gråta 
vid  Mozarts  r.  J.  A.  Josephsons  r.  för 
manskör.  Berömda  r.  från  yngre  tid  ha 
bl.  a.  skrivits  av  ~  T.  Norlind.  —  Och  nor- 
dan spelar  sitt  r.  i  lindarna.  —  Fredagen 
den  11  september  firades  en  r-mässa  [över 
patriarken  Photios]  i  den  lilla  ryska  kyrkan 
i  Lausanne  Nat.  Söderblom  1925. 

Rekvire'nt  (-änt);  -en,  -er.  En  som  rekvi- 
rerar. Rens  titel,  namn  samt  post-  och  varu- 
adress.  Fiskerikonsulenten  har  därunder  bi- 
trätt rer  vid  anläggande  av  fiskdammar  '^.  — 
Rekvirer|a,  -ade,  -as;  ra  ut  m;  -ing  (ibl. 
med  plur.).  1)  Ra  varor  från  en  firma, 
på  kredit,  för  300  kronor.  Men  det  hade 
aldrig  förut  hänt,  att  /mn  r-at  någonting 
pr  telefon  R.  Gelm.  Har  du  fått  de  rade 
böckerna  f  Det  är  just  slut,  men  det  skall 
bli  r-at  i  rappet.  Att  bränslekommissionen 
r-at  för  över  en  miljon  ristuggningsmaskiner 
nov.  1917.  Ra  direkt  från  fabriken.  Ra 
mat  och  ved  för  truppernas  räkning.  — 
Genom  att  tvångsr-a  säd.  2)  Friare.  Polisen 
var  vanmäktig  mot  massorna  och  måste  r-a 
militärisk  handräckning.  Lok  med  hjälp- 
vagn  och  manskap  r-ades  fråji  Uppsala.  Ra 
hjälp.  Syn.  göra  en  rekvisition,  beställa, 
införskriva,  efterskriva  I.  skriva  efter,  efter- 
skicka ai,  tinga;  äska,  fordra,  begära;  be- 
ordra, utskriva  leveranser  1.  förnödenheter. 
—  Rekvisita  (grav);  -n;  -kammare;  -rum 
m.  fl.  Dels  som  plur.,  dels  (o.  numer  oftast) 
som  sing.  1)  Man  drar  sig  [på  den  S2}a7iska 
scenen]  inte  att  måla  skåp  och  r.på  väggen 
Öv.  fr.  R.  Lothar.  Du  måste  hjälpa  mig  att 
se  till,  att  all  r.  är  pd  sin  plats  i  den  här 
akten  Kajsa  Rootzén.  Från  den  överbelastade 
scenen,  belamrad  med  all  slags  naturtrogen 
r.,  gick  man  till  dess  motsats,  som  arbetade 
med  antydningar,  skärmuppställningar  etc. 
Försummade  maskineriet  och  rn  ~  M.  Lamm. 
Där  r-n  ställes  in,  när  den  ej  användes 
'Hasse  Z.'  Som  tillhandahåller  nödig(a)  r. 
Teater-,  dekorationsrekvisita.  Skådespelarens 
vakna  r-blick  Gust.  Hellström.  2)  Friare. 
Som  historiemålare  sysslade  han  mest  med 
r.,  varom  t>  Visby  brandskattning  t  i  Natio- 
nalmuseum bär  vittne  G.  Pauli.  Sätt  er  då 
på  trappan,  så  skall  jag  gå  ned  i  källaren 
efter  r.  Ninian  Wsernér.  Och  gamla  renhorn 
utgöra  där  den  förnämsta  r-n  Ester  B. 
Nordström.  Hästar  höra  till  r-n  i  vartenda 
gaucho-äventyr  Alf  Martin.  Syn.  tillbehör, 
allt  erforderligt  (för  ngt),  (scen)förnöden- 
heter.  —  Rekvisition,  -en,  -er.  Abstr., 
om  skrivelse  1.  om  det  rekvirerade.  I.  En- 
kelt. Som  pd  r.  tillhandahåller  stämpilings- 
längder.  Vid  r.  av  10  ex.  lämnas  10  % 
rabatt.  —  Har  du  inte  fått  min  r.,  som  jag 
sände  i  går  i  brev?  Varu-,frö-,  bok-;  tvångs- 
r-er.  II.  Ssgr.  Ex.:  1)  R-sblankett.  Med  detta 
nummer  följer  ett  r-skort  å  ~.  Skrevo  sina 
r-er  på  små  r-slappar.    R-slista.    2)  Krigs. 


615 


Rekvisition — Relativitet 


616 


R-srätten  är  närmare  reglerad  i  särskilda 
r-slagar  och  r-sförordningar.  Syn.  (varu)- 
beställning,  (varu)order ;  begäran  om  biträde 
I.  handräckning;  r-sskrivelse  o.  d.;  på  be- 
ställning levererade  varor;  utskrivning  av 
förnödenheter  1.  arbetsprestationer.  — Re- 
kvisitör, ■(e)n,  er.  Teatertjänsteman  som 
anskaffar  o.  tillhandahåller  rekvisita. 

Rekyl  (hårt  k);  -en,  er;  -broms  m.  fl.; 
-er|a(-ade; -ing).  I.  Krigs.,  jäg.  o.  d.  Huvud- 
användningen.  1)  Men  jag  förstod,  att  r-en 
från  detta  vapen  måste  vara  oerhörd  J. 
Möllersvärd.  Ren  från  den  gamla  ~  kana- 
nen  skickade  mig  hals  över  huvud  ned  i 
gyttjan,  medan  ~  C.  T.  Eriksson.  Rens 
nutida  användning  för  automatisk  omladd- 
ning  av  ett  gevär  har  möjliggjort  tillkomsten 
av  kulsprutan.  2)  R-bromsar  och  andra 
r-hämningsmedel,  som  funnit  användning 
vid  artilleripjäser.  R-fjädern  har  till  upp- 
gift att  efter  fullbordad  r.  återföra  den 
r-erande  delen  i  dess  ursprungliga  läge. 
R-gevär  automatiskt  gevär  där  mekanis- 
mens funktionerande  åstadkom  mes  genom 
pipans  r.  Danska  r-gevärsfabriken  1923. 
R-pistol  jfr  r-gevär.  Deltar  endast  eldröret 
i  r-rör elsen '^.  Att  ha7i  vid  avlossandet  även 
känt  en  hård  r-stöt.  II.  Allmännare.  Den 
r.,  som  uppstår,  då  blodet  rusar  från  hjär- 
tat ut  i  kroppen.  Det  mottryck,  som  upp- 
kommer x>ä  grund  av  r-verkan,  då  en  vätska 
eller  gas  utströmm,ar  ur  ett  kärl.  Bollen  ~ 
följer  oftast  regelbundna  banor,  men  den 
kan  också  träffa  snett  och  r-era  i  oväntad 
riktning  M.  Rogberg.  Syn.  (skjutvapens)  till- 
bakastuds(ning),  återstuds(ning),  'stöt';  mot- 
stöt, studs;  (r-era:)  återstudsa,  'stöta'. 

Relater|a,  -ade,  -as;  -ing  (ibl.  med  plur.). 
Jfr  relation*.  Då  han  r-ade  någon  särskilt 
spännande  tilldragelse.  En  del  vore  kanske 
av  intresse  att  ra  för  ägaren  av  gården, 
Samma  natt  skrev  jag  ned  hans  berättelse 
och  kan  därför  här  r-a  den  med  hans  egna 
ord.  Många  liknande  fall  kunna  r-as.  I 
anledning  av  det  ovan  r-ade  blandade  sig 
nu  regeringen  i  saken.  Då  jag  varit  skrupu- 
löst exakt  tnd  r-andet  av  ~  Y.  Hirn.  Syn. 
omtala  ru,  (in)berätta,  återberätta,  återge, 
förtälja,  anföra,  skildra,  redogöra  för.  — 
Relation^  -en,  -er.  Ge  en  klar  r.  av  vad 
som  inträffat.  Härmed  överlämnas  en  ned- 
skrift  av  den  '^  förut  angivna  mimtliga  ren 
angående  ~  Gust.  Jaensson.  Samtida  mer 
eller  mindre  officiella  krigsr-er  och  ~  Har. 
Hjärne.  Syn.  (avgiven)  berättelse,  redogö- 
relse osv. 

Relation^  -en,  -er;  -sförhållande.  Har 
ofta  sammanförts  med  de  föreg.  men  an- 
sluter sig  föga  till  dem.  1)  a)  Plankton- 
forskningen  och  dess  r.  till  den  allmänna 
limnologien  Ossian  Dahlgren.  Sätter,  ställer 
man  den  nyare  världsstaden  i  r.  till  exem- 
pelvis Paris,  så  ~.  Att  dessa  r-er  till  svenskt 


skolliv  av  Söderblom  själv  ingalunda  upp- 
fattades som  formaliteter  ~  K.  Benzow. 
Undersöka  r-erna,  rsförhållandet  mellan 
tvenne  vetenskapliga  system.  Och  åldersbe- 
stämningarna stå  endast  i  r-sförhållande  till 
varandra  Naturens  liv.  b)  Våra  r-er  sins- 
emellan ha  på  senare  tiden  varit  sparsamma. 
2)  Blott  i  plur.  Samt  lovade  att  genom  sina 
höga  r-er  snart  äterförskaffa  honom  hans 
rätta  värdighet  And.  Ramsay.  Förlita  sig 
på  (sina)  r-er.  Här  hjälper  intet  annat  än 
(goda,  fina,  förnäma)  r-er.  Där  r-erna  be- 
tyder allt.  Syn.  1)  (inbördes)  förhållande, 
förbindelse,  beröring,  gemenskap,  (ibl.:) 
växelförhållande,  samband;  2)  (inflytelse- 
rika) bekantskaper,  'förbindelser',  'kanaler' 
(till  de  mäktiga  1.  d.),  (ibl.  nära)  mäktiga 
gynnare.  —  Relativ  (1.  re'-  1.  re-  med  grav 

I.  akut);  -et,  =  1.  -er  o.  (som  adj.)  -t;  -par- 
tikel; -pronomen;  -sats.  1)  Språkv.  'Som' 
och  'vilken  äro  r-er,  r-a  pronomen,  det  senare 
dock  även  interrogativt.  Ra  partiklar.  Ra 
adverb  som  'varav',  'vartill',  'där'  (t.  e.  huset 
där  jag  bor).  I  r-a  (bi)satser  utan  inledande 
r.  2)  Fil.  o.  allmännare,  a)  Fil.  Som  hän- 
för sig  till  ngt  annat,  som  gäller  blott  i 
visst  hänseende,  som  är  till  gm  ngt  annat. 
Ra  värden  x  absoluta,  b)  Allting  är  r-t 
vinner  o.  förlorar  gm  jämförelse.  Allt  är 
r-t,  också  ytligheten  O.  G.  Laurin.  Men  detta 
är  blott  en  r.  sanning.  Som  f.  n.  har  r-t 
få  representanter.  I  år  har  affären  gått  r-t 
bra.  Sista  tiden  ha  de  dock  skött  sig  rt 
klanderfritt.  Då  dessa  trakter  äro  r-t  okän- 
da ~.  En,  r-t  sett,  vacker  förmögenhet.  Ett 
dr  av  r-t  lugn.  Syn.  1)  tillbakasyftande 
(pronomen);  2)  föränderlig  (allt  efter  syn- 
punkten 1.  d.),  (med)  inskränkt  1.  mer  1. 
mindre  tillfällig  (giltighet),  beroende  (av 
ngt  annat),  betingad;  (r-t:)  jämförelsevis, 
förhållandevis,  något  så  när,  (så  där)  täm- 
ligen, om  man  tar  hänsyn  till  omständig- 
heterna. 

— ^  Relativi's{ni,  -men;  -t  (-en,  -er;  -isk, 
-t).  Åsikt  som  på  ett  1.  annat  sätt  förnekar 
det  absoluta.  Den  etiska  r-nien  förnekar 
alla  absoluta  värden.  —  Men  när  allt  kom- 
mer omkring,  är  den  ena  sortens  lycka  lika 
god  som  den  andra  för  r-ten  Öv.  fr.  Aldous 
Huxley.  —  Utan  att  förlora  sig  ienr-tisk 
uppfattning  av  religionshistorien  Öv.  fr.  G. 
Kittel.  —  Relativitet,  -en.  I.  Enkelt.  Ett 
missmodigt  begrundande  av  alltings  r.  Den 
känsla  för  r-en,  som  vetenskapligt  tänkande 
skänker  C.  G.  Laurin.  Frihetsbegreppets  r. 
De  följdsatser,  som  Buckle  drar  ur  sin  tes 
om  sanningens  r.  M.  Lamm.  Alla  värdens  r. 
En  s.  k.  fashioyiabel  badort,  men  då  får 
man  taga  det  ordet  med  all  r.  C.  G.  Laurin. 

II.  Ssgr.  Rsbegreppet  ett  komplex  av  teorier 
över  den  fysikaliska  verklighetens  natur  i 
vilka  man  söker  enhetligt  förena  rums-  och 
tidsbegreppet.     Einsteins  speciella  r-steori, 


617 


Eelativitet — Religionsangelägenhet 


618 


uppställd  1903  och  hans  allmänna  r-steori 
av  1916.  R-sieorien  kan  numer  anses  vara  i 
stort  sett  antagen;  ett  missförstånd  är  det 
att  tro,  att  r-steorin  skulle  förneka  tillvaron 
av  absoluta  kvantiteter,  och  ej  heller  innebär 
teoriens  upphävande  av  samtidighetsbegrep- 
pet, att  därmed  orsakslagen  skulle  annulle- 
ras.  Syn.  beroende  av  omgivning  1.  av 
'tid  o.  omständighet(er)',  ömsesidigt  bero- 
ende, värdeförändring  på  grund  av  jämfö- 
relse 1.  olika  blickpunkt  1.  'utgångspunkt' 
1.  synpunkt(er),  (ibl.  nära:)  osäkerhet,  förän- 
derlighet, instabilitet,  begränsad  giltighet. 

Relegation,  -en,  -er;  -sdom  m.  fl.  Jfr 
följ.  En  r.  vid  Uppsala  enskilda  läroverk. 
Så  att  r-en  avkunnades  först  i  maj.  Resul- 
terande i  r.  för  satiriska  och  skabrösa  vers 
om  lärare  och  kamrater.  —  Relegerja  (1. 
-sje-);  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar;  -sbeslut  m.  fl.). 
Nu  blir  han  naturligtvis  r-ad  (från,  ur 
läroverket) ;  han  har  ju  redan  förut  anmärk- 
ningar på  sig.  Rad  för  upprepat  snatteri. 
Rad  (från  universitetet,  skolan)  på  viss  tid. 
För  min  del  röstade  jag  för  r-ing.  Syn. 
förvisa  från  bildningsanstalt,  avlägsna  från 
läroverk  1.  högskola. 

Releva'nt  (-angt);  =,  -are.  Viktig  (för 
saken  i  fråga),  betydelsefull,  (just  då)  av 
vikt  o.  betydelse.  De  i  föreliggande  fall 
r-a  sidorna  av  saken  R.  Pipping.  Som  inne- 
håller allt  det  r-a,  men  också  ingenting  mer 
B.  Wedberg. 

Relie'f  (reljäff);  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Utan  plur.  a)  Bilder,  återgivna  i  r.,  kunna 
antingen  höja  sig  obetydligt  över  ytan  (låg- 
l.  2)lanrelief)  eller  framträda  med  ungefär 
hälften  av  den  fulla  rundningen  (högrelief) ; 
mellanliggande  grader  kallas  iblatid  'halv 
r.'  Böcker  tryckta  i  r.,  för  blinda,  b)  Bildl. 
Motsatsen  fick  därigenom  för  mig  ökad  r. 
Giva  framställningen  skiftning  sr  ikedom, 
färg,  styrka  och  r.  I.  A.  Heikel.  Tystnaden, 
som  fick  r.  av  Götaverkens  knackande  nit- 
hamrar  Fr.  Nilsson  Piraten.  Hans  karaktär 
framstår  i  r.  genom  motsättningen  till  ~ 
G.  Castrén.  2)  Med  plur.  Parthenonfrisens 
r-er.  Ren,  i  full  kroppsstorlek,  framställer 
en  scen  ur  ~.  II.  Ssgr.  Ex.:  Bilden  något 
r-artad.  En  r-bild  pä  gyllene  grund.  Syste- 
met med  r-bokstäver  (för  blinda).  Vackert 
vitt  äkta  porslin  med  r-kant.  R-kartan  läm- 
nar en  plastisk  bild  i  alla  tre  dimensio- 
nerna Nord.  Fam.^  En  stor  r-karta  över 
Uppsala  stad,  sådan  den  nu  ter  sig  1919. 
En  förnämlig  r -konst.  Gravyrens  r-linjer. 
Rplatta  av  ek.  Serien  av  r-jwrträtt,  som  nu 
pryder  pannåerna  Jac.  Ahrenberg.  R-snide- 
riet  som  dekoration  Nord.  Fam.^  Den  stränga 
r-stilen  hos  grekerna.  Tämligen  låg  r-söm. 
R-yta.  Syn.  upphöjt  (bildhuggeri)arbete  (på 
slät  grund),  skulptur  (bildsnideri)  höjande 
sig  från  grunden;  kraftigare  framträdande, 
'starkare  ljus',  'skärpt  dager'. 


Religion  (1.  numer,  särsk.  i  smtl.,  oftast 
-Hjon);  -en,  -er.  \)  Ren  är  människans  per- 
sonliga förhållande  till  Gud.  Att  ren  icke 
existerar  som  en  allmän  idé  utan  i  otaliga 
konkreta  former  av  gudsdyrkan,  fromhet  och 
övervärldslig  tro  Tor  Andrse.  Ren  bestämmes 
av  Wundt  som  känslan  av  människans  till- 
hörighet till  en  översinnlig  värld,  där  mänsk- 
lighetens högsta  ideal  äro  förverkligade ;  för 
Sabatier  är  r-en  'hjärtats  bön';  för  Söder- 
blom var  r-en  upplevelsen  av  det  heliga  ('from 
är  den,  som  pä  allvar  häller  något  för  he- 
ligt'); för  de  gamla  romarna  känslan  av  bero- 
ende och  förpliktelse  mot  högre,  gudomliga 
makter.  Den  engelska  och  franska  upplysnin- 
gen ansåg  den  y>sanna*  naturliga  r-en  som  en 
samling  förnuftsidéer:  Gud,  dygd,  odödlighet 
Tor  Andrte.  De  kristna,  judiska,  buddistiska, 
hindtiistiska  och  muhammedanska  rerna. 
Den  (i  bibeln,  genom  Kristus)  uppenbarade 
r-en.  Naturfolkens  r.  visar  sig  ofta  blott  i 
fruktan  och  enkla  blidkningsförsök.  Bekänna 
sig  till  den  kristna  r-en.  Övergå  till  en 
annan  r.  De  olika  r-ernas  utbredning  i  värl- 
den. Allt  som  har  att  göra  med  r-en  och 
dess  utövning.  Anse  r-en  som  en  privatsak. 
[Djingis  khanj  påbjöd:  Alla  r-er  skola  re- 
spekteras och  ingen  föredragas  framför  de 
andra,  ty  därigenom  behagar  man  Den  stora 
Guden  Öv.  fr.  H.  Haslund.  —  Stats-,  världs-; 
uppenbarelsereligion.  —  Undervisning  i 
r(-ens  grundsanningar) .  2)  Mer  1.  mindre 
fritt,  a)  ^Allt  är  r.  i  Indien^,  har  det  of  ta 
sagts,  och  med  rätta  B.  Forell.  Det  som 
min  far  brukar  benämna  tvivlets  r.  Göran 
Stenins.  Socialismen  är  i  mycket  en  r.,  med 
alla  dess  förtoningar  av  trosnit  T.  Seger- 
stedt.  För  aristokratin  var  tsarens  absoluta 
självhärskarmakt  något  mer  än  en  r.  ~  Öv. 
fr.  Bruce  Lockhart.  b)  R-en  är  bedragar- 
nas bästa  bolagsmati  Ninian  Wpernér.  Under 
r-ens  täckmantel.  C)  I  början  av  nybyggar- 
tiden  var  det  några,  som  hade  glömt  att  taga 
r.  och  goda  seder  med  sig  och  levde  därför  illa 
E.  Norelius.  Utan  all  r.  (i  högre  mening). 
Har  du  ingen  r.  eller  moral  i  kroppen,  pojke, 
eftersom  du  uppför  dig  så  mot  din  farbror 
Öv.  fr.  Pearl  Buck.  Vargen  ~  är,  anse 
lapparna,  en  rövare  utan  tecken  till  r.,  och'^ 
T.  Boberg.  För  någon  r.  ska  dä  val  Alb. 
Engström.  Syn.  1)  gudsdyrkan,  (guds)tro, 
gudsfruktan,  gudsförhållande,  kärlek(en) 
till  Gud,  (ibl.:)  gudsgemenskap,  gudfruk- 
tighet,  liv(et)  i  Gud,  fromhet;  troslära,  guda- 
lära, religionsform  1.  -lära  1.  -bekännelse, 
(tros)bekännelse,  konfession;  ibl.  kyrka  1. 
trossamfund;  ibl.  kristendom(sundervis- 
ning);  2)  (ibl.  nära:)  kult  1.  riter,  religiösa 
ceremonier;  religiös  1.  trosviss  1.  ibl.  vid- 
skeplig övertygelse;  (högre)  sedliga  grund- 
satser, 'moral';  (moralisk)  anständighet,  för- 
syn, blygsel. 

—  Religionsangelägenhet,  -bekän- 


619 


Religionsbekännare — Religiös 


620 


njare;  -else.  Samförstånd  och  samarbete 
mellan  olika  r-sbekäymare  B.  Forell.  —  Till- 
höra den  kristna  r-elsen.  Syn.  trosbekän- 
n|are  o.  -else.  -bild|are;  -ning.  Devendra- 
nath  Tfagore]  ~  r-are  Noi-d.  Fam.''^  —  An- 
satser till  nya  r-ningar  T.  Segerstedt.  -brott. 
Lagt.  Brott  mot  statsreligionen  1.  av  sta- 
ten skyddade  religioner,  -bruk.  -byte. 
-fien|de;  -tlig(het).  Sovjets  absurda  och  bru- 
tala r-tlighet.  -filosof;  -i ;  -isk.  R-in,  en  del 
av  den  praktiska  filosofin.  Om  Kantsåhmda 
bildar  gränspunkten  mellan  den  gamla  meta- 
fysiska och  den  nya  kritiska  r-in  och  ~  Nord. 
Fam.*  -form,  -en,  -er.  Trodde  lika  litet 
på  spiritism  som  pd  någon  annan  r.  Ernst 
Skarstedt.  -forsk|are;  -ning.  Skaffat  sig  an- 
seende som  en  samvetsgrann  rare  B.  Forell. 
-fred.  R-en  i  Augsburg  1555.  -fridsbrott. 
Lagt.  Störande  av  gudstjänst  1.  våld  mot 
den  som  bevistar  sådan,  -frihet.  H.  Levin, 
^ Religionstvång  och  r.  i  Sverige  1686—1782>. 
Begränsad  r.  Införa  r.  både  för  främtnande 
trosbekännare  och  för  sekterister.  Religions- 
löshet  garanterar  ingalunda  r.  (se  bolsjevis- 
men!)  —  R-sdiskussionernai  Uppsnlapå  1890- 
talet.  -förakt;  -ande;  -are.  -förföljelse. 
Modärn  r.  i  Ryssla7id.^-fÖTliunn\are;  -else. 
Muhammeds  r-else.  Även  bildl.  Socialis- 
men —  671  r-else.  -förnek|are;  -else.  Pd 
återväg  från  81-talets  r-else  Erik  Hedén. 
-grubbel.  Förfalla  till  r.  -gräns.  Denna 
skogstrakt  är  alltså  även  r.  E.  Lampén. 
-hat.  Hat  mot  religionen  1.  min  olika  be- 
kännare.  Det  åter  uppflammande  r-et.  -histo- 
r|ia;  -iker;  -isk.  Den  del  av  religionsveten- 
skapen som  behandlar  religionernas  egen- 
art o.  historiska  utveckling.  Allmän  och 
jämförande  r-ia.  R-ien  var  ej  längre  ett 
kätteri,  som  betraktades  med  oblida  ögon 
Öv.  fr.  G.  Kittel.  Max  Muller,  denmodär^ia 
r-iens  fader.  Sedan  1913  finnes  en  särskild 
lärostol  i  r-ia  vid  Stockholms  högskola.  — 
C.  P.  Tiele,  r-iker.  —  Riska  kongressen  i 
Stockholm  1897.  -hån.  Sedeförakt  och  r. 
Erik  Hedén,  -karta.  R.  över  jorden,  -krig. 
Är  r-ens  tid  förbi?     -kunskap. 

-lära.  Religionsvetenskap  1.  -kunskap, 
teologi,  kristendom(8kunskap),  ibl.  dogma- 
tik; troslära;  tro  (t.  e.  'den  kristna  r-n'). 
-lärare.  L.  vid  läroverk,  högskola  1.,  all- 
männare, kristendomslärare.  -lÖs;  -het. 
Bö7iderna  ansdgo  honom  vara  r.,  en  guds- 
förtiekare.  Han  [Strindberg]  jämställde  ju 
t.  o.  m.  de  ra  med  tattare,  zigenai-e  och 
annat  löst  pack  R.  Jändel.  —  Antinge7i  har 
nian  koyifessionella  eller  helt  r-a  skolor  Sigfr. 
v.  Engeström.  —  Där  r-heien  på  intet  sätt 
medfört  religionsfrihet  utan  tvärtom  brutalt 
åsiktsförtryck,  -nit.  Blint  r.  eller  fa7iatism. 
-psykolog;  -i;  -isk.  R-in  som  en  strängt 
metodisk  erfarenhetsvetenskap  är  en  sen 
skapelse,  den  grundlades  kring  1900  i  Nord- 
amerika och  har  utvecklats  vida7-e  i  Tyskland 


och  Skandinavien  (t.  e.  Wu7idt  och  Söder- 
blom), -sak.  I  r-er.  -samfund.  Trossam- 
fund. Ett  r.  är  i  viss  grad  självständigt 
gentemot  och  ej  bundet  vid  de  7iationella 
grä7ise.r7ia.  -samtal.  .Särsk.(hi8t.)om  dispu- 
tationer  min  olika  bekännare.  -stiftarje. 
De  stora  r-na.  -strid;  -ighet(er).  Under 
r-erna  på  1600-talet.  -svammel.  -svär- 
m|are;  -eri;  -erska.  Ibl.  =  fanatiker  1.  mys- 
tiker, -timme.  Kristendomstimme  (i  skola). 
-tvist,  -tvång.  Jfr  religionsfrihet,  -under- 
visning. Som  inotvilligt  7iärvara  vid  ren. 
Varjämte  han  skötte  r-e7i  vid  läroverket  samt 
7ned  en  del  privata  konfirmander,  -urkund, 
-utövning.  Ha  rätt  till  fri  r.  -vetenskap; 
-lig.  Mellaii  r.  och  teologi  är  7iumer  van- 
ligeti  blott  de7i  skillnad,  att  r-en  behandlar 
alla  religioner,  teologin  endast  kristendomen ; 
förr  fordrade  man  av  teologin,  att  den  skulle 
utgå  från  tron  på  en  gudomlig  uppenbarelse 
1.  förutsätta  en  personlig  trosstå7idpunkt  hos 
si7ia  idkare.  —  R-liga  sällskapet  i  Stock- 
holm, stiftat  1906  av  Satn  Fries,  biträdd  av 
Överrabbi7ie7i  prof.  G.  Klein.  Sveriges  reli- 
giösa reformförbunds  första  r-liga  kongress 
öppnad  av  prof.  Linderholm  sept.  1931. 
-åskådning,    -övning  andaktsövning. 

—  Religiositet  (-gio-  1.  -jo-);  -en.  Verk- 
lig, allvarlig,  7ippriktig,  sa7i7i,  djup  r.  Reli- 
gione7i  faller  sö7ider  först  när  r-e7i  icke  längre 
får  uttryck  i  den  T.  Segerstedt.  Den  rätta 
r-en  ~  behöver  ej  stora  ord  och  åthävor,  tj 
skrik  och  larm  och  slätande  parad  Karlfeldt. 
Linderholms  för  el  äS7ii7ig  ar  över  den  extatiska 
pingströrelse7i  i  Sverge  och  dess  föregångare 
i  sve7isk  folkreligiositet  192L  Syn.  gud- 
fruktighet,  gudaktighet,  (sann)  gudsfruktan, 
(djup  1.  uppriktig)  fromhet,  religiöst  sinne, 
reUgiös  läggning;  (ibl.  nära) andäktighet.  — 
Religiös  (giös  1.  ofta  —  i  smtl.  vanligen  — 
-jös  1.  -sjös);  -t,  -are.  1)  Modei-n  var  djupt 
r.,  men  dock  glad  och  7iaturlig.  Mycket, 
strängt  r.  Personligen  är  magyaren  varken 
utpräglat  r.  eller  irreligiös  och  7ni7ist  av  allt 
antireligiös  ~  V.  Langlet.  Ma7i  kan  vara 
r.  uta7i  att  omfatta  den  kristna  troslära7i. 
Det  sve7iska  folkets  r-a  historia  E.  Linder- 
holm. Den  nya  tidskriften  ^Religion  och 
kultur*,  orga7i  för  Sveriges  ra  reformför- 
bund 1930.  Emeda7i  vår  far  i7ite  var  r-t 
betonad.  Hysa  r-a  betä7ikligheter.  Ra  grubb- 
lerier. R.  frihet.  En  r.  a7ida  rådde  i  hem- 
met. Ra  sånger.  Det  r-a  livet.  R.  förviss- 
7iing.  Ra  behov.  R-a  2»'oblem,  villfarelser, 
sägner.  Stå  fast  vid  si7i  r-a  övertygelse. 
2)  Friare.  Arbetarklassen  hade  fått  en  ny 
doqm  att  tillbedja  77ied  si7i  troskyldigt  ra 
iver  K.  G.  Ossiannilsson.  Nationalsocialis- 
men med  dess  nästan  rt  omfattade  judehat. 
Att  all  stor  dikt  i7i7ierst  är  r.  i  ordets  vi- 
daste me7ii7\g  Erik  Hedén.  Troji  på  veten- 
skapens förmåga  att  så  små7iingom  lösa  alla 
gåtor   var   hos   honom   av   7iästa7i  r.  natur 


621 


Religiös — Reling 


622 


Hj.  Lundgren.  Syn.  religions-,  tros-,  an- 
dakts-, andlig,  gudaktig,  gudfruktig,  (verk- 
ligt 1.  uppriktigt)  from,  som  lever  efter 
religionens  bud,  (ibl.:)  andligt  sinnad,  tro- 
ende, trosvarm,  andäktig;  (ibl.  nära:)  av 
allvarligt  sedlig  läggning,  moralisk,  etisk, 
'allvarlig',  uppriktigt  intagen  1.  gripen,  fylld 
av  vördnad,  pietetsfull. 

Relik,  -en,  -er;  -ask  m.  fl.;  -väri|um  (-et, 
-er;  =  r-gömma).  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  Kvar- 
levor efter  heliga  personer  1.  föremål  som 
tillhört  dem.  I  den  romersk-kaiohka  kyrkan 
dyrkas  ännu  r-er  (dock  höra  de  numer  vara 
av  ' ritkongregationen  godkända  såsom  äkta) ; 
de  kunna  framställas  pd  altaret,  av  pränfen 
framräckas  till  kysaning  eller  föras  omkring 
i  procession.  Äv  Kristi  r-er  spelade  ~  hans 
kors  den  allra  största  rollen  Hans  Hilde- 
brand.  Berömda  Kristus-reliker  äro  delar 
av  korset,  spikarna,  lansen,  taggar  nr  törne- 
kronan, droppar  av  hans  blod,  svetteduken 
m.  m.  Apostla-,  martyr-,  helgonr-er  (t.  e. 
S:t  Eriks  ben  i  Uppsala).  Undergörande 
r-er,  som  ära  föremål  för  vallfärder.  Ett 
stentoryi,  i  vilket  en  Buddharelik  är  inmu- 
rad. Rerna  hos  kulturfolken  kunna  i  viss 
män  jämföras  med  feiischerna  hos  natur- 
folken. 2)  Bildl.  Och  aktades  som  gamla 
släktr-er.  Min  tanke  flyr  till  längst  för- 
gångna dar.  I  Där  dröjer  den  bland  minne- 
nas  r-er  ~  Hj.  Edgren.  Denna  sagolika 
gamla  forntidsrelik  sitter  i  Svenska  Akade- 
mien Hj.  Söderberg.  II.  Ssgr.  Ex.:  Rask 
av  bly  i  framsidan  av  altaret  i  Dalhems 
kyrka  på  Gotland  med  en  bit  av  Kristi 
krubba.  R-askar  p)å  fötter  Hans  Hildebrand. 
Reformationen  bröt  med  all  r-dyrkan,  medan 
Tridentkonsiliet  ytterligare  fastslog  den  för 
romersk-katolska  kyrkans  del.  Med  en  r-dyr- 
käres  vördnad.  R-förfalsk\are  {-nmg).  R-göm- 
ma i  form  av  en  uppsträckt  hand.  R-handel. 
Den  katolska  r-kulten  är  numer  omgiven 
av  rituella  föreskrifter.  R-läran  Y.  Hirn. 
R-pung  o.  R-påse  (r-gömmor).  R-saml\ande 
turister  (-are;  -ing).  R-skrin,  'helgedomakar' , 
som  de  kallades  förr.  R-skrin  i  gulnat 
elfenben.  R-stöld.  Buddistiska  r-tempel  och 
r-torn.  III.  Relikvarium  i  form  av  en 
skål  på  fot.  Syn.  I.  (r  er  ibl  :)  minnen  av 
Frälsaren,  helgonlämningar,  'helgedomar', 
heliga  lämningar  1.  kvarlevor;  pietetsfullt 
bevarade  minnen;  vördnadsbjudande  1.  ur- 
gammal kvarleva,  'som  glömt  sig  kvar'; 
III.  relikgömma,  (ibl.:)  relikskrin,  helgon- 
skrin. 

Reli'ktS  -en  [1.  -et],  -er  [1.  =].  I.  Enkelt. 
l)Naturv.  [Areschougs  uppfattning  av  vissa 
från  sitt  egentliga  utbredningsområde  isole- 
rade] växter  såsom  *  ef  ter  poster  i)  eller, såsom 
vi  nu  säga,  T>r-eri>  av  istidens  flora  ~  är 
riktig  A.  G.  Nathorst  1895.  Att  havsstrands- 
växter lyckats  hålla  sig  som  r-er  på  platser, 
som  tidigare  varit  havsstränder.   R-er  frän 


en  fordomtima  havsstrand  R.  Sernander- 
Huruvida  de  skola  tolkas  som  r-er  frän  ~ 
Th.  Lange.  A^iser,  att  murgrönan  är  en  r. 
i  Stockholmstrakten.  [En]  värmetidsrelikt , 
kvarlevande  ~  på  Erik  Almquist.  —  Sjöor- 
men, en  r.  från  tidigare  djurfauna?  2)  Friare 
o.  bildl.  a)  Som  en  ålderdomlighet,  en  del- 
vis på  konstlad  väg  kvarhållen  r.  i  språket 
Ragn.  Ljunggren,  h)  Min  myntsamling  hade 
nyligen  gått  samma  väg  —  lyckoslanten  var 
den  enda  r-en  Alb.  Engström,  c)  Tsaren'^ 
denna  r.  av  österlandets  monarkdyrkan  B. 
Estlander.  Tydligen  en  r.  från  medeltidens 
mysterieföreställningar  H.  Schiick.  —  Det 
hela,  lunden  och  husen,  utgör  ett  litet  idyl- 
liskt r.  av  ett  försvunnet  kulturskikt  A. 
Klinckowström.  Den  värld,  där  ~  samvetet 
[är]  ett  otidsenligt  själsligt  r.  E.  Kihlman. 
II.  Ssgr  kunna  ibl.  även  föras  till  adjek- 
tivet. Ex.:  Dessa  i  viss  mån  r-artade  strand- 
förekomster Erik  Almquist.  R-begreppet  tog 
form  hos  oss  i  och  med  de  florahistoriska 
synpunkternas  iyiträde  ib.  Rbestdnd  [av 
hassel]  kvarstå  ännu  strax  intill  Alex.  Kar- 
linder. R-former  av  hönsfåglar.  Att  ej  räkna 
med  en  r:förekomst,  utan  fastmera  tolka 
fyndet  som  ett  fall  av  recent  spridning  J. 
A.  O.  Skärman.  Syn.  kvarleva  1.  läm- 
ning 1.  'minne'  från  äldre  tid  (erinrande  om 
äldre  fhdn),  rest,  'efterpost',  återstod.  — 
Reli'kt%  =.  Mest  naturv.  Ssgr  se  föreg. 
Att  de  nordliga  Hedera-lokalerna  äro  av 
r.  7iatur  Sv.  G:son  Blomqvist.  Att  vi  hava 
att  göra  med  en  r.  förekomst  R.  Sernander. 
Där  förekommer  en  r.  sälart,  en  ~  L. 
Munsterhjelm.  Syn.  kvarlevande(från  äldre 
perioder). 

Reling  (grav);  -en,  -ar.  Sjöv.  översta 
(plana)  delen  av  brädgången  1.  översta  bor- 
det på  en  båt,  båtsidans  överkant.  I.  Enkelt. 
[Så  att  ekan]  tog  sig  en  liten  kallsup  över 
lä  r.  Fab.  Månsson.  Det  små  fräste  och  knott- 
rade sig  utefter  lä  r.,  dä  ~  Erik  Sparre. 
Då  vattnet  spolade  in  över  r-en.  Alla  voro 
de  nedlastade  till  r-en  med  ~  A.  Nordberg, 
Det  blåste,  så  att  r-en  esomoftast  låg  under 
vattnet.  Och  knackade  ur  pipaskan  mot  r-en 
J.  Sundblad.  Att  vi  går  med  babordsr-en  i 
vattenlinjen  H.  Mörne.  Luta  sig  över  ren. 
—  Eller  timrade  en  skarv  i  en  bräckt  r. 
K.  G.  Ossiannilsson. —  Båt-,  fartygsreling. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Insatt  en  ny  r-sbit  om  ba- 
b[ordj  i  stället  för  den  del  därav,  som  bräck- 
tes under  stormen  den  7  febr.  Vår  flotta, 
1922.  över,  utefter  r-skanten.  R-slist  av 
mahogny.  Kl.  7  inlöpte  ångfärjan  Drottning 
Victoria  i  härvarande  hamn,  hälsad  med 
r-smanning  och  hurrarop  frän  pansarbåten 
Oscar  II  Hälsingborgs  Dagbl.  juli  1909 
(manskapets  uppställning  med  armslängds 
avstånd  längs  r-en  —  på  segelfartyg  även 
på  rår  o.  vant  —  under  mössornas  avta- 
gande samt  hurrarop).  R-sstötta.  Syn.  (ibl. 


623 


Reling — Remi 


624 


nära:)  stänkbord,  skarndäck,  fartygssida 
ovanom  översta  däck. 

Relä,  -(e;t,  -er.  Tekn.  Apparat  varmed 
en  svag  kraft  kan  förstärkas  1.  förnyas  från 
en  starkare  kraftkälla  (gastryck,  elektrisk 
ström  o.  d.).  I.  Enkelt.  Ett  känsligt  r.för 
snabbfelegrafering  1914.  Taga  sin  tillflykt 
till  ett  relä  eller  en  kraftigare  ström  från 
ett  lokalbatteri,  som  shites  med  den  svaga 
primär  strömmens  hjälp  Astrid  Cleve-Euler. 
Elektriskt  r.  Broivns  kabelrelä.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Signalbordet  vid  järnvägen  sattes  genom 
olyckan  ur  funktion,  då  r-skåpet  förstördes 
1933.  Begagnar  man  sig  av  r-strömmar 
Astrid  Cleve-Euler.  Höll  ingenjör  J.  Herlitz 
föredrag  om  r-system  1924.  —  Relä|a,  -ade, 
-as.  Särsk.  ifråga  om  radio.  Sedan  någon 
månad  ha  i  England  pågått  försök  att  äter- 
utsända  de  amerikanska  rundradioprogram- 
men  —  ^reläaii  är  det  fackmässiga  radio- 
tittrycket  för  förf  ärandet  febr.  1924.  Eiffel- 
tornets timslag,  som  dagligen  r-as  av  engelska 
stationer  nov.  1924.  De  r-ade  [radiojpro- 
grammen  Sv.  Dagbl.  jan.  1925.  Utsändningen 
från  aeroplanet  r-ades  ~  av  de  närmaste 
radiostationerna  och  ~  1926.  Orsaken  till 
att  '^  flott  konferensens  öppnande  icke  kunde 
r-as  i  Uppsala  jan.  1930.  /  afton  sätter 
radioklubben  åter  i  gång  med  randet  av 
Stockholmsprogrammen  och  >-  1926.  Syn. 
återutsända. 

Re'm,  -men,  -mar.  I.  Egentligast.  Alla 
r-marna  på  en  hästs  mundering.  Var  har 
du  lagt  r-marna  till  skridskorna?  Du  får 
ta  upp  ett  nytt  hål  i  r-men.  En  tämligen 
bred  r.  av  läder.  Ändlösa  r-mar  för  fabriker 
(maskin-  1.  driv-  1.  transportr-mar) .  Vävda 
r-mar.  Läder-,  gximmi-,  stål-;  spänn-,  skrid- 
sko-, käng-,  sko-,  spayin-,  drag-,  buk-,  axel-, 
kast-,  bössrem.  Bärrem  o.  Plädrem  även  till 
II  2.  II.  Märk.  1)  Lätt  (att)  skära  breda 
r-mar  ur  andras  hud  när  det  inte  gäller 
eget  skinn  kan  man  nog  slå  på  1.  vara 
offervillig.  —  Och  korrespondenterna  ligga 
som  r-mar  utefter  landsvägarna.  Det  gick  i 
sträckgalopp,  hästarna  lågo  som  r-mar  ut- 
efter marken.  Å  fast  vi  låg  i  som  r-mar, 
blev  vi  ändå  efter.  2)  'Resdon':  två  r-mar 
fasthållna  med  ett  handtag,  ibl.  även  hål- 
lande (ofta  broderade)  väskor  vari  effek- 
terna stoppas.  I  r-men  tänker  jag  få  rum 
med  vardagskostymen  och  regnkappan.  Kof- 
fertar, plädr-mar  och  andra  ressaker.  3)  Hår- 
rem se  d.  o.  Syn.  I.  (smalt  läder)band 
(o.  d.),  (mer  1.  mindre  nära  stå:)  remsa,  list, 
(8pänn)tamp,  bindel,  gehäng,  slejf,  stropp, 
lina,  töm,  rep,  g,iord,  bindsle,  linda,  träns, 
fläta,  tåg,  sträng,  tåt,  snöre;  II.  2)  remtyg.  — 
Remdrift.  Tekn.  Kraftöverföring  medelst 
remledning.  -driv|en.  Tekn.  Ren  pump. 
Den  r-na  fläkten,  -fabrik.  Sydsvenska  läder- 
och  remfabriken  i  Ängelholm,  -fett  för  läder- 
remmar,  -form,  -en,  -er;  -ad;  -ig.    Mindre 


vanl.  Köttiga,  mjuka,  r-iga  blad  A.  Holz- 
hausen.  -fÖrse|dd.  En  lång  kikartub  ~ 
med  ett  r-tt  träfodral,  -hål.  [Skidorna  böra] 
befrias  från  snö  och  is  såväl  å  översidorna 
och  glidytorna  som  å  fotplattorna  och  vid 
r-en  Sv.  kalendern  1927.  -ledning.  Tekn. 
(Rem)transmission,  varigm  kraft  överföres 
från  en  drivande  till  en  driven  axel  gm 
en  ändlös  ('sluten')  rem,  löpande  över  två 
hjul  ('remskivor'),  -lik;  -nande.  R-nande 
lakrits,  -lås  se  lås  2  b.  -läder;  -(s)fabrik. 
Enligt  förslaget  må  ej  sul-  och  bindsulläder , 
randläder,  r.  och  plattläder  förtyngas  med 
ämnen,  som  ~  Sv.  Dagbl.  1918.  -skiv|a. 
Tekn.  Hjulformig  maskindel  för  kraftöver- 
föring (jfr  remledning).  Ror  av  gjutjärn, 
stålplåt  1.  trä.  Motorns  och  dess  r-as  diameter 
och  omloppshastighet,  -sko.  På  fötterna  hade 
han  höga  r-r  med  byxorna  inremmade  och  ^ 
G.  Heden  vind-Eriksson,  -skruv.  Tekn. 
Remmar  hopskarvas  medelst  r-ar  med  tunna 
skruvhuvuden  och  muttrar  ävensom  genom 
remlås  och  ~  Nord.  Fam.^  -transmission 
se  remledning,  -transportör.  Tekn.  Tran- 
sportanordning med  sluten  rem  1.  brett 
stålband,  -tyg.  1)  Alla  remmarna  på  en 
hästs  mundering  1.  betsel.  2)  Ett  resdon. 
Jfr  rem  II  2.  -utväxling  jfr  remledning. 
-ända.  Plattor,  vilka  slås  över  fogen  mellan 
de  stumt  hoplagda  r-rna  Nord.  Fam.^  — 
Remm|a,  -ade,  -as;  r-a  fast  m  m.  fl.  Kängor, 
som  r-ades  framtill  A.  Slotte.  Syn.  snöra 
(med  remmar). 

Remarkäb|el  (akut);  -elt,  -lare.  'Märk- 
värd',  märklig,  anmärkningsvärd;  bety- 
dande. Det  r-la  tillfället,  då  hon  hade 
ramiatur  kyrkbänken  S.  Lagerlöf.  Bland  de 
r-lare  husen  var  excellensen  Plessens,  vars  ~ 
J.  G.  Arsenius. 

Re'mbrandtsk,  -t.  Hans  huvud  skimrar 
i  en  r.  dager  J.  Tegengren.    R-t  ljusdunkel. 

Rembu'rs  (rangburs);  -en,  -er.  Numer 
säll.  stavat  (o.  utt.)  franskt :  rembours.  Han- 
dels. Jfr  bankremburs.  I.  Enkelt.  Ombud 
för  utländsk  firma  köper  mot  r.  större  par- 
tier av  följande  varuslag:  ~  Annons  1916. 
Stockholms  Handelsbank  ställer  r  er  i  in- 
och  utlandet  Annons  1916.  Bankernas  r-er 
vid  import  av  varor  kunna  även  betraktas  så- 
som en  varubelåning  I.  Hultman.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Det  är  särsk.  inom  den  transoceana 
handeln,  som  r-affärerna  fått  en  vidsträckt 
utbredning  Sv.  Uppslagsbok  1935.  Som 
r-banker  anlitas  företrädesvis  de  stora  ban- 
kerna i  London  och  Newyork  ib.  R-kredit 
(-försäkring).  Syn.  av  bank  lämnat  förskott 
vid  affärer  med  utländsk  säljare,  (bank)- 
utlägg  att  återbetalas,  bankkredit  för  varu- 
köp utomlands. 

Remédier  (akut);  -na.  (Hjäip)medel, 
bot(emedel).     R.  mot  årens  härjningar. 

Remi;  -parti.  Även  stavat  remis'.  Oböjl. 
predikativ    1.   subst.     I  schack  samt  bildl. 


625 


Remi — Remont 


626 


Hr  Löwenborg  vinner  det  ena  [partiet]  och 
för  det  andra  till  r.  Vann  23  partier,  för- 
lorade endast  ett  och  gjorde  3  r.  Partiet 
blev  r.  —  Vi  tycks  inte  kunna  komma  nån 
vart  i  vår  diskussion;  ska  vi  kalla  partiet 
r.?  —  Ställningen  är  nu  äter  lika  med  en 
vinst  pä   vardera  sidan   och   tvä  r-partier. 

Re'inington  (kort  -å-,  akut);  den-kön  1. 
Re'inington{nare  (-nar(e)n,  -nare;  grav); 
-gevär;  -kula.  Gevär  antaget  vid  svenska 
armén  1867  men  1896  utbytt  mot  mausern. 
Och  tillhandlat  sig  en  slätborrad  ■Dr-narcT 
E.  Sparre. 

Reminisce'ns(-s(j)äns);  -en, -er.  I  slottets 
spökstämning  kan  man  kanske  spåra  en  r. 
au  ~  Per  Hallström.  I  hans  skildring  fimnos 
(vaga)  r-er  från  dessa  samtal  och  ~.  Operan 
lider  av  r-er  och  blir  ledsam  och  tröttande. 
Att  dikten  vore  (en)  »  WiknerreminiscenST  ~. 
Syn.  (omedveten)  erinring,  (svag)  hågkomst, 
erinran,  (svagt)  minne;  oavsiktligt  (motiv)- 
lån  (ur  litterärt  1.  musikaliskt  verk). 

Remi'ss,  -en,  -er  (akut).  I.  Enkelt.  1)  Ämb. 
o.  d.  a)  Hänvisning  till  riksdagsutskott  för 
beredning.  När  socialdemokraterna  i  för- 
halningssyfte  föreslogo  partiell  dterremiss 
till  statsutskottet,  b)  Skriftlig  befallning  1. 
anmodan  från  K.  m:t,  riksdagen  1.  annan 
stats-  1.  kommunal  myndighet  till  under- 
ordnad myndighet  1.  enskild  organisation 
att  avge  o.  inkomma  med  utlåtande  1.  utred- 
ning 1.  upplysningar  i  visst  ärende.  Ut- 
sända, skicka  ut  ett  ärende  j)d  r.  (till  de 
och  de  myndigheterna).  Jätteremiss  av  stads- 
planebetänkandet:  omkring  500  utlåtanden 
infordrade  1921.  Ärendet  går  nu  på,  är 
nu  ute  på  r.  (till  ~).  Begärde  att  fä  yttra 
sig  på  r.  angående  ~.  2)  Handels,  o.  d.  = 
(det  vanligare)  'remissa'.  II.  Ssgr  (till  1 1). 
Ex.:  Rakt  samtliga  vid  ett  ärendes  remitte- 
rande till  ärendet  hörande  handlingar.  Det 
är  en  väldig  r-apparat,  som  regeringen  nu 
satt  i  gång  för  att  maskera  sin  olust  att 
framlägga  lagförslaget.  R-debatt  nksångens 
överläggning  innan  statsverkspropositionen 
överlämnas  till  statsutskottet.  R-hand- 
ling(ar).  Rinstans.  R-kvarnen  i  gång  Tid- 
ningsrubrik 1921.  Framställningar  om 
r-tidens  förlängning.  Ärendet  måste  gä  den 
vanliga  r-vägen.  Kammaren  godkände  tal- 
mannens r-vägran  till  Ila.  I  k.  cirk.  av  5  juni 
1931  ha  föreskrivits  åtgärder  till  r-väsen- 
dets  begränsning.  I  styrelsens  sista  r-yttrande 
i  denna  fråga,  avgivet  den  ~  Yngve  Larsson. 
Syn.  I.  1)  ibl.  återförvisning  1.  utsändande 
till  myndighet  o.  d.;  hänvisning  för  bered- 
ning; 2)  remissa. 

—  Renii'ss|a  (grav);  -an,  -or.  Handels. 
Jfr  remiss  I  2.  I.  Enkelt.  Att  stanna  ~  tills 
r-a  hunnit  anlända  And.  Ramsay.  Då  får 
jag  telegrafera  efter  en  ra  frän  Narvik 
Harry  Blomberg.  Z)en  otåligt  väntade  pen- 
ningr-an  frän  fadern.     En  telegramr-a  pä 


500  francs.  II.  Seg.  Att  r-aerkännande  blir 
överflödigt  Dagens  Nyheter  1925.  Syn.  pen- 
ningrerai8s(a),  penningförsändelse,  försän- 
delse (av  pengar,  check,  växel  1.  d.).  — 
Remitte'nt*  (-änt);  -en,  -er.  Handels.  Växel- 
tagare  ()(  trassent  o.  trassat  dvs.  utställare 
o.  betalare);  avsändare  av  en  remissa.  — 
Remitte'nt%  =.  Läk.  R.  feber  tidtals 
minskande.  —  Remitter|a,  -ade,  -as;  r-a 
ut  nj;  r-a  åter  ru;  -ing  (med  plur.).  I.  Ämb. 

0.  d.  Jfr  remiss  II.  a)  Talmannen  ansåg, 
att  ärendet  ej  var  av  den  art,  att  det  hmde 
r-as  till  utskottet  och  vägrade  remiss,  b)  Lag- 
utkastet har  för  yttrande  r-ats  till  en  del 
myndigheter,  sammanslutningar  m.  fl.  Det 
till  domstolarna  (ut)r-ade  förslaget  till  lag 
om  dagsböter  1931.  Ärendet  dterr-ades  till 
drätselkammaren.  II.  Handels.  Jfr  remissa. 
III.  Läk.  Rekommendera  patient  till  er- 
hållande av  sjukvård  (å  visst  sjukhus).  Syn. 

1.  hänvisa  till  utskott,  hänskjuta;  (ut)sända 
på  remiss,  överlämna  1.  tillställa  (för  ytt- 
rande), ibl.  återförvisa  1.  återsända;  II.  över- 
sända (pengar,  checker  1.  d.),  skicka  en 
remiss(a). 

Remmar|eS  -(e)n,  -e.  Sjöv.  Större  fly- 
tande sjömärke  (stång  med  större  topp- 
tecken), utsjöprick.  De  av  Nationernas  för- 
bunds prickkommitté  utexperimenterade  åtta 
r-na  av  ny  typ  1927.  Re,  vanligen  försedda 
med  påspikade  ribbor,  som  bilda  en  klotlik- 
nande  ^ballong-»  G.  Gartz  1919.  En  syd- 
ostvart om  grundel  utsatt  svartmålad  r-e, 
försedd  med  vitt  bälte  och  två  ballonger. 
Yttersta  r-en.  Se,  röda  r-e  och  vita  kummel  / 
ur  glittret  nalkas  ~  K.  Asplund.  Uisjör-e. 
—  Och  långt  ute  i  sydost  ~  står  en  ensam 
r-prick  S.  Barthel.  R-systemet  Jonatan 
Reuter. 

Remmar|e^  -(e)n,  -e.  (Stort)  vinglas  i 
pokalform.  Gärna  åld.  1.  skönl.  Re  gröna 
därtill,  de  rätta  glasen  för  rhenvin  B.  Ris- 
berg, öv.  Och  sist  en  r-e,  som  immar  /  av 
blekgult,  iskylt  moselvin  S.  Selander.  Rhen- 
vinsr-e. 

Remna  se  rämna. 

Remo'nt  (-ån(g)t);  -en,  -er;  -depå  (plats 
där  arméns  inköpta  r-er  uppställas,  upp- 
födas o.  dresseras  innan  de  utsändas  till 
förbanden);  -ering(sstyrelse  m.  fl.).  1)  Re- 
mont. Ridhäst  vid  armén  innan  den  blivit 
fullt  dresserad.  Att  säljare  skall  leverera 
r.  med  hållbar  lädergrimma  W.  H.  v.  Essen 
1923.  Och  skrapade  med  fötterna  alldeles 
som  en  ostyrig  r.  'Sigurd'.  För  Kungl.  Maj:t 
och  Kronans  räkning  uppköpes  r-er  d  nedan- 
nämnda  tider  och  ställen:  ~  Kungörelse 
1933.  Dressyr  av  r-er.  Leverera  r-er  till  ryska 
kavalleriet  Harry  Blomberg.  2)  Ssgr.  Liköpia 
r-er  sändas  till  r-depäerna  (Herrevadskloster 
i  Skåne  1.  Gudhem  i  Västergötland)  och 
stanna  där  i  1  Va  år.  De  förnämsta  rinköps- 
platserna  G.  Leufvén.   Vad  generalen  ~  sagt 


627 


Remont — Renrik 


628 


vid  sina  r-inspektioner  landet  runt  G.  Wie- 
desheim-Paul.  V.  Muller,  Remont uj)}) föd- 
ning.  R-uppköp.  3)  R-ering  =  hästanskaff- 
ning för  krigsmakten,  inköp  av  r-er.  R-erings- 
omrdde.  R-eringen  besörjes  av  en  r-eringssty- 
relse,  soyn  ärligen  uppköper  omkr.  400  i  regel 
3-åriga  r-er,  vilka  så  sändas  till  depåerna. 
R-eringsväsendet  består  av  chefen  för  r  erings- 
väseyidet  (dvs.  kavalleriinspektören)  samt 
r-eringsnämnden  och  rdepåerna  1935. 

Remonta'nt  (-raån(g»;  -en,  -er;  -ros. 
Växt  med  två  blomningstider  om  året; 
ibl.  =  r-ros  dvs.  'månadsros'.  —  Remon- 
terja,  -ade.  Blomma  två  gånger,  blomma 
o'm.     Rande  rosor,  smidtron. 

Remo'ntoarur  (-mång-,  även  -är-).  Ur 
med  bygeluppdragning. 

Remplacer|a  (rang-);  -ade,  -as ;  -ing  (med 
plur.).     Ersätta,  efterträda,  avlösa. 

Rems|a,  -an,  -or;  -form  (-er).  Ldls.  även 
'rimsa'.  1)  Egentl.  Linne-,  tyg-,pappersr-a. 
Liksom  ^  filmbilder  på  en  r-a,  som  till  största 
delen  rullades  i  mörker  Ragn.  Holmström.  — 
Nattmössa  av  hollandslärft  med  pipveckade 
r-nr.  Jag  behövde  en  r-a  ait  ha  om  halseti. 
Halsr-or.  —  Hyllr-or  av  fasonerat  papper, 
i  kanten  utnaggade.  En  bunt  fönsferr-or. 
Klädesr-or  att  täta  med.  —  Additionsma- 
skin-, kontrollr-or.  2)  Friare  o.  bildl.  Högt 
uppe  ett  smalt,  blått  band,  en  r-a  himmel, 
som  ~.  En  liten  r-a  ne\dralt  land.  hmtr- 
skärens  och  kustr-ans  fauna  F.  W.  Kling- 
stedt.  En  slät  ängsr-a,  som'^.  Syn.  strimla, 
smalt  band,  smal  (tyg)lapp  1.  list,  (ibl.  nära:) 
bård,  linning,  bälte. 

Reinula'dsås.  Även  stavat  -mou-.  Majon 
nässås  extra  starkt  kryddad  (t.  e.  med 
gurka,  senap,  kapris,  ansjovis). 

Ren\  -en,  -ar.  Ätt  slå  (av)  r-arna  är 
icke  så  lätt  för  den  som  är  ovan  att  hantera 
lien.  R-arnas  spirande  gräs  R.  Ekelund. 
Gulmåran  doftar  vid  bleknade  r-ar  G.  M. 
Silfverstolpe.  Men  ett  par  getter  hade  hon, 
och  dem  vallade  hon  efter  vägr-arna  om 
somrarna  C.  Larsson  i  By.  Akerr-arnas 
prästkragar  och  smultron.  Dikesren.  Syn. 
dikeskant,  gräsrand  1.  -kant,  vägkant.  — 
Renfan|a;  -(e)släkte(t)  =  Tanacetum.  An- 
slutningen till  föreg.  för  många  oklar. 
Tanacetum  vulgäre.  Och  vid  bäcken  stod 
den  höga,  skarpt  kryddoftande,  gulkorgiga 
r-an,  här  kallad  ' gullröllika  . 

Ren^,  -en,  -ar.  Rangifer.  Fjällr-en  (Ran- 
gifer  tarandus)  och  en  skogsren  (R.fennicus) 
hällas  i  halvtamt  tillstånd  soyn  husdjur  hos 
lappar  och  andra  nomadfolk.  Horn  bäras 
hos  renen  av  bägge  könen,  men  rentjurens 
(sarvens)  horn  äro  betydligt  större  än  ren- 
kons (vajans).  Äka  efter  r.  Ä  r-arna  inne 
(i  gärdet)  ?  Rar,  rivna  av  varg.  Är  sommarn 
het  och  bromsarna  svära,  hälla  sig  r-arna 
högre  iipp  på  fjällen.  Vit  ren.  Drag-,  kör-, 
lös-,   rid-,  skäll-,  slakt-,  tam-,  vild-,  äkren. 


—  Renavel'.    Rn  i  Lappland,    -ben; 
-skalas;  -smiddag.  Norrländskt  r-skalas  på 
märgen  av  krossade  r.   -bet|e;  [-sdistrikt  1.] 
-esdistrikt   m.    fl.     Gott  r-e  finnes  ännu  pä 
fjällsluttningarna.    —    För    utvidgning   av 
r-esfjällen.     Ljusnedals   r-esland   i   Tännäs 
socken.  R-esfrågan,  svensk-norsk  tvistefråga 
om   svenska  fiyttlappars  r-esrätt  på  norskt 
område.  -bjällr|a.   I  r-orna  lades  mossa,  så 
att  klangen  ej  skulle  förråda  oss.   -blomma. 
Isranunkel,    Ranunculus    glacialis.     -bog. 
Och  karvade  långa  spån  ur  den  torkade  r-en 
Gurli  Hertzman  Ericson,  -broms.  Tabanus 
tarandinus.   -eg|ande;  -are.   Se  renägande. 
[-fana  ej  hithörande,  se  under  ren\]  -ge- 
tare.   Ldls.,  jfr  geta.  Dä  han  själv  var  en 
enkel  r.  T.  Boberg,     -gärde.    Renstängsel 
1.    -hägnad   1.    '-fålla'.     När   renarna  först 
komma   in   i  r-t,   löpa   de  runt,  runt  i  en 
vinande  karusell.     Ett  från  stugan  synligt 
gammalt  r.  -hand|el;-lare.  Norrlands  r-els- 
förening  har  bildats  vid  sammanträde  i  Luleå 
med  intresserade  1932.     -herde  rengetare, 
renvaktare.    -hjord.    En  r.  på  1,000  djur. 
-horn;  -sdolk.   Ren,  som  prydde  ingången. 
-hud;-shandske.  -hår.  Ingenting  stoppar  sä 
mot  vind  och  kyla  som  r.  -härk.  Renoxe.  Då 
han  spände  en  r.  för  pulkan  ~  H.  Samze- 
lius.  -jakt.  -jägare,  -kalv;  -skinn ;  -ning. 
[När   örnarna]   angripa  r-ar,  jaga  de  van- 
ligen parvis  L.  Munsterhjelm.  —  Till  mate- 
rial  i   sovsäckar  under  vinterliv  i  tält  och 
kåtor  kan  endast  r-skinn  anbefallas  Sv.  Ka- 
lendern  1927.    —    Vid  tiden  för  r-ningen. 
[-klo   ej   hithörande,  se  d.  o.]    -ko.     R-n, 
i  Norrland  kallad  vaja.     -kött. 

-lav;  -art;  -(s)matta  m.  fl.  Cladonia  o. 
särsk.  C.  rangiferina.  Ren,  populärt  ofta 
kallad  'renmossa',  utgör  renens  förnämsta 
vinterföda.  I  tallmon,  där  marken  var  grå 
av  r.,  som  fjädrade  under  fötterna.  R-arna 
äro  typiska  rundstammiga,  uppräta  busk- 
lavar  Naturens  liv. —  t  Fönsterlaven*  (Clado- 
nia alpestris)  har  täta,  rundade  t  kronor* 
och  är  den  vackraste  av  våra  tre  vanliga 
r-arter  ib.  Den  ~  med  en  tjock  r-smatta 
täckta  urskogsmässiga  momarken  L.  Munster- 
hjelm, öv.  -mjölk;  -ning.  -mossa.  Icke- 
fackl.  namn  för  'renlav'.  Svensk  stortoppig 
r.  för  blomsterhandeln  Annons  1927.  -märg; 
-sben; -sorgie.  Jfr  renben.  Nu  skall  vi  klyva 
r-sben  L.  Munsterhjelm,  öv.  -märke.  Ägar- 
märke  bestående  av  klipp  i  renens  öra. 
Befanns  också  ganska  riktigt  vara  försedd 
med  hans  eget  r.  ib.  —  Vid  de  officiella 
r-sregistreringarna  K.  B.  Wiklund.  -OSt. 
-oxe.  Härk,  utskuren  rentjur,  dragren;  ibl. 
allmännare  =  rentjur  1.  -oxe  (k  renko). 
-pest.  R  en  orsakas  av  en  bacill,  besläktad 
med  mjällbrandsbacillen.  -rajd.  Se  rajd. 
Allt  materialet  forslades  till  Nikkulahti  efter 

häst ;   härifrän  i  r.  upp  till  omkring  1,600 
meters  höjd  C.  J.  Anrick  1925.  -rik;  -edom. 


629 


Renräkning — Ren^ 


630 


-räkning.  En  allmän  r.  i  Norrbottens  län 
i  dr  föreslår  länsstyrelsen  i  Luleå  1934. 

-sadel.  Slaktarterm  o.  d.  Färsk  renstek 
och  r.  -sarv  rentjur.  -sen|a.  Hopsydda  med 
tuggade  ror.  Enjiätar-orfrdn  Vittangi  Alh. 
Engström,  -skada.  Skada  orsakad  gm  renar. 
Varigenom  respektive  renägare '^  förständi- 
gades  att,  för  r.  vid  Åkroken  enligt  laga  syn  ~ 
utbetala  /^  And.  Backman,  -skillning; 
-splats.  Även -Ij-.  Se  rarka.  En  r.,  detta  vilda 
och  praktfulla  skådespel,  som  ~  Alb.  Eng- 
ström, -skinn;  -spung  m.  fl.  Klädd  i  r-späls. 
Lapparna  i  sina  mjuka  r-sskor  ha  tassat 
mellan  ishålen  utan  att  göra  det  minsta 
buller  T.  Boberg,  -skock.  -skäll|a.  Ljudet 
av  en  r-a.  De  finska  r-orna  äro  nämligeyi 
olika  de  ryska  samt  dessutom  alltid  försedda 
med  ägarens  namnbokstäver  L.  Munster- 
hjelm,  öv.  -sköt|ande;  -ar|e  (-liv);  -sel. 
De  r-ande  skogslapparna  i  Jockmock  och 
Gällivara.  Hos  andra  r-ande  folk.  —  Under 
den  tid  han  varit  r-are  T.  Boberg.  —  B-sel 
bedrives  av  flertalet  nomadiserande  folk  i 
norra  Europa  och  Asien,  från  lapparna  i 
väster  till  tjuktjer  och  korjaker  i  yttersta 
östern,  -släde.  Långa  karavanfärder  med 
hund-  och  renslädar  Sten  Bergman,  -släk- 
te(.t).  Rangifer.  -smör.  R-et  var  talgigt  och 
hårt,  det  bibehöll  sin  konsistens  trots  den  star- 
ka värmen  T.  Boberg,  -spann.  Ägaren  till 
ettr.  -spår.  -spärrningsgärde.  Erfaren- 
heter av  r-na  1934.  -stek.  R.  från  Härje- 
dalen. I  dag  ska  in  ha  r.  till  middan.  -styng. 
Oedemagena  tarandi.  De  fallvuxna  larverna 
av  r-et  leva  imder  värddjurens  hud,  inne- 
slutna i  varkulor.  -stängsel.  Rengärde. 
Förslag  föreligger  om  införande  av  r.  mellan 
Norge  och  Finland  1934.  R-konferensen  1924. 
-tjur.  Sarv.  Där  finns  alltid  en  ledare,  ofta 
en  stor,  kraftig  r.,  men  -^  T.  Boberg.  Avels- 
rentjur.  -tjuv;-eri;  -nad.  Som  slagit  sig  på 
organiserat  r-eri  L.  Munsterhjelm.  -tramp. 
Här  syntes  r.  överallt  på  marken  T.  Boberg. 
-tung  I  a.  Rökta  r-or.  -vaja  renko,  -vakt; 
-ar|e  (-stuga).  Jag  frågade  Elli  en  gång, 
varför  de  inte  hade  en  termosflaska  med  sig 
pä  r-erna  ~  Sv.  Haglund,  -vård;  -ande; 
-are.  Om  rätt  för  r-ande  lapp  att  döda  björn 
1928.  -äg|ande;  -are.  Den  r-ande  lapska 
befolkningen.  Som  vallhjon  hos  r-ande  bön- 
der Nord.  Fam.^  —  Hari  är  stor  rare. 

Ren^  -t,  -are.  Märk  formen  'r-om'  i  det 
åld.  bibi.  Dem  rom  är  allting  r-t  {nu  Allt 
är  r-t  för  dem  som  äro  ra).  Bet.  ibl.  svåra 
att  skilja. 

Enkelt.  A)  Motsatt  'smutsig'  o.  d. 
I.  Egentl.  1)  Jfr  renslicka  oj,  rentvå  m,  ren- 
skura lu  osv.  Renlighet  är  en  dygd,  sa  gri- 
sen, slickade  mathon  r.  2)  Hålla  sig  r.  och 
snygg.  Han  är  just  inte  r.  av  sig.  Hålla 
gatan  r.  Det  går  inte  att  få  kitteln  så  r., 
som  jag  ville.  Vi  ha  fått  ett  r-t  och  snyggt 
rum,  fast  kallt  och  ohemtrevligt.  Blänkande 


r-a  revärer  .T.  Hemmer.  R.  från  fläckar. 
En  r.  metallyta.  Klara,  ra  fönster.  Göra 
r-t  efter  sig  jfr  rengöra  tu.  3)  Aj,  7iu  spillde 
du  2^^  (spritt)  ra  duken  I  Ta  fram  r-a  lakan. 
En  r.,  vit  skjorta.  Ta  rent  linne.  Får  jag 
en  r.  tallrik!  4)  I  några  uttr.  som  mest 
nyttjas  bildl.  a)  Ha,  komma  med,  föra  r-t 
bröd,  mjöl  i  påsen,  skäppan  inte  vara  ute 
på  oriktiga  vägar,  inte  ha  ngt  fuffens  för 
sig,  vara  renhårig  1.  att  lita  på.  b)  Ha  r-a 
Iiänder  vara  oskyldig.  En  hand  tvättar  den 
andra,  så  bliva  bägge  r-a  både  allvarligt  o. 
ironiskt.  11.  Friare  o.  bildl.  1)  Raste  käll- 
vatten. Luften  var  så  r.  att  andas  uppe  på 
fjället.  Kall-;  eter-,  kristallren.  —  Ett  r-t  pap- 
persark oskrivet.  2)  Och  strax  blev  han  r. 
från  sin  spetälska  Bibeln.  Vad  Gud  har 
förklarat  för  r-t,  det  må  dit  icke  hålla  för 
oheligt  ib.  Vidrörde  man  en  död,  en  spetälsk, 
förtärde  man  svinkött,  ansågs  man  av  ju- 
darna orenad  och  måste  underkasta  sig  vissa 
ceremonier  för  att  åter  bli  r.  3)  Jag  har 
bevarat  mitt  hjärta  r-t  Bibeln.  Skapa  i  mig, 
Gud,  ett  r-t  hjärta  ib.  Sedligt  r.  Det  var 
den  r-aste  man  jag  råkat  i  mitt  liv  C.  G. 
Laurin.  Han  var  ingen  stor,  men  för  visso 
en  r.  karaktär.  Om  du  är  r.  och  rättsinnig 
Bibeln.  Om  nu  någon  håller  sig  r.  och 
obesmittad  av  sådant  folk  ib.  Ingen  del  av 
mitt  ~  arbete  har  skänkt  mig  en  r-are  till- 
fredsställelse N.  Söderblom.  De  r-aste  av- 
sikter. I  den  saken  har  jag  fullkomligt  r-t 
samvete.  I  den  saken  är  jag  r.  (och  oskyldig 
som  det  barn,  som  föddes  i  går).  Guldren 
heder.  Oskuldsren.  —  Det  där  kan  inte  kallas 
r-t  S2)el.  4)  Ett  smalt  ansikte  med  ra  drag. 
Ra  former,  linjer,  konturer.  En  teckning 
av  linjerént  behag.  5)  En  r.  och  fläckfri 
stil,  syntax.  6)  Och  framför  allt  har  han 
ett  r-t  slag  —  varmed  menas  ungefär  en 
fin  stil  [i  sitt  tennisspelj  E.  Palm. 

B)  Motsatt  'grumlig'  o.  d.  1.  Mer  egentl. 
Och  himlen  r.,  så  när  som  på  några  lätta 
moln  i  zenit.  Högt  uppe  i  den  r-a  etern. 
Is,  så  r.  och  klar  som  det  genomskinligaste 
glas.  II.  Friare  o.  bildl.  1)  Redan  i  mars 
[det  året]  gick  Hjälmaren  r.  E.  Rosenberg. 
—  Satt  just  och  önskade  sig  vara  inne  i 
rare  vatten  och  smulare  sjö  Erik  Sparre. 
Ha  en  r.  farled  framför  sig  fri  från  grund 
o.  d.  —  Men  hållet  var  långt  ifrån  r-t, 
kvistar  skymde  ännu  mickel.  2)  Absolut 
(klock)r-a  toner.  Vid  de  silverra  tonerna 
från  Gunillaklockan.  Sjunga  rent.  S) Bemöda 
sig  om  ett  r-t,  dvs.  klart  och  på  samma  gång 
felfritt,  uttal.  Barn,  som  ännu  inte  kunna 
tala  r-t.  Läsa  r-t  och  flytande.  4)  Vänta, 
tills  luften  åter  är  r.  i  hemmet  tills  kon- 
flikten är  över  1.  d.  —  Luften  var  r.,  som 
det  heter  pä  förbrytarspråk  inga  överrask- 
ningar att  befara  (från  polis  1.  d.). 

C)  Motsatt  'uppblandad'  o.  d.  1.  Ngt  mer 
egentl.  1)  R-t  guld.   Där  metallen  verkligen 


631 


Ren^ — Renelement 


632 


träffats  i  r-t  tillstånd.  Lyckats  framställa 
radiumemayiation  i  r-t  tillstånd.  R.  från 
slagg.  2)  R.  alkohol.  Garanterat  naturrent 
vin  pä  flaskor.  Z)  Genom  rare  utsäde  och '^ 
A .  L.  Segerström.  Måste  betraktas  som  (en) 
r.  art  och  ingen  varietet.  Den  r-a  ariska 
rasen,  som,  trots  Hitler,  icke  existerar  i 
sinnevärlden.  Art-,  ras-,  sortren.  4)  (Kvist)- 
rent  timmer,  virke.  II.  Friare.  1)  Magya- 
riskan  är  sällsynt  r.från  utländskt  påhäng, 
och  ~  V.  Langlet.  För  att  bevara  språket 
r-t,  i  dess  ra  ur  sprang  still  stånd,  obe- 
smittat  av  utländskt  kram  och  glitter.  2)  Den 
ra  läran  (enda)  rätta.  3)  R.  matematik  ej 
tillämpad.  —  Det  r-a  tänkandet.  Det  r-a 
varat  tänkt  avsöndrat  från  allt  annat.  Med 
det  där  uttrycket  av  r.  intelligens  i  sitt 
skarpskurna  ansikte.  4)  En  rent  manlig  be- 
gåvning, kemiskt  r .  från  allt  känslotänkande. 
III.  'Förstärkande'.  Ofta  i  best.  form.  1)  En 
r.  och  skär  lögn  hade  varit  att  föredraga 
framför  denna  perfida  framställning.  R. 
dikt,  osanning.  R.,  oförfalskad  dumhet.  Hos 
honom  var  det  r.  elakhet.  De  ä  ju  r(-a) 
galenskap(en) ,  en  r.  omöjlighet!  R.  inbill- 
ning. R-t  förtal.  Det  betraktar  jag  som 
(en)  r.  affär.  Ta  saken  ur  r.  affärssynjmnkt. 
Ra  minnessaker.  En  r.  ynkedom.  Av  en 
r.  händelse.  Ra  slumpen  gjorde,  att  ~.  Fd 
r-t  avslag.  En  r.  njitt^iing  var  det  att  ~. 
Det  är  ibland  ra  misären,  som  grinar  emot 
en,  men  ~  Olle  Hedberg.  Ett  r-t  under  var 
det,  att  ~.  —  Levde  tidtals  som  en  r.  rackare 
Jarl  Hemmer.  Ett  besök  av  ra  lekmän.  — 
Mjölk,  som  smakat  r-a  diskvattnet.  De  här 
ä  ju  r-a  finkelnl  2)  Pä  r-a,  rama  lands- 
bygden. De  va  ju  r-a,  rama  skojeti  Raste, 
ramaste  övergrepp,  fullt  ut  jämförbara  med 
den  tsaristiska  byråkratiens  A.  Karlgren. 
3)  Rent  som  adv.  a)  Ett  r-t  yttre  form- 
väsen. R-t  rekordartat  liten.  Herre  du 
min  skapare,  är  doktorn  r-t  rysk!  'Sigurd'. 
Ä  du  r-t  förbannad  1.  förbannad  r-t?  Så 
de  va  r-t  obehagligt,  b)  Att  jag  r-t  tror  mitt 
träben  har  frusit  Ellen  Wester,  öv.  Jag 
hade  aldrig  i  min  dar  gråtit,  men  nu  r-t 
stortjöt  jag  Öv.  fr.  Ljeskov.  Kära  du,  jag 
höll  på  att  r-t  glömma  bort  dig,  medan  ~ 
Hans  Larsson.  —  Att  hans  regemente  r-t 
ingen  notis  tar  om  honom  Alfh.  Eckert- 
Sylwan,  öv.  4)  R-t  av  o.  r  t  ut  (vka  även 
hopskrivas).  a)  Ytterligt  småskuren,  ja  r-t 
av  dåraktig,  b)  Han  var,  r-t  ut  (sagt),  oför- 
skämd. 

D)  Märk  dessutom  några  spridda  uttr. 
1.  bet.  1)  R.  behållning,  vinst,  inkomst.  R-t 
netto.     Men    det   blev    i    stället   r.  förlust. 

2)  Skriva  r-t  (ät  ngn)  vara  renskrivare  åt. 

3)  Tala  r-t  ut  med,  till  ngn.  Tala,  säja  r-t 
ut  vad  man  tänker.  Tala  r.  svenska  med  ~ 
sjunga  ut.  Tala  r-t  språk.  Fast  han  inte 
vill  säja  det  med  ra  ord  S.  Lagerlöf.  4)  Göra 
r-t   hus   'sopa   rent',   ta  bort  allting,  driva 


ut  allesamman,  tömma,  rensa  1.  d.  Stor- 
men  hade  gjort  r-t  hus  i  fjärdens  alla  vink- 
lar och  vrår.  Han  gjorde  r-t  bord  inom  den 
filosofiska  tankevärlden  M.  Lamm.  5)  Men 
nu  var  han  på  det  ra  med  sitt  samvete  "^ 
N.  Selander,  öv.  6)  Modärn  slang.  Till  och 
med  hans  matsnussort  gillas  högt  och  r-t 
av  ~  A.  Knöppel.  Den  gamle  snörmakaren 
ogillade  honom  högt  och  r-t  i  flera  avseen- 
den Gust.  Hellström. 

Ssgr.  1)  I  fasta  ssgr  (ofta  med  pres. 
part.)  kan  ren-  växla  med  rent-.  2)  I  lös- 
bara verbssgr  kan  'ren'  i  de  fria  formerna 
ofta  växla  med  'rent'.  T.  e.  'rensopa',  'sopa 
ren  farstun'  1.  'sopa  rent  i  farstun,  efter 
sig'.    3)  Märk  rent-  i  'rentav'  o.  'rentut'. 

Syn.  A)  fri  från  smuts  1.  fläckar  1.  smitta, 
snygg,  proper;  blank,  ibl.  dammfri,  glatt^ 
blänkande,  glänsande;  renlig;  felfri,  o(be)- 
fläckad,  ofördärvad,  oskadad,  obesmittad, 
ej  orenad,  frisk;  väl  rengjord  1.  renskurad 
1.  rentvättad  o.  d.,  ny(tvättad)  1.  nystruken 
1.  (ny)putsad  o.  d.,  rensad,  renad  1.  fri  (från), 
oförvitlig,  ostrafflig,  god,  ädel,  skuldfri; 
utan  vank  o.  brist,  sedligt  högtstående; 
kysk,  oskyldig,  jungfrulig,  intakt;  (ibl.:) 
öppen,  ärlig,  regelbunden,  rättfram;  fläck- 
fri, utan  vanprydande  utväxter  1.  fläckar, 
(ren  o.)  skär;  B)  klar,  ogrumlad,  utan  moln, 
skir,  seren,  genomskinlig,  transparent;  isfri, 
som  bar  rensat  1.  gått  upp  1.  befriats  från 
istäcket;  fri  från  grund  1.  hinder,  som  ger 
klar  sikt,  siktig,  befriad  från  skymmande 
kvistar  1.  d.;  utan  bitoner,  av  ren  klang, 
(silver)klingande;  redig,  tydlig,  felfri,  kor- 
rekt, elegant;  utan  omsvep  1.  dunkelhet; 
sund,  normal,  riktig,  harmonisk,  som  den 
skall  vara;  C)  oblandad,  oförfalskad,  utan 
främmande  beståndsdelar,  pur,  enbär,  gedi- 
gen, alltigenom,  hel  o.  hållen,  'genomgå- 
ende', lutter,  idel,  ingenting  annat  än,  ute- 
slutande, bara(ste),  ram(a),  absolut,  full- 
ständig; äkta,  naturlig,  osminkad,  ohöljd, 
'direkt',  'klar';  tänkt  i  sin  renhet  (avskilt 
från  allt  annat);  (r-t  ibl.:)  rentav,  rentut,  helt 
(o.  hållet),  alldeles,  rätt  o.  slätt,  'rakt  (åv)', 
'faktiskt,  reservationslöst,  obetingat;  D) 
1)  oavkortad,  netto-,  'verklig'. 

—  RenaveP.  Länt.  o.  d,  Avelsmetod 
med  parning  av  djur  av  samma  rena  ras. 
-blodig.  Ofta  fackl.  1)  Kort  och  satt,  var 
han  antagligen  icke  en  r.  karelare,  utan  ~ 
Jac.  Ahrenberg.  Att  de  ~  härstamma  från 
någon  r.  dvärgstam,  men  blivit  uppblandade 
med  ~  Prins  Wilhelm.  2)  Vi  aristokrater  — 
jag  menar  vi  verkliga,  rika,  ra  gamla  ätter  ~ 
Öv.  fr.  K.  Franzos.  -borst|a  tu;  -ning. 
Vill  du  b-a  ren  kragen  åt  mej!  Där  för 
stora  och  för  små  tabletter  frånskiljas  och 
de  övriga  r-as  från  eventuellt  ännu  vidfäs- 
tande  majsjnuler.  -element.  Fackl.  Mayi 
skiljer  numera  mellan  »r.»,  vars  alla  atomer 
är  o   av   samma   slag,   och    tblandelement*. 


€33 


Renelement — Renkratta 


634 


som  ~  1933.  Svavel,  som  förut  ansågs  vara 
ett  T.,  har  befunnits  äga  tre  isotopa  bestånds- 
delar 1927.  -fej|a  m;  -ning.  F-a  rent  i  lagårn. 
Ra  hornen  mot  trädstammarna  om  hjort- 
djur. Ett  kök  med  blankt  kakel  och  r-ade 
väggar.  -framställ|a;  -ning.  Fackl.  Den 
tyske  kemisten  Windaus  upptäckt  och  r-ning 
av  det  första  vitaminet  Iwan  Bolin.  Kopparns 
r-ning  (raffineringen)  sker  bäst  på  elektrisk 
väg  Nord.  Fam.^  -gnag|a  ru;  -ning.  Det 
r-da  benet  till  en  kotlett. 

-gÖr|a  (ij;  -are;  [-erska];  -(n)ing  —  oftast 
utan  -n (-en,  -ar;  -sartiklar  m.  fl.).  I.  Van- 
liga verbformer.  Gör  r.  den  där  flaskan  åt 
mej  I  Göra  r.  farstun,  re^it  ef  ter  sig.  Gör  r. 
skodonen  väl,  innan  du  går  in  I  Ra  (däcket) 
med  svabel.  Ra  en  mörknad  oljetavla.  Vårt 
putspulver  r.  guld,  silver,  mässing  m.  m. 
snabbt  och  säkert.  Omsorgsfullt  rengjorda 
instrument,  Att  r-a  och  förbinda  svdrläkta 
sär.  Fartyget  behöver  dockas  och  bottenr-as. 
II.  Verbalsubst.  Ex.:  1)  R-are.  Både  per- 
son o.  sak.  a)  Oskickliga  r-are  av  mål- 
ningar, b)  Vasr-aren,  en  praktisk  uppfin- 
ning: en  stålstav  med  rörligt  handtag  och 
kluven  i  spetsen,  som  omlindas  med  en  tyg- 
bit eller  silkespapper  1930.  2)  R-(n)ing.  a)  En 
gång  i  veckan,  på  fredagarna,  hade,  gjorde, 
företog  hon  en  grundlig  r-ing,  men  ~.  Arkivet 
stängt  för  ring  sista  veckan  i  ~.  Stor-,jul- 
r-ing.  Mittivårr-ingen. —  Vid  ansiktets  r-ing 
från  påmålningar  med  svagt  lösmedel  ■^  Gust. 
Jaensson.  Ängfärjan  ligger  f.  n.  i  Malmö 
för  pannr-ing  1917.  —  Med  r-ning,  brygd,  bak 
och  slakt  H.  Samzelius.  Vid  r-ningen  åter- 
fanns nyckeln,  som  länge  varit  försvunnen. 
b)  Ssgr.  Ex.:  Specialaffär  i  r-inqs-  och  ioa- 
lettartiklnr.  R-ingsborste,  lindad  med  segel- 
garn. Fredagen,  vår  ordinarie  r-ingsdag. 
R-ingsdon  (för  gevär).  Skaffa  r-ingshjälp. 
Garagets  r-ingskarl.  Bästa  r-ingsmedel  för 
silver.  Nytt  handr-ingsmedel  för  motorinän, 
målare  m  fl.  Ett  alltför  stort  r-ingsnit. 
R-ingspasta  för  händer,  hushållskärl  m.  m. 
Genontgd  en  grundlig  r-ingsprocess.  Gripas 
av  r-ingsraseri.  Ringsstake  med  stålkrafs, 
trasselhållare  och  puf^boll.  (Gevärs)r-ings- 
verktyg.  Syn.  putsa,  feja,  ibl.  skura  1. 
damma,  (upp)snj'fjga  tu,  ibl.  storstäda;  ibl. 
rena  1.  ha  rengöring. 

-harpla.  Koks,  r-ad  och  stybhfri.  Giv 
hönsen  l:ma  r-ade  snäckskal  I  -het, -en.  Jfr 
ren^  Här  blott  några  ex.:  I.  Enkelt.  Hela 
rummet  ordnat  med  den  omsorg  och  den  ski- 
nande r.,  som  ~  Öv.  fr.  Helena  Nyblom. 
En  källa  av  den  klaraste  r.  S.  Agrell,  öv. 
Händernas  oklanderliga  r.  Usla  paltor  av 
misstänkt  r.  Med  fina  drag  av  ovanlig  r. 
F.  U.  Wrangel.  t>  Det  finska  språket^,  sade 
Yrjö-Koskinen,  >talns  ännu  av  så  få  bildade 
familjer,  att  det  ej  har  vunnit  den  r.  och 
adel,  som  kännetecknar  ett  bildat  talspråk^) 
B.  Estlander.   Ivra  för  språkets  r.  —  Lever- 


nes-, sinnes-,  sede-;  ras-;  sort-;  linje-,  ton- 
renhet. Ljudrenhet  i  radio.  II.  8sgr.  Ut- 
säde av  just  den  kornstorlek,  r-sgrad  m.  m., 
som  ~.  Föreskrev  en  hög  r-sgrad  för  varan 
och  ~.  R-sinrättningar  Upps.  Stads  Adress- 
kal. 1925.  Problemet  om  r-skravet  och  dess 
lika  eller  olika  giltighet  för  mannen  och 
kvinnan  Erik  Hedén.  Pendlande  mellan 
högsta  r-slängtan  och  otämdaste  sinnlighet. 
R-sprocenten  vid  frökontroll,  -hjärtjad;  -en- 
het. Saliga  äro  de  r-ade,  ty  de  skola  se  Gud 
Bibeln.  Denne  anspråkslöse,  r-ade  och  av 
världen  ofördärvade  unge  man.  -huggja  m; 
-ning.  T.  e.  Trädkronortia  r-as  fullständigt, 
och  misteln  buntas  ihop  i  stora  packor, 
som  ~  Mistelskörd  vid  Loire.  Fristående 
hus  äro  U2)pförda  i  randen  av  en  liten  ren 
glänta  A.  Ruhe,  öv.  Ren-  och  finhuggningen 
av  blocken. 

-hållja  (ij;  -are;  [-erska];  -ningCskarl  m.  fl.). 
Mest  fri  form  1.  som  verbalsubst.  I.  Hålla 
(sig,  ngn)  ren  (och  snygg).  Gatorna  bli  då 
mycket  lättare  att  ra,  hålla  rena.  Ett  ljust 
rum  blir  bättre  r-et  Nord.  Fam.^  II.  1)  R-aren 
C.  A.  Söderberg  Tidn.  Upsala  1920.  Gatu- 
r-are.  —  Räven  anses  numera  som  en  natu- 
rens r-are,  vilken  ~.  2)  R-erskan  Charlotte 
Gustafsson  Riksdagsprotokoll  1908.  3)  SL)  Stå 
för  r-7iingenpå  våra  offentliga  platser .  Gårds- 
r-ning.  —  Även  konkr.  (==r-ningsverk  1.  d.) 
Stockholms  gatur-ning  yttrar  sig  i  frågan 
om  ~.  b)  En  r-ningsarbetare  kom  körande 
en  s.  k.  borstkärra,  då  ~.  R-ningsdirektör 
i  Malmö.  I  Östafrika  är  den  [marabun] 
fridlyst,  enär  den  gör  nytta  som  r-ningshjon 
Nord.Fam.^  R-ningskarl.  R-ningsvagn.  Den 
nya  snösmältrmigsmaskinen,  som  nyligen  av 
stadens  r-ningsverk  prövats  ~  Sv.  Dagbl. 
1911.  Frälsningsarmén  arbetar  som  ett  mo- 
raliskt r-ningsverk  T.  Segerstedt.  Stadens 
r-ningsväsen.  -hårig,  -t,  -are;  -het.  Blott 
bildl.  Ofta  ngt  värd.  1)  a)  En  av  de  r-aste 
aristokrater  jag  känner,  b)  Kan  du  säga, 
att  han  varit  fullt  r.  i  den  affären'?  —  Miss- 
tänkas ~  för  mindre  r-a  avsikter  M.  Lamm. 
—  Burit  på  sitt  tvivel  på  Ulfsteinsr-het'^ 
Elis.  Krey-Lange.  2)  Han  visste  ju,  att 
Karl  Anton  var  en  r.  grabb  Dan  Andersson. 
^Det  är  en  förbaskat  r.  prisse*,  sade  Jim- 
mie  ~  Greta  Akerhielm,  öv.  D%i  säger 
det  själv,  sade  han  pösigt,  att  jag  är  den 
r-aste  luffare,  som  någonsin  funnits  till  W. 
Walfridsson.  Syn.  1)  a)  ren,  fullblods-, 
renrasig,  utpräglad,  ibl.  värsta;  b)  ärlig, 
som  har  klara  papper,  pålitlig;  2)  som 
gillas  (i  alla  avseenden),  som  är  som  han 
skall  vara,  'prima',  förstklassig,  heders-. 

-klingande.  Även  rent-.  Har  en  visser- 
ligen ej  stor,  men  behaglig  och  r.  stämma. 
-kratsja  nj;  -ning.  Inpressar  murbruk  i  de 
föruttill  några  cm:s  djup  r-ade  och  fuktade  fo- 
garna Nord.  Fam.'*  -kratt|anj;  -ning.  Ra  en 
gräsplan  från  den  värsta  mossinblandningen. 


635 


Renkultur— Renskrapa 


636 


-kultur.  Jfr  renodling.  R.  av  bakferier.  Rer 
av  sur  mjölksbakterier  [ha]  börjat  tillsättas 
vid  beredning  av  ~  Nord.  Fam.'''  -kvist|a  m; 
-ning.  Rade  björkstammar,  -levnad;  -sman; 
-spredikant.  Jfr  renlives.  Viktor  Rydbergs- 
ord. Mutikarna  fingo  förbinda  sig  att  iaktta 
sträng  r.  Som  kräva  strängare  tukt  och 
mera  r.  Föregå  med  goda  exempel  i  flit 
och  r.  —  Sträng  r-sman  och  fastare  Öv.  fr. 
Ljeskov.  Hertig  Emerik  ~,  r-smannen,  som 
också  blev  helgonförklarad  V.  Langlet.  Syn. 
(fullständig)  kyskhet,  avhållsamhet,  renhet, 
asketism;  (r-sman.)  munk,  asket,  -linjig, 
-t,  [-are];  -het.  'Egentl.'  o.  bildl.  Det  hela 
är  enkelt  och  r-t  (om  inredningen  i  ett  ka- 
pell) Manfr.  Björkquiet.  —  överhuvud  verkar 
Silfverstolpes  lynne  r-t  nordiskt  A.  Österling. 
-lives,  adj.  (oböjl.)  o.  adv.  Jfr  renlevnad. 
Skr.  1)  Enkelt.  En  sådan  r.  yngling  Gust. 
Cederström.  Lev  ett  osjälviskt  andligt  liv, 
förhåll  dig  r.  och  ~  H.  Samzelius.  De  unga 
levde  r.  en  tid.  2)  Ssgr.  Ex.:  Den  förskräck- 
liga r-manne7i  Ax.  Wallengren.  Tog  efter 
min  son  Teddy  i  flit  och  r-vanor  Ake  Has- 
selblad. Syn.  kysk,  återhållsam,  aske- 
tisk, -lärig,  -t,  -are;  -het.  Mest  kyrkligt. 
I.  'Egentl.'  1)  Enkelt.  Anklagades  frän 
högkyrkligt  håll  (för)  att  icke  vara  nog  r. 
En  av  teologiska  fakultetens  r-aste  ledamöter. 
Säj  frun  . .  .  den  där  unge  läraren,  som  p)re- 
dikade  i  söndags  .  .  .  kunde  han  vara  r.  och 
riktig,  när  han  inte  stod  still  på  predik- 
stolen f  K.  Skreds  vig.  Under  denna  r-a  tid 
H.  Schiick.  [Ebersteins  kurs  var] fullkom- 
ligt r-t  luthersk  H.  Reuterdahl.  Fastställa 
gränsen  mellan  r-t  och  irrlärigt.  2)  R-het. 
a)  Hävdade  ~  med  stor  iver  ~  gammal- 
luthersk r-het  F.  Stade.  Mohammedaner ,  på 
vilkas  r-het  det  ej  vilade  en  skugga  av  tvivel 
Dagmar  Berg.  Brista  i  r-het.  Rapport  om 
C:s  bristande  r-het  inkom  till  den  baptistiska 
ledningen  i  Stockholm  Nils  Afzelius.  Den 
ryska  r -heten  och  trångsinnet,  förkroppsli- 
gade i  Pobjedonostsev.  b)  I  sin  r-hetsiver  Y. 
Hirn.  Riktad  mot  r-hetsivrarna  F.  Månsson. 
Rhetsnit.  Med  anledning  av  en  r-hetsstrid 
inom  Göteborgs  domkapitel  Hj.  Alving. 
Denna  r-hetstvist  var  ~  ej  den  enda,  som 
upprörde  sinnena  i  Paris  H.  Schiick.  II.  Över- 
fört. £^  r./asc?sf  ~  T.  Fogelqvist.  Klubben 
är  r-t  liberal,  men  ~.  Ingen  r.  darivinist. 
Syn.  som  hyllar  den  rena  läran  1.  har  den 
(fullt,  enda)  rätta  tron,  se  f.  ö.  ortodox 
(IV.  1229). 

-Odlja;  -ing  (med  plur.).  1)  'Egentl.' 
Jfr  renkultur.  Lyckats  vid  influensa  m.  m. 
isolera  och  ra  kockliknande  bakterier.  Döda 
alla  andra  bakterier  än  just  den  art 
man  önskar  erhålla  i  ring.  Man  iy\ympar 
den  r-ade  bakterien  på  ett  djur;  visa  sig 
då  symptom  liknande  dem  man  iakttagit 
hos  den  person,  från  vilken  man  tagit  bakte- 
rierna,  vet  man,   att  de  förorsaka  smitta. 


Barnförlamningens  bacill  r-ad  Tidnings- 
rul^ik  1932.  Anlägga  r-ingar  av  ~.  — 
Kräftpesiens  gåta  löst,  svamp  orsaken;  har 
r-ats  pä  Lovöanstalten  1935.  R-ingen  av 
vinjäst.  2)  Friare  o.  bildl.  2i)  En  r-ad  mjölk- 
ras. Att  människor  liksom  djur  behöver  ras 
och  stambokföras,  om  ~  S.  Neander  Nilsson. 
b)  Utvecklade  hon  sig  till  en  r-ad  könsva- 
relse utan  förmåga  att  i  arbete  sublimera 
sitt  driftliv  A.  Sörlin.  Det  var  verkligen 
Johannes  upp  i  dagen,  Johannes  absolut  r-ad 
Fanny  Alving.  Man  var  ängsligt  mån  om 
att  r-a  förbundet  till  en  institution,  vilken  ~ 
E.  Palmstierna.  Ra  stämningar.  En  fin  och 
r-ad  smak.  Den  r-ade  försvarsnihilismen.  Och 
så  hamnar  man  i  det  mest  r-ade  skrivar- 
döme  A.  Karlgren.  R-ade  busfrön.  —  Ibland 
kan  en  dylik  r-ing  av  begreppen  rent  av 
betecknas  som  nödvändig.  Syn.  odla  (bakte- 
rier) var  för  sig;  uppodla,  ängsligt  o.  kär- 
leksfullt uppamma;  (r-ad:)  'genomförd', 
helgjuten,  oblandad,  äktaste,  puraste. 

-plockja  [U;  -ning.  Flera  krusbärsbuskar 
voro  redan  r-ade,  då  ~.  Ras  på  sina  slantar. 
-rak|a;  -ning.  1)  Vad  en  r-ad  haka  ändå 
förytigrar!  Holger  Nohrström,  öv.  2)  Värd. 
Sedan  skogen  r-ats  och  jordbriiket  fått  för- 
falla ~.  En  vecka  efteråt  var  Mac  r-ad  och 
dessutom  skyldig  tio  pund  på  hotellet  Eric 
Hultman.  Syn.  2)  'renskrapa',  fullständigt 
länsa  (t.  e.  på  pengar),  pungslå,  plundra 
inpå  bara  kroppen,  barskrapa;  (r-ad:)  pank. 
-raslg,  -t,  -are;  -het.  En  icke  r.  Bogotå- 
indian,  kallad  Concha  Erl.  Nordenskiöld. 
Den  relativt  r-a  nordiska  stammen  Hugo 
Toll.  —  Reaktionsfria  och  ra  tjur-  och  kvig- 
kalvar  säljas.  Ra  grisar,  hästar,  kaniner, 
höns.  Och  gängligare  än  en  r.  vinthund.  — 
Bevisa  sin  ariska  r-het.  Syn.  rasren.  -rit|a; 
-ning  (med  plur.).  Om  vi  skulle  medhitma 
att  r-a  och  sammanfoga  allt  {om  kartarbete) 
H.  Lilljebjörn.  Efter  omkring  två  år  före- 
låg en  väsentlig  del  av  konceptkartan  rad. 
R-andet  av  den  i  skiss  föreliggande  kartan 
Rob.  E.  Fries.  Skarpåkers-stenens  hälsinge- 
runor rade  O.  v.  Friesen.  Rningar  i  tusch 
av  textfigurer  till  avhandlingar  ~  utföras 
Annonskort  1918.  -röj|a  fu;  -ning.  [Med 
sin]  frän  buskar  och  snår  r-da  mark  E. 
Sparre. 

-sjungning.  Mus.  Särskilt  vid  söndags- 
ynatinén  presterade  kören  en  klangprakt  och 
r.,  som  jag  aldrig  skall  glömma  Hugo  Alf- 
vén.  -skav|a  m;  -ning.  Fullständigt  avhårad 
och  r-d  ~  djurhud  Nord.  Fam.*  -skott|a  ni; 
-ning.  Endast  på  trottoaren  var  en  smal 
ränna  rad.  -skrapja  ni;  -ning.  1)  Egentl. 
Först  måste  väggen  sas  ren,  rasfrän  hela 
lagret  av  gamla  tajieter,  och  därpå  ~.  -R-a 
träet  väl  före  j^oleringenl  Ra  en  duk  och 
använda  den  på  nytt  (om  oljemålning). 
2)  Friare  o.  bildl.  a)  En  ringdom,  som  finner 
sitt   skönhetsideal   i    r-ade   husfasader   och 


637 


Renskrapa — Renvit 


638 


strömlinjeformade  fortskaffnivgsmedel  Erik 
Wellander.  b)  Gärna  ngt  värd.  Sedan  han 
r-at  sina  spelkamraier  in  pä  bara  kroppen 
Knut  Hagberg.  Efter  ett  par  dygns  härj- 
ning voro  vi  r-ade.  Syn.  2)  a)  beröva  alla 
prydnader,  (r-ad)  slätstruken;  b)  se  renraka. 
-skrift.  Bellmans  egen  r.  [av  Fredmans  S2:a 
sång]  i  En  stiif  rim  Nils  Afzelius.  Före- 
ligger i  prydlig  r.  ai;  ~.  Den  lättlästa,  fär- 
diga r-en  gör  ett  behagligt  intryck,  jämförd 
med  det  slarviga  första  utkastet.  -skriv|a  ru; 
-are;  -erska;  -ning.  I.  Vanl.  verbformer. 
Du  måste  låta  r-a  uppsatsen,  din  stil  är 
ju  oläslig.  Tyvärr  hann  jag  inte  s-a  ren(t) 
talen,  utan  fick  lämna  in  kladden.  Receptet 
stammade  från  den  kokbok  farfar  själv  för 
hand  hade  r-it  åt  farmor  Elsa  v.  Born. 
Livnära  sig  pd  att  r-a  handlingar,  r-a  åt 
Riksarkivet.  II.  Verbalsubst.  1)  Tjäna  sitt 
knappa  bröd  som  r-are  (åt  ~^.  En  r-are 
med  ovanligt  vacker  piktur.  Manuskriptet, 
som  föreligger  i  utskrift  av  r-arehand  O. 
Walde.  2)  Tjänstgjorde  en  tid  i  Arméför- 
valtningen som  r-erska  C.  M.  Carlander. 
3)  Ha7i  åtog  sig  r-ning  och  ritade  kartor 
för  att  öka  sina  intäkter  Kuben  Berg.  Liv- 
nära sig  med  r-niyig.  —  R-ningsbyrå.  Syn. 
avskriva  OJ,  verkställa  1.  utföra  (en)  renskrift, 
göra  en  kopia,  kopiera;  (r-are:)  kopist. 
-Skrubbja  lu;  -ning.  T.  e.  Hundbadet,  där 
Stockholmsvovvarna  bli  r-ade  ~.  -skrädja  ru ; 
-ning.  Garvarterm.  R-da  hudar  och  skinn, 
svensk  notering,  -skumjma  m;  -ning.  -sku- 
r|a  ni;  -ning.  Kommer  du  nu  å  smutsar  ner, 
d  ja  som  just  har  r-ail  Köksgolvet  r-at  och 
granrisstrött  ~.  S-a  ren  all  kopparn  till 
helgen.  Den  stora  slagbordsskivan,  sad  ren  / 
för  kvällen  ~  Berit  Spoug.  -skärja  lu ;  -(n)ing. 
1)  En  renskuren,  behaglig  och  verkningsfull 
[fotografisk]  bild.  —  4,000  kg.  sulläder,  ren- 
skuret  Annons  1917.  Under  det  att  den 
andre  renskar,  nedlade  och  underbäddade 
torvstycket  Olympiska  spelen  1912.  De  efter 
linjal  renskurna  torvstyckena  ib.  Bandkniv 
till  r-ing  och  neddragning  av  tunnband  över 
stäverna  eller  ~.  2)  Bildl.  Ansiktsfärgen 
var  ljus  och  profilen  renskuren  ~  Eric  Hult- 
man.  -sköljja  m;  -ning.  Flaskan  hade  blivit 
r-d,  ehuru  ingen  sett  Vaquier  göra  det.  S-es 
väl  ren  med  svagt  saltblandat  vatten.  Mag- 
säckens r-ning  från  ~  Nord.  Fam.^  Regnet, 
sotn  sköljt  ren,  r-t  buskar  och  träd  från  vecko- 
gammalt damm.  Taken  blänkte  våta  ~,  och 
alla  vägar  voro  r-da  Fr.  G.  Bengtsson. 

-slick|a  ru;  -ning.  Och  de  tvä  kalvarna 
i  käften  p)robera,  om  ej  rade  ämbar  duga 
till  huvudbonader  I.  Oljelund.  R-af  som  en 
katts  mjölkfat.  -slip|a  m;  -ning.  Slöslitna 
filar  kunna  ånyo  skärpas  ~  eller  r-as  och 
upphuggas  pd  nytt  Nord.  Fam.^  -smak; 
-ande.  Participet  vanligast.  1)  Läcker  på 
grund  av  si7i  r.  2)  Vattnet  blir  därför  ovan- 
ligt r-ande  och  ~.  En  mild  och  r-ande  kost. 


-SOp|a  lu;  -ning.  S-n  ren  farstun,  farstun 
ren,  rent  i  farstun.  Himlen  var  rad  (från 
alla  moln),  och  ~.  -spol|a  fu;  -ning.  Förrän 
marken  r-ats  från  det  täckande  slumlagret. 
Och  sedan  r-a  apparaten.  På  skärgårdens 
(av  vågorna)  r-ade  klippor.  —  Den  rade 
himlen  har  en  nästan giftgrön  färg  i  väster  ~ 
Torsten  Boberg,  -stakja  m;  -ning  (med 
plur.).  Fackl.  Noggrant  utstaka  o.  avväga, 
bestämma  erforderliga  'konstbyggnaders' 
m.  m.  läge  o.  storlek  samt  upprätta  defini- 
tiva arbetsritningar  (för  väg,  järnväg,  kanal, 
dike  m.  m.).  R-ningen  av  den  i  fredags 
beslutade  delen  av  Inlandsbanan  har  redan 
börjat  1916.  De7i  r-ade  linjen.  -stril|a  m; 
-ning.  Allting  läg  r-at  [efter  sommarsku- 
ren] och  blänkte  A.  T.  Gellersted t.  -stryk|a  ni; 
■ning.  -stämd.  Mus.  Munspel  ~  r-da  och  med 
utomordentligt  klangfull,  fyllig  ton  Åhlén 
&  Holm  1925.  Ett  r-t  strängaspel.  -sug|a[u; 
-ning(sapparat).  -sållja  ru; -ning.  R-ad  björk- 
aska C.  E.  Hagdahl. 

-teckn|a;  -ing.  Ra  en  konstruktionsrit- 
ning. Osynliga  begränsningslinjer  utgå  vid 
r-ingen.  -tork|a  ru; -ning.  De  rade  fönstren, 
behängda  med  siyvstärkta,  vita  gardiner  Erik 
öparre.  -tryck;  -sark;  -|a  (-ning).  Boktr. 
Sista  prov(et)  innan  den  slutgiltiga  tryck- 
ningen skall  försiggå;  ark  ur  tryckt  upp- 
laga lämnat  innan  bok  är  färdigtryckt  1. 
häftad.  Två  ark  föreligga  redan  r-ta,  i  r.  Jag 
skulle  gärna  vilja  ha,  se  ett  r.  av  de  två  sista 
arken.  Ret  kan  bli  färdigt  i  morgon.  Sända 
r-sark.  -trösk|a  ru;  -ning.  Väl  r-ade  ax. 
Ra  rågen  ute  på  fältet.  Tillförlitligt,  lätt- 
gående, r-ande  (tröskverk),  -tvagen  osv. 
se  följ.  -tvåru;  -tvagjen  (-ning).  1)  Egentl. 
Mindre  vanl.  Rentvagningen  förrättade  vi 
utomhus  J.  G.  Andersson.  2)  Bildl.  Huvud- 
bet.  I  dessa  fontäner  har  Rom  rentvagit 
mänga  av  sina  synder  och  ~  T.  Fogelqvist. 
Tvagen  ren  av  ~  skuren  Curt  Thelander. 
För  att  r.  partiet  från  all  delaktighet  i 
morden.  Inte  förrän  jag  rentvått  den  oskyl- 
dige Elis.  Beskow.  Ingen  äreräddare  [lärer] 
kunna  r.  Boswell  '^  från  att  ha  varit  löjlig 
och  egenkär  R.  F.  v.  Willebrand.  Då  det 
gällde  att  r.  mitt  namn,  min  heder,  hennes 
minne.  R.  sig  från  en  misstanke.  Och  gick 
till  nattvarden  i  kyrkan  för  att  r.  sig  från 
sina  synder.  I  varje  fall  borde  detta  r.  miss 
H.  Han  har  rätt  att  bli  r-dd.  Syn.  1)  ren- 
tvätta ru;  2)  uppvisa  ngns  oskuld,  befria, 
försvara,  rättfärdiga,  fritaga  1.  frikänna, 
upprätta,  (ibl.:)  göra  bot  (för),  skaffa  sig 
absolution  (för).  -tvätt|a  ru;  -ning.  Mest 
egentl.  Jag  måste  först  t-a  (mig)  ren  (om) 
händerna,  t-a  händerna  rena.  Rad  och  ny- 
borstad.  —  Lätta  ulltappar  seglade  över  en 
r-ad  himmel  och '^'Prins  Wilhelm.  -vask|aru; 
-ning.  Mest  Idls.  för  rentvätta  1.  renekölja. 
-vit.  Även  rent-.  Ren(t)vit  mycket  stor- 
klockig  hyacint.     Med   större  och  än  renvi- 


639 


Renäta — Renlig 


640 


tare  blommor  Ellen  Nordenstreng.  -ät|a  tu. 
Tio  minuter  senare  var  svampen  r-en  och 
hela  huvan  vit  liksom  skaftet  Naturens  liv. 

—  Ren  t)klingande,  -lut(h;ersk,  -sma- 
kande, -svensk,  -vit  m.  fl.  jfr  i  allm.  ren-. 

—  Rentav  (med  akut;  även  med  två 
huvudaccenter);  ad  v.  Särskrivs  även.  Mindre 
ofta  'rentutav'.  Några  ovettiga,  ja  r.  hut- 
lösa rader.  Jag  döljer  inte,  att  jag  var  r. 
■nyfiken  Per  Hallström.  Otackad,  om  icke 
r.  föraktad  C.  J.  L.  Almquist.  Agerade  sd 
realistiskt,  att  man  riktigt  bävade  —  över- 
realistiskt  r.  Ester  B.  Nordström.  Lever  r. 
i  överflöd.  I  grund  och  botten  tyckte  jag  r. 
bra  om  henne  ~.  Eller  kanske  han  r.  har 
kommit  in  pd  Taddis  Alb.  Engström.  Hade 
r.  hatat  sin  hustrus  egendomliga,  om  ock 
oskyldiga  svärmerier  B.  Gripenberg.  Jag 
tror  r.  att  du  är  svartsjuk.  Syn.  rentut, 
'faktiskt',  'riktigt',  'helt  enkelt',  till  och  med, 
rent,  'rakt',  'på  allvar',  allvarligt  sagt,  verk- 
ligen, sannerligen,  i  själva  verket,  all- 
deles, -ut  (med  akut;  även  med  två  huvud- 
accenter); adv.  Särskrivs  även.  Hati  hade 
r.  (sagt)  glömt,  att  Torborg  skulle  komma. 
Sd  ha  ' komsomolerna'  ~  blivit  r.  ett  slags 
organisationer  för  »huliganväsendet^ ,  bus- 
och  ligistlivet,  pä  rysk  landsbygd  A.  Karl- 
gren. Jag  sade  r.  —  i  en  reservation  av- 
given i  utskottet  —  att  ~  H.  Reuterdahl. 
Den  i  många  avseenden  rent  ut  enfaldiga 
amerikanen  Wilson  C.  G.  Laurin.  Syn. 
'direkt',  öppet,  utan  (alla)  omsvep;  jfr  f.  ö. 
rentav,  -utav (akut;  även  réntutäv).  Mindre 
vanl.  för  'rentav'.  Skrivs  även  'rent  utav'. 
T.  e.  Att  Bismarck  r.  skulle  kunna  ha  letts 
av  rättskänsla  Cl.  G.  Westman.  Syn.  se 
rentav. 

—  Ren|a,  -ade,  -as.  Ordet  nyttjas  — 
till  skillnad  från  'rengöra'  o.  'rensa'  —  ofta 
skönl.  o.  högt.;  dessutom  ofta  fackl.  Gärna 
inneslutes  i  'rena'  bet.  av  att  ngt  från- 
skiljes.  Egentl.,  friare  o.  bildl.  l)Renedra 
händer  ~  Bibeln.  Ren  eder,  I  som  bären 
Herrens  kärl  ib.  2)  Ra  lump,  metaller, 
socker,  vätskor.  Ra  genom  destillering.  R-at 
brän?ivin.  Pomerans  och  r-at  V.  Vallgren. 
Ra  från  främmande  beståndsdelar,  från 
slagg,  från  rost,  smuts,  ärg,  var.  Ra  ett 
sår.  Såret  hnr  ännu  ej  ^ratsig^  och  måste 
hållas  öppet  B.  Risberg.  Blodr-ande  medel. 
R-a  luften  från  smittämnen.  3)  Och  ett  litet 
snlregn  hade  r-at  luften  och  fuktat  lands- 
vägen  Hugo  Ekhammar.  Då  du  i  myndig 
ton  förklarade,  att  du  måste  r-a  deras  (litte- 
rära) smak.  4)  Ni  käiina  ej  den  lut,  där 
själen  r-as  Sten  Selander.  Sår  som  svida 
r-a  från  ondska,  ja,  tuktan  rar  hjärtats 
innandömen  Bibeln.  Det  sägs,  att  de  mörka 
timmarna  luttra,  /  det  sägs,  att  de  r-a  som 
eld  en  själ  Viola  Renvall.  Jag  beder  Gud 
r-a  våra  avsikter  och  välsigna  allt  verk, 
som  ~  N.  Söderblom.   Jesu  ~  blod  rar  oss 


frän  all  synd  Bibeln.  Tankarna  r-as  frän 
allehanda  slagg,  hågen  blir  modfylld,  ~  H. 
Samzelius.  Syn.  verkställa  en  (rituell)  re- 
ning, skölja  o.  d.;  rengöra  m,  rensa;  skira, 
klara;  (ibl.:)  filtrera,  sovra,  skräda,  sikta, 
vaska,  skära,  raffinera,  destillera,  sila; 
luttra,  (ren)två,  befria  (från  synd,  'slagg', 
orenhet  o.  d.). 

—  Renar|e,  -en  [1.  -n],  -e.  Mindre  vanl. 
Ex.:  I.  Person.  1)  Apollon,  r-en  R.  Nor- 
denstreng. 2) En  känd  hembrännare  och  re 
av  motorsprit  har  åkt  fast,  och  ~  Alb.  Eng- 
ström. II.  Sak.  Motorernas  iitrustning  med 
r-e  för  luft  och  olja  Sv.  Motortidn.  1.927. 
Olje-  och  luftr-e  [till  biler]  ib.  Bensinen 
är  av  låg  kvalitet  ~  och  avsätter  mängder 
av  grus  och  snnits  i  bensinr-en  M.  Rogberg. 
—  Rening,  -en,  -ar.  Jfr  rena.  Ex.:  I.  En- 
kelt. 1)  För  vattnets  r.  R.  av  avfallsvatt- 
net från  ett  samhälle.  R.  av  oljor.  Sulfit- 
spritrening  vid  ~.  2)  Månadsrening  se  d.  o. 
3)  Judarnas  rar.  Om  barnaföderskors  r. 
Bibeln.  4)  Där  mitt  hjärta  r.  vinner  /  och 
min  själ  hugsvalan  finner  Ps.  557.  Talet 
om  kriget  som  ett  r-ens  bad  i  etiskt  avseende 
C.  G.  Laurin.  II.  Ssgr.  Ex.:  Studera  r-san- 
läggningar  i  Berlin  och  Hamburg.  R-sappa- 
rater  för  säd  m.  m.  Ett  befrielsens  r-sbad 
bildl.  Böner  och  r-sbruk  Nord.  Fam.-  Un- 
dergå en  särskild  r-sceremoni,  innan  ~  B. 
Forell.  När  deras  r-sdagar  hade  gått  till 
ända  Bibeln.  Rseld  och  solmagi  M.  P:son 
Nilsson.  Kastväsendet  med  alla  dess  r-sföre- 
skrifter  B.  Forell.  Filtrerkolets  r-sförmäga 
avtager  så  småningom  och  ~  Ekenberg-Lan- 
din.  Apollon  var  en  r-sgud  Emil  Zilliacus. 
Och  jag  välsignar  allt,  som  blev  mig  givet:  / 
min  glädje  och  min  smärtas  r-slut  Joh.  Ed- 
felt.  R-smedel  läk.  =  purgativ ;  även  friare. 
Rsoffer.  Måste  gä  igenom  en  större  r-spro- 
cedur,  innan  de  kunde  gä  in  i  matsalen  och 
dricka  te  Auda  Alm-Eriksson.  Den  erhållna 
råfofogenen  xmderkastas  nu  en  r-sprocedur 
])å  det  sätt,  att  ~  Ekenberg-Landin.  En 
typisk  rsrit  Gust.  Bolinder.  Den  numera 
högt  utvecklade  [fröjr-stekniken  Ekenberg- 
Landin.  Nu  är  vinterns  höga  helg  och  sjä- 
lens r-stid  J.  Hemmer.  Du  skall  stänka 
r-svatten  pä  dem  Bibeln.  Kolugnsanlägg- 
ning  med  tillhörande  r-sverk.  Svavelhaliiga 
ångor,  som  upptagas  i  särskilda  r-sverk  och  ~ 
Sv.  Arrhenius.  Att  Oöfeborgssystemei  anlagt 
r-sverk  Ivan  Bratt  192L  Import-,  förskä- 
rings- och  reningsverksamhet  ib. 

—  Renlig,  -t.  -are.  Egentl.  o.  bildl.  1)  En 
föga  r.  ijänarinna  kom  in  på  morgonen  med  ~. 
Icke  r.  av  sig.  2)  Allt  serverades  nätt  och 
rt  pä  unga,  friska  pisangblad  Signe  Hall- 
ström, öv.  En  rare  stuga  kunde  man  inte 
önska.  På  ett  r-i  läger.  3)  Bildl.  En  föga 
r.  fantasi.  Men  helt  r.  är  icke  hans  stil 
Erik  Hedén  om  Ola  Hansson  och  hans 
'smutsbilder'   (råttor,   ormar,  spott,  drägel 


641 


Renlig — Renovera 


642 


0.  d.).  Syn.  snygg  (av  sig),  som  vårdar  sig 
om  sin  person,  som  håller  sig  ren  (o.  snygg) 

1.  håller  på  renlighet;  (fin)putsad,  städad, 
(ibl.  nära:)  prydlig,  nätt  o.  d.  —  Renlig- 
het, -en.  Jfr  föreg.  I.  Enkelt.  1)  R.  är  en 
god  sak,  sa  käringen,  vällde  särken  på  jul- 
afton. Och  den  srenska  r-en  runt  hem  och 
gårdar  saknas  fullständigt  'Karl  Gunnar- 
son'. Med  äkta  holländsk  eller  varför  icke 
frisisk  r.  G.  H.  Mellin.  Och  en  servis,  som 
skiner  av  r.  Av  en  nästan  pinsam  r .  Brist 
på  personlig  r.  Hälla  styvt  på  puts  och  r. 
Själv  var  kungsfiskarhonan  ett  mönster  av 
r.  E.  Rosenberg.  2)  En  smula  mera  poli- 
tisk r.  [i  vårt  offentliga  liv]  Ledare  i  Göteb. 
Handelstidn.  1926.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ta  ett 
r-sbad.  Trots  dess  saknad  av  elementära 
r-sbegrepp. R  sbehov även  bildl.  Rsfanat/iker 
(-ism).  Ohyresfrdgan  är,  påpekar  medicinal- 
styrelsen, till  stor  del  en  r-sfråga  1933. 
R-sinstinkterna  vaknade  nu  till  liv  igen 
och  ~.  I  r-sintresse.  Min  mor  med  sin 
engelska  r-siver  Annie  Furuhjelm.  R-siv- 
rande  husmödrars  rotborstar.  Med  sydeuro- 
péers icke  överdrivet  stora  r-ssinne.  R-säls- 
kände.  Syn.  renhet,  snygghet,  puts,  pryd- 
lighet. 

Ren*,  adv.  Skönl.  (o.  särsk.  i  vers)  för 
'redan',  jfr  d.  o. 

Renderja  (rang);  -ade.  1)  Egentl.  Det 
r-ar  så  litet,  varför  sätter  du  inte  hellre  in 
pengarna  i  något  företag,  t.  e.  ~.*  Allt 
arbete,  nota  bene  det  som  rar  något,  består 
just  i  ~  Tor  Hedberg.  Inrättningen  kostar 
en  miljon,  den  rar  45,000  mark,  det  är  4^ /i  %. 
En  affär,  som  kunde  r-a  mig  en  viss  inkomst 
Hugo  Gyllander.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Det 
kunde  ju  möjligen  i  en  framtid  ra  mig  stats- 
pension eller  ~  G.  T.  GuUberg.  Stimfisket 
r-ar  ofta  nog  annan  fisk  än  abborre  ~  C. 
H.  Schager.  Misshandel  r-ade  en  arbetare 
SO  kr.  böter.  Vilket  r-ade  oss  ett  kallt  fot- 
bad, då  ~  E.  v.  Otter.  Sd  hade  en  sådan 
försyndelse  ~  givetvis  r-at  honom  smörj  Sigfr. 
Almquist.  Som  skulle  r-at  mig  öknamnet 
»Rävungen^  eller  ~  Ola  "Vinberg.  Syn.  in- 
bringa, avkasta,  ge  (i)  avkastning,  ränta 
sig,  ge  vinst  1.  ränta,  'ge';  förskaffa,  skaffa 
på  halsen,  ådra(ga). 

Rendevu  (nästan  alltid  utt.  rangdevö); 
-(e)t,  -er;  -plats.  Ofta  skrivet  franskt  'ren- 
dez-vous'  1.  'rendezvous'.  Vidta  sina  för- 
beredelser till  r-et.  överraskas  vid  ett  r. 
Gick  man  vid  denna  tid  Drottninggatan, 
kunde  man  iaktta  många,  tydligeyi  avtalade, 
r-er.  Syn.  (avtalat  1.  uppgjort)  möte  (ofta 
m)n    älskande),  kärleksmöte,  'träff'  (värd.). 

Renegät,  -en,  -er.  En  katolsk  r.  För 
bolsjevikerna  var  han  r.,  socialistförrädare, 
som  sålt  sig  dt  borgarna  ~.  En  r.frän  den 
Höglundska  falangen.  —  Aled  r-artad  hätsk- 
het. Liksom  pä  sin  tid  ~  Barbarskogen  är 
Oljelunds   I  ny  jord   en   r-bok   Sv.  Dagbl. 

V.  21  —  Nusvensk  ordbok. 


1920.  De  beskyllningar  för  fanflykt  och 
r-skap,  som  ~  Fr.  Böök.  Syn.  avfälling 
(från  religiös  1.  annan  åskådning),  'fanflyk- 
ting',  överlöpare,  ibl.  (troH)förnekare. 

Rene'tt  (-ätt);  -en,  -er;  -artad  ;  -lik(nande); 
-träd.  Om  flera  sena  plattrunda  äpplesorter 
med  fast  kött.  R  erna  va  billiga  i  år.  R-ar- 
tad frukt  H.  Juhlin-Dannfelt.  Parmän, 
r-liknande  ~  me^i  med  mera  konisk  form 
och  lösare  kött  B.  Billbäck. 

Renfana  se  under  ren^  (V.  627). 

Renklo  (utt.  som  ssg  med  grav)  1.  Rä'n- 
klo  (rang-;  utt.  som  ssg  med  grav);  -n,  -r; 
-träd.  Fransk  form  'reineclaude'.  Om  plom- 
monsorter med  runda  gulgröna  1.  gula  fruk- 
ter med  trubbig  sten.  Och  även  köpt  en 
liter  renklor  Eva  Årads  1928.    Syltade  r-r. 

Renko'nter  (rangkång-);  -n,  =;  -strid. 
Krigs.  Oväntad  strid  (då  båda  motstån- 
darna befinna  sig  i  rörelse  vid  samman- 
stötningen). Trupps  insättande  vid  r.  L. 
Tingsten. 

Renlig  m.  fl.  se  under  ren»  (V.  640  f.). 

Renommé  (-nå-);  -(e)t.  I  avsikt  att  skada 
mitt  r.  För  att  bättra  pä  sitt  en  smula  kant- 
stötta r.  Som  höll  på,  var  mån  om  sitt  r. 
Ha  gott  r.  ödeläggande  för  hotellets  r.  Syn. 
rykte,  anseende.  —  Renommérjad,  -at. 
En  sympatisk  och  väl  r-ad  ung  man  Rich. 
Malmberg.  He,  he  —  jag  är  r-ad  för  mitt 
timmer  Ernst  Lundquist,  öv.  I  Vieilles  r-ade 
färghandel  i  Paris  Gust.  Cederström.  Wall- 
tengs  välr-ade  solisttrio.  Syn.  (väl)känd, 
ansedd,  berömd. 

Reno'ns  (-ångs);  -en,  -er  1.  som  adj.  oböjl.; 
-färg.  I.  Subst.  I  kortspel.  Du  skulle  ha 
spelat  pä  min  r.,  du  visste  ju,  att  hjärter 
var  min  rf  är  g  I  II.  Adj.  Blott  predikativt. 
1)  I  kortspel.  Kasta  sig,  lyckas  bli  r.  (i  en 
färg).  Var  du  r.  i  spader?  Klöver,  där  jag 
satt  r.  2)  Allmännare.  Och  fullständigt  r. 
pä  karaktär  och  hållning  E.  Nordenström, 
öv.  R.  p)d  förnuft,  resan,  samvete.  Absolut 
r.  på  humor.  Att  han  var  r.  på  allt  vad 
faderskänslor  hette.  Men  nu  var  hon  r.  pd 
repliker  Py  Sörman.  Syn.  II.  1)  utan  (kort 
i  färgen);  2)  (alldeles)  utan,  blottad  (på), 
(fullkomligt  1.  helt)  i  saknad  av  1.  saknande, 
utblottad  1.  läns  (på).  —  Renonseria,  -ade, 
-as;  -ing.  1)  Avstå  (från),  uppge  alla  an- 
språk på,  dra  sig  tillbaka.  2)  R-a  sig  i  kort- 
spel: kasta  alla  korten  i  en  färg,  göra  1. 
kasta  sig  renons. 

Renovation,  en,  -er.  1)  Förnyande,  för- 
bättring. 2)  Lagt.  Renoverande  dvs.  av- 
skrivande av  vissa  partier  i  dombok  vka 
skola  insändas  till  hovrätt.  —  Renovät|or 
(-årr,  grav);  -orn,  -örer  (slutet  o).  Särsk.  om 
tavelr-or.  —  Renover|a,  -ade,  -as;  -ing 
(•en,  -ar;  -sbolag).  I.  Vanl.  verbformer.  Se 
på  öret  och  pressa  och  r-a  Edra  kläder  hos 
ossi  Annons  1982.  överrock  r-ad  Skräd- 
darräkning 1920.  —  Själva  manbyggnaden 


643 


Renovera — Rentier 


644 


lär  vara  r-ad  ~  S.  Lagerlöf.  Nyr-acl  villa 
d  granitgrund  Annons.  Var  gäng  en  våning 
r-ades  ~.  —  Ea  gamla  oljemålningar.  —  Gott 
exemplar  i  väl  r-at  samtida  s.  k.  spegelband. 

—  Ra  domböcker  jfr  renovation  2.  II.  Ver- 
balsubst.  a)  Kemiska  tvättanstalter  för  ring 
av  klädespersedlar  Carl  Sahlin.  Omstock- 
ning  och  r-ingar  [av  hattar]  mottages  Annons. 

—  Lokalen  har  genomgått  r-ing  och  försetts 
med  ~.  —  Vid  en  tavelr-ing.  —  Ring  av 
gamla  bokband,  av  gamla  handlingar.  — 
För  r-ing  av  mossiga  och  ogräsfyllda  gräs- 
mattor Annons.  —  Både  våra  yttre  och  inre 
människor  voro  i  stort  behov  av  ring.  b)  Kon- 
fektions- och  renoveringsbolag .  Syn.  förnya, 
upphjälpa  ai,  uppsnygga  fu,  förbättra,  på- 
bättra m,  laga  u'pp,  reparera,  'se  på'  (o.  laga). 

Rens|a  (-ä-);  -ade,  -as;  r-a  bort  m.  fl.  se 
bortra  fu  osv.  1)  Mer  egentl.  a)  R-a  ett 
trädgårdsland,  en  rabatt.  Ogräset  växer  fort, 
då  en  lat  rar  sin  åker.  R-a  fråh  ogräs. 
Hon  ligger  och  r-ar  ogräs.  Ä  jordgubbs- 
landet  ratf  \i)R-a  bär.  Där  det  skrapades 
morötter,  r-ades  spenat  och  spritades  ärter 
under '^  Wilma  Lindhé.  Har  dur-athallona, 
som  jag  sa?  Välr-adebär.  R-a  risgryn,  ärter, 
(utsädes^ frö,  säd.  —  Ra  fisk, fågel.  —  Ra 
ull,  lump.  —  Ra  en  skog  från  vindfällen. 
c)  R-ade  pipen  till  kaffehurran  genom  att 
hälla  en  liten  del  av  innehållet  över  glöden  ~ 
Erik  Sparre.  Utmärkt  att  r-a  tobakspipan 
med.  R-a  med  krats.  R-a  öronen  (från 
vax),  tänderna  (från  matrester).  Sprita 
över  blommorna  för  att  r-a  dem  från  damm 
och  jord.  d)  Ra  en  brunn.  Ra  en  å,  en 
bäck,  en  kanal,  ett  dike,  en  hamn  (från 
gyttja,  stenar,  sjögräs  1.  andra  föroreningar) . 
2)  Friare  o.  bildl.  a)  Ra  magen  till  natten 
Alb.  Engström.  Din  mage,  tarmen,  tarmarna 
behöver  r-as;  det  är  bäst  du  får  lite  ricin- 
olja. —  Dessutom  rar  den  [björnen]  sig  — 
tömmer  tarmarna,  så  att  den  sedan  kan  ligga 
lugnt  i  sin  bostad  L.  Munsterhjelm.  b)  Det 
r-ade  luften  både  ngt  mer  egentl.  o.  helt 
bildl.  c)  Ra  landet  från  fiender.  Ra  de 
tagna  förstäderna  och  förbereda  den  sista 
stormningen  B.  Estlander.  Och  genom  sin 
blotta  blick  och  ett  lågmält:  fUth  r-ade  han 
salen  Ellen  Wester,  öv.  d)  'Absolut'.  Sjön, 
havet,  ån,  floden  r-ar  befriar  sig  från  is- 
täcket. I  dag  skall  du  ändå  få  se,  att  älven 
r-arlE.  Walter  Hiilphers.  Syn.  1)  rengöra  m 
(från),  befria  från  1.  avlägsna  (smuts,  ogräs 
etc),  putsa,  renplocka  m  1.  -borsta  ru  1. 
-spola  fU  1.  -skölja  m  1.  -skrapa  m  1.  -tvätta  m 
m.  fl.,  bortrycka  m  1.  -skära  m  o.  d.;  från- 
sortera  ru  1.  frånskilja  m  (det  skadade,  fnas 
1.  d.),  bort-  1.  utrensa  m,  luka  (Idls.),  ibl. 
'kasta'  1.  vanna;  2)  ibl.  klara  1.  rena;  ibl. 
tömma;  göra  fri  (från);  avlägsna  1.  befria 
sig  från  istäcket. 

—  Rensgarn.  Rensnål  jämte  en  bunt 
r.   för  piprensning,  1924.     -hack|a,  trädg. 


Subst.  o.  verb.  I.  Ra  med  8  tums  skärvidd, 
ny  modell.  Så  snart  löken  kommit  tipp  ~ 
genomgås  landet  med  handr-a  Lind-Lilje- 
wall.  II.  Innan  ärterna  blivit  alltför  höga, 
ras  ånyo,  varvid  ~  ib.  -järn,  trädg.  Nytt, 
patenterai  r.,  handredskap  för  rensning  och 
gallring  av  rotfruktsodlingar  och  trädgårds- 
sängar, -klo,  trädg.  R-r  av  olika  typer  för 
trädgårdsarbete  1924.  -krok.  -maskin; 
-seåll.  Där  bomullen  genomgår  ytterligare 
en  r.  Och  jag  låg  hela  tiden  skakande,  som 
om  jag  varit  ett  boss  på  ett  r-ssäll  I.  Lo- 
Johansson,  -nål.  Oljekanna  med  skruvpropp 
och  r.  Ugnsrampens  hål  böra  rensas  upp 
med  r.  '>-.  R.  skall  medfölja  varje  karbid- 
lampa 1917.  —  R-shållare,  en  hållare  av 
metall,  i  vilken  den  lösa  r-en  fastsättes  och  ~ 
Åhlén  &  Holm  1916.  -redskap.  T.  e.  trädg. 
-rum  t.  e.  i  vissa  fabriker,  -verk.  En  från 
själva  kvarnen  skild  avdelning,  r-et  Nord. 
Fam.^    -öppning  t.  e.  på  ångpanna. 

—  Rensar|e,  -(e)n,  -e.  1)  Person.  Rot- 
frukts-, skrot-,  S2Jår(vägs)r-e.  Tarmre  vid 
slakthuset.  2)  Sak.  Si)  Butelj-,  fläsk-,  gaffel-, 
kam-,  lamp-,  luft-,  nagel-,  pip-,  rör-,  äppel-, 
öronr-e.  b)  Två  magr-el  (en  drink).  —  Ren- 
seri,  -(e)t,  -er.  1)  Fröodlaref öreningens  r., 
Uppsala.  Utsädesrenseri  vid  Igelsta  1920.  — 
De  större  odlarna  anlägga  kaffer-er  på  sina 
marker  G.  v.  Friesendorff  1931.  Ettnypon- 
renseri,  det  enda  i  Sverge  1913.  2)  (Solidar)- 
renseri,  diskrum,  infört  av  'Elsa  Törne  (dvs. 
Elna  Tenow)  1905.  —  Rensersk|a, -an, -or. 
Ogräs-,  lin-,  betr-or.  —  Rensning,  -en,  -ar. 
Några  ex.;  jfr  rensa.  I.  Enkelt.  1)  R.  av 
gräsmattor.  R.  och  gallring  på  rovåkern. 
Sommarens  stora  bärrar.  Isspade  för  va- 
karnas (ur)rensning  vid  angelfiske.  Utsädes- 
rensning. 2)  I  samband  med  västarmén  fort- 
satte Ehrensvärd  ren  av  Åboland  fram  till 
banan  vid  Tavastehus  B.  Estlander.  År-ar. 
II.  Ssgr.  Den  med  stöd  av  arierparagrafen 
genomförda  r-saktionen  inom  tyska  försvars- 
makten har  resulterat  i  att  50  personer  med 
judiskt  blod  avlägsnats  från  hären  och  flottan 
1934.  Uppfunnit  en  r-sanordning  för  räfsor 
och  krattar.  R-sajjparater.  R-sarbete  i  rot- 
fruktslandet. Utan  tvivel  titförde  han  ett 
synnerligen  behövligt  och  nyttigt  r-sarbete, 
dd  det  gällde  gamla  missbruk  och  missför- 
hållanden, och  ~  C.  G.  Laurin.  Uppsala 
läns  Frörenseri:  Låga  r-sar  gifter  I  Ny  ärt- 
r-smaskin  med  god  rsförmåga. 

Rénsk,  -t.  Säll.  stavat  rh-.  Ra  viner 
r(h)enviner. 

Rentier  (rangtje);  -(e')n,  -er  1.  Rentjé, 
-(e)n,  -er.  (Dra  sig  ifrån  affärerna  och) 
leva  som  r.  En  liten  rentjés  blygsamma  men 
lugna  existejis.  En  småstadsrentier  på  väg 
till  huvudstaden  för  att  roa  sig.  —  Ett  ~ 
lättjefullt  r-liv  Aino  Ackté.  Syn.  person 
som  lever  på  räntor,  räntetagare  (som  dra- 
git sig  från  affärerna  1.  njuter  sitt  otium). 


645 


Rentré — Rep'^ 


646 


Rentré  (rang-);  -(e)n,  -er.  Gösta  Ekman 
gjorde  sin  r.  vid  Oscars  [teatern]  som  löjt- 
nanten i  t NyckelromanenT  (visade  sig  åter) 
1930.     Syn.  återinträde. 

Renvin.  Även  stavat  rh-.  Jfr  rensk. 
Ren-  och  moselviner. 

Renässa'ns  (-ange);  -en.  Det  återkny- 
tande med  den  antika  kulturtraditionen 
som  man  ansett  ha  skett  i  Italien  på  1400- 
talet.  Ofta  =  r-tiden  dvs.  särsk.  1400-  o. 
löOOtalen  men  ibl.  utsträckt  till  inemot 
1600-talets  mitt  (då  den  avlöses  av  ba- 
rocken). Även  =  'r-stil'.  Friare  om  varje 
'pånyttfödelse'  särsk.  inom  konst  o.  litte- 
ratur men  också  mkt  allmännare.  I.  Enkelt. 
1)  J.  Burckhardt,  som  skildrat  r-en  som  en 
hednisk,  starkt  individualistisk,  aristokra- 
tiskt förfinad  kultur,  anses  numer,  liksom 
r-männen  själva  vid  r-ens  uppkomst,  ha  orätt- 
vist underskattat  medeltiden ;  medeltiden  hade 
i  själva  verket  aldrig  släppt  kontakten  med 
t.  e.  den  antika  litteraturen.  Dä  r-en,  enligt 
Burckhardt,  'återupptäckte  sinnevärlden  och 
människans  ställning  i  denna,  efter  en  lång 
period  av  asketism  och  världsfrdnvändhet. 
R.  och  humanism.  R.  och  reformation,  Tal 
av  Har.  Hjärne,  1893.  Joh.  Nordström, 
Medeltid  och  r.,  1929.  2)  Ur  konsthistorisk 
synpunkt  brukar  r-en  indelas  i  ungr-e7i  (1400- 
talet),  höqr-en  (1500—20)  och  senr-en  (omkr. 
1520-  1500-talets  slut).  3)  Under  r-en.  4:)  Skåp 
i  r.  Byggd  i  holländsk  r.  5)  Allmännare. 
a)  Den  karolingiska  r-en  (800-talet).  Anti- 
kiserande företeelser  på  1100-,  1200-  och 
1300-talet  betecknas  ibland  som  protore- 
nässans  H.  Cornell.  b)  Gjutjärnets  r.: 
Slöjdföreningens  tävling  ger  vackra  resultat 
1922.  Blusens  r.  1930.  Den  s.  k.  håvgångens 
r.  i  huvudstadens  kyrkor  ~  1921.  Den  gamla 
leken    ^smussla   sko^    upplevde   en  r.   1929. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Ett  vackert  r-arbete  visar '^. 
R-artad  ibl.  ung.  =  realistisk  1.  urkraftig 
1.  individualistisk  1.  'mänsklig'.  Aleksis Kivis 
r-artade  humor.  Rbyggnad.  Rdikt  (-are; 
-ning).  Ett  r-drag  hos  honom  [Petrarca]  är 
kärleken  till  naturen  W.  Söderhjelm.  Hans 
[Konrad  Hofmanns]  nästan  trotsigt  själv- 
ständiga karaktär  var  ett  r-drag  ib.  Alla 
voro  mer  eller  mindre  r-figurer  med  en  livs- 
lust och  en  förmåga  att  förtära  som  ~  Alb. 
Engström.  Vi  ha  att  tänka  oss  Cygnceus' 
hertig  Johan  som  en  ung  r-furste,  skön,  in- 
tagande, vettig  och  vitter  O.  Homén.  R-för- 
fattare.  R-gavelpä  Vadstena  slott.  Devolutsi- 
rade  r-gavlarna  A.  Hahr.  Vid  ett  italienskt 
r-hov.  Att  man  ofta  tillskriver  r-kulturen  hed- 
nisk tendens  beror  på  ett  modärnt  missför- 
stånd O.  Wieselgren.  R-litteraturen.  R-lynne. 
Men  den  svenska  skaldekonstens  fader  var 
ingen  smulgråt  och  skolfux  ritan  en  saftfull 
r-man  Karlfeldt.  Mer  än  kanske  någon  annan 
r-människa  rymde  Petrarca  en  värld  av 
motsatser    inom    sig   W.    Söderhjelm.     Ett 


präktigt  hörnskåp  med  rik  r-mässig  ornering 
Sig.  Erixon.  /  den  r-mässigt  uppsluppna 
och  färgstarka  Malatestas  morgonsäng  N. 
Svanberg.  Högtidssal  med  r-möbel.  R-orna- 
ment.  R-pa7iel.  R-period.  Desportes,  lär- 
junge av  Ronsard  och  de  italienska  r-skal- 
derna.  R-slotten  ~,  ofta  verkliga  pärlor  i 
arkitektoniskt  avseende,  bilda  ett  värdefullt, 
originellt  inslag  i  den  provinsiella  skånska 
kulturen  A.  Hahr.  /  äkta  r-stil.  I  Sverge 
har  r-stilen  i  konsten  fått  namnet  Vasastil. 
Fontaitiebleauslottet  med  sin  r-ståt  och  ~ 
C.  G.  Laurin.  R-tak.  Under  r-tiden.  Bland 
åskådarna  har  målaren,  på  r-vis,  infört  por- 
trätt av  sig  själv  och  sin  släkt  som  oberörda 
statister. 

Syn.  (ibl.:)  pånyttfödelse,  nyfödelse,  åter- 
upplivning,  'nytt  liv',  ny  glansperiod. 

Reöl  (-ål);  -en,  -er.  Skr.,  mindre  vanl. 
Hylla  för  böcker  1.  handlingar.  Såg  ~  en 
herre  resa  sig,  taga  en  bok  ur  en  r.  och  åter 
sätta  sig  Harry  Blomberg.  Under  '^fönstret 
bokreol  med  ~  A.  Mörne. 

Reorganis|era,  -erade,  -era^;  -ing  1. 
-ation(-en,  -er;  -sarbete  m.  fl.);  -atör.  1)  [Par- 
tiet gick]  sin  upplösning  till  mötes  trots 
ärliga  försök  att  r-era  det  H.  Guramerus. 
Men  även  de  förföljande  behövde  r-eras  och 
återhämta  sig.  Dä  poliskåren  r-ades,  för- 
sökte ~.  Är  1881  r-ades  bolaget  under  nam- 
net Carnegie  Brothers  &  Company,  varvid  ~ 
O.  B.  Nelson.  Att  bolaget  r-ades  på  basen 
av  ett  kapital  om  ~  ib.  2)  a)  Dä  föreningen 
undergick  en  genomgående  r-aiion.  När  jag 
kämpade  för  e7i  fullständig  r-ation  av  flottan 
Öv.  fr.  Alex.  Michailovifj.  Skolväsendets 
r-ation.  —  Som  Yuans  medhjälpare  i  det 
militära  r-ationsarbetet  i  Tientsin  J.  G. 
Andersson.  Som  ~  ställde  ett  r-ationslån 
på  25  miljoner  pund  sterling  till  hans  för- 
fogande ib.  b)  Som  r-atör  av  de  vid  Tient- 
sin förlagda  trupperna  ib.  Syn.  ombilda, 
omgestalta,  omskapa,  omorganisera. 

Reostät,  -en,  -er;  -knapp.  Elektrotekn. 
o.  d.  Apparat  ('motståndslåda')  varmed 
elektriska  motstånd  kunna  avläsas  1.  regle- 
ras. Rattar,  avsedda  för  r-er  Åhlén  &  Holm. 
Reglering  av  spänningen  vid  elektroderna 
genom  r-er. 

RepS  -et,  ==.  Sälls.  för  kafferep  (se  d.  o.). 

Rep^  -et,  —.  1)  Sno,  slå  r.  Tvinnat  r. 
Grovt,  fint,  smäckert  r.  Ett  r.  som  töjer 
sig,  som  ligger  slakt  i  stället  för  spänt. 
Band  ett  r.  om  livet  och  lät  fira  sig  ned 
till  boet.  Med  r.  i  stället  för  bälte.  Ret 
snodde  sig  om  benen  på  honom.  Snor  ett  r. 
om  byltet  och  ~.  Har  ni  inget  r.  att  slå 
om  bockarna,  lasset?  Leda  en  tjur  i  ett 
kort,  stadigt  r.  Man  kan  draga  i  samma 
r.  och  dock  i  var  sin  ända.  Avstänga  med  r. 
Krypa  under,  hoppa  över  r-et.  Hoppa  över 
r.  jfr  hopprep.  —  Vi  hade  en  spann  och 
hundra  meter  r.,  och  det  räckte.  —  Ombord 


647 


Rep^ — Repig 


648 


talar  man  inte  om  r.  eller  snören,  utan  allt 
efter  tågvirkets  grovlek  heter  det  kablar, 
trossar,  linor  osv.,  och  snören  motsvaras  av 
garn.  —  Bastrep.  Klätterrep  med  knutar. 
Hiss-,  klockrep.  2)  Märk  bl.  a.:  a)  Hopj)- 
r-et  börjar  äter  sprida  sig  bland  skolbarneyi. 
b)  Med  det  vita  knutr-et  ovanpå  ordensdräk- 
ten I.  Hjertén.  c)  Icke  för  en  ärlig  mans 
hand,  genom  r-et  skall  den  vargen  lykta  sitt 
liv  Öv.  fr.  K.  Franzos.  Vayiligen  dömdes 
de  till  r-et,  Sibirien  eller  ~  AcktéJalander. 
Dii  kommer  förr  eller  senare  att  få  r-et  om 
halsen,  att  få  dingla  i  r-et  i  galgen.  Redan 
känna  ret  om  halsen.  Bödelsr-et.  —  Tala 
om  r.  i  hängd  mans  hus  'trampa  ngn  på 
tårna',  taktlöst  dra  fram  sådant  som  är 
obehagligt  för  ngn  att  höra.  Syn.  lina, 
tåg,  tross,  kabel,  streck;  (längre  bort  stå:) 
tåt,  snöre,  snodd,  garn,  wire  (1.  vajer). 

—  Repavspärrad.  Den  lilla  r-e,  öppna 
verkstaden,  -bro.  Bredare  floder  tar  man 
sig  [i  Himalaja]  över  med  r-ar.  -bunt. 
-gunga,  -gördel.  Liksom  tiggarmunkens 
r.  -hopplare;  -erska;  -ning.  B.  Liljefors, 
R-erskan.  När  du  kan  hoppa  trettio  gånger 
i  följd  baklänges  utan  att  misslyckas,  då 
kan  du  rning,  men  infe  förr  Vargunge- 
boken, 1931.  -inhägnad.  Det  r-e  område, 
inom  vilket  en  boxningsmatch  äger  rum  Nord. 
Fam.^  -kanon.  Raketapparater  och  r-er 
av  valharpunsystem  ~  B.  Hanström,  -lik; 
-nande.  Ra  ormar.  —  Vilkas  pelarlika 
stam  ofta  äro  klädda  med  r-nande  lianer 
och  ~  Douglas  Melin.  -länga,  -längd.  Vi 
rutschade  endast  en  r.  i  taget,  med  förankring 
vid  isyxan  för  varje  gång  Har.  Alm.  -om- 
gärdad. Det  r-e  området,  -slag | are, -ar(e)n, 
-are;  -ararbete;  -arbana;  -arhjul;  -erl  (-(e)t, 
-er;  -maskin;  -produkt;  -vara);  -ning  (-en). 
Om  yrkesmässig  tillverkning  av  tågvirke. 
Kabelgarnsspinning  sker  ännu  någon  gång 
för  hand  på  r-arbanor,  men  i  regel  är  drag- 
hjulet (r-arhjulet),  som  förr  drogs  för  hand, 
ersatt  m^d  en  elektrisk  motor.  Användes  i 
r-eriet.  Sjöfarts  museet  har  under  19.38  fått 
omkr.  300  föremål  från  segelmakeri  och  reri 
samt  ~.  Även  i  Sverge  finnas  numera  nio- 
därna  r-erimaskiner,  som  ~  Nord.  Fam.' 
(1932).  Grövre  och  medelgrova  r-eriproduk- 
ter.  Till  r-eriprodakfer  kunna  även  räknas 
ståltrådslinor  Nord.  Fam.^  -slyng|a.  En  ~ 
krok,  som  iJiäktas  i  r-ans  ändar  H.  Juhlin 
Dannfelt.  -spärr.  Som  inbakad  i  en  deg 
blev  han  stående  just  vid  ren  kring  Norra 
Enplanad(fatans  trottoarer  J .  Hemmer.  -stav 
i  ornamentiken.  -stegie;  -(s)bro;  -sliknande; 
-spinne.  En  re  kastades,  släpptes  ned  till 
honom  från  murkrönet,  och  han  äntrade 
upp.  Någon  apa,  som  tar  sig  fram  på  lia- 
nernas rar  Douglas  Melin.  —  R-bro  över 
en  älv  i  Himalaja  J.  Reinius,  öv.  Liayier, 
vars  rsliknande,  bandformade  eller  trådlika 
stammar  också  sträva  mot  höjden  Douglas 


Melin.  -stump.  Med  en  r.  om  livet. 
Mustascherna  hängde  som  ett  par  upprispade 
r-ar  under  näsan  Harry  Blomberg,  -sulja, 
-an,  -or;  -ad.  Spanska  tygsandaler  med  r-or 
Enckell-Claesson.  —  Med  vita,  r-ade  skor 
och  ~  Öv.  fr.  AshtonWolfe.  -värja;  -uhan- 
del;  -uhandlare.  R-or,  bindgarn,  klädstreck 
Annons.  R-uhandlare  och  segelmakare  Riks- 
tel.-kat.  1927.  -ända.  Han  tog  en  r.  och 
fäste  brevet  vid  den,  varefter  «-  L.  Munster- 
hjelm.  Den  andre  har  r-n  angjord  kring 
isyxan,  som  ~  borrats  ner  i  snön  T.  Boberg. 
-Ögla.  I  yttersta  ändan  av  varje  skakel  är 
en  grov  r.  fastgjord  Sven  Hedin.  —  Rep|a^ 
in  m;  -ade,  -as;  -ning.  Mindre  vanl.  Hade 
hr  Foghelin  ~  för  sjätte  gången  r-at  in  sin 
kära  backe  [Tunåsbacken,  för  motorcykel- 
tävling] 1930.  Badplatsen  är  inrepad  1933. 
Syn.  avspärra  med  rep. 

Repja^,  -an,  -or.  Ldls.  även  'ripa'.  1)  Hu- 
vudformen. Det  får  inte  vara  någon  r-a 
i,  på  glaset.  Göra  r-or  i  bordet,  i  (brottytan 
av)  ett  bergartsprov.  Ror  efter  naglar  och 
verktyg  överallt  p>å  det  gamla  skrivbordet. 
Här  och  där  små  r-or  i  snön  efter  lättklö- 
varna.  Ror  i  berget.  2)  Biformen.  Ex.: 
Pannan  hade  en  knöl  över  vart  ögonbryn 
och  en  griibba  i  mitten  med  streck  och  ripor 
Ludv.  Nordström.  Skyddar  mattor  och  golv 
från  ripor  Nord.  kompaniet  1916.  Bordet 
hade  under  tiden  vunnit  den  allrafullkom- 
ligaste  glatthet  och  frihet  från  ripor,  tack 
vare  ~  C.  J.  L.  Almquist.  Syn.  (mer  1. 
mindre  nära:)  rispa,  ritsa,  skåra,  märke, 
streck,  skråma,  veck,  fåra,  spricka,  reva.  — 
Rep|a%  -ade,  -as;  r-a  sönder  ru;  -ning  (med 
plur.).  Ldls.  även  'ripa'.  1)  Huvudformen. 
a)  Diamanten  r-ar  glas.  Äkta  j^orslin  r-as 
icke  av  kniven.  De  hårdaste  glasslagen  låta 
knappt  r-a  sig  med  goda  filar  Nord.  Fam.'' 
Ra  med  kniven  på  en  sten.  Har  styva  ~ 
skinnpärmar,  som  är  både  r-ade  och  blekta 
S.  Lagerlöf.  [Varvid]  dalbottnar  och  väggar 
[blivit]  jämnslipade  och  r-ade  Nord.  Fam.* 
Nästa  prov  gjordes  genom  r-ning  med  nageln 
på  frisk  brottyta  C.  Sahlin,  b)  Rade  eld 
på  ännu  en  tändsticka  och  ~  Harry  Blom- 
berg. Och  hans  sko  r-ade  gnistor  ur  graniten. 
2)  Biformen.  Ex.:  Värre  än  att  ripa  på 
glas  med  kniv  Sv.  Dagbl.  1925.  När  jag 
skulle  ripa  eld  på  en  sticka  mot  fotsacken  ~ 
B.  Mörner.  Och  skråmor  ripades  i  ansiktet, 
som  ~  G.  Pauli.  Syn.  göra  repor  1.  fåror 
1.  (fina)  streck  1.  skåror  (i  1.  på),  rispa,  skrapa, 
skåra,  rista.  —  Repig,  -t,  -are.  Ldls.  även 
'ripig'.  1)  Huvudformen.  Då  spegeln  blivit 
r.,  matt  eller  anlöpt.  Omkring  de  vitmålade, 
r-a  järnborden  'Mari  Mihi'.  Svävadei7i  mellan 
de  r-a  kulisserna  S.  Siwertz.  Mina  händer 
äro  ra,  så  att  man  kan  riva  pepparrot  på 
dem  'Dan'.  2)  Biformen.  De7i  gamla,  ripiga 
mahognychiffonjén  med  ~  S.  Siwertz.  Syn. 
full  med  repor. 


649 


Repa* — Reparera 


650 


RepjaS  -ade,  -as;  ra  av  lu,  sönder  [m], 
upp  [mj;  -kam  =  'linstråka'  att  r-a  lin  med; 
-maskin;  [-ar|e  (-(e)n,  -e);  -ersk|a  (-an,  -or)j; 
-ning.  Liksom  repa*  o.  repa*  ofta  samman- 
fört med  repa*  men  numer  liksom  dessa  väl 
skilt  därifrån.  1)  Ra  löv.  Golven  ströddes  ~ 
om  sommaren  med  r-at  björklöv,  en  sedvänja, 
som  ~  Eva  Hedén.  Ra  gräs.  Ra  vinbär. 
Ra  humle(knopp) .  Ra  lin(knopp).  Lin- 
r-erskan.  Enl.  nyare  metod  sker  r-ningen 
[av  linet]  på  r-maskin  med  ~  Nord.  Fam.* 
2)  Ra  (siden)  lappar,  linne.  Ra  charpi  Gurli 
Linder.  3)  Ra  drev.  Bomullstrassel,  r-at. 
Syn.  1)  avrepa  ru,  avstryka  tu,  renskala  m 
(kvistar  1.  stjälkar  1.  d.),  rycka  av  ru;  av- 
stryka m  (frö)knoppar;  2)  upprispa  m;  3)  ut- 
reda ru. 

Rep{a%  -ade,  -as ;  [-ning].  Jfr  repa*.  1)  Åter 
r-a  mod.  Ra  nytt  mod.  2)  Refl.  a)  Åter  r-a 
sig  efter  en  sjukdom.  Rolland  har  aldrig 
riktigt  r-at  sig  efter  en  automobilolycka  han 
varit  utsatt  för  Har.  Schiller.  Du  tycks 
ha  r-at  dig  fort:  bäst  du  är  en  förkrossad 
mask,  förvandlas  du  till  en  riktig  Jehu.  Har 
r-at  sig  bra.  —  Rabattens  plantor  bruka  »r-a 
sig*  framåt  eftermiddagen,  då  vattenuppta- 
gandet åter  blir  större  än  avdunstningen 
Naturens  liv.  b)  Han  r-ade  sig  småningom 
(efter  kraschen),  och  nu  stå  affärerna  ypper- 
ligt. 'Tändstickorna'  började  försvagade  i 
371: —  ä  370:—,  men  r-ade  sig  på  andra 
börsen  åter  till  ~  1928.  Börsen  r-ade  sig 
emellertid  snart  och  slutade  ström.  C)  [Som 
om  rävjakten]  på  sistone  r-at  sig  något  J. 
Möllersvärd.  Får  jag  höra,  om  du  r-at  dej 
i  det  rytmiska  B.  Sjöberg,  Syn.  1)  (åter) 
hämta  1.  samla,  återfå;  2)  (åter)hämta  sig, 
ta  (ige'n  1.  u'pp)  sig,  (för)bättras,  återvinna 
krafter  J.  hälsa(n),  tillfriskna  m,  komma  sig, 
krya  på  1.  ti'll  1.  u'pp  sig,  bli  återställd, 
vederfås,  bli  bättre;  komma  i  bättre  ställ- 
ning 1.  omständigheter,  reparera  sin  ställ- 
ning, återvinna  en  god  ställning,  komma 
sig  (u'pp  på  nytt),  komma  på  grön  kvist 
igen ;  förkovra  sig. 

Rep|a*  upp  ni,  -ade,  -as;  -ning.  Jfr  repa*. 
Se  uppr-a  m. 

Reparäbjel  (akut);  -elt.  Möjlig  att  laga 
1.  gottgöra.  På  långturer  i  fjället  bör  man 
akta  sig  för  [skid]  bindning  ar  med  svårr-el 
mekanik.  —  Olyckan  är  väl  ej  värre,  än 
att  den  är  r-ell  —  Reparation,  -en,  -er. 
I.  Enkelt.  1)  Är  det  lönt  att  kosta  (på)  r. 
av  det  här  hybblet?  Huset  står  under  r. 
Brädfodringen  tarvar  r.,  vartill  åtgå:  ~. 
En  grundlig  r.  Under  pågående  r.  är  affä- 
ren flyttad  till  ~.  Stora  r-er.  Yrka  på  r-er, 
om  man  skall  bo  kvar.  Vill  värden  inte  åta 
sig,  kosta  på  r.  av  badrummet?  Dröj  inte 
för  länge  niid  nödvändiga  r-er  I  Salsmöbeln 
är  under  r.,  (borta)  på  r.  (borta  på)  lag- 
ning. Fartyget  ~  erhöll  därvid  så  svåra 
skador,  att  det  måste  gå  in  i  Plymouth  för 


r.  Dan  Byström.  När  de  ordinarie  fyrskep- 
pen måste  intagas  från  sina  stationer  för 
r.  och  översyn  Erik  Hägg.  Så  låg  där  också 
under  r.  en  vacker,  oceangående  passagerar- 
båt ~  B.  Mörner.  Hus-,  fartygs-,  tak-,  bil- 
r-er.  2)  Allmännare  o.  bildl.  För  r.  av  tand- 
gården,  några  oxeltänder.  Resa  till  badort 
för  'r.'  efter  vinterns  nöjen.  En  nödtorftig 
r.  av  hans  något  skamfilade  rykte.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Och  för  tillfället  pågingo  r-sarbeten  i 
nedre  våningen.  Omedelbart  börja,  igång- 
sätta (med)  r-sarbeten(a).  R-sask  ~;  inne- 
håller gummilappar  samt  gummi  och  kan- 
fasduk  för  r.  av  slang  och  däck.  Minska 
r-skontot,  öka  träets  varaktighet  genom  att 
impregnera  det  med  ~.  Det  blir  dryga  r-skost- 
nåder.  En  passande  r-slapp  Neréns  Bilbok. 
R-slådaför  cykel  eller  bil.  Här  finnas  r-svarv 
och  slip  Ax.  Klinckowström.  Rsverkstad. 
Syn.  jfr  reparera.  —  Reparatör,  -(e)n,  -er. 
R.  vid  telegrafverket.  R-er  och  underr-er, 
lokeldare,  vagnskötare.  Och  bl.  a.  möttes  vi 
där  för  första  gången  av  en  kvinnlig  bil- 
reparatör M.  Rogberg.  Bilrerna  ha  bildat 
egen  förening  1932.  Två  duktiga  kvinnliga 
dockr-er  sökas  till  N.  K:s  dockklinik  1927. 
Maskinr-er.  Skriv-  och  räknemaskinsr-er. 
E.  o.  banvakt  med  placering  som  biträdande 
signalreparatör.  Telefonr-er.  Syn.  lagare, 
avhjälpare  av  fel  1.  skador. 

—  Reparerja,  -ade,  -ae;  -bar  (-t;  -het); 
-ing  (med  plur.).  1)  Mer  egentl.  a)  Huset 
skall  ras  i  sommar.  Vill  inte  värden  ra 
(åt  er)?  Vi  ska  få  r-at  i  salen  i  alla  fall. 
Ra  och  införa  värmeledning,  kylskåp  m.  m. 
Uppskjuta  r-ingen  av  det  inre  av  kyrkan. 
b)  Varför  fartyget  måste  gå  in  i  hamn  för 
att  ra,  få  bordläggningen  rad.  C)  Ska  vi 
inte  (låta)  ra  den  gamla  salongsmöbeln  i 
år?  Han  r-ar  gamla  möbler  bra.  2)  All- 
männare o.  bildl.  a)  Är  sulan  r-bar?  Lönar 
det  sig  att  (låta)  r-a  di  här  kängorna  ?  [Skid]- 
bindningen  skall  först  och  främst  vara  håll- 
bar och  lätt  r-bar  samt  ~.  Efter  tre  timmars 
arbete  var  den  första  skadan  rad  och  ~ 
Aleko  Lilius.  b)  »Det  är  ingen  konst  '^  att 
göra  en  dumhet;  konsten  är  att  kunna  r-a 
den-o  L.  W.  Stjernstedt.  T>Så  värdigt  av  tant 
att  tänka  på  mig^,  —  skyndade  Ida  att 
r-a  systerns  ohövlighet  Helena  Westerraarck. 
Skynda  sig  att  r-a  försummelsen.  För  att 
r-a  sin  (ekonomiska)  ställning  och  omför- 
gylla sin  vapensköld.  Han  visste,  att  hans 
kunskaper  voro  bristfälliga,  och  han  gjorde  '^ 
vad  han  kunde  för  att  r-a  dem  'Hasse  Z.' 
Inom  en  månad  därefter  hade  jag  emellertid 
lyckats  ra  mitt  anseende  Hugo  Hamilton. 
Med  någorlunda  r-at  självförtroende  Gunnar 
Cederschiöld.  Ra  sin  hälsa.  Vid  dopet 
skedde  ett  litet  missöde,  men  det  var  lyck- 
ligtvis lätt  r-at:  ~  Hj.  Söderberg.  Syn. 
iståndsätta  ru,  laga,  uppfiffa  ru  1.  -hjälpa  ru 
1.  -laga  ru  1.  -lappa  ru  1.  -rusta  ru,  sätta  i  gott 


651 


Reparera — Repetition 


652 


skick  1.  stånd  (igen),  förbättra,  påbättra  m, 
renovera,  ibl.  lappa  1.  stoppa;  ibl.  under- 
hålla 1.  ersätta;  göra  gott  igen,  gottgöra, 
avhjälpa,  ställa  till  rätta  1.  i  en  bättre 
dager,  rehabilitera;  kurera,  bota. 

Repartiser|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
Vi  r-ar  väl?  Under  det  främlingarna  öpp- 
nade sina  ])ortmonnäer  för  att  r-a  om  åk- 
ningen 'Kapten  Punsch'.  Får  vi  vara  me  d 
r-a  (om  gåvan,  utgiften)  ?  Om  förtäringen 
r-ades  J.  G.  Arsenius.  Syn.  lika  delta  i 
kostnader,  fördela  (kostnaderna)  lika  (min 
deltagarna). 

Repe  (grav);  -t,  -n.  Bot.  Namn  på  Lolium- 
arter. 

Repeller|a(-päll-);  -ade, -as; -ing (1.  repul- 
sion,  se  d.  o.).  Stöta  tillbaka  tu  1.  bort  ru  1. 
ifrån  sig,  frånstöta. 

Repertoar  (-part-);  -(e)n,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Med  en  stabil  [teater] trupp  följer  möjlig- 
heten att  skapa  en  stående  r.  O.  Homén. 
Finns  icke  upptagen  ])ä  r-en  för  dentia  sä- 
song. Jag  hade  försökt  förmå  Eleonora 
Duse  att  upptaga  detta  skådespel  i  sin  r.  ~ 
Annie  Wall.  Denna  lilla  och  otränade  per- 
sonal och  dessa  ytterligt  begränsade  scenre- 
surser fordrade  naturligtvis  en  synnerligen 
lättspelad  r.  M.  Lamm.  [Dej  som  nu  upp- 
buro   ren,   så  inom  sång-  som  talscenen  G. 

0.  HylténCavallius.  Där  stycket  höll  sig 
pä  r-en  en  hel  månad.  Beredd  att  dubblera 
varenda  roll  i  hela  r-en.  Genom  att  hålla 
sina  r-er  rent  svenska.  2)  Dexippos,  Snöfrid 
m.  fl.  ~  hörde  till  den  stående  r-en  [dekla- 
merade bl.  a.  av  Axel  v.  Arbin]  O.  Rabe- 
nius.  3)  Deras  r.  ur  studentsångerna  var 
rätt  stor  och  ~  E.  Vasström.  Ty  hans  r. 
skattade  alltmer  ät  det  längtanssjuka  och  ~. 
Vi  sjöngo  och  trallade  igenom  hela  vår  vis- 
repertoar och  ~  Elsa  v.  Born.  4)  Eti  egen 
r.,  dock  ej  vidare  mångsidig,  ty  ren  upp- 
tog, ägnades  ?iästan  endast  gamla  mästare: 
Beethoven,  Schuniann,  Bach  m.  fl.  5)  Friare. 
Som  anekdotberättare  hade  han  en  outtömlig 
r.,  och  hans  föredrag  var  livfullt.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Det  må  gälla  r-frågor  eller  person- 
frågor Agne  Beijer.  Torde  kunna  betraktas 
som  rfi/llnad.  Kungl.  Teaterns  r-kommitlé 
1930.  /  programmet  ujyptägna  trettio  r-num- 
mer.  Ett  ständigt  återkommande  r-nummer. 
Hr  [John]  Brunius  skisserade  därefter  en 
r-plan,  upptagande  skådespel  avsedda  för  ~ 
1926.  Ett  omtyckt  r- stycke.  Kritisera  r-valet. 
Syn.   spellista   (på    teater),  lista  på  roller 

1.  sånger  1.  deklamationsnummer  1.  d.  som 
ngn  inövat  1.  brukar  uppträda  med,  samt- 
liga (under  en  säsong  1.  d.)  uppförda  st}^cken, 
inövade  nummer. 

Repeterja,  -ade,  -as;  ra  in  m; -ing  (-en, 
-ar;  -smetod  m.  fl.)  jfr  repetition.  1)  Ta 
o'm  o.  d.  a)  Och  jag  skulle  just  till  att  r-a 
konststycket,  dä  ~  H.  Granvik.  Först  får  ett 
av  barnen  svara  på  frågan,  å  så  får  hela 


klassen  r-a  (vad  denne  sagt).  Att  Europas 
kungliga,  då  de  få  vara  ensamma  med  sina 
barn  och  släktingar,  inte  äro  angelägna  om 
att  r-a  arbetsdagens  huvudsakliga  händelser 
eller  ~  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  Var  säker 
om  det,  r-ar  han  tyst  för  sig  själv  Paul 
Lundh.  Svartvita  jiugsnappareyi  r-ar  sin 
strof  Levi  Rickson.  b)  Han  visade  honom 
sin  klocka  och  lät  den  ra  (jfr  r-ur)  Öv.  fr. 
Agnes  Giinther.  c)  Krigs.,  jäg.  o.  d.  Det 
blev  en  bom,  men  Morgonrodnaden  r-ade 
kvickt  en  ny  patron  i  loppet,  och  ~  L. 
Munsterhjelm.  2)  Läsa  o'm  (det  viktigaste 
av  en  kurs  1.  d.).  Hinner  du  r-a  gramma- 
tiken också  till  skrivningarna  ?  Har  ni  bör- 
jat r-a  än?  I  slutet  av  terminen  måste  man 
r-a  vad  man  förut  genomgått.  Kursen  var 
ju  genomr-ad  så  många  gånger  att  ~  Lydia 
Wahlström.  3)  Inöva,  a)  Vad  skulle  ni 
tycka  om  att  sjunga  utan  att  ha  r-at  en  ton? 
Öv.  fr.  Nellie  Melba.  Ra  till  en  konsert. 
En  dag  höllo  vi  på  att  r-a  Händels  ~  ib. 
Och  ]}å  kvällen  spelades  den  [uvertyren  till 
Don  Juan],  utati  att  man  r-at  den  och  med 
Mozart  själv  som  anförare  Öv.  fr.  Bruce 
Lockhart.  Och  jag  måste  uppträda  mot  en 
Enrico,  som  inte  ens  hade  r-at  sin  roll  Öv. 
fr.  Nellie  Melba.  Herr  Lasalle,  som  jag  r-at 
emot  ib.  —  Generalr-a.  Allmänna  sången 
stämrar  Måndagen  ~  Annons  1932.  b)  Jag 
r-ade  mitt  tal  in  i  minsta  detalj,  övade  till 
och  med  in  de  stycken,  där  rösten  borde 
svika  mig  av  rörelse  Öv.  fr.  Bruce  Lockhart. 
Syn.  1)  omta(ga)  m,  upprepa,  omsäga  nj, 
omsjunga  ni  o.  d.,  eftersäga  ru,  förnya,  göra 
o'm;  2)  a)  på  nytt  genomgå  kurs  1.  läxa, 
ånyo  genomse;  b)  (in)öva  (nj)  för  (offentligt) 
uppträdande.  —  Repetérgevär.  Maga- 
sinsgevär där  omladdningen  blott  kräver 
ett  enkelt  handgrepp.  Dessittom  användas 
å  flygskepp  och  stridsplan  kulsprutor  och  r. 
Vår  Flotta  1917.  -modell.  Ett  gammalt 
kasserat  armégevär  av  äldsta  r.  A.  Knöppel. 
-studsare.  Tyska  r.  till  älgjakten  1930. 
-ur.  Numer  föråldrat  ur  vars  slagverk  kan 
sättas  i  gång  när  som  helst  o.  därvid  upp- 
repa senaste  slag.  -vap|en.  Se  repeterge- 
vär. De  automatiska  vapnen  medge  större 
eldhastighet  än  r-nen  Nord.  Fam.'' 

—  Repetition,  -en,  -er.  Jfr  repetera. 
I.  Enkelt.  1)  Omtagning.  Varpå  följde  r. 
av  kommandoordet  ledet  utefter.  2)  Förnyad 
genomläsning  o.  d.  När  r-erna  börja  på 
vårsidan  både  i  historien  och  geografien.  En 
snabb  r.  (av  den  lästa  kurseti)  strax  före 
tentamen.  3)  Inövning.  Mati  klagar  över 
att  dirigenten  är  för  snål  på  r-er.  Där  r-en 
som  bäst  pågick.  Under  pågående  r.  Hålla 
r-er.  Stycket  är  under  r.  Generalrepetition. 
Ty  dä  hade  han  orkesterrepetition  Fr.  G. 
Bengtsson.  Extra  sfämrer.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Uppgörande  av  rollfördelningsförslag,  le- 
dande av  r-sarbete  med  fastställande  av  spel- 


653 


Repetition — Replipunkt 


654 


stil,  ton  och  tempi  ~  Nord.  Fam.^  Just  när 
r-sbrådskan  var  som  störst  ~  Annastina  Alk- 
man,  öv.  Det  är  en  hel  r-slcurs  i  Indiens 
religionshistoria,  som  åskådaren  gratis  får 

B.  Forell.  I  r-ssalen  var  r-en  i  fall  gäng. 
De  obligatoriska  ersättningsskolor^ia  (r-ssko- 
lorna)  (för  minderåriga  som  avgått  från 
folkskolan  utan  avgångsbetyg)  Karl  Nord- 
lund. R-stecken  mus.  =  repristecken.  Rsvis 
genomgå.  B-sövning  krigs.:  ett  led  i  de  värn- 
pliktigas utbildning,  försiggår  ett  1.  flera 
år  efter  första  övningen.  Syn.  jfr  repetera. 
—  Repetitörilum  (akut);  -et,  -er.  1)  Repe- 
titionskurs. 2)  Kort  sammanfattande  läro- 
bok (för  repetition).  —  Repetitor,-(e)n,  -er; 
-stjäiist  m.  fl.  Biträdande  lärare.  1)  Krigs. 
Skall  vara  r.  i  fältmässig  skjutning  vid 
vissa  kurser  å  Rosersberg  1929.  Tjänstgöra 
som  r.  i  torpedlära  vid  Sjökrigsskolan  1918. 
2)  Mus.  Operans  r.,  som  vid  pianot  ledde 
de  förberedande  övningarna.  Men  i  stället 
skickade  jag  ett  bud  direkt  till  operan  efter 
r-en  och  lät  säga  honom,  att  jag  skulle  börja 
inöva  Elisabeth  med  honom  samma  förmid- 
dag Öv.  fr.  Nellie  Melba.  3)  En  r-stjänst 
vid  Klotens  fortsättningsskola  sökes  senast 
9  maj  Sv.  Dagbl.  1925. 

Repig  se  under  repa'^. 

Replik',  en,  -er.  Ifråga  om  konst  o. 
litteratur.  Ofta  hopfört  med  följ.  1)  Enkelt. 
En  r.  [av  porträttet]  finnes  på  Gripsholm, 
en  kopia,  bröstbild  av  P.  Krafft  d.  ä.,  på 
samma  ställe  K.  K.  Meinander.  Tavlan 
målades  i  olja  i  stort  format,  sedan  följde 
en  liten  r.  i  akvarell  G.  Nordensvan.  En 
i  fråga  om  dräkten  något  förändrad  r.  E. 
Wettergren.  Och  Ch'ien-lung  lät  uppföra 
en  r.  i  Jehol  [av  det  förstörda  templet]  Sven 
Hedin.  Villan,  en  r.  till  Richards,  fastän 
den  ligger  i  motsatta  änden  av  samhället 
M.  Rogberg.  —  Schillers  Karl  Moor,  av 
vilken  man  funnit  den  vara  en  r.  M.  Lamm. 
2)  Ssg.    R-variant  av   Praxiteles    Afrodite 

C.  G.  Laurin.  Syn.  av  konstnär  utförd 
dublett  av  ngt  hans  verk;  upprepning. 

Repliks  -en,  -er.  Ofta  hopfört  med 
föreg.  I.  Enkelt.  Skiftningarna  övergå  i 
varann.  1)  Allmännare,  a)  Han  gav  inte 
ens  (en)  r.  Förtjust  över  den  udd  hon  lyckats 
ge  sin  r.  Utan  att  hitta  den  riktiga,  den 
dräpande  ren.  Det  var  en  god  r.l  Träffande, 
skarpa,  snabba  rer.  Jag  fick  en  rapp  r. 
från  ett  håll  jag  ej  väntat  mig.  Och  det 
kvads  och  diktades,  vitsades  och  föddes  r-er 
Ola  Vinberg.  Varje  r.  utlöser  en  motreplik, 
så  kraftfull,  att  ~  M.  Lamm.  Huru  r-erna 
föllo,  minnes  jag  ej,  men  ~  även  till  2.  De 
två  debattörerna  kasta  boll  med  r-erna  all- 
deles som  i  ~  även  till  2.  En  avslutande  r. 
Bring  som  inledare  fick  ordet  för  shdrejylik 
Ingeb.  Björklund,  b)  Hebbels  förmåga  av 
lakonism  i  r-en  Per  Hallström.  En  rapp- 
het i  r-en  och  en  förmåga  att  bita  ifrån  sig, 


som  ~.  Nathan  Söderblom  var  r-ens  man, 
då  såda7it  behövdes  Alb.  Engström.  Hennes 
snabbhet  i  r-er  Paul  Lundh.  2)  Teaterreplik. 
Ätt  censuren  varit  framme  och  kapat  många 
av  styckets  finaste  r-er  Aug.  Lindberg.  Äit 
avsides  r-er  och  resonerande  monologer  [borde 
bannlysas]  E.  Kihlman.  [Ibsen]  som  redan 
1867 — 68,  vid  arbetet  j)å  De  uyiges  För- 
bund, målmedvetet  gick  inför  experimentet 
att  reda  sig  utan  avsides-repliker  ib.  Styckets 
glansreplik.  —  I  går  spelade  de  med  i  en 
pjäs,  där  r-erna  var  gevärsskott  och  ~  Öv. 
fr.  Boleslavski.  II.  Ssgr.  Ex.:  Att  förf . 
ådagalade  rätt  mycken  scenvana  och  att 
r -behandling en  föreföll  osökt  och  naturlig. 
Monologer  och  hela  avhandlingar  i  r-form 
E.  Kihlman.  Hans  träffsäkra  och  roliga 
r-föring  Fr.  Borelius.  Det  ligger  en  av- 
siktlig teknik  bakom  denna  r-f öringskonst, 
men  ~  M.  Lamm.  Hans  lysande  r-konst, 
hans  besatta  infall  Fr.  Böök.  Fransk  r-konst. 
Två  minuters  r-rätt,  efter  talmannens  beprö- 
vande, omedelbart  efter  en  talare,  en  nyhet 
i  vår  riksdag  f.  o.  m.  1934.  Hjalmar  (har 
under  detta  r-skifte  inkommit,  deltager  i  ro- 
pen):  ~  Åke  Berglund.  Allt  r-skifte  emellan 
publiken  och  de  på  scenen  upjArädande  är 
strängeligen  förbjudet  Aug.  Hallner.  Kvicka, 
roliga  r-skiften.  Påpasslig  ochr-snabb.  Denna 
lediga  och  friska  r-stil  tycks  höra  hemma  i  ~ 
N.  Svanberg.  Han  är  sällsynt  r-säker.  Dess- 
utom ägde  Scribe  ett  ovanligt  sinne  för  min- 
spelet, r-tonen  ochsce  nrörelsernaoch'^ 
E.  Kihlman.  Åter  följde  en  kort  r-växling, 
varav  han  dock  ej  förmådde  uppfånga  nå- 
gonting. Rodnaden  brände  länge  på  mina 
kinder  efter  den  obehagliga  r-växlingen  H. 
Mörne.  Syn.  1)  (träffande,  kvickt,  dräpande, 
snabbt,  omedelbart,  välfunnet)  svar  1.  gen- 
mäle  1.  inlägg,  bemötande  svar,  gensvar, 
svar  på  tal,  ibl.  'avbränning';  ibl.  (omedel- 
bar) 'parad';  2)  yttrande  (i  en  dialog,  ett 
samtal),  varje  på  scenen  uppträdandes  bi- 
drag till  dialogen.  —  Replikerja,  -ade,  -as; 
-ing  (-en,  [-ar];  -skonst).  Haii  ä  inte  dålig 
(i)  att  r-a.  Ra  ngn,  på  vad  ngn  sagt,  på 
ett  yttrande.  Ljunggren  hade  svarat ,  att  det 
var  för  stor  ära  för  honom  att  bli  bror  med 
en  excellens,  men  De  Geer  r-ade  artigt: 
T  Också  vetenskapen  har  sina  excellenser* 
Gust.  Cederschiöld.  Rade  ~;  *Jag  kan 
icke  vara  exklusiv  i  mitt  umgänge,  jag  måste 
känna  alla^  Joh.  Mortensen.  Att  Strind- 
bergs dialog  i  grunden  ej  är  så  fri  från  det 
T>konstrueradey>,  som  han  själv  förmenar,  att 
den  tvärtom  ofta  driver  det  blixtsnnbba 
r-andet  till  sin  spets  M.  Lamm.  —  Känd 
för  sin  snarfyndighet  och  sin  kvicka  r-ings- 
konst.  Syn.  svara  (genast  o.  ofta  dräpande), 
genmäla,  gentaga,  komma  med  1.  fälla  1. 
ge  en  replik,  infalla,  ibl.  avbryta  ai  1.  'av- 
bränna' ru. 

Replipunkt.  Krigs.  o.  allmännare.  Stöd- 


655 


Replipunkt — Representation 


656 


jepunkt  (som  man  kan  dra  sig  tillbaka 
till),  'bas'.  1)  Finna  en  r.  vid  floden.  [Förde] 
tanken  pd  lättheten  att  ~  föra  ett  gerilla- 
krig, ty  där  fanns  r.  efter  r.  mil  efter  mil 
C.  A.  C.  Lewenhaupt.  2)  Z)e»  nya  turist- 
stationen är  avsedd  att  bli  en  r.  för  skid- 
sportintresset  i  ~.  Behålla  det  gamla  hem- 
met som  en  sorts  bas,  en  r.,  dit  hon  alltid 
kunde  återvända  A.  Sörlin. 

Reportäg|e(-asj;  e  stumt  överallt  utom 
i  best.  form);  -et,  e;  -ebragd;  -ebyrå; 
-efoto;  -ejakt  m.  fl.  Gjorde  r-e,  författade 
annonser  och  gjorde  alla  slags  redaktionella 
'negerarbeten'.  Att  ~  göra  dessa  r-e  grund- 
ligt Aleko  Lilius.  Vid  Alexandersstodens 
avtäckning  'v  1894  hade  jag  r-et  om  hand 
Janne  Thurman.  Ofta  nog  inskränktes  det 
lokala  r-et  till  rena  obetydligheter  Wald. 
Biilow.  Som  rubrik  över  ett  r-e  över  söndags- 
kvällens trafikbekymmer  A.  Thulstrup.  Kunde 
ge  tillfälle  till  ett  mycket  omfattande  litte- 
rärt re  O.  Enckell.  Tecknarens  r-e:  Veckans 
biopremiärer  Dag.  Nyh.  1919.  —  Bild-,  ka- 
mera-, press-,  societets-,  Strindbergs-,  tid- 
ningsr-e.  —  Enl.  vad  Pressr-e  [pressens 
r-ebyrå]  inhämtat  1928.  Syn.  nyhetsan- 
skaffnmg  för  tidning.  —  Repo'rt|er  (-å-; 
även  -å-;  akut) ;  -ern,  -er  1.  -rar  [1.  -ers].  I.  En- 
kelt. /  min  egenskap  av  yngste  r-er  vid  en 
stor  tidning  Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'.  R-er  för 
ett  blad  i  fjärran  väster  Annie  Quiding. 
Vida  berömd  som  en  oförvägen  r-er  Aleko 
Lilius.  De  kvinnliga  rerna  i  Neioyork  1926. 
Ett  koppel  av  närgångna,  företagsamma 
r-er(s),  r-rar.  Innan  r-rar  från  tidningarna 
började  falla  över  oss  B.  Gripenberg.  Som 
specialiserade  sig  på  att  förse  r-rar  med 
skandalhistorier  om  den  kejserliga  familjen 
Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  —  Domstols-, 
kriminal-,  tidningsr-er.  IL  Ssgr.  Ex.:  Få 
r-eravdelningen.  Min  stoltaste  r-erbragd 
Janne  Thurman.  Begagnande  mig  av  ett 
gammalt  r-erknep  hade  jag  ~  H.  Gummerus. 
Vanliga  r-ermetoder.  Att  mitt  r-ersamvete 
yrkade  pd  att  jag  ~  Aleko  Lilius.  Fä  någon 
ersättning  för  sitt  r-erskap  Y.  Him.  Med 
dess  vulgära  rerstil.  En  smula  sent  ur  r-er- 
synpunkt  visserligen  ~  Fr.  G.  Bengtsson. 
Min  amerikanska  r-ertid  Öv.  fr.  'Erwin 
Rosen'.  Många  av  r-eryrkets  mindre  sympa- 
tiska drag  Y.  Hirn.  Efter  r-er  år  en  blev 
Leivis  först  biträdande  redaktör  och  sedan  ~. 
Syn.  tidningsman  på  nyhetsavdelningen, 
'notisjägare',  ibl.  referent. 

Represalier  se  repressalier. 

Representäb|el,  elt,  -lare.  Representa- 
tiv. —  Representa'nt,  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Diplomatiska  sändebud  sägas  vara  sin 
regerings  rer  (i  det  land,  där  de  äro  ackre- 
diterade). Uppsalas  r.  i  andra  kammaren. 
Kongressen  (i  U.  S.  A.)  är  delad  pd  tvä 
kamrar:  senaten  och  r-ernas  hus.  Biskop 
Ostenfeld,  som  hade  förhinder,  bad  mig  resa 


som  r.  för  den  danska  kyrkan  Öv.  fr.  A. 
J0rgensen.  (Reste  som)  r.  för  en  tobaks- 
firma. Vår  Netoyorksrepiresentant.  Pressr-er. 
2)  Olika  yrkesr-er.  [Fröken  Julie] ,  den  sista 
döende  r-en  för  en  förfinad  och  degenererad 
ätt  M.  Lamm.  Kungsfiskaren  är  Europas 
enda  r.  för  ett  fågelsläkte,  som  ~  E.  Rosen- 
berg. II.  Ssgr  ha  rc^resenfanf-;  blott  undan- 
tagsvis därjämte  representants-.  F,x.:  Sveriges 
nykterhetssällskaps  r-för samling .  Frän  Stads- 
förbundets r-församling  och  ~.  R-sförsam- 
lingen  i  Sydafrikanska  unionen 'Nord.  Fam.'^ 
Den  folkvalda  delen,  ^r-huset*  (t.  e.  i  Nya 
Syd  Wales)  Gunnar  Andersson.  R-husets 
väldiga  kupol  [i  Washington]  Öv.  fr.  'Erwin 
Rosen'.  Voimas  första  offentliga  r-möte  H. 
Gummerus.  ■ —  Ombudsmannaskapet  skiljer 
sig  frän  r-skapet  därigenom,  att  ~  Nord. 
Fam.^  Sv.  lokmannaförbundets  r-skap  har 
beslutat  godkänna  medlingsförslaget  i  kon- 
flikten 1919.  Chokladresande  söker  r-skap  för 
kvalitativt  konkurrenskraftig  fabrik  Annons 
1919.  Intet  r-skapsmöte planeras ,  säger  lands- 
organisationens ordförande  1928.  —  Även 
kyrkliga  kommuner  böra  få  r-system  [kyrko- 
fullmäktige] 1928.  Syn.  ombud,  fullmäk- 
tig, person  som  företräder  en  annan  1.  som 
äger  tala  o.  besluta  för  hm  o.  i  hans  namn, 
(mer  1.  mindre  nära:)  ställföreträdare,  rätts- 
innehavare, 'målsman',  vikarie,  förtroende- 
man, agent,  kommissionär,  talesman;  ibl. 
exempel. 

—  Representation,  -en,  er.  I.  Enkelt. 
1)  a)  Ofta  mer  konkr.  Sedan  Sverge  fått 
egen  r.  i  Kina  och  Japan,  kom  det  ~.  Tidi- 
gare har  Chile  ej  haft  någon  officiell  r.  i 
dessa  trakter  ~  E.  H.  Kranck.  Med  en  ~ 
mycket  förnämlig  svensk  konsulär  r.  Maths 
Holmström.  Vår  utrikesrepresentation.  — 
Kotteriväsendet  och  klickväldet  börjar  bli 
något  utmärkande  för  de  demokratiska  r-erna, 
konstaterar  Dagens  Nyheter  ~  1926.  Huru- 
som ett  slags  riksrepresentation  uppstått  i 
samband  med  och  pd  grund  av  konungavalet 
Sven  Tunberg.  Under  stdndsr-ens  dagar. 
Folkrepresentation.  Medlem  av  en  stadskom- 
muns r.  b)  Den  jämförelsevis  fylliga  r-en  av 
vår  yngre  lyrik  har  [i  urvalet]  ~  E.  Kihlman. 
c)  R.  hör  till  en  diplomats  vedertagna  plik- 
ter. Det  följer  väl  mycket  r.  med  en  sådan 
jilats?  2)  Märk  den  särstående  bet.  '(teater)- 
förestälining'.  Och  stycket  lades  ned  efter 
endast  fyra  r-er.  När  jag  kom  dit,  hade 
r-en  redan  börjat.  —  Även  friare.  II.  Ssgr. 
Ex.:  1)  Till  I  1.  a)  Särsk.  om  den  föränd- 
ring i  Sverges  statsskick  som  genomfördes 
1865  —  66  o.  varigm  ståndsr-en  avlöstes  av 
tvåkammarsystemet.  Då  adeln  skulle  avge 
sitt  vottim  i  r-sfrågan.  Frågan  om  r-srefor- 
men.  Louis  de  Geer,  fadern  till  det  r-sskick, 
som  ännu  kallas  »det  nya^  Kabbarp.  — 
Äga  r-srätt  vid  ~.  b)  Till  lic.  Och  hans 
hem  var  ~  delat  i  tvä  skilda  områden,  r-sav- 


657 


Representation — Reproducera 


658 


delningen  och  det  egentliga  hemmet  Öv.  fr. 
Etsu  Inag.  Sugimoto.  Men  sä  hade  också 
guvernören  stora  r-sförpliktelser  Annie  Fiiru- 
hjelm.  Ett  särskilt  r-skonto,  som  firman 
ställde  till  hans  förfogande  ~.  Och  hade 
varken  fått  ökad  lön  dier  ökade  r-spengar. 
Där  Söderblom  som  studentkårens  ordförande 
på  ett  lysande  sätt  fullgjorde  sina  r-splikter 
och  ~.  Till  möblering  av  rsruni  i  Sträng- 
näs biskopsgård  1933.  Min  ekonomiska  ställ- 
ning, som  med  mina  allt  större  r-sskyldig- 
heter  hade  blivit  ganska  undergrävd  Öv.  fr. 
Bruce  Lockhart.  Sökes  [för  turiststationen] 
föreståndarinna  med  r-svana.  2)  Till  I  2. 
Ty  r-ssiffran  [för  en  pjäs]  är  ju  i  regel 
direkt  belysande  för  publikfrajngången  Finsk 
Tidskr.  1930.  Syn.  I.  1)  a)  onibud  1.  repre- 
8entant(er)  1.  d.,  samling  (folk)ombud,  ibl. 
folk-  1.  riksförsamling,  (ibl.  nära:)  mission, 
beskickning,  (de)legation,  ambassad;  ibl. 
ställföreträdarskap  1.  ombudskap;  b)  vad 
som  är  representerat  1.  valts  att  represen- 
tera; c)  värdskap,  sätt  att  mottaga  gäster 
(o.  hävda  sin  ställning  —  som  värd  1.  äm- 
betsman); 2)  (teater)föreställning. 

—  Representativ,  -t,  -are.  1)  En  för- 
samling, som  var  omisskänneligt  r.  för  na- 
tionens skiftande  egenskaper.  En  r.  samling 
nationell  lyrik.  2)  Jfr  representation  lic. 
San  var  en  i  högsta  grad  r.  man  och  repre- 
senterade gärna  Cl.  Lagergren.  Några  r-a 
egenskaper  har  han  inte  och  är  ur  den  syn- 
punkten olämplig  som  rektor  för  ett  univer- 
sitet. Syn.  1)  lämplig  som  typ  1.  exempel, 
typisk;  2)  som  kan  1.  är  lämplig  att  repre- 
sentera 1.  att  utöva  värdskap  1.  uppträda 
som  värd  (vid  högtidliga  tillfällen)  1.  att  föra 
stat,  representabel.  —  Representer|a,-ade, 
-as.  1)  Vilken  är  det  han  rar  (som  konsul)  ? 
Konungen  lät  sig  vid  jordfästningen  ras 
av  ~.  Sverge  r-as  där  av  ~.  —  Som  f.  n. 
i  huvudstaden  r-ar  firman,  hanken.  Ombud, 
som  pid  grund  av  fullmakter  r-ade  ett  avse- 
värt antal  aktieägare,  ett  stort  aktieägar- 
intresse.  2)  Universitetscirklarna,  som  ju 
r-a  den  högst  utvecklade  formen  av  studie- 
cirklar Ups.  Nya  Tidn.  1931.  Norditalien 
r-ar  Preussen  söder  om  Alperna  S.  Neander 
Nilsson.  [Tänk  om  fascism  och  nazism]  vad 
ni  vill:  att  de  r-ar  framsteg  eller  regress  — 
men  bolsjevism  är  det  ju  inte  I  Marika  Stiern- 
stedt.  Av  alla  jag  sett  r-ar  han  [Sabatier] 
för  mig  närmast  idealet  av  en  teolog  N. 
Söderblom.  Bland  militären  var  general 
Macready  den  ende,  som  r-ade  simt  förnuft 
Öv.  fr.  Bruce  Lockhart.  [Släkten  Élåfield] 
har  icke  efter  sistsagda  år  varit  i  Sverge 
r-ad  (haft  ngn  representant)  O.  Wasastjerna. 
Att  låta  vår  andliga  kultur  i  detta  vårt 
samlingsverk  bli  så  rikt  och  så  allsidigt  rad 
som  möjligt.  En  diktare,  som  jag  i  urvalet 
finner  väl  knappt,  ja  dåligt  r-ad,  är  ~.  Även 
ämnet  heraldik  är  rat  i  samlingen.  —  O-, 


väl-,  över-,  underrad.  3)  Van  att  ra.  Han 
var  en  i  högsta  grad  representativ  man  och 
r-ade  gärna  Cl.  Lagergren.  Syn.  1)  (ställ)- 
företräda  (ngn),  vara  representant  1.  ställ- 
företrädare 1.  ombud  för;  2)  företräda,  före- 
ställa, utgöra  1.  stå  som  en  typ  1.  ett  exem- 
pel för;  (ib!.:)  motsvara,  ersättas,  tyda  på, 
ge  prov  på,  vara  (en)  talesman  för;  3)  föra 
stat  (såsom  ämbete  1.  ställning  anses  fordra), 
utöva  värdskap,  vara  värd  (ofta  vid  högtid- 
ligheter), hålla  taffel. 

Repressälie|r  (akut);  -rna;  -akt  m.  fli. 
Säll.  stavat  med  ett  -s-.  Ngn  gång  sing. 
'repressalie'.  I.  Enkelt.  (Ut)öva  r-r  (mot 
ngn,  för  ngt).  Där  vi  sutto  ~  i  Stockholm 
utom  räckhåll  för  de  ryska  r-rna  H.  Gum- 
merus. övergingo,  för  att  rädda  sig  från 
r-r,  till  bolsjevikerna.  Den  terror,  som  ~ 
sattes  i  gång  som  rr  för  attentatet  mot 
Lenin  '^.  Av  fruktan  för  r-r.  Kommer  icke 
att  slippa  undan,  undgå  r-r  för  sin  smart- 
het. —  T.  T:s  Berlinkorrespondent  utvisad 
utan  motivering;  r.  för  utvisad  naziagitator 
Sv.  Dagbl.  1934.  IL  Ssgr.  Ex.:  Såsom  en 
rakt  A.  Lagrelii  Resa.  R-hot  mot  vittne?' 
Rubrik  1921.  Stopp  för  alla  rmord  mot  sinn- 
feinare  1920.  Syn.  vedergällning(shand- 
lingar),  hämnd(gärniugar);  (r-akt:)  hämnde- 
akt. 

Reprima'nd  (-angd);  -en,  -er.  Gymn. 
Centralinstitutet  får  en  (skarp)  r.  En  r.  har 
hon  förtjänat  för  sitt  slarv.  Ge  ngn  en  r. 
Syn.  skrapa,  förebråelse,  tillrättavisning, 
upptuktelse. 

Repris,  -en,  -er;  -tecken  (omtagnings- 
tecken).  1)  Mus.  Omtagning  av  musik- 
stycke; stycke  som  (skall)  tas  o'm;  r-tecken. 
2)  Vängerevyn  ges  i  r.  trettondagen.  Rer  med 
nya  rollbesättningar  M.  Lamm.  En  lyckad 
r.  —  En  historia,  som  jag  visserligen  berättat 
minst  en  gång  förut,  men  som  är  så  bra,  att 
den  tål  vid  en  r.  'Hasse  Z.'  3)  Friare. 
Med  hänsyn  till  motståndets  svdrövervinner- 
lighct  har  den  stora,  ideala  stavningsrefor- 
men, ehuru  egentligen  tänkt  som  ett  itelt, 
delats  upp  i  r-er  H.  Geijer.  Kanske  inte  i 
ett  kör,  men  i  olika  r-er  L.  Munsterhjelm. 
Vilket  skedde,  togs  i  flera  r-er.  Efter  nio 
terminer  i  Uppsala,  uppdelade  i  fyra  r-er 
Sv.  Haglund.  Syn.  1)  se  ovan;  2)  (för- 
nyat) återuppförande  (efter  en  tids  avbrott); 
'att  tas  en  gång  till',  upprepning;  3)  om- 
gång, sko  v,  varv;  (i  r-er:)  med  mellanrum, 
lite  då  o.  lite  då,  fördelat  på  olika  tider, 
icke  på  en  gång  1.  i  en  följd. 

Reproducerja,  -ade,  -as;  -bar  (-t;  -het); 
-ing  (med  plur.).  1)  Frambringa  nya  indi- 
vid, ånyo  frambringa  1.  framalstra.  Där  jag 
funnit  ~  r-bara  växtdelar  av  långväga  ur- 
sprung ilanddrivna  R.  Sernander.  2)  Äter 
framkalla  1.  återkalla  i  minnet,  åter  fram- 
ställa, (ur  minnet)  återge.  Då  jag  (ur  1. 
i   minnet)   sökte   r-a   den   scen  jag  nyss  be- 


659 


Reproducera — Rea 


660 


vittnat.  3)  Mångfaldiga,  omtrycka  m,  av- 
trycka fij.  Ra  en  skrivelse  med  (hjälp  av) 
niodärna  (r-ings) metoder.  Rad  i  tontryck. 
Bilden  md  ej  utan  angivande  av  källan  r-as. 
(All)  ring  förhjudcn.  —  Reproduktion, 
•en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Abstr.  Den  industri- 
ella produkten  representerar  alltid  en  r., 
medan  det  överlägsna  hantverket  liksom  kon- 
sten ger  den  ursprungliga  produkten  Ragn. 
Östberg.  Framställd  genotn  r.  Jag  äger 
tavlan  blott  i  r.  även  till  2.  2)  Konkr.  I 
vackra  r-er  föreligga  redan  ~.  Helsidesr-er . 
Rerna  äro  utförda  av  ~.  Några  Riiys- 
daelr-er.  II.  Ssgr.  Ex.:  Att  Generalstabens 
litografiska  anstalt  är  en  r-sanstalt.  Har  möj- 
liggjort inköp  [till  Tekn.  Högskolan]  av 
Siemens  r-sautomat,  äntiu  den  enda  i  Nor- 
den; rejyroducerar  exakt  urkunder,  ritningar 
tn.  m.  pä  10  minuter  1934.  Fotogravyrför- 
f ärandet  ~  anses  med  rätt  såsom  det  finaste 
fofomekaniska  r-sförfarandet  Nord.  Fam.^ 
(1907).  Mekaniska  r-sförfaranden  (träsnitt, 
kopparstick,  litografi  o.  etsning)  samt  foto- 
mekaniska (t.  e.  autotypi,  fototgpi,  djup- 
tryck o.  ljustryck).  Rsförmåga.  R-skamera. 
De  fotografiska  r-smetoderna.  De  många 
r-smöjligheter,  som  i  vår  tid  stå  till  förfo- 
gande I.  A.  Heikel.  Rsorgan  bot.  =  fort- 
plantningsorgau.  Elektriska  r-spianon  Riks- 
te]. -katnlog  1927.  Skaffa  sig  r-srätt(en)  till 
ngt.  Vi  söka  e)t  verkligt  förstklassig  reklam- 
tecknare som  är  ~  driven  figurtecknare 
och  väl  insatt  i  r-steknik  Annons  1933. 
R-sövningar.  —  ReproduktiV,  -t.     Fackl. 

1)  Ra    skott    bot.    =    fortplantningsskott. 

2)  R.  förmåga,  läggning,  fantasi  förmåga 
osv.  att  reproducera  (i  minnet,  efterbilda 
osv.).     Ra  förfaranden. 

Reptil,  -en,  -(i)er.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
Gnagare,  r-er  och  andra  smådjur  B.  Mörner. 
Dessa  synnerligen  giftiga  men  mycket  skygga 
r-er  Amelie  Posse-Bråzdovä.  När  man  talar 
om  r-ier,fär  man  inte  glömma  de  små  harm- 
lösa, näpna  ödlor,  som  ~  B.  Mörner.  Grup- 
]}en  fjällr-ier  Nord.  Fam.^  —  Som  om  han 
råkat  svälja  en  iskall  r.  'Kapten  Punsch'. 
2)  Bildl.  De  ljusskygga  r-er,  som  levt  pä 
andra  människors  spritelände ,  skulle  icke 
draga  sig  för  att  även  släppa  lös  kokain- 
lasten Sv.  Dagbl.  1928.  Bismarck  är  ska- 
paren av  uttrycket  r.  som  beteckning  för 
politisk  skumraskintrigant  ~  Nord.  Fam." 
II.  Ssgr  ha  reptil-,  helt  säll.  därjämte  rep- 
tilie-.  Ex.:  Det  var  något  kallt  och  r-aktigt 
i  [blicken]  Wilh.  Sörensen.  Men  r-artat 
kallt  var  handens  tryck  Joh.  Levart.  R-fau- 
nan  är  i  norra  Kina  ytterst  mager  Erik 
Nyström.  Vigingo  över  till r-husetS. Siwertz. 
Rlikt  pansrade  tallarnas  rötter  /  stå  våta 
i  gyttjan  V.  v.  Heidenstam.  Virrvarret  av 
knotiga,  r-lika  grenar  H.  Mörne.  Det  grova 
missbruk  av  tryckfriheten,  som  r-organet 
gjort  sig   skyldigt   till.     Rpressen   jfr   I  2. 


Damlågskor  av  svart  och  vit  r-pressad  kalv 
1925.  Skor  av  r-skinn  äro  ~  alltjämt  en 
^  stor  t  artikel  i  London  1929.  Herr  Deng- 
ler,  som  trots  sitt  olycksfall  med  boan  fort- 
farande var  en  stor  r-älskare  Douglas  Melin. 
Och  under  de  halvsänkta  ögonlocken  glänste 
allt  jämt  dessa  blanka  r-Ögon  V.  Benedicts- 
son.  Syn.  1. 1)  kräldjur;  2)  'orm  i  människo- 
skepnad', 'lömsk  krypskytt',  skumraskin- 
trigör, ljusskygg  o.  lömsk  individ. 

Republik,  -en,  -er.     Motsatt  'monarki'. 

I.  Enkelt.  Schioeiz  är  en  förbundsrepublik. 
Upprättandet  av  (den)  tredje  franska  r-en 
år  1870.  Rerna,  som  i  samband  med  världs- 
kriget så  ökats  på  monarkiernas  bekostnad. 
Borgmästar  L:s  famösa  rop  på  r.  Ren 
Andorra,  en  av  våra  minsta  r-er.  Införa 
rf-en).  Avskaffa  r-en.  Ie?ifrir.  Sovjetr-en. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Snarast  r-artad  författning. 
Under  r-styret.  Venizelos  med  sina  r-sympa- 
tier.  Syn.  stat  med  icke-monarkisk  för- 
fattning, ibl.  fristat;  republikansk  författ- 
ning. —  Republikan,  -en, -er; -i'sm  (-en); 
-sk  (-t).  1)  Monarkister  och  r-er.  Den  gamle 
skalden  och  t  r-en'*  Johan  Gabriel  Carlén 
Aug.  Hallner.  Även  såsom  god  r.  är  svensken 
i  djujyet  konungsligt  sinnad  David  Nyvall. 
R.  i  sitt  tal,  despot  i  själen.  2)  [Thorild] 
försumtnade  emellertid  sitt  tillfälle,  vare  sig 
av  stolthet  eller  r  ism  Ruben  Berg.  3)  Stater 
med  r-sk  författning.  Som  skulle  styrelse- 
sättet blivit  alltmera  r-skt.  De  r-ska  idéerna. 
Partiet  är  snarast  r-skt,  men  ~.  R-skt  sinnad. 
Syn.  1)  medborgare  i  en  republik,  ibl. 
fristatsborgare  1.  fristatsman;  anhängare  av 
den  rska  idén  1.  av  republiken  som  styrelse- 
form. 

Repulsion  (-sjön);  -en,  -er.  Särsk.  fys. 
Tillbaka-  1.  bortstötning.  —  Repulslv,  -t. 
Särsk.  fys.     Tillbakastötande  osv. 

Reputation,  -en.  Vara  mån  om  sin  r. 
Folk,  som  inte  ha  r.  Sigrid  Stjernswärd. 
Skaffa  sig  (en  viss)  ställning  och  r.  Min 
konstnärsreputation.  Syn.  anseende,  r5'kte, 
'namn'.  —  Reputérlig,  -t,  -are;  -het.  Ofta 
smtl.  Att  denna  dam  såg  ytterst  r.  ut  Marika 
Stiernstedt.  Skulle  ~  tro  honom  vara  minst 
underlöjtnant  vid  hästgardet,  så  r.  ser  han 
ut  och  så  söta  små  mustascher  har  han  Svea 
1845.  Men  herrarna  med  höga  hattar  sdgo 
rare  ut  än  nu  C.  G.  Laurin.  Av  ett  visst 
r-t  utseende.  Det  tar  sig  ganska  r-t  ut,  när 
man  i  hotellboken  skriver  sig  *  Köpman  Flo- 
rian  Mau  medfruf.  [Husen]  voro  brädf åd- 
rade och  sdgo  därför  rätt  »r-rt»  ut  Joh. 
Sundblad.  Ju  högre  den  [gödselhögen]  kan 
bli,  dess  rare  är  den  M.  Isberg,  öv.  Syn. 
aktningsvärd,  ansedd,  aktningsbjudande, 
'vederhäftig',  'imponerande',  ansenlig. 

Res,  -et,  =.  Ldls.  I  skogen  till  torkning 
(i  vinkel)  upplagd  gles  trave  kolved  med 
ändarna  nedtill  korslagda  över  varann.  Av 
den  här  veden  går  det  nog  åt  500  r.  (till  en 


661 


Res — Resvirke 


662 


mila).  För  att  hugga  r.  dt  Korsnäsbolaget  ~ 
Paul  Lundh.  Dra  ihop  r.  ib.  Kolvedsres. 
Syn.  kol(ved8)trave. 

—  Res|aS    reste,   rest,    -as.     A)  Träns. 

I.  Mer  egentl.  1)  a)  Sd  fort  tältet  r-is. 
Medan  de  r-a  kdtan.  Där  r-es  ett  slott  med 
tinnar  och  torn.  Ra  en  tjock  mur  runt  staden. 
—  Resom  andens  höga  kyrka  /  över  dygnets 
tidsfördriv  Bo  Bergman,  b)  Ra  ett  altare 
dt  en  okänd  gud.  Ra  en  minnesstod  över 
ngn,  ngn  en  ärestod.  A^yss  r-ta  vårdar.  Scha- 
votten r-tes  2^^  torget,  och  ~.  c)  Är  taket 
rest?  Nästan  färdig  med  r-ta  takstolar.  R-te 
masten  och  satte  seglen  ~.  Ra  (en)  maj- 
stång, flaggstången,  d)  Ra  ea  stege  mot 
väggen.  2)  Brasan  brinner  jämnare,  om 
veden  lägges  på  en  s.  k.  vedbock  av  järn, 
än  om  den  r-es.  Stenarna  r-as  (på  kant) 
och  läggas  ej.  Kantresta  stenar.  Jämt  och 
ständigt  r-as  tippkärrorna  på  ända  och  ~. 

3)  Ra  käglor.  —  Ra  en  slagen,  de  slagna 
mest  bildl.     Upproret  r-te  åter  sitt  huvud. 

4)  Har  någon  ~  emot  annan  dragit  kniv 
eller  svärd,  spänt  bössa  el.  rest  annat  livs- 
farligt vapen  ~  Lagen.  För  r-ande  av  livs- 
farligt vap)en.  5)  Uttrycken  nyttjas  ofta  bildl. 
il-a  borst  (mot  ngn).  Raggen  r-tes  ])å  de 
ursinniga  vargarnas  ryggar,  och  ~.  [Hun- 
darna] vädrade  i  spåret  och  r-te  ragg  ~  L. 
Munsterhjelm.  Med  resta  rygghår  ib.  Med 
(stolt)  r-t  man.  Ra  kammen  om  tupp  samt 
bildl.  6)  Skr.  Stormen,  som  r-te  böljorna 
mot  skyarna.  Sjön  r-tes  i  skumkrönta  vågor, 
som    vräkte    mot    stranden     Sven    Hedin. 

II.  Bildl.  1)  Jfr  1  ovan.  a)  Ra  en  mur 
av  is(kyla)  mellan  sig  och  omgivningen.  Den 
grymma  skranka,  som  r-ts  mellan  mor  och 
barn  av  olikhet  i  tro.  Att  natur  och  upp- 
fostran rt  tusen  skrankar  mellan  oss.  Alen 
det  dåliga  fruktåret  och  de  dyra  fruktpri- 
serna r-te  hinder  för  saken,  h)  För  att  r-a 
en  opinion  mot  tjurfäktningarna  ~  Y.  Berg. 
Ra  opposition  mot  ~.  Då  är  det  icke  blott 
tillåtet,  utan  en  plikt  att  r-a  en  gensaga. 
Ra  invändningar  mot'^.  c)  Ra  misstankar 
mot  ~.  Det  otaliga  antal  2)roblem  ~,  som 
under  arbetets  gång  r-tes  Fr.  Böök.  Några 
skadeståndsanspråk  från  den  förolyckades 
anhöriga  r-tes  icke  vid  rättegången.  2)  Ska 
någon  r-a  bönderna,  sd  är  det  han  I.  Ljung- 
quist.  3)  Det  gamla,  svenska  prästerskapet, 
som  r-te  landet  ur  försörjning ,  lärde  det  läsa, 
gjorde  det  nyktert  Harry  Blomberg.  4)  Jäg. 
Om  han  ser,  att  hundarna  hava  svdrt  att 
r-a  A.  Knöppel.  Och  efter  ett  par  korta 
väckningar  frän  Kajsa  var  jössen  r-t,  och 
drevet  brakade  iväg  för  fulla  muggar  E. 
Sparre.  Hjälpa  hundarna  vid  ~  hdrdresta 
tappter  A.  Knöppel.  5)  Lagt.  Ra  ett  mål. 
Det  resta  Marsjömålet  är  nu  utsatt  till  ny 
behandling  inför  Oppunda  tingslags  härads- 
rätt dec.  192'6. 

B)  Intr.    Res  pd  dej,  när  man  talar  till 


dej  I  Oftare  utan  'på'  i  uttr.  Ra  på  huvudet 

0.  Ra  pd  kammen. 

C)  Refl.  I.  Mer  egentl.  1)  Dag  för  dag 
r-te  sig  byggnaden  i  höjden,  om  tcd  veckor 
skulle  den  vara  färdig.  Den  gamla  världen 
föll  i  stycken,  och  den  nya  rte  sig  ur  dess 
stoft,  ])å  dess  spillror  (bildl.).  Sagans  At- 
lantis r-te  sig  dter  ur  vågorna.  —  Slottet 
r-te  sig  stort  och  allvarsamt  uiype  2)å  höjden. 
Ra  sig  högre  än  omgivningen  även  bildl. 
—  Böljorna  r-te  sig  skyhöga  och  hotade  att 
uppsluka  dsn  lilla  båten.  Sjön  r-te  sig  rätt 
frän  sidati  och  föll  över  motorn  S.  Barthel. 
Stormilen  var  förbi,  skeppet  r-te  sig  åter. 
2)  Man  r-te  sig  från  bordet,  tackade  vär- 
dinnan och  ~.  Ra  sig  från  sin  plats.  Ra 
sig  (upp)  i  sängen,  i  sittande  ställning.  Ra 
sig  från  sjukbädden,  från  sin  sittande  ställ- 
ning. Kunde  r-a  sig  blott  med  hjälp  av  en 
stol  1.  d.  —  Varvid  hästen  r-te  sig  pd  bak- 
benen och  var  nära  att  slå  över.  [Kniporna] 
kupade  vingarna  och  r-te  sig  nästan  kapp- 
raka  i  luften  för  att  stopjM  den  ilande  far- 
ten E.  Sparre.  3)  Håren  r-te  sig  på  mitt 
huvud,  och  jag  bleknade  av  förskräckelse. 
II.  Bildl.  1)  Inga  (verkliga)  hinder  ra  sig 
mot  att'^.  2) Ra  sig  ur  sin  förnedring.  — 
Ra  sig  mot  förtryckarna. 

Syn.  A)  uppföra  m  1.  -sätta  m  1.  -ställa  m 

1.  -resa  m  1.  -bygga  OJ;  höja,  häva,  (upp)- 
lyfta  (m);  ställa  upprätt  1.  på  ända  1.  på 
kant;  förmå  till  uppror,  få  att  sätta  sig  till 
motvärn;  ställa  1.  få  (ngn)  på  fötter  (igen); 
uppta(ga)  m  (på  nytt);  C)  I.  1)  höja  sig, 
skjuta  u'pp  1.  i  höjden,  ibl.  uppstå,  bli 
högre  o.  högre;  ibl.  raka  i  höjden  (ngt 
värd.);  sticka  1.  stå  fra'm  1.  u'pp,  framträda, 
bli  synlig,  stiga  (uppåt);  (synas)  växa,  (upp)- 
torna  sig  (m),  uppvälla  m,  uppsvälla  ru; 
2)  stiga  1.  stå  upp  ru,  räta  u'pp  sig,  inta 
(en)  rakare  1.  stående  ställning,  sträcka  på 
sig;  II.  1)  förefinnas,  föreligga;  2)  komma 
på  fötter  igen  (bildl.),  repa  sig;  sätta  sig 
till  1.  göra  (väpnat)  motvärn,  göra  uppror. 

—  Resa  (sig)  upp  m.  —  Resbar,  -t ;  het. 
Mest  skr.  Härfåglarna  ~  igenkännas  på 
sin  stora  ra  tofs  pd  huvudet,  -mila  där  kol- 
veden reses  (i  randel  o.  ngt  lutande  inåt). 
-provision  för  kägelresare.  -virke;  -sbygg- 
nad  m.  fl.  Byggn.  Ställt  virke  särsk.  i 
trävägg  (k  liggvirke).  R.,  numera  vanl. 
])lank,  fästes  nedtill  i  ett  pd  grundmuren 
lagt  stock-  1.  plankvarv  (syll)  och  upptill  i 
ett  annat  dylikt  (hammarband)  E.  Lund- 
mark. Och  denna  träkyrka  var  av  r.  med 
pelarstöd  Ewert  Wrangel.  Vdra  gärdsgdr- 
dar,  som  äro  en  korsningsform  mellan  res- 
och  liggvirke  Sig.  Erixon.  —  Om  materia- 
lismen säger  författaren  [A.  P.  Björklund] 
~,  att  den  Ȋr  byggd  med  vetenskapen  som 
r.  sa7nt  med  korttänktheten  som  fyllnads- 
material* E.  Skarstedt.  —  översta  timmer- 
lagret i  r-shus  Nord.  Fam.^     R-eskonstruk- 


663 


Resvirke — Resa* 


664 


tionen   Sig.   Erixon.     Träbalk,  som  upptill 
sammanhåller  en  r-svägg  Nord.  Fam.'' 

—  Resarje,  -(e)n,  -e.  .Särsk.  'kägelr-e'. 
Åtskilliga  ■»kägelspels-attituderT' ,  tecknade 
efter  naturen  av  en  »r-e»  Phy-Phu-Ling  för 
1862.  Bowlingrna  hota  med  strejk  1930. 
Kägelre  erhåller  plats  mot  1,25  pr  dag  och 
resprovision  1914.  —  Rese  se  d.  o.  — 
Resliga,  -t,  -are;  -het.  Frun  var  liten,  tanig 
och  mörk,  han  en  ganska  r.  man  V.  E. 
Öman.  En  r.  gestalt.  Den  r-a  hållningen. 
—  En  skog  av  gamla  ra  granar.  Furornas 
ra  stammar.  Syn.  hög  o.  rak,  högväxt, 
smärt,  lång  o.  ståtlig,  storväxt,  (ibl.  nära) 
jättelik.  —  Resning,  -en,  -ar.  Jfr  resa^ 
ovan.  T.  e,:  I.  Enkelt.  1)  Närvara  vid  r-en 
av  ett  monument.  Grävningsarbetet  för  stolp- 
r-en.  2)  a)  Det  uppförda  bålet,  en  väldig  r. 
av  trä.   Takr-en.  b)  Fartygets  r.  masternas 

0.  tacklingens  höjd  över  vattenytan.  C)  Fjäll 
i  allt  storlinjigare  r.  R.  Numelin.  Fabriks- 
komplexets stränga  r.  med  osmyckade,  säkert 
proportionerade  tegelytor  S.  Selander.  Andra 
kyrkor  voro  höga  i  ren  ~  G.  L.  Dahlin. 
Häst,  som  har  hög  r.  Denna  praktväxt,  så 
stolt  i  sin  r.  Naturens  liv.  Grahl  var  en 
ståtlig  man  av  kämparesning  och  ~  O.  Ra- 
benius.  Men  vishet  bor  /  bakom  hans  pan- 
nas r.  Jane  Gernandt-Claine.  —  Allt  detta 
ger  r.  åt  mannen  (bildl.).  Till  sin  andliga 
r.  var  han  ~.  En  kvinna  med  verklig  karak- 
tärsresning Anna  Lenah  Elgström.  3)  Väp- 
nad r.  En  allmän  r.  förbereddes  mot 
inkräktarna.  Polens  r.  1860.  På  Irland 
utbröt  ~  en  rätt  vittutseende  r.,  organise- 
rad av  ~  Nord.  Fam.^  Hela  södra  Öster- 
botten var  i  r.  B.  Estlander.  —  Folkresning. 
4)  Jäg.  Då  dröjde  det  inte  länge,  förrän 
söket  resulterade  i  en  vacker  r.  och  klin- 
gande grant  drev  ~  Gunnar  Berndtson.  För 
att  avvakta  r-en  [av  haren]  E.  Sparre.  Den 
ena  r-en  efter  den  andra  A.  Knöppel.  5)  Lagt. 
Om  nåd,  underställning  och  r.  under  högsta 
domstolens  gustavianska  skede.  Ansöka  om, 
begära,  vinna  r.  i  målet.  I  stället  borde  han 
väl  för  ärans  skull  väckt  r.  i  målet  Rik. 
Lindström.  II.  Ssgr.  Ex.:  1)  Till  I  3.  Ett 
r-sförsök  av  hans  vänner  ~  beseglade  hans 
öde  Nord.  Fam.'^  Emilia  Pläter,  hjältinna 
från  r-såren  [i  Polen]  1830-31.  2)  Lagt. 
R-sansökan  i  Dnnderska  mordaffären.  Syn. 

1.  1)  resande;  2)  höjd,  växt,  ställning,  sta- 
tur;  ibl.  (hög)  gestalt;  3)  uppror;  4)  upp- 
drivande från  lega;  5)  förnyad  prövning, 
återupptagande. 

Res|a'',  -an,  -or.  Mest  åld.  1.  lagt.  Ibl. 
hopfört  med  resa'  men  nästan  alltid  väl 
skilt  därifrån.  Dömd  för  tredje  r-an  stöld. 
Man  med  10  r-or  stöld  på  sitt  samvete.  Han 
har  suttit  två  r-or  i  kistan  för  fy  lie  Strind- 
berg. Förr  än  hanen  gal,  skall  du  tre  ror 
förneka  mig  åld.  bibi.  Om  en  rättfärdig 
sju  r-or  faller  ~.  —  Friare  i:  När  man  har 


en  pojkvask  att  luva  sju  ror  om  dagen  för 
sju  kända  synder  och  sjuttio  okända  Hj. 
Bergman.  Såg  det  ödsligt  och  övergivet  ut 
där  ute  på  gården,  så  var  här  sju  r-or  värre 
Ax.  Klinckowström.  Syn.  gång  (i  ord- 
ningen). 

Res|a^  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  a)  Ran 
mellan  Uppsala  och  Stockholm  tar  med  de 
snabba  tågen  numer  mindre  än  en  timme. 
Snabbare  r-or  till  huvudstaden.  Fr.  Böök, 
Ra  i  Sverige.  En  r-a  på  Donau.  Vår  r-a 
gick  den  vanliga  turistvägen  L.  W.  Stjern- 
stedt.  Efter  en  i  allo  lyckosam  r-a  anlände 
vi  pä  aftonen  den  20.  till  ~.  En  ra  till 
häst,  i  bil,  till  fots.  Han  är  på  r-a  i  äm- 
betsärenden.  Lycklig  r-a  I  Lycka  pä  r-an  I 
Han  är  mycket  ute  på  ror.  Denna  gång 
utsträcktes  r-an  till  Grekland  och  Mindre 
Asien.  Under  hans  utrikes  ror.  Lämplig 
att  ha  på  ror.  Under  r-an  vilade  vi  flera 
gånger  för  att  ~.  Uppehåll  på,  under  r-an. 
Vid  ett  uppehåll  i  r-an.  Avbrott  i  r-an. 
Företa  en  r-a.  Göra  en  r-a  för  nöjes  skull. 
Bege  sig  j^å  en  längre  r-a,  en  r-a  jorden 
runt.  Dit  är  det  bara  två  timmars  ra  med 
järnväg.  R-an  kostar  fram  och  åter  5.10. 
Vart  gäller  r-an?  R-an  utför  (älven)  tog 
blott  en  timme,  uppr-an  hade  tagit  fyra. 
Botaniska  r-or  i  södra  Lappland.  Gullivers 
r-or.  Ror  utan  mål.  Underbara  r-or.  Ror 
i  främmande  länder.  En  äventyrlig  r-a  (på 
ökenstigar,  genom  öknen).  Lägga  hinder  i 
vägen  för  ngns  r-a.  Nödgas  inställa,  avstå 
frän,  uppskjuta  r-an,  en  ra.  Ha  fria  r-or 
p)å  statsbanorna,  b)  Affärs-,  Amerika-,  av-, 
bil-,  blixt-,  båt-,  dags-,  forsknings-,  hem-,  in- 
spektions-, järnvägs- ,  lust-,  lång-,  marknads-, 
Medelhavs-,  missions-,  nöjes-,  orient-,prediko-, 
rekreations-,  rund-,  semester-,  sjö-,  skol-, 
snabb-,  sommar-,  studie-,  sällskaps-,  tings-, 
turist-,  tåg-,  utrikes-,  ångbåts-,  åter-,  äm- 
bets-,  öken-,  överr-a  men  vanl.  t.  e.:  båt-, 
kanot-,  fors-,  flod-,  fjäll-,  vikingafärd  o.  all- 
tid vallfärd  1.  -fart,  spatser-  I.  åktur  samt 
skridsko-,  skid-,  cykel-  o.  slädfärd  4.  -tur. 
På  bort-,  dit-,  ut-,  ner-,  upp-,  hit-,  överr-an. 
Fotr-a  oftare  (fot)vandring.  2)  Bildl.  Ran 
genom  livet.  Jag  är  tröttad  av  färden,  är 
grånad  och  böjd,  /  Och  —  jag  önskar  ej  r-an 
igen  J.  W.  Lavene.  R-an  utför.  II.  Ssgr 
kunna  likaväl  anslutas  till  verbet  o.  stå 
efter  detta.  Syn.  (mer  1.  mindre  nära  stå:) 
färd,  tur,  tripp,  strövtåg,  vandring,  utfärd, 
utflykt,  exkursion,  turné,  (som  sista  ssgsled) 
-fart. 

—  Res|a^  reste,  rest,  [-as].  I.  Enkelt. 
1)  a)  Han  r-er  mycket,  är  mycket  ute  och 
r-er  (både  i  ämbetsärenden  och  för  rekreation). 
Här  res  ofantligt  mycket  nu  för  tiden  i 
Sverge.  Det  är  så  billigt  att  ra  nu  för 
tiden.  Ra  (med)  nattåg.  Har  du  r-t  den 
här  vägen  förr?  Vägen  är  värd  att 
ras    tvä   gånger.     R-a    land-,   sjövägen,  en 


€65 


Resa* — Respass 


666 


omväg.  R-er  vi  samma  väg  tillbaka?  Ra 
andra  klass.  Vi  r-te  de  två  milen  pä  otro- 
ligt kort  tid.  Ra  dag  och  natt.  Ra  vidare. 
Ra  i  vagn,  pä  järnväg,  med  en  karavayi, 
(på  1.  med)  ångbåt,  till  häst,  till  fots.  Rer 
du  (på)  tåg  eller  (med)  dngbåt(en)?  Ra 
jorden  runt.  b)  R-a  över  Atlanten,  till 
Amerika,  (ut)  på  landet,  till  sin  egendom, 
till  en  1.  på  badort.  Vi  r-er  väl  över  Kiel, 
eller  hur?  c)  När  r-er  du?  Ra  sin  väg 
(ifrån  ngn).  I  morgon  r-er  vi  utrikes.  I 
morgon  måste  jag  r-a,  måste  det  bli  r-a  av, 
det  är  absolut  sista  dagen.  Ska  du  ra  med 
3-tdget?  Han  har  rt  (redan),  han  r-te  i 
morse.  2)  Märk  bl.  a.:  a)  Ra  i  affärer.  — 
Ra  för  en  firma.  Ra  (och  ta  upp  order) 
i  papper,  b)  Det  ständiga  r-andet  tröttar 
i  längden,  c)  Stå  på,  vara,  befinna  sig  pä 
r-ande  fot  i  begrepp  att  ge  sig  av  resp. 
på  resa.  De  r-ande  till  Falun  byta  om  tåg  I 
Det  är  den  r-andes  ensak  värd.  även  bildl.  = 
där  kan  var  och  en  göra  som  han  vill  1. 
de  ä  hans  egen  risk.  Jfr  resande  bland 
avledningar.  d)  Värd.  Och  lät  med  största 
sinnesnärvaro  en  hundralapp  av  sina  egna 
r-a  E.  Didring.  Där  r-te  mina  besparingar. 
Där  r-te  min  sista  chans.  Och  alla  ord 
tycktes  med  ens  ha  r-t  sin  kos  Ola  Hansson. 
II.  Ssgr.  Fasta  ssgr  —  som  ofta  även 
kunna  ansluta  sig  till  substantivet  —  ha 
res-  1.  rese-,  stundom  bägge  delarna.  Några 
av  de  nedan  under  res-  upptagna  kunna 
undantagsvis  även  få  rese-.  Syn.  1. 1)  fär- 
das, fara,  vara  (stadd)  på  resa  1.  ute  på 
resor  1.  på  resande  fot,  ibl.  'ta'  (t.  e.  tåget 
till  o.  d.),  ibl.  ta  vägen  1.  åka  o.  d.;  ibl. 
flacka  1.  draga  1.  kuska  (omkring  1.  d.); 
avresa,  lämna  (orten),  ge  sig  av;  2)  a)  (ibl.:) 
vara  ute  som  provresande,  r-a  o.  ta  upp 
order  för  en  firma;  d)  'gå'  (all  världens 
väg).  —  Resa  bort  m.  fl.  se  bortresa  nj  osv. 
R.  efter.  1)  R.  efter  ngn  1.  ngt  resa  o. 
hämta.  2)  Jag  r-er  efter  i  morgon  kommer 
efter.  R.  emot  ngn.  R.  före.  Di  har  rest 
före,  men  vi  hinner  dem  nog.  R.  (i)fråll 
ngn  1.  ngt  =  lämna  efter  sig  1.  kvar  1.  i 
sticket  1.  ock  glömma  att  säja  till  1.  ta 
med  sig. 

—  Resbil.  En  stor  blå  r.  Brita  Tiger- 
echiöld,  öv.  -bläckhorn,  -brådska.  Mitt 
i  rn  G.  Ullman.  I,  under  värsta  r-n.  I  lätt 
förklarlig  r.  Magda  Bergquist.  -damm. 
Skaka,  tvätta,  skölja  av  sig  r-et.  -dräkt. 
Iklädd  modärn  r.  med  hög  turnyr  och  snäva 
ärmar  ~  Hilma  Angered-Strandberg  1H98. 
En  dam  i  grå  r.  Hj.  Söderberg.  -effekt|er; 
-affär  m.  fl.  Har  du  nu  skaffat  dig  alla 
nödiga  r-er  ?  Var  har  du  dina  r-er  ?  —  R-fabri- 
ker  och  -affärer  Rikstel.-kat.  1927.  R  indu- 
strien i  nödläge  1920.  Syn.  allt  som  behövs 
för  själva  resan;  bagage,  packning,  'saker', 
resgods,  (res)gepäck,  'kolli',  'tross',  -etui 
t.    e.    för   klocka,     -feber.     1)  Ha  r.  vara 


nervös  då  man  skall  resa.  2)  Orijxis  av 
den  vanliga  r-n  på  vårsidan  längtan  att 
resa.  —  Om  våren,  då  rn  oroar  [vildgäs- 
sen] Öv.  fr.  W.  Long.  -filt.  En  utmärkt 
filt,  lämplig  till  både  r.,  bilfilt  och  sängfilt 
Åhlén  &  Holm.  -flaskja.  Res-  och  jakt- 
flaskor. Ra  av  glas,  överklädd ^med  skinn 
samt  med  yiickelbägare.  -flor.  Aid.  Alltid 
klädd  i  en  tätt  åtsittande  kapotthatt  med 
långt,  gråbrunt  eller  gredelint  r.  F.  ö. 
Wrangel.  -färdig,  -t.  i)  Ä  du  nu  (alldeles) 
r.f  Göra  sig  r.  2)  Det  ståtliga,  städse  sång- 
glada och  r-a  sälhkapet  O.  D.  O.  Örtenblad. 
-gepäck.  Ngn  gång  även  rese-.  -glas.  R. 
i  korkfodrat  läderfodral,  -gods.  1.  Enkelt. 
Har  du  mycket  r.  med  dig?  En  del  av  r-et 
polletterar  jag.  R.  får  ej  placeras  på  soffor 
eller  i  korridorer.  II.  Ssgr.  Ex.:  R-beuis. 
R-biljett.  R-expedition  vid  järnvägsstation. 
R-förande  tåg.  R-försäkra  i  ~  Europeiska 
Varu-  &  Resgodsförsäkrings- Aktiebolaget  I 
1921.  R-förteckning  järnv.  (över  polletterat 
gods).  Hans  resväska  borde  finnas  i  järn- 
vägsstationens r-förva7-ing  ~  Fr.  G.  Bengts- 
son. R-kolli.  Befordring  i  rvagn.  Syn. 
se  reseffekter;  ibl.  polletterat  gods.  -hjälp. 
Utdelas  som   reses tipenditim    eller  r.  av  ~. 

-kamera.  R.  med  stativ  Nord.  Fam.^ 
-kamrat.  Min  r.  skulle  återförena  sig  med 
mig  i  Malmö,  varefter  ~.  —  Även  bildl. 
Och  vadan  kom  du,  kära  barn,  som  är  /  mm 
r.  i  denna  världen  vorden  Jon.  Reuter. 
-kappa.  -kass|a.  Men  både  tid  och  r-a 
började  att  bliva  knappa  H.  Reuterdahl. 
R-an  var  lite  klen,  men  ~.  Ha  gemensam 
r-a.  Sköta  r-an.  Vår  r-a  medgav  inga  extra 
utgifter.  Syn.  respengar,  -klar.  I)å  hade 
hon  packat  och  var  r.  Ejnar  Smith.  Syn. 
resfärdig.  -klädd.  En  r.  dam  av  främ- 
mande typ  steg  ur  bilen  och  gick  uppför 
huvudtroppan.  -kläder.  Kom  in  i  sina  r. 
och  ~.  -klädhängare.  Hopfällbara  r.  H. 
Ekhammar.  -koffert.  Eyi  r.,  icke  alltför 
stor,  måste  du  också  ha.  [-kontra,  ej  hit- 
hörande, se  d.  qj.  -kost.  Ta  med  sig  lite 
r.  i  renseln.  —  Även  bildl.  Ttll  a^idlig  r. 
hade  han  ~  U.  A.  Almqvist,  öv.  -kudde. 
R.  av  brunt  skinn  med  ~  infällningar  P. 
U.  Bergström,  -lektyr.  Min  r.  utgjordes 
av  ~.  Den  lilla  novellsamlingen  lämpar  sig 
särskilt  som,  till  r.  -lust.  B-cn  låg  honom 
i  blodet,  och  ~  Isak  Fehr.  Gripas  av  en 
obändig  r.  -lyst|en.  Skr.  Svenska  folket 
är  ett 'ret  folk  Oscar  v.  Sydow  1923.  Per- 
rongen är  även  där  full  av  r-na  och  ~  'Dan'. 
-mössa.  En  svart  r.  av  klädsnmt  snitt  V. 
Benedictsson-A.  Lundegård.  -nerv|ositet; 
-ös.  Jfr  resfeber  1  o.  resoro.  Då  jag  var 
alltför  r-ös  fnr  att  ~  Karin  Thordeman. 
-oro.  Jag  hade  inte  sovit  mycket  på  natten 
av  idel  r.  Edith  T.  Forssman. 

-pass.  Mest  bildl.  (i  egentl.  bet.  blott 
'pass').  Ge  ngn  [hans]  r.  ge  avsked  på  grått 


667 


Respass— Resebyrå 


668 


papper,  bortköra  (U,  köra  äv  1.  iväg,  (mer 
värd.)  ge  sparken.  Fd  [sitt]  r.  få  packa 
in  o.  ge  sig  av.  Dansk  Ex.  R  fdr  r.frdn 
Stockholm  lit34.  Och  sd  fick  den  lille  iräd- 
gdrdsmästaren  r.  Hj.  Lundgren.  Kan  du 
inte  ge  människan  r.f  Bo  Bergman.  Och 
gav  honom  r.  till  evigheten  Pelle  Molin. 
-penning  o.  -pengar.  Mest  plur.  1)  En 
obetydlig  respenning  i  sanning,  dd  man  är 
skyldig  att  vara  borta  idmdnaderi  —  Res- 
penninganslag  [beviljat]  dt  stiftsjägmästa- 
ren [i  ärkestiftet]  1935.  2)  Har  du  res- 
pengar (,  sd  de  räcker)?  Tigga  respengar 
(hem),  -plan.  Uppgöra  en  r.  Den  skulle 
kullkasta  hela  min  r.  och  ~  G.  L.  Dahlin. 
-pläd.  R.  i  vackert,  skotskt  mönster,  -päls. 
-rock.  Även  för  damer,  -rulle.  Necessär 
för  tandborste,  kam  m.  m.  R.  av  blommigt 
gummityg  med  6  fickor  och  svamppdse  P. 
U.  Bergström,  -skärp.  Och  med  det  granna, 
klargröna  r-et  hart  lindat  kring  livet  Jeanna 
Oterdahl.  -sällskap.  1)  Ska  vi  göra  r.  till 
Italien  i  dr  ocksd.  Göra  npp  om  r.  Fä  r. 
med  ~.  2)  Konkr.  Mitt  r.  hade  lämnat  mig 
i  Hamburg,  och  ~  'sing.'  1.  koll.  M.  anslöt 
sig  i  Valencia  till  r-et.  -tofflor,  -trött; 
-het.  Ngn  gång  även  rese-.  Dels  var  han 
litet  r.,  dels  ~  C.  J.  L.  Almquist.  Det  var 
väl  bara  r-het,  och  nu  är  den  över,  när  jag 
fdtt  annat  att  tänka  pd  Per  Hallström. 
-tält.  De  tillströmmande  nomadernas  bld 
och  vita  r.  sköto  som  svampar  ur  jorden  ~ 
Estrid  Ancker,  öv.  -Ulster.  E')i  modärn 
r.  i  samma  färg  som  dräkten  Karin  Thorde- 
man.  -ur.  Stations-,  res-,  vaktkontrollur. 
-vagn.  Att  komma  ut  ur  en  r.,  som  man 
en  längre  tid  har  ruskats  om  i  P.  Hedberg, 
öv.  Att  det  var  min  morfars  kusk,  som  körde 
den  ~  monumentala  r-en  F.  U.  Wrangel. 
-van;  -a  (plur.  blott  med  bet.  vanor  då 
man  reser).  1)  R.  dam  önskas  som  sällskap 
och  hjälp  dt  äldre  finländska  vid  resa  p)^ 
kontinenten.  Ndgorlunda  r.  är  jag  ju,  och 
sprdket  reder  jag  mig  med.  Sdg  sig  r-t  om- 
kring och  ~  Harry  Blomberg.  —  Likt  en 
vilsekommen  fdrskock  omhändertogos  vi  av 
mäktiga  Cooksherrar  med  överlägsen  r-a  ~ 
Birgit  Th.  Sparre.  2)  Ha  enkla  ror.  -väder. 
Fd  gott  r.  -väsk|a.  Med  en  liten  (dam)- 
r-a  i  handen.  En  ra,  där  han  hade  allt 
som  behövdes  för  en  övernattning. 

—  Res-  1.  Reseapotek.  Värt  välför- 
sedda resa2}otek,  vilket  komponerats  av  doktor 
S.  Birger  Douglas  Melin.  Ett  nödtorftigt 
reseapotek,  vars  huvudsakliga  innehdll  ut- 
gjordes av  kjninkapslar  Konni  Zilliaeus. 
-beredd.  [Svalorna]  ha  familjerna  full- 
taliga och  resberedda  Har.  Schiller.  -dag. 
1)  Den  tredje  resdagen  lade  vi  till  vid  ~ 
Douglas  Melin.  ResCeJdngnr  och  vilodagar. 
Och  jag  ökade  mina  resedaqar  med  ytterli- 
gare tvd  genom  att  ~  Alb.  Hallberg.  2)  Dag 
för  avresa.   Äntligen  kom  resdagen  och  fann 


oss  alla  tidigt  pd  fötter.  Jag  dröjde  denna 
gdng  hos  Carnegie  tre  dagar,  oberäknat  an- 
komst- och  resedagen  ~  N.  P.  Ödman.  -hu- 
mör, -karta,  -kokare.  Meta  res(e)kokare 
av  aluminium,  -ledare.  Traska  omkring 
med  sin  res(e)ledare.  -litteratur.  Svensk 
och  norsk  reselitteratur,  av  Hans  W:son 
Ahlmann  Nord.  Tidskr.  1932.  -necessär. 
-order.  1)  Vi  ha  fdtt  resorder.  Att  stanna 
kvar  och  trotsa  resordern.  2)  Reseordern 
kom  mig  tyvärr  för  sent  tillhanda,  -plats. 
Energisk  resande,  inarbetad  med  köpmännen 
p)d  mellersta  &  norra  Sverge,  söker  resplats 
för  leveranskraf tig  fabrik  eller  firma  Annons 
1916.  -rutt.  Och  rddfrägade  därunder  vär- 
de7i  angdende  trakten  och  min  resrutt  Alb. 
Hallberg.  Hade  upjjgjort  dt  mig  en  synner- 
ligen intressant  res(e)rutt.  -sjuk;  -a.  Sjuk 
av  resan  1.  nervös  före  en  resa  1.  ivrig  på 
att  få  resa.  Och  för  övrigt  är  jag  resesjuk, 
sd  att  mina  nerver  dallra  som  telefontrddar 
i  frost  Strindberg.  —  Och  jag  skall  nog 
kurera  hennes  ressjuka  'resvurm'.  -stativ 
fotogr.  -strykjärn,  -tid.  Angdende  ned- 
sättning i  restid  för  innehavaren  av  Thuns 
resestipendixim.  Restid  42  timmar,  resväg 
(över)  Krylbo.  Under  hela  res(e) tiden  ~. 
Blott  när  jag  ämnade  mig  norrut,  mäste 
jag  välja  en  senare  resetid  Alb.  Hallberg. 
-väg.  Min  vanliga  resväg  gick  över  Köpen- 
hamn, -äventyr.  En  sjdpigare  varelse  har 
väl  sällan  givit  sig  ut  pd  resäventyr  än  ~. 
Rdka  ut  för  ett  obehagligt  r-(e)äventyr. 
Reseäventyr ,  bearbetade  för  ungdomen. 

—  Reseagent.  Skulle  ~  ha  tagit  honom 
för  eti  ordinär  ~  tysk  r.  R.  Ekblom.  Varit 
r.  för  tidningar  E.  Skarstedt.  -anslag. 
Utverka  ett  r.  dt  ngn  (för  studier  i  ~9- 
-anteckning.  Linnés  dterfunna  r-ar  från 
hemfärden  frdn  Finland.  -artik|el.  Affär, 
som  för  r-lar.  -barometer,  -berättjare; 
-else.  1)  Vissa  äldre  rares  klagovisor  A, 
Lagrelii  resa.  2)  Inkomma  med,  inlämna 
r-else  om  den  företagna  forskningsfärden. 
R-elser  för  folket.  -beskriv|are;  -ning  (med 
plur.).  1)  En  r-are  med  fantasi.  Råren 
har  här  noga  följt  sina  anteckningar,  blott 
givit  stilen  fart  och  glans.  2)  När  förf  alta- 
ren hunnit  sd  Idngt  i  sm  r-ning,  är  läsaren 
klar  pd  att  ~.  R-ningen  över  Balkan  torde 
vara  det  bästa  partiet  i  boken.  Jag  läser 
gärna  rningar.  Syn.  reseberättare,  rese- 
skildrare osv.  -betjänt.  Vdr  singalesiska 
r.  ~  B.  Gripenberg,  öv.  -bibliotek  att  ha 
med  på  resor  1.  om  resor,  -bilder.  Mest 
om  litteratur.  R.  frdn  Sudan,  -bok;  -sför- 
fattare  osv.  Dessa  reseböcker  äga  i  mer  eller 
mindre  hög  grad  populärvetenskaplig  prägel 
H.  Ahlmann.  —  Den  oförfärade  resenären 
och  r-sförfattarinnan  Karin  Johnson  Sv. 
Dagbl.  1933.  -brev.  Skicka  r.  till  en  tid- 
ning, -byrå  (biton  på  y  1.  å);  -n,  -er;  -bil- 
jett m.  fl.     Vänd  dig  till  en  r.,  sd  fdr  du 


669 


Resebyrå — Resande* 


670 


en  plan  för  hela  resan,  behövlig  reselittera- 
tur och  alla  nödiga  upplysningar ;  r-n  köper 
även  biljetter  för  hela  resan.  Medelhavs- 
resa, anordnad  av  en  r.  Statens  järnvägars 
r.  Cooks  r.  -check.  R-er  tillhandahällas 
numera  av  svenska  banker  1932. 

-dagbok.  I  sin  inom  Douglasskn  släkten 
bevarade  r.  beskriver  han  ~  F.  U.  Wrangel. 
Genom  sitt  tydande  av  den  bleka  och  svår- 
lästa blyertsskriften  i  Artur  Hazelius  rese- 
dagböcker Ann  Margret  Holmgren,  -erfa- 
ren; -het.  -ersättning;  -sberättigad.  Ben 
fastställdes  till  ~.  Någon  r.  har  föreningen 
tyvärr  icke  råd  att  erbjuda,  -fonograf. 
-förbud.  Förbud  för  gäldenär  att  avvika 
från  orten  innan  han  gjort  rätt  för  sig. 
Samma  månad  ha  r.  för  14  underhdllsplik- 
tiga  svenska  familjeförsörjare  meddelats. 
-förmedling.  Ren  och  litieraturspridningen 
genom  Nordiska  klubben  1917.  -förmån. 
Jag  hade  de  frikostigaste  r-er  och  hade  min 
hustru  med  på  färden  C.  G.  Laurin.  -för- 
säkrja;  -ing.  R-ing  på  längre  och  kortare 
tid  1911.  Ta  en  r-ing.  Resebyrån  anordnar 
äveyi  r-ing  ar.  -grammofon,  -handbok. 
Sv.  Turistföreningens  resehandböcker.  R.över 
Dalarna.  Se  efter  i  r-en.  -handlande, 
-hinder.  På  grund  av  r.  för  hr  Georg 
Schnéevoigt  dirigeras  dagens  konsert  av  ^ 
1916.  -inspektör,  -intryck.  Mina  brev 
äro  sålunda  att  kalla  Re  se -in  tryck  snarare 
än  Resebeskrivningar  C.  J.  L.  Almquist. 
-journal. 

-klass.  Till  rese-  och  traktamentsklassen 
I A  hänföras  enl.  resereglementet  av  1  aug. 
1925  ~.  F.  n.  finnas  3  r-er  och  6  trakta- 
m,enfsklasser  1935.  -kontrollör.  Järnvägs- 
styrelsens r.  har  upptäckt  en  förfalskning 
vid  svenska  resebyrån  i  Berlin,  -kort.  Efter 
den  7  juni  behöves  inga  pass  längre  vid  be- 
sök de  nordiska  länderna  emellan  (Sverge, 
Danmark,  Finland,  Island  o.  Norge)  utan 
endast  'nordiska  r.',  som  man  får  vid  per- 
sonlig inställelse  hos  magistrat,  polisstyrelse, 
landsfiskal  1.  postkontor  och  som  gälla  6 
månader,  -kostnad;  sersättning.  Äter  inte 
r-en  upp  hela  förtjänsten?  Själv  få  betala 
alla  r-er.  Något  bidrag  till  r-erna  kan  icke 
förväntas,  -kredit;  -iv.  1)  Och  ställde  en  r. 
till  hans  disposition  K.  O.  Bonnier.  2)  Riv: 
av  bank  utfärdat,  öppet  brev  ställt  till 
bankens  utländska  korrespondenter  varigm 
viss  i  kreditivbrevet  nämnd  person  berätti- 
gas att  lyfta  penningar  intill  visst  i  brevet 
bestämt  belopp.  Skandinaviska  Kreditaktie- 
bolaget utställer  r-iv,  betalbara  över  hela 
världen  1926.  R-ivet  med  dess  bilaga:  kor- 
respondentlistan, örne  meddelar,  att  det  är 
meningeti  att  införa  postala  r-iv,  så  snart 
de  monetära  förhållandena  det  medgiva  1934. 
-liv.  De  skilda  formerna  för  turistande 
och  r.  Efter  ett  äventyrligt  r.  i  Europa 
bosatte   han  sig  slutligen  i  Madrid,  där  ~. 


Sehiveiz  har  varit  turist-  och  reselivets  vagga 
Fr.  Böök.  -lägenhet.  Någon  r.  till  Island 
fanns  icke  före  ~.  -marskalk  (biton  på 
3:e  1.  4:e  stavelsen).  B.  vid  en  sångarfärd. 
Jag  tjänstgjorde  under  hela  manövern  som 
kabinettskammarherre,  dvs.  r.,  men  ~  L.  W. 
Stjernstedt.  -minne.  Utge  sina  r-n.  R-n 
frän  kontinenieti.  -missionär.  Och  under 
tiden  var  den  kringliggande  trakten  utan  r. 
Öv.  fr.  Alb.  Schweizer.  -montör.  Som 
firmans  r.  ådagalade  han  sådan  begåvning, 
att'^.  -olycksfallsförsäkring,  -ombud. 
1)  Reseagent.  2)  Representant.  Evangeliska 
Fosterlandsstiftelsens  r. 

-post;  -expeditör.  Tjänstgöra  på  ren 
Stockholm— Bollnäs,  -predikant.  Sedan 
han  år  1926  blivit  student,  verkade  han  som 
r.  och  började  studera  teologi  Sven  Karlen, 
öv.  -program.  Han  uppgjorde  vårt  r., 
skaffade  oss  biljetter  och  ~.  -projekt.  Som 
underhöll  honom  med  växlande  r.  och  ~  Fr. 
Böök.  -reg|el.  Bryta  mot  vanliga  r-ler. 
-reglemente.  Benämning  på  den  författ- 
ning som  meddelar  bestämmelser  ang.  rese- 
kostnads- o.  traktamentsersättning  åt  den 
som  reser  i  Statens  ärenden.  Nu  gällande 
allmänna  r.  är  av  1929  med  ändringar  1931 
och  1933.  -räkning.  Inlämna  en  (saltad)  r. 
Godkänna  en  r.  -rön.  Och  utbyte  av  r. 
M.  Rogberg.  -sekreterare.  Bn,  för  Lin- 
köpings stifts  ungdomsförbund  Fröken  Vera 
Hultén.  R-befatiningen  [vid  Missionsstyrel- 
sen] inrättades  år  1911.  -skildr|are;  [arinna 
1.]  -erska;  -ing  (med  plur.;  abstr.  o.  konkr.). 

1)  Säga  vad  man  vill  om  professor  Kjellén, 
som    r-are    är    han   ypperlig   Erik    Hedén. 

2)  R-arinnan  hade  sett  pd  sina  medpassage- 
rare med  både  hjärta  och  humor  ~.  3)  Och 
vi  lämna  nu  ordet  helt  och  hållet  åt  den 
älskvärda  r-erskan  A.  Hazelius.  4)  Ringen 
börjar  med  avfärden  från  Stockholm  och  ~. 
En  av  våra  förnämligaste  r-ing  ar  från  detta 
årtionde.  Linnés  r-ingar.  -sätt.  Me7i  efter 
mitt  förmenande  kan  detta  r.  [i  bil]  inga- 
lunda jämföras  med  fotturistens  gamla  an- 
språkslösa sätt  att  färdas  Alb.  Hallberg. 
-stipendi|um.  Studentkårens  nordiska  r-um 
utgår  årligen  med  2,000  kr.;  för  vistelse  i 
Danmark,  Finland  eller  Norge  Upps.  Univ. 
Katalog  1935.  Jag  har  ju  (fått)  ett  r-um, 
som  jag  ännu  icke  rest  upp ;  resan  får  delas 
pd  tre  år.  Liljeivalchska  r  erna.  -talare. 
En  av  Frisinnade  landsföreningens  r.  1916. 
En  känd  r.  (för  ett  nykterhetssällskap) .  -till- 
stånd. Ty  jag  skulle  egentligen  haft  något 
slags  r.  från  bolsjevikmyndigheterna  Letta 
Rudnicka  Jaroszynska.  -understöd.  Hans 
r.  som  predikant  indrogs  och  ■^  Nils  Afze- 
lius.     Åtnjuta  r.  för  ~. 

—  Resande^  -n,  =,  best.  plur.  -na.  Jfr 
resa*  I  2  c  I.  Enkelt.  1)  I  dag  har  jag  r. 
i  staden.  Är  herrn  r.  pä  stan  ?  frågade  han  ~ 
Alb.  Engström.  Anteckna  sig  som  (tillfällig) 


«71 


Resande^ — Reservarbete 


672 


r.  (i  staden).  Anmälde  r.  rubrik.  Rum  för  r. 
R.  till  Falun  byta  om  tåg  I  Ombyte  av  tåg  för 
r.  till  Filipstad.  Ökenresande.  2)  Energisk 
r.,  inarbetad  med  köpmännen  på  mellersta 
&  norra  Sverge,  söker  resplats  för  leverans- 
kraftig  fabrik  eller  firma  1916.  R.  i  siden, 
cigarrer.  Chokladresande  söker  representant- 
skap  för  ~  konkurrenskraftig  fabrik.  Urr  na 
bilda  klubb  1934.  II.  Ssgr.  1)  Till  I  1.  Skriva 
sig  i  hotellets  r-bok.  Stå,  vara,  befinna  sig 
pä  r-fot  snarast  till  rena  presenaparticipet 
(det  särskrivs  ju  oftast).  R-frekvensen.  Här 
finnas  iyig a  pensionat  och  r-hem  som  i  Europa: 
man  är  helt  hänvisad  till  de  stora  hotellen 
H.  Mor  ne.  Och  r -kontrollen  är  inskränkt 
till  att  omfatta  allenast  utlänningar  Nord. 
Fam.^  Och  ens  namn  kommer  ju  på  r-listan 
i  tidningc7i  Emil  Kléen.  Hotellet  innehåller 
SO  r-rum,  matsal  osv.  Till  Tyskland  går 
en  jämn  r-ström  1921.  Är  Stockholm  berett 
att  ta  emot  den  väntade  r-strömmen?  2)  Till 
1 2.  Alltnog  indelades  Sverge  i  14  ä  15 
r-distrikt,  med  försäljningskontor  och  ~  B. 
E.  Carlbaum.  Norrlandsresande ,  represen- 
tabel,  saynvetsgrann,  önskar  r-plafs  för  ~ 
Annons  1926.  Under  mina  15  första  r-år 
B.  E.  Carlbaum.  Syn.  1. 1)  resenär,  turist; 
(ibl.  mer  1.  mindre  nära:)  vandrare,  väg- 
farande,  passagerare,  tillfällig  (hotell)gäst, 
besökande  från  annan  ort,  pilgrim,  vallfär- 
dande, vandringsman,  vagabond,  färdman; 
2)  provresande.  —  Resande^ -t.  De  flesta 
reste  för  r-ts  skull.  —  Resenär,  -(e)n,  -er. 
Varje  r.  kan  vid  gränsen  mellan  Abchasien 
och  Tmeretien  beskåda  den  klippan,  där  Pro- 
meteus  låg  fjättrad  Öv.  fr.  Esead  Bey.  Idyl- 
liska rastplatser  för  r-en  Gerh.  Lindblom. 
Ja,  r-erna  ha  väckts  mitt  i  natten  för  pass- 
visering  1917.  Där  även  de  två  andra  no- 
tablå  r-erna  togo  in  Klara  Johanson.  Den 
oförfärade  ren  ~  Karin  Johnson.  Med-, 
tropik-,  tåg-,  utlands-,  öken-.  Afrikaresenär. 
Syn.  se  resandet 

Res|e,  -en,  -ar.  Åld.  skönl.  I.  Enkelt. 
1)  'Egentl.'  Men  om  morgonen,  innan  dager 
var  ljus,  gick  ren  på  sin  loge  och  tröskade, 
så  att  det  dönade  i  bergen  vida  omkring  Sv. 
folksagor.  Dvärgarna,  som  ~  småningom 
skulle  besegra  de  otympliga  rama  ~  Alb. 
Engström.  2)  Bildl.  Deti  ena  av  mina 
gäster  ~  var  en  riktig  re  Alg.  Niska.  Hin- 
deriburg,  som  trots  83  dr  står  som  en  andlig 
och  kroppslig  r-e  bland  alla  krypen  Nils 
Erdmann.  Och  dvärgalåten  tystnar  j  motren 
efterhand  Tegnér,  Carl  XII.  —  Vacker  löv- 
skog, ur  vilken  enstaka  rar  av  ek  ~  Hervid 
Vallin.  II.  Ssg.  Och  de  r-elika  askarna  och 
alarna  kasta  tjocka  skuggor  utom  kyrko- 
gården A.  Törneros.     Syn.  se  jätte. 

Resed|a  (akut  1.  grav);  -an,  -or;  -abukett; 
-adoft(ande);  -aessens;  -afärg(ad);  -agrupp; 
-agrön;  -alik(nande);  -arabatt  m.  ti.  Reseda 
(särsk.  odorata,  ibl.  även  kallad  'luktr-a').  En 


gammal  rabatt  med  heliotrop,  verbena  och  r-a- 
ika)i,t).  Där  blomstra  väl  både  r-a  och  ros  I  i 
himmelens  örtagårdssängar  Py  Sörraan.  En 
bukett  med  doftande  r-a.  —  Slöjor  i  orange, 
ra,  vinrött  och  mullvad.  —  Det  går  en  svag 
r-adoft  av  markens  unga  gräs  Nils^Ferlin. 
Lilafärgade  och  r-agröna  mönster  Åhlén  & 
Holm. 

ReseTter  se  resäft(er). 

Rese'rv(-ärv);  -en,  -er.  1)  Krigs,  a)  Långt 
borta  sdgo  vi  fjärde  skvadronen,  som  hållits 
i  r.,  trava  ut  mot'^.  Lägga(s)  i  r.  b)  Trupp- 
avdelning som  en  befälhavare  behåller  till 
sitt  förfogande  för  att  insätta  vid  särskilt 
behov.  Nu  måste  r-en  rycka  fram,  sättas 
in.  c)  Förråd  i  beredskap,  d)  Manskap, 
befäl  o.  underbefäl  m.  m.  (r-ister  o.  r-befäl) 
som  icke  äro  i  tjänst,  men  stå  till  fält- 
arméns 1.  marinens  förfogande  då  dessa 
skola  uppbringas  till  krigsstyrka.  Persona- 
len i  arméns  r-er.  Officerare,  som  vid  1. 
efter  avgång  från  beställning  på  stat  med 
1.  utan  fyllnadspe7ision  (pensionsavgångna 
resp.  förtidsavgångna)  vunnit  inträde  i  rege- 
mentes r.  De  i  r-en  utnämnda  (som  där 
fått  sin  första  officersanställning).  Flottans 
r.  Soldat,  officer,  kapten  i  ren.  Kvarstå  i 
r-en.  övergå  till  r-en.  2)  Allmännare,  a)  Ha, 
hålla,  lägga  ngt  i  r.  Få  tjäna  som  (nöd- 
falls)reserv.  b)  Mer  1.  mindre  konkr.  En 
människa  med  obrukade  rer  är  starkare  än 
den  som  giver  ut  allt  vad  han  förf  ogar  över 
T.  Segerstedt.  Dolda  r-er  egentl.  o  bildl. 
Ä,  jag  har  sparat  en  smula  och  har  en  liten 
r.  på  banken  H.  Mörne.  Ja,  jag  har  mina 
små  r-er  ~  'Dan'.  Så  att  Kungl.  Postverket 
får  mobilisera  sina  sista  r-er  för  att  kunna 
expediera  denna  störtflod  av  försändelser 
Erling  Eidem.  Att  hon  hade  en  annan  rikare 
förbindelse  och  att  han  själv  endast  tjänade 
som  r.,  ifall  denne  andre  skulle  klicka  Mari 
Mihi'.  När  en  spelare  var  skadad  eller  bör- 
jade förlora  i  snabbhet,  tog  en  r.  hans  plats 
Fr.  G.  Bengtsson.  —  Där  myntr-en  förva- 
rades. Guldr-en.  Englands  banks  veckorap- 
port: Totalreserv  ^  Sedelreserv  ~.  Syn. 
besparingstrupp,  under  drabbning  sparad 
trupp,  ersättnings-  1.  nödfallstrupp(er);  be- 
redskap; truppförband  av  äldre  årsklasser 
värnpliktiga;  allt  vad  som  (sparas  o.)  hålles 
i  beredskap  1.  som  avses  blott  för  nödfall; 
behåll;  besparing  (för  framtida  behov), 
'sparslant',  sparad  tillgång,  upplag,  förråd; 
ersättning;  ibl.  ersättare  1.  'stadman'. 

—  Reservarbet|e;  -are  (även  allmän- 
nare). Sedan  1926  officiell  benämning  för 
'nödhjälpsarbeten'  (dvs.  allmänna  arbeten 
igångsatta  för  sysselsättning  av  arbetslösa). 
Av  ren  [i  Uppsala] ,  som  redan  avslutats, 
kan  nämnas  anläggning  av  nya  promenad- 
vägar i  stadsskogen  1933.  Att  staten  skall 
vara  villig  att  vara  med  och  betala  två 
tredjedelar   genom    arbetets   utförande  soni 


673 


Reservarbete— Reservation 


674 


statskommunalt  re.  -armé.  -befäl;  -sför- 
ordning.  Krigs.  R.  utgöres  av:  pensions- 
avgångna,  förtidsavgångna  och  i  reserven 
utnämnda,  samt  därjämte  avgånget  1.  i  reser- 
ven anställt  värnpliktigt  underbefäl.  R.  ut- 
tages bland  annat  av  värnpliktiga  studenter 
och  likställda,  -belysning.  Elektrisk  nöd- 
Celler  reserv)belgsning  Nord.  Fam.'' 
-bord.  Insättandet  i  läsesalen  av  ett  tio- 
tal r.  -bröd  (i  fältutrustningslista).  -del; 
-slista  m.  fl.  Ofta  tekn.  En  r.,  som  icke 
f.  n.  kan  anskaffas.  Denna  gång  hade  min 
r-slista  följande  utseende:  ~  M.  Rogberg. 
Inget  annat  bilmärke  kan  uppvisa  så  låga 
r-spriser.  -däck  för  bil  o.  d.  -fond.  Fond 
avsatt  för  oförutsedda  bebov.  Enl.  svensk 
lag  skall  aktiebolag  av  årsvinsten  avsätta 
minst  10  %  till  en  r.,  tills  denna  uppgår  till 
10  %  av  aktiekapitalet ;  motsvarande  bestäm- 
melser för  bank  är  o  15  %  årlig  avsättning 
och  50  %  av  grundfonden,  innan  utdelning 
får  ske.  -formation.  Krigs.  Hästar  ~ 
skaffade  han  från  r-erna.  -fyrskepp.  För 
närvarande  [1930]  ha  vi  ~  19  fyrskeppssta- 
tioner och  24  fyrskepp,  därav  4  r.  Erik 
Hägg.  -fälg  för  bil  o.  d.  -förråd.  Egentl. 
o.  bildl.    -hjul.    -häst. 

-kadett.  Antagning  av  rer  [vid  Flottan] 
1927.  -kapten.  Krigs.  De  i  reserven  ut- 
nämnde kunna  efter  fullgörande  av  vissa 
tjänstgöringsomgångar  befordras  från  reserv- 
underlöjtnant till  reservlöjtnant  och  r.  -karl. 
-kläder,  -livsmedel,  -löjtnant  jfr  reserv- 
kapten, -manskap,  -maskin,  -mast. 
-medel  jfr  reservfond,  -nyckel.  Du  får 
vara  försiktig  med  nyckeln,  för  nån  r.  har  jag 
inte.  -näring.  Särsk.  naturv.  Ju  tyngre  frö- 
kornet är,  desto  mer  r.  innehåller  det  Eken- 
berg-Landin.  —  Även  under  denna  tid  leva 
sjöelefanterna  jiå  sin  r.,  späcket  Naturens 
liv.  Syn.  upplagsnäring.  -officer|(are); 
-saspirant;  -sepålett;  -sförbund.et)  m.  fl. 
Officer  som  i  reserven  vunnit  sin  första 
officersanställning.  Jfr  reservbefäl.  Han 
ämnar  bli,  utbilda  sig  till  r.  Sve^iska  ar- 
méns r-sförbund  bildat  1924.  -personal. 
Vada7i  hela  r-en  [vid  Renhållningen]  kanske 
inom  kortfåruppmobiliseras.  -polis;  -man; 
-organisation.  Städer  med  minst  10,000  invå- 
nare skola  ha  polisstyrka  av  den  storlek  att 
därav  kan  för  tillfäilig  hjälp  å  annat  häll 
tillhandahållas  ett  i  förhållande  till  stadens 
storlek  bestämt  antal  r-män,  minst  3.  -por- 
tion, -proviant;  -väska,  -ring  t.  e.  för 
bil.  -segel,  -soldat.  Mindre  vanl.  för 
'reservist',  -stat; -spersonal.  Personal  på  r. 
Vid  Positionsartilleriregementet:  till  kapten 
på  r.  kaptenen  vid  regementet  frih.  G.  O. 
von  Otter  1917.  Ren  upptager  2  överste-,  46 
majors-,  260  kompaniofficers-  och  65  under- 
officersbeställningar  (jämte  militärläkare); 
innehavarna  av  dessa  beställningar  ha,  efter 
vissa  år  på  aktiv  stat,  på  ansökan  överförts 

V.  22  —  Nusvensk  ordbok. 


på  r.  med  begränsad  fredstjänstgöring  och 
reducerad  avlöning,  -ställning.  Krigs.  Dra 
sig  tillbaka  i  r.  -system  krigs.  -tank. 
En  r.  för  långfärder,  -trupp.  Skicka  även 
r-erna  i  elden,  -upplag.  Ordna  med  r.  av 
mat  och  j^o^ironer.  Kamelens  pucklar  inne- 
hålla ju  r.  av  näring  för  sådana  tider,  då 
det  är  skralt  med  födan,  -utgång,  -en, 
-ar.  T.  e.  på  teater,  -utrustning,  -ytter- 
kläder,   -åra. 

—  Reserva'nt,  -en,  -er.  En  som  för- 
klarar sig  ej  delta  i  fattat  beslut  (reserve- 
rar sig  1.  inlägger  reservation  luot  beslutet). 
R-erna  i  utskottet  utgjorde  i  denna  fråga  ej 
långt  ifrån  hälften.  Kontrollstyrelsens  r-er 
gå  på  den  senare  linjen.  Hr  Spens  och  hans 
medr-er  framhålla,  att  ~.  —  Rese'rvar|e 
(grav);  ■(e)n,  -e.  Mest  smtl.  Officerare  i 
reserven.  —  Reservat,  -et,  =  [1.  -er];  -stor- 
slag. Från  odling  o.  bebyggelse  undanta- 
get enl.  naturskyddslagen  fridlyst  område; 
(mindre)  naturpark;  även  friare  t.  e.  om 
kulturreservat,  indianreservat  osv.  1)  För 
att  skydda  dylika  naturminnen  hade  tal. 
[R.  SernanderJ  tänkt  sig  inrättande  av  iir.t 
[inom  vilka  särskilda  bestämmelser  skulle 
råda  ifråga  om  beträdande,  där  blommor  ej 
finge  plockas,  eld  ej  uppgöras  osv]  1922. 
Naturskyddsföreningen  i  Skåne  ~  som  även 
förvaltar  andra  r.,  bl.  a.  Dalby  hage  1924. 
De  växtsamhällen,  som  bevaras  i  r-en  och 
parkerna  R.  Sernander.  Med  ett  förslag  om 
dess  avsättande  som  naturreservat  ib.  —  över 
100,000  vilda  djur  i  ett  sydafrikanskt  r. 
1927.  Preliminära  avtal  om  förvärv  av  fågel- 
reservat [för  Muntheska  medel]  1934.  Kunna 
förvandlas  till  ett  sjöfågels-reservat  av  rang 
R.  Sernander  1926.  Domänstyrelsen  inrättar 
viltreservat  1931.  —  Föreslogs  att  vissa  om- 
råden med  enhetlig  gammal  bebyggelse  ~ 
skulle  avsättas  som  kulturhistoriska  r.  Gösta 
Selling  1921.  Att  Geijersgården  i  dess  hel- 
het kunde  bevaras  som  ett  kultnrreservat  ~ 
1934.  2)  Pä  andra  sidan  Kavirondokedjan 
bröto  vita  män  mark  i  infödingsr-et.  De  hade 
satt  sig  över  de  lagbundna  bestämmelserna 
om  de  svartas  oinskränkta  rätt  till  jorden 
G.  L.  Dahlin.  Indianreservat  i  Nordamerika. 
Syn.  (ibl.:)  reservation,  särskilt  avsatt  1. 
reserverat  1.  (natur)skyddat  område,  (natur)- 
skyddsområde,    skyddspark,   nationalpark. 

—  Reservation,  -en,  -er.  A)  Enkelt. 
I.  Huvudbet.  1)  a)  Inlägga,  anmäla  sin  r. 
mot  beslutet.  Jag  kommer  att  skriva  en  r., 
som  jag  önskar  bilägga  ~.  Hans  ^miss- 
nöjena  (dåtidens  uttryck  för  r-er)  Isak  Febr. 
b)  Endast  Levertin  har  anmält  en  viss  r., 
när  han  ~  vägrar  erkänna  AftonQvädet 
som  genuint  Bellmanskt  Nils  Afzelius.  Det 
var  närmast  evolutionsläran  ~  hon  anam- 
made utan  r.  Annie  Furubjelm.  2)  a)  Får 
tas  med  en  viss  r.  Varför  ~  tidningens 
'uppgift  torde  få  tagas  med  den  största  r. 


675 


Reservation — Residens 


676 


Jag   tror  på  människornas  godhet  —  men 
med   all  r.  Eyv.  Johnson.     Med  all  r.  för 
utlänning sskapet  Y.    Him.     b)  Som   vi   ha 
hört,  fanns   det  en   viss  aristokratisk   r.  i 
hans  väsen,  ett  skal  att  bryta  iyenom  ~  Per 
Hallström.     Förstod  ~  att  iakttaga  en  viss 
r.  Konni  Zilliacus.    II.  Nyare  bet.    Reser- 
vat.   1)  Eti  särskild  r.  för  de  s vårte  finnes 
icke    så   långt  utanför   staden,   men  ~  Hj. 
Bengtsson.   Indianerna  i  ren  ~  voro  i  upp- 
ror 'K.  Gunnarson'.  Denna  rödskinnsHpillra, 
som  vårdades  av  regering  och  turister  i  sina 
r-er  H.  Mörne.   För  att  bese  en  indianreser- 
vaiion.  2)  Och  nu  var  han  [rödspoven]  här 
för  att  inspektera  sina  närkiska  fågelkolle- 
gers r.  vid  Hjälmaren  E.  Rosenberg.    Ville- 
bråds-, viltr-er.    B)  Ssgrna  höra  mest  till  I. 
Syn.   I.  1)  gensaga,  anmält  missnöje  (med 
ett  beslut),  förklaring  att  man  ej  instämmer 
med  majoritetens  beslut,  avvikandemening; 
invändning;   2)  förbehåll,  villkor;  varsam- 
het,  'försiktighet',   '(cum)  granö  salis',  av- 
vaktan; återhållsamhet,  tillbakadragenhet, 
förnämt    avvaktande    (hållning),    (förnäm) 
kyla  1.  tillknäppthet,  otillgänglighet,  att  icke 
släppa   ngn   för  nära;  II.  se   reservat.  — 
Reservationsanslag.  Ämb.  o.  d.  Anslag 
som    (liksom    de   fasta)   ej    få   överskridas 
men    å   vilka   uppkommen   besparing   får 
reserveras,    -fri.   Skr.    Utan  reservationer. 
Ålandsrapporten  ~  fullkomligt  enhällig  och 
r.  1921.  Sådan  identifiering  kan  dock  ~  icke 
r-tt  göras   V.    Lundstedt.  -lös.     För  visso 
är  ej  heller  doc.  Nilssons  värdesättning  av 
Atterbom  r.  Erik  Hedén.    R.  beundran.   Ett 
r-t  gillande   av  ~.     Hur   hon  så  r-t  kunde 
förälska   sig   i   honom  ~  W.   Hammenhög. 
R-t  erkänna  sin  tacksamhetsskuld.    Som  r-t 
förordat  kapteti  B.  som  den  för  befattningen 
mest  lämplige.     Hennes  stilkonst  måste  du 
väl  ändock  rt  beundra?  Syn.  förbehållslös; 
(r-t:)  'under  alla  förhållanden',  villigt,  utan 
'avdrag'    1.   invändningar,    -område.    Till 
'reservation'  A  II.   Men  Kamakoiwa  bildar 
gräns  till  ett  inföti  r.  Gerh.  Lindblom,  -vis, 
ad  v.   (säll.  adj.).     En  r.  framförd  anmärk- 
ning.    Enär   detta  förslag   redan  r.  fram- 
kommit, framlagts   i   utskottet.  —  t  Likväl 
har  jag  varken  då  eller  senare  hyst  någon 
avoghet  mot  svenska  språket^,  tillägger  han 
r.  B.  Estlander.    Syn.  i  (form  av)  en  reser- 
vation. 

—  Reserverja,  -ade,  -as;  -ing  (ibl.  med 
plur.).  Jfr  reservant  o.  reservation.  1)  Träns. 
Ra  ngt  för  statens  räkning.  Det  vore  skäl 
att  i  tid  r-a  en  summa  för  skatten.  Det 
bästa  vinet,  som  r-ats  för  stamgästerna.  Ra 
litet  för  framtiden.  För  återstående  varor 
är  lastrum  rat  i  början  och  mitten  av  janu- 
ari. Var  god  ra  två  platser,  ej  för  nära 
scenen,  till  föreställningen  i  afton.  Sitta 
på  rad  plats.  I  rad  vagn.  Som  jag  steg 
in  i  rummet,  såg  jag  Ibsen  sitta  i  sin  rade 


stol  vid  ett  av  fönstren  Annie  Wall.  —  Kan 
du  ra  en  eftermiddag  åt  mig,  så  vi  får 
resonera  om  saken  f  Jag  insåg,  att  deras 
ställning  som  gisslan  nu  skulle  ras  åt  oss, 
för  vår  räkning.  2)  Refl.  Minoriteten  r-ade 
sig  (mot  beslutet).  En  skrivelse  inkom,  vari 
han  i  de  skarpaste  ordalag  r-ade  sig  mot 
vad  som  skett  vid  sammanträdet.  —  Under 
det  hon  dock  i  sitt  inre  r-ade  sig  mot  e» 
sådan  tolkning.  3)  Märk  part.  perf.  i  en 
speciell  adj. -bet.  Han  var  en  r  ad  natur  och 
isolerade  sig  till  stor  del  från  den  yttre 
världen  J.  Th.  Bring  om  Oscar  Quensel. 
[över  de  andra  höjde  sig  Mannerheim]  som 
gestalt  och  personlighet,  smärt  och  elegant, 
r-ad  men  världsvan  v.  d.  Goltz  enl.  B.  Est- 
lander. Inta  en  rad  hållning  (mot  ngn  1. 
ngt,  i  saken).  [Möblerna]  gåvo  rummet  en 
på  samma  gång  r-ad  och  representativ  håll- 
ning R.  Gelm.  Hon  satte  därför  upp  sin 
allra  förnämaste  och  mest  rade  min  Sig. 
Westberg,  öv.  Sammanställer  man  de  pane- 
gyriska  uttalandena  med  den  mera  rade 
tonen  i  de  liberala  organen,  så  ~  Gurli 
Linder.  Syn.  1)  förbehålla,  undanta(ga)  (U, 
lägga  u'ndan  1.  ha  undanlagd  (för  kom- 
mande behov  1.  d.),  spara  (för  nödfall,  till 
framtiden  osv.),  ibl.  lägga  på  lager;  lägga 
av  1.  hålla  i'nne,  'vika'  (en  plats);  2)  inlägga 
gensaga,  inlägga  1.  avge  reservation,  anmäla 
avvikande  mening;  (ibl.:)  förklara  sig  miss- 
nöjd, protestera,  inlägga  protest;  3)  förbe- 
hållsam, 'tillknäppt',  tillbakadragen,  åter- 
hållen, (avsides  1.  förnämt)  avvaktande  1. 
iakttagande,  som  ej  (utan  vidare)  vill  in- 
låta 1.  befatta  sig  med;  (ibl.:)  kylig,  'sval', 
förnäm,  försiktig,  varsam. 

—  Reservi'st,  -en,  -er.  Soldat  1.  officer 
i  reserven.  Att  vi  måste  förlita  oss  på  illa 
inövade  r-er  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  — 
Reservoar,  •(e)n,  -er;  -damm  (reglerings- 
damm); -lock;  -penn|a  (;  -spets;  =  själv- 
fyllande bläckpenna,  'fyllpenna',  bläckpenna 
med  behållare).  (Vatten)behållare,  ibl.  cis- 
tern. Även  friare  o.  bildl.  Nu  är  *  djävu- 
lens punschskåh  vattenreservoar  för  Killar- 
ney  stad  och  landsdistrikt,  och  ~  M.  V. 
Wester,  öv.  Uppenbart  är  alltså,  att  sagda 
mosse  utgör  en  mäktig  r.  för  denna  växt, 
vars  beständande  torde  vara  att  länge  på- 
räkna C.  Th.  Mörner. 

Reside'ns  (-äns);  -et,  =  [1.  -er].  I.  Enkelt. 
Kungliga  r-et.  Körningarnas  dåvarande  r. 
Inom  några  dagar  hade  Lenin  uppslagit  sitt 
r.  i  Smolna  ~  B.  Estlander.  Ta  sitt  r.  i  ~. 
Vilket  de  hade  som  sommarresidens.  Inbju- 
den att  bo  på  (lätis)r-et.  Konunga-,  kejsar-, 
tsar-,  furste-,  påve-,  landshövdinge- ;  mindre 
ofta  biskops-,  ministerresidens.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Detta  kejsarnas  r-område  ('Den  För- 
bjudna Staden')  bildar  sä  att  säga  Pekings 
hjärta  J.  G.  Andersson.  Hade  från  år  709 
till  784  e.  Kr.  varit  r-ort  för  sju  japanska 


677 


Residens  —Resolut 


678 


kejsare  H.  Mörne.  Gjorde  ^  Kamakura  till 
sin  r-stad  T.  Gislén.  R  staden  för  katolska 
kyrkans  högsta  styresman  i  Ungern,  furst- 
primas  V.  Langlet.  Staden  är  r-stad  (där 
bor  landshövdingen)  samt  hiskoj)Ssäte .  Syn. 
bostad  för  furste  1.  landshövding  1.  d.,  ibl. 
slott  1.  palats;  (r-stad  ibl.:)  huvudstad,  stad 
med  länsstyrelse.  —  Reside'nt  (-än)t;  -en, 
-er;  -skåp  (-et,  ==;  särsk.  =  förvaltnings- 
enhet —  provins  —  i  Nederl.  o.  Brittiska 
Indien).  1)  Nu  föråldrat  för  'uiinisterresi- 
dent'  (se  d.  o.  IV.  544  f.).  2)  Stormakts- 
sändebud (numer  särsk.  hos  utomeuropeiska 
stater).  3)  I  Nederländska  o.  Brittiska  In- 
dien högste  ämbetsmannen  i  ett  r-skap 
(provins).  I  en  del  franska  besittningar  (t.  e. 
Annara,  Tonkin)  finnas  ock  r-er.  General- 
r-erna  i  Marocko  och  Tunisien.  Ren  i  Ban- 
tam, den  stora  2)rovins,  varav  Lebak  utgör 
en  avdelning,  ett  regentskap  eller  ett  distrikt 
Öv.  fr.  'Multatuli'.  Java  (jämte  Madoera) 
är  delat  i  17  r-skap,  vart  och  ett  under  en 
r.  ~.  De  brittiska  r-erna  pd  Malakkahalvön 
stå  vid  sidan  av  infödda  'regenter'  (sulta- 
ner), men  inneha  själva  makten.  —  Räknas 
till  rskapet  Syd-  och  Öst-Borneo  Nord. 
Fam.^  —  Residerja,  -ade.  1)  Under  sin 
regerings  sista  halvår  r-ade  Kristina  på 
Uppsala  slott  Hj.  Alving.  Konungen  r-ade 
vid  denna  tid  (pd  slottet)  i  S.  I  Östersund, 
där  nu  landshövding  M.  Munck  af  Rosen- 
schöld  r-ar.  Ännu  rar  visserligen  hovet 
inom  Den  förbjudna  stadens  murar  '^  Erik 
Nyström.  2)  Friare,  ofta  ngt  skämts.  Och 
jag  rar  för  närvarande  i  rum  202,  elegant 
och  mondänt  Vivi  Laurent.  I  den  till  mitt 
förfogande  ställda  hytt,  där  jag  fick  ra 
ensam  under  hela  resan  F.  U.  Wrangel. 
Och  i  ett  litet  förrum  r-ade  en  springpojke, 
som  även  var  bankbud  W.  Hammenhög. 
Egentligen  borde  man  hålla  tyst  om  var 
en  sådan  fin  fågel  rar  —  hans  ägg  torde 
nämligen  vara  eftersträvade  av  samlare  E. 
Rosenberg.  Syn.  ha  sitt  säte  1.  residens 
1.  tillhåll  1.  sin  bostad,  bo. 

Residu|um  (mest  akut);  -et,  -a.  Dels 
kem.  1.  fys.,  dels  allmännare  (även  bildl.). 
Syn.  bottensats,  rest,  återstod  ;  (ibl.  nära:) 
skäargskvätt,  slank,  grums  (i  botten). 

Resignation  (ingna-  1.  -inja);  -en; 
-skänsla.  Med  stoisk  r.  förutsåg  Sin  Chen 
sin  tillvaros  våldsamma  slut,  ty  astrologerna 
hade  förutsagt,  att  ->-  Estrid  Ancker,  öv. 
En  svårtillkämpad  r.  inför  en  alltför  tidigt 
pdtvungen  vila  Karin  Hirn,  öv.  Då  den 
första  smärtan  begynte  övergå  i  r.  Burit 
sina  bördor  med  tapper  r.  T.  Segerstedt. 
Tog  domen  med  r.  'Hasse  Z.'  I  arbete  och 
stilla  r.  Cecilias  genom  rösträttsarbetet  vunna 
r.  över  sin  förlorade  kärlekslycka  Erik  Hedén. 
Syn.  tålig  undergivenhet  (under  ödet),  för- 
sakande tålamod,  underkastelse,  (lugn)  för- 
sakelse,   ibl.    självförnekelse,    (ibl.    nära:) 


domning,  (likgiltigt  1.  vemodigt)  lugn,  lugn 
likgiltighet,  apati.  —  Resignerja,  -ade, 
[-as;  -ing.  Det  blir  inget  annat  för  dej  än 
att  (försöka)  ra.  Hur  svårt  människor  ha 
att  ra.  Jag  har  r-at,  jag  tar  livet,  som  det 
är.  Vid  alla  motgångar  r-ade  han  numer, 
han  väntade  sig  aldrig  mer  av  ödet,  än  det 
gav.  Pd  förhand  r-ande  inför  allt,  hade 
han  ~  S.  Agrell,  öv.  Stor  respekt  för  lagen 
hyses  av  alla  infödingar  [i  malaj  staterna] , 
och  de  ~  r-a  lätt  för  straffet  Fr.  Adelborg. 
—  Rad  klädde  jag  mig  och  gick  ut.  Och 
stego  med  en  rad  suck  upp  i  bilen  Birgit 
Th.  Sparre.  Sd  blev  hon  stående  utan  att 
röra  sig,  ulan  att  säga  ett  ord,  synbarligen 
r-ad  inför  det  öde,  som  väntade  henne  Öv. 
fr.  Bruce  Lockhart.  Stildragets  ~  valör, 
som  passar  även  till  dystra  eller  vemodigt 
r-ade  stäynningar  Nils  Svanberg.  Syn.  finna 
sig  (i)  1.  foga  sig  (i)  1.  underkasta  sig  (sitt 
öde);  ge  sig  till  tåls,  'kyssa  riset',  med  tå- 
lamod bära  (en  motgång  1.  d.);  ibl.  (lugnt) 
avstå  från  1.  försaka. 

Resko'ntra  (-kant-,  mest  akut;  ibl.  även 
res-  med  grav);  -n;  -extrakt.  Handels.  I 
r-n  (avräkning sbuken)  föras  "^  praktiskt  taget 
endast  konton  för  gäldenärer  och  borgenärer 
Hemberg-Sillen.  Det  är  ~  ingalunda  nöd- 
vändigt att  för  varje  leverantör  lägga  upp 
konto  i  r-n  ib.  En  kund-  och  en  leverantör- 
reskontra  Sv.  Uppslagsbok  1935.  Syn.  av- 
räkningsbok,  kontokurantbok,  handelsbok 
omfattande  'levande  konti'. 

Reskri'pt,  -et,  =  [l.  -er].  Föreskrift  (vanl. 
från  statschef  1.  regering)  för  visst  fall, 
bestämmelse.  Mest  om  utländska  fhdn.  Att 
han  genom  kejserligt  r.  blev  landsförvisad 
W.  Söderhjelm.  Detta  nådiga  r.,  så  utom- 
ordentligt ryskt  i  ~  Artur  Hammarström. 
R.  från  kejsaren.  Ett  r.  om  att  ~  H.  Gum- 
merus. Det  nya  språkr-et  And.  Ramsay. 
Straff- ,  tacksägelser eskriiit . 

Reslig  o.  Resning  (till  resa*)  se  under 
res. 

Resolut,  =,  -are;  -het.  Karl  IX,  en  r. 
och  hårdför  man  Alb.  Engström.  Men  ~ 
Beata  var  nu  ett  r.  fruntimmer,  som  sällan 
lät  sig  förbluffas  'Mari  Mihi'.  Den  militära 
teorien:  när  officerarna  och  underofficerarna 
stupat  eller  sårats,  då  övertages  ledningen 
av  den  klokaste  och  r-aste  av  soldaterna 
Heikki  Nurmio.  Och  fortsatte  i  r.  ton:  ~. 
Svara  ett  r.  nej.  överraskad  av  att  möta 
ett  så  r.  motstånd  från  det  hållet  S.  Lager- 
löf. Hans  r-a  uppträdande.  Att  r.  stoppa 
tryckningen  av  marksedlar  ~.  Där  förnekar 
Strindberg  r.,  att  Helmer  behandlar  Nora 
som  en  docka  ~  M.  Lamm.  Sprang  r.  tir 
sängen  och  klädde  på  sig  Ola  Hansson.  Och 
man  ansåg  sig  gentemot  dem  kunna  gå  sd 
mycket  r-are  till  väga,  som  ~  A.  Karlgren. 
Syn.  beslutsam,  snabb  i  beslut,  rask,  till- 
tagsen,   som   icke   tvekar,  rådig  1.  fast  o. 


679 


Resolut— Resonlig 


680 


bestämd,  som  vet  vad  han  vill,  fast  i  sina 
beslut;  (som  adv.  ibl.:)  utan  att  spilla  tid, 
utan  krus,  helt  sonika.  —  Resolution,  -en, 
-er;  -sförslag;  -smani  m.  fl.  1)  (Regerings- 
myndighets 1.  lägre  myndighets)  beslut  i 
förvaltningsärende;  dom,  utslag, (domstols)- 
beslut.  Kommunikations-,  stämningsresolu- 
tion. 2)  Allmännare.  Samfällt  uttalande, 
mötesbeslut.  Mötet  antog  följande  r.,  som 
skulle  införas  i  allmänna  tidningarna:  ~. 
Fatta  en  r.  Förslag  till  r.  upplästes  av  ->-. 
Fd  kopior  av  kadetfpartiets  hemliga  rer. 
Mötes-,  sympatir-er.  —  Amnestifrågan  och 
bolsjevikernas  r-skvarnar  blir  ämnet  för  ~ 
1932.  —  Resolver|a,  -ade,  -as;  -ing.  1)  Lagt. 

0.  allmännare.  Rätten  tog  därefter  över- 
läggning och  r-ade  sedan,  att  målet  skulle 
ånyo  förekomma  den  ~.  »  Vi  skola  handla 
i  enlighet  med  vår  hänsovne  broders  order 
och  ~»,  r-ade  han  kort  ~  Öv.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  —  Kaptenskan  tog  det  trän- 
kilt  och  r-ade,  att  ~  Hj.  Bergman.  Då  badar 
jag  inte  i  dag,  rade  jag  E.  v.  Wendt. 
2)  Språkv.  Numer  mindre  vanl.  Ra  satser  ta 
ut  satsdelarna.  Syn.  1)  besluta,  bestämma, 
fatta  ett  beslut  1.  en  resolution,  avgöra, 
träffa  ett  avgörande,  ge  sitt  utslag. 

Resön,  [-en] ;  [-lös,  skr.].  I.  Enkelt.  1)  Han 
vill  inte  ta  r.  Försök  i  alla  fall  att  tala  r. 
med  honom,  att  fd  honom  att  ta  (åtminstone 
någon)  r.  Det  gdr  ej  att  tala  r.  med  sådana, 
den  enda  r.  de  begripa  är  påken.  Kan  du 
inte  lära  henne  r.?  Det  är  ingen  r.  med 
honom.  Hätsk  utan  (all)  r.  oresonligt  hätsk. 
2)  Jag  erkänner,  att  det  finns  (en  viss)  r. 
i  vad  du  säger.  Nå,  pojken  kunde  inte  precis 
finna  annat,  än  att  det  låg  r.  i  orden  H. 
Gyllander.  Men  jag  kan  inte  hjäljM,  att 
jag  tycker  det  finns  lite  r.  i  hennes  vägran 
Ture  Nerman,  öv.  Det  är  ingen  rim  och 
r.  i  deras  fordringar,  i  vad  han  skriver. 
Det  är  alldeles  pd  sidan  om  rim  och  r.,  dd 
socialdemokratiska  tidningar  hävda,  att  ~ 
Göteb.  Handelstidn.  1933.  Hans  fru  var 
lika  storartad  som  han  —  en  lillryska  med 
r.  och  ruter  i  Ester  B.  Nordström.  II.  Ssg. 
Hade  givit  vika  för  en  r-lös  passion  Ola 
Vinberg.  Syn.  sunt  förnuft,  skäl,  förstånd, 
mottaglighet  för  skäl,  ibl.  'rätsida',  skälig- 
het, rimlighet,  billighet,  giltig  grund.  — 
Resonäb|el,  -el t,  -lare.  Det  är  en  r-el  karl, 
som  tar  skäl.  Den  mera  smidiqa  och  r-la 
Michael  Collins  J.  G.  Richert.  Men  i  övrigt 
har  givaren  icke  velat  gd  med  pä  ndgon 
ändring,  ehuru  konstfiären  själv  ställt  sig 
mycket  r-el.  Prisen  voro  r-la  och  köket  för- 
träffiigt  F.  U.  Wrangel.  Förf:s  egna  resone- 
nianger  förefalla  mycket  r-la  B.  Risberg. 
Syn.  resonlig,  (e)mottaglig  för  skäl,  för- 
ståndig, förnuftig,  medgörlig,  ej  omedgörlig 

1.  'omöjlig'  1.  oresonlig,  som  tar  skäl  1.  re- 
son,  'förstående',  tillmötesgående, 'hygglig', 
(ibl.  nära)  smidig;  (ej  o)skälig,  (ej  oirimlig. 


—  Resonema'ng,  et,  =  l.  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Mitt  i  (det  ivrigaste)  r-et  avbrötos  de  av 
en  skarp  ringning  på  klockan.  Efter  mycket 
r.,  många  onödiga  r.  otn  struntsaker,  kom 
man  äntligen  till  ~.  Ret  rörde  sig  om  ~. 
Så  kommer  ja  r-et  att  sväva  i  luften  Ragn. 
Ljunggren.  Inbegripen  i  ett  livligt  r.  med  ~. 
Oupphunnen  i  konsten  att  föra  ett  r.  R-et 
är  ihåligt,  det  står  sig  icke  vid  en  närmare 
granskning.  Flyktiga  r.  och  utkastade  para- 
doxer i  Aldous  Huxley-siil.  Vi  hade  ett 
litet  r.  om  saken.  Förnufts-,  skrivbordsresone- 
mang. 2)  Den  sake7i  kan  iyite  bli  föremål 
för  r.  Inga  r.,  om  jag  får  be  I  II.  Ssgr. 
Ex.:  Hamsuns  första  honom  själv  värdiga 
bok  var  emellertid  en  r-sbok  Erik  Hedén. 
En  högt  utvecklad  r-sförmåga.  R-sparti  gif- 
termål av  beräkning,  förståndsparti.  Rsvis 
söka  utreda  saken.  É-svägen  komma  vi  ingen- 
stans med  detta  vrånga  släkte  Ane  Randel. 
Och  så  besluter  han  således  att  ingå  ett 
i>r-säktenskapy>  med  ~  O.  Homén.  Syn.  sam- 
tal, samspråk  (med  andragande  av  skäl  o. 
bevis),  resonerande,  dryftning,  diskussion, 
diskurs,  (ibl.  mer  1.  mindre  nära:)  konver- 
sation, menings^ut)byte,  tankeutbyte,  tanke- 
gång, slutledning(ar),  bevisföring,  argumen- 
tering, invändningar.  —  Resonerja,  -ade, 
[-as];  r-a  bort  m;  [-ing].  1)  Jag  skulle  gärna 
vilja  r-a  lite  med  dig  (om  saken).  Har  du  r-at 
med  någon  fackman  om  saken?  Det  rades 
därvid  vitt  och  brett  om  ~.  Ra  (om)  politik. 
Och   dd   det  r-ades   man   och  man  emellan, 

frågades  det  ideligen:  ~  Alb.  Widén.  Gam- 
malt är  ändå  bäst,  rade  de  Har.  Schiller. 
Hur  rar  du  egentligen  då?  Och  r-ar  därvid 
som  så:  I  Jaq  har  ej  något  att  pocka  på 
G.  U.  Schönberg.  Nu  rar  du  alldeles  fel, 
uppåt  väggarna,  galet.  Jag  tycker  han  rar 
rätt,  förståndigt.  Misslyckats  i  sina  stora 
rande  böcker  ~  Erik  Hedén.  Mamma  ville 
nog  inte,  att  det  skulle  bli  något  vidare 
r-ande  mellan  faster  och  mig,  för  hon  ~  S. 
Lagerlöf.  2)  Ibl.  ngt  närmare  'reson'.  För- 
sök att  ra  honom  till  rättal  Men  Åslund, 
som  var  ett  stort  tjurhuvud,  och  aldrig  lät 
ra  med  sig,  hade  ~  Bernh.  Nordström. 
3)  Därom,  här  lönar  det  sig  inte  att  ra. 
Inte  r-a,  bara  marschera  I  inga  resoneman- 
ger!  Syn.  föra  ett  resonemang,  samspråka 
(med),  samtala,  språkas  1.  talas  vid,  dryfta, 
diskutera,  orda,  utbyta  tankar  1.  åsikter; 
(ibl.  mer  1.  mindre  nära;)  dra(ga) slutsatser, 
argumentera,  konversera;  tala  reson;  göra 
invändningar,  prata,  snacka. 

—  Resonlig,  -t,  -are;  -het;  [-en,  skr.]. 
Närmast  till  reson'.  1)  Men,  min  kära 
Higgins,  du  fdr  lov  att  vara  r.l  Öv.  fr. 
Bern.  Shaw.  Försök  nu  att  vara  lite  r.l 
En  r-are  karl  i  affärer  finner  du  ej  lätt. 
Hon  hade  nu  blivit  rare  och  motsatte  sig 
ej  vidare  förslaget.  Ldt  oss  nu  var-a  lugna 
och  tala  r-tl  —  3Ien  r-en  bör  ju  erkännas, 


681 


Resonlig — Respektfull 


682 


att  ~  A.  Österling.  —  Sinne  för  rättvisa 
och  r-het  Paul  Lundh.  2)  Saken  synes  mig 
(rätt  sd)  r.  Om  du  kan  komma  över  den 
för  ett  rt  pris.     Syn.  se  resonabel. 

—  Resonör,  -(e)n,  -er;  -(8)gestalt  m.  fl. 
Till  resonera.  I.  Enkelt.  Som  själfull  och 
kvick  r.  Ruben  Berg.  Styckets  r.,  en  kung- 
lig sekter  ~  M.  Lamm.  En  ypperlig  r.  En 
kall  r.,  som  höll  sig  strängt  till  sina  cirklar 
V.  Spångberg.  Teaterresonör.  II.  Ssgr  ha 
mest  -8-.  Ex.:  Den  franska  sedekomedins 
r-gestalter  W.  Söderhjelm.  —  Fullkomligt 
franska  r-srepliker  M.  Lamm.  H-srollen, 
som  han  har  sig  anförtrodd,  bidrar  kanske  ~ 
Erik  Kihlman.  Den  på  U.  S.  A:s  scener 
sällsynta  resonörs-  och  världsmannatypen 
Sv.  Dagbl.  1928.  Syn.  'samtalare',  en  som 
för  resonemanger;  (särsk.:)  person  i  berät- 
telse 1.  teaterpjäs  som  är  författarens  språk- 
rör 1.  framlägger  de  problem  som  disku- 
teras. 

Resona'ns  (-ängs);  -en,  [-er].  I.  Enkelt. 
l)Egentl.  Efterklingande  av  en  ton;(fackl.) 
'medvibrationen'  vid  tonalstring.  R-en  ut- 
nyttjas till  förstärkning  av  tonerna  frän 
strängar  genom  anbringande  av  r-lådor,  i 
radiomottagare  genom  noggranna  avstäm- 
ningsanordningar  osv.  Norstedts  Uppslags- 
bok. Inom  maskin-  och  byggnadstekniken 
söker  man  i  allmänhet  undvika  r.  Rummen, 
väggarna,  som  givit  hennes  stämma  r.  Rik. 
Lindström.  2)  Bildl.  Ord,  som  funno  r. 
hos  hans  folk.  Att  hos  en  ung  flicka  finna 
sd  mycken  r.  för  sina  minnen  från  sjölivet 
E.  Hornborg.  /  fråga  om  W.  fann  han 
hos  mig  fullkomlig  r.  Känslan  av  ensam- 
het, av  brist  på  r.  alstrade  ~  en  viss  bitter- 
het i  hans  sinne  Hj.  Lundgren.  Nu  skulle 
han  dock  fä  r.  för  sin  stämma  som  kanske 
aldrig  mer  Åke  Berglund.  II.  Ssgr.  Ex.: 
1)  R-botten  på  sträng-  o.  stråkinstrument 
en  tunn  träskiva  1.  -låda  som  upptar  o.  i 
brukbar  ton  omsätter  strängarnas  vibratio- 
ner. Tonens  styrka  och  skönhet  äro  i  hög  grad 
beroende  pä  r-bottnens  godhet  T.  Norlind. 
—  Ofta  bildl.  Hos  sina  landsmän  finna  en 
god  r-botten  för  sina  strävanden.  De  gamla, 
kristna  ceremonierna  ha  pd  Korsika,  såsom 
överallt,  förlorat  sin   r-botten   i  folksjälen 

0.  Enckell.  Ha  där  aldrig  haft  nägon 
r-botten.  2)  Jfr  r-botten.  Cittran  har  en  ~ 
r-ldda  med  runt  ljudhål  Nord.  Fam.^  3)  T.  e. 
språkv.  Tjänstgöra  som  r-håla.  Syn.  I.  åter- 
klang,  efterklang,  med-  1.  efterklingande, 
'medklang',  genklang,  (ibl.:)  förståelse,  in- 
stämmande, 'klingande  av  besläktade  strän- 
gar"; II.  (r-botten:)  klang-  1.  ljudbotten. 

Resonemang  m.  fl.  se  ovan  under  reson. 

Resorberla    (-sår-);    -ade,    -as;    -ing    1. 

resorption  (en;  -sförmåga).   Mest  fackl.  In- 

1.  uppsuga,  suga  T  sig. 

Respe'kt  (-äkt);  -en.  1)  Stor  r.  ingav 
rektor  Floderus,  som  ~  O.  Rabenius.    Veta 


att  sätta  sig  i  r.  hos  pojkarna.  Han  för- 
stod att  från  början  sätta  sig  i  den  största 
r.  Aug.  Hallner.  Som  injagat  r.  hos  genera- 
tioner av  skolpojkar.  R.  hade  tyskarna  ingivit 
i  Ukraina,  men  icke  tillgivenhet,  långt  där- 
ifrån H.  Gummerus.  Med  ett  saktmod  och 
en  trygghet,  som  tillvunno,  gåvo  honom  r. 
De  åtalade  borde  läras  r.  för  rysk  lagskip- 
ning  ~  B.  Estlander.  R.  hade  man  för 
honom,  men  inte  aversionsblandad  rädsla 
Kajsa  Rootzén.  Sior  r.  för  lagen  hyses  av 
alla  infödingar,  och  ~  Fr.  Adelborg.  En 
lärare,  som  har  r.  med  sig.  Det  är  dåligt 
med  ren  (för  lektor  L.).  Inte  kunna  uppe- 
hålla r-en  (i  klassen,  bland  pojkarna) .  Hålla 
sig  i  r.  Bjuda  r.  högt.  Men  framför  allt  föro- 
lämpas han  dödligt  av  allt,  som  låter  honom 
ana  bristande  r.  Brista  i  r.  (för  ngn).  Ren 
led  dock  på  att  ~.  Och  de  inf  ödde  fingo  en 
stigande  r.  för  honom  A.  Hj.  Uggla,  öv.  En 
viss  från  barnaåren  invand  r.  för  fadern 
kom  honom  dock  ~.  Om  inte  annat,  kunde 
de  åtminstone  visat  r.  för  dina  gråa  hår. 
Jag  kom  dit  med  en  otrolig  r.  för  de  lärda 
herrarna  där  Gottfr.  Billing.  Han  har  en 
ofantlig  r.  både  för  dig  och  din  lärdom. 
(Upp)fylld  av  r.  för  ~.  Jag  såg  på  mrs 
Thyme  med  ökad  r.  Hanna  Diedrichs,  öv. 
Med  en  viss  r.  i  stämman  ~.  Ren  för 
människoliv,  ännu  i  Sovjetryssland  mini- 
mal, ~.  R.  för  andras  mening.  Den  '^för- 
bittring, som  hans  bristande  r.  för  den  kor- 
sikanska  gästvänskapen  framkallat  ~  O. 
Enckell.    —    Föräldra-,    lag-,    självrespekt. 

2)  Inte  för  att  fransmännen  ej  skulle  ha  r. 
för  penningen  och  frukta  fattigdomen  Öv. 
fr.  Alex.  Michailovitj.  Men  allt  sedan  dess 
hyste  Cyrus  [hästen]  eit  mycket  stort  miss- 
troeyide  till  och  r.  för  is  L.  Munsterhjelm. 
Men  äveyi  fiendens  soldater  har  en  hälsosam 
r.  för  dem  och  ~  Al  eko  Lilius.  Ty  farbror 
Hermansson  hade  stor  r.  för  sjön,  sd  varvs- 
ägare han  var  S.  Siwertz.  Vilde  och  kättare, 
utan  r.för  hävdvunna  pctrtilinjer  G.  Andrén. 

3)  Med  all  r.  (för  ~)  vill  jag  f ramhälla, 
att  ~.  Med  r.  till  sågandes  åld.  1.  halvt 
skämts.  =  med  förlov  (sagt),  förlåt  mig  (,  att 
1.  men).  Syn.  (hög)aktning,  (hänsynsfull  1. 
hälsosam)  vördnad,  förmåga  att  hålla  folk 
i  schack  1.  att  få  dem  att  ta  hänsyn  1.  att 
'hålla  sig  på  mattan',  aktningsfull  1.  till- 
börlig hänsyn,  försynthet;  (ibl.:)  anseende, 
(god)  disciplin,  ordning  o.  tukt;  (ibl.:)  miss- 
troende, (hälsosam)  fruktan,  en  viss  rädsla. 

—  Respektbjudande,  skr.  Som  visser- 
ligen verkade  löjligt,  men  ändock  r.  -blan- 
dad, skr.  Och  Jackie  talade  om  honom  med 
r.  beundran  Thora  Dardel.  -full;  -het.  Han 
är  så  artig,  sd  r.,  att  det  är  ett  nöje  att  se 
det.  Med  r.  förväntan,  förvåning.  Och  visade 
honom  ocksd  den  r-a  lydnad  i  allt,  som  är 
tacksamhetens  naturliga  följeslagare  Öv.  fr. 
Bruce  Lockhart.  På  rt  avstånd.  Med  ryggen 


683 


Respektfull— Respektiva 


684 


i  rt  krum  Paul  Block.  Med  några  r-a  fraser 
om  ~.  Det  häpna  och  r-t  lyssnande  audi- 
toriet H.  Gummerus.  Föreställningen,  att 
det  inte  skulle  vara  tillräckligt  r-t  att  till- 
tala folk  med  'Ni',  -fylld,  skr.  Med  svär- 
misk, r.  beundran,  -ingivande.  Selggren  ~ 
var  en  reslig  gestalt,  r.,  trygg  och  godmodig 
P.  Hj.  Söderbaum.  Och  hans  motiv  äro 
synnerligen  r.  Alma  Söderhjelm.  Somliga 
ha  den  r.  åldern  av  4,000—5,000  år  Fr. 
Ström,  -injagande,  skr.  Vilket  ge  dem 
ett  mera  r.  utseende  Nord.  Fam.^  Eller 
'  Brölloppet  på  Ulf  asas'  r.  kyller  stövlar  och 
träsvärd  G.  T.  GuUberg.  -lös;  -het.  Jag 
har  i  min  bok  tillåtit  mig  vara  litet  r.  gent 
emot  våra  pedagogiska  småpåvar  Emil  Hägg. 
Hoji  är  lite  frispråkig,  men  i  grund  och 
botten  aldrig  r.  Karin  Juel.  Nog  r.  att  ~. 
Bör  inte  en  skämttidning  vara  både  djärv 
och  r.?  'Hasse  Z.'  Den  r-a  tonen  retade  mest. 
R-t  gyckel  med  formelväsen  Ruben  Berg. 
Den  tidens  ungdom  talade  r-t  om  det,  som 
var  fäderna  heligt.  Vår  tids  gör  likadant 
T.  Segerstedt.  Det  var  ingen,  som  stötte 
sig  på  det  eller  fann  det  r-t  Ellen  Lund- 
berg-Nyblom. Rare  kan  man  knappast 
skriva  om  sina  egna  partiledare.  —  Ni  repre- 
senterar r-heten,  traditions  för  nekandet,  det 
hänsynslösa  armbågandetfrani  till  de  fetaste 
bitarna  R.  Schildt.  Präglades  av  en  för- 
friskande r-het  för  formalistiska  strunthnn- 
syn  T.  Segerstedt.  Syn.  vanvördig,  (ibl. 
nära:)  hänsynslös,  fräck,  odisciplinerad, 
självsvåldig,  -stridig,  skr.  Något  så  sam- 
hällsomstörtande  och  r-t  H.  Bergegren.  -vid- 
rig, skr.  Beskylldes  ~  för  försummelse  av 
ämbetsplikt,  mutor  och  r-t  uppförande  mot '^ 
Nord.  Fam.'^ 

—  Respektäb|el,  -elt,  -lare.  1)  En  äldre, 
r-el  herre.  I  Paris  en  sträng  och  rel  pro- 
fessor blev  han  helt  förvandlad  i  Moskvas 
varma  och  litet  lättsinniga  atmosfär  Öv. 
fr.  Bruce  Lockhart.  Gunilla  hörde  till  den 
tvära,  nästanför  r-la  sorten  flickor  av  typen 
född  gammalpiga  Melita  Tång.  Boris  Sa- 
vinkov,  den  r-laste  av  dessa  revolutionsmän 
B.  Estlander.  Han  för  en  oantastligt  r-el 
tillvaro  i  ~  Öv.  fr.  E.  Jepson.  —  Att  många 
av  de  s.  k.  stora  syndarna  äro  närmare 
Guds  rike  än  många  »r-Zrt»  människor.  2)  En 
fullkomligt  r-el  operetteater,  en  lika  r-el 
varietéscen  under  bar  himmel  och  ~  Öv.  fr. 
Bruce  Lockhart.  Omtyckta  och  fullt  r-la 
familjeställen  [Bergis  och  Blanchs]  Gurli 
Linder.  S)  Med  r-el  flit.  Sina  pirovlektioner 
skötte  han  också  mycket  r-elt  och  ~  S.  La- 
gerlöf. —  Tack  vare  skyddsvakten  höll  den 
sig  på  r-elt  avstånd  Aleko  Lilius.  4)  En 
tjock  mur  av  ganska  r-el  höjd '^.  En  förbi- 
flytande glaciärkalv  av  r-la  dimensioner  Ax. 
Klinckowström.  Oaktat  sin  r-la  ålder  vid 
den  präktigaste  vigör  Annie  Wall.  Syn. 
aktningsvärd,    aktningsbjudande,    respekt- 


ingivande; (ibl.:)  oantastlig,  hederlig,  an- 
ständig, stadig,  stadgad;  (ibl.:)  betydande, 
ansenlig.  —  Respektabilitét,  -en.  Jag 
måtte  ha  försyndat  mig  mot  husets  skydds- 
ande, r-en,  som  är  blindare  än  rättvisan, 
upphöjdare  än  moralen  och  renare  än  snön 
p)å  fönstren  Per  Hallström.  Om  jag  viker 
en  hårsmån  från  den  stränga  rens  väg,  är 
det  ute  med  mig  Öv.  fr.  Bern.  Shaw.  Och 
därmed  tillvunnit  sig  ett  slags  betyg  på  r. 
V.  Rydberg.  Men  inte  en  enda  gång  hade 
han  riskerat  sin  r.  på  något  slags  äventyr 
Öv.  fr.  S.  Lewis.  Vid  hemkomsten  konstate- 
rades min  r.,  och  konstapeln  var  nog  vänlig 
att  avlägsna  sig  'Dan'.  Med  iuristengelsk 
stelhet  och  r.  ~  Per  Hallström.  Syn.  (god 
1.  riktig)  moralisk  hållning,  värdighet,  akt- 
ningsvärdhet, oantastlighet  (inför  männi- 
skor), anständighet,  'stadga'  (i  liv  o.  upp- 
förande), hedersamhet. 

—  Respekter|a,  -ade,  -as.  Lära  självs- 
våldiga  element  att  r-a  samhällsdisciplinen 
T.  Segerstedt.  Naturligtvis  r-ar  jag  förord- 
ningarna, och  jag  beklagar,  om  jag  kommit 
att  bryta  mot  dem  S.  Stolpe.  Hon  hade 
alltid  r-at  vår  överenskommelse  om  att  '^ 
Ax.  Munthe.  Och  jag  r-ade  även  hans  önskan, 
att  ~.  Det  är  min  uttryckliga  vilja,  och 
den  bör  ras  av  mina  vänner  L.  Munster- 
hjelm.  Den  stora  konsten  att  r-a  andras 
åsikter  utan  att  därför  pruta  ~  på  sina 
egna  V.  Berger.  Att  så  kallade  sansade 
element  bland  arbetarna  inte  r-ade  blockaden 
utan  ~  Harry  Blomberg.  [GerardJ  ansåg, 
i  likhet  med  Mechelin,  att  Rysslands  sanna 
fördel  låg  i  att  ra  vår  särställning  ~  B. 
Estlander.  Att  hr  Paulsen  hör  till  de  sce- 
niska konstnärer,  vilka  r-a  diktarna  [och 
ej  ändra  deras  repliker  och  intentioner]  O. 
Homén.  Ju  längre  jag  lever,  dess  mer  rar 
jag  den  mänskliga  dumheten,  ty  den  är  det 
mäktigaste  i  världen  Gunnar  Cederschiöld. 
[Djingis  khan  påbjöd:]  Alla  religioner  skola 
r-as  och  ingen  föredragas  fr  amf or  den  andra, 
ty  ~  Estrid  Ancker,  öv.  Man  må  vara  en 
fattig  arbetare,  man  har  dock  rätt  att  bliva 
r-ad  för  vad  man  gör,  då  man  gör  sitt  bästa 
F.  R.  Martin.  Man  r-ar  oss,  ty  man  fruktar 
oss.  Vid  revolutioner  blir  ingen  rad!  En 
högst  aktad  och  rad  medlem  av  samhället 
'Dan'.  Ha  icke  förmått  göra  sig  r-ade  O. 
Enckell.  Syn.  vörda,  (hög)akta,  bära  1.  hysa 
1.  ha  aktning  för,  ha  försyn  för,  visa  pietet 
1.  hänsyn  för,  visa  (tillbörlig)  respekt,  ta 
hänsyn  till,  fästa  (tillbörligt)  avseende  vid, 
(ibl.:)  foga  sig  efter,  (fogligt  1.  villigt)  (åt)- 
lyda;  (ibl.:)  ära,  uppskatta  (till  sitt  värde), 
värdera,  skatta,  hedra. 

Respektivla  (-päk-;  akut  1.  grav);  ibl. 
även  som  adj.  -e;  adv.  -e.  Anslutningen 
till  de  föreg.  mkt  svag.  1)  Adj.  a)  Med- 
lemmarna i  Uppsala  Tusenmannaförening 
torde   inbetala  2  kr.  till  r-a  gruppförestån- 


685 


Reapektiva — Rest 


686 


dåre  1919.  Och  kunna  härigenom  utöva  in- 
bytande på  sina  landsmän  inom  sina  r-a 
verksamhetsfält  V.  Berger.  b)  Stadens  r-e 
invånare  uppmanas  härmed  att  var  i  sin 
stadsdel  verka  för  ~.  Under  det  att  dessa 
arter  stundom  äro  väl  utpräglade,  förekomma 
på  sina  häll  mellanformer,  vilka  förbinda 
r-e  arter  med  varandra  Th.  Lange.  Studiet  av 
r-e  författares  arbeten  Ruben  Berg.  2)  Adv. 
Ofta  förkortat  'resp.'  Förkortningarna  ngn, 
ngt  betyda  re  någon,  nåqot.  Jordens  guld- 
produktion utgjorde  1913  och  1919  resp.  700 
och  500  ton  Nord.  Fam.'^  Vi  förlorade  mycken 
tid  med  att  söka  uppträda  r-e  faderligt  och 
moderligt  mot  den  lilla,  som  ej  ville  erkänna 
vår  myndighet  1.  'faderligt  re  moderligt 
mot  ~.  Syn.  1)  var  o.  en  särskilt,  var  (i)  sin 
(stad),  var  o.  en  sin(a),  vederbörlig,  ifråga- 
kommande,  ibl.  ömsesidig;  2)  var  för  sig, 
(var)  i  sin  tur,  i  ifrågavarande  fall,  i  angiven 
ordning,  med  avseende  på  var  o.  en  sär- 
skilt, ibl.  eller  också. 

Respiration,  -en.  Andning.  »Som  för- 
svårar r-en.  —  Sjukdomar  i  r-sorganen. 
B-ssvårigheter.  Katarr  i  r-svägarna  G.  Did- 
rikson.  —  Respirät|or  (kort  -å);  -orn,  -örer 
(-0-).  Andningsapparat  som  avser  att  hindra 
inandning  av  damm,  rök,  gaser  o.  ångor, 
ibl.  rökmask  1.  rökhjälm.  Både  äldre  och 
yngre  damer  med  -"r-or-»,  små,  svarta  mun- 
korgar, avsedda  att  utestänga  den  farliga, 
råa  luften  Thecla  Wrangel,  Från  forna 
tider.  —  Respirerja,  -ade.    Andas. 

Respit  (1.  -I);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  R.  med 
verkställigheten  av  skadeståndsdomen  bevil- 
jades till  2  jan.  Antagligen  gav  han  Kol- 
man en  viss  r.  för  att  reda  ut  situationen 
R.  Gelm.  Och  anhöll  om  r.  Åtminstone 
ett  par  veckors  r.  Marika  Stiernstedt.  Man 
fjäskade  icke,  och  r-en  överskreds,  medan 
utskottet  ~  utarbetade  sin  text  B.  Estlander. 
Men  mitt  arbete  gav  (mig)  icke  lång  r.,  och 
snart  satt  jag  åter  i  skrivstolen.  Att  ett  av- 
tal, ingånget  med  ömsesidig  fler  månadslån  g 
uppsägningsrespit,  ett  tu  tre  skulle  bli  ogil- 
tigt ~  K.  G.  Ossiannilsson.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Och  lösa  in  sina  växlar  prompt  /  strax  före 
sista  rdag  Hj.  Söderberg.  Kunde  icke  redo- 
visa på  r-dagen.  —  R-månad.  —  Vinna  någon 
ytterligare  r-tid  för  vidtagande  av  nya  åt- 
gärder till  brödtillgångens  betryggande  1918. 
Fjorton  dagars  r-tid  gav  patron  Grubb,  sedan 
blev  det  tvångsauktion  Astrid  Väring.  Enligt 
reskriptet  ~  hade  en  r-tid  utsatts  om  20  år, 
inom  vilka  reformen  borde  vara  genomförd 
B.  Estlander.  Hon  behövde  r-tid,  innan  hon 
kunde  tala  om  annat  Kajsa  Rootzén.  Be- 
gagna r-tiden.  —  Det  sålunda  erhållna  r-året 
var  synnerligen  välkommet  Sveriges  Allm. 
Konstför.  (11918).  Syn.  anstånd,  rådrum, 
uppskov,  respittid,  frist  (jfr  d.  o.). 

Responde'nt  (-påndänt);  -en,  -er.     Den 
som  vid  en  akademisk  disputation  försva- 


rar en  avhandling,  'författare(n)'.  Motsatt 
'opponent'.  —  Responderja,  ade.  1)  För- 
svara en  avhandling,  vara  respondent  vid 
en  disputation.  Rade  j)å  en  avhandling  om 
Schellings  etik.  2)  Svara  (mot),  motsvara. 
Dessa  båda  verser  ra  mot  varandra.  — 
Responsöri|um(me8takut);-et, -er;-ebok. 
Liturgisk  växelsång  min  prästen  o.  försam- 
lingen (1.  kören).  Då  han  sjöng  de  vackra 
psalmerna  och  r-erna  i  den  sköna  svenska 
ritualen.  R-ebok  vid  romersk-katolsk  guds- 
tjänst Nord.  Fam.^ 

Rest  (-ä-);  -en,  -er.  I.  Mat.  Återstoden 
vid  en  subtraktion  1.  vad  som  återstår 
odelat  sedan  en  division  utförts  så  långt 
ske  kan  (utan  anlitan  av  bråk).  Drar  man 
7  från  10,  får  man  8  som  r.,  r-en  3.  Divi- 
sion utan  r.  med  heltalsdivisor.  Dividera 
vi  17  med  5  få  vi  3  samt  r-en  2,  2  till  r. 
II.  Allmännare.  1)  Hädelsen  eller  lusten 
att  häda  innebär  ofta  en  liten  r.  av  tro.  En 
nuvarande  svensk  kan  svårligen  häda  Tor 
C.  G.  Laurin.  Berättelsen  om  prinsens  fö- 
delse ur  en  ärta  är  en  sällsam  r.  från  en  ^ 
primitiv  föreställningsvärld  S.  Agrell.  Hon 
hade  ~  förlorat  den  sista  r-en  av  fruktan 
för  döden,  sedan  ~  Maur.  Hellberg.  Med 
undantag  av  dessa  rudimentära  r-er  från 
den  Ibsenska  dramatiken  är  emellertid  dra- 
mats intrig  otroligt  enkel  ~  M.  Lamm.  Och 
därför  finner  man  blott  sparsamma  r-er  från 
äldre  konstepoker  V.  Langlet.  På  Gotland 
finnas  r-er  av  dylika  hus  i  hundradevis  ~ 
N.  Lithberg.  Men  av  klostret  funnos  nu 
inga  r-er  kvar.  R-er  av  Schering  Rosenha- 
nes ~  bibliotek  O.  Walde.  Avskaffande  av 
de  sista  r-erna  av  gästgiverierna  och  den 
allmänna  skjutsen  1933.  R-erna  av  en  svun- 
nen fägring.  Den  stympade  r.  [av  land], 
som  herrarna  vid  gröna  bordet  efter  världs- 
kriget lämnat  kvar  dt  ungerska  folket  ~ 
V.  Langlet.  —  Isärsprängda  och  tillbaka- 
trängda  folkr-er  Nord.  Fam.^  Libsticka  och 
körvel,  vanliga  odlingsr-er,  långt  sedan  tor- 
pen nedlagts.  Skelettr-er.  Som  vittringsrest 
kan  återstå  dels  osönderdelade  mineralkorn, 
dels  ~  Henr.  Hesselman.  2)  Mest  plur. 
Stuvar  och  r-er  av  linoleum.  En  fabriks- 
rest  filtar  Annons  1931.  —  R-erna  efter  en 
måltid.  Bevara  r-erna  för  att  följande  dag 
stuva  upp  dem.  Varm  kost  eller  uppvärmda 
r-er  ?  Pd  bordet  lågo  middagens  r-er  orörda 
kvar  R.  Schildt.  Mat-,  måltids- ,  frukostr-er . 
3)  Mest  best.  sing.  a)  Ren  (av  jmigarna) 
går  åt  till  mat  och  kläder.  Sedan  man  dra- 
git av  omkostnaderna,  blir  ren  inte  stor. 
Jag  går  halva  vägen,  så  får  du  gå  r-en. 
Och  en  snyftning  kvävde  r-en  av  meningen. 
Han  får  sin  välförtjänta  lön ;  ren  bekym- 
rar mig  icke.  Bara  hans  egen  plånbok  ej 
löper  någon  risk  —  så  strunt  i  r-en  I  Ax. 
Palmgren,  öv.  Goterna  härjade  ock  vid 
Olympia.   Stora  jordbävningar  gjorde  r-en 


687 


Rest — Restaurang 


688 


Erik  Hedén,  b)  Ibl.  (dock  ej  i  SAOL») 
skrivet  'förresten'  (jfr  d.  o.,  II.  867).  Till 
slut  —  ganska  snart  för  r.  —  tröt  hennes 
tålamod.  Någo7i  har  sagt  —  jag  tror  för 
r-en,  att  det  är  jag  själv  —  att  ~  C.  G. 
Laurin.  För  r-en  ska  ja  säja  dej,  att  där 
bränner  du  dina  kol  förgäves.  Det  kan  för 
ren  vara  stor  skillnad  pd  kunna  och  kunna. 
De  kan  du  för  ren  ge  dej  sjutton  på,  att  ~. 
å)  Komma,  vara  på  r.  (med  utskylderna) .  — 
Mati  blir  sällan  kuggad  nu  för  tiden  i  en 
tentamen,  man  får  r.  (på  en  del  av  ämnet). 
Syn.  återstod,  överskott,  vad  som  blir 
kvar  1.  övrigt,  det  övriga;  lämning(ar),  det 
överblivna  1.  återstående,  kvarleva  1.  kvar- 
levor; spillra  1.  spillror,  (ibl.:)  slump,  stuv- 
(bit);  ibl.  (allt)  det  andra;  (ibl.:)  saldo,  be- 
hållning; vad  som  lämnats  orört;  (för  ren:) 
för  övrigt,  'för  de'n  delen',  eljest;  (ibl.:) 
dessutom,  också,  emellertid;  (på  r.)  i  efter- 
skott, efter,  på  restlängd. 

—  Restexemplar.  Ett  mindre  antal  r. 
finnes  ännu  att  få  från  förlaget,  -fri.  Skr.  R. 
division.  —  De  förklara  långt  ifrån  r-ttalla 
avvikelser.  Syn.  restlös.  -förja.  Ämb.  o.  d. 
Uppföra  i  restlängd.  Härigenom  skulle  med 
all  sannolikhet  de  r-das  antal  bringas  ned  till 
minst  hälften  mot  nu.  De  r-da  utskylderna 
uttagas  ofördröjligen  exekutivt  jämte  ~  Kom- 
munaldebetsedel Uppsala  1918.  -förråd. 
Herdarna  ~  kvarlämna  ofta  r-er  av  kon- 
server och  annan  mat  i  klipphålorna  och  ~ 
O.  Enckell.  -indriv|en;  -ning  (med  plur.). 
Skr.  Vid  mottagandet  av  r-na  skatter  1929. 
R-ningen  pågår.  -krag|e.  Handels,  o.  d. 
En  del  rar  Annons,  -lager.  Handels  o.  d. 
Fastän  han  naturligtvis  fick  dåliga  varor 
från  gamla  rest-  och  konkurslager  Gunnar 
Cederschiöld.  -lista.  T.  e.  lista  på  outtagna 
vinster  vid  lotterier  1.  lista  på  sådana  som 
häfta  i  skuld  (t.  e.  på  studentnation),  -längd. 
Formulär  till  r.  fastställes  av  K.  m:t.  Under- 
låter skattskyldig  att  erlägga  förfallet  ut- 
skyldsbelopp,  uppföres  detsamma  ofördröjli- 
gen på  r.  Uppföra  ngt,  ngn  i  r.  Kommunal 
r.  —  Men  så  måste  han  ~  ta  ett  nytt  hypo- 
tek  ~  och  så  var  han  på  livets  r.  igen  Elin 
Wägner.  Syn.  lista  1.  förteckning  över  (dem 
som  häfta  för)  obetalda  utskylder.  -lös; 
-het.  Skr.,  'modärnt'  ord.  Den  r-a  hängi- 
velse åt  det  gudomliga,  som  kallas  T>bhaktiT> 
B.  Forell.  Det  evangeliska  kravet  på  envar 
att  r-t  förverkliga  Kristi  förlåtelselära  E. 
Kihlman.  De  förklara  långt  ifrån  r-t  alla 
olikheter  O.  Gjerdman.  Den  nyss  givna  för- 
klari^igen,  som  r-t  löser  alla  svårigheter  B.  Ris- 
berg. Ju  r-are  en  dikt  eller  e7i  författareper- 
sonlighet kayi  förklaras  genom  omgivningen  ~ 
G.  Castrén.  Syn.  restfri,  hel  o.  hållen, 
total(t),  utan  (varje)  inskränkning,  absolut 
undantag8lös(t).  -par;  -(8)försäljning.  Han- 
dels. R.  (artiklar  som  icke  mera  skola  föras) 
Annons    från   skoaffär.     R.    av  Herr  snör- 


kängor  Annons  1918.  R-försäljningen  fort» 
sätter  Annons  1931.  -parti.  Handels.  Ett 
r.  vita,  amerikanska  skjortor.  Samt  r-er  pd 
alla  avdelningar  till  slumppriser.  —  Ett 
r.  I  avfärdigsydda  livsåskådningar  Hj.  GuU- 
berg.  -upplaga.  Hela  den  av  oss  inköpta 
r-n  slutsäljes  till  nedanstående  låga  priser 
Nord.  Komp.  -var|a.  Att  för  extra  billigt 
pris  få  köpa  överblivna  bakelser,  smuliga 
karameller  och  andra  ror  S.  Siwertz. 

—  Resta'ntie|r  (-(t)si-,  akut);  -rna; -kom- 
mitté; -medel;  -uppbörd  m.  fl.  Obetalda 
utskylder,  skatter  1.  d.  på  restlängd,  reste- 
rande 1.  återstående  1.  utestående  ford- 
ringar, obetalda  skulder  (t.  e.  till  kassor). 
Också  ett  rekord  —  99  %  i  r-r.  Driva  in 
r-r.  För  att  indriva  gamla  rr  till  nations- 
kassan tillsatte  Värmlands  nation  en  r-kom- 
mitié  1932.  De  stora  skatter-rna.  Metall- 
industrien, bergsindustrien  och  transportvä- 
sendet [ha  i  Sovjetryssland]  systematiskt 
kommit  på  r-listan  A.  Karlgren.  Den  be- 
räknade r-summan  av  kommunalutskylderna. 
—  Rester  I  a,  -ade.  Vad  som  ämiu  rar  (att 
gälda)  är  några  smärre  räkningar  på  lö- 
pande utgifter.  Gubben  rar  för  hyran  W. 
Hammenhög.  Han  r-ar  ä7inu  med  (ett  be- 
lopp av)  39  kr.  Betala  det  r-ande.  —  Ätmu 
r-ar  oss  en  tuyig  plikt  att  fullfölja,  nämligen 
att  underrätta  sonen  i  Amerika.  Syn.  återstå, 
fattas,  vara  på  rest  (med),  utestå;  (ibl.:) 
bli  övrig,  vara  1.  bli  över. 

Restaura'ng  (rästå-  1.  rästau);  -en,  -er. 
Förr  även  stavat  'restaurant'.  I.  Enkelt. 
Ehuru  visserligen  där  även  var  en  fullstän- 
dig r.  Äta  på  r.  ofta  =  'äta  ute'.  R.  Kasten- 
hof  i  Stockholm.  Bättre,  sämre  r-er.  Livet 
på  r-er  och  guldkrogar.  Blanchs  Kafé  & 
Restaurang.  Skansetis  r-er.  Tennisren.  Auto- 
mat-, järnvägs-,  lunch-  o.  middags-,  natt-, 
sommar-,  tåg-,  ute-,  ångbåts-,  öl-  o.  vinrestau- 
rang. II.  Ssgr.  Ex.:  Ledare  av  fyra  rätt 
så  stora  r-affärer  A.  Hallner.  Stockholms 
Allm.  Restaurang- Aktiebolag.  Der-anställda. 
Samt  en  r-arbetare  Larsson.  R-artiklar.  För- 
utom bostäder  komma  byggnaderna  att  inne- 
hålla r-avdelning,  bageri  ~.  Brända  tom- 
ten, R-beställningen,  Rt  20-5666.  Ivrig  r-be- 
sökare.  Rbolag.  Kring  ett  rbord.  En  be- 
römd rysk  r-chef.  Studiekurs  för  rchefer 
1931.  Att  snart  få  fortsätta  sin  livsgärning 
inom  r-facket  O.  Enckell.  R-fackskolan  [i 
Stockholm]  blir  verklighet  juli  1926.  R-före- 
ningen  'Sveriges  Arbetsgivareförening  för 
Hotell  och  R-er'.  R-företag.  Fördelaktiga 
r-inköp,  grundade  på  samarbete.  Den  förste 
r-innehavare,  som  ~.  Särskilda  r-kort  [po- 
tatiskort] för  uteätare  1918.  En  kvinno- 
dyrkare  och  r-kund  Sam  Arsenius.  Han  är 
(en)  flitig  r-kund.  Plats  som  elev  i  r-kök 
önskas.  Det  r-liv  vi  känna  från  [det  övriga] 
Europa  existerar  inte  i  Spanien  Öv.  fr.  R. 
Lothar.    Idka  r-liv.    Yngre  R-man  •>-  söker 


689 


Restaurang — Restaurera 


690 


anställning  såsom  ledare  el.  chefens  när- 
maste man  inom  hotell-  eller  r-företag  i 
Stockholm  eller  landsorten  Annons  1930. 
Livet  var  trist,  och  r-maten  smakade  mest 
tvål  på  sista  tiden  Agnes  v.  Krusenstjerna. 
Tröttna  pd  r-maten.  Gå  ut  för  att  fä  höra 
lite  r-musik.  Skickliga  r-musiker.  Den  länge 
förberedda  fackskolan  för  r-personal  [7iu 
ställd  på  framtiden]  sept.  1926.  R-perso- 
nalens  förbund  dvs.  'Sveriges  Hotell-  och 
R-personals  förbund'.  Den  vanliga  r-publi- 
ken.  R-skolan,  ~  Centralpalatset  Rikstel.- 
kat.  Stockholm,  1935.  Är  det  r-vagn  med 
det  här  tåget?  Vi  går  väl  in  i  r-vagnen  å 
får  oss  lite  lunch.  R-vagnförande  tåg.  Hur 
länge  har  du  arbetat  i  r -yrket?  En  svensk 
hotellvärd  eller  eti  svensk  r-ägare  I.  Lo- 
Johansson.  Syn.  finare  matställe,  värds- 
hus, ibl.  restauration. 

—  Restauration,  -en,  -er.  Kan  betrak- 
tas som  två  ord.  I.  Ofta  utt.  -å-.  Jfr  restau- 
rang. Ofta  enklare  än  detta  o.  ofta  ifråga 
om  båtar.  1)  Enkelt.  Är  det  r.  på  båten, 
så  man  kan  få  frukost?  Enkel  r.  2)  Ssgr. 
Ex.:  R-sförestdndare.  R-sköket  på  snälltåget 
till  ~.  R-svagn  medföljer.  II.  Jfr  restau- 
rera. Mest  utt.  -au-,  i)  Byggn.  m.  m.  a)  En- 
kelt. Om  r.  av  forntida  byggnader.  Uppsala 
domkyrkas  r.  Vid  en  r.  av  slottet  må  man 
icke  anlägga  alltför  konstteoretiska  synpunk- 
ter, det  hela  riskerar  då  att  bli  schablon. 
b)  Ssgr.  Ex.:  I  Frankrike,  där  r-sfrågorna 
först  togos  upp  Jac.  Ahrenberg.  Omtvistade 
r-sprinciper.  2)  Hist.  Särsk.  om  ätten  Stuarts 
återkomst  till  väldet  i  England  1660  och 
Bourbonernas  i  Frankrike  1814  o.  1815. 
Det  äventyrliga  r-sförsökets  snabba  under- 
tryckande Verner  Söderberg.  Även  r-stiden 
(under  Stuartarna  efter  1660)  kallas  ibland 
'Ren  .  Epilogen  till  Chang  Hsuns  r-säven- 
tyr  har  i  dag  utspelats  J.  G.  Andersson. 
Syn.  I.  matservering,  (enklare)  matställe, 
värdshus,  mathållning,  näringsställe,  ibl. 
källare;  II.  1)  restaurering,  återställande 
(i  gammalt  skick),  iståndsättning,  upphjäl- 
pande av  byggnader  o.  andra  konstverk 
som  tiden  farit  illa  med;  2)  återuppsät- 
tande  på  tronen  av  en  gammal  härskarätt, 
återkomst  till  väldet.  —  Restaurät|or 
(nästan  endast  -au-,  -årr,  grav);  -orn, 
-örer  (-o-).  Jfr  restaurera.  1)  Byggn.  o.  d. 
Som  r-or  visade  han  [C.  G.  Brunius]  skon- 
samhet och  förståelse  för  de  gamla  byggna- 
dernas individuella  karaktär  Nord.  Fam.^ 
C.  G.  Brunius,  Lundakatedralens  ~  ror 
Fr.  Böök.  —  Ror  av  gamla  målningar.  I 
en  annan  skrivelse  föreslär  Nationalmusei- 
chefen  inrättande  av  en  rorsbefattning  vid 
handtecknings-  och  gravyravdelningen  1928. 
2)  Hist.  Darius,  Hystaspes'  son,  den  store 
r-orn  av  Achcemenidernas  välde  Har.  Hjärne. 

—  Restauratris  (-å- 1.  -au-);  -en,  -er.  In- 
nehavarinna  av  1.  förestånderska  för  restau- 


rang, föreståndarinna  för  mathållningen  (t. 
e.  på  fartyg),  (ibl.:)  värdshusvärdinna,  värds- 
husidkerska.  Ångbåtens  r.  var  delta  är  ~. 
—  Restaurator  (-å-  1.  -au-);  -(e)n,  -er.  Kan 
betraktas  som  två  ord.  I.  Jfr  restaurang. 
1)  Enkelt.  R.  önskar  förestå  sommarrtstau- 
rang  Annons  1926.  Till  [studentkårens]  r. 
valdes  kårövermarskalken  jur.  stud.  O.  Le- 
ander  1925.  Att  klubbens  nye  r.  skulle  ser- 
vera en  extrafin  rätt  ~.  Fadern:  brunns- 
restaurator.  2)  Ssgr  sakna  vanl.  s-.  Ex.: 
Genom  R-byrån  erhållas  goda  platser  för 
mat-  och  spritkassörskor  Annons  1926.  En 
r-fest  på  Hamburger  Börs  A.  Hallner.  Den 
26  februari  1894  konstituerades  Sveriges 
R-förening  d  Hamburger  Börs  A.  Hallner.  — 
Emil  Mellgren  hade  då  genomgått  en  grund- 
lig utbildning  i  r-sfacket  i  Frankrike  även 
utan  -S-.  II.  Byggn.  m.  m.  Mest  utt.  -au-. 
Hallblad,  Erik,  målare  och  tavelrestauraiör 
Nord.  Fam.^  tStilr-ernas»  pietetslösa  och 
ofta  '^förfalskande  verksamhet  Ingeg.  Hen- 
schen  Ingvar.  Syn.  I.  innehavare  av  1.  före- 
ståndare för  restaurang,  (ibl.:)  värdshus- 
idkare  1.  -föreståndare  1.  -värd,  källarmäs- 
tare, hotellvärd;  föreståndare  för  'köket' 
1.  mathållningen  (t.  e.  på  båt,  klubb  osv.). 
—  Restaurerja  (-au-,  säll.  -å-);  -ade,  -as; 
-are;  -ing  (-en,  -ar;  -sarbete  m.  fl.).  I.  Huvud- 
bet.  Konsthist.  o.  d.  1)  a)  Hur  skola  gamla 
byggnader  bäst  r-as?  Det  väl  hårt  r-ade 
Fontainebleauslottet  ~  C.  G.  Laurin.  Lotta- 
gårdens [i  Kvek]  r-are,  intendent  Nils  Äle- 
nius  1934.  Ra  alltför  'stilrent'  och  där- 
igenom pietetslöst.  b)  Låta  r-a  ett  gammalt 
porträtt,  ett  illa  faret  medeltidsband,  gamla 
handlingar.  2)  R-ing.  a)  Uppsala  domkyrkas 
r-ing  genom  Helgo  Zettervall,  redan  tidigt 
ansedd  som  ett  typexemjiel  pd  olämplig  stil- 
renhetssträvan,  förstörde  det  mesta  av  bygg- 
nadens gamla  karaktär.  Modärn  r-ing,  i 
Sverge  företrädd  t.  e.  av  Sig.  Curman  (märk 
Curmans  och  Fr.  Lilljekvists  r-ing  av  Sträng- 
näs domkyrka) ,  söker  bevara  allt  värdefullt 
hos  byggnadsverket,  oavsett  frän  vilken  tid 
det  stammar;  någon  'antikiserande  schema- 
tisering  vill  man  ej  längre  veta  av.  Den 
gamla  ärevördiga  kyrkan  stod  under  ring. 
Ringen  ~  kan  ingalunda  frånkännas  konst- 
närlighet och  ~  B.  Thordeman.  Slottet,  som 
undergått  en  pietetsfull  ring  ~.  Konsturet, 
nu  under  r-ing  för  att  återuppsättas.  Två 
lyckade  och  två  misslyckade  kyrkor-ingar.  — 
Detta  vackra  r-ingsarbete  även  bildl.  Den 
redan  då  för  tiden  härjande  r-ingsmanien 
F.  U.  Wrangel.  Artonhundratalets  r-ings- 
nit.  Ombyggnads-  och  r-ingsi'>laner  i  Gamla 
stan.  S.  Curman,  R-ingsprinciper  (Kult  o. 
Konst  1906).  Viollet-le-Duc,  ledande  inom 
den  'stilrena'  r-ingsriktningen.  De  principer 
han  följer  vid  sitt  r-ingsverk.  b)  Ring  av 
gamla  målningar,  porträtt,  böcker.  II.  Ngt 
värd.  bibet.     Refl.     Vi  behöver  allt  ra  oss 


691 


Restaurera — Resumé 


692 


lite  efter  den  här  parsen;  ska  vi  inte  gå  in 
på  Flustret  d  få  oss  en  smörgås?  —  Rare 
efter  ett  rus.  Syn.  I.  återställa  (i  gott  1. 
sitt  forna  1.  sitt  älsta  I.  stilrent  skick),  (åter) 
iståndsätta  m,  (åter)upph]älpa;  (ibl.:)  (upp)- 
laga  (dj),  konservera,  restituera,  ta  fra'm 
det  gamla  i  (o.  avlägsna  senare  tillsatser), 
renovera,  'uppfriska'  tu,  omgöra  ru,  omdana; 
II.  (r-a  sig:)  skaffa  sig  vederkvickelse,  pigga 
o'pp  sej,  (vila  o.)  hämta  sej. 

Restera  se  under  rest. 

Restituerja,   -ade,  -as;  -ing  (med  plur.) 

I.  restitution  (se  följ.)-  1)  Tullar,  skatter 
som  r-as.  2)  Versen  bör  därför  med  tämlig 
säkerhet  ras  sålunda:  ~  B.  Risberg.  Syn. 
1)  återbetala,  återbära,  åter-  1.  tillbaka- 
lämna  ru,  återställa;  2)  'återställa'  (i  sitt 
rätta  1.  gamla  skick).  —  Restitution,  -en, 
-er.  Jfr  föreg.  T.  e.  Elva  miljoner  i  skatte- 
restitution  Sv.  Dagbl.  1922.  Tullrestitution. 
—  R  shelopp.  Revisorer  [i  Tullverket]  för 
r-särenden  Rikstel.-Kat.  1920. 

Restriktion, -en, -er.  I.  Enkelt.  Vi  hade 
emellertid  vår  fulla  frihet,  med  den  enda 
r-en,  att  vi  liksom  alla  andra  måste  vara 
hemma  före  kl.  12  på  natten  Estrid  Linder. 
Ålägga  sig  själv  stränga  rer  ifråga  om 
spriten.  Göteborgs  tebrödsbagerier  och  r-erna 
1916.  Hur  olika  r-erna  höllos  på  restau- 
ranger och  hotell  inom  Sverge  B.  E.  Carl- 
baum.  Om  r-erna  inte  snart  upphöra  ~  Alb. 
Engström.  På  det  hela  taget  är  det  en  vid- 
underlig tanke  att  genom  r-er  snörpa  åt  till- 
trädet till  universiteten  1929.  Retade  sig  på 
söndagsr-erna  för  tobaksvaror  och  bakelser  ~ 
Kajsa  Rootzén.   Import-,  kristids-,  spritrer. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Allehanda  r-sbestämmelser. 
R-sfri  sprit.  R-sfria  varor.  Den  r-sfrihet, 
varmed  ungdomsföreningarna  tillåtas  ut- 
veckla sig  Å.  Karlgren.  Laglig  r-smat  Ane 
Randel  1927.  Beställa  en  r-srätt  för  att 
få  sin  sprit  1928.  Den  påfallande  ökningen 
av  tjuveribrott  hos  oss  under  r-stiden  1916— 
18  ~  Marika  Stiernstedt.  Rsvaror.  R-säpp- 
let,  som  du  måste  köpa  för  att  få  dricka 
punschen  Magda  Bergquist.  Syn.  inskränk- 
ning(sbestämmelse),  förbehåll,  'åtsnörp- 
ning',  åtstramning,  'kringskärning',  ingrepp 
(i  ens  frihet).  —  Restriktiv,  -t.  Jfr  föreg. 
Ra  bestämmelser ,  åtgärder.     I  r-t  syfte. 

Resultat,  -et,  =  [1.  -er].  I.  Enkelt.  Ret 
av  underhandlingarna  blev,  att  ~,  blev  lika 
med  noll.  [Konferensen]  avsatte  knappast 
några  märkbara  r.  Ret  var  en  kompromiss. 
Det  var  på  så  sätt  Carnegie  kunde  uppvisa 
r,,  som  konkurrenterna  aldrig  drömt  om  att 
kunna  nå  O.  B.  Nelson.  Men  ansträng- 
ningarna gdro,  visade  ringa  r.  Som  givit 
anmärkningsvärda,  särskilt  vetenskapliga,  r. 
Kamjmnjen  är  lyktad,  det  återstår  att  vänta 
på  r-en.  Ret,  r-en  motsvarade  icke  förvänt- 
ningarna. Basaren  gav,  visade,  hade  att 
uppvisa,  lämnade  ett  glänsande,  ett  (mycket) 


gott,  ett  tillfredsställande  r.    Vinna  goda  r. 
Där  jag   verkligen    (iipp)nådde  vissa  (upp- 
muntrande) r.    Vackrare  r.  vinner  man  med 
eget  folk  och  ~  A.  Allardt.    Ge  (ett)  dåligt  r. 
Men  vad  blir  ret.    Har  medlingen  lett  till 
önskat  r.f  Kommer  kriget  också  att  leda  till 
r.,  ge  varaktiga  r.f  Gav  till  r.,  att  '^.  Jag 
har  därvid  kommit  till  det  r-et,  att  ~.  Med 
(det)  r(-et),  att  vi  äntligen  släpptes  in.  Och 
med  ett  utmärkt  r.  för  min  hälsa.    Synes 
vara  ett  r.  av  ~.   Såsom  r-et  av  ett  nappa- 
tag med  ~.    Bli  utan  (synligt)  r.  Blev  dock 
riksdagen  icke  utan  alla  r-er  i  lagstiftnings- 
väg H.  Reuterdahl.   Inför  ett  vetenskapligt 
forum  framlägga  ren  av  sina  forskningar. 
Positiva  r.   Men  r-et  blev  negativt.   Som  kan 
inverka  menligt,  störande  på  r-en.  Pålitliga, 
otvetydiga,  säkra  r.    Avgörande,  slutgiltiga 
r.  —  Arbets-,  medlings-,  tanke-,  träff-  (t.  e. 
vid  skjutövning),  tävlings-,  val-,  årsresultat. 
II.  Ssgr  ha  i  regel  resultat-;  blott  i  'r-(s)lös' 
ngn  gång  därjämte  resultats-.  1)  Ett  par  in- 
tressanta och  även  r-bringande  år  Otto  Nor- 
denskjöld.    [Henr.  Schybergson]  talade  om 
t R-redovisning   under  växlande  konjunktu- 
ren Sv.  Dagbl.  1935.    Årtiondet  ef  ter  Alm- 
quists  död  fick  bevittna  en  ganska  livlig  och 
r-rik  forskning  över  honom  och  hans  skrifter 
Ruben  Berg.  Stora  och  r-rika  upptäcktsfär- 
der. Jakten  blev  här  r-rikare.  Vid  varje  hopp- 
ställ  tjänstgöra  3  domare  ~  ävensom  en  ribb- 
uppläggare  och  skötare  avr-tavlan  Olympiska 
spelen   1912.     2)  a)  Efter  en  halvårslång, 
r-lös  kamp  för  en  egen,  oberoende  ställning 
'Sigurd'.     Att    undersökningen    varit   r-lös. 
R-lösa  försök,  förhandlingar.     I  examens- 
hänseende r-lösa  studier  M.  Hellberg.     Ett 
r-löst  pratande  hit  och  dit  N.  Selander,  öv. 
—  Med    samma   iver  och  samma  r-löshet 
'Dan',    b)  Det  blev  en  lång  och  r-slös  dis- 
kussion  S.    Agrell,  öv.     Upprepade  repara- 
tionsförslag   blevo   r-slösa,    till  dess  ~  A. 
Stavenow.  Syn.  (slutlig  1.  slut)verkan,  kraft 

0.  verkan, (på)följd,  utgång,  slut( följd);  (ibl.:) 
framgång,  nytta,  'frukt',  behållning,  utbyte, 
'vinst';  (ibl.  nära)  konsekvens,  avslutning, 
(slut)mål;  (rlös  ibl.:)  fåfäng,  fruktlös,  för- 
spilld, 'förlorad',  förgäves. 

—  Resulter|a,  -ade.  1)  Att  åtgärderna 
inom  kort  skola  ra  i  ett  affärsuppsving.  Men 
varje  försök  har  hittills  r-at  i  ett  misslyc- 
kande. Och  husfaderns  auktoritet  förhind- 
rade, att  de  olika  meningarna  rade  i  något 
slags  Tpolsk  riksdag*  G.  Thörnell.  2)  Mindre 
vanl.  Jag  hörde  många  eljest  sovjetvänliga 
föräldrar  tala  om  den  hårresande  okunnig- 
het, som  rar  av  den  modärna  skolundervis- 
ningen A.  Karlgren.     Syn.  ge  till  resultat 

1.  följd,  (åt)följas  (av),  medföra,  bli  en  frukt 
1.  följden  (av),  framgå,  uppstå,  utfalla,  av- 
löpa, uppvisa  det  resultatet. 

Resumé  1.  Resymé, -(e)n,-er; -er|a(-ade, 
-as;    -ing,   med  plur.).     I.  Min  resumé  har 


693 


Resumé — Reta 


694 


naturligtvis  ej  kunnat  ge  full  rättvisa  åt 
talet,  som  ~  J.  Lindskog.  Ge,  göra  en  kortr. 
av  ~.  II.  I  några  korta  kärnpimkter  (söka) 
r-era  innehållet.  Syn.  I.  kort(fattad)  över- 
sikt, sammandrag,  sammanfattning  (som 
anger  huvudpunkterna),  'revy';  II.  samman- 
dra(ga)  1.  -fatta,  (i  korthet)  anföra  huvud- 
punkterna. 

Resu'rs,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  Och  nu  ber 
ni  mig,  som  er  sista  r.,  om  räddning  And. 
Ramsay.  En  r.  har  jag  förstås  ännu  — 
att  skriva  in  mig  på  'inrättningen'  G.  Nor- 
densvan. En  klen  r.  Annie  Quiding.  Då 
har  man  ju  alltid  den  r-en  att  ~.  Hänvisad 
till  sina  egna  r-er.  Ingen,  som  inte  äger  goda 
pekuniära  r-er  ~.  Visade  sig  äga  en  mer 
än  vanlig  kännedom  om  språkets  r-er  i  skälls- 
ordsväg  Joh.  Sundblad.  Med  sina  knappa 
r-er.  Att  landets  r-er  utnyttjas  till  det  yt- 
tersta. Sv.  Litteratursällskapet  med  sina 
rikare  r-er  Det  svenska  Finland.  Utan  r-er 
i  penningar  Carl  Sahlin.  De  små  r-er,  som 
stå  en  till  buds  Tor  Andrfe.  —  Makt-,  mynt-, 
röst-,  scen-,  strup-,  stämr-er.  II.  Ssgr.  Ex.: 
[Det]  r-fattiga  och  dystra  bondelivet  P.  J. 
Rösiö.  Alltid  hjälpsam,  alltid  r-rik.  [De 
krav,  som]  ställts  pd  hans  [Ragn.  Östbergs] 
smidighet  och  r-rikedom  Aug.  Brunius.  Syn. 
utväg,  (hjälp)medel,  tillgång(ar),  hjälpkälla, 
(ibl.:)  penningmedel,  möjlighet(er),  tillflykt, 
ngt  'att  komma  med'. 

Resymé  se  resumé. 

Resår,  -en  [1.  -n],  -er.  I.  Enkelt.  1)  I 
möbler  o.  undermadrasser,  på  vagnar  m.  m. 
Soffa  med  (stål)r-er.  Hårda,  mjuka  r-er. 
En  lustig  gammal  trilla  pd  gungande  r-er 
Elsa  v.  Born.  En  urblekt  stol  med  nersuitna 
r-er.  2)  Band  1.  vävnader  gmvävda  med 
kautschuktrådar.  Stropparna  av  kraftig  r. 
Åhlén  &  Holm.  Tvättresår,  som  efter  50 
tvättningar  förlorat  endast  5  %  av  sitt  sträck- 
ningsmotstånd. R-erna  i  mina  sfövletter  ä  all- 
deles utslitna;  jag  behöver  nya  r-er.  II.  Ssgr. 
Ex.:  1)  Till  I  1.  Säng  med  r-botten.  R-botten- 
soffa  med  vikbara  gavlar.  R-botfensäng  med 
botten  av  r-duk,  tillverkad  av  seghärdad, 
förtent  ståltråd.  Två  vita  r-bottnade  sängar 
Ester  B.  Nordström  1920.  Jag  sover  ej  pd 
r-madrasser  och  ej  på  ~  H.  Hildén.  I  en 
av  de  r-slappa  länstolarna  i  ~  G.  L.  Dahlin. 
Den  gamla  nötta  r-soffan.  Rstol.  Nya 
r-sängar.  2)  Till  I  2.  Starka  r-band.  Cigar- 
rettetui ~  med  r-hållare  för  cigarretterna 
Åhlén  &  Holm.  R-korsetter  med  och  utan 
snörning  i  ryggen  Sv.  Dagbl.  1923.  De  sned- 
gångna  klackarna  på  hans  nedkippade 
r-kängor  M.  Lamm.  R-kängor  voro  de  finaste; 
snörkängor  ansågos  mera  tarvliga  Gurli  Lin- 
der. Och  byxor,  som  åtminstone  nådde  på 
halva  r-skaften  B.  Sjödin.  I  knallhatt  och 
r-skor  C.  Larsson  i  By.  Skaffa  dej  en  r-snodd 
att  sätta  om  paketetl  Lumberjacka  ~  med 
blixtläs  samt  r-stickad  krage  och  ~  P.  U. 


Bergström.  Underkjol,  r-stickning.  Med  lätt- 
löpande r-stroppar.  R-stövletteni^oxå.  Fam.^ 
Rväv  [nyttjas]  främst  i  korsetter  och  höft- 
hållare,  som  stundom  göras  helt  av  rväv 
Sv.  Uppslagsbok  1935.  Syn.  I.  1)  (spiral)- 
fjäder  (av  stål);  2)  gummi- 1.  kautschukband 
1.  -snodd  1.  -väv,  tänjbart  kautschukband; 
resårinsättning  i  skodon. 

Resä'ft|(er),  -en  1.  -erna.  Även  'recep- 
ter'.  Skom.  Hela  skaftstycken,  ovanläder. 
Färdiga  Tresäft"  tillhandahöllos,  men  endast 
för  resårskor,  som  då  voro  på  högsta  modet  ~ 
J.  Saxon. 

Ret|a, -ade, -as.  I.  Oftafysiol.o.  d.  l)R-a 
slemhinnorna.  Ylle  r-ar  huden.  Kolångor, 
som  ra  (ögonen)  till  tårar.  Huden  blir  rad 
och  förändrad  av  de  ofta  upj^repade  insticken 
[med  morfinsprutan]  Nord.  Fam.^  Ra  till 
nysning,  hosta.  Usch,  va  de  r-ar  i  halsen. 
Ra  nerverna,  överrade  nerver.  2)  Salt  sill 
rar  törsten,  r-ar  till  törst.  Något,  som  bättre 
kan  r-a  aptiten,  gommen.  Lägga  an  på  att 
r-a  hans  nyfikenhet.  Nyfikenheten,  som 
r-ats  alltmer  genom  de  braskande  annonserna. 
3)  Som  r-ar  till  vällust.  Ägnat  att  än  mer 
ra  hans  begär.  II.  Förarga  o.  d.  1)  Reta. 
a)  Han  ska  då  alltid  (försöka)  r-a  folk. 
Av  fruktan  att  (därigenom)  r-a  de  makt- 
ägande. Ra  honom  inte,  han  är  farlig,  när 
han  blir  rad  I  Ra  inte  djuren  I  Ra  ngn 
till  vrede,  att  förgå  sig.  Och  de  lärde  sig 
snart  att  icke  r-a  honom  till  sädana  utbrott 
B.  Estlander,  Ra  gallfeber  på  ngn.  Ra 
inte  slag  pd  gubben  bara,  han  ä  ju  blå  i 
ansiktet  av  ilska  I  Ra  livet  ur  ngn.  Han 
ä  ju  så  likgiltig,  så  han,  det  kan  ra  en 
sten.  Det  rade  mig  (mycket),  att  han  inte 
ville  ta  arbetet  på  allvar,  b)  Ra  hundarna 
pd  ngn.  2)  Ra  sig.  a)  Med  'av'.  Icke  låta 
ra  sig  av  ngn  1.  ngt.  b)  Med  'på'.  Rar 
du  dig  verkligen  p>å  en  sån  sak,  Hinke?  Olle 
Hedberg.  Hur  han  r-at  sig  på  (saker  hos) 
henne.  Köparna  r-a  sig  mera  på  dessa  ove- 
derhäftiga utfästelser  än  pä  ~.  C)  Med  'över'. 
Äsch,  grymtade  Botvid,  som  r-ade  sig  över 
hennes  smdaktighet,  den  lorten  ä  de  väl  ingen 
som  frågar  ätter  Karin  Juel.  Han  gick  och 
r-ade  sig  över  att  han  inte  funnit  den  lämp- 
liga repliken  och  ~.  d)  Med  'åt'.  Mindre 
vanl.  Och  jag  r-ade  mig  mer  och  mer  och 
slutligen  alldeles  omättligt  åt  ovederhäftig- 
hetens och  den  bristande  kunskapens  för- 
numstiga hackande  G.  G.  Laurin.  3)  Ras. 
a)  Snarast  pass.  Emellanåt  ras  man  vis- 
serligen av  alla  de  nya  uppslagen,  alla  av- 
brotten, alla  ~  Erik  Hedén.  Först  rades 
jag  över  denna  hans  förmåga  att  dupera 
sina  medmänniskor  W.  Walf ridsson.  b)  Dep. 
Jämt  ras  med  småsyskonen.  Det  är  inte 
lönt  att  r-as  med  honom,  man  kan  ju  inte 
få  honom  ond.  Ras  med  ngn  för  hans 
fiickbekanta.  ^Men  hur  sköt  du  egentligen 
där   borta   vid  grinden f>    rades  jag  Erik 


695 


Reta — Retlig 


696 


Sparre.  4)  Svara  i  rad  ton.   I  r-ad  sinnes- 
stämning. 

Syn.  I.  åstadkomma  1.  utlösa  1.  framkalla 
en  retning  (dvs.  en  tillståndsförändring  hos 
en  organism,  ett  organ,  en  organdel  1.  d.). 
få  ett  organ  i  verksamhet,  få  att  reagera; 
egga,  oroa,  kittla,  (för)or8aka  spänning,  irri- 
tera; liva,  framkalla  ökad  verksamhet, 
stegra  verksamheten  1.  hågen,  skärpa, 
sporra,  stimulera,  öka;  väcka,  locka,  upp- 
egga m,  uppigga  riJ,  framkalla,  elda,  (upp)- 
tända,  göra  starkare  1.  livligare,  'spänna'; 
II.  1)  uppreta  m,  förarga  (gm  spydigheter 
1.  d.),  göra  ond  1.  vred  1.  ursinnig  1.  rasande 
osv.,  förtreta,  härma,  uppröra,  (upp)het8a 
(m),  (mer  o.  mer  1.  ständigt)  plåga;  (ibl. 
nära:)  såra,  pina,  vara  elak  (mot);  2)  bli 
1.  vara  ond  1.  förargad  osv.;  3)  b)  vara  för- 
arglig 1.  retsam  1.  spydig  (mot),  ge  stickord, 
pika,  utslunga  spydigheter;  (ibl.:)  gyckla  1. 
'skoja'  (med),  nagga  (på),  bry,  vara  maliciös 
(mot). 

—  Reta  upp  ni. 

—  Retbar,  -t,  -are;  -het  (-sförändring; 
-sgrad  m.  fi.).  Gärna  fysiol.  o.  d.  Med  r-het 
menas  fysiologiskt  (enl.  Sv.  Uppslagsbok 
1935)  möjligheten  för  ett  organ  att  reagera 
för  en  retning.  Vid  ihållande  retning  sjun- 
ker r-heten  (trötthet).  —  Sofia  Nikolajevnas 
ra  nerver  lugnade  sig,  och  hon  ~  (lätt 
upprörda)  Ellen  Wester,  öv.  -full;  -het. 
1)  Det  är  (bra)  r-t,  att  man  inte  ska  kunna 
hjälpa  sig  själv.  Med  ett  r-t  leende.  R-t  snob- 
big. Tonen  var  r-t  översittaraktig  Fr.  Persson. 
Och  det  raste  var,  att  jag  fick  lägga  ut 
hela  summan  N.  E.  Ritzén.  2)  Mindre  vanl. 
Den  r-a  käringen  Alb.  Fabian.  Syn.  för- 
arglig, retsam,  -hosta.  Hon  har  skaffat  sig 
en  besvärlig  r.  pä  kuppen,  -medjel.  Fysiol. 
o.  d.  samt  friare.  1)  Den  utlösande  impul- 
sen benämnes  r-el  och  ufgöres  av  en  el.  annan 
form  av  energi  (mekanisk,  termisk,  ljus, 
ljudvågor,  kemisk,  elektrisk  osv.)  E.  Ask- 
Upmark.  Varje  sinnesorgan  har  sittbestämda 
adekvata  r-el,  för  vilket  det  är  anpassat,  t. 
ex.  näthinnan  i  ögat  för  etervibrationer  av 
viss  våglängd  (ljus)  Nord.  Fam.^  De  elek- 
triska r-len  ha  kommit  till  stor  användning 
inom  den  experimentella  fysiologien  ~  Nord. 
Fam.*  Beroende  av  r-lets  styrka.  2)  Särskilt 
mysk  spelar  för  många  individer  rollen  av 
sexuellt  r-el,  och  ~  Öv.  fr.  C.  J.  S.  Thompson. 
Finner  nya  r-el  för  sina  nerver  i  ~  Y.  Brilioth. 
Syn.  irritament;  ibl.  stimulerande  medel. 
-sam,  -t,  -mare;  -het  (med  plur.).  1)  Pojken 
är  r.  mot  syskonen,  har  ett  r-t  lynne,  är  r. 
av  sig.  Med  r.  överlägsenhet,  envishet.  Spela 
ngn  ett  rt  spratt.  Hon  har  en  r.  vana,  ett 
r-t  sätt  att  ~.  E71  del  besvärligheter  jag 
hade  att  övervinna  voro  humoristiska,  andra 
enbart  r-ma.  Med  några  r-ma  anmärkningar . 
Finns  det  något  r-mare  för  en  idealist  än 
att  höra,  att  hans  ideal  äro  opraktiska  I    Ut- 


trycket erinrar  r-t  om  ett  danskt.  För  att 
åter  få  höra  hans  rma:  Var  det  kanske 
inte  det  jag  alltid  sagt?  Det  var  r-t,  att 
planen  gick  om  intet.  2)  Man  börjar  allt 
tröttna  på  hans  r-het.  Tycktes  besatt  av  en 
r-hetsanda,  som  ~.  Men  Agatas  r-heter  ökade 
hans  kval.  Syn.  'retsjuk',  som  jämt  (vill) 
retas;  (ibl.:)  maliciös  1.  förarglig,  harmlig, 
som  'verkligen  kan  reta  en',  retfuU.  -SJuk. 
Mindre  vanl.  =  föreg.  Pojkars  r-a  okynne 
H.  Samzelius.  -stick|a.  Värd.  Om  båda 
könen.  1)  En  som  jämt  (vill)  retas.  En 
(liten)  r-a  är  hon,  som  kunde  behöva  en  smula 
näpst.  Han  var  nu  en  gång  r-an  i  kvartetten. 
2)  Argbigga,  en  som  lätt  brusar  upp,  'bi'. 
Låt  den  r-an  bli  arg,  hon  får  väl  lugna  sig 
igen.  -verkan.  Gärna  fysiol.  1.  naturv. 
Häxkvastarna  kunna  uppkomma  genom  r. 
av  en  svamp  ~.  Och  lika  litet  åstadkomma 
de  på  klanget  långsamt  framkrypande  blad- 
lössen någon  synbar  r.  B.  Lidforss.  -ämne. 
Fysiol.  o.  d.  Retningsöverföringen  [från  ett 
organ  till  ett  annat]  förmedlas  dels  genom 
nervsystemet,  dels  genom  s.  k.  r-n  el.  hor- 
moner, som  transporteras  med  blodström- 
men J.  E.  Johansson. 

—  Retande,  =.  1)  R.  och  lugnande  me- 
del. Det  nysretande  ämnet.  Tårretande. 
2)  Ibl.  =  retsam.  En  r.  lojhet,  kyla.  3)  Loc- 
kande, förförisk,  förledande,  förtrollande. 
Sinnligt  r.  Dock  för  en  enda,  r.  mö  mitt 
hjärta  ej  klappar  /  ~  Stagnelius.  —  Retar|e, 
-(e)n,  -e.  Sälls.  utom  som  sista  ssgsled.  T.  e. 
Han  behöver  alltid  en  aptitr-e,  innan  han 
ids  äta  Ragn.  Sjöberg,  öv.  —  Retelse,  -n, 
-r.  Blott  'bildl.'  Har  för  honom  icke  längre 
någon  r.  En  r.  för  sinnena.  Sinnenas  r-r. 
Men  för  den,  som  sett  dem  förut,  förlora 
också  festande  japaneser  inom  icke  allt  för 
lång  tid  nyhetens  r.,  varför  ~  K.  Zilliacus. 
Nu  fann  hon  en  särskild  r.  i  det  fantastiska, 
teateraktiga,  oäkta  S.  Siwertz.  Syn.  retning, 
lockelse,  förförelse,  frestelse;  (ibl.:)  eggelse, 
nervspänning,  behag,  charm,  tjusning.  — 
Rétlig,  -t,  -are;  -het.  1)  Fysiol.  o.  d.  Verkar 
lugnande  på  en  r.  magsäck  Nord.  Fam.'  Är 
eksemet  r-t  och  vätskande,får  man  ~.  2)  All- 
männare, a)  Syster  Gabriella  var  inte  elak, 
men  hon  var  tvär  och  r.  Erh.  Bäckström. 
Hade  befunnit  sig  i  en  r.  sinnesstämning. 
Fortfarande  leende  men  i  r.  ton  A.  Hillman, 
öv.  Under  de  senaste  veckorna  hade  lynnet 
varit  så  r-t,  att  han  knappt  tålt  sig  själv 
Joh.  Sundblad.  Hade  blivit  mer  och  mer  r. 
beroende  på  tilltagande  sjuklighet.  Jag  var 
själv  på  r-t  humör  J.  E.  Rosberg,  öv.  Rare 
och  knarrigare  till  lynnet  än  vanligt  S.  A. 
Duse.  —  Det  är  Strindbergs  egen  r-het  och 
nervositet,  som  återspeglas  hos  hans  hjälte 
M.  Lamm.  Av  hans  nycker,  hans  högfärd, 
hans  r-het  och  egensinnighet  kunde  man  vänta 
sig  det  sämsta  H.  Reuterdahl.  Det  Idg  en 
prägel  av   missnöje,  klandersjuka  och  r-het 


697 


Retlig— Eetorisk 


698 


i  vad  han  skrev,  som  ~  E.  Skarstedt.  Kunde 
inte  undertrycka  sin  r-het  vid  detta  olägliga 
besök,  b)  De  ä  bra  rt  att  ~  oftare  'retsamt'. 
Syn.  1)  (lätt)  retbar;  2)  a)  lättretad,  snar- 
sticken 1.  -stucken,  ömtålig,  stingslig,  arg- 
sint, hetlevrad,  lättstött,  'snarsint';  (ibl.:) 
kinkig,  knarrig,  vresig,  grinig,  fnurrig,  frä- 
sig, gnatig,  snäsig. 

—  Retning,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  Mest 
fysiol.  o.  d.  i)  Övergången  frän  vila  till 
verksamhet  (utlösningen  av  den  materiella 
process  som  kännetecknar  verksamhetstill- 
ståndet) kallar  man  i  fysiologin  r.;  ofta 
nyttjas  dock  ordet  r.  även  om  den  utlösta 
processen  själv.  Om  en  muskel  eller  en  nerv 
på  en  viss  punkt  träffas  av  en  r.,  fortplantar 
sig  processen  med  en  viss  hastighet  från 
r-sstället  ~.  En  efterföljande  r.  kan  öka 
verkan  av  en  föregående,  men  den  kan  också 
upphäva  den  förstas  verkan  (hämning).  Be- 
roende på,  varifrån  r-en  kommer.  Växtlju- 
set  är  spontant,  det  djuriska  behöver  yttre  r. 
för  att  uppflamma.  En  tyngdretning  glöm- 
mes [hos  växterna]  efter  en  natt  och  en 
känselretning  på  ändå  kortare  tid  H.  Lunde- 
gårdh.  2)  Med  ökad  slembildning  och  star- 
kare hostretning.  Känna  r.  till  hosta,  att 
nysa.  Undvik  sprit,  kaffe,  allt  som  kan  åstad- 
komma r.l  II.  Ssgr.  Ex.:  I  en  del  fall  till- 
tar r-seffekten  vid  rens  upprepning  Nord. 
Fam.^  R-sfysiologin  [inom  botaniken]  mot- 
svarar närmast  sinnesfysiologien  pä  det  zoo- 
logiska och  det  medicinska  området;  r-sfysio- 
logins  föremål  är  i  första  hand  r-srörelserna, 
ehuru  r-sfenomenen  spela  en  roll  inom  växt- 
fysiologiens  alla  delar  jfr  Nord.  Fam.^  De 
mest  påtagliga  r-sföreteelserna  hos  växterna 
ib.  Okas  retmedlets  styrka,  tilltar  i  regel 
effekten  ~  till  en  viss  gräns,  r-smaximum 
ib.  För  att  utöva  någon  verkan  tndste  ret- 
medlets styrka  (intensitet)  överstiga  ett  visst 
värde,  r-s  tröskeln  ib.  I  regel  förflyter  en 
viss  tid  från  rsögonblicket  till  effektens  in- 
trädande ~  ib.  Rsöverföring  (från  ett  organ 
till  ett  annat). 

Retabler|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
Återupprätta,  återställa,  återinsätta. 

Retarderja,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
Fördröja,  försinka,  uppehålla ;  sakta,  minska 
farten  1.  snabbheten  (i  rytmen). 

Retiré,  =.  Predikativt  adj.  Tillbaka- 
dragen; reserverad;  blyg.  —  Retirerja, 
■ade,  [-as];  -ing  (med  plur.).  Egentl.,  friare 
o.  bildl.  1)  Under  natten  hade  fienden  r-at 
och  befann  sig  nu  vid  ~.  Ra  för  att  locka 
förföljarna  i  ett  bakhåll.  Tvingades  att  r-a 
österut  under  hotet  av  kringränning .  Ra 
från  sina  tidigare  positioner  även  bildl.  Ty 
vi  var  de  bombarderade  och  r-ade,  'i  göd 
ordning',  som  termen  lyder  även  friare.  Vi 
funno  rädligast  att  ögonblickligen  r-a  in  i 
huset.  Den  r-ande  ryska  fronten  nov .  Idl4:. 
överste  vid  ett  av   de  r-ande  regementena. 


2)  Vi  trängde  vidare  in  i  klippgången  och 
hörde,  huru  djuret  dovt  morrande  rade 
längre  in.  Vi  hade  rest  oss  och  r-ade  nu 
bugande  mot  dörren  ~.  Och  gamla  major 
v.  P.  slet  sig  ur  trollringen  och  r-ade  ut  till 
fruarnas  salong,  där  ~  Maur.  Norlin.  3)  Att 
regeringen  förbehållslöst  må  ra  från  utri- 
kesministerns Tammerforsposition  maj  1921. 
Partiet  hade  r-at  ett  gott  stycke  väg,  om 
man  tänker  j)^  d^"^  ställning,  som  föregå- 
ende riksdag  öppet  deklarerats  —  visserligen 
före  världskriget.  Syn.  slå  till  reträtt,  an- 
träda återtåg,  dra(ga)  sig  tillbaka,  återtaga, 
rygga  tillbaka,  'vika',  fly  (u'ndan),  ibl.  inta 
nya  (o.  mindre  framskjutna)  ställningar. 

Rét|or  (kort  -å-,  akut  1.  grav);  -orn,  -örer 
(-0-).  I.  Enkelt.  Ror  i  det  gamla  Rom. 
[Nils  Andersson  hörde]  till  de  tysta  [i  riks- 
dagen],  ty  ror  var  han  inte  och  visste,  att 
tala  är  silver  men  tiga  är  guld  K.  Hj.  Lund- 
gren. II.  Ssgr  ha  retors-  men  ofta  där- 
jämte retor-.  Ex.:  Mycket  besökta  rorskolor 
Gust.  Cederschiöld.  Hans  [Fr.  Cygnceus'] 
ryktbara  pittoreska  venetianska  mantel,  hans 
solenna  r-orslater  så  i  liv  som  i  dikt  E. 
Kihlman.  Hörde  den  gamle  Gladstone  reci- 
tera  ur  minnet  med  sin  djupa  och  bärande 
r-orsstämma  Y.  Hirn.  Syn.  talare,  orator; 
vältalighetslärare;  vetenskaplig  retoriker. 
—  Retorik,  -en,  [-er  =  läroböcker  i  r.]. 
Konsten  att  uttrycka  sig  i  tal  (regler  för 
ämnets  uppsökande  o.  uppstälhiing,  för 
språkbruk  o.  stil,  för  inlärande  o.  utförande); 
modärn  r.  dels  praktisk  lära  om  hur  man 
skolar  sig  till  ett  verkningsfullt  föredrag, 
dels  teorien  för  de  förändringar  i  behand- 
lingen av  konstprosan  vka  framkallas  av 
det  muntliga  föredraget  (M.  P:n  Nilsson 
resp.  Kuben  Berg).  1)  Aristoteles  bragte  r-en 
i  vetenskapligt  system  ~  M.  P:n  Nilsson. 
Under  den  helle^iistiska  tiden  utträngdes  r-en 
ur  den  högre  undervisningen  av  filosofien  ih. 
Cicero,  som  också  behandlade  rens  historia 
och  teori  ib.  Rens  överväldigande  betydelse 
för  antiken  ligger  bl.  a.  däri,  att  det  talade 
ordet  då  ersatte  pressen  ib.  2)  Enär  r-en 
drevs  alltför  långt  2)å  innehållets  bekostnad, 
fick  själva  ordet  r.  småningom  den  förakt- 
liga klang,  som  ofta  vidlåder  det  ib.  Predi- 
kans tema  var  ödmjukheten,  för  vars  beskri- 
vande och  anbefallande  alla  r-ens  tillgångar 
användes  H.  Reuterdahl.  Vad  jag  hos  mig 
själv  och  andra  alltid  avskytt  är  den  tomma 
ren  ib.  Fäderneslandet  behöver  icke  rosor 
och  r.,  det  behöver  hjärtan  och  män  Karl- 
feldt.  Syn.  vältalighet(ens  konst),  vältalig- 
hetslära, tal(ar)konst,  läran  om  talarkonsten; 
lärobok  i  retorik;  ibl.  svulst.  —  Retoriker 
(akut);  -n,  =.  En  beundrad  r.  och  periodbyg- 
gare Karlfeldt.  Den  skolade  r-ns  vackra  sats- 
byggnader G.  Pauli.  Syn.  vältalare,  'tal- 
konstnär';  vetenskapsman  som  sysslar  med 
retorik.  —  Retorisk,  -t.    1)  -R-a  råd.    R. 


699 


Retorisk— Retur 


700 


undervisning.  Ra  (konst) grepp.  2)  Friare. 
a)  H.  fråga  utrop  i  frågeform  (varpå  man 
ej  väntar  svar),  t.  e.  Ä  du  galen,  som  för- 
utsätter någe  sådant  I  b)  Kanhända  en  smula 
för  r.  och  entusiastisk  för  våra  behov  S. 
Neander  Nilsson.  Till  den  grad  elementärt 
var  vad  de  hade  att  säga,  när  det  berövats 
den  ra  omklädnaden  Werner  Söderhjelm. 
Sedan  han  uttömt  sitt  förråd  av  r-a  prakt- 
blomster, övergick  han  äntligen  till  själva 
saketi  ~  Har.  Johnsson,  öv.  Det  högr-a 
himlar  ~  B.  Risberg,  c)  Utan  tadlande 
biton.  Stämmans  kraft  och  välljud,  det  ra 
anslaget  i  hans  tal  och  den  konstnärliga 
framställningen  Alb.  Lysander.  Syn.  1)  väl- 
talighets-, talar-,  'talkonstnärlig';  2)  b)  svas- 
sande,  högtravande,  uppstyltad,  alltför  väl- 
talig, svulstig,  prålig,  grann  1.  utstyrd  o. 
innehållstom,  'tom';  c)  oratorisk,  vältalig, 
ibl.  högtidlig. 

Retoromän  m.  fi.  stavas  rä-,  se  nedan. 

Reto'rt  (-å-);  -en,  -er  1.  -rar;  -hals;  -vägg. 
Tekn.  Destillationsapparat  bestående  av  en 
behållare  med  vidsittande  gasavlednings- 
rör.  Finheten  av  Scheeles  pose,  då  han  fors- 
kande lyfter  r-en  mot  ljuset  Klas  Fåhrfeus. 
Att  råkamfern  upphettas  ijärnrrar  Kjellins 
Varulex. 

Rétro-  (akut);  prefix.  Tillbaka-,  åter-, 
bakåt-.  —  Retroaktiv,  -t;  -itét(-en).  Till- 
bakaverkande  (kraft),  verkan(de)  bakåt  (även 
på  tidigare  fhdn).  En  lag  kan  vara  1.  göras 
r.,  få  r.  verkan,  erhålla  r.  kraft,  varvid  den 
alltså  tillämpas  även  på  fall  eller  förhål- 
landen före  lagens  tillkomst,  -spektiv,  -t. 
Som  ger  en  (överskådlig)  återblick,  till- 
bakablickande. Konstnärsförbundets  ra  ut- 
ställning (minnesutställning)  i  Stockholm 
1905.  Det  är  inte  lätt  att  nu  r-t  få  fram 
någon  helhetsbild  av  70-talets  Uppsala  O. 
Örtenblad.  Ibsens  ra  syn  på  sin  ungdoms- 
diktning är  -v  ett  kapitel  för  sig  E.  Kihl- 
man.  —  Att  uttrycket  på  kornas  mulär  under 
sådana  timmar  var  djupt  rt  Öv.  fr.  Ilja 
Ehrenburg. 

Reträ'tt,  -en,  -er.  Krigs.  o.  ofta  bildl. 
I.  Enkelt.  1)  Ge  order  till  r.  Slå  (till)  r., 
till  ren.  Blåsa  till  r.  Ta  till  r(-en).  Stadd 
på  r.  Ha  ren  fri.  Betäcka  ren  (för  ~j. 
Och  att  r.  var  ett  okänt  ord  för  honom.  Ren 
från,  vid  Moskva.  Sönderfallet  inom  det 
ryska  samhället  begynte  med  sommaren  1915, 
under  storfurst  Nikolaus  Nikolajevitsch'  sista 
r.  B.  Estlander.  Ren  utfördes  huvudlöst 
brådstörtat  ib.  Under  ren.  Styrkor  på  r. 
Ordnad  r.  En  lyckad  r.  Att  det  för  oss 
gäller  att  ha  r-en  klar  L.  Munsterhjelm. 
Och  såg  sig  om  för  r-en  Fr.  Nycander. 
2)  Friare  o.  bildl.  a)  Ren  var  alltså  tryg- 
gad, om  sä  skulle  behövas  om  katt  som  lagt 
sig  i  en  soffa  men  vid  ett  öppet  fönster. 
Jag  slog  hastigt  till  r.,  sköt  för  regeln  och  ->'. 
De  andra  kommo  långsamt  efter,  d.  v.  s.  gjorde 


en  mera  y>hederlig  r.»,  som  det  heter  och  ~ 
N.  P.  Ödman.  Men  han  säg  litet  besvärad  ut, 
och  ögonen  togo,  som  oftast  vid  sådana  till- 
fällen, ren  ut  genom  fönstret  Joh.  Sundblad. 
b)  Men  han  blev  så  utskälld  och  så  illa  till- 
tvålad ~,  att  han  skyndsammeligen  slog  till 
r.  ~  E.  Sparre.  Emellertid  var  deras  [arbe- 
tarnas] r.  ganska  nödtvungen,  och  ~  B.  Est- 
lander. Elegant  är  r-en  från  de  högtidligt 
proklamerade  grundsatserna  ju  inte  A.  Karl- 
gren. Nu  tog  han  till  ren  och  försökte  ur- 
skulda sig.  c)  Detta  skall  bli  min  r.  på  min 
ålderdom.  Ja,  på  ditt  gods  har  du  ju  din 
givna  r.,  då  du  tröttnat  på  stora  världens 
nöjen.  II.  Ssgr.  Ex.:  Därigenom  att  man 
sålunda  avskurit  min  enda  säkra  r-linje  A. 
Hj.  Uggla,  öv.  Vi  tappade  åter  bort  vägen 
och  måste  göra  en  lång  r-marsch  för  att  ~ 
E.  H.  Kranck.  R-ordning.  I  alla  tider  ha 
grottorna  ~  tjänat  ortens  befolkning  såsom 
sista  r-plats,  när  de  hotats  av  främmande 
inkräktare  C.  A.  C.  Lewenhaupt.  En  lämp- 
lig rplats  för  ett  avgående  statsråd.  R-sig- 
nal.  R-ställning.  Landshövdingtjänsterna 
böra  vara  till  för  länens  skull  och  icke  för 
r-sökande  politikers  ärelystnad  Sv.  Dagbl. 
1928.   Men  nu  stod  ingen  r-väg  öppen  egentl. 

0.  bildl.  Det  hål  i  planket,  som  tjuvarna 
hade  till  r-väg.  Syn.  återtåg,  övergivande 
av   sina  ställningar,  ibl.  avtag;  (ibl.:)  flykt 

1.  tillbakaträdande,  uppgivelse;  reträttplats; 
fristad,  tillflykt(sort). 

Retur,  -(e)n,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Blott  i 
obest.  sing.  a)  Får  jag  be  om  en  3:e  klass 
(biljett)  Up)p)sala — Stockholm  tur  och  r.  nu 
ofta  'fram  o.  åter'  1.  'dubbelbiljett'.  Va 
kostar  (en)  tur  och  r.  (till)  Storvik  2  klass  ? 
b)  Påskrift  1.  stämpel  på  brev  som  returne- 
ras.  T.  e.  R.  (avsändaren),  Uppsala,  c)  Han- 
dels. Jfr  2.  Väntar  du  mycket  av  partiet 
i  r.f  Skicka  ngt  på,  i  r.  d)  Bildl.  Den  verk- 
liga [hänförelsen]  ~  den  är  på  r.  inom  hela 
rörelsen  C.  Larsson  i  By.  Det  retoriska  är 
redan  hos  Scribe  starkt  på  r.,  på  stark  r. 
Pyjamaseii  lever  ju  i  alla  fall,  men  som  sov- 
plagg  är  den  pä  r.  Tidn.  Upsala  1930.  Han 
trodde  sin  stämma  allvarligt  stadd  på  r.  A. 
Hallner  (om  sångare).  En  stilblomma,  som 
i  modärn  diktning  är  helt  på  r.  2)  Även 
i  best.  form  o.  plur.  Handels.  Väntar  Ni 
ytterligare  r  er?  Årsrer  böra  insändas  före 
februari  månads  xdgång  H.  Schildt,  Inven- 
tarium 1930.  II.  Ssgr.  Ex.:  R-biljett  dela 
om  'biljetten  åter',  dels  (ngt  värd.)  =  tur- 
o.  returbiljett.  En  ~  grupp  av  packdjur, 
som  kommit  över  med  vete  och  nu  sökte  en 
r  frakt  J.  G.  Andersson.  Rförsändelse. 
R  gods.  Men  tog  även  rlast  av  mjöl,  kaffe, 
socker  m.  m.  Emil  Smith.  Du  kan  gärna 
ringa  upp  och  fråga  honom,  om  man  måste 
närsluta  r-porto  i  sina  brev  för  att  fd  dem 
besvarade  Kajsa  Rootzén.  Jag  fick  en  billig 
r-skjuts  den  gången  med  en  bil,  som  kommit 


701 


Retur — Reumatism 


ro2 


upp  och  eljest  skulle  gått  tom  hem.  För  tom- 
gående lokomotiv  finnes  ett  r-spår  utan  kugg- 
bana,  där  högre  körhastighet  används  Nord. 
Fam.^  Vid  sidan  av  tidningskorshanden  och 
en  bunt  r-stämplade  kuvert  M.  Rogberg.  Ett 
mindre  antal  från  kommissionärer  r-sända 
lotter.  Med  postförskott  belagd  r-sändning 
Nord.  Kompaniet  1925.  Ett  stort  rum,  som 
begagnades  såväl  till  lager-  och  packnings- 
rum som  r-uppackningsrum  Herm.  Bergqvist 
(hos  Alb.  Bonnier).  Övergångsbiljett  [vid 
Sthlms  spårvägar]  får  icke  användas  för 
r-åkning  1922.    Syn.  I.  1)  (tur  o.  r.:)  fram 

0.  åter  1.  tillbaka;  hem-  1.  återresa  1.  -färd 

1.  -väg;  återsändning  1.  -sändande  1.  -skic- 
kande; (på  r.:)  på  åter-  1.  tillbakagång,  i 
avtagande,  på  förfall,  'i  utförsbacken',  ibl. 
'på  det  sluttande  planet';  2)  retursändning 
(t.  e.  av  kom  missionär),  returnerad  prov- 
sändning o.  d. 

—  Returner|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
-sanmälan;  -spåskrift).  1)  Ra  ett  brev,  en 
försändelse  även  =  eftersända.  Torde  r-as, 
adr.  österplan  13,  Uppsala.  R-as  (till)  av- 
sändaren. Ra  en  provsändning,  som  man 
icke  önskar  behålla.  Om  man  ej  på  posten 
säger  till  om  r-ing,  kunna  viktiga  brev  av- 
sevärt försenas  eller  bli  liggande  på  hit- 
tillsvarande adress.  2)  Friare  o.  bildl. 
Några  ex.:  Men  vi  arresterades  vid  gränsen 
såsom  ~  misstänkta  och  r-ades  efter  24  tim- 
mars fångenskaj)  C.  T.  Eriksson.  Och  mina 
frågor  blevo  vanligtvis  rade  med  order  att 
göra,  som  jag  själv  fann  bäst  Ingrid  Rääf, 
öv.  Ra  en  kvickhet  kasta  tillbaka  den  på 
talaren,  svara  med  en  annan  kvickhet,  ge 
replik.  Rar  med  största  lätthet  även  den 
svåraste  boll  över  nätet.  Syn.  åter-  1.  till- 
bakaskicka  m  1.  -sända  tu;  åsätta  1.  sända 
till  ny  adress,  eftersända,  översända,  skicka 
1.  sända  vidare. 

Retu'sch,  -en,  -er;  -avdelning;  -beställ- 
ning m.  fl.  1)  Fotogr.  m.  m.  B.)  Ren,  som 
utför es  med  pennor,  penslar  o.  färger,  avser 
att  avlägsna  prickar,  fläckar  och  dylika  fel- 
aktigheter, som  kunna  uppstå  på  en  fotogra- 
fisk plåt;  ofta  mildras  eller  borttages  på 
porträtt  även  framträdande  rynkor ,  fräknar , 
vårtor  o.  d.,  varvid  r-en  alltså  även  blir  en 
försköning.  R.  av  negativ,  av  kopior.  Nega- 
tivet tvättas  ånyo,  torkas  och  underkastas 
eventuell  r.  Ett  bastant  snöre,  som  kom  med 
på  bilden  och  fordrade  skicklig  r.  Gus.  Matts- 
son. R.  och  färgbilder  [i  Sv.  Turistför. 
Årsskr.  1922]  från  Centraltryckeriets  Rav- 
delning.  Underkasta,  ge  (ngt)  en  lätt  r.  även 
bildl.  Ett  intressant  föredrag  om  ansikts- 
retusch.  b)  Larsson  gjorde  nu  de  r-er  på 
tavlorna,  som  ~  G.  Nordensvan.  2)  Bildl. 
/  svensk  översättning  och  efter  en  och  annan 
r.  med  hänsyn  till  svenska  förhållanden  Fibbe 
Lieberath.  Men  han  tycks  inte  ha  ägnat 
språket  i   alla   kapitel   den   sista   r  en   Ax. 


Lindqvist.  Artikeln  inflyter,  med  ett  'par 
oväsentliga  r-er.  De  rent  stilistiska  och  språk- 
liga rerna  äro  många  N.  Afzelius.  Syn. 
jfr  följ.  —  Retuscher|a,  -ade,  -as;  -appa- 
rat   m.    fl.;    -ing    (en,    -ar;    -sbord   m.   fl.). 

I.  Fotogr.  m.  m.  1)  Här  innehade  han  olika 
platser,  mest  hos  fotografer ,  sedan  han  1892 
lärt  sig  r  a  och  i  denna  konst  vunnit  en 
ovanlig  skicklighet  E.  Skarstedt.  Ra  en 
kopia  med  hjälp  av  pensel  och  färg.  Och 
som  en  töcknig  och  illa  r-ad  film  drog  min- 
net av  ~  hundåren  fram  över  hans  själiska 
näthinna  Magda  Bergquist.  2)  En  r  appa- 
rat, vid  vilken  ~  Nord.  Fam.''  R-färger 
Gunnar  Malmberg.  Behandlas  ~  med  r-jjen- 
nan  Burton-Roosval.  R-ställ  1.  R-ingsställ 
Gunnar  Malmberg.  3)  Ring  av  negativ. 
Förskönande  r-ing.  —  Då  de  sutto  mitt 
emot  varandra  vid  r  ingsbordet  Gust.  Ullman. 

II.  Friare  o.  bildl.  1)  Och  drog  fram  sin 
pniderask  för  att  r-a  sin  näsa  Sigrid  IStjern- 
swärd.  2)  För  utgivningen  i  bokform  har 
undertecknad  nödgats  ra  vissa  delar  av  hand- 
skriften och  utesluta  andra  Nils  Erdmann. 
/ självförsvar  ra  verkligheten.  —  För  övrigt 
inskränker  jag  omarbetningen  denna  gång 
till  en  r-ing  av  språkliga  otympligheter  eller 
rent  sakliga  fel  N.  Afzelius.  Ge  en  bild 
av  sig  själv  utan  r-ing.  Och  har  intagits  i 
koralboken  utan  någon  som  helst  r-ing  Otto 
Olsson.  Syn.  avhjälpa  småfel,  påbättra  ni, 
ge  en  retusch,  'laga',  överarbeta,  '(av)fila'  {ni), 
ibl.  försköna,  ta  bort  kantigheter,  upp- 
snygga _ru,  'polera'.  —  Retusch|ör,  -ör(e)n, 
-örer;  -ös  (en,  -er).  Mest  fotogr.  1)  Våren 
1895  reste  han  till  Guatemala,  där  han  er- 
hållit en  förmånlig  anställning  som  rör  E. 
Skarstedt.  Rörens  stift  eller  pensel  And. 
Grape.  Kvinnliga  r-örer.  2)  Skicklig  r-ös  ~ 
får  plats  den  1  mars  hos  fotograf  A.  Wik- 
lund  Annons  1928.  R-ös  Elin  M.  Edberg 
Norrköping  1911. 

Reumatiker  (röj-  1.  römm-,  ibl.  räv  v-; 
mest  akut);  -n,  =.  Jfr  de  följ.  Den  vintern 
blev  jag  r.  —  Överläkare  för  r-avdelningen 
vid  Lunds  lasarett  1930.  Särskild  avdelning 
för  rvård  vid  Akad.  sjukhuset  föreslås  av 
Upps.  medicinska  fakultet  1934.  —  Reuma- 
tisk, -t,  [-are;  -het].  Ra  smärtor.  R.  värk. 
Sedan  länge  finnas  kurorter,  där  r-t  sjuka 
vårdas,  och  '>-.  G.  Kahlmeter,  De  r-a  sjuk- 
domarna, 1929.  R.  feber  akut  ledgångsreu- 
matism. R.  huvudvärk.  —  Hans  fräkniga, 
svullna  och  r-a  händer  ~  Alb.  Engström. 
Hans  ömma,  ra  leder.  —  Reumati'sm, 
-en.  Folkl.  även  römatist'.  I.  Enkelt.  R. 
är  ett  snmlingsnamn  för  ett  flertal  olika 
sjukdomstillstånd,  vilkas  egentliga  väsen  man 
ännu  icke  trängt  till  botten  av;  r.  känne- 
tecknas av  mer  1.  mindre  flyktiga  smärtor, 
lokaliserade  till  leder,  muskler  1.  underhuds- 
vävnad. Akut  och  kronisk  ledgdngsreiima- 
tism.  Deformerande  ledgångsreumatism.  F.  n. 


703 


Reumatism — Reva^ 


704 


[1935]  uppbära  36,000  'personer  i  Sverge 
folkpension  på  grund  av  obotlig  ledgängs- 
reumatism.  Bakom  begreppet  'muskelreuma- 
tism' dölja  sig  en  mångfald  sjukdomstill- 
stånd. Känna  av  r-en,  ha  r-en  i  kroppen 
vid  väderskiften.  Spå  väder  efter  r  en.  — 
Då  behövs  det  agenter,  som  icke  lida  av  r. 
i  tungan  V.  Berger.  II.  Ssgr.  Ex.:  Svåra 
r-anfall.  Smidig,  rörlig  och  r-fri  ända  till 
sin  sena  ålderdom.  Men  det  var  ett  tråkigt 
väder,  r-väder  W.  Hammenhög.  Syn.  (ibl.:) 
led(gängs)-  1.  muskel- 1.  nervvärk  som  flyttar 
sig,  'tlygvärk',  ibl.  gikt. 

Rev»,  -en,  -ar.  Vid  fiske.  I.  Enkelt.  1)  Met- 
rev, bestående  av  själva  r-en,  flöte,  tageltafs 
och  krok.  Enklare  r-ar  av  bomull  1.  lingarn 
och  finare  av  silke,  snodda  1.  flätade.  Som 
r.  använde  vi  helt  enkelt  en  trådända  och 
en  krökt  knappnål  med  en  degsmula  på,  och 
pä  detta  enkla  redskap  nappade  källspiggen. 
Dä  blir  nog  bra  mä  dä  här  djupe  på  r-en  '^ 
E.  Sparre.  R.  till  drag  eller  dörj.  Hanka 
in  så  mycket  (av)  r(-en),  att  man  får  gäd- 
dan in  till  båten  och  kan  ta  den  i  under- 
häven.  R-en  stod  spänd  som  en  fiolsträng, 
men  slappnade  plötsligt,  fisken  hade  slitit  sig. 
Se  efter  sina  rar.  Nu  knyckte  det  i  din 
ena  r.  Tagelrev.  2)  Lång-;  braxen-,  lax-, 
torsk-,  älrev.  Och  sammanträffade  nu  '^  vid 
sjöbodarna  för  att  agna  våra  r-ar  E.  Sparre. 
Vi  lägger  väl  r-en  lite  djupare  i  dag?  Vakarn 
var  förankrad  med  en  sten  i  sjöbottnen,  och 
vi  hade  redan  börjat  lägga  (ut)  den  påmas- 
kade  r-en,  som  fyllde  hela  längrevslädan. 
II.  Ssgr.  R-krok.  Och  hade  ena  hörnet  av 
r-lädan  i  knäet  (långrevslådan)  E.  Sparre. 
[Och  fäster  krokarna]  systematiskt  i  r-lådans 
skåror  E.  Diktonius.  Och  svängde  därpå 
båtens  akter,  så  att  r-vakaren  med  sin  röd- 
målade jnnne  kom  intill  sidan  E.  Sparre. 
Och  sä  blev  det  att  dragga  upp  r-ändan  ib. 
Syn.  (ibl.  nära:)  snöre,  lina. 

Rev-,  [en],  =  [1.  -ar].  Sedan  1878  över- 
givet längdmått.  En  r.  var  =  10  stänger 
1.  100  fot  1.  nära  30  m.  Tio  r.  —  Rev|aS 
-ade,  -as;  -ning  (med  plur.).  I  lantmäteriet: 
geometriskt  avmäta  o.  kartlägga,  uppmäta 
(jord). 

Rev^,  -et,  =.  Friliggande  1.  från  land 
utskjutande  större  (under-  1.  övervattens)- 
grund,  där  bränningar  uppstå  redan  vid 
måttlig  sjögång.  I.  Enkelt.  Klipp-,  sten-, 
sand-,  korall-;  ringrev.  Ty  stranden  av  Påsk- 
ön omges  av  ett  r.  och  i  nio  fall  av  tio  bryter 
sjön.  Dolda  r.  Bränningssköljda  r.  Ej  nar 
Smith.  [Kunde]  från  land  bedöma  fartygets 
storlek  och  djupgående  efter  det  r.  det  stran- 
dat på  Hanna  Rönnberg.  Eller  simma  om- 
kring i  det  smaragdgröna  vattnet  på  r-et  Alb. 
Engström.  Barriärr-et  utanför  Nya  Kale- 
donien  är  600  km.  långt  ~  Nord.  Fam.^  Och 
utanför  låg  ett  långsträckt  klipprev,  som 
utgjorde  skyddet  för  hamnen   K.  Zilliacus. 


Ett  några  10-tal  meter  långt  (undervattens) - 
rev.  Det  med  granitrester  besådda  sandiga 
grund,  som  kallas  Vinetar-et  Ax.  Wallén, 
öv.  II.  Ssgr.  Ex.:  När  de  passerade  mellan 
r  armarnas  ändptmkter.  De  r-bildande  ko- 
rallerna utgöras  av  kolonier  av  små  säcklik- 
nande  djur  Naturens  liv.  Utefter  Gotlands 
ostliga  kust,  hamnfattig  och  r fylld  Ernst 
Lundström.  Medan  sydkusten  begränsas  av 
en  smal  r-ring  ~  C.  Forsstrand.  Vi  letade 
oss  in  genom  r-öppningen  och  gingo  i  land 
Arthur  J.  Jacobsson.  Syn.  (mer  1.  mindre 
nära  stå:)  (utskjutande)  grund,  (8and)bank 
1.  -revel  (i  havet),  rad  av  undervattensskär. 

—  Revel  se  d.  o.^ 

Rev',  -et,  =.  1)  Aid.  o.  sälls.  för  'revben'. 
Kvinnan,  skapad  av  hans  eget  r.  ~.  2)  Fackl. 
Stycket  kring  revbenen  på  slaktad  oxe. 
Ytterlår  och  r.  till  korv  och  slaksidan  till 
kalops   eller  rulad  o.  s.  v.  Vårt  Hem  1921. 

—  Revben;  -sbrott;  -spar;  -sspjäll  (-et; 
-sstycke).  Ren,  de  bdgformigt  böjda  ben, 
som  utgöra  bröstkorgens  stomme,  äro  12  till 
antalet  på  vardera  sidan  om  bröstbenet.  De 
7  övre  r-(spar)en  kallas  de  äkta,  de  5  nedre 
de  falska  r-en.  Ni  kommer  att  skaffa  er  en 
kniv  mellan  r-en,  om  Ni  försöker  inlåta  Er 
med  hans  fiicka.  Bräcka  ett  r.  —  Ådra  sig 
ett  r-sbrott.  R.  av  svin,  stekta  med  vidsit- 
tande  kött,  kallas  r-sspjäll.  Stekt  r-sspjäll 
med  katrinplommon  och  äpplen.  R-sspjälls- 
styckena  lågo  där  heta,  knapriga  och  aptit- 
retande  på  sitt  fat  Fab.  Månsson. 

Rev^  -et,  =.  Sjöv.  I.  Enkelt.  Ren  äro 
delar  av  ett  segel,  som  kunna  inrullas  1. 
sammanvecklas  och  med  små  tågändar  (sej- 
singar)  inknytas,  sä  att  seglets  vindfång 
(successivt)  minskas.  I  dag  blir  det  väder 
för  minst  ett  r.  Alb.  Engström.  Sista  r-et 
som  intas  kallas  bottenrev.  Ta  in  ett  r.  Gub- 
barna togo  ett  j)ar  r.  i  seglen,  och  ~  J.  G. 
Andersson.  Och  ej  mindre  än  tre  segel  skö- 
rade  pä  en  Jialvtimme,  trots  att  r.  voro  in- 
tagna! Vår  Flotta  1922.  Att  få  in  ett  r.  i 
ett  böljande,  slående,  läderhårt  märssegel  i 
en  rykande  kuling  ~  E.  Sparre.  Men,  som 
ni  vill,  gå  ombord,  så  skall  jag  rulla  in  r. 
i  storn  Rik.  Lindström.  Med  två  r.  i  seglen. 
Kostrar  och  kuttrar  ha  r.  inne,  stäva  i  dag 
ej  långt  Fr.  Nycander.  Meti  nu  tål  Mej  t 
mera  segel,  och  vi  ämna  sticka  ut  ett  r. 
Alb.  Engström.  Rullrev  (mekanisk  anord- 
ning för  minskande  av  segelytan)  började 
komma  i  bruk  i  st.  f.  bindrev  i  slutet 
av  1800-talet.  II.  Ssgr.  Ex.:  R-sejsingar, 
fastsatta  i  r-hdl,  sydda  i  varje  duksöm 
S.  Christenson.  Där  seglets  undre  del  insam- 
las medelst  ~  r-lina  G.  Gartz.  Akterlikets 
r-lödra  ib.  Och  rsejsingarna  knopade  om- 
kring den  hårt  rullade,  väta  duken  E.  Sparre. 

—  Rev|a^,  -ade,  -as;  -ning  (med  plur.). 
Sjöv.  Sammanveckla  1.  hoprulla  (o.  med 
sejsingar  ombinda)  del(ar)  av  ett  segel  för 


705 


Eeva'' — Revel 


(06 


att  minska  segelytan.  ökar  stormen,  måste 
vi  r-a.  Han  svarade:  t  Strunt  i  r-ah  j  Han 
tyckte:  ^Min  båt  är  mm*  Fr.  Nycander. 
Ra  storseglet.  För  rade  klutar  ~  /  vi  länsa 
mot  klippande  fyrar  Sig.  Erdtman.  R-ning 
av  storseglet  sker  vid  mindre  och  medelstora 
båtar  vanligen  medelst  •»riillrev*,  där  seglet 
upprullas  jiå  bommen  ~  G.  Gartz.  Gå  för 
bottenr-ade,  dubbelr-ade  segel  med  alla  rev, 
resp.  två  rev  intagna. 

Rev",  -et.  1)  Mindre  vanl.  för  'riv'  1. 
'slit'.  [Och  de  extra  inträdeskorten]  var  det 
ett  sådant  r.  efter,  att  icke  ett  blev  till  övers 
V.  Benedictsson.  2)  Sälls.  för  'bukrev'  (dvs. 
knip  1.  slitningar  i  magen,  magplågor,  ko- 
lik). —  Rev'  o.  Revo  se  riva\  —  Rev|a^ 
-an,  -or;  [-lagning  m.  fl].  1)  Egentl.  Hon 
fastnade  med  klänningen  i  törnsndret,  och 
tyget  fick  två  stora  r-or.  En  strimma  sol 
föll  in  genom  en  r-a  i,  på  gardinen  och 
väckte  honom.  Ran  i  byxbenet  hade  han 
lagat  genom  att  lägga  den  ena  r-ytan  ett 
stycke  över  den  andra  och  ~  J.  R.  Sund- 
ström. Små  r-or  och  tunrislitna  ställen  böra 
stoppas  Hulda  Lundin.  Tapeter,  som  buck- 
lat sig  ~  till  följd  av  hettan  och  spruckit  i 
länga  ror  Rabbe  P^nckell.  2) Friare  o.  bildl. 
a)  Än  lyser  solen  genom  molnens  r-a  Bengt 
E.  Nyströra.  b)  Den  genealogiska  vävriaden 
hade  sina  ror  ~,  men  den  hade^  likaledes 
ett  visst  utseende  av  äkthet  Alfr.  Åkerlund, 
öv.  De  villoandar,  som  blott  se  ror  och 
brister  i  det  bestående  Fröding.  Med  några 
liberala  fraser  i  munnen  trodde  han  sig  vara 
ägare  av  den  djupaste  vishet  och  av  en  osvik- 
lig förmåga  att  bota  alla  statens  r-or  H. 
Reuterdahl.  Som  helår  /  mitt  hjärtas  ror 
H.-G.  Törnell.  Vid  västkustens  surbrunnar 
och  bad  sökte  farfarsfar  och  mormorsmor  att 
laga  ror  i  sin  hälsa  Anton  Larsson  (Ryha- 
gen).  Syn.  1)  rispa,  rämna,  spricka,  (upp)- 
rivet  ställe,  'lucka';  skråma;  2)  a)  springa, 
(smal)  öppning;  b)  skada,  brist,  fel,  'sår', 
8kavank(er). 

Reva^  se  under  rev^.  Reva^  se  under 
rev*.     Reva^  se  under  rev". 

Rev|aS  -an,  -or;  -lik  (-t);  -ig  (-t,  [-are; 
-bet]).  1)  Krypande  växter,  som  skicka  ut 
många  meter  långa  ror  ~  W.  Kaudern. 
Sniglarna  kröpo  bland  r-orna  i  jordgubbs- 
landet.  Han  drog  i  [murgröns]r-orna,  som  '^ 
V.  Benedictsson.  [KoJivolvelns]  lätta  blom- 
sterr-or  hänga  A.  Österling.  —  Ibl.  ingående 
i  växtnamn,  t.  e.  Jordr-a  (Glechoma  heder- 
acea).  —  Basalskott  förlängda,  r-lika,kronbl. 
röda  C.  Lindman.  2)  R-ig.  Mångåriga, 
ofta  r-iga,  mossliknande  växter  Nord.  Fam.^ 
Riga  björnbärsbuskar  Fr.  Böök.  Tranbärs- 
riset  har  nedliggande,  riga,  rotslående,  ört- 
liknande  fina  stammar  med  ~  Nord.  Fam.^ 
R-ig  fingerört  (Potentilla  reptans).  Syn. 
1)  (fint,  nedliggande)  ovanjordiskt  o.  rot- 
slående (sido)skott,  ibl.  utlöpare  1.  rotskott; 

V.  23  —  Nusvensk  ordbok. 


ranka;  ibl.  klängande  1.  krypande  växt; 
2)  krypande,  (försedd)  med  r-or  1.  utlöpare; 
ibl.  klängande  1.  slingrande,  rankande. 

Revaccinerja,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.) 
1.  revaccination  (-en,  -er).  Omvaccinera,  för- 
nya en  skyddskoppympning.  Av  regemen- 
tets manskap  r-ades  1,006  personer  Ups. 
Nya  Tidn.  1930. 

Reva'nsch  (-angsj);  -en,  -er;  -begär  m.  fl.; 
-er|a  sig  (-ade; -ing).  I.  Enkelt.  1)  Ständigt 
gå  och  mala  på  ordet  r.  som  fransmännen 
efter  1871  eller  italienarna  efter  Adua  1896. 
Zilliacus  gav  här  fritt  lopp  för  sin  satiriska 
ådra.  Det  var  hans  r.  för  allt  det  förtal 
han  själv  varit  utsatt  för  i  hemstaden  H. 
Gummerus.  Min  vän  poliskommissarien  i 
Mariehamn  närde  planer  på  r.  Alg.  Niska. 
Ta  r.  på  ngn  för  ngt.  Regementet  lyckades 
nu  få  sin  efterlängtade  r.  för  nederlaget 
i  ~.  b)  Ta  en  ädel  r.  på  ngn.  Till  sist  för- 
vånade han  [Taschi  Lama]  mig  med  att 
eftersända  sin  egen  fotografiapparat,  och 
med  den  tog  han  r.  i  ett  par  bilder  av  mig 
Sven  Hedin.  c)I  spel.  Ett  parti  till  måste 
vi  spela,  jag  vill  ha  r.,  du  måste  ge  mig  r. 
Gå  miste  om  r-en.  II.  Ssgr.  Ex.:  Förf. 
anser  r-begäretberättigat.  R-kravet mot  Tysk- 
land Nord.  Fam.^  Man  hade  1889  hoppats 
mer  på  ett  omedelbart  r-krig  än  ~  C.  G. 
Laurin.  Icke  utan  en  viss  r-känsla  S.  Siwertz. 
Förödmjukelse  och  r-lust.  Herr  C.  G.  Ek- 
man, vars  sista  replik  på  natten  lät  mer 
än  lovligt  r-lysteti  Sv.  Dagbl.  1929.  Och 
outrotlig  r-lystnad  C.  Grimberg.  Världs- 
mästaren Rosenqvist  har  utmanat  Wester- 
gren  till  r-tnatch  1921.  Få  sitt  r-parti  t.  e. 
i  schack.  Att  en  intensiv  r-politik  bedrives. 
Franska  pressen  ser  åter  r-spöken  1924.  .4?;- 
stä  från  alla  r-tankar.  Ge  sig  ut  pä  ett 
dylikt  r-ävenfyr?  III.  R-era  sig.  Egentl. 
o.  bildl.  Med  tydlig  föresats  att  rera  sig 
för  lördagens  nederlag.  —  Värden  och  tjä- 
narna, vilka  i  sin  tur  r-era  sig  med  en  liten 
avskedsgåva  H.  Mörne.  Syn.  I.  upprättelse, 
hämnd,  (tillfälle  till)  vedergällning  1.  repres- 
salier, tillfälle  att  ge  igen  1.  att  återvinna 
vad  man  förlorat;  tillfälle  till  r.,  r-parti; 
ibl.  ädel  hämnd;  (r-era  sig:)  hämnas,  ta 
hämnd,  skaffa  sig  upprättelse,  ge  (lika  gott) 
ige'n,  vedergälla. 

Revben  m.  fl.  se  under  rev*. 

Rév|el  (grav;  blott  Idls.  även  akut);  -eln, 
-lar.  Jfr  rev".  I.  Enkelt.  De  eviga  vågorna 
draga  /  och  sorla  och  sucka  i  r-el  och  tång 
K.  G.  Ossiannilsson.  Här  ankra  vi  innan- 
för en  r-el  S.  Siwertz.  Den  låyiga  nord- 
västra r-eln  på  Björkö  O.  v.  Friesen.  Som 
en  lagun  innanför  långa,  vågbrytande  r-lar 
Paul  Rosenius.  Och  grunden  och  r-larna  ~ 
voro  icke  utprickade  S.  Dahllöf.  En  torr 
grusr-el  mellan  myrlängorna  T.  Boberg.  En 
sandr-el  förenar  vid  lågvatten  den  s.  k.  ön 
med  fastlandet  T.  Gislén.     II.  Ssgr.     Ex.: 


707 


Revel — Revidera 


708 


Eti  vid  vattenyta  genomkorsad  i  olika  rikt- 
ningar av  lövade  laga  r-elband  med  ~  O. 
v.  Friesen.  Utpräglade  relmyrar  Erik  Alrn- 
quist.     Syn.  se  rev^. 

Revelj  C-älj);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Krigs. 
Signal  å  trumma,  trumpet  1.  jägarhorn  1. 
utförd  av  musikkåren  då  manskapet  om 
morgonen  skall  stiga  upp.  Ty  först  då  han 
kom  mitt  för  Hanaskede  slogs  r.,  och  han 
hann  således  gott  fram  till  uppställningen 
J.  Sundblad.  Och  plötsligt  höra  de  i  mor- 
gonstillheten ren  på  avstånd  blåsas  av  ~. 
På  morgonen  gick  skarpskyttemusikens  r. 
genom  gatoryia  J.  Saxon.  Ren  går.  I  dag- 
gryjxingen  innan  ännu  ren  ljudit  ~.  Den 
26  mars  ingår  med  r.  klockan  4  om  morgo- 
nen Svenska  Brigaden.  2)  Bildl.  Året  bör- 
jade med  en  r.  från  Sven  Hedin,  som  gav 
utsitt första  Varningsord  'Hasse  Z.'  Isjälva 
verket  är  det  ju  just  denna  första  del  av 
Hovedströmninger,  som  slår  r-en  till  vad 
vi  populärt  bruka  kalla  '» åttiotalismen'^ 
M.  Lamm.  Från  det  hanen  om  morgonen 
slog  r.,  I  tills  ~  'Kilian'.  På  Hammars- 
maden  gick  tranornas  trumpetande  r.  E. 
Rosenberg.  Av  vindar,  som  spela  /  en 
vårlig  r.  Ax.  Ahlman.  Uppståndelsens  r. 
G.  [Jllman.  Klapptränas  ~  glada  morgon- 
revelj Anna  Björkman.  II.  Ssgr.  Förr  än 
man  spratt  till  vid  riptuppens  r-rop  E. 
Frisendahl.  När  r  trumman  går.  Syn.  väck- 
ningssignal. 

Reveny,  -(e)n,  -er.  Egentl.  o.  bildl. 
1)  Vänta  sig  (god,  stor)  r.  av  ~.  Som  dessa 
gruvor  ännu  voro  obrutna  och  således  ej  ~ 
gåvo  någon  r.  And.  Ramsay.  Och  pd  dig 
regna  feta  r-er,  /  ty  om  biljetterna  man  rivs 
och  slåss  K.  Stangenberg.  2)  Tror  du  ej, 
att  vi  skulle  kunna  läsa  Hoffmans  sagor 
med  r.  numera?  Strindberg.  Syn.  inkomst, 
avkastning,  vinst,  behållning. 

Revere'ns  (-ans);  -en,  -er.  Då  jag  in- 
trädde i  det  rum,  där  kejsaren  befann  sig, 
måste  jag  genast  göra  en  djup  r.  Annie 
Wall.  Dd  audiensen  var  slut,  skulle  jag 
baklänges,  under  r-er,  begiva  mig  mot  dörren 
ib.  Han  gör  med  många  siratliga  krum- 
bukter sin  r.  [för  dottern  i  huset],  men  ~ 
E.  Nordenström,  öv.  — Jag  gör  min  ödmju- 
kaste r.  för  vetenskapen  ~  Hj.  Söderberg. 
Syn.  vördnadsbetygelse,  (djup)  bugning  1. 
nigning,  aktningsfull  hälsning.  —  Reve- 
re'nter  (änt-,  akut);  adv.  I  uttr.  som: 
Den  —  r.  tält  —  förut  ganska  osköna  för- 
stugan  har  ~  Ups.  Nya  Tidn.  1926.  [Ibland 
ser  det  ut]  som  om  skalden  —  r.  tält  — 
pratade  i  nattmössan  Nils  Alenius.  R.  sagt 
blottar  hon  sig  som  ett  ganska  lätifärdigt 
stycke  Henning  Berger.  Syn.  (r.  tält:)  för- 
låt min  frispråkighet!,  med  er  1.  läsarens 
tillåtelse,  med  förlov  (sagt). 

Reveri,  -et  [1.  -t],  -er.  Skönl.  Trafiken 
hade  stillnat,  och   timmen  inbjöd   till  r-er 


Louis  Améen.  Syn.  drömmeri,  svärmeri, 
drömmar. 

Reve'rs  (ärs);  -en,  -er.  Kunde  betraktas 
som  två  ord.  I.  Huvudbet.  1)  Men  dd  får 
du  allt  skriva  en  r.  på  summan  (dt  mig). 
Lämna  r.  på  'v.  Underteckna  en  r.  (p)å  150 
kr.).  Lån  mot  r.  2)  R-konto.  R-lån  utläm- 
nas på  viss  tid  eller  pd  viss  tids  uppsägning 
H.  Leander.  Oavsett  om  r-utgivaren  kan 
infria  sin  förbindelse  eller  ej  I.  Hultman. 
II.  Fackl.  Från-  1.  baksida  på  mynt  o. 
medaljer.  Syn.  I.  skuldsedel  1.  -förbin- 
delse, skuldebrev,  förskrivning.  —  Rever- 
sal, -et,  =  1.  -er.  I.  Nära  revers  I.  Tryckt 
formulär  till  skuldförbindelse;  omslagsre- 
vers. Hur  han  en  gång  wider  sin  studenttid 
skickat  ett  r.  till  en  bekant  för  att  erhålla 
hans  borgen,  men  fått  nej  av  denne  M.  Lamm. 
II.  Kort  (ämbets)meddelande  om  sändning 
av  penningar  1.  handlingar  1.  d. 

Reveteria,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar;  -sfab- 
rik,  -sribb  m.  fl.)-  Byggn.  Anbringa  puts  på 
ytterväggarna  till  trähus  varvid  rörmattor 
1.  för  ändamålet  tillverkade  tegelplattor  1.  d. 
först  påspikas  som  fästmedel  för  murbru- 
ket. 1)  Den  gamla  rödmålade  prästgården 
blev  ombyggd,  höjdes  en  våning,  r-ades  och 
vitrappades  Birgit  Th.  Sparre.  Rad  4-rums- 
villa.  Boningshus  av  rat  timmer  å  sten- 
sockel.  Själva  manbyggnaden  av  rat  trä 
var  ~.  Huset  är  ~  grår-at  och  ~  Ellen 
Lundberg-Nyblom.  2)  R-ingsmattor  från 
Arboga  r-ingsfabrik.  R-ingstegel  Nord.  Fam.^ 
Vassrör  lämpliga  för  r-ingsändamål  Annons 
1917.  Syn.  bekläda  trä(vägg)  med  (rör- 
mattor, tegelplattor  1.  d.  och)  murbruk, 
överdra  med  puts,  putsa,  rappa. 

Revidér,  -et,  — ;  -läsare.  Boktr.  För  sista 
granskning  avsett  korrekturavdrag  av  ark 
som  redan  intagits  i  tryckpress.  Och  blun- 
dern upptäcktes  först  i  ret.  R-läsaren  hos 
Almqvist  &  Wiksells  Boktryckeri  A.-B.  här- 
städes  J.  F.  Martinsson.  Syn.  pressrevi- 
der.  —  Revider|a,  -ade,  -as;  -ark;  -ing  (-en, 
-ar;  -sbekymmer  m.  fl.).  1)  Mer  egentl. 
a)  Ra  räkenskaper,  andre  kurator(s  förvalt- 
ning). Ta  sakkunnig  hjälp  vid  r-ingen.  \i)Med 
stor  tacksamhet  vill  jag  nämna,  att  manu- 
skriptet  till  boken  omsorgsfullt  r-ats  av  lek- 
torn dr  Hj.  Alving  i  Stockholm  I.  A.  Heikel. 
Sv.  Turistföreningen  har  utgivit  en  ny,  rad 
upplaga  av  broschyren  Svenska  tältplatser 
1931.  En  varsam  ring  av  Hceffners  koral- 
bok företog  han  på  min  begäran  F.  Wulff. 
Den  sista  r-ingen  har  också  alltid  synts  mig 
så  svår  Karlfeldt.  c)  Kungsådrebestämmel- 
serna  r-as  grundligt  1918.  Det  behövs  en 
ring,  som  gör  spritskutorna  fågelfria,  dvs. 
att  deras  laster  äro  lika  osäkra  utanför  som 
innanför  tremilsgränsen  1932.  2)  Friare  o. 
bildl.  Fi7ina  anledning  att  r-a  sin  åsikt 
om  ~.  Och  deras  tidigare  uppfattning  om 
idealsamhället  Sovjet  hade  blivit  starkt  rad 


709 


Revidera — Revisor 


710 


L.  Munsterhjelm.  Var  vi  alla  ungdomar 
uppe  på  den  stora  vinden  ~  och  r-ade  i  gamla 
kistor  (ung.  =  syna,  'gräva',  rafistulera)  V. 
Vallgren.  Syn.  (noga)  granska  (t.  e.  räken- 
skaper 1.  förvaltning),  (kritiskt)  syna  (i  söm- 
marna), eftergranska,  underkasta  revision, 
genomse,  (åter)  överse;  överarbeta,  ändra, 
förbättra,  (genomgå  o.)  rätta,  rätta  ti'll, 
omarbeta;  ibl.  rumstera. 

—  Revision  (-sjön);  -en, -er.  1)  Gransk- 
ning av  räkenskaper  (o.  förvaltning).  sC)  På- 
kalla extra  r.  av  banketts  räkenskaper.  Bo- 
lagefs räkenskaper  ha  varit  föremål  för  full- 
ständig sifferrevision  och  ~.  För  aktiebolag 
fitmas  lagbestämmelser  om  r.,  men  icke  för 
enskild  näringsidkare,  enkelt  bolag  eller  han- 
delsbolag 1935.  Underkastad  r.  Vid  verk- 
ställd r.  av  kassorna  befanns  allt  i  bästa 
ordning.  R.  av  avgående  andre  kurators 
förvaltning.  Ren  sträckte  sig  även  till  ~. 
Här  måste  bli  en  grundlig  r.  I  morgon  har 
jag  r.  skall  jag  revidera  1.  revideras,  b)  Om 
r-savdelning  o.  d.  Efter  statsr-ens  kända 
stickprovsmetod.  Han  är  f.  n.  (placerad) 
på  r-en  r-savdelningen  (t.  e.  i  bank).  2)  Lagt. 
o.  d.  a)  Ansökan  om  r.  (i  ett  tvistemål) 
vädjan  från  hovrättsutslag  till  Högsta  dom- 
stolen; ibl.  (friare)  om  rättsfrågas  prövning 
i  högre  instans,  b)  Sitta  i,  komma  in  i 
ren  i  Nedre  justitier-en  (se  d.  o.),  vara  1. 
bli  r-ssekreterare.  3)  Friare  o.  bildl.  Läro- 
boken vore  onekligen  i  behov  av  (en)  r.  Kol- 
lektbönerna  ha  ~  underkastats  en  genomgå- 
ende språklig  r.  Det  berättigade  kravet  på 
en  r.  härutinnan.  Det  behövs  en  r.  av  svenska 
folkets  alkohol-  och  samkvämsvanor,  fort- 
sätter tidningen.  En  genomgripande  r.  av 
den  gängse  uppfattningen  vore  här  av  nöden. 
Yrka  på  en  r.  av  j^f^fUp^ogrammet.  — 
Sfadge-,  strafflags-,  författnings-,  stavnings-, 
åsiktsrevision.  Syn.  granskning  (av  räken- 
skaper, förvaltning  etc);  r-savdelning  1. 
-verk;  överarbetning  1.  översyn,  kritiskt 
genomgående  (o.  rättande);  (genomgripande) 
ändring  1.  rättelse. 

—  Revisionsansökan,  lagt.  För  full 
följd  av  talan  mot  hovrätts  dom  i  tvistemål 
(inges  i  Nedre  justitierevisionen).  -avdel- 
ning. Enligt  avgiven  rapport  från  Bolagets 
r.  ha  ~.  Bränslekommissionens  r.  1918. 
-berättelse.  R.  skall  [för  aktiebolag]  av- 
ges årligen,  senast  2  veckor  före  ordinarie 
bolagsstämma.  Stora  Kopparbergs  Siyrelse- 
0.  Revisionsberättelser  för  1934,  Falun  1935. 
-byrå,  -er.  Riksräkcnskapsverket  är  orga- 
niserat på  2  byråer:  r-n  och  riksboksluts- 
byrån  Sv.  Uppslagsbok.  —  A.-B.  Stockholms 
R.  jfr  t.  e.  revisionsfirma  o.  -kontor,  -dom- 
stol. En  högre  instans  som  blott  prövar 
rättsfrågan  i  målet  (ej  sakfrågan)  brukar, 
särskilt  i  xMandet,  kallas  r.  eller  kassations- 
domstol  (h  'appellationsdomstol').  -firma. 
Den   kända  r-n   Binder  and   Hamlyn  Öv. 


fr.  Bruce  Lockhart.  -institut  o.  -kammare 
jfr  t.  e.  revisionsbyrå,  -kommissarie.  Titel 
för  vissa  tjänstemän  inom  Arméförvalt- 
ningens  civila  departement  o.  på  Riksrä- 
kenskapsverkets  revisionsbyrå,  -kontor. 
Jfr  t.  e.  revisionsbyrå.  Att  livsmedelsnämn- 
den i  Stockholm  själv  haft  ett  r.  ~,  vilket 
utfört  förgranskning  av  räkenskaperna  1922. 
-mål.  Lagt.  Särsk.  om  utländska  fhdn, 
jfr  revisionsdomstol,  -mätning.  T.  e.  Sedan 
hela  Sverge  nu  är  topografiskt  kartlagt  ~ 
har  r.  igångsatts  och  en  del  konceptblad  ut- 
getts  Nord.  Fam."''  (1924).  -plikt;  -ig.  -resa. 
-sekreterar|e;  -förening(en).  Ledamot  av 
Nedre  justitierevisionen  (som  bereder  ären- 
den för  Högsta  domstolen).  Föredragande 
i  målet:  Re  Klas  Hedström.  Ur  r-nas  krets 
tas  i  stor  utsträckning  såväl  häradshöv- 
dingar som  högre  ämbetsmän  inom  jurisdik- 
fionen  och  statsförvaltningen.  -tekn|ik;  -isk. 
Ur  r-iska  synpunkter. 

—  Revisioni's|m,  -men;  -t  (-en,  er;  -isk, 
-t).  1)  Riktning  inom  socialdemokratin  som 
ställde  sig  starkt  kritisk  mot  den  ortodoxa 
marxismen.  R-mens  skapare  Edu.  Bernstein 
Erik  Hedén.  2'ill  mig,  som  kunde  betraktas 
som  herre,  r-toch  överklassmedveten  A.  Mörne. 
2)  Allmännare.  Schweizarna  ändra  icke  för- 
fattningen: Folkomröstningen  gick  emot 
r-terna  1935.  Lidelsefulla  ~  författnings- 
r-ter  Öv.  fr.  Gottfr.  Keller.  Inom  Andra 
internationaleti  bekämpade  P[lechanov]  olika 
r-tiska  riktningar  Nord.  Fam.^ 

—  Revis|or  (kort  -å);  -orn,  -örer  (-o-). 
Person  som  har  till  yrke  1.  utsetts  att 
granska  förvaltning  o.  räkenskaper.  I.  En- 
kelt. 1)  Huvudbet.  R-orerna  föreslå,  till- 
styrka (full)  ansvarsfrihet  (för  den  nu 
avgående  styrelsen).  Enligt  lag  skall  i 
varje  aktiebolag  finnas  en  eller  flera  r-orer; 
r-orerna  utses  i  regel  av  bolagsstämma  för 
en  tid  av  högst  2  år.  Om  ror  i  revisions- 
berättelse lämnar  oriktig  uppgift  eller  gör 
sig  skyldig  till  försummelse,  ansvarar  han 
gentemot  bolaget  solidariskt  med  medror 
för  skada,  som  härigenom  uppkommit  1935. 
R-orer  av  stadens  och  Törnlundska  fondens 
räkenskaper.  Ror  i  Karlstads  systembolag. 
Av  staten  förordnad  r-or.  Sedan  1912  ha  vi 
i  Sverge  av  handelskammare  auktoriserade 
r-orer;  på  dessa  r-orer  ställas  ganska  stora 
kompetenskrav,  för  att  godkännas  som'  gransk- 
ningsman' kräves  mindre.  Januari  1932 
funnos  i  landet  63  auktoriserade  r-orer  och 
184  godkända  granskningsmän.  Är  1923  bil- 
dades Föreningen  auktoriserade  r-orer.  'Riks- 
dagens r-orer'  kallas  statsrorer.  Yrkes-,  över-; 
bank-,  siffer-,  landstingsr-or.  2)  I  vissa  äm- 
betsverk titel  för  tjänsteman  som  verkstäl- 
ler utredningar.  II.  Ssgr  ha  revisors-,  ibl. 
därjämte  revisor-.  Ex.:  År  1899  bildades 
den  första  r-orsföreningen  i  Sverge,  Svenska 
r-orssamfundet.  I  r-or  skr  etsar.  I  dylika  fall 


711 


Revisor — Revolution 


712 


blommar  r-orsnitet  i  all  sin  glans.  Misstänk- 
samma r-orssjälar.  R-orssuppleani  i  något 
obskyrt  bolag.  Mottager  r-orsiippdrag.  — 
Hans  mångåriga  r-orskap  i  Sparbanken. 
Syn.  (räkenskaps)granskare;  ibl.  statstjän- 
steman med  gransknings- 1.  utredningsskyl- 
dighet, ibl.  granskningsman.  —  Revisör- 
sk{a,  -an,  -or.  Mindre  vanl.  för  'revisors- 
fru' 1.  d.    Tag  en  kaka  till,  ranl  Uno  Eng. 

Revig  se  reva^  2. 

Revir,  -et,  =.  I.  Enkelt.  1)  Skogsdi- 
strikt, jägmästares  område.  Domänstyrel- 
sen har  bestämt,  att  Uppsala  r.  tills  vidare 
skall  bestå  av  sju  bevakningstrakter  1935. 
Till  jägmästare  ha  utnämnts:  ~  i  Tåsjö  r. 
skogstaxator  F.  A.  Berggren  ~  1920.  Spång- 
ning  av  klövjevägar  och  stigar  inom  de  nord- 
liga ren  ~.  R  ets  största  älgtjur.  Skolrevir 
(där  skogsskola  är  förlagd).  2)  Friare  o. 
bildl.  Ret  omfattar  utmärkta  jaktmarker 
och  sträcker  sig  ända  till  ~.  Mården  har 
ett  vidsträckt  jaktrevir  och  ~  E.  Friesen- 
dahl.  All  världen  är  bluffens  vida  r.,  /  som 
det  alla  tider  har  varit  Alf  Henrikson.  Det 
viktigaste  pärlr-et  [i  Persiska  viken]  sträcker 
sig  frän  ~  'Brehm'.  II.  Ssgr.  Ex.:  Till 
r-assistenter  ha  förordnats  -v.  Rassistent- 
befattningar  i  ~  1915.  I  Fryksdals  r-del 
1917.  Förskingring  på  r-expedition.  Hos 
en  r-förvaltande  jägmästare  H.  Samzelius. 
överjägmästarna  ~  utgöra  en  lokal  mellan- 
instans  mellan  Domänstyrelsen  och  r-för- 
valtaren  samt  ~  Nord.  Fam.^  R-personal. 
R-regleringen  i  Smålands  distrikt  1927.  Syn. 
1)  skogs-  1.  jägmästarområde;  2)  (jakt)om- 
råde. 

Revision,  Revisor  m.  fl.  se  under 
revider. 

Revolt  (-å-);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
R.  eller  revolution?  (i  Indien)  Dag.  Nyheter 
1930.  Genom  att  deltaga  i  en  r.  mot  den 
bestående  ordningen.  Militärr-en  i  Portugal 
genomförd;  kuppmännens  ledare  bilda  rege- 
ring 1926.  Lojalitetens  tid  var  förbi,  r-ens 
tid  nalkades  B.  Estlander.  De  sanna  ryska 
männen  anordnade  judemassakrer  och  provo- 
cerade fram  r-er  för  att  slå  ned  frihets- 
strävandena T.  Segerstedt.  Befinna  sig  i, 
söka  fä  till  stånd  en  öppen  r.  mot  sovjet- 
regeringen. Bonder-er.  2)  Bildl.  De  unga, 
i  synnerhet  de,  vilkas  sinyien  bibelkritikens 
och  ritschlianismens  villoläror  försatt  i  tyst 
eller  öpjien  r.  Tor  Andrse.  R.  och  förnyelse. 
Detta  väldisciplinerade  hjärta  —  skulle  det 
nu  göra  r.f  Jon.  Reuter.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Den  individualistiska  r-andan  hos  Ibsen. 
Under  r-dagarna.  Och  nu  insåg  han,  hur 
stor  rf  äran  egentligen  var  Eyvind  Johnson. 
Och  efter  en  kort  tid  hade  det  lyckats  att 
sätta  i  scen  ett  r-försök  mot  gendarmeriet 
Per  Nyström.  Rledaren  [i  Panama]  utsedd 
till  premiärminister  1931.  Strindbergs  litte- 
rära r-planer  M.  Lamm.  En  r-rörelse,  riktad 


mot  den  kinesiska  provinsregeringen.  Vilket 
försatt  honom  i  r-stämning.  Syn.  upplopp, 
uppror,  (folk)resning  (ofta  kortvarigare  1. 
mer  begränsad).  —  Revolter|a,  -ade  -as; 
[-ing].  Egentl.  o.  bildl.  1)  Träns.  Soyn  åsyf- 
tade att  ra  Neapel  Nord.  Fam.*  Att  ditt 
mål  varit  att  r-a  människoanden  och  om- 
dana samhällsordningen  Ellen  Key.  2)  Intr. 
a)  Snart  finris  det  bara  en  sak,  som  det  verk- 
ligen lönar  sig  att  r-a  mot  —  mot  de  eviga, 
2>ackaktiga  revolterna  J.  Hemmer.  Hade  ~ 
r-at  mot  allt  det,  som  utgjort  familjens  ideal. 
Min  natur  rar  mot  att  ~.  b)  Pres.  part. 
Häktad  av  r-ande  folkmassor.  De  r-ande 
negrerna  Andy  Anderson.  —  Ofta  adjekti- 
viskt.  En  upptäckt,  som  är  fullkomligt 
r-ande  i  läran  om  ~.  Sprängfylld  av  tusen 
nya  r-ande  intryck,  som  ~.  Det  är  också 
därigenom  han  kommit  att  verka  så  r-ande 
inom  det  modärna  europeiska  dramat  M. 
Lamm.  —  Rent  r-ande  verkar  på  en  sund 
människa  stilen  i  ~.  Syn.  1)  förleda  1. 
uppegga  ru  till  revolt  o.  d.,  (upp)resa  (mot 
laglig  överhet  o.  d.),  bringa  1.  sätta  i  har- 
nesk, sprida  upprorsfacklan  i;  'bringa  i 
uppror';  2)  a)  (upp)resa  sig,  göra  revolt  o. 
d.,  'resa  borst'  (mot);  b)  som  höjt  upprors- 
fanan 1.  rest  sig;  revolutionerande,  omväl- 
vande, omskapande;  upprörande,  motbju- 
dande. —  Revoltör,  -(e)n,  -er.  Mindre  vanl. 
o.  mest  bildl.  Ej  alls  någon  ung  r.,  fylld 
av  titanisk  självhävdelse  M.  Lamm.  Och 
hans  hjärna,  som  var  född  r.,  kunde  icke 
bli  automatisk  Strindberg.  Flera  av  de  unga 
r-erna  —  man  brukar  kalla  dem  1909  års 
män  —  hade  varit  elever  i  Konstnärsför- 
bundets målarskola  i  Stockholm  Gust.  Näs- 
ström. Syn.  revolutionär,  revolutions-  1. 
oppositionsman,  omstörtare. 

—  Revolution,  -en,  -er.  1)  Egentl. 
Franska  ren  1789.  Julir-en  1830  ochfebru- 
arir-en  1848,  som  åtföljdes  av  smdr-er  eller 
oroligheter  i  en  mängd  andra  länder.  Stri- 
den  mot  tsarismen  slog  ut  i  öppen  r.  T. 
Segerstedt.  En  blodig,  oblodig  r.  Med  »r-en» 
menar  man  till  dagligdags  i  SS  SR  [Sovjet- 
unionen] icke  blott  1917—20  utan  det  nuva- 
rande tillståndet  och  systemet,  r-sstridernas 
resultat  och  frukt  ~  Marika  Stiernatedt 
1935.  [Ett  av  de  privatpalats]  som  r-en  be- 
slagtagit ib.  Rens,  samhällsomstörtningens 
ande  M.  Lamm.  För  att  citera  Lenin  själv: 
^Jag  skulle  taga  emot  penningar  av  djävu- 
len själv,  om  det  blott  kunde  gagna  r-ens 
sak»  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  Att  påskynda 
världsr-en.  Mot-,  kontrarevolution.  Palats- 
revolution även  bildl.  2)  Bildl.  Då  bröt 
hennes  ungdom  och  levnadslust  igenom  det 
behärskade  skalet  med  en  våldsamhet  och 
vildhet,  som  hade  något  av  naturrevolutioti 
över  sig  Enckell-Claesson.  —  Som  betecknar 
ingenting  mitidre  än  en  r.  inom  kemien. 
[Ägafyren]  har  åstadkommit  en  r.  inom  fyr- 


713 


Revolution — Revolutionär 


714 


tekniken  och  inbesparat  en  dyrbar  vaktper- 
sonal Emil  Smith.  Syn.  stats'om)välvning, 
(stats-  1.  samhälls)omstörtning,  (plötslig  o. 
genomgripande,  stor)  omvälvning,  'tron- 
välvning',  'statsstreck',  omstörtning  av  det 
bestående;  (ibl.  nära)  revolt;  våldsamt 
naturutbrott;  genomgripande  förändring, 
plötslig  omkastning  (i  utvecklingen),  (inle- 
dande av  ett)  nytt  skede  1.  ny  epok. 

—  Revolutionsartjad.  Skr.  Strejk  med 
ett  r-at  förlopp,  -dag.  Under  r-arna  i  juli 
1880.  -domstol  t.  e.  vid  franska  o.  ryska 
revolutionerna.  -dram|(a).  Egentl.  o.  bildl. 
Det  senaste  århundradets  invecklade  rer 
Har.  Hjärne.  -dröm.  [Har.  Hjärne  hade] 
en  djup  och  sarkastisk  misstro  till  alla  nya 
rmar  och  alla  brådmogna  världsförbättrar- 
planer  Georg  Andrén,  -får.  Skämts.  1. 
satiriskt.  Och  sä  gjorde  jag  min  entré  bland 
småstadens  salongsproletärer  och  r.  Hj. 
Bengtsson.  Syn.  enfaldig  (o.  i  verkligheten 
oskadlig)  revolutionär,  ibl.  frasradikal,  -för- 
sök. Ett  misslyckat,  snart  kvävt  r.  -histo- 
ria. Eji  lektion  i  kinesisk  r.  ~  Aleko  Lilius. 
-hjälte.  Ger  en  intressant  inblick  i  en  r-s 
upplevelser  och  själsliv  J.  G.  Richert.  -härd. 
Som  förvandlade  detta  ryktbara  lärdoms- 
institut till  en  r.  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj. 
-krig.  -kvinna.  Pero'vskaja,  Sofia  Lvovna, 
rysk  r.  Nord.  Fam.^  -led|are;  -ning.  -|man. 

1)  Samtidigt  gällde  det  att  hjälpa  på  flykten 
de  r-män,  som  över  Finland  sökte  sig  ut  ur 
den  ryska  tsarismens  griphåll  B.  Estlander. 

2)  Inom  Krohn  fanns  alltid  ett  stycke,  jag 
vill  ej  säga  revolutions-  men  oppositionsman 
Jac.  Ahrenberg.  Edelfelt  var  ej  någon  r-man 
i  sin  konst,  ej  den,  som  inleder  en  ny  epok 
ib.  Syn.  se  revolutionär.  -muse|um.  Bet 
i  Moskva  Marika  Stiernstedt  1935.  -parti, 
-plan.  Nära,  smida  r-er.  -regering.  Abstr. 
o.  konkr.  -rus.  Lät  sig  icke  dragas  med  i  det 
ryska  r-et  ~  B.  Estlander.  -stämning.  Det 
låg  med  ett  ord  sagt  verklig  r.  över  staden 
O.  Bosson.  Förhållandet  mellan  ideologisk 
r.  och  den  bottensats  av  de  lägsta  mänskliga 
drifter,  som  ~  Per  Hallström,  -svärmeri. 
Detta  Brändes'  r.  M.  Lamm.  -terror.  Sedan 
Moskvas  folkmängd  under  rn  sjunkit  till  1 
million  1920,  har  den  ~  Marika  Stiernstedt. 
-tid.  Före  och  under  r-en.  I  r-er.  -tribunal 
revolutionsdomstol,  -våg,  -en,  -or.  Då  ren 
bröt  fram  över  Byssland  Letta  Rudnicka 
Jaroszynska.  -yra.  Också  i  Novonikola- 
jevski  rådde  då  en  fullkomlig  r.  P.  E.  Svin- 
hufvud.     -år.     Under  r-et  1848. 

—  Revolutioner|a,  -ade,  -as;  [ing]. 
1)  Mindre  vanl.  Eller  stå  orsakerna  att  finna 
i  den  snart  tjuguåriga  olaglighetsregim,  som 
r-at  vårt  folk  alltsen  1899?  B.  Estlander.  Det 
ryska  väldet,  som  ~  ända  sedan  1899  oupp- 
hörligt arbetat  på  samhällets  r-ing  ib.  Om 
jag  väntat  mig  ett  brandtal  —  r-ande  djärvt 
—  blev  jag  högeligen  besviken  Dagmar  Berg. 


2)  Bildl.  Huvudbet.  Liksom  ångan  och  moto- 
rerna ha  r-at  samfärdseln  till  lands,  så  ~ 
Arne  Tallberg.  /  sin  strävan  att  ra  den 
svenska  vitterheten  C.  Santesson  (om  Atter- 
bom).  En  metod,  som  rar  pigmenttrycks- 
tekniken.  Den  märkliga  upptäckten,  som 
skulle  r-at  världen  A.  Örne.  Strumpebands- 
knäppet som  skulle  r-at  världsmarknaden  för 
den  artikeln  Elis.  Krey-Lange.  Ha  Beinach 
och  Morlet  rätt,  så  r-as  hela  vår  uppfatt- 
ning av  Medelhavsländernas  äldre  kultur- 
historia E.  Hornborg.  Genom  upptäckten 
av  radioelementen  ha  våra  föreställningar 
om  grundämnena  fullständigt  r-atsThe  Sved- 
berg. [Att  de]  fä  sin  föreställningsvärld 
betydligt  mindre  r-ad  än  hr  Lundstedt  van- 
ligen  tänker  sig,  då  han  ger  formeln  ~  för 
sanningen  och  rätten  Dag.  Nyheter  1925.  — 
En  rörmaskin,  som  betecknas  som  verkligt 
r-ande.  En  tilldragelse  av  hart  när  rande 
art  i  min  lilla  värld  blev  det,  när  ~  C.  Ans- 
helm.  Det  nya  och  r-ande  ligger  inte  pä 
det  historiska  området  utan  på  det  moral- 
filosofiska. Syn.  1)  bringa  i  harnesk  mot 
överheten  1.  mot  laglig  styrelse,  göra  revo- 
lutionär; omstörta  samhället;  2)  åstadkom- 
ma en  omvälvning  1.  omstörtning  (av  1.  i), 
omstörta,  (kullkasta  det  gamla  o.)  nydana 
1.  ånyo  uppbygga  från  grunden,  vända  upp 

0.  ned   på,   grundligt  reformera,  beteckna 

1.  inleda  en  ny  riktning,  öppna  nya  vägar, 
inleda  en  ny  tid  1.  en  ny  ära  (era)  1.  ett 
nytt  skede. 

—  Revolutionär,  -en  [1.  -n],  -er  1.  (som 
adj.)  -t,  [-are].  Egentl.  o.  bildl.  1)  Subst. 
Byska  r-er  och  kontrar-er.  En  r.  av  den 
vilda,  hänsynslösaste  typen.  Lagstiftare  eller 
r-er,  som  på  en  gäng  utlova  frihet  och  jäm- 
likhet, äro  fantasier  eller  charlataner  B. 
Risberg,  öv.  fr.  Goethe.  Man  blir  borgerlig 
i  Frankrike,  till  och  med  den  vildaste  r.  blir 
borgerlig  där  I.  Lo-Johansson.  Den  fjärde 
debutanten  från  seklets  början,  Ossian- 
Nilsson,  var  den  förste  r-en,  den  förste 
TproletärskaldenT>  i  svensk  lyrik  E.  Kihl- 
man.  2)  Adj.  2l)  Skandinaverna  blevo  isyn- 
nerhet välkomna.  De  voro  ett  laglydigt,  kun- 
nigt och  anspråkslöst  folk,  utan  ra  element 
J.  L.  Stockenstrand.  Den  man,  som  i  går 
varit  för  r.  för  kejsaren,  var  i  dag  för 
reaktionär  för  revolutionen  Öv.  fr.  Bruce 
Lockhart.  Botad  från  alla  r-a  tendenser. 
Den  beryktade  ^skolan  för  r-a  agitatorers^, 
som  grundats  av  Gorki  på  ön  Capri  ~  Öv. 
fr.  Alex.  Michailovitj.  Svaga  människor  ha 
ofta  r-a  åsikter  B.  Risberg,  öv.  fr.  Goethe. 
'B.  ordning'  skall  upprätthållas.  Med  alla 
de  otaliga  skällsord,  som  den  r-a  ordboken 
förfogade  över  Öv.  fr.  R.  Boleslavski.  Du 
kan  inte  hejda  den  ra  rättvisan!  ib.  ^Ni 
vet  vad  jag  anser  om  de  odödliga,  r-a  prin- 
ciperna'^, skriver  Ferrero  ~  De  tyckas  mig 
vara  alltför  röriga,  vaga,  elastiska  och  senti- 


715 


Revolutionär— Revär 


716 


mentala*  S.  Neander  Nilsson.  —  Trupperna 
gick  över  till  de  ra  ~  E.  Grotenfelt.  h)  Rum- 
mens möblering  och  dekorering  ordnades  om, 
icke  brådstörtat  och  r-ärtutan  saktmodigt  och 
gradvis  Hj.  Höglund.  Syn.  1)  revolutions- 
man, omstörtare,  omslörtningsman,  delta- 
gare i  statsvälvning,  anhängare  av  r-a  idéer; 
2)  revolutions-,  omstörtnings-,  revolutionens 
(ibl.  särsk.  den  ryska),  omstörtande. 

Revo'lv|er  (-vål-,  akut);  -ern,  -rar.  Skjut- 
vapen (för  en  hand;  med  vridbart  kammar- 
stycke för  6— 7  patroner);  i  ssgr  även 'friare'. 
I.  Enkelt.  I  mitten  av  1800-talet  avlöstes 
pistolen  av  rem,  som  i  sin  tur  i  slutet  av 
seklet  började  vika  för  den  'automatiska 
pistolen  .  Gd  med  (laddad)  r-er.  Ha  r-er(n) 
i  byråladan.  Skjuta  till  måls  med  r-er.  Vi 
gingo  också  alltid  mitt  på  gatan  och  hade 
alltid  handen  i  fickan  om  vår  r-er  med  fing- 
ret på  avtryckaren  Öv.  fr.  Bruce  Lockhart. 
Officers-,  tjänster-er.  II.  Ssgr.  Ex.:  1)  R-er- 
bandit.  R-erbeväpnade  band.  Ett  r-erdrama 
titspelades  i  natt  i  Gamla  staden.  Mexikansk 
rerdramatik.  På  nattliga  gator,  där  en  van- 
lig ^outsider*  inte  gärna  onödigtvis  drog 
handen  ur  r-erfickan  Alf  Martin.  Rerhot  mot 
högre  armébefäl  i  Maribor.  Rerjournalistik 
som  med  'avslöjningshot'  söker  utpressa 
pengar.  Rerkula.  Polis,  som  vägrar  in- 
gripa mot  r-errian.  Kan  var  inte  någon  kri- 
gare, och  vi  voro  säkra p)å  att  han  inte  skulle 
våga  möta  en  r-ermynning  Öv.  fr.  Ashton- 
Wolfe.  R-erpatron.  R-erpressCen)  jfr  r-er- 
journalistikCskrämselpressen').  Orden  Ijödo 
som  ett  r-erskott,  och  deras  verkan  var  död- 
lig. En  framstående  r-erskyft.  Denna  i 
r-erstil  avfattade  hotelse  Dagens  Nyh.  1893. 
R-eruppträde.  2)  Gärna  tekn.  Rerhylla 
svänghylla.  En  r-erpump,  som  tillåter  flera 
olika  inställningar.  I  rersvarvar  äro 
flera  verktyg  (svarv-,  borr-  och  gängverktyg) 
fastspända  i  ett  s.  k.  r-erhuvud,  genom 
vars  vridning  de  kunna  bringas  i  arbetsläge 
i  den  tur  och  ordning  arbetet  kräver  Nord. 
Fam.'  Dugliga  järnsvarvare  samt  r-ersvar- 
vare  erhålla  arbete  vid  ~.  —  Revolvé- 
rande,  =.  Tekn.  Jfr  revolver  II  2.  R.  kul- 
spruta. Räkna  antalet  patronöppningar  i  ett 
r.  magasin. 

Revorm  (utt.  som  ssg);  -en,  -ar.  'Folk- 
ligt' namn  på  en  del  torra  fjällande  hud- 
utslag (i  form  av  cirkelrunda  fläckar  1. 
ringar).  Behäftad  med  rar.  —  Ett  r-sartat 
utslag.  R-smedel.  R-sgräs,  r-slörel,  r-sört 
äro  namn,  som  givits  Euphorbia  (särsk.  E. 
helioscopia)  pä  grund  av  mjölksaftens  an- 
vändning mot  rar  och  vårtor. 

Revy,  -n  [1.  -en],  er.  I.  Enkelt.  1)  Mönst- 
ring o.  d.  a)  Krigs.  'Egentr.  Större  mönst- 
ring 1.  parad  (med  defilering).  Hålla  r. 
(över,  med  trupperna) .  Delta  i  r-er  och  fält- 
manövrer. Trupprevy,  b)  Bildl.  Hålla  r. 
med  sina  minnen.  Låta  gamla  dagar,  gamla 


minnen,  de  gångna  åren  passera  r.  (för  sitt 
inre).  Och  så  måste  allt  det, som  timat  under 
den  tid  de  varit  skilda,  passera  r.  ~  Hj. 
Höglund.  2)  Översikt,  a)  Och  ta  en  snabb- 
revy av  en  ögonläkares  verksamhet,  som  den 
i  allmänhet  ter  sig  Fr.  Kugelberg.  b)  Först 
söker  tidningen  ge  oss  en  r.  över  de  senaste 
årens  händelser  i  den  politiska  världen  för 
att  sedan  ~.  Års-,  månads-,  vecko-;  litterär  r. 
c)  Ofta  namn  på  tidskrift  1.  tidning  1. 
ruhrik  över  tidskriftsartikel  1.  tidningsav- 
delning. Nordisk  Revy,  en  1895 — 99  i  Stock- 
holm utgiven  månadsskrift  för  politik,  litte- 
ratur m.  m.  3)  Lösligt  dramatiskt-musika- 
liskt  verk  som  antingen  lägger  huvudvikten 
på  en  satirisk  framställning  av  aktuella 
händelser,  gärna  med  personliga  anspel- 
ningar (t.  e.  nyårsrevy)  1.  har  starkare  in- 
slag av  varieté  o.  balett  o.  särskilt  lägger 
an  på  en  rik  utstyrsel  (utstyrselrevy).  [Emil 
Norlander]  författare  till  60  r-er  B.  E. 
Carlbaum  1930.  Karl  Gerhards  nyårsrevy 
1927.  Saxofonisten  från  Rolfsrevyn.  Vrid- 
scensrevy  på  Vasan  ~  R-n  får  en  synner- 
ligen fin  medverkandelista:  ~  1931.  II.  Ssgr. 
Ex.:  1)  Till  I  1  a.  Han  är  lika  lugn  och 
rak,  som  då  han  på  en  r-dag  rider  fram- 
för fronten  på  sin  skvadron  'Mari  Mihi'. 
2)  Till  I  2.  Det  blir  därför  ett  praktiskt 
tvång  att  r-vis  sammanföra  även  sådant  som  ~ 
A.  Österling  1925.  3)  Till  I  3.  På  julfesterna 
spelades  ofta  en  rartad  berättelse  om  vad 
som  sig  på  seminariet  tilldragit  hade  ~  C. 
G.  Laurin.  Varenda  simpel  r-artist,  som  ~. 
R-charmören  Vald.  Dalquist  Annons  1932. 
Emy  Ågren  är  vår  enda  svenska  r-dansös 
av  hög  klass  Våra  nöjen  1930.  En  r-figur. 
Den  förgyllda  lergöken,  r-film  i  5  akter 
1924.  R-författare.  Ett  spexartat  stycke 
med  r-inslag  C.  G.  Laurin.  Satt  och  gnolade 
en  r-melodi  Vivi  Laurent.  Nyårsdagens 
r-premiärer.  Nyårets  r-schlager  i  briljanta 
insjunqningar  av:  Sven  Olof  Sandberg, 
Ernst  Rolf ,  Karl  Gerhard  1929.  R-skåde- 
spelare.  R-skämt.  R-S2)ex.  Paris  mest  be- 
römda r-stjärna.  R-teairar,  danssalonger 
och  nöjesfält.  På  r-teknikens  område  1920.  I 
en  r-visa  från  den  tiden  C.  G.  Laurin.  Den 
sköna  r-visan  ^ Hurra,  vaja  äbrah  Sigrid 
Stjernswärd.  Syn.  I.  1)  (större)  mönst- 
ring 1.  parad  (med  detilering),  uppvisning, 
(hålla  r.)  mönstra,  (passera  r.)  mönstras; 
ibl.  granskning;  2)  (vetenskaplig,  litterär, 
kritisk,  politisk  osv.)  översikt. 

Revår,  -en,  -er.  Vanligast  i  plur.  Tyg- 
list 1.  galon  invävd  1.  fastsydd  på  ytter- 
sidan av  byxbenen  invid  sömmen  (på  frack- 
o.  uniformsbyxor).  Nu  blänker  ingen  gul 
r.  I  och  ingen  guldgalon  /  bland  ~  Alf  Hen- 
rikson. Att  —  min  ena  byxa  sprack  längs 
efter  ren  (byxorna  voro  smala  då),  ~  L. 
W.  Stjernstedt.  Sprätta  ifrån  r-erna.  — 
Stationsinspektoren  med  r-prydda  byxben. 


717 


Rhensk — Ribbad 


718 


Rhensk  o.  Rhenvin  se  rensk,  renvin. 

Ri|a^,  -an,  -or;  ri-  1.  riebyggnad  m.  fl. 
För  torkning  av  otröskad  säd  uppförd  bygg- 
nad; säll.  om  torkugn  för  tröskad  spann- 
mål. I.  Enkelt.  'Eldrior' ,  som  förr  nytt- 
jades mycket  i  Finland  och  något  även  i 
Sverge,  äro  nu  hos  oss  helt  ur  bruk  och  ha 
även  i  Finland  i  stor  utsträckning  övergi- 
vits; likaså  'väde.rrior'  1932.  Säden  fick  i 
eldrian  en  viss  röksmak.  Det  immar  från 
rian  av  torkande  säd  A.  Slotte.  Och  kring 
rian  resas  /  halmens  höga  torn  Joel  Rundt. 
Slagan  har  klappat  i  rian  och  skakat  kor- 
nen ~  ur  halmen  R.  Ekelund.  [Tavastlands] 
grå  lador  och  röda  rior  H.  Nohrström, 
öv.  fr.  Linnankoski.  Rapphönsen,  som 
söka  korn  under  rian.  II.  Ssgr  ha  mest  ri-, 
dock  ngn  gång  växlande  med  rie-,  1)  Ex. 
med  ri-.  Det  nya  rihygget  där  borta  på 
ribacken  H.  Nohrström,  öv.  På  södra  sidan 
av  ribyggnaden  And.  Allardt.  Ju  närmare 
man  kom  intill  ridörren  J.  Hemmer.  Riel- 
darn  var  även  gammal  i  gården  Elsa  v. 
Bern.  Rigluggen  blinkade  med  sitt  svarta 
öga  ~  B.  Gripenberg.  Säden  var  utbredd 
2)d  rigolvet  med  axen  mot  mitten,  i  två 
rader  Signe  Strömborg.  Rapphönsen,  som 
hållit  till  under  rigolvet  ~  L.  Munsterhjelm. 
Kärvar,  som  buros  in  i  riladan  Signe  Ström- 
borg. Och  den  hälsosamma  rilukten  kändes 
natt  och  dag  svepa  kring  byn  Josefina  Bengts. 
Halmen  blir  bra  att  täcka  ritaket  med,  tänkte 
Nissas  R.  Schildt.  Genast  anmäla,  om  spann- 
målen visar  tendens  att  taga  skada,  då  den 
skall  ritorkas  Sala  Alleh.  1918.  Inköpa  50 
ton  ritorkat  vete  Sv.  Dagbl.  1917.  Ritork- 
ning  och  lagring  av  spannmål  utföras  efter 
låg  taxa  ~  Annons,  Sv.  Dagbl.  1922.  (Abso- 
lut) ritorr  säd.  Vid  riväggen.  2)  Ex.  med 
rie-.  Men  stundom  tröskades  i  själva  rie- 
rummet  H.  Juhlin  Dannfelt.  Rietorkning 
av  spannmål  Rubrik  i  Landtmannabladet 
1907.  Så  började  man  elda  rieugnen  och  ~ 
Signe  Strömborg.  Syn.  torkria.  —  Ri|aS 
-ade,  -as;  [-ning].  Därför  rias  aldrig  vete 
i  detta  slags  rior  Nord.  Fam.^  Förr  var 
den  riade  ryska  rågen  särskilt  begärlig  just 
för  inblandning  Sv.  Dagbl.  1921.  Varför 
riad  spannmål  hade  mycket  gott  anseende 
som  utsäde  H.  Juhlin  Dannfelt.  Rining  av 
råg  och  annan  spannmål  verkställes  av  ~. 
Syn.  ritorka. 

Ribb,  -en.  Koll.  I.  Enkelt.  1)  Avfall  vid 
kantning  av  sågat  virke.  R.  kan  i  klyv- 
såg  förarbetas  till  småvirke,  t.  e.  till  läkt 
för  taktäckning,  till  käppämnen  eller  till 
'reveteringsribb' ;  r-en  kan  ock  kolas  eller 
nyttjas  som  bränsle  eller  'tuggas  i  maskin 
och  då  även  bli  pap2Jersmassa  i  sulfitfabri- 
kerna. Sidovirket  vid  kantningen  (nr-en*) 
Nord.  Fam.'^  Bakar  och  grövre  r.  Wahl- 
gren-Schotte.  Säga  r.  och  karda  ull  Paul 
Lundh.     Hyddor  av  ~  palmblad,  Iddribb, 


plåtbitar  eller  i  bästa  fall  lera  Henning 
Nordlund.  Torkfack  av  träribb  vid  tegel- 
bruk. 2)  R-ved.  Va  tar  ni  för  ren?  II.  Ssgr 
ngn  gång  svåra  att  skilja  från  ssgr  med 
'ribba'.  Ex.:  Plank  och  bräder,  ribbuntar 
och  splitved  Ragn.  Holmström.  Rduk  ~ 
fördelaktigaste  byggnadsmaterial  för  putsade 
konstruktioner  Sv.  Dagbl.  1924.  R-qolv  av 
1X2"  ribb,  hyvlat'^  Sv.  Röda  Korset (1927). 
För  framställning  av  r-kol.R-kolning.  Klam- 
pare  ~j  r-körare  och  kolare  C.  Larsson  i  By. 
Rykande  r-milor  ib.  Rsågare.  När  hon  om 
somrarna  gick  som  r-sågerska  i  Skutskär  för 
femtio  öre  om  dagen  Paul  Lundh.  Hemsk 
olycka  under  r-sdgning  Sv.  Dagbl.  1928.  Ett 
r-tugg  [en  r-tugqningsmaskin]  med  transport- 
ledning 1918.  Bakved  och  r-tugg  önskas  köpa 
i  pråmlaster  1918.  R.  eller  r-ved,  sämre  ved 
av  avfallsribbor. 

—  Ribbja,  -an,  -or.  Vanl.  =  fyrskrätt 
virke  av  t.  e.  10 — 12  cm.  grovlek;  (profile- 
rad) list  m.  m.  I.  Enkelt.  1)  Väggarna 
voro  klädda  med  bräder  och  satarna  täckta 
med  en  smal  ra.  Bryta  lös  en  ra  ur  sta- 
ketet. Pilarna  ~  göra  infödingarna  vanligen 
av  smala  bamburörsror  W.  Kaudern.  Segel, 
som  utgöras  av  bastmattor  och  äro  beklädda 
med  lätta  ror  Nord.  Fam.^  Avfalls-,  trä-; 
staket-,    stängsel-;    tätningsr-a.    2)    Idrotts. 

a)  Hopp.  Lägg  upp  en  r-a  på  ett  jmr  hopp- 
ställ  sä  högt,  att  ~  Öilverstrand-Uggla.  Först 
då  knycken  göres  över  r-an  ib.  På  370  cm. 
revs  r-an  av  den  ene  efter  den  andre  revs 
ned.  —  Överran  på  'häck',  b)  Fotboll  o.  d. 
[En  straffspark,  som  R.  satte]  kanonhårt  i 
r-an.  Fem  bollar  i  r-an.  3)  a)  Korsvalv  med 
profilerade  lister:  r-or;  kallas  även  'ribbvalv'. 

b)  Strumpor  med  långsgående  r-or.  c)  Sanda- 
letten, med  ovanlädret  delat  i  ror  och  rem- 
sor 1930.  II.  Ssgr.  Jfr  ribb.  Ex.:  R-höjdens 
tillkännagivande  (vid  höjdhopp)  Olympiska 
spelen  1912.  En  lOliters  patentkorksflaska 
med  r-korg.  Ett  r-löst  kryssvalv.  [Myrlejon- 
sländornas]  långsmala  vingar  med  tätmaskigt 
r-nä^  Nord.  Fam.*  Herr  strumpor,  r-stickadc^ 
P.  U.  Bergström.  Hävrörelser  på  r-stol 
(gymnastikredskap :  en  bred,  lodrät,  i  väggen 
fastsatt  stege  med  omkr.  14  cm.  mellan 
stegpinnarna:  'r-orna').  R-stolen  brukarna 
omkr.  250  cm.  från  golvet,  går  alltså  icke 
i  taket.  R-stolsstoljmrna  Olympiska  spelen 
1912.  Av  segelduk  på  r-stomme  [byggda  bå- 
tar] Nord.  Fam.^  R-uppläggare  [vid  hopp- 
ställ]  Olympiska  spelen  1912.  R-valv  jfr 
I  3  a.  Jagaren,  vars  stomme  till  största  delen 
är  utförd  i  r-verk,  väger  startfärdig  820  kg. 
Renstängslet,  genom  vars  glesa  r-verk  ~  L. 
Munsterhjelm.  Syn.  (ibl.  nära:)  läkt,  lätta, 
spjäla,  pinne,  käpp,  stång,  stake,  list,  liten  ås 
1.  kam.  — Ribb|ad,  -at.  Försedd  med  ribbor. 
Ofta  ifråga  om  kläder.  Damtröjor,  slät  eller 
r-ad  trikå  '^.  Ett  tjockt,  rat  siden.  Rade 
bomullsstrumpor  1919.  —  Damhandväskor 


719 


Ribbad — Rida  före 


720 


av  svart,  r-ad  lackläderimitation.  —  Den 
cylindriska,  något  r-ade  och  vridna  stängeln 
R.  Sernander.  —  Ribbig,  -t,  -are.  Mindre 
vanl.  än  föreg.  Fruktstenen '^  mindre  skarpt 
r.  Otto  R.  Holmberg.  Det  nya  grovr-a 
sidenet. 

Ricln|buske; -oljlaC-ekapseOm. fl.  Grenom 
kallpressning  av  frön  av  r-växten  (Ricinus 
communis) ,  odlad  i  alla  tropiska  och  sub- 
tropiska länder,  i  hemlandet  ett  mitidre  träd, 
eljest  buske  eller  ört,  erhåller  man  en  fet, 
ljusgul  1.  färglös,  tjockflytande  olja  med 
obehaglig  smak:  r-oljan.  En  rbuske  ~  skulle 
giva  skugga  dt  hans  huvud  Bibeln.  Rolja, 
ett  milt  laxeringsmedel,  givet  matskedsvis  dt 
vuxna,  teskedsvis  dt  barn. 

Ricksja  1.  Ri'cksjå  (akut);  -n,  -s  1. -er 
1.  ricksjor.  Ofta  ännu  stavat  engelskt:  ri(c)k- 
8ha(w).  I.  Enkelt.  En  lätt  österländsk  två- 
hjulig  kärra  för  en  (1.  två)  person(er)  o. 
dragen  av  en  (1.  två)  kuli(.er).  Ricksjan  är 
en  jämförelsevis  modärn  inrättning,  ty  den 
dök  upp  först  på  1870-talet  i  Japan  Öv.  fr. 
J.  Hagenbeck.  Jag  tog  en  r.  och  åkte  ut 
till  konsulatet  ~.  En  person,  vars  far  sprang 
mellan  en  rs  skaklar.  Endast  sällan  fara 
vi  förbi  eller  möta  ricksjor  och  någon  gång 
en  åsnekaravan  med  grönsaker  eller  kol  till 
Peking  {'rikahor')  Sven  Hedin.  De  storväxta, 
uthålliga  zulunegrerna,  som  [i  Durban] 
draga  ricksjorna  Gunnar  Andersson  ('rik- 
shorna").  Som  fladdrayide  eldflugor  ila  r-s 
omkring  med  sina  papperslyktor  på  skäl- 
marna. De  allestädes  närvarande  ricksjå- 
erna  kila  av  och  an  med  ~  Aleko  Lilius.  I 
Japan  börja  r-s  mer  och  mer  dö  ut  och  er- 
sättas av  bilar  T.  Gislén  1933.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Okunniga  kulier  och  r-dragare  Öv.  fr. 
J.  Paris.  Bullret  från  r-hjul  ute  på  den 
grusade  trädgårdsgången  ib.  Varje  kines, 
må  han  så  vara  deti  lägsta  ricksjakuli  ~  E. 
Nyström.  Tokios  r-kuli  är  ingen  människa 
utan  en  häst  p)å  två  ben  Öv.  fr.  'Erwin 
Rosen'.  Bärare,  ricksjåmän,  hotelltjänare  '^ 
B.  Mörner,  öv.  R-negrer.  R-pojkarna,  som 
krupit  samynan  på  de  minimala  skuggfläc- 
karna  under  sina  åkdon  '^  G.  L.  Dahlin. 

Rid|a,  red(o),  -it,  -as.  I.  Mer  egentl. 
1)  Egentligast,  a)  Lära  sig  r-a  (för  ngn). 
Red  gjorde  hon  som  en  husar  och  fodrade 
själv  sin  fuxhingst  'Kapten  Puff'.  Ra  en 
timme  varje  morgon.  Komma  r-ande.  b)  Ra 
en  väg  för  första  gången,  en  omväg.  Ra 
över  en  bro,  genom  skogen,  över  fälten.  Ra 
med  stigbyglar,  på  led,  i  terräng,  över 
hinder.  Säj,  att  du  vill  ut  å  ra  en  turi 
c)  Hon  r-er  bra.  Rid  allt  vad  r-as  kan!  Ra 
i  fyrsprång,  i  sporrsträck,  allt  vad  tygen 
hålla.  Ra  barbacka,  i  damsadel,  gränsle, 
bakpå.  Ra  i  galopp,  skritt,  trav.  —  Han 
r-er  alltid  j)d  en  kolsvart  hingst.  Rande  på 
en  mulåsna,  d)  Det  är  ingen  småsak  att 
ra  unga  sprakfålar.   Ra  en  god  häst.   Ra 


hästen  varm,  svettig,  fördärvad.  Spräng-, 
trött-,  ihjälr-a.  —  Ett  litet  ovanligt  vackert 
sto  ~  mankhöjd  173  em.,  körd  och  riden. 
Kapten  Klingenstiernas  Elna,  vilken,  följ- 
samt ren,  hoppade  mycket  säkert  och  ~.  — 
Ra  sig  fördärvad,  till  skavsår,  e)  Fackl. 
Vi  r-er  jakt  i  dag  Claes  Cederström.  Och 
red  jakten  bar  backa  fram  till  halali  Frank 
Martin.  En  s.  k.  snitseljakt,  r-en  i  Drott- 
ningholms omgivningar  1  nov.  1886,  av  prins 
Carl  och  ~.  f)  Rande  artilleri,  polis,  post, 
bud.  2)  Friare  o.  i  bildl.  uttr.  a)  Ra  på 
ngns  axlar,  på  ngns  rygg.  Vill  du  r-a  på 
mitt  knäf  Ra  ranka.  Han  satt  och  red 
gränsle  på  ett  plank.  —  Då  skall  det  på 
Sinn  Fein-sidan  finnas  en  man  som  kommer 
att  ra  virvelvinden  och  styra  stormen.  Den 
mannen  är  Arthur  Griffith  Öv.  fr.  C.  J. 
Hambro.  b)  Visste  hästen  sin  kraft,  han 
läte  inte  r-a  sig.  Jag  tror  fan  r-er  märren, 
sa  bonn,  när  han  red'na  själv.  Han  sadlar 
tidigt  och  r-er  sent.  Den  som  r-er  på  en 
tiger,  kan  aldrig  stiga  av.  Och  oaktat  man 
annars  säger,  att  de  döda  r-a  fort  Gust. 
Cederström.  Då  kära  far  vid  den  tiden 
red  för  roten,  det  vill  säga  i  allmänhet  var 
en  klockarfar,  som  skulle  allt  bestyra  Jac. 
Ahrenberg;  (jfr  rote  o.  rotering  m.  fl.). 
Ra  spärr  mot  ~  'sätta  sig  på  hasorna  mot'; 
trotsigt  o.  envist  anfalla  1.  sätta  sig  till 
motvärn.  II.  Rent  bildl.  1)  Fort  har  tiden 
r-it  under  flydda  händelserika  tjugofem  dr~ 
Erik  Palmstierna.  2)  Var  och  en  r-er  sin 
käpphäst  tröskar  med  sitt.  —  /  dessa  tider,  / 
då  halva  världen  pegasen  r-er  Magn.  Elm- 
blad.  3)  Det  är  retsamt  med  folk,  som  r-er 
på  ord  'märker  ord',  gör  anmärkningar  som 
blott  bero  på  (avsiktlig)  feltolkning  1.  på 
förlöjligande  av  uttryckssättet  1.  på  pedan- 
tiskhet. Nu  skall  jag  säga,  att  han  fått 
något  att  ra  j)ä  ngt  som  han  ständigt  'kör 
med',  ständigt  framhåller  1.  ock  något  att 
ständigt  anmärka  på.  Är  Louise  ute  och 
r-er  på  principer?  uyidrade  någon  ~  Jeanna 
Oterdahl.  Jfr  ord-,  principryttare.  4)  Ras 
av  maran.  Jag  tror  djävulen  r-er  dig,  din 
besti  Fruktade  det  högfärdsandan  rede  mig, 
att  ~  Stina  Aronson.  Till  sist  reds  han  av 
en  flx  idé,  som  undanträngde  allting  annat 
i  hans  hjärna  Elis.  Högström-Löfberg.  — 
Toppr-a.  5)  Sjöv.  R-a  för  ankaret,  för  sitt 
ankare  vid  hög  sjögång  stillaliggande  fresta 
ankaret.  Barken  ^  låg  och  red  för  två  an- 
kare mitt  i  gattet  mellan  Skarsvik  och  Sjö- 
holmen Rik.  Lindström.  Syn.  (ibl.:)  sitta 
till  häst,  ta  (sig)  en  ritt  1.  en  ridtur,  till 
häst  bege  sig  (till);  sitta  gränsle,  sitta  upp- 
spetad.  —  Rida  av  tu,  bort  nj,  (i)kapp  m 
o.  många  fler,  se  de  fasta  formerna.  R. 
efter  ngn  1.  ngt  (för  att  hämta  1.  upp- 
hinna, ibl.  rida  (1.  komma)  senare.  R.  före. 
Rid  före,  du,  jag  kommer  efter  i  förväg  1. 
främst  1.  först. 


721 


Ridakademi — Ridstav 


722 


—  Ridakademi.  [I  Neapel  hade]  Fre- 
derico Griso  grundat  den  första  ren  i  början 
av  1500-talet  N.  Fischerström.  -allé.  Vdr 
vagn  körde  sakta  fram  till  r-en  [i  Pratern] 
Öv.  fr.  M.  v.  Ebner-Eschenbach.  -artik|el. 
Största  sortering  av  sadlar,  kör-,  rid-  och 
stallartiklar,  -banja.  Ridplats  med  två 
långa  o.  två  korta  sidor  (omkr.  resp.  42  o. 
20.  meter),  vanl.  är  den  fyrsidig  o.  öppen 
men  ibl.  rund;  täckt  r.  kallas  ridhus  1. 
hippodrom.  Ra  vid  Lantbrukshögskolan? 
-betjänt.  Förste  stalldräng,  kusk  och  r. 
hade  han  varit  i  sin  ungdom  ~.  -bruk. 
Att  hästarna  skola  vara  av  ädel  härkomst, 
passande  till  r.  ~  W.  H.  v.  Essen.  Hästarna 
fä  endast  användas  till,  för  r.  eller  lättare 
körslor  ~.  -byx|or.  Båda  hade  deltagit  i 
ryttarkadriljen,  och  hon  var  klädd  i  r-or, 
vilket  den  tiden  var  något  nytt  och  utma- 
nande S.  Siwertz.  —  Knäbyxor  i  r-sniti 
Agard  Palm.  Av  oerhört  starkt,  nästan  out- 
slitligt ylletyg,  s.  k.  r-fyg  Åhlén  &  Holm. 
-böld.  Enär,  om  ridsåren  ej  hållas  rena, 
de  lätt  giva  upphov  till  rer,  som  ~  Under- 
visn.  f.  ryttaren,  1916.  -damask{(a).  Mest 
i  plur.  (om  par).  R-er  av  läder  Öv.  fr. 
'Erwin  Rosen',  -djur.  Av  vilka  den  ena 
tjänade  som  rid-,  den  andra  som  packdjur. 
Lamuterna  begagna  nämligen  renen  som  r., 
ett  bruk,  som  ~  Sten  Bergman,  -dräkt.  An- 
skaffandet av  en  lämplig  r.  'Kapten  Punsch'. 
Dam  i  r.    -dyna. 

-elev.  -gjord.  R.  med  träns.  -gård. 
Startade  '^  från  Strömsholms  r.  John  Maule. 
-handske,  -hus.  /  början  av  utbildnings- 
arbetet är  det  fördelaktigt  att  ha  r.  (täckt 
ridbana  med  väggar)  till  förfogande.  Rider 
ni  i  r-et  eller  ute?  —  Nedre  delen  av  väg- 
garna i  ett  r.  (r-barriären)  bör  helst  luta 
något  utåt  ~.  Rbottnen  bör  ha  ett  fast 
undre  lager  av  lera  och  grus  samt  ett  löst 
övre,  15 — 20  cm.  tjockt  lager  av  sand  el. 
harpat  grus  och  sågspån  väl  blandat  Si 
Colliander.  Genom  r-dörren.  R-vaktl  jag 
har  sagt,  att  du  ej  får  skramla  med  kolen, 
då  jag  hoppari  Sam  Arsenius.  -häst.  Varm- 
blodig häst  lämpad  för  ridbruk  (fackl.  de- 
finition); ofta  friare.  Utackordering  av  r-ar 
från  Kungl.  Livgardet  till  häst.  Bör  endast 
användas  till,  som  r.  På  r-arna  kommer 
aldrig  klövjesadel  Öv.  fr.  G.  Gunnarsson.  — 
Resten  av  hästarna  utgjordes  av  den  lättare 
r-typen  med  mycket  vildblod  i  'K.  Gunnar- 
son', -institut  ridskola,  -institution. 
Akademiska  R-en  [i  Uppsala]  <>-  kl.  8 — 9 
f.  m.  uteridning,  ~  kl.  7 — ,9  e.  m.  klubb- 
ridning  efter  överenskommelse  1927. 

-kamel.  En  lånad  *mehariT>  (r.).  På 
snabba  r-er  Erik  Nyström,  -karneval.  R. 
och  ryttarfest  i  Stockholms  ridhus  1933. 
-klubb.  Under  Centralförbundet  sortera  19 
fält-  och  ridklubbar  och  ~  1935.  Privata 
r-ar.    -kläd|d;  -er.     Kl.  7  stod  jag  r-d  på 


trappan  G.  WiedesheimPaul.  —  Kapten 
Albert  stod  på  trappan  i  r-er  Ester  B.  Nord- 
ström, -klänning.  Har  du  fått  din  r. 
färdig,  som  du  skrev  om?  Carl  Sundbeck. 
-knekt.  Stalldräng  för  ridhästar  (följer  sin 
herre  till  häst  då  han  rider  ut),  t  Topp, 
min  gosse'»,  sade  kungen,  »cM  skall  du  bli 
min  r.>  Carin  Hammarsköld,  -konst;  -histo- 
riker. 1)  Ren  leder  sitt  ursprung  ända  från 
forntiden.  Och  sä  råkade  även  r.  och  häst- 
kultur i  förfall  N.  Fischerström.  Handled- 
ning i  ren.  Den  svenska  r-ens  historia. 
Ganska  eländig  r,  det  där,  det  måste  jag 
säga  I  Öv.  fr.  Alex.  Michaiiovitj.  Visa  sin 
finaste  r.  2)  Och  allehanda  r-er,  varvid  en 
[indian] hövding  faller  av  mustangen  och 
drar  sig  haltande  tillbaka  H.  Mörne.  -kun- 
nig; -het.  Olika  åsikter  om  H:s  r-het.  -lek- 
tion. Ta,  ge  r-er.  -litteratur.  E.  F.  Fick, 
Förteckning  över  svensk  r.  -lär|a.  1)  Adam 
Ehrengranath,  Ridskolan  eller  r-an,  1836, 
ett  av  de  yppersta  verk,  som  någonsin  be- 
handlat ridkonstens  problem.  Pä  aftnarna 
förelästes  i  r-a,  och  ~  N.  Fischerström. 
2)  Xetiophon,  som  skrivit  den  äldsta  kända 
r-an  ib.  De  utförligare  ror,  som  ~  ib. 
-lärare.  Pluvinel,  Ludvig  XIII:s  r.  Var 
en  utmärkt  r.  och  ~.  -metod.  Beträffande 
själva  r-en  följer  Ehrengranath  -^  Emil  Fick. 
-mulja.  Pröva  j)d  att  tygla  ett  j^ar  f-or 
Douglas  Melin.  -mundering.  Med  påfal- 
lande tarvlig  klädsel  och  r.,  men  med  för- 
näm hållning  Estrid  Ancker,  öv.  -mästare 
ridlärare.  -Ox|e.  Det  var  ett  j)ar  r-ar  [tjud- 
rade  under  en  tamarind]  W.  Kaudern.  -parti. 
Där  komma  r-er  med  eleganta  herrar  och  ~ 
C.  A.  C.  Lewenhaupt.  -piska.  Låta  hästen, 
ngn  smaka  r-n.  -ponny.  Hon  hade  näm- 
ligen egen  r.  'K.  Gunnarson',  -ren.  R-ar 
i  Kamtschatka.    -rock. 

-sadel.  Med  packsadel  i  stället  för  r. 
-skicklighet.  Smått  koketterande  med  sin 
r.   Gust.   Bolinder.     -skolja;   -eelev  m.  fl. 

1)  Den  franska  r-an  i  Saumur  ansågs  då 
liksom  nu  som  den  förnämsta  ~  Saumur- 
r-an  räknar  sina  anor  från  i7ö5~  N.  Fischer- 
ström. Och  jaktritter  äro  nu  obligatoriska 
inom  de  flesta  arméers  ror  Nord.  Fam.* 
(1908).  Svenska  arméns  r-a  är  förlagd  till 
Strömsholm.  R-an  d  Strömsholm  50  är  den 
4  juli  1918.  —  R-eeleverna  voro  stadens 
älsklingsbarn   och   ~  G.  Wiedesheim-Paul. 

2)  Adam  Ehrengranath,  Ridläran  eller  R-an, 
1886.  Ra  för  damer,  utg.  av  G.  A.  F.  Grön- 
vall 1858.  -sport.  För  invånare  i  Uppsala 
stad,  som  idka  r.  R.  omfattar  följande  gre- 
nar: fälttävlan,  kapplöpning,  prisridning, 
prishoppning  och  terrängritt  fackl.  Svenska 
r-ens  centralförbund,  bildat  1912,  med  säte 
i  Stockholm,  -spö.  Och  pojken  hade  inget 
r.  utan  bara  en  vidja  och  inga  sporrar  heller 
Sigfr.  Lindström.  Lät  sitt  r.  klatscha  mot 
lackstöveln  Fr.  Böök,    -stall,    -stav  t.  e. 


723 


Ridstav — Riddarbegrepp 


724 


för  elefantförare,  -stig.  Längs  kusterna 
löper  en  r.,  som  vindlar  sig  upp  och  ned 
för  branterna  Sten  Bergman.  De  första 
vägarna  i  vårt  land  utgjordes  av  smala  r-ar 
N.  Fiächerström.  Rar  över  berg  och  moras, 
mindre  lätt  framkomliga  i  T>oföre>  Nina 
Hammarskjöld,  -sto.  -stöv|el.  Klädd  i 
rlar  och  ~.  -sår.  Skavsår  gm  ritt.  Enär, 
om  ren  ej  hållas  rena,  de  lätt  giva  U2)phov 
till  ridbölder.  Få  r.  Sköta  sina  r.  -sätt. 
Men  prövningskommittén  gillade  ej  den  gäng- 
ligt elegante  officerns  r.  Öv.  fr.  'Sil-Vara'. 
-tam.  Fackl.  Sättet  att  umgås  med  hästar 
och  hur  de  göras  rid-  och  sadeltama  N. 
Fischerström.  -tekn|ik;  -isk.  Då  blir  hela 
inhopp7iingen  mera  en  psykologisk  än  en  r-sk 
sak  G.  WiedesheimPaul.  -terminologi. 
Ehrengranath  ~  skapade  därigenom  en  svensk 
r.,  vilken,  då  den  under  tiderna  råkat  i 
glömska,  helt  naturligt  kan  ~  Emil  Fick. 
-träns  fackl.  -tur.  Att  en  j)räst  [på  Island] 
kan  fä  företaga  en  r.  på  flera  timmar, 
innan  han  når  sin  kyrka,  är  icke  ovanligt 
Nanna  Lundh-Eriksson.  På  längre  r-er. 
-tyg  persedlar  för  ridhäst,  -undervisning. 
Meddela  privat  r.  -utbildning.  Officerar- 
nas r.  -utflykt.  Vid  en  r.  till  ~.   -van|a. 

1)  Att  H.  besatt  en  viss  ra  '^.  Av  bristande 
r-a.  2)  Ha  vissa  r-or.  -väg.  1)  Med  plur. 
Ren  var  smal,  så  att  de  sällan  kunde  rida 
sida  vid  sida  Öv.  fr.  G.  Kamban.  Små  byar, 
som  för  ett  halvt  århundrade  sedan  blott  hade 
r-ar  fram    till   stora   bygden   Olof   Modin. 

2)  Blott  sing.  Om  han  besatt  någon  större 
skicklighet  i  r.  -Övning.  Instruktion,  exer- 
cis, rid-  och  körövningar  igångsattes  och  ~ 
'Den    svenska   insatsen  1918'. 

—  Rid|are, -ar(eyn, -are; -erska.  I.  Rare. 
1)  Nästan  blott  som  sista  ssgsled.  a)  Gräns-, 
hingst-,  inr-are.  Konstber-are.  b)  Bildl.  Smä- 
viktiga  formr-are  Alb.  Edelfelt.  —  Vilda 
stormr-are,  verkliga  dödsseglare  ~  O.  Hög- 
berg. 2)  Sjöv.  Jfr  part.  För  att  p[ärten] 
skall  bibehålla  önskvärd  buktning  mellan 
r-arna,  anbringas  ~  H.  Strömbäck.  Snä- 
vade ~  med  ena  foten  ipärtr-aren.  II.  Nästan 
blott  som  sista  ssgsled.  Den  överdådiga 
konstr-erskan  G.  Hedenvind  Eriksson.  Konst- 
ber-erska.  —  Ridning,  -en.  P.  Hamilton, 
Ridning  (1923).  Undervisning  i  r.  Den 
svenska  r-en,  i  början  av  lOOOtalet  mest  på- 
verkad av  den  tyska,  har  efter  olympiska 
spelen  i  Paris  1924  tagit  mycket  intryck  av 
den  franska;  man  eftersträvar  nu  en  mju- 
kare r.,  längre  tyglar  och  lägre  handföring. 
Dressyr-  1.  skol-,  fält-,  hinder-,  terräng-, 
kapplöpnings-,  klubb-,  uferidning.  —  Ritt, 
-en,  -er.  R.  är  en  synnerligen  uppfriskande 
kroppsövning.  Ren  gick  först  genom  skogen, 
därefter  i  öppen  terräng.  Efter  20  minuters 
(skarp)  r.  nådde  vi  ~.  Dit  torde  det  vara 
ett  par  timmars  r.  Under  en  r.  över  ägorna. 
Under  ren.  Efter  en  lång  och  ansträngande 


r.  —  Balans-,  skolritt.  Fält-,  promenad-, 
terräng-,  order-,  spaningsr-er.  Trettiofem 
dagsr-er  nordost  om  Vladivostok  Harry  Blom- 
berg. Fem  veckors  mulåsneritt  fråyx  ~.  — 
Marritt.     Syn.  ridning;  ridtur. 

Riddar|e,  -en  1.  -n,  -e.  I.  Enkelt.  1)  I 
medeltiden.  På  1000-talet  blev  r-e  heders- 
titel för  vissa  medlemmar  av  det  till  häst 
tjänande  adliga  krigarståndet;  värdigheten 
tilldelades  gm  dubbningdvs.:  iklädandet  av 
vapenrustning  jämte  riddarslag  (med  fiat- 
sidan av  svärd  1.  hand  över  nacken)  o. 
avläggande  av  riddared.  Titeln  re  gavs 
vanl.  blott  åt  medlem  av  högadeln  (väp- 
narna däremot  tillhörde  lågadeln).  Religiöst 
påverkades  begreppet  re  särskilt  gm  kors- 
tågen (andliga  r-ordnar).  Under  senare  me- 
deltiden förföll  r-väsendet,  r-na  gjorde  sig 
ofta  skyldiga  till  överfall  o.  plundringar 
(rovr-na).  Galant  belevenhet  och  stridsberedd, 
religiös  trosvisshet  hörde  r-en  till.  Re,  väp- 
nare och  svenner.  En  medeltida  r-e  i  sin 
tunga  vapenrustning,  som  red  ut  att  kämpa 
för  sin  dam.  Ren  och  jungfrun.  Dubba,  sid 
ngn  till  re.  Vandrande  re  paladin;  även 
till  3.  En  r-e  utan  fruktan  och  tadel.  Kung 
Artur  (Artus)  och  r-na  av  runda  bordet. 
En  re,  som  hållit  sin  sköld  blank.  Re,  som 
rida  tornej.  Erikskrönikan,  vars  hjälte,  her- 
tig Erik,  framstår  som  den  ypperste  r-e  i 
Norden.  Riddar  Börje.  R.  Toggenburg.  R. 
Blåskägg.  —  Tempel-  ,johanniter- ;  korstågsr-e. 
2)  I  senare  tid.  a)  Se  riddarklass.  b)  Med- 
lem av  nutida  r-orden.  Re  och  kommendör 
av  Kungl.  Maj-.ts  orden  (serafimerr-e).  Bli 
vasar-e.  Re  av  en  mängd  utländska  ord- 
nar. Re  av  Hederslegionen.  3)  Bildl.,  ofta 
skämts.  1.  satiriskt,  a)  Slå  sig,  göra  sig 
till  re  för  en  ädel  sak  gå  i  bräschen  för, 
kämpa  för,  ägna  sina  krafter  åt.  En  re 
så  båld  t.  e.  om  barn  som  leker  'soldat'. 
b)  Re  av  nålen,  saxen,  syringen  skämts, 
för  skräddare,  det  sista  även  för  skomakare. 
Re  av  morteln  'plåsterprins',  farmaceut, 
apotekare.  R-e(n)  av  den  sorgliga  skepna- 
den Don  Quixote ;  person  som  ser  ynklig 
ut.  c)  Landsvägsr-e  landsstrykare,  luffare. 
Industrire  skälm,  skojare,  d)  Fattiga  1. 
arma  r-e  en  maträtt,  se  arm'^  4.  II.  Ssgr 
ha  i  regel  riddar-  (som  alltid  i  ord  på  -are 
växlande  med  mindre  vanl.  -are-);  märk 
därjämte  ridder-  (i  ridderskap)  o.  ridders- 
(i  riddersman  o.  det  sälls.  riddersord).  Syn. 
(ibl.  mer  1.  mindre  nära:)  läntagare,  ädling, 
riddersman,  ordensledamot;  kavaljer;  (för)- 
kämpe. 

—  Riddarakademi.  Under  leoO-talet, 
särskilt  under  dess  sista  hälft,  går  den  svenska 
bildningssökande  ungdomens  vägar  västerut, 
till  Hollands  berömda  universitet  eller  till 
Frankrikes  rer  O.  Walde.  -anda.  Besjälad 
av  den  äkta  r-n.  -begrepp.  Alsnö  stadga 
av  1279  'V  blev  av   viss  betydelse  för  r-ets 


725 


Riddarbegrepp— Riddarslag 


726 


xifformning  i  Sverge  Kj.  Kumlien.  -borg. 
Vid  tornerspelen  på  r-arna  eldades  den  käm- 
pande av  kvinnornas  bifall  och  strävade  att 
genom  mandomsprov  hedra  den  dam,  vars 
färger  han  bar  ib.  Rama  vid  Rhen.  -bragd, 
-dag.  Den  svenska  Johanniterorden  hade 
pd  lördagen  årsmöte,  s.  k.  riddardag  Sv. 
Dagbl.  lij29.  -dikt;  -ning.  Ren  är  före- 
trädesvis episk,  uppstår  i  Nordfrankrike  men 
utbreder  sig  ~  hastigt  till  övriga  europeiska 
länder.  Rningens  hjältar:  Artus  och  hans 
riddare,  Karl  den  store  och  hans  loaladiner 
osv.  Feodaltidens  tanke-  och  känsloliv  åter- 
speglas livligt  i  r-en.  -dräkt.  I  medeltida  r. 
-dubbning.  Ryktbara  rar  ägde  rum  vid 
Kalmarmötet  1397  samt  1441,  när  Kristofer 
kröntes  till  sve7isk  konung  Kj.  Kumlien.  -ed. 
Ren  innehöll  ett  löfte  att  försvara  den 
kristna  tron,  att  uppfylla  rättens  och  hederns 
fordringar  samt  att  skydda  svaga  och  värn- 
lösa ib.  -epopé.  -epos.  -fliek|a.  Ibl.  brukat 
namn  på  flickskaut.  Uppsala  r-or  1916. 
Rornas  sång,  av  Joh.  Nordling.  -förklarja; 
-ing.  Dubba  till  riddare,  -gods.  -gOSS|e. 
Ibl.  brukat  som  namn  på(pojk)skaut.  Falkö- 
jnngs  rar  1912.  Här  tåga  r-arna  /  med 
fana  och  med  sång  ~  K.  G.  Ossiannilsson. 
-grad.     Upptas  i  r-en. 

-hus.  Dels  samlingslokal  för  adeln;  dels 
ridderskapet  o.  adeln  som  ståndsorganisa- 
tion; ibl.  institution.  I.  Enkelt,  1)  Rets 
i  Stockholm  främste  arkitekter  ha  varit  S. 
och  J.  De  la  Vallée  och  J.  Vingboon,  samt 
senare  C.  F.  Adelcraniz,  A.  W.  Edelsvärd 
och  I.  G.  Clason.  R-et,  allt  fortfarande 
ansett  som  en  av  Stockholms  vackraste  bygg- 
nader. 2)  Svenska  r-ets  förutsättningar  och 
tillkomst  av  B.  Boethius.  Introduktion  å 
svenska  r-et,  dvs.  upptagande  bland  ridder- 
skapet och  adelns  medlemmar.  Riksrådet 
Carl  Rudenschöld  blev  greve  1770,  men  ätten 
är  ej  i  denna  värdighet  å  ret  introducerad. 
Att  som  ättens  huvudman  representera  den- 
samma på  r-et,  förr  vid  riksdagarna,  nu 
vid  adelsmötena.  Ret  är  numera  endast  en 
ekonomisk  institution  Fabian  de  Geer  1926. 
II.  Ssgr.  Ex.:  R-avgiften,  f.  n.  10  kr.  om 
året,  utgöres  av  varje  till  myndig  ålder  kom- 
men i  riket  mantalsskriven  adelsman,  som 
till  staten  erlägger  inkomst-  och  förmögen- 
hetsskatt, och  brukas  till  r-ets  underhåll  eller 
därmed  sammanhängande  ändamål.  Rdirek- 
tionen  har  till  åliggande  att  bevaka  ridder- 
skapet och  adelns  rätt  och  verkställa  dess 
beslut,  förvaltar  r-ets  fonder  osv.;  r-direk- 
tionen  biträdes  av  tjänstemän:  r-sekretera- 
ren  (som  är  kanslichef),  r-kanslisten  och 
r-kassören  1932.  Oscar  Wasasfjerna,  r-gene- 
alog  Finlands  adelskalender  1922.  R-gene- 
alogierna  (r-ets  ättelängder)  ha  legat  till 
grund  för  Anreps  Sv.  adelns  ättartavlor. 
R-kapitationsavgift  se  ravgift.  Rmedlem. 
På  grund  av  ättens  höga  r-nummer  (adlad 


först  på  1800-talet)  kallades  den  av  spydiga 
släktingar  4711.  R-ordtiingen,  den  svenska 
adelns  stdndsförf attning ,  utfärdades  av  Gust. 
II  Adolf  år  1626  och  gav  bl.  a.  noggranna 
bestämmelser  för  adelns  rejnesentation  vid 
riksdagarna,  varigenom  även  begreppet  fräl- 
seman befriades  från  tidigare  svävning  och 
oklarhet.  Stora  r-salen.  R-stipendier  för 
adliga  studerande  vid  rikets  högskolor  (ut- 
gående av  rets  fonder).  R-utskott  vid  stånds- 
riksdag 1.  adelsmöte. 

-kapitjel.  Ifråga  om  ordnar.  Kon.  Carl 
den  Xril:s  orden,  inskränkt  till  frimurare, 
har  sitt  eget  r-el.  [Svea  Orden]  R-let  hålles 
å  Gillet  [Stockholm]  den  ~  Annons,  Sv. 
Dagbl.  1931.  -kedj|a.  Ror  kommo  icke  i 
bruk  förrän  under  medeltidens  senaste  skede. 
-klass.  Genom  riddarhusordningen  1626 
indelades  adeln  i  3  klasser:  herreklassen 
(grevar  o.  friherrar) ,  r-en  (riksrådsättlingar) 
samt  tredje  1.  svenneklassen;  indelningen, 
som  avskaffats  under  frihetstideyi,  återin- 
fördes av  Gust.  ur,  varvid  r-en  betydligt 
ökades ;  med  1809  försvann  itidelningen  och 
därmed  r-en.  -kors.  -liv.  R-et  under  medel- 
tiden, -längd.  F.  de  Brun  har  i »  V  aria"»  med- 
delat en  svensk  r.  frän  1400-talet.  -ord|en. 
1)  Andlig.  De  andliga  r-narna  bildades 
under  korstågen ;  de  styrdes  av  mästare  (hög-, 
stormästare),  och  medlemmarna,  som  jämte 
munklöftena  även  lovade  att  strida  mot  de 
otrogna,  indelades  småningom  i  riddare, 
präster  och  tjänande  bröder.  De  mest  be- 
römda r-narna  äro  Johannit-,  Tempelherre-, 
Svärdsriddar-  och  Tyska  orden.  —  Johanni- 
ternas  ädla  r-en  återuppstånden  j)å  svensk 
mark  1922;  kan  numer  snarast  föras  till 
2  b.  2)  Värdslig.  a)  Av  värdsliga  furstar 
under  1300-  o.  1400-talet  instiftade  ordens- 
samfund (som  Strumpebandsorden  1.  Gyl- 
lene skinnet),  b)  Nutida  'förtjänstordnar'. 
A.  SchUtzercrantz,  Kongl.  svenska  riddare- 
ordnarnas drägter,  ritade  och  litographerade 
(183.3).  -plikt.  Svika  sin  r.  -poesi  jfr 
riddardikt.  -pojk|e.  Ibl.  för  (pojk)skaut. 
Göteborgs  r-ar  1912.  Joh.  Nordling,  Rår- 
nas sång.  Att  -»Upsala  r-ars*  (K.F.U.M.s 
scoutkår)  dräkt  är  blå  blus  med  grön  slips 
1919.  Ramas  jamboree  går  av  stapeln  i 
K.  F.  U.  M.  Annons,  Tidn.  Upsala  1922. 
-roman.  Efter  mitten  av  1200-talet  läm- 
nade epojiéerna  platsen  åt  r-erna  pd  prosa, 
som  i  den  spanska  Amddisromanens  form 
alltmer  urartade,  till  dess  Cervantes  med 
Don  Qtiiccote  gav  dem  dråpslaget,  -roman- 
tik,   -rustning. 

-saga.  -sal.  Stor  samlingssal  i  (gammalt) 
slott,  -sinne.  Det  rätta  r-t.  -slag.  R., 
utdelat  pd  slagfältet.  Och  vid  St.  Klara 
klosters  invigtiing  i  Stockholm  [pd  1280- 
talet]  utdelade  konungen  [Magnus  Ladulås] 
för  första  gången  riddareslag,  sålunda  infö- 
rande riddarevärdigheten  i  sitt  rike  Jully 


727 


Riddarslag  —  Ridå 


728 


Ramsay.  Oe  ngn  ret  (med  flatsidan  av 
svärdet  1.  handen).  Fd,  erhålla  r-et  dubbas 
till  riddare,  -spel  tornerspel.  -sporr|e. 
1)  Egentl.  Tjäna,  förtjäna  sina  r-ar.  2)  Om 
växt  (Delphinium).  Vår  vilda  re  (D.  con- 
solida)  med  de  blå  1.  violetta  blommorna 
börjar  märkbart  minska  på  rågåkrarna. 
-stånd,  -et.  Ehuru  Sverge  aldrig  kom  att 
bli  ett  i  egentlig  mening  feodalt  samhälle, 
uppstod  här  liksom  i  Danmark  och  Norge 
en  beriden  krigarklass,  varigenom  förutsätt- 
ningarna för  ett  r.  skapades  Kj.  Kumlien. 
Tillhöra  r-et.  Upphöjd  i  r(-et).  —  Ret  för- 
klarade för  sin  del,  att  ~  ridderskapet  o. 
adeln,  -tecken.  Som  r.  bära  band  eller 
kedja.  -tid.  Mest  i  best.  sing.  Under  ren. 
-titel,  -tjänst.  Även  bildl.  Göra  r.  -vakt. 
Stå  stark,  du  ljusets  r.  ~  Joh.  Nybom.  -vis. 
Vi  se  honom  med  ärliga  hugg  jyä  riddarevis 
bryta  sig  väg  genom  ~  även  bildl.  -vis|a. 
Men  tydligt  är,  att  denna  r-a  egentligen  upp- 
stått i  svennernas  lag  Sverker  Ek.  -värdig- 
het. Rätten  att  utdela  r.  -väsen;  -de. 
Frankrike,  r-dets  hemland,  -ära.  På,  vid 
min  r.  Gästvänskap  och  r.  hållas  överallt 
heliga  och  ~  Öv.  fr.  'Essad  Bey'. 

—  Ridderskap,  -et.  Jfr  riddare.  I. Konkr. 
1)  'Egentl.'  Under  medeltiden  =  landets 
riddare ;  sedan  hela  det  tjänstskyldiga  adels- 
ståndet; i  Sverge  =  (r-et  o.)  adeln,  frälse- 
ståndet men  ibl.  även  =  riddarklassen.  R-et 
och  adelns  protokoll  vid  riksdagarna  och 
sedan  vid  adelsmötena  ära  alltifrån  1786 
års  riksdag  utgivna  i  samtida  tryck;  de  äldre 
(från  1627)  ha  på  senare  tid  börjat  utgivas. 
Japans  forna  krigarekast,  som  i  allt  väsent- 
ligt motsvarade  det  medeltida  Europas  r. 
Sedan  han  sett  kristenhetens  fångna  r.  av- 
livas av  sultan  Bajazid  efter  nederlaget  vid 
Nikropolis  Fr.  G.  Bengtsson.  Detta  speci- 
men  av  det  vandrande  r-et  Öv.  fr.  B.  Perez 
Galdös.  2)  Att  ett  Motorfolkets  r.  bildats 
i  Danmark  1935.  II.  Abstr.  1)  'Egentl.' 
Det  medeltida  rets  idé.  R-efs  blomma.  Älska 
chevaleri  och  allt  slags  r.  2)  Andens  r.  Det 
slaget  av  r.  kan  jag  ej  uppskatta,  det  när- 
mar sig  både  översitteri  och  rovriddar seder. 
I  en  värld  av  romantik  och  vandrande  r. 
Syn.  I.  (ibl.:)  riddarstånd  m.  m.;  II.  (ibl.:) 
ridderlighet,  chevalereskhet,  ridderligt  sätt 
1.  väsen  1.  uppträdande. 

—  Riddersman;  -naanda  m.  fl.  Förr: 
riddare  1.  adelsman;  nu  gärna  en  ridderlig 
karl,  en  man  av  ära.  Runt  omkring  stå 
riddersmänners,  /  väpnares  och  svenners  flock 
Lydia  Saxen.  Och  en  ståtlig  r.  inträdde, 
ursäktande  sig  för  ~  Selma  Lindgren.  En 
äkta  r.  —  Det  fanns  en  fläkt  av  den  gamla 
r-naandan  i  hans  flärdfria  väsen  Har.  Vic- 
torin.  Tro  på  mina  handlingar  och  på  mitt 
r-naordi  Ad.  Paul.  På  r-nased  höll  Blacke 
sitt  ord,  och  ~  H.  Hofberg.  -ord.  Skönl. 
Cyranos  r.  är  hans  riddarära;  hellre  lida 


de  största  kval  än  bryta  sitt  ord  eller  svika 
sin  vän. 

—  Ridderlig,  -t,  -are;  -het  (-skänsla); 
-en.  Oftare  bildl.  än  'egentl.'  1)  Den  r-e 
hertig  Erik.  Den  r-aste  av  furstar.  R-a 
bedrifter.  Och  det  var  utan  tvivel  hans  r-a 
traktan  att  hålla  sitt  svärd  blankt,  övas  i 
r-a  idrotter.  Skarpa  hugg  ha  skiftats,  men 
i  ärlig  och  r.  strid.  Ra  maner.  Värja  sig 
r-en.  —  Hans  r-a  instinkt  att  alltid  hålla 
med  den  ensamme.  Så  fri  från  småsinne, 
så  r.  mot  olika  tänkande.  Mot  det  svaga 
könet  äro  de  ra,  och  sina  djur  sköta  de 
mästerligt  Öv.  fr.  Majken  Borring.  De  äro 
de  mest  fåfänga  och  egoistiska,  följaktligen 
de  minst  ra  exemplar  av  människosläktet, 
som  existera  Öv.  fr.  W.  H.  Hudson.  Mot- 
ståndare behandlade  ärkebiskopen  alltid  r-t, 
och  ~  Folke  Palmgren.  2)  En  r-het  utan 
vank  och  lyte.  En  hyllning  till  den  bort- 
döende  r-hetens  ande  Öv.  fr.  Etsu  Inagaki 
Sugimoto.  Idrotten  är  vår  tids  r-het,  säger 
ett  nyskapat  slagord.  R-het  mot  damerna. 
Jag  är  framförallt  innerligt  trött  på  den 
dumma  bluffen  om  fransmännens  r-heti  M. 
Rogberg  (1931).  Gripenberg,  r-hetens,  ärans 
och  stolthetens  skald  ~  B.  Estlander.  Rövar- 
r-het  Maud  v.  Rosen.  —  I  synnerhet  som 
r-hetskänslan  för  den  materiellt  svagare  par- 
ten spelade  in  Per  Hallström.  Syn.  som 
höves  en  riddare  1.  en  riddersman,  'hövisk', 
riddar-;  (ibl.:)  tapper,  orädd,  käck,  dristig; 
ädel(sinnad),  stor- 1.  högsint,  nobel;  belevad, 
artig,  chevaleresk. 

RidikyP  se  redikyl. 

Ridiky'P  (hårt  k);  -t.  Löjlig.  I  min  mun 
blev  det  sublima  r-t  ~,  det  stora,  det  höga 
simpelt_  Jac.  Ahrenberg. 

Ridå,  -n  [1.  -en],  -er.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
R-n  gick  upp  över  ett  fjällandskap:  i  för- 
grunden en  säterstuga  med  renhorn  över  in- 
gången. Då  rn  gick  ned  efter,  för  sista 
akten.  R-n  faller.  Draga  upp,  släppa  ned 
r-n.  Applåder  för  öppen  r.  Sjunga  bakom, 
för  fälld  r.  Betrakta  publiken  genom  titt- 
hålet i  r-n.  För  att  vädra  ut  scenen  ~  sänks 
~  en  skyddsridå  ned  innanför  den  vanliga 
tygr-n,  varefter  ^.  Sammets-,  järnridå.  Tu- 
delad  dragridå.  2)  I  jämförelser,  friare  o. 
bildl.  a)  När  de  nå  hennes  villa,  står  regnet 
som  en  r.  i  luften  M.  Rogberg.  Då  och 
då  kommo  formliga  r-er  av  dimma  svepande 
fram  över  myren  L.  Munsterhjelm.  Så  efter 
ett  par  dar  upphörde  snöfallet,  en  r.  drogs 
bort,  och  ~  T.  Boberg.  Här  förekommer 
ingen  skymning,  mörkret  faller  som  en  r.  ~ 
B.  Gripenberg,  öv.  Rökridd  pr  flyg  effektiv 
hjälp  dt  infanteriet  1933.  Dim-,  moln-,  regn-, 
töckenridå.  b)  Frun  försvann  bakom  en  glas- 
pärlridå  ~  Elin  Wägner.  Skottsäkra  kul- 
rer.  —  Drog  sig  undan  bakom  r-n  av  kläng- 
växter  K.  Fägersten,  öv.  C)  Den  nya  dagen  ~ 
drog  upp  r-n  för  ett  nytt  skådespel  H.  Vic- 


729 


Ridå— Rigorism 


730 


torin.  Den  fruktansvärda  världstragedi,  för 
vars  slutakt  r-n  nu  [nov.  1918]  gått  ujyp  T. 
Segerstedt.  Spela  sina  enskilda  dramer  för 
fälld  r.  Seklernas  r.  har  för  ett  ögonblick 
dragits  undan:  läsaren  befinner  sig  ej  längre 
i  en  bok  utan  i  däets  pulserande  liv.  Säg 
mig,  vad  finns  bakom  svarta  r-n,  /  dödens 
gardin,  som  där  hänger  att  skilja  /  tidens 
salong  ifrån  evighets  tilja?  J.  W.  Larson. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Ofta  uppträdde  hon  som  r-dra- 
gare  Auda  Alm-Eriksson.  Bifallet  livligt 
efter  andra  r-fallet.  Just  före  r-fallet.  På 
sistone  synes  även  avrustningsfarsen  i  Geneve 
stå  inför  ett  slutligt  r-fall  H.  Stålhane.  / 
New  York  är  det  r-hissen,  inte  publiken,  som 
låter  vänta  på  sig  Ida  B.  Goodwin.  Som 
tro  sig  födda  till  skådespelare,  därför  att 
de  ~  haft  en  r-hissare  i  släkten  A.  Hallner. 
Och  säg  direktören  stå  och  kika  i  r-hålet  ut 
i  salongen  ~  Aug.  Lindberg.  Men  just  då 
allt  var  färdigt,  krånglade  r-slutaren,  och 
jag  kunde  inte  exponera  filmen!  B.  Gripen- 
berg, öv.  Framträda  i  r-öppningen  för  att 
framsäga  prologen.  Syn.  (teater)förhänge 
(som  skiljer  scen  o.  salong),  täckelse,  förlåt, 
ibl.  (stort)  draperi,  ibl.  'vägg'. 

Riffraff  1.  Rifsrafs  (båda  grav  1.  ofta 
med  två  huvudtoner);  -et.  Värd.  1)  Dit 
kinesiskt  riffraff"  och  tvivelaktiga  främmande 
element  samlas  och  ~  J.  G.  Andersson. 
2)  De  ä  bara  rifsrafs  han  fått  ihop  både 
om  folk  o.  t.  e.  uppsats.  Du  skulle  skäm- 
mas att  lämna  ifrån  dig  ett  sådant  rifs- 
rafs I  Syn.  ngt  sammanrafsat,  avskrap, 
strunt,  (små)skräp,  'krafs',  'slarvsylta'. 

Rigel  o.  Rigla  se  regeP  o.  regla. 

Rigg,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  Sjöv. 
Till  r-en  höra  master,  stänger,  rår,  spiror 
och  bommar,  segel,  fast  tågvirke  (tackling) 
och  löpande  tågvirke.  Till  stående  r.  höra 
vant  och  stag.  Den  stående  r-en  göres  nu- 
mera i  regeln  av  ivire  och  ~  G.  Gartz  1919. 
Den  vanliga  ren  piå  forntidens  sjögående 
segelfartyg  utgjordes  av  endast  ett  fyrkan- 
tigt råsegel  med  mast  och  tillbehör  Per  Dahl- 
gren. Efter  r-en  nämnas  ofta  de  olika  segel- 
fartygen, t.  e.fullr-are,  skonertr-ad  osv.  När 
fartyget  har  alltför  hög  r.  Ljungströms- 
r-en,  den  staglösa  r-en,  väcker  världsintresse 
1935.  Besättningen  surrade  sig  i  r-en,  men 
en  man  slets  i  sjön.  Att  en  underlig  fågel 
satt  i  r-en.  En  av  folket  hade  varit  uppe  i 
r-en  för  att  koltjära  någon  kätting  ~  J.  W. 
Nyländer.  Vinden  susade  i  ren,  och  skum- 
met stod  om  bogen  H.  Mörne.  Låg  floden, 
smyckad  av  höga  råtacklade  rar  ~  ib.  De- 
taljer i  fråga  om  rar,  skrov  och  inredning 
Ax.  Ahlman.  Utanför  växte  stormen  ~  tjöt 
i  skorstenarne  och  slet  i  rarne  J.  Sundblad. 
—  Så  att  hela  den  övre  r-en  stod  och  slängde  ~ 
J.  G.  Andersson.  Ett  spöklikt  skepp  ~  /  går 
tungt  med  riven  r.  emot  sitt  öde  Joel  Rundt. 
Ty  blåsa   omkull  för   tomma  r-en  på  läns 


kunna  vi  ju  ej  Ax.  Ahlman.  Mista  ren. 
Allt  hade  nog  gått  bra,  om  inte  ren  gått 
överbord  H.  Hildén.  —  Taljerepena  i  fock- 
r-en  Evert  Taube.  Och  fingo  upp  en  någor- 
lunda tillfredsställande  nödriggÉ.  Hornborg. 
Kutter-,  skonert-,  slup-;  stormrigg.  2)  Bildl. 
Allmännare.  Gärna  ngt  värd.  Nä,  de  ä 
ingen  ny  r.,  de  ä  min  gamla,  som  ja  lät 
renovera!  Ett  kvinns  ~  istassigr.  K.  Stangen- 
berg. Och  som  jag  redan  ~  liade  Tbusr-en* 
d.  v.  s.  vadmalskostymen  och  sjöstövlarna 
på,  gåvo  vi  oss  genast  i  väg  Erik  Sparre. 
Sålde  landgångsr-en  och  ~  ib.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Efter  första  varvet  måste  Kajsa  IV  utgå 
2)ä  grund  av  r-haveri  vid  segling  om  Öre- 
sundspriset, 1931.  Den  har  nu  en  mast, 
som  är  22  m.  hög,  men  kan  försedd  med  en 
staglös  mast  öka  r-höjden  till  24  m.  Fr. 
Ljungström.  En  tekniskt  duglig  r-konstruk- 
tion  för  segelbåtar  ~  ib.  Den  frihet  i  fråga 
om  olika  r-typer,  som  jprogrammet  medgav 
Sv.  Kryssarklubbens  Arsskr.  1935.  Syn. 
I.  1)  tackel  (o.  tåg),  tackling,  tacklage,  stå- 
ende o.  löpande  gods;  2)  kostym,  (omgång) 
kläder,  dräkt,  klädsel. 

—  Rigg|a,  -ade,  -as;  ra  av  (U  m.  fi.  se 
avr-a  ru  osv.;  -are  (fackl.);  -ning (även  konkr., 
med  plur.).  1)  Egentl.  1)  B-a  ett  fartyg. 
Skutan  smulas  av  isens  grepp,  /  döden  rar 
sitt  skepp  Alb.  Viksten.  För  att  ge  båten 
stadga  och  styrkraft  r-a  vi  i  hast  en  nöd- 
mast av  dra  och  båtshakar  Alg.  Niska.  — 
Rad  som  skonert,  skonertr-ad.  Fullr-ad. 
Bad  med  fällbara  master  och  skorsten.  Grå- 
mans eka,  r-ad  med  sprisegel  H.  Mörne.  — 
Arbetade  ~  pä  varvet  som  segelsömmare  och 
r-are  E.  Hornborg.  Märk  om  fartyg  Full- 
r-are  m.  fl.  2)  Friare.  Där  jag  tog  plats 
på  en  större  strandsten  för  att  dels  i>vär- 
derai>  stället,  dels  r-aspöeth.  Munsterhjelm. 
Möllan  var  färdigr-ad  med  nya  segel  i  ving- 
arna, men  ~  Gunnel  Holzhausen.  Jag  fick 
upp  fönstret,  rade  repstegen  och  klättrade 
ned  Fr.  Nilsson  Piraten.  3)  Bildl.  Jfr  rigg 
I  2.  Gärna  ngt  värd.  Så  gick  han  i  land 
en  kväll  och  r-ade  sig  fin  av  bara  tusan 
Erik  Sparre.  När  hennes  barn  till  brud  skall 
r-as  D.  Fallström.  Bad  i  oljekläder  och 
storstövlar  Ax.  Ahlman.  Och  så  [dvs.  i  hög 
hatt  osv.]  var  också  N  D.  A:s  Papirius  och 
andra  ~  rade  'Jörgen'.  Stiligt  r-ade  flickor. 
Fullr-ad  var  hon  i  parasoll,  handskar,  frä- 
sande stilig  kofta  och  ~  O.  Högberg.  Hög- 
tidsr-ad.  Syn.  (på)tackla  (ru);  (ibl.:)  på-  1. 
uppsätta  tu,  iordningställa  ru,  rusta  i  ord- 
ning, tillrusta  ru;  (ibl.:)  uppkläda  ru,  snobba 
o'pp  (sig). 

Rigori's|m,  -en;  -t  (-en,  -er;  -isk,  -t). 
1)  Och  kopterna  iaktta  än  i  dag  sina  långa 
fastor  med  en  r-m,  som  utmärglar  dem  och  ~ 
S.  Siwertz.  Denna  Kalits  r-m  Fr.  Böök. 
I  själva  sin  ytterliga  r-m  kan  den  ~  ib. 
De  etiska  kraven  togos  på  allvar,  men  utan 


731 


Rigorism— Rikaxig 


732 


r-m.  Med  deyi  stränga  rmen  i  deras  religion 
förlikte  han  sig  dock  aldrig.  2)  Tyckas  icke 
ha  varit  några  etiska  rter.  Moraliska  r-ter. 
—  I  religionen  snarast  r-tisk.  Syn.  (r-m:) 
överdriven  1.  omutlig  1.  obönhörlig  1.  obe- 
veklig stränghet  (i  tillämpning  av  grund- 
satser o.  föreskrifter),  hårdhet,  obönhörlig- 
het, omedgörlighet  i  varje  punkt,  oböjlig- 
het; (r-t:)  sträng  sedelärare,  som  obönhör- 
ligt iakttar  alla  bud  o.  stadgar,  ibl.  puri- 
tan, ibl.  principryttare  1.  strängaste  for- 
malist. —  Rigorös,  -t,  -are.  Allvarlig, 
nästan  r.  Den  mest  ra  hälsopedant  Al  b. 
Engström.  Sin  ra  syn  på  livet.  Slogo  ~ 
över  i  ett  r-t  förfarande  vid  äldre  byggna- 
ders ^stilrenai  återställande  ~  Sv.  Upp- 
slagsbok. Och  ändå  voro  vi  ingalunda  r-a 
i  fordringar  på  >ordentligti  liv  Sigfr.  Alm- 
quist.  Den  r-aste  vegetarianism.  En  ytterst 
r.  examen  i  ~  A.  Karlgren.  Syn.  (obevek- 
ligt) sträng,  oböjlig,  obeveklig,  alltför  sträng, 
hård  (o.  omedgörlig),  pedantisk  i  fasthål- 
lande av  grundsatser,  som  ej  släpper  efter 
på  en  enda  punkt  (ifråga  om  föreskrifter 
1.  d.),  (ytterst  1.  nästan  sjukligt)  noggrann. 

Rik,  -t,  -are.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  (ifråga 
om  förmögenhet),  a)  Ha?i  är  r.,  men  han 
använder  väl  sin  r-edom.  Välbergad,  men 
icke  vad  man  kallar  r.  Alla  hennes  vänner 
voro  ra  eller  åtminstone  förmögna.  Eoma- 
novarna  voro  fantastiskt  ra  och  ~  Öv. 
fr.  Alex.  Michailovitj.  Kolossalt,  omätligt, 
plumpt,  botten-,  storm-,  stenrik.  R.  som  Krö- 
sus.  Han  hade  gjort  en  liten  uppfinning  och 
hoppades  allt  fortfarande  att  en  dag  bli  r.på 
den  uppfinningen.  R.  och  mäktig.  Möda  dig 
icke  för  att  bliva  r.  ~  Bibeln.  Det  är  ej 
mången,  som  tål  vid  att  i  ett  slag  bli  r.  En  r. 
onkel  från  Amerika.  Ej  komma  hem  rare,  än 
när  man  for.  R.,  men  ej  ett  spår  penning- 
dryg.  En  r.  aristokrati.  Ett  r-t  bolag.  Vad 
som  kunde  falla  ifrån  den  r-e  mannens  bord 
Bibeln;  även  bildl.  Göra  ett  rt  gifte.  Gifta 
sig  r-t,  till  rikedom.  —  Nyrik,  b)  R.  och 
fattig  få  leva  jämte  varandra  Bibeln.  Fat- 
tiga och  r-a.  Han  aktar  den  r-e  ej  för  mer 
än  den  fattige  Bibeln,  Sitta  vid  de  r-es 
bord. 

2)  Friare  o.  bildl.  a)  Och  han  är  r.  och 
går  i  r-a  kläder  ~  Hj.  Procopé.  Ra,  r-t 
utstyrda  möbler.  Bli  10  kr.  r-are.  Men 
jag  blev  ett  lyckligt  barndomsminne  r-are 
Gurli  Linder.  Som  ~  gjort  honom  en  erfa- 
renhet rare.  b)  R.  på.  Landet  är  r-t  på 
skogar.  Gruvor,  ra  på  malm.  Jörgen  See- 
felds  väldiga  bibliotek,  oerhört  r-t  både  på 
böcker  och  handskrifter  O.  Walde.  Ullra 
får.  Vatten-,  skogrik  osv.  Ett  rimrikt  språk. — 
R.  pä  ord,  fattig  på  gärning.  R.  jjå  idéer  och 
förslag.  R.  på  utvägar.  Komma  hetn  rare  på 
erfarenhet,  överflödande  r.,  överrik  på  ~. 
c)  Riklig  (ibl.  med  bibet.  av  'präktig'  1. 
givande).    Ra,  r-t  givande  gruvor.     En  r. 


källåder.  Ra  flöden  av  <*-.  Ra  skördar. 
Sju  ra  år.  Komma  med  ra  skänker.  Lastad 
med  r-t  byte.  Bordetvar  r-t  dukat  med '^.  Att 
idegranen  ~  har  flera  ovanligt  r-a  före- 
komster i  Böda-skogen  R.  Sterner.  Stick- 
lingsjAantorna  [av  melon]  bära  vanligen 
tidigare  och  även  rare  än  fröplantorna  Lind- 
Liljewall.  Under  en  av  de  r-aste  stjärn- 
himlar jag  upplevat  ~  S.  Barthel.  R-t  (böl- 
jande) hår.  Med  dina  r-are  resurser  kan 
du  ~.  Det  är  hugnesamt  att  just  på  detta 
område  skönja  r-a  möjligheter  för  ~  D.  Elf- 
strand.  Ra  tillfällen  att  ~.  När  källorna 
(till  värt  lands  historia)  börja  flöda  rare  ~. 
En  r.  källa  till  glädje  utgjorde  alltid  '^. 
Originalband  med  r.  ryggförgyllning .  Hans 
r-t  skulpterade  matsal  ~.  Ämnet  är  ovanligt 
r-t.  En  r(-t  flödande)  fantasi.  Ett  r-t,  men 
aldrig  överlastat,  aldrig  svulstigt  språk.  En 
rare  uttrycksskala  E.  Kihlman.  [Rubeyi 
Liljefors'  violinsonat]  är  ett  alltigenom  gedi- 
get arbete,  med  en  r.  men  överskådlig  tematik 
B.  Carlberg.  Med  r.  instrumentering.  R.  orna- 
mentering,  utsmyckning.  [Bygden]  har  fått 
Guds  välsignelse  i  rare  mått  än  andra.  Så 
fick  hon  nu  sina  gärningars  lön  i  r-aste  mått 
Elin  Hök.  d)  Mångsidig  1.  innehållsrik.  En 
r.  begåvning.  Rare  utrustad  var  dock  bro- 
dern. Med  r-a  förståndsgåvor.  En  r.  ande. 
Harald  Hjärne  ~  en  sällsynt  storvulen,  myn- 
dig och  r.  personlighet  R.  Pipping.  —  Där 
livet  leves  r-t  och  farligt  ~.  Slösande  r-t  är 
livet  Ax.  Ideström.  Det  var  verkligen  ra 
dagar  för  oss,  som  då  voro  unga  Gunnar 
Bergström.  Talade  ofta  om  den  kvällen  så- 
som ett  av  våra  raste  gemensamma  minnen 
A.  Gierow. 

II.  Ssgr  ha  vanligast  rik-,  därjämte  rike- 
(r-eman  o.  —  mest  med  -e-  —  r-edom)  1. 
(särsk.  i  part.)  rikt-.  Adj.  nybildas  i  stor 
utsträckning  vid  behov  (särsk.  skönl.  o. 
fackl.).  T.  e.  Rblommig  1.  r-(t)blommande, 
r-(t) mönstrad.  —  Som  andra  ssgsled  nytt- 
jas '-rik'  både  till  abstr.  o.  konkr.  ord  o. 
har  vanl.  'angenäm'  färgning,  under  det 
'-full'  är  mer  neutralt;  '-fylld'  o.  '-diger' 
äro  i  allm.  mer  skr.  o.  skönl. 

Syn.  I.  1)  (nära  stå:)  förmögen,  välbär- 
gad, välmående,  bemedlad,  i  besittning  av 
(en  stor)  förmögenhet,  penningstark,  'tät', 
välsituerad,  kapitalstark,  ekonomiskt  obero- 
ende, stadd  vid  kassa,  försedd  med  en 
(väl)späckad  pung ;  2)  överflödande  (på), 
med  ett  outtömligt  1.  stort  förråd  av,  väl- 
fylld, (väl)späckad,  (hart  när)  outtömlig, 
välförsedd,  riklig,  ymnig(t  givande),  frukt- 
bar, 'fet',  bördig,  'givande',  frodig,  yppig, 
rikhaltig,  'stor',  mycken,  mångtalig,  'väldig', 
innehållsrik,  gedigen;  kostbar,  präktig,  dyr- 
bar, påkostad,  utsirad,  (ibl.  nära:)  'tung', 
ståtlig,  nästan  överlastad;  II.  (ibl.:)  -full, 
-fylld,  -diger. 

—  Rikaxig;  -het.    Vijypa  ~  yvig  och  r. 


733 


Rikaxig— Riklig 


734 


C.  Lindman,  -blommig;  -het.  Ra  jasmi- 
ner, -bärig;  -het.  Oftare  'rik(t)bärande'. 
Trädg.  o.  d.  [Denna  tomatsorts]  rhet  Träd- 
gården 1918.  -dom  se  rik-  1.  rike-,  -haltig, 
-t,  -are;  -het.  1)  Vdrt  r-a  reseapotek  Erl. 
Nordenskiöld.  Ra  förråd.  Ett  r-t  urval. 
Den  r-a  nöjesavdelningen.  Ytterst  r-a  in- 
skriftsfynd O.  A.  Danielsson.  Vårt  rese- 
program är  i  år  r-are  än  någonsin.  Bero- 
ende på  det  föreliggande  materialets  rhet 
och  tillförlitlighet.  2)  Mindre  ofta  'egentl.' 
R.  silvermalm.  Syn.  jfr  rik.  -het,  -en. 
Sälls.,  skr.  Ett  landskap,  som  bredde  ~  ut 
sig  i  obegränsad  r.  Emma  Bendz.  -hårig; 
-het.  Den  r-a  svansen  [hos  grymtoxen] ,  vil- 
ken begagnas  till  Jlugviftor,  prydnader  och 
xitmärkelsetecken  (s.  k.  hästsvansar)  Nord. 
Fam.-  -lockig;  -het.  -lummig;  -het.  -man 
se  rik-  1.  rike-.  -VOrd|en.  Chicagos  r-na 
börsspekulanter,  slaktare,  procentare,  yrkes- 
spelare ~  K.  Zilliacus.  -ullig;  -het.  Ra  får. 
—  Rik- 1.  Rikedom,  -en,  -ar.  A)  Enkelt. 
I.  Huvudformen  (rikedom).  1)  Egentligast. 
De  idogas  hand  skaffar  r.  Bibeln.  Du  har 
ökat  din  r.  ib.  Ett  gott  namn  är  mer  värt 
än  stor  r.  ib.  Hälsa  är  bättre  än  r.  R.  gör 
oro.  R.  förpliktar.  Vägen  till  r.  går  genom 
trycksvärtan,  sade  Barnum  eller  någon  annan 
klok  annonsör  'Hasse  Z.'  Eder  r.  multnar 
bort  ~  Bibeln.  R.  och  ära  komma  från 
dig  ~  ib.  Ren  har  många  vänner  den  rike, 
de  rike.  Det  finns  verkligen  ingen  r.  sä 
stor,  att  den  kan  mäta  sig  med  förnöjsam- 
heten. R-ens  lockelser.  Samla  r(-ar).  Som 
förlorat  sin(a)  r(-ar).  Förlitade  sig  på  sina 
stora  rar  Bibeln.  Han  kunde  icke  få  någon 
ro,  förrän  han  omsatt  sina  rar  i  jord  öv. 
fr.  Pearl  Buck.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Havets 
rar  skola  föras  till  dig  Bibeln.  Landets 
stora  r-ar  ligga  outnyttjade,  men  ~.  Malm- 
r-ar.  b)  En  myllrande  r.  av  sagor.  Med  en  r. 
av  rytmiska  och  melodiska  skiftningar,  som  ~ 
E.  Kihlman.  Talade  med  oerhörd  snabbhet 
och  en  r.  på  gester  Öv.  fr.  N.  Melba.  Barn 
äro  fattigmans  r.  En  ovanlig  r.  pä  uppslag, 
idéer,  nyanser,  detaljer.  Språkets,  ämnets  r. 
Skildringens  konkreta  r.,  ordens  saftiga  fyl- 
lighet ~  S.  Agrell.  Uppenbara  sin  härlig- 
hets r.  Bibeln.  —  Art-,  sort-;  idé-,  innehålls-, 
uppfinningsrikedom.  II.  Biformen  'rikdom'. 
Mindre  vanl.  o.  blott  i  dikt.  1)  Egentl. 
Han  vunnit  sin  rikdom  med  svärd  och  brand  ~ 
Ålfr.  Jensen.  2)  Bildl.  Dii  öser  av  din 
rikdom  /  med  fulla  händer  (om  'Livet')  O. 
Seidenschnur.  B)  Ssgr.  Blott  i  dikt  ngn 
gång  utan  -e-.  Ex.:  £)e»  gamla  bondesläkten 
i  dess  vacklan  mellan  omutlig  rättskänsla 
och  r-sbegär  Erik  Hedén.  Och  fruktodling 
skulle  kunna  bli  en  nationell  r-skälla  för 
landet  [Mexiko]  Karin  Jensen,  öv.  Särskilt 
under  deras  r-stid,  då  ~  Iv.  Ljungquist. 
Syn.  (mer  1.  mindre  nära:)  (stor  1.  ansenlig) 
förmögenhet,  stora  tillgångar  1.  inkomster, 


'välmåga',  överflöd,  ekonomiskt  oberoende, 
gott  om  penningar  1.  slantarna,  välstånd, 
stora  timliga  fördelar,  fullt  upp  (av  det 
jordiska  goda);  ymnighet,  rikhet,  riklighet, 
rikhaltighet,  stora  1.  rika  förråd  1.  resurser, 
ibl.  '(guds)  välsignelse',  ibl.  8katt(er). 

-man.  I.  Formen  'rikman'.  1)  Enkelt. 
[Banditen  Romanetti]  levde  som  en  rikman, 
i  ett  överflöd,  som  ~  'Späda'.  En  efter  tidens 
mått  väldig  r.  Maur.  Hellberg.  Sjukdom 
och  ledsamheter  förmörka  ofta  r-s  lycka. 
Den  smulan  frän  r-nens  bord  R.  Schildt. 
Bönder  och  baroner,  rikmän  och  tiggare  V. 
Langlet.  Rikmän  inom  samhället  ~  L.  Wåh- 
lin.  Rikmännens  kast,  en  förnäm  myriad '^ 
Fröding.  2)  Ssgr.  Ex.:  Du  var  visst  ett 
rikmansbarn  J.  Hemmer.  Han  ägde  en  gång 
en  rikmansdräkt  I  av  sammet  och  guldbro- 
kad B.  Gripenberg.  Ett  r-shem.  Leva  ett 
rsliv.  Den  r-smiddag  Lidman  skildrar  ~ 
Erik  Hedén.  En  r-sson  från  ~.  II.  Formen 
'rikeman'.  1)  Enkelt.  Där  kung  och  rike- 
man med  tiggarn  blandas  J.  Levart.  Vinner 
en  r-s  och  börsmatadors  obegränsade  bevå- 
genhet Nord.  Tidskr.  1923.  R-s  barn  G. 
Ullman.  Ah,  jag  har  stått  vid  rikemans 
dörr  /  och  ~  Bruno  Nyländer.  Kärleken 
mellan  r-s  son  och  fattigmans  dotter  Fröding. 
Den  skoningslöse  rikemannen  ~  Öv.  fr.  Tr. 
Gulbranssen.  R-nen  och  Lasarus.  Furstar 
och  rikemän  V.  v.  Heidenstam.  Herrarnas 
och  rikemännens  spel  om  makt  eller  vinning 
Nils  Lithberg.  2)  Ssgr.  Ex.:  Fullbordade 
uppdukningen,  som  Carlsson  fann  r-saktig 
Strindberg.  Bortskämda  r-sbarn.  Förmögna 
och  högfärdiga  r-sdöttrar  på  storbondegår- 
darne  Fröding.  J  ett  nytt  bekvämt  r-shus 
Hj.  Bergman.  En  trångbröstad  och  inskränkt 
r-skast'^  Ledare  i  Göteb.  Handelstidn.  1926. 
R-skvarteren.  Tvingas  till  ett  r-sliv  Annie 
Akerhielm.  Armod  är  gott  för  r-ssjukan 
gikten.    R-sson. 

—  Rik-  1.  Riktbegåvad.  En  ursprung- 
lig och  riktbegåvad  kraft  B.  Estlander. 
-blommandet,  e.krysantemum. -bärande. 
Rosenpotatis,  mycket  tidig  och  r-bärande.  R. 
fruktträd,  -fasetterad,  -givande.  R.  och 
tidiga  sorter.  Tillfälle  till  r.  jakt.  Ett  r. 
fiske,  -mjölkande  kor.  -mönstrad  m.  fl. 
^  —  Riklig,  -t,  -are;  [-a]  1.  -en  1.  -t;  -het. 
Aid.,  bibi.  1.  skönl.  även 'rikelig'.  1)  Huvud- 
formen, a)  Adj.  Lämna  (en)  r.  skörd,  ra 
skördar,  r.  lön  för  mödan.  Ha  sin  ra  ut- 
komst vara  (mer  än)  välbergad.  En  r.  mål- 
tid var  framdukad  i  salen.  Försedd  med 
tämligen  r.  kommentar,  ra  anmärkningar. 
Kjol  med  »r.  vidd^i  P.  U.  Bergström.  Må 
lycka  i  r-t  mått  komma  eder  till  del!  Få  r-t 
tillfälle,  r-a  tillfällen  att  ~.  Sprida  ett 
rare  ljus  över  gångna  århundraden,  b)  Adv. 
R-t  försedd  med  ~.  Av  bärrisen  är  blåbär 
det  r-ast  förekommande.  R-t  belönas  för  ~. 
Rt  späckad  med  anekdoter.   Han  är  alltid 


735 


Riklig — Riksbaner 


736 


r-are  försedd  ifråga  om  ylletyger.  Där  han 
skördade  rt  med  opium.  —  Pälsen  är '^  ren 
inblandad  med  fina,  glänsande  stickelhdr, 
som  ~  'Regulus'.  Den  frikostige  varder  ren 
mättad  ~  Bibeln.  Jag  skall  r-en  välsigna 
dig  ~  ib.  Och  då  känner  man  sig  r-en  be- 
lönad. Våra  förväntningar  skulle  ~  r-en 
gå  i  uppfyllelse  Prins  Wilhelm.  Sd  till- 
sättes r-en  med  nejlikor,  stark-,  krydd-  och 
vitpeppar,  och  ~  Ane  Randel.  2)  Biformen 
med  -e-.  a)  Ditt  ord  i  våra  bygder  /  må 
r-a  bo  Ps.  1.  b)  Ty  rikedom  är  ej  att  mycket 
äga,  I  men  att  av  hjärtat  rikeligen  ge!  Har. 
Jacobson.  C)  Nu  nära  liksom  fjärran  I  bor 
rt  hans  ord  Ps.  550  (Runeberg).  Syn.  jfr 
rik  I  2.  —  Rikta^  se  d.  o. 

Rike,  -t,  -n.  A)  Former.  1)  Åld.  o. 
hist.  träffas  i  några  uttr.  'riksens'  för 
'rikets'.  T.  e.  Riksens  ständer.  Riksens 
råd  o.  Riksens  höga  ämbeten.  2)  I  ett  par 
ssgr  träffas  i  dikt  biformen  'rik',  t.  e.  Him- 
mel-,   jorderik.     B)    Bet.     o.    användning. 

I.  Egentl.  1)  Sverges  r.  Det  svenska  r-ts 
tillkomst.  Tyska  r-t.  Det  heliga  romerska 
r-t.  Kina,  ofta  kallat  'det  himmelska  rf. 
Djävulen  ~  visade  honom  i  ett  ögonblick 
alla  r-n  i  världen  Bibeln.  Sverges  r-s  lag. 
Vidga  r-ts  gränser.  Att  aldrig  minska  r-ts 
omfång.  Utlänningar,  som  ankomma  till 
r-t  ~.  Föra  utom  r-ts  gränser.  Ur  r-t  för- 
visa ~.  Ströva  land  och  r.  runt,  omkring.  Till 
r-ts  bästa.  Göra  rt  starkt.  Ett  (i  sig  självt) 
söndrat  r.  även  bildl.  R.  mot  r.  Bibeln. 
Hedningarna  larma,  r-n  vackla  ib.  Den 
Väldige,  för  vilken  människorna  äro  likt 
rök  och  jordens  r-n  likt  farande  moln  Ö. 
Tigerstedt.  Konungen  var  betänkt  pä  att 
sätta  honom  över  hela  r-t.  Mitt  (kunga)rike 
för  en  häst!  Ovärdig  att  i  r-ts  tjänst  vidare 
nyttjas.  R-ts  allmänna  kartverk.  R-ts  högsta 
värdigheter.  2)  Märk  bl.  a.:  a)  En  av  R-ts 
Herrar  (även  skrivet  med  små  bokstäver) 
värdighet  införd  av  Gust.  III,  berättigande 
till  excellenstitel,  avskaffad  1868.  Brahe 
var  sedan  1778  bärare  av  excelleyistiteln 
såsom  den  förste  av  Gustav  III  xdnämnde 
R-ts  Herre  F.  U.  Wrangel.  Den  gamla 
grevinnan  hörde  till  T>R-ts  Fruars,  hos  vilka 
presenterade    damer    måste    göra    visit    ib. 

II.  Friare  o.  bildl.  1)  'Det  tredje  rf,  Hit- 
lers Tyskland;  det  tysk-romerska  r-t  var  det 
första,  r-t  av  1870 — 71  det  andra.  Hur  tyska 
nationalsocialisterna  tänka  sig  tredje  r-t 
1932.  —  Vi  skola  ej  låta  muta  oss  av  fj ärr- 
syner mot  tusenåriga  r-n  Per  Hallström. 
Tänkta  lyckor-n.  2)  Som  du  endast  ansåg 
höra  drömmarnas  r.  till  S.  Dahllöf.  Leva 
i  fantasiens  r.  Skuggornas  r.,  dödsr-t.  Na- 
turens, nådens  r.  Hör  det  till  djur-,  växt- 
eller  stenr-t?  3)  Mitt  r.  är  icke  av  denna 
världen  Bibeln.  Tillkomme  ditt  r.!  ib.  Tänk 
på  mig,  när  du  kommer  i  ditt  r.  ib.  Ty  r-t 
är  ditt  ~  'Herrens  bön'.  Förkunna  evange- 


lium om  Guds  r.  Bibeln.  Salighetens  r. 
Gudsr-t  pä  jorden.  Syn.  (ibl.:)  stat,  välde, 
land,  besittningar,  'makt',  herradöme,  ibl. 
bygd(er);  'värld',  område,  gebit,  sfär,  krets; 
(i  ssgr:)  rikets,  ibl.  tyska  rikets,  ibl.  stats- 
1.  'hög-';  allmän,  national-;  högeligen  1. 
mäkta. 

—  Riksadjel;  -lig.  Hist.  Riksomedelbar 
adel  i  Tyskland  före  1806.  Av  romerske 
kejsaren  Frans  I  upphöjd  i  tyskt  r-ligt  stånd 
Nord.  Fam.^  -advokat.  Chef(en)  för  norska 
åklagarväsendet.  Ren  har  närmast  under 
sig  12  statsadvokater,  -akt.  Hist.  I.  Utan 
plur.  Fredlöshet  gällande  i  hela  tyska  riket. 
Förklara  ngn  i  r.  II.  Mest  best.  sing.  R-en 
särsk.  den  lag  som  reglerade  unionsför- 
hållandet min  Sverge  o.  Norge  (1815— 1905). 
-amiral.  Hist.  Sv.  flottans  administrativa 
o.  militära  ledare  1602—83.  -angelägen- 
het. Avhandlas  ju  rent  av  som  en  r.  -an- 
nonsjering;  -ör.  R-örer  torde  observera, 
att  bästa  annonsorganet  är  ~  1931.  -anti- 
kvarie; -ämbete  (dels  allmännare,  dels  om 
ämbetsverk,  näml.  den  1922  föreslagna 
kulturhistoriska  centralmyndigheten).  R-n 
utövar  högsta  tillsyn  o.  vård  över  landets 
fornlämningar  o.  byggnadsminnesmärken, 
förestår  statens  historiska  museum  o.  kungl. 
myntkabinettet  samt  är  ständig  sekreterare 
i  Vitterhetsakademin.  Joh.  Buroeus  kan 
anses  som  vår  förste  r.  Behovet  av  lokala 
organ  för  fornminnesvården  har  ordnats  på 
frivillighetens  väg  genom  iyirättande  av  'r-ns 
ombud'  i  orterna.  Sverges  r.  motsvaras  av 
Finlands  statsarkeolog.  —  I  skrivelse  till 
r-ämbetet gör  socknen  gällande,  att  ~.  -arkiv; 
-arie  (ämbete).  R-arien  är  chef  för  det 
offentliga  arkivväsendet  o.  har  särsk.  inse- 
endet över  R-et  (i  Stockholm)  som  bl.  a. 
förvarar  handlingar  från  Kungl.  Maj:ts 
kansli.  (Svenska)  R-et  är  också  en  anstalt 
för  historisk  forskning;  det  är  särskilt 
Hans  Järta,  som  haft  största  förtjänsten 
vid  denna  utveckling.  Sedan  1877  utges 
'Meddelanden  från  svenska  Ref ;  från  1931 
utsänder  arkivet  även  en  serie  större  själv- 
ständiga arbeten  (Skrifter  utg.  av  svenska 
R-et).  I  Norge  och  Danmark  träffa  vi  även- 
ledes benämningarna  r.  och  r-arie;  i  Finland 
motsvaras  de  av  'statsarkiv'  och  'statsarki- 
varie.  R-arien  inspekterar  landsarkiven. 
-armé.  -arvinge  tronarvinge,  -avtal.  A. 
min  organisationer  för  hela  riket  (k  orts- 
avtal, a.  för  viss  arbetsplats  o.  distrikts- 
avtal). 

-baner  (biton  på  -er);  -förare.  Kungligt 
värdighetstecken  i  form  av  en  rikt  utstyrd 
fana.  Sverges  sist  gjorda  och  ännu  stundom 
använda  r.  är  förfärdigat  till  Adolf  Fred- 
riks kröning  1751  och  förvaras  i  Riddar- 
holmskyrkan.  —  Ej  säll.  i  friare  uttr.  Men 
vi  som  inte  kunna  svärja  en  partifana,  evad 
färg    den   har,   men  hålla  oss  ti7ider  r-et. 


737 


Riksbaner — Rikadag 


738 


fråga:  ~  Karlfeldt.  Kämpa  under  ret. 
-bank.  'Institution'  o.  byggnad.  I.  Enkelt. 
1)  Ren,  Sverges  ctnlralbank,  förr  kallad 
Riksens  ständers  bank.  År  1899  fick  ren 
hos  oss  ensam  sedelutgivningsrätt.  Beviljas, 
ta  upp  ett  lån  i  ren.  Rens  utlåningsverk- 
samhet. Rens  metalliska  kassa.  Anställd 
vid  r-ens  kontor  i  Uppsala.  Rens  sedeltryckeri 
i  Stockholm.  2)  Ren  ligger  på  Helgeands- 
holmen. Gå  in  i  ren  för  att  ~.  II.  Ssgr 
ha  nästan  alltid  riksbanks-,  undantagsvis 
ngn  gång  därjämte  riksbank-.  Ex.:  R-schefen, 
l:e  deputeraden  i  Ren,  Ivar  Rooth.  Har 
ögon,  som  äro  lika  vederhäftiga  som  en  r-s- 
femma.  Rs(filial)kontor.  Rsfullmäktig  se 
bankofullmäktig  (I.  276).  Nya  r-shuset  i 
Stockholm.  Enligt  senaste  rsrapport  ~  har 
sedelstocken  nedgått  från  i  runt  tal  7 Bl  till 
701  milj.  kr.  Mars  1919.  Kungl.  Kung.  31 
aug.  1914  ang.  utgivande  av  r-ssedlar  å  en 
krona.  R  sfjänsteman.  -bekant.  Ofta  i 
dålig  bemärkelse.  R.  för  sina  extravagan- 
ser. En  r.  svindlare.  Syn.  allmänt  känd 
(över  hela  riket),  ibl.  ökänd  1.  notorisk. 
-bibliotek;  -arie.  Ret  i  Stockholm,  offi- 
ciellt kallat  Kungl.  Biblioteket.  Chefen  för 
Kungl.  Biblioteket  (K.  B.)  bär  sedan  1910 
titeln  r-arie.  På  r-arie  Dahlgrens  tid.  -bok- 
slut; -sbyrå.  R-sbyrån  är  namnet  på  den 
byrå  inom  Riksräkenskapsverket,  som  har 
att  verkställa  den  centrala  bokföringen  (även- 
som att  utföra  den  formella  granskningen 
av  inkommande  huvudböcker) ;  tidigare  var 
r-sbyrån  en  avdelning  av  Statskontoret. 
-brev.  Taxa  för  inrikes  försändelser :  r. 
15  öre,  lokalbrev  10  öre  1919.  -bygg|are; 
-e ;  -mästare.  Gärna  skr.  o.  rent  bildl.  1)  Likt 
alla  stora  r-are  hade  han  ~  E.  Nyström. 
En  minnesplakett  över  r-aren  Gust.  Vasa. 
En  järnpolitik  efter  Bismarcks  ritning,  fast 
i  fogarna  som  den  gamle  r-arens  egen  V. 
Spångberg.  2)  R-e.  a)  R  et  på  Hdgeands- 
holmen,  b)  [Med  utropandet  av  det  tyska 
kejsardömet]  var  slutstenen  lagd  i  Bismarcks 
r-e  T.  Segerstedt.  3)  Rmästaren  Gustav 
Vasa. 

-dag  (mest  akut;  i  smtl.  ofta  riksda  med 
akut).  Ordet  nyttjas  stundom  även  om 
andra  länders  folkrepresentation  1.  riksför- 
samlingar (i  regel  om  Danmarks  o.  Tysk- 
lands samt  numer  även  Finlands);  vanl. 
föredras  dock  ländernas  egna  namn:  lant- 
dag (före  1919),  storting,  parlament,  kon- 
gress, (rik8)duma  osv.;  ibl.  =  riksmöte,  riks- 
församling, ständermöte,  (riks)8tänderna, 
riksens  ständer,  'kamrarna'.  Om  institution, 
ombuden,  sammankomst,  tid,  lokal.  I.  En- 
kelt. 1)  Egentl.  a.)  Sverges  r.  firar  sitt  500- 
drsjubileum  1935.  Rens  befogenheter.  R-ens 
justitie-  och  dess  militieombudsman.  Rens 
revisorer,  vanl.  benämnda  'statsrevisorerna' . 
Till  Rens  verk  höra  även  Riksbanken,  Riks- 
gäldskontoret och  R-sbiblioteket.   Den  grund- 

V.  24  —  Nusvevsk  ordbok. 


lag  (R.O.  dvs.  R-sordningen) ,  som  reglerar 
rens  sammansättning  och  verksamhetsfor- 
mer. Som  ren  ställt  till  K.  M:ts  förfogande. 
Frågan  måste  gå  till  ren.  b)  Är  ren  i 
Arboga  år  1435  verkligen  vår  första  r.f 
Refor mationsr-en  i  Västerås  1527  (Västerås 
r.).  Vid  r-en  i  Norrköping  1800,  Gust.  IV 
Adolfs  kröningsriksdag.  Hålla  r.  Samman- 
kalla r-en  (till  Örebro).  Ren  sammanträder 
numer  varje  år.  Upplösa  ren  och  för  ordna 
om  nya  val.  Rens  högtidliga  öjypnande  i, 
på  Rikssalen.  Rens  avslutande.  Lagtima 
och  urtima  r.  Endast  sådana  år,  då  ren 
var  samlad.  Under  pågående  r.  Rum  att 
hyra  under  r-en.  På  motion  av  ~  beslöt 
ren  ~.  Årets  r.  C)  Medlem  av  ren.  In- 
väljas i  r-en  vanligare:  väljas  till  r-sman. 
Sitta  i  ren.  Rens  partier.  Rens  första 
kammare,  d)  Den  gamla  ståndsr-en  ersattes 
genom  representationsreformen  1866  av  vår 
nutida  tvåkammarriksdag.  2)  Friare  o.  bildl. 
a)  Larm  och  skrik  —  fullkomlig  polsk  r.  i 
engelska  underhuset,  1922.  Och  husfaderns 
auktoritet  förhindrade,  att  de  olika  menin- 
garne resulterade  i  något  slags  '>>j)olsk  r.» 
G.  Thörnell.  b)  Tiggarna  höllo  r.  [i  Ispa- 
han  vid  ryktet  om  främlingsbesök]  och  lärde 
in  talande  gester,  som  ~  Maud  v.  Rosen. 
Folkrarna  1893  och  1896.  Idrottsr-en  stun- 
dar 1919.  Sjöfarts-,  skytteriksdag.  Sverges 
första  studentriksdag  tog  i  går  sin  början 
1934.     Årets  tegelriksdag  börjad  1923. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Jordbrukets  huvudtitel  r-sbe- 
handlad.  Det  väntade  r-sbeslutet  om  avskaf- 
fande av  de  sista  resterna  av  gästgiverierna 
och  den  allmänna  skjutsen  1933.  R-sbiblio- 
teket. R-sbibliotekarien,  som  f.  o.  m.  1921 
bär  titeln  överbibliotekarie.  Vid  r-sdebat- 
terna.  Rsfarbröderna  skämts,  för  r-smän- 
nen.  Det  blir  naturligtvis  en  r-sfråga  måste 
före  i  riksdan.  Rsfullmäktig  mindre  vanl. 
för 'r-sman'.  Rsförhandlingar.  De  nordiska 
ländernas  fredsvänliga  r-sgrupper  Nord. 
Fam.^  Alb.  Engströms  R-sgubbar.  Samtliga 
r-shandlingar  fr.  o.  m.  1867.  Vår  r-shisto- 
ria  under  ständertiden.  Rshistoriska  utställ- 
ningen hålles  i  dag  ~  öppen  för  sista  gången 
29  sept.  1935.  Trapp)hallen  i  R-shuset.  R-sin- 
terpell\ant  (-ation).  R-skallelse  k.  till  r. 
Rskrönika  t.  e.  som  tidningsrubrik.  Den 
blivande  r-skvinnan  C.  G.  Laurin.  R  skabb- 
lets  och  tidningsskrikets  förvirrade  röster 
Sigfr.  Almquisit.  På  r-släktar(e)n.  —  Bli 
r-sman  (i  l:a  kammaren) .  Folkvalda  rsmän. 
R-manna\arvode  (-gåvor,  -kandidat,  -skåp, 
■släkt,  -val  m.  fl.).  —  R-smandat.  R-sord- 
ningen av  1866,  vari  särskilt  1909  (allniätina 
rösträtten)  och  1918—21  (lika  o  allmän  kom- 
munal rösträtt)  stora  förändringar  vidtagits 
ofta  förkortat  'RO.'  År  1919  började  lant- 
dagsordningen i  Finland  att  kallas  r-sord- 
ning,  och  nu  är  den  ersatt  av  r-sordningen 
av  1928.  R-spartierna.   Innevarande  r-spe- 


739 


Riksdag — Rikshemlighet 


740 


riod  (innan  nya  valen).  Universitetens  r-spe- 
tita.  Rspolit\ik  (iker;  -isk).  Rspolitiskt 
sett  tillhör  han  intet  parti.  Rspredikan  i 
Slottskapellet  före  r-ens  öppnande  1.  avslu- 
tande i  Rikssalen.  Söka  i  gamla  r-sprotokoll 
efter  prejudikat.  R-srefer\at  (-ent).  Utrikes- 
nämnden  beslutad  vid  rssammanirädet  i  går 
1919.  Rsstenograf.  R-strycket,  som  brukar 
fördelas  pä  en  hel  del  olika  Stockholms- 
tryckerier. R-supplösning.  R-svalda  talmän. 
Saken  måste  bli  ett  r-särende  måste  före, 
upp  i  riksdan. 

Syn.  I.  86  ovan;  II.  (r-sman  ibl.:)  folk- 
ombud, (folk)representant,  (riksdags)'far- 
bror',  r-sgubbe,  parlaments-  1.  kongressleda- 
mot, stortings-  1.  lantdagsman,  dumamed- 
lem. 

-däler  se  d.  o.  -del.  Irländska  fristaten 
(en  brittisk  'dominion')  och  Nordirland,  en 
brittisk  r.  -drots;  -ämbete;  [-inna].  Hist. 
Se  drots.  Den  sista  rinnan,  gift  med  jiisti- 
tiekanslärn  C.  A.  Wachtmeister,  av  Gust. 
III  förlänad  titeln  r.  -duma  se  duma. 
-egendom,  -enande.  Skr.  De  r.  tankar, 
som  ~  J.  M.  Sundén.  R.  åtgärder,  -enhet. 
Emellertid  stärktes  r-en  väsentligt,  dä  ~ 
Nord.  Fam.^  Om  ren  står  pä  spel.  -fader; 
-lig.  Den  gamle  r-n  Gust.  Vasa.  En  av  de 
rikast  begåvade  bland  det  modärna  Japatis 
y>riksfäderT>  Verner  Söderberg.  —  Med  r-lig 
myndighet,  -fiende.  Rikets  fiende,  -fient- 
lig. R-astämplingar.  -finans|er;  -minister- 
(iiim).  -friherr|é;  -lig.  Jfr  riksadel.  -frö|- 
mässa;  -utställning.  Fr öodlar förbundet  har 
anordnat  sin  tionde  r-mässa  1932.  -furst|e; 
-estånd;  -lig.  Riksomedelbar  tysk  furste; 
även  titel.  Linjen  Hohenlohe-Neuenstein  upp- 
höjdes 1764  i  r-eständ,  och  linjen  Hohen- 
lohe-  Waldenburg  erhöll  r-lig  värdighet  är 
1744.  -förbund;  -emedlem  1.  are.  T.  e.: 
R-et  för  Sveriges  försvar,  grundat  1925. 
R-et  Landsbygdens  folk  förkortat  R.L.F., 
en  facklig  organisation  bildad  1929.  Svenska 
gymnastik-  och  idrottsföreningarnas  r.  från 
1903.  Mi7iuthandlarnas  r.  firar  tioårsjubi- 
leum 1918.  Trafiktjänstemännens  r.  R-et 
Svensk  frukt  från  1934  (för  försäljning  i 
större  skala  av  svensk  frukt).  R-et  för  affärs- 
anställda  konstituerat  i  Stockholm  1932.  — 
Idrottsriksdagen  avslutas  med  det  stora  r-s- 
mötet  1920.  —  Nämndeman  A.  Lindström, 
Ldngnäs,  rare  Sv.  Dagbl.  1920.  -fördär- 
v|ande;  -are;  -lig.  Döma  r-aren  landsflyk- 
tig. —  Ett  krig,  som  han  ansåg  olagligt  och 
r-ligt.  Föra  en  r-lig  politik,  -förening. 
Ren  för  svenskhetens  bevarande  i  utlandet, 
stiftad  i  Göteborg  1908  pä  initiativ  av  prof . 
Vilh.  Lundström.  Ovan  angivna  siffror  visa 
tydligt  Svenska  Kryssarklubbens  karaktär 
av  r.  Rob.  Thorjeus  1935.  -föreståndar|e; 
•skåp  (-et)  m.  fl.  Utövare  av  riksstyrelsen 
under  konungs  minderårighet,  sjukdom  1. 
frånvaro  från  riket;  våra  nu  gällande  grund- 


lagar bruka  icke  namnet  'r-e'.  Okt.  1438  in- 
stiftades r-ämbetet,  då  marsken  Karl  Knuts- 
son bekläddes  med  värdighet  av  r-e.  Huru 
sedan  ~  Mannerheim  som  r-e  förde  oss  ut 
ur  ~  B.  Estlander.  Karl  XIII  re  år  1809. 
Syn.  rikshövitsman,  provisorisk  regent. 
-författning.  Enl.  tyska  r-en  1919  ~.  -för- 
rädjare;  -eri;  -isk  (het).  R-aren  J.  R. 
Patkul.  R-iska  stämplingar.  Syn.  högför- 
rädare, -församling.  I  r.  och  vid  synod  / 
så  mäktig  din  stämma  hördes  E.  N.  Söder- 
berg, -försäkring;  -sanstalt.  R-sanstalten, 
ett  centralt  ämbetsverk  (under  Socialde- 
partementet), inrättades  1902  och  har  till 
huvuduppgift  att  meddela  försäkring  för 
olycksfall  i  arbete.  -förvalt|ande;  -ning. 
En  ny  ordning  i  den  översta  r-ningen  H. 
Reuterdahl. 

-gagn|ande;  -elig.  Skr.  En  övertygad  ~ 
uppskattning  av  deras  kalls  r-ande  betydelse 
Reinh.  v.  Rosen.  Också  ett  r-eligt  förslag 
Allm.  Journalen  1815.  Erkänner  ~  före- 
ningens  verksamhet  såsom  r-elig  ~.  -giltig; 
-het.  Sparbanksboken  blir  r.?  Rubrik  1933. 
Vilket  uttal,  som  vore  mest  r-t.  R-hetenför 
tentamina  under  debatt  1927.  J  samband 
med  stadgan  om  statsvetenskaplig  examen 
ha  bestämmelser  givits  om  r-het  för  tenta- 
mina inom  universitetens  filosofiska  och  juri- 
diska fakulteter ;  för  tentamina  inom  teolo- 
giska och  medicinska  fakulteterna  har  r-het 
redan  tidigare  införts  maj  1935.  -grev|e; 
-skåp;  -estånd;  -inna;  -lig.  Jfr  riksadel. 
Harrach,  österrikisk  adelssläkt,  upphöjdes 
1616  i  grevesidnd  och  1627  i  r-eständ  V. 
Köersner.  Fru  Elisabeth,  r-inna  av  Ein- 
zelnau-Kavalnoiv  ~  Öv.  fr.  M.  v.  Ebner- 
Eschenbach.  [Wilh.  v.  Pechmann]  tillhör  en 
r-lig  ätt  och'^^.  Söderblom  1931.  -gräns; 
-banan  (äldre  namn  på  bandelen  Gä41ivare  — 
Riksgränsen).  R  en  (mellan  Sverge  och  Norge) 
uppgicks  pä  nytt  för  ett  par  tiotal  dr  sedan. 
Ren  mot  Finland  sammanfaller  huvudsakl. 
med  flodfåror,  varför  någon  upphuggen  gata 
ej  förekommer,  men  gränsrösen  äro  resta  på 
båda  sidor  av  vattendragen  ~  och  ~  G.  Hess- 
lén.  Fenno-skandisk  r-inspektion  av  Ragnar 
Numelin,  Nord.  Tidskr.  1927.  -gäld,  en. 
I.  Enkelt.  Hist.  Se  banko  (I.  277).  Mest 
i  gen.  o.  efterställt  (förkortat  'rgs')  om 
myntfhdn  1845—55.  En  rdr  specie  =  2  ^Js 
rdr  b:ko  =  4  rdr  rgs.  Är  1845  bestämdes, 
att  1  rdr  rgs  skulle  motsvara  48  sk.  rgs. 
Och  blevo  ändå  karlar,  som  höllo  i  banko, 
vad  han  är  i  r-s  M.  Cramaer.  II.  Ssgr.  Även 
om  nutida  fhdn.  R-skontoret,  ett  riksdagens 
verk,  som  ombesörjer  statens  upplåning  och 
skuldförvaltning ,  styres  av  7  av  riksdagen 
utsedda  r-sfulbnäktige ;  r-skontorets  tippgifter 
ha  pä  senare  tid  så  ökats,  att  en  omläggning 
av  ämbetsverket  är  under  utredning  1935. 
R-smynt.     R-ssedel. 

-hemlighet.  Dels  =  statshemlighet;  dels 


741 


Rikshemlighet — Rik  somedelbar 


742 


=  'offentlig  hemlighet',  -heraldiker;  -äm- 
bete. R  n  har  att  uppgöra  o.  granska  för- 
slag till  vapen  för  rikets  städer  och  pro- 
vinser samt  förändringar  i  furstliga  1.  adliga 
vapen  1.  förslag  till  nya  sådana  samt  att 
granska  o.  godkänna  vapen  som  skola  an- 
bringas på  offentliga  byggnader,  fanor,  mynt 
etc.  Rn  uppbär  ej  lön,  men  har  rätt  till 
ersättning  efter  viss  taxa.  -histori|a;-ograf 
(ämbetsman  med  uppgift  att  skriva  rikets 
historia).  1)  Ericus  Olais  lärda  ra  J.  Nord- 
ström. 2)  Fast  anställda  r-ografer  hade  vi 
i  Sverge  från  1640-talet  till  1835;  J.  Hal- 
lenberg var  vår  siste  r-ograf.  -hushåll|are; 
-ning.  Gust.  Vasa,  den  store  r-aren.  R-ningen 
(eller  statsfinanserna) .  -huvviåhoyi.  R.  föres 
av  Riksräkenskajjsverket  över  statens  till- 
gångar och  skulder,  inkomster  och  utgifter. 
-huvudstad.  Kejsaren  och  kejsarinnan  av- 
reste redan  samma  kväll  ~  till  r-en,  men 
tronföljarparet  stannade  en  dag  över  ~  B. 
Estlander.  Berlin,  ren.  -här.  -härold; 
-sdräkt.  Jfr  härold.  Greve  Alfred  Piper 
blev  1919  r.  och  officiant  i  K.  M:ts  orden, 
där  han  ~  1930.  Ståndsriksdagarna  ut-  och 
avlystes  på  Stockholms  torg  genom  r-en,  åt- 
följd bl.   a.  av  två  härolder,  alla  till  häst. 

E.  G.  Leijonmarck,  som  jag  minnes  mycket 
väl  i  den  granna  r-sdräkten,  bestående  av  ~ 

F.  U.  Wrangel.  -idé.  Emellertid  fortsatte 
den  ryska  r-n,  som  icke  var  rättens  idé  utan 
expansionens,  obekymrad  sitt  segertåg  genom 
vårt  land  ~  B.  Estlander.  -insignier. 
-intresse.  TJtdikning  av  sumpig  skogsmark 
ett  r.  Rubrik  1927.  En  del  ^lokala  grund- 
lagar* erkändes,  men  om  de  befunnos  strida 
mot  •»r-nai> ,  ägde  monarken  rätt  att  ändra  dem 
B.  Estlander.  -inventering.  Den  sjätte  r-en 
skall  äga  rum  den  31  mars  ~  1917.  En  r., 
omfattande  141  värmeslag  ~  dec.  1918.  R. 
av  sackarin  och  andra  sötningsmedel  jan. 
1917.  -järnväg.  Tyska  rama  ha  anskaffat 
nya  snabbgående  lokomotiv,  som  drivas  med 
överhettad  ånga  och  ^  1933. 

-kabel;  (s)bygge.  -kansler  1.  -kanslär; 
-(s)skap;  -sämbete  m.  fl.  Jfr  kansler.  Hist. 
En  av  de  fem  höga  riksämbetsmännen; 
i  Tyskland  från  1871  högste  styresmannen 
(utsedd  av  kejsaren),  senare  (1919)  ung.  = 
premiärminister;  1934  sammanslogos  r-säm- 
betet  o.  rikspresidentsämbetet  (Hitler  kallar 
sig  Fuhrer  och  r.).  Rn  Axel  Oxenstierna. 
I  Sverge  nedlade  den  siste  r-n,  greve  Fredrik 
Sparre,  sitt  ämbete  år  1797.  —  Under  sitt 
korta  r-skap  1923  ~  lyckades  han  [Strese- 
mann]  återupprätta  ordningen  och  ~  V. 
Spångberg,  -karaktär.  Trafikfrågor  av  r. 
-klenod.  Rer  eller  riksregalier,  -kollekt. 
R.  för  Gamla  Uppsala  kyrka  1926.  Och 
även  en  r.  upptogs  för  saken,  -kommission. 
R-en  för  ekonomisk  försvarsberedskap,  som 
fick  sin  instruktion  år  1928,  utgör  det  ledande 
och   övervakande   organet  för   rikets   ekono- 


miska för  svarsheredelser.  -konferens.  K.F. 
U.K.s  r.  här  i  juni  ^  1919.  -kunnig.  Mindre 
vanl.  o.  mer  skr.  än  'riksbekant'.  Vilkas 
ra  skolregemente  vann  allmänhetens  inte 
precis  gunst,  men  ~  Sigfr.  Almquist.  -kur- 
tisör.  Gärna  skämts.  Ity  att  den  gamle 
varit  och  förblev  en  r.  Wilma  Lindhé.  Syn. 
Don  Juan.  -kör.  Sveriges  kyrkosångsför- 
bund, bildat  1925,  framträdde  för  första 
gången  som  r.  i  Linköjnng.  -lag,  en,  -ar; 
-stift|a  (are;  -ning).  Rar  och  delstatslagar. 
Där  Ryssland  tänkte  r-stifta  för  oss  B.  Est- 
lander. R-stiftningsfrågan  dök  upp  igen 
under  år  1908  i  ännu  farligare  former  än 
förut  H.  Gummerus.  -land,  -et,  =  1.  -län- 
der. Hist.  Dels  (till  1806)  allt  till  Tyska 
riket  hörande  område;  senare  (1871  — 1918) 
om  'ren'  Elsass-Lothringen.  -landstorms- 
tävling.  Årets  r.,  den  femte  i  ordningen, 
hålles  i  Örebro  15—18  maj  1924.  -likairje. 
1)  Egentl.  R-na  utgjordes  förr  av  ett  nor- 
malskålpund och  en  normalfot,  som  förva- 
rades i  skattkammaren  och  efter  vilka  alla 
mått  och  vikter  justerades ;  de  nuvarande 
rna,  normalmeter  och  normalkilo,  kallas 
'prototyper'.  2)  Bildl.  Ta  vår  tillflykt  till 
r-en  på  detta  område,  Svenska  akademiens 
ordlista  O.  v.  Friesen.  Vi  måste  skaffa  oss 
en  r-e  för  de  ljudvärden,  som  landsmåls- 
alfabetets  typer  skola  beteckna  O.  Gjerdman. 
-läger.  T.  e.  Frälsningsarméns  »r.",  det 
första  i  Sverge,  inleddes  på  måndagen  i 
Stockholm  och  skall  räcka  i  8  dagar  juli 
1934. 

-mark.  Se  mark^  I.  Vad  motsvarar  det 
i  tyska  r.?  -marsk  se  marsk''  1.  -marskalk; 
■sämbete  m.  fl.  Chefen  för  svenska  hovet. 
R(-en)  uinämnes  av  konungen  och  har  titel 
av  excellens.  Ren  har  under  sig  ett  kansli, 
R-sämbetet  och  Hovexpeditionen.  -muse|um. 
Särsk.  ofta  om  Naturhistoriska  ret  invid 
Stockholm.  Föreningen  Ri  vänner,  bildad 
1925,  med  uppgift  att  genom  ekonomiskt  stöd 
öka  Naturhistoriska  r-ets  samlingar,  -mynt. 
Jfr  banko.  En  riksdaler  r.  (1  rdr  r:mt) 
var  lika  med  100  öre.  -mål.  Särsk.  om 
'ref  i  Norge  i  motsats  mot  'landsmålet'. 
Hj.  Falk,  klar  r-sman,  M.  Hcegstad  lika  av- 
gjord 'målman'.  -mäst|are;  -erskap.  Idrotts, 
o.  d.  Rare  i  mjölkning  skall  koras  1935. 
Rer  skåpet  i  plöjning  gick  till  Uppsala  län 
1933.  -möte.  'Allmännare'  ord  för  'riks- 
dag' o.  d.  Genom  särskilda  under  inneva- 
rande r.  väckta  motioner  har  Riksdagens 
uppmärksamhet  fästs  vid  ~.  —  Idrottsr-t 
har  nu  definitivt  blivit  uppskjutet  1921. 
-nämnd.  T.  e.  Den  för  behandling  av  vissa 
avtalsfrågor  inrättade  s.  k.  r-en  1922. 
-olycka.  Nån  r.  ä  de  då  i  alla  fall  intet 
Syn.  nationalolycka,  allmän  olycka,  (ibl. 
nära:)  'större  olycka',  -omedelbar;  -het. 
Hist.  (i  Tyska  riket  före  1806):  Som  ej  lydde 
under    ngn    landsherre    utan    omedelbart 


743 


Riksomedelbar — Riksspråk 


744 


under  kejsaren  o.  riket.  Jfr  riksadel  m.  fl. 
Bantzau,  fordom  rt  grevskap  i  södra  Hol- 
stein  Nord.  Fam.^  [WUrzburg]  fordom  rt 
biskopsstift  ib.  Ra  städer  ib.  Förlorade  ~ 
sin  rhet  ib.  -omfattande.  En  r.  sam- 
manslutning, -organisation.  En  adjunk- 
ternas r.,  allmänna  adjunktsföreningen,  bil- 
dad 1920.  En  r.  för  (främjande  av)  bygde- 
kultur. 

-park.  Gamla  Uppsala  högar  med  kyr- 
kan, en  del  av  den  tilltänkta  r-en  1935. 
-parti  t.  e.  i  Tyskland.  -plöj'nings)täv- 
ling  1933.  -polit|ik;  -isk.  övervinna  den 
landskapliga  partikularismen  och  åstad- 
komma en  enhetlig  r-ik  Sven  Tunberg.  -pre- 
sident. Titel  för  Tyska  rikets  p.  enl.  för- 
fattningen av  1919.  Hittillsvarande  svenske 
ministern  i  Berlin  friherre  Ramel  har  pä 
tisdagen  överlämnat  sina  rappellbrev  till 
r-en  von  Hindenburg  nov.  1925.  -program; 
-chef.  Rchef  ny  befattning  inom  Radio- 
tjänst; Julius  Rabe  har  utsetts  till  j^osten 
mars  1927.  Rchefsbefattningen  i  Radiotjänst 
indrages  hösten  1935.  -propaganda.  Man 
beslöt,  att  rörelsen  skulle  gå  under  namn 
av  R-n  för  trafiksäkerhet  1929.  Utvidga 
länspropagandan  till  en  r. 

-regalier.  Se  regalier.  Men  man  tanke 
sig  nutida  statsråd  bärande  i  procession 
på  gatorna  r-na  på  blåa  sammetshyenden 
med  guldfransar  Gurli  Linder,  -regering. 
1)  Tyska  ren  skaffar  sig  makten  även  i  del- 
staterna 1933.  2)  R  eller  partiregering? 
-registratur  se  registratur.  -rykte.  Det 
är  stolsnickeriet  som  har  givit  Östervåla  r.  ~. 
-råd.  Hist.  Särsk.  i  Sverge  (o.  Danmark). 
I.  Enkelt.  1)  Regeringskonselj.  Sitta  i  ret. 
Medlem  av  r-et.  Vårt  första  r.,  Erik  Eriks- 
sons '  consiliarii'  (år  1225),  var  en  förmyndar- 
regering. Under  Gust.  II  Adolf  ombildades 
r-et  till  en  'ständig  rådskammare  med  säte 
i  huvudstaden.  R-et  ersattes  i  1809  års 
Regeringsform  av  statsrådet.  Svenska  r-ets 
protokoll.  2)  Regeringsmedlem.  Sedan  Kri- 
stinas tid  förde  ren  titeln  excellens  och  buro 
som  ämbetsdräkt  en  purpurmantel.  Under 
frihetstiden  var  det  i  verkligheten  ständerna, 
som  tillsatte  ren;  efter  1772  års  statsvälv- 
ning  blev  det  körningen,  som  själv  utsåg 
sina  r.  F.  U.  v.  Rosen  blev  1788  r.,  men 
som  sådan  entledigad  vid  rådskammarens 
upplösning  1789.  II.  Ssgr.  Ex.:  Greve  Carl 
Gyllenborg  i  r-sdräkt  (röd  mantel  med  her- 
melinsbräm'). Efter  hattarnes  seger  blev  han 
frampuffad  av  bröderna  till  en  r-splats  M. 
Lamm.  Rsprotokoll  äga  vi  från  1621.  Han 
hoverar  sig  som  en  lus  i  en  r-späls.  Här 
skymta  ock  herrar  från  konungens  bord  /  i 
r-ssammetens  gala  Hj.  Lundgren.  Vid  r-sut- 
nämningar.  Syn.  I.  1)  (ibl.:)  konungens  1. 
rikets  1.  riksens  råd;  2)  rådsherre,  (rikets 
1.  riksens  1.  kungligt)  råd,  rådsmedlem. 
-räkenskapjer;  -sverk.  R-sverket,  föresla- 


get av  Tenoiv  redan  1912,  upprättades  1920 ; 
det  arbetar  på  två  avdelningar:  revisions- 
byrån och  riksbokslufsbyrån  1935.  -rätt, 
•en,  -er.  I  de  nordiska  länderna:  särskild 
domstol  inför  vkn  statsråd  o.  justitie-  1. 
regeringsråd  kunna  åtalas  för  ämbetsfel. 
Hittills  har  i  vårt  land  r.  sammanträtt  5 
gånger,  sist  1854,  utan  att  dock  straff  ådömts. 
Ren  frikände  de  anklagade.  —  En  fällande 
r-sdom.  -rÖs|(e).  (Riks)gränsrös(,e),  gräns- 
märke vid  riksgräns.  R-et  står  just  vid 
Skur  dalspor  ten. 

-sak.  Sak  1.  mål  som  angår  hela  riket; 
ibl.  högmål.  -sal.  Riksdagens  högtidliga 
öppnande  på  r-en  i  Stockholms  slott.  Ren  på, 
Uppsala  slott,  på  1600-talet  kallad  krönings- 
salen,  nu  åter  i^tåndsatt.  —  R-svåningen  d 
Karlberg,  -sammanslutning.  En  ny  r.  för 
tandtekniker,  benämnd  Svenska  tandtekniker- 
förbundet, bildades  på  söndagen  1 932.  -sam- 
tal; -staxa.  F.  o.  m.  1916  kallas  samtal  som 
utväxlas  mellan  ajyparater  tillhörande  statio- 
ner inom  skilda  taxeområden  ej  längre  inter- 
urbansamtal  utan  r.  ()f  landssamtal:  min 
skilda  stationer  inom  samma  taxeområde 
o.  lokalsamtal:  min  apparater  tillhörande 
samma  station).  R.  bryteri  dvs.  kommer  det 
r.  på  linjen  bryter  det  vanliga  samtal. -siffra. 
Det  äkta  fruktsamhetstalet  för  Gotland  un- 
der perioden  1861—70  ->-  understeg  rn  med 
70  Sv.  Dagbl.  1916.  -sigill.  -sjukkass|a. 
Sveriges  R-a  avd.  82  håller  uppbördsmöte 
den  ~  Annons  1932.  Rorna  avskaffas  icke 
Rubrik  1926.  —  Från  den  1  jan.  1934  an- 
slutna r-eavdelningar.  -skadlig.  Två  sov- 
jetryssar utvisade  för  r.  verksamhet  1922. 
-skandal.  De  här  artar  sej  ju  till  en  r.l 
En  r.,  som  länge  lät  tala  om  sig.  -skatt- 
mästare. Hist.  En  av  de  5  höga  riks- 
ämbetsmännen under  1600-talet.  -skogs- 
taxering;  -snämnd.  En  inventering  av 
Sverges  skogstillgångar  (verkställd  1923 — 
29).    -(skytte)medalj. 

-spelman.  Allmogemusik  av  r.  August 
Bohlin,  Disagärden  Annons  1932.  Rsstäm- 
mor  föranstaltades  1910  och  1920  i  Stock- 
holm, -språk;  -senlig  m.  fl.;  -lig.  I  allm.  K 
dialekt,  folkmål,  allmogemål.  I.  Enkelt. 
R.  eller  'högapråk'  (högsvenska)  kan  vara 
antingen  riksskriftspråk  eller  rikstalspråk; 
särsk.  det  senare  är  aldrig  fullt  fritt  från 
landsdels-  1.  dialektdrag.  Finland  har  två 
r.:  finska  och  svenska,  likaså  Norge:  riks- 
mål  och  landsmål,  samt  Belgien:  franska 
och  flamländska.  Det  svenska  ret  har  vä- 
sentligen sitt  ursprung  i  Målar  provinsernas 
folkspråk  B.  Hesselman.  En  östgötsk  skift- 
ning av  r-et.  Dialektord,  värda  att  upptas 
i  r-et.  Tala,  skriva  r.  Ett  vårdat  r.  Bryta 
mot  r-ets  lagar.  Kan  uttrycket  erkännas 
som  r.?  II.  Ssgr.  Ex.:  Om  kommittén  d 
ena  sidan  gynnat  de  r-senliga  namnformer- 
na ~  Herm.  Geijer.  Strävan  att  giva  ordet 


745 


Riksspråk — Rikoschett 


(46 


en  mera  r-smässig  form  ~  Sv.  Akad.  Ordb. 
Svenska  Akademiens  ordbok  lanserar  som 
r-sord  ~  brunnssvängel  ->-  Sig.  Erixon.  Ver- 
bet tillhör  ej  den  genuina  dialfektenj,  men 
förekommer  i  r-spåverkat  tal  Ragn.  Ljung- 
gren. Till  sist:  rena  r-srim,  eller  inga 
rimt  Fr.  Wulff  (i  striden  mot  'Stockholms- 
rimmen'). III.  Avledning.  I  svenskan  be- 
traktas dylika  konstruktioner  som  ickerliga, 
men  förekomma  dock  i  talspråk  i  stora  delar 
av  Sverge  Ragn.  Ljunggren.  I  dessa  fall 
är  dialekten  r-ligt  påverkad,  visar  r-lig  på- 
verkan. 

-stad.  Särsk.  hist.  om  tyska  riksome- 
delbara städer.  Ren  (fria  staden)  Ham- 
burg, -stambok.  S.  över  husdjur  (på  sta- 
tens bekostnad  utgiven  av  Lantbrukssty- 
relsen). Fem  riksstamböcker  finnas:  över 
svensk  ayrshireboskap,  svensk  Idglandsbo- 
skap,  fjällboskap,  avelssvin  och  avelsfår\'d'd2. 
R.  för  får.  —  R-sberättigade  yngre  tjänst- 
bara f  argaltar  '^försäljas  ~  Annons,  -stan- 
dar.  Men  när  kommgen  landsatt  allt  krigs- 
folket, vecklade  han  ut  ret  ~  'Mari  Mihi'. 
-stat,  -en,  -er.  Statshushållningsplan  (t.  e. 
för  kommande  budgetår),  statsreglering. 
Uppgöra  r-en.  Gust.  II A  dolf  var  den  förste, 
som  insåg  behovet  av  en  r.  som  finansiellt 
rättesnöre ;  den  första  r-en  fastställdes  av 
honom  1625.  Årliga  ren.  Förslag  till  r. 
-studieledare.  T.  e.  Carl  Edquist,  Folk- 
skollärare, R.  i  S.S.U.H.  1926.  Godtemplar- 
ordens  r.  1927.  -styrelse.  R-n,  som  nu 
var  lagd  i  kraftfulla  händer  ~.  -stånd. 
De  fyra  ren  (adel,  präster,  borgare  och  bön- 
der). Riksständerna,  som  vid  denna  riks- 
dag framträdde  betydligt  djärvare  ~  stän- 
derna, riksförsamlingen.  -stäinm{a.  Frågan 
behandlas  vid  Bondeförbundets  r-a  i  Sollef- 
teå 193L  Till  ombud  vid  Allm.  Valmans- 
förbundets  ra  xdsågos:  ~  1919.  Under  mån- 
dagen fortsatte  högerns  r-a  sina  förhand- 
lingar. Avslutade  ~  sma  r-or  med  en  fest 
i  Sunne.  Barnkörernas  r-a  \d31.  -svensk; 
-a  (-n).  I  regel  om  svenskt  riksspråk;  ibl. 
om  svenskt  i  Sverge  (k  finlandssvenskt  1. 
amerikasvenskt).  I  r-a  bygder.  —  Vad  som 
är  r-a  eller  icke  Frey  1842.  -svärd(et). 
En  av  riksregalierna. 

-teater.  Uppsalaavdelningen  av  R.P.O. 
(R-ns  publikorganisation)  har  nu  sitt  pro- 
gram färdigt  för  höstsäsongen  1934.  R-experi- 
ment  redan  detta  spelar  Rubrik  1933.  -tele- 
fon; -abonnent ;  -automat ;  -katalog  m .  fl. ;  -ist. 
Sedan  1918  (då  striden  mellan  'Riks'  och 
'Allmänna'  slöts  med  att  staten  inköpte 
'Allmänna')  är  'r.'  i  Sverge  enrådande.  Ofta 
o.  särsk.  vid  angivande  av  telefonnummer 
nyttjas  förkortningen  Rt.  (Rt.  Uppsala  1292). 
Vet  du,  om  han  har  r.f  Vid  telegrafering 
till  innehavare  av  r(-apparat)  kan  man  i 
stället  för  adress  utsätta  r-numret  (t.  e. 
Molin,  Stockholm,  Rt  40  02  24).    Thunvall, 


E.  A.  E.,  Rist  Taxeringskalender  1928. 
Sveriges  risters  vilohemsförening  1932.  -täv- 
l|an;  -ing.  Den  första  r-ingen  i  mjölkning  i 
värt  land  äger  rum  i  juni  fiästa  år  i  Axvall 
Sv.  Dagbl.  1934.  -uppbyggare.  Gust.  Vasa, 
den  store  r-n'^.  -vakanslista.  Av  Social- 
styrelsen varje  vecka  publicerad  redogörelse 
för  lediga  platser  inom  hela  riket  till  tjänst 
för  arbetssökande.  R-n  den  7  april  1920 
upptar  bl.  a.:  Gårdsbokhållare,  Gårdssmed 
o.  slöjdare.  Ladugårdsförmän,  Ladugårds- 
skötare, Svinskötare.  -vap|en.  Genom  lagen 
om  rikets  vapen  av  15  maj  1908  fastställdes 
vårt  nuvarande  ren;  det  förekommer  i  tvä 
former:  stora  och  lilla  rnet.  R-net  är  den 
heraldiska  symbolen  för  en  suverän  stat. 
Tidigast  utgjordes  r-net  av  furstens  person- 
liga vapen  -varumassa.  Den  svenska  r-n 
1920.  -viktig;  -het.  /  ra  angelägenheter 
är'  det  sannerligen  icke  hans  råd  jag  söker. 
En  så  r.  fråga  som  Inlandsbanans  sträck- 
ning. —  Nå,  ä  de  nu  så  r-t?  [Katekesen] 
denna  lärobok,  vilken  var  lika  omöjlig  att 
förstå  som  r.  att  kunna  Wilma  Lindhé.  — 
Det  finns  småsaker,  som  ibland  få  r-het  C. 
G.  Laurin.  Syn.  ytterst  viktig  (för  hela 
riket),  av  högsta  nationella  betydelse;  hög- 
viktig, -vådlig.  Ansågs  r-t  och  skymfligt 
Har.  Hjärne.  Ra  stämpli^igar ,  samman- 
slutningar, -vårdande.  Skr.  Högern  har 
här  en  r.  uppgift  Sv.  Dagbl.  1915.  Fri  från 
alla  omsorger  och  r.  bestyr.  Ett  av  de  högsta 
r.  ämbetena.  Syn.  som  angår  rikets  vård 
o.  förvaltning,  -väg.  Riket  bör  bygga  alla 
r-ar,  säger  landshövding  Malmroth  1929. 
-vägstämma.  R.  i  höst  Rubrik  1930.  -vär- 
deringsnämnd. T.  e.  under  kristiden  1. 
krigs.:  nämnd  som  handlägger  ärenden  ang. 
ersättning  för  gjorda  rekvisitioner,  -värn; 
-skommando;  -sminister;  -strupp.  Tysklands 
försvarskrafter  (enl.  fördraget  1919).  Kom- 
mandot över  det  tyska  ret.  De  bajerska 
r-strupperna  ha  avlagt  lydnadslöfie  till  ba- 
jerska regeringen  1923.  -åklagare,  -äldste, 
-n.  Estlands  stats-  o.  ministerpresident. 
Kung  Gustaf  hälsar  r-n  Tönisso7i  1928.  Som 
kommit  mig  i  egenskap  av  Estlands  R.  till 
del.  Syn.  statsäldste.  -ämbet|e;  -sman. 
Hist.  Höga  r-en  funnos  i  Sverge  redan  under 
medeltiden.  De  fem  höga  r-smännen  under 
1600-talet  voro:  riksdrots,  riksniarsk,  riks- 
amiral, rikskanslär  och  riksskattmästare. 
-äpple.  R-t  hör  vanligen  till  kungliga  och 
kejserliga  regalier,  -ärende,  -överhuvud. 
Rikosche'tt  (-å-ätt);  en,  -er;  -eld  m.  fl.; 
-er|a  (-ade;  -ing,  med  plur.).  1)  Kulan  rev 
upp  en  sandvirvel  ~  och  försvann  i  en  viss- 
lande r.  in  mellan  träden  G.  L.  Dahlin. 
Föll  ned,  träjfad  av  en  studskula  eller  som 
det  heter  på  fint  språk:  av  en  r.  Hj.  Bengts- 
son. Faran  för  r-er  är  där  ansenlig.  Shit- 
ligen  fastställdes  de  punkter,  där  de  av  r-er 
träffade  segnat  ned.   2)  Det  modärna  artille- 


747 


Rikoschett— Riktrote 


748 


riets  studshrisadeld  är  ett  slags  r-eld 
Sv.  Uppslagsbok.  R-skjutning  med  artilleri 
mot  vallgäng  ib.  Så  att  en  r-träff  i  regel 
gör  ett  avlångt  hål  i  ~  ib.  3)  De  rödas 
kulor  rerade  med  ett  enerverande  surr  emot 
skenorna  och  ~  Ariie  Broberg.  Syn.  1)  åter- 
studs  1.  uppstudsning  av  kula  (som  tagit 
mark  1.  d.  o.  fortsätter  i  ny  riktning);  'studs- 
kula',  (ibl.  nära)  förflugen  kula;  3)  (upp)- 
studsa  (m),  'gräsa',  studsa  o.  ta  en  ny  rikt- 
ning. 

Riksdaljer  (akut);  -ern,  -er  1.  (särsk.  om 
myntstycken)  -rar.  Man  tänker  föga  på 
sammanhanget  med  'rike'.  Ofta  förkortat 
'rdr'.  1)  Jfr  'banko',  'daler'  o.  'riksgälds'. 
Är  1855  infördes  räkningen  1  rdr  rmt  = 
100  öre  och  1873  utbyttes  'r-er'  mot  'krona'. 
R-rarna  skulle  hon  lägga  på  mormors  ögon, 
psalmboken  under  hennes  haka  och  näsduken 
över  ansiktet,  ty  så  var  skick  och  sed  A'lb. 
Engström.  Blanka  silverrrar.  2)  Värd.  1. 
skämts,  ibl.  ännu  för  'krona'.  Kan  du  låna 
mig  ett  par  r-er  till  middag?  Men  man 
kommer  lika  långt  med  en  r-er  ur  en  bond- 
näve  som  med  en  r-er  ur  en  herrskapshand 
Fanny  Alving.  För  dryga  r-rar  K.  Stangen- 
berg. 

Rikt|a',  -ade,  -as.  Gärna  skr.  o.  ofta 
refl.  Till 'rik'.  Maximer,  som  förtorka  hans 
hjärta  för  att  ra  hans  börs  E.  Kihlman. 
Taga  från  nära  besläktade  språk  för  att 
r-a  sitt  eget  Karlfeldt.  Stora  föremålsdona- 
tioner ha  på  sista  tiden  r-at  Nordiska  mu- 
seets högrcståndsavdelning på  ettsätt,  sonf^ 
1920.  Ra  sig  på  andras  bekostnad.  Ra 
vetenskapen  med  nya  rön,  sitt  minne  med 
ett  förråd  av  nyttiga  kunskaper.  Icke  sky- 
ende att  ra  sig  med  ämnen  ur  den  roman- 
tiska litteraturen  W.  Söderhjelm  om  Boc- 
caccio.  Syn.  göra  rik(are),  berika,  förse  i 
rikt  mått  (med),  (ibl.:)  fylla,  späcka,  för- 
bättra, (för)öka,  'gynna';  (r-a  sig:)  öka  sin 
förmögenhet,  vinna  rikedom,  rikligt  förse 
sig  1.  ta  för  sig,  sko  sig,  fylla  pungen. 

Rikt|a%  -ade,  -as.  I.  Huvudbet.  1)  Mer 
egentl.  Ra  efter  din  förmåga  /  spjutet  till 
ett  kraftigt  kast  ~  E.  Brogren.  Ra  om- 
sorgsfullt, innan  du  avlossar  skottet!  Ka- 
nonmynningarna stodo  rade  mot  stadspor- 
tarna. Med  ett  välrat  skott.  Du  r-ar  ju 
inte  (kikarn)  rätt.  Ra  (rätt)  på  broöpp- 
ningen. —  Rad  radio,  sändning  1923  (vå- 
gorna nå  endast  adresstationen).  2)  'Friare' 
o.  bildl.  a)  Flamljuslampor  med  nedåt  r-ad 
båge.  Ra  blicken  fast  mot  åskådarna.  Med 
ögonen  stadigt  rade  på  sin  dotter.  Med  upp- 
åtr-ad  blick.  Sidorade  extremiteter  Nord. 
Fam.^  Emedan  man  råkat  ra  sina  steg  åt 
det  hållet.  Ra  kosan,  stegen  mot,  till,  åt  ~. 
b)  Ra  hela  sin  uppmärksamhet  på  att  ~. 
Fä  uppmärksamheten  rad  på  ~.  Med  upp- 
märksamheten enbart  rad  på  ~.  Ensidigt 
r-ade  intressen.   Redan  länge  hade  hans  håg 


r-ats  på  ~.  Vars  verksamhet  hittills  varit  r-ad 
åt  andra  håll.  Nu  rade  han  i  stället  sina 
bemödanden  på  att  ~.  c)  Hugget  var  egent- 
ligen r-at  åt  de  samhällsbevarande.  Ra  ett, 
sitt  anfall  mot  ~.  Anfallet  är  felrat  'har 
oriktig  adress'.  Missr-ade  bemödanden.  Det 
där  var  r-at  mot  mig.  Kommissionen  rar 
en  kraftig  kritik  mot  ~.  Ra  ett  dråpslag 
mot  ~.  F.H.K.  [har]  r-at  en  uppmaning 
till  lantmännen  att  begränsa  kalvpålägget 
till  det  minsta  möjliga  1917.  Innan  jag 
slutar,  vill  jag  också  ra  ett  ord  till 
ungdomen  särskilt.  R-a  misstankar  mot  ~. 
Hatet  r-ade  sig  dock  mest  mot  ~.  II.  Tekn. 
Ra  en  bräda,  som  slagit  sig.  Allting  måste 
före  gjutningen  vara  omsorgsfullt  r-at  och 
inpassat.  Syn.  I.  vända  (åt  visst  håll), 
måtta,  sikta,  syfta,  lägga  a'n;  'fästa',  maka 
(rätt),  jämka,  inrikta  oj,  'ställa',  vrida;  leda, 
föra,  drag(a),  styra;  ibl.  '(fram)ställa'  1.  yttra; 
(vara  rad  mot:)  gälla,  avse;  II.  räta,  göra 
rät  1.  rak;  ge  rätt  läge,  inpassa  lu,  insätta  m. 
—  Rikta  in  m  osv.  se  inr-a  osv. 

—  Riktanordning  t.  e.  för  skjutning 
med  kanon,  -apparat.  Optiska  r-er.  -befäl, 
krigs.  Flygelman  som  svängningsmedel- 
punkt, -bänk,  snick.  -fel.  -hyvel.  Snick. 
Den  e7iklaste  trähyvelmaskinen  är  rn  ~ 
vilken  användes  för  planbearbetning  av  en- 
dast en  sida  av  ett  arbetsstycke  Sv.  Upp- 
slagsbok, -inrättning,  -instrument.  T.  e. 
krigs.  R.  för  granatkastare.  Grunderna 
för  skalornas  gradering  pä  ren  [vid  kano- 
nerna] B.  Estiander.  -kraft,  fackl.  I  lik- 
het med  magnetkompassen  har  gyrokompassen 
ingen  r.  d  mycket  höga  latituder  S.  Ulff. 
-linjal  fackl.  -linje.  Ofta  bildl.  Uppdra 
r-rna,  nya  r-r  för  en  omorganisation  av 
kommunalarkiven.  Bestämma  r-rna  för  -v. 
Partiets  nya  rr,  skisserade  i  ->-.  -medel 
t.  e.  krigs,  -märke.  Tallen  hade  han  till 
r.  för  att  reglera  rodden,  -platta  tekn. 
•pluton,  krigs.  Jfr  riktrote.  Vid  kotnpanis 
stridsgruppering  vid  anfall  torde  böra  an- 
givas: riktning,  r.  och  frontutrymme,  -prick. 
På  måltavla.  Tavlan  [skulle]  vara  10-ringad, 
där  r-ens  värde  utgör  10  Olympiska  spelen 
1912.  Sköt  22  rar  i  följd  på  100  m.  ~. 
-punkt.  Ta  ngt  till  r.  Stång,  avsedd  att 
nedstickas  i  marken  för  att  tjänstgöra  som 
r.  för  en  artilleripjäs.  Därpå  slufes  vänstra 
ögat,  och  högerögat  får  kontrollera,  om  korn 
och  r.  täcka  varandra  Th.  Högdahl.  Pol- 
stjärnan låg  rakt  i  sänkan  ~  erbjudande 
en  fast  och  förtroendeingivande  r.  mitt  i  allt 
mörker  och  ovisshet  A.  Hj.  Uggla,  öv.  Vi 
vågade  ej  uppgöra  eld  för  att  ej  ge  förföl- 
jarna en  r.  —  Även  bildl.  En  hänsynslös 
konjunktur  politiker  utan  fasta  r-er  V.  Spång- 
berg. R-er  för  framtiden,  -rote.  1)  Egentl. 
Krigs.  Den  rote  1.  det  befäl  på  vkn  1.  vkt 
rättningen  är.  Tjänstgöra,  gå  som  r.  2)  Bildl. 
Även  i  detta  fall  skulle  sålunda  hondeför- 


749 


Kiktrote — Riktig 


750 


bundet  haft  fördel  av  att  till  r.  ha  tagit  sin 
erfarne  ledare  herr  Olsson  i  Kullenberqs- 
torp  ~  1933.  -ränna.  Pilbåge  bestående  av 
stock  med  kolv  och  r.  -skruv  t.  e.  på  ka- 
non, tub  m.  m.  -snöre  t.  e.  vid  utlägg- 
ning 1.  besåning  av  rabatter,  -ställning. 
En  praktisk  r.  för  65  mm.  gevär  ~  1917. 
-Övning.  Särsk.  krigs.  Vändningar, gevärs- 
handgrepp,  r-ar  Gunnar  Cederschiöld. 

—  Riktar|e,  -(e'n,  -e.  Särsk.  krigs.  Som 
vid  olyckstillfället  tjänstgjort  som  resp.  r-e 
och  laddare  vid  kanonen  ~  1920.  Kanonr-e 
var  vid  detta  tillfälle  ~.  —  Men  även  tekn. 
t.  6.:  Hjulr-e  erhålla  genast  anställning  hos 
A.-B.  Josef  Eriksson  Annons  1920.  —  Rik- 
tig se  d.  o.  —  Riktning,  -en,  -ar.  A)  En- 
kelt. I.  Närmare  verbet  (direkt  verbal- 
subst.)  Mest  utan  plur.  T.  e.:  R.  av  grova 
pjäser.  Kan  avhjälpas  genom  r.  vid  rikt- 
bänk,  sedan  valliiingen  i  huvudsak  är  full- 
bordad. II.  Huvudbet.  Plur.  vanlig.  1)  Mer 
egentl.  De  många  väldiga  älvdalar,  som  i 
riktning  n.  v — s.  ö.  genomfara  dessa  trakter 
Nord.  Fam.'^  Järnvägen  skall  gå  i  nordlig  r. 
I  r.  mot,  åt  söder,  staden.  En  krabb  dyning, 
kommande  i  r.  från  Formosasundet.  Röra 
sig  i  rak,  sned  r.  mot  ~.  Bestämma,  ange 
r-en.  En  släppa  i  berget  gav  stenarna  (en) 
oberäknad  r.  (vid  sprängning).  I  motsatt 
r.  Fotgängare  genomkorsade  parken  i  (den) 
ena  eller  andra  ren,  men  ingen  stannade. 
Varvid  kulan  tog  annan  r.  Sprida  sig  i 
olika  r-ar.  Viiidens  r.  Följa  flodens  r. 
Fortsätta  i  samma  r.  Avvika  från  (den) 
rätta  ren.  Du  ska  gå  i  den  r.  jag  pekar. 
Behålla  ren.  Ta  fel  r.  Fortsätta  i  körr-en. 
Vind-,  strömriktning.  2)  Bildl.  Även  mer 
konkr.  Giva  tankarna  en  annan,  en  ny,  en 
viss  r.  Ett  anförande  i  demokratisk,  i  mot- 
satt r.  De  andra  skaldernas  valhänta  för- 
sök i  samma  r.  I  samma  r.  uttala  sig  ~. 
Alla  hans  intressen  gå  i  annan  r.  Åtmin- 
stone går  min  personliga  erfarenhet  i  den 
ren.  Ge  tidsr-en  skulden  för  ~.  Pietismen 
med  dess  lagiska  r.  ~  O.  Levertin.  En  ny 
sinnesriktning.  [Geijer]  hade  inslagit  eyi  ny 
r.,  som  ej  var  min,  vårföre  vi  ej  kunde 
närma  oss  varandra  II.  Reuterdahl.  Sam- 
talet tog  nu  en  allvarligare  r.,  och  ~.  Rune- 
berg, som  tidigt  ogillade  den  finska  rörelsens  r. 
bort  från  det  sveiiska  ~  B.  Estlander.  »Den 
skadliga  r-en^  (i  Finland  från  rysk  syn- 
punkt). Representerade  den  revolutioyuira 
ren  inom  partiet.  Hur  han  med  detta  sitt 
föredrag  angav  ren  för  ~.  R  en  bekämpades 
bl.  a.  av  ~.  Olika  r  ar  i  det  nutida  sam- 
fundslivet. Tillhöra  en  nyare  r.  i(nom)  litte- 
raturen, en  r.,  som  särskilt  ivrar  för  ~. 
Uppträdde  först  i  höger-,  så  i  vänsterrikt- 
ning och  alltid  med  samma  sublima  säker- 
het. De  nya  stilr-arna.  En  moderiktning. 
Skilda  meningsrar.  B)  Ssgr.  Ex.:  l)Till  A  I. 
R-sapparater.  2)  Till  A  2.  Det  blir  r-sljuspd 


Brommafältet  i  rullbanornas  mitt  samt  in- 
flygningsljus 1935.  Variationen  är  r-slös, 
tenderar  icke  i  viss  r.  Hela  den  här  nämnda 
landgränsen  är  utstakad  med  riksrös  och  mel- 
lanrös  (r-srös)  samt  ~  R.  Numelin.  Numera 
äro  de  flesta  bilar  försedda  med  (kör)r-svi- 
sare,  som  ~  jan.  1931.  Syn.  A)  I.  (in)rik- 
tande  1.  rätande;  II.  1)  kurs,  direktion, 
lopp,  bana,  led,  sträckning,  kosa,  ibl.  linje 
1.  styrlinje;  håll,  sida,  ibl.  väderstreck; 
2)  utvecklingslinjer,  ibl.  'vändning';  syfte, 
strävan,  syftning,  mening,  vad  ngt  går  Ut 
på,  tendens,  böjelse,  sinnesriktning,  benä- 
genhet; parti',riktning),  'rörelse'. 

Riktig,  -t,  -are.  Ansluts  föga  till  de 
föreg.  Bet.skiftningarna  äro  ofta  föga  ut- 
bildade o.  därför  ganska  svårskilda.  Bäst 
skiljer  sig  den  'förstärkande'  samt  bet.  'vid 
sina  sinnens  bruk'.  Ibl.  avses  mer  logisk, 
ibl.  mer  moralisk  r-het  ()(  t.  e.:  felaktig, 
falsk,  osann,  skenbar,  galen,  obefogad, 
oäkta,  orättmätig,  orätt).  I.  Adj.  1)  Se  till, 
att  det  blir  r.  adress  I  Ra  adressen  är:  ~. 
Är  räkningen  r.f  Hade  du  alla  talen  r-a? 
överensstämma  med  r-a  förhållandet.  Båten 
var  »r.»  in  i  minsta  detalj.  Få  en  r.  upp- 
fattning om  ~.  Skapa  sig  en  r.  och  åskåd- 
lig bild  av  ~.  Ge  en  fullt  r.  framställning 
av  förhållandena.  Påståendet  befanns  vara 
r-t.  Rare,  r-ast  hade  i  så  fall  varit  att  ~. 
En  anmärkning,  som  nog  var  r.  Ha  ra 
vikter.  R-t  uttal.  Få  den  r-a  betoningen 
pä,  den  ra  stämningen  i  ~.  En  rörelses 
framtid  betingas  av  den  fanatism,  ja,  den 
ofördragsamhet,  varmed  dess  anhängare  före- 
träda den  som  den  ensamt  r-a  Öv.  fr.  Hitler, 
Mein  Kampf.  Ha  (en)  r.  blick,  den  ra  blicken 
för  ~.  2)  Mer  1.  mindre  förstärkande,  a)  Hon 
är  bara  hans  fostermor,  hans  ra  mor  är 
död.  Är  det  verkligen  r-t  guld?  En  r.  (gam- 
mal) stockholmare.  En  r.  dumhet  sa  han, 
då  ~.  På  ra  landet  k  i  stan.  b)  Adj.  ofta 
mindre  betonat.  En  r.  narr,  skurk,  usling, 
jävul.  Ett  r-t  fä  ä  han!  Och  flickan  hade 
ra  stickor  till  ben  N.  W.  Lundh.  De  va 
en  rikti  (Guds)  lycka  att  ~.  —  Jo,  de  ä 
just  en  rikti  enl  3)  Gärna  nekat.  Motsatt 
'rubbad'  o.  d.  Men  se,  han  är  inte  alldeles 
r.  i  hiivudet  B.  Gripenberg.  Glömma  mina 
barn!  Aldrig  i  livet...  är  tant  inte  r-t  r.l 
Aina  Kay  Ydström.  Nej,  inte  är  han  väl 
sjuk,  men  inte  är  han  väl  så  r.  heller  B. 
Mörner.  II.  Adv.  T.  e.:  Alldeles  r-t!  Ganska 
rt,  men  ~.  Detta  kan  aldrig  ha  gått  rt 
till.  Rt  återkommen  lyckligt  o.  väl.  Han 
har  pä  de  få  åren  blivit  r-t  gammal.  Nu 
är  det  då  r-t  på  tok.  R-t  så  illa  var  de 
väl  ändå  inte?  (Där  slog  hon  sig  på  fing- 
rarna. —)  Ja,  å  de  r-t  ändå!  Som  var  rt 
min  egen.  Du  måste  lova  mej  en  sak,  rt 
lova  mej!  Ta  i  rt  på  skärpen  med '^.  Hon 
r-t  hoppade  till  av  förtjusning.  Det  var  r-t 
vänligt  av  dej  att  titta  in.  Det  var  rt  skada, 


751 


Riktiar— Rimramsa 


752 


att  ~.  Gdr  din  klocka  r-t  (på  minuten)? 
Vi  ha  r-t  bekommit  beloppet.  Jag  kan  inte 
se  r-t.  Du  förstår  mej  inte  r-t.  Jag  vet  inte 
r-t  (,  om  du  har  rätt  i  det).  Att  jag  redan 
började  undra  vad  det  r-t  kunde  betyda  (egent- 
ligen) Emil  Zilliacus.  Hon  läser  nog  r-t,  men 
inte  vackert.  De  va  inte  r-t  snällt  av  dej  I 
obetonat.  Mindre  r-t  kunde  man  uttrycka 
saken  så:  ~. 

Syn.  I.  1)  rätt,  just(e),  passande,  felfri, 
som  sig  bör,  comme  il  faut,  korrekt,  ibl. 
ord  för  ord  1.  ordagrann,  noga,  noggrann, 
exakt,  tillförlitlig,  trogen,  träffande,  bok- 
stavlig, strikt,  precis,  efter  1.  enligt  före- 
skrift 1.  reglerna,  regelrätt,  (just)  som  det 
brukas  1.  fordras  1.  är  föreskrivet  1.  ska(ll) 
vara,  på  sin  plats,  behörig,  vederbörlig, 
'förnuftig',  ibl.  'bästa'  1.  'enda',  legitim, 
reguljär,  reglerad,  laglig,  rättmätig,  billig, 
skälig,  (väl)grundad,  berättigad,  befogad; 
2)  sann,  äkta,  verklig,  ibl.  egen, 'formlig', 
sannskyldig,  oförfalskad,  'ordentlig',  'rejäl', 
'av  rätta  slaget',  inbiten,  fulländad,  genuin, 
personifierad,  veritabel;  3)  klok,  normal, 
vid  sina  sinnen(s  fulla  bruk);  II.  alldeles, 
fullt,  verkligen;  duktigt,  mycket,  ganska, 
'väldigt',  bra,  så;  (inte)  just  1.  vidare  1. 
precis,  'prick'  (modärn  slang),  faktiskt;  (ibl.:) 
på  håret,  till  punkt  o.  pricka,  egentligen, 
noga  taget  1.  räknat,  minsann,  rätteligen, 
uppriktigt. 

—  Riktighet, -en.  Jfr  riktig.  Några  ex.: 
Bestrida,  medge,  intyga  r-en  av  en  sats.  För 
dem,  som  anse,  att  antalet  avgör  en  åsikts 
r.  T.  Segerstedt.  Det  äger  sin  r.,  att  ~. 
Tungor  äro  skapade  att  ljuga  med,  svarade 
han,  och  det  hade  nog  sin  r.  Öv.  fr.  W.  H. 
Hudson.  Sake7i  har  sin  r.  Som  ett  bevis 
för  r-en  av  ~.  Vinnlägga  sig  om  r.  i  upp- 
gifter. Till  ren  av  förf:s  uppfattningar 
jag  icke  tagit  ställning  Ax.  Wallén.  Syn. 
sanning,  rätt(visa),  exakthet,  precision,  be- 
fogenhet m.  m. 

Rillja,  -an,  -or.  Tekn.  Reffla  1.  liten 
ränna  t.  e.  på  tegel,  plåt  osv.  [Spadjbladet 
iippsfyvat  med  förstärkningsr-or  'På  skidor' 
1934. 

Ri'mS  -met,  =.  I.  Mer  'egentl.'  Upp- 
repning (i  stilistiskt  syfte  o.  vanl.  i  vers) 
av  samma  ljud  1,  ljudförbindelse  på  ett 
bestämt  sätt  i  två  1.  flera  ord  (rimord,  även 
dessa  —  liksom  ock  r-paret  —  ofta  kallade 
'rim').  Under  denna  vidaste  bet.  innefattas 
såväl  'uddrim'  (jfr  allitteration)  o. 'raidrim' 
(jfr  assonans)  —  vka  avse  r-mets  plats  i 
ordet  —  som  huvudtypen  slutrim'  (1.  'änd- 
rim')  o.  'inrim'  —  vka  avse  r-mets  plats  i 
versen.  Efter  antal  rimmande  stavelser 
skiljer  man  på  'manliga,  kvinnliga  o.  lö- 
pande 1.  daktyliska  (dvs.  1-,  2-  o.  3-staviga) 
rim'.  'Ofullständigt  slutrim'  räknas  som  asso- 
nans (t.  e.  ek  ~  rik).  Är  samklangen  min 
rimorden  ej  fullständig  kallas  r-met  orent 


(t.  e.  blomma  ~  komma);  rim  som  'husen 
(med  akut)  ~  busen  (med  grav)'  räknas  dock 
som  rent.  Dialektiska  r.  ha  varit  o.  äro 
omstridda  (t.  e.  Stockholmsr-men).  '(Orto)- 
grafiskt  r.'  är  ett  orent  r.,  ett  r.  blott  för 
ögat.  'Identiska  r.'  undvikas  gärna.  R.  och 
meter.  R.  och  rytm.  De  som  rasa  mot  r-met 
påstå,  att  en  tanke,  som  vill  något,  ej  kan 
gå  oskadd  genom  r-pr essen.  Slungat  r-mens 
alltför  lättköpta  prydnader  K.  Asplund. 
Strofer  med  r.  i  varannan  rad  Ett  lyckligt 
funnet  r.  Alliför  våldsamma  och  uppseende- 
väckande r.  Ett  r.,  som  stöter  oss  genom 
sin  utslitenhet.  Träl  under  r-met.  Ett  r. 
tillkommet  på  grund  av  r-nöd.  R  met  står 
vanligen  i  slutet  av  en  vers;  dock  finnas  ju 
även  'inre  r.'  R.  som  Frödings  'tryggt  håll  ~ 
styggt  troll'  pläga  kallas  ' d^ibbelrim' .  Med 
'kluvna  r.'  (delrim)  menas  enkelrim,  som 
bildas  av  orddelar  eller  flera  ord,  t.  e.  'ger 
oss',  'Homeros,  beler  oss'.  Det  parrim,  som 
sjunde  och  åttonde  raderna  bilda  Erl.  Hjärne. 
II.  Friare.  1)  Sätta  ngt  på  1.  i  r.  Och  det 
var  märkvärdigt,  hur  han  hade  fått  allt 
i  r.  Hanna  Hindbeck.  Och  r.  blevo  smidda, 
och  skämtet  var  glatt  ~  'Gösta'.  Slänga  och 
dänga,  det  gdr  ju  rent  av  på  r.  Skriva  r. 
på  påskägg.  Hans  tämligen  krystade  r.  äro 
tråkiga  och  innehållslösa.  Påsk-,  gröt-,  jul- 
(klapps)rim.  2)  Utan  (all)  r.  och  reson  all- 
deles oresonlig,  rosenrasande.  Det  är  all- 
deles på  sidan  om  r.  och  reson,  då  ~.  Syn. 
(ibl.:)  rimord,  rimpar,  (rimmad)  vers. 

—  Rimbokstav.  Särsk.  vid  uddrim. 
-brev.  /  ett  r.  till  henne  ~  har  Tavast- 
stjerna  ~  B.  Estlander.  -bruk.  Skaldernas 
r.  är  en  viktig  källa  för  språkforskaren  A. 
Åkerblom,  -bundjen.  R-na  rader,  -fattig; 
-dom.  I  värt  ra  språk  Per  Hallström. 
-flätning.  Rimschema,  rimställning,  rim- 
följd,  rimordning,  rimsätt,  rimning(en)  i 
en  strof  1.  d.  En  r.,  som  utan  att  vara 
virtuosmässig  dock  höjer  sig  över  de  enk- 
laste formerna  ~  Erik  Hedén.  En  konstfull 
r.  Invecklade  rar  N.  Svanberg,  -följd. 
Jfr  rimflätning.  -konst;  när.  -krönikja; 
-estil.  De  viktigaste  av  våra  medeltida,  på 
knittel  avfattade  r-or:  Erikskrönikan  och 
Karlskrönikan.  Långa,  svårlästa  verser  på 
hexameter  eller  i  r-estil  G.  Castrén.  -lek. 
Ett  poem  sådant  som  Monolog  ~,  egentligen 
blott  en  r.,  har  ~  Fr.  Böök.  -lexikon.  För- 
teckning på  möjliga  rim  (rimgrupper)  i  ett 
språk.  Lekseils  svenska  r.  av  1907.  -lista, 
-lös;  -het.  Skr.  Versen  är  fri  och  r.  G. 
Castrén.  En  inskjuten  r.  rad  Per  Hallström. 
-nöd.  Att  ren  icke  är  de  goda  uppfin- 
ningarnas moder  A.  Österling.  Så  gammal 
skald  han  är,  kämpar  han  ännu  med  ren 
Erik  Hedén.  -ord.  Att  ren  skola  vara  bety- 
delsetunga ~  O.  Gjerdman.  -ordning  jfr 
rimflätning.  -par.  Första  r-et  var  orent. 
-ramsa.     Eti    ren   r.   utan   innehåll   Nat. 


753 


Rimramsa — Rimfrost 


754 


Lindqvist,  -rik;  edom.  De  ra  romanska 
versformerna  Ruben  Berg.  -schema.  Jfr 
rimflätning.  Rt  är  a,  a,  b,  c,  c,  b  Zaida 
Rohman.  -skicklighet.  Emellertid  hade 
Strindberg  i  sin  musikaliska  säkerhet  och 
sin  r.  förutsättningar  att  ~  Per  Hallström. 
-slut.  Rimmat  versslut.  Djärvheten  och 
fyndigheten  i  hans  r.  -smed.  Julklapps- 
rim av  Den  Blyge  ~  Sverges  kvickaste  r. 
-smid|are,  -ar(e)n,  -are;  -e;  -eri  (med  plur.). 
Jfr  följ.  Ofta  om  hantverksmässig  o.  sämre 
poesi.  1)  Utesluta  sådana  r-are,  som  i  sina 
verser  örfila  språket  och  stöta  sunda  för- 
nuftet för  pannan  E.  Skarstedt.  Jag  fram- 
lägger endast  vad  jag  själv  rönt  under  mitt 
lärlingskap  i  r-arnes  skrå  Fröding.  2)  En 
genre,  som  lätt  tenderar  till  konsthantverk 
och  re  S.  Cederblad.  3)  Det  enda  jag  märkte 
var,  att  mitt  versskriveri  inte  vidare  var 
r-eri,  utan  började  ~  J.  Hemmer.  Särskilt 
tilldragelserna  inom  kungahuset  gåvo  anled- 
ning till  ett  omåttligt  r-eri  av  både  större 
och  mindre  poeter  Hj.  Alving.  Han  försökte 
följa  med  i  våra  r-erier,  men  värmen  gjorde 
honom  slö  för  litterära  njutningar  ~  Ax. 
Munthe.  Syn.  poet,  ibl.  versmakare  1.  (då- 
lig) rimmare.  -snid|are;  -eri  (med  plur.). 
Mindre  vanl.  än  föreg.  (jfr  d.  o.),  -stavelse 
8.  som  uppbär  1.  utgör  rimmet,  -sätt  jfr 
rimflätning.  -teknjik;  -isk.  Även  i  sin 
strofiska  arkitektur,  sitt  tyngre  ljudfall,  sin 
r-ik  ~  står  Wallin  närmare  Karlfeldt  Ruben 
Berg.  R  iska  finesser,  -tvång.  De  båda 
senare  översättningarna  äro  även  de  met- 
riska, men  med  avkastat  r.  Nord.  Fam.^ 
Och  ret  föranledde  dem  att  ^  säga  en  del 
vansinnigheter ,  som  ~  Alfr.  Åkerlund,  öv. 
-vis,  adv.,  säll.  adj.  R.  sammanställd. 

—  RimmjaS  -ade,  -as;  -ar|e  (-(e)n,  -e); 
[-arinn|a  (-an,  -or)];  -erskja  (-an,  -or);  -eri 
(-(e)t,  -er);  [rimning,  -en,  -ar].  I.  Vanl.  verb- 
former. 1)  Andra  raden  rar  med  den  fjärde. 
Är  dikten  r-ad  eller  orad ?  Varannan  vers 
rar.  Kan  du  ra  på  'Otaheitif  Han  r-ar 
'komma'  och  'blomma'.  Det  hela  är  inget 
annat  än  r-ad  prosa.  Ra  började  han,  när 
han  var  fem  år.  Skriva  vers  och  ra  långa 
ramsor.  Han  har  lätt  för  att  r-a.  Han  kan 
inte  skriva  en  r-ad  rad,  två  rade  rader. 
Ra  på  verb  en  lek  där  ena  partiet  ger  det 
andra  ett  verb  varvid  de  skola  gissa  vilket 
därmed  rande  de  valt;  de  gissande  utföra 
dramatiskt  de  verb  de  gissa  på  till  dess 
de  funnit  det  rätta.  Mina  vers  voro  måhända 
icke  sämre,  men  visst  icke  heller  bättre  än 
r-ande  studenters  vanligen  äro  H.  Reuter- 
dahl.  2)  Bildl.  bibet.  Ofta  smtl.  1.  ngt  värd. 
Men  hur  rar  nu  detta  med  att  bror  kallar 
honom  besynnerlig?  Hj.  Bergman.  Emeller- 
tid rar  sig  icke  denna  ~  redogörelse  med  ~ 
Ruben  Berg.  Med  Astrids  natur  hade  det 
nog  r-at  sig  bäst  att  bara  låta  det  hela  dö 
bort,  men  ~  Lydia  Wahlström,   Det  är  allt 


roligt  ändå  med  det  där  lapprit,  bara  en 
får  det  till  att  r-a  sig  Aug.  Bondeson. 
II.  Verbalöubst.  1)  En  enkel  rare  som 
jag  ~.  Kellgrens  räfst  med  dussinpoeter  och 
tillf ällighetsrare  Hj.  Alving.  2)  Julklapps- 
r-arinnan  Adéle  Weman.  —  Jag  är  en  yt- 
terst skral  r-erska  och  ~  Fredrika  Bremer. 

3)  Ägna  sig  dt  (lättare)  r-eri.  Och  ämnar 
framdeles  övergiva  r-eriet  Fröding.  Det  lilla 
reri  jag  skickade  har  troligtvis  hamnat  i 
Er  ])apperskorg  V.  Benedictsson.  Hans 
r-erier  äro  vårdslösa,  slängiga  och  smaklösa. 

4)  Rimningen  är  ledig  och  verkar  aldrig 
sökt.  Den  ~  enkla  parrimningen.  — ■  Enkla 
rimningsförsök.  Syn.  I.  1)  utgöra  rim,  ha 
rim(slut),  bilda  rim  (med);  låta  rimma;  göra 
rim  1.  vers,  uppträda  som  rimmare;  2)  för- 
lika sig,  passa  (i  stycke  1.  ihop),  (överens)- 
stämma  (med),  gå  (väl)  ihop  (med). 

Ri'm%  -met  [1.  säll.  -men].  Det  bildar 
sig  r.  på  träden.  Vit  av  r.  Träden  stå  över- 
sållade med  r.,  som  gnistrar  i  solen.  En  klar 
höstmorgon  med  is  på  smärre  vattensam- 
lingar och  r.  på  starrtuvorna  i  kärren  E. 
Rosenberg.  Morgondaggen  i  gräset  frös  till  r. 
Medan  gubben  plockade  r.  av  sina  långa 
ögonbryn  G.  Hedenvind-Eriksson.  Fransar 
av  r.  —  Medan  kläderna  överdrogos  av  vit 
r.  Henning  Nordlund.     Syn.  rimfrost. 

—  Rimfrost,  -en ;  -belupen  m.  fl.;  [-ig  (-t)]. 
I.  Enkelt.  R.  uppkommer  dels  genom  dimma, 
som  är  avkyld  under  fryspunkten,  s.  k.  'frost- 
dimma', dels  genom  nattlig  värmeutstrål- 
ning; denna  senare  art  av  r.  kan  kallas  r. 
i  egentlig  mening  och  karaktäriseras  som 
dagg  i  fast  form;  den  förra  kallas  stundom 
'dimfrost'  och  är  den,  som  avsätter  sig  t.  e. 
på  träd  och  buskar,  telefontrådar  osv.  Se, 
det  (av)sätter  sig  r.  på  min  päls!  Ä  de  r. 
i  skogen  i  da?  Det  hade  kommit  r.  och  luf- 
ten var  nu  skarp  och  klar.  Vad  träden  stå 
vackra  i  r-en I  Ren  låg  silvergrå  i  gräs  och 
mossa,  och  ~  Edv.  Hammarstedt.  En  annan 
dag  äro  rutorna  belagda  med  ett  tjockt  lager 
av  r.,  som  påminner  om  plysch  ~  öv.  fr. 
Gunnar  Gunnarsson.  R.  sirar  varje  gren  ~ 
E.  Knape.  Lätt  r.  hade  pudrat  den  yviga 
mustaschen,  som  ~  G.  Ullman.  Och  stryker 
ren  ur  bockskägget  med  högra  rockärmen 
Jeanna  Oterdahl.  —  Även  bildl.  Det  kännes 
i  mitt  inre  så,  I  som  låge  r.  även  där  ~ 
Ludv.  Holmes.  II.  Ssgr.  Ex.:  I  deti  stränga 
kölden  bli  de  ofta  så  r-belupna,  att  det  ser 
ut,  som  om  de  vore  vitpälsade  Sven  Haglund. 
Solen  glittrar  över  r-betäckt  mark  ~  B.  Gri- 
penberg. Ett  slags  r-bildning  uppkommer 
även,  när  ~  Nord.  Fam.^  Den  förslå  kalla 
r-dag  Nils  Wohlin.  Fina,  fina  r-fransar 
pä  träden.  Ett  tunt  r-galler  växte  fram  pd 
fönsterna  Svinhufvud  i  Sibirien.  De  avlö- 
vade trädens r-gnistrande grenverk.  Rklädda 
björkar.  Ämne,  varmed  r-liknande  yta  åstad- 
kommes :    glitterglas     Wenström-Lindgren. 


755 


Rimfrost — Ring 


756 


Skogen,  som  stod  i  sin  r-skrud  P.  Å.  Laurén, 
öv.  R-täckta  hästar.  Talgmesens  säng  i 
r-vita  träd  Joel  Rundt.  III.  Avledning. 
Gärna  skönl.  Ilade  fram  genom  r-ig,  glitt- 
rande skog  ~  And.  Ramsay.  Därute  i  mån- 
skenet över  den  riga  marken  O.  Högberg. 
Innanför  de  riga  fönstren  O.  Levertin.  Det 
var  trettio  grader  kallt,  träden  voro  r-iga, 
och  ~  Strindberg.  -frus|en.  R-na  marker. 
Att  Svea  tar  mot  mig  [lärkan]  med  r-et 
hår  J.  Bonggren.  Dystert  eller  leende,  grönt 
eller  r-et,  allt  efter  årstiden  Agnes  v. 
Kreemer,  öv.  Syn.  rimfrostig.  -salt|a;  -ning. 
Lätt  salta,  (över)pudra  (nj)  med  salt.  Vad 
som  i  Skåne  benämnes  grönsaltat,  d.  v.  s. 
r-at,  fläsk  med  ~  Fr.  Böök  1925.  Rat  ox- 
kött, får.  Rad  bringa.  Skall  köttet  använ- 
das om  några  dagar,  kommer  endast  en  sva- 
gare sättning  i  fråga,  som  vanligen  kallas 
r-ning.  Syn.  rimma  (se  nedan),  -strö.  Skönl. 
Och  hnr  natten  rr  gräset  Levi  Rickson. 
-turs,  en,  -ar.  Värd.  även  'rimtuss'.  Namn 
på  jättarna  som  köldens  demoner  ('frost- 
jätte'), -vit.  Skönl.  Träden  stå  ra  utanför 
mitt  fönster,  en  hel  sagopark. 

—  Rimm|a%  -ade,  -as.  1)  Oftast  opers. 
1.  som  perf.  part.  Det  hade  rat  (pä)  under 
natten.  Det  är  frostdimma,  och  det  r-ar  på 
marken.  Det  rar  pä  fönstren.  Fast  kölden 
var  bister,  sä  att  det  r-ade  i  det  glesa  skäg- 
get'^  D.  Törnqvist.  Ut  i  bistra  kvällsluften, 
där  skägget  r-as  och  ~  H.  Samzelius.  Ma- 
narna flögo  ut  och  andedräktefi  r-ades  på 
tagel  och  hår  Berit  Spong.  Med  av  kylan 
rade  gångjärn  Erik  Sparre.  Björkarnas 
fina,  r-ade  grenverk  ib.  Prydligt  frostr-ade 
lövträdsdungar  och  buskar  ib.  Snötäckta 
marker  och  vitr-ad  skog  ib.  —  De  sågo  köl- 
den ra  I  i  första  frosten  allt  Per  Hallström. 
2)  Mest  i  part.  perf.  Lätt  rat  sidfläsk. 
Salt-,  sockerr-ad  oxbringa  (jfr  sockersaltad). 
Syn.  1)  bilda  (sig)  rim(frost),  lägga  sig  rim- 
frost (på),  frysa  till  rim,  ibl.  bli  vitt  (av 
rim);  2)  rimsalta.  —  Rimmig,  -t,  [-are]. 
Ofta  skönl.  1.  skr.  [Då  inin  far  steg  in] 
vit  och  r.  i  den  väldiga  pälsen  Hildur  Dixe- 
lius-Brettner.  Den  lilla  hästen,  frustande 
och  r.  i  kylan.  R.  i  skägget  och  ~  E.  Frisen- 
dahl.  Den  r-a  gräsvallen  A.  T.  Gellerstedt. 
Strök  med  vanien  över  sina  r-a  ögonhår. 
Med  ra  morgnar  och  en  blek  sol  ~  Ludv. 
Munsterhjelm.  Pä  den  vitra  marken  T. 
Boberg. 

Rimlig,  -t,  -are;  -het  (-en,  -er;  -svis, 
adv.);  -tvis  (adv.);  -en.  Bet.  ej  alltid  fullt 
skilda.  I.  Enkelt.  1)  Antaglig  o.  d.  Anta- 
gandet låter  föga  rt.  Förklaringen  låter  r., 
men  också  ej  mer.  R.  men  icke  bevisad.  Det 
låter,  verkar  ju  rt  nog.  Strindberg  [har] 
utrustat  honom  med  en  brutalitet  och  kort- 
tänkthet,  som  på  sina  ställen  övergår  det 
r-as  gräns.  Hålla  sig  inom  det  ra.  Rare 
är  då  R:s  teori,  enligt  vilken  ~.     Om  kap- 


tenen, som  r-t  var,  körde  mig  ur  tjänsten  ~ 
Hj.  Bergman.  —  Med  anslutning  till  2: 
Roade  sig  kungligt,  såsom  rt  är,  då  en 
kronprins  gifter  sig  Axel  Schröder.  2)  Skä- 
lig o.  d.  Komma  med  ra  anspråk.  Hans 
fordringar  måste  betecknas  som  ra.  Till  rt 
yris.  Du  kunde  åtminstone  begära  r-t  för 
en  bok,  som  är  skadad!  Ett  krav,  ej  blott 
r-t,  men  oavvisligt.  Inom  r.  tid.  Hälla  något 
inom  ra  gränser.  Det  är  icke  mer  än  r-t 
(begärt),  att  du  ber  om  ursäkt.  Stå  i  r-t 
förhällande  till  ~.  Som  r-t  var.  II.  Ssgr. 
För  bet.  jfr  I.  1)  R-het.  a)  Bestrida  r-heten 
av  ett  antagande.  Men  även  om  man  med- 
gåve  r-heten  av  att  dikterna  kunde  ha  före- 
legat i  ännu,  en  handskrift  ~  Fr.  Böök.  — 
Även  till  b  i  ex.  som:  Något  så  utom  all 
r-het  vackert  och  förnämt  ~.  Va  i  all  r-hets 
namn  pratar  ni  för  något  ~  Ejnar  Smith. 
Låt  oss  i  all  r-hets  namn  slippa  moralkakor 
mitt  i  årsskiftet  Evert  Taube.  Ligga  inom 
r-hetens,  r-heiernas  gräns,  b)  Utan  hänsyn 
till  r-heten  i  hans  begäran,  c)  Det  återstår 
då  r-hetsvis  ingen  annan  utväg  än  att  ~  till 
a  1.  b.  2)  Rtvis.  Bet.-skiftningarna  än 
mindre  skilda  än  i  det  enkla  ordet.  Rtvis 
hade  Bonde,  som  var  en  begåvad,  men 
andryg,  karaktärslös  och  ränkfull  man,  även 
ådragit  sig  konungens  personliga  misshag 
G.  O.  Hyltén-Cavallius.  Att  dä  kinesiskan 
ju  har  hjälpordsböjning ,  sä  måste  den  r-tvis 
också  ha  ordklasser  B.  Karlgren.  Ännu 
dröjer  det  en  vecka,  innan  du  r-tvis  kan 
tänka  på  att  ~.  Vad  annat  kan  dock  r-tvis 
väntas  av  '^f  Aug.  Quennerstedt.  Få  mer, 
än  man  rtvis  vågat  begära.  Och  bad  honom  ~ 
bevilja  mig  en  personlig  kredit,  så  stor  han 
r-tvis  kunde  O.  Donner.  III.  Avledning. 
R  en.  Jfr  II  2.  Man  bör  aldrig  lova  mer, 
än  man  r-en  har  någon  utsikt  att  hålla  Z. 
Topelius.  Varom  han  ren  ej  kunnat  sväva 
i  ovetskap. 

Syn.  I.  1)  sannolik,  trolig,  (ganska)  an- 
taglig, (mycket)  möjlig,  'liklig',  vid  (första) 
påseende  riktig  1.  hållbar,  plausibel,  inte 
omöjlig  1.  otrolig,  ibl.  förnuftig  1.  som  man 
lätt  kan  förstå  1.  tänka  sig,  tänkbar,  ibl. 
utförbar;  2)  skälig,  (rätt  o.)  billig,  rättvis, 
resonlig,  passande,  väl  avvägd,  (ibl.  nära) 
blygsam  1.  lagom  (stor),  icke  orimlig  1. 
obillig  1.  ohemul,  befogad,  grundad ;  II.  o. 
III.  (r-tvis  o.  ren:)  förnuftigtvis;  ibl.  tro- 
ligen 1.  möjligtvis;  med  skäl,  med  rätta, 
skäligen,  billigtvis,  rättvisligen,  om  man 
vill  vara  rättvis  1.  resonlig. 

Rimsa  Idls.  for  remsa  (se  d.  o.). 

Rindläder.  Oxläder.  Plånbok  av '^starkt 
r.  Nord.  Komp.  En  rväska  med  ospända 
remmar  Ejnar  Smith. 

Ring,  en,  -ar.  I.  Egentligare  o.  'konkre- 
tast'. 1)  a)  Och  rar  gnistra  på  hans  vita 
hand  Hj.  Procopé.  Tycka  om  att  bära  (dyr- 
bara)   r-ar.     Byta,   växla   rar    vid  förlov- 


757 


Ring 


758 


\ 


ning.  Med  r.  fästa  en  flicka.  I  Norge  här 
man  förlovningsr-en  pd  högra  r-fingret,  ej 
som  hos  oss  pd  vänstra.  Stryka  ren  av 
fingret.  Od  med  r-en  i  västfickan.  Går  r-en 
pd?  passar  den.  Jag  f dr  inte  av  ren.  Denna 
r  en,  den  skall  vandra  /  frdn  den  ena  till 
den  andra  osv.  (en  r  lek),  b)  Bära  r-ar  i 
öronen.  Sdsom  en  gyllene  r.  i  svinets  tryne 
Bibeln.  Hdrarbeten,  sdsom  r-ar  o.  d.  Tjuren 
har  r.  i  nosen.  Jaktfalk  med  r.  om  foten. 
c)  Finger-,  arm-,  fot-,  hals-,  näs-,  nos-,  läpp-, 
örring.  Juvel-,  guld,  silver-,  elfenbens-,  pla- 
tina-, järn-,  koppar-,  halm-,  maskros-,  har- 
ring. Vigsel-,  förlovnings-,  doktors-,  SHT-, 
frimurar-,  sigill-,  signetring.  Gammaldags 
syring.  Betalningsr-ar  hos  primitiva  folk. 
2)  a.)  (Kautschuk) ring  till  paraply.  (Gummi)- 
rar,  som  nyttjas  i  st.  f.  snören  om  paket. 
Stdlr-arna  pd  gamla  virkade  börsar.  Servet- 
ring.  Ursprättning  och  isyning  av  gardin- 
r-ar.  Snörr-ar  till  kängor.  Tränsningen  av 
r-en  (till  trddknappen)  bör  utföras  mycket 
omsorgsfullt.  Tdgritig  till  dra  i  stället  för 
ärtull.  Rar  till  handtag  i  dragkista.  'Ro- 
merska r-ar'  att  hänga  i  (vid  rumsgymnastik). 
Mässingsring  till  beslag.  Hjulring.  Pann-, 
gryt-,  spiselring.  b)  Cykel-,  bil-,  luft-,  reserv- 
ring.  Massiva,  släta,  ddligt  uppumpade  r-ar. 
Sd  att  r-en  ej  behöver  hällas  för  hdrdpum- 
pad.     Byta  r-ar,  dd  en  r.  fdtt  punktering. 

c)  jB.   i   en   kedja,   en   brynja  länk,  malja. 

d)  Svampar  med  r.  om  foten.  Champinjo- 
nerna ha  liksom  flugsvamparna  r.  ~  Naturens 
liv.  3)  SL)  Sprang  änkeleken,  kastade  r.  borta 
pd  backen  och  ~  (även  'kasta  krans')  Öv. 
fr.  Joh.  Böjer  (stora  överklädda  lätta  trä- 
ringar kastas  o.  tas  med  hjälp  av  smärta 
'trävärjor').  —  Och  nu  ska  dkas  karusell  och 
kastas  r.  och  dkas  i  radiobill  Harry  Blom- 
berg (man  skall  kasta  en  metallring  så  den 
fastnar  på  en  krok,  varvid  man  erhåller 
det   föremål    som    sitter   bredvid    kroken). 

b)  Rida,  ränna  till  r-s  se  ringränning. 
II.   Ngt    friare    1.   bildl.   o.   ngt   mindre 

'konkr.'  1)  a)  Meteorologerna  bruka  numera 
vanligen  med  ^gdrd*  beteckna  en  r.  av  över 
20  graders  radie  ~,  med  »r.»  däremot  en 
krans  med  en  radie  av  6 — 15  grader  Svenska 
Dagbl.  1933.  I  kväll  är  det  r.  kring  manen. 
Jupiters,  Saturni  rar.  Dunstring.  Lyktor- 
nas ljusrar.  Rökring,  b)  Själva  irisr-en 
kring  pupillen.  R.  kring  bröstvdrfa.  Fägel 
med  svart  r.  kring  ögonen.  En  rapphöns- 
hund,  med  vit  r.  om  halsen  bortsprang  i  tors- 
dags ~.  Boj,  märkt  med  omväxlande  svarta 
och  vita  (tvär)r-ar.  Ha  mörka,  bida  rar 
under  ögonen  (som  efter  nattvak).  Borden 
voro  betäckta  med  otaliga  rar,  som  utvisade 
var  de  väta  glasen  statt  ~  Fr.  G.  Bengtsson. 

c)  Årsring  på  träd.  2)  a)  Rita  upp  en  r., 
innanför  vilken  ingen  fdr  gä.  Med  r-ar  i 
den  lösa  rabattjorden  ange,  hur  fröna  skola 
nedläggas.     Stenen  gör  rar  i   vattnet,  och 


r-arna  vidga  sig  allt  mer  och  mer.  Komma 
inom  hans  trollring.  b)  En  orm,  som  Idg  i 
(en)  r.  pd  en  sten  och  solade  sig.  c)  Idrotts. 
Plats  kringspänd  med  rep  inom  vkn  box- 
ning 1.  brottning  försiggår.  Höll  r.  för 
boxare  och  brottare  i  Smithfield  Y.  Hirn. 
Dd  boxarna  trädde  upp  i  ren.  H[arry] 
P[ersson]  lämnar  r-en  för  alltid  (slutar  upp 
med  boxningen)  Rubrik  1927.  Boxar-,  brot- 
tarring.  d)  Idrotts.  Ansatsr-en  är  2.13  cm. 
i  diam.  A.  W.  Krigsman,  Kast.  3)  a)  Ut 
med  ren!  vidga  den.  De  dansande  bilda 
tvd  rar:  flickorna  innanför  och  pojkarna 
utanför.  Och  flickorna  gä  i  ren  med  röda 
gullband  även  (då  blott  en  går)  Och  flickan 
hon  gdr  osv.,  danslek.  I  lekarnas  yra  r-ar  E. 
N.  Södei-berg.  I  koncentriska  rar.  Std  i  r. 
Sid  (en)  r.  om  ~  även  bildl.  Bryt  inte  ren! 
Slut  r-en!  Söka  komma  ut  ur  r-en.  Dansa 
i  r.  Sitta,  ställa  sig,  sätta  sig  i  r.  (och  leka 
r-lekar).  b)  Jäg.  Han  lämnade  slaget  och 
slog  en  stor  r.  kring  en  tätare  skogsmark 
A.  Knöppel.  Hade  naturligtvis  haft  ögonen 
öppna,  dd  han  gick  ren  ib.  Om  björnen 
gätt  ut  ur  ren.  Vargen  inringades  ^  men 
lyckades  bryta  sig  ut  ur  skallr-en  Har.  Schil- 
ler.  —  Köpa  en  björnring.  c)  Högt  uppe  i 
det  bld  seglade  en  och  annan  vingbred  gam 
i  vida  r-ar  ~  Ax.  Klinckowström.  Eyi  hök 
sldr  r-ar  högt  i  skylöst  bld  'Kerstin  Hed'. 
d)  Bildl.  Vinde7i  driver  oss  omkring,  /  mörk- 
ret sldr  om  oss  sin  r.  Ebba  Langenskiöld. 
Han  tillhörde  kretsen  av  dem,  som  med  be- 
undran slöto  r.  kring  Wendela  Hebbes  per- 
son ~  Hildur  Dixelius-Brettner.  Kamrat-, 
syskonring.  —  När  synden  vällde  skamlöst 
bred  I  utöver  hela  jordens  r.  Nils  Bohman. 
Och  hi  och  hej,  det  gör  ingentiiig!  /  Jag  har 
ju  kvar  hela  jordens  r.  K.  A.  Tavaststjerna. 
—  Dränktes  av  den  entusiasm,  som  i  vida 
rar  utgick  frän  ~  Klas  Fåhrseus.  —  Hennes 
tankar  trampade  i  r.,  medan  ~.  4)  a) » Klass* 
i  realskolan  motsvaras  nu  av  »r.»  i  gymna- 
siet. Gd  i  första  r-en  lägsta.  R.  I  a  har  i 
morgon  utflykt  till  ~.  Högsta  r-en.  b)  Svenska 
folkdansr-en  (som  bildades  1920)  har  om- 
organiserats och  tagit  namnet  >  Svenska  ung- 
domsren  för  bygdekultur^ ;  denna  har  o  sek- 
tioner: folkdansr-en,  spelmansr-en,  sängar- 
ren,  lek-  och  gymnastikr-en  samt  hembygds- 
r-en  okt.  1922.  —  Att  i  Örnsköldsvik  över- 
taga och  utgiva  >> Hampnäsr-en^  1925.  c) Han- 
dels. Och  sett  genom  fingrarna  med  en  >r.» 
för  nybyggnad  Öv.  fr.  D.  R.  Locke,  1876. 
Den  nya  batiken  är  den  sjätte  av  rens  banker 
1916.  tR-ar»  bildades  inom  olika  branscher  '^ 
O.  B.  Nelson. 

Syn.  (mer  1.  mind  re  nära  stå :)  ögla,  lycka, 
länk,  malja,  öra,  (järn)band,  skoning,  'sko', 
krans,  hylsa,  gördel(band),  gjord,  skärp, 
klove,  kedja,  krage,  krona,  slinga,  slynga, 
snirkel;  (r-ar  ibl.  nära:)  vindel,  spiral; 
rund(el),   ringel;   krets,   cirkel;    'halskrage' 


759 


Ring — Ringmärka 


760 


(på fåglar); gymnasieklass;  sammanslutning, 
(sluten)  'krets',  sällskap,  kotteri;  trust, 
kartell. 

—  Ringbana.  Gördelbana.  Jfr  t.  e.  ring- 
väg. —  -bark|a;  -are;  -ning.  Då  marken 
skall  odlas,  ras  träden  och  få  stå  ett  eller 
två  år,  varpå  torrskogen  avverkas  (i  Austra- 
lien). Asp,  gråal  och  poppel  dödas  gärna 
genom  r-ning,  enär  de  besvärliga  rotskotten 
dd  undvikas.  Stimdom  gör  ekorren  skada  på 
växande  skog  genom  att  avbita  skott  eller 
ra  tall  E.  Lönnberg,  -berg.  Kraterberg, 
ofta  på  månen.  Ett  lustigt  r.  ^  den  berömda 
Rano  Raraku  C.  Skottsberg.  -bildjande; 
-ning.  1)  M-ande  svamparter  som  växa  i 
ringar.  2)  Jfr  ring  II  4  c.  Procentarnas  rning 
Sv.  Dagbl.  1922.  Strypa  konkurrensen  genom 
rning  ~  O.  B.  Nelson.  -blom|ma,  -srabatt 
m.  fi.;  -ster  (=  r-ma).  Calendula  (ofta  C. 
officinalis,  den  allmännast  odlade).  R-morna, 
som  pryda  även  de  enklaste  gärdar.  Den 
gula  r-srabatten  vid  stugknuten  H.  Berger. 
Gula  och  orangeröda,  mer  eller  mindre 
'fyllda'  r-ster.  -bok;  -sliggare.  'Bok'  av 
lösa  blad  hophäftade  med  ett  par  ringar  i 
ryggen.  R.  för  vargungeledare  1931.  Herzogs 
Lösbladssystem:  Skruvliggare,  Kortpärmar, 
Ringböcker,  Samlingspärmar  1915.  -bom. 
Fackl.  Sammankedjade  stockar  kring  en 
större  mängd  timmer  (vid  fiottning  över 
lugnt  vatten),  -borg.  Brukade  ~  göra  en 
r.  av  majssäckarna,  i  vars  mitt  de  sutto 
och  pratade  och  drucko  te  kring  siyi  eld 
Sven  Hedin,  -brosk.  Broskringar  som  bilda 
stödet  i  luftstrupen,  -brynja.  Äldsta  slag 
av  pansarskjorta  med  påsatta  ringar.  En 
matadors  stridsrustning  väger  lika  mycket 
som  en  medeltida  r.  ~.  -bult,  sjöv.  Järn- 
1.  metallbult  med  öga  vari  en  ring  löper. 
-bygel.  -byte.  Pressade  ~  tiden  för  ett  r.  till 
knappa  två  minuter  (vid  bilfärd)  M.  Rogberg. 

-dans.  I  gårdar  och  gathörn  [i  Alghero] 
dansade  flickungarna  sina  gammalmodiga 
r-er  och  sjöng  till  med  pressade  ~  diskanter 
Amelie  Posse-Bråzdovå.  Jag  har  redan 
blivit  van  att  stå  som  trollet  i  ren  J.  Hem- 
mer.  Orden  dansade  r.  för  hans  ögon  ~ 
Ernst  Lundquist,  öv.  Och  skuggorna  ~  slå 
r.  om  fars  gamla  skänk  'Kerstin  Hed',  -depå 
(för  bilringar).  Uppgifter  om  hotell,  restau- 
ranger, mekaniker,  rer,  stadsgenomfarter M. 
Rogberg.  -dimension.  Riktiga  r-er  Neréns 
Bilbok.  -domare.  Vid  boxning  1.  brott- 
ning. Rtis  utslag  stod  sig,  ändrades.  Under 
denna  boxningsmatch  tjänstgjorde  Descamps 
som  r.  1921.  -duv|a;  -(s)hona.  Columba 
palumbus.  R-an  har  sitt  namn  efter  två  vita 
fläckar  på  halsen,  som  göra  intryck  av  ring. 
Och  borta  bland  silverpopplarna  kuttrar 
en  ra  Elin  Hök.  -fing|er.  Fingret  när- 
mast lillfingret.  Med  slät  gullring  på  vänstra 
rret.  -fläck.  Ringformig  fläck  (t.  e.  på 
fjärilvinge).   -flät|ad.   Rad  brynja.  -foder 


1.  -fodral,  -form;  -ad;  -ig.  Adjektiven 
vanligast.  1)  Böjd  i  r.  2)  Tegelugn  med 
rad,  lång  kanal.  Den  r-ade  korallöns  palm- 
klädda  stränder.  3)  Sjön  är  rig,  och  har 
i  sin  mitt  en  stor  klippig  ö  Sven  Hedin. 
Veken  väves  dock  icke  rig  utan  platt  och 
hoplägges  först  till  rund  form  i  ~  Nord. 
Fam.^  En  vanligen  fyrkantig,  ibland  r-ig 
inur  Aug.  Hahr.  -fästja;  -ning.  Gärna 
skönl.  1.  högt.  Trolova  1.  äkta  med  ring. 
Ra  en  flicka.  Och  som  där  varken  fanns 
skriftligt  eller  r-ning  pä  den  förra  förbin- 
delsen så  ~  G.  Ullman.  -förlov|a  sig; 
-ning.  'Byta  1.  växla  ringar',  byta  ring  med, 
förlova  sig  med  ring.  Ä  rfi  r-arfe.?  (ordent- 
ligt) förlovade  med  ring  (o.  allt).  Åtta  dagar 
senare  var  advokaten  Libotz  r-ad  med  Karin 
Strindberg.  Om  söndag  skall  ni  r-as  H. 
Wranér.  R-ning  mellan  parterna  E.  G. 
Flensburg. 

-hållare.  T.  e.  för  reservringar  till  bil. 
När  två  reservhjul  sitta  färdigmonterade 
pä  r-n  M  Rogberg.  -kastning;  -stält  (t.  e. 
på  nöjesfält).  Jfr  ring  I  3  a.  -kors.  Ett 
likarmat  kors  'inskrivet'  i  en  ring.  Gotla?ids 
nations  grav  ordnas  med  ett  gotländskt  r., 
omslutet  av  en  tujahäck  Upps.  1922.  -krage. 
Likhet  med  ett  prästhuvud,  omgivet  av  den 
förr  brukliga  r-n  Aug.  Lyttkens.  Den  gamla 
veckade  r-n.  -kämpe.  Boxare  1.  brottare. 
Ty  ännu  är  Harry  [Persson]  icke  överårig 
som  r.  Sv.  Dagbl.  1928.  -lag|d.  Ett  r-t  tåg 
upplagt  i  ringar,  -lek.  Ren  'katt  ochråtta. 
-lik;  -het;  -nande.  En  ring-  eller  kraglik- 
nande  bildning  på  [svamp] fotens  övre  del 
Naturens  liv.  -linje;  -vagn.  T.  e.  om  gång- 
linje 1.  spårvagnslinje.  Lantbrevbäring  ~ 
å  en  24  km.  låtig  r.:  Fjärdhundra  post- 
station—Simtuna  kyrka  osv.  1925.  —  Jag 
älskade  åka  med  spårvagn,  och  han  förde 
en  rvagn  Harry  Blomberg,  -lös.  T.  e.  En 
smal  och  r.  flickhand  ~  Ingeb.  Björklund. 
—  Ra  flugsvampen  (Amanita  vaginata) 
första  gången  serverad  på  en  restaurang  i 
Skandinavien  Sv.  Dagbl.  sept.  1922.  -mask, 
-en,  -ar.  Till  rama  (Annelida)  höra  bl.  a. 
daggmaskar  och  iglar.  -mur;  -(s)kransad 
m.  fl.  Visby  stadsmur  är  ett  vackert  exem- 
pel på  r.  Det  r-skransade  Aqua;  mortcB  ~ 
R.  Numelin  -muskel,  -mått.  T.  e.:  1)  R. 
(pappskiva  med  utskärningar)  gratis  från 
Nord.  Komp.  1916.  Undrade  ~  hur  han 
burit  sig  ät  att  fä  hennes  r.  W.  Hamraen- 
hög.  2)  Ifråga  om  bilar.  Har  kopplings- 
dosa för  alla  r.  1926.  -märk|a;  -are;  -ning 
(-en,  -ar;  -scentral  m.  fl.).  Särsk.  ifråga  om 
flyttfåglar  (för  att  studera  deras  vandrings- 
vägar m.  m.).  Är  1899  började  Ghr.  Mor- 
tensen  i  Vihorg  att  (medelst  aluminium- 
ringar, som  fästes  vid  fågelns  ben)  r-a  sta- 
rar,  storkar,  änder  m.  fl.;  i  Sverge  infördes 
r-ningen  1911.  Register  över  utförda  r-nin- 
gar.     Vi  ha  återfått  r-ta  skrattmåsar  från 


761 


Ringmärka — Ringla 


762 


Holstein,  från  Hamburg  och  frän  Oiden- 
burg  L.  A.  Jägerskiöld,  1927.  En  samman- 
ställning av  uppgifterna  frän  dterjinnaren 
och  r-aren  giver  ~  underrättelse  om  huru 
fågeln  flyttat  E.  Lönnberg.  Vunna  r-nings- 
resultat  1.  Hortling  1924.  -märke  t.  e. 
bilringsmärke. 

-not.  Snörpvaden  är  en  r.  -orm.  Mindre 
vanl.  dels  för  'lindorm',  dels  för  'revorm'. 
-pryd|a.  Mest  i  perf.  part.  Med  välvår- 
dade, rda  händer.  -pålägg|are;  -ning.  T.  e. 
ifråga  om  cykel-  1.  bilringar.  En  van  r-are 
erhåller  genast  plats  å  Aktiebol.  Nymans 
verkstäder  Annons  1914.  -rev  korallrev  i 
ringform.  -ränning.  Jfr  ränna  till  rings. 
Ren  (varvid  ryttaren  med  lansen  skulle  söka 
träffa  ett  upphängt  föremål,  ofta  en  ring) 
undanträngdes  under  medeltiden  av  torner- 
spelen,  men  blevo  senare  äter  vanliga.  Den 
sista  ren  eller  'karusellen  i  Sverge  skall  ha 
hållits  pä  Drottningholm  1800.  -sats.  S.  av 
spiselringar.  ^  Grytor  ~  passande  till  alla 
r-er  i  Sverge  Åhlén  &  Holm.  -skada.  T.  e. 
ifråga  om  bilringar.  Då  en  r.  höll  honom 
kvar  en  hel  afton  i  en  ungersk  bondby  V. 
Langlet.  -sko.  Snörskor  med  r-dda  hål. 
-skydd.  T.  e.  ifråga  om  bilringar.  Reserv- 
ringar  ~  inneslutna  i  ett  vattentätt  r .  Neréns 
Bilbok.  -slitage  1.  -slitning  särsk.  ifråga 
om  bil-  o.  cykelringar,  -sten.  Amason- 
stenen  förarbetas  till  rar,  dosor  och  inlagda 
arbeten  Ekenberg-Landin.  -Ugn.  I  Europa 
har  ~  den  speciella  tegelugnen  blivit  r-en  ~ 
en  ringformad  lång  kanal,  i  vilken  ~  Nord. 
Fam.^  Tegelbruket  är  försett  med  ny  r.  rym- 
mande 90,000  tegel  Sv.  Dagbl.  1916.  -vält; 
-|a  (-ning).  Länt.  Vält  bestående  av  på  två 
axlar  (1.  ibl.  en)  fritt  löpande  linsformiga 
ringar.  En-  och  tvdskäriga  r-ar.  —  Slätvält- 
ning  och  rning  Aug.  Östergren,  -växling. 
Trolovning  är  sluten,  då  man  och  kvinna 
med  vittnen,  r.,  annonsering  eller  annorledes 
överenskommit  att  ingå  äktenskap  med  var- 
ann, -äpple.  Vid  torkning  av  äpplen  skiljer 
man  på  framställning  av  r-n  (ur  vilka  kärn- 
huset urstansats,  varefter  äpplet  skivats), 
äppelklyftor  och  äppelskivor  1918. 

—  Ring|aS  -ade,  -as;  r-a  in  m.  fl.  se 
inr-a  osv.;  [are];  -ning  (-en,  ar;  -sförsök 
m.  fl.).  I.  Vanl.  verbformer.  1)  Jäg.  Jfr 
holma.  Björnen  r-ades,  men  hade  på  morgo- 
nen gått  ut  ur  ringen.  Företogo  sig  att  ra 
den  närmaste  marken  och  funno  inga  utspår 
L.  Munsterhjelm.  Behövde  inte  r-a  efter 
utspår,  såg  sig  bara  omkring  i  terrängen, 
och  ~  G.  Berndtson.  En  av  de  rade  rävarna 
J.  Möllersvärd.  2)  Dä  tjäle  är  ur  jord, 
skola  svin  rade  vara  Lagen.  Svin  ras  med 
ståltråd  för  att  hindras  från  att  böka,  far- 
liga tjurar  ras  med  en  järnring  genom  näs- 
brosket.  3)  Fackl.  Ra  ett  hjul  sätta  ring 
på.  4)  Fackl.  för  vanligare  'ringmärka'.  Vi 
ha  rat  l,7é9  fiskmåsar,  av  vilka  ~  L.  A. 


Jägerskiöld.  5)  Fackl.  för  vanligare  'ring- 
barka'. Att  ra  träd  för  att  döda  dem  på 
rot.  6)  a)  Provskotten  på  tavlan  ras  med 
röd  ring  och  övertäckas  Olympiska  spelen 
1912.  b)  Sex  skott  mot  r-ad  ryttarfigur  d 
500  m.  Min  vän  bad  mig  därefter  lossa 
några  skott  mot  en  r-ad  tavla  för  att  se, 
hur  geväret  slog  och  ~  Erik  Sparre.  C)  Det 
r-ade  området  [bild  9]  föreslaget  till  natio- 
nalpark R.  Sernander.  7)  a)  Märk  bet.  i 
ssgr  som  nedr-a  ru  och  urr-a  m.  b)  Mer 
säll.  enkelt.  De  sömmar  som  r-ade  neder- 
delen  av  den  klänning  hon  fått  omsydd  åt 
sig  av  ~  R.  Holmström.  II.  Verbalsubst. 
1)  Ringare.  T.  e.  jäg.  R-aren  styrde  kurs 
på  en  liten  grupp  granar,  varunder  idena 
funnos,  och  ~  Henning  Nordlund.  2)  Ring- 
ning. T.  e.  a)  Att  nästkommande  höst  söka 
ra  en  ~  björn,  som  länge  undgått  skogs- 
bornas r-ningsförsök  E.  Frisendahl.  h)Göra 
r-ning  för  hals  och  armar  samt  ~  Hus- 
modern 1925.  Daglinne  med  rund  och  natt- 
linne med  fyrkantig  r-ning.  Baddräkt  med 
önskerygg:  kan  genom  band  och  hällor  för- 
vandlas till  olika  r-7iingar  1934:.  I  r-n  ingen 
fylld  med  en,  dyrbar  spets,  som  ~  K.  G. 
Ossiannilsson.  Syn.  1. 1)  inringam,  gå  ring 
om,  kringgå  o.  undersöka  ut-  o.  inspar, 
jfr  även  holma;  2)  förse  med  ring  (i  nos  1. 
tryne),  sätta  en  ring  om  1.  på;  4) ringmärka ; 
5)  ringbarka;  6)  förse  med  (koncentriska) 
ring(ar);  utmärka  med  en  ring. 

—  Ring|el(grav);  -eln,  -lar.  Mindre  vanl. 
i  sing.  Ofta  skönl.  1)  Ormslingan  slog  sin 
r-el,  full  med  runeskrift  Tegnér.  I  r-el  på 
eldhärdens  solvärmda  stenar  /  har  tomtor- 
men lagt  sig  att  slumra  ett  slag  K.  G.  Ossi- 
annilsson. Medan  dragglinan  långsamt  lade 
sig  i  den  ena  r-eln  efter  den  andra  på  ~ 
Fr.  Nycander.  Där  gatorna  en  r-el  j  kring 
Humlegården  slå  Curt  Thelander.  2)  Medan 
det  blåsvarta  håret  i  ormlika  r-lar  flyter  ned 
emot  golvet  K.  Fåhrgeus.  [Dimman]  drog 
nu  i  lätta  r-lar  bort  över  havet  Em.  Flygare- 
Carlén.  Blåa  stiga  rökr-larna  upp  från  pip- 
huvudet och  försvinna  snart  i  luften.  Spå- 
ren, som  ~  gingo  i  många  krokar,  bukter 
och  r-lar.  En  aldrig  sinande  kö  sträckte  sig 
i  r-lar  långt  ut  på  Gillesalens  golv.  Syn. 
slinga,  jfr  ring.  —  Ringlja,  -ade,  -as;  r-a 
ihop  (sig)  m.  fl.  se  hopr-a  osv.;  [-ing  (med 
plur.)].  Intr.,  träns.  o.  (oftast)  refl.  1)  Intr. 
Blågrd  rar  röken  från  en  mila  O.  Stjerne. 
Och  kölvattnet  r-ade  som  en  silverorm  A. 
Hasselblad.  Mellan  husen  rar  en  smal  gata 
G.  Berndtson.  Ett  stycke  nedanför  oss  rade 
vägen  ~  O.  Enckell.  Och  en  lång  kö  av 
människor  rar  in  och  ut  genom  altarrun- 
den  T.  Fogelqvist.  Och  högt  över  alltsam- 
mans kanske  r-ar  ett  par  hökar  ~  E.  Liebe- 
rath.  /  nacken  r-ade  oklippta  musikerlockar 
och  ~  Gunilla  Wettergren.  2)  Träns.  Mindre 
vanl.     Flickan  satt  tyst  och  lekte  med  för- 


763 


Ringla — Ringa* 


764 


klädsbanden  och  rade  dem  om  sina  små 
fingrar.  Och  häcken,  som  sorlande  r-ar  /  kring 
blomstren  sin  silvergirland  Jon.  Reuter. 
Soallvågorna  r-ade  stumparna  mot  stranden 
Henning  Berger.  3)  Refl.  Och  dit  r-ade 
sig  ormen  och  lade  sig  E.  Norelius.  Från 
cigarretten  ~  r-ade  sig  röken  i  en  trådfin 
slinga  mot  taket  G.  L.  Dahlin.  Kring  strand- 
kanterna ra  sig  rävspåren  som  långa  pärl- 
band i  den  mjuka  snön  Erik  fSparre.  Så  att 
smeten  blir  så  tjock,  att  den  r-ar  sig  från 
vispen  Ulla  Esseen.  4)  Rande.  Kring  den 
sävligt  r-ande  ån  Erik  Palm.  [Samt  Strind- 
berg] med  det  mörka  håret  medusalikt  r-ande 
kring  dynamitpannan  Klas  Fåhrteus.  En 
fjäders  r-ande  spårkedja  Erik  Sparre.  Eti 
fiicka  med  r-ande  lockar  ~.  Rande  elds- 
lågor. R-ande  spån  från  hy  vlarna.  5)  Rad. 
En  masklik,  r-ad  kropp  Nord.  Fam.  Bland 
vallmostänglar  r-ad,  ormen  sover  Öv.  fr. 
Sarojini  Naidu.  Med  håret  r-at  över  öronen 
och  ~  Ture  Nerman,  öv.  Och  bocken  har 
små,  vid  basen  r-ade  horn  ~  Hugo  Gran- 
vik. —  Den  r-ade  salen  Phoca  hispida,  med 
vita  1.  gula  ringformade  teckningar.  6)R-ing. 
Mindre  vanl.  Draggen  drog  iväg  mot  dju- 
pet, när  botten  var  nådd,  flöt  ett  par  r -in  g  ar 
av  repet  på  vattenytan  G.  Berndtson.  Syn. 
slingra  (sig),  röra  sig  i  ringlar  1.  bukter  1. 
serpentiner,  orma  (sig),  bukta  (sig),  kröka 
(sig);  locka  sig,  falla  i  lockar  1.  bucklor; 
linda,  sno. 

Ringja^,  -a,  -are;  'substantiviskt'  även 
-e  (den,  de  re).  Ofta  skr.  Bet.-skiftningarna 
få  o.  föga  utpräglade,  växlande  från  den 
kvantitativa  till  den  sociala.  I.  Grundform. 
1)  Substantiviskt  1.  predikativt.  a)  Ra  är 
människan,  som  dock  är  så  snar  att  sig  för- 
häva Dav.  Törnqvist.  Ra  inför  Gud.  Jag 
är  för  ra  till  all  den  nåd  ~  Bibeln.  Ra  i 
sina  egna  ögon.  Det  som  i  världen  var  ra  ~ 
det  utvalde  Gud  Bibeln,  Akta  ngn,  ngt  ra. 
b)  I  skolen  ~  höra  den  r-e  likaväl  som  den 
höge  ib.  Barn  äro  den  r-es  rikedom.  De  livs- 
värden, arbetsamhet  och  förnöjsamhet,  som 
utgöra  de  res  rikedomar.  2)  Till  subst. 
Exemplen  ordnade  alfabetiskt  efter  substan- 
tivet. Ett  (relativt)  ra  antal.  Från  en  ra 
begynnelse.  Av  ra  betydelse  för  ~.  Ett  ra 
bevis  på  min  tillgivenhet.  Ra  brott  är  snart 
förlåtet.  Fått  blott  en  r-a  bråkdel  C/io)  av 
den  mängd  mjöl,  som  ~  1917.  Av  r-a  börd. 
Bloit  till  en  ra  del  sant.  Ha  ra  del  i  ~. 
Efterfrågan  har  varit  ra.  En  ra  ersättning 
för  ~.  Med  r-a  fara  att  själva  bli  sedda. 
Förakta  ej  litet  sår,  fattig  franka,  ra  fiender 
och  simpel  gåva!  Satte  dem  i  ej  ra  förlägen- 
het. Även  ditt  ra  förstånd  borde  ha  sagt  dig, 
att  ~.  Min  ra  förtjänst  var  det  i  alla  fall, 
att  ~.  En  ra  men  välment  gåva.  Ra  gåvor 
även  bildl.  Av  ra  halt.  Ha  ra  hopp  att  ~. 
En  ra  hårsmån  bättre.  Hans  r-a  härkomst. 
Av  (tämligen)  ra  intresse.   Gjorde  ej  ra  in- 


tryck på  ~.  För  (en)  r-a  kostnad.  En  r-a 
lantman.  För  ra  lön.  Ägde  ~  en  icke  ra 
makt  över  ordet  H.  Reuterdahl.  Ra  miss- 
tanke kan  förstöra  ett  gott  ryktel  I  helt  r-a 
mån.  För  en  löjligt  r-a  penning  Emma  Bendz, 
Det  är  ingen  ra  person,  må  du  tro.  Spela 
en  numerärt  ra  roll  ~  V.  Langlet.  Det  är 
en  ra  sak  för  honom.  Av  skäligen  r-a  sam- 
hällsställning. Siffran  blir  försvinnande  r-a, 
om  man  jämför  med  ~.  En  ra  skärv.  Icke 
ha  r-a  tankar  om  sig  själv.  Och  med  ra  till- 
fälle till  1.  att  ~.  Förståndet  är  ingen  ra 
ting  att  få  tillbaka,  när  det  gått  förlorat 
Öv.  fr.  Knut  Hamsun.  En  ra  tröst  i  be-: 
drövclsen.  Ha  r-a  utsikt  att  ~.  Av  r-a  vikt. 
Av  ra  eller  intet  värde.  3)  Adv.  Mindre 
vanl.  Att  Sören  är  förvånad,  är  ra  sagt. 
Han  är  så  häpen,  att  ~  Martha  v.  Heijne. 

II.  Gradformer.  1)  Men  övermodig  mot 
dem,  som  voro  rare  än  han.  Ingen  rare 
än  själve  prästen  i  församlingen.  En  långt 
r-are  grad.  Det  är  en  r-are  skam  att  ~. 
Skiljer  sig  ~  genom  rare  storlek  Nord. 
Fam.^  I  icke  r-are  mån  är  oseden  utbredd 
i  ~.  Småfågelfångst  har  visserligen  förr  i 
tiden  i  rare  grad  förekommit  i  Sverge,  men  '>- 
G.  Kolthoff.  Men  hans  högvördige  fader  av- 
råder honom  att  ^utbyta  lutherdomens  r-are 
villfarelse  mot  katolicismens  större'*  Klara 
Johanson.  Uti  högsta  domstolen  kunna  rare 
mål  prövas  och  avgöras  av  fem  ledamöter, 
så  ock  av  fyra,  där  alla  fyra  äro  om  slutet 
ense  Regeringsformen.  Dömes  till  fängelse 
eller  till  straffarbete  i  högst  ett  år  eller  i 
rare  fall  till  böter  ~.  2)  a)  Jag  själv  den 
r-aste  i  min  faders  hus  Bibeln.  Även  den 
r-aste  har  anspråk  att  ~.  Är  du  för  stor 
att  befatta  dig  med  den  r-aste,  då  är  du 
för  liten  för  att  vara  präst.  Från  Beilehem, 
den  raste  bland  städer  /  Guds  kyrka  började 
sitt  segertåg  W.  Sundelöf.  Den  hövlighet, 
som  är  varje  javanes,  även  den  r-aste,  med- 
född ~  Öv.  fr.  D.  Dekker.  Vårt  tack  till 
honom  ~  är  därför  ingalunda  rast  Douglas 
Melin.  Tro  mig,  pastor,  han  är  sannerligen 
mitt  r-aste  bekymmer  Marika  Stiernstedt. 
Och  skönhet  och  godhet  vann  du  /  ur  raste 
ting  på  jord  O.  Stjerne.  Även  den  raste 
händelse  kunde  utlösa  en  häftig  storm  ~. 
b)  (Den)  raste  eftertanke  borde  sagt  dig, 
att  ~.  Därom  lider  icke  (det)  r-aste  tvivel. 
Och  vårsäden  har  därför  ej  tagit  (den)  r-aste 
skada.  (Ä  du  rädd?)  Inte  det  raste}  Vet 
du  inte  det  r-aste  hut,  Larsl  Albin  Widén. 
Som  aldrig  gjort  mig  det  raste  förnär  G. 
L.  Dahlin.  Där  ingen  tog  (den)  raste  notis 
om  mig.  Explodera  vid  (den)  raste  anled- 
ning. Som  inte  haft  den  (allra)  raste  ver- 
kan. Tålde  icke,  att  man  gjorde  (den)  raste 
invändning  ~. 

Syn.  (se  i  allm.  liten);  ej  1.  inte  stor, 
fattig,  simpel,  anspråkslös,  enkel,  ödmjuk, 
otillräcklig;  'avlägsen';  föga. 


765 


Ringakta — Ringa* 


766 


—  Ringaktja;  [-an];  -ning.  1)  Ea  ngn 
för  hans  handlingssätt.  Ett  korsikanskt  ord- 
språk säger,  att  den  som  icke  aktar  en  annans 
hund,  han  rar  även  husbonden  O.  Enckell. 
Ty  jag  rar  honom  i  somt,  men  högaktar 
honom  för  annat.  Rätt  uppburen  av  läse- 
världen,  men  förbisedd  eller  r-ad  av  kritiken 
I  Per  Hallström.  Ty  på  Korsika  finnas  inga 
sd  r-ade  medborgare  som  lagens  väktare  O. 
Enckell.  Vi  r-as  och  med  rätta  T.  Seger- 
stedt.  *Nej,  du  är  en  lipsill,  du  duger  inteh 
tillade  han  r-ande  'Dan'.  Där  funnos  stora 
och  sköna  kräftor  i  parti  —  ja,  små  också, 
men  de  r-ades  J.  Saxon.  Man  bör  icke  ra 
små  sår.  Men  om  du  rar  det  närvarande, 
sä  drar  allting  dig  spårlöst  förbi  och  ~ 
Egyptiska  sagor.  2)  a)  Ty  detta  är  en  ran, 
som  hamnar  sig.  b)  Utsätta  sig  för  rning. 
Behandla  ngn  med  tydlig  rning.  Visa  (sin) 
r-ning  för  ngn  1.  ngt.  För  eleverna  på  reallin- 
jen  hyste  han  rning  och  ~  O.  Rabenius.  Och 
dock  är  Scribes  dramatik  ej  värd  den  full- 
ständiga r-ning,  som  så  snart  kom  den  till 
del  E.  Kihlman.  Icke  utan  en  ton  av  r-ning. 
Ett  annat  utslag  av  hans  r-ning  för  pengar 
var,  att  ~  Gottfr.  Kallstenius.  Att  han  en 
gång  älskat  med  lidelse  vad  han  nu  behand- 
lade med  rning  G.  af  Geijerstam.  Lätt- 
sinnig r-ning  av  faran  Har.  Hjärne.  Syn. 
1)  akta  ringa,  se  förbi,  icke  (ens)  se  åt,  se 
ned  på,  anse  ringa  1.  värdelös  1.  allt  för 
liten  1.  obetydlig,  'sätta  sig  på  sina  höga 
hästar'  mot,  se  över  axeln,  missakta,  för- 
små, vårdslösa,  ej  skänka  tillbörlig  upp- 
märksamhet 1.  aktning,  'rynka  på  näsan 
åt",  förakta,  'behandla  som  luft',  ibl.  under- 
skatta, ibl.  ignorera. 

-halt;  -ig  (-t,  -are;  -het).  Skr.  Grundordet 
mindre  vanl.  Vrakat  på  grund  av  r-en.  R-igt 
mynt.  R-ig  malm.  Lämna  r-iga  bevis.  Syn. 
(av)  föga  värde,  underhalt(ig),  minder-  1. 
mindrevärd(ig),  ringvärdig,  -het,  -en.  Mest 
skr.  I.  Enkelt.  Om  de  sjunka  ned  till  r.  ~ 
Bibeln.  Vad  som  bliver  sått  i  r.,  det  uppstår  i 
härlighet  ib.  Under  sin  rs  dagar  Ax.  Wän- 
dahl.  —  Jag  i  min  r.  försfår  ingenting  Mollie 
Faustman.  Det  har  förunnats  min  r.  att 
skaffa  honom  beställningar  för  ~  Jac.  Ahren- 
berg.  II.  Ssgr.  Ex.:  Hon  pendlar  mellan 
en  överdriven  stolthet  och  lika  överdriven 
r-skänsla  Alg.  Werin.  Storhets-  och  ringhets- 
känslor ~,  främjandeidéer  och  förföljelse- 
idéer Louis  Backman  1919.  Syn.  jfr  ringa 
o.  liten,  -värdig.  Gärna  handels.  Rare  än 
Havannasockret  Ekenberg-Landin.  Orenare, 
r-are  arter  av  kalksten  ib.  Syn.  av  ringa 
värde,  ibl.  mindervärdig. 

Ringla^,  -de,  -t,  -as.  A)  Formerna  'rang' 
o.  (mer  säll.)  'rungit'  äro  skönl.  1.  ibl.  folkl. 
T.  e.  Och  vinteraftonens  köld  rang  för  mina 
öron  som  en  klocka  O.  Levertin.  Vällings- 
klockan rang  fyra  j)å  morgonen  M.  Rogberg. 

B)  Bet.  o.  användning.   Intr.,  opers.,  med 


innehållsobj.  samt  träns.  I.  Mer  egentl. 
1)  Ifråga  om  kyrkklockor  o.  d.  a)  Hör,  dom- 
kyrkklockorna ra  (till  gudstjänst)!  Det  r-er 
till  aftonsång.  Hör  hur  det  r-er  i  alla  kyrk- 
torn! I  dag  r-s  det  med,  i  både  stora  och 
lilla  klockan.  Klockorna  r-a  dovt  och  allvar- 
ligt, de  ra  till  begravning.  Ra  till  bröllop. 
Ra  i  stormklockan,  i  alla  stadens  klockor. 

b)  Ra  förstgången.  Det  r-de  sjuringning, 
du   vet,   på   lördagskvällen   Hans   Larsson. 

c)  Och  stapelns  Falumalm  /  r-er  sabbat  vid 
den  saliges  färd  Karlfeldt.  När  helgmåls- 
klockan  r-er  sabbatsro  C.  Larsson  i  By. 
Aftonklockan  r-er  bud,  /  att  mot  Långfredag 
det  lider  ~  O.  Arbman.  Påskens  klockor 
[skola]  ra  din  uppståndelse  Jeanna  Oter- 
dahl.  2)  Nu  får  vi  skynda  oss,  det  har  redan 
ringt  andra  gången  (för  båtens  avgång). 
För  att  roddbåten  i  dimman  skulle  kunna 
behålla  kontakten  med  fartyget  tutades  det 
oupphörligt  och  r-des  i  skeppsklockan.  — 
När  det  r-er,  slås  8  glas  (på  skeppsklockan). 
3)  a)  Vällingsklockan  r-er,  det  är  tid  att  gä 
in  till  aftonvard.  b)  Det  r  er  på  tambur- 
klockan. Vem  var  det,  som  r-de?  Klockan 
r-er  ju  ideligen.  Jag  tror  det  har  rt  20 
gånger  i  dag  så  visst  som  en.  Ring  saktal 
R.  två  gånger!  Ra  hårt,  häftigt,  c)  Ra 
på  betjäningen.  Men  ingen  hörde,  när  jag 
r-de.  Klockan  r-er  inte,  de  ä  fel  på  lednin- 
gen. Ring  efter  uppassarn,  så  vi  får  betala 
räkningen!  4)  a)  Det  r-er  i  telefon!  Men  en 
dag  r-de  telefonen  ~.  Var  de  till  dej  dom 
r-de?  Jag  har  r-t  till  Molins,  men  får 
inget  svar.  Det  r-de  dubbel  signal,  det  är 
rikssamtal.  Ursäkta  mig,  redaktören,  att 
jag  r-er  i  en  ren  struntsak  R.  Gelm.  b)  Så 
jag  tyckte  det  inte  var  någon  idé  att  ra  dig 
Erik  Sparre.  Jag  r-er  dej  nästa  vecka;  en 
kvart  över  tolv  som  vanligt. 

II.  Friare  o.  bildl.  1)  a)  Hustrun,  över 
vilken  järnkorsets  svarta  löv  r-t  i  två  är 
redan  Jeanna  Oterdahl.  b)  Klockgrodor  ra 
[i  dammen]  Einar  Malm.  c)  Den  r-ande  lärk- 
sången från  markerna  A.  Österling.  [Som] 
en  i  fjärran  r-ande  röst  Karin  Ek.  d)  Knallen 
kom  allas  öron  att  r-a  A.  Mörne.  Det  r-er  och 
susar  för  mina  öron  Erh.  Bäckström.  Det  r-er 
i  högra  örat.  Intet  ljud.  Bara  hans  eget  blod 
r-de,  men  ~  J.  Hemmer.  2)  Hans  ord  ra 
ännu  ständigt  i  mina  öron.  I  mina  öron 
ha  ända  från  min  barndom  viborgarens  fyra 
modersmål  r-t  G.  Simberg.  Med  forsens 
brus  och  Per  Målares  välkomnande  vänliga 
ord  ännu  r-ande  i  öronen  ~  Greta  Adrian. 
3)  Satte  han  sig  bredvid  honom  ~  och  r-de 
med  benen. 

Syn.  (mer  1.  mindre  nära;)  klämta,  slå, 
ljuda,  klinga,  pingla,  tona,  skälla,  runga, 
brusa,  kimma;  trycka  på  knappen  (till  ring- 
ledning); uppringa  ni  (på  telefon),  telefonera 
till,  'pingla  på';  ge  ett  klingande  1.  dun- 
kande ljud,  åter-  1.  efterklinga,  länge  ljuda 


767 


Ringa' — Rinna  för 


768 


(i)  1.  ligga  för  en;  svänga  (som  en  pendel), 
pendla. 

—  Ringa  av  n\,  (i)hop  [ai],  in  m,  sam- 
man (u,  upp  (u,  ut  [ru]  m.  fl. 

—  Ringanordning,  -apparat,  -karl. 
Han  var  dessutom  kyrkstöt,  dödgrävare  och 
r.  T,  Fogelqvist.  Syn.  ringare,  -klockla; 
•skläpp.  En  träplugg  [i  bönekvarnen] ,  som 
för  varje  varv  sätter  kläppen  i  en  stor  ra 
i  svängning  Sven  Hedin.  Förr  hade  vi,  när 
vi  låg  sjuka,  en  silverklocka  med  silverkläpp 
och  tryckknai^p  av  elfenben  på  nattduksbor- 
det; nu  hänger  man  (ringlednings) k7iappen 
Ull  den  elektriska  ran  vid  huvudgärden. 
Bordsror.  Är  det  fel  på  ran  nu  igen,  den 
ringer  så  svagt?  -ledning;  -sentreprenör; 
-sknapp  m.  fl.  Vi  har  fått  (elektrisk)  r.  till 
köket.  Med  en  r-sknapp  inom  räckhåll  Öv. 
fr.  Bern.  Shaw.  -maskin.  För  inköp  av 
en  r.  till  klockstapeln  [i  Lillkyrka  försam- 
ling] 1931.  -snöre.  Ringde  sä  kraftigt, 
att  r-et  gick  av,  elektriska  ringledningar 
funnos  ej  då  G.  Aldén.  -verk.  Då  järn- 
vägsbommarna manövreras  medelst  ledningar 
från  annan  plats,  äro  de  försedda  med  r., 
som  ljuder  kort  iyman  de  fällas  och '^l^iord. 
Fam.'-'  (1905).  De  automatiska  ren  vid  järn- 
vägsövergångar. —  Ringar|e,  -(eln,  -e.  Att 
andra  re  antagits  på  villkor,  som  de  gamla 
ringkarlarna  vid  kyrkan  avvisat.  En  av  de 
kvinnliga  r-na  i  Katarina  i  Stockholm  1920. 
—  R-lön  m.  m.  160  kr.,  håvpengar  och  gåvor 
15  kr.  På  tisdagen  ringde  Maria  klockor 
för  den  gamle  r-eförmannen  G.  J.  Muhr, 
som  ~  1918.  —  Ringning,  -en,  -ar.  T.  e.: 
Pådraqet  för  elektrisk  r.  i  Engelbrektskyr- 
kan  1920.  B.  till  aftonsång.  Döds-,  klock-, 
kvälls-,  sammanringning.  Sexren  från  Irsta 
kyrka  'Hubertus'.  —  Vid  tredje  ren  uppeti- 
harade  sig  äntligen  en  tjänsteande  ~.  — 
Middagsr-en. 

Ringla  8e  under  ring  (efter  ringel). 
Ringlar  se  ringel. 

Rinn|a,  rann,  runno,  runnit.  I.  Egentl. 
1)  Alla  floder  r-a  mot  havet.  Genom  landet 
ra  två  stora  floder.  Bäcken  porlade  och 
rann,  just  fri  från  vinterns  hölje.  Ra  lång- 
samt, snabbt,  skummande,  i  virvlar,  i  stän- 
diga krokar,  i  små  rännilar.  Där  nere  ser 
man  knappt,  att  (vattnet  i)  älven  r-er.  Run- 
net vatten  driver  inte  /  mer  din  kvarn  K. 
A.  Hagberg,  öv.  Rande  vatten  k  stillastå- 
ende. 2)  Medan  vattnet  r-er  nr  den  över- 
fyllda sån.  Ra  över  bräddarna,  över  alla 
bräddar.  Vattenledningen  är  friisen,  det  r-er 
inget  vatten.  Regnet  piskade  taket,  och  vatt- 
net rann  och  strilade  i  alla  rännor.  Tunnan 
stjälpte,  ölet  rann  i  strömmar  (över  sten- 
läggningen). Ra  endast  droppvis.  Vatten- 
ledningen hade  stått  och  runnit  hela  natten. 

II.  Friare.  1)  Jag  vet  inte  vad  de  ä  sotn 
r-er  i  era  ådror,  riktigt  blod  ä  de  då  inte. 
Det  rer  furstligt  blod  i  hennes  ådror.    Bara 


tanken  på  det  kom  hans  blod  att  ra  hett 
Fanny  Alving.  2)  Svetten  rann  utefter  kin- 
derna på  honom.  Jag  har  runnit  av  svett, 
när  ~  Ture  Nerman,  öv.  —  Under  det  tå- 
rama  r-er  och  barmen  höjes  av  suckar.  Lök, 
rök  och  elak  kvinna  /  lära  bondens  ögon  ra. 
Rer  gör  mitt  öga  /  för  var  liten  pust  Ove 
Borgvall.  Hans  ögon  voro  små  och  r-ande 
av  den  eviga  röken  Elsa  v.  Bom.  —  Och 
evigt  rande  näsa  Stina  Palmborg.  3)  Låta 
saften  självrinna  genom  hårduk  dvs.  utan 
att  bären  pressas.  4)  Vanligen  äro  de  själv- 
r  ande  [naft a] brunnarna  betydligt  överlägsna 
pumpbrunnarna  Nord.  Fam.''  5)  [Sticklju- 
sen] kunna  brinna  c:a  V  Ii  timme  och  ra 
icke.  Akta  dej,  sä  de  inte  rer  stearin  på 
ärmen!  6)  Såret  varar  sig  och  r-er.  7)  Mindre 
vanl.     Läcka.     Hinken  rer  jul 

III.  Bildl.  1)  Torkan  hade  varit  svår,  säden 
(riktigt)  rann  ur  axen.  Låta  sanden  ra  mellan 
fingrarna.  När  (sanden  i)  timglaset  slutat  ra. 
2)  Där  de  slingrande  vägarna  /  ra  som  silv- 
rade  bäckar  ur  skyn  Nils  Wohlin.  Där  r-er 
en  stig,  där  vaknar  en  vind  /  som  lockar  mig 
långt  från  gårdens  lind  S.  Siwertz.  Runno 
tvenne  skidspår  nedför  sluttningen  G.  Heden- 
vind-Eriksson. 3)  Vi  runno  som  möss  bland 
gräsen  och  tuvorna  ~  Wendela  Hebbe.  Litet 
framför  Minia  rann  en  lång  grön  orm  mot 
en  stenhög  Per  Hallström,  å)  Tidningarnas 
spalter  komma  att  ra  över  sina  bräddar  av 
redogörelser  för  ~  T.  Segerstedt.  5)  Dagar, 
nätter,  veckor,  år  —  stilla  r-er  tidens  flod 
E.  Diktonius.  Där  dagarna  ra  lika  hastigt 
som  sandkornen  i  ett  timglas  K.  Stenring. 
Min  älskade,  vår  levnad  r-er  snabbt!  ~  Ellen 
Lundberg-Nyblom.  Tiden  r-er  fort  nog  «r 
händerna  på  den  som  ej  är  beslutsam.  6)  Det 
rann  honom  först  då  i  sinnet,  att  han  gjort 
orätt.  Nu  r-er  det  henne  i  hågen,  i  minnet, 
hur  förströdd  han  sista  tiden  varit.  7)  Vilja 
vi  studera  naturfolkens  vandringar,  finna  vi 
strax,  att  källorna  ra  sparsamt  R.  Nume- 
lin.  8)  Skönl.  särbet.  När  solen  rer  (vanl. 
r-er  upp)  G.  Hedenvind  Eriksson.  9)  Märk 
uttr.  Läxan  fordrade  Strindberg,  att  vi  skulle 
kunna  som  ett  r-ande  vatten,  och  •>-  Gurli 
Linder. 

Syn.  (mer  1.  mindre  nära:)  I.  flyta,  flöda, 
strila,  porla,  bölja,  svalla,  välla,  kvälla, 
(fram)glida  (m);  (starkare:)  strömma,  forsa, 
skvala,  brusa,  frusa,  sprudla;  II.  1)  pulsera ; 

2)  'lacka";  tåras  1.  tara  sig,  'vattnas',  tillra; 
drypa,  droppa;  7)  läcka;  III.  1)  rasa";  sila 
sig;  2)  'löpa',  gå  som  ett  band,  slingra  (sig); 

3)  (smidigt)  glida,  orma  (sig),  åla  (sig),  slingra 
(sig),  ibl.  kräla  1.  ringla;  4)  svämma  1.  flöda 
(över);  5)  förrinna,  förflyta,  hänglida  fu; 
6)  komma  for  (ngn);  7)  rinna  ti'll,  komma 
(sparsamt,  ymnigt  osv.);  8)  upprinna  ni, 
uppgå  m. 

—  Rinna  av  ni  m.  fl.  se  avra  ni  osv. 
R.  för.    De  rann  för  mej,  att  ~  rann  mig  i 


769 


Rinna  för— Ris* 


770 


sinnet.  R.  hän.  Skönl.  Åren  rann  hän,  och 
slutligen  nalkades  gossens  femtonde  födelse- 
dag Greta  Tiselius,  öv.    R.  iväg  1.  i  väg. 

T.  e.  Veckorna  runno  i  väg  under  den  dagliga 
rutinen  H.  Victorin.  R.  på.  Särsk.  bildl. 
När  hagen  rann  på.  Runno  de  gamla  min- 
nena pä  honom,  allteftersom  ~  Erik  Sparre. 
Det  rann  plötsligt  pd  mig,  att  jag  skulle  ~. 
När  det  sinnet  r-er  på  honom  Alb.  Engström. 
—  Men  så  rann  sinnet  på  honom,  han  lyfte 
sin  knutna  hand,  och  ~  Karin  Jensen,  öv. 
R.  över.  1)  N^är  det  blir  för  fullt,  rinner 
det  över.  Slå  inte  (så  fullt),  s'att  de  rinner 
över!  2)  Rann  omsider  mitt  sinne  över,  och 
jag  utbrast  ->-  Cl.  Annerstedt.  —  Rinning, 
-en;  -stid.  Mindre  vanl.  utom  som  sista 
ssgsled.  Genom  urlakning  och  bortrinning 
Nord.  Fam.^  —  Sandtimglas  med  en  halv 
timmes  r-siid  Ad.  Ekelöf. 

Ripja',  -an,  -or  o.  Rip|a^,  -ade,  -as  samt 
Ripig  se  repa^  osv. 

Rip|a%  -an,  -or.  Lagöpus.  I.  Enkelt. 
Dal-  1.  snöran  (L.  lagopus)  är  den  vanliga 
r-an  i  fjällens  björkregion;  fjällr-an  (L. 
mutus),  som  är  något  mindre  och  har  lägre 
näbb,  är  en  typisk  högfjällsfågel.  Fånga  r-or 
med  snara.  Då  och  då  hördes  från  snår- 
skogen rornas  skratt  ~  L.  Munsterhjelm. 
Rorna  tryckte  t.  o.  m.  hårdare  än  vanligt, 
och  ett  tu  tre  halkade  min  käpp  på  något 
mjukt  som  gled  undan,  det  var  en  r-a,  som 
legat  på  ägg  i  sitt  bo.  —  Stekt  ungr-a.  II.  Ssgr. 
Ex.:  R-bär  Arctostaphylos  alpina;  både  om 
växt  o.  bär.  Ett  flertal  rflockar,  ur  vilka 
jag  lyckades  plocka  ett  dussi^i  fåglar  L. 
Munsterhjelm.  R-fdngare.  En  lappojke,  ute 
på  r-fångst  på  fjället.  Rgillrare.  R  hönans 
mjuka,  nästan  viskande  läte,  när  hon  lockar. 
Som  en  r-höna,  som,  för  att  låta  ungarna 
rädda  sig,  låtsas  sårad,  släpar  vingen  och 
buktar  nära  oroaren  för  att  föra  honom  åt 
annat  håll.  R  jakten  börjar  först  mot  slutet 
av  augusti.  Under  r-jaktstiden.  Gammal 
rjägare.  R-kullarna  äro  få  och  små  i  år. 
Fånga  ~  r-kycklingar  L.  Munsterhjelm.  Det 
skrattande  rläfet.  Innan  vi  nådde  själva 
r-markerna  Erik  Sparre.  Våren  1916  ut- 
kläcktes på  Skansen  en  kull  r-orrar,  vilka 
till  föräldrar  hade  en  orrtupp  och  en  rip- 
höna L.  Munsterhjelm;  (vanligare  riptupp 
o.  orrhöna).  I  det  lågvuxna  r-riset,  som 
dvärgbjörken  kallas  (Betula  nana)  E.  Frisen- 
dahl.  Höstens  rubinröda  r-riskvistar.  R-släk- 
tet  Lagopus.  Sätta  ut,  vittja  r-snaror.  En 
r-snarare  har  ofta  ett  par  hundra  snaror 
utsatia  Sven  Ekman.  Den  från  annan  fågel- 
snarning  ganska  väsentligt  avvikande  r  snar- 
ningen  ib.  Och  där  mdngeti  gammal  illslug, 
skrattande  r  tupp  grundligt  lurat  honom  Erik 
Sparre.  Ragg.  Medan  hennes  r-ögon  tindra 
med  svart  glans  Harry  Blomberg  om  en 
'madonna  från  Sameland'. 

Ripo'st  (-å-);   -en,  -er;  -stöt;  -er|a  (-ade, 

V.  25  —  Nusvensk  ordbok. 


-as;  -ing).  Egentl.  o.  bildl.  1)  En  elegant, 
behärskad  och  stilren  fäktning  med  snabba 
rer.  Med  en  blixtsnabb  r-stöt.  —  Rera  snabbt. 
2)  Rich.  Steffen,  Parad  och  r.  (Visby  1921). 
Det  händer  aldrig  hans  [Strindbergs]  inter- 
lokutörer  att  uttrycka  sig  i  sentenser  eller 
spirituella  rer  såsom  ännu  de  Ibsenska  M. 
Lamm.  —  Berta  anfaller.  Berg  parerar 
mest  och  rerar  A.  Slotte.  I  de  ord,  varmed 
Stockholms-Posten  r-erade  Richert,  förekom  ~ 
Fr.  Böök.  Syn.  1) svarsstöt,  motstöt; 2) raskt 
o.  fyndigt  svar,  (skarp  1.  snabb  1.  bitande) 
replik;  (r-era  ibl.)  'bita  av'. 

Rips,  en  1.  -et,  -er.  Ett  vanl.  enfärgat 
tyg  med  upphöjda  ränder.  I.  Enkelt.  Hals- 
dukar av  ylle,  linne,  siden  och  r.  Klänning  i  r. 
med  smala  ståveck,  blusad  modell.  Möbleman- 
get'^ kläl  t  med  grön  r.  Alg.  Sandberg.  Grunda 
soffor  med  brunt  r.  och  virkade  antimakas- 
sar  Per  Hallström.  Bomulls-,  sidenrips.  Ett 
litet  förmak  i  röd  yllerips.  II.  Ssgr.  Ex.: 
[En  väv]  med  r-artad  yta  Em.  v.  Walters- 
torff.  Damhatt,  garnerad  med  ett  breit 
r-band  om  kullen.  Vårhatt  med  rbandsgar- 
nering.  Bord  med  röd  r-duk.  Väska  av  svart 
skinn  med  r-foder.  Ett  par  rödbruna  rgar- 
diner  med  broderade  bårder  i  grönt  Öv.  fr. 
Bern.  Shaw.  R-klänninq,  kasackmodell  1925. 
R-tygei  i  möblerna.     R-väv(nad). 

Ris',  -et,  =;  -vis,  adv.  (säll.  adj  ).  Ett 
r.  =  20  böcker.  Då  r-et  ofta  räknats  olika 
för  olika  sorts  papper  (480  ark  av  finare 
papperssorter,  500  ark  tryckpapper,  1,000 
ark  postpapper  piano,  2,000  ark  biljettpap- 
per), har,  säger  S.  Ambrosiani,  numer  %ij)p- 
stått  en  tendens  att  ej  vidare  behandla  ret 
som  prisenhet,  utan  man  söker  i  stället  att 
räkna  per  1,000  ark  1923.  Sortererskan  N:o 
13.  Skulle  anledning  till  anmärkning  mot 
sorteringen  av  detta  r.  förefinnas,  torde  denna 
lapp  bifogas  anmärkningen  Lapp  i  bokris 
1917.  Jag  plitar  fulla  r.  efter  r.  med  en 
prudentlig  gubbstil,  som  ~  Ejnar  Smith.  Vid 
rens  paketering  S.  Ambrosiani. 

Ris'^,  -et,  [  =  ].  Växt  (Oryza  sativa)  o. 
'produkt'  (korn,  gryn,  födoämne  osv.).  1)  R-et 
odlas  i  många  raser  i  de  flesta  varmare  län- 
der och  utgör  en  väsentlig  beståndsdel  i  födan 
för  nära  hälften  av  jordens  befolkning.  Hos 
kineserna  var  r-et  redan  omkr.  3,000  f.  Kr. 
föremål  för  odling.  R-et  är  ett  enårigt  sump- 
gräs,  och  r-dkrarna  måste  under  vegetations- 
perioden (3  —  4  mån.)  sättas  under  vatten, 
som  först  kort  före  skörden  avtappas.  [R-et 
tröskades]  ibland  med  slagor,  men  ofta  såg 
man  en  gosse  rida  en  buffel  i  ring  H.  Mörne. 
2)  Gott  r.  bör  ha  rent  vit  färg,  rara  nästan 
utan  smak  och  lukt  och  fritt  från  damm. 
Han  kämpar  ~  för  det  opolerade,  brunak- 
tiga  r-et,  som  har  kvar  både  sitt  fröskal  och 
sitt  gluienlager  Öv.  fr.  Alfons  Goldschmidt. 
Skalat  r.  befriat  från  agnarna.  R  ets  van- 
ligaste handelsform   är  'risgrynen',  dvs.  de 


771 


Ris^— Ris" 


772 


rengjorda,  polerade  fröna.  R.  i  flingor  — 
glad  nyhet  för  svenska  husmödrar  Annons 
1935.  Hushällsris,  lättkokta,  dryga,  svällande 
Annons  1931.  —  Höns  med  r.  R.  med  curry. 
Kalvstuvning  med  rand  av  r.  Kalvbräss 
med  r.  och  ärter  Eva  Mannerheim  Sparre. 
Rostat  r.  med  grädde.  R.  a  la  Malta  (ris- 
blancmavgé).     Apelsin-,  rabarber-,  äppelris. 

—  Risbakelse,  -blancmangé.  -bränn- 
vin. Hett  japanskt  r.,  s.  k.  saké  även  kallat 
'risvin'  1.  'risöl'.  -centrum.  Valencia,  Spa- 
niens r.  -distrikt.  Ty  Iravadidalen  är  jor- 
dens största  r.  H.  Mörne.  -export;  -ör. 
-flingja;  -epudding.  Nytt  för  matlagningen: 
r-or,  som  koka  pd  3  min.  1935.  -fodermjöl. 
Avfallet  vid  de  skalade  riskornens  polering 
nyttjat  som  kraftfoder,  riskli.  -fält.  Sedan 
vattnet  frän  r-en  bortletts,  skördas  riset  pd 
de  torra  fälten  genom  att  avskäras  för  hand. 
Malaj  plöjande  r.  med  vattenbuffel  som  dra- 
gare  Fr.  Adelborg.  Djupt  under  oss  Idgo 
r-terrasserna  i  en  ständigt  växlande  färg- 
skala av  spelande  dagrar  ~  T.  Gislén.  -gryn. 
I.  Enkelt.  Ren,  som  utgöras  av  de  okros- 
sade fröna  av  riset,  äro,  sedan  de  polerats, 
härda,  mer  eller  mindre  genomskinliga  eller 
ibland  nästan  glasklara.  Jag  skulle  ha  ett 
kilo  r.  Vita,  klara,  stora  och  likformiga  r. 
betalas  högst.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ha  böna  i 
r-sgröten  pd  julafton.  R  skaka  (med  russin). 
R-skort  för  självhushållare  1919.  R-sjnid- 
ding.  R-svälling.  -gröt.  Mindre  vanl.  1. 
Idls.  för  'risgrynsgröt',  -halm.  Det  först 
framställda  filtrade  kinesiska  papperet  ~ 
blev  beka7it  under  första  århundradet  efter 
Kristus  och  bestod  huvudsakligen  av  r.  eller 
risstrå  B.  Jönsson.  Handviska  av  l:ma 
gul  r.  Mjuka  mattor,  flätade  av  r.  -import; 
-firma;  -erande;  -ering;  -ör.  Japan  är  ~, 
trots  dess  intensiva  risodling,  ett  r-erande 
land  Kjellins  Varulex. 

-kli  risfodermjöl.  -korn.  Ren  kunna 
utsås  i  rader  eller  bredsds,  eller  också  ut- 
sättas plantor,  uppdragna  i  vattendränkta 
drivbänkar.  Lika  varandra  som  tvä  r.  Öv. 
fr.  Pearl  Buck.  Kastade  några  r.  i  elden 
såsom  offer  till  ~  gudarne  ~  Ax.  Ideström. 
-kvarn.  Skalningen  av  riset  sker  i  r-ar,  var- 
vid som  biprodukt  fås  skalen  (agnarna) ,  vilka 
nyttjas  som  förpnckningsmedel.  -kärv|e.  När 
husbonden  återvänder  från  fälten  med  sin 
last  av  majskolvar,  sesamknippen  eller  rar 
Stephanie  Beyel.  -målning.  Spinnrockens 
surr  och  gnisslet  vid  r-en.  -mjöl;  -(s)sort ;  -sba- 
kelse;  -spudding;  -stvål  m.  fi.  IJapan  bakas 
r.  till  bröd  och  kakor.  En  billig  och  god  föda 
[för  hundar]  är  kokt  r.,  blandat  med  kött- 
mjöl Al.  Behm.  Små,  mycket  söta  r-sba- 
kelser,  som  klibbade  fast  och  lagrade  sig  pä 
tänder  ocJi  gom  ~  (på  Sachalin)  L.  Mnnster- 
hjelm.  -odl|are;  -ing.  Ringar  finnas  i 
Europa  framför  allt  i  Lombardiet  och  Spa- 
nien,   -papper.    Kinesiskt  r.,  som  erhålles 


ur  märgen  pd  det  i  Kina  odlade  trädet 
Tetrapanax  papyrifera,  nyttjas  bl.  a.  till 
litografi  och  i  senare  tid  till  konstgjorda 
blommor.  Japanskt  r.  ett  tätt  silkespapper 
(bl.  a.  till  cigarrettpapper),  -producerande. 
En  rik,  r.  provins  Erik  Nyström,  -pud- 
ding, -puder.  R.  verkar  uppfriskande  på 
rödflammig  och  hettad  hud  Åhlén  &  Holm. 
R.  fås  av  risstärkelse,  -rot.  Skurborstar 
av  r.  Golvskrubb  av  prima  r.  -rätt.  Pilaff 
är  den  turkiska  r-en,  som  äies  till  varje  mål 
Stephanie  Beyel.  -skål.  Barnen  fingo  bära 
var  sin  r.  i  handen  samt  ett  par  ätpinnar 
Öv.  fr.  Pearl  Buck.  -skörd.  I  ren.  God  r. 
-sort.  -stärkelse.  Rn  utgör  i  kornen  80  %. 
Rispudret  fås  avr.  R.  till  strykinrättningar 
K.  Hildebrand.  Bokbindarklister  av  r .  -säck. 
-vatten.  R.  (avkok  på  ris)  har  stoppande 
verkan  och  är  mycket  i  bruk  vid  dietf  öring.  R. 
med  grädde,  -vin  se  risbrännvin,  -ätande. 
Hos  Orientens  r.  folk.  -öl  se  risbrännvin. 
Ris^   -et,  =.   I.  Mer  egentl.     Ofta  koll. 

1)  a)  Risiga  buskar,  kvistar  o.  skräp.  Hålla 
sig  dold  i  r-et.  —  Marken  var  full  av  torra 
kvistar  och  r.  Bränna  r.  (om  hösten).  Un- 
danskaffa ret.  Samla  det  bortrensade  r-et 
i  högar.  Svårt  att  komma  fram  i  allt  r. 
och  bråte.  Tillvaratagande  av  r.  till  bränsle 
och  lövris  till  foder  1918.  Binda  r-et  i 
knippor  och  bära  hem  det  på  ryggen.  Komma 
med  en  knippa  (torrt)  r.  Samla,  plocka  r. 
i  skogen.  I  kärret  hade  de  vräkt  r.,  det 
skulle  vara  vägen.  Brinna  som  torrt  r.  Som 
r.  vår  lust  förbrinner  Akke  Kumlien.  — 
Märk  uttr.  'från  r.  och  rot'.  Som  från  r. 
och  rot  brutit  de  vidsträckta  fält,  som  ~E. 
Frisendahl.  Jord  ~  som  han  upparbetade 
från  r.  och  rot.  b)  R.  lämpligt  till  kvastar, 
kvastris.  Vispris.  —  Jag  kunde  behöva  lite 
stadigt  r.  att  stöda  ärterna  med.  Ärt-,  bön- 
ris,  c)  Strö  hackat  granris  pä  golvet.  Enris. 

2)  Bärris  o.  d.  R.  definieras  i  Krok  &  Älm- 
quist  som  -»småbuskar  med  mer  1.  mindre  för- 
krympt stam  och  små  fasta,  vanl.  övervint- 
rande blad  (t.  ex.  ljung,  lingon).-^  De  vinter- 
gröna r-en  Harry  Smith.  En  lavhed,  där 
kråkris  och  dvärgbjörk  äro  de  dominerande 
ren  Gunnar  Samuelsson.  Blåbärs-,  lingon-, 
odon-,  mjölon-,  rip-,  tranbärs-;  pors-;  kry})- 
ris.  —  Torrt  kråkris  är  utmärkt  att  tända 
med.  —  Plocka  bären  utan  att  rycka  upp 
r-et. 

II.  Friare  o.  bildl.  1)  a)  Fä  smaka  ret. 
(Björk)r-et  stod  alltid  färdigt  i  kakelugns- 
vrån. Få  r.  pä  bara  stjärten.  (Fä)  slita  r. 
Frukta  ret.  Ha  vuxitifrån  ret.  Ge  honom  lite 
r.,  de  har  han  förtjänati  Nöta  ut  retpä  ngn(s 
rygg).  Att  han  skulle  piskas  med  r.  E.  Nore- 
liue.  Spar  på  r-et,  och  du  fördärvar  jnlten. 
Den  som  spar  sitt  r.,  han  hatar  sin  son 
Bibeln,  Till  den  oförständiges  rygg  hör  r. 
ib.  R.  gör  gott  barn.  R.  gör  dåren  vis.  Jag 
ska  randa  honom,  tänkte  käringen  och  tog 


773 


Ris^ — Risa 


774 


till  r-et  ~  S.  Dahllöf.  Fd  känna  hur  r-et 
svider.  R-et  under  min  tidigare  barndom 
och  rottingen  under  skoltiden "«-  N.  P.  Ödman. 
Hederssiraffet,  anmärkningen  fick  träda  i 
rottingens  och  r-ets  ställe  Sigfr.  Almquist. 
Mjukaste  r-et  svider  värst,  b)  Att  de  där- 
igenom bundit  r.  dt  (sin)  egen  rygg  vållat 
sin  egen  ofärd,  gett  hugg  på  sig,  gett  fien- 
derna vapen  i  hand,  fallit  i  den  grop  de 
grävt  åt  andra  1.  d.  Binda  r.  dt,  för,  till 
egen  rygg,  egna  ryggar  mer  säll.  'bryta  r.' 
Me7i  odygd  binder  själv  sitt  r.  har  straffet 
i  släptåg,  straffar  sig  själv.  C)  Kyssa  r-et 
ödmjukt  ta  emot  sitt  straff,  tacksamt  ta 
emot  den  tuktan  man  får.  2)  Under  hans 
vredes  r.  Bibeln.  Guds  r.  äro  gjorde  att 
vara  människans  straff  och  skrämsel.  Tuk- 
tans r.  driver  det  [oförnuftetj  bort  Bibeln. 
Herren  har  brutit  sönder  ~  tyrannernas  r.  ib. 
Dessa  rättfärdige,  som  svänga  straffdomens 
r.  O.  Högberg.  Ödets  järnris  Stagnelius. 
Tukta-;  pldgoris.  3)  Under  kritikens  r.  och 
färla.  —  Dd  och  dd  band  han  i  en  liten 
visa  r.  och  ros  dt  ndgon  av  kamraterna  Erik 
Lindberg.  ^ Politiken-»  har  bäde  ros  och  r. 
för  båda  lagen  Sv.  Dagbl.  1916. 

Syn.  I.  1)  risiga  buskar,  snårig  busk- 
vegetation; grenar,  kvistar  o.  (annan)  bråte ; 
2)  bärris,  småbuske,  örtliknande  buske; 
II.  1)  'björkris',  hopbundna  färska  björk- 
kvistar (som  straff  redskap);  karbas,  'spö', 
gissel,  färla ;  (kok)  stryk,  aga,  risbastu,  basto- 
nad,  stut,  smäll,  smörj,  'dask'  (på  stjärten), 
'bas',  avbasning,  rammel(buljong);  2)  näpst, 
tuktan;    tadel,   klander,  ovett,  tilltvålning. 

—  Risartad.  Re  växter,  sdsom  kråkbär, 
odon  ~  Nord.  Fam.^  -bastu  (grav).  Att 
han  mer  än  en  gdng  gav  mig  r.  F.  U. 
Wrangel.  Och  fick  mig  en  duktig  r.  pd 
kuppen.  Som  bet  bättre  i  skinnet  än  bdde 
r-r  och  härluggar  Joh.  Sundblad.  Nog  unnar 
han  uppviglarna  en  andlig  r.,  men  ~  Harry 
Blomberg.  Syn.  se  ris^  II  1.  -brän|na; 
•ning.  Hygget  är  röjt  och  r-t,  och  äter- 
växten  synes  infinna  sig  genom  självsddd. 
Röjningar, r-ningar  och  skogssådder  O.  Bucht. 
-bränsle,  -buntning.  Grenar  och  ris  bun- 
tades medelst  Löivenhielms  r-sapj)arat  1917. 
-bygd.  Ldls.  o.  fackl.  Skdnska  r-er  ordet 
återinfört  i  vetenskaplig  framställning  av 
A.  Campbell  1927:  en  mellanform  min  1. 
blandning  av  skogs-  o.  slättbygd  där  huvud- 
vikten ligger  på  ängs-  o.  boskapsskötsel 
(äng  o.  fälad).  -bål.  Och  när  hela  byn  brann 
som  ett  r.,  sutto  vi  upp  och  redo  bort  Öv. 
fr.  R.  Boleslavski.  -bädd.  Plankor,  lagda 
pd  en  r.,  utgjorde  vägen  över  myren.  -eld. 
Som  lagade  mat  under  bar  himmel  ~  vid 
en  r.  Ernst  Lundquist,  öv.  Flamma  som 
en  r.  -gård.  1)  För  fiske  (med  land-  1. 
ledarm).  2)  Se  risgärde,  -gärde.  Liksom 
'risgård'  (i  denna  bet.)  o.  'rishag'  ldls.  Mer 
tillfällig  hägnad  (av  okvistade  ungträd  o. 


buskar),  -hack  se  ristugg.  -hag,  -et,  =.  Se 
risgärde.  R.  ~  anses  icke  som  laggild  h[äg- 
nadj  H.  Juhlin  Dannfelt.  Hagtornshäcken  '^ 
ser  ut  som  ett  r.  och  är  dammig  Strindberg. 
-hed.  Ris-  (mest  ljung) hedar  Erik  Almquist. 
Inom  r-arna  och  pd  vindblottor  Harry  Smith. 
-hög.  Bränna  rar.  -knipp|a  1.  -knipp|e. 
Med  en  ra  pd  ryggen,  -koja.  Bygga  sig  en  r. 
mitt  i  djupa  skogen,  -kvast.  Gärden,  som  jag 
gdr  och  sopar  med  en  liten  r.  Walborg  Hed- 
berg, öv.  Ock  band  r-ar  eller  holkade  toffel- 
bottnar  Otto  Lundh.  -kvist.  -kärr.  Vdra 
viktigaste  r.  (porskärren)  Erik  Almquist. 
-plock|are;  -erska;  -ning.  Jägare  och  rare 
S.  Lagerlöf.  Förbud  mot  rning.  -rik.  Men 
bokskogen  uppträder  ocksd  i  en  möss-  och 
risrik  typ  med  ~  G.  Schotte.  -rökt.  R.  ren- 
stek Annons  1932.  -samlare.  R ,  som  pd 
detta  säit,  en  smula  olovligt,  skaffa  sig  bil- 
ligt bränsle  I.  Lo- Johansson,  -skjul.  Ett 
r.  tjänade  till  stall  dt  hästarna  O.  Bucht. 
-tugg;  -are  1.  -ningsmaskin.  Under  kris- 
tidens bränslebrist  upptuggades  i  särskilda 
maskiner  grenar  och  ris  samt  klenare  virke 
till  s.  k.  rishack  eller  r.,  vilket  nyttjades  till 
bränsle.  Bränslekommissionens  broschyr  Om 
r.'  1918.  Söderhamns  nya  r-are  Idlö.  -takt. 
I  församhällena  till  Stockholm  ha  anslag 
uppsatts  om  förbud  mot  r.  1926.  -vas|e. 
Fackl.  Utsättande  av  rar  [där  fisken  kan 
samla  sig,  leka  osv.]  Fiskeristadga  för  Mäla- 
ren,   -verk.   Flätat  r.  som  'skyddshäck'. 

—  Ris|a,  -ade,  -as;  r-a  ned  se  nedr-a ; 
[-are];  -ning  (med  plur.).  A)  Van  1.  verbfor- 
mer. I.  Mer  'egentl.'  1)  Ärterna  mdste  r-as 
i  morgon  dag.  De  lägre  sorterna  sockerärter 
behöva  ej  ras.  2)  a)  Ra  (i)  stugan  med  fin- 
hugget granris.  Golvet  var  skurat  och  nyrat 
för  söndagen,  h) Det  var  rat  i  snön  fram- 
för grindarna  och  hela  gdngen  upp  Pär 
Lagerkvist.  3)  Ldls.  (t.  e.  Skåne).  Ra  skog 
(räfsa  löv  och)  göra  'vårstädning'  i  skogen. 
II.  Friare  o.  bildl.  1)  Sd  tog  han  en  kvist 
av  kvasten  och  r-ade  sin  son  ganska  efter- 
tryckligt H.  Wranér.  Borde  ras  och  hud- 
flängas,  sd  länge  han  har  en  skinnslamsa 
i  behdll  Öv.  fr.  Gogolj.  Ldta  r-a  ngn. 
2)  a)  Ensamheten  r-ar  dig  härdare  än  giss- 
let i  cellen  E.  Knape.  Mitt  öde  stads  mig 
utan  misskund  rat  Raf.  Lindqvist,  öv. 
b)  Med  gycklets  ris  blodigt  r-a  sitt  offer. 
Bara  för  att  bli  r-ad  eller  berömd  för  ~ 
Ruben  Berg.  Egenskaper,  som  han  tidigare 
rat  ~.  —  Socialministern  rosar  och  rar 
tredje  statsmakten  vid  Publicistklubbens  drs- 
fest  1928.  Hur  mycket  än  ungdomslivet  i 
Uppsala  prisats  och  råts,  besjungits  och  för- 
dömts. Sedan  hon  r-at,  ville  hon  emellertid 
äveyi  lisa,  och  ~  Emma  Bendz.  B)  Verbal- 
subst.  1)  Rare.  T.  e.  Mustafa,  den  obarm- 
härtige r-aren  av  Stockholms  och  stockhol- 
marnas mänga  arvsynder  Sv.  Dagbl.  1917. 
En  mänsklighetens  rosare  och  rare  ~  Ane 


775 


Risa— Riskabel 


776 


Randel.  2)  R-ning.  T.  e.  Den  tidsödande 
r-ningen  [av  ärter]  Liud-Liljewall.  Syn. 
A)  I.  1)  stöda  med  ris,  uppsätta  ris  till 
stöd  åt;  2)  strö  granris  på,  (över)strö  med 
(hackat)  granris;  3)  befria  från  ris  o.  d.; 
II.  1)  aga,  ge  risCbastu);  2)  straffa,  näpsa, 
tukta;  'gissla',  kritisera,  anmärka  på,  'till- 
tvåla' OJ.  —  Risig,  -t,  -are;  -het.  Blott 
'egentl.'  Fylld  av  ris  o.  kvistar  1.  av  risiga 
buskar;  full  av  torra  grenar.  1)  Under 
granen  var  det  r-t  och  nerstökat.  Kråkan, 
som  nattai  i  r-<  näsfe  Curt  Thelander.  Jag 
låg  liksom  förr  /  på  min  r-a  brits  ~  Paul 
Lundh.  2)  Då  unghararna  kytta  omkring 
på  r-a  fällor  och  ~  A.  Knöppel.  En  ~  olän- 
dig  terräng,  uppfylld  av  r.  småskog  ~  L. 
Munsterhjelm.  R.  slån  även  till  3.  3)  En 
eller  annan  r.  och  vindsliten  rönn  eller  al  ~ 
Th.  Högdahl.  En  gammal  r.  hägg.  Urgam- 
mal ek  med  r.  krona.  Och  träden  stå  nakna 
och  r-a  H.  M.  Nordlindh. 

Ris*,  -et.  Folkl.  Pastorskan  Hägglöfs  Ris- 
smorning  mot  Engelska  Sjukan  eller  Riset 
Ups.  Nya  Tidn.  1928. 

Risk,  -en,  -er.  1)  Allmännare,  a)  En 
rädsla  för  all  r.,  som  utvecklade  sig  till 
ryggradslöshet  och  oförmåga  att  taga  ansvar 
C.  Bennedich.  Och  all  r.  (för  förgiftning) 
bortfaller,  om  ~.  Ständig  r.  för  luf (have- 
rier. Där  det  var  r.  för  skred.  Ja,  det  är 
ju  en  viss  r.  (att  ni  går  om  varann).  Upp- 
draget var  icke  utan  sin  r.  Företaget  är 
onekligen  förenat  med  stor  r.  b)  A,  (den) 
r-en  ä  inte  (så)  stor  I  Jag  tror,  att  jag  ut- 
sätter mig  för,  vågar,  tar,  löper,  står  r-en. 
Tog  r-en  och  smög  sig  genom  soldatkedjan. 
R-en  för  upptäckt  var  alltför  stor.  Nu  visste 
de  icke  väderstrecken  och  hade  r-en  att  ~ 
komma  åt  fel  håll  H.  Schiller.  Och  und- 
gingo  r-en  att  ej  bli  förstådda.  Frånsett 
r-en,  att  ~.  Den  r-en  finns  dock  ännu,  att  ~. 
Ikläda  sig  ren  för  eventuellt  uppstående 
förlust,  c)  Prep.-uttr.  Också  med  r.  för 
upprepningar  måste  jag  här  ~.  Men  du 
vet,  att  det  blir  på  din  egen  r.  Du  får  göra 
det  på  egen  r.  Under  r.  att  ~.  Utan  (all, 
sin)  r.  är  ju  försöket  icke.  Utan  alltför 
stor  r.  Man  borde  utan  större  r.  för  miss- 
tag kunna  ~.  Leva  sitt  liv  på  egen  r.  och 
räkning  V.  Benedictsson.  Men  kom  ihåg, 
de  blir  på  din  räkning  och  r.l  d)  Ex.  med 
plur.  Då  vågade  jag  inte  ~  taga  sådana 
r-er  Eisb.  Funch.  Att  utförandet  av  [fiyg]- 
manövern  medför  de  största  r-er  för  olycks- 
fall. Med  en  lugn  obeveklighet,  som  inte 
tycks  sky  några  r-er  K. -G.  Hildebrand.  Men 
han  hade  framhållit,  att  r-erna  skulle  vara 
överkomliga.  2)  I  försäkringsväsendet.  / 
mera  abstrakt  bemärkelse  förstås  med  r.  om- 
fattningen av  den  fara,  som  försäkringen 
skall  skydda  mot,  eller  genomsnittsbeloppet 
av  en  möjlig  skada  inom  en  viss  tidsenhet; 
vanligen  förstås   emellertid  med  r.  försäk- 


ringsobjektet (det  försäkrade  föremålet)  jfr 
Lantmannens  uppslagsbok.  Alltefter  r-ens 
storlek.  Icke  påbörjad  r.  För  det  bolag,  som 
övertar  r-en.  Normala,  innormala,  l:a,  2:a 
osv.  klass  r-er.  Läran  om  r.  3)  Som  sista 
ssgsled.  Till  1  o.  2.  Ex.:  Sådana  varor  ära 
underkastade  beslagsrisk.  Förlust-,  smitto-, 
brand-,  transport-;  tjänste-,  yrkesrisk.  Med 
tanke  på  rymningsr-en.  Däremot  är  huset 
oförsäkrat,  ty  staden  står  självrisk  för  sina 
byggnader.  Syn.  (mer  1.  mindre  nära:)  fara, 
äventyr,  våda,  vågspel,  vågstycke,  ovisshet, 
osäkerhet,  ovissa  utsikter;  ansvar;  försäk- 
rat föremål,  försäkringsobjekt. 

—  Riskfri; -het.  R.  passage  genom  spärr- 
zonen 1917.  Tjuvarnas  mest  angenäma  och 
ra  arbetsfält.  Alldeles  r.  är  ju  heller  icke 
denna  placering.  Företaget  var  ingalunda 
r-tt.  Den  vida  rare  vägen  längs  kusten.  För 
mig  vore  det  onekligen  r-are  att  ~.  —  Med 
full  r-het.  Syn.  (absolut)  säker  1.  ofarlig. 
-full.  Skr.  Det  visserligen  bra  betalda,  men 
oerhört  r-a  skorstensmurareyrket  Ola  Vin- 
berg. Att  dylika  roddturer  kunde  ~  vara  rätt 
så  r-a  Hj.  Bengtsson.  Vårt  arbete,  vilket 
var  ett  av  de  raste  man  gärna  kunde  råka 
pd  Arthur  J.  Jacobsson.  -fyll|d.  Skr.  / 
en  r-d  tid  Gust.  Johansson.  Den  r-da  ~  upp- 
giften att  framställa  tetanusserum.  Sin  dotter 
ville  fadern  icke  låta  ensam  företaga  den 
rda  återresan,  utan  hade  ~  Lor.  Kihiman. 
Därtill  var  arbetet  alltför  r-t  ->-.  -fördel- 
ning. R.  är  grunden  för  all  sund  kapital- 
placering, -försäkrja;  -ing.  Lagerbevis,  som 
icke  blivit  rade.  Alla  utställningsföremål 
allr-as  (brand,  stöld,  skada)  för  av  ägaren 
åsätt  värde  Upps.  Husmodersförening  1927. 
-gräns  o.  -klass.  Försäkringstermer. 
[Ägorna]  indelas  alltefter  läge  och  frostför- 
hållanden under  de  senaste  åren  i  riskklas- 
ser Nord.  Fam.*  -marginal,  -moment. 
Ett  r.,  som  mer  eller  mindre  tillhör  de  flesta 
industrier  M.  Asplund.  Ett  r.,  som  kan 
elimineras.  R-et  finge  man  väl  alltid  räkna 
med,  men  ~  Stina  Palmborg,  -område. 
Komma  utanför  r-t  t.  e.  för  minor,  bomber 
o.  d.  -premie.  Försäkringsterm.  Den  del 
av  försäkringsavgiften  för  året  (årspremien) 
som  åtgår  att  täcka  den  omedelbara  risken 
för  den  del  av  försäkringssumman  som 
icke  täckes  av  redan  reserverade  medel. 
Allmännare:  ersättning  som  vid  penning- 
placering beräknas  för  den  därmed  för- 
knippade risken.  Vid  vanlig  utlåning  kan 
i  regel  en  del  av  räntan  betraktas  som  r. 
Norstedts  Uppslagsb.  -procent.  Ren  för 
den  som  flyr  är  99  %,för  den  som  går  fram- 
åt sällan  över  85  %  Gunnar  Cederschiöld. 
•summa,  -tagare.  Bör  självklart  staten 
träda  in  som  r.     Den  störste  r-n.    -ZOn. 

—  Riskäblel  (akut);  -elt,  -lare.  Ångare 
på  r-el  kryssning  genom  'havets  kyrkogård' . 
Att  vi  ~  befinner  oss  i  en  r-el  utkant  av 


777 


Biskabel — Rispig 


778 


Paris  S.  Siwertz.  Och  gjorde  färden  ytterst 
r-el  (för  hundarna).  De  r-la,  isfyllda  far- 
vattnen G.  Bodman.  Jag  tog  en  överblick 
av  bergväggen  och  fann  den  rel  Borg-Mesch. 
Experimentet  var  r-elt,  särskilt  därför  att  ~. 
Att  skriva  till  honom  i  värt  eget  namn  var 
r-elt,  dd  ~  H.  Gummerus.  För  mig  avlöpte 
dock  det  rla  äventyret  utan  obehag.  Papper 
med  säker  utdelning  i  stället  för  r-la  speku- 
lationspapper. Att  han  ej  blivit  kvitt  sin  r-le 
undersäte  genom  att  sätta  honom  i  fängelset 
Knut  Hagberg.  Det  kunde  ju  bli  r-elt  för 
hans  hälsa.  Deklarera  falskt  blir  r-lare 
1933.  Syn.  förenad  med  (stor)  risk,  risk- 
full,  riskfylld,  farlig,  äventyrlig,  vådlig, 
vansklig.  —  Risker|a,  -ade,  -as;  [-ing].  Bet. 
växla  min  'utsätta  sig  för',  'löpa  fara',  'våga' 

0.  'befara'.  Vi  har  allt  att  vinna,  intet  att 
r-a  (pd  det  försöket).  Du  vet,  vad  du  r-ar 
genom  att  avgå.  Jag  tror  ändå,  att  jag  rar 
(ett  försök).  Och  de  som  åter  voro  förmög- 
nare, ville  ej  r-a  något  för  den  nödställde 
vännen  And.  Allardt.  Staten  har  inga  miljo- 
ner alt  ra  på  ett  så  löst  projekt.  Ra  halva 
sin  förmögenhet  —  och  därtill  sitt  rykte  — 
pd  en  affär.  En  affär,  där  man  fick  r-a 
skinnet.  Att  han  hellre  ville  ra  vanära  och 
kunglig  vrede  än  ->-.  Därmed  r-ar  du  att 
utsätta  dig  för  förtal.  Var  förf attaren  präst, 
kunde  han  ju  ra  kappa  och  krage  Alb. 
Engström.  Raska  pd,  här  ra  vi  att  bli  över- 
raskadel  Det  nyttiga  detaljarbete,  utan  vilket 
resultatets  lödighet  skulle  r-as  Sig.  Wallin. 
För  att  hon  ej  skulle  r-a  upptäckt.  Och  jag 
måste  taga  mig  i  akt,  om  jag  inte  ville  ra 
att  förstöra  min  karriär.  —  Mer  säll.  utan 
'att'  framför  infinitiven.  T.  e.  Var  statio- 
nerad i  Shanghai,  men  hade  inte  r-at  resa 
Ull  Nanking  Aleko  Lilius.  —  Jag  träffade 
emellertid  på  Sakari  utanför  vedboden  och 
r-ade  en  fråga  Göran  Stenius.  Syn.  även- 
tyra, (veder)våga,   sätta   på   spel,  ta  1.  stå 

1.  löpa  risken,  försöka  sin  lycka,  pröva 
lyckan,  ibl.  stå  sitt  kast;  utsätta  sig  för 
risken  1.  faran  (att  ~);  löpa  fara  (att);  be- 
fara, frukta;  (ibl.:)  blottställa,  utsätta  (sig) 
för  fara. 

Risk|a,  -an,  -or;  -plockning;  -soppa  m.  fl. 
Skivsvampsläktet  Lactarius  o.  särsk.  'läckra 
r-an'  1.  'blodr-an'  (L.  deliciosus).  Brötlingar 
och  pepparlingar  räknas  i  vidare  mening 
även  till  ror.  Den  läckra  r-an  ser  med  sin 
röda  köttfärg  och  sin  brandgula,  vid  stelning 
gröna  mjölksaft  helt  giftig  ut,  men  är  en 
förträfflig  matsvamp.  —  Ett  av  våra  bästa 
r-slälien  L.-G.  Romell. 

Risoll  (åll);  -en,  -er.  Kok.  Ett  slags 
smördegspastej  med  fyllning  av  köttfärs 
1.  stuvning  (fisk,  fågel,  svamp,  skaldjur). 
JR-er,  kokta  iflotlyr  och  serverade  som  lunch- 
rätt. 

RiS0'tto  (ått-);  -n.  Till  ris^  Kok.  Ita- 
liensk   rätt  av   risgryn  kokta  i  buljong  o. 


smaksatt  med  lök,  tomatpuré,  saffran,  par- 
mesanost  o.  d.  En  r.  utan  riven  ost  verkar 
fattig  Ups.  Nya  Tidn.  1929. 

Risp^,  -en,  -ar.  Ngt  värd.  Och  jägar- 
magen  trånar  till  en  r.  K.  Stangenberg. 
Ni  är  alltför  anspråkslös,  fru  Palm;  kalla 
en  sådan  här  tillställning  för  >r.»?  Joh. 
Sundblad.  Så  var  nu  god  to^g  en  frukost- 
risp  med  oss  i  det  gröna  Dan.  Åslund.  Mor- 
gon-, smörgås-,  aftonvards-,  kvälls-,  middags- 
risp  Ibl.  särsk.  avseende  supen  ('pärlan') 
till  'smörgåsen'.  Syn.  'en  sup  o.  en  smör- 
gås', lätt  måltid  (på  stående  fot  1.  utan 
anstalter),  'matbit',  gaffelbit. 

Risp%  -et,  =.  När  han  kände  det  första 
r-et  av  värjspetsen.  Ett  vanskött  r.  av  en 
kattklo,  som  föranledde  förgiftning.  —  Som 
vassa  knivrisp  skar  hans  långa  drill  (på 
fiolen)  V.  v.  Heidenstam.  Syn.  rispning, 
rispa,  ibl.  skår(a).  —  Risp^  -et.  Konkr., 
koll.  Sedan  samlades  allt  r-et  [av  siden- 
lapparna] i  kartonger;  därmed  vadderades 
t.  e.  våra  mormorsmödrars  bästa  sidenstubbar 
1916.  R-et  kardades  omsorgsfullt,  så  att  det 
luggade  sig  en  smula  ~.  Siden-,  linnerisp. 
Syn.  upprispat  linne  (charpi)  1.  siden  o.  d. 
—  Risp|aS  -an,  -or.  Konsten  består  i  att 
såra  sin  motståndare  utan  att  man  själv 
får  en  r-a.  En  liten  ra  i  skinnet,  i  1.  på 
huden.  Mina  fötter  äro  ömma  med  ror  och 
sår  Viola  Renvall.  —  Hos  andra  blöder 
själen  I  av  minsta  r-a  den  får  N.  v.  Hof- 
sten.  —  Göra,  åstadkomma  ror  i  ~.  Där 
fanns  säkerligen  ej  en  ra  på  de  finmdlade 
dörrspeglarna  och  ~  Rosa  Fitinghoff.  Pul- 
pet  med  märken  och  r-or  efter  generationer 
skolpojkar.  Det  blev  en  lång  ra  i  tyget  som 
efter  en  spik.  —  /  detta  mjuka  täcke  av 
enris,  ljung  och  mossa  ha  inga  odlingsför- 
sök slitit  r-or  V.  Benedictsson.  En  öka  skär 
en  vit  ra  genom  vattnet  Rik.  Lindström. 
Syn.  (mer  1.  mindre  nära:)  skråma,  repa, 
8kår(a),  ritsa,  fåra;  reva,  spricka,  rämna.  — 
Rispa%  -ade,  -as;  r-a  av  (U  m.  fl.  se  avr-a 
osv.;  -ning  (med  plur.).  Ra  sig  (i  fingret) 
med  en  kniv,  på  en  spik.  Törnen  r-ade  våra 
händer  och  ansikten  ~.  Med  sina  av  arbetet 
r-ade  fingrar  ~.  Som  bara  behöva  se  på  utan 
risk  att  r-a  st7^  sÄ;mn  Per  Hallström.  Rar 
man  med  kniven  i  fröskalet,  framsipprar  en 
mjölksaft.  —  Golvet  såg  ut,  som  om  det 
r-ats  av  sporrar.  Ra  en  stor  reva  i  tyget. 
Klänningen  ser  lite  r-ad  ut.  —  Och  åkrarna 
r-as  av  harv  och  plog  N.  Lago-Lengquist. 
Där  mossan  aldrig  r-ats  av  hov  eller  mede 
V.  v.  Heidenstam.  —  Lätt  (låta)  ra  sig. 
Syn.  (ibl.:)  (upp)rista  (ru),  (upp)sprätta  (m) 
1.  -riva  (tu)  1.  -slita  (m)  1.  -rispa;  jfr  f.  ö. 
föreg.  —  Rispig,  -t,  -are ;  [-het].  1)  (Sönder)- 
rispad.  Med  händer  och  ansikten  r-a  och 
bulnade  av  stötar  mot  kvistar  och  stenar 
M.  Rogberg.  2)  Full  med  rispor.  På  det 
grova,  r-a  golvet  Astrid  Väring.   Iklädd  en 


779 


Rispig— Rista 


780 


urmodig  och  r.  röd  sidenklänning  S.  Siwertz. 
3)  Som  lätt  rispar  sig. 

Riss|eP  (akut);  -let.  Verbalsubst.  till 
rissla'.  Maskiners  surr,  kranars  rel  och 
släggors  klang  G.  HedenvindEriksson.  Grä- 
sets ängsliga  rel,  när  vindsuset  ilar  ~ 
T.  Fogelqvist.  Hör  bara  r-let  av  vind  i 
träd  Irja  Browallius.  —  RissjeP,  -let,  -el. 
Länt,  I.  Enkelt.  R-el,  grovt  såll,  använt  för 
första  rengöring  av  den  tröskade  säden  från 
agnar,  halmstump  m.  m.  H.  Juhlin  Dann- 
felt.  Och  hade  sd  tätt  med  häl  som  öpp- 
ningarna i  ett  sädesr-el  G.  O.  Hyltén-Caval- 
lius.  II.  Ssgr.  Ex.:  Bland  dammiga  säckar 
och  r-elbosshögar  C.  Larsson  i  By.  R-elbotten 
med  stora  rutor.  Och  med  en  njiderlig  blick 
i  sina  ögon  släpper  han  r-elskaftet  S.  Dahl- 
löf.  —  Rissl|a',  -ade,  -as;  r-a  fram  m  m.  fl.; 
[-ing,  med  plur.].  I. Träns.  Mer  fackl.  Ra 
grus,  sand,  kol.  II.  Nästan  endast  intr. 
Allmännare.  Ofta  skönl.  1)  Dels  om  ljud, 
dels  om  rörelse;  bet.  ej  alltid  åtskilda  (ofta 
avses  både  ljud  o.  rörelse),  a)  Med  huvud- 
vikten på  ljudet.  Sågarna  de  ra  och  stoc- 
karna langas  ut  ~  C.  Svenson-Graner.  Den 
frodiga  rågen  rade  och  rasslade  med  sina 
redan  matade  ~  ax  Ellen  Wester,  öv.  Lien 
går  fram  genom  r-ande  säd  Alb.  Viksten, 
Det  r-ar  i  vildråg  och  havre  Th.  Tufvesson. 
Så  att  ~  sanden  r-ar  under  deras  hovar  E. 
Norling.  Snövinden,  som  r-ande  drog  fram 
över  isen  ~  Gust.  Johansson.  Det  regnar 
stilla  och  silar  /  med  fint  och  r-ande  sus  ~ 
Alb.  Henning.  Regnets  r-ande  mot  rutan  G. 
Hedenvind-Eriksson.  Ra  och  klinga  som 
en  svag  musik  Per  Hallström.  En  r-ande 
fontän,  b)  Med  huvudvikten  på  rörelsen. 
Då  smältvattnet  r-ar  i  skuggiga  snåren  J. 
Reuter.  Mellan  stenblocken  r-a  små  bäckar 
Strindberg.  Det  rar  så  fint  över  blankaste 
grus  A.  Österling.  2)  Friare.  Det  går  en 
r-ande  rysning  genom  varje  fiber  i  min  kropp, 
och  ~  Alb.  Viksten.  Plötsligt  kände  han  det 
r-a  som  en  ström  av  svalka  genom  ådrorna  ~ 
S.  Siwertz.  Men  hedendomen  r-ar  hett  i 
skinnet,  j  när  näven  knyter  sig  om  kniv  och 
kolv  ~  A.  Österling.  Syn.  sakta  rassla  1. 
prassla,  lätt  klirra  1.  knittra;  sorla,  porla, 
'susa',  brusa  helt  svagt;  rinna  (över  stenar, 
med  kluckande  1.  porlande  ljud),  pollra, 
rinna   fram    under  porl   (med  små  virvlar 

0.  bubblor);  (ibl.  nära:)  'sjunga'  '1.  klinga' 

1.  'sjuda". 

Rissl|a^,  -an,  -or.  Norrländsk  släde  (båt- 
lik men  med  medar;  man  hel-  1.  halvligger 
i  den).  I  ra  genom  Norrland  Stockh.  Dagbl. 
1914.  Sett  en  r-a  svänga  in  på  gårdsplanen 
[SangisJ  i  skarpt  trav  och  ~  Fr.  Böök. 
Nedbäddad  i  den  bekväma  r-an  E.  Walter 
Hiilphers.   Norrlands- ,   Umeå-,  finn-,  åkra. 

Rist*,  -en,  -ar.  Galler,  halster  1.  rost(järn) 
i  spis  (t.  e.  att  lägga  kol,  koks  1.  sparved 
på).     De  lära  slakta  dina  lamm  och  lägga 


dem  2)å  r-en  B.  Sjöberg.  Jag  satte  hans 
tallrik  att  värmas  på  r-en  Ada  Werin,  öv. 
Köks-,  kakelugnsrist. 

Rist%  -en,  -er.  Länt.  En  skärande  plog- 
del (se  ex.).  Ren  skär  tiltan  lodrätt,  billen 
vågrätt.  I  svedjans  aska  gick  er  blanka  r. 
C.  Larsson  i  By.  Medan  en  tunn  strimma 
röd  jord  rördes  upp  av  r-en  Reigin  Frid- 
holm, öv.  Skumrist.  —  Rist|aS  -ade  [1. 
-el,  -as;  r-a  in  m  m.  fl.  se  inr-a  osv.;  -ar|e 
(-(e)n,  -e);  -ning*  (ofta  konkr.  o.  med  plur.). 
I.  Vanl.  verbformer.  1)  Egentl.  Ra  sitt 
namn  i  barken  (med  en  kniv).  Ra  figurer, 
ngns  namn  i  isen.  Ett  paraffinskikt,  vari 
namnet  r-as  med  ett  metallstift.  Ra  direkt 
i  stenen.  Ra  runor.  En  runrad  uppteck- 
ning. Märket  ser  ut  att  vara  r-at  med  kniv. 
Ra  numret  i  lädret  med  en  nålspets.  Där 
inlandsisen  r-at  repor  i  hällarna.  Att  man 
gick  under  en  jordremsa,  som  r-ats  ur  gräs- 
vallen Hj.  Alving.  —  När  en  gäng  Fjalar 
r-er  sig  geirsodd,  kom  »>•  Runeberg.  —  Så 
att  dess  spets  endast  r-ar  ytterst  i  huden  E. 
v.  Qvanten.  2)  Friare  o.  bildl.  Ett  ärr  hade 
krigen  r-at  i  hans  tinning  och  ett  ännu 
djupare  hade  livet  lämnat  efter  sig  i  hans 
hjärta  Birgit  Th.  Sparre.  Stunder  av  njut- 
ning, som  rat  outplånliga  spår  i  mitt  minne 
Edv.  Westermarck.  Ja,  denna  vackra  fjärd, 
hur  outplånligt  är  den  ej  rad  på  minnets 
tavla  I  D.  Elfstrand.  Vad  han  i  en  kort  efter 
v.  Boms  frånfälle  r-ad  liten  minnesruna 
yttrat  om  honom  R.  A.  Wrede.  Ra  sitt 
namn  i  hävderna  skaffa  sig  ett  namn  i 
historien.  II.  Verbalsubst.  1)  Rare.  Särsk. 
om  runr-are.  Drävlestenens  rare  O.  v.  Frie- 
sen.  Vilket  synes  angiva  en  kvinnlig  rare  E. 
Bråte.  2)  R-ning.  Särsk.  i  plur.  ofta  (konkr.) 
om  runr-ning.  a)  Det  finns  väl  inget  ut- 
siktstorn, där  ej  väggar  och  bänkar  äro  för- 
därvade av  okynnesr-ningar.  b)  Hällr-nin- 
gar.  c)  Stenen  synes  här  ha  släthuggits, 
innan  r-ningen  anbragts.  Stenen  bar  rnin- 
gar  ~  också  på  båda  smalsidorna  O.  v. 
Friesen.  Som  namntecknat  flera  r-ningar 
än  någon  annan  E.  Bråte.  —  [Runsten] 
med  en  r-ningsyta  om  0.86  m.  bredd  O.  v. 
Friesen.  Syn.  göra  en  inskärning  1.  en 
skåra,  inskära  m  (namn,  figurer,  inskrift 
1.  d.),  utskära  m,  ut-  1.  inhugga  ru,  inrista  m. 

Rist|a^  1.  Ryst|a,  -te  [säll.  -adel,  rist  1.  ryst 
[säll.  -at],  -as;  r-a  ned  lu  o.  om  ni;  -ning* 
(med  plur.).  Egentl.  o.  friare.  I.  Ex.  med  -i-. 
1)  Träns,  a)  Saksubj.  Snart  rister  morgon- 
brisen flöjlarna  ~  Strindberg.  När  vinden 
r-er  parkens  ~  träd  Ragn.  Ekelynd.  Varje 
stark  vindstöt,  som  ~  r-e  huset  och  rev  i  de 
urgamla  asparna  ~  Dan  Andersson.  Om 
världens  stormar  min  hydda  ra  I  och  alla 
drömmar  om  intet  gå  ~  Ernst  Josephson. 
En  frosskakning  r-ade  plötsligt  den  gamla 
gestalten  Sven  Lidman.  Hyddan  vår  är  grå 
och  murken,  /  mången  il  har  henne  rist  V. 


781 


Rista— Ritualmä88ig 


782 


E.  Öman.  Då  lekgäddorna  rist  och  skakat 
ryssjorna  vid  båtens  annalkande  Erik  Sparre. 
Rist  av  en  förlupen  fläkt  /  svagt  en  kärr- 
björk blänker  Joel  Rundt.  Som  vatten  ur 
ett  r-at  ämbar  Ellen  Wester,  öv.  Jorden 
darrade  och  r-ades  av  någon  hemlighetsfull 
kraft  J.  Palmen,  öv.  b)  Person- (1.  (ljur)8ubj. 
Och  ra  håret  fritt  från  skummets  droppar 
A.  Österling.  Re  peruken  och  såg  betänk- 
sam ut  Har.  Hornborg.  Re  fundersamt 
sitt  vita  huvud  och  ~  Ad.  Johansson. 
När  han  r-e  sina  bojor,  /  det  i  bergens 
hällar  skräll  Strindberg.  Hon  r-e  sängklä- 
derna och  satte  på  rena  var  ->-  Ellen  Wester, 
öv.  Rade  en  grangren  och  lät  det  ös- 
regna  lite  pä  lingonriset  Pär  Lagerkvist. 
Lade  ~  sin  hand  på  min  axel  och  re  mig 
på  ett  godmodigt  sätt  PIj.  Bergman.  — 
Hästarne  r-a  sig  och  skrapa  med  hovarna 
Ernst  Landquist,  öv.  —  Dä  tar  jag  ett  tag 
i  krullhdret  ditt  och  r-er  om  dig  ~  Ellen 
Wester,  öv.  2)  Intr.  a)  Med  prep.  Vinde?i 
r-e  sakta  på  grenarna  ib.  Och  r-e  sorgset 
nekande  på  huvudet  B.  Mörner.  Med  en  av- 
böjande r-ning  på  huvudet.  —  [Hur  vinden] 
r-e  i  rutan  ~  Ebba  Atterbom,  öv.  Det  r-er 
och  värker  i  fingret,  i  såret  ~.  Det  r-er  i 
mig,  rer  i  hela  kroppen,  när  jag  hör  tåg- 
visslan,  b)  Utan  prep.  Re  som  ett  skatbo 
i  storm  ~  Erik  Sparre.  [Stugorna]  r-e  under 
kastvindarna  Harry  Blomberg.  Förtöjnin- 
garna lossas,  maskinernas  slammer  stiger, 
skrovet  res  och  ~  Sven  Haglund.  Han  r-e 
från  huvud  till  fot,  som  om  ~  Agnes  v.  Kru- 
senstjerna.  Träden  r-ade  igen  utanför,  där 
var  så  tyst,  att  ~  Pär  Lagerkvist.  Rande 
plågor  och  vinande  ångest  Jeanna  Oterdahl. 

II.  Ex.  med  -y-.  Nu  ryster  höstlig  storm 
min  dörr  A.  T.  Gellerstedt.  Och  de  höga 
alar  r-a  /  kronorna  ~  K.  A.  Tavaststjerna. 
[Då  fåglarna]  våldsamt  hacka  och  r-a  i 
frukfställningarne  R.  Sernander.  När  en 
fågel  ~  rer  sina  vingar  Elsa  Lindberg. 
Jätten  [havet],  som  r-er  jordens  /  klijjpfasta 
grund  ~  Z.  Topelius.  Så  r-er  han  sorgset 
på  huvudet  och  ~  B.  Mörner.  Stormen,  som 
r-ar  hällen'^  J.  Levart.  Ungersvennen  rysiade 
nu  j)å  betslet,  såsom  fiskdrottningen  hade 
lärt  honom  Sv.  Folksagor.  Det  r-ade  och 
knakade  i  alla  fogar,  dä  ~  Ax.  Klinc- 
kowström. 

Syn.  skaka,  häftigt  rycka  i,  ruska  (på), 
runka,  (komma  att)  darra  1.  skälva  1.  rysa 
1.  spritta;  ibl.  det  skär  (i). 

Rit,  -en,  -er  (akut  1.  grav);  -enlig  m.  fl. 
I  obest.  sing.  även  ritus  (akut  1.  grav). 
A)  Enkelt.  I.  Huvudformen.  Den  vikt, 
som  av  Schilck  tillerkännes  ren,  kulten  och 
särskilt  fruktbar hetsr- erna  N.  Söderblom 
1905.  Ren,  d.  v.  s.  det  invecklade  religiösa 
ceremonielet,  där  verkan  tankes  stå  i  absolut 
beroende  av  de  föreskrivna  —  ofta  åldriga  — 
detaljernas  minutiösa  utförande,   står  icke 


högt  i  kurs  i  Nya  Testamentet  John  Nils- 
son 1935.  R-er  och  bruk.  Men  alla  rer 
bli  tomma  skal,  om  ~  Hagar  Olsson.  Rer 
att  iakttagas  vid  jakten  Sven  Hedin.  [Dessa 
eldtillbedjare]  ha  mycket  egendomliga  r-er 
Öv.  fr.  'Essad  Bey'.  Människooffrande  r-er 
Elsb.  Funch.  JPåskalammsr-en.  En  typisk 
reningsrit.  Äringsr-er.  II.  Formen  'ritus'. 
Börjar  avta  i  bruk.  Jordfästningen  utfördes 
efter  evangelisk  rus  Sv.  Dagbl.  192G.  För 
alla  slaver  av  grekisk  rus  Nord.  Fara.^ 
B)  Ssgr.  Vanligare  äro  ssgr  med  'ritual-'. 
Ätt  valan  ritenligt  satt  för  sig  själv  på 
sejdställningen ,  avskild  från  de  andre  R. 
Höckert.  Ingen  gudstjänst  hade  någonsin 
synts  henne  förnämligare  än  deras  enkla 
och  r-lösa  sammankomster  Jeanna  Oterdahl. 
Syn.  (fast)  kyrkobruk,  religiös  sed,  kyrk- 
lig 1.  religiös  ceremoni,  kulthandling,  reli- 
gionsbruk. 

—  Ritual,  -en  1. -et, -er  1.  =.  1)  Egen  ti. 
Dels  —  (stadgad)  ordning  för  kyrkliga  för- 
rättningar; dels  mässbok.  Att  förrätta  hög- 
mässa efter  fritt,  av  k.  m:t  godkänt  r.  En- 
ligt en  r  ,  som  kristendomen  ärvt  av  hed- 
ningarna Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  Herren 
har  där  många  boningar  och  dyrkas  efter 
ganska  skiftande  r.  V.  Langlet.  Frågan  om 
r.  för  missionärs-  och  diakoninvigningar 
1920.  Innan  en  bestämd  r.  utbildats.  Ändra 
ren.  Stått  vid  en  grav  och  läst  r-en.  Läste 
endast  Fader  vår  och  orden  i  r-en.  —  Då 
han  sjöng  de  vackra  psalmerna  och  respon- 
sorierna  i  den  sköna  svenska  ren  Öv.  fr. 
R.  H.  Fife.  Den  enkla,  mänskliga  läran 
gjordes  till  ett  oynänskligt  system  av  dogmer 
och  r-er  Py  Sörman.  O.  Quensel,  Vårt 
högmässoritual.  Jordfästnings-,  mässritual. 
2)  Friare.  Stadens  kokfru  hade  en  bestämd 
r.,  som  hon  strängt  följde  Agnes  v.  Krusen- 
st  jerna.  [Hemmet]  har  sin  egen  r.  för  fester 
och  högtidligheter  S.  Lagerlöf.  Det  starka 
understrykandet  av  demokratien  hör  i  Schweiz 
till  den  nationella  r-en  Fr.  Böök.  Stillebenet 
eller  *  natur  e  morte^,  som  det  bör  heta  ef  ter 
ren  Ane  Randel.  För  Jack  Cecil  och  mig 
hörde  det  så  att  säga  till  ret  att  höra  ^Voff 
Öv.  fr.  Bruce  Lockhardt.  Syn.  fast(8tälld) 
1.  stadgad  ordning  för  (särsk.  kyrkliga) 
förrättningar;  fastställda  former  o.  ordalag 
(för  ngt),  de  vanliga  ceremonierna;  mäss- 
bok. —  Ritualbok.  -dans.  Vilda  r-er. 
-enlig.  1)  Efter  griftetalet  förrättades  r-t 
jordfästningen,  varefter  ~.  Ett  r-t  offer. 
2)  Friare.  Med  pomp  och  ståt  och  fullkom- 
ligt r-t  öppnades  riksdagen.  Varpå  en  r. 
gåsmiddag  vidtog,  -ivrare.  -mord.  Utfört 
i  enlighet  med  ngn  rits  fordringar  (t.  e. 
som  offer),  rituellt  mord.  Falska  anklagel- 
ser för  r.  -musik,  -mässig.  Egen  ti.  o. 
friare.  I  stället  för  att,  from  som  en  kor- 
gosse, svänga  rökelsekaret  i  ra  cirklar  Per 
Widergren.    —   Kocken    officierar    med    en 


783 


Ritualmässig — Ritpenna 


784 


säker  värdighet,  som  är  nästan  r.  Alf  Martin. 
-redskap.  Alla  de  konstverk  och  r.,  som  ~ 
Y.  Hirn.  -slakt;  -a.  Skäktningen,  judarnas 
r.  —  Han  åt  endast  kött  av  rad  nötboskap 
Vincent  Granfelt.  Ingen  märkning  av  rat 
kött  1935.  -språk.  Behäller  ~  sitt  forna  r., 
mestadels  en  modifierad  gammalbulgariska 
V.  Langlet. 

—  Rituali's|m,  -men;  -t  (-en,  -er;  -isk). 
1)  Han  kände  sig  främmande  för  all  denna 
r-m    och    alla    dessa   reningsceremonier   B. 
Forell.     Rmen  hos   Englands  yngre  präst- 
män.    2)  Hos  Englands  rter  Ém.  Linder- 
holm. —  Enligt  den  r-tiska  tolkningen  Y. 
Hirn.    Den  mest  r-tiska  kyrka  i  Stockholm 
Folke    Palmgren.     Syn.   (r-m.)    kyrklig   1. 
religiös  rörelse  Bom  lägger  överdriven  vikt 
vid  yttre  former  o.  ceremonier  (det  rituella); 
överakattning  av  (religion8)former;  (r-t:)  an- 
hängare av  (sträng)  r-m.  —  Rituell  (-äll); 
-t.     1)  Egentl.     R.  ordning.     Det  r-t  före- 
skrivna pdskbrödef.    Obsidianknivar  [använ- 
das] ännu  av  judarna  för  ra  ändamål  Sv. 
Arrhenius.    2)  Friare.    Jag  uttalade  de  ra 
orden:    t  Oss   väl   och   ingen   illat    efter  en 
klunk   ur   muggen   och   visste,   att  jag  hade 
firat  midvinterfesten  C.  G.  Laurin.  Åt  enkla 
vardagliga  förrättningar  i  de  torftiga  hem- 
men kunde  hans  [Zorns]  pensel  ge  en  nästan 
r.   prägel,   såsom  i  Brödbakning  Karlfeidt. 
Syn.  ritualenlig,   ritualmässig,  i    enlighet 
med    1.   som   tillhör  (särsk.  kyrklig)  ritual, 
(efter)  'helgad'  (sed).  —  Ritus  se  rit  A  II. 
Rit|a,  -ade,  -as.   I.  Huvudbet.  1)  Egentl. 
a)  Gå   och   r-a  för  ngn.     Lära  sig  skriva 
och   r-a.     Hans   r-ande  penna  är  inte  elak, 
inte   mer   än   en   karikatyrist   har  rätt  att 
vara  Aleko  Lilius.    b)  B  a  bokstäver.    Och 
r-ade  sedan  några  oläsliga  initialer  i  kvittens- 
boken  Prins    Wilhelm.     Jag  fick  då  ett  av 
dessa  brev,  som  Ossit  brukade  ra  med  bly- 
erts —  *skriva^  är  här  ej  tillämpligt  --  med 
centimeterhöga  bokstäver  Emil  Cedercreutz. 
c)  Ra  med  bläck,  blyerts,  tusch,  svartkrita. 
R  ad  i  svartkrita,  med  färgkriior.     Ra  på 
fri  hand,  efter  linjal;  efter  naturen,  efter 
klots,  efter  levande  modell,    d)  Ra  figurer, 
streck,  krumelurer,  cirklar.   Jag  brukade  ^ 
i>r-a  gubban,  och  så  snart  det  blev  bekant, 
att  jag  i  mitt  tält  r-ade  på  lediga  stunder 
bilder  ur  beväringslivet  och  ~  N.  P.  Ödman. 
[Såg]  hela  lägerplatsen  ~  liksom  r-ad  med 
kol  på  ett  vitt  papper  B.  Gripenberg.  e)  Vem 
har  rat  det  nya  riksbankshuset?  Ra  kartor. 
Renr-a.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Flickan  rade 
med  tåspetsen  i  sanden  Berit  Lampe.  b)  Vä- 
dermöllor,  som  ra  /  här  och  där  emot  skyn  I  en 
mörk  och  skarp  silhuett  G.  P.  Quist.    över 
det  mer  och  mer  mörknande  himlavalvet  ra 
raketerna  sina  eldlinjer  ~  K.  Östgren.  En 
vidsträckt  slätt,   där  stenmurar,  åsnestigar 
och   små   bäckar   r  ade   ett  brokigt  mönster 
av  trianglar  och  oregelbundna  fyrkanter  O. 


Enckell.   II.  Mindre  vanl.  bibet.   R-ar  eld 
på  en  svavelsticka  och  tänder  lyktan  S.  Dahl- 
iöf.   Han  r-ade  eld  med  en  svavelsticka  mot 
skinnbyxan   och   tände  sin  pipa  G.  Heden- 
vind-Eriksson. Syn.  I.  teckna,  återge  kontu- 
rerna av,  uppdra(ga)  ru  (linjerna  till);  (ibl.:) 
skriva,  klottra,  (upp)skis8era  ru,  forma,  till- 
tota  riJ,  (in)rista  (m),  ritsa;  upp-  1.  utrita  ni; 
utföra    1.    göra    ritning(ar)    till;    II.  repa, 
stryka.  —  Rita  av  lu  m.  fl.  se  avrita  osv. 
—  Ritalbum.    Varförutom  två  r.  jämte 
annotationsböcker  voro  i  ständig  verksamhet 
Strindberg,    -apparat.  Avteckna  föremål  i 
mikroskopteknisk  r.  Ren  T>Kuhlmann*  sparar 
tid  och  arbete  Annons  1935.   -arbete.   Nor- 
disk  Världsatlas :  Svensk  redaktion,  svenskt 
r.,  svenskt  papper,  svenskt  tryck.     Ett  om- 
fattande r.     -bestick.     (Cirkel)bestick  (jfr 
d.  o.).    Ett  förstklassigt  r.  med  passare,  cirk- 
lar för  blyerts  och  tusch,  dragstift  och  grad- 
skiva,  -blad.    Tio  st.  lösa  r.  av  mycket  gott 
ritpapper  Åhlén  &  Holm.   -block.  R.  '^  8 
stora  blad  prima  ritpapper,  blockade  på  styv 
pappskiva,  -bläck,  -bord;  -sbock.  -bräde. 
Glatt  bräde  varpå  ritpapperet  fästes,  -byrå 
ritkontor,     -etyd.     Fördärvad  av  Calames 
r-er  G.  Pauli,   -försök.   Hans  första,  fam- 
lande  r.     -grejor.     Tar  genast  fram  sina 
r.  för  att  teckna  av  ståten  Douglas  Melin. 
-kol.  Vanligt  hasselträ  lämnar  särdeles  goda 
kol,  lämpliga  såväl  till  r.  som  ~.   -konst; 
-när.     Öva   upp   sig   i   r-en.  —  Redan  som 
barn  en  verklig  r-när.   -kontor;  -spraktik. 
Anställd  på   r.   —  Med   6  års   r-spraktik. 
-kopia.  'Upsala  r.' ,  en  nystartad  firma,  som 
utför  alla  slags  kopior  1935.   -kritja.   Fär- 
gade ror.   -kunnig;  -het.   önskvärt  är,  att 
läraren  är  r.   Att  den  re  pastorsadjunkten 
skall   teckna  porträttet   Fr.    Böök.     -kurs. 
Även  om  bok  t.  e.  Andra  ~  16-sidiga  r-er 
Sv.  Läraretidn.  1919.    -lektion.    Ta  extra 
r  er.  Ge  r-er.   Under  r-en.  -linjal.  -lärar|e; 
-teknik  m.  fl.;    inna  (1.  -i'-).    Som  skolterm 
nu  ersatt  av  'teckningslärare'.    Att  jag  på 
hösten  1860  blev,  i  brist  på  kompeteyilare  per- 
son för  tillfället,  tillförordnad  re  vid  Upp- 
sala   katedralskola   ~  N.    P.    Ödman.  Rit- 
lärar  Holmgren.  —  Axel  Goes,  R-minnen. — 
Var   under   47   år   r-inna   ~   vid  Tekniska 
skolan  i  Stockholm  1920.    -mall  se  mall  I  3. 
-material.  Skolans  r(-ier).  -materiel.  Där- 
för slöto  sig  fem  ä  sex  flickor  tillsammans 
för    att   köpa  r.,  vilket  ~  Agnes    Magnell. 
-mått.    Fackl.    R.  ~  självst ängande  Åhlén 
&  Holm.  -mästar|e;  -befattning  m.  fl.    C. 
G.  Holmgren,  f.  d.  r-e  vid  Uppsala  Univer- 
sitet.    Det  med   r-ebefattningen  [vid   Upps. 
Univ.]  förenade  arvodet  1916.    Och  beklädde 
nu    r-platsen    i    många     skolor    i  Abo  Jac. 
Ahrenberg.  Syn.  ritlärare.  -mönster.  Ibl. 
även  =  schablon. 

-papper;  -sblock.    Ritblock  med  8  stora 
blad   prima    r.     Tjockt,    glatt  r.    -penn|a. 


785 


Ritpenna — Ritsa^ 


786 


Att  han  pd  exercisfältet  bör  öva  sig  med 
geväret  uch  inte  med  ran  N.  P.  ödman. 
Ror  av  blyerts,  av  (färg)krita.  -portfölj, 
-prisma  till  ritapparat.  -ram.  Jag  spände 
papper  pd  en  stor  r.  och  tog  plats  Martin 
Koch.  -saker.  Ritmaterial(ier),  ritgrejor. 
Tog  fram  sinn  r.  och  gjorde  några  utmärkta 
skisser,  -sal.  Stora  ren.  -skol|a.  Teck- 
nade ~  ibland  efter  naken  modell  pd  konst- 
föreningens ra  Bertel  Kihlman.  Ef  ter  att  ha 
genomgått  några  månaders  ra  på  ~  Krohgs 
ateljé  ~  Klas  FåhrsEus.  Ror  anlades  i  Hel- 
singfors och  i  Åbo  B.  Estlander.  -spets. 
Ibl.  för  stilus'.  -stift.  I.  Ritpenna,  drag- 
stift; pennstift;  ibl.  för  'ritspets'  1.  'stilus". 
De  lustiga  husen  vid  övre  Slottsgatan,  vilka 
sedda  från  gatan  ragla  som  skapelser  av  en 
femårings  r.  Åke  Hasselblad  1916.  Att  han 
gjorde  bäst  uti  att  ~  lägga  bort  penslar  och 
r.  F.  U.  Wrangel.  Men  munnen  och  käk- 
partiet [på  Mussolini]  äro  avgjort  plebejiska, 
ett  beständigt  mål  för  karikatyrens  r.  T. 
Fogelqvist.  Skrivande  och  ritande  med  sitt 
flinka  r.  Hertig  Larson.  Visar  ett  skickligt 
och  övat  r.  (bildl.)  B.  Risberg  om  Kjell 
Strömberg.  —  Träsnidaren  ^  gör  märken 
på  trästycket  med  sitt  r.  Bibeln.  II.  Häft- 
stift, löss',  -undervisning,  -vinkel.  Red- 
skap. En  vanlig  r.  av  trä  eller  gummi  Kerstin 
Key.  -väska.  Kartfodral ,  kompass  och  r. 
(för  mätare).  -Övning.  Vissa  slag  av  rar. 
—  Ritarje,  -(e)n,  -e;  -befattning  m.  fl. 
Mest  om  yrkesmän.  Re  vid  Statens  järn- 
vägar. Heliogravyrren  hos  Kartverket  R. 
Liljekvist.  Konstindustrien  mönsterre.  Men 
naturligtvis  sorterar  n:r  132  även  som  skan- 
dalr-e  under  krigslagarna  Alb.  Engström. 
Elektro-,  konstruktions-,  möbel-,  kart-,  por- 
trättr-e.  Revolutionären  och  planr-en  för  ett 
nytt  rike  [Sun  Yat  Sen].  —  En  r-ebefatt- 
ning  vid  järnvägsstyrelsens  banbyrå  sökes 
av  ~  1918.  Syn.  ibl.  tecknare  1.  konstruk- 
tionstecknare. —  Riterskja,  -an,  -or;  -ebe- 
fattning  m.  fl.  Jfr  föreg.  Ra  vid  Mine- 
ralogisk-geologiska  institutionen  vid  Uppsala 
Universitet  1919.  Van  ra  erhåller  plats  på 
vår  skrädderitillskärning  Annons  1931.  Sofia 
Gisberq,  konstinduslriell  mönsterr-a  och  Ag- 
nes Branting,  textil  mönsterr-a.  Kart-, 
reklamr-a.  Syn. ibl.  tecknerska.  —  Ritning, 
-en, -ar.  I.  Enkelt.  l)Merabstr.  Utan  plur. 
Förr  även  skoltermen  för  'teckning'.  Ge 
undervisning  i  r.  R.  med  tusch.  I  morgon 
börjar  i  Tekniska  skolan  Yrkesritning  för 
möbelsnickare  1932.  Konstruktions-,  maskin-, 
linearritning  ra.  fl.  även  till  2.  2)  Mer  konkr. 
Med  plur.  a)  Egentl.  Noga  följa  ren.  Rama 
granskas  av  prisnämnden.  Utförliga  r-ar 
till  ~.  R.  utförd  i  tusch.  R-arna  äro  gjorda  av 
en  av  våra  främsta  arkitekter.  Plan- ,  profil- , 
tvärsektions-,  höjd-,  detalj-;  skiss-;  huvud-; 
båt-,  byggnads-;  svartkrits-,  tuschr-ar.  Origi- 
nalritning  till  monument  över  Karl  XIV 


Johan  med påteckning :  Gillas  Oscar,  b)  Bildl. 
En  järnpolitik  efter  Bismarcks  r.  ~  V. 
Spångberg.  II.  Ssgr.  Ex.:  Det  r-sarkiv,  som 
föreningen  genom  dessa  tävlingar  kunnat 
skaffa  sig  ~  Rob.  Thorieus.  Lågt  r-sskåp 
av  fernissad  furu,  användbart  som  uppslags- 
bord 1918.  Rstävling  för  divärse  föremål 
av  ädel  och  oädel  metall  Annons  1933.  Syn. 
(ibl.:j  (kontur)teckning,  skiss,  plan,  utkast, 
mall. 

Ritarda'ndo  (akut);  -t,  -n.  Adv.  o.  subst. 
Mus.  (Parti  som  spelas)  dröjande  1.  små- 
ningom långsammare. 

Rits,  -en  [1.  -et],  -ar  1.  -er  1.  =.  Liksom 
de  följ.  föga  anslutet  till  'rita'  o.  mestfackl. 
(särsk.  i  bet.  II).  Kan  även  betraktas  som 
två  ord.  A)  Enkelt.  I.  Blott  neutr.  'Verbal- 
subst.'  Med  ett  r.  hade  han  öppnat  en  åder 
Strindberg.  Fick  upp  en  svavelsticka  ur 
västfickan  och  med  ett  hastigt  r.  strök  han 
den  över  sin  breda  akterdel  S.  Dahllöf. 
II.  Neutr.  1.  den-kön.  Även  'ritsa'.  En  glas- 
skiva, som  inrutats  med  oändligt  fina  r.  i 
glaset  Härjedalens  Tidn.  1912.  Fina  inris- 
tade linjer  (rits er)  Nord.  Fam."  Och  kontu- 
rerad ~  med  djupa,  med  svart  massa  fyllda 
r-er  Jac.  Ahrenberg.  Anbringandet  av  rer, 
där  papipet  skall  vikas  Kjellins  Varulex. 
Först  drar  man  (på  arbetsstycket,  brädan) 
upp  en  r.  med  strykmåttet,  och  därpå  jäm- 
nas kanten  just  till  ren  med  en  hyvel.  — 
Säll.  bildl.  För  hur  det  nu  var,  insågo  de 
allra  flesta,  att  det  denna  gång  gått  allde- 
les för  långt  över  ren  Bernh.  Nordström. 
B)  Ssgr  kunna  vanl.  bättre  föras  till  verbet. 
Dock:  [Glaskärl  med]  r-försedd  smal  hals 
Norstedts  Uppslagsbok.  Syn.  A)  I.  hastigt 
ritsande;  II.  ritsa,  repa,  (upp)ritsad  linje, 
(ritsat)  streck.  —  Ritsja^  -an,  -or.  Jfr  rits  II. 
Den  yttre,  synliga  sömmen  [på  randsydda 
skor],  även  den  insänkt  i  en  ra  i  yttersidans 
undersida.  Gitter  äro  plattor  med  ytterst 
fina  parallella  springor  eller  r-or  Ramstedt- 
Gleditsch.  —  Rits|a^,  -ade,  -as;  r-auppru; 
-anordning  m.  fl.;  -ar|e  (-(e)n,  -e);  -ning  (med 
plur.).  I.  Vanl.  verbformer.  1)  Jfr  rits  I. 
En  tändsticka  rar  mot  plånet  ~  S.  Dahl- 
löf. 2)  Jfr  rits  II.  Hon  r-ade  konturerna 
långsamt  och  försiktigt  med  en  för  ända- 
målet konstruerad  kniv  Sigrid  Stjernsvärd. 
[Eskimåer,  som]  skuro  i  trä  och  r-ade  i  ben 
O.  Elgström.  [Växtvaxen]  ha  en  växlande 
hårdhet,  varvid  de  dock  alltid  kunna  ras 
med  nageln  B.  Jönsson.  Pappstycket  skares  ~ 
och  de  punkterade  linjerna  r-as  —  d.  v.  s. 
genomskäras  till  hälften  —  med  en  kniv. 
Dessa  gitter,  med  ända  till  1,200  linjer  pr 
mm.,  r-as  med  apparater,  som  ~  1920. 
II.  Fasta  ssgr  (samt  avledningar).  Ex.:  Er- 
sättes  r-anordningen  med  ~  Nord.  Fam.* 
R-spetsen,  som  kan  inställas  på  noggrant 
avstånd  från  planskivans  yta  [varpå  arbets- 
stycket är  upplagt],  är  fäst  på  en  r-kubbe  ~, 


787 


Ritsa^— Riva* 


788 


8om  under  r-ningen  förskjiites  på  planskivan 
Nord.  Fam.^  (även  ritskubb).  R-verktyg  med 
skala  Verkstäderna,  1915.  Syn.  repa,  göra 
(fina)  repor  1.  ritser  i. 

Ritsch,  interj.  o.  (mer  säll.)  subst.  (-et,  —); 
-|a  (-ade).  Jfr  ratsch.  Om  ljudet  när  ngt  slits 
sönder  1.  (hastigt  o.  eftertryckligt)  repas. 
R.,  där  blev  det  en  lång  reva  i  sideneti 
Ritschrafsch  lät  det,  när  han  svingade  det 
stora,  tunga  trollsvärdet  Vald.  Lindholm.  — 
Stenarna  rade  ulför  berget,  och  ~  Acke. 

Ritt  se  under  rida.  Ritual  m.  fl.  se 
under  rit. 

Riv,  -et.  l)Mer  abstr.  Gärna  ngt  värd. 
a)  De  va  ett  r.  efter  biljetter,  mä  du  tro! 
Ett  vilt  r.  efter  utländska  ordnar  Ax. 
Boethius.  De  va  ett  förfärlit  r.  om  di  där 
matbitarna!  Detta  r.  och  slit  om  pastoratet 
Elin  Wägner.  Ett  klös  och  ett  r.  för  klas- 
sen, för  brödet  ~  och  för  den  sociala  äran 
I.  Lo-Johansson,  b)  En  annan  [klocka] ,  som 
föll  in  med  r.  och  rassel  och  knäpp  R.  Schildt. 
c)  Kattriv  läks  långsamt  Torsten  Ericsson. 
2)  Konkr.  Fackl.  Av  r-et  vid  tillverkningen 
av  potatismjöl  kan  bakas  våfflor  och  göras 
kaffesurrogat  1918.  Några  händer  väl  ur- 
kramat  r.  blandas  med  ~.  Syn.  1)  slit; 
rivande  ljud;  rivsår;  2)  avfall  vid  rivning 
I.  det  rivna. 

—  Riv|aS  rev(o),  -it,  -as.  A)  Enkelt. 
I.  Träns.  Bet.  ej  alltid  fullt  skarpt  skilda. 
1)  Klösa  1.  slita  o.  d.  a)  Blev  illa  r-en  i 
ansiktet  av  en  katt.  Arga  kattor  få  r-et 
skinn.  Rer  du  mej,  så  klöser  jag  dej,  sa 
pojken  till  spiken.  —  R.  inte  myggbetten!  — 
Ångern  började  nu  r-a  honom  med  sina  klor 
Olle  Hedberg,  b)  Ihjälra  m.  Men  aldrig 
rev  bliven  något  kräk  för  honom  Sv.  Folk- 
sagor. Första  gången  jag  såg  en  vargr-en 
ren  ~  L.  Munsterhjelm.  c)  Sönder-  1.  itu- 
r-a  ID.  Han  släppte  taget,  föll,  men  fastnade 
med  kläderna  och  rev  (ett  stort)  hål  j^å  jackan. 
Om  man  r  er  sin  klänning,  lappar  Mnja 
hålet  ~  Edith  T.  Forssman.  å)  R  a  sina 
kläder  till  tecken  av  sorg.  Ra  sitt  hår  i 
förtvivlan,  e)  Ra  ett  ark  i  två  delar.  Ra 
ngt  i  (tusen)  bitar,  i  små  bitar,  i  trasor. 
f)  Ra  lite  gräs  ät  kossorna.  Så  revs  mossa 
att  lägga  mellan  de  olika  stockvarven  A. 
Frideen.  Ra  näver.  Ra  barken  av  björ- 
karna. Stormen  rev  löven  av  kvistarna.  Som 
om  betraktelserna  om  Fänrik  Ståls  sägner 
reve  slöjan  från  ens  ögon  och  läte  en  se 
gamla,  vanda  bilder  med  ny  friskhet  och 
skärpa  E.  Kihlman.  g)  Handrivna  visitkort 
med  kant  riven  för  hand.  Av  handr-et 
papper,  h)  Gärna  skönl.  Och  det  brusade 
likt  domedagsbasuner,  /  medan  klutarna  revos 
likt  blår  B.  Döös.  Om  ödets  vind  än  ditt 
segel  rev  ~  Sigrid  Wrede.  Ett  spöklikt 
skepp  "N.  /  går  tungt  med  r-en  rigg  emot 
sitt  öde  Joel  Rundt.  —  Tittade  också  må- 
nen helt  fram  mellan  r-na  skyar  G.  Heden- 


vind-Eriksson, i)  Barn,  ni  ä  så  bråkiga, 
ni  rer  regn  till  i  morgon!  Följande  dag 
rev  ovädret  regn,  och  ~  Ernst  Lundström. 
2)  Gnugga,  söndersmula  o.  d.  a)  Ra  ngt 
smått,  fint,  till  pulver.  Finra.  Ra  bröd 
till  äppelkaka.  Oskållad,  r-en  sötmandel. 
Pojken  stod  ~  i  köket  och  rev  osten  till 
makaronerna  Öv.  fr.  M.  Serao.  Mina  hän- 
der äro  repiga,  sä  att  man  kan  r-a  pep- 
parrot på  dem  'Dan'.  Ra  potatis  på  riv- 
järn. Ren  massa,  b)  Böcklin  rev  egenhän- 
digt större  delen  av  sina  färger.  Maskin- 
r-enfärg  är  underlägsen  den  handr-na  Gust. 
Cederström.  c)  Och  rev  eld  på  en  tändsticka 
N.  S.  Lundström,  öv.  —  Medan  den  andre 
rev  en  tändsticka  och  lät  det  fladdrande 
skenet  lysa  över  ~  Karin  Jensen,  öv.  d)  Alla 
skåla,  musik,  sång,  på  lämpliga  ställen  r-es 
salamander  med  muggarna  (dvs.  de  gnidas 
mot  bordet)  S.  Siwertz.  3)  Ra  ner.  a)  Huset 
ska  ras,  så  vi  får  flytta  i  höst.  R-a  en 
byggnad,  en  kyrka.,  en  fästning,  en  mur,  en 
hel  stadsdel.  Ra  (gammalt)  och  bygga  nytt. 
Staketet  mellan  tomterna  skall  ras,  och  ~. 
b)  När  milan  är  slutkolad,  tätas  och  till- 
klubbas  den  och  kan  efter  2  a  3  dagar  r-  a  s, 
varvid  kolen  medelst  'kolkrok'  utbrytas  i  våg- 
räta skikt  från  kullen  till  foten  och  medelst 
harka  utbredas  runt  milan,  c)  Idrotts.  Otn 
någon  häck  av  löparen  r-es.  På  370  cm. 
revs  ribban  av  den  ene  efter  den  andre,  och  ~ 
Olympiska  spelen  1912. 

II.  Intr.  (o.  opers.).    1)  Rota  1.  krafsa  o.  d. 

a)  Ra  i  sina  gömmor,  bland  1.  i  gamla 
papper.     Var  god  å  riv  inte  i  mina  lådor! 

b)  Hönsen  rer  i  myllan  (efter  mask;  för 
att  få  en  liggplats).  2)  Mina  vänner  ville 
ju  inte  r-a  i  mitt  sär  (bildl.)  B.  Mörner.  När 
hungern  rev  (och  slet)  som  värst  (i  hans  inäl- 
vor). 3)  Nordan  rev  (och  slet)  i  björkarna  på 
åsen.  Varje  stark  vindstöt,  som  ^  riste  huset 
och  rev  i  de  urgamla  asparna  Dan  Anders- 
son. Och  vinden  rev  i  knutarna  Kerstin 
Strandberg.  4)  Ge  oss  någe  starkt,  någe  som 
rer  i  halsen!    Det  r-er  (som  eld)  i  halsen. 

III.  Refl.  1)  Ra  sig,  så  det  blöder.  Råka  ra 
sig  2)å  en  sjnk.  2)  Att  sova,  när  det  kliar  ~ 
som  efter  ettermyror  och  man  ej  får  ra  sig  ->- 
A.  Knöppel.  —  Men,  sade  Jöns  och  rev  sig 
bakom  örat  ~  Elias  Grip.  Rev  sig  i  huvudet 
och   såg   mäkta  fundersam  ut  IM.  Rogberg. 

IV.  Deponens.  1)  Aj,  jag  tror  kisse  rivs! 
(utt.  ri'f8)  De  både  betos  och  revos.  2)  När 
kalvar  ej  finnas,  ras  vargarna  inbördes. 
Och  på  dig  regna  feta  revenyer,  /  ty  om 
biljetterna  man  r-s  och  slåss  K.  Stangenberg. 

V.  Part.  pres.  somadj.  se  bland  avledningar 
nedan.  B)  Fasta  ssgr  ha  riv-;  rive-  blott  i 
'rivebröd'. 

Syn.  A)  1. 1)  a)  klösa,  låta  känna  klorna, 
sätta  klorna  i,  sarga,  såra,  ge  rivsår  1.  långa 
repor;  klå,  klia;  (ibl.:)  rispa;  raspa,  repa, 
rista,  skrapa,    skrubba;  (bildl.)  uppriva  m; 


789 


Riva^ — Rival 


790 


b)  ihjälriva  ru;  c) — h)  sönder-  1.  ituriva  ru, 
söndertrasa  m,  (8önder)8lita  (ru),  slita  itu  1. 
tvärs  av,  avslita  m,  lös-  1.  avrycka  tu,  lös- 
riva m,  (upp)rycka  (lu),  bortrycka  nj  1.  -slita  m, 
avrepa  nj;  2)  a)  söndersmula  tu,  behandla 
med  rivjärn  1.  skrapa  1.  i  kvarn  osv.,  pul- 
verisera,  (ibl.  nära:)  mala,  krossa,  gröpa, 
stybba,  karda,  rykta,  borsta;  b)  gnugga, 
gno,  gnida,  skava,  frottera,  skrubba,  flänga 
(av);  repa  (eld  på);  3)  nedriva  [U,  nedbryta  m, 
jämna  med  marken,  demolera,  rasera,  (om)- 
kullstörta  oi;  II.  1)  rota,  'gräva',  (om)- 
röra  (m),  rafistulera,  rumstera,  ivrigt  leta, 
omriva  ru,  'husera',  krafsa,  kratsa,  (upp)- 
sparka  (ru);  rafsa;  2)  omilt  beröra  1.  röra 
vid;  4)  raffla,  svida,  bränna  (som  eld);  III. 
1)  rispa  sig  o.  d.;  2)  klia  1.  klå  sig;  (ibl.:) 
'ta  bondråd';  IV.  1)  klösas;  2)  riva  varann; 
slåss,  kivas,  nappas. 

—  Riva  av  ru,  itu  ru,  loss  nj,  lös  ru  m.  fl. 
se  avriva  osv.  Riva  i.  Märk  sjöv.  Men 
fast  orkanen  river  i  och  ökar  ~  Sten  Selander. 
Syn.  'hugga  nya  tag',  ökas,  tillta(ga)  ru,  bli 
(allt)  våldsammare.  R.  ifrån  sig,  reda  sig, 
inte  låta  ngn  komma  sig  för  när.  R.  åt 
sig.    Egentl.  o.  bildl. 

—  Rivbräde.  Fackl.  T.  e.  Stryka  mur 
slät  med  r.  Wenström-Lindgren.  R.  att  riva 
färg  på.  -järn.  1)  Egentl.  Mandeln  skalas 
väl  och  rives  pä  ett  fint  r.  Grovt  r.  Morötter 
rivas  pd  glasrivjärn  och  pressas  genom  puré- 
pressen.  2)  Bildl.  om  person.  Men  ansågs 
som  ett  r.  i  köket  Erik  Hedén.  Det  är  en 
harpa,  ett  riktigt  r.  till  käring  en  otäck 
mara,  elakt  stycke,  skarp  o.  vass  i  sina 
omdömen,  -maskin.  Råkostmaskinen  eller 
ren  är  en  god  hjälp  vid  beredning  av  den 
modärna  råkosten  1930.  -skål.  T.  e.:  R.  för 
apoteksändamål.  R.  ~  en  gryta  av  koppar  eller 
järn,  använd  vid  pulverisering  och  stamning 
av  indigo  C.  Sahlin,  -sten.  I  och  för  skrivan- 
det äro  i  Kina  enl.  E.  Nyström  följande 
verktyg  nödvändiga:  tuschbit,  r.,  pensel,  pap- 
per, -sår.  Ett  par  mindre,  ytliga  r.  å  vänstra 
handen.  Kreaturen  komma  på  kvällen  hem 
med  ovanlig  fart  och  hade  stora  r.  [av  björn] 
1924.  -tyg.  R-et,  mot  vilket  glasskivan  gni- 
des,  och  konduktorn,  å  vilken  elektriciteten 
uppsamlas  Nord.  Fam.'^ 

—  Rivebröd.  Beströs  å  båda  sidor  med  r. 
[ Palsternackorna]  rullas  i  ägg  och  r.  samt 
stekas  Råd  1917.  —  RspudcVmg  med  varm 
citron-  eller  bärsås  Tidn.  Upsala  1929. 

—  Rivande,  =,  =.  1)  Ngt  mer  egentl. 
a)  Strömmen  var  därtill  r.  stark  R.  Norden- 
streng.  Det  kommer  en  stadig,  en  r.  bris 
Ludv.  Juhlin.  Skötte  räfsan  med  en  r.  fart 
Al.  Slotte.  För  en  nordlig  r.  fräsare  sticker 
Mej  t  ut  till  havs  ~  Alb.  Engström,  b)  Sma- 
ken är  något  såpliknande,  skarp  och  r.  i 
svalget  Nord.  Fam.'^  Ja,  det  var  allt  en  r. 
supl  R.  Ekelund.  2)  Bildl.  a)  En  ny  även- 
tyrshistoria   i    samma    roliga,  r.    stil  som 


T> Blixtrande  klingori»  (om  film).  Korta,  men 
r.  ledare,  författade  av  ^  Janne  Thurman. 
Med  r.  hänförelse  och  frisk  trosfrimodighet 
N.  Söderblom  (om  Sabatier).  b)  En  rask 
och  r.  människa  E.  J.  Stagnelius.  Han  är 
utmärkt  pd  sin  plats,  ty  där  behövs  en  r. 
karl.  Ja,  det  kan  gott  behövas,  att  det  kom- 
mer ett  r.  kvinnfolk  hit  till  gården.  Och 
ansågs  som  en  »r.»  kraft  Henning  Berger. 
Syn.  1)  (ibl.:)  'rasande',  (ytterst)  häftig  1. 
snabb ;  som  river  i  halsen ;  2)  a)  (ibl.:)  pikant, 
livlig(aste);  b)  driftig,  kraftig  o.  orädd,  rask 
o.  företagsam,  rapp,  energisk  o.  initiativ-  1. 
uppslagsrik;  (ibl.  närmare:)  'skarp'  1.  gåpå- 
araktig.  —  Rivar|e,  •(e)n,  -e.  Märk  (utom 
användning  om  person  —  tillfälligt  1.  om 
vissa  fabriksarbetare)  aärsk.:  1)  Länt.  1. ifråga 
om  vägar  o.  gator,  a)  Svedala  r-e,  hästväghyv- 
lar,  vägskrapor,  vägsladdar.  Till  välten  kan 
vid  behov  kopplas  re  av  tvenne  olika  typer, 
avpassade  ef  ler  de  olika  fordringar,  som  en 
stadsgata  eller  en  mindre  landsväg  kan  upp- 
ställa. Vägr-e  1915.  Halmskärare,  rovskä- 
rare,  torvr-e  1915.  2  si.  torvströr-e  med  till- 
hörande elevatorer  och  r-e  Annons  1918. 
h)  Potatisr-e  ime.  2)Sjöv.  o.  d.  Hård  vind. 
Vi  kom  för  fulla  segel  in  i  Grisslehamn  för 
en  ostlig  re  Alb.  Engström.  —  Riveri, 
-(e)t,  -er.  T.  e.  Inom  armén  har  man  nu 
för  avsikt  att  upprätta  ett  potatisrivcri  för 
att  kunna  tillvarata  all  den  skadade  potatis, 
som  ~  1918.  —  Rivig,  -t,  -are.  Mindre 
vanl.  T.  e.:  [Hon  tyckte  Stockholm]  var  ett 
dystert  ställe,  bråkigt  och  r-t  och  penning- 
hungrigt  Fanny  Alving.  —  En  duktig  och 
r.  kvinna,  som  flera  är  varit  i  familjens 
tjänst  (rivande)  Sven  Rosén,  öv.  —  Riv- 
ning, -en,  -ar.  Jfr  riva'.  Här  blott  några 
ex.:  1)  Smärgeln  bör  under  r-en  alltid  hållas 
fuktig.  Vid  indigor-en  ~  C.  Sahlin.  2)  Olycka 
vid  r.  av  tvåvåningshus.  Rivnings-  och  bygg- 
nadsarbeten 1916.  Rshus,  ev.  ombyggnad 
Annons  1929. 

Riv|aS  -an,  -or.  Ldls.  (t.  e.  Norrl.  o. 
Finl.).  Mellan  myrens  mörkblå  tuvor  går 
en  liten  gosse  med  sin  ra  E.  Kihlman.  Pä 
perrongen  /  niga  töserna  med  bär  i  r-or  A. 
Mörne.  Jag  har  snart  min  (näver)r-a  full. 
En  barbent  torparflicka  med  en  smultronr  a 
i  händerna  Ture  Janson.  Syn.  korg  (1.  skål) 
av  näver  hopsatt  med  träpinnar,  näver- 
skäppa. 

Riv|a%  -an,  -or.  Ldls.  (t.  e.  Skåne)  = 
räfsa,  kratta,  harv. 

Rival,  -en  [1.  -n],  er.  l)Om  kärlek.  Di 
ä  sen  länge  r-er  (om  hennes  gunst,  kärlek). 
Slå  ut  ren.  Slå  r-en,  alla  sina  r  er  ur  brä- 
det. 2)  Allmännare.  Några  farligare  rer 
(till  platsen  som  mästare  i  skidhopp)  ansåg 
hati  sig  ej  ha.  Modern  var  änka  efter  en 
skomakare,  som  blivit  mördad  någon  månad 
tidigare  av  en  yrkesrival  Ellen  Lundberg- 
Nyblom.     Syn.  medtävlare  (om  ngns  kär- 


791 


Rival— Ro" 


792 


lek),  medfriare  1.  -giljare  1.  -älskare;  medsö- 
kande,  medtävlande,  konkurrent,  (ibl.  nära) 
vederpart  1.  fiende.  —  Rivalskap,  -et,  [  =  ]. 
1)  Ifråga  om  kärlek.  När  hon  såg  ~,  hur 
litet  hon  hade  att  frukta  av  Sues  r.  Öv.  fr. 
Hardy.  Kärlek  och  r.  En  icke  utplånad 
förbittring  över  ett  gammalt  r.  hos  mamsell 
Maria  Grund  P.  Wikner.  Och  det  uppges 
fall,  där  en  zigenerskas  kärleksdrycker  varit 
tipphovet  till  fruktansvärda  r.  mellan  män 
1.  Lo-Johansson.  Mellan  dem  fick  inte  finnas 
något  r.  8.  Lagerlöf.  2)  Allmännare.  Själva 
kände  de  [Snoilsky  och  Rydberg]  intet  r. 
Per  Hallström.  Det  eviga  r-et  mellan  lagens 
handhavare  och  skogsborna  L.  Munsterhjelm. 
Politiskt  r.  mellan  Förenta  staterna  och 
Japan  har  medverkat  till  misstron  ~  Ruben 
Berg.  Under  inbördes  r.  (mellan  -y)-  Syn. 
rivalitet,  svartsjuka,  tävling  om  ngns  kär- 
lek, avundsjuka;  (girig  1.  livlig)  tävlan,  kon- 
kurrens, 'kapplöpning',  -stad  m.  fl.  (mer 
1.  mindre  tillfälliga).  Under  ett  sjöslag  med 
Venedigs  r.  Genua  Lagrelii  resa. 

—  Rivaliser|a,  -ade,  [-as];  -ing.  Mest 
allmännare.  I  varje  fall  hade  han  ingen 
lust  att  ra  med  en  Sjöberg  T.  Helsingius. 
Han  och  Späda  r-ade  om  att  hålla  skoj- 
friska  festtal  V.  Vallgren.  Där  ~  allt, 
musik,  skådespel,  eldar  tycktes  ra  om 
att  förlusta  monarken  Irene  Leopold.  Och 
på  den  tiden  fanns  det  gott  om  affärer  i 
Kamtchatka,  som  rade  med  varann  Ester 
B.  Nordström.  De  rande  makterna  Har. 
Hjärne.  Syn.  vara  rivaler  (om),  uppträda 
som  rival(er),  bestrida  varann  företrädet, 
tävla,  konkurrera,  tvista  (om  företrädet).  — 
Rivalitet,  -en,  [-er].  I  kärlek  o.  allmän- 
nare. I.  Enkelt.  1)  Grälsjuka  och  r.  om 
flickor  R.  Värnlund.  En  hätsk  r.  om  makten 
R.  Kjellén.  Inbördes  r.,  klickväsende  och 
intriger  H.  Gumnierus.  Ren  mellan  Ibsen 
och  Björnson  M.  Lamm.  Ren  mellan  man- 
nens verk  och  hustruns  kärlek  it).  Genast 
frän  början  antar  tvisten  mellan  de  båda 
männen  sin  specifikt  korsikanska  karaktär 
av  familjerivalitet  O.  Enckell.  Deras  makt- 
rivalitet  C.  Hailendorff.  II.  Ssgr.  Ex.:  Och 
r-sandan  satte  fart  i  henne  Ebba  Atterbom, 
öv.  I  en  atmosfär  av  kyrkopolitik,  korridor- 
intriger, sladder,  förtal  och  r-skamp  S.  Lid- 
man. Syn.  rivalskap,  svartsjuka,  kärlekstäv- 
lan, avundsjuka,  tävlan,  tvist,  konkurrens. 

Riviér|a  (ära;  ofta  grav);  -an,  -or.  Ordet 
Ran  (kuststräckan  vid  Genuabukten  från 
Cannes  till  Spezia)  nyttjas  även  appellativt 
om  mer  eller  mindre  liknande  kuststräckor. 
Den  engelska  societeten  hade  dragit  sig  till 
Cannes  och  andra  orter  vid  ran  ~  L.  W. 
Stjernstedt.  Kustremsan  mellan  berg  och  hav 
är  den  vackraste  ra  vi  sett  M.  Rogberg  (om 
spanska  nordkusten).  Abbazia,  den  österri- 
kiska ran  kallad  Annie  Wal).  —  Dansör 
pd  ett  r-ahotell  Sv.  Dagbl.  1927. 


Ro',  -n,  -n,  best.  pl.  -röna  (i  SAOL*  dock 
ror,  rorna).  Ej  allm.  nyttjat;  ngt  åld.  1. 
folkl.  Och  sträva  kjorteln  rasalar  över  ron 
O.  Borgvall.  I  bara  särkärmarna  och  en 
lätt  linnekjol  över  ron  Josefina  Bengts.  De 
svängde  sina  runda  ron  David  Belin,  öv. 
(1930).  Grovlemmade  bondjäntor  med  breda 
ron  Ax.  Klinckowström.  De  mulliga  röna  ~ 
K.  G.  Ossiannilsson.  Och  gungade  pd  röna 
Margit  v.  Willebrand-Hollmerus.  Syn.  höft. 

Ro%  -n.  Kunde  även  fattas  som  två  ord. 
Dock  äro  bet.  ej  klart  skilda  ty  i  svenskan 
är  bet.  'nöje'  icke  skarpt  utpräglad  o.  ofta 
knappt  medveten.  I.  Huvud  bet.  Ofta  skr. 
(bibi.  o.  skön!.).  1)  Den  ro,  som  flydde  mig 
förut,  I  jag  ändå  smaka  får  till  slut  Ludv. 
Laurén.  Han  fick  ingen  ro,  icke  ett  ögon- 
blicks ro  för  de  stormiga  tankarna.  Jag  får 
ingen  ro  att  sova  för  alla  dessa  bekymmer. 
Jag  får  ingen  rast,  ingen  ro  Bibeln.  Innan 
hon  kan  få  ro  i  sin  själ  Erh.  Bäckström. 
Mitt  hjärta  längtar  till  stillhet  och  ro  Akke 
Kumlien.  Allenast  hos  Gud  söker  min  själ 
sin  ro  Bibeln.  Tryggad  ro  hade  blivit  henne '^ 
beskärd  ib.  Framleva  ~  sina  år  i  ljuvlig 
ro  ib.  Varför  har  du  stört  min  ro?  ib. 
Unna  henne  ro  ib.  Från  hullets  stilla  ro 
S.  Agrell.  Vila  och  ro.  [Som]  talade  henne 
till  ro  Ingeb.  Björklund.  Tankar,  som  aldrig 
lämnade  henne  i  ro.  Komma  i  ro  igen.  Vagga 
tankarna  till  ro.  Innan  det  var  tid  att 
gå  till  ro  till  vila.  —  Skönheten  och  ron  i 
själva  framställningen  ~.  —  Fann  vår  vege- 
tativa ro  litet  enformig  Per  Hallström.  — 
Natten,  som  kommer  med  ro  för  trötta  ögnn'^ 
N.  Afzelius.  Landet  hade  nu  ro  från  krig 
Bibeln.  När  han  har  låtit  eder  få  ro  för 
alla  edra  fiender  ib.  —  Sabbats-,  kvälls-, 
natt-,  grifte-,  sinnes-,  själa-,  själs-,  hjärtero. 
2)  Bättre  en  kaka  med  ro  än  två  med  oro.  Där 
hetsen  går  utan  rast  eller  ro.  I  frid  och  ro  få 
övertänka  sin  predikan.  I  ro  och  frid  (för 
besvärliga  besök).  Slå  sig  till  ro  efter  ett 
verksamt  liv.  Och  med  detta  besked  slog  han 
sig  till  ro.  Ja,  jag  får  väl  ta  de  me  ro. 
Gav  sig  ingen  ro,  förrän  ~.  Ge  sig  god(an) 
ro  (med  ngt,  att  ~9.  Andra  saker  tar  jag 
med  ro,  men  ~  Karin  Jensen,  öv.  Han  har 
ingen  ro  i  kroppen.  Jag  har  ingen  levande 
ro,  innan  jag  fått  veta  allting  Jeanna  Oter- 
dahl.  Där  de  njöto  några  minuters  ledighet 
i  ro  från  uppsyningsmän  och  påfösare  J.-O. 
Johansson.  —  Matro.  II.  Bibet.  Fullt  le- 
vande blott  i  'för  ro  skull'.  De  gjorde  han 
bara  för  ro  .skull.  FörsöJi,  för  ro  skull,  sd 
får  vi  se,  om  du  kan  I  —  Aid.  (o.  numer  med 
anslutning  till  I)  Finna  sin  ro  i  att  ~  'en 
stilla  glädje'.  Syn.  I.  stillhet,  lugn,  vila, 
trygghet,  fred,  frid,  sinnes-  1.  själsfrid, 
själaro,  själslugn,  hjärtero,  ostördhet,  lugn 
tillbakadragenhet;  (ibl.:)  stadga,  sorgfrihet, 
lugn  tid,  'samling',  sömn;  II.  nöje,  fröjd, 
glädje;   (för   ro   skull:)  för  nöjes  skull,  på 


793 


Ro^— Roddbåt 


794 


skämt  1.  narri,  utan  (allvarlig)  mening,  till 
tidsfördriv,  ibl.  'i  alla  fall'. 

—  RofuU;  -het.  Skr.,  ofta  skönl.  Fann 
en  r.  hörna,  där  hon  satte  sig  med  sin  bok. 
En  sådan  där  r.  tystnad,  som  ~  C.  Larsson 
i  By.  /  stilla  r.  kväll  Aug.  Hallner.  En 
katts  trevna  och  r-a  spinnande  Sven  Lidman. 
-fylld;  -het.  Skr.,  ofta  skönl.  I  hopp  om 
en  r.  sömn  K.  Fägersten,  öv.  I  sakta  mak 
går  livet  sin  ra  lunk  [i  Holland]  Märta 
Lindqvist.  En  underbar,  r.  tid  Fanny  Al- 
ving.  En  herdestämning  av  så  r.  skönhet 
T.  Fogelqvist.  [Högrenässansens]  r-a  idea- 
litet J.  J.  Tikkanen.  —  Monumental  r-het 
och  bredd  Nord.  Fam.^  -givande.  Han  har 
ett  sånt  r.  sätt.  R.  medel.  Lantlivet  är  dub- 
belt r.,  dd  man  kommer  direkt  från  stads- 
bullret. [Kyrkogärdens]  lugna  r.  engelska 
skönhet  Öv.  fr.  Nellie  Meiba.  Verka  r.  (på-^). 
Lugna,  r.  färger.  Syn.  lugnande,  roingi- 
vande,  som  inger  1.  skänker  lugn,  stillande. 
-ingivande.  Skr.  Det  fasta,  bestämda  och 
r.  ansiktet  S.  Agrell,  öv.  -lÖS;  -het.  På 
vågors  ra  vis  ~  K.  Asplund.  R.  kring  värl- 
den jag  ledes.  /  Längtar  dit,  där  jag  icke 
är.  I  Främmande  allestädes  V.  v.  Heiden- 
stam.  Kosackernas  beständiga  kamp  och  ra 
liv  J.  Hemmer,  öv.  Hur  de  dräptes  skuggor 
vid  midnattsslaget  r-t  irra  runt  på  kyrko- 
gårdarna M.  Lamm.  Trampade  rtsom  räven 
i  bur  Per  Hallström.  En  r.  ande.  R.  läng- 
tan. —  Med  böljornas  eviga  r-het.  Syn. 
aldrig  stilla  1.  i  vila,  ständigt  svallande  1. 
i  rörelse,  rastlös,  orofuU,  orofylld,  fylld  av 
(be)ständig  oro,  orolig,  aldrig  tillfredsställd. 
-sam.  Skön).  En  sådan  där  stilla,  ljuvlig, 
r.  dag  Paul  Lundh.  Ty  här  var  så  obeskrif- 
ligt  r-t  och  skönt  Harry  Blomberg.  Syn. 
ro'jn)givande,  stilla  o.  lugn,  vilsam. 

—  Roa,  Rolig  m.  fl.  se  sp.  795  ff.  (efter 
gruppen  ro^). 

Ro^,  rodde,  rott,  -s.  1)  På  hemvägen  blir 
de  du,  som  får  ro.  Jag  ror  förårorna.  R. 
med  en  åra.  Vara  ute,  fara  ut  och  ro.  Ro 
båten  i  land,  i  lä.  Ro  mot  strömmen,  vå- 
gorna. Vill  du  ro  oss  i  land  vid  udden  däri 
Posten  måste  dagligen  ros  över  sundet.  Ro 
över  sundet  med  posten.  Låta  ro  sig  över 
sjön.  R.  med  korta,  långa  tag,  tyst,  utan 
att  stänka.  Båten  är  inte  lättrodd,  lätt  att 
ro  (för  en  man).  Ro  jämnt.  Ro  med  kraf- 
tiga årtag,  pä  sjömansvis,  i  takt.  Ro  på 
grund.  Där  är  för  grunt,  där  kan  man  inte 
ro.  Väl  rott!  2)  Friare  o.  bildl.  a.)  Livet  är 
en  mycket  tröttsam  galär  att  ro  i,  och  jag 
har  rott  mig  trött  Öv.  fr.  J.  Benavente.  Ro 
skall  man  först  till  närmaste  näs,  säger 
ordspråket  R.  Nordenstreng.  De  hade  inte 
långt  från  landet  rott  ännu,  och  ~  (voro 
ännu  i  början,  hade  knappt  riktigt  börjat) 
G.  Hellström,  b)  Han  ror  med  händerna, 
när  han  går.  Och  doppingarna  ro  med  skönt 
lyftade   halsar    Alb.  Engström.    En  flock 


vildgäss  ror  skrikande,  med  tunga  vingslag, 
fram  genom  luften,  över  deras  huvuden  Ola 
Hansson.  c)Märk  bet.  i  (värd.)  särskrivna 
ssgr  som  'ro  fram  1.  hit  med  ngt',  ro  upp 
sig'.  Se  strax  nedan.  Syn.  (mer  1.  mindre 
nära:)  ta  till  årorna  1.  'granseglen',  kaj  ka, 
vricka,  paddla.  —  Ro  bort.  Men  Vinka  åt 
de  bortroende.  Ro  efter  ngn  1.  ngt  ('lokalt' 
1.  för  att  hämta).  Ro  fram.  Märk  värd. 
uttr.  som:  Ä,  ro  fram  me  bättre  [cigarrer], 
di  bästa  som  finns,  ja  bjur  I  Sv.  skämtlynne. 
Ro  då  fram  me  va  du  har  på  hjärtat,  din 
slöfock!  Syn.  (ibl.:)  ro  1.  ta  hit,  hit  med, 
langa  fram;  (ro)  ut  med.  Ro  förbi  [tuj. 
Ro  hit.  Märk  värd.  uttr.  som:  Min  pulla,  / 
ro  hit  med  en  smällande  kyss!  (ge  mej,  låt 
mej  få)  B.  Sjöberg.  Ro  hit  med  ett  stycke 
tuggtobak  åt  en  fattig  syndare!  Magn.  Elm- 
blad.  Ro  opp  1.  upp.  1)  Ro  upp  utmed 
ett  fartyg.  2)  Ro  opp  sej  genom  lyckade 
spekulationer ,  på  skogsförsäljningar .  Lyckas 
de  ofta  ro  upp  sina  affärer  på  ganska  kort 
tid  Gunnar  Cederschiöld.  På  1800-talet  bör- 
jade dock  det  lilla  samhället  ro  upp  sig. 
Syn.  2)  komma  sig  opp,  förbättra  1.  för- 
kovra  (sin  ställning).  Ro  på.  Ro  på  ngn. 
Bli  pårodd.  —  Ro  du  på  bara  (i  samma 
riktning)!  Ro  ut  [nj].  1)  Ro  ut  å  hämta 
ngn.  Bli  utrodd  till  en  ångare,  som  inte 
kan  lägga  till  vid  kajen.  2)  Värd.  Det  syn- 
tes ~,  att  han  hade  ett  viktigt  ärende,  men 
han  hade  litet  svårt  att  ro  ut  med  språket  A. 
Mörne.  Nu  ä  de  bara  att  ro  ut  me  pengarna! 
punga  ut,  langa  fram.  Ro  över  [ru]  m.  fl.  — 
Robar,  -t;  -het.  Mindre  vanl.  1)  Om  älven 
ä  r.  förståss  Hj.  Almgren.  2)  Båten  ä 
knapjjast  r.  för  en  man.  -mil.  Mindre  vanl. 
Vi  ha  två  r-ar  dit  Strindberg. 

—  Rodd,  -en,  -er.  1)  Utan  plur.  Segling 
och  r.  Den  rent  sportliga  ren.  Vid  all  r. 
är  att  märka,  att'^.  Jämn  r.  2)  Med  plur. 
Anhalt  och  förfriskningsställe  för  dem,  som 
från  ytteröarna  hade  r.  in  till  staden  Marika 
Stiernstedt.  Efter  tre  timmars  r.  (över  den 
lugna  sjön).  Beställa  r.  till  ~.  Betala  r-en. 
Dessa  ständiga  r-er  för  att  frakta  folk  över 
sundet!  På  hitr-en.  En  kanotrodd  i  storm 
Alb.  Engström.  Vid  de  första  kappr-erna. 
En  ordentlig  sträckrodd  Erik  Sparre.  Syn. 
roende,  roddsport,  årtag;  roddtur,  båtfärd, 
utfärd  i  roddbåt. 

—  Roddapparat  för  träning  o.  motion. 
-blåsla.  Våra  knogar  vitna,  och  r-orna 
bränna  i  våra  händer  Sven  Hedin.  -båt. 
Hyra  sommarställe  med  bad  och  r.  I  r.  ta 
sig  över  till  ~.  Ordentlig  r.  med  köl  och 
roder.  Som  en  ko  i  en  r.  C.  G.  Laurin. 
Kappmddbåt.  —  [Pilhamns  kapell]  med  sin 
lilla  r-sbrygga  Marika  Stiernstedt.  R-sflottil- 
jen  rycker  i  tågen.  R-strafiken  mellan  Pack- 
huset och  Skeppargatan  Wilma  Lindhé.  Syn. 
(mer  1.  mindre  nära:)  eka,  öka,  ek-  1. 
ökstock,  julle,  snäcka,  (rodd)snipa,  gondol, 


795 


Roddbåt — Rolig 


796 


kanot,  skeppsbåt.  -bänk  roddarbänk,  rodd- 
toft.  -fartyg.  Gammalt  r.  -flotta.  Ingen 
r.  kommer  där  fram  Bibeln,  -fåra.  Och 
bakom  aktern  gick  vattnet  svart  utan  r. 
Ad.  Johansson,  -färd.  En  r.  pd  sjön  eller 
en  prometiad  i  skogen  Elis.  Wsern-Bujrge. 
-förbund.  Svenska  r-et  bildat  1903.  -för- 
ening. Stockholms  nations  bdtklnbb  i  Upp- 
sala, stiftad  1877,  torde  vara  den  för  si  a  r-en 
i  landet,  -gumma.  Och  tjänstgjorde  i  Stock- 
holm många  dr  som  r.  'roddarmadam'. 
-hjälp.  Och  erhöll  där  r.  ut  till  ångaren. 
-karl.  D:r  Wulff'  med  sina  r-ar  Alb.  Eng- 
ström, -klubb.  Göteborgs  r.  stiftad  1880. 
-klyka  årklyka.  -konst.  Skrattade  ~  åt 
min  r.  C.  Lagercrantz,  -led.  Någon  väg 
fanns   icke  och   r.  endast  över  Betasjön  N. 

E.  Ritzén.  Omedelbart  nedströms  grovskiljet 
inrättas  r.  tvärs  över  strömmen  Ups.  iSya 
Tidn.  1934.  -lucka.  Urtagning  i  relingen 
för  åran.  -mästerskap.  Idrotts.  1919  års 
r[-stävlingar]  till  Landskrona  Sv.  Dagbl. 
1918.  -port.  Fackl.  På  mindre  segelfartyg 
(att  sticka  ut  åran  genom),  -regatta  kapp- 
rodd,  -rörelse.  [Bläckfisken]  kan  paddla 
eller  simma  med  ett  slags  r.  Pärlfiskaren. 
-slup.  -sport.  -sump.  För  den  skull  hyrde 
jag  den  enda  lämpliga  farkost,  som  fanns 
på  platsen,  en  liten  trevlig  lättgående  r.  ~ 
Erik  Sparre.  -sällskap.  Jönköpings  r., 
stiftat  1884.  -sätt.  Detta  r.  är  vida  mer 
verkningsfullt  mot  den  strida  strömsättnin- 
gen än  ~.  -tag.  Ro  med  långa,  korta,  hastiga, 
djupa  r.  R.  hördes  inifrån  Ornölandet,  och  '>- 
Rik.  Lindström,  -toft.  På  ren  har  han 
en  grönmålad  dyna  av  smäriingsduk  för  trä- 
smakens skull.  Syn.  rodd(ar)bänk.  -tur. 
Ta  en  r.  i  månskenet.  -tävl|an;  -ing.  Och 
en  annan  gång,  när  Markusplatsen  var  över- 
svämmad,  anställde  vi  där  r-ingar  i  kanot 

F.  U.  Wrangel.  Särskild  prisdomarnämnd 
för  r-inqarna.  -vecka.  Anordna  en  Xordisk 
r.  Sv.  bagbl.  1915. 

—  Roddarje,  •(e)n,  -e.  I.  Enkelt.  Re, 
låt  åran  vila  ~.  R-na  vidförtoften.  Re  till 
yrket.  Även  familjen  Nybergs  tjänarinna  ~ 
anlitades  som  r-e  R.  Dahlberg.  Hamnr-na, 
som  ta  hand  om  kablarna  dt  inkommande 
och  titgående  fartyg.  Anställd  som  kanotr-e. 
II.  Ssgr.  Jfr  ssgr  med  rodd-.  Ex.:  Roddarbåt 
särsk.  =  båt  vari  man  mot  avgift  får  rodd. 
R-bänk  roddbänk,  toft.  Nordiska  r-kongres- 
sen  i  Kristiania  1921.  R-lag  idrotts,  osv. 
Stockholms  munvigaste  r-madammer  pd  sin 
tid  Erik  Sparre.  Träta  som  riktiga  r-ma- 
dammer. —  Roddersk|a,  -an,  -or.  Inga  var 
en  rask  r-a,  varför  ^  Rich.  Gustafsson.  — 
Roder  m.  fl.  se  d.  o. 

Ro|a,  -ade,  -as.  Ordet  kan  anslutas  till 
'ro'  i  'för  ro  skull'  o.  d.  Biformen  'roga' 
är  folkl.  1.  åld.  I.  Huvudformen.  1)  Ett 
skådespel  bör  undervisa  och  roa.  Konsten 
att  roa.   Litet  roar  småbarn.  En  äldre  herre 


ironiserade  över  det,  som  dock  en  gång  roat 
honom  mest:  ungdom  och  dårskap  Fr.  \' etter- 
lund.  Som  med  visor,  groteska  infall  och 
otroliga  historier  roade  stora  och  smd  C.  G. 
Laurin.  Det  roade  mig  att  ta  reda  på  hans 
föregåenden.  Ja,  om  det  roar  dej,  så  ~.  Föga 
road  av  sällskapslivet.  Kungen  blev  inte  ond 
över  mannens  rättframhet,  utan  var  riktigt 
road  därav.  Omåttligt  roade  av  uppträdet. 
Slött,  smått,  högeligen,  föga  road  (av  ~). 
Smålog  road  och  ~.  Med  ett  roat  leende. 
Med  en  min  av  road  förvåning  And.  Öster- 
ling, öv.  Fann  situationen  roande.  2)  Refl. 
Det  är  viktigare  att  lära  ungdomen  arbeta 
än  att  lära  dem  nya  sätt  att  roa  sig  på  T. 
Segerstedt.  Det  Paris,  som  roar  sig, bara  vill 
roa  sig.  Roa  sig  kungligt.  Men  samtiden  ~ 
roade  sig  dt  plumpheterna  och  ~  Werner 
Söderhjelm.  Han  roar  sig  på  lediga  stunder 
ined  släktforskning.  Ibland  ser  det  tit,  som 
om  författaren  roade  sig  på  läsarens  bekost- 
nad ~  N.  Ahlenius.  Och  så  smått  roade  sig  över 
hans  obestickliga  allvar  S.  Neander-Nilsson. 
II.  Biformen  'roga'.  Ex.:  Lite  kan  man 
roga  barn  med,  sa  skräddarn,  kastade  press- 
järnet i  vaggan.  Sjunger  och  roger  er  och 
danser  pd  tål  O.  Thunman.  Ä  hadde  inte 
någe  te  roga  sej  mä  Levi  Rickson.  När  man 
roga  sig  i  mässen,  /  fick  man  roga  sig  i  tält 
och  barack  K.  G.  Ossiannilsson.  Syn.  I. 
1)  underhålla,  förströ,  förnöja,  förlusta, 
muntra  (u'pp),  bereda  nöje;  glädja,  fröjda, 
falla  i  smaken,  tilltala,  ibl.  väcka  livligt 
intresse  hos,  ibl.  uppliva  ni  1.  få  att  skratta 

0.  d.;  2)  finna  nöje  i,  ha  nöje  av,  ibl.  gärna 

1.  med  nöje  1.  glädje  göra  ngt;  söka  1.  be- 
vista nöjen;  skratta  (åt),  göra  narr  (av), 
driva  med,  (ibl.  nära)  finna  löjlig  1.  lustig. 

—  Rofgjdocka.  I.  Huvudformen.  1)  Nö- 
jesmänniska; ytlig  o.  flärdfull  sällskaps- 
människa. En  fullkomlig  rodocka,  lättsin- 
nig och  nöjeslysten.  2)  Lekdocka,  leksak,  en 
som  alla  har  roligt  av  (o.  skämmer  bort).  För 
mannen  blev  hon  dock  aldrig  annat  än  en 
r.,  en  som  han  inte  kunde  tala  allvar  med. 
Enda  dottern  och  faderns  gunstling  samt 
de  <>-  äldre  brödernas  r.  Edith  T.  Forssman. 
Han  vart  mängdens  r.  i  stället  för  dess 
uppfostrare  Ruben  Berg.  II.  Biform.  Jfr 
roga  ovan.  Du  är  en  fager  rogdocka,  vid 
vilken  människorna  snart  ledsna  V.  v.  Hei- 
denstam. 

—  Rolig,  -t,  -are.  I.  Huvudbet.  Föga 
utpräglade  skiftningar.  1)  Berätta  ra  histo- 
rier. Läsa  (i)  en  r.  bok  r.  ofta  obetonat. 
En  r.  författare.  Kvick  och  r.  som  fd.  R-a 
i  truten  och  kvicka  till  kort  och  flaska  ~. 
Allt  möjligt  hörde  och  såg  hon,  och  efteråt 
berättade  hon  om  det  på  r-aste  vis  Hanna 
Hindbeck.  E71  r.  karl.  Filmen  anses  över- 
dådigt r.  Praktfullt  r-t  är  stycket  om  -v. 
Genomrolig.  —  Det  r-a(ste)  i  saken  var, 
att  ->-.    Hadde  ni  rt  på  teatern?  Rast  hade 


797 


Rolig — Robust 


798 


vi  alltid  hos  Ss.  En  har  inte  rare,  än  en 
gör  sig  och  knappt  de,  sa  han,  som  va  på 
begravning.  Leker  ^pappa  och  mamma-»  och 
T  handelsbutik*  och  annat  i  den  stilen,  som 
i  barnadldern  förefaller  sd  trevligt  och  r-t, 
men  hos  oss  vuxna  människor  bara  resul- 
terar i  skilsmässa  eller  konkurs  E.  Diktonius. 
Och  dd  var  det  slut  med  det  r-a  K.  B.  Wik- 
lund.  —  (O,)  så  r-t!  Det  var  r-i  att  höra.  De 
va  r-t,  att  du  ville  komma.  *  Det  r-a  goddag 
och  det  ledsamma  farväh,  sade  tnamma 
Edith  T.  Forssman.  2)  Nu  ska  ni  få  se  på 
(någe)  rolitl  Ack,  den  rackarns  Jan-Erik, 
nu  hade  han  nog  något  till  r-t  Erik  Sparre. 
Ha  r-t  åt  ngn  1.  ngt,  på  ngns  bekostnad.  De 
väntade  sej  någe  extra  r-t.  De  vore  allt  r-t 
d  bräcka  honom.  Det  finnes  ett  gammalt 
svenskt  talesätt,  som  säger:  y>Det  är  r-t  ait 
ha  trevligty>  F.  U.  Wrangel.  3)  Sd  r-a  ben 
han  har,  han  ä  ju  hjulbent  nedom  knäna  I 
De  va  mej  en  roll  unge,  som  inte  vill  ha 
karameller,  när  de  bjuds.  Ni  är  ena  ja 
prissar,  säger  han  ~  Henry  Parland.  II.  Aid. 

0.  numer  ovanlig  bet.  Jfr  ro  =  vila.  önska 
ngn  en  r.  sömn.  Ej  kan  mamma,  älskling 
min,  I  stå  sorti  fordom  här  rid  sängen,  /  tills 
du  r-t  somnat  in  K.  Fr.  Forsman.  Han  sov 
nu  lugnt  och  r-t  ända  till  morgonen.  Lär 
dig  att  anse  drömmen  för  ett  intet  /  och 
verkligheten  för  en  dröm;  blott  så  I  förlever 
mänskan  r-t  sina  dagar  Stagnelius.     Syn. 

1.  roande,  nöjsam,  lustig,  munter,  tokrolig, 
skämtsam,  putslustig;  'skojig',  ibl.  'sprallig', 
ibl.  smårolig,  komisk,  kvick,  spirituell;  un- 
derhållande, ibl.  intressant,  fängslande,  till- 
dragande; glad,  glädjande,  fröjdefull,  fäg- 
nesam,  trevlig,  behaglig,  'lyckad',  angenäm; 
3)  narraktig,  löjlig,  besynnerlig,  märkvärdig, 
konstig,    'skön';    IL  lugn,    fridfull,   ostörd. 

—  Rolighet,  -en,  -er.  Nästan  endast 
motsvarande  rolig  I.  I.  Enkelt.  A,  de  kan 
du  väl  göra  —  bara  för  r-s  skull.  Det  var 
på  r.  gjort,  sa  gubben,  när  han  piskade 
käringen  på  skoj  1.  skämt,  för  skojs  skull, 
för  ro  skull.  2)  Och  det  finns  mycken  annan 
r.,  som  man  kunde  hitta  på  kring  sjön  Karin 
Jensen,  öv.  Men  vi  få  nu  skjuta  upp  r-en 
till  en  annan  gång  ~  Edith  T.  Forssman. 
Han  skulle  ut  på  en  liten  r.  3)  Det  är  X., 
som  är  upphovet  till  följande  rätt  kända 
lilla  r.  ~  Aug.  Hallner.  När  gubben  sade 
en  r.,  måste  båda  flickorna  tysta  honom,  ty 
något  vidare  salongsspråk  förde  han  ej  And. 
Frideen.  Främlingen  hålles  utanför  och  har 
heller  ingen  möjlighet  attsentera  r-en  Marika 
Stiernstedt.  Sade  r-er,  talade  om  sitt  jorda- 
gods och  ~  Fanny  Alving.  Vilka  sprakande 
r-er  han  kunde  komma  med  ~  O.  G.  Laurin. 
Lämna  mej  i  fred  för  dina  krystade  r-er  I 
II.  Ssgr.  Ex.:  Hnn  var  byns  r-smakare  och '^ 
And.  AUardt.  Två  sådana  r-smakare  som 
auditör  Oriel  Afzelius  [och]  ~  S.  Lagerlöf. 
Eller  också  förflackas  den  till  ett  r-smakeri, 


som  endast  kan  betraktas  som  humor  av  lägre 
ordning  Fröding.  Bertha,  den  största  r-sma- 
kerskan  har  nu  rest  ifrån  oss  på  några 
veckor  Louise  Forssell.  —  Jag  fortfor  att 
vara  verkstadens  r-sminister  Ellen  Wester, 
öv.  Syn.  I.  skoj,  lustighet,  skämt;  tids- 
fördriv, förlustelse,  nöje,  tillställning,  lust- 
barhet, muntration,  'fröjd';  'sprallighet'; 
kvickhet,  roligt  inlägg  o.  d.;  II.  en  som 
sätter  liv  i  spelet  1.  leken,  lustigkurre, 
skämtare,  muntrationsråd,  spefågel,  skalk, 
kvickhuvud. 

Röb  (å-);  -en,  -er  (akut).  Lång  klänning. 
En  italiensk  furstinna  ~  i  långa  släpande 
sammetsr-er  Cl.  Lagergren.  Vit  sidenrub, 
överdrage7i  med  blå  tyll  ~. 

Ro'bbert  (rå-;  akut);  -en,  -ar  (akut).  Om- 
gång i  kortspel.  Men  vi  spelar  inte  mer  än 
en  r.  Vid  varje  r-s  slut  sker  omplacering 
av  spelarna  på  så  sätt  att  dä  tre  rar  äro 
spelade,  hava  alla  spelarna  spelat  tillsam- 
mans Wahlström  &  Widstrand,  Små  spel- 
böcker. 

Robinsonäd  (rå-).  Vistelse  på  en  obe- 
bodd ö,  'ensamidyir.  Trötta  pä  sin  r.  Erik 
Bore.  Om  några  dagar  skall  jag  göra  slut 
på  denna  r.  Öv.  fr.  O.  v.  Bismarck.  —  Också 
en  roman  kom  tidigt  i  mina  händer,  den 
svenska  r-en  Gustaf  Landkronas  äfventyr 
H.  Reuterdahl. 

Ro'bot  (råbbått;  akut);  -en,  -ar  (akut); 
-fröken  m.  fl.  'Människomaskin',  'maskin- 
man', mekanisk  människa,  konstgjord  ar- 
betare, människoautomat.  Ordet  'robot' 
uppfanns  av  den  tjeckiske  dramatikern 
Karel  Capek  för  pjäsen  R.  U.R.  ("Rossums 
Universal  Robotsi>)  uppförd  1923.  En  motor- 
båt på  Ammersee  vid  Miinchen  med  en  r.  vid 
rodret  Sv.  Dagbl.  1928.  y  Talande*  r.,  Eng- 
land, 1920-talet.  Skrivande  r.  ~  konstruerad 
1760  av  schweizaren  P.  J.  Droz  Sv.  Uppslags- 
bok. iV^e?t?yorÄ;  har  gjort  ren  till  trajikpolis 
1929.  —  Och  ~  talade  med  en  entonig  röst 
som  en  r.  Öv.  fr.  R.  Boleslavski.  Förvandlas 
föraren  till  en  ~  mekanism,  som  kör  och 
kör  med  en  r-s  tomma  ambition  M.  Rogberg. 
Sådana  rar  [fullt  färdiga  präster  och  själa- 
sörjare] kan  vi  inte  skicka  ut  Em.  Linder- 
holm 1933.  Elfrid  Berggren,  Ramas  gud, 
1932.  —  R-fröken  ger  även  sekundiiden  Sv. 
Dagbl.  1934.  I  London  har  man  redan  hun- 
nit fram  till  en  rtyp,  som  kan  läsa  upp 
Daily  Mails  ledare  och  ~  1932. 

Robu'st  (1.  rå-;  även  -y'st);  =,  -are;  -het. 
Egentl.  o.  bildl.  1)  Bredaxlad  och  r.  Livs- 
duglig och  r.  avkomma.  Hans  ra  kropps- 
hydda. Grov  och  r.  Genom  blodblandning 
med  r  are  släkter  J.  Hemmer.  Rare  i  sta- 
turen än  mannen  M.  Rogberg.  —  Medeltids- 
aktigt  r.  i  ytverkan  ~  Ragn.  Östberg.  2)  En 
nutidspoct,  en  r.  natur  ~  J.  Bonggren.  Denne 
r-e  ~  livsbejakare  [Sam.  Johnson] .  På  ra 
sinnen  gör  sådant  ej  intryck.   Behåller  sina 


799 


Robust — Rockad 


800 


fria,  litet  ra  och  oslipade  vanor  Sv.  Hag- 
lund. En  något  r.  smak.  —  Efter  natura- 
lismens period  med  dess  förkärlek  för  det 
grova,  rätlinjiga  och  med  dess  handfasta 
rhet  kom  ~  Fr.  Böök.  Syn.  grov(växt  1. 
-lagdX  kraftig(t  byggd),  kraftfull,  stark-  1. 
grovlemmad,  starkbyggd,  'representant  för 
den  råa  styrkan',  muskelstark,  muskulös, 
'massiv',  bastant;  'hårdför';  naturalistisk, 
(grovt)  realistisk,  'rakt  på  sak',  som  inte 
väjer  för  starka  1.  grova  uttryck,  'som  håller 
att  ta  på",  ibl.   ofin,   allt  annat  än  spröd. 

Rock'  (rå-);  -en,  -ar.  Ssgn  'spinnrock' 
vanligare.  I.  Enkelt.  Sitter  en  Värmlands- 
jänta än  I  vid  mormors  r.  och  spinner  O. 
Stjerne.  Och  trampar  ren  med  sina  kyl- 
knöliga  gamla  fötter  Harry  Blomberg.  / 
köket,  kökskamrarna,  matsalen  och  förstugan 
surra  r-arna  Elsb.  Funch.  Ren  med  lintott 
på  /  drömmer  tyst  i  en  vrå  Jeanna  Oter- 
dahl.  —  /  den  susande  skogen  trampade 
nattskärran  sin  surrande  r.  Öv.  fr.  T.  Pak- 
kala.  II.  Ssgr.  Ex.:  Sådana  de  berättats 
mig  framför  Ramströms  brasa  och  vid  min 
mors  r-aftnar  Elsb.  Funch.  R-bladcn  äro 
en  östeuropeisk  form  av  linfäste,  som  j)d 
svenskt  område  endast  förekommer  inom  ett 
smalt  kustområde  från  Småland  upp  till 
finska  gränsen  Sigfr.  Svensson.  Vid  stock- 
brasans sken  om  kvällen,  när  r-hjulen  svinga 
Joh.  Nordling.  Kring  r-huvudet,  en  liten 
rundsvarvnd  stång  upptill  på  spinnr-en,  är 
det  silke,  lin  1.  d.  virat,  varav  tråden  skall 
spinnas.  Rmakare  finnas  ännu  pä  Åland 
Elis.  Thorman  1925.  En  gammal  r-svar- 
vare  Karlfeldt.  Rten  på  vkn  rullen  sitter. 

Rock%  -en,  -ar.  Plagg  av  flera  slag  för 
både  man  o.  kvinna,  lång  1.  kort  {=  kavaj 
osv.).  1)  R.,  väst  och  byxor.  Vänta,  tills 
jag  fått  r-en  på  mej  I  När  jag  steg  ut  tu- 
kyrkan,  var  det  en  gammal  man,  som  nap- 
pade mig  i  ren  J.  Hemmer.  Kränga  r-en 
över  huvudet.  Gå  i  bara  en  r.,  i  bara  ren, 
utan  överrock.  Under  en  torftig  r.  klappar 
ofta  ett  ädelt  hjärta.  Dubbelknäppt  r.  Vit 
r.  (för  läkare;  städerskor).  —  Han  är  för 
kort  i  r-en  når  inte  upp  1.  (bildl.)  är  för 
svag,  besitter  inte  nog  begåvning  1.  kompe- 
tens. —  Märk  om  person  i  ssgn  Svartrock 
präst.  2)  Som  sista  ssgsled,  ex.  Dambilr-ar 
för  långfärder.  Arbets-,  damm-,  förklädes-, 
inne-,  kontors-,  laboratorie-,  lång  , lakar- ,  mor- 
gon-, målar-,  natt-,  operations-,  regn-,  res-, 
rök-,  sammets-,  sjukhus-,  skol- ,  skydds- ,  skört-, 
sommar-,  sport-,  städ-,  svnl-,  under-,  uni- 
forms-, vadmals-,  vapen-,  vinter-,  vår-,  ytter-, 
överrock.  Syn.  (mer  1.  mindre  nära:)  jacka, 
kavaj,  smoking,  jackett,  frack,  över- 1.  ytter- 
rock, paletå.  —  Rockavgift.  Rema  på 
restaurangerna.  -fick|a.  R-orna  böra  vara '^ 
försedda  med  hopknäppbara  lock,  så  att  ~. 
Stoppa  ngt  i  r-an.  Ha  r-orna  fulla  av  äpplen. 
Att  den  egna  viljan  ej  var  större,  än  att  den 


gott  rymdes  i  fars  ra  B.  Sjödin,  -fodjer. 
Smuggla  cigarretter  i  r-ret.  -hängare.  I 
rock  1.  att  hänga  rocken  i.  Metalltråden  i 
r-n  är  överspunnen  med  garn  och  byxhänga- 
ren  invändigt  beklädd  med  fianell.  -knapp. 
Sy  i  en  r.,  som  gått  ur.  Gå  med  översta 
ren  oknäppt,  uppknä2ipt.  -krage.  Borsta 
(dammet  av)  r-n.  Slå  upp  r-n.  R.  av  sam- 
met.  -längd.  R.  59  cm.,  halva  ryggen  plus 
armlängden  60  cm.,  byxlängd  37  cm.  -modell. 
Rak  r.,  2-radig  och  med  2  knappar,  -pengar. 
Inga  dricks,  inga  r.  Alb.  Engström,  -plåt. 
Graverade  rar  (med  namnet  på  ägaren). 
-skräddare,  -skört;  -sficka.  Och  de  långa 
ren  fladdrade  om  honom.  Ingenstädes  hade 
vi  dock  sett  ens  r-en  av  en  spion.  —  Men  i 
sin  r-sjicka  har  han  horndosan  med  ~  Hans 
Larsson,  -slag.  Rockuppslag.  I  det  han 
fattade  tag  i  mitt  ena  r.  Borrade  ~  sitt 
ena  pekfinger  geyiom  knapphålet  i  mitt  r. 
och  drog  mig  intill  sig  ~  G.  L.  Dahlin.  Med 
en  vit  ros  i  r-et.  En  bandrosett  i  stället  för 
blomma  vid  r-et.  Med  ena  handen  innanför 
r-e^~Hj.  Söderberg. -styvning.  Skrädd  R. 
av  kanfas.  -uppslag.  Rockslag.  Knäppa  bort 
ett  dammkorn  från  r-et.  Med  hederslegionen 
på  r-et.  -vaktmästare  t.  e.  på  restaurang. 
-ärm.  Ta  bort  några  dammkorn  på  ren. 
Och  rock  honom  varnande  i  ren.  —  En 
vers,  den  skakar  han  ur  ren  på  ett  lite  najs. 

Rock|a^  (rå-);  -an,  -or;  -fiske;  -lever  (Hag- 
dahl  1879);  -skinn;  -släktet  (Raja);  -unge. 
Till  rorna  i  vid  bemärkelse  (Batoidei),  en 
grtqyp  bland  broskfiskarna ,  höra  6  familjer, 
bl.  a.  sågfiskar  (Pristidce) ,  darr-or  1.  elek- 
triska r-or  (Torpedinidce)  och  egentliga  r-or 
(Rajidce) ;  till  de  sistnämnda  höra  knagg- 
ran  (Raja  clavata),  klor-an  (R.  radiata) 
och  slätr-an  (R.  batis),alla  tre  vanliga  vid  vår 
västkust.  På  senare  tid  ha  r-or  börjat  salu- 
föras; det  är  huvudsakligen  sid(o) styckena 
('vingarna'),  som  föras  i  marknaden.  Stekt 
r-a  Hagdahl  1879.  En  del  r-or  äro  botten- 
fiskar som,  halvt  nedgrävda  i  slammet,  lura 
på  byte.  Det  finns  ror  ända  till  6  meter 
breda,  och  dä  de  simma  omkring  ända  uppe 
i  ytan,  kan  man  finna  dem  flytande  som 
stora  brysselmattor  i  vattenbrynet.  Rorna  i 
Göteborgs  akvarium  ha  börjat  lägga  ägg. — 
På  somliga  platser  idkas  det  livlig  handel 
med  r-skinn  Öv.  fr.  Grant- Watson. 

Rock|a^  (rå-);  -ade,  -as;  -ning.  Ldls.  (t.  e. 
Skåne)  för  'rucka'. 

Rockad  (rå);  -en,  -er;  rocker|a  (-ade, 
[-as];  -ing,  med  plur.).  Schackterm.  Att 
'rockera'  är  att  flytta  kungen  två  steg  åt 
höger  1.  åt  vänster  o.  därefter  ena  tornet 
från  sin  hörnruta  till  platsen  närmast  på 
andra  sidan  om  kungen;  draget  kallas 
'rockad'.  Göra  en  r.  R.  får  icke  göras,  om 
någon  av  de  berörda  pjäserna  redan  flyttats 
och  ej  heller,  då  kungen  står  i  schack.  Var- 
för rockerade  d%i  inte  i  tid? 


801 


Rococo — Rorpinne 


802 


Rococo  stavas  nu  'rokoko'  (se  d.  o.)- 
Bodd  m.  fl.  se  under  ro^  (sp.  794  f.). 

RodéO  (rå-;  akut);  -n;  -mästare;  -tävling. 
Idrotts.  Manövertävling  för  bilar:  det  gäller 
att  på  kortaste  tid  köra  bana  med  hinder 
(t.  e.  vattengravar,  sandgropar-,  grindar, 
smala  portar  med  mjölkflaskor  på  stolparna, 
viadukter,  garage).  Bilrodeoiävlan  förekom 
i  Stockholm  första  gången  1931.  Allt  klart 
för  sÖ7idagens  r.  pd  Lnthagsplan  Uppsala 
1933.  Hans  Hansson  och  Molander  r-mäs- 
tare  1935. 

Rödjer  (akut);  -ret,  -er,  best.  plur.  -ren 
1.  -erna.  Särsk.  i  vissa  förbindelser  även 
'ror'  [-et].  A)  Enkelt.  I.  Formen  'roder'. 
1)  Om  styrinrättning,  a)  R-ret  består  van- 
ligen av  hjärtstock  och  rorblad  (rorskiva) 
S.  Christenson.  En  valbåt  har  ett  mycket 
stort  r-er,  och  denna  båt  vänder  helt  om  pd 
46  sekunder  med  full  fart  Sten  Bergman. 
När  fartyget  är  lätt  att  styra,  säges  det  'lyda 
r-er  väl'.  Skifta  r-er  dvs.  lägga  om  r-ret  till 
andra  sidan.  Girar  fartyget  alltför  hastigt, 
kommenderar  man  'Stötta  r-reti'  eller  'Lätta 
pd  r-ret  I'  Babord,  styrbord  med  r-retI  Segel- 
pressningen var  stark,  och  skutan  låg  tungt 
pä  r-ret  F,.  Hornborg.  Sitta  vid,  sköta,  fatta, 
överge,  överlämna  r-ret.  Snart  »kepparefrun 
till  r-ers  /  ses  sitta  bestämd  och  kavat  Jon. 
Reuter.  Järn-,  motor-,  nöd-,  akter-,  förr-er. 
b)  Pd  ubåtar  finnas  för  styrning  i  höjd-  1. 
djupled  även  'horisontella  r-er'.  C)  Pd  flyg- 
plan finnas  3  r-er:  sidr-er  (för  styrtiing  i 
sidled),  höjdr-er  (för  höjdled)  och  skevnings- 
r-er  (för  att  ge  erforderlig  lutning  dt  flyg- 
planet). Akter-,  segelr-er.  2)  Om  verktyg 
för  omröring.  Fackl.  Ber '^  för  omrörning 
i  holländarna  S.  Ambrosiani.  Mäskr-er  för 
bryggstugan.  3)  Friare  o.  bildl.  a)  Med 
vänsterhjulen  pd  sanden  lyder  bilen  r-er 
oaktat  den  hala  asfalten.  Den  druckne  är 
som  ett  skepp  utan  r-er.  Pappa  Nilsson  har 
fel  pd  r-ret  och  kan  inte  hdlla  kursen,  ser 
du,  men  ~  Melita  Tång.  Även  där  drevo 
hoparna  av  och  an  utan  r-er  och  ankar  E. 
Grotenfelt.  b)  Man  misstänkte,  att  Snell- 
man  ^grep  efter  statens  r-erT  B.  Estlander. 
Men  ingen  trädde  fram  och  ^ryckte  till  sig 
händelsernas  r-er  t.  Sitta  vidstatsrret.  II.  For- 
men 'ror'.  Sjöv.  brukas  formerna  'ror'  o. 
'roder'  ofta  utan  åtskillnad;  dock  nyttjas 
nog  'roder'  i  allm.  i  mer  direkt  konkr.  bet. 
Ror  i  lä!  I.  Ner  med  röret!  Sitta,  stå,  vara 
till  rörs.  Jag  ~  har  hundvakten  och  skall 
till  rörs  klockan  12  Evert  Taube.  Så  gick 
Hansen  till  rörs  H.  Mörne.  I  myrtenprakt, 
som  lindar  /  sig  lent  om  duk  och  mast  och 
ror  och  ratt  Fröding.  B)  Ssgr  ha  roder-, 
1.  ror-  (ej  säll.  båda  formerna)  1.  rörs-  (det 
sista  huvudsakligen  fackl.).  Syn.  styre, 
styrinrättning,  (ibl.  nära)  ratt;  (r-ret  ibl.:) 
'tyglarna',  ledningen,  makten. 

—  Roderaxel.  Märke  för  flygplan:  två 

v.  26  —  Ntisvensk  ordbok. 


lika  stora,  vertikala  fält,  täckande  hela  roder- 
ytorna bakom  r-n,  det  främre  fältet  gult 
och  ~  1927.  -blad  även  ror-,  -brott.  Svensk 
ångare  får  r.  Ups.  Nya  Tidn.  1933.  -fel. 
Nedstigningen  fick  till  följd  av  ret  delvis 
karaktär  av  nedstörtande  Sv.  Dagbl.  1918. 
-form,  -en,  -er;  -ad;  -ig.  Ett r-igt  trästycke, 
som  ~  Nord.  Fam.^  -haveri.  Efter  en  storm 
i  Syd-Atlanten,  där  Fidra  led  r.  Vecko- Jour- 
nalen 1922.  -kommando.  Rt  'hårt  styr- 
bord' avser  hos  oss,  att  fartyget  skall  gira 
styrbord  hän,  men  i  England  och  tiågra 
andra  länder  babordsgir,  i  det  att  r-na  där 
rt^'.seror^•MZfen.-kult;•(s)beslag.  Mindre  vanl. 
för  'rorkult'.  -känning.  Min  fasta  näve 
har  r.  I  av  sjö,  som  vilt  emot  aktern  slår 
Fr.  Nycander.  -kätting.  Även  ror-.  En 
brusten  r.  vållade,  att  ångaren  kom  ur  kur- 
sen och  grundstötte.  Tältduken  klapprade 
i  blåsten,  r-en  smällde  mot  däcket  Bo  Berg- 
man, -lös.  Egentl.  o.  bildl.  Och  bdten  drev 
r.  vind  för  vdg.  —  Ett  roder-  och  propellerlöst 
statsskepp.  Vdra  rddp)lägande  församlingar , 
där  talarna  ofta  r-t  kastas  mellan  stelaste 
bokspråk  och  vårdslösaste  samtalston  Hj. 
Alving.  -skad|a;  -ad.  1)  'Klintehamn'  åter 
utsatt  för  r-a  1917.  2)  'Aurora'  r-ad  i  hög 
sjö  1916.  -spak.  Gripa  r-en.  För  en  r. 
hade  slagit  ut  två  tänder  på  honom  S.  Siwertz, 
Maskinens  vilda  rörelser  höllo  på  att  slita 
ren  ur  hans  händer  H.  Victorin.  -tryck. 
R.  obetydligt,  märkbart,  kraftigt,  -törn. 
Sjöv.  Även  ror-.  Tur  att  1.  tid  då  man  har 
att  sköta  rodret.  En  r.  omfattar  vanligen 
en  1.  två  timmar.  ^ Får  jag  ta  en  r.,  kapten*, 
frågade  han  E.  Hornborg.  Som  då  hade  r. 
Ernst  Lundström.  Syn.  rörs  vakt.  -visare. 
Fackl.  På  främre  delen  av  rattställningen 
finnes  ofta  anbragt  en  r.  ~,  som  visar  rod- 
rets ställning  ~  för  tillfället  Emil  Smith. 
-yt|a.  Vertikala  fält,  täckande  hela  r-orna 
bakom  roderaxeln  (på  flygplan). 

—  Rorblad.  Liksom  en  del  av  de  följ .  även 
roder-.  Se  roder  All  a  (första  ex.),  -gäng- 
ar|e,  -(e)n,  -e.  Ej  roder-.  Re  är  den,  som  för 
tillfället  står  till  rörs;  ibland  finnes  dock 
även  fast  r-e.  —  R-na  [i  Nationernas  för- 
bund] ha  styrt  efter  stjärnorna  och  aldrig 
nått  land.  Syn.  ibl.  styrman,  -huvud. 
Sjöv.  Hjärtstockens  övre  ända,  r-etS.  Chris- 
tenson. Ret,  där  rorkulten  har  sin  plats. 
-kult.  Vanligare  än  'roderkult'.  R.  av  ut- 
vald, vacker  ask.  Med  Södermans  säkra  karda 
om  r-en  ~  Alb.  Engström.  Med  ren  under 
armen  och  skotet  virat  om  vänstra  näven  S. 
Barthel.  Tappa  r-en.  Reservrorkult.  Syn. 
rorpinne,  handtag  till  roder,  styrpinne. 
-kätting  se  roder-,  -lucka.  Hilmer  ~  stod 
i  r-n  med  rorkulten  i  hand  Fr.  Nycander. 
-lös.  Oftare  'roderlös'.  Gunga  ~  /  redlös 
och  r.  omkring  på  stämningens  svikande  bölja 
Giov.  Lindeberg.  -malja  rorögla.  -man. 
Sälls.  för  'rorsman'.   -pinn|e.  När  vi  hålla 


803 


Rorpinne — Roffa 


804 


rorpinn  fast  i  handen  och  ~  Rik.  Lind- 
ström. För  att  i  nästa  ögonblick  lägga  hela 
sin  tyngd  på  r-en  igen  E.  Lieberath.  Syn. 
rorkult.  -toft.  När  han  satte  sig  på  r-en 
I.  Oljelund,  -trumma.  Trumlikt  hål  vari 
hjärtstocken  rör  sig.  Där  rn  går  igenom 
däcket  G.  Gartz.  Med  spjärn  mot  r-n  och 
sittrummets  läsida  S.  Siwertz.  -törn.  Jfr 
roder-.  När  jag  senare  ~  tog  r.  och  ~  Rik. 
Lindström.  Han  hade  ännu  närmare  en 
halvtimme  kvar  på  sin  r.  R.  Holmström. 
-Ögl|a.  Rorna  vari  rodret  fästes  (upphakas). 

—  Rörshytt.  /  ren  står  skepparn  själv, 
väderbiten  och  karlavulen  Sv.  Dagbl.  1914. 
-man.  »E.»,  sade  kapten  allvarligt,  »rar- 
för  håller  inte  r.  kurseti?>  'Dan'.  Lotsen 
ger  r-nen  kursen  ~  R.  Holmström.  R-nen 
på,  en  av  båtarna  släppte  för  ett  ögonblick 
rorkulten.  Rorsman  till  måsungarna  äro 
ännu  ej  xdsedda  (vid  kappsegling),  -vakt. 
Och  Lars  återtog  sin  r.  Ax.  Ahlman.  Då 
man  lämnade  rodret  efter  en  timmes  r.  Fr. 
Adelborg.     Syn.  ro(de)rtörn. 

Rödnja  (rådna  1.  rå'nna);  -ade,  [-as];  r-a 
ti'll.  1)  Om  sak.  Under  den  r-ande  afton- 
himmelen.  När  himlen  börjar  r-a  i  öster. 
Smultronen  börja  svagt  r-a.  Rande  flug- 
svamp (Ämanita  rubescens).  Åkanier  och  sjö- 
stränder ra  av  den  ståtliga  fackelrosens 
granna  blomklasar  K.  V.  Ossian  Dahlgren. 
Skogarna  ra  redan  av  lingon.  —  Slemhin- 
nan r-ad.  2)  Om  person.  Ra  av  blygsel, 
av  vrede,  av  den  friska  luften.  Inte  lyckats 
beröva  mig  förmågan  att  r-a.  Ljuga  utan 
att  r-a.  Hon  sänkte  ögonen  och  r-ade  djupt. 
Situationen  började  bliva  pinsam  för  mig, 
och  jag  kände,  hur  jag  r-ade  häftigt  Annie 
Wall.  Rade  (ända)  upp  till  hårfästet, 
ända  till  hårrötterna.  Kände,  hur  hon  r-ade 
under  sminket.  Ra  och  blekna  ömsevis.  Histo- 
rier, som  komma  en  att  ra.  Han  sökte  gärna 
få  de  unga  flickorna  att  r-a.  Ra  som  en 
ros.  Fru  Inez  ej  för  honom  brukat  ra  (rim 
på  'donna')  C.  V.  A.  Strandberg.  O,  ni,  som 
skyn  gudaktigheten  i  och  r-en  för  en  andakts- 
tår Leopold.  —  Ra  över  sitt  felsteg  även 
helt  bildl.  Papperet  r-ar  inte.  —  Ett  bi- 
tande gäckeri,  som  kom  dem  att  r-a  i  kam- 
men. —  Rande  av  hälsa.  Flickans  r-ande 
kind.  Syn.  1)  bli  röd,  rödfärgas,  purpras, 
purpurfärgas,  lysa  röd  1.  rött,  (upp)blos8a 
(tu),  glöda;  visa  (en  sjuklig)  rodnad;  2)  bli 
(blossande)  röd  (o.  förlägen  1.  ond),  ibl. 
skifta  färg;  bli  rödblommig  1.  röd  om  kjn- 
den;  blygas,  ångra.  —  Rodnad  (oftare  rad- 
an rå'n-);  -en  (i  dikt  även  'rödnan'),  [-er]. 
I.  Enkelt.  1)  Om  sak.  a)  Utan  plur.  Då 
österns  r.  brinner  ~.  Asplövens  höstrod- 
nad  blev  i  solgången  nästan  guldglänsande. 
Men  rodnan  släcks,  och  västan  domnar  ~  E. 
v.  Qvanten.  Afton-,  kvälls-,  morgonrodnad. 
b)  Med  plur.  Inflammatorisk  r.  Borttager 
r-er,  kvisslor,  sprickor  ~.     Mot  röda  näsor 


och  ansiktsrodnad.  Hud-,  näsrodnad.  2)  Om 
person.  En  plötslig  r.  betäckte  hennes  an- 
sikte. Och  den  svaga  r-en  på  hennes  kinder 
blev  varmare,  då  hon  såg  sig  upptäckt.  Det 
sprang  en  r.  på  din  kind,  /  när  dig  min 
kärlek  bad  om  svar  Wilh.  Hagqvist.  Äter 
kände  Knut  r-en  förrädiskt  stiga,  men  ~ 
Ax.  Ahlman.  Det  var  minnet  av  detta,  som 
jagade  r-en  till  hans  kinder  V.  Benedicts- 
son.  R.  skall  kyssas  fram,  inte  målas,  det 
är  hela  konsten  Ad.  Paul.  Blygselrodnad. 
—  En  harmsen  r.  steg  långsamt  i  hans  an- 
sikte A.  Österling,  öv.  Vredes-,  purpurrod- 
nad.  —  Kindens  r.  vittnar  om  friskhet. 
Feber-,  frost-,  spritrodnad.  II.  Ssgr.  Mest 
skönl.  Ex.:  Dolde  sitt  r-sheta  ansikte  i  hän- 
derna. På  de  r-svarma  kinderna  Ejnar  Ney- 
mark.  Syn.  röd  färgskiftning,  purpurskift- 
ning 1.  -färg,  ibl.  (afton-  1.  morgon)glöd, 
(blossande)  röd  färg,  rött;  röd(a)  fläck(ar), 
röd  anlöpning;  rodnande;  rödblommighet, 
frisk  färg. 

Rodode'ndron(rådådä-ånn;  akut);  =,  =  ; 
-blomma;  -buske  m.  fl.  Släktet  Rhododen- 
dron  utgöres  mest  av  ständigt  grönskande 
buskar  tned  något  läderartade  blad  och  blom- 
mortia  i  flocklika  samlingar  i  grenspetsarna 
hit  höra  alprosorna  (Rh.  ferrugineum  o. 
hirsutxim),  vår  lappländska  lilla  krypbuske 
Rh.  lapponicum  samt  våra  ståtliga  odlade  r., 
som  härstamma  från  Himalaja  och  Nord- 
amerika, där  de  kunna  bli  ända  till  10  m. 
höga  träd.  I  trädgården,  där  nu  alla  mina 
r.  stodo  i  full  blom.  Mot  ~  gräsmattorna 
lyste  r-gruppernas  väldiga  drivor  av  vit  och 
lilafärgad  snö  Fr.  Böök. 

Roff  (rå);  -et.  I  Ryssland,  där  alla  namn 
sluta  på  roff  och  skoj.  Där  r.  bedrives  som 
näring.  Syn.  rofferi(er)^  —  Roff|a,  -ade, 
[-as];  r-a  med  1.  ti'll  1.  åt  sig;  -ar|e  (-(e)n, 
-e);  -erl  (-(e)t,  -er);  -ersk|a  (-an, -or).  Numer 
mindre  vanl.  som  enkelt.  I.  Vanl.  verb- 
former. 1)  Enkelt.  Ra  måttligt,  lymmel! 
Öv.  fr.  Gogolj.  Folket  hade  r-at  allt  vad 
som  stod  att  ta,  och  ~  Aug.  Hallner.  Ra 
ngt  från  ngn.  Med  dina  spelmetoder  r-ar 
du  oss  på  varenda  cent  ~  H.  Mörne.  Ra 
och  plundra.  Undandra  ngt  soldaternas 
r-ande  händer.  Som  befanns  innehålla  r-at 
gods.  De  läras  med  det  allra  första  att 
skilja  på  ~  vilka  som  skola  r-as  och  vilka, 
som  skola  få  gå  i  fred  I.  Lo-Johansson. 
2)  Ssgr.  Säll.  i  fasta  former.  Som  hoti  r-at 
med  sig,  när  hon  lämnade  Sverge.  Färdig 
att  med  vilka  medel  som  helst  försvara  det 
byte  hon  en  gång  r-at  till  sig  Alfr.  Back- 
man. Att  träbolageti  rade  dt  sig  skogarna 
norröver  oc/fvE.  Didring.  II.  Verbalsubst. 
1)  Bland  rare  och  rövare.  Utsugande  r-are. 
Huruvida  växtr-are  ~  äro  ansvariga  för 
utrotningeti  eller  minskningen  av  dessa  arter  ~ 
O.  Tedin.  —  Gripas  av  r-aranda,  då  de  få 
syn  på  de  första  blåsipporna.    R-arinstink- 


805 


Roffa— Roll 


806 


ter.  Jag  ville  hämnas  pä  roffare-  och  för- 
tryckareklassen Jac.  Ahrenberg.  Från  denna 
bistra  r-artid.  2)  Tjuvnad  och  r-eri  äro  van- 
liga företeelser  i  de  ryska  ämbetsverken.  Då 
det  verkligen  är  fråga  om  r-eri  och  godtycke 
Öv.  fr.  D.  Dekker.  Det  är  uppenbart  r-eri ; 
ni  skulle  inte  ha  betalt  f järndelen  sä  mycket. 
De  här  ä  ju  rena  r-eriet!  Ekonomisk  explo- 
atering, driven  ända  till  r-eri.  Vad  I  haven 
förvärvat  genom  r-eri  Bibeln.  Påhälsningar, 
vilka  närmast  voro  att  likna  vid  r-erier. 
Mänga  tomma  bon,  tydliga  vittnesbörd  om 
kråkans  (ägg)r-erier.  R-erierna  inom  koopera- 
tionen uppgå  enligt  en  beräkning,  framlagd 
av  en  författare  i  Pravda  i  oktober  1925, 
till  12  millioner  per  år  A.  Karlgren.  — 
Numera  är  ett  dylikt  r-erisystem  [fällande 
av  guttaperkaträden]  lagligen  förbjudet  ~ 
B.  Jönsson.  3)  Hon  slingrar  sig,  hon  blygs, 
den  giriga  r-erskanl  Ernst  Lundquist,  öv. 
Syn.  plundra,  (från)röva,  olagligt  1.  våld- 
samt frånta(ga)  m,  (ibl.:)  skövla,  baggböla, 
försnilla,  stjäla;  tillskansa  sig,  rycka  ti'll 
sig,  'knycka',  anamma,  'knipa',  grabba  1. 
korpa  1.  (Idls.)  karpa  1.  rappa  åt  sig,  hugga 
för  sig;  (ibl.:)  utpressa,  utsuga  oj,  'brand- 
ekatta',   pungslå,   skinna,  preja,  marodera. 

Roga  se  roa  II. 

Rojali's|in  (rå-);  -men;  -t  (-en,  -er;  -isk, 
-t).  En  landsända,  utmärkt  för  sin  r-m.  Mon- 
sieur Älphonse  var  övertygad  r-t,  redo  att 
göra  vad  som  helst  för  att  störta  den  Franska 
republiken  Ax.  Munthe.  Förfölja  r-tandan, 
alla  r-tiska  tendenser.  Syn.  konungskt  sin- 
nelag, konungskhet,  kungatrohet,  ibl.  mo- 
narkism,  politisk  riktning  som  håller  på 
kungadömet;  (r-t:)  (en)  kungatrogen  1.  ko- 
nungens anhängare,  konungskt  sinnad,  tro- 
gen sin  konung,  anhängare  av  kungadömet. 

Rokoko  (tre  å-ljud;  även  —  o.  särsk.  i 
ssgr  —  rå'-  med  akut);  -n.  I.  Enkelt.  R-n, 
även  kallad  Ludvig  XV:s  stil,  en  dekorations- 
stil, karaktäriserad  av  svängda  former,  lek- 
full och  lätt  oregelbundenhet,  förkärlek  för 
musselornament,  graciös  behaglighet.  R-n 
uppkom  i  Frankrike  omkr.  1710 ;  den  är  huvud- 
sakligen en  interiör-  och  konsthantverksstil ; 
r-rummen  äro  ofta  hållna  i  vitt  och  guld,  rns 
mest  omtyckta  färger  äro  pärlgrdtt, mossgrönt, 
blekt  rosa  och  terosgult.  Meissonier  var  r-ns 
främste  representant  i  det  dekorativa ,  Boucher 
i  måleriet.  Möbel  i  (rik)  r.  Konsolur  i 
fransk  r.  Lustslottet  Kina  i  Drottningholms 
park,  uppfört  av  C.  F.  Adelcrantz,  är  typiskt 
för  svensk  r.  Karmstol  i  bondrokoko.  Ett 
härligt  slott  i  senrokoko  Harry  Blomberg. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Ersattes  av  en  r-artad  nyck- 
fullhet G.  Näsström.  En  gammal  fin  r-byrä. 
Vitpudrade,  sidenklädda  r-damer.  Klädda 
i  r-dräkter.  En  typisk  r-figur.  [Det  av  fru 
Nordenflycht]  översatta  rgalanteriet  *  Fröjas 
tempeh  efter  Montesquicu  Nord.  Fam.^  Blir 
röken  rosafärgad  som  det  kokettaste  r-moln 


Gunilla  Wettergren.  Rmässiga  blomster- 
ornament.  Förmakets  r-möbel  i  vitt  och  guld. 
Det  dockaktiga  och  r-nätta  i  hennes  lilla 
figur  Ingeb.  Björklund.  R-ornament.  R-orne- 
ring  i  den  tidstypiska  tekniken.  Takkarni- 
sens  r-slingor  Jac.  Ahrenberg.  I  r-smak. 
R-spegel.  I  äkta  r-stil.  R-stolar  från  vårt 
gamla  förmak.  Det  förtjusande  kineseriet 
T>I  DrottningholmT  med  dess  porslinssköra 
och  luftiga  r-stämning  E.  N.  Söderberg. 
Praktfull  senbarock,  från  övergången  till 
r-tiden.     R-ur. 

Rolig(het)  se  under  roa  (sp.  796  ff.). 

Roll  (råll  1.  rål);  -en,  -er  (akut  1.  grav). 
Vad  en  skådespelare  har  att  säga  i  en  pjäs 
1.  den  person  (1.  det  livsavsnitt)  han  har 
att  framställa,  (utskrivet)  parti  för  skåde- 
spelare 1.  sångare;  bildl.  talesätt  äro  mkt 
vanliga  (bet.:  'uppgift',  'antaget  sätt'  o.  d.). 

I.  Enkelt.  1)  Egen  ti.  Utskriva,  fördela 
r-erna.  Inlära  sin  r.  Och  jag  måste  upp- 
träda mot  en  Enrico,  som  inte  ens  hade 
repeterat  sin  r.  Öv.  fr.  Nellie  Melba.  Ha, 
spela  tiggarens  r.,  en  underordnad  r.,  huvud- 
r-en,  en  statistroll  i  ett  skådespel.  Spela 
intrigantr-en  i  stycket.  Jag  utförde  älskar- 
r-en  i  stycket  ~  Aug.  Lindberg.  Tilldelas 
en  viktig  r.  även  bildl.  Frånta  ngn  r-en. 
Alla  r-er  redan  besatta.  Tillrättalägga  en 
r.  för  ngn.  Ren  var  sotn  skapad  för  henne. 
(Huvudgren  uppbärs  denna  gången  av  ^. 
Och  hon  hade  så  när  fallit  ur  r-en,  ur  sin 
r.  även  bildl.  Kanske  med  tiden  något  stel- 
nad i  r-en.  Uppläsning  av  ett  drama  med 
r-erna  fördelade  på  eleverna.  Uppträda  i 
en  ny  r.  Kreera  en  r.  Hon  framsade  ren 
en  smula  inlärt;  det  är  icke  allom  givet  att 
leva  sin  r.,  att  leva  i  r-eii.  Manliga,  kvinn- 
liga r-er.  Uppfatta  sin  r.  fel.  Kunna  sin  r. 
Vara  säker  på  sin  r.  En  svår,  omöjlig,  tack- 
sam, otacksam  r.  —  Stjärn-;  tal-;  subrett-, 
bi-,  titelroll.  Ge  en  gästroll  Si\enh\\å\.  Säng- 
roll innefattar  noter  med  underlagd  text  G. 
Klintberg.  2)  Bildl.  a)  Var  ingalunda  ledsen 
att  jag  icke  innehade  någon  r.  i  denna  tragi- 
komedi.  Och  alltid  var  det  han,  som  spelade 
första  r-en  i  äventyret  ~  Agnes  Magnell. 
Men  hans  r.  i  vår  arbetarrörelse  var  utspe- 
lad B.  Estlander.  Spela  i  det  nutida  Ungern 
en  ringa  r.  Dä  denna  ohyra  spelar  en  stor, 
en  viktig,  en  icke  obetydlig  r.  såsom  sjuk- 
domsförmedlare. Idéer  som  sedan  skola  spela 
sä  stor  r.  i  hans  förkunnelse.  Dessa  rela- 
tioner ha  ej  varit  utan  sin  r.  i  vår  historia. 
Aspen  har  väl  då  som  nu  spelat  r-en  av  ett 
skogarnas  ogräs  Erik  Almquist.  Den  må- 
lande, skarpt  sedda  detaljen  mister  [hos  Hei- 
denstam]  aldrig  sin  r.,  även  om  den  förlo- 
rar sitt  övervälde  N.  Svanberg.  —  De  övriga 
skola  föreställas  efter  hand  sotn  de  uppträda 
i  sina  r-er  Sven  Hedin.  Spela  r-en  av  styckets 
bov.  —  Jag  tog  själv  klubbmästarr-en  och 
började  genast  ordna  för  ~  C.  Barcklind. 


807 


Roll — Roman' 


808 


b)  Det  skulle  förvåna  mig  mycket,  om  han 
inte  spelat  en  r.  och  nu  kastat  av  sig  den 
masken.  [De  flesta  människors]  tankar  äro 
någon  annans  åsikter,  deras  liv  en  r.,  deras 
passioner  ett  citat  Öv.  fr.  O.  Wilde. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Hans  r-analyser  gå  inte 
ut  på  att  ~  O.  Homén.  Skådespelet  fram- 
fördes i  nyinstudering  av  Alf  Sjöberg  och 
med  ny  r-besättning.  Men  r-byte  hade  skett 
efter  [fyra  föreställningar]  Alb.  Ranft. 
R-dubblering  ha  två  spådespelare  som  alter- 
nera i  samma  roll  1.  ock  låta  en  person 
spela  två  (1.  flera)  roller.  Hjälpt  henne  över 
till  ett  r-fack  med  större  möjligheter  fackl. 
Den  ordinarie  r-framställarinnan  ~.  R-för- 
delare.  En  lycklig  r-fördelning .  R-förteck- 
ning.  Hennes  mest  framstående  r-gestalt- 
ningar  ~.  Med  sitt  r-häfte  under  armen. 
R-inläsningsrekord  på  Vasan  Rubrik,  Sv. 
Dagbl.  1930.  De  riktiga  skådespelarna  och 
r-innehavarna  R.  Schildt.  Och  rollistan  fick 
inte  bli  för  lång.  Då  rolläsningen  var  över- 
stökad ~  C.  Barcklind.  Hans  utmärkta 
r-minyie  R.  Schildt.  R-monopol  var  ett  okänt 
begrepp  vid  denna  teater  W.  Söderhjelm. 
R-porträtt  [av  Jenny  Lind]  som  Marie  i 
^Regementets  dotter^.  I  sina  affekterade  tvag- 
nerska  r-poser  E.  Norling.  Gilbert framför 
sin  r-skapelse  skickligt  och  säkert.   R-säker. 

Syn.  I.  (utskriven  text  till)  en  skåde- 
spelares (1.  sångares)  parti  i  ett  stycke  (en 
opera  1.  d.),  'parti',  'person'  1.  figur  1.  typ 

I.  gestalt  (att  framställa),  ibl.  rollskapelse; 

II.  uppgift,  värv,  kall,  funktion,  'göra',  ålig- 
gande; (an)del,  'plats'  1.  'rum',  'ställning', 
betydelse;  antaget  sätt,  (påtagen)  mask, 
'förklädnad'. 

Ro'm^  (rå-);  -men,  [-mar].  Agg  av  fisk 
o.  en  del  andra  vattendjur.  I.  Enkelt.  1) 
a)  Den  tideyi,  då  gäddan  lägger  r.,  släpper 
r-men.  Som  tycker,  att  r-men  är  det  bästa  på 
laken.  R.  av  stör,  torsk  m.  fl.  fiskslag  beredes 
till  kaviar.  Löjrom  är  svagt  saltad  r.  av 
siklöja.  Fisk-,  lak-,  torskrom.  —  Sillbxdlar, 
stekta  av  r-mar  och  x>otatis.  b)  Fick  du  en 
hona  med  r.f  (om  kräftor).  Orodr-men  i 
skogsgölarna.  2)  Ofta  bildl.  nyttjas  'leka 
r-men  av  sig'  =  'så  (1.  ha  sått)  sin  vild- 
havre', 'lämna  ungdomen',  'få  mannens 
mognad'  o.  d.  Sen  han  lekt  r-men  av 
sig  och  inlöpt  i  äktenskapets  lugna  hamn. 
ii.  Ssgr.  Ex.:  Rekvirerade  simpor,  tömde 
deras  r-byxor  på  innehållet  och  lyckades  få 
fram  en  alldeles  charmant  kaviar  Ups.  Nya 
Tidn.  1933.  En  oerhört  storr-humtner.  Färsk 
torskrom  till  kokning  eller  beredning  av 
r-kaviar.  Lilla  r-kläckningsanstalt.  R-kläck- 
ningsapparat.  Millioner  r-korn  gå  förlorade 
(t.  e.  genom  rovfiskar  och  andra  fiender) 
utan  att  någonsin  utvecklas  till  yngel.  R-lägg- 
ningen  tager  flera  dygns  tid,  under  vilken  ~ 
(om  laxhonor)  Pelle  Molin.  Hela  r-mängden. 
R-stinna  honor  ha  natarligen  större  kropps- 


höjd,  men  ~  (om  fiskar)  E.  Lönnberg.  R-stoc- 
karna  hos  mörfen  ~  jfr  äggstockar.  Kokt,  salt 
r-strömming.  Det  var  först  på  1770-talet, 
som  ålens  r-säckar  upptäcktes,  och  ytterligare 
100  är  förflöto,  innan  zoologerna  lyckades 
konstatera  befintligheten  av  mjölkesäckar. 
[Laken  är  en]  ytterst  glupsk  bottenfisk,  som 
kan  bli  skadlig  såsom  r-ätare  Nord.  Fam.* 
Ro'm^  (rå-); -men.  I.  Enkelt.  R.  erhåller 
sin  arom  dels  genom  den  i  sockerröret  be- 
fintliga jästvarianten,  dels  genom  tillsättning 
vid  jäsning  av  olika  fruktsafter,  t.  e.  ana- 
nassaft  Sv.  Uppslagsbok.  Den  bästa  r-men 
kommer  från  Jamaica.  Äkta  r.  är  mycket 
spritstark.  Och  kom  tillbaka  varje  afton 
klockan  sex  för  att  dricka  te  med  r.  och 
spela  ett  parti  kort  Öv.  fr.  S.  T.  Aksakov. 
II.  Ssgr.  Ex.:  R-butelj.  Tillverkad  av  sprit, 
vatten  och  r-essens  J.  Landin.  R-fiaska.  Laga 
sig  en  r-toddy.  Syn.  sockerrörsbrännvin. 
Romän^  -en,  -er.  Jfr  romansk.  Mindre 
vanl.  Rer  och  germaner. 

—  Romän^,  -en,  -er.  Numer  säll.  anslu- 
tet till  föreg.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  Ren 
som  konstform.  Fr.  Böök,  Rens  och  prosa- 
berättelsens historia  i  Sverige  intill  1809. 
R.  i  brevform.  R.  på  vers.  Den  psykolo- 
giska, sociala,  borgerliga,  realistiska,  natu- 
ralistiska, satiriska  r-en.  W.  Scotts  historiska 
r-er.  En  r.  från  landsbygden,  ur  konstnärs- 
livet. R.  fotad  på  verkligheten.  Skriva  r-er. 
Ligga  på  en  soffa  och  läsa  r-er.  Sluka  r-er. 
Men  livet  överträffar  de  sämsta  r-er  i  osan- 
nolikhet och  brutalitet  Dagmar  Berg.  Som 
knappast  kunde  tillåtas  i  en  r.  —  Rousseaus 
kärleksroman  La  nouvelle  Héloise.  Tolstois 
fyrbandsroman  Krig  och  fred.  Här  är  ett 
första  utkast  till  den  stockholmska  miljör-en, 
som  fyra  årtionden  senare  blev  levande  verk- 
lighet i  Röda  rummet  A.  Österling.  Bild- 
nings-, by-,  dagboks-,  dussin-,  familj e-,  flick-, 
följetongs-,  gottköps-,  herde-,  idé-,  intrig-,  kol- 
portage-, konstnärs-,  kärleks-,  miss-,  nyckel-, 
prosa-,  rese-,  riddar-,  rövar-,  salongs-,  sam- 
hälls-, sjö-,  skälm-,  släkt-,  tids-,  vers-,  äkten- 
skaps-, äventyrsroman.  2)  Bildl.  En  r.  i 
det  verkliga  livet.  Uppleva  sin  r.,  sitt  livs 
(stora)  r.  Ja,  det  är  nästall  en  liten  r.  det 
också.  Hon  har  också  sin  lilla  r.  En  ganska 
märklig  livsroman. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Gammaldags  r-aktig.  Ver- 
kar alltför  r-aktigt  för  att  passa  i  en  bättre 
r.  Erik  Hedén.  En  rik  engelsk  r-alstring 
(Fielding,  Smollett  m.  fl.).  Ha  ett  mer  eller 
mindre  r-artat  förlopp  '^.  R-bibliotek.  Van- 
lig fras  i  r-böckerna.  R-cykel.  Rdiktningens 
avigsidor.  Att  han  även  velat  i  r-form  göra 
upp  räkningen  med  det  han  genomlevat  Per 
Hallström.  Som  till  sist  släckte  hons  [Har- 
dys] intresse  för  r-formen  A.  Österling. 
Rf  rasen  ^hennes  ansikte  bar  spår  av  e)i 
svunnen  skönhet^.  R-följetong.  R-förfat- 
tar\e  (-inna).    På  grund  av  helmes  r-förfat- 


809 


Eoman^ — Eomantik 


810 


teri  och  ~  Fr.  G.  Bengtsson.  DumheterI 
R-grillerI  Att  bli  en  r-hjälte  —  se  där  hans 
mål  J.  Hemmer.  Ty  av  ett  fruntimmer, 
som  ej  dör  av  sorg,  utan  gifter  sig  gång  på 
gång,  kan  man  omöjligen  göra  en  r-hjältinna 
Joh.  Sundblad.  Slutet  är  alltför  r-likt:  ~. 
R-litteratur .  Den  ~  mycket  r-läsande  famil- 
jen Maur.  Hellberg.  Vänja  henne  från  det 
ständiga  r-läsandet  Kerstin  Wenström,  öv. 
R-läsare,  för  att  inte  säja  romanslukare. 
Ett  betydligt  r-läseri  ~  C.  J.  L.  Almquist. 
Ivrig  r-läserska  V.  Benedictsson.  Hänge 
sej  dt  en  intensiv  r-läsning.  En  rent  r-mässig 
avslutning  pä  historien.  Det  är,  kan  man 
tycka,  en  gammaldags  r-mässighet  i  hela  för- 
loppet A.  Österling.  Älskare  är  ett  r-ord, 
som  låter  oanständigt  i  tal  Hj.  Söderberg. 
[Galdos']  r-serie  i  fyrtiosex  band  Öv.  fr. 
R.  Lothar.  /  fall  vi  någonsin  komma  att 
slå  oss  på  r-skriveri  Ax.  Munthe.  Men  rsln- 
kandet  ansågo  de  skadligt  både  för  kropp 
ooh  själ  S.  Lagerlöf.  Den  engelska  publiken 
är  en  idealisk  r-slukare  Öv.  fr.  Ernest  Dim- 
net.  Ingen  r-slukcrska  ~  skulle  taga  henne  ~ 
för  en  hjältinna  Erik  Hedén.  Ty  damerna  ~ 
tycka  ej  om  olyckliga  r-slut  ih.  Rstil.  Lämpar 
sig  ej  som  r-stoff.  Som  r-tekniken  kräver. 
Har  här  blivit,  på  äkta  r-vis,  en  förklädd 
generalsson  Erik  Hedén. 

Syn.   I.  2)  ibl.  kärlekshistoria,  'äventyr'. 

—  Romane'sk  (-ask);  -t,  [-are].  Mer  1. 
mindre  anslutet  till  föreg.  Men  en  r.  själ 
bor  i  detta  släta  hölje.  Vacker  pojke,  ~  r., 
överdådig,  intressant  S.  Lagerlöf.  ^ Sergean- 
ten är  r.  och  sentimentah ,  smålog  Dolores 
E.  Hornborg.  Ett  r-t  infall.  Trots  deras 
r-a  uppfostran.  Mycket  rörande,  för  all  del, 
men  lite  för  r-tl  Offra  åt  det  ra.  Syn. 
(högeligen)  romantisk,  överdrivet  svärmisk, 
romanartat  känslosam ;  fantastisk,  romanlik 
1.  -mässig,  äventyrlig,  äventyrsälskande, 
överspänd. 

—  Ro'mani  (rå-;  mest  grav);  [-n.]  Även 
stavat  'rommani'.  Anslutet  (men  svagt)  till 
roman^.  Zigenarspråk(et).  Just  i  Ungern 
talas  i  dag  som  är  r.  renare  och  vackrare 
än  på  något  annat  ställe  i  världen  I.  Lo- 
Johansson.  —  Samma  ord  finnes  på  alla 
r-dialekter  ~  ib.  Att  de  serbiska  zigenarna 
i  de  flesta  avseenden  synas  vara  en  r-folkets 
pariasklass  ib.  —  Ronianiser|a,  -ade,  -as ; 
-ing  (med  plur.).  Till  romani  Att  hela 
iberiska  halvön  r-ades  ~.  —  Romänisk, 
-t.  Bra  föråldrat  för  'romansk'.  —  Roma- 
ni'st,  -en,  -er;  -Ik  (-en;  =  romansk  språk- 
vetenskap); -isk(-t).  En  av  våra  främsta  r-er. 
Egna  sig  åtr-iken.  Andan  i  all  r-isk  forsk- 
ning i  Frankrike  är  fortfarande  hans  [Gaston 
Paris']  ~  W.  Söderhjelm. 

—  Ronia'ns,  -en,  -er.  Anslutningen  till 
ordgruppen  svag.  Se  ballad.  I.  Enkelt. 
1)  Somliga  vilja  skilja  r-en  från  balladen 
pä  så  sätt,  att  r-en  skulle  vara  mindre  'kraf- 


tig', mera  'rörande  ,  ha  en  mer  'lyrisk'  ton- 
I  Spanien  är  r.  namnet  på  berättande  folk' 
visor  J.  Mortensen.  K.  J.  Samuelsson,  Fos' 
foristernas  ballader  och  rer  (1912).  —  I 
friare  bemärkelse  nyttjas  ordet  'r.',  dä  sån- 
gerna i  Tegnérs  Frithiofs  saga  kallas  r-er 
(berättande  lyrisk  dikt  överhuvud,  vare  sig 
den  har  folkviseton  eller  ej).  2)  Mus.  Kor- 
tare konstnärligt  utarbetad  sångkomposi- 
tion för  en  röst.  Schumanns  r-er.  II.  Ssgr. 
Ex.:  1)  R-cykeln  Helge,  som  gav  Tegnér 
uppslaget  till  Frithiofs  saga  Hj.  Alving. 
Främst  bland  våra  r-diktare  stå  kanske 
Geijer,  Atterbom  och  Malmström.  Rdikt- 
ningen.  2)  Dagmar  Möller  hade  börjat  ge 
r-aftnar,  vilka  ~  Ellen  Lundberg-Nyblom. 
Som  r-kompositör  vann  M[usorgskij]  allmänt 
erkännan de  Nord.  Fam .'  R-sång  (-are  ;  -erska). 

—  Romansk,  -t.  Till  romani  Säll.  (för- 
åldrat) 'romänisk'.  1)  Om  folk,  språk,  litte- 
ratur, kultur  m.  m.  vka  äro  direkta  arv- 
tagare av  romarna.  De  r-a  språken,  latinets 
dotterspräk,  utvecklade  särskilt  ur  vulgär- 
latinet, äro:  franska,  italienska,  spanska, 
portugisiska,  provensalska,  katalanska,  räto- 
romanska  och  rumäniska.  De  r-a  folkens 
livlighet,  ibland  gränsande  till  lättsinne.  Till 
nytta  för  de  ra  studierna  vid  vårt  univer- 
sitet. 2)  Ifråga  om  konst.  Den  ra  stilen 
(rundbågsstilen)  uppstod  omkr.  900  och  bru- 
kar räknas  till  11  1.  1200,  då  den  avlöses 
av  den  gotiska  (spetsbdgsstilen)  Jfr  gotik. 
Lunds  domkyrka  är  ett  vackert  exempel  på 
den  r-a  stilen  i  Norden.  Den  senr-a  kyrkan 
S:t  Aposteln  i  Köln. 

—  Romantik,  -en.  Föga  anslutet  till 
de  föreg.  men  bildar  grupp  med  de  följ. 
Dels  =  den  kristna  medeltidens  smak  i 
litteratur  o.  konst ;  dels  =  nyromantik  (särsk. 
sådan  den  tedde  sig  i  Tyskland  o.  Frank- 
rike), se  d.  o.;  mkt  ofta  allmännare  o.  mer 
1.  mindre  bildl.  I.  Enkelt.  1)  Mer  egentl. 
Ren  i  inskränkt  bemärkelse,  dvs.  nyr-en,  som 
mer  beror  av  Kants  efterföljare,  Fichte  och 
Schelling,  än  av  Kant  själv.  En  strömning 
inom  r-en,  som  lämpligen  kan  betecknas  som 
götisk  r.  Hj.  Alving.  Till  'förr-en  räknas 
t.  e.  Gray,  Macpherson,  Young.  I  Novalis' 
Heinrich  v.  Ofterdingen  framställes  målet 
för  r-ens  längtan  efter  harmoni  under  sym- 
bolen av  'den  blå  blomman'.  Efter-  1.  sen- 
romantik. —  Han  prisar  Garborg,  därför 
att  denne  avslöjat  den  nynor diska  bonder-ens 
oäkthet  Erik  Hedén.  Ditt  patos  dä  var 
gymnasistromantik  —  detta  nya  är  dikt  Åke 
Berglund.  Havs-,  historie-,  iyidian-,  kyrko- 
gårds-, miss-,  nittitals-,  skogs-,  skräck-,  skytte- 
gravs-, smugglar-,  vildmarksromantik  även 
till  2.  —  Ren  sträckte  sina  verkningar  över 
alla  kulturområden ;  inom  musiken  är  Beetho- 
ven  föregångare,  representanter  äro  bl.  a. 
Weber,  Schubert,  Mendelssohn,  Schwnann 
och  i  Sverge  Geijer,  A.  F.  Lindblad,  Joseph 


811 


Romantik — Romersk 


812 


son  m.  fl.  2)  Allmännare,  ofta  bildl.  Pd 
varje  punkt  var  det  poesi  och  doft  av  r., 
denna  r.,  som  den  nya  tiden  _för jagat  ^  Elsa 
v.  Born.  Men  kanske  får  nutidens  mörka 
fabrik  I  sitt  glitter,  vad  tiden  lider,  /  sin 
rosenskimrande  r.  /  för  barn  av  kommande 
tider  Alf  Henrikson.  När  man  älskar,  be- 
drager man  först  sig  själv  och  sedan  andra. 
Det  kallar  världen  r.  Öv.  fr.  Oscar  Wilde. 
Jag  tycker  inte  om  stället,  har  inga  anlag 
för  r.  Bjuda  pd  nattstånden  r.  Omge  ngt 
med  en  slöja  av  r.  Missräkningarna  ha  icke 
förmått  bota  mig  frän  en  oförbätterlig  r. 
Öv.  fr.  Bruce  Lockhardt.  Och  jakten  efter 
det  okända  är  den  härligaste  r.  Öv.  fr.  H. 
Haslund-Christensen.  Klarare  än  hos  Linné 
strålar  väl  ingenstädes  upptäckar glädjens  r. 
S.  Selander.  Och  över  hans  [Unto  Seppä- 
nens]  byar  svävar  r-ens  blåa  moln  Sven  W. 
Karlen,  öv.  Ungdomen  är  rens  tid,  den  tid, 
då  hjärtat  regerar  förståndet  Ulla  Rudebeck, 
öv.  [Tatra]  ett  högfjällsr-ens  paradis  Gust. 
Bolinder.  II.  Ssgr.  Ex.:  R-bifen.  Samma 
r-mättade  uppfattning  av  ~  E.  Cedercreutz. 
—  Roma'ntiker(akut); -n,  =.  Jfrföreg. 
'Egentl.',  friare  o.  bildl.  Men  han  är  en 
r.,  och  han  välver  stora  gymnasistdrömmar 
under  sin  kala  hjässa  Hj.  Söderberg.  R.  till 
sin  läggning.  Nyrna.  —  Där  dock  flera 
betydande  medlemmar  ur  r-kretsarna  skrevo 
och  som  Goethe  själv  uppmuntrade  med  sitt 
bifall  Carl  Santesson.  —  Romantiser|a; 
-ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar;  -stendens  m.  fl.). 
Jfr  romantik.  Ra  sina  upplevelser,  se  dem 
i  ett  rat  ljus,  i  romantikens,  ett  romantiskt 
skimmer.  En  rande  riktning.  Det  är  ingen 
r-ad  Dante  som  hos  Gustave  Doré,  det  är  ~ 
T.  Fogelqvist.  Berättelserna  äro  ofta  starkt 
r-ade,  och  det  är  svårt  att  säga,  i  vilken 
mån  de  grunda  sig  på  verkliga  händelser 
H.  Gummerus.  —  En  ring  av  folksägen- 
motiv Ruben  Berg.  Syn.  framställa  i  ro- 
mantisk form  1.  mer  romantisk  än  i  verk- 
ligheten, omdikta  i  romantikens  anda.  — 
Roma'ntisk,  -t,  [-are];  -het.  Jfr  romantik. 
Ofta  motsatt:  antik,  klassisk,  modärn,  för- 
stånds-, 'nykter',  realistisk,  robust.  1)  Den 
r-a  skolan  i  Tyskland.  R-t  är  det  sköna, 
framställt  med  en  underbar  oändlighet  som 
bakgrund  Atterbom.  Våra  nyr-a  förfat- 
tare vid  1800-talets  början:  Atterbom,  Ham- 
marsköld, Palmblad,  i  viss  mån  även  Stag- 
nelius  och  Vitalis  samt  Geijer  och  de  götiska 
romantikerna,  vilka  alla  mer  eller  mindre 
gävo  uttryck  dt  r-a  ideal.  Den  äktr-a  läng- 
tans skald  ~.  —  Icke  skyende  att  rikta  sig 
med  ämnen  ur  den  ra  litteraturen  och  ~ 
W.  Söderhjelm  om  Boccaccio.  Detta  ovar- 
dagliga förlopp,  r-t  som  i  en  medeltidslegend. 
2)  En  ytterst  r.  scen.  En  (vilt)  r.  nejd.  En 
r.  naturbeskrivning  ä  la  Rousseau.  Hand- 
lingen [i  Tegnérs  Axel]  är  högst  r.,  i  detta 
ords   lägre  bemärkelse  Hj.  Alving.     Sophie 


Sagers  levnad  var  r.,  för  att  icke  säga  även- 
tyrlig A.  Schön.  En  ädel  trubadur  /  av  det 
äkta  blå,  r-a  slaget  J.  Bonggren.  Den  gamla 
trohjärtade  r-a  uppfattningen  av  flnskheten, 
som  finnes  hos  både  Runeberg  och  Topelius. 
En  r(-t  lagd)  natur.  Men  att  gå  'de  älskan- 
des  stråt'  och  förbi  'Pil,  pil,  susa  I'  och  '  Vio- 
lernas dal'  och  'Björkstigen'  var  väl  r-t  om 
något.  —  Till  en  r-are  trakt  Öv.  fr.  W. 
Scott  (1855).  —  Pd  grund  av  omgivningens 
r-het.  —  En  begåvad  skald  av  allmänroman- 
tisk läggning  Raf.  Lindqvist.  Det  gamla 
karamellr-a  kvinnoidealet  ~  Erik  Hedén. 
En  rövarromantisk praktscen  Karlfeldt.  Den 
skräckr-a  genren.  Denna  spökr-a  följetongs- 
litteratur M.  Lamm.  Vild-  1.  viltromantisk. 
Ett  av  Schuberts  högr-a  impromptun.  Syn. 
som  överensstämmer  med  romantikens 
smak ;  fosforistisk,  nyromantisk ;  medeltids- 
romantisk; poetiskt  skön,  högpoetisk,  må- 
lerisk, pittoresk,  hänförande,  tjusande,  för- 
trollande; ibl.  'vild';  svärmisk,  känslovarm, 
känslofull,  rik  på  känsla  (o.  fantasi),  ibl. 
romanesk;  fantastisk,  underbar,  'blå',  även- 
tyrlig; aningsfull,  aningsväckande,  stäm- 
ningsrik 1.  -full,  (ibl.:)  längtansfnll,  idealis- 
tisk, sagolik,  underfull. 

Ro'mar|e  -(e)n,  -e;  -anda  m.  fl.  se  II; 
-i'nn|a  (-an,  -or).  Mest  om  äldre  tider.  I.  En- 
kelt. De  gamla  r-na.  R-nas  herravälde  över 
barbarerna.  R-na  av  i  dag.  En  gammal  re, 
så  till  drag  som  livsföring.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Den  gamla  r-andan.  R-brevet  Pauli  brev 
till  r-na.  De  stränga  r-dragen  i  hans  an- 
sikte. R-folket.  Efter  r-rikets  fall  in  funno  sig 
undan  för  undan  vandaler,  västgöter,  bysan- 
tiner  samt  ^  C.  A.  C.  Lewenhaupt.  Det 
stolta  r-sprdket  latinet.  Även  här  finnes  spår 
från  r-tiden  Maths  Holmström.  Rväldet 
romerska  riket.  III.  Avledning.  Perpetua, 
en  ung  r-inna  av  förnäm  börd  Hj.  Alving. 
En  r-inna  med  örnnäsa,  redan  något  fet- 
lagd.  —  Ro'mersk,  -t.  Ofta  särsk.  ifråga 
om  de  gamla  romarna.  1)  (Det)  ra  riket 
till  omkr.  400 — 500  e.  Kr.  (Rom  uppges 
grundlagt  753  f.  Kr.).  V.  Rydberg,  Re  kej- 
sare i  marmor.  De  hava  offentligen  låtit 
gissla  oss  ~,  som  äro  r-a  medborgare  Bibeln. 
J.  M.  Sundén,  De  r-a  antikviteter  na,  ny 
genomsedd  upplaga  1925.  Den  ra  konsten. 
R.  kolonnordning  (med  'kompositakapitäl'). 
R.  mytologi.  R.  rätt  den  av  romarfolket 
skapade  rätten.  Professuren  i  civilrätt  samt 
r.  rätt  vid  Uppsalauniversitet.  Fornromersk. 
2)  Tysk-romerska  riket,  även  kallat  det  Heliga 
r-a  riket  av  tyska  nationen,  upprättat  962,  då 
Otto  den  store  av  påven  förlänades  r.  kejsar- 
värdighet.  —  Den  ra  kyrkan  se  romersk-ka- 
tolsk nedan.  Den  r-a  ^ropa^antZan  romersk- 
katolska.  3)  Den  ra  'kampagnan'  låglan- 
det kring  Rom.  4)  Märk  bl.  a.:  R-t  bad 
svettbad  i  torr  het  luft  (med  massage,  in- 
tvålning,  tvagning  o.  avkylning).  Ra  hya- 


813 


Romersk — Ropa 


814 


cinter  se  hyacint  I  1  b.  R.  kål  se  mangold 
(IV.  411).  Ra  ljus  se  ljus'  A  II  2  c.  B.  näsa 
örnnäsa,  stor  buktad  näsa.  Ra  ringar  se 
ring  I  2  a.  Ra  siffror  (I,  II  osv.)  x  ara- 
biska (1,  2  osv.).  Utomhus  uppträdde  han 
i  r.  slängkappa  och  mjuk  hatt  med  stora  brät- 
ten ~  G.  Pauli.  —  Romersk-katolsk.  Ra 
kyrkan  ofta  kallad  endast  'romerska  kyr- 
kan' 1.  'katolska  kyrkan',  ibl.  'påvekyrkan' 
1.  (med  egen  benämning)  »den  allena  salig- 
görande kyrkan» .  R.  propaganda.  —  Rom- 
resa.  Nyttjas  ibl.  appellativt  för  'lång  resa'. 
Ibl.  även  skrivet  med  stor  bokstav.  Göra 
en  (riktig)  r.  En  utflykt,  som  på  den  tiden  ~ 
föreföll  som  en  hel  R.  Emma  Bendz. 

Romb  (rå-);  -en,  -er  (mest  akut);  -form 
m.  fl.;  -isk  (-t).  Parallellogram  med  alla 
sidor  lika  stora  men  vinklarna  icke  räta 
("sned  kvadrat').  Mönster,  sammansatt  av 
r-er.  Ir-form.  Bladen  äror-formade,  centime- 
terstora, tjocka  och  saftiga  Gunnar  Anders- 
son. Sölja  av  silver  med  r-formiga  hängen.  — 
[Tallens  kottefjäll]  med  förtjockad,  tvär, 
oftast  r-isk  spets  med  buckla  C.  Lindman. 
R-iska  björklöv,  fiskfjäll,  kristaller.  —  Rom- 
boid,  -en,  -er;  -isk  (-t).  Parallellogram  med 
de  närliggande  sidorna  olikstora  o.  vink- 
larna icke  räta  ('sned  rektangel').  [Stigen] 
utprickad  med  röda  r-er  på  trädstammar  och 
vägvisare  Harry  Blomberg.  —  Av  r-isk  form. 

Romersk  o.  Romresa  se  under  romare. 

Rompa  (rå-).  Ldls.  o.  folkl.  1.  mkt  värd. 
Se  rumpa. 

Rond  (rångd);  -en,  -er  (mest  grav).  I.  En- 
kelt. 1)  Rund(tur)  för  att  se  att  allt  är  i  ord- 
ning, rund-  1.  kringvandring  (för  eftersyn); 
(läkares)  besöksrond.  a)  Sedan  vakten  gjort 
sin  r.  I  patruller  om  två  och  två  redo  vi  natt  ef- 
ter natt  våra  r-er' K.Gunnarson' .  Vakt-,  polis-; 
inspektionsrond.  —  På  morgonen  hade  han 
ren  att  göra  och  sedan  sin  mottagning.  Gå 
r-en  (genom  alla  sjuksalarna) .  Stannade  på 
r-en  gärna  hos  ~.  Morgon-,  nattrond.  — 
Han  går  äter  sin  kvällsliga  r..  Slottsgränd, 
Ågatan,  Islandsbron  R.  Josephson.  Gjorde 
sin  aftonrond  kring  gården.  Gick  (sin)  av- 
skedsrond. Såg  husets  katt  glida  förbi '^  på 
sin  vanliga  tiggarrond.  Kvälls-,  torgrond. 
b)  Bildl.  Rövarhistorier  ~,  som  snart  där- 
på med  sedvanlig  sensationell  utsmyckning 
gjorde  sin  r.  genom  den  engelska  pressen  B. 
Mörner.  2)  Ringdans  t.  e.  i  fransäs.  ^  Smas- 
kade  i  sina  vita  handskar:  stor  r.l  A.  Has- 
selblad. 3)  Idrotts.  Omgång  1.  tidsperiod 
(i  boxning),  a)  En  amatörmatch  består  av 
3  r-er,  var  och  en  om  3  min.;  mellan  r-erna 
en  minuts  vila.  Matchen  var  avsedd  att  hållas 
i  12  rer,  men  slutade  i  fjärde  r-en  med 
knockout  för  K.  Att  engelsmannen  skadat 
tummen  under  sin  r.  med  ~.  Tungvikts- 
matchen  mellan  Karl  Johnsson  och  John 
Strand  gick  genom  alla  åtta  r-erna.  Efter 
en  svår  15-ronders  match,  b)  Bildl.  England 


tvekar  att  gä  än  en  r.  med  Italien.  I  min 
själ  kämpade  Plikten  med  Äventyret;  tyvärr 
vann  Äventyret  redan  i  första  ren.  II.  Ssgr. 
Ex.:  R-rockar  för  läkare  och  sjukhusperso- 
nal. R-skålar  av  glas,  spottkoppar,  skölj- 
rör  ~.  —  Ro'ndo  (råndå,  akut);  -t,  -n.  Mus. 
Instrumentalstycke  (av  munter  karaktär) 
med  ett  ofta  upprepat  huvudtema  (r-temat) 
som  växling  med  andra  temata;  slutsatsen 
i  sonatformen. 

Rop,  -et,  =.  1)  Utstöta,  uppge  höga,  gälla 
r.,  ett  r.  av  fasa.  Från  barnkammaren  hör- 
des r.  och  skrik  och  ~.  Vid  henyies  r.  skyn- 
dade alla  till.  R.  och  skrän.  R.  och  oväsen. 
R.  och  jämmer.  Han  ~  hör  deras  r.  och 
frälsar  dem  Bibeln.  R.  på,  om  hämnd.  R. 
om  hjälp.  R.  på  x>olis.  Ett  förtvivlans  r. 
Mänsklighetens  r.  på  fred  och  lugn  igen.  — 
Glädje-,  manings-,  varnings-,  kallelse-,  till-, 
fält-,  strids-,  upp-,  seger-,  jämmer-,  klago-, 
nöd-,  ve-,  jaktrop.  2)  R.  av  säl  utifrån  bä- 
dorna.  —  Korpens  r.  på  slagfältet.  Ormvrä- 
karna  ~  låta  höra  sina  gälla  r.  A.  Knöppel. 
Härma  gökens  r.  Tranans  r.  från  myren 
JoelRundt.  Påfågelns  gälla  morgonrop.  Lom- 
mens  vildmarksrop.  Vildgåsrop.  3)  Stanna 
för  (högsta)  r-et.  Ren  voro  livliga  och  stego 
högt.  Mannen  blev  förtvivlad  och  ville,  att 
r-et  skulle  gå  tillbaka.  Auktionsrop.  Gust. 
Vasas  bibel  1541  (återrop)  115  kr.  4)  Vara, 
komma,  stå,  bringa  i  r-et.  Narren,  som  stod 
(högt)  i  r.  för  lustighet.  Stod  i  r.  som  den 
främste  av  kejsarns  vasaller.  Där  man  kän- 
ner folket  och  vad  r.  de  stå  i.  [En  flod- 
virvel,] som  är  i  dåligt  r.  J.  E.  Rosberg, 
öv.  Det  var  hans  inflytande  och  hans  pengar, 
som  bragte  henne  i  r-et.  För  att  staden  skulle 
komma  i  r-et  som  turiststad  I.  Lo-Johansson. 
Syn.  1)  o.  2)  skrik,  skri,  anskri,  ropande, 
kallande,  an-  1.  ut-  1.  klago-  1.  ångestrop 
o.  d.;  höjt,  tjut,  larm,  buller,  (o)väsen,  stoj, 
(ibl.:)  vrål,  skrän,  'låt',  klagan,  klagomål, 
(högljudd)  fordran ;  3)  (auktions)bud ;  4) (gott) 
rykte;  (i  r-et:)  berömd,  allmänt  omtalad  (o. 
omtyckt  1.  eftersökt),  som  har  rykte  för; 
ibl.  modärn  1.  på  modet,  aktuell. 

—  Rop|a,  -ade  (mer  säll.  —  smtl.  1. 
skönl.  —  röpte),  -at  [säll.  röpt],  -as.  I.  Mer 
egentl.  1)  a)  Absolut.  Han  skrek  och  rade, 
så  de  hördes  i  halva  stan.  Ra  ä  väsnas. 
Jag  råkade  r-a  i  sömnen,  ty  maran  red  mig. 
R-a  du,  ingen  hör  dej  I  Gå  till  strids,  vilt 
r-ande.  Åter  r-ade  Jesus  med  hög  röst  ~ 
Bibeln.  Varför  svarade  ingen,  när  jag  r-adef 
ib.  Alla  r-ade  över  varandra.  Sotn  man  r-ar 
i  skogen,  får  man  svar  'don  efter  person',  'lika 
mot  lika',  'svar  på  tal'  1.  d.  b)  Med  obj.  Ra 
honom,  hans  namn  en  gång  tilll  Ra  ngn  till 
hjälp.  Ra  skällsord  efter  ngn.  Med  sin  tor- 
dönsröst  rade  han  svensk  lösen  Pelle  Molin. 
Ra  igevär,dakapo,allstot.  Ra  inte  hej ,  förrän 
du  är  över  bäcken  I  Man  ropte:  Bravo,  Mickel 
räv!  I  Så  skall  man  slita  förtalets  väv  I  Hil- 


815 


Ropa — Ros^ 


816 


ding  Andersson.  Dd  det  r-ades:  Elden  är 
lös  I  Vilka  r-ade,  att  det  fanns  mer  sill  längre 
västerut,  c)  Med  prep.-uttr.  Ra  efter  ngn.  — 
Ra  pd  mamma,  pä  hjälp,  pd  piolis.  Du  r-ade 
på  mej,  va  vill  du?  R-a  pd  ett  stadsbud,  en 
bil.  —  Herren  hör,  när  jag  r-ar  till  honom 
Bibeln.  Ra  till  ngn  att  (han  skall)  komma. 

—  Ra  dt  ngn  (att  ~)-  2)  Om  djur.  Bäst 
vi  gick  där,  fick  vi  höra  säl,  som  r-ade.  — 
Göken  har  slutat  att  r-a  (sitt  kuku).  Göken 
r-ar  sitt  eget  namn.  I  dmynnet  svanarna 
r-a  O.  Thunman.  R-ande  lom.  II.  Speciellt, 
friare  1.  bildl.  1)  Mdlet  r-as  åter  i  mars 
vanligare:  påropas.  2)  (Sitta  och)  r-a  (pd 
ngt)  pd  en  auktion.  3)  Folket  r-ar  pd  bröd. 
Ni  r-ar  på  människor  av  stora  mått.  Vad 
ger  stora  mätt  dt  en  människa?  Karin  Boye. 
Vär  tid  rar  efter  sanning  — fantasien  får 
ligga  p)ä  hyllan  C.  Möller.  Om  dessa  tiga, 
skola  stenarna  ra  Bibeln.  Di7i  broders  blod 
r-ar  till  mig  ifrån  jorden  ib.  Stora  missgär- 
ningar ra  p>å  stora  straff  B.  Gripenberg.  — 
Även  skämts.,  t.  e.  Delade  ~  Hinkes  åsikt, 
att  råa  ägg  r-a  efter  pilsner  Olle  Hedberg. 
Syn.  uppge  1.  upphäva  1.  (upp)höja  1.  utstöta 
(höga)  rop,  skrika,  hojta,  väsnas,  skria;  ge 
hals;  ibl.  an-  1.  utropa;  ibl.  högljutt  klaga; 
kalla  (på);  påropa;  avge  bud,  bjuda  (på 
auktion);  påkalla,  kräva,  fordra,  ibl.  ned- 
kalla. —  Ropa  an  m  m.  fl.  se  anr-a  tu  osv. 

—  Rophåll.  Även  till  subst.  Medan  ekorna 
ännu  voro  inom  r.för  varandra,  satte  Pers- 
son sina  händer  kring  munnen  och  ropade 
över  till  de  andra:  ~  C.  Larsson  i  By.  Lands- 
vägen löper  fram  längs  Skanssjön,  pd  ett 
knappt  r-8  avstånd  frän  stranden  Hj.  Hög- 
lund. 

—  Ropar|e,  -(e)n,  -e;  -arvode.  1)  Person. 
a)  Och  dd  måste  han  ju  stanna  och  vänta  eller 
ocksd  gå  r-en  till  möte  D.  Törnqvist.  I  den 
värld,  I  där  den  högste  r-n  är  den  störste 
Fanny  Alving.  b)  Och  r-en  skrek  och  sade 
kvickheter  i  sitt  anletes  svett,  under  det  ~ 
'Sigurd'.  Han  var  rappmynt  och  rolig  i 
mun  vid  auktionerna,  precis  som  man  vill 
ha  r-na  pd  land  och  i  stad.  Auktionsr-ens 
entoniga  röst  ~  C.  Larsson  i  By.  C)  Ren 
i  öknen,  som  förkunnade  Frälsarens  an- 
komst, d)  Anhängare  av  en  extatisk  sekt- 
rörelse utgången  från  Västergötland  o. 
Småland  omkr.  1840.  ^ Predikare*  och  »r-are* 
i  Smdland  Anna  Söåerhlom .  R-nes  sekt  och 
deras  lära,  vilken  var  smittande  liksom  en 
farsot  J.  L.  Stockenstrand.  2)  Sak.  Sätter 
båda  händerna  för  munnen  som  en  re  och 
ger  hals  S.  Dahllöf.  Palle  behöver  ingen 
re  ~,  han  hörs  ändå  E.  Lieberath.  Syn. 
1)  en  ropande;  (auktions)utropare;  ibl.  för- 
kunnare;  megafon,  ljudförstärkare,  talrör, 
lur,  språkrör.  —  Roperi,  -(e)t.  Jfr  ropare 
1  d.  —  Röpnlng,  -en,  -ar.  Mindre  vanl. 
Jfr  ropare  1  b.  Auktionsropning  önskas  till 
våren  av  ~  Annons  1933. 


Roqueförtost  (råckfår-).  En  fransk  ost 
av  fårmjölk  gmvävd  av  ett  grönt  mögel 
som  ger  smaken.  Största  delen  av  all  äkta 
r.  härstammar  från  Korsika  O.  Enckell. 

Ror  m.  fl.  se  roder, 

Ros\  -en,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Mer  egentl. 
Rosa.  Väst  o.  blomma  därav,  a)  Odla  r-or. 
Sätta,  plantera  en  r.  på  graven.  Hon  hade 
fullt  med  r-or  på  terrassen.  Ror  i  kruka. 
Enkla  (nypon)r-or.  Vita,  röda,  skära,  mörk- 
röda, gula  r-or.  I  Sangerhausens  rosarium 
(i  södra  Harz)  blommar  nu  ett  mirakel,  en 
svart  r.;  egentligen  svartröd,  men  med  mycket 
intensiv  färg  och  utan  all  schattering  juli 
1933.  Den  kanske  vackraste  av  alla  våra 
enkla,  odlade  r-or,  den  nästan  brunröda  Rosa 
Moyesii.  Har  du  täckt  r-orna?  Odla  r-or 
på  sjmljé.  Som  kan  kallas  r-ornas  stad.  Adla, 
rotäkta,  förädlade,  ympade  r-or.  —  Park-, 
busk-,  stam-,  klätter-  1.  kläng-  1.  stinger-; 
vild-,  ädel-;  kalljords-,  krukrosor.  Bukett-, 
kanel-,  möss-,  månads-,  p>impinell-,  polyanta-, 
provins-,  remontant-,  te(a)-,  vresros.  b)  En 
bukett  av  härligt  doftande  mörkröda  ror. 
c)  I  friare  uttr.  Ingen  kan  göra  en  målla  till  r. 
och  en  tistel  till  lilja.  Där  blomstra  väl  både 
reseda  och  r.  /  i  himmelens  örtagårdssängar 
Py  Sörman.  Jag  kan  inte  påstå, att  det  luktade 
varken  r.  eller  reseda  här  Arthur  J.  Jacobsson. 
Fäderneslandet  behöver  icke  r-or  och  retorik, 
det  behöver  hjärtan  och  män  (kan  även  föras 
till  2)  Karlfeldt.  Och  strödde  i  tysthet  mitt 
hjärtas  r-or  på  Tegnérs  altare  Cl.  Lager- 
gren. Strö  r-or  på  ens  väg.  Ung  var  hon 
och  rundgattad  och  hade  ~  kindben  som  r-or 
Alb.  Engström.  Blomstra  som  en  r.  Ingen 
r.  utan  törne(n)  (,  sa  räven,  trissa  omkull 
pd  igelkotten) .  För  henne  var  livet  sanner- 
ligen ingen  dans  pd  r-or. 

2)  Friare  o.  bildl.  a)  Om  en  del  andra  väx- 
ter, som  med  livlig  färg  1.  till  formen  på- 
minna om  ror  men  ofta  ej  ens  tillhöra  r-väx- 
terna.  Mest  som  sista  ssgsled.  AlprosRhoåo- 
dendron  ferrugineum  m.  fl.  Bondros  folkl. 
namn  på  'pion'.  Frdn  bondros  till  luktpion 
Ups. NyaTidn.  1931.  i^acÄ:eZros(oftare fackel- 
blomster) Lythrum  salicaria.  Jerikoros  se 
å. o.  Julros  Helleborus niger.  Kinaros^\h\s- 
cus  rosa  sinensis.  Näckros.  Poppelros  Lava- 
tera.  Sawwe/sros  Tagetes.  Solros  Helianthus. 
Stockros  Althaea  rosea.  Vätteros  Lathrsea 
equamaria.  —  Märk  det  skämts.,  folkl.  Det 
är   lätt  att  säja  ' tulipanaros' ,  men  gör  enl 

b)  Gröna  ror  pd  viden  (vider-or)  orsakade 
av  insekter  som  skadat  vegetativa  skott 
och  deformerat  dem.  —  Brysselkdlen  odlas 
för  de  smd  d  stammarna  utväxande  huvu- 
denns,  de  s.  k.  r-ornas  skull  Lind-Liljewall. 

c)  Festoner  av  blekta  pappersr-or  ~  M.  Rog- 
berg.  R-orna  pd  det  gamla  dalaskdpet.  Band-, 
tygros.  Välling  med  gräddr-or  S.  Lager- 
löf. Ror  i  kyrkfönster.  Takros.  —  Det 
hade  smällt  till  och  blivit  kallt  med  ror  pd 


817 


Ros^ — Eosenkrans 


818 


fönsterrutorna  Alb.  Engström.  —  Och  kin- 
derna pryddes  av  skarpt  begränsade  högröda 
r-or  ~  Agnes  Magnell.  Som  hälsans  r-or 
frän  hans  kinder  rövat  Wilh.  Sundelöf. 
d)  Kompass-,  vindros  skiva  vara  väder- 
strecken äro  utlagda.  Rens  frikfionsfria 
upphängning  Vår  Flotta  1921. 

IL  Ssgr  ha  vanl.  rosen-,  så  särsk.  i,  ofta 
mer  tillfälliga,  skönl.  ord  där  bet.  är  'pur- 
pur-', 'rosende',  'blomstrande',  'strålande' 
(rödj,  t.  e.  r  enläppar,  r-enfingrad  osv.  Ros- 
är  ovanligare  (enrådande  t.  e.  i  rosfönster, 
■verk)  o.  ej  säll.  fackl.;  ngn  gång  växla 
båda  formerna  (t.  e.  r-(en)art).  Jfr  även 
rosende-.  Syn.  törnros(buske),  rosenbuske, 
ibl.  nyponbuske  1.  törne,  törnrosblomma; 
(r-or  ibl.:)  purpur,  rosenhy,  (granna)  blom- 
mor; rosett. 

—  Rosartad.  Bot.  Blomkronan  r.  -blom- 
mig. Bot.  Ra  växter  eller  rosväxter  (Rosa- 
cece).  -fönster.  Rosettliknande  fönster 
t.  e.  i  en  gotisk  katedral.  Syn.  rosett- 
fönster, -korsning.  Trädg.  Rationell  r. 
A.  T.  Gellerstedt.  -mjöldagg.  En  svamp- 
art (Sphserotheca  pannosa)  som  angriper 
blad,  skott  o.  blomdelar  av  rosor.  -sax. 
Trädg.  R.,  som  även  fasthdller  det  av- 
klippta ~.  -verk.  Byggn.  o.  d.  Det  fint 
formade  r-et  i  de  gotiska  fönstren.  Syn. 
masverk,  spröjsverk.  -växt(er)  se  ros- 
blommig. 

—  Ros-  1.  Rosen-  se  ssgr  med  rosen-. 

—  Rosenaprikos.  Prunus  triloba,  ett 
prydnadsträd  med  dubbla  rosenröda  blom- 
mor, -art.  Oftast  'rosart'  (1.  Rosaart).  För- 
söken att  av  flera  ädla  rosarter  fdfram  en 
'svart'  ros  ha  nu  efter  mänga  år  lyckats 
1933.  —  Ja,  vi  ha  t.  o.  m.  dragit  upp  nya 
rosenarter  Jac.  Ahrenberg.  -befängd.  Men 
är  du  alldeles  r.  ~  Fröding.  Syn.  rosen- 
rasande, -blad.  Lägga  torkade  r.  bland 
linnet.  Och  sände  mig  uti  sitt  brev  /  två  r. 
E.v.Qvanten.  Syltader.  -bröd.  Runtkuvär- 
bröd.  -bukett,  -buskje.  Säll.  ros-.  Rama, 
som  nu  stodo  i  full  blom,  doftade  redan,  innan 
man  kommit  inom  grinden  ~.  Ormen  ligger 
oftair-en.  -båg|e.  Rosspaljéibågform.  En 
härlig  trädgård  med  r-ar  och  blommande  bus- 
kar Hedv.  af  Petersens.  -bÖn|a.  Phaseolus 
multiflorus.  Om växto.böna.  Som spaljéväxt 
odlas  ofta  r-an,  särskilt  den  scharlakansröda 
varieteten.  -dager.  Medan  små  amoriner 
leka  omkring  dem  i  r.  G.  Nordensvan.  Se  ngt 
i  minnets  r.  -dimm|a.  Och  över  ~  höjderna 
vilade  lätta  r-or  Hj.  Söderberg,  -doft; 
-ande.  Ngn  gång  ros-.  En  nästan  bedö- 
vande r.  steg  frän  häcken  utanför  gavel- 
fönstret ~.  -driveri.  Rerna  vid  Kvarnby. 
-essens  1.  ros-,  -fest.  T.  e.  i  Italien  o. 
Frankrike  en  folklig  fest  vid  tiden  för  ro- 
sornas blomning.  -fing|er;  -rad.  Kysste 
flickans  lilla  r-er  och  sjöng  henne  i  sömn.  — 
Den  r-rade  Eos  (morgonrodnaden).  -färg; 


-a  (ofta  skönl.).  1)  Vi  voro  unga  då,  sågo  allt 
i  r.  och  ~  And.  Ramsay.  2)  En  naken  fot, 
vars  naglar  hon  höll  på  att  r-a  Gurli  Sev6n- 
Rosenbröijer.  På  r-at  papper.  Matt  r-ad. 
Kring  eldarna,  som  brinna  /  och  r-a  björkens 
stam  D.  Fallström.  Därute  r-as  vikens  vat- 
ten ~  ib.  När  r-ad  morgonrodnad  lyser  ~ 
W.  Sundelöf.  Framtiden  föreföll  dem  helt 
r-ad  ~.  Det  vore  synd  att  säga,  att  mitt 
humör  var  r-at  den  gången  'Mari  Mihi'. 
-försälj |are;  -erska.  På  alla  de  små  ~ 
piazzettorna  gingo  r-are  och  bjödo  ut  sina 
blommor  Öv.  fr.  M.  Serao. 

-girland.  Erotikens  genier  med  fackla 
och  r.  sväva  ned  i  sängkammaren,  som  sig 
bör  Andr.  Lindblom,  -gissel.  Sälls.  för 
'ormkaktus'  1.  'paradisorm'  (Cereus  flagelli- 
formis).  F.  M.  Franzén,  R-n.  -gång.  Två 
ord.  I.  Med  plur.  -ar.  Ibl.  pergola.  I  den 
gamla  trädgärdens  härliga  rar.  2)  Utan  plur. 
En  allmogevävnad  (rätsidan  ibl.  ripsartad; 
bygger  på  kontrast  min  två  färger).  För- 
kläden, band  och  mindre  dukar  i  r.  Allmänt 
användes  r-sväven  som  mönsterränder  på 
enfärgad  tväskaftad  botten  till  tvärrandiga 
förklädestyger,  men  ~  Nord.  Fam.^  R-svä- 
varne  Ellen  Widén.  -gård.  Ren  i  Sigtrma- 
hospitset.  Jungfru  Maria  i  r.  Här  levs  ej 
stads  i  r.,  /  och  mången  prövning  bliver 
hård  ~  Ps.  572  (Runeberg).  Syn.  rosen- 
trädgård, ibl.  rosenparterr  1.  blomstergård, 
-hy  skönl.  -hyllt,=.  Säll.  ros-.  Takkeruber- 
nas  r- a  fullmånsan sikten  ~.  -häck.  -häg|er, 
■ern,  -rar.  1)  Gammaldags  vinteräpplesort: 
står  nära  kalvillen,  är  till  formen  mest 
rundad,  starkt  rosig  (med  rodnad  även  i  köt- 
tet) o.  med  en  fin,  speciell  syra.  Var  plockas 
under  träden  /  så  stora  r-er  ~  V.  v.  Heiden- 
stam.  —  Rem  är  en  av  Sverges  ädlaste 
fruktsorter  Eneroth-Smirnoff .  Här  stå  astra- 
kaner  och  här  rtr.  Med  runda  r-erkinder 
och  ett  par  stora,  glada  ögon  Ernst  Lund- 
quist.  2)  Utan  plur.  Ett  inhemskt  äppel- 
vin. Rem,  som  stolt  vi  försmått,  /  kanske 
snart  nu  skall  bliva  vår  lott  Aug.  Hallner. 
Jfr  Vinlövskransen  på  hans  huvud  är  ersatt 
med  en  av  r-ersblad  ib.  -jungfru.  En  dyg- 
dig  flicka,  vid  rosenfesten  krönt  till  r.,får 
även  ett  litet  penningunderstöd  ~. 

-kind;  -ad.  Gärna  skönl.  Med  musch 
på  finhyllt  r.  Sov,  sov,  r.,  /  dröm,  att  du 
på  västanvind  /  flyger  till  ditt  sagoland  ~ 
Astrid  Gullstrand.  —  Och  en  liten  r-ad, 
klarögd  sonson  J.  G.  Andersson,  -knopp. 
I  dikt  även  om  barn  1.  ung  flicka,  -krans; 
-ad  (till  1).  1)  'Egentl.'  a)  Pryda  sig  med 
r-ar.  —  R.  som  ramverk  kring  större  bild- 
framställning, b)  Klädda  i  1820-talsdräkter 
med  stora,  r-ade  hattar  och  ~  Ellen  Lund- 
berg-Nyblom. 2)  Radband.  En  r.  med  108 
kulor  Sven  Hedin.  Och  i  handen  en  r.  av 
bärnsten  ~  Öv.  fr.  'Essad  Bey'.  Satt  tyst 
och  vred  sin  r.  A.  Hj.  Uggla,  öv.   Tänd  de 


819 


Rosenkrans — Rosenströ 


820 


där  ljusen  framför  madon7ian,  och  låt  oss 
bedja  till  henne  en  r.  ~  Öv.  fr.  Benavente. 
Under  bön  r-en  igenom  Öv.  fr.  Concha 
Espina.  Klockan  är  en  kvart  före  ivd  ">", 
ni  måste  gå  och  läsa  r-en  ib.  Tysta  tum- 
made nunnorna  sina  rar.  —  Svarvning  av 
r-kulor  på  1430-talet  Nord.  Fam.'^  3)  Tagg- 
halsband  som  ibl.  nyttjas  vid  dressyr  av 
fågelhundar.  4)  På  hjortdjurshorn :  ring- 
formig  förtjockning  med  utskott  (strax  ovan 
'rosenstocken').  Skånskt  rådjurshorn:  längd 
26  cm.,  r-ens  omfång  17  cm.  Ren  [hos  ren- 
släktet] obetydligt  utbildad  med  få  eller  inga 
pärlbildningar  E.  Lönnberg.  Syn.  1)  (ibl.:) 
hopvirad  rosengirland  1.  -slinga,  törne- 
krans; 2)  radband,  bönekrans,  -kultur 
rosenodling,  -kvarter.  Även  roskvarter. 
Ordnade  även  ett  r.  och  en  fruktträdgård. 
Roskvarteret,  som  gav  henne  glädje,  så  länge 
sommaren  varade  S.  Lagerlöf,  -kål.  Mindre 
vanl.  för  'brysselkål'.  En  halv  rapphöna, 
garnerad  med  små  r-shuvuden  Ernst  Norlind. 

-lag|er.  Nerium,  oleander.  Lummiga 
dungar  av  blommande  r-er  ~  C.  Forsstrand. 
Två  r-rar,  en  röd-  och  en  vitblommig,  i 
krukor  på  verandan,  -list.  R-en,  som  hon 
själv  planterat  ~  Ebba  Segerstråle,  -lukt; 
-ande.  -lund.  -läpp(ar)  skönl.  -mantlad. 
T.  e.  Den  r-e  Aurora,  -mun.  Och  bjöd 
honom  sin  r.  till  kyss  E.  v.  Qvanten.  R. 
och  käringtrut  passa  hop  som  vin  och  lut. 
Små  rackare,  smutsigare  om  de  små  r-narna, 
än  man  kunnat  drömma  om  K.  Asplund. 
-målning.  Bildl.  Gav  en  r.  i  idyllisk  ton 
av  ~.  -mönster.  Även  ros-.  Bordduk  ~ 
med  rosmönster  Nord.  Kompaniet.  De  ljusa 
tapeterna  med  sitt  bleka,  gammaldags  r. 
Thora  Dardel.  -odljare;  -ing  (med  plur.). 
Stor  rare.  —  Sedan  dess  har  Helsingfors 
överflyglat  ~  alla  andra  finska  städer  i  ring 
Jac.  Ah renberg.  Han  äger  också  stora  r-ingar 
i  ~.  -olj|a.  Olja  som  erhålles  gm  extrak- 
tion  1.  destination  med  vattenånga  ur  friska 
kronblad  av  Rosa-arter  (särsk.  R.  gallica 
o.  varieteter).  Av  de  mer  än  7,000  olika 
rosvarieteier  som  odlas,  är  det  ~  endast  några 
få,  som  lämpa  sig  för  utvinning  av  r-a 
Kjellins  Varulex.  Ostindisk,  bulgarisk  (tur- 
kisk) och  tysk  r-a.  Ran  är  dyrbar  och  för- 
falskas därför  ofta;  numer  finnes  även  'konst- 
gjord r-a'.  Luktar  inte  precis  ra.  —  Som  bi- 
produkt vid  r-efabrikationen  erhålles  rosen- 
vatten, som  även  beredes  genom  att  lösa 
r-a  i  sprit  och  skaka  den  i  ljumt  vatten  Sv. 
Uppslagsbok.  Den  tyska  r-eindustrien  går 
tillbaka  till  1884  Kjellins  Varulex. 

-pergol|a.  Ibl.  =  rosengång.  Eller  också 
satt  de  ute  ~  under  gårdens  ror  och  ~  Amelie 
Posse-Bråzdovä.  -plantering.  Med  gru- 
sade gdiigar,  gröna  gräsmattor  och  vid- 
sträckta r-ar  Prins  Wilhelm,  -pomada. 
-potatis.  Tidig  potatissort  med  rosen- 
röda stamknölar.     Ren  är  ganska  mottag- 


lig för  sjukdomar.  Jag  var  röd  som  en 
r.  i  ansiktet,  där  jag  ~  Öv.  fr.  Sigrid  Boo. 
-prakt.  E71  r.,  som  ingen  annan  del  av 
vårt  land  hmde  göra  dem  stridig  Jac.  Ahren- 
berg.  -rabatt.  Även  ros-,  -rasande.  Värd. 
1)  Sätta  rekord  i  det  r.  Jo,  nu  har  gumman 
blitt  rent  r.,  nu  ~  S.  Agrell,  öv.  Jag  har 
väl  aldrig  hört  så  r.  galet  förr  ~  H.  Sam- 
zelius.  2)  Hittills  hade  han  hört  på  tämligen 
lugnt,  men  vid  ordet  skurk  for  han  upp,  r. 
Så  vart  jag  lika  r.  som  hon  över  denna  him- 
melsskriande orättvisa  Lili  Ziedner.  Syn. 
1)  splitt  galen,  stormtokig,  rent  vanvettig, 
(etter)  befängd,  'vansinnig';  2)  topp  (rasande), 
fullkomligt  ursinnig,  utom  sig  (av  vrede  1. 
ilska),  -rik.  Även  ros-.  Ra  /  örtesängar 
A.  T.  Gellerstedt.  -rodnad.  Köttet  [hos 
rosenhäger]  med  r.  under  huden  Eneroth- 
Smirnoff.  -rot.  Rhodiola  rosea  (Sedum 
rhodiola  1.  roseum).  Ren  (' fjällkaktusen') , 
som  ingalunda  har  röda  blommor,  men  bryter 
man  roten,  har  den  en  fin  rosendoft.  I  en 
skreva  ~  vaggar  r-en  sina  tämligen  blekt 
gula  blomsamlingar.  -rö|d,  [dåre].  Skönl. 
även  'rosenderöd'.  1)  R-da  kvällsmoln  med 
gyllene  underkant.  Med  r-da  naglar  och 
nästan  atlaslen  hud.  En  ~  kissekatt,  helvit 
med  svart  svans  och  r-da  öron  Acke.  En 
liten  r-d  spindel,  liten  som  ett  sandkorn, 
kilade  ~  hit  och  dit  Karin  Ek.  R-d  sand- 
sten. Det  r-da  skimret  på  himlen.  —  Redan 
började  morgonhimlen  färgas  i  r-tt.  2)  Bildl. 
I  en  r-d  lyckodröm.  Inte  fullt  samma  ~ 
r-da  syn  på  tingen  'Dan'.  Men  icke  var 
hon  i  sitt  r-daste  lynne  Ernst  Lundquist.  — 
Och  såg  livet  i  r-tt  Melita  Tång.  För  oss 
låg  hela  världen  från  mötets  första  till  dess 
sista  dag  i  r-tt  Hugo  Hamilton. 

-skift|ande;  -ning.  Vita,  något  r-ande 
blommor.  När  skyn  bar  samma  r-ning  som 
flamingon.  -skim|mer;  -rande.  Egentl.  o. 
bildl.  Om  du  vill  se  världen  i  r-mer,  sd  är 
det  bara  att  stiga  upp  en  klar  junimorgon 
mellan  6  och  7  (dubbelmening)  Öv.  fr.  Sigrid 
Boo.  Tills  det  sista  r-ret  bleknat  bort  över 
högfjällen  N.  Selander,  öv.  Sprida,  kasta  ett 
r-mer  över  ens  liv.  —  Med  r-rande  solned- 
gångar och  ~.  R-rande  romantik  Alf  Hen- 
rikson, -sky.  -skär.  Ljust  rosenröd.  Egentl. 
o.  bildl.  Och  därför  mitt  hemlands  fattiga 
berg  /  jag  sett  i  en  r.  dager  G.  Åkermark. 
Ra  drömmar  E.  Diktonius.  -slingja.  Om- 
kring dess  kapitäler  ror  /  sig  rankade  ~ 
R.  jändel.  -snår.  Fast  näktergalen  slår 
ur  r-en  D.  Fallström,  -sten.  Ädelsten  (särsk. 
diamant)  slipad  så  att  den  bildar  en  låg 
pyramid  med  vanl.  2  rader  fasetter  o.  plan 
underyta.  Ett  större  r-slds  (guldlås  tned 
r-ar).  -stock.  Hos  hjortdjur;  utskott  från 
pannbenet  på  vka  hornen  äro  fästa.  [Älg- 
släktet har]  horn  med  nästan  horisontal  r. 
ocÄ  ~E.  Lönnberg,  -strimmja; -ad.  Rorna 
från  den  nedgående  solen.    -strö.    Egentl. 


821 


Rosenströ — Rosett 


822 


o.  bildl.  Deras  stig  har  sannerligen  icke 
varit  r-dd. 

-tid.  Under  bästa  r-en.  -try.  Lonicera 
tatarica  (en  prydnadsbuske  med  ljusröda 
blommor).  Den  skära  rn  spred  en  svagare 
men  behaglig  doft  Ragnh.  Modin-Ringström. 
-trä.  Äkta  1.  egentligt  r.  är  veden  av  det 
brasilianska  trädet  Physocalymma  scaherri- 
mum;  emellertid  kallas  även  en  del  andra 
rödaktiga  träslag  r.,  t.  e.  av  Dicypellium 
cariophyllatum  och  Aniyris  balsamifera,  det 
sista,  till  skillnad  frän  de  andra,  även  väl- 
luktande. Pipa  av  r.  med  ~.  R.  till  finare 
snickeriarbeten,  -träd.  Fullt  av  friska, sköna 
blommor  /  stod  ett  r.  i  lunden  ~  Rob.  Mont- 
gomery-Cederhielm.  Ansade  tyst  det  lilla 
r-et,  som  stod  i  sin  kruka  pd  fönsterposten. 
-varietet.  Även  ros-,  -vatten.  Jfr  rosen- 
olja. Det  vid  destilleringen  [av  rosenolja] 
använda  vattnet  tillvaratages  och  säljes  som 
r.  B.  Jönsson.  R.  har  stor  användning  för 
jparfymering  av  divärse  preparat  (t.  e.  ögon- 
droppar). Vinsäs,  lagad  pd  vitt  vin  och  smak- 
satt med  r.  -violett.  [Orobus  vernus  med 
sina]  r-a  blommor,  -öra.  Skönl.,  gärna 
skämts.     Och  sover  pd  sitt  r.  8.   Siwertz 

—  Rosa^  "•  2  (1.  -å-;  mest  grav);  som  subst 
neutr.  1.  den-kön;  som  adj.  =.     I.    Subst 

1)  Egentl.  Mandel  och  aprikoser  [med  blom 
mor]  i  mörkare  r.,  persikor  och  äpplen  i 
ljust  skärt '^  Elsb.  Funch.  Solen  kom  fram  ~ 
och  färgade  sunden  i  r.  L.  Munsterhjelm. 
Av  mönstrad  muslin  i  grönt  och  tvä  nyanser 
av  r.  Nu  slocknar  dagen  f  i  guld  och  r.  (rim  : 
kosa)  S.  Agrell.  När  han  målar  snövidderna 
•och  ~  rymden  i  vitt  och  isblått,  f rostigt  grönt 
och  kall  r.  <>-  S.  Selander.  Bland  rokokons  fär- 
ger dominera  pärlgrått,  mossgrönt,  blekt  r.  och 
terosgult  G.  Nordensvan.  —  I  alla  nyanser, 

från  blekrosa  till  purpur  Fy  Sörman.  Mattr-a. 

2)  Bildl.  Jag  drömde  livet  i  guld  och  r.  (rim  : 
prosa)  Guy  Topelius.  År  av  osäkerhet  och  oro, 
då  framtidsperspektiven  dagligen  växlade 
mellan  r.  och  svartaste  svart  Knut  Hagberg. 
II.  Adj.  1)  Egentl.  I r. skjorta  och  vita  byxor 
E.Wettergren.  De  översta  topparna  färgades 
lysande  r.  av  ~  Einar  Wallquist.  Som  luf- 
tiga r.  balettklänningar  Ellen  Lundberg- 
Nyblom.  Det  luftiga,  blekrosa  tyg,  varav 
tärnklänningen  skulle  framtrollas  ib.  Av 
gulrosa  silkesbrokad  P.  U.  Bergström.  Klint- 
art med  fina  lilarosa  blommor  Göteb.  Träd- 
gårdsför.  1920.  2)  Bildl.  Och  stå  där  salig  / 
i  r.  syner  Edith  Södergran.  Syn.  rosen- 
röd 1.  blekröd  (färg),  rosafärg(ad),  rosende, 
^rose',  ro8enfärg(ad).  —  Rosafärg;  -a. 
Egentl.  o.  bildl.  1)  En  lätt  aning  av  r.  i 
den  svävande  slöjan  lät  mig  förstå,  var 
aftonrodnaden  höll  på  att  förbrinna  O. 
Enckell.  2)  a)  Egentl.  De  små  molnen  vid 
synranden  r-ades  hastigt,  och  ~  Erik  Nor- 
ling.  Och  i  öster  står  himlen  r-ad  av  den 
uppgående  solen  Erik  Sparre.    Och  när  det 


pyr  vulkaniskt  ur  kratern,  blir  röken  r-ad 
som  det  kokettaste  rokoko-moln  Gunilla  Wet- 
tergren.  /  r-ad  råsidenkjol.  Rad  marmor. 
Rade  pärlor.  Rade  fiamingos.  b)  Bildl. 
De  insmugglade  snapsarna  rade  sinnena 
och  ~  Mårten  Brobäck.  Genom  en  slöja  av 
r-ade  illusioner  M.  Rogberg.  -pud|er;  -rad. 
Våldsamt  r-rad  och  ~  Ellen  Lundberg- 
Nyblom.  -rö|d.  Dess  bedårande  vackra,  r-da 
muryta  V.  Langlet.  I  praktfullt  r-tt  Sv. 
Arrhenius.  -skiftande.  Lätt  r.  dimmor 
F.  U.  Wrangel.  -skim|nier;  -rande.  Även 
bildl.  Får  som  ett  r-mer  över  ~  Erik  Sparre. 

—  Pd  ~  r-rande  sand  K.  Asplund,  -smink; 
-ad.  Var  rad  dam  ~  K.  G.  Ossiannilsson. 
-ton.     I  blek  r.  L.  Munsterhjelm. 

—  Rosärilum  (akut);  -et,  -er.  Rosen- 
(träd)gård,  'rosenhus',  roseri.  I  Sanger- 
hausens  30  år  gamla  rum  i  Harz  ~  1933. 

—  Röse  (rås);  subst.  o.  adj.  Mindre  vanl. 
än  'rosa'  (jfr  rosa' °- 2).  Möbel  i  r.  och  vitt. 
Vita  blommor  med  lätt  r-skiftning  C.  A.  C. 
Lewenhaupt.  —  Rosende  (grav);  =.  Skönl. 
Egentl.  o.  bildl.  R.  kinder  J.  Levart.  <Se 
framtiden  i  r.  skimmer.  Ingenting  att  sörja 
över,  rakt  ingenting;  när  andra  har  afton, 
har  vi  en  r.  morgonstund  ~  Öv.  fr.  Al.  Kivi.  — 
Men  skönast  i  himmelens  r-gård  /  blommar 
kärlekens  ros  den  röda  Py  Sörman.  Så  r-röd 
även  i  två  ord.  Glimma  /  i  rsken  för  vår 
syn  Anna  Maria  Roos.  Syn.  rosenröd, 
rosig,  rosa,  rosen-.  —  Roseri,  -(e)t,  -er. 
Rosenodling,  rosenhua,  driveri  för  rosor. 
Varefter  fru  Åvik  började  tala  om  grevinnan 
Augustas  r-er,  vilka  ~  B.  Sjöberg. 

—  Rose'tt  (-ätt);  -en,  -er.  Närmast  an- 
slutet till  ros^  I2cl.d.  I.  Enkelt.  1)  En 
konstnärligt  knuten  (band)rosett.  Knyter  du 
din  r.  själv?  R-er  och  kravaiter  för  nedvikta 
kragar.  Helvita  högtidsr-er.  Ja  minns,  att 
mina  systrar  kallade  såna  där  stora  r-er, 
som  di  hadde  i  håret,  för  'flugor'  T.  Kalén 
1922.  Sko-,  hattrer.  2)  Med  blad  i  r.  vid 
basen.  Och  på  bergssluttningen  ~  trängdes 
olikfärgade  mossor  och  lavar  i  konstigt  vridna 
r-er  och  mattor.  Rabatten  bestod  av  flera 
hundra  små  suckidenter,  ordnade  så,  att  de 
bildade  en  r.  Blad-;  möss-,  lavr-er.  3)  Byggn., 
snick.  o.  d.  Ren  som  ornament.  Fönster- 
r-erna  med  sitt  stavverk  stå  ännu  oskadade 
i  den  förfallna  kyrkan.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ett 
r-artat  märke,  blått  och  gult.  R-artade  orna- 
ment. R-bladiga  växter.  I  r-form.  Rfor- 
made  rabatter.  Det  stora  r-fönstret  över 
norra  portalen.  De  små  högklackade  lack- 
skorna med  r-knutna  band  Henning  Berger. 
Leopard  ~  med  r-lika  fläckar  Ekenberg- 
Landin.  Åkersorkens  r-lika  hoppspår  ~  E. 
Rosenberg.  Bladen  nästan  r-likt  samlade 
i  stjälkens  spets.  I  bottens  mitt  ett  r-lik- 
nande  motiv.  Och  bilda  vackra  stjärn-  och 
rosettmönster.  Användes  även  som  rosett-  och 
skärpnål.     R-prydda  skor.     R-ställda  blad. 


823 


Rosett — Rospigg 


824 


Kunniga  r-sömmerskor.  Rväxter.  Med  r-öglor 
på  ryggen,  lika  vingar  Py  Sörman.  Syn. 
(ibl.:)  bandros  1.  -knut  1.  -ögla,  'fluga',  ko- 
kard,  (snör)knut;  rosformig  prydnad. 

—  Rosig,  -t,  -are;  -het.  I.  Mer  egentl. 
1)  R.  och  röd.  R.  om  kinden.  Ra  barna- 
kinder. Hade  klar,  r.  hy  och  ~  S.  Lagerlöf. 
Strömmen  av  r.  ungdom  '^frdn  Magdeburg 
[flickskolan]  Å.  Hasselblad.  —  Då  morgo- 
nen i  en  fruktansvärd  kyla  steg  r.  över  taken 
Öv.  fr.  I.  Bunin.  Det  redan  kvällsr-a  land- 
skapet K.  Asplund.  —  Halvfull  och  myndig 
och  mosig,  /  näsan  är  r.  O.  Stjerne.  2)  R-t 
tyg.  I  gammaldags  r-a  mönster.  Och  gick 
fram  till  sitt  r-a,  granna  hörnskåp  ~  Erik 
Sparre.  Små-,  stor-,  vit-,  röd-,  blå-,  svart- 
rosig. II.  Bildl.  (till  I  1).  Ryssland  —  där 
livet  icke  ler  särskilt  r-t  Fr.  Böök  1924.  Jag 
var  ~  böjd  att  se  saken  i  r-t  ljus,  men  ~ 
Jac.  Ahrenberg.  Ra  skönmålningar.  För- 
satt honom  i  ett  humör,  som  först  nu  på 
morgonen  fått  en  rare  kulör  Agnes  v.  Kru- 
senstjerna.  Syn.  I.  1)  rosenröd  1.  -färgad 
1.  -kindad,  rosende,  'blomstrande',  lik  en 
ros;  2)  blommig,  ros(en)mön8trad,  ibl.  bro- 
kig;   II.  'ljus',    hoppingivande,   'hoppfull'. 

Ros^  -en;  -aktig  1.  -artad;  -feber;  -lik- 
nande (t.  e.  utslag);  -salva.  Om  flera  sjuk- 
domar. l)En  akut  infektionssjukdom  loka- 
liserad till  de  ytliga  hudlagren,  rosfeber. 
Åtföljs  vanl.  av  stark  feber  samt  rodnad 
o.  svullnad  (utslag).  Gumman  ser  förskräck- 
lig ut,  hon  har  haft  r(-en)  i  ansiktet,  an- 
siktsros.  2)  Bältros.  Bältr-en  följer  en  nervs 
utbredningsområde;  de  små,  bldsformiga  ut- 
slagen är  o  vanligen  godartade,  men  åtföljda 
av  stark  klåda.  3)  Knölros.  Knölros(en) 
har  itifet  att  göra  med  vanlig  r. 

Ros^,  [-et];  -värd  (-are; -het).  Gärna  skr. 
Brunius  hörde  ej  till  dem,  som  älska  r.  Det 
svenska  riset  låg  honom  ~  närmare  till  Ragn. 
Östberg.  Utdela  både  ris  och  r.  ^Politiken* 
har  både  r.  och  ris  för  båda  lagen.  Fä 
(mycket)  r.  för  ~.  En  publicistisk  gärning, 
som  fått  övernog  av  r.  Lite  r.  kan  du  allt 
unna  honom,  ge  honom  för  den  ritningen. 
Eget  r.  självberöm.  Jag  väntar  mig  inget 
r.  därför.  Detta  är  dock  det  högsta  man 
kan  säga  till  dessa  herrars  r.  A.  Hj.  Uggla. 
Ju  mera  omöjligheter  man  övervinner,  ju 
högre  r.  och  ära  föder  det  av  sig  både  i 
denna  och  tillkommande  tider  Gust.  II  Adolf. 
Varken  r.  eller  klander.  —  Med  r-värd 
klarhet  och  kraft  Erik  Hedén.  Kolanöten 
har  också  x>å  grund  av  dessa  r-värda  egen- 
skaper fått  ~  B.  Jönsson.  Syn.  lov(ord), 
beröm,  pris^  (jfr  d.  o.).  —  Ros|a\  -ade, 
-as;  [-are]; -värd  (se  ros^).  Gärna  skr.  Köp- 
mannen r-ar  sin  vara.  Väl  r-at  är  hälf- 
ten sålt.  Ra  daglönaren  om  aftonen  och 
värden  om  morgonen!  Ra  inte  dag, förrän 
sol  gått  ned  I  Ra  bergen,  men  stanna  på 
slätten.     Var  och   en  rar  sin  vattvälling. 


Halvgjord  gärning  bör  varken  ras  eller 
lastas.  Han  kommer  icke  att  r-a  markna- 
den kommer  att  ångra  sitt  köp  1.  sin  han- 
del, märka  att  han  betalt  för  dyrt  1.  blivit 
lurad;  (friare:)  icke  se  tillbaka  (på  ngt)  med 
tillfredsställelse  1.  betrakta  med  blida 
blickar.  De  göteborgska  affärsmännen  r-a 
utställningssommaren  (1923).  Ra  den  gamla 
tiden  med  dess  strängare  tukt.  Kommer  att 
ra  sin  gubbe  för  hans  omtänksamhet.  När 
jag  är  död,  /  låt  bli  att  r-a  eller  klandrat 
Alfr.  Jensen.  Begynte  ra  sig  själva  och 
sina  storverk  Sv.  Folksagor.  R-ades  mycket 
för  det  bistånd  han  givit  Grette  ~  A.  U. 
Bååth,  öv.  Ett  r-ande  eftermäle.  Krönikans 
r-ade  hjälte,  hertig  Erik  N.  Ahnlund.  Syn. 
se  prisa  (V.  303)'. 

Rosett  se  ovan  under  ros^ 

Rosk  (rå-);  -et.  Särsk.  i  Finl.  (Hö)smål, 
skräp,  rask. 

Roskarl  (fattas  som  ssg  o.  ansluts  ibl. 
oklart  till  ros^).  En  traststor  vadare  (av  fam. 
brockfåglar).  Morinella  1.  Arenaria  inter- 
pres.  Ren  förekommer  utefter  hela  vår  kust 
på  lämpliga  ställen. 

Roslag|sskuta;  -sk.  Halvdäckad  en- 
mastad  fartygstyp  förr  vanlig  i  Stockholms 
skärgård  o.  även  kallad  'rospigg'  (jfr  d.  o.). 
Det  r-ska  lokalhelgonet  St.  Karlung  O.  v. 
Friesen. 

Rösling,  -en,  -ar.  Andromeda  polifolia. 
Men  på  myren  tar  jag  r.,  /  blyga,  skära,, 
böjda  klockor  Paul  Lundh.  Ren  växer  i 
kärr  och  mossar,  helst  på  vitmossetuvor,  i 
sä  gott  som  hela  Sverge. 

Rosmarin  (rå-);  -en,  -er.  Rosmarinus 
officinalis.  I.  Enkelt.  1)  R-eji,  en  omkr. 
meterhög  halvbuske  med  nästan  barrlika, 
välluktande  blad  och  blå  eller  vita  blommor, 
växer  vild  i  hela  Medelhavsområdet;  den 
odlas  som  bifoderväxt  eller  för  utvinniiiy 
av  r-olja  och  även  som  prydnads-  och  kruk- 
växt, ingår  också  i  eau-de-cologne  och  ungerskt 
vatten.  Doften  av  r.  och  gyllenlack.  Bakom 
en  liten  fönsterträdgdrd  av  blommande  r-er 
sa^<~  Öv.  fr.  Gottfr.  Keller.  II.  Ssgr.  Ex.: 
En  vemodig  liten  folkvisa,  sjungen  av  en 
lövsmyg  från  en  r-buske  Ax.  Munthe.  En 
ljuv  r-doft.  När  hon,  trött  av  läsningen, 
lagt  sin  r-kvist  och  sina  glasögon  på  bo- 
ken ~  Öv.  fr.  Gottfr.  Keller.  R-olja  en 
välluktande  flyktig  olja.  Rvatten  'ungerskt 
vatten'. 

Röspigg  (utt.  som  ssg  med  'pigg';  grav); 
-en,  -ar;  -smal  m.  fl.;  -ska  (roslagsdialekt). 
1)  De  mallrar  å  går,  sa  ren,  satt  pä  grund. 
Att  se  sig  ~  före  nästa  gång  han  gjorde 
affärer  med  rar  Erik  Sparre.  Efter  r-sbe- 
grepp  Alb.  Engström.  2)  Mellan  stenarna 
en  *r.-!>  stretar,  /  vid  sin  pumpstock  skeppa- 
ren arbetar  ~  Magn.  Elmblad.  3)  Eftersom 
Rättviksmålet  har  h-bortfall  liksom  r-skan 
B.  Hesselman.  Syn.  1)  roslagsbo,  invånare 


825 


Rospigg — Rostäten 


826 


i  Roslagen,  ibl.  roslagsbonde;  2)  roslags- 
skuta;  3)  roslagsmål  1.  -dialekt. 

Rossjel  (rå-);  -let.  Blott  ett  svagt  r-el 
trängde  fram  genom  hennes  mun  R.  Norden- 
streng.  —  Lungkatarr,  vars  r-elljud  man 
iökte  uppfatta  i  den  sjukes  närhet  Nord. 
Fam.^  —  Rossl|a,  -ade,  [-as];  r-a  fram  m; 
-ig  (-t,  -are;  -het);  -ing  (med  plur.).  I.  Vanl. 
verbformer.  Det  rar  i  halsen,  i  bröstet  (på 
ngn).  Vände  ut  och  in  på  ögonen  ~  och 
rade:  *  Charlie!  Charlieh  'Dan'.  R-ande, 
sökte  han  änmi  frambringa  några  knap2)t 
hörbara  ord.  Andningen  blir  då  förlång- 
sammad,  ofta  r-ande  ~  Nord.  Fam.^  Med 
en  r-ande  klagan.  II.  Avledningar.  1)  Med 
hes  och  r-ig  röst.  R-iga  strupar.  Det  till- 
fälliga r-iga  tonfallet  ~.  Med  en  r-ig  gubb- 
harkling.  Kom  ut  igen  r-igare,  yrare,  sju- 
kare än  förut  S.  Siwertz.  2)  En  sista  r-ing 
och  så  var  det  slut.  Dödsr-ingar.  Syn.  hest 
rassla,  utstöta  hesa  1.  skrovliga  ljud;  (r-ig:) 
rosslande;  hes,  skrovlig,  sträv. 

Rossläder  (rå-);  -sstövlar  m.  fl.  Efter 
äldre  metod  garvat  o.  smort  hästläder. 

Rosts  -en.  Fattas  ibl.  som  två  ord.  I.  På 
järn  o.  stål.  1)  R.  fräter.  Järn  frätes  av  r. 
När  ren  tär  på  stålet.  Det  (av)sätter  sig, 
bildas  r.  på  järnstaket,  om  de  ej  målas, 
överdragas  av  r.  Och  att  [fartygets]  botten 
numera  var  alldeles  sönderrostad  och  knappt 
bestod  av  annat  än  r.  och  cement.  Om  ej 
det  fina  saltdammet  ~  satt  r.  i  [boss] piporna 
Alb.  Engström.  Att  dag  efter  dag,  vecka 
efter  vecka,  bänka  och  skrapa  r-en  från  allt 
järn  på  ett  järnfartyg  H.  Mörne.  Svårt  angri- 
pen av  r.  Hacka  bort  ren  från  ~.  Befria 
från  r.  Bekämpa  r-en.  Skatter,  som  varken 
r,  eller  mal  förtära  ~.  2)  'Ädel'  r.  på  brons 
(även  hopskrivet)  =  patina.  3)  De  svenska 
vapnen  visade  sig  ej  ha  tagit  någon  r.  av 
den  långa  freden  Har.  Hjärne.  II.  Ifråga 
om  växtsjukdomar  orsakade  av  r-svampar. 
Jag  slog  eder  säd  med  sot  och  r.  Bibeln. 
Få  r.  i  vetet.  Råg-,  vete-,  havresvartrost. 
Berberisbusken  är  hos  oss  en  nödvändig  värd 
för  ett  av  svartr-ens  utvecklingsstadier,  den 
s.  k.  skålr-en.  Sades-,  krusbärs-,  bön-,  ros-, 
kafferost. 

—  Rostaktig,  -t.  Med  ett  r-t  överdrag. 
-art;  -ad.  Särsk.  till  rost^  II.  Svartrost  ~ 
en  värdväxlande  r.  ~  med  skålrost  på  arter 
av  Berberis,  huvudsakl.  B.  vulgaris  ~  saynt 
sommar-  och  vintersporer  på  alla  våra  sä- 
desslag och  en  mängd  andra  gräs  Nord. 
Fam."  -beständig;  -het.  Ra  konstruktions- 
stål Nils  Danielsson,  -bildning.  Till  rost^  I. 
För  att  (för)hindra  r.  -brun.  [Ekar]  vilka 
behöllo  sin  ra  lövskrud  ända  in  i  december 
Agnes  v.  Kraemer,  öv.  [Orrhönan  har] 
huvud,  hals,  ryggsida  och  sidor  r-a,  spräck- 
liga och  vältrade  med  svart  och  vitt  ~  E. 
Lönnberg.  -flag|a.  Fönstret  har  helt  nyss 
varit  öppnat,  ty  några  r-or  från  järnramen 


ha  fallit  ner  ~  Öv.  fr.  Ashton-Wolfe.  -fläck; 
-ig.  Mest  till  rost'  I.  1)  Ta  bort  r-arpå  gamla 
vapen.  Rar i)å  linne.  Den  ~  icke  r-iga  lera, 
som  ~  M.  Stolpe.  2)  Riga  blad  till  rost'  II. 
-fri;  -het.  1)  R-tt  stål  —  en  tysk  uppjln- 
ning;  representerat  redan  på  Baltiska  ut- 
ställningen 1914.  Ra  knivar.  R-tt  järn  har 
nu  A.-B.  Ferrolegeringar  lyckats  framställa 
1923.  Borden  i  den  spantlösa  båten  sam- 
manhållas av  i  borden  dragna  trådar  av 
r-tt  stål  ~  1933.  Kraven  äro  stora  på  r. 
inredning  av  sjukhus  1933.  Ra  diskbänkar. 
Ett  mod,  som  står  sig,  är  det  ra  köket  ~ 
Annons  1935.  Ra  murslevar.  Korsetter  med 
r-a  aluminiumfjädrar  1916.  —  Där  högre 
vikt  lägges  vid  r-het  än  hållfasthetsegenska- 
jjer.  2)  Mindre  vanl.  Är  din  säd  r.  i  år? 
Syn.  1)  rostsäker.  -frätt.  En  medelstor  s.  k. 
TnickhakeT ,  naturligtvis  starkt  r.  Ax.  Klinc- 
kowström.  Under  ett  r.  plåttak,  -färg; 
-a  (mest  i  perf.  part.).  Har  ljusgrön  hals 
och  ryggsidan  spräcklig  i  r.  och  svart.  — 
Dukarna  r-as  lätt,  om  man  är  oförsiktig  med 
gamla  rostiga  knivar.  Svängde  sin  gamla 
av  ålder  r-ade  hatt  J.  E.  Rosberg,  öv. 
Förtorkade,  r-ade  klöverstånd.  Över-  och 
undergump  [hos  lavskrikan]  r-ade  E.  Lönn- 
berg. Rade  dalior.  -gul.  R.  dvärgbjörk 
Alb.  Viksten.  Nattskärr  a7i  ~  har  hela  fjäder- 
dräkten vattrad  av  grått,  svart  och  r-t  med 
längsgående  svarta  fiäckar  Nord.  Fam.^ 
-hackning.  Elektrisk  rengöring  av  ång- 
pannor och  r.  Annons  1917.  -härdig.  Ra 
kopparlegerade  stålrör  Annons  1932.  -kakja. 
Inga  r-or  böra  tålas  på  järndelar  G.  Sten- 
felt.  -knackning.  Tjärning  av  stående 
godset  (s.  k.  laj^psalvning) ,  r.  m.  m.  E.  Horn- 
borg, -lager.  Ett  fult  r.  -röd.  Genom 
dimmorna  brann  en  r.  sol.  En  ljust  r.  fäll. 
Ra  längnäbban  zool.  Lårfjädrar  ochunder- 
gumpen  ra  Nord.  Fam.^  En  holländsk  koff 
med  r-a  segel  H.  Mörne.  Osmorda  och  ~ 
hornhårda,  r-a  stövlar  Edv.  Hammarstedt. 
Dala  kastanjernas  r-a  blad  H.  Dhejne.  Uppe 
i  bergen  skimra  ~  bokarna  i  rostrött  ~  M. 
Rogberg.  -skydd;  -sfärg;  -a  (mest  som 
part.).  För  att  åstadkomma  ett  effektivt  r. 
R-sfärg,  för  bestrykning  av  plåttak,  järn- 
konstruktioner, broar  m.  m.  1917.  Den  helt 
och  hållet  inbyggda,  damm-  och  rostskyddade 
mekanismen.  Färg,  zink  eller  dylikt  rande 
ämne  Tulltaxan  (1916).  R-ande  medel,  över- 
drag, -smak;  -ande.  Gick  -^fram  till  kärr- 
tjärnen och  drack  av  det  r-ande  vattnet  S. 
Agrell,  öv.  -svamp.  Till  rost  II.  Rama 
(Uredinece)  äro  alla  parasiter  p)å  högre  väx- 
ter, -säker;  -het.  Rt  1.  rostfritt  järn  och 
stål.  R-het  och  även  motståndskraft  mot  sy- 
ror ökas  med  stigande  kromhalt  och  genom 
nickeltillsats  Nord.  Fam.''  -upplösande. 
Av  långt  kraftigare  r.  verkavi  än  fotogenen 
Th.  Högdahl.  -uttagning;  -smedel.  -ät|en. 
Rostfrätt.  Bland  tåg  verksrullar, svar  ta  fiskar- 


827 


Rostäten — Rot 


828 


nät,  I  r-na  ankarflyn  och  gamla  båtar  Hj. 
Edgren,  öv. 

—  RostjaS  -ade,  [-as];  r-a  bort  ai  m.  fl. 
se  bortr-a  ni  osv.;  -ning.  1)  Egentl.  Kniven 
måste  legat  fuktigt,  den  har  r-at,  börjat  r-a 
(sig).  Där  hänger  ~  svärdet  med  r-ande 
egg  Öv.  fr.  Lermontov.  När  skräddaren 
vilar,  r-ar  nålen.  —  Men  tiden  r-ade  klingan  / 
och  rövade  armens  kraft  Per  Weiland.  — 
Som  skola  skyddas  för  r-ning  Kjellins  Varu- 
lex.  R-ning shastigheten  hos  renaste  järn  ~. 
2)  Bildl.  Gammal  kärlek  rar  icke.  Ludvig 
Nordström  är  icke  den,  som  låter  en  ny,  fin 
filosofi  ligga  och  ra,  utan  användning  Erik 
Hedén.  Man  hinner  icke  mögla  i  anden  eller 
r-a  i  lederna  Hugo  Granvik.  Min  grekiska 
och  romerska  mytologi  har  börjat  r-a  R. 
Nordenstreng,  öv.  Den  som  sitter  fast,  r-ar  I 
Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'.  Syn.  1)  angripas  1. 
frätas  av  1.  överdragas  med  rost;  2)  'mögla', 
'ruttna',  'fördunsta',  bli  oduglig.  —  Rostig, 
-t,  -are;  -het.  1)  Egentl.  Äntligen  gnisslade 
det  ra  låset,  och  dörren  svängdes  tit  på  skri- 
kande gångjärn  H.  Mörne.  B,,  i  gängorna. 
Men  se  allting  kan  vridas  och  vändas  utom 
ra  nycklar  H.  Wranér.  2)  Bildl.  R.  i  röret 
vulg.  skämts,  för  R.  i  halsen  hes.  Ra 
röster.  Med  r.  stämma.  Syn.  1)  belagd  med 
rost,  förrostad,  angripen  av  rost;  2)  hes, 
'belagd'. 

Rost^  (rå-);  -en,  -ar.  Ett  gmbrutet  ofta 
gallerformigt  underlag  särsk.  för  bränsle 
(jfr    rist^)    1.   för    röstning    av    bröd    o.   d. 

I.  Enkelt.  Bränslet  får  brinna  på  en  r., 
som  ger  god  lufttillförsel  och  där  askan 
genom  öppningarna  faller  ned  i  askrummet. 
Gasgenerator  med  roterande  r.  för  förbrän- 
ning av  finkornigt  och  stybbartat  bränsle 
1917.  Utdragbar  r.  för  kamin.  De  genom- 
brutna r-arna  fig.  124,  125  ~  N.  Keyland. 
Kakelugns-,  kamin-;  kloak-;  järn-;  brödrost. 

II.  Ssgr  se  i  allm.  under  rosta^  nedan. 
Blott  till  subst.  höra  t.  e.:  Inom  förbrän- 
ningstekniken betyder  'total  ryta'  r-ens  hela 
area  och  'fri  r-yta  arean  av  öppningarna 
mellan  r-stavarna  (gallerstängerna).  Syn. 
galler,  rostjärn,  spis(el)-  1.  eld-  1.  bränsle- 
galler; (ibl.:)  halster,  rist.  —  Rosta%  -ade, 
-as.  I.  Enkelt.  1)  Kok.  m.  m.  Rat  bröd. 
R-a  skorpor  i  ugnen.  Ra  på  halster.  Råg 
får  r-as  till  kaffesurrogat  1917.  R-at  ris. 
En  småfröig  [majsjart  ~  brukar  ras  på 
heta  plåtar,  så  att  ~  V.  Langlet.  Rade 
bananer,  vilka  ^  ofta  ersätta  brödet  i  ur- 
skogen Douglas  Melin.  Ra  kastanjer  i  eld- 
brasan, över  glöden.  Aromrat  extrakaffe  ~ 
Annons.  Frasr-ade  veteflingor  Annons  1935. 
Steken  skall  blott  helt  lätt  ras.  2)  Tekn. 
Upphetta  malm  till  så  hög  temperatur  att 
vissa  kemiska  omsättningar  äga  rum  utan 
att  smältning  1.  sintring  inträder.  Vanligen 
avses  främst,  då  man  r-ar  malmer,  att  genom 
förbränning   delvis   1.   helt  avlägsna  svavel 


ur  malmen.  II.  Ssgr.  kunna  ibl.  även  an- 
sluta sig  till  subst.  Syn.  1. 1)  (hårt)  torka ; 
(lätt)   steka   1.    bryna,   brunsteka,    halstra ; 

2)  låta  malm  genomgå  en  föregående  upp- 
hettning. —  Rostbiff;  -(s)portion;  -(s)skiva 
m.  fl.  Ryggstycket  av  oxe,  mellan  fram- 
och  bakdelen,  kallas  r.  I  ren  ingå  oxhare 
och  filé.  Ren  stekes  lätt,  så  att  den  inuti 
bibehåller  den  röda  färgen,  -galler,  -hus. 
Tekn.  För  röstning  av  malm.  -järn.  -panna, 
-spett.  Brillat-Savarin,  mästaren  till  r.  och 
späcknäl.  -Ugn.  För  malm  1.  för  matvaror. 
Intill  r-spipan  står  /  masugnstornet  mörkt 
mot  ~  K.-E.  Forsslund.  -verk  tekn.  o.  d. 
—  Rostar|e,  -(e)n,  -e.  1)  Person.  T.  e. 
Vattenförsäljarnes  och  kastanjer-nes  utrop  ~ 
B.  Mörner.  2)  Sak.  Då  man  står  där  ~ 
och  vevar  på  en  kaffer-e.  —  Rosteri,  -(e)t, 
-er.  Holländska  kafferet.  Kaffer-er  i  Upp- 
sala: Lundqvistens  Kaffeångrosteri,  ~.  — 
Röstning,  -en,  -ar.  Till  rosta'''  Il  o.  2.  T.  e.: 
R.  av  kastanjer  på  glöd.  Varje  r.  kopp- 
kontrolleras av  fackmän,  så  att  ~  Annons 
1931  (om  kaffe).     R-sgaffel.     R-sspett. 

Rot,  -en,  rötter.  I.  Mer  egentl.  1)  R-en 
har  till  uppgift  att  fästa  växten  vid  under- 
laget och  ur  detta  upptaga  vatten  och  däri 
lösta  näringsämnen ;  verklig  r.  förekommer 
blott  hos  blomväxter  och  kärlkryptogamer 
(saknas  dock  exempelvis  hos  'korallroten'  och 
skogsfrublomman)  och  ersattes  hos  lägre 
växter  av  andra  bildningar.  Huvudrot  (ofta, 
om  den  är  stor  i  förhållande  till  grenarna, 
kallad  pålrot)  och  birötter  (' adventivrötter') . 
'Rotstocken'  är  ingen  verklig  r.  utan  en  jord- 
stam. Bå  r-en  finnas  aldrig  blad,  men  väl 
kunna  där  bildas  knoppar,  antingen  normalt 
(t.  e.  hallonbusken)  eller  när  den  skadas  (t.  e. 
maskrosen) .  Snylt-,  klätter-  (1.  haft-),  knöl-  (1. 
am-,  med  'upplagsnäring') ,  andnings-,  luft-, 
stödjerot.  Svamprot  (mykorrhiza) .  2)  Anna 
Lindhagen  motionerar  omförbud  att  i  huvud- 
staden saluföra  växter, plockade  med  r.  Huru, 
avskurna  bitar  [av  Sedum  refiexum]  även 
utan  vattentillförsel  hastigt  driva  rötter  R. 
Sernander.  Blanta  med  väl  utvecklade  rötter. 
Sända  ut  rötter.  Ett  träd  ~  som  sträcker 
ut  sina  rötter  till  bäcken  Bibeln.  Träd  ~ 
uppryckta  med  rötterna  ib.  De  vita,  tapp- 
formiga  rötterna  [av  palsternackan]  använ- 
das som  sojiprötter  o.  s.  v.  Nord.  Fam.' 
Gräva  1.  rycka  upp  med  rot(en),  rötterna. 
Sticka  maskrosrötter.  För  att  avlägsna  ogräs- 
rötter. Stupa  över  trädrötterna.  Slå  r.  Slå 
rötter.  Fatta  r.  Slå  ut  nya  skott  vid  r-en. 
Avhugga  vid   ren.     Avbeta  ända  till  r-en. 

3)  Så  alt  varken  r.  eller  krona  lämnas  kvar 
Bibeln.  Häggar,  som  från  r.  till  topp  äro 
överspunna  av  'häggspinnmalens  gråa  vä- 
var. —  Från   ris   och    rot  se  ris'  Ila.  — 

4)  Han  visste  inte  själv  hur  mycket  [skog] 
hati  hade  på  r.,  ty  ~  Erik  Palm.  Den  så 
kallade    -»röda  furan^,   den  på  r.    torkade 


829 


Rot — Rotfasta 


830 


furustammen  E.  Lampén.  Där  grödan  vajar 
gul  och  tung  på  r.  Augustin  Kock.  Sälja 
skog,  säd,  gröda  på  r.  5)  Om  rotfrukter  1. 
(som  sista  ssgsled)  i  växtnamn,  a)  Som 
enkelt  blott  i  plur.  Leva  på  rötter  och  vilda 
bär.  Soppa  med  (blandade)  rötter.  —  Svart-, 
mo-,  kålrot  även  till  b.  b)  Svartrot  (Scorzo- 
nera  hispanica)  och  sockerrot  (Sium  Sisa- 
rum).  6)  Medicinska  rötter.  Lakritsrot  fås 
av  ett  par  arter  Glycyrrhiza.  Kvickrot  Triti- 
cum  1.  Agropyron  repens.  7)  Som  'trä', 
borst-  1.  flätmaterial  1.  d.;  ämnesnamn. 
a)  Bord  av  alrot.  b)  Hatten  är  av  vit  r. 
och  klädd  med  ~  Sv.  Dagbl.  1916.  Möbel- 
borste  av  italiensk  r.  och  kokosfiher.   Risrot. 

II.  Bildl.  1)  Kronan  fick  tandläkarn  med 
sig,  men  ren  satt  kvar.  Tandrötter.  Här-, 
nagel-,  näbb-,  näs-,  svansrot.  —  Alldeles  vid 
bergr-en.  2)  I  en  hel  del  bildl.  uttr.  a)  Tel- 
ningen/rån Jessais  r.  (förr  Jesse  r.)  Bibeln. 
Den  svenska  prästgården  är  den  r.,  ur  vil- 
ken ~.  Att  få  veta,  varifrån  hon  är  kommen, 
var  hon  har  sina  rötter.  Och  har  inga  rötter  i 
den  gamla  jorden.  Han  är  gift  med  en 
svenska  och  har  därför  djupa  rötter  i  Sverge. 
Slå  r.  i  det  nya  hemmet.  [Musiken  måste] 
söka  sina  rötter  i  det  egna  landet.  Här 
äro  alla  kungar  I  på  egen  r.  och  grund  Joh. 
Nordling.  Att  landets  odling  till  r.  och  anda, 
i  sin  r.  är  helt  svensk.  Utan  r.  i  ~.  b)  Detta 
var  annat  än  den  lärdom,  vars  r.  är  bitter 
W.  Swahn.  För  att  nå  toppen,  måste  man 
begynna  vid  r-en.  Redan  är  yxan  satt  till 
r-en  pä  träden  Bibeln.  Förhärja  till  r-en 
all  min  gröda  ib.  Gå  till  ren  med  det  onda. 
Men  dti  kan  icke  botas  varaktigt,  utan  att 
rötterna  till  det  onda  %ippryckas.  Penning- 
begäret är  en  r.  till  allt  ont  Bibeln.  Lätt- 
jan, girigheten  är  r-en  till  allt  ont.  R-en 
(och  upphovet)  till  alla  dessa  motgångar  har 
du  att  söka  i  ~.  3)  Fackl.  a)  Mat.  Ren 
av,  till  ett  tal  det  tal  som  multiplicerat 
med  sig  självt  ger  det  första  talet  i  produkt. 
Oftast=kvadratrot  (jfr  d.  o.  och  kubikrot). 
Ren  ur  144  är  12 ;  multipliceras  12  med  12 
få  vi  144.  Dra(ga)  r-en  ur  144.  b)  Språkv. 
Ljudmassa  som  framstår  som  bärare  av 
det  i  betydelse  gemensamma  för  en  ord- 
familj 1.  vad  som  återstår  sen  man  tagit 
bort  alla  böjnings-  o.  avledningselement. 
(Ord)r-en  är  en  abstraktion,  man  har  aldrig 
talat  med  'rötter'. 

Syn.  (ibl.:)  rottråd(ar);  rotfrukt(er);  (rot> 
fäste,  fästpunkt,  grund(en),  det  nedersta 
(av);  upphov,  grund,  ursprung,  upprinnelse, 
begynnelse,  (första)  början,  uppkomst,  'frö', 
'vagga'. 

—  Rotanlag  bot.  -beskärning  trädg. 
(t.  e.  av  träd  1.  krukväxter),  -bildning  bot. 
-blad.  Bot.  Blad  som  sitta  vid  roten  ()(  t.  e. 
stjälkblad).  -blÖt|a,  -an,  -or.  Länt.  Löftet 
om  ra  infriades  i  överkant  att  döma  av 
nederbördssiffrorna  frän  skilda  delar  av  lan- 


det. Ett  par  r-or  fick  vi  i  alla  fall  i  maj. 
Syn.  regn  som  går  ända  ner  till  rötterna. 
-borste.  Grov  (8kur)bor8te  (av  rottågor). 
Skriibba  ngn  med  r.  -fast;  -het.  Egentl. 
o.  bildl.  1)  Innan  plantan  blivit  fullt  r. 
Att  superfosfat  och  kali  förbättrar  höst- 
sädens r-het,  vinterhärdighet,  stråstyrka  -n» 
Annons  1925.  2)  Kommen  till  Amerika  och 
väl  r.  där,  blir  han  [svensken]  en  annan  män- 
niska Gust.  Sundbärg.  De  otroligt  r-a  och 
hemkära  äkta  parisarna.  De  närmaste  leden 
blevo  ra  hos  oss  och  ~.  Småbönder,  r-a  pä 
fädernas  hemman  sedan  århundraden  Gabr. 
Nikander.  Lånord,  ännu  föga  r-a  i  svenskan. 
Att  komma  frän  rotlöshet  till  r-het,  att  få 
något  att  gripa  om,  hälla  fast  och  om  möj- 
ligt även  hålla  av  J.  Tegengren.  Syn.  ibl. 
rotfäst.     -flät|ad;  -ning.     Rade  korgar. 

-frukt.  I.  Enkelt.  Till  r-er  räknas  hos 
oss  rovor,  kålrötter,  betor,  morötter,  palster- 
nackor  och  ibland  även  potatis,  jordärtskockor 
och  cikoria.  Lämpligaste  växtföljden  är  dä 
att  inskjuta  r-erna  mellan  två  stråsädesgrö- 
dor.  Odla  foderr-er.  R-er  måste  vid  vinter- 
förvaring  skyddas  såväl  mot  frost  som  mot 
för  stor  värme.  II.  Ssgr  ha  mest  rotfrukts-, 
ibl.  växlande  med  rotfrukt-.  Ex.:  Botani- 
ken betecknar  dylika  r-sbildningar  med  så- 
dana namn  som  amrötter,  rotknölar,  stam- 
knölar, uppsvällda  rotstockar  o.  s.  v.  B.  Jöns- 
son. Betsnitsel  och  r-sblast  Nord.  Fam.^ 
Vallväxt-,  rotfrukts-,  handeisväxt-  och  träd- 
gärdsfrö  Annons.  Endast  r-sf alten  stucko  av 
med  sin  saftiga,  yppiga  grönska  Ola  Hans- 
son. R-sgallrare  erhålla  ackordsarbete  vid 
Kungsängen  (Lilla  Ultuna)  Annons  juni 
1930.  R-(s)hackor.  Hästarna  få  icke  använ- 
das i  sten-,  skogs-  eller  r-skörslor,  utan  blott 
iridbruk  eller  till  lättare  körslor.  Rensnings- 
arbete i  rslandet  vid  Lilla  Ultuna  för  kvinnor 
och  barn  Annons  1916.  Tävlingar  i  rotfrukts-, 
köksväxt-,  potatis-,  linodling  m.  m.  ~  Ups. 
Nya  Tidn.  1933.  Rsrensare  erhåller  arbete 
Annons  1918.  Rsskärare, hästhacka, plogar, 
årder  ~  Auktionskungörelse  1916.  Man- 
dioka,  en  sötaktig  och  välsmakande  r-ssort 
Alf  Martin.  En  instörtande  r-sstuka.  Och 
potatissättningen  och  r-ssådden  pågar  ~  som 
bäst  Sv.  Dagbl.  4  juni  1920.  Tvåradig  r-supp- 
tagare,  avsedd  för  upptagning  av  kålrötter 
och  runda  rovor  1912.  Vana  r-supptagare 
erhålla  arbete  vid  Eke  gård  Annons  1928. 
R-supptagning .     R-(s)växter. 

-fyll]a;  -nad ;  -ning  (med  plur.).  Tandläk. 
Han  håller  på  ä  r-a  en  tand  ät  mej.  Några 
synpunkter  på  r-nadsproblemet.  Och  det 
kostade  bara  fem  rubel,  r-ning  och  allt  Ester 
B.  Nordström.  Olika  r-ningar,  r-nadsmate- 
rial.  Syn.  plombera  (tänder).  -fäst|a;  -e 
(-t,  [-n]);  -ning.  Jfr  rotfast.  Oftare  bildl. 
än  egentl.  I.  R-a.  1)  Att  placera  dessa  rot- 
lösa växter  i  en  annan  grupp  än  de  r-a  Erik 
Almquist.     2)  Ni  gav  denna  folkarmé  dess 


831 


Rotfasta — Rotstock 


832 


fasta  ordning  och  r-e  hos  densamma  den 
militäriska  disciplin,  förutan  vilken  inga 
bestående  resultat  kunna  uppnås  Svinhuf  vud 
till  Mannerheim  16  maj  1918.  Livet  hade 
hos  henne  r.  den  övertygelsen,  att  ~.  Vad 
som  icke  minst  r-ai  tron,  att  just  detta  varit 
Polhems  bostad,  äro  ~  Elsb.  Funch.  Att 
det  dock  endast  är  i  eget  land  man  kan 
känna  sig  r.  And.  Ramsay.  Latinet  var 
redan  så  r.  i  sin  ställning,  att  ~  E.  H. 
Tegnér.  En  hemslöjd  sedan  äldsta  tider  r. 
i  Japan  ~.  Det  är  emellertid  lätt  förklar- 
ligt, att  en  sådan  åskådning  kunnat  r-a  sig 
här  R.  Pipping.  Avledningar  p)å  -aktigha 
starkare  r.  sig  i  vårt  språk  än  ~  Gust. 
Cederschiöld.  —  Måste  vidkännas  skulden 
att  indirekt  ha  befordrat  oskickets  r-ning 
V.  E.  Öman.  II.  R-e.  1)  Där  ej  ens  enen 
kan  finna  r-e.  2)  Den  franska  förnuftsbild- 
ningen ~  saknade  r-e  i  den  stora  massan 
av  folket  J.  B.  Simonsson.  I  vissa  delar 
av  Kina  har  kommunismen  fått  ett  starkt 
r-e  1926.  Och  jag  beredde  mig  att  p>å  nytt 
söka  r-e  i  ett  främmande  land  ~  F.  U. 
Wrangel.  Finna,  vinna  re  (i  ~,  hos  ~)- 
Sakna,  förlora  r-e.  Som,  utan  r-e  i  en  egen 
familjekrets,  gärna  tog  livet  lätt  Z.  Tope- 
lius.  Idealiserade  bönder  utan  r-e  i  verklig- 
heten. Syn.  (r-a  sig  1.  vinna  r-e:)  få  1.  vinna 
fast  mark  1.  styi-ka  1.  stort  insteg,  slå  (starka) 
rötter,  få  en  säker  ställning,  bli  rotfast, 
växa  fast,  växa  sig  stark. 

-hals,  trädg.,  bot.  o.  d.  Det  parti  där 
roten  övergår  i  stammen.  R- en  framträder 
ofta  som  en  insnörning  eller  ock  en  utvidg- 
ning. Vid  ren  förädlad  buskros.  Stammen 
[hos  Torsbyeken]  är  av  skafttyp  och  har 
r-en  konsolformigt  utbildad  R.  Sernander.  — 
Låga  (r-förädlade)  rosor  Cédergren  &  Co 
1924.  -hatt.  En  karl  med  gul  r.  och  blått 
förkläde  ~  Henning  Berger.  -hugg|a;  -ning. 
Skogs.  Blotta  o.  avhugga  trädrötterna  o. 
så  fälla.  R-ning  brukas,  när  även  rötterna 
måste  avlägsnas,  såsom  vid  röjning  för  od- 
ling och  vägarbeten.  Ett  mammutträd,  som 
en  god  huggare  behövde  fyra  månader  för 
att  r-a.  Som  r-er  syrener,  och  det  till  pä 
köpet,  när  de  knoppas,  -hygge  se  föreg. 
-klimp,  trädg.  Alla  dylika  plantor  skickas 
med  r.  De  upptagas  då  med  r.  och  utplan- 
teras, där  de  skola  blomma  Allm.  Sv.  Träd- 
gårdstidn.  1931.  Syn.  jordklimp  (kring  röt- 
terna), ibl.  krukklimp.  -klättr|ande;  -are. 
Bot.  [Murgrönan]  är  en  r-ande  buske  med  '>- 
G.  Malme.  Häftrötterna  hos  murgröna  och 
andra  r-are  G.  Lagerheim.  -knöl.  Allmän- 
nare även  om  underjordiska  'stamknölar' 
o.  d.  -lös;  -het.  1)  Egentl.  a)  Det  finns  även 
högre  r-a  växter,  t.  e.  Utricularia  (bläsört) 
och  korallrot,  b)  En  uppryckt,  r.  plarita. 
Tillsvidare  r-a  pelargonieskott,  nedsatta  i 
ett  glas  med  vatten.  2)  Bildl.  En  r.,  en 
olycklig    utan   hemortsrätt,  utan  värn  och 


fäste  i  livet  Rik.  Lindström.  Denne  r-e 
kosmopolit  M.  Lamm,  —  För  att  barnen 
icke  skulle  växa  upp  i  r-het  övervägde  han 
saken  Per  Hallström. 

-matt|a.  Pä  golvet  har  jag  r-or  i  gult 
och  rött,  så  ~  V.  Vallgren.  -mos.  Av  kål- 
rötter. Fläsk  med  r.  i  stället  för  potatis. 
R-et  upplägges  högt  och  serveras  till  salt 
kött,  korv  eller  fläsk  (Fru  Högstedt).  -must. 
Mindre  vanl.  för  'rotblöta'.  -märke,  mat. 
Roten  ur  144  tecknas  med  r.:  sJTu.  -Ogräs, 
länt.  Andra  besvärliga  r.,  utom  kvickroten, 
äro  hästhov,  tistlar,  maskros  ni.  fl.  -pipa. 
P.  gjord  av  (björk)rot.  Sätter  sig  och  tänder 
en  r.  Strindberg.  Och  sin  evinnerliga  smac- 
kande r.  i  munnen  Erik  Sparre.  -ryck|a; 
-ning.  Ra  lin.  Förbud  för  all  avverkning 
utom  av  vindfällda  och  torra  samt  uppen- 
barligen ~  r-ta  träd  Ups.  Nya  Tidn.  1934. 
—  Säll.  bildl.  Då  är  han  en  r-t  man  Hj. 
Höglund,  -röta.  Vanligt  särsk.  hos  gran 
o.  bok.  R-n  orsakas  av  en  svamp,  börjar 
vanligen  i  roten  och  kan  stiga  högt  upp  i 
stammen. 

-saker.  (Sopp)rötter,  rotfrukter.  Små  ut- 
tagning  smått  för  r.  till  soppor  Nord.  Kompa- 
niet 1916.  —  R-na  läggas  [för  vinterför- 
varing]  i  ungefär  1  m.  breda  strängar  varv- 
tals på  varandra  ~  Lind-Liljewall.  —  Pota- 
tis- och  rotsaksskärare  av  plåt  Nord.  Kompa- 
niet 1916.  -selleri.  Två  huvudformer,  rot- 
och  blekselleri :  pä  den  ena  användas  knö- 
larna, pä  den  andra  de  grova  bladstjälkarna. 
R-soppa  lagas  av  ett  par  stora  r-er,  som 
skalas,  skäras  i  små  bitar  och  ~  Sv.  Dagbl. 
1935.  -skadja,  -an, -or; -ad.  -skott.  Skott 
från  roten.  Skjuta  r.  Asparnas  överflöd 
på  r.  -slå.  R.  lätt,  om  de  finna  lämplig 
jordmän.  Lämna  tillfälle  för  växtligheten 
att  sätta  sig  fast  och  r.  sig  B.  Jönsson.  Vid 
basen  nedliggande  och  r-ende  strån  J.  A. 
Nannfeldt.  Tranbärsriset  har  ~  reviga, 
r-ende,  örtliknande  fina  stammar  wed~Nord. 
Fam.  Från  träden  nedhängande  lianer, 
ofta  rotslagna  och  ~  Henning  Nordlund. 
-snugga.  Jfr  rotpipa.  Fått  eld  piä  min 
svartbrända  r.  Erik  Sparre.  -spets.  1)  Bot. 
/  r-en  försiggå  ständiga  celldelningar ,  som 
ju  utgöra  en  förutsättning  för  den  hastiga 
tillväxten  Naturens  liv.  2)  Rädisa  ~  med 
vit  r.  Göteborgs  Trädgårdsför.  Katal.  1920. 
-stavelse  språkv.  -stock,  bot.  Vanl.  lång- 
sträckt trind  flerårig  jordstam  oftast  våg- 
rät (som  hos  vitsippa,  svärdslilja,  näckros), 
mer  säll.  växande  snett  1.  lodrätt  (som  gull- 
viva, groblad,  blåsippa).  Till  skillnad  från 
rötter  bära  r-ar  blad  (vanl.  fjällika  lågblad) 
eller  ärr  efter  dylika;  r-en  övervintrar  och 
bjuder  upplagsnäring;  därigenom  att  r-en 
vissnar  vid  fästpunkten,  rnen  dock  kan  «f- 
vecklas  vidare  och  förgrenas  i  spetsen,  blir 
den  stundom  även  ett  spridningsorgan.  Så- 
dana läckerheter  som  ~  rar  av  lotus  ~  T. 


833 


Rotstock — Rotation 


834 


Gislén.  Ingefärans  r.  ger  oss  kryddan,  jord- 
ärtskockans,  sockerrötternas  m.Ji.  nyttjas  till 
föda.  Bar  och  r-sbitar  av  blomvass.  Sjwider 
sig  lätt  genom  r-sgrenar  A.  Holzhausen. 
-stående.  Skogsauktion:  20  lotter  r.  skog  ~ 
Annons  1929.  Utstämplat  r.  virke  1914. 
-system.  Trädg.  o.  d.  Med  väl  utbildat  r. 
Jordgubbs-  och  hallonplantor  ~  med  kraf- 
tiga r.  Trädgården  1918.  Trädet  är  vanligen 
starkväxande  med  djupt  liggande  r.  och  ~ 
Nord.  Fam.'^ 

-tecken,  mat.  Rotmärke.  -tråd.  Egentl. 
o.  bildl.  Ej  fackl.  1)  Kvickrotens  långa  vita 
'r-ar'.  Till  grövre  borstar  nyttjas  även  fina 
starka  och  böjliga  rar  från  flere  träd-  och 
buskväxter  (t.  e.  en).  2)  Denna  överenskom- 
melse, som  är  en  av  r-arna  till  vår  själv- 
ständighets växt  B.  Estlander.  Söka,  av- 
klippa r-arna  till  ~.  -tågja.  Sega  r-or. 
-utdragning  mat.  -valv.  Igelkotten,  som 
tagit  sitt  vinteride  under  r-et  på  en  stor 
stubbe.  En  tross  slås  om  r-et,  och  ~  (vid 
trädflyttning),  -ved;  -sbrasa.  -vokal  språkv. 
[-välska.  Ej  hit,  se  d.  o.]  -vält|a.  Skogs. 
o.  d.  På  kant  upprest  rotparti  när  ett  träd 
kullfällts  1.  uppryckts  med  rötterna.  Långt 
inne  i  den  tysta  skogen  sitter  gamle  Skam 
och  kurar  pä  en  r-a  Erik  Palm.  Mellan 
stubbar  och  r-or  E.  Sparre.  Björn  v.  Rosen, 
Kalhygge  med  r-or.  -yxa.  -äktja;  -het. 
Trädg.  Bo  rosor  G.  Lind  ()(  ympade).  Ros- 
exemplar, som  voro  r-a  och  alltså  ej  kunde 
skjuta  några  vildskott  Nord.  Fam.^  -ämne 
rotanlag,  'lillrot'  (i  frö).  -änd|a  1.  -änd|e. 
Storända  av  träd  (k  lill-  1.  toppända).  Två 
män  buro  i  r-an  och  en  i  toppändan. 

—  Rot|aS  -ade,  -as;  r-a  (sig)  fast  m,  in  ni 
m.  fl.  se  fastr-atiJ  osv.;  -ning.  Utom  fackl. 
mest  refl.  1.  i  perf.  part.  1)  Egentl.  [Linnea- 
sticklingarnaj  ställas  under  glas  och  beskug- 
gas  samt  r-a  då  mycket  lätt  A.  Holzhausen 
1918.  Innan  plantan  ännu  säkert  r-ats.  Gräs 
hade  redan  hunnit  r-a  sig  i  springorna.  Så 
att  höstsäden  kan  få  tillfälle  att  kraftigt 
r-a  sig  och  ~  G.  Leuf  vén.  Sticklingar  säljas 
ej,  endast  rade  exemplar.  En  tall,  rad  i 
en  skreva  på  det  yttersta  skäret.  —  [Stick- 
lingarna] planteras  efter  r-ningen  i  vanlig 
kaktusjord  och  ~  A.  Holzhausen.  Att  skotten 
från  början  bringas  till  r-ning  i  kruka 
Trädgården,  1918.'  2)  Bildl.  Jag  har  gått 
i  en  krets  på  den  fläck  av  vår  jord,  /  där 
jag  r-ats  och  vuxit  mig  fast 'Yiersiin  Tleå' . 
Hur  vore  det  möjligt  att  r-a  sig  på  någon 
annan  plats  i  världen  än  hemma?  Jeanna 
Oterdahl.  Biskopsborgen  och  de  båda  klost- 
ren, som  omgiva  domkyrkan,  synas  r-ade  i 
klippan  V.  Langlet.  Hos  varje  människa 
ligger  vidskepelsen  djupt  r-ad.  I  hans  djupt 
r-ade  aktning  för  fakta  och  ~.  Då  han  in- 
grep mot  r-ade  ovanor  (oftare  'inr-ade')  E. 
G.  Lilljebjörn.  Syn.  frambringa  1.  slå  tit 
rötter;  fatta  1.  slå  rot,  få  rotfäste,  rotfasta 

V.  27  —  Nusvensk  ordbok. 


sig ;  (r-ad  :)rotfäst,rotfast,  inrotad.  —  Rotig, 
-t,  -are.  Mindre  vanl.  Tegen  är  stenig  och 
r.  och  hård  ~  N.-M.  Folcke.  Vridna  och 
-ar  /  grenars  virrvarr  Prins  Wilhelm.  Syn. 
full  av  (träd-  1.  busk)rötter;  rotliknande. 

Rot|a-,  -ade,  [-as] ;  [-are ;  -ning  (med  plur.)]. 
1)  Egentl.  Där  svinen  gingo  och  rade  på 
backen  (efter  föda).  De  i  pildammen  r-ande 
ankorna  med  gumpen  högt  i  vädret.  Du  vet 
mycket  väl,  att  jag  inte  kan  lida,  att  någon 
rar  i  mina  saker  R.  Schildt.  Och  stod  och 
r-ade  med  spiskroken  bland  bränderna  Ester 
B.  Nordström.  Gick  med  en  käpp  och  r-ade 
i  skräphögarna  N.  W.  Lundh.  Dessa  ärft- 
liga gaturenhållare,  dynghögsr-are,  lortsål- 
lare  Ture  Nerman.  2)  Friare  o.  bildl.  För 
att  r-a  efter  antikviteter.  Ra  i  gamla  böcker. 
Man  skall  inte  r-a  i  skorviga  sår,  men  vi 
vita  ha  burit  oss  svinaktigt  åt  mot  ~  Alf 
Martin.  Att  r-a  i  andras  själar.  En  litte- 
ratur, som  huvudsakligen  r-ar  i  mänskligt 
snusk  och  elände.  Det  trista  r-andet  i  det 
sjuka  själslivet  Erik  Kihlman.  Tvivlet  rar 
och  gräver  i  allt  ~  Öv.  fr.  A.  Kielland.  Syn. 
gräva,  böka,  påta,  rafsa,  riva  (omkring  ru); 
(ivrigt)  leta  1.  söka  I.  'snoka'  (i),  'gräva  ner 
sig  (i). 

Rot|a^  sig  ihop,  -ade,  -as;  r-a  sig  (till)- 
samman(s)  ru.  Se  särsk.  'sammanrota  ru  sig'. 
Ansluter  sig  ibl.  svagt  till  rota'.  Syn. 
gadda  sig  samman  m. 

Rotation,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  Jordens 
r.  (kring  sin  axel).  Hejda  r-en.  När  skivan 
medelst  en  vevutväxling  sättes  i  snabb  r. 
Astrid  Cleve-Euler.  Samtidigt  med  att  gas- 
trycket sätter  linsen  i  r.  Erik  Hägg.  Efter 
några  tusen  varvs  r.  har  planktonet  samlats 
vid  rörens  botten  och  ~  Naturens  liv.  Vid 
jämn  r.  Förlänar  åt  bollen  en  egendomlig 
r.  kring  ~  Nord.  Fam.^  Vid  tillräckligt  hastig 
r.  ~  ib.  II.  Ssgr.  Ex.:  R-sapparat.  Rsaxel 
1.  vridningsaxel.  Att  en  dylik '^  hart  när 
fantastisk  r-sfart  medför  en  oerhörd  påfrest- 
ning på  apparatgodset.  Vid  träs  fräsning 
tages  r-shastigheten  mycket  större,  ända  till 
8  a  10  m.  per  sekund  Nord.  Fam.^  R-s- 
tryckare,  fullt  kompetent  att  sköta  modärn 
r-smaskin,  erhåller  plats  å  daglig  tidning  i 
Stockholm.  R-smotor.  Propellerbladets  vin- 
kel med  r-splanet  T.  Ångström.  Och  för 
varje  halvtimme  utspy  r-spressarna  i  Fleet 
Street  nya  upplagor  r-spress :  snabb  tryck- 
press där  stilytan  gjutes  i  form  av  en  vals 
mot  vilken  tryckpapperet  framrullar,  rote- 
rande press,  r-smaskin.  R-spress,  som  vid 
normal  gång  trycker  150,000  sextonsidiga  tid- 
ningar pr  timme  1927.  Och  att  r-stiden  upp- 
går till  omkr.  25  dygn  (solens  kring  sin 
axel).  Såvida  ej  papperet  skall  anvätidas  i 
rullform  för  r-stryck,  tapet  eller  ~  Nord. 
Fam.2  R-stryckare  K.  H.  Thorén  1931.  Syn. 
välvning  1.  vridning  (kring  en  axel),  krets- 
formig  rörelse,  (kring)svängning,  kretslopp. 


835 


Rotera — Eotemästare 


836 


—  Roterla%  -ade,  [-as];  [-bar,  (-t;  -het)];  -ing 
(ibl.  med  plur.).  I.  Intr.  Huvudbet.  1)  Ra 
kring  sig  själv.  Skiva,  som  kan  bringas  att 
r-a  oerhört  snabbt,  r-a  så  och  så  många  varv  i 
sekunden.  Flygmaskin  utan  propeller  och  med 
r-ande  vingar.  En  rande  skiva  {^drejskiva)  ~. 
R-ande  (fyrverkeri) sol,  snöplog,  spegel-  och 
linsfyrar.  —  Även  friare  o.  bildl.  Man  gör 
om,  sig  till  ett  hjul  —  ma7i  r-ar  utmed 
marken  —  så  här..  .  Th.  Törngren,  öv.  — 
Vars  delar  äro  r-bara  kring  varandra  Nord. 
Fam.^  2)  Träns.  Ifråga  om  Ljungströms- 
rigg'.  När  seglet  är  hissat,  lindar  man  upp 
detsamma  kring  masten  genom  att  ra  masten 
Fr.  Ljungström  1935.  Att  under  segling  r-a 
masten  med  handkraft  ib.  —  En  mast  utan 
slag  är  r-bart  anbragt  i  fartyget  ib.  83^11. 
1)  svänga  1.  välva  1.  vrida  sig  (kring  en 
axel),  gå  1.  svänga  runt,  'hjula',  snurra, 
cirkla,  kretsa;  (ibl.  nära:)  rulla,  virvla,  piru- 
etteraj  2)  (kring)vrida  (m).  —  Rotogravyr; 
-firma"  m.  fl.  Ett  djuptryck  (särsk.  sådant 
där  bilden  etsas  på  kopparvals  o.  tryckes  i 
rotationspress  med  stor  hastighet).  Tryckta 
i  kopparrotogravyr.  —  De  utmärkta  r-er, 
pd  vilka  vårt  lands  bestånd  av  1500-  och 
1600-talstapeter  äro  avbildade  C.  G.  Laurin. 

—  Jämte  18  helsides  r-porträtt  och'^.  R-tryc- 
ket  var  då  [1905]  alldeles  nytt,  kallades 
koppartryck  och  ~  C.  G.  Laurin.  —  Rötor 
(-årr;  mest  grav);  -n,  rotörer  (slutet  o, 
akut);  -axel.  Roterande  maskindel  (t.  e.  i 
elektriska  växelströmsmaskiner).  Den  rör- 
liga delen,  r-n,  utföres  som  en  järntrumma 
med  i  ytan  lagda  kopparstavar,  vilka  ~ 
Nord.  Fam.^  (1907).  R-n  [i  ultracentrifu- 
gen]  är  emellertid  innesluten  i  ett  pansar- 
hus med  ej  mindre  än  15  cm.  tjocka  stål- 
väggar, och  ~. 

iRot|e,  -en,  -ar.  A)  Enkelt.  I.  Ifråga  om 
förvaltning.  1)  Nu.  a)  Allmän  brandkår 
i  städer,  köpingar  och  municipalsamhällen 
indelas  i  brandrar,  vanl.  om  20  man.  Lands- 
kommun av  större  omfång,  där  brandstadgan 
tillämpas,  är  vanl.  indelad  i  brandr-ar; 
ifråga  otn  skogseld  är  i  regel  socken  brand- 
r-e,  men  den  kan  även  delas  i  flera  eller 
hopslås  med  andra  till  en.  b)  Skolr-e  inom 
områden  för  flyttande  skola,  överflyttning  av 
skolbarn  fr  d7i  en  re  till  en  annan.  C)  Lands- 
församlings indelning  i  rar  för  katekesför- 
hör. —  Jfr  husförhörsr-e  (III.  379).  2)  Förr 
(o.  ännu  i  bildl.  uttr.).  a)  Fattig(vårds)rote 
(se  d.  o.;  II.  92).  Fattigvårdssamhälle,  in- 
delat i  rar.  Re  skall  utse  en  fattigvårds- 
föreståndare och  ~  Nord.  Fam.'*  (1907).  — 
Gå  pd  r-en  var  och  en  hade  fattighjonet 
några  dagar  och  hjonet  fick  alltså  gå  från 
ställe  till  ställe  i  (fattig)roten.  Komma  på 
r-en  [fattigr-en]  1919.  b)  Stockholm  var  till 
1  juli  1926  indelat  i  rar  inom  vka  r-emän 
ombesörjde  folkbokföring  o.  mantalsskriv- 
ning.   Nikolair-ens  partivänner  ha  möte  i 


afton  kl.  8  Social- Dem.   1914.     II.  Krigs. 

1)  Nu.  Två  man  i  rad  bakom  varandra. 
Förste  man  i  ren  står  i  första  ledet.  Saknas 
andre  man  i  en  re,  kallas  den  blindr-e.  Vid 
infanteriet  kallas  varannan  r-e  udda,  var- 
annan jämn;  en  udda  och  en  jämn  r-e  bred- 
vid varann  kallas  ett  r-epar.  Riktr-e  se  d.  o. 

2)  Förr  (o.  ibl.  ännu  i  bildl.  uttr.).  a)  Hem- 
man (gårdar)  som  tillsammans  höUo  soldat 
1.  båtsman.  Att  ren  skaffade  en  annan 
rekryt  i  stället  för  Gustav,  som  de  inte  ville 
ha  i  ren  på  sätt  eller  vis  Vilh.  Moberg. 
Ren  utgjorde  vanl.  2  hela  hemmayi.  Varje 
re  hade  ett  n:r  och  ett  namn,  vilka  buros 
av  r-ens  soldat  Sv.  Uppslagsbok,  b)  Då  kära 
far  vid  den  tiden  red  för  r-en,  det  vill  säga 
i  allmänhet  var  en  klockarfar,  som  skulle 
allt  bestyra  ~  Jac.  Ahrenberg.  III.  Gymn. 
Tropp,  avdelning,  grupp  (om  6  ända  till 
20  man).  Jfr  Trögr-en  de  sämsta  (pojkarna). 
B)  Ssgr  ha  i  regel  rote-,  mer  säll.  därjämte 
rot-  (t.  e.  rot(e)vi8)  men  stundom  enbart 
detta  (t.  e.  rotfattig).  Syn.  territoriell  un- 
deravdelning, (mer  1.  mindre  nära:)  mindre 
förvaltningsområde,  kvarter,  stadsdel,  soc- 
kendel, distrikt(sdel);  ibl.  fattig(vård8)rote 
1.   fattigvård(en);   soldatrote,  rotehåll. 

—  Rotfattig,  åld.  Så  fattig  att  man  kom- 
mit på  rote(n).  —  Rot(e)indelning,  -mäs- 
tare o.  -vis  m.  fl.  se  rote-.  —  Rotebonde. 
Hemmansägare  som  var  'rotehållare'  dvs. 
deltog  i  underhåll  av  soldat  1.  båtsman. 
-gumma.  G.  som  'gick  på  roten',  -gång; 
-ssy8tem(et).  Ifråga  om  fattigvård.  Förr. 
Ren  flnns  ännu  kvar  i  Brottensby ,  Väster- 
götland 1915.  Fattigas  försörjning  medelst 
omgång  (socken-  eller  rotegång)  må  icke  äga 
ruyn  Fattigvårdslagen  1918.  -hjon.  Jfr  föreg. 
Gå  som  r.  Elände  pd  elände,  sa  r-ef,  ramla 
på  tiggarn.  Att  r-et  Margareta  aldrig  ägt 
fullt  förstånd  och  ~  T.  Hwass.  -håll;  -shem- 
man;  -are  (rotebonde).  Till  rote  A  II  2.  Det 
övriga  rtist-  och  rotehållet.  Rama  hade  styrt 
om  sitt  eget  vårbruk  först  och  skjutit  upp 
såningen  på  torpet  till  sist  Vilh.  Moberg. 
Då  r-aren  beklagade  sig  över  att  K.  sålde 
höet  från  bostället,  -indelning.  Även  rot-. 
Till  rote  A II 1  o.  2.  -kolonn,  krigs.  Marsch- 
formering  där  man  går  i  rotar  1. rotepar  (dvs. 
2  1.  4  i  ledet).  Kallas  nu  'marschkolonn'. 
Framgå  i  rer  H.  Wikner.  -käring.  Förr. 
Jfr  rotegumma.  I  farmors  tid  fanns  det 
en  gammal  r.  pd  Mårbacka  S.  Lagerlöf. 
-man;  -nasyssla  1.  -ssyssla;  -sexpedition; 
-sinstitution(en);  -skontor.  Till  rote  A  I  2  b. 
Det  var  den  20  sept.  1877,  som  rotemän  för 
första  gången  ■utnämndes  i  Stockholm ;  från 
1  juli  1926  är  r-sinstitutionen  i  Stockholm 
ersatt  av  ett  centralt  mantalsskrivningskon- 
tor, -mästare.  Även  rot-.  1)  Krigs.  Förr. 
Den  rotehållare  som  var  närmast  ansvarig 
för  roteringens  fullgörande.  [Kaptenen]  hade 
just  den   dagen  stätyit  möte  med  några  av 


837 


Rotemästare — Rotting 


838 


sina  r.  i  och  för  rekrytering  till  kompaniet 
Vilh.  Moberg.  2)  Gymn.  =  troppchef.  S)För 
varje  brandrote  utses  en  1.  flere  r.  -par. 
Se  rote  A  II  1.  Marschforrnering  i  rotar 
eller  r.  -utryckning.  Även  rot-.  Till  rote 
A  II  1.  -vis,  adv.,  mer  säll.  adj.  Även 
rot-.  Både  förvaltningsterra,  krigs.  o.  gymn. 
T.  e.  Undervisningen  sker  r.  med  hörjan  i 
norra  delen  av  socknen.  —  Formering  r.  R. 
kolonn.  Och  rotvis  stego  soldaterna  upjyför 
trappan  för  att  ~  Öv.  fr.  Erwin  Rosen'.  — 
Röstning  r.  förr. 

—  Roterja^,  -ade;  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
-sbesvär,  -sverk, -sväeen  m.  fl.).  Krigs.  Förr. 
Jfr  rote  A  II  2  samt  indelningsverk  (se  in- 
dela III  2).  1)  Ra.  Indela  i  rotar  för  knekte- 
håll. Rad  jord.  R-at  kavalleri.  Vartill 
1822  kommo  44  nyr-ade  rotar  Nord.  Fam.* 
Ångermanlands  regemente  indrogs  dr  1661, 
och  båtsmän  r-ades  i  stället  Pelle  Molin. 
2)  R-ing.  Ringe7i  avsåg  att  förse  såväl  länt- 
som  sjöförsvaret  med  manskap.  Syn. (r-ing:) 
indelning  i  rotar  för  underhåll  av  manskap; 
indelningsbesvär,  skyldighet  att  underhålla 
manskap;  indelningsverk. 

Rötjel  (grav);  -eln,  rötlar.  I.  Numer 
huvudbet.  Underavdelning  i  en  del  ämbets- 
verk o.  domstolar  m.  m,  till  vkn  vissa  ären- 
den lottas  1.  hänvisas.  T.  e.:  1)  Till  t.  f. 
revisionssekreterare  med  egen  r-el  har  för- 
ordnats ~  Sv.  Dagbl.  1906.  Att  med  egna 
r-lar  tjänstgöra  som  revisionssekreterare.  I 
de  mål,  som  kommo,  lottades  på  min  r-el. 
Vädjat  mål,  lottat  den  6  febr.  1926  å  Rotel 
24.  2)  Ordförande  på  den  r-el  inom  sjunde 
avdelningen  [i  Stockholms  rådhusrätt] ,  dit 
målet  lottats,  är  ~  1922.  Målet  tillföll  fjärde 
avdelningens  brottmålsr-el  [vid  Stockholms 
rådhusrätt]  1927.  Att  eventuellt  tillsätta  en 
särskild  rådhusrättsrel  för  handläggning  av 
det  vidlyftiga  målet  1926.  3)  Inom  vardera 
av  [skol]  överstyrelsens  båda  avdelningar  för- 
delas ärendena  allt  efter  beskaffenhet  på  sär- 
skilda arbetsrlar.  Överstyrelsens  ledamöter 
förestå  en  var  sin  r-el  K.  L.  E.  Sandberg 
(1919).  4)  Stadskollegiet  i  Stockholm  arbe- 
tar på  6  r-lar:  drätsel-,  fastighets-,  social-, 
undervisnings-,  industri-  och  administra- 
tiva r-eln  1935.  Borgarråd  för  r-el  VI, 
administrativa  r-eln,  Yngve  Larsson.  II. 
Förteckning  på  lån  1.  d.  Se  intecknings- 
rotel  (III.  750). 

Rotera^  se  under  rotation.  Rotera'^  se 
under  rote. 

Ro'tg{el  (skr.  —  läsord — ;  vanligaste  ut- 
talet rå'tgel  med  grav;  men  även  uttal  med 
-j-samt  med  -o-  och  med  akut  förekomma); 
-eln,  -lar;  -elbo;  -elägg.  Numer  även  zool. 
mindre  vanl.  än  'rödhake'  (ej  säll.  skönl.). 
Dandalus  (Erithacus)  rubecula.  R-eln  är 
en  munter  och  livlig  liten  rödbröstad  fågel 
med  flöjttoner  och  drillar.  När  r-eln  sent  i 
vdrkvälln  /  tog  fram  sin  violin  A.  T.  Geller-  I 


stedt.     Syn.  rödhake(sångare),  rödbröstad 
sångare. 

Rotogravyr  o.  Rötor  se  under  rotation. 

Rots  (rå-);  -en;  -bakterie  m.  fl.;  -ig  (-t;  = 
behäftad  med  rots).  En  smittsam  kroniskt 
förlöpande  sjukdom  särsk.  hos  hästar.  Vid 
fall  av  r.  i  Sverge  är  nedslaktning  av  an- 
gripna djur  föreskriven  (1898).  En  annan 
form  av  r.  är  hudrots  1.  springorm.  Att  pä 
Iverni,  där  hans  bästa  stuteri  fanns,  r.  hade 
utbrutit  Öv.  fr.  Ilja  Ehrenburg.  Till  r-etis 
bekämpande  1916.  —  Rbacillen  påvisades 
först  1881.  Genom  beröring  med  r-sjuka 
djur  kan  även  människan  angripas  av  sjuk- 
domen Nord.  Fam.*  (1932).  Faran  för 
r-smitta.     Från  r-smittad  hjord. 

Ro'tting  (rå-;  grav);  -en,  -ar.  I.  Enkelt. 
Om  (växt  av)  palmsläktet  Calamus  (särsk. 
C.  rotang);  om  käpp  1.  'spanskt  rör'  därav; 
om  'mjukare',  böjlig  r.  (för  att  piska  kläder 
1.  möbler  1.  som  straff  redskap);  slutligen 
om  r-bast  som  flätningsraaterial  (=  de  av- 
skalade delarna  av  det  'spanska  röret').  1)  De 
flesta  arterna  r.  äro  lianer,  där  det  ovanför 
småbladen  utlöpande  bladskaftet  ofta  är  om- 
bildat  till  klänge.  Vid  en  utställning  i  Singa- 
pore för  några  år  sedan  visade  The  Forest 
Department  ~  en  r.  i  ett  enda  stycke,  som 
var  etthundrasextiofem  meter  lång  Fr.  Adel- 
borg. 2)  Fåtölj  av  skalad  r.  —  När  upp- 
syningsmannen  satte  sin  breda  stuss  på  sto- 
lens r.  ~  Strindberg.  Madrids  spårvagnar  ~ 
äro  luftiga  med  högafjädrande  dynor  av  flä- 
tad r.  Rich.  Ekblom.  3)  En  dag  fick  jag  dock 
grundligt  smaka  r-en  ~  Ad.  Hillman.  Så 
snart  någon  pekade  orätt  pä  [blind] kartan, 
vankades  ett  rapp  av  ren,  och ~ ib.  örfilar 
voro  vardagsmat  där,  och  r-en  ven  friskt 
Evald  Ljunggren.  Riset  under  min  tidigare 
barndom  och  r-en  under  skolåldern  ~  N.  P. 
Ödman.  Hedersstraffet ,  anmärkningen,  fick 
träda  i  r-ens  och  risets  ställe  Sigfr.  Alm- 
quist.  II.  Ssgr  ha  i  regel  rotting-  (så  en- 
bart i  SAOL*);  ibl.  därjämte  rottings-.  1)  Ex. 
med  huvudformen.  Infödingarna  i  Pipikoro 
[på  Celebes],  som  allt  från  sina  späda  år 
gått  på  r-broar  W.  Kaudern.  Varthän  en 
allenarådande  r-dressyr  kunde  leda  ~  E. 
Lieberath.  I  en  stor  r-flätad  länstol  Karin 
Jensen,  öv.  Hallmöbel  av  bonad  ek  med 
r-flätning.  R-käpp  {-skrycka).  En  för  staden 
[Singapore]  typisk  industri  är  förfärdi- 
gandet av  r-möbler  Fr.  Adelborg.  R-palm 
Calamus  (ett  släkte  med  omkr.  200  arter) 
Med  en  smäll  som  ett  r-rapp  Gust.  Johans 
son.  Stol  med  r-sits.  När  r-slagen  y  sedan 
föllo  svidande  pä  min  rygg  ~  N.  P.  Ödman 
R-snara.  Ogetiomirängliga  r-sndr.  R-soffa 
R-stol.  Halvstora  [skidstavar]  av  bambu 
med  patentbrodd  och  r-truga  Sv.  Dagbl.  1921 
2)  Ex.  med  -s-.  En  r-sflätad  sits,  upphängd 
emellan  två  bambustänger  ~  Prins  Wilhelm 
^-sfåtöljer  äSO.  —  st.  Annons  1925.  R-smöb 


839 


Rotting — Rovfågel 


840 


Urna,  som  ~  Ville  Vallgren.  En  simpel 
r-ssoffa  ~  Joh.  Sundblad. 

Ro'ttweiler  (rå-vaj-;  utt.  som  ssg  med 
grav);  -n,  =.  R-n,  som  förr  mycket  nyttjats 
som  vallhund,  bibehölls  här  och  var  som 
vakthund ;  först  pd  senare  tid  har  intresset 
för  r-n  blivit  livligare  (Tyska  R-klubben  bil- 
dades 1907),  och  nu  nyttjas  rn  särskilt  som 
polis-  och  ibland  även  draghund.  R-n  är 
en  utmärkt  skydds-  och  kriminalhund,  stor 
och  kraftig,  lugn  och  besinningsf ull ;  färgen 
numer  vanl.  svart  med  bruna  tecken.  En 
r-klubb  är  i  dagarna  under  bildande  i  Stock- 
holm 1920.  Ett  par  sävliga,  bredbröstade 
r.  Gunnar  Ekström. 

Rotu'nd{a  (grav);  -an,  -or;  -aform  m.  fl. 
Rundbyggnad,  rundtempel,  rundsal.  Bad- 
paviljongen är  byggd  som  en  r-a,  i  form  av 
en  r-a,  i  r-aform  och  ~.  Det  lilla  r-alik- 
nande  trädgårdshuset.     I  r-astil. 

Rötyälsk|a  (utt.  som  ssg,  grav);  -an, 
[■or];  -eord.  1)  Allmännare.  Ya  ä  de  för 
r-a  du  talar?  Kinesernas  halvengelska  ra. 
En  märklig  tysk-eyigelsk  r-a.  Och  hasplade 
ur  sig  en  r-a,  av  vilken  jag  inte  förstod  ett 
ord.  2)  Språkv.  ibl.  =  hemligt  språk  (som 
månsing  o.  d.).  Av  tyfskaj  r-eorden  fiin- 
keln,  bränna  ~  och  ~  Nord.  Fam.^  Syn. 
1)  obegripligt  1.  förvänt  o.  rådbråkat  språk, 
'mesopotamiska',  ibl.  'grekiska'. 

Roué,  Roulett  o.  Route  se  rué,  rulett, 
rutt  (så  SAOL«). 

Rov,  -et,  =.  l)Meregentl.  a)  Om  djur. 
När  vargarna  gå  ut  på  r.  Leva  av  r.  [Och 
leoparden]  tillkännagav  genom  sitt  stötvisa 
hostande  ljud,  att  han  var  ute  efter  r.  C. 
Lagercrantz.  Där  katten  låg  bland  buskarna, 
lurande  på  r.,på  sitt  r.,  den  lilla  lövsångarn. 
Korparna,  som  väntade  på  r.  ~  Sven  Hedin. 
Rytande  gripa  de  sitt  r.  Bibeln.  Om  morgo- 
nen tär  han  r.  ib.  Förtära  r-et,  sitt  r.  Gräva 
ned  sitt  r.  Ryckte  r-et  undan  hans  tänder. 
Sina  r.  fångar  den  [boan]  genom  att  om- 
slingra dem  Nord.  Fam.^  —  Lovad  vare 
Herren,  att  han  ej  gav  oss  till  r.  dt  deras 
tänder  Bibeln.  —  Även  till  2:  Vilja  vara 
med  och  dela  r-et.  Kräva  sin  anpart  i  r-et. 
b)  Om  människor.  Begiven  på,  lys  ten  efter 
r.  även  till  a.  Allt  deras  gods  ta  vi  som  r. 
Den  som  skiftar  r.  med  en  tjuv,  han  är 
själv  en  tjuv.  Marodörhorder  ute  på  r.  och 
plundring.  Kvinno-,  barnarov.  Konstrov  i 
Florenskyrka:  Två  Donatelloreliefer  bort- 
förda Sv.  Dagbl.  1928.  2)  Friare  o.  bildl. 
Mest  skr.  a)  Men  virket  är  skröpligt,  för- 
gängelsen väntar  på  sitt  r.  och  ~  Sven 
Hedin.  Och  varje  grav  ger  igen  sitt  r.  ~ 
R.  Jändel.  De  skola  bliva  ett  r.  och  ett  byte 
för  alla  sina  fiender  Bibeln.  Bli  ett  lätt  r. 
för  en  samvetslös  skojare.  Bli  lågornas  r., 
ett  r.  för  lågorna.  Ett  r.  för  sina  syndiga 
begär,  b)  Även  jag  var  r.  för  sinnesrörelse, 
jag  grep  honom  i  armen  och  ~Ture  Janson. 


Ej  underligt  då,  att  han  var  r.för  den  största 
oro  ~  Sven  Hedin.  Ett  r.  för  stridiga  tankar. 
Richard  var  r.^  för  många  stridiga  känslor 
R.  Gelm.  c)  Aid.  Icke  akta,  räkna  för  r. 
(att  ~9  icke  försmå,  icke  göra  sig  samvete 
av.  Syn.  1)  anskaffande  av  byte,  jakt  efter 
föda(n);  röveri,  rövande,  plundring,roffande, 
rofferi;  vad  man  gripit  1.  rövat  1.  tagit  med 
våld,  byte,  (ibl.:)  kap,  (god)  pris,  fångst, 
vad  man  kommit  över;  2)  (ett  r.  för :)  oÉer 
för,  prisgiven  1,  överlämnad  åt,  uppfylld 
1.  behärskad  av. 

—  Rovaktig,  -t,  -are ;  -het.  Ra  stammar. 
-beskattja;  -ning.  Att  staten  skulle  ra 
bolagen  Hj.  Branting  1907.  -djur.  I.  Enkelt. 

1)  a)  R.  (Carnivora) ,  en  ordning  av  dägg- 
djuren; r-en  livnära  sig  väsentligen  av  andra 
ryggradsdjur,  som  de  gripa  och  döda.  R-en 
indelas  i  kattdjur,  hyenor,  skunkdjur,  hund- 
djur, mårddjur,  småbjörnar  och  björnar; 
ibl.  föras  även  säldjuren  hit,  men  då  hop- 
föras  de  övriga  under  benämningen  'egent- 
liga r.'  Ett  av  våra  värsta  och  blodtörsti- 
gaste r.  Gillra  för  r-en.  b)  Omfattande 
även  rovfåglar,  ro  vinsekter  m.  m.  Myrorna 
äro  samtliga  från  början  r.  och  ~  G.  Adlerz. 

2)  I  liknelser  1.  bildl.  Tänderna  blottade 
han  som  ett  retat  r.  Det  finns  människor, 
som  beter  sig  som  r.,  dem  är  det  inte  klokt 
att  smeka.  Medan  mistlurar  ylande  I  klaga 
likt  r.  i  Londons  natt  B.  Döös.  —  Ett  r. 
är  han  och  borde  som  ett  r.  skjutas.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Ögat  och  blicken  få  därför  något  r-sak- 
tigt  över  sig  ~  O.  Cyrén.  Sorn  r-sgillrare  var 
han mästarenE. Frisendahl.  R-sinstinkterna, 
som  vakna  upp  i  varje  krig  ~.  R-sjakter  i 
Värmland.  Berömda  r-sjägare soyn  Lloyd  och 
H.  Falk.  R-slikt  smidig.  R-smunnen,  den 
plebejiska  näsan  ~  skrämde  och  frdnstötte 
Strindberg.  Nit  kom  r-snaturen  fram  ~. 
Kommunalordföranden,  vilken  hade  utbetal- 
ningen av  r-spremierna  om  hand.  R-svassa 
hörntänder.  Kryper  ihop)  och  tar  ett  språng  / 
fjäderspänstigt,  r-svigt  K.-E.  Forsslund.  Så 
nära,  att  den  fräna  r-svittringen  kändes  med 
umrfen 'K.  Gunnarson',  -drift,  -en.  R.och 
jienningjakt.  Herrgården  såldes  och  skogen 
utsattes  för  den  hänsynslösaste  r.  Nu  över- 
gick fångsten  i  ren  r.,  och  ~  Ax.  Klinckow- 
ström.  Demagogien  är  inställd  på  r.  Det  har 
i  alla  tider  varit  dess  lösen  att  roffa  och  för- 
dela de  hopade  skatterna  T.  Segerstedt.  — 
För  att  kunna  vidtaga  ~  åtgärder  mot  den 
r-sartade  valjakten  [i  Antarktis]  Sv.  Dagbl. 
1934.  De  ännu  orörda  majestätiska  ursko- 
garna, vilka  nu  undan  för  xtndan  som  bäst 
falla  för  r-syxan  'K.  Gunnarson'.  Syn. 
hänsynslöst  1.  'glupskt'  utnyttjande  (av  jord 
1.  andra  naturtillgångar),  utsugande,  sköv- 
ling. 

-fisk.  En  r.  som  gäddan,  -fiske.  Tar  så 
mycket  jag  behöver , intet  r. 'Hasse  Z.'  -fåg|el. 
I.  Enkelt.  1)  Egentl.    R-lar  (Raptatores  1. 


841 


Rovfågel — Röva 


842 


Accipitres)  sammanhållas  ej  längre  av  zoolo- 
gerna som  en  grupp,  de  ha  uppdelats  så, 
att  fiskgjusar,  falkar,  örnar,  hökar,  vråkar 
och  gamar  nu  utgöra  ordningen  'dagr-lar' , 
under  det  ugglorna  nu  hopföras  med  hack- 
spettar, här-  och  skärrfäglar,  kungsfiskare 
m.  fl.  till  ordningen  'bldkråkartade  fåglar' 
enl.  T.  Pehrson  1932.  Det  utmärkande  för 
r-larna,  sådana  de  förr  uppfattades,  var 
likhet  i  levnadssätt  samt  överensstämmelser 
sådana  som  kraftig  näbb  och  starka,  spetsiga 
klor.  —  R  lar  slogo  ned  pä  de  döda  krop- 
parna Bibeln.  2)  Bildl.  Men  av  en  r-el  blir 
icke  så  lätt  en  duva.  Den  mänskliga  naturen 
är  envis,  och  ~  S.  Dahllöf.  Konung  Viktor 
Amadeus  svarade  på  tillfrågan,  vårföre 
jesuiterne  icke  såsom  andra  andlige  ordens- 
bröder sjöngo  i  körer:  Rlar  sjunga  icke 
1829.  II.  Ssgr  ha  vanl.  rovfågels-,  ibl.  där- 
jämte rovfågel-.  1)  Ex.  med  -a-.  Reaktionen 
tog  kött  i  Pobjedonostsevs  r-elsaktiga  gestalt 
B.  Estlander.  Hans  skarpa  r-elsansikte  Agnes 
v.  Krusenstjerna.  I  hertig  Karls  oblidkeliga 
r-elsblick  Per  Hallström.  Orep  efter  honom 
med  sina  r-elsklor.  R-elslika  flögo  svarta 
moln  över  fästet.  Hertigens  [Karl  IX:s] 
stålblick  och  r-elsnäbb  C.  Snoilsky.  De  trasiga 
kvinnorna  med  de  vassa  r-elsprofilerna  ma- 
kade bränderna  Öv.  fr.  Knud  Holmboe.  Den 
stolta  r-elstypen,  som  vi  gärna  väntar  hos 
indianerna,  såg  jag  inte  mycket  av  Gunnar 
Cederschiöld.  R-elsögat  är  icke  blott  ~  vilt, 
lystet  och  grymt,  utan  står  ofta  som  en  bild 
för  ett  skarpt,  vaksamt,  vittfamnande  öga 
A.  W:8on  Munthe.  2)  Ex.  utan  -s-.  Bakom 
det  hela  lurade  Pobjedonostsevs  kalla  r-elfy- 
sionomi  B.  Estlander.  På  r-eljakt.  Deras 
r-ellika  lockton  Henning  Nordlund. 

-girig;  -het.  Om  rovdjur  o.  d.,  människor 
o.  rent  bildl.  Ett  av  våra  r-aste  däggdjur. 
Den  glupska,  r-a  sjöstjärnan,  vilken  ~  är 
en  alldeles  underbar  ostronöppnare  Pärl- 
fiskaren.  —  Hans  små  lystna,  r-a  ögon.  — 
Det  ra  havet.  —  Räven  slickar  sig  om  nosen  ~ 
och  ögonen  tindra  av  r-het  I.  Hortling.  Med 
en  bläckfisks  lömska  r-het.  Utsugande  satra- 
pers  r-het  ~.  Redan  i  slutet  av  1700-talet  be- 
gynte  klagomålen  över  sjöns  rhet  H.  Schil- 
ler.  Syn.  rovlysten,  begärlig  1.  lysten  1. 
hungrig  efter  rov,  rovaktig,  ibl.  levande 
av  rov,  roffande,  glupsk  (o.  hänsynslös), 
rövaraktig,  plundringslysten,  plundrande, 
ibl.  sniken;  (r-het:)  rovlystnad,  rovlust. 
-grävning.  R.  och  smygförsäljning  av  anti- 
kviteter ~  E.  Sjöqvist.  En  synnerligen  be- 
klaglig r.  på  de  förhistoriska  gravplatserna  ~ 
J.  G.  Andersson,  -huggning.  Att  det  är 
fråga  om  verklig  r.  på  Munkholmen  1917. 
-insekt.  Falla  offer  för  fåglar  och  r-er 
G.  Adlerz.  -instinkt.  Myrorna  ära  samt- 
liga från  början  rovdjur,  och  r-en  lever  kvar 
hos  de  flesta,  även  om  ~  ib.  Faran  dödade 
ren,  liksom  när  varg  och  hjort  fly  sida  vid 


sida  undan  präriebranden,  -lust.  Alla  skyn- 
dade undan,  utan  tanke  på  inbördes  fiend- 
skap och  r.,  endast  ledda  av  självbevarelse- 
drift L.Munsterhjelm.  -lyst|en; -nad.  Om 
djur,  människor  o.  rent  bildl.  Hungriga 
och  r-na  drogo  vargarna  omkring  denna  snö- 
rika vinter.  Det  mest  krigiska  och  r-na  folket 
i  hela  Kaukas^is.  De  smala,  r-na  ögonen. 
Nejder,  som  småningom  blivit  förtärda  av 
det  r-na  havet  G.  H.  Mellin.  —  R-naden 
tog  ut  sin  rätt,  när  hungern  drev  på,  och  ~. 
Klagar  över  ~  adelns  r-nad  och  p7'ästernas 
osedlighet  M.  Lamm.  Löpelden,  som  med  en 
lekatts  smidighet  och  r-nad  i  mossan  sökte 
sig  väg  ut  till  skogen  And.  Allardt.  -pung- 
djur. Zool.  Dasyuridse  (familj  bland  pung- 
djuren). 

-riddar|e.  Senmedeltida  riddare  från  för- 
fallets tid  som  från  sin  befästa  borg  plund- 
rade vägfarande;  numer  ofta  även  bildl. 
1)  Det  nya  slags  r-e  eller  rövarbaroner,  som 
hade  växt  upp  i  Centraleuropa  efter  kriget 
och  ~  Öv.  fr.  Bruce  Lockhardt.  Vandrande 
r-e  utan  fruktan  och  skrupler  Alf  Martin. 
Italienarna,  vår  tids  r-e.  En  blåhaj,  en  av 
det  tropiska  havets  verkliga  r-e  B.  Mörner. 
[Duvhöken]  luftens  vingade,  jagande  re, 
orrfolkets  gissel  och  värsta  tuktomästare  ~ 
A.  Knöppel.  2)  Likt  r-borgarna  vid  Rhen  Ax. 
Klinckowström.  Rena  r-väsendet  (utan  -rid- 
dar-)  ~.  Syn.  rövande  feodalherre;  rövar- 
1.  gulaschbaron;  rövare,  -skalbagge.  Är 
han  ~  en  växtätare  eller  en  r.?  D.  S.  Hector. 
-skifte.  Gd  från  r-t  med  tomma  händer 
R.  F.  v.  Willebrand.  -snäckja.  Det  är 
gott  om  dylika  ror  i  skalbankarna  Naturens 
liv.  -spindel.  -stek|el.  Zool.  Familjen 
Sphegidse  av  grävsteklarna.  R-larna  för- 
lama sitt  rov  genom  styng  med  gadden.  Varje 
r-elart  håller  sig  till  samma  slags  rov  Simon 
Bengtsson,  -tand.  Zool.  Den  sista  falska 
kindtanden  i  överkäken  [hos  rovdjuren]  och 
den  första  äkta  kindtanden  i  underkäken,  de 
s.  k.  rovtänderna,  äro  skarpspetsade  och 
betydligt  större  än  övriga  tänder  samt  an- 
vändas vid  bytets  sönderdelande  Sv.  Upp- 
slagsbok. Från  sin  samsläkting  vargen  skil- 
jer sig  hunden  bl.  a.  genom  att  ögonen  ej  äro 
snett  ställda,  genom  mer  eller  mindre  böjd 
svans   samt  kortare  rovtänder. 

Rov|a,  an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
Huvudbet.  Brassica  rapa  var.  rapifera.  Väx- 
ten 1.  den  uppsvällda  roten  därav.  R-or, 
som  under  medeltiden  spelade  ungefär  samma 
roll  som  potatisen  för  oss,  nyttjas  numer 
huvudsakligen  som  kreatursfoder  (foderr-a). 
Gulköttiga,  vitköttiga  ror.  R-orna  kunna 
vara  flata,  runda,  päron-  1.  toppformiga. 
Ror  meddela  lätt  sin  skarpa  smak  och  lukt 
åt  mjölken  och  må  därför  blott  med  en 
viss  försiktighet  ges  åt  mjölkkor.  Sä  att  7--an 
icke  blir  svampig.  Sä,  gallra  ror.  Hela 
mannen  såg  ut  som  en  torkad,  skrumpnad 


843 


Röva — Rubba 


844 


r-a  Raf.  Hertzberg,  öv.  Och  kokta  gröna 
bananer,  vilka  smakar  som  illa  kokta  ror 
Arthur  J.  Jacobsson.  2)  Märk  det  bildl. 
skämts,  'sätta  (mindre  ofta  sätta  sig)  en 
r-a'  =  falla  omkull  o.  sätta  sej  på  baken. 
Och  satte  en  r-a  pd  det  glashala  golvet.  Den 
som  sätter  sig  en  »r-a^,  han  slår  sig  inte  i 
huvudet  Kasperkalender  1876.  3)  (Gammal) 
fickklocka.  Värd.  1.  skämts.  Och  råkade 
då  tappa  sin  gamla  r-a.  Klockan  var  en 
gammal  silverr-a,  men  kedjan  var  verkligen 
av  guld  Sv.  Haglund.  Byxsäcks-,  mässings-, 
guld-,  nickelr-a.  II.  Ssgr.  Ex.:  Vid  utfod- 
ring med  r-or  eller  r-blast.  R-form  (-ig).  Så 
r-frö.  R-gallringen  har  hörjat.  R-hacka  för 
rensning  o.  gallring  av  rovor.  Envisa  som 
grisar,  motade  ur  ett  r-land  Bernh.  Nord- 
ström. Småpojkar  på  besök  i  r-landen.  Med 
något  r-lika  rötter.  R-liknande  rotknölar 
Nord.  Fam.^  Ångande  frän  /  kommer  från 
r-lyckan  lukten  John  A.  Ekström.  R-mos  och 
kalops  ~  lika  ofta  återkommande  som  fruk- 
tade rätter  H.  Samzelius.  R-odlare  i  Eng- 
land och  Skottland  1935.  För  sydligare  län- 
der är  o  både  kålrots-  och  rovodlingen  okända 
saker  B.  Jönsson  (1910).  Raps-,  rov-  och  se- 
napsolja gå  oftast  under  getnensam  benäm- 
ning av  rovolja  B.  Jönsson.  Moderatörlam- 
porna,  som  fylldes  med  r-olja'^harjag  intet 
minne  av ,  fastän  sådana  nog  begagnades  in 
pä  sjuttitalet  Gurli  Linder.  Som  belysnings- 
medel harr-oljan  utträngts  av  mineraloljorna. 
[1  Uppsala  fanns  1857]  ingen  annan  gatu- 
belysning än  rovoljelamporna  Ups.  NyaTidn. 
juln.r  1921.  Hade  ~  från  Galizien  kommit 
till  Westfalen  som  r-rensare  ~  Rich.  Ekblom. 
R-skärare  1.  Rskärningsmaskin.  För  att 
bli  kvitt  den  besvärliga  r-smaken  på  mjölken. 
R-stuka.  R-täppa.  Från  en  tills  vidare  osyn- 
lig r-åker  kom  vågor  av  frän  doft  öv.  fr. 
Sigrid  Boo.     Vakta  r-dkern. 

Ro'yalty  (råjalti;  akut);  -n,  -ties  (-iss); 
-rätt.  Avgift  till  innehavare  av  gruvrätt, 
patent,  förlagsrätt  etc.  för  rätten  att  ut- 
nyttja tillgången  ifråga.  R.  till  G.  E.  Broms' 
arvingar  1921.  R.  erläggs  vanligen  p)r  år. 
Som  ersättning  för  att  koncessionen  transpor- 
terats på  honom  skulle  Freeman  betala  en  r. 
till  batiken  för  varje  sågad  kubikfot  Öv.  fr. 
Bruce  Lockhardt.  Den  koncernen  tillkom- 
mande framtida  r-n  [har]  höjts  med  40  proc. 
Sv.  Dagbl.  1929.  Arvsskatt  även  för  r-n  \h. 
1935.  —  Bessemer,  vars  r-rätt  upphört  att 
gälla,  påstods  nu  ~  O.  B.  Nelson. 

Rtibank  (utt.  som  ssg,  grav);  -en,  -ar. 
Snick.  Ett  slags  planhyvel  med  mkt  lång 
stock.  Hyvlar  ända  från  stora  r-en  och  ned 
till  lilla  finhyveln  S.  Siwertz. 

Rubäto  (akut); -t, -n;  spel.  Mus.  (God- 
tyckligt) rubbat  tempo  (i  avsikt  att  få  mer 
uttryck  i  det  spelade),  fritt  föredrag  utan 
strängt  fasthållande  av  takt  o.  tempo,  tempo- 
rubbning. 


Rubb,  -en.  Sälls.  utom  i  smnställningen 
'r.  och  stubb'.  1)  R.  och  stubb  fick  följa 
med,  intet  behölls.  Detta  sagolikt  vackra 
hem  har  med  r.  och  stubb  gått  under  klubban 
Emil  Cedercreutz.  Sedan  borgenärerna  tagit 
allt,  r.  och  stubb  ~  W.  Swahn.  Har  ni 
börjat  läsa  upp  brevet,  så  ska  ni  också  läsa 
upp  allt,  r.  och  stubb !  För  40  år  sedan  brann 
hela  Pautikkala  by  till  r.  och  stubb  E.  Lam- 
pén.  2)  Sälls.  Jag  pantsatte  itite  bara  r. 
utan  också  stubb  Lili  Ziedner.  Han  betalade 
kontant  hela  r-en  Linus  Sundeli.  Syn.  (r. 
och  stubb :)  allt  utan  undantag,  alltihop(a), 
stort  o.  smått,(allt)  över  en  bank,  hela  konka- 
rongen    1     klabbet   1.   bunten,  löst  o.  fast. 

Rubb|a,  -ade,  -as.  Träns.  o.  ibl.  intr. 
(med  'på').  I.  Egentl.  [Försökte  lyfta  svär- 
det] men  det  var  som  att  försöka  lyfta  stor- 
fjället, han  förmådde  inte  ens  r-a  det  Vald. 
Lindholm.  Även  kejsaren  får  låta  den  sten 
ligga,  som  han  ej  kan  ra.  Detta  pekade  ~ 
på,  att  kulan  gått  så  långt  pd  sidan  om 
fågeln,  att  ej  ens  någon  fjäder  r-ats  E.  Fri- 
sendahl.  Ras  ur  sitt  läge.  Ra  ngt  från 
dess  plats.  Han  tål  inte,  att  man  r-ar  något, 
att  något  r-as  på  hans  skrivbord.  Ordningen 
(i  lederna)  r-ades  genom  de  nya  skarornas 
anslutning  till  tåget.  På  ett  djup,  där  även 
ett  upprört  hav  icke  förmådde  utöva  någon 
r-ande  verkan  M.  Stolpe.  R-at  kulturlager. 
Ra  inte  mina  cirklar  I  även  bildl. 

II.  Bildl.  1)  Med  personobj.  Och  han 
var  i  detta  liksom  i  de  flesta  andra  fall 
omöjlig  att  r-a  'Hasse  Z.'  Icke  låta  sig  r-as, 
låta  r-a  sig  i  sina  vanor.  Men  icke  ens 
detta  kunde  numera  ra  honom  i  hans  beslut. 
Kände  sig  en  smula  r-ade  i  sin  övertygelse 
och  ~  K.  Zilliacus.  Jaså,  han,  sva7-ar  Mary, 
rad  ur  sitt  lugn  Erh.  Bäckström.  2)  Med 
sak-obj.  a)  Hennes  hälsa  hade  länge  varit 
r-ad.  b)  Mina  föräldrars  ståndpunkt  r-ade 
ej  mitt  beslut.  Men  ingenting  kunde  ra  den 
fientliga  hållning,  som  han  från  första  dagen 
intagit  ~  J.  G.  Andersson.  Aldrig  r-ades 
deras  sämja,  det  goda  förhållandet  mellan 
dem.  Blott  du  är  beständigt  densamme,  / 
tiderna  över  dig  gått,  ingenting  r-at  din  ro 
R.  Ekelund,  c)  tlnder rättelsen  om  de  tyska 
vapnens  motgångar  på  västfronten  kunde 
icke  r-a  tilliten  H.  Gummerus.  Och  vårt 
förtroende  till  våra  förra  ryska  bundsför- 
vanter var  i  grund  r-at  ib.  Hennes  tro  på 
Mattias  var  r-ad  'Dan'.  Nog  för  att  ra 
hennes  tillförsikt.  Ens  inneboende  skepsis 
mot  teosofien  som  världsåskådning  blir  näppe- 
ligen r-ad  av  ~  B.  Forell.  Kanske  tron  på 
vridscenens  oumbärlighet  råts  något  ~  Sv. 
Dagbl.  1915.  d)  Att  hans  kredit,  hans  ställ- 
ning kunde  vara  rad.  Då  må  ej  ~  oktrojen 
före  deyi  bestämda  tidens  utgång  ras.  Ra 
ett  testamente,  e)  Som  rade  en  urgammal 
svensk  rättsprincip  B.  Estlander.  Ra  sam- 
hällsordningen,  samhällets,   statens  grund- 


845 


Rubba — Rubrik 


846 


valar,  rättsordningen,  världsordningen,  det 
bestående.  För  övrigt  vore  det  farligt  att 
ra  sakernas  gång  Alexis  af  Enehjelm.  Dd 
Stolypin  upprepade  de7i  gamla  sofismen  ~ 
att  ingen  tänkte  ra  vdr  inre  självständighet, 
men  att  ~  B.  Estlander.  f)  Det  enda,  som 
r-ade  denna  enkla '^  plan,  var  ~  Har.  Hjärne. 
Det  r-ar  alla  mina  planer.  —  Ett  faktum, 
som  inte  kunde  r-as.  g)  Det  en  gång  in- 
vanda låter  sig  ej  ra  och  ~.  Ting  ~  vilkas 
värde  inga  dödar  kunna  r-a  G.  Hellström. 

3)  Intr.  Han  är  en  sån  där  juste,  fin  jurist, 
du  vet,  och  sådana  tycker  jag  behöva  litet 
ra  på  sina  cirklar.  Att  r-a  en  smula  på 
pilsner  dr  ickats  styrkegräns  Sv.  Dagbl.  1920. 

4)  Part.  perf.  ofta  som  rent  adj.  =  'sinnes- 
r-ad'.  Rad  till  sina  sinnen.  Urinnevånarna 
trodde,  att  vi  voro  ännu  mera  rade  än  som- 
margäster i  allmänhet,  och  ~  Sigge  Ström- 
berg. Han  vill  tala  med  folk,  som  har  sitt 
fulla  vett  —  på  fattiggården  är  nästan  alla 
gubbarna  litet  r-ade  V.  Moberg.  Finnasju 
bara  till  i  hans  egen  rade  hjärna. 

Syn.  (för)flytta,  flytta  på,  flytta  1.  lyfta 
1.  rycka  från  sin  plats,  få  ur  stället ;  bringa 
att  vackla;  göra  vacklande  1.  osäker,  göra 
grunden  osäker  under,  'undergräva';  bringa 
i  oordning,  störa  (ordningen  i);  (för)ändra, 
'bryta',  omändra  ni,  ändra  villkoren  för  1.  d., 
ibl.  försvaga;  (r-ad  ibl.:)  sinnesr-ad,  svag- 
sint,  saknande  förståndets  fulla  bruk,  som 
har  en  skruv  lös,  (lite)  tokig. 

—  Rubbning,  -en,  -ar.  Egentl.  o.  bildl. 
Oftast  i  plur.  1)  É  ar  i  jordens  inre.  Magne- 
tiska, atmosfäriska  rar.  —  Rar  i  trafiken. 
Trafikrar.  2)  Undviker  rar  i  levnadssättet, 
som  kunna  störa  hans  sömn.  Rar  i  mat- 
smältningen, orsakade  av  ~.  Vålla  rar  i  den 
allmänna  finansförvaltningen.  Härutinnan 
gör  bokföringslagen  ej  någon  r.  Hemberg- 
Sillen.  Vår  affär  kommer  icke  att  lida  någon 
r.  genom  denna  händelse.  Någon  r.  i,  av  det 
goda  förhållandet  mellan  länderna  kommer 
saken  icke  att  medföra.  —  Tempor-ar  mus. 
3)  Rar  i  balanssinnet.  Nervösa  rar.  Vissa 
sinnessjuka,  sinnesslöa  eller  av  annan  r. 
av  själsverksamheten  lidande  personer  ~. 
Psykisk  r.  En  medvetenhetsrubbning  av  söm- 
nens natur  Hy  giea  1921.  Syn-, hörsel-,  talr-ar. 
Syn.  8tör(n)ing,  oordning,  (för)ändring,  av- 
brott etc. 

Rub|el  (akut);  eln,  -el  1.  -ler  [1.,  särsk.  i 
Finl.,  -lar].  I.  Enkelt.  Före  världskriget 
hade  1  r-el  (ä  100  kopek)  ett  parivärde  av 
kr.  1.92;  sedan  1922  är  en  (guld)r-el  Vi»  av 
det  nya  myntet  tjervonets.  Faktiskt  är  r-elns 
köpvärde  i  detta  nu  ej  stort  högre  än  finn- 
markens 1933.  Till  ett  pris  av  30  r-el.  Tsar-, 
duma-,  sovjetr-ler.  Han  hade  guld  också  — 
fina,  blanka  20rublar  ~  Ester  B.  Nord- 
ström. II.  Ssgr.  Ex.:  Tisdagens  r-elkurser: 
Tsarr-ler:  ->-  säljas  för  65  kr.  pr  100.  Duma- 
r-ler:  ^  säljas  för  34  kr.  pr  100  dec.  1918. 


R-elnoteringen  har  suspenderats  ~  är  struken 
även  i  London  jan.  1918.  R-elsedlar  upp- 
köpas Annons  febr.  1917.  Samtliga  r-el- 
slag  ~  lågo  oförändrade  febr.  1920. 

Rubin,  -en,  -er.  Genomskinlig  skär  till 
karmosinröd  form  av  ädel  korund.  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  Ren,  den  hårdaste  ädelstenen 
näst  diamanten,  är  i  större  exemj)lar  dyrare 
än  denna.  Ring  med  gnistrande  röda  rer. 
Små  r-er  nyttjas  till  lager  i  finare  urverk. 
Ur  med  8  r-er.  Den  stora  svenska  regalie- 
r-en, som  ~.  Numer  finnes  även  konstgjorda 
r-er.  2)  Friare  o.  bildl.  Bergen  lysa  som 
r-er  upplysta  inifrån  Sven  Hedin.  Rönn- 
bären och  nyponen  glimmade  som  de  eldrö- 
daste r-er  vid  vägkanterna  Auda  Alm-Eriks- 
son.  Vinets  glans  av  r.  I  det  ~  drömröda 
skimret  av  lampans  r.  E.  Goldkuhl.  Du 
tänker,  att  glädjens  röda  r.  /  aldrig  sitt 
skimmer  mister  Hj.  Procopé.  II.  I  ssgr  har 
ordet  skönl.  ofta  bet.  'strålande  (röd)'.  Ex.: 
R-fynd.  Inom  hans  släkt  fanns  en  tradition 
om  en  r-fyndighet,  som  ~  B.  Gripenberg. 
R-glans.  R-glas  djuprött  glas  framställt 
gm  upplösning  av  små  mängder  guld  1. 
koppar  i  blyglas.  Kopparr-glas,  som  är 
mörkare  rött,  nyttjas  till  mörkrumslampor. 
Rglänsande.  Lianer  med  r-glödande  blom- 
klasar Birgit  Th.  Sparre.  Rklara  granat- 
äppelkärnor  Stephanie  Beyel.  Lekte  förstrött 
med  en  r-prydd  ring  Marika  Cederström. 
Rring.  En  vanlig  kolibrifågel  med  r-röd 
strupe  T.  Pehrson,  öv.  Ett  rum  upplyst  av 
en  r-röd  lampa.     R-smycke. 

Rubricerfa,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
1)  Uppbygger  ~  sina  läsare  med  en  artikel, 
r-ad:  ~.  Ringen  i  våra  tidningar  består  i 
smånotiser  ofta  blott  däri  att  första  ordet 
satts  med  fetare  stil.  Det  modärna  r-ings- 
systemet  H.  A.  Swärd.  2)  Vill  man  icke  dess 
mindre  r-a  honom,  ligger  väl  beteckningen 
»neoklassiker»  närmast  till  hands  K.  A.  Hag- 
berg. Han  [N.  Söderblom]  kunde  icke  r-as, 
helt  enkelt  därför,  att  han  alltid  var  sig 
själv  F.  Palmgren.  Vi  tillåta  oss  r-a  Humle- 
gårdens tusenskönsmatta  som  en  raritet  Sv. 
Dagbl.  1933.  Med  en  vältalighet,  som  hos 
oss  r-as  som  gymnasistens  Dagmar  Berg. 
Detta  måste  ras  som  prejeri.  Syn.  1)  för- 
se med  rubrik(er)  1.  överskrift(er),  sätta 
rubrik(er)  över;  2)  placera  1.  (in)föra  under 
viss  rubrik  1.  i  viss  kategori,  föra  under;  be- 
teckna, benämna.  —  Rubrik,  -en,  -er. 
I.  Enkelt.  1)  Konsten  att  sätta,  författa, 
uppställa,  anordna  r-er,  Rer,  som  ingenting 
säga.  Ren  över  uppsatsen  lyder:  ~.  H.  A. 
Swärd,  Något  om  r-erna  i  våra  tidningar 
(Nysv.  Studier  1932).  Stora,  feta  rer.  Trycka 
r-erna  med  fetstil.  Under  en  kort  r.  med- 
delas: ~.  Rer,  som  genast  fånga  uppmärk- 
samheten. Nöja  sig  med  att  läsa  r-erna  i 
tidningen.  Stående  rer  såsom  Teater  och 
musik,  I  marginalen  osv.    Under  oriktig  r. 


847 


Eubrik— Ruda 


848 


Tidnings-,  kapitel-,  huvudrubrik.  Underr-en 
lyder:  ~.  —  Men  efter  den  stunden  förde 
jag  en  stor  del  av  mekanikerns  tvärsäkerhet 
över  till  ren  dumdryghet  G.  L.  Dahlin. 
Finna  en  (lämplig)  r.för  ~.  Placera  under 
riktig  r.  2)  Ifråga  om  domslut.  Fackl. 
Svenska  överdomstolar  brukade  förr  vid 
uppsättande  av  sina  domar  uppta  redogö- 
relsen för  målets  omständigheter  'i  r.'  som 
skrevs  ett  stycke  längre  in  på  papperet  än 
själva  domslutet  o.  avfattades  i  en  enda 
punkt  (detta  var  'r-stilen').  Numer  upptas 
i  r.  endast  parternas  namn,  tvistens  be- 
skaffenhet, lägre  instans  som  dömt  o.  dagen 
för  meddelandet  av  dess  utslag  (Å.  Hassler). 
Redan  1883  utfärdades  förbud  att  skriva 
underrätts  utslag  med  r.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Driven  r-författare.  R-innehåll.  R-ord,  pla- 
cerade i  vänstra  marginalen.  Fann  ~  r-skriv- 
ningen  vara  en  eggande  sport  E.  Grotenfelt. 
R-stil  i  tidningsrubriker,  juridiskt  samt  bok- 
tryckarterm  (stilsort  till  r-er).  En  kräsen 
typograf  och  r-sättare.  Förslag  till  r-sätt- 
ningar  och  granskning  av  hela  arbetet  i  kor- 
rektur. R-väsendets  överdrifter,  inlednings- 
föredrag vid  Nordiska  pressmötet  av  Verner 
Söderberg  1926.  Syn.  1. 1)  titel,  överskrift, 
kort  (översiktlig)  innehållsangivelse;  be- 
teckning, benämning;  (ibl.  nära:)  kategori, 
klasa(märke),  paragraf,  moment. 

Ruck|a,  -ade,  -as;  r-a  fram  ru,  in  m,  till- 
baka (iJ  m.  fl.;  -skiva  1.  -(ar)tavla  (med  vi- 
sare som  skjutes  åt  endera  sidan  när  uret 
skall  r-as);  -verk; -ning  (med  plur.).  Träns, 
o.  intr.  (med  'på').  I.  Mer  egentl.  1)  Intet 
gräs  gror  under  den  sten,  som  ofta  ras. 
Har  ~  sedayi  barndomen  ägt  förmågan  att 
r-a  skalpen  och  vifta  med  öronen  A.  Ruhe, 
öv.  Jag  skall  lära  mig  spinna,  sitta  där 
och  r-a  med  foten,  ha  en  svart  katt  i  knäet  ~ 
Irja  Browallius.  Inte  ens  orka  r-a  (en  milli- 
meter) på  en  sten.  Jag  rar  ibland  på  låsen  / 
och  granskar  min  regel  och  bom  ~  Berit 
Spong.  Ra  ngt  ur  dess  läge.  Kan  sitta 
för  sig  själv  och  ra  sig  framåt  pä  sin  lilla 
stjärt  med  hjälp  av  händer  och  fötter 'EUen 
Lundberg-Nyblom.  2)  Uret  måste  ras,  det 
drar  sig  alldeles  för  mycket  efter.  Bara  du 
inte  r-ar  klockan  för  mycket,  så  den  börjar 
gå  för  fort  i  stället.  —  Tidens  ur  tycktes  rat 
bakåt  minst  två  decennier  i  Oklahoma  Elsb. 
Funch.  —  På  engelska  urs  r-skiva  betyder 
F  faster  (fortare'^)  Nord.  Fam.''  R-verketpå 
ett  ur.  —  Klockor  tåla  ej  alltför  täta  r-ningar. 
II.  Rent  bildl.  Att  våra  modärna  skalder 
inte  mer  än  de  gjort  sökt  r-a  på  denna  ford- 
ran. Att  något  någonsin  skulle  kunna  ra 
denna  vänskap  ~  Lili  Ziedner.  Att  r-a  en 
smula  på  de  nationella  festdagarna  och  pla- 
cera dem  på  de  data,  där  det  faller  sig  bäst 
S.  Neander  Nilsson.  Det  var  tydligen  ett 
beslut,  som  det  icke  skulle  löna  sig  att  för- 
söka r-a  på  ~.  —  Prof.  Linderholms  r-ning 


av  den  gamla  teologin  Erik  Hedén.  Syn. 
I.  1)  rubba  (ur  stället),  lätt  skaka,  rysta, 
rista,  runka,  vicka,  skjuta  på,  (ibl.  nära) 
vricka  1.  gunga;  2)  helt  litet  ändra  gången 
(på  ur),  reglera,  justera;  II.  ändra  (på), 
rätta  (ti'll),  korrigera,  förändra,  åstadkomma 
ngn  ändring. 

Ru'ck|eP  (akut);  -let,  -el  o.  (mindre  ofta) 
Ruck|Ie  (grav);  -let,  -len.  I.  Enkelt.  1)  Ex. 
med  'r-el'.  Ett  litet  r-el  till  kapell,  omgivet 
av  ~  O.  Elgström.  I  det  lilla,  låga  r-let 
Paul  Lundh.  Fallfärdiga  r-el,  som  ~.  Ett 
gammalt  trär-el.  2)  Ex.  med  biformen.  Ett 
r-le  [likt  alla  andra  negerhyddor  här]  Ingeb. 
Lundström.  Steg  in  i  vårt  r-le  ~  H.  Mörne. 
Några  fallfärdiga  r-len  'Sigurd'.  Förstads- 
r-len  med  sina  smutsiga  barn  och  gläfsande 
racÄror  E.Diktonius.  II.  Ssgr.  ^s..:  Klev  in  i 
det  r-elaktiga  huset  Reigin  Fridholm,  öv.  En 
gammal  r-ellänga.  Syn.  (ruckligt  gammalt) 
kyffe,  eländig  (förfallen)  koja,  bräckligt 
skjul,  bofälligt  hus,  eländig  stuga  1.  kåk 
halvt  i  ruiner.  —  RuckligS  -t,  -are ;  -het. 
Den  låga,  ra  timmerkojan  vid  ån  Paul 
Lundh.  Det  utdömda,  r-a  pumphuset  vid 
Strömgrens  bryggeri  'Mari  Mihi'.  Djurgårds- 
staden fanns  till,  mycket  rare  än  nu  O.  A. 
Stridsberg  (1895).  —  De  omgivande  kåkarna, 
vilkas  r-het  framträder  starkare  än  någon- 
sin R.  Värnlund.  Syn.  fallfärdig,  förfallen, 
halvt  i  ruiner,  som  hotar  att  falla  sönder, 
bofällig,  'på  upphällningen',  som  sjunger 
på  sista  versen',  (ibl.  nära)  ruskig. 

Ruck|eP  (akut);  -let.  Ska  du  nu  ut  pä 
r-el  igen  f  Nu  vidtog  två  veckors  r-el  och  svir. 
Syn.  svalg  o.  dryckenskap,  svir(ande),  (lider- 
liga) utsvävningar,  orgier,  sus  och  dus, 
rummel,  rumlande,  'sudd',  superi  o.  annat 
oleverne.  —  Ruckl|a,  -ade,  [-as];  -ar|e  (•(e)n, 
-e);  -ig*  (-t,  -are;  -het).  1)  Och  pojkarna  spela 
och  skäras  med  kniv  I  och  r-a  vareviga  dag 
Fröding.  2)  Så  kom  han  åter  i  dåligt  säll- 
skap, å  så  blev  det  ett  rande  nätterna  ige- 
nom. Bland  svirare  och  rare.  Med  sina 
spel-  och  rucklarbröder .  —  Föra  ett  r-igt 
levnadssätt.  Åter  förfalla  till  den  gamla 
righeten,  det  eviga  superiet.  Syn.  rumla, 
svira,  fira  orgier,  hålla  bullrande  dryckes- 
lag, leva  o'm,  otyglat  hänge  sig  åt  1.  kasta 
sig  i  utsvävningar;  (r-are:)  rumlare,  utsvä- 
vande 1.  liderlig  sälle,  svirare;  (r-lig:)  ut- 
svävande, supig  osv. 

Rud|a,  -an,  -or;  -8läkte(t);  -unge  m.  fl. 
Carassius  carassius.  R-an  tillhör  r-släktet 
bland  karpfiskarna  oah  förekommer  hos  oss 
rätt  allmänt  i  två  former:  en  större  (sjörån) 
och  en  mindre  och  Idngsträcktare  (damm- 
r-an).  Guldfisken  är  en  odlad  form  av  ra. 
R-an,  till  färgen  tämligen  mörkt  gtil  med 
grön  anstrykning  och  rödskiftande  fenor, 
fortares  stundom,  men  dä  den  gärna  lever 
i  dyiga  sjöar,  får  köttet  ofta  dysmak.  Me- 
tade r-or  mellan  näckrosorna  vid  gölstranden 


849 


Ruda— Ruff 


850 


Alb.  Engström.  —  Vid  slottet  fanns  några 
halvt  igengrodda  r  dammar.  Nd  ~  fick  du 
reda  på  r-ijärnen?  S.  Lagerlöf. 

Rudbe'cki|a (-bä-,  akut);  -an,  -or;  -ablom- 
ma  m.  fl.  Odlas  ofta  som  prydnadsväxt  i 
våra  trädgårdar  (särsk.  R.  laciniata,  hög- 
växt, med  långskaftade,  klargula,  fyllda 
blomkorgar).  En  matt  dunkelröd  r-a  (R. 
eller  Echinacea  purpurea)  kallas  stundom 
'röda  solrosen'. 

Ruderät|växt  m.  fl.  Bot.  Mindre  ofta 
'ruderäl-'.  Till  lat.  'rudera'  =  ruiner,  bygg- 
nadsrester. R-växter  kallas  en  del  kväve- 
älskande  växter  som  mållor,  nattskattan,  g at- 
krassen,  vilka  gärna  hålla  till  på  avstjälp- 
ningsplatser, skräpiga  byggnadstomter,  vid 
gödselhögar  o.  d.  GräsvallfarJ ,  diken,  grus- 
tag, kolbottn[arJ  och  annan  r-aktig  mark 
Erik  Almquist.  Några  avskrädeshögar  med 
r-flora  H.  G.  Simmons.  H.  Witte,  Sveriges 
r-flora.  Tomatplantan  är  ~  sedan  ett  eller 
två  år  ett  karakteristiskt  inslag  å  våra 
r-områden  Sv.  Bot.  Tidskr.  1927.  Fd  r-platser. 

Rudimatéri|a  1.  -e,  -an  1.  en,  -er.  Rå- 
ämne, urämne;  även  bildl.  —  Rudime'nt 
(-änt);  -et,  =  1.  -er.  1)  Zool.  o.  bot.  Iståndar- 
blomman  finnas  de  [fruktämnena]  som  r. 
C.  Lindman.  Blindtarmens  maskformiga  bi- 
hang  hos  människan  är  ett  r.,  jämfört  med 
samma  organ  hos  gräsätande  däggdjur,  där 
det  ännu  har  en  viktig  uppgift.  Mullvaden, 
hos  vilken  ögat  på  grund  av  levnadssättet 
satts  ur  bruk  och  blivit  ett  r.  Ett  litet  stift- 
formigt  tandrudiment  Nord.  Fam.^  Stdndar- 
r-en.  2)  Allmännare,  a)  Fantastiskt  kao- 
tiska kombinationer  av  föreställningsrudi- 
ment,  vilka  dyka  upp  ur  undermedvetandet 
(futurismen)  .T.  J.  Tikkanen.  Förfelade  möj- 
ligheter —  man  kan  kalla  dem  själsrudi- 
ment  Gunnar  Beskow.  Men  hela  det  stort 
tilltänkta  verket  blev  endast  r-er.  b)  R-erna 
till  hälsoläran  första  grunderna.  Syn.  1)  out- 
bildat organ  (jfr  följ.);  2)  (liten)  ansats, 
(kvävt)  anlag,  'frö',  ibl.  blott  en  liten  rest, 
en  (liten)  tillstymmelse  1.  antydan;  (blott) 
en  första  början,  första  grunderna.  —  Rudi- 
mentär, -t,  [-are].  1)  Zool.  o.  bot.  Ra  organ, 
som  blindtarmsbihanget  hos  människan,  jätte- 
ormarnas anlag  till  bakre  extremiteter  osv. 
Ytter  örat  är  hos  oss  obestridligen  ett  rt  or- 
gan Hj.  Öhrvall.  [Myror,]  vilkas  arbetare 
ha  r.  gadd  Nord.  Fam.^  Ett  slags  karp, 
som  kunde  röra  sig  på  land  med  r-a  ben 
Öv.  fr.  'Trader  Horn*.  2)  Allmännare.  Ovan- 
sjöstenen ~  med  ett  r-t  träd  O.  v.  Friesen. 
Den  r-t  kvarlevande  sorbiska  språkgruppen  ~ 
S.  Agrell.  Den  r-a  slöjan,  som  [i  Egypten] 
tack  vare  Turkiets  exempel  försvunnit  på 
allra  yttersta  tiden  >-  Dagmar  Berg.  Dessa 
ra  rester  från  den  Ibsenska  symboliken  ~ 
M.  Lamm.  —  Han  äger  endast  de  allra  r-aste 
kunskaper  i  ämnet,  men  svänger  sig  med  en 
viss  skicklighet.     Syn.  outvecklad,  outbil- 


dad, tillbakabildad,  förkrympt;  (ibl.:) embry- 
onal, primitiv,  som  befinner  sig  i  lindan, 
felslagen;  elementär,  blott  en  ansats  till  1. 
en  rest  av,  ibl.  ett  'minne'  1.  'arv'.  — 
Rudis  (akut);  oböjl.  predikativt  adj.  Värd. 
Stod  den  som  var  mest  r.  och  skröt  med  att 
han  ingen  kemi  kunde,  varpå  han  utnämn- 
des till  jubelmagister  i  kemi  Strindberg. 
Med  mycken  tvekan  övertog  jag,  som  var 
alldeles  »r.»  i  ämnet,  värvet  att  sköta  kloro- 
formeringen Erik  Nyström.  Och  jag  känner 
mig  ganska  r.  i  kristendomen.  Att  jag  var 
fullständigt  r.  ifråga  om  motorer  C.  Lager- 
crantz. Fastän  totalt  r.  beträffande  allt  vad 
skogsliv  heter  ~  Erik  Sparre.  Syn.  okunnig, 
fullständigt  oerfaren,  absolut  främmande 
(för),  (i  högsta  grad)  obildad,  analfabet  (i). 

Rué  (1.  roe);  -n  [1. -en], -er.  Stavas  van! . 
(oaktat  SAOL*)  'roué'.  Hållningen  en  ele- 
gant roués  Heniiing  Berger.  Sdgo  ~  ut  som 
rouéer  från  Napoleon  den  tredjes  hov  Astrid 
Väring.  —  Pd  ett  ~  lantligt  rouéaktigt  sätt 
Erik  Palm.  Av  ännu  ung  rouétyp  ~  Bo 
Beskow.  Syn.  (utlevad)  vällusting,  liderlig 
person  från  högre  kretsar. 

Ruelse,  -n,  [-r].   Ofta  ngt  högt.  1.  skönl. 

I.  Enkelt.  Dd  han  i  r.  med  knäppta  händer 
läste  barnabönen  ~  Hj.  Bergman.  Sorg  och 
r.  över  synden.  I  r-ns  ögonblick.  Av  r.  tärd  ~ 
Guy  Topelius.  Bitter  r.  I  bakrusets  r.  Ar- 
thur J.  Jacobsson.  Lucidor  är  emellertid 
icke  endast  ^rusets  sångare^  utan  även  T>r-ns* 
Hj.  Alving.  [Ett]  lyckorus,  omväxlande  med 
anfall  av  puritansk  r.  Amelie  Posse-Bråz- 
dovä.  Med  ånger  och  r.  —  Syndar-n  hade 
tydligen  redan  förflyktigats  Anna  Björkman. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Mässan  slöt,  och  rfullt  an- 
däktigt nalkades  menigheten  altaret  Öv. 
fr.  Reymont.  Med  r-full  stämma.  —  Den 
r-fyllda  religiösa  ångestkänsla,  som  ~  L  Si- 
monsson. Botgörarens  r-kval  Klara  Johan- 
son. Syn.  häftig  o.  djup  ånger,  (hjärtats) 
förkrosselse,  syndaånger,  syndasorg,  sam- 
vetskval, syndanöd,  ibl.  självanklagelse(r). 

Ruff',  -en,  -ar.  Sjöv.  Mindre  däckshus 
på  fartyg  1.  mindre  överbyggnad  på  motor- 
o.  segelbåtar  (fönsterförsedd  o.  med  platt 
tak),  ibl.  kajuta.  I. Enkelt.  Ren  inrymmer 
ofta  kabyss,  bostad  för  besättning  m.  m.  och 
på  det  platta  taket  ligga  stundom  båtar, 
kablar  o.  d.  Lastbåt,  kravellbyggd  ~  rymlig 
r.  av  ek  ~.  Rodde  ut  till  Vindrosen,  kröp 
in  i  r-en  och  bommade  för  S.  Siwertz.  Luckan 
till  r-en  i  fören  är  matsalsbord  och  ~  Erl. 
Nordenskiöld.  Lastrummen,  kolboxarna,  ma- 
skinrummet, penteriet  och  manskapsr-en  [,allt 
genomletades]  K.  Mörne.  Iden  tränga  pråm- 
r-en  S.  Siwertz.  Motorbåt  med  salongsruff '^. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Rbät,  9^2  meter,  öppnade 
r-dörren  och  ~  tittade  ut  ~  Jon.  Reuter. 
R-lucka  av  mahogny.  Under  kamp  för  livet 
på  ett  eländigt  r-tak,  med  halvsj unken  skuta 
och  kapad  rigg   Erik  Sparre.    III.  Avled- 


851 


Euff — Rugga 


852 


ning.  Motorbåt  (r-ad)  säljes  billigt  vid  hastig 
affär  Annons  1926.  Motorbåt  med  r-ad  för. 
Däckad   och   rad  segelbåt.     Or-ad  segelbåt. 

Ruff^,  [-en].  Värd.  Men  om  det  vore  litet 
r.  i  oss  ->»  Fanny  Alving.  Det  är  r.  och 
fart  över  allt  vad  de  gör  Ang.  Lindberg. 
Han  har  ju  ingen  r.  i  sej  I  Sätta  r.  (och 
fart)  i  ngn  1.  ngt.  Skaffa  sig  den  nödvän- 
diga ren.  Syn.  fart,  drift,  kraft,  energi, 
gry,  piff,  schwung,  'kläm'. 

Ruff^  -en  1.  -et,  =; -spel; -|a  (-ade,  [-as]); 
-ig*  (-t,  -are ;  -het,  med  plur.).  Nytt  idrotts- 
ord. I.  Enkelt.  När  man  betecknar  r.  ~ 
pä  en  bandybana  som  *  ungdomsgeist  och  hän- 
förelsey  Ups.  Nya  Tidn.  1931.  På  grund 
av  onödigt  r.  av  ena  halvbacken.  Påhopp- 
ningar  och  andra  r.  Under  matchens  lopp 
brötos  ett  stort  antal  [hockey] klubbor  och 
r-et  tilltog  i  styrka  Sv.  Dagbl.  1924.  Fot- 
bollsr-et  fortsätter  ib.  1928.  Alltså  vid  pass 
drygt  200  grova  r.  T.  Tegnér.  II.  Ssg.  När 
de  italienska  spelarna  märkte,  att  segern 
gled  dem  ur  händerna,  tillgrepo  de  r-spel  och 
skadade  flera  av  motspelarna  1929.  Matchen 
var  icke  fri  från  r-spel  ~  1928.  III.  Avled- 
ningar.  1)  R-a.  Att  r-a  är  tillåtet  i  rugby, 
men  ej  i  vanlig  fotboll  G.  Hägglöf  1926. 
Men  r-ade  så  knepigt,  att  det  varje  gång 
säg  ut,  som  om  han  var  den  förfördelade 
T.  Tegnér.  Förr  i  världen  reagerade  folk, 
när  det  r-ades  på  bandyplanen  1931.  Spelet 
kännetecknades  av  ett  viltr-ande  Bertil  Unger 

1923.  2)  R-ig.  Rig  polomatch  Tjeckoslova- 
kien— Italien  med  knuffar  och  ojust  spel 
1927.  Efter  en  mycket  hård  och  r-ig  match. 
Allt  går  ju  ut  på  att  spela  så  rått  ä  ruffit, 
som  gärna  ä  möjlit  Sven  Dahlman  1927. 
R-iga  matcher  i  handboll,  ett  fullkomligt 
slagsmål.     Spelens    hittills    r-igasfe    match 

1924.  —  För  andra  mera  svåra  r-igheter  [i 
fotbollsmatchen]  svarade  ~  1928.  Syn.  rått 
1.  alltför  hårt  spel  (mot  reglerna;  med 
knuffar,  påhoppningar  osv.). 

Ruffigs  -t,  -are;  -het  (med  plur.).  Värd. 
Man  får  ej  gå  klädd  i  för  ra  kläder  ~ 
Ernst  Wallmark  1884.  Vi  hade  anlagt  våra 
r-aste  vardagsplagg  C.  Ankarcrona.  En  mörk 
och  r.  stia  E.  Lindorm.  »Gran  Hotell  Costa 
Ricas^  något  r-a  omnibus  Elsb.  Funch. 
Trakten  kring  Nybroviken  ~  var  [då]  ganska 
r.  O.  G.  Lauri n.  Och  han  kände  sig  r.  och 
kunde  inte  för  sitt  liv  bli  riktigt  klar  opp- 
till  Fanny  Alving.  Syn.  ruggig,  ruskig, 
ibl.  smutsig  o.  illa  faren,  usel,  dålig,  ibl. 
hemsk  1.  osäker. 

Rufs,  -et.  Håret  var  ett  enda  r.  och  ~ 
Ejnar  Smith.  Har  ni  vindrufs  eller  samlar 
ni  edra  tunga  lockar  i  en  knut  i  nacken? 
[en  frisyr]  Ups.  Nya  Tidn.  1932.  —  Rufs|a, 
-ade,  -as;  r-a  om  m  m.  fl.  se  omr-a  m  osv. 
Mest  i  part.  perf.  1.  i  lösbar  ssg.  Se  till, 
att  slöjorna  inte  r-as  vid  nedläggningen) 
Riva  och  r-a.     I  skjortärmarna,  med  håret 


r-at  av  vinden  E.  Kihlman,  öv.  Hans  Alienus 
lade  också  sin  rade  och  ovant  hanterade 
slända  i  knät  V.  v.  Heidenstam.  Syn.  bringa 
(hår  m.  m.)  i  oordning,  omriva  ai,  tillrufsa  ru, 
tilltufsa  m;  (ibl.:)  tillknyckla  m,  (ned)8krynkla 
(nj).  —  Rufsig,  -t,  -are;  -het.  Och  så  ska 
du  aldrig  vara  r.  i  håret  Fanny  Alving. 
En  slyna  på  15  vårar  med  slängande  armar 
och  rt  hår.  När  jag  sticker  upp  mitt  mor- 
gonr-a  och  otvättade  huvud  ur  kappluckan 
Sv.  Barthel.  Häggmalen  härjar  i  år  lite 
varstans  och  förlänar  träden  ett  r-t  och  härjat 
utseende.  Ra  palmer  Douglas  Melin.  Mörk- 
gröna, r-a  granar  och  ~  Erik  Sparre.  Skogs- 
åsens ra  topiikontur  ib.  Syn.  (bragt)  i  oord- 
ning, tilltufsad,  (till)rufsad,  ibl.  (utslagen  o.) 
okammad,  slarvig;  oordnad,  'en  enda  röra'. 

Rugby  (ra'gbi ;  akut);  -n ;  -fotboll ;  -klubb ; 
-match;  -regler; -spel(are).  Ett  engelskt  fot- 
bollsspel i  mkt  avvikande  från  det  vanliga: 
lag  om  15  spelare;  spelas  med  äggrund 
boll  på  gräsplan;  bollen  får  tagas  med 
händerna  o.  bäras;  det  är  tillåtet  att  hålla 
i  en  motspelare  osv.  I  Sverge  infördes  r-n 
1981.  Königsberg  vann  r-n  [i  Stockholm] 
1932.  Den  amerikanska  fotbollen  anses  av 
r-spelarna  mycket  hårdare  än  r-n.  —  Som 
oinvigd  i  r-spelets  mysterier. 

R^S&»  -en  1.  -et,  -ar.  Kunde  även  be- 
traktas som  två  ord.  I.  Utan  plur.  Hop- 
filtat  hår  på  skinn  1.  kläde.  II.  Med  plur. 
Vanligare  är  'rugge'.  En  pestskräpsrugg  i 
sin  prydno  Naturens  liv.  Nästan  dold  bakom 
en  vassrugg  Alb.  Engström.  —  Rugg|a, 
-ade,  -as;  r-a  upp  ru;  -ar|e  (-(e)n,  -e);  -ning 
(-en,  -ar;  -smaskin  m.  fl.).  Bet.  väl  skilda. 
I.  Om  tyg  o.  d.  1)  Träns.  Ra  kläde.  Dam- 
vantar med  kraftigt  r-ad  insida.  Finger- 
vantar, något  rade.  2)  Refl.  Tyger,  som 
lätt  ra  sig.  3)  Verbalsubst.  a)  Rare  och 
överskärare  vid  klädesfabrik.  R-arförman. 
b)  R-ningen  avser  att  göra  tyget  luddigt. 
Vid  r-ningen  ha  håren  strukits  ät  ett  håll; 
vid  överskärningen  avskäras  de  uppr-ade 
håren  till  jämn  höjd.  II.  Om  fåglar.  1)  Intr. 
Hönsen  ha  slutat  r-a.  '  Urrig'  =  sådant  ovdr- 
dat  utseende,  som  fåglar  ha,  då  de  r-a.  I 
regel  ra  fåglarna  om  hösten  efter  slutad 
häckning;  många  ra  dock  därjämte,  helt 
eller  delvis,  om  våren.  Nästan  färdigr-ade 
ungar.  2)  Refl.  1.  träns.  Oftare  'ra  upp 
(sig)'.  Ra  sig.  R-a  fjädrarna.  3)  Verbal- 
subst. a)  Ungar  och  r-are  av  de  i  Lappland 
kläckande  gäsarterna  Th.  Högdahl.  b)  Lik- 
som kon  har  sin  givna  siningstid  ~,  ha 
hönsen  sin  fällning,  r-ning,  under  vilken 
äggläggningen  upphör  A.  Stahre.  [Pingvin- 
ungarna]  voro  dä  i  full  r-ning  J.  G.  Anders- 
son. Under  höstr-ningen.  Detta  fjäderom- 
byte, den  s.  k.  r-ningen  ~  Nord.  Fam.-  Under 
r-ningstiden.  Ellen  Nordenstreng,  Upplands- 
hönsen i  r-ningstider  1915.  Syn.  1. 1)  upp- 
r-a  ni;  reda  hoptovade  ullfibrer  på  kläde; 


853 


Rugga— Ruin 


854 


2)  bli  ruggig  1.  luddig;  II.  1)  fälla  (de 
större)  fjädrarna  (en  viss  tid  på  året),  ha 
fjäderombyte;  2)  skaka  u'pp  (fjädrarna), 
rugga  1.  purra  u'pp  (sig).  —  Ruggappa- 
rat  till  rugga  I.  -fabrik.  Till  rugga  I. 
Att  sända  plaggen  till  en  r.  ställer  sig  för 
en  hemstickerska  tidsödande  och  dyrbart 
Annonsblad  1925.  -flock.  Se  flock'^  (II. 
230  f.).  -fågel;  -jakt.  R-jakterna  pä  gås 
och  svan  Sven  Ekman,  -karda  o.  -maskin 
till  rugga  I.  En  r-maskin  med  långa  kardor 
fastsatta  på  en  roterande  cylinder  O.  Sahlin. 
-sjuk  om  fågel  under  ruggningen.  -stoI 
till  rugga  I.  -tid.  Att  gässen  under  r-en 
icke  ~. 

—  Rugg|e,  -en,  -ar.  Jfr  rugg  II.  1)  Van- 
ligast om  vass  o.  säv  1.  kärrväxter,  a)  Och 
sakta  styrde  en  hel  [andjkull  likt  en  sling- 
rande orm  fram  ur  en  r-e  Gust.  Johansson. 
Mitt  i  det  grunda  kärret  fanns  en  stor  re 
av  vass  Kj.  Kolthoff.  [Scirpus  lacustris  i 
mer  1.  mindre]  tättställda  rar  Erik  Alm- 
quist.  Olesa,  täta  rar  av  vass.  Vikens  ~ 
hladvassr-e  Erik  Sparre.  När  man  stakar 
sig  fram  mellan  sävr-arna  ~  Naturens  liv. 
b)  Ett  vatten,  som  var  nästan  gömt  i  r-ar 
av  kärrväxter  E.  Manke.  Några  grova 
starrgräsrar  C.  A.  C.  Lewenhaupt.  Ur  en 
fräkenr-e  ~  B.  Gripenberg.  Till  en  gräsr-e 
i  närheten  ib.  2)  Mindre  ofta  om  andra 
växter,  a)  Kraftiga  r-ar  av  ormbunkar  R. 
Sterner.  Stora  rar  av  mållor,  som  kanta 
stranden  Kj.  Kolthoff.  b)  Myrar  med  mar- 
tallar över  r-ar  na  av  dvärgbjörk  och  vide 
Sten  Selander.  Mellan  gråberg  och  aspr-ar 
Elis.  Högström-Löfberg.  c)  En  liten  r-e 
blåsippor  O.  Lundgren.  En  re  pepparrots- 
blad  Ernst  Lundquist,  öv.  3)  Säll.  'bildl.' 
Hans  hår  stod  tit  i  stora  rar  över  hela  hans 
kropp,  där  ~  Varghunden  (öv.).  Syn.  rugg, 
klunga  1.  (tät)  samling  (av  vass,  säv,  starr 
osv.),  tuva,  tova. 

—  Ruggig,  -t,  -are;  -het  (med  plur.) 
Bet.  övergå  i  varann.  I.  Enkelt.  1)  Mer 
egentl.  B.)R-t  kläde.  —  Böcker  med  r-t  snitt 
råkant,  fransad  kant.  —  R.  vass  som  växer 
i  r-ar.  b)  Tyget  är  rt  och  hoptovat.  Håret 
stod  i  ra  testar  kring  huvudet.  Den  ena 
r-a  hästen  efter  den  andra  ~  kommer  skum- 
p>ande  över  ~  C.  Skottsberg.  Den  r-a  lilla 
åsnan.  —  Ibl.  med  ngn  anslutning  till  2: 
En  r.  törnbuske,  som  växte  vid  vägkanten 
E.  v.  Qvanten.  En  r.  och  enögd  katt  H. 
Berger.  Ra  halmtak.  Och  kan  ge  er  en 
historia,  /  som  är  r.  som  ett  skatbo  och  värre 
ändå  K.  Asplund,  c)  Några  stora  och  i 
kylan  ra  gråsparvar.  Att  han  en  gång  varit 
en  ful,  r.  unge.  En  gammal  r.  uv,  gles  och 
grå  i  fjädrarna.  2)  Friare  o.  bildl.  a.)  Min 
kostym  började  se  litet  r.  ut  ~  Alb.  Eng- 
ström. En  blek,  luggsliten  yngling  i  r.,  hög 
hatt  och  sjaskig  vit  halsduk  ~.  En  gammal 
r.  landa  S.  Siwertz.    En  r.  gammal  lands- 


ortshåla Thecla  Wrangel.  Nu  tog  det  sig 
visserligen  litet  r-t  ut  med  vissnade  kläng- 
växter  och  ~  F.  U.  Wrangel.  Denna  för- 
färliga plats  ~  en  av  de  r-aste  och  heynskaste 
jag  sett  Ragn.  Holmström.  Känd  särskilt 
för  sin  ra  och  otvättade  uppsyn.  Hans  löj- 
liga och  r-a  uppenbarelse  ~.  b)  Så  vi  känna 
oss  litet  ra  på  morgonkulan  Erl.  Norden- 
skiöld. Kröp  morgonruggig  och  frusen  ut 
ur  tältet  E.  Lieberath.  C)  Värd.  En  gan- 
ska r.  historia.  Eti  r.  livsuppgift.  Vidrig 
i  högsta  grad  E.  Didring.  En  och  annan 
gång  hade  det  känts  nog  så  r-t,  när  mörkret 
fallit  på  E.  Lieberath.  Slå  sig  på  ganska 
r-a  affärer.  —  Slangartat  är:  De  ä  inte  så 
lätt,  som  du  tror,inte,för  deäruggit  marit, 
gosse,  d)  En  r.  första  maj,  då  han  talade 
ute  på  Gärdet  E.  Wästberg.  En  dag,  så  grå 
och  r.,  att  den  mest  liknar  tröstlösheten  själv 
T.  Boberg.  Ute  var  det  r-t  och  vädret  var 
tungt  Helmer  Grundström.  Kallt  och  r-t  i 
Göteborg.  I  r-aste  gryningen.  II.  Rhet. 
Några  ex.:  En  sådan  ort  är  Kajsaniemi  i 
all  dess  r-het  E.  Grotenfelt.  Han  steg  upp, 
skakade  r-heten  av  sig  och  ~  Th.  Renvall. 
De  72  kropparna  av  människor,  hästar  och 
hundar,  som  hängde  i  lunden  [i  Gamla 
Uppsala],  samt  andra  r-heter  Tidn.  Upsala 
1930.  Syn.  I.  1)  uppruggad;  i  (täta)  rug- 
gar; ibl.  fransig;  hopfiltad,  tilltufsad,  hop- 
tovad;  tovig,  rafsig,  raggig,  lurvig,  ibl.  bus- 
kig 1.  risig;  uppburrad,  urrig,  burrig,  med 
fjädrarna  uppspärrade;  2)  ruskig,  ovårdad, 
osnygg,  sjaskig,  hemsk,  skräckinjagande; 
illa  hållen  1.  medfaren,  (ful  o.)  otrevlig, 
obehaglig,  otäck,  kuslig,  vidrig,  'ful',  olus- 
tig, 'grå',  gråkall,  regnruskig  1.  d. 

Ruin,  -en,  -er.  A)  Enkelt.  I.  Egentl. 
Rent  konkr.  S:t  Karins  r.  i  Visby.  Fri- 
läggande av  r-erna  av  S:t  Hans  och  S:t  Lars 
1916.  Borgholms  vackra  slottsruin.  R.,  över- 
höljd av  grönska.  Borgr-erna  vid  Rhen.  Ny- 
dala  klosterruin.  Tempelr-erna  i  Luxor  och 
Karnak.  II.  Friare  o.  bildl.  1)  Med  plur. 
a)  Närmast  I.  Leta  ibland  r-erna  efter  den 
brända  staden.  Ett  slott  i  rer.  Jag  skall 
göra  edra  städer  till  r-er  Bibeln.  Som  ser 
världen  störta  i  r-er.  b)  Med  jackan  i  r-er 
W.  Reslow.  En  r.  av  en  tavla  ~.  R-erna 
av  en  grön  nattrock  A.  Hasselblad.  —  Som 
bygger  uj)p  /  på  orättens  r-er  /  ett  skönare, 
ett  bättre  rike  Allan  Wallenius.  Låtom  oss 
hoppas,  att  ur  r-erna  av  det,  som  verkligen 
är  murket  och  sin  död  värt,  skola  höja  sig 
nya  himlar  och  en  ny  jord  ~  C.  Snoilsky.  — 
Hojt  har  vid  sextio  år  låtit  färga  sitt  hår 
nästan  eldrött,  vilket  givit  ^  venetianarna 
anledning  kalla  henne  ~  en  r.  i  lågor  F.  U. 
Wrangel.  Och  var  både  kroppsligen  och  själs- 
ligen  en  r.  av  sig  själv  Ellen  Wester,  öv. 
Endast  en  r.  av  sitt  forna  jag  M.  Lamm. 
Stirrar  på  denna  människoruin,  som  ~  Bo 
Bergman.    2)  Blott   sing.    a)  Ekonomiskt. 


855 


Ruin — Rulett 


856 


(Den  ekonomiska)  r-en  hotade  obevekligt.  Och 
i  sin  egen  ekonomi  hade  han  icke  långt  till 
r.  Per  Hallström.  För  att  rädda  mig  un- 
dan ekonomisk  r.  Det  skulle  betyda  r.  för 
mänga  fabriker.  Affären  gick  med  växlande 
lycka  för  att  efter  några  år  sluta  med  r. 
Bragt  till  r(-en8  brant).  Ett  land  på  r-ens 
brant.  Stå  inför  r.  Detta  blev  hans  r. 
Att  det  var  rena  r-en  att  sälja  så  billigt 
G.  L.  Dahlin,  b)  Allmännare.  Gä  mot  sin 
r.  mot  undergången. 

B)  Ssgr.  Ex.:  Att  Srinagar  har  över  sig 
något  högst  bofälligt,  r-aktigt,  rankigt  ~  J. 
Reinius,  öv.  [Fångstgroparna,  som  ännu] 
påträffas  i  r-artat  tillstånd,  mer  eller  mindre 
igenrasade  ~  Sven  Ekman.  R-fest  i  Borg- 
holms slottsruin.  Ett  ofantligt  r-fält  vid 
Eufrats  östra  strand  Nord.  Fam.*  Av  hela 
den  stolta  byggnaden  fanns  nu  endast  en 
r-hög  kvar  Hasse  Z.  Och  inom  kort  var 
hela  bostadshuset  en  enda  rykande  r-hög. 
Uions  r-kulle  Nord.  Fam."  R-likt  nakna 
lysa  [de  italienska  bergen  vid  Medelhavet] 
Per  Hallström.  Enformiga,  halvt  r-liknande 
hus  av  soltorkat  tegel  Per  Nyström.  Mitt 
i  nordligare  hälften  av  r-området  upptäckte 
rz^  Hertig  Larson.  Gournia,r-ort på  Kretas 
nordkust  Nord.  Fam.'"'  Stor  entusiasm  för 
r-park  i  Vadstena  1927.  Hamars  domkyrkas 
rrester  ~  C.  G.  Laurin.  Anuradhapura, 
Ceylons  underbaraste  r-stad  Birgit  Th. 
Sparre.  Några  föga  kända  r-städer  i  Yuca- 
tan  och  Honduras.  [Raset  i  Nikolai  ruin 
i  Visby]  upptäcktes  av  r-vakten,  som  ~  Sv. 
Dagbl.  1926. 

Syn.  A)  I.  lämning(ar),  återstod  av  här- 
jad   1.    bränd   1.   brunnen  byggnad  1.  stad 

0.  d.,  murlämningar,  (mur)re8ter,  murske- 
lett, ödemur(ar),  eländiga  spillror;  II.  (grus 
o.)  spillror,  förstörelse,  ödeläggelse,  förö- 
delse, förstöring,  förfall;  obestånd,  konkurs, 
cession,  ekonomisk  krasch,  ekonomiskt  fall 

1.  sammanbrott;  undergång,  fördärv. 

—  Ruiner|a,  -ade,  -as;  -ing  (ibl.  med 
plur.).  1)  Ekonomiskt.  Huvudbet.  Skxdle 
han  nödgas  hjälpa  alla  de  familjer,  som  han 
genom  sina  spekulationer  r-at,  skulle  han 
bli  iitfattig  för  återstoden  av  sitt  liv.  Ra 
sig  på  fastighetsaffärer.  Fullständigt  rad 
genom  olyckligt  börsspel.  En  slösare  och 
vinglare,  som  r-ade  familjen.  Som  r-ats  vid, 
genom  ryska  revolutionen.  Sådant  r-ade  han 
sig  icke  på,  men  då  det  gällde  maten,  frå- 
gade han  icke  efter,  vad  det  kostade  Ernst 
Lundquist,  öv.  [Spelet]  rar  den  förlorande 
i  ekonomiskt  och  den  vinnande  i  moraliskt 
hänseende.  Vykortsindustrien  r-as  av  de  höga 
postportona  Sv.  Dagbl.  1921.  Bli  r-andeför'^. 
Verka  r-ande  på  ~.  Han  nämnde  sitt  pris 
—  och  det  var  visst  inte  rande  — ,  men  ~. 
Nu  är  jag  en  r-ad  man.  2)  Allmännare. 
Skall  ni  rent  ra  bryggan  för  mig?  Ax.  Ahl- 
man.     Liksom  Ukraina  förtrycktes  av  den 


ryske  tsaren,  förtryckes  det  nu  under  långt 
mera  r-ande  former  av  det  ryska  proleta- 
riatets diktatur  H.  Gummerus.  Ra  sin 
hälsa  på,  genom  uteliv.  Syn.  1)  bringa  på 
obestånd  1.  till  tiggarstaven,  leda  till  kon- 
kurs, 'bringa  på  knä',  ekonomiskt  tillintet- 
göra, fördärva  1.  totalt  undergräva  ens  eko- 
nomiska ställning,  sänka  i  armod,  ödelägga, 
göra  utfattig,  utarma;  2)  bereda  1.  förorsaka 
ngns  undergång,  grusa,  lägga  i  grus  o.  spill- 
ror, (i  grund)  förstöra  1.  (för)härja. 

RukjaS  -an,  -or.  Bra  värd.  1.  vulg.  1)  Ko-, 
gödselr-a.  2)  Där  var  ju  Jonssons  August 
och  smedens  Axel  och  Mattssons  Per-Erik 
och  hela  den  andra  r-an,  söner  och  magar 
Erik  Sparre.     Syn.  (ko)'kaka';  (liten)  hög. 

Ruk|a%  -an,  -or.  Militärslang.  Yngre 
kursare  på  Karlberg.  Längre  fram  i  tiden 
vidtog  prövning  av  r-ans  förmåga  att  svä- 
vande mellan  himmel  och  jord,  upphängd  i 
blusskärpet,  sjunga  » Gubben  Noakt  C.  Ankar- 
crona. 

Rukit  se  ryka. 

Rul,  -en,  -ar.  Ldls.  Valk  efter  slag  1. 
käpprapp  o.  d.     Syn.  rulsa. 

Ruläd,  -en,  -er.  Kunde  även  betraktas 
som  två  ord.  I.  Kött-  1.  fiskrätt  i  rullform. 
R.  av  kalv,  kalvrulad  kalvkyckling.  Mosaik- 
pastejer och  mosaikr-er  med  olika  inlägg- 
ningar Annons,  Konsum  1933.  Sjöttmgsr-er 
med  frityr kokt  persilja  Idun  1930.  II.  Mus. 
Löpning  (i  sång).  Hon  sjöng  ^Fjorton  år 
tror  jag  visst,  att  jag  varT,  med  trillar,  r-er, 
kvitter  och  koloratur,  sd  att  ~  C.  G.  Laurin. 

Rule'tt  (ofta  ro-;  -ätt);  -en,  -er.  Ofta 
ännu  (trots  SAOL*)  stavat  'roulett(e)'.  Ett 
hasardspel  med  roterande  konkav  skiva 
uppdelad  i  omväxlande  svarta  o.  röda  fält 
märkta  med  siffrorna  O — 36  (en  elfenbens- 
kula som  då  r-en  svänger  ävenledes  rote- 
rar avgör  gm  sitt  stannande  på  ett  visst 
fält  vinst  o.  förlust  för  dem  som  satsat). 
I.  Enkelt.  Jag  har  spelat  kort  och  r.,  I  jag 
har  rumlat  med  vänner  ~  B.  Gripenberg. 
Gör  man  revolution,  får  man  vara  beredd 
på  att  dö,  liksom  man  får  vara  beredd  att 
betala,  om  man  spelar  på  r.  Fr.  G.  Bengts- 
son. Dansken,  som  höll  r.  i  Malmö  ~  1922. 
Blott  r-ernas  snurr  /  och  strömmen  av  kalla, 
kalla  pengar  E.  Diktonius.  Leksaksr-en  är 
en  ganska  vanlig  inkomstkälla  i  Spanien, 
trots  att  spelvinsten  endast  utgöres  av  våf- 
f elstrutar  M.  Rogberg.  II.  Ssgr.  Ex.:  Mellan 
en  r-apparat  och  ett  pokerbord  M.  Drangel, 
öv.  Vid  r-borden  rullar  kulan  ~  'Dan'.  Ty 
r-hjulet  kunde  inte  kontrolleras  av  någon 
öv.  fr.  Ashton-Wolfe.  R-kiila7is  skrammel  '^. 
R-matta  av  grön  vaxduk  Nord.  Kompaniet. 
Några  vänner  vänta  på  mig  i  r-salen,  men  <>'. 
Räkor,  dtckar  och  marker  för  r-spel  Annons 
Sv.  Dagbl.  1928.  R  spel,  smcrra  och  kulor  ~ 
ib.  Att  han  förlorat  omkring  3,500  kr.  på 
r-spelet.    R-spelare. 


857 


Ruljangs — Rulla' 


858 


Rulja'ngs,  -en.  Värd.  Ofta  med  ngn 
anslutning  till  'rulla^'.  Och  nu  hörjas  r-enl 
Harry  Blomberg.  Ä  så  var  r-en  i  gång.  Och 
låter  inspektorn  sköta  om  hela  r-en  Astrid 
Väring.  Men  nu  blir  det  förstås  Emil,  som 
får  sköta  r-en  (en  biograf)  W.  Walfridsson. 
Ser  lilla  fröken,  här  i  huset  är  det  frun, 
som  står  för  r-en  Fanny  Alving.  Sedan  blev 
han  handelsman,  och  ren  gick  bra  Linus 
Sundell.  Och  det  blir  en  annan  »r.>,  må 
du  tro,  I  än  ■»kura^  hos  dig  i  kärälskelig  ro 
Emilie  Björnberg,  Farväl  till  Mörsil  (1891). 
Om  världsr-ens  ursprung  och  början  /  haver 
varit  mycken  xmdran  och  spörjan  K.  Stangen- 
berg. Syn.  (r-en :)  'det  hela',  hela  saken, 
hela  rasket  1.  smörjan,  ibl.  (gamla)  trallen, 
affärerna,  handeln,  geschäftet. 

—  Rull|a',  -an,  or.  Anslutningen  till 
rulla  2  °- 3  rätt  svag.  I.  Krigs.  Officiell  för- 
teckning över  krigsfolk  1.  hästar.  Ibl.  = 
rangr-a  (se  d.  o.)  År  1873  utkommo  de  första 
särskilda  r-orna  för  armén  och  flottan  och 
1927  för  flygvapnet.  Svenska  arméns  r-a. 
Sedan  1793  ha  r-or  i  regel  utgivits  årligen. 
Olof  Palme,  som  erhöll  n:r  1  i  manskaps- 
r-an  [i  Sve?iska  brigaden].  Stamr-a.  Mönster- 
r-a  på  fartyg.  —  Hästr-a.  —  Sätta  ngn, 
stå  i,  på  r-an.  Förekommer  dessa  är  icke 
i  r-orna.  Strykas  ur  r-orna.  Avförd  %ir 
r-orna.  II.  Annan  fackl.  användning  samt 
allmännare.  Hederslegionens  råd  strök  ho- 
nom [ZolaJ  ur  ordens  ror  Nord.  Fam.^  — 
Märkr-a  se  d.  o.  Språngr-or  för  hästar 
Annons  1930.  Hälsovårdsnämnden  föreslår 
uppgörande  av  svampr-a  över  de  arter,  som 
böra  torgföras  (i  Stockholm)  1932.  Syn. 
(officiell)  förteckning,  lista,  register,  ibl. 
namnlista  1.  matrikel.  —  RuUblad.  R.  till 
ringbok  för  vargungeledare  Annons  1931. 
-förlä;  -are;  -ing  (-en;  -sbefäl(havare); -sbi- 
träde  ;  •sofficer(are);  -sområde;  -8väsen(de)). 
Mest  krigs,  men  även  friare  1.  i  annat  fack- 
språk (jfr  föreg.).  I.  Beväringar,  som  vistas 
utom  arméfördelningens  område,  men  äro 
r-da  där  Sv.  Dagbl.  1912.  Likväl  under 
hela  värnpliktstiden  skola  ras  med  övriga 
värnpliktiga.  Under  benämningen  •!> amira- 
litet* [inom  marinen]  skulle  enl.  förslaget 
r-as  marinens  flaggmän  och  generalspersoner 
1924.  Försökte  att  r-a  både  hästar,  slädar 
och  kuskar  ~.  —  Och  r-arne  förklarade  sig 
inte  ha  tid  med  dem.  —  Bristfällig  ring. 
Vederbörande  r-ingsbefäl.  Varje  r-ingsom- 
råde  lyder  under  en  r-ingsbefälhavare,  var- 
till förordnas  officer,  som  avgått  ur  aktiv 
tjänst;  till  sitt  biträde  har  han  (i  regel  en) 
underofficer  (r-ingsbiträde) ;  i  Stockholms 
stads  r-inqsområde  tillkomma  3  r-ingsoffi- 
cerare  1932.  II.  Personer,  som  blevo  r-da  i 
brandkårens  journaler  Nord.  Fam.^  Herr 
Hj.  Hammarskjöld  är  som  bekant  högervilde 
och  icke  r-d  i  första  kammarens  nationella 
parti   Sv.  Dagbl.  1927.     Var  lugn,  ni  res. 


fastän  motvilligt,  bland  bifigurerna  och  ~ 
'Sara  Sand'. 

—  Rull|a^  -an.  Vulg.  Och  det  bjuds  över 
lag  en  gång  per  dr,  /  disponenten  är  giv- 
mild, och  r-an  går  (han  slår  på  stort,  låter 
det  bli  en  riktig  ruljangs)  Oscar  Rydqvist. 
B-an  går  även  detta  dr,  Komisk  kalender 
för  år  1861.  Meyi  det  finns  folk ,  som  har '^^ 
och  lever  r-an  lika  förbannat  {\qv er  o'm,  svi- 
nar  ner  sig)  Gunnar  Cederschiöld. 

—  Rull|a^  -ade,  -as.  I.  Träns.  1)  a)  Ba 
ett  klot.  Ra  bollen  ner  i  diket.  Ra  tunn- 
band. B- a  en  tunna  framför  sig.  B-a  stolen 
åt  sidan  är  du  snälll  b)  Strömmen  r-ade 
blekt  pärlemorstoft  S.  Siwertz.  Framför  dem 
r-ade  Adriatiska  havet  sina  matthlä  vågor 
Hj.  Dahl,  öv.  Mellan  vinranksklädda  kul- 
lar I  Save  sina  böljor  rar  Alfr.  Jensen. 
Passaden  r-ar  sjö  och  ~  A.  Mörne.  Storm- 
rörda sekler  r-at  tunga  vågor  I  utöver  ~  C. 
Snoilsky.  2)  B-a  cigarretter  för  att  själv 
röka  upp  dem.  B-a  sig  en  cigarrett.  På  en 
tapetfabrik,  där  jag  fick  r-a  tapeter  A.  Hall- 
ner.  Därpå  r-as  klädet  kring  en  vals.  Jag 
skall  säga,  att  han  säg  fin  ut,  liksom  r-ad 
i  mossgyttja  och  vattenvälling  A.  Knöppel. 
Vit  siveater  med  r-ad  krage  och  ~  Gunilla 
Wettergren.  Herrhatt  med  modärnt,  rat 
brätte  1925.  Ett  par  buntar  med  r-ade  dukar, 
som  ~  Y.  Berg.  Ett  r-at  pappersblad.  Bå- 
nen  gräddas  rostfärgade,  varefter  de  r-as 
varma  över  en  käpp  och  ~  Idun  1931.  Bad 
lax.  Bad  tårta  oftare  'rulltårta'.  —  Sitta 
och  r-a  tummarna  .(om  varandra).  3)  Sen 
användning.  Biograferna  ra  nästa  vecka 
intressanta  program  Ergo  1927.  Slottsfbio- 
grafen]  r-ar  en  film  med  det  ~  vackra  nam- 
net Den  röda  duvan.  Svenska  Dagbladets 
Jultombolas  film  är  nu  inspelad  och  r-as 
denna  vecka  på  biograferna  Sture  och  Begina 
1921.  På  en  långsamt  rad  film  rörde  sig 
svarta  skuggor  mot  en  gråröd  aftonhimmel 
(bildl.)  Öv.  fr.  R.  Boleslavski.  Som  en  bild, 
bildremsa,  r-ad  i  mörker. 

II.  Refl.  1)  a.)  Ligga  och  r-a  sig  i  gräset. 
Ba  sig  utför  en  sluttning.  Hästen  blev  vild, 
stegrade  sig,  kastade  sig  omkull  och  r-ade 
sig  (på  marken),  b)  I  bildl.  talesätt.  B  a 
sig  i  guld.  B-a  sig  i  stoftet  för  ngn  (gärna 
överdrivet  1.  ironiskt)  för  att  betyga  vörd- 
nad. 2)  Hindrar  kalendariebladen  att  vika 
och  ra  sig.  Bladen  äro  långspetsade  och  ha 
benägenhet  att  ra  sig  i  spetsarna. 

III.  Intr.  (1.  med  'innehållsobj.').  1)  Vag- 
nen började  långsamt  r-a  utför  sluttningen. 
Hjulet  rar  runt.  B-a  på  snabba  hjul.  Kloc- 
kan 12  r-ar  tåget  vidare.  Vagnarna,  som 
hördes  ra  på  avstånd  ~.  —  Dä  rar  också 
statsvagnen  som  smord.  2)  Med  ett  brak  r-ade 
det  tunga  blocket  ned  i  avgrunden.  B-a 
runt  som  en  boll.  Solen  r-ar  kring  sin  axel. 
När  lavinen  börjat  r-a,  kan  den  ej  hejdas. 
Månen  r-ade  som  en  guldslant  över  skogs- 


859 


Rulla^ — Rullgardin 


860 


kanten.  Den  lätta  nattdimman  rade  över 
vattnet.  Havet  rar  med  våg  på  våg  mot 
stranden.  Vågorna  r-ade  ganska  höga,  och  ~ 
E.  Fastbom.  —  Låta  pengarna,  slantarna 
r-a  slösa,  leva  högt,  göra  av  med  pengar(na), 
inte  spara  på  slanten.  Och  sedan  r-ade  åren, 
ganska  många  dr,  imiafi  jag  återsåg  Strind- 
berg Hj.  Söderberg.  —  Ra  med  ögonen 
(som  Othello  själv).  —  Sedan  han  r-at 
några  varv,  fick  han  tag  i  en  enbuske  och 
lyckades  komma  på  fötter  igen.  3)  Jfr 
rullning,  a)  Båten  kastades  omkring  och 
r-ade  som  ett  nötskal  Arthur  J.  Jacobsson. 
Fartyget  r-ade  svårt,  sta7-kt  i  den  upp- 
rörda sjön,  och  sjösjukan  begynte  grassera. 
b)  Hit  ansluta  sig  snarast  ex.  som  Där 
vindr-at  brännvin  lär  vara  vanligare  än 
sjör-ad  punsch  Sv.  Dagbl.  1932.  4)  Och  åskan 
r-ade,  som  om  luftens  demoner  oupphörligt 
sloge  käglor  Öv.  fr.  D.  R.  Locke.  Långt  i 
fjärran  /  r-ar  tordön  I.  Oljelund.  —  Och 
där  tjoa  rallare,  så  att  ekot  rar  över  'Torne- 
träsk Harry  Blomberg.  Sångens  eko  mäk- 
tigt r-ar  /  genom  dal  och  genom  lund  Ludv. 
Holmes.  Och  tonerna-  r-ade  onaturligt  flöjt- 
klara  V.  v.  Heidenstam.  Vars  dunderbas  ~ 
r-ade  som  en  åska  genom  trapphuset  A.  Has- 
selblad. Ra  på  r'en.  5)  Slangartat  för 
'kuggas'  o.  d.  Han  talade  om,  att  han 
»r-ati>  och  får  lov  att  gå  kvar  ett  år  till  på 
Karlberg  Rosa  Fitinghoff.  Då  han  blev 
tmderrättad  om,  att  han  r-at  i  studenten 
Ejnar  Neymark. 

IV.  Pres.  part.  I  mer  adjektiviska  bet. 
mest  till  ni.  Ex.:  1)  På  rande  sten  växer 
ingen  mossa.  De  i  sina  bestämda  banor 
r-ande  solarna  och  planeterna  E.  Kihlman. 
2)  a)  Och  morgonen  därpå  kommo  han  och  ~ 
r-ande  i  kalesch  ~  till  myren  Astrid  Väring. 
b)  Rande  materiel:  lok  och  vagnar.  Sköta 
servitörgörat  på  en  r-ande  restaurang  (tåg- 
restaurang, restaurangvagn)  1927.  » Tåg- 
hemmet^,  turistföreningens  r-ande  hotell  1929. 
[Cirkus  Strassburgers  husvagnar]  dessa 
r-ande  hem  1927.  Ett  enkelt  r-ande  serve- 
ringsbord Idun  1931.  Revolutionerande  ny- 
het: r-ande  fiskbassäng,  den  speciella  norska 
vagnen  för  transport  av  levande  fisk  1930. 
Sedan  ett  halvår  köres  en  r-ande  tandklinik 
omkring  i  Lappland  och  ~  sept.  1930.  Hissar 
och  r-ande  trappor  transportera  henne  snabbt 
till  vilken  våning  hon  önskar,  och  ~  T.  Gis- 
lén.  Rande  trappor  (som  blott  gå  uppåt) 
funnos  1915  i  Nord.  Kompaniet,  då  det  öpp- 
nades. Den  r-ande  trottoaren,  som  förde  en 
fort  eller  långsamt,  alltefter  önskan  ~  M^ 
efter  utställningsbyggnadernas  rad  (Paris- 
utställningen 1900)  C.  G.  Laurin.  3)  Under 
de  svarta,  r-ande  molnen  S.  Siwertz.  På  de 
sakta  rande  vågorna.  —  Makligt  r-ande 
för  ~  västlig  sjö  S.  Barthel.  —  Min  tunga 
kropp,  mina  Mängande  ögon  och  min  r-ande 
gång  B.  Gripenberg,  öv.  —  Med  r-ande  ögon. 


4)  Tor  donets  r-ande  ekon.  En  r-ande  bas 
rullbae.  —  Märk.  Att  ett  r  alltid  [i  unger- 
skan] uttalas'^  Tr-ande*,så  att""  V.  Langlet. 
Syn.  (kring)välva  (m),  (för)sätta  i  rullande 
rörelse,  välta,  vältra  (sig),  ibl.  'tvinna',  trilla 
(värd.),  kullra;  omsling(r)a,  (om)linda  (m), 
(om)veckla  (ni),  (om)vinda  (m),  (om)vira  (m); 
gå  på  rullar  1.  hjul,  ringla  sig,  sno  (runt 
1.  sig  om),  svänga  (runt),  virvla,  snurra,  gå 
(om)kri'ng  1.  ru'nt,  rotera,  kretsa,  cirkla, 
vända  1.  vrida  sig  kring  sin  axel;  ibl.  tillra; 
vika  sig  om,  knollra  sig;  (om  fartyg)  röra 
sig  kring  sin  längdaxel,  kränga,  vagga, 
gunga,  'slingra';  mullra,  ibl.  ge  eko;  ibl. 
kugga  sig  1.  kuggas  i  en  examen,  falla 
igenom. 

—  Rulla  av  ru  m.  fl.  se  avrulla  m  osv. 
R.  iväg  1.  i  väg.  Även  bildl.  T.  e.  Vad 
åren  /  r.  i  väg!  Hj.  Söderberg.     R.  runt. 

—  Rullban|a.  Alla  möjliga  praktiska 
anordningar  såsom  rull-,  spiral-  och  glid- 
banor Sv.  Dagbl.  1915.  Flyttbar  r-a.  Istället 
gjorde  vi  på  den  öppna,  upphuggna  marken 
vid  sågen  en  r-a  upp  till  lugnvattnet  ovanom 
forsen  och  ~  E.  H.  Kranck.  —  Det  blir  rikt- 
ningsljus i  r-ornas  mitt  samt  inflygnings- 
ljus [på  flygfältet  vid  Bromma]  Tidn.  Up- 
sala  1935.  -band.  Där  sprungo  barnen  med 
sina  r.  och  styrpinnarna  knattrade  mot  ban- 
den Sven  Karlen,  öv.  -bar,  -t.  Skr.  En 
stor  glaskula  eller  annat  rt  föremål  Al. 
Behm.  Det  r-a  scengolvet  med  alla  flickorna 
åker  in  bakom  ridån  Ida  B.  Goodwin.  -bas. 
Om  person  1.  röst.  Från  falsett  till  grövsta 
r.  C.  A.  Tollén.  Begåvad  med  en  kraftig 
r.  Bo  Bergman.  Syn.  rullande  bas,  hurra- 
bas,  grov  o.  mullrande  bas.  -björn,  fackl. 
Låg  vagn  med  rullar  i  stället  för  hjul  (för 
forsling  av  stenblock  1.  andra  tunga  före 
mål),  -bro.  Rull-  el.  skjutbroar  med  över- 
byggnaden skjutbar  i  vågrätt  plan  på  hjul  el. 
rullar  Sv.  Uppslagsbok,   -bar.  1)  Ldls  för 

skottkärra'.  I  Skåne  'rullebår'  (1.  -bör).  Det 
gick  icke  att  skjuta  dem  [koffertartia]  pä 
r.,  utan  ~  Alb.  Engström.  2)  På  sjukhus. 
-film  se  under  rulle,  -friktion.  Fackl, 
Glidfriktionen  i  vanliga  lager  ersattes  här 
av  r.  -fåll; -|a  (-ning).  Fackl.  Ra  =  att  rulla 
fållen  (i  stället  för  att  vika  den)  o.  kasta 
över  den.  [Sidennäsduk]  vit,  med  r.,  för 
högtidsdräkt  P.  U.  Bergström.  —  [Man 
måste]  r-a  remsorna  ordentligt  Dag.  Nyheter 
1918.  Halsringningen  och  de  halvkorta  är- 
marna r-as  med  en  äkta  spets  Stockh.  Dagbl. 
1920.  R-ning  är  en  besvärlig  sak  Karin 
Stavenow  1921.  R-ningsapparat  på  syma- 
skin, -gardin.  I.  Enkelt.  1)  Tyrolerro- 
mantiken  i  60-  och  70-talets  r-er  Klas  Fåh- 
rfeus.  Dra  opp,  ner  r-en,  r-erna.  Snart  r. 
med  smatter  flyger  opp  ~  B.  Sjöberg.  Jag 
fällt  mina  r-er  I  för  brännande  middagssol '>^ 
D.  Fallström.  R.  med  självupprullande  meka- 
nism.   2)  Bildl.    Vad  som  gömde  sig  bakom 


861 


Rullgardin — Rulltråd 


862 


nattens  svarta  r.  Åke  Lindström.  Ålands- 
frågan får  icke  lösas  bakom  fälld  r.  Sv. 
Dagbl.  1921.  II.  Ssgr.  Ex.:  [Operakaféet 
på  80-talet]  nied  dess  r-sbläa  stoppade  soffor 
C.  G.  Laurin.  R-sfabrik.  Rskäpp.  Biträtt 
med  r-smålning  i  faderns  firma  G.  Pauli. 
R-ssnöre.  R-stofs.  R-suppsätt\are  (-ning).  Av 
fin,  Ijusäkta  r-sväv.  -harv.  Se  harv  I. 
-jalusi.  Det  stora  skrivbordet  med  r.  Fanny 
Alving.  —  Tvä  st.  r-bord  av  ek  Annons 
1922.  Ett  stilrent  r-skåp  Cirkulär  1934. 
-lager.  En  kombination  mellan  kullager 
och  r.  Sv.  Dagbl.  1919.  I  r.  överföra  rullar 
axelns  tryck  till  lagerskålen ;  rullagren  nytt- 
jas mest  för  stora  lagertryck  och  måttliga 
hastigheter.  SKF:s  nya  r-typer  1927.  -ma- 
skin. Skär-  och  rullmaskiner.  -nagg  för 
brödbak  o.  d.  -necessär.  Se  necessär. 
-punsch.  Punsch  anses  bli  bättre,  om  den 
fått  vara  med  på  sjöresa  och  sjögång,  s.  k. 
rullpunsch.  -rev.  Sjöv.  Revning  av  stor- 
seglet sker  vid  mindre  och  medelstora  båtar 
vanligen  medelst  »r. »,  där  seglet  upprullas 
på  bommen,  på  större  båtar  användes  bind- 
rev  ~  G.  Gartz.  -rån.  Rån  som  varma 
rullas  över  en  käpp  o.  skjutas  av  när  de 
svalnat. 

-skridsko;  -klubb  m.  fl.  Åka  r(-r).  Där 
springpojkarna  ~  snodde  kring  på  r-r  i  de 
väldiga  korridorerna  A.  Karlgren.  På  Ber- 
lins gator  ser  man  nu  för  tiden  elektriska 
r-r  Sv.  Dagbl.  1920.  En  r-bana  snett  emot  på 
Södra  Allégatan  E.  Lieberath.  Och  svängar, 
som  påminde  om  r-åkning  Evert  Taube. 
-skrivbord  med  ruUjalusi.  -sten.  I.Enkelt. 
Malde  grovt  salt  med  en  r.  på  en  rivhäll 
C.  Larsson  i  By.  Men  jag  kan  liksom  Karl 
Nordström  inte  med  stenskärv  i  parkanlägg- 
ningar, när  det  finns  r.  R.  Sernander.  [Sten- 
gärden],  1  sten  tjocka,  av  r-ar  L.  J.  Wahl- 
man. /  flodfårorna  kvarblivna  rundade  ste- 
nar (r-ar)  J.  J.  Sederholm.  II.  Ssgr.  Ex.: 
R-sanhopningar.  De  ~  rsbelagda  gångarna 
i  den  lilla  trädgården.  Och  r-sbeläggning  på 
körbayian.  En  '^avlagring  av  r-sblandad  sand 
och  grus  A.  J.  Erdmann  (1868).  R-sblock. 
Lägre  ned  synas  vida  r-sfält  J.  E.  Rosberg, 
öv.  Olika  skikt  av  rar,  r-sgrus,  sand  och 
någon  gång  lera  M.  Stolpe.  R-sgrus,  även 
kallat  'äsgrus' .  Det  r-slager  (mal),  som  ~ 
Nord.  Fam.^  Den  långa,  r-sströdda  sluttnin- 
gen upp  till  klacken  Borg-Mesch.  [Av  rar] 
och  ren  sand  bildades  de  s.  k.  sandåsarna, 
även  kallade  r-såsar  J.  J.  Sederholm.  Bland 
Sverges  r-såsar  är  Uppsalaåsen  en  av  hu- 
vudåsarne M.  Stolpe.  Syn.  kullersten,  klap- 
persten, ibl.  fältsten,  -stol;  -srygg  m.  fl. 
För  sjuka  o.  krymplingar.  Specialtillverk- 
ning av  rar,  invalidvagnar  o.  d.  Skjutas 
i  r.  -strump|a.  Nedrullad  strumpa.  Den 
modärna  flickan  med  r-or  och  bara  knän 
Dagens  Nyh.  1926.  -strömming.  Rullad 
i  små  rullar,  -sylta.   Rullad  sylta,  -tobak 


se  under  rulle,  -trappja.  Ett  stort  plus 
för  bekvämligheten  blir  den  nya  r-an,  Sverges 
första  utomhus  Saltsjöbadens  Fastighets- 
avd.  1935.  [Trafikfrekvensen  på  Londons 
tunnelbanor  har]  stigit  med  20  —  30  procent, 
sedan  man  vid  fiera  stationer  infört  de  nya 
r-orna  1932.  -tråd  se  under  rulle,  -tårta. 
Vanl.  med  syltstrimmor,  hoprullas  varm, 
skares  i  skivor,  -vagn;  -shjul.  T.  e.  på 
sjukhus.  Lådorna  med  maten  sättas  på  en 
r.  och  föras  ut  i  salarna,  där  ~  1924. 

—  Rullad  stavas  enl.  SAOL**  blott  rulad 
(se  d.  o.).  —  Rulljare,  -ar(e)n,  -are;  -erska. 
T.  e.  Några  cigarr ettr-are.  Den  skickligaste 
tapetr-aren  Aug.  Hallner. 

—  Rull|e,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  En  r-e 
kan  vara  =  en  vals  (som  rullar  kring  sin 
axel),  något  rullat  (t.e.  en  pappersr-e)  eller 
något  som  man  rullar  upp  saker  på  (t.  e. 
spinnrocksr-e) .  En  r-e  silvermynt.  Tråden 
kostar  pr  r-e: '^.  En  r-ebjörntråd.  (Trä)r-e 
att  rulla  tapetprov  på.  En  r-e  äkta  kanel 
Ekenberg-Landin.  En  r-e  näver  för  uppgö- 
rande av  eld.  En  r-e  handlingar.  Tog  ~ 
fram  en  r-e  mattor,  som  hon  haft  med  sig 
A.  Frideen.  Barkasser  hava  en  kluven  eller 
klykformad  förstäv,  försedd  med  r-e,  i  vilken 
ankartåget  lägges,  då  båten  ~  skall  halas 
till  ankarplatsen  Nord.  Fam.^  Flickor  med 
polkahår  och  flickor  med  r-e  i  nacken  Jeanna 
Oterdahl.  Alun-  1.  rakstensr-e,  att  användas 
efter  rakni?igen.  Dukre  lindad  med  silke, 
att  rulla  ihop  flnare  dukar  ptå.  Frimärks- 
r-arna,  vilka  man  önskade  ersätta  med  de 
gamla  frimärkskartorna  1921.  Kvitto-,  räk- 
nemaskins-; pergament-,  kart-,  bok-;  induk- 
tions-,  slang-,  kabel-;  massage-;  träd-,  tobaks- 
r-e.  Resr-e  av  blommigt  gummityg  med  6 
fickor  och  svamppåse  P.  U.  Bergström.  Sy- 
r-ar  för  resor  Sv.  Dagbl.  1922.  II.  Ssgr 
kunna  ibl.  även  ansluta  sig  till  verbet 
'rulla'.  Syn.  (mer  1.  mindre  nära  stå:)  vals, 
cylinder,  spole,  bobin,  kavle,  kavel,  stång, 
käpp,  ibl.  valk  1.  (rund)  packe,  bunt,  bal, 
faskikel,  bylte,  necessär  (som  hoprullas). — 
RuUbly.  R.  »v  bredd  2  cm.,  längd  c:a  15 
cm.  Bör  aldrig  saknas  vid  fisketurer  Åhlén  & 
Holm.  -bredd.  Sulfit-omslagspapper  ä  van- 
liga r-er  Sv.  Dagbl,  1917.  -diameter,  -film; 
■skamera.  Motsatt  'planfilm'.  Av  r.  är  det 
speciellt  kinofilmen,  som  förtjänar  fysikerns 
uppmärksamhet  Arv.  Odencrants.  -form; 
-ig  (-t).  Försändelser  i  r.,  innehållande  kartor 
eller  2)lanscher  Ritboken.  Såvida  ej  pappe- 
ret skall  användas  i  r.  för  rotationstryck, 
tapet-  eller  påslillverkning  m.  m.  Nord.  Fam.* 
—  Rent  r-iga  [bobiner]  ib.  -handtag,  -hål- 
lare. [Kastspö  med]  öglor  för  reven  att  löpa 
i  samt  r.  av  mässing  Åhlén  &  Holm.  -ställ. 
R.  för  toalettpapper  1915.  -tobak.  Några 
pipor  norsk  r.  A.  Behm.  Tog  fram  järn- 
pipan och  ett  stycke  r.  ur  fickan  och  började 
karva  T.  Berg.     -tråd.     Priset  pä  r.  höjes 


863 


Rulltråd— Rum^ 


864 


1920.  B.  n:rJO.  50  gross  r.  Annons  1917. 
-vev.  -åtgång.  Ren  uträknas  därför 
lätt,  sedan  man  uppmätt  rummets  omkrets 
(ifråga  om  tapeter)  Åhlén  &  Holm. 

—  Rullning,  en,  -ar.  Jfr  rullad  Här 
blott  spridda  ex.:  I.  Enkelt.  Hjulens  r. 
Vågens  avlägsna  r.  V.  Loos.  —  Avsett  för 
cigarrettrullning.  —  Tvärskeppsrörelsen  kal- 
las slingring,  då  den  häftigt  sker  åt  båda 
sidor,  r.,  då  sidorörelserna  äro  makliga  d.  v.  s. 
ske  utan  våldsamhet  S.  Christenson.  En  och 
annan  fiskebåt  ligger  med  klappande  segel  i 
den  svaga  r-en  C.  T.  Holmström.  Pä  grund 
av  fartygets  r-ar.  —  Millionrullning.  —  Med 
stark  r.pd  ren.  —  Göra  fruktansvärda  ögon- 
r-ar.  II.  Ssgr.  R-sfriktion.  De  av  r-smaski- 
nen  till  en  klump  sammanpressade  [tejbladen 
Nord.  Fam.^     R-arörelser  i  sjögång  ib. 

Rulsja,  -an,  or.  Liksom  'rulta'  etc.  föga 
anslutet  till  föreg.  grupp.  Ldls.  Jfr  rul. 
Piskade  mig,  sd  att  jag  ännu  har  r-or  på 
benen  Hj.  Bergman.  Ror  efter  käppar  Hans 
CavalHn,  öv. 

RultjaS  -an,  -or.  Anslutningen  till  grup- 
pen rulla*  svag.  Knubbig  o.  klumpig  1. 
ovig  liten  gumma  1.  flicka.  En  r-a,  som 
endast  pä  mycket  långt  håll  kimde  vara 
släkt  med  Venus  Hj.  Bengtsson.  Josephine 
Baker  gnodde  och  gymnastiserade  med  den 
lilla  r-an,  så  att  hon  fick  litet  fason  på 
henne  ~  G.  Widegren.  —  Seså,  lilla  ran, 
visa,  att  du  kan  stå  på  bena!  Dottern,  en 
näpen  liten  r-a.  Syn.  ibl.  tulta.  —  Rult|a^, 
-ade.  Därefter  r-ade  gudmor  Eulalia,  som 
var  tung  som  ett  bykkar  Agnes  v.  Krusen- 
stjerna.  En  liten  struttande  major,  som 
r-ar  i  väg  till  sin  klubb  Öv.  fr.  G.  K. 
Chesterton.  Torkade  sig  om  mimnen  med 
avigan  av  handen  och  r-ade  uppför  trap- 
pan. Gåskarlen  hade  alltid  fått  lära  sig, 
att  det  var  mest  passande  att  gå  sakta  och 
r-ande.  Ett  r-ande  svin.  Syn.  (mer  1. 
mindre  nära:)  stulta,  gå  tungt  1.  välta  sig 
fra'm,  strutta,  tulta,  vagga.  —  Rultig, 
-t,  -are;  -het.  En  r.  unge  V.  Benedictsson. 
[Murre  är  ännu]  för  r.  i  kroppen,  han 
saknar  all  smidighet  Rosa  Fitinghoff.  Li- 
tet r.  hade  hon  blivit  och  grå  förstås, 
men  sina  vackra  ögon  hade  hon  kvar  Hugo 
Swensson.  En  ~  dryg  och  r.  halvbondepa- 
tron  O.  Högberg.  Med  r-a  ben  Bruno  Ny- 
länder. —  En  liten  r.  åtting  med  äkta  munk 
E.  Lindorm.  Syn.  (tjock  o.  fet  o.)  rultande. 
fetlagd  o.  tung  i  rörelserna,  klumpig  (o. 
vaggande),  (liten  o.)  knubbig,  rund  o.  ovig. 

Ru'mS  -met,  =.  A)  Enkelt.  Bet.  ej  säll, 
svårskilda.  I.  Rymd  o.  d.  Mest  sing.  Tid(en) 
och  r(-met).  Oberoende  av  tid  och  r.  Utsträck- 
ning i  tid  och  r.,  i  r-met.  Lufttomt  r.  Varje 
kropp  intar  ett  visst  r.  —  Över  oceanens 
öde  r.  Hj.  Edgren.  Ett  tomt  r.  i  världs- 
rymden. De  tidsrum,  över  vilka  vår  diskus- 
sion spänner  J,  G.  Andersson. 


II.  Plats,  utrymme  o.  d.  Egentl.  o.  bildl. 

1)  Plats  o.  d.  a)  Ha  ett  r.,  sitt  givna  r. 
bland  samtidens  främste.  Inta  sitt  r.  bland, 
i  ~.  Torde  få  tillerkännas  (ett)  r.  i  främsta 
ledet  bland  ~.  Inta  första,  främsta,  ett  be- 
märkt r.  bland  ~.  Det  blir  inte  lätt  att 
fylla  r-met  efter  honom.  —  Komma,  sättas 
i  första  r-met  på  förslag  till  ~,  i  första 
förslagsr-met.     Icke  få  (något)  förslagsrum. 

—  Sådana  hänsyn  måste  här  komma  i  an- 
dra r-met.  —  Även  till  2:  Lämna,  bereda 
r.  åt  ~.  /  haven  ett  r.  i  vårt  hjärta  Bi- 
beln. Och  hans  muntra  leende  lämnade 
r.  för  ett  uttryck  av  ~.  Vd^-en  har  redan  ~ 
lämnat  rmet  dt  sommaren.  Då  den  första 
glädjen  började  lämna  r.  för  sund  eftertanke. 

—  Lämna  r.  dt  en  insändare  ta  emot  1.  in. 
b)  Aid.  Och  detta  är  sannerligen  ett  heligt  r. 

2)  Utrymme  o.  d.  a)  Behöva,  kräva,  (upp) ta 
mycket  litet  r.  Paketet  tog  lika  stort  r.  som 
gumman.  Hur  många  kan  det  få  r.  där? 
Å,  där  är  (gott)  r.  för  30  personer.  Finns 
det  r.  för  en  till  i  vagnen?  Maka  dej,  så 
ja  också  får  r.  i  bänken  I  Självbespeglingar 
tar  alltid  ett  avsevärt  r.,  upptar  alltid  för 
stort  r.  i  hans  diktning.  Soffan  får  ju  inte 
r.  här.  Har  du  r.  för  ett  par  stolar  till  på 
din  veranda?  b)  Lämna  r.  mellan  orden, 
för  namnen.  Här  finns  ett  tomt  r.,  som  helst 
borde  fyllas.  Mellan-,  tom-;  svaj-,  spel-, 
svängrum.  C)  Ibl.  även  till  I  1.  Ge  r.,  ge 
r.,  här  kommer  kungen  I  Ge  r.  för,  åt  miss- 
tankar. Och  ger  i  enskilda  fall  ej  sällan  r. 
för  invändningar  H.  Geijer.  Giva  lasta- 
renom  r.  åld.  bibi.  (jfr  lasta^;  IV.  57).  Som 
ännic  lämnade  r.  för  (vissa)  förhoppningar 
medgav,  gav  anledning  till,  möjliggjorde, 
kunde  framkalla.  Som  kan  lämna  r.  för 
alla  möjliga  tolkningar.  Lämna  r.  för  tvi- 
vel, d)  Märk  uttr.  'äga  r.'  =  försiggå,  gå 
av  stapeln,  inträffa.  Vigseln  äger  r.  i  Stor- 
kyrkan tisdagen  d.  9  juni  och  förrättas 
av  ~.  Vad  som  där  ägde  r.  blev  för  alltid 
förborgat. 

III.  Boningsrum  o.  d.  1)  R.  att  hyra. 
En  våning  på,  om  fem  r.  och  kök.  Bredvid 
dem  bodde  det  gamla  vaktmästarparet  i  r. 
och  kök  Lydia  Wahlström.  Möblerade  r. 
R-men  äro,  för  att  vara  i  vår  tid,  ovanligt 
stora,  och  det  är  högt  i  tak.  R.  med  egen 
ingång.  Bor  i  ett  litet  r.  högst  uppe  under 
taket.  R.  åt  solsidan,  gården,  gatan,  söder. 
R-men  ligga  i  fil.  R-men  ligga  på  nedre 
botten  ochjyassa  till  affärslokaler.  Ett  vackert 
(söder)rum  med  balkotig.  R-met  näst  intill 
tjänstgör  som  handkammare.  2)  a)  Det  blir 
inte  lätt  att  fd,  skaffa  sig  r.  där  nu  under 
festtigheterna!  Alla  r.  upptagna  (långt  i 
förväg).  Ta  r.  på  hotell.  Beställa  r.  på 
Stadshotellet  (för  två  nätter,  över  natten). 
Har  ni  några  r.  lediga  ?  Ett  billigt  (enkel)- 
rum  3  tr.  upp.  R.  för  resande.  —  Enskilt, 
halvenskilt   r.   (pd  sjukhus)   k  allmän  sal. 


865 


Rum^— Rumlig 


866 


b)  Märk  en  del  uttr.  Hålla  sig  på  sitt  r. 
ibl.  =  inne.  Avrest  på  r-met.  Bet  går  en 
ängel  genom  rummet  när  det  plötsligt  blir 
ett  uppehåll  i  ett  livligt  samtal.  Han  ä 
ju  så  rustik,  så  man  kan  inte  han  i  möble- 
rade r.  Och  honom  avskydde  jag,  så  att  jag 
knappt  kunde  vara  i  r.  med  honom  Hj.  Berg- 
man. Och  vi  skulle  bo  t  på  r.»  som  själv- 
försörjande unga  kvinnor  (.)(  inackorderade) 
Ellen  Lundberg-Nyblom.  C)  Som  sista  ssgs- 
led.  Ek.:  Dagrum  och  sovsalar.  Arbets-.bad-, 
bagage-,  bok-,  daglig-,  dam-,  disk-,  enkel-,  för-, 
förråds-,  förvarings-,  gavel-,  gårds-,  gäst-, 
hotell-,  hus-,  kapp-,  klass-,  kok-,  kontors-, 
lager-,  lyx-,  läs-,  maskin-,  mat-,  mottagnings-, 
portvakts-,  prakt-,  prov-,  resande-,  rök-,  sam- 
lings-, sjuk-,  skol-,  skriv-,  skräp-,  skydds-, 
sol-,  sov-,  student-,  toalett-,  uppacknings-, 
vaktmästar-,  vardags-,  vinds-,  vänt-,  ytter-, 
ämbetsrum. 

IV.  Sjöv.  Lastrum.  Vid  Bornholm  hade 
de  haft  sex  fot  vatten  i  r-met  och  fått  söka 
nödhamn  i  Ystad  H.  Mörne.  V.  Avdelning 
o.  d.  1)  Bot.  m.  m.  Kärnhuset  [hos  rosen- 
hägern] oftast  med  rundad  omkrets,  smala 
r.  och  långa,  oftast  slöa  kärnor  Eneroth- 
Smirnoff.  Kapsel  med  tre  r.  2)  Portmonnä- 
väska med  ~  ett  stort  och  ett  litet  r.,  spegel, 
skrivplån  och  blyertspenna.  Herrportmonnä 
med  3  rum  och  2  biljett  fickor.  Penningskrin, 
avdelat  i  trenne  r.  Kappsäck  med  två  r. 
Logrum.  3)  a)  Lagrum  ställe  1.  paragraf  i 
lagen.  Som  enligt  sistberörda  författnings- 
rum förtullats  såsom  ~.  b)  För  innehavare 
av  s.  k.  hemrmn  i  Thunska  stipendiestiftelsen 
()(  reserum)  Annons,  Ups.  Nya  Tidn.  1935. 

B)  Ssgr  ha  i  regel  rums-,  ngn  gång  väx- 
lande med  rum-  (t.  e.  rum(s)kamrat);  särsk.  i 
pres.  part.  o.  några  filosofiska  enbart  rum-. 

Syn.  A)  I.  rymd,  rumsbegrepp,  utsträck- 
ning (i  r-met),  ibl.  vidd  1.  område;  II.  plats, 
ibl.  nummer  (i  tur  1.  ordning);  ställe,  lokal; 
ibl.  sittplats;  utrymme,  kapacitet,  förmåga 
att  rymma;  möjlighet;  mellan-  1.  tomrum, 
ledigt  rum  1.  utrymme,  ibl.  avstånd  1.  in- 
tervall; III.  bostads-  1.  boningsrum,  hus- 
rum, ibl.  (natt)logi;  (ibl.  nära:)  kammare, 
sal  1.  d  ;  IV.  lastrum;  V.  avdelning,  ibl. 
avbalkning,  fack,  'ficka';  (ibl.:)  paragraf, 
artikel,  passage  1.  'ställe'  (i  skrift). 

—  Rumbesparande.  Den  praktiska  och 
r.  metod  att  anföra  sammansättningar  som 
SAOB  nu  använder  Gust.  Cederschiöld  1914. 
-fylllande;  -ning.  Tjänstgöra  enbart  som 
r-ande,  som  r-ning  ibl.  =  som  staffage,  -lös; 
-het.  Evigheten  viskar  i  våra  öron  suset  från 
r-a  vidder  Gust.  Hellström.  Tid-  och  rum- 
löshet.    -sparande.     R.  metoder. 

—  Rum-  1.  Rumsbeställning,  -kam- 
rat. Mest  med  -s-.  Ett  riktigt  mönster  för 
en  rumkamrat  Ad.  Hillman. 

—  Rumsadverb.  Språkv.  B.  som  'här, 
där,   var  est,  vart',     -antenn.     En  r.,  som 

v.  28  —  Nusvensk  ordbok. 


ersätter  de  vanliga  luftantennerna  Sv.  Dagbl. 
1919.  -arrest.  A.  på  sitt  rum.  Krigs.  o. 
friare.  Jag  straffade  henne  då  med  tre  dagars 
r.  på  kaffe  och  bröd,  ocJi  ~  Öv.  fr.  'Multa- 
tuli'.  -begrepp(et).  -belysning.  Frilufts- 
ljus  eller  r.  fotogr.  -betydelse.  Språkv.  Or-- 
det  har  här  r.  -dager.  I  friluft  el.  i  r.  Nord. 
Fam.^  -dekorat|ion;  ör.  -dresserad.  Om 
hund ;  d.  för  att  vara  inne  i  rummen.  -driv|a; 
-hus;  -eri;  -ning.  Trädg.  Arter,  som  kunna 
r-as,  ägna  sig  för  r-ning.  Narcisser  ägna  sig 
utmärkt  till  r-eri  Trädgården,  1918.  -före- 
ställning fil.  -golv.  Stationsvägen,  som 
mest  liknade  ett  sandstrött,  knastrande  r. 
att  köra  på.  -granne.  Som  håller  till  i 
samma  1.  i  angränsande  rum.  -gymnastik. 
Ta  r.  varje  morgon,  -hyra.  B-n  går  bara 
den  till  70  kr.  i  månaden,  -inredning; 
-sexpert;  -skonst(en).  En  r.  från  karolinsk 
tid  har  museet  fått  som  gåva  av  friherre 
August  Trolle  Löioen,  Trollesund,  vilken  ~ 
Andr.  Lindblom.  Biträder  (som  smakråd) 
vid  rar.  -interiör.  En  sällsynt  vacker  r. 
(från  gustaviansk  tid),  -kaktus  )(  särsk. 
drivhuskaktus,  -kall.  En  handduk,  doppad 
i  r-t  el.  kallare  vatten  och  väl  urvriden  Isr. 
Hedenius.  -kamrat  se  rum- 1.  rums-,  -kant. 
Sjöv.  Jfr  rum^  A  IV.  Lämparna  hoppade 
ibland  upp  2^d  r-en  B.  Sjödin,  -kultur, 
trädg.  För  r.  i  vanlig  blomkruka,  -kypare. 
-luck|a,  sjöv.  Jfr  rum^  A  IV.  Lastningen 
var  slut,  de  tunga  r-orna  voro  på  och  ~  A. 
Klinckowström.  -luft.  Man  skyller  på  r-en. 
att  den  är  för  torr  B.  Kajanus.  Då  ytter- 
väggen avkyles  under  rens  daggpunkt  Nord. 
Fam.^  -miljö.  En  serie  rer  från  1500- 
talet  fram  till  mitten  av  1800-talet  1.  Fogel- 
qvist.  -städerska,  -svit.  Hyrde  en  r.  på 
det  finaste  hotellet,  -tak  plafond,  innertak. 
-tapet.  Motsatt  t.  e.  tambur-  1.  kökstapet. 
B.  med  bottentryck  i  grått.-télQton.  -tempe- 
ratur. Expe7-imentet  gjordes  vid  vanlig  r. 
R.  Sernander.  Torktid  12  timmar  i  r.  (för 
en  kopalfernissa).  Leva  i  26 — 28  graders  r. 
-termometer,  -uppassare,  -uthyrare. 
Och  det  åligger  husbo7ide  och  r.  tillse,  att  '^ 
Sv.  Dagbl.  1920.  -van;  -a.  Doggtik  av  god 
ras,  tigrerad,  r.  ~  Annons  1916.  —  De  små 
sorger  och  motigheter,  som  alltid  möter  en 
ung  hundvalp,  innan  han  lärt  sig  r-a  A. 
Knöppel.  -varm.  Genom  vistelse  i  ren,  r. 
luft  ~  V.  Nasiell.  En  r.  glasveranda  på 
villans  frånsida  Sig.  Dahlbäck.  -värme. 
Vid  vanlig  r.  Och  så  fick  isen  smälta  av 
r-n  G.  Bodman.  -växt.  A.  Törne,  B-ernas 
vinter  skötsel,  Sihlm  1933.  Berna  och  värme- 
ledningen,   -åskådning  fil. 

—  Rumlig  1.  Rumslig,  -t.  Gärna  fil. 
I.  Ex.  utan  -s-.  Skulle  man  således  icke 
kunna  säga,  att  det  rumliga  och  det  tidliga  ~ 
äro  så  oskiljaktiga,  att  ~  C.  J.  L.  Almquist. 
En  konkret  r.  situation  J.  Landquist.  II.  Ex. 
med  -S-.  Läran  om  själens  rumsliga  karak- 


867 


Rumlig— Runa^ 


868 


tär  Nord.  Fam.^  Såväl  retit  r-t,  som  dä  det 
är  fråga  om  tvä  partier  Karl  Ågren. 

Ru'm2,  [-t,  -mare];  -skots  (adv.).  Sjöv. 
Blott  i  några  få  (fasta)  uttr.  Anslutningen 
till  de  föreg.  mkt  svag.  I.  Enkelt.  1)  Sjöv. 
a)  Stora  skepp  behöva  r.  sjö.  Hålla  sig  ute 
i  r.  sjö.  Söka  r.  sjö.  När  vi  åter  kommit 
ut  i,  fått  r.  sjö.  Manövrera  i  r.  sjö.  b)jB. 
vind  som  blåser  in  akter  om  tvärs;  ibl.  all 
vind  akter  om  bidevind.  Viyiden  kom  r-mare 
in  mot  natten  och  ökade  farten  Ernst  Lund- 
ström. 2)  Friare.  Efter  en  r.  tid  återvänder 
han  till  ~  Strindberg.  Hinner  det  gå  om 
en  r.  tid,  innan  ~  H.  Wigert-Lundström. 
II.  Ssg.  Segla  r-skots  för  en  slör,  för  rum 
vind.  Och  kunde  sedan  falla  på  och  segla 
r-skots  hemöver  Erik  Sparre.  Att  en  r-skots- 
seglande  skall  hålla  undan  för  en,  som  ligger 
bidevind  o.  s.  v.  Emil  Smith.  Syn.  I.  1) 
a)  öppen,  vid,  rymlig,  med  manöverfritt 
utrymme,  där  det  finns  gott  rum  att  segla 
o.  driva;  b)  förlig,  gynnsam,  gynnande,  ibl. 
akterlig;  2)  rundlig. 

Rumbja  (akut  1.  grav);  -an.  Åtskilligt 
tyder  på,  att  den  stundande  säsongens  mode- 
dans blir  r-a,  ~  nationaldansen  från  Ciiba 
juli  1931.  De  dansa  tango  som  en  dröm 
och  ra,  så  den  ser  ut  som  en  fin  dans  ~ 
Gunilla  Wettergren.  —  En  raorkester  spe- 
lade oavbrutet,  mest  r-a,  så  fascinerande, 
att  ~  ib. 

Ruinl|a,  -ade,  [-as];  r-a  om  ni  m.  fl.  se  om- 
r-a  nj  osv.;  -ar|e  (-(e)n,  -e;  -tag  m.  fl.).  I.  Vanl. 
verbformer.  Han  r-ade  inte,  söp  inte,  men 
han  gick  pä  kafferep.  Jag  har  spelat  kort 
och  rulett,  /  jag  har  rat  med  vänner  B. 
Gripenberg.  Det  r-ades  vilt  i  den  lilla  sta- 
den pä  den  tiden.  Ra  och  leva  om.  II.  En 
notorisk  r-are  och  spelare.  —  Hans  [Nyboms] 
allbekanta  r-areliv  K.  Warburg.  Syn.  se 
ruckla  (under  ruckeP).  —  Rummel,  rum- 
let;  -kurre  (värd.  =  rumlare)  m.  fl.  I.  En- 
kelt. Själv  var  han  alls  inte  begiven  på  r. 
Häll  dig  hygglig  och  lät  det  inte  bli  något 
r.  den  här  gången  I  A.  Mörne.  Att  jag  var 
på  hemväg  frän  ett  r.  Strindberg.  Där  är 
r.  och  svir  var  natt.  II.  Ssgr.  Ex.:  Som 
aldrig  varit  något  annat  än  en  r-kurre  och 
en  odåga  S.  Lagerlöf.  Och  ungherrarnes  s.  k. 
r-liv  klandrades  skarpt  J.  G.  Arsenius.  Få 
olyckliga  r-vanor.     Syn.  se  ruckeP. 

Rumör,  [-et].  Det  blev  ett  r.  [när  det 
upptäcktes,  att  takstolarna  var  genomruttnaj 
Hj.  Bergman.  Och  det  blev  ett  våldsamt  r. 
om  den  saken  Alma  Söderhjelm.  De  ställde 
till  ett  r.  i  barnkammarn,  så  man  trodde 
taket  skulle  lyftas.  Göra  (ett  fasligt)  r.  Tills 
r-et  faktiskt  blev  outhärdligt.  —  Blåsten 
förde  ett  r.,  som  om  ~  Ellen  Wester,  öv. 
Syn.  (a)larm,  (o)väsen,  bråk,  gny,  stoj, 
buller,  leverne,  'liv'.  —  Runiörmästar|e; 
-inna.  Bråkstake,  bråkmakare,  bullerbas- 
(ius),     orostiftare,    orosfågel;     lustigkurre. 


upptågsmakare;  rolighetsminister,  den  som 
står  för  underhållningen  i  en  glad  sällskaps- 
klubb, arrangör,  'klubbmästare'.  Håll  efter 
den  lilla  r-n,  de  behöver  han  I  —  Där  Harald 
Wieselgren  var  r-e  i  ~  familjen  C.  G.  Lau- 
rin.  —  Därifrån  steg  han  till  logens  M.  G., 
en  mystisk  förkortning  av  ordet  Muntergök, 
med  vilket  r-en  betitlades  B.  Sjöberg.  — 
Var  ~  icke  blott  jakternas  ledare,  utan  även 
vilostundernas  r-inna  V.  E.  Öman. 

Rump|a,  -an,  -or.  Ordet  undviks  ofta 
som  lågt  (särsk.  i  bet.  1).  Formen  'rompa' 
(-å-)  verkar  dialekt.  I.  Enkelt.  1)  Ge  bräk- 
makarn  en  fot  i  r-ani  [Babianernas]  här- 
lösa r-or  skeno  som  blodapelsiner  i  solskenet 
C.  Lagercrantz.  2)  Korna  satte  r-orna  i 
vädret  och  kesado  iväg.  Kommer  väl  åter 
den  dagen,  då  kon  behöver  sin  r-a.  Det  är 
ej  längesedan  katten  sam  över  sundet,  ran 
är  våt.  —  Men  när  det  blir  sopp,  /  ränner 
korna  som  galna  /  med  rompan  opp  Gunnar 
Beskow.  II.  Ssgr.  Ex.:  Min  käre  Garlander 
ser  ut  som  en  r-dragen  hund  Hj.  Bergman.  — 
Kom  ~  hem  lika  skamsen  som  en  r-huggen 
hund  V.  Moberg.  Arbetslöshetskommissio- 
nen r-hugges  Sv.  Dagbl.  1926.  /  sina  löj- 
liga ~  r-huggna  rockar  Gunnar  Cederschiöld. 
—  Men  ska  jag  ha  en  hund,  nog  fasen  ska 
dä  vara  skaft  pd'n,  för  en  romplös  racka  ~ 
Erik  Sparre.  Syn.  I.  1)  bak(del),  stuss, 
stjärt,  säte,  'akter(del)',  'ända';  2)  svans; 
II.  (r-huggen:)  med  stubbad  svans,  stubb- 
svansad,  (bildl.:)  tvär-  1.  avhuggen  baktill; 
grundligt  (av)snoppad,  snopen,  skamsen. 

Rumster|a,  -ade,  [-as];  r-a  om  tu;  -ing 
(med  plur.).  Att  stöka  och  r-a  i  byråar  och 
skåp  i)agm.  Sommarström,  öv.  Dänger  i 
dörren,  ropar  dt  Efraim,  bråkar  i  spisen 
och  rar  i  skänken  Irja  Browallius.  Där  de 
r-ade  i  lägenheten,  så  det  säg  ut  som  om 
hunnerna  varit  där.  Han  r-ar  med  rättare 
och  ser  ofta  själv  till  arbetet  på  åkrarna. 
Allt  r-andet  med  jord,  bindslen  och  plantor 
A.  T.  Gellerstedt.  Syn.  stöka  (o'm  1.  ti'll), 
'fakta',  ibl.  omriva  lu  1.  omröra  tu,  ibl.  flänga 
1.  fara  omkri'ng;  (ibl.:)  ta  itu  (med),  bråka 
(med). 

Rumän,  -en,  -er  1.  Rumän|ier,  -iern, 
-ier;  -(i)sk  (-t;  -a  =  kvinna  1.  språk).  R-ernas 
språk  (r-iskan)  tillhör  de  romanska  språken 
men  är  starkt  uppblandad  med  andra  språk 
(slaviska,  grekiska,  turkiska,  germanska 
osv.).  Mattor  och  andra  alster  av  rsk  hem- 
slöjd. Rsk  folkpoesi  översatt  av  Talis  Qua- 
lis.     Svartögda  r-(i)skor. 

Run|aS  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
Den  äldre  1.  samgermanska  runraden  inne- 
höll 24  r-or,  den  yngre,  vårt  vanliga  rim- 
alfabet,  har  blott  16  typer.  När  r-orna  veko 
för  det  latinska  alfabetet.  Stungna  ror 
(stunget  'i'  betecknar  'e'),  stavlösa  1.  häl- 
singeror,  lönnr-or  och  troll(doms)r-or.  Sten 
med  drakslinga  och  ror.     Asmund  ristade 


I 


869 


Runa* — RunoriBtad 


870 


r-orna.  Magiska  föreställningar ,  knutna  till 
r-orna  och  deras  bruk.  Exempelvis  i  Dalarna 
användes  stundom  ett  slags  r-or  på  husgeråd 
i  helt  sen  tid  (inpå  1800-talet),  s.  k.  dalr-or. 
Och  sten,  /  vars  r-or  tala  mäktigt  än  I  om 
forna  bragder  A.  Jensen,  öv.  Skånelagen, 
skriven  med  (stungna)  r-or  vid  slutet  av 
1200-talet.  R-ornas  användning  utanför  det 
monumentala.  Binda  ngn  med  (troll)r-or. 
2)  Friare  o.  bildl.  Mest  skr.  o.  skönl.  a)  Må- 
nen berättar  mig  i  silverne  r-or  /  om  landet 
som  icke  är  Edith  Södergran.  Den  kalla 
natten,  /  vars  bida  spår  så  djupa  ror  rita 
A.  Österling,  b)  Med  ngn  anslutning  till 
runa^.  Nej,  nej,  Maisie  Macdonald  kunde 
helt  säkert  lära  honom  den  ra,  som  kunde 
förhjälpa  honom  bliva  kvitt  sin  börda  Öv. 
fr.  'Fiona  Macleod'.  Därpå  framsade  hon, 
bugande  sig,  långsamt  de  få  raderna  i  den 
gamla,  gamla  r-an  ib.  c)  Rista  en  (minnes)- 
r-a  över  ngn  teckna  hans  minne.  Dödsra. 
d)  Vem  skall  väl  efter  Erik  Gustaf  Geijers 
död  kunna  föra  den  svenska  historiens  r-or? 
föra  dess  sak,  föra  historieforskningen 
framåt.  Nu  finnes  ingen  att  föra  våra  ror 
efter  honom  taga  upp  hans  mantel  (o.  hedra 
vårt  minne  i  saga  o.  sång).  II.  Ssgr  ha 
i  regel  run-,  säll.  (skönl.)  rune-,  ngt  oftare 
(ävenledes  skönl.)  runo-.  I  sista  fallet  kunna 
de  ngn  gång  vara  svåra  att  skilja  från 
ssgr  till  runa^.  På  de  två  sista  ssgsfor- 
merna  (ofta  mer  tillfälliga)  anföras  nedan 
endast  ex.  Syn.  I.  1)  runtecken  1.  run- 
bokstav    (hos    de    gamla    germanerna);    2) 

a)  (betydelsefullt  1.  djupt  1.  magiskt)  mär- 
ke, trolldomstecken,  magiskt  (runo)tecken; 

b)  magisk    formel,   trollformel,   trollsång; 

c)  'minne',  döds-  1.  minnesruna. 

—  Runalfabet.  R-et,  efter  de  6  första 
tecknen  även  kallat  'futhark'  »».  Syn.  ibl. 
runrad,  -binda.  Trollbinda  med  runor. 
-bokstav,  -djur.  Fackl.  Se  runslinga  1. 
Den  ram,  i  vilken  inskriften  är  anbragt, 
utgöres  av  två  r.,  vilkas  ~  O.  v.  Friesen, 
-fattig.  De  r-are  trakterna  O.  v.  Friesen. 
-forsk|are;  -ning.  -häll.  Mindre  vanl.  än 
'runsten'  o.  mer  skr.  (ofta  skönl.).  Ofta  om 
liggande  (jordfast)  häll  1.  om  större  sten. 
Där  en  väldig  r.  vart  rest  på  hans  [Verelii] 
av  tvenne  lönnar  beskuggade  gravhög  ~  Joh. 
Nordström,  -inskrift.  Svårtolkade  r-er.  De 
urnordiska  r-erna.  -kalender  se  runstav. 
-kav|el  1.  -kav|le.  Runristad  kavle  till 
trolldom  1.  d.  Spökets  bindande  medels  r-eln 
Herm.  Geijer.  -konst;  -när.  R-en  var  ju 
vida  spridd  i  Norden  och  ~  O.  Walde. 
•kunnig;  -het.  -kunskap.  -lär|a.  Lilje- 
grens Ra,  Sthlm  1832.  -magi;  -magiker. 
(Läran  om)  runornas  användning  i  magiskt 
syfte.  S.  Agrell,  Lapptrummor  och  r.  (1934). 
En  utövare  av  r-n  T.  E.  Karsten,  -minnes- 
märke, -märkja;  -e(8berättigad).  R-et  är 
ett  kvalitetömärke  för  svenskt  smör  avsett 


för  export.  R-et  anbringas  på  emballaget 
för  svenskt  smör,  som  fyller  vissa  av  'Smör- 
provningarna kontrollerade  egenskaper.  Me- 
jerier med  rätt  att  r-a  smöret  Hv.  Dagh\.  1911. 
Det  r-esberättigade  smöret  ib.  —  Re  även 
för  ägg?  [liksom  för  smör  o.  fläsk]  Tidnings- 
rubrik 1931.  -mästare.  Dels  =  (fullärd 
1.  utmärkt)  runristare;  dels  =  runmagiker. 

1)  En  bok  om  Sverges  r.  Arth.  Norden.  2)  Stor 
trollkarl  och  r.  Em.  Linderholm. 

-rad.  Ibl.  =  runalfabet.  Den  samger- 
manska ren  ~.  Rens  bokstavsnamn  och 
uppställning,  -rik;  -edom.  Näst  Uppland 
ära  Södermanland,  Östergötland  och  Got- 
land de  r-aste  landskapen.  -rist|ad;  -are; 
-ning.  Det  r-ade  hornet  från  Gallehus. 
[Stenens]  r-ade  del  O.  v.  Friesen.  Rade 
minnesvårdar  T.  J.  Arne.  —  E.  Bråte, 
Svenska  r-are.  —  Upplands  rikedom  på 
r-ningar  ~.  -skrift.  O.  v.  Friesen,  Om  r-ens 
härkomst.  Skånelagenir.  -sling|a.  1)  Egentl. 
Ra,  bildad  av  orm  eller  drake  ('rundjur). 

2)  Bildl.  Det  är  mig  kärt  att  i  detta  sam- 
manhang fästa  en  ra  kring  namnet  Helge 
Lindholm,  som  ~  E.  Palmstierna.  -stav. 
Kalenderstav  1.  (ständig)  almanacka,  ristad 
på  trä,  'årsstav'.  Ren,  ofta  i  svärdform 
och  även  kallad  'primstav',  har  nyttjats  hos 
oss  ända  in  på  1700-talet.  Av  de  omkr.  1000 
kända  r-arna  härstamma  de  flesta  från  det 
gamla  Linköpings  stift  (dvs.  Östergötland, 
Småland,  Öland  o.  Gotland),  Uppland  och 
Dalarna,  -sten.  Minnessten  ristad  med 
runor.  I.  Enkelt.  Sverge  har  enl.  nyaste 
beräkning  o.  2,060  rar,  därav  inemot  1,000 
i  Uppland,  Danmark  (inkl.  Skåne)  över  200 
och  Norge  ett  50-tal  Sv.  Uppslagsbok  1935. 
De  tidigaste  skandinaviska  r-arna  återgå 
till  omkr.  400  e.  Kr.,  huvudmassan  stammar 
från  1000-talet.  I  Norden  ha  jämsides  med 
r-ar  funnits  stenminnesvårdar  utan  inskrift, 
s.  k.  bautastenar,  vilka  ~.  R.,  ornerad  av 
ristaren  Fot,  Vårdsätra  {nära  Uppsala).  F. 
Plutzar,  R-arnas  ornamentik.  II.  Ssgr.  Ex.: 
R-sfragment,  insatt  i  kyrkogårdsmuren.  E. 
Linderholm  begär  anslag  till  en  r-skarta  över 
Sverge  och  Danmark  1931.  R-sornamentik. 
Uppland  är  den  germanska  världens  r-sri- 
kaste  bygd  O.  v.  Friesen.  -tecken.  -tyd|are; 
-ning  (med  plur.).  -uppteckning.  Bevarad 
i  r.    -urkund. 

—  Runerist|ad.  Skönl.  liksom  de  följ. 
Allt  ont  han  övervinner  /  med  r-at  svärd 
Olle  Arbman.  -skrift.  Ormslingan  slog 
sin  ringel,  full  med  r.  Tegnér,  -svärd. 
Nicander,  R-et  och  den  förste  riddaren. 

—  Runohäll.  Skönl.  för  det  vanligare 
'runhäir,  Grå  och  dyster  står  r-en  Olof 
Bruno  (1918).  -mästare.  Var  deras  bästa 
r.  voro  till  finnandes  S.  Lagerlöf,  -rik.  Sörm- 
land, det  gröna  r-a  landet  ~  Hugo  Ekham- 
mar.  -ristad.  Och  vandringsmannen,  stödd 
mot  r.  vård  Raf.  Lindqvist,  öv. 


871 


Runolog— Rund'^ 


872 


—  Runolög  (-åg) ;  -en.-er; -I(-(e)n).  Run- 
forskare  (resp.  runforskning,  runlära). 

Run{a%  -an,  -or.  Finsk  folkdikt,  runsång 
(ofta  om  Kalevalasång).  Ordet  är  i  det  hela 
väl  skilt  från  runa\  dock  finnas  fall  då 
detta  i  bildl.  användning  närmar  sig  runa^. 
Så  även  ngn  gång  i  ssgr.  I.  Enkelt.  Överallt 
upptecknade  Lönnrot  de  ror,  som  levde  på 
folkets  läppar,  och  snart  fanns  i  hela  Kare- 
len ingen  runosångart,  som  kände flere  ror 
än  han  B.  Estlander.  Lönnrot  omarbetade 
och  hoparbetade  de  insamlade  r-orna  till  ett 
stort  epos,  som  han  kallade  Kalevala;  andra 
upplagan  därav  utkom  1849  och  omfattade 
22,795  versrader,  fördelade  på  32  tr-on. 
De  i  Ingermanland  upptecknade  ~  Kuller- 
vorunorna.  II.  Ssgr  ha  i  regel  runo-,  ibl. 
därjämte  run-.  Ex.:  1)  Runo-.  Rometern 
består  av  4  trokéer  i  varje  versrad,  har  ej 
strofindelning  eller  slutrim,  men  däremot 
allitteration  (dock  bloit  inom  samma  vers- 
rad);  utmärkande  för  rometern  är  även 
parallellismen.  Det  r-orika  Karelen  S.  Lager- 
löf. Z.  Topelius  d.  ä.,  r-osamlare.  Lönnrot, 
R-osamling  om  Yäinämöinen.  När  ~  r-osån- 
gen  ljuder  ~  E.  v.  Qvanten.  Karelska  r-o- 
sdngare.  Routgivare.  2) Run-.  Mindre  vanl. 
variant.  T.  e.  Kantelesång,  varvid  runsån- 
gare  och  rimsångerskor  uppträdde  Ups.  N5'^a 
Tidn.  1935. 

Rund\  -en,  -er.  1)  Skönl.  På  ättehögens 
välvda  r.  And.  Anderson.  Nu  beder  all 
jordens  r.  ,  sin  fredsbön  till  världarnas 
Herre  E.  Brogren.  På  jordens  vida  r.  Ty 
vår  är  hela  jordens  r.  Och  himlen  lyser 
upp  sin  r.  /  ännu  en  timme  blott  ~  K.  A. 
Melin.  På  himlar-en.  I  stjärnsådd  himmels- 
rund  Tor  Hedberg.  Där  Skeberg  speglar 
sitt  raggiga  bryn  /  i  Djursjöns  källrund 
om  kvällen  Joh.  Nordling.  Svärdsklang  mot 
skölderer  K.  G.  Ossiannilsson.  2)  En  r. 
av  urtidsresta  stenar  O.  Thunman.  Altar- 
rund. —  De  satte  sig  nu  i  r.  kring  brasan. 
I  systrars  r.  I  syskonr-en.  Bryta  sig  ut  ur 
brödrar-en.  Den  ädla  sångarr-en.  3)  Kanske 
oftare  'rond',  a)  Och  mångubben  tittade  till 
dem  ibland,  I  där  han  gick  den  nattliga 
r-en  Emil  Norlander.  Gå  sin  vanliga  r.,göra 
en  r.  i,  kring,  genom  staden,  b)  Fast  nionde 
året  I  redan  har  lupit  sin  r.  B.  Risberg, 
öv.  Otaliga  solar  gingo  i  virvlande  r.  ~  V. 
Almquist.  C)  Ute  i  Europa  gjorde  protektio- 
nismen  och  statssocialismen  sin  r.  i  katedrar 
och  ~  B.  Estlander.  Isynnerhet  när  smitto- 
sjukdomarna gjorde  sin  r.  i  trakten  Elis. 
Wpern-Bugge.  4)  Idrotts.  Oftare  'rond'. 
Simning  ~  Första  rund  (8  Jieats)  Olympiska 
spelen,  1912.  Syn.  1)  klot,  valv,  rund  1. 
välvd  yta  1.  vidd  1.  rymd,  rundel;  2)  ring, 
krets,  cirkel,  krans;  'kedja';  3)  rond;  slag, 
kringvandring ;   ibl.  kretslopp;  å)  omgång. 

—  Run|d-,  -t,  -dåre.  A)  Enkelt.  I.  Adj. 
1)  Egentl.     a)  Linan  man  ännu  visste,  att 


jorden  var  r-d  som  ett  klot.  R-da  peppar- 
korn. R-da  tomater  och  ovalr-da  (ovala). 
Tillplattat  r-d  (plattr-d).  Rd  och  fyllig. 
Rd  och  knubbig.  Med  (barna)r-d  och  rosig 
kind.  Blev  litet  r-dare  i  kinderna  »v.  Med 
r-da,  smidiga  lemmar.  Flickr-da  former. 
Kulr-da  karameller.  Äppel-,  ärtrd.  —  Agg-, 
oval-,  läng-;  fiatr-d  även  till  c.  b)  R-d  som 
en  vals  (cylindrisk) .  De  höga,  raka,  jämn- 
r-da  ~  stammartia.  C)  Krets-  1.  cirkelrund. 
Månens  r-da  skiva.  Ett  ansikte,  r-t  som  full- 
månen. Riddarna  av  r-da  bordet.  R-d  eller 
oval  spegel?  Och  skriver  med  sina  största 
och  r-daste  bokstäver  ~  Curt  Berg,  öv.  — 
Under  det  hennes  ögon  stodo  r-da  avförvå- 
ning. 2)  Bildl.  a)  I  r-t  tal  avrundat,  jäm- 
nat, ungefärligt.  R-d  summa  jämn(ad),  ofta: 
slutande  på  tiotal.  Tjänat  r-da  hundra  tu- 
sen på  affären  jämnt;  ibl.  fulla  1.  dryga. 
b)  En  r-d  tid  rundlig.  Festen  fortgick  på 
gammalt  vis  i  r-da  tre  dagar  ('hela')  B. 
Estlander.  Slugers  förstånd  stod  stilla  i  fem 
r-da  minuter  ('fulla')  Th.  Renvall,  c)  Jfr 
II  1  d.  Man  kan  servera  dem  de  r-daste 
löften  och  lova  dem  all  världens  härlighet 
utan  att  ~  E.  Lindorm.  Skänka  med  r-d 
hand  frikostigt.  Mormor  visste  allt,  och  hon 
gav  honom  sin  r-da  välsignelse  i  alla  hans 
förehavanden  J.  Hemmer. 

II.  Runt  som  adv.  o.  prep.  (även  efter- 
ställt).  1)  Adv.  a)  R-t  om(kring)  ser  man 
endast  skog,  mörk  skog.  Vitt  ljus,  synligt 
r-t  om.  h)Gå  runt  se  gå  (särskrivna  ssgr; 
II.  1451).  Irra,  jaga  ngn,  kantra,  slå, 
snurra,  virvla  r-t  se  verben,  c)  Upprepat. 
Även  ssg  (ibl.  med  bindestreck).  En  karu- 
sell på  gott  och  ont,  som  ständigt  susade  r-t, 
r-t  Ester  B.  Nordström.  Som  en  tjur,  vilken  ~ 
går  där  r-t  r-t,  visande  sina  stora  ögonvi- 
tor  Agnes  Byström-Lindhagen,  öv.  R-t,  r-t 
sprang  hon  kring  husbonden  under  Ijudligt 
skall  S.  Dahllöf.  —  Ibl.  (särsk.  i  smtl.)  även 
De  går  rund(-)rund  i  skallen  på  mej  (utt. 
ru'n-ru'n);  även  'rund-runt'.  d)  Bildl.  Jag 
födde  upp  en  jaktfalk,  det  tog  mig  r-t  ett 
är  (jämnt,  ett  helt)  Erik  Blomberg.  —  Lova 
r-t  och  hålla  tunt  frikostig  i  löften  men 
dålig  i  uppfyllande.  Att  vad  herrarna  i 
Kampsax  lova  r-t  hålla  de  än  r-dare  Maud 
v.  Rosen.  Ty  hoppet  alltid  lovar  r-t  /  men 
verkligheten  håller  tunt  Ernst  Wallmark. 
2)  Prep.  a)  Som  virats  rt  en  stomme  av 
trä.  Soldaterna,  som  trätigdes  r-t  elden.  Bän- 
kar av  björk  löpte  r-t  hela  rtimmet  ~  J. 
Hemmer.  Och  vita  spetsar  r-t  ärmarna.  R-t 
hörnet.  Som  gått  r-t  huset '^.  Pd  dess  första 
resa  r-t  klotet.  Och  r-t  hela  världen  till- 
verkas kölnervatten  efter  olika  recept.  Hun- 
darna, som  sprungo  r-t  benen  på  oss  ~. 
b)  Efterställt.  Kobben  var  icke  större,  än 
att  man  kunde  gå  den  r-t  på  femton  minuter 
Strindberg.  Mälaren  r-t.  Jorden  r-t  på  80 
dagar.  Zwirko  vami  Europa-runt(ttygningen) 


873 


Rund^ — Rundkornig 


874 


1932.  Kuska  Frankrike  r-t  med  en  cirkus. 
Rände  staden  r-t  för  att  låna  400  mark  ~. 
Och  ett  par  dagar  valsade  vinden  kompassen 
rt  ~  'S.  Sylvander".    Året  rt. 

B)  Ssgr  ha  rund-,  i  pres.-partcip  ngn 
gång  växlande  med  runt-;  'runtom'  m.  fl. 
ha  enbart  runt-  Cde  särskrivas  ofta). 

Syn.  A)  I.  1)  klot-,  ärt-,  kul-,  cylinder-, 
vals-,  cirkel-,  krets- l.ringformig, cylindrisk, 
(ibl.:)  trind,  rundad,  knubbig,  fyllig;  2)(ibl.:) 
jämn(ad),  avrundad;  ungefärlig;  full,  hel; 
rundlig;  II.  (r-t:)  omkring,  (i)kring,  i  cirkel, 
ett  (helt)  varv  (runt);  frikostigt,  rundhänt. 

—  Rundaktig,  -t.  Skr.,  mindre  vanl. 
-armad.  En  liten  r.  tös.  -banja;  -elopp 
m.  fl.  Idrotts.  Edsvikens  r-elupp  domine- 
rades av  motorcyklisterna ;  försöket  med  r-a 
lyckat  1928.  -bark|a;  -ning.  [Propsen]  leve- 
reras vanligen  r-ad  H.  Juhlin  Dannfelt. 
-barmad.  Gärna  skönl.  Denna  r-e,  mörk- 
ögda dam  Aino  Ackté.  -bild  ibl.  för  'pano- 
rama', -bladig,  -t.  -blick.  1)  Efter  en 
ny  r.  genom  salen  R.  Schildt.  En  r.  på 
rummets  väggar  visade  idel  porträtt  av  ~ 
S.  Siwertz.  Efter  en  sista  r.  över  landska- 
pet ~  Strindberg.  —  Närmare  2:  I  solned- 
gången låg  ön  nedanför  utbredd  i  en  enda 
r.,  med  skogar,  åkrar,  ängar,  stugor  ~  ib. 

2)  Den  präktiga  r-en  från  terrassen  utanför 
borggården  V.  v.  Heidenstam.  3)  Rentbildl. 
Den  lille  bereste  polacken,  vilken  besatt  en 
r.  och  ett  kunskapsförråd,  som  var  häpnads- 
väckande W.  Hammenhög.  Syn.  1)  blick 
runtom;   2)  rundsikt,  rundsyn,  panorama; 

3)  kringsyn(thet),  omsikt.  -boll.  En  s.  k. 
'större  friluftslek'  med  slagträ  o.  slagboll. 
-bottnad.  T.  e.  R.  jolle,  kastrull,  -brev. 
Rundskrivelse,  cirkulär.  -brännar|e.  En 
vanlig  fotogenlampa  med  14  linjers  r-e  Nord. 
Fam.^  Ren  ~,  som  drar  mycket  gas,  an- 
vändes endast  för  bryning  av  steken  1917. 
-byggnad.  Skeppsholmskyrkan  i  Stockholm 
är  en  r.  från  förra  hälften  av  1800-talet. 
-bågjad;  -e;  -efönster  1.  -sfönster  m.  fl.; 
-ig  (,-t).  Jfr  romansk  (stil).  Mellan  sirliga 
kolonetfer  i  de  små  rade  fönstren  blicka 
vi  ~  V.  Langlet.  R-arna  tillhöra  den  ro- 
manska stilen.  Den  slottsartade  utbyggna- 
den ~  med  dess  r-efönster  Sven  Hallström, 
öv.  I  r-sfältet  ovanom  cistärnen  ~  Y.  Hirn. 
Domen  i  Pisa,  r-sstil,  1100-talet.  Genom  ett 
rsvalv  kommer  man  ~  C.  A.  C.  Lewenhaupt. 
R-iga,  tegelomfattade  öpjmingarför  kanoner 
Aug.  Hahr.  Små  r-iga  fönsteröppningar  C. 
G.  Brunius.  -dans.  Valsen,  uppfunnen  1780, 
var  den  första  r-en  (dans  vari  kavaljeren 
för  sin  dam  genom  att  lägga  armen  om 
hennes  liv). 

-flygning;  -smaskin.  Det  är  infe  precis 
något  latmansgöra  att  vara  gast  på  en  r-s- 
maskin  Jöran  Forselund.  -flykt,  -form; 
-ad.  Skr.  1)  Kyrkan  har  ej  den  numera  i  Abes- 
sinien genomgående  r-en  utan  ~  S.  Siwertz. 


2)  Stora  band  av  rade  strömoln  Erik  Sparre. 
-fråg|a;  -ning  (med  plur.).  Vanligt  svenskt 
ord  för  'enquéte'  (enkät).  En  r-a  till  våra 
reklamchefer  Sv.  Dai^bl.  1919.  —  En  r-ning 
frän  jordbruksdepartementet  \h.  1911.  -färd. 
R-en  omfattade  c:a  600  km.  samt  fyra  större 
alppass  Ax.  Gadolin.  li-er  i  Colonibo  och 
dess  ~  omgivningar  B.  Forell.  Syn.  rund- 
tur, (mindre)  rundresa,  -fönster.  Med  tinn- 
krön  och  r.  Syn.  ibl.  oxöga,  -gattad,  sjö  v. 
Med  mer  1.  mindre  rund  akter.  -gång. 
Rasken  var  nu  ute  för  alt  få  sin  utsädes- 
råg, och  det  var  hans  första  r.  i  socknen 
V.  Moberg.  Företa  en  r.  genom  byggnaden  '^. 
Ute  på  r.  bland  bekanta  ~.  -het,  -en,  [-er]. 
Jfr  rund'.  Barockens  r.  och  frodighet.  Ibl. 
bildl.  Ty  även  den  hullingjinaste  satir  hal- 
kar av  på  din  absoluta  r.  A.  Österling. 
-horisont.  Halvcirkeliormad  vitfärgad  (nu- 
mer vanl.  mjuk  o.  fritt  hängande)  bakgrund 
på  raodärn  teaterscen  (ger  illusion  av  rymd 
o.  ljus  vid  lämplig  belysning).  En  ny  r. 
kommer  att  installeras  på  Kungl.  teatern 
Sv.  Dagbl.  1920.  -huggja;  -ning.  Han  och 
en  kamrat  slå  sig  samman  och  r-a  [träj- 
stycket  E.  Mjöberg.  -hult,  -et  [1.  -en],  = 
[1.  -ar  1.  -er].  Sjöv.  Ofta  koll.  Innefattar 
ett  fartygs  rår,  spiror,  bommar,  gafflar, 
stänger,  bogspröt  m.  m.;  ibl.  innefattas  även 
master,  märsar  o.  salningar.  Mast  och  övrig 
r.  göras  antingen  massiva  ~  eller  ihåliga  ~ 
G.  Gartz.  Mot  ett  virrvarr  av  r.  och  tåg 
E.  Knape.  Slog  båda  armarna  om  r-en  han 
fått  tag  i  E.  Didring.  -hus.  R.  hos  primi- 
tiva folk.  -hydda.  -häll.  Av  inlandsisen 
slipade  rar  R.  Sernander.  -hänt,  —,  -are; 
-het.  Av  naturen  r.  Den  ~  på  myntstycken 
icke  så  r-e  främlingen  I.  Lo  Johansson.  Nå- 
gon r.  ynan  mot  småfolk  var  han  inte  Hj. 
Alving.  En  r.  anslagspolitik.  Han  förscdde 
sig  r.  med  socker  och  ~  G.  Stenius.  [De 
fräckaste]  trakterade  jag  r.  med  knytnävarna 
Arthur  J.  Jacobsson.  —  De  partier  ~,  som 
ge  de  r-aste  löftena  Sydsv.  Dagbl.  1932.  Och 
det  har  genomgående  givits  r-are  i  år  (om 
Uppsala  'julfemma'  1932).  —  Om  hennes 
r-het  bottnar  i  verkligt  gott  hjärta  eller  i 
fåfänga  Sig.  Westberg,  öv.  Nordbornas  r-het 
med  pengar  ~  I.  Lo-Johansson.  Syn.  giv- 
mild, frikostig,  generös,  liberal,  spender- 
sam,  ibl.  slösande,  (ibl.:)  rundligen,  utan 
knussel. 

-järn,  tekn.  1)  Spanjoletten  är  en  stång 
av  r.  med  en  horisontell  kort  gripklo  i  vardera 
ändan,  som  ~  Nord.  Fam.^  2)  En  mejsel 
(med  halvrund  egg),  rundmejsel,  -kindad. 
Re  landsflickor  Elin  Wägner.  Hullig  och  r. 
-klipp|a,  -te,  -t,  -as;  -ning.  I  skolen  icke 
r-a  kanten  av  edert  huvudhår  Bibeln.  Som 
mestadels  ha  sitt  skägg  kort  och  r-t  H.  Hul- 
tenberg,  öv.  R-ta  naglar.  Allé  av  r-ta  gra- 
nar C.  Svenson-Graner.  -knäppt.  Ra  ~ 
manschetter  Harry  Blomberg,  -kornig.  R. 


87  5 


Rundkornig— Rundtur 


876 


havssand  Nord.  Fam.  R-t  krut.  -kul|a.  Med 
införande  av  rafflade  vapen  i  mitten  av 
1800-talet  ersattes  r-orna  med  spetskulor. 
Gjutna  eller  pressade  r-or  Th.  Högdahl. 
-kuUig, -t.  i?,  hatt.  Sittr  a  plommonstop'^. 
—  Mellan  två  ra  berg  C.  Lagercrantz.  Ra 
cementhyddor  [för  ormar]  Naturens  liv. 
-kyrk|a.  Centraikyrka  med  rund  grund- 
plan. H.  F.  Frölén,  Nordens  befästa  r-or 
(1911).  Solna  och  Bromma  ror  invid 
Stockholm.  Gravkapell  i  r-ostil  Nord.  Fam.^ 
-lag|d,  -t,  -dåre;  -dhet.  En  vänlig  och  r-d 
matrona  Joh.  Jolin.  Med  ett  r-t,  pussigt 
ansikte  J.  Granlund,  öv.  En  vit,  aristokra- 
tisk hand,  smal,  r-d  och  med  ~  V.  Bene- 
dictsson.  -lemmad.  En  frodig  och  r.piga 
Ragn.  Ekelund.  -l0g|e.  Re  i  Gräta  by, 
Nora  s:n  Manne  Hofrén.  De  åttkantiga  s.  k. 
r-arna  Sven  Haglund,  -magad.  De  pärl- 
ögda,  r-e  barnen  ~  B.  Gripenberg,  öv.  — 
Den  r-ade  likörflaskan  ~.  -mask.  Zool. 
Till  r-arna  (Nematoda)  höra  bl.  a.  spol- 
maskar  och  trikiner.  Syn.  trådmask,  -mej- 
sel. Se  rundjärn  2.  -mun.  Zool.  Cyclo- 
stoma  (en  grupp  bland  broskfiskarna).  Grxip- 
pen  r-nar  omfattar  nejonögon  och  pirålar. 
De  läckra,  ållikyiande  r-narna  om  nejon- 
ögon. -mur.  Ren  har  varit  1 — 1,7  meter 
bred  med  ingången  i  sydväst  Har.  Schiller. 
-målning;  -sbyggnad.  V)R-en  söker  återge 
utsikten  från  en  bergstopp,  ett  torn  1.  d.  I 
Berlin  visades  då  [18S8]  flera  jättelika  r-ar, 
mest  från  slagfälten,  men  även  över  Lofoten- 
öarna  G.  Aldén.  —  Ibl.  även  bildl.  En  mera 
levande  och  klar  r.  har  sällan  givits  i  roman- 
form Sig.  Agrell.  Syn.  (ibl.:)  panorama, 
'rundblick'. 

-nöt|a;  -ning.  Klippor  vid  Roslagstull, 
som  r-ts  av  forntida  bränningar.  Stora  sam- 
lingar av  r-ta  stenar  (klapper)  Nord.  Fam.^ 
-pipig.  R-a  ostar,  som  t.  e.  schweizerosten  ~. 
-promenad.  Att  först  ta  en  liten  r.  (genom 
staden).  Det  lönar  sig  att  göra  ren  på  fäst- 
ningsvallarna, vilkas  ~  A.  Österling.  [Stads- 
husklockan,] där  apostlarna  ^  företa  sin  r. 
vid  varje  klockslag  ~  Öv.  fr.  Bruce  Lock- 
hardt.  -radijo;  -obolag  m.  fl.;  -er|a  (-ade, 
-as ;  -ing,  med  plur.).  1.  Ro.  Se  radio  I  3. 
Den  inom  r-on  alltmera  kännbara  t>  trängseln 
i  eternii  Sv.  Uppslagsbok  1935.  —  R-obolag 
i  Norge  efter  svenskt  mönster  1923.  'Radio- 
tjänst',  aktiebolag  grundat  1924  med  ända- 
mål att  idka  r-orörelse  m.  m.  R-ostation  jfr 
radiostation.  R-ostörningarna  frän  spårvä- 
gar 1934:.  II.  Rera.  Jfr  radiera  IL  ^n  radio- 
Zon,  som  r -er ade  föredraget  till  de  hundra- 
tusentals trådlösa  uppfångarna  i  hela  Eng- 
land sept.  1923.  Resultatet  av  Vasaloppet 
r-eras  1924.  [Anförandet,]  som  r-erades  över 
stora  delar  av  världen  1933.  Syn.  se  radio 
o.  radiera.  -res|a;  -ebiljett;  -ekappsäck  m.  fl. 
Göra  en  ra  genom  Skandinavien.  På  åter- 
färd frän  en  politisk  ra  i  Ryssland  ^  B. 


Estlander.  Syn.  rundtur,  rundfärd,  turné. 
-ringning.  Genom  en  r.  till  [studentjna- 
tionerna  Dag.  Nyh.  1919.  -ryggad.  R.  och 
krokig,  böjd  över  en  sifferkolumn  Brita  Tiger- 
schiöld,  öv.    -rökt.   R.  ål  x  flatrökt  1.  fläkt. 

-sikt.  Högst  uppe,  där  man  har  en  r. 
över  staden  ~  Manf r.  Björkquist.  Syn.  rund- 
syn, rundblick,  -skrift;  -(s)penna  m.  fl.  Ett 
slags  upprättstående  skrivstil  med  starkt 
rundade  o.  breda  penndrag.  Och  präntar 
med  djupt  allvar  sirlig  r.  i  sin  skrivbok 
Gunnar  Cederschiöld.  Skriva  r.  Hur  skulle 
det  ta  sig  ut  med  r.,  tror  du?  —  Några  rader 
skrivna  med  r-stil  Elsa  Lindberg,  -skri- 
velse. Sända  ut  en  r.  till  alla  länsstyrel- 
ser ~.  En  r.  om  regeringens  beslut  ~  utgick 
samma  dag  från  ~  B.  Estlander.  Syn.  rund- 
brev, cirkulär,  -skurjen.  Draperad  i  en 
r-en  spansk  kappa  ~.  En  r-en  vadmals- 
mössa  med  öronflikar  ~.  —  Rimmad  skinka 
(r-en).  —  Ret  polkahår  'Jörgen',  -skyl, 
länt.  R.  med  hatt  )(  långskyl.  -slipja  ru; 
-maskin;  -are; -ning.  En  r-ad  safir.  Spegel- 
platåer  ~  med  r-ade  kanter  Nord.  Kompa- 
niet. Hårborste  med  fina,  i  spetsen  r-ade 
aluminiumpinnar.  Av  isen  r-ade  hällar'^  Carl 
Wiman.  —  Järnsvarvare,  fräsare,  rare  ~. 
-snitt.  Klyv  halsskinnet  på  hönan  och  gör 
ett  r.  intill  huvudet  Ane  Randel.  Och  med 
kniven  gjordes  ett  varsamt  r.  ovanför  en 
kvistkrans  [på  ungtallen]  E.  Modin.  -stav. 
Byggn.  List  i  gmskärning  en  halvcirkel  1. 
del  därav.  -stick|ad;  -ning(8ma8kin).  Trikå- 
väv,  r-ad.  Rade  undertröjor.  [En  utställd] 
elektriskt  driven  r-ningsmaskin  1928.  -stil 
se  rundskrift,  -stock.  En  bred  bäck,  över 
vilken  som  spång  lagts  en  grov  r.  J.  Möller- 
svärd. Bro  av  r-ar  ib.  Rödbok  ~  i  r-ar, 
plank,  bräder,  stav  m.  m.  -stol;  -styp. 
-stycke.  Mindre  vanl.  än  'runstycke'  (se 
d.  o.),  -svarvla.  Rade  stolsben.  —  Hennes 
r-ade  lemmar,  -syn.  Hög  tillräckligt  för 
att  lämna  fri  r.  ~  Sig.  Frosterus.  Uppifrån 
fjällkammen  har  man  en  väldig  r.  över  den 
vidsträckta  ~  skogsmattan  K.-E.  Forsslund. 
—  Även  bildl.  Som  sammantagna  ge  en  r. 
över  vår  generation.  Syn.  rundblick,  rund- 
sikt.  -såg.  Till  maskinarbete  använder  man 
R-ar  eller  Cirkelsågar,  som  bestå  av  en 
i  kanten  sågtandad,  cirkelrund  stålskiva 
Kjellins  Varulex. 

-tempel,  -timmer.  Väggarna  av  obarkat 
r.  O.  Bucht.  Skötbåtarna  ~  till  hälften  upp- 
dragna på  sina  bäddar  av  i  sanden  ned- 
lagda r.  Erik  Sparre.  -torn.  Det  ena  ret 
avslutas  av  ~  Aug.  Hahr.  -trä  jfr  t.  e. 
rundtimmer,  -tur.  I.  Enkelt.  1)  En  r. 
genom  staden,  genom  Sverge.  De  av  S[tatensJ 
J[ärnvägar]  anordnade  'billiga  rerfia'  äro 
rundresor,  som  kunna  påbörjas  vid  vilken 
station  som  helst  ä  de  linjer,  som  turen 
berör,  och  i  valfri  riktning;  till  dessa  r-er 
finnas  också  smärre  tilläggsturer.  Nordiska 


877 


Rundtui' — Rundlis: 


r-er,  45  dagars  giltighet.  En  r.  till  fots, 
till  häst.  Ren  på  söndagen  upptager  föl- 
jande saker  att  bese: '^  Sv.  Dagbl.  okt.  1910 
(Barnens  dag).  2)  Friare  o.  bildl.  För  att 
efter  en  r.  utåt  sjön  åter  slå  till  pä  stranden 
E.  Rosenberg  (om  snäppflock).  —  Efter  en  r. 
genom  Orientens  kultur,  företagen  med  hjälp 
av  ~.  II.  Ssgr.  Ex.:  R-shilj etter ,  gällande 
45  dagar.  Första  r-sdagen  Sv.  Dagbl.  1910 
(Barnens  dag).  R-shäften  ib.  Syn.  se  rund- 
resa; ibl.  rundvandring,  -törn,  -en,  -ar. 
Sjöv.  Ett  halvslag  med  en  tågända  om  en 
stock  1.  ring  m.  m.  Och  tog  sedan  en  stadig 
r.  om  livet  med  manillatampen  Erik  Sparre. 
[Att  tagla  tågändan,  dvs.]  omlinda  den  med 
fint  segelgarn  i  upprepade,  hårt  åtdragna 
r-ar,  som  ligga  i  ett  enda  lager  tätt  intill 
varandra  Hj.Öhrvall.  -vandr|a;  -ing.  Subst. 
vanligast.  1)  Som  med  ett  tiotal  lärare  r-ade 
i  Uppsala  ~.  2)  En  aldrig  så  hastig  r-ing 
kring  utställningsfältet  g  er '^.  Låt  oss  göra  en 
ring  över  ägorna)  Företa(sig),  ta  sig  en  r-ing 
genom  staden.  Ringar,  anordnade  och  ledda 
av  ~,  Syn.  rundtur,  -ved.  Billigt  bränsle 
(r.)  Annons  1920.  -virkad.  Piporna  voro 
försedda  med  r-e  pärlsnodder  Gurli  Linder. 
-virke.  Jfr  rundtimmer  o.  rundträ.  R.  som 
pålar,  stolpar,  props,  massaved,  slanor.  R. 
och  fyrkantvirke.  Av  klumpigt  r.  uppförda 
ruckel  Otto  Vesterlund.  —  De  små  r-shusen. 
-vävd.  Maskinfilt,  ändlös  eller  r.  Tulltaxan 
1919.  Ra  slangar  av  lin  eller  hampa  Nord. 
Fam.^  Ra  kängsnören.  -ög|d  (även  utt. 
•öjd);  -t,  [-dåre];  -dhet.  R-da  som  uggle- 
ungar. —  Och  han  blev  r-d  av  förvåning, 
då  han  hörde,  att  ~.  Stirrade  på  honom  i 
r-d  häpnad    Mari  Mihi'. 

—  Rund-  1.  Runtgående.  De  rundgå- 
ende järnband,  som  sammanhålla  de  byggda 
masterna  Emil  Smith.  —  Runtgående  ma- 
skindelar roterande. 

—  Runt(i)kring  1.  -om  1.  -omkring 
(ofta  med  2  huvudtoner  o.  ofta  särskrivna). 
Ådv.  o.  prep.  1)  Skönl.,  mest  i  dikt.  Och 
kalfjäll  utan  stig  runtkring  K.-E.  Forss- 
lund. —  Runtkring  torn  och  terrasser  E. 
v.  Qvanten.  2)  Smtl.  Runtikring  bara  träs- 
åkrar och  ogräsfält.  3)  a)  Adv.  Och  runt- 
om i  hagarna  j  ~  pinglade  skällorna  Y. 
Ling-Lander.  Med  barrskog  runtom  H.  Sam- 
zelius.  b)  Prep.  Mörk  står  skogen  runtom 
torpet  V.  A.  Kåhlman.  Och  ej  irrar  ändock 
härnere  en  själ,  som  ej  välver  /  fröjdernas 
skimrande  hjul  runtom  en  axel  av  kval  B. 
E.  Malmström.  4)  a)  Adv.  Runtomkring 
är  den  stora  skogen  ~.  Behärskade  hela 
horisonten  runtomkring  ~.  b)  Prep.  Ställde 
upp  sig  runtomkring  väggarna  i  drängstu- 
gan S.  Lagerlöf.  Med  ett  skärp  (,  som  gick) 
runtomkring  livet '^.  Det  verkliga  livet  runt- 
omkring honom  R.  Schildt. 

—  Rundja,  -ade,  -as;  r-a  av  m  se  avr-a  m. 
1)  'Avr-a'  m  i  det  hela  vanligare.  Bullarna 


måste  r-ns  vackert!  Eken  r-ade  sin  frukt  ~ 
C.  L.  Östergren.  Ryggen  bor  [vid  dessa 
bokband]  icke  r-as  ~  Kerstin  Key.  —  R-a 
en  summa  uppåt.  2)  Sjöv.  Aldrig  'avr-a'. 
Sent  omsider  r-ade  vi  Hornet  [Kap  Horn] 
och  ~.  Huru  ångaren  efter  att  ha  r-at 
Granlidens  udde  styrde  ned  ät  ~.  Bland 
tredje  startens  båtar  r-ade  Disa  Kanholms- 
märket  som  första  båt.  När  en  påle  r-ats, 
skall  [aviatörj aspiranten  ~.  3)  Refl.  1.  dep. 
a)  Kinderna  skulle  r-a  sig  p)å  nytt  Bo  Berg- 
man. Ansiktet  började  r-a  sig  under  hans 
formande  händer.  Hamsterns  mage  hade  nu 
ansenligt  r-at  sig,  och  pälsen  satt  fast  och 
spänd  Nanny  Hammarström,  öv.  —  Far 
såg  på  mig,  hans  feberröda  ögon  r-ade  sig 
av  häpnad  J.  Hemmer.  —  Innan  veckan 
r-at  sig  fullt  (skr.)  löpt  ut.  b)  Med  ögon, 
som  r-ades  av  beundran  Ax.  Wändahl. 
4)  Rundad.  Mjukt  r-ade  armar.  Den  behän- 
digt r-ade  magen  ~  M.  Rogberg.  Rade 
kinder.  Rad  stil.  Vackert  r-ade  bokstäver. 
Syn.  avrunda  ru,  göra  rund(are);  segla  1. 
styra  osv.  runt  (ngt),  dubblera. 

—  Rundäl,  -en,  -er.  Värd.  för  'rundel', 
'rund  spelmark'  m.  m.  En  helt  liten  täpjya 
eller  »r.»  med  den  oundgängliga  valbnonH. 
Bergström.  Och  de  runda  kakorna  hade  han 
döpt  till  r-er  B.  Sjöberg.  —  Ru'nd|el  (grav); 
-eln,  -lar ;  [-elsform,  -en,  -er].  I.  Enkelt.  1)  E71 
stor  gårdspilan  med  planterad  r-el  i  mitten  ~. 
Pionerna  lysfe  ~  på  r-eln  bland  lavendel 
och  tusenskön  Alb.  Engström,  Pä  y>r-lart, 
rabatter  och  land  V.  E.  Öman.  Inte  springa 
över  stora  r-eln  I  Gräs-,  rabattr-el.  2)  Andra 
bet.  a)  Närmast  1.  Mitt  i  den  väldiga  sand- 
r-eln  står  Michelangelos  David  T.  Fogelqvist. 
Fontäyiernas'^  stenr-lar  K.  ÖsierWng.  b)  Vä- 
gen går  nästan  i  r-el.  Tåget  snodde  sig  i 
de  mest  oväntade  r-lar  och  krökar  O.  Enckell. 
c)  Lägg  i  en  kastrull  smör,  ett  par  lökar, 
sönderskurna  r-lar  av  tvä  morötter  ~  Ane 
Randel,  d)  Hörntornen,  vanligen  benämnda 
T>r-larne>  V.  E.  Öman.  II.  Ssg.  Alla  voro  de 
slipade  av  havsvattnet,  formade  i  ovaler  eller 
andra  r-elsformer  ~  Sam  Arsenius.  Syn. 
1)  gräs-  1.  blom(ster)-  1.  rabattrundel,  rund 
plan  1.  trädgårdssäng,  runt  blomsterkvar- 
ter; 2)  jfr  rund^;  cirkel,  vindling,  ring(el); 
ibl.  rundtorn.  —  Rundlig,  -t,  -are;  -en  [1. 
-a].  Säll.  med  -e-  (t.  e.  Där  det  gick  något 
så  när  rundeliga  till  H.  Wranér.  Och  betalte 
dessa  rundeligenH.  Reuterdahl).  1)  Återkom 
först  efter  en  r.  kvart.  Ägna  en  r.  tid  åt  ~. 
Och  tiden  r-t  tillmätt.  2)  Mot  en  r.  löse- 
penning. Tar  en  r.  profit.  En  summa,  som 
föreföll  mycket  r.  öpp>nade  en  r.  kredit  åt 
honom  Edv.  Selander.  Jag  betalar  natur- 
ligtvis r-t  Strindberg.  Gav  honom  r-t  med, 
r-a  drickspengar.  Hade  ett  r-t  underhåll 
hemifrån.  R-t  tilltagen.  3)  När  han  ätit 
sitt  ra  mål  ~.  Där  de  i  fyra  dagar  ren 
plägades.   En  r.  välfägnad.   Bröllopet  fira- 


879 


Rundlig — Rusgift 


880 


des  i  Falun,  och  man  kan  vara  säker,  att 
det  gick  rt  till  Karlfeldt.  4)  Fruktan  mäter 
med  r.  aln.  Hårda  ord  och  hannor  vankas 
r-en,  men  -v.  Och  fick  sin  r-t  beskärda  del 
av  ovettet.  Syn.  'rund',  riklig,  frikostig, 
rundhänt,  givmild,  generös,  liberal,  spen- 
dersam;  'gentil',  'flott',  'hederlig',  'duktig', 
betydlig,  ansenlig.  —  Rundning,  -en,  -ar; 
-smärke  (ejöv.  o.  d.).  1)  Följde  ~  sjöns  vackra 
r.  S.  Lagerlöf.  Den  gräns,  bortom  vilken 
man  icke  kan  för  jordens  r-s  skull  se  ~  Emil 
Smith.  Kindens  barnsliga  r.  2)  Under  gry- 
tornas svarta,  nedåt  vända  r-ar  Th.  Törn- 
gren, öv.  3)  Ifråga  om  segling  m.  m.  Vid 
andra  ren.  De  olika  r-stiderna.  4)  Sh-iv- 
ställ  ~  med  urrundning  för  pennor.  Syn. 
(ibl.:)  böjning,  kurva,  (ut-  1.  in)buktning. 

Rungja;  -ade.  Egentl.  o.  friare.  1)  Lan- 
det, där  östgöten  tolvpundig  gungar  /  över 
sitt  fält,  så  att  jordgrunden  r-ar  Fröding. 
Stampa  sä  golven  r-a.  Skrika  så  luften  r-ar. 
Så  ekon  r-a  i  hult  och  klev  V.  v.  Heiden- 
stam.  Hör,  staplarnas  klockor  r-a  I  Sten 
Granlund.  Påkslagen  r-ade  mot  trädstam- 
marna ^  C.  T.  Holmström.  Skrek  '^  så  att 
det  r-ade  i  skogen  Joh.  Sundblad.  Det  r-ar  i 
metallen  av  de  häftiga  slagen.  2)  Svara  ett 
r-ande  nej  på  frågorna.  En  r-ande  skratt- 
salva. Fd  en  r-ande  örfil.  En  r-ande  straff- 
predikan Aug.  Brunius.  Ett  r-ande  se  02)p! 
Syn.  eka,  dåna,  ge  genljud,  skaka,  skälla, 
genljuda,  dundra,  skrälla,  döna,  (r-ande 
ibl.:)  öron(be)dövande,  smällande. 

Runkja,  -ade,  -as;  r-a  omkull  ai  1.  ikull  ni 
m.  fl.;  -ning  (med  plur.).  Hela  ställningen 
r-ade  (märkbart,  våldsamt).  Sitta  och  ra 
på  stolen.  Sätt  stolen  så  den  inte  r-ar  I  Ra 
pä  huvudet  1.  ra  huvudet  dt,  över  yign  1. 
ngt  för  att  uttrycka  sitt  ogillande,  en  väg- 
ran, tvivel,  en  varning.  Även  R-a  på  huvu- 
det av  ålderdomssvaghet.  De  kloka  rade 
sina  huvuden  och  spådde,  att  ~  Karin  Juel. 
—  De  äldres  betänkligheter  och  varnande 
huvudrunkningar.  Syn.  skaka,  vagga,  vicka, 
vackla,  ibl.  'gunga';  ruska,  rista. 

Runnar|e,  -(e)n,  -e.  En  som  lockar  sjö- 
män att  rymma  o.  så  förtjänar  på  att  skaffa 
dem  ny  anställning;  en  som  värvar  kunder 
för  värdshus;  i  Amerika  även  en  som  gm 
falska  förespeglingar  söker  'plocka'  invand- 
rare. Som  helt  enkelt  sålt  oss  till  en  ökänd 
r-e.   Sjömanskrogar,  där  r-e  voro  anställda. 

Runn|o,  it  se  rinna.  Runolog  m.  fl. 
se  under  runa^. 

Ru'nstycke.  Även  stavat  'rundstycke' 
(med  anslutning  till  rund-).  Svenskt  koppar- 
mynt präglat  1802—30  med  värde  o.  offi- 
ciellt namn  av  'tolftedelsskilling'.  Mest  om 
äldre  fhdn.  Icke  ett  r.  hade  blivit  över  till  ~ 
W.  Swahn.  Jag  vill  icke  giva  ett  r.  för  ~. 
Hon  va  så  lagom  morsk,  när  kam  satt  på 
Långholmen  och  hon  gick  här  och  titta  på 
r-t,   när  hon   skulle  betala  Alb.  Engström. 


Var  i  prostinnans  ögon  inte  värd  många 
r-n  Emma  Bendz.  Syn.  ibl.  'kopparöre', 
'styver'. 

Rupie  (akut,  3-stavigt);  -n,  -r.  Myntenhet 
i  Brittiska  Indien.  Av  silver  präglas  1,  V2, 
V*  och  Vs  r.,  av  guld  30,  15,  10  och  5  r-r. 
R-n  —  indelad  i  16  'annas'  —  har  nu  (1935) 
ett  parivärde  av  l.se  kronor.  I  en  antikvi- 
tetsaffär erbjudes  en  gammal  teynpellampa 
för  5  r-r  B.  Forell.  —  R-hungriga  förare 
H.  Mörne.  Ett  r-stycke  kastas  i  luften,  och  ~ 
Elsb.  Funch. 

Ruptur,  -(e)n,  -er.  Bristning,  spricka; 
bildl.  'brytning'. 

Rus,  -et,  =.  1)  Ta  sig  ett  r.  Dricka  sig 
till  r.  Ett  lätt  r.  När  ~  Noa  vaknade  upp 
ur  r-et  Bibeln.  Laga  sä,  att  r-et  går  av  dig 
ib.  Sova  r-et  av  sig.  Ogärningar,  begångna 
under  r-et(s  inflytande,  inverkan).  Ler  och 
mumlar  saligt  under  r-et  Fröding.  Söka 
glömska  i  r-et.  Har  r-ets  vallmo  kring  tnin 
tinning  virat  D.  Fallström.  Bak-,  halv- 
rus. Alkohol-,  opie-,  ölrus.  2)  Bildl.  Hänfö- 
relsen är,  som  Hitler  en  gång  xittryckt  det  '■^ 
ett  r.  och  ~  K. -G.  Hildebrand.  I  triumfens  r. 
Bo  Bergman.  Dagarna  löpte  förbi  som  i  ett 
r.  av  lycka.  Ett  flyktigt  sinnenas  r.  Hj. 
Söderberg.  Intet  r.  ger  lång  sällhet,  och 
guldr-et  tar  snart  slut  Öv.  fr.  H.  A.  Ber- 
natzik.  Fartr-ets  tjusning  1927.  Doft-,  fri- 
hets-, färg-,  glädje-,  känslo-,  kärleks-,  lycko-, 
revolutions-,  seger-,  sinnes-,  skapar-,  sällhets-, 
verksamhetsrus.  Syn.  1)  fylla,  druckenhet, 
rusighet(stillstånd),  drucket  tillstånd,  (liten) 
'florshuva',  berusning(stillstånd),  omtöck- 
ning;  2)  yra,  yrsel,  känslosvall,  'berusning', 
hänförelse,  extas,  förtrollning,  'bann',  svär- 
meri. —  Rusdryck.  Alkoholhaltig  dryck 
(nyttjad  som  njutningsmedel);  ofta  inne- 
fattande 'vin'  o.  ibl.  även '(8tark)ör.  I  sitt 
betänkande  av  1934  har  R-slagstiftningsrevi- 
sionen  frångått  benämningen  r-er  och  i  dess 
ställe  föreslagit  'spritdrycker'  (medinräkning 
av  'vin').  ' R-sförsäljningsförordningen  av 
1917  avlöste  'brännvinsförsäljningsförord- 
ningen  av  1905,  och  därmed  blev  benäm 
ningen  'r-er'  officiell.  R-er  och  maltdryc- 
ker. Scag  för  r-er.  Fly  r-erna!  —  Hem- 
fallen  åt  r-sdjävulen.  Folkomröstningen  nni 
r-sförbud  i  Sverge  år  1922  gav  nej  åt  för- 
budsivrarna.  Totalt,  partiellt  r-sförbud.  R-s- 
förbudet  i  Norge  (brännvins-  och  starkvins- 
förbild)  fälldes  1926,  det  i  Finland  1932. 
Rsförsäljning  var  1922  medgiven  i  101  av 
rikets  111  städer;  östhammar.  Mjölby  m.  fl. 
voro  utan  varje  r-srättighet.  R-slagstift- 
ningen.  Rsmedelsfonden  omlades  1933  sd, 
att  ändamålet  blott  blev  att  bereda  medel 
till  nykterhetsundervisning  och  nykterhets- 
upplysning, till  nykterhetsnämndernas  verk- 
samhet  samt  till  bekämpande  av  den  olagliga 
r-shanterinqen.  -fylld,  skr.  En  r.  glädje  M. 
Lamm.   -gift;  -(s)smugglare  m.  fl.  Russell 


881 


Rusgift — Eusk 


882 


pascha,  rssmuqglarnas  dödsfiende,  som  i  30 
år  bekämpat  narkotikasmugglingen  och  stritt 
mot  r-shandlarnas  ligor  1934.  -givande. 
Mest  skr.  [EttJ  gräs,  vars  r.  egenskaper 
äro  sä  mycket  märkligare, som  ~  B.  Lidforss. 
-medel.   Starkt  begär  efter  r.  Nord.  Fam.* 

—  Rus|a\  -ade,  -as.  Egentl.  o.  bildl. 
Punschen  är  förrädisk,  den  rar  lätt.  Färskt 
öl  r-ar,  men  gammalt  öl  surnar  om  ungdom 
o.  ålderdom.  R-ande  viner.  Ra  sig  med 
drycker  V.  Rydberg.  —  Hans  åtrå  att  r-a 
sig  av  folkets  bifall  ib.  Luften  var  r-ande 
ib.  Rande  dofter.  I  en  r-ande  känsla  av 
själslig  och  kroppslig  högspänning  Sven 
Stolpe.  Rad  av  denna  syn  V.  Rydberg. 
Rad  av  drömmarnas  lockande  dryck.  Syn. 
berusa,  verka  (be)rusande,  skänka  rus,  göra 
rusig  1.  drucken  1.  yr.  —  Rusig,  -t,  [-are; 
-het].  Gärna  skr.  Egentl.  o.  bildl.  1)  Färskt 
vin,  som  gör  ingen  r.  och  plumj),  men  sp)ri- 
der  en  mild  glädje  över  allt  och  alla  Ane 
Randel.  Redan  vid  andra  glaset  började  han 
visa  spår  av  r -het.  I  r-t  tillstånd.  Mer  eller 
mindre  r-a  personer  voro  en  alldaglig  före- 
teelse och  ~  O.  Enckell.  Och  min  alldeles 
deciderade  avsmak  för  ra  människor  och 
skrålande  glädje  V.  E.  Öman.  —  Det  halv- 
r-a  skrålet  från  ~.  Någon  vinrusig  gammal 
Pan  Gus.  Mattsson.  2)  'Jag  har  druckit 
mina  ögon  ra  av  skönhet',  säger  ~  Anatole 
France.  R.  av  idel  ljus  K.  A.  Melin.  R.  av 
drömmarnas  vin  ~  B.  E.  Malmström.  R.  av 
glädje,  lycka,  lyckokänsla,  sällhet.  I  hans 
största  och  lyckor-aste  stunder  E.  Kihlman. 
Seger-,  skönhetsrusig.  Syn.  (be)rusad,  druc- 
ken, onykter;  (mer  värd.:)  full,  mosig,  på- 
struken  osv.;  yr  (av  glädje  osv.),  vimmel- 
kantig,  förtumlad,  vild,  ifrån  sig. 

Rus|a^  -ade,  [-as];  r-a  bort  lU  m.  fi.  se 
bortr-a  lu  osv.;  ra  emot  m.  fl.  o.  -ånga  se 
B  I ;  -ning  (med  plur.).  A)  Vanl.  verbfor- 
mer. I.  Intr.  Huvudbet.  1)  Komma  r-ande 
som  Jehu.  Varför  ska  du  r-a  så  där,  kan 
du  inte  gå  lugnt?  Ra  på  dörren.  Ra  mot, 
till  xitgångarna.  Ra  till  (ngns)  hjälp.  Nu 
blir  det  att  r-a  till  station,  om  vi  ska  hinyia. 
Ra  för  att  hinna  först.  Där  det  gäller  att 
r-a  från  start  till  mål  med  användande  en- 
dast av  ben  och  muskler.  Vi  r-a  för  r-andets 
egen  skull  /  och  tjuta  och  virvla  upp  damm 
Alf  Henriksson  (i  bild).  Under  det  tåget 
r-ar  vidare  (med  en  fart  av  10  mil  i  tim- 
men). Asfalten  dånar  /  under  strömmen  av 
r-ande  vagnar  V.  Ekelund.  2)  Friare  o.  bildl. 
a)  Ra  (direkt)  i  fördärvet.  Ra  med  öppna 
ögon  mot  avgrunden.  Den  som  rar  i  livet 
snubblar  Maud  v.  Rosen.  Det  går  dig  aldrig 
väl  här  i  världen,  du  rar  och  r-ar,  tills  du 
faller  Strindberg,  b)  Folk  r-ade  till  guld- 
fälten  som  galningar.  När  det  ges  slippriga 
äktenskapskomedier,  rar  alla  människor  på 
teatern.  C)  Under  det  blodet  r-ade  ur  näsa 
och  mun.    Han  kände  blodet  r-a  som  smält 


beck  genom  sina  ådror  ~  'Kapten  Punsch'. 
d)  A.lla  minnen  kommo  r-ande  över  honom. 
II.  Även  träns.  Tekn.  1)  Om  ångan  rar 
får  för  hastigt  utlopp.  —  En  kraftmaskin 
säges  ra,  om  varvantalet  väsentligt  stiger 
över  det  normala  Sv.  Uppslagsbok  1935. 
Om  motorn  vill  ra,  strypes  gasen  Neréns 
Bilbok.  Motorn  r-ade  för  stigningen  upp 
till  garaget  och  r-ade  en  gång  till  med  explo- 
siv häftighet,  innan  den  stängdes  av  Märg. 
Frölich,  öv.  2)  ^R-ai>  ej  motorn  kalla  morg- 
narl  Sv.  Dagbl.  1925.  Och  strax  därefter 
hörde  han  bilmotorn  r-as  i  garaget  Harry 
Blomberg.    B)  Ssgr  o.  avledning.    I.  Ssgr. 

1)  Särskrivna.  a)  Ra  emot  ngn  för  att  hälsa, 
till  anfall  1.  d.  b)  Ra  iväg,  i  väg  som  en 
galning  även  bildl.  c)  R-a  på.  Det  engelska 
ordstävet,  att  dårar  r-a  pä,  där  änglar  tveka 
att  gå.  Tåget  r-ade  på  utan  att  bry  sig  om 
signalen.  —  Ra  på  ngn  och  slå  honom  till 
marken.  —  Märk  En  pär-ande  människo- 
massa, d)  R-a  sta  Lastad.  Värd.  Har  han 
nu  r-at  (å)sta(d)  å  gjort  en  dumhet  igenf 
R-a  sta  å  gifta  sej  uta^i  pengar.  2)  Fast 
ssg.  Tekn.  Då  och  då  öppyiades säkerlietsven- 
tilen  för  pannorna,  rusångan  visslade  kring 
skorstenen,  ~  Ragn.  Holmström.  II.  Rning. 
Egentl.  o.  bildl.  Några  ex.:  1)  Jämthun- 
darnas start  [är]  ingen  r-ning  som  stövarens, 
utaji  lugn  och  trygg  E.  Frisendahl.  R-ning 
och  stim  bland  de  avskedstagande.  Nu  blev 
det  (en  allmän)  r-ning  till  dörrarna,  ban- 
ken, guldfälten.  Ingen  guldr-ning,  r-ning 
efter  guld  i  Riksbanken  1924.  Det  råkade 
vara  under  dagens  andra  Tr-ningi>,  som  det 
heter  på  servitrisspråk  A.  Sörlin.  2)  Om 
fisk.  Efter  ännu  några  vilda  r-ningar,  som 
det  tydligen  tog  all  hans  kraft  ait  hejda, 
halade  han  en  stor  fisk  up)p  på  land  och  ~ 
E.  v.  Otter.  3)  Tekn.  R-ningsprov  för  mo- 
torer. R-ningsånga.  Syn.  komma  häftigt 
farande,  fara  iväg,  brådska,  ha  (fasligt,  mkt) 
brått(om),  storma  1.  störta  (fram  ni),  rasa  1. 
skena  1.  basa  1.  barka  1.  flänga  l._ fjäska  1. 
dänga  1.  ränna  1.  ila  I.  hasta  (iväg),  busa 
på  (värd.),  'flyga',  skynda;  forsa,  frusa, 
strömma;  uppjaga  m  varvantalet,  sätta  stark 
fart  på  1.  få  för  stark  (varv)hastighet;  sila 
1.  släppas  ut  med  stark  fart. 

Rush  (rusj);  -en,  -er.  Ibl.  stavat  'rusch'. 
Rusning.  Diamantrush  i  Transvaal,  den 
våldsammaste  r.  som  någonsin  förekommit 
1926.     I  den  stora  guldr-ens  dagar. 

Rusk,  -et,  [=].  i.  Enkelt,  i)  Regn  och 
r.  hela  oktober!  I  regn  och  r.  Där  hon  arbe- 
tade dagarna  i  ända  i  r.  och  sol.  Att  lik- 
tornarna  klia  betyder  snö  och  r.  Det  mul- 
7iar,  det  tycks  bli  r.  Hösten  med  allt  sitt  r. 
R-et  och  kylan  utomhus.  Efter  allt  (höst)- 
r-et.  Regn-,  snörusk.  Nu  börja  novemberr-en, 

2)  Värd.  Hu  sånt  r.  man  får  läsa  om  nu 
för  tiden  i  romanerna!  II.  Ssgr.  Det  hade 
varit  en  riktig  r-dag,  ehuru  ~  E.  Hammar- 


883 


Rusk — Russin 


stedt.  Vid  norska  kusten  en  r-natt  'S.  Syl- 
vander'.  —  Det  blir  r-väder,  det  känner  jag 
i  mina  ben.  Arta  sig  till  r-väder.  R-vädret 
ska  väl  sluta  nån  gäng.  En  r-vädersdag. 
R-väderskläder.  En  sådan  r-vädersnatt.  In- 
träffar så  en  r-väder speriod,  hämmas  flytt- 
ningen ~.  Syn.  I.  1)  ruskväder,  ruskigt 
väder,  regn  o.  snö,  storm  o.  regn,  fult  1. 
dåligt  väder,  hundväder,  'herrans  väder', 
slask(väder);    ibl.    fint   regn    1.    duskregn; 

2)  ruskigheter,  snusk.  —  Rusk|aS  -ade; 
r-a  ut;  r-a  över.  Opers.  Därute  regnade 
och  r-ade  det  allt  fortfarande  ~.  Det  r-ade 
hela  veckan.  —  Nu  tycks  det  ändå  ha  rat 
ut  vara  slut  med  ruskvädret.  Om  det  bara 
hinner  r-a  över  till  onsdan.  Han  kommer 
nog,  bara  det  värsta  r-atöver  'Sigurd'  (bildl.). 

—  Ruskig,  -t,  -are;  -het  (med  plur.). 
I.  Ruskig.  1)  Om  vädret.  Ra  dagar  och 
ännu  rare  nätter.  Vädret  är  rt  och  slas- 
kigt, «ien~E.  G.  Geijer.  Det  höstr-a  vädret. 
De  ä  kallt  å  ruskit  värre,  men  '^.  2)  Om 
person.  Jag  känner  mig  en  smula  r.,  jag 
rentav  fryser.  R.  till  mods.  Det  var  ganska 
r-t  att  stiga  opp  kl.  5  om  rnornarna,  klä 
sej  i  ett  iskallt  rum  och  ~.  3)  Om  sak, 
utseende,  moraliskt  m.  m.  En  r.  individ, 
en  av  dessa  skurkar,  som  ~.  Va  har  du  me 
den  r-a  figuren  d  göra?  Han  ser  rare  tit 
än  den  uslaste  tiggare.  Gå  r-t  klädd.  Ej 
många  rum,  som  voro  sd  genomotrevliga  och 
r-a  som  dessa  J.  Sundblad.  En  r.  stadsdel, 
full  av  opiehålor.  Bo  på  en  r.  bakgata.  En 
gammal,  skäligen  r.  och  bristfällig  bro.  En 
r.  händelse.  Ha  r-a  affärer  med  ockrare  och 
utpressare.  Ra  drömmar.  R-t  här,  sa  fan, 
föll  i  vigvattensfunten.  4)  Modärn  slang, 
förstärkande,  a)  Det  var  r-t  en  sådan  vits, 
säger  kandidaten  Erh.  Bäckström,  b)  Jag 
blev  r-t  rädd,  men  ~.  R-t  flott,  viskade  jag 
till  Birgitta  och  ~  Karin  Thordeman.  Och 
rökt  ål  tycker  hon  rent  r-t  bra  om  ~.  Fann 
hela  affären  ~  'flott  spännande  och  'r-t  kul', 
för  att  citera  hennes  egen  och  många  hennes 
skolkamraters  på  modet  varande  slang  Axel 
Kerfve  1929.  II.  Rhet.  Några  ex.:  Dådets 
r-het  söker  sin  like.  Mediterade  över  tidnin- 
garnas r-heter  K.  Asplund.  Syn.  1. 1)  (blåsig 
o.)  kall  o.  regnig,  mulen,  kuslig,  kulen, 
dålig,  usel;  2)  frusen,  olustig,  illamående; 

3)  ful  o.  smutsig,  vederstygglig,  faslig, 
sluskig,  snuskig,  osnygg,  usel,  eländig,  ibl. 
fallfärdig  1.  i  uselt  skick,  förfallen,  otäck, 
dålig,  sämsta  1.  värsta  (sortens),  vidrig, 
(högst)  obehaglig,  motbjudande,  'tvetydig', 
ibl.  illa  beryktad  1.  farlig;  å)  'väldigt',  'väl- 
dans', fasligt,  'hemskt'  osv. 

Rusk|aS  -an,  -or.  I.  Enkelt.  En  tovig 
r-a  av  vildtörne  Fanny  Alving.  Piska  elden 
med  (löv)r-or.  Utmärka  vintervägen  med  ror. 
Sätta  ut  r-or  vid  vakarna.  Träd,  som  berö- 
vats grenarna  sd  när  som  på  toppr-an  Ernst 
Klein.     Se  stenarna  skimra  och  tångrorna 


vaja  i  det  klara  vattnet  S.  Barthel.  Blom- 
(ster)-,  en(ris)-,  gran-,  tall-,  vägr-or.  II.  Ssg. 
Kvast-  1.  ruskp>rick  sjömärke  med  en  1.  flere 
kvastar.  Just  då  vi  passera  en  r-prick  Ax. 
Ahlman.  Syn.  kvast,  (mindre)  stam  1.  gren 
med  barr  I.  löv;  (ibl.)  hoprafsad  blombu- 
kett, rufsigt  stånd,  (rufsig)  buske ; (ibl.  nära:) 
viska,  rugge,  oredig  vippa.  —  Rusk|a% 
-ade,  -as;  r-a  ut  ni  (en  väg,  vakar);  -ning. 
Vägen  måste  r-as  i  morgoyi  dag.  Härmed 
erinras,  att  vägrning  av  ploglagen  nu  bör 
verkställas  Annons  ^7io  1931,  Östgöta-Cor- 
respondenten.  Syn.  utmärka  (väg  1.  vak) 
med  ruskor  1.  'buskar',  utbuska  m,  utruska  m. 

Ruskja^  -ade,  -as;  r-a  av  (u  m.  fl.  se 
avr-a  lu  osv.;  -ning  (med  plur.).  Träns.,  refl. 
o.  intr.  1)  Och  betjänten  ~  måste  r-a  mig, 
innan  jag  vaknar  Ax.  Munthe.  Sov  som  en 
sten  och  måste  r-as  vaken  Ester  B.  Nord- 
ström. Förrän  skolmästaren  vid  sjutiden 
r-ade  liv  i  oss.  Någon  r-ade  mig  omilt  '^. 
Och  r-ade  skrikhalsen  eftertryckligt  ~.  Rade 
honom  i  axlarna  och  ~.  Tog  ett  bra  tag  i 
håret  och  r-ade  honom.  Ra  hårt  i  dörren. 
Efter  upprepade  r-ningar  fick  man  liv  i 
honom,  och  ~.  2)  Tåget  r-ade  (oss)  obarm- 
härtigt och  kastade  oss  i  svängarna  hit  och 
dit.  Ett  litet  r-ande  leksakståg.  Och  r-ade 
kuddarna  i  det  öppna  fönstret.  Vinden  r-ade 
hustaken,  r-ade  i  kronorna.  Stormen  tjöt  och 
rade  i  knutarna  ~.  Träden  r-ade  häftigt 
för  vindstötarna  ~.  3)  Tvivlande,  ogillande, 
avböjande  ra  på  huvudet  (åt  ngn  1.  ngt). 
Med  ett  leende  eller  en  r-ning  på  huvudet  ~. 
4)  Katten  rar  (på)  sig  och  springer  och  rar 
sig  igen.  Rade  sig  som  en  våt  Mmd  och 
gick  tyst  ut.  5)  Bildl.  Ngt  värd.  Ska  du 
inte  ut  å  r-a  på  dej  lite,  du  sitter  å  möglar 
över  böckerna.  Syn.  1) — å)  skaka,  rista,  för- 
sätta i  skakning,  rysta,  (häftigt)  rycka  i, 
runka,  (komma  att)  darra  1.  skälva;  5)  röra 
på  sig,  ruska  u'pp  sig. 

Ruskig  se  under  rusk. 

Russ,  -en,  -ar  (på  Gotl.  -et,  plur.  =);  -föl; 
-ras  m.  fl.  Gotländsk  ponny.  (Gotlands)- 
r-en  fanns  förr  i  stor  mängd  som  halvvild 
utegångshäst  på  de  stora  gotländska  byarnas 
utmärker;  numer  bidrar  staten  (sen  1914) 
till  russtammens  upprätthållande. 

Russifi(c)er|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar; 
-sförsök;  -splan  m.  fl.)  1.  russifikation.  Göra 
rysk  1.  till  ryss,  förryska.  Min  mors  släkt 
var  polsk,  men  ganska  russifierad  Marika 
Stiernstedt.     R-ingspolitiken  i  Finland. 

Russin  (grav);  -et,  =  [1.  värd.  åld.  rus- 
sTner],  best.  plur.  -en  (1.,  värd.,  -a).  I.  En- 
kelt. Julens  r.  och  mandel.  Kärnlösa  r. 
(sultanrussin) .  R.  utgöres  av  mogna  torkade 
druvor.  R.  användes  mycket  i  puddingar, 
fruktsoppor,  vissa  brödsorter  samt  som  des- 
sertfrukt. Risgrynskaka  med  r.  Dessert-, 
kruh,  Smyrna-,  franska,  spanska  r.  Druv- 
russin  (i  hela  klasar).  Lddrussin.   R.  tåla 


885 


Russin — Rustning 


886 


ej  längre  lagring;  den  härda  pressningen  av 
r-en  vid  försändning  förebygger  jäsning. 
Läste  endast  de  roligaste  bitarna  liksom  barn, 
som  plocka  r-en  ur  kakan.  Det  var  inget 
tvivel  därom,  det  var  ret,  som  hon  sparat 
till  sist  [det  bästa]  V.  Hammarling,  öv. 
Och  de  svarta  ögonen  i  det  runda  ansiktet 
påminde  osökt  om  r.  i  en  vetbulle  V.  Lang- 
let.  II.  Ssgr.  Ex.:  R-druvor  odlas  företrä- 
desvis i  Spanien  samt  ~  B.  Jönsson.  En 
r-fylld  och  mäktig  kaka.  B-kaka.  Spotta  ut 
r-kärnorna.  De  r-liknande  ögonen  ~  B.  Sjö- 
berg. En  dag  överraskade  Söderberg  mig  i 
r-lådan  J,  L.  Saxon.  R-prydda  lussekattor 
Jeanna  Oterdahl.  R-stjälk.  Vissa  viner  pres- 
sades ur  druvor,  som  fått  till  hälften  torka 
(r-viner)  Nord.  Fam.^  Söta  och  mustiga 
r-viner. 

RustjaS  -ade,  -as.  I.  Intr.  1.  abs.  1)  Den 
som  vill  leva  i  fred,  må  i  tid  r-a  för  krig. 
De  stora  statertia  r-a  allt  fortfarande  (till 
krig),  och  de  små  måste  följa  med.  2)  Ra 
i  tid  mot  stiövinterl  Ville  visa,  huru  en  som 
både  kan  tillr-a  och  har  råd  att  r-a  skall 
hålla  kalas.  R-ade  för  ett  värdigt  motta- 
gande av  fursteparet.  R-a  till  bröllop.  Laga 
bädde7i  i  ordning  och  r-a  för  natten  G.  Schrö- 
der.  Berätta  om,  hur  vi  r-ade  för  färden. 
Här  r-as  som  bäst  på  alla  håll  och  kanter. 
2)  Hist.  R-a  för  ett  hemman  utgöra  rust- 
tjänst,  mot  viss  räntebefrielse  uppsätta  o. 
underhålla  häst  o.  karl  till  rikets  försvar  (jfr 
indelningsverk  III.  674).  II.  Träns.  Rade 
sina  skepp  och  seglade  till  Gotland.  Ra 
hären  till  strid,  b)  Nu  är  tiden  inne  att 
ra  i  ordning  sommarvillor  åt  de  flöjtande 
stararna.  Ra  ett  hus,  så  att  det  står  fär- 
digt att  ta  emot  väntade  gäster.  Fjärdings- 
stolparna  i  socknen  skola  ras  och  '^.  Ra 
(upp)  en  gammal  klänning.  Dessförinnan 
skulle  hon  också  ha  r-at  tre  bäddar.  Jag  kan 
inte  komma  ifrån,  förrän  jag  fått  ra  bar- 
nen (i  ordning).  III. Refl.  Ra  sig  till, för 
krig,  till  strid,  för  1.  till  en  (Idng)resa.  Kan 
du  vänta,  tills  jag  fått  r-a  mej  lite  efter 
arbetet  i  trägårn?  —  Det  r-ade  sig  till  ovä- 
der ~.  IV.  Part.  perf.  ej  säll.  adjektiviskt. 
1)  Väl  r-at  manskap.  En  fullt  r-ad  medel- 
tidsriddare. Krigare,  r-ade  från  topp  till 
tå.  Rad  till  tänderna.  Fullr-ad.  2)  Gick 
så  ut  i  livet,  utmärkt  väl  rad  för  sin  upp- 
gift. R-ad  att  sköta  den  sökta  platsen.  Kände 
sig  nu  fullt  r-ad  att  ta  itu  med  arbetet.  Ett 
naturens  styvbarn,  otillräckligt  r-at  för  livets 
strapatser.  3)  Stugan  stod  r-ad  till  fest.  Fär- 
digr-ad.  Syn.  sätta  i  försvarstillstånd,  upp- 
rusta tv,  (be)väpna,  'härkläda',  vapenkläda, 
förse  med  vapen  1.  med  utredning(spersed- 
lar)  o.  alla  nödiga  tillbehör,  mundera,  ut- 
rusta ru,  bevara,  bemanna,  utstyra  ru,  upp- 
tackla  ru,  laga  (i  ordning),  iordningsställa  m, 
tillaga  lu,  göra  i  ordning  1.  färdig,  färdig- 
ställa, tillrusta  (U;  lappa, reparera,  renovera; 


(r-a  sig:)  bereda  sig,  göra  sig  beredd  1.  i 
ordning,  ibl.  (upp)snygga  sig  (nj);  (r-ad  bl, 
a.:)  (väl)  beredd,  förberedd,  utrustad,  lämp- 
lig, väl  utbildad  1.  ägnad  (för),  färdig  (att). 
—  Rusta  av  m  m.  fl.  se  avra  ru  osv. 

—  Rustbädd.  Anslutningen  till  verbet 
ngt  svag.  Fackl.  Virke  på  lös  mark  lagt 
under  murar  vid  bygge  1.  under  vägbana  i 
sankmark.  L  stället  för  r.  användas  numera 
mestadels  konstruktioner  av  armerad  betong, 
såvida  icke  pålning  kommer  i  fråga  G.  W. 
Widmark,  1935.  Måste  lägga  r.  av  stockar 
under  grundvalen  av  sitt  hus  ~.  -håU;  -shem- 
man;  -shäst  ra.  fl.;  -ar|e  (-mor  m.  fl.;  =  inne- 
havare av  r.).  1)  Hist.  Jfr  rusta'  I  2.  Uppsätt- 
ning och  underhåll  av  rytteri  på  grundval 
av  indelningsverket  (se  III.  674);  även  = 
r-shemman.  För  varje  r.  fanns  en  rare  (bon- 
den på  r-shemmanet) ,  medan  ~.  Den  sista 
r-shästen  har  intendenten  Karlin  lagt  beslag 
på  och  ~  1925.  2)  I  ännu  brukliga  talesätt. 
Och  Anna,  som  formellt  red  för  ret  som 
värdinna,  kände  sig  överflödig.  Finlands  folk 
sitter  nu  i  sadeln  och  får  så  visa,  hur  pass 
det  kan  rida  för  ret.  Och  Malmberg,  som 
stod  för  r-et,  hade  ett  fasligt  snärj  för  att 
ordna  festmiddagen  J.  Möllersvärd.  Syn. 
2)  (stå  1.  rida  för  r-et:)  bära  ansvaret,  sköta 
det  hela,  'sköta  rodret',  vara  'klockarfar 
som  skall  allting  bestyra',  'rida  för  roten'. 
-kammare.  1)  Egentl.  Förvaringsrum  för 
vapen  o.  rustningar.  Livrn.  R-n  pä  Sko- 
kloster. 2)  Bildl.  Som  håller  sig  till  den 
gamla  r-n  av  redan  färdiga,  fasta  fraser, 
när  han  ej  själv  förmår  att  smida  nya  va- 
pen eller  ~.  Att  teologiens  r.  var  rikare 
försedd  än  någonsin.  Syn.  ibl.  arsenal. 
-mästarje.  Tillsyningsman  som  har  vård 
om  en  rustkammare.  R-en  vid  Livrustkam- 
maren  kallas  'livr-e  .  Förre  ren  C.  B.  Eng- 
qvist,  Skokloster,  -tjänst;  -skyldig(het).  Hist. 
Krigstjänst  till  häst  mot  viss  skattefrihet 
(införd  gm  Alsnö  stadga  1279).  Det  rytteri, 
som  bildades  genom  r.,  bar  från  1500-talet 
namnet  adelsfana.  Med  Gust.  Vasas  tid  bör- 
jar den  r-skyldiga  frälseklassens  övergäng  till 
ett  adligt  ämbeismannaständ.  Genom  kungl. 
brev  Va  1816  blev  ren  definitivt  en  penning- 
skatt (r-bevillning) ;  även  i  denna  form  är 
ren  numer  avskriven,  -vagn.  I  går  obser- 
verade vi,  att  andra  väningens  möbler  lågo 
på  en  r.,  vilket  ~  Strindberg.  Syn.  pack-, 
flytt-  1.  trossvagn. 

—  Rustning,  -en,  -ar.  Jfr  rustad  Märk 
bl.  a.:  1)  Göra  stora  (krigs)r-ar.  Men  han 
pådrev  sina  rar  och  ~  Har.  Hjärne.  —  Fö7-- 
sök  till  r-sbegränsning  genom  internationellt 
avtal.  Ökade  r-sbördor.  Turkiet  ägde  emel- 
lertid ingen  eller  så  gott  som  ingen  r-sindu- 
stri.  Grandis  förslag  till  r-spaus  1931.  — 
Den  enerverande  kappr-en  länderna  emellan. 
Nedrustning.  2)  Hist.  Hemman,  vilket  r. 
åligger,  kallas  rusthdllshemman.  I  samband 


887 


Rustning — Ruta^ 


med  r-sväsendets  upphävande.  3)  a)  Egentl. 
Konkr.  Den  tunga  ren,  som  fordom  bars 
till  skydd  mot  skarjja  vapen,  bortlades  i  och 
med  eldhandvapnens  fullkomnande.  Gust. 
Vasas  r.  i  Livrustkammaren.  Vapen-,  järn- 
rustning. —  Medeltidens  tunga  r-sJclädda 
kavalleri  Nord.  Fam."'*  b)  Bildl.  Han  rör 
sig  ledigt  i  sin  tunga  filosofiska  r.  Ack, 
denna  r.  av  sarkasm  var  endast  en  papp- 
rustning, med  vilken  jag  sökte  omgiva  mig  ~ 
Öv.  fr.  Carlyle.  Syn.  1)  krigsförberedelse; 
3)  vapenrustning,  harnesk  1.  brynja  m.  m., 
ibl.  pansar. 

Rust|a-,  -ade,  [-as];  r-a  om  [mj;  -ar|e 
(-(e)n,  -e).  Ansluts  ibl.  till  rustad  I.  R-a. 
1)  När  tie  pojkar  kommer  ihop,  kan  de  bli 
r-a  dv.  Vårt  stora  hem  med  den  rande 
barnaskaran  Anna  Lagerlöf.  2)  Han  har 
nog  r  at  lite  i  sina  unga  dar.  II.  Rare. 
Mest  till  I  2.  Att  Gregoria  alltjämt  betrak- 
tade mig  såsom  den  forne  r  aren.  Syn.  I. 
1)  stoja,  väsnas,  föra  (o)väsen,  bullra,  rasa; 
husera  (vilt);  ibl.  vara  i  rörlig  1.  sprittande 
verksamhet;  2)  leva  o'm  1.  u'ndan,  rumla, 
ruckla;  II.  rumlare,  rucklare;  (ibl.)  rusti- 
bus.  —  Ru'stibus  (-buss;  grav);  -en,  -ar. 
Ofta  (dock  ej  i  SAOL*)  stavat  -buss.  En 
slitvarg,  en  r.,  en  riktig  pojke  S.  Lagerlöf. 
Moder  till  fre  stycken  käcka  rar.  Ty  vi 
vore  egentligen  ena  stora  rustibussar  Alb. 
Engström.  Syn.  'vilde',  ostyring,  'yrfä', 
skojare,  (riktig)  upptågsmakare. 

Rustik^,  -en.  Byggn.  Fasadyta  av  na- 
tursten i  rektangulära  block  med  kraftigt 
framspringande  råhuggen  ytteryta;  numer 
även  om  fasadyta  i  puts  m.  m.  om  kvader- 
indelningen  är  kraftigt  markerad.  Ren 
lanserades  binder  ungrenässansen  i  Italien 
och  dominerade  pä  de  flesta  palatsen.  — 
Rustik'-,  -t,  -are.  En  skäggig,  något  r. 
herre.  Fryntlig,  men  väl  r.  Lite  r.  i  sina 
maner.  I  det  tidiga  IGOOtalets  r-a  Sverge  ~ 
E.  Kihlman.  R-a  dofter.  Med  sina  mycket 
vackra  skulpturer  och  sin  r-are  skurna  pre- 
dikstol Sv.  Haglund.  En  r.  bro  över  en  joll- 
rande bäck  ~  R.  Ahléen.  Syn.  lantlig, 
bondsk,  bondaktig,  ohyfsad;  grov,  tölpig, 
rå.  —  Ru'stika  (akut);  -n;  byggn.  — 
rustika 

Rut|aS  an,  -or.  Vinruta  (Ruta  graveo- 
lens),  en  aromatisk  ört  förr  odlad  som 
krydda  o.  som  magstärkande  o.  svettdri- 
vande medel. 

Rut|a-,  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Mönster 
med  (raka,  sneda)  r-or.  —  R-orna  pä  ett 
schackbräde.  Svart  löpare  går  endast  på 
svarta  r-or.  —  Som  r-or  i  ett  parkettgolv. 
Ekparkett  i  stav  och  ror.  På  trottoarernas 
stenr-or.  Indela  i  r-or.  Ror  i  ett  tak,  i  en 
dörrspegel ,  på  en  sköld.  —  Var  och  en  er- 
höll sin  r-a,  som  han  fick  beså,  som  han 
själv  önskade.  Provr-a  t.  e.  för  ngn  na- 
turvetenskaplig undersökning.    2)  Fönster- 


r-a.  Låt  r-an  stå  öppen,  det  är  ju  full 
sommar  I  Råka  slå  ut  en  r-a.  Runda  eller 
ovala  glasrör.  Lätt-,  vindr-a.  Dubbla  ror. 
3)  Slagr-a.  Med  järnr-a  konstaterade  han 
[von  GrccveJ  åderns  läge,  med  mässings- 
r-a  dess  djup,  med  aluminiumr-a  dess  ström- 
riktning och  slutligen  med  den  gamla  enkla 
hederliga  trär-an  dess  kapacitet  Sv.  Dagbl. 
1925.  II.  Ssgr  ha  rut-  o.  ngn  gång  rute-. 
Ex.:  1)  Rut-.  Rockor,  fiskar  med  rformig 
kropp.  De  brett  r-formiga  bladskivorna. 
Rgängarnas  [slagrutemännens]  Internatio- 
nella Förening.  A.  G.  Högbom,  Slagrutor 
och  r- gängeri  förr  och  nu,  (1928).  R-lagd 
tegelgång  M.  Rogberg.  R-mark  vid  sjön 
Arpojaure,  Karesuando  Ahlenius  m.  fi.,  Sve- 
rige. R-mark  på  Alvaret.  Hemvävd  duk  i 
r-mönsfer.  Stilfullt  r  mönstrad.  R-mönstrad 
i  svart  och  vitt.  Kopiera  in  ett  korrekt  r-nät, 
t.  ex.  med  5  mm.  sidor,  sådant  som  i  astro- 
nomien användes  Arv.  Odencrants.  Ritning 
av  enkla  mönster  på  r-papper  Maria  Norden- 
felt.  Golvens  beläggande  med  r-parkett.  Golv 
i  r-parkettmönster.  Varje  vertikal  r-rad  före- 
ställer en  varptrdd  Ekenberg-Landin.  I 
nedre  ändan  av  drivbänksfönstret  göres  en 
urtagning  för  varje  r-rad,  i  annat  fall  stan- 
nar vattnet  där.  Diagonal  r-rad  på  ett 
schackbräde.  Vinkaraff  med  antik  r-slipning. 
Ett  högt  r-staket  avskilde  trädgården  från  ~. 
Damtofflor  av  r-stickat  siden  med  silkes- 
bollar.  R  stopp  (a;  -ning)  fackl.,  t.  e.  hos 
Hulda  Lundin.  Fries  använde  samma 
r-storlek  som  jag,  nämligen  4  kvadratmeter 
[vid  undersökning  av  växtsamhällen]  H. 
Smith.  R-styngen  bilda  en  kvadrat  på 
avigsidan  och  ett  kors  på  rätsidan  Hulda 
Lundin.  Stadsplaneii  i  Lovisa  har  gestaltat 
sig  rätt  originell,  ty  man  har  icke  mekaniskt 
tillämpat  rsystemet.  R-valsad  aluminium- 
plåt för  auf  omobil  fotsteg  m.  m.  1922.  Golvet 
är  inlagt  med  r-verk  i  svart  och  vit  marmor. 
2)  Rute-.  En  möjlighet  att  av  i--et(tslaget 
sluta  sig  till  arten  av  ~  (till  I^)  A.  G.  Hög- 
bom. Syn.  I.  1)  kvadrat  1,  romb  1.  rek- 
tangel 1.  romboid,  fyrkant,  ibl.  månghör- 
ning  1.  polygon;  (regelbundet)  fält  1.  avdel- 
ning; 2)  fönster-  1.  glasruta  o.  d.;  3)  slag- 
ruta. 

—  Rutja",  -ade,  -as,  r-a  in  ni  m.  fl.  se 
inr-a  lu  osv.;  -ig  (-t);  -ning  (med  plur.).  I. 
Vanl.  verbformer.  Både  randa  och  r-a 
väven.  Vackert  r-ade  ylletyger.  Varpå  bul- 
larna r-ades  med  puder  socker.  Persikoträden, 
vilka  växte  i  r-ad  spaljé  mot  ~  muren  Fr. 
Böök.  II.  Avledningar.  1)  R-ig.  a  Riga 
sommartyger.  Svart-  och  vitr-iga  ylletyger. 
Vår  Colombina,  spelets  vackra  mask,  /  ger 
granna  horn  åt  r-ig  Harlekin  S.  Siwertz. 
Tapeter  i,  med  enkla,  riga  mönster.  Solen 
silade  genom  löven  och  tecknade  på  golvet 
ett  oroligt  levande,  r-igt  mönster,  b  Märk. 
Ja,  det  har  nog  sina  r-iga  skäl  ~  A.  Sörlin. 


889 


Ruta' — Rutschsegel 


890 


Ofta  Randiga  skäl  och  r-iga  orsaker  se  ran- 
dig 2  a.  2)  R-ning.  Vit  stråhatt  med  kulört 
rning.  Helsiden- Tvättsiden  med  äkta  färger 
i  c:a  30  olika  r-ningar  Annons  1931.  Syn. 
(r-ig:)  rutad,  rutformig,  ibl.  kvadratisk  1. 
rombisk  o.  d.,  ibl.  regelbundet  månghörnig. 

Rutén,  -en,  -er;  (i)sk  (-t).  'Lillryss'  (i  syd- 
östra Polen,  norra  Rumänien  o.  östra  Tjecko- 
slovakien). Byar,  där  r-en  plöjer  jorden  i 
stumt  trots  under  polackens  piska  öv.  fr. 
K.  E.  Franzos.  Att  en  gemensam  national- 
känsla förenade  y>lillryssarnai>  inom  ryska 
rikets  gränser  med  -»r-ernaf  i  det  österrikiska 
Galizien  H.  Gummerus. 

Rut|er^  (akut);  -ern,  -er;  -erfärg;  -erkung 
(1.  -erku'ng)  m.  fl.    Jfr  hjärter. 

Ruter"^,  denkön.  I  några  få  uttr.  1)  Ha 
r.  i  sig.  Ser  man  pä,  det  finns  r.  i  pojken 
And.  Allardt.  Han  har  rakt  ingen  r.  i  sig. 
Som  kunde  sätta  r.  i  j)ojkar  N.  W.  Lundh. 
2)  Mindre  vanl.  uttr.  Jag  tyckte  också  att 
det  sedan  blev  annan  r.  i  sängen  J.  G.  Ar- 
senius.  En  flicka  med  ras  och  r.l  Åke  Has- 
selblad. En  lillryska  med  resan  och  r.  i 
Ester  B.  Nordström.  Syn.  drift,  fart,  rutsch, 
raskhet,  rask  beslutsamhet,  kraft,  'kläm', 
fasthet,  spänst(ighet),  stor  energi. 

Rutin,  -en.  I.  Enkelt.  1)  Endast  styck- 
vis kan  r.  ersätta  inspiration  C.  Cederblad. 
Ef  ler  ett  par  veckor  hade  han  fått  in  ren 
och  ~.  Det  går  på  r-en  även  i  sädana  fall. 
Hans  lektioner  vittnade  om  hade  naturlig 
fallenhet  och  r.  Till  vinnande  av  sp)elrutin 
på  vägen  upp  mot  Kungl.  Teaterns  tiljor 
C.  Barcklind.  2)  Veckorna  runno  i  väg  un- 
der den  dagliga  r-en  Har.  Victorin.  Förtjust 
över  detta  avbrott  i  vardagsr-en  M.  Rogberg. 
II.  Ssgr.  FiX.:  Ej  allt  för  krävande  ^r-arbetei> 
Sv.  Arrhenius.  Malajen  lämpar  sig  ej  för 
regelbundet  r-arbete  Fr.  Adelborg.  Ett  enkelt 
r-göra  Fr.  G.  Bengtsson.  Sköta  sin  uppgift 
(rent)  r-mässigt  ofta  ngt  tadlande.  Med  en 
r-mässig  ordning,  som  borgade  för  alt  intet 
blev  glömt.  Och  folk  deltar  i  arbetet  slött 
och  r-mässigt.  Syn.  gm  övning  förvärvad 
skicklighet,  yrkesskicklighet  1.  -färdighet  1. 
-vana,  mekanisk  (o.  inlärd)  skicklighet,  (de) 
rätta  tagen,  vana  att  göra  en  viss  sak  på 
visst  sätt,  ibl.  slentrian;  vardagsarbete  (som 
går  på  sitt  bestämda  sätt),  'gamla  gängor', 
'gammalt  maner',  ibl.  (det  dagliga  arbetets) 
enahanda.  —  Rutinérjad,  -at.  Men  nu  var 
hon  r-ad,  och  det  hela  gick  som  smort.  R-ade 
[australiska]  klippare,  som  hinna  med  250 
får  pr  dag  och  därutöver  Hj.  Bengtsson. 
En  r-ad  kortspclare.  Syn.  (yrkes)van,  (yr- 
kes)8kicklig,  'driven',  'säker',  (väl  in)övad, 
som  äger  (erforderlig)  rutin,  erfaren,  'gam- 
mal o.  van'. 
Rutit  se  ryta. 

RutschS  -en,  [1.  -et].  Där  var  r.  och  liv, 
må  du  tro.  Och  samma  rivande  r.  i  själva 
arbetstakten  A.  Karlgren.   Nu  blir  det  r.  i 


Kolsta  by,  sa  drängen,  när  det  kom  två  nya 
pigor.  Allt  det  vanliga  r-et  och  levernet,  när 
en  dag  begynner  Ellen  Wester,  öv.  —  Det 
var  ~  annan  r.  i  pojkarna  förr  i  världen 
G.  Nordensvan.  Om  Freddy  hade  den  rin- 
gaste r.  i  sig,  så  ~.  H.  Vallentin,  öv.  Syn. 
fart  o.  liv,  fart  o.  iver,  'ruff',  jfr  fart  B  III. 

—  Rutsch'^  -en,  ar.  Jfr  rutscha.  Ta  sej 
en  r.  utför  en  snödriva.  Med  en  sista  läng 
r.  hamnade  vi  ~  i  dalens  botten  Har.  Alm. 
<—  Rutsch|a,  -ade,  [-as];  ra  ned  m  m.  fi.  se 
nedr-a  tu;  r-a  u'tför  m.  fl.;  -ning  (med  plur.). 

1)  Träns.  Ra  timmer  störta,  nedsläppa  m  på 
störtränna.  2}  Nästan  endast  intr.  Om(glid)- 
rörelse  med  ilande  (o.  ofta  stötig)  fart.  a) 
(Halv)  sittande  ra  utför  en  brant  driva.  Plåt- 
lådor, i  vilka  man  med  ett  expresstågs  hastig- 
het kunde  ra  utför  branten  T.  Gislén.  Hade 
r-at  utför  det  branta  taket  och  hängde  nu 
över  bråddjupet.  Ned  för  den  smala  branta 
stigen  »v  kommo  artillerister ,  halvt  klätt- 
rande, halvt  r-ande  ~  Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'. 

—  Drivorna  äro  lätta  att  bevandra  och 
kunna  delvis  r-asT.  Boberg,  b)  En  berg-  och 
dalbana,  på  vilken  man  omsider  rar  ner  i 
en  vattensamling,  c)  Du  har  ingen  ro  i  dig, 
det  är  hela  saken,  du  tycker  visst  om  att 
r-a  omkring,  d)  Vattnet  r-ade  utefter  borden 
och  porlade  om  rodret  S.  Barthel.  Att  följa 
den  lilla  puckens  blixtlika  och  oberäkneliga, 
r-ningar  över  isen  Sv.  Dagbl.  1927.  —  Ga- 
torna [i  Buenos  Aires]  äro  omsorgsfullt  as- 
falterade och  beläggningen  är  sådan,  att  bi- 
larna inte  kunna  r-a  1930.  —  Och  stugväg- 
gen åt  flodsidan  hotade  att  r-a  i  vattnet.  — 
De  föreställningar  och  tankar,  som  ra  genom 
deras  huvuden  Alb.  Lilius,  öv.  Ekonomiska 
termer  och  begrepip  r-ade  eyi  smula  hit  och 
dit'^'Ragn.  Holmström.  Syn.  1)  (ned)störta 
nj,  nedsläppa  rupå  störtränna;  2)  raka 
(u'tför  1.  ned  1.  iväg),  glida  1.  åka  u'tför  med 
ilfart,  åka  rutschbana;  fara  iväg  stötigt  o. 
med  svindlande  fart,  ibl.  slira.  —  Rutsch- 
ban|a.    1)  Fackl.    Störta  timmer  utför  r-an. 

2)  a)  Konstgjord  höjd  varifrån  man  (med 
häftiga  krökar,  gupp,  gm  tunnlar  osv.)  åker 
störtlopp  ner  (i  vagn,  på  skenor  1.  i  slädar 
1.  i  båtar  1.  ock  på  dynor  i  spiral  från  ett 
sluttande  torn).  Särsk.  på  nöjesfält  o.  ibl. 
strandbad.  Larmet  från  slänggungor,  r-or 
och  p)Ositiv.  Vill  man  åka  (på)  r-a,  får  man 
inte  ha  svagt  huvud.  Vattenr-a  (r-a  från 
vilken  man  i  en  flatbottnad  båt  slutar  med 
att  glida  ut  i  vattnet),  b)  Bildl.  Bergväg- 
gar gå  såsom  ror  ner  i  sjön,  och  ~  A.  Ga- 
dolin.  [Ekorren]  åker  r-a  utför  tallstam- 
marna Ingeb.  Björklund.  Kistor  och  allt 
löst  åkte  ra  därinne  och  gjorde  vistandet 
på  durken  till  ett  experiment  av  mycket  ris- 
kabel natur  Arth.  J.  Jacobsson.  Syn.  1) 
störtränna  1.  -trumma,  stört-  1.  glidplan, 
glidbana;  2)  ibl.  rutschtorn.  -segel.  Glid; 
bana  av  segelduk  (livräddningsattiralj  vid 


891 


Rutschtorn— Ruva'' 


892 


eldsvåda),  -torn.  Nöjesfält  med  alla  mo- 
därna  nöjen:  radiobilar,  r.,  skrattkabineit 
m.  m.  —  Rutschig,  -t,  -are;  -het.  Ngt 
värd.  R.  och  orädd  som  eti  sportsman.  Bo- 
ken är  r.  och  spännande  ^.  Går  i  den  vild- 
sint ra  stilen.  Ellis  Wallin  har  mera  nerv 
och  r-het  i  sina  landskap,  men  ~  K.  Asp- 
lund. Syn.  med  rutsch  1.  fart  (i  sig),  pigg 
o.  företagsam,  mkt  energisk. 

Rutt,  -en,  -er  (vanl.  grav).  Ännu  ibl. 
(oaktat  SAOL«)  stavat  'route'.  I.  Enkelt. 
Lägga  om  r-en  för  postbussen.  Dä  kan  ju 
ängaren  insättas  på  en  annan  r.  Gå  den 
vanliga  r-en.  Vellamos  r.  erbjuder  den  be- 
hagligaste havstur  man  kan  begära  E.  Lam- 
pén.  (Luft)r-en  Stockholm — Berlin.  (Axito- 
mo)bil-,  express-,  flyg-,  gods-,  marsch-,  ocean-, 
post-,  res-,  sjö-,  skärgårds-,  ångfärjerutt. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Svensk  ruttfart  Hamburg — 
Argentina  1919.  Utförliga  r-förslag  med  de- 
taljerade avståndsuppgifter  ~  M.  Rogberg. 
R-karta.  Engelsk  r-ångare  sänkt  1^11 .  Syn. 
(res)väg,  (färd)led,  förbindelse-  1.  samfärds- 
led,  farled,  kurs,  turlisteenlig  väg. 

Rutt|en,  -et,  [-nare];  -enhet.   1)  Egentl. 

a)  Komma  fast  för  att  ha  saluhållit  r-et 
kött.  En  r-en  djurkropp.  Varvid  pnibliken 
överöste  de  spelande  med  r-na  ägg.  (Halv)- 
ruttna  äpplen,  ännu  kvarsittande  pä  träden. 
Här  luktar  r-et  r-en  fisk.  Servera  r-na  grön- 
saker.   R-na  dunster  uiypstego  nr  källaren. 

b)  I  bild.  Han  red,  som  om  hans  liv  ej  be- 
tytt ett  r-et  lingon.  2)  Ngt  friare.  Virket  var 
(genom)r-et,  r-et  ända  in  i  kärnan.  Och  den, 
som  försöker  tända  en  eld  av  sur  och  r-en 
ved,  skall  misslyckas  däruti  Ax.  Ideström. 
Upp-,  nedr-en.  —  Ha  r-na  tänder  mask- 
stungna, ihåliga.  3)  Bildl.  a)  Moraliskt  r-en. 
■t  [Indien]  är  ett  r-et  land  med  ett  r-et  folk  ~»j 
förklarade  kapten  Gray  övertygad  Birgit  Th. 
Sparre.  »Z)e^  som  är  r-et,  förblir  r-eti>,  säger 
sanningssägaren  doktor  Egger  helt  kallt  om 
den  omvände  syndaren  O.  Homén.  ■»Nya 
PressenT  så  i  långa  tider  /  skyddade  vårt  land 
mot  träskets  vatten,  /  mot  de  stinkande  och 
r-na  flöden  V.  A.  Kåhlman.  Där  inteskrym- 
teriets  mantel  var  höljd  över  eländet,  där 
stank  det  av  renhet  Anna-Lena  Jönsson,  b) 
Jfr  1  b.  Hur  grymt  och  outhärdligt  livet  är 
—  inte  värt  en  r-en  kopek.  Till  detektiv  duger 
jag  inte  för  ett  r-et  öre  ->-  Elis.  Krey-Lange. 

c)  Slangartat.  Om  han  någonsin  mer  skulle 
komma  till  den  här  bondhålans  r-na  täv- 
lingar 1  M.  Rogberg.  Syn.  (för)skämd,  stadd 
i  förruttnelse  1.  upplösning,  ruttnande,  för- 
därvad, skadad,  'angripen',  (ibl.:)  unken, 
härsken,  stinkande,  angripen  av  röta,  mur- 
ken,  skör,  (för)multnad,  maskäten,  förfallen, 
anfrätt;  moraliskt  fördärvad,  skadad  i  själva 
grunden;  (genom)usel.  —  Ruttn|a,  -ade; 
r-a  av  m  m.  fl.  se  avr-a  m  osv.  1)  Lägg  köttet 
pä  is,  det  r-ar  så  fort  i  värmenl  Oaktat 
alla   försiktighetsmått  har  potatisen  börjat 


ra  för  mig  (i  källarn).  Torgföra  rande 
grönsaker.  Det  är  bestämt  något,  som  ligger 
och  rar  här  under  trossbottnarna  I  Strind- 
berg. —  Där  ])ålarna  stå  och  ra  i  det 
ljumma  vattnet.  Lukten  från  rande  vatten- 
samlingar inne  i  skogsdunklet.  2)  Värd., 
bildl.  Men  här  hade  jag  ändå  aldrig  tänkt 
ra,  så  de  Fanny  Alving.  Har  ni  fått  mig 
på  hasorna,  sä  inte  rar  jaghär,  som  kärngen 
sa,  när  hon  slog  ikull  på  korgarn  Strind- 
berg. Syn.  1)  skämmas,  skadas,  ta  skada, 
angripas,  rötas,  ta  röta  osv.  (jfr  rutten); 
2)  ibl.  bli  långvarig  (på  ett  ställe). 

Ruv|aS  an,  -or;  -bildning,  f  Varefter blem- 
morna]  torka  in  till  ~  ror,  vilka  sedan 
falla  av  Nord.  Fam.^  [Hatten  på  flugsvam- 
pen] är  beklädd  med  en  mängd,  ofta  vackert 
i  rader  ordnade  gulaktiga  fjäll  eller  r-or, 
rester  av  det  yttre  hyllet  W.  Biilow.  Svarta 
som  smittkoppsr-or  S.  Selander.  Särr-or.  — 
Och  renlaven  växer  i  grå  r-or  här  och  var 
mellan  dem  A.  Sörlin.  Syn.  (sår)skorpa; 
(ibl.  mer  1.  mindre  nära:)  skolla,  skorp- 
artad  beläggning,  fjäll,  skorvfläck. 

Ruv|a*,  -ade,  -as ;  r-a  ut  m  se  utr-a  tu ;  -fläck 
m.  fl.;  -ar|e  (-(e)n,  -e);  -ning  (-en,  [-ar];  -sbe- 
styr  m.  fl.).  I.  Vanl.  verbformer.  Träns., 
intr.  o.  abs.  1)  Egentl.  a)  Medan  honan 
r-ar,  skaffar  hanen  mat.  De  allra  flesta 
ligga  på  rede,  och  av  dessa  som  ra  är  det  ^ 
P.  Rosenius.  b)  (Ligga  och)  ra  på  ägg. 
c)  Det  var  tydligt,  att  makarna  turades  om 
att  r-a  äggen  i  motsats  mot  vanorna  hos  de 
flesta  andra  småfåglar  Naturens  liv.  — 
Starkt  r-ade  eller  kläckfärdiga  ägg  fann 
jag  ej  ~  Victor  Hasselblad  ib.  2)  Bildl. 
Ofta  skönl.  a)  Saksubj.  Ute  r-ade  vinter- 
mörkret, men  ~  Gurli  Linder.  Som  stumma 
gåtor  ra  tingen  ~  A.  Österling.  —  Tyst- 
naden rar  över  myren  och  ~.  Gamla  hop- 
krupna hus,  som  ~  melankoliskt  ra  pä  sina 
månghundraåriga  hemligheter  S.  Siwertz. 
De  gamla  goda  traktör  ställena,  vilka  r-a  över 
sina   specialrecept  sotn  draken  över  skatten. 

—  R-ande,  skuggiga  klippgömslen  T.  Bo- 
berg. Livets  stora  och  dunkla,  /  r-ande  hem- 
lighet E.  Knape.  Otrygghet  och  r-ande  för- 
stämning ~  Amelie  Posse-Bråzdovå.  b) 
Personsubj.  Så  satt  hon  och  r-ade  i  sina 
tankar  Hildur  Dixelius-Brettner.  Ra  på 
tillvarons  gåta.  Den  girige  r-ar  dagen  i  ända 
över,  på  sina  skatter.  —  R-a  på  en  plan 
att  ~.  Meflstofeles,  som  ständigt  rar  på 
ont.  Han  rade  på  värt  fördärv.  R-a  på 
hämnd.  II.  Ssgr.  Egentl.,  fackl.  Ligg-  eller 
r  fläckar,  ställen,  rarest  fjädrarna  fallit  av, 
så  att  ~  Nord.  Fam.-  Och  r-fläckarna  på 
honan   vittna   tydligen  om  att  paret  häckat. 

—  [Kalko7i]hönorna  ha  stor  r-lust  och  kunna 
ligga  2  a  3  gånger  i  omedelbar  följd  H. 
Funkcjvist.  III.  Avledningar.  1)  Hamburg- 
hönsen äro  dåliga  r-are,  men  goda  värpare 
ib.   Kalkonmodern   är   en  mycket  god  r-are 


893 


Ruva^ — Rycka 


894 


och  ~.  2)  Ungarna,  vilka  kläckas  efter  om- 
kring tre  veckors  r-ning,  är  o  ~  Th.  Hög- 
dahl. [Mina  hingsfishare]  byttes  dt  med 
r-ningen,  och  föda  skaffade  var  och  en  sig 
själv  E.  Rosenberg.  —  Att  hos  många  va- 
dare hanen  ensam  eller  åtminstone  till  större 
delen  utför  allt  r-ningsbestyr  Naturens  liv. 
R-ningstiden  [för  storken]  är  inte  fullt  en 
månad  ib.  Just  i,  under  r-ningstiden.  Den 
erforderliga  r-ningsvärmen.  Syn.  1. 1)  ligga 
på  ägg  1.  rede;  II.  hänga  (dystert  över), 
tungt  vila  (över);  förvara  (o.  försvara)  med 
yttersta  omsorg,  ständigt  bevaka  1.  vaka 
över  1.  vakta,  ibl.  vara  snål  (på);  grubbla, 
söka  lösa  gåtan  med,  oavlåtligt  tänka  på ; 
välva  (planer  1.  d.),  söka  utfinna  tu,  ha  i 
sinnet. 

Ry|aS  -an,  -or.  Flossavävt  täcke  (oftast 
täcker  flossan  blott  ena  sidan  av  ryan).  I. 
Enkelt.  1)  Ryan  förekommer  i  Sverge  i  alla 
landskap  utom  Skåne  och  Gotland.  De  fin- 
ländska ryorna  stå  ofta  de  uppländska  nära; 
de  tiro  ofta  flossade  pä  båda  sidor.  Geome- 
trisk rya.  Uppländsk  herrgårdsrya  från 
1787  med  livsträd,  märkboksdjur  osv.  Bä- 
linge,  där  konsten  att  väva  ryor  i  själva 
verket  levat  ända  till  våra  dagar  Sv.  Dagbl. 
1915.  Där  ryan  intar  en  hedersplats  på 
väggen.  Motiv-,  märkduks-  1.  mönsterboks-, 
prydnads-,  slit-,  yllerya.  2)  Bildl.  Ängarnas 
ryor.  Sömnen  är  djup  i  lega  och  lya  /  wn- 
der  julsnöns  yviga  rya  O.  Thunman.  II. 
Ssgr  ha  mest  rya-  ibl.  växlande  med 
ry-  1.  rye-.  Ex.:  1)  Leda  in  ryvävandet 
i  rätt  fåra  Upps.  Läns  Hemslöjdutställn. 
1915.  2)  Huvudformen.  Att  Uppland  äger 
Sverges  rikaste  ryabestånd.  Ryabotten  bot- 
ten till  'ryamatta'.  Ryagarn  till  vävning 
Annons  1929.  En  ryamatta  har  skänkts 
till  koret  i  Vaksala  kyrka  av  ~  1929.  Kurs 
i  ryasöm  Annons  1932.  Ryasömnad  (skurs). 
Ryaväv.  Utförd  i  flossa  eller  s.  k.  ryaväv- 
nad  1927.  3)  Den  geometriska  ryestilen  E. 
v.  Walterstorff.  I  Finland  ha  vi  ~  en  stor- 
artad ryetillverkning  ~  A.  Julius.  För  en 
lång  ryeväv  Elis.  Thorman. 

Ry|a^,  -ade,  [-as].  Slangartat.  Sä  ryar 
han  pä  sin  fru  Einar  Gjerstad  1929.  Och 
ryade  om  gränslinjer,  ~  utsparkar,  avspar- 
kar och  ~  Alb.  Fabian  (1921).  Barnen  ryade 
med  Greta  i  köket  efter  chokladen,  så  att 
hon  blev  alldeles  yr  i  huvudet  M.  Rogberg. 
Syn.   skrika,  ropa,  bråka,  väsnas. 

Ryck,  -et,  =.  1)  Egentl.  Med  ett  kraftigt 
r.  gjorde  han  sig  loss.  Slet  med  ett  vant  r. 
bort  kapsylen  från  ~  vattenflaskan.  Ett 
par  korta,  tvära  r.,  så  blev  allt  stilla  Erik 
Sparre.  Slog  med  ett  r.  omkull  allihop,  så 
de  stöpo  om  varann  E.  Didring.  Drog  igen 
blixtlåset  med  ett  r.  Genom  r-et  i  tömmen 
tvingades  renen  tvärs  över  vägen  ~  L.  Mun- 
sterhjelm.  Med  ett  avvisande  r.  på  axeln. 
Tvä  ryttare  stannade  med  ett  skarpt  r.  fram- 


för våra  vagnar  ~.  2)  Friare.  De  dimmiga 
rutorna,  utför  vilka  små  droppar  i  plötsliga 
r.  togo  sina  buktiga  vägar.  Ett  nervöst  r. 
i  hans  ansikte  ~.  Jag  vaknade  med  ett  r. 
och  ~.  Det  far,  går  ett  r.  genom,  ger  ett 
r.  i  honom,  då  han  plötsligt  står  ansikte 
mot  ansikte  med  ~  skönl.  3)  Bildl.  a)  Han, 
hon  har  sina  r.  (av  arbetsamhet,  beslutsam- 
het, elakhet).  Hade  fått  ett  r.  av  arbetsiver. 
Ha  sina  små  r.  nycker.  I  ett  oväntat  r. 
av  ädelmod,  b)  Ett  r.  hade  han  försökt  sig 
på  lanthandel  'Sigurd'.  Vi  går  ner  till  stan 
(på)  ett  r.  Personer,  som  arbeta  vissa  r. 
Syn.  1)  knyck(ning),  (ibl.  nära:)  'kast', 
släng,  slag,  stöt,  puff,  'hugg',  hastig  in- 
dragning; 2)  ryckning;  sprittning,  ibl. 
spasm;  3)  a)  nyck(er),  anfall,  infall,  plöts- 
ligt påkommen  lust  1.  idé,  släng  av,  raptus, 
plötsligt  utbrott;  b)  (litet)  'tag',  släng,  (ett) 
'slag',  (en)  gång,  'på  en  tid';  skov,  skede, 
liten  stund,  'ögonblick',  'momang',  ibl.  pe- 
riod. —  Ryckart|ad,  -at.  Skr.  Den  stän- 
digt växlande,  rade  belysningen,  -tals,  adv. 
Ett  nöje,  som  alltid  —  r.  åtminstone  — 
förekom  J.  Sundblad.  -vis,  adv.  o.  ibl.  adj. 
Oftast  bildl.  1)  Vändningarna  bliva  stötiga, 
och  armarna  arbeta  r.  A.  W.  Krigsman. 
Det  gick  r.,  lite  i  taget,  uppåt.  Tåget  stan- 
nade r.  och  liksom  motvilligt.  En  r.  skeende 
rörelse.  —  Båtens  r-a  framglidande  ~.  2) 
Stormen  ~  fortfor  att  r.  driva  skurar  av 
snö  mot  fönsterrutorna  Z.  Topelius.  Ehuru 
den  senare  alltid  gjorde  sina  framsteg  r., 
nyckfullt  anlagd  som  hon  var.  Att  tiden 
störtat  i  väg,  r.,  språngvis.  —  Regnets  r-a 
pisk  på  fönsterna  Strindberg.  Klockornas 
r-a  klämtande  ~.  Syn.  1)  ryckartad,  i  ryck; 
2)  stötvis,  rycktals,  vissa  ryck  1.  skov,  skov- 
tals,  skovvis,  (blott)  då  o.  då,  av  o.  till, 
tidvis,  periodvis,  stundtals,  lite  då  o.  lite 
då,  undan  för  undan,  'i  (små)portioner', 
med  språng  1.  avbrott,  språngvis. 

—  Ryckja,  -te  1.  ibl.  rock,  -t,  -as,  pres. 
pass.  -es  1.  -s.  Formen  'rock'  är  mkt  vanl. 
i  smtl.  (t.  e.  i  Stockholm,  Uppsala  osv.) 
o.  numer  —  särsk.  ngt  värd.  —  ej  heller 
sälls.  i  skr. 

1.  Slita  m.  m.  1)  Träns.  (o.  refl.).  a) 
Ra  fjädrarna  av  en  fågel.  Ra  matbi- 
tarna ur  munnen  pä  ngn.  Ra  kläderna 
från  kroppen  på  ngn.  Rock  staven  ur  Sta- 
nojlos  händer  och  ~  Alfr.  Jensen,  öv.  Rock 
luren  ur  klykan,  när  han  ringde  upp  eller  ~ 
C.  Larsson  i  By.  Som  kunnat  ra  en  halv- 
tänd  brand  /  ur  eld,  vars  lågor  sig  ständigt 
ökte  (bildl.)  L.  Holmes.  De  skola  inte  ~ 
åkallas  i  onödan  —  man  skall,  som  tidigare 
sagt  är,  inte  T>r-a  helgonen  vid  benen  ned 
från  himlen^  V.  Langlet.  Voro  de  fagra 
och  unga,  /  då  de  r-tes  frän  livets  fest? 
Anna  M.  Roos.  Ra  ett  barn  ur  moderns 
armar.  Ra  orden  ur  deras  sammanhang. 
Ra   ngn  (i)från  studierna.     Om  icke  ödet 


895 


Rycka — Rygg 


896 


r-t  henne  ur  hennes  naturliga  miljö  ~.  För 
att  ra  denna  fråga  ur  det  tillstånd  av  för- 
sunipning,  vari  ~.  Mulåsnedrivar  ens  an- 
komst ~  r-te  Manuel  %ir  dessa  pinsamma 
grubblerier,  b)  Ra  ngn  i  rocken.  Ra  ngn 
(tämligen  omilt)  i  håret,  skägget,  c)  Rickard 
såg  full  av  tusan  ut  och  rock  i  gång  motorn 
S.  Barthel.  d)  Hampa  res  ~  liksom  linet 
eller  skares  med  skära  och  bindcs  i  knippor 
samt  skylas  H.  Juhlin  Dannfelt.  —  Att  ku- 
perade Ilastar  ej  uppköpas  samt  att  svansarna 
ej  få  vara  kortklippta  eller  r-ta,  lika  litet 
som  manarna  (att  man  ej  r-t  tagel  ur  dem) 
W.  H.  v.  Essen  1919.  e)  Refl.  Som  ~  icke 
kan  r-a  sig  tir  sin  illusionsvärld  för  att  in- 
passa sig  i  den  vanliga  världen  G.  Castrén. 
2)  Intr.,  abs.  1.  opers.  a)  Stå  och  r-a  i  (1.  pä) 
klockstr ängen.  Otåligt  r-a  i  dörren.  R.  inte  så 
hårt,  häftigt  i  tömmarna!  —  R-a  pä  axlarna 
(åt  ngn  1.  ngt)  även  rent  bildl.  =  förakta, 
visa  sitt  förakt.  Han  var  nervös  och  orolig 
och  r-te  på  sig  vart  ögonblick.  —  Han  r-te  ä 
r-te,  men  kom  inte  loss.  —  Båtarna  gungade 
vid  bryggorna  och  r-te  i,  på  förtöjningarna, 
i  sina  förtöjningar.  Bogserändan  rock  och 
stramade,  och  ~  S.  Barthel.  b)  Mest  opers. 
Det  r-er  i  mitt  finger.  Det  började  r-a  i 
hayis  underläpp,  gråten  var  inte  långt  borta. 
—  Ansiktet  r-er  av  spasmer  1.  Det  r-er  i 
ansiktet  av  spasmer.  För  att  ej  visa,  hur  det 
r-te  kring  hennes  mungipor  av  gråt,  vrede, 
skratt.  Klämde  i  med  en  polkett,  så  det 
r-te  i  benen  ~.  Såg  upp  ~  tmder  r-ande 
ögonlock  ~  B.  Spong.  —  Det  räck  i  fönstrets 
hakar  ~  Gunnar  M.  Silfverstolpe.  3)  Reci- 
prokt.  Ras  och  slitas  (om  köttstyckena,  bröd- 
kakorna).   Brottas  och  r-as. 

II.  Tåga  o.  d.  1)  Ra  i  fält  (med  10,000 
man).  R-a  till  anfall.  Ra  mot  fienden.  2) 
Friare.  Ra  ngn  in  på  livet.  Hela  dalen  hade 
r-t  ögat  så  nära  H.  Hultenberg,  öv.  När  nu 
denna  fråga  åter  rer  i  förgrunden  ~.  Fort- 
satte Bjurzon,  r-ande  saken  närmare  J.  Sund- 
blad. Den  tid  r-er  allt  närmare,  då  ~. 
Efter  en  lång  väntan  —  timmen  för  fru- 
kosten r-te  betänkligt  nära  —  kom  ~  W. 
Söderhjelm. 

Syn.  1. 1)  slita,  (häftigt)  dra(ga)  (jfr  d.  o.), 
knycka,  riva,  nappa,  gripa,  lös-  1.  bort-  1. 
avrycka  m  o.  d  ,  upprycka  m  med  rötterna; 
rycka  ur  tagel  (ur  svans  1.  man);  2)  (ibl. 
nära:)  ruska,  slänga,  skaka,  dra  hit  o.  dit; 
rycka  1.  spritta  ti'll,  göra  en  häftig  (o.  ofri- 
villig) rörelse,  fara  u'pp;  3)  slitas,  rivas, 
slåss,  dras,  brottas;  II.  1)  tåga,  'dra(ga)", 
uppbryta  m,  (av)marschera  (nj),  ge  sig  i  väg; 
2)  komma,  flyttas. 

—  Rycka  an  nj  m.  fl.  se  anrycka  m  osv., 
loss  [m]  1.  lös  [ij  se  lösrycka  ai,  till  m  se 
tillrycka  fu  osv.  —  Ryckgubbe.  En  barn- 
leksak: sprattelgubbe  (man  rycker  i  ett 
snöre  så  sprattlar  den). 

—  Rycken  (akut).    Blott  i  best.  sing.  o. 


nästan  endast  i  uttr.  'stå  r.'  För  nattro  ä 
en  ju  piskad  te  ha  ~,  om  en  ska  stå  r.  Erik 
Sparre.  Lindkvist  var  i  ett  spelhumör  som 
aldrig  förr  ~  mot  lilla  Svanström,  som  dock 
stod  r.  Dag.  Nyheter  1918.  Men  Jonas  hade 
stått  r.  för  mer  än  ett  nödår  förut  Astrid 
Väring.  Ai  t  lians  lungor  intestår.  S.  Stolpe. 
Meti  grejerna  våra  stog  r.,  å  pojkarna  öste 
som  slavar  Erik  Sparre.  Syn.  (stå  r.  :)stå 
sig  (bra),  hålla  (gott)  stånd,  väl  uthärda  (en 
påfrestning).  —  Ryckig,  -t,  -are;  -het.  1) 
Egentl.  R.  och  knyckig  i  alla  sina  rörelser. 
Vinglande,  r-t  I  genom  vinden  /  skatan  styr 
O.  Lagercrantz.  Kom  ~  ridande  i  r.  skritt 
uppför  sicksackstigen.  Med  irrande  ögon  och 
ra  åtbörder.  2)  Friare.  De  första  korta,  r-a 
stormbyarna  Ellen  Wester,  öv.  Den  skram- 
lande, r-a  [neger] musiken,  den  stampande 
takten  ~  K.  Asplund.  Den  jämna  elden 
från  vårt  artilleri  och  det  r-a  sätt,  på  vil- 
ket den  besvarades  från  den  tyska  sidan  '^. 
3)  Bildl.  Hans  arbete  blev  litet  r-t  och  for- 
cerat ~.  R.  och  jäktande  i  allt  vad  lian  gör. 
Hans  sätt  var  i  vanliga  fall  nervöst  och  rt. 
Robert  Broivning  har  i  en  liten,  som  van- 
ligt märg  full  men  r.  och  excentrisk  dikt,  be- 
nämnd ~  Per  Hallström.  Det  föll  mig  in 
bara,  jag  är  lite  r.  i  tankegängen  Harry 
Blomberg.  Ett  r-t,  obalanserat  lynne.  — 
Det  drag  av  r-het  och  oro,  som  icke  sällan 
stör  läsareti.  Syn.  'knyckig',  ojämn,  osäker, 
vinglig,  vinglande,  'kastande',  ibl.  spasmar- 
tad;  nervös,  oavvägd,  disharmonisk,  ohar- 
monisk, (ibl.:)  självsvåldig,  nyckfull,  med 
oväntade   vändningar,  osammanhängande. 

—  Ryckning,  -en,  -ar.  Jfr  rycka.  Märk 
bl.  a.:  R.  av  stång  ined  en  hand  idrotts. 
Med  en  liten  r.  på  axeln,  en  axelryckning. 
Nervösa  r-ar  spasmer.  Spasmodiska  rar 
även  bildl.  Det  gick  en  r.  genom  hela  den 
lilla  kroppen  och  ~.  En  häftig  r.  gick  ge- 
nom mängden  K.  G.  Ossiannilsson.  Reflex- 
rar. 

Rygg,  -en,  -ar.  Formen  'rygga'  se  ryggad 
A)  Om  människor  o.  djur.  I.  Egentligast. 
1)  Människor,  a)  Och  en  r.  hadde  han  (bred) 
som  en  laduvägg.  Bla  plöjer  rak  r.  Räta 
på  1.  räta  u'pp  r-en.  ^>Sitt  rak!»,  »inte  stödja 
ren»,  hette  det  då  N.  P.  Ödman.  Till  den 
oförståndiges  r.  hör  7-is.  Band  deras  händer 
på  r-en  och  ~.  Som  hukade  r.  och  stönade 
Tor  Hedberg.  Och  frackskörten  ut  /  han 
breder  så  sirligt  kring  y>r-ens  slut»  D.  As- 
lund  (1851).  Knäcka  r-en  ryggraden.  Bryta 
ren  (av  sig),  b)  Prep.-uttr.  Göra  miner  åt 
kamraterna  bakotn  magisterns  r.  Med  hän- 
derna bundna  bak(på)  ren  bakbundna.  — 
Krokig,  rak,  stel  i  ren.  Otroligt  mjuk  i  r  en. 
Ha  ont  i  ren.  Uppmuntrande  klappa,  dunka 
ngn  i  r-en.  —  R.  mot  r.  Stå  med  ren  mot  lju- 
set. —  Stå  med  r-en  (stödd)  mot  en  pelare. 

—  Allting  bäres  på  ren  i  särskilt  formade 
korgar.    Ta  7ign  på  ren.    Få  rida  på  ngns  r. 


897 


Rygg— Ryggläge 


898 


Simma,  ligga  på  r.  Falla  på  r.  baklänges. 
—  Bred  över  1.  i  r-en  ibl.  =  axelbred. 
Det  gick  en  kall  kåre  över  r-en  på  honom. 
c)  Korsr-en.  Svank-,  krok-,  kut-,  j)uckel-, 
snedrygg.  2)  Djur.  a)  De  sägas  vara  så  yia- 
turtroget  gjorda,  att  levande  kattor  skjuta  r. 
och  spotta,  när  de  få  se  målningarma  T. 
Gislén.  Katten  reste  sig  ur  spisen,  spann 
och  sköt  r.  (av  välmåga  1.  vänlighet)  sköt 
upp  r-en  i  en  bukt.  Lyfta  upp  ngn  på 
hästr-en.  Välta  sig  på  r.  Att  rida  på  en 
ko  var  inte  roligt,  kossor  ha  skarpa  r-ar. 
Gåsen  med  Kils  Holgersson  på  r-en.  Detta 
var  det  hårsträ,  som  knäcker  kamelens  r. 
nu  var  måttet  rågat,    b)  Stekt  laxrygg. 

II.  Mer  1.  mindre  bildl.  vändningar.  Hålla 
ngn,  ha  r-en  fri  trygg  för  anfall  bakifrån. 
Bryta  r-en  av  sig  på  ett  företag  'stupa'. 
De  ska  vara  stark  r.  te  å  bära  goda  dagar. 
Har  han  verkligen  r.  till  det?  (ekonomisk) 
ryggrad.  Ha  r.  att  bära  stora  förluster  1. 
olyckor,  r.  att  stå  för  vad  man  sagt  vara 
stark  1.  rik  1.  fast  nog  att.  Hålla  ngn  om 
ren  stöda,  försvara,  'stå  bakom'.  A,  han 
har  bred  r.  han  tål  vad  han  får.  Ta  anctras 
bördor  på  sin  r.  Nu  har  du  allt  bundit  ris 
ät  (din)  egen  r.  vållat  din  egen  ofärd,  'fallit 
själv  i  gropen'.  Ibl.  även  Bryta  ris  åt  1. 
till  egen  r.  Randa  ngns  r.  klå  upp.  Meri  då, 
må  du  tro,  Jick  jag  ren  full  iick  ja^  ordent- 
ligt på  huden.  Lägga  benen  2)å  r-en  ge  sig 
av  i  fyrsprång.  Hur  man  vänder  sig,  har  man 
r-en  bak  lika  galet  är  det  hur  man  än  gör. 
Bita  sig  i  r-en  värd.  =  begå  en  svår  dum- 
het som  skadar  en  själv.  Ovädret  har  jag 
länge  haft  i  min  r.  om  reumatiska  kän- 
ningar mot  oväder.  Lärdom  tynger  ej  på 
ren  Z.  Topelius.  Vid  hoven  gäller  det  att 
vara  mjuk  i  ren.  Jag  hatar  /  att  för  en 
ynnest  kröka  r.  Alfr.  Jensen.  Bugande  hov- 
mannar-ar och  lismande  tungor.  —  Vända 
ngn  ren,  r-en  åt  ngn  vanl.  som  uttr.  för 
förakt.  Vända  r-en  till  vanl.  =  göra  helt 
om  o.  fly.  Vända  r-en  till  för  ngns  böner 
visa  sig.  hård  emot  1.  otillgänglig  för,  ej 
bry  sig  om.  —  Falla,  ta(ga)  fienden  i  ren 
bakifrån.  Tala  illa  om  ngn  på  r-en,  på 
hans  r.  bakdan  ta.  Se  här :  förtalad  på  min 
r.,  /  jag  är  dock  vid  min  oskuld  trygg  Mickel 
Räf,  1900.  Gå  bakom  ren  på  ngn  handla 
utan  hans  vetskap,  smussla  i  skymundan, 
gå  bakvägar.  I  alla  fall  var  det  ingen  små- 
sak att  bak  r-en  på  den  ryska  politiska  po- 
lisen ~  köjm  upp  gevär  och  ~  B.  Estlander. 

III.  Direkt  om  person  blott  som  sista 
ssgsled.  T.  e.  Men  puckelr-en  bar  sitt  lyte 
utan  bitterhet. 

B)  Om  saker.  1)  Ylleskjorta  med  dubbel  r. 
Yllebaddräkt  för  damer,  med  solrygg,  i  flera 
färger  Annons  1935.  Baddräkt  med  önske- 
rygg  (med  band  o.  hällor  kan  man  få  den  mer 
1.  mindre  urringad)  Annons  1934.  2)  Fackl. 
Fotens  övre  del  (fotr-en)  Nord.  Fam.^    Hals- 

V.  29  —  Nusvensk  ordbok. 


r-en  [hos  lappsparven]  är  brunröd  ib.  Med 
handr-en  vä?id  ät  marken  ib.  Hatten  ned- 
dragen ~,  vilande  på  näsr-en  J.  A.  Törn- 
blom. 3)  Boken  behöver  (en)  ny  r.  Skinn- 
rygg. 4)  B-en  på  en  såg,  ett'  sågblad,  en 
klinga.  Dubba  ngn  till  riddare  med  r-en  av 
sitt  svärd.  Kniv  med  bred  r.  5)  Takrygg 
jfr  ryggås.  6)  Länt.  För  uppläggning  av 
tegr-ar  och  slutfdror.  7)  Stol(s)-,  soffrygg. 
Gammal  högkarmad  .stol  med  snidad  r.  För- 
maksstolarna med  sina  stoppade  r-ar.  8) 
Ujipe  p>å  (bergs) r-en  växte  ännu  gran  ~. 
På  höjdr-arna.  Land-  1.  lantrygg.  Passr-ens 
översta  punkt  låg  1,700  m.  ö.  h.  Krönet  av 
en  åsrygg.  —   Vägrygg. 

Syn.  (mer  1.  mindre  nära:)  ryggsida,  bak- 
(sida),  ryggstycke  1.  -bast  1.  tavla  (värd.), 
ryggrad,  ibl.  högsta  partiet  (av)  1.  avigsida, 
bakre  kant(en);  kam,  ås. 

—  Ryggbast.  Sena  utefter  rygg(rad)en ; 
friare  =  rygg(en),  ryggtavla(n).  Stunderna 
fly,  och  solen  bränner  den  idoges  r.  'S.  Syl- 
vander'.  Ge  honom  då  av  repet  till  straff, 
så  mycket  hans  r.  tall  Elsa  Thulin,  öv.  Nu 
gäller  det  att  taga  i,  så  det  knakar  i  r-et. 
Hade  gått  krokig  ~  och  påtat,  så  det  värkte 
i  r-et  när  han  skulle  räta  ut  sig.  C.  Larsson 
i  By.  [Hästen  var]  elva  kvarter  över  r-et 
Strindberg,  -borst  t.  e.  på  gris  1.  på  ax- 
fjäll hos  gräs.  -bredd.  R.  för  damblusar. 
-brutien.  'Egentl.'  o.  bildl.  (jfr  t.  e.  värk- 
bruten).  Rna  och  darrhänta  åldringar. 
Känna  sig  (alldeles  som)  r-en.  Och  in  rider 
1895  på  sin  föregångares  gamla  r-na  ök 
G.  T.  GuUberg.  Varför  lagärdstaket  allt- 
jämt var  r-et  och  läckte.  Då  ett  fartyg  bli- 
vit r-et  med  den  påföljd  att  kölen  böjer  sig 
nedåt  2^å  mitten,  säges  det  hava  svinrygg 
Ad.  Ekelöf,  -börda.  När  vi  kom  hem  mä 
live  å  mä  var  sin  r.  kött  ~  Erik  Sparre. 
-fena.  Och  där,  där  syntes  över  vattnet  ha- 
jens karaktäristiska  r.  R.  med  3  taggstrålar 
och  10  mjukstrålar  E.  Lönnberg.  -fjäd|er. 
Beckasinen  har  på  sina  r-rar  några  längs- 
gäende  gulgrå  ränder  mot  mörk  botten  Bruno 
Liljefors,  -flygning  med  flygplan,  -fält. 
På  bokrygg.  I  översta  r-et  skriven  titel  H. 
Nohrström.  -förgyll|a;  -ning.  T.  e.  om 
bokband.  Originalband  av  röd  saffian  med 
rik  r-ning. 

-hud.  Taggutskottet  kan  på  de  flesta  rygg- 
kotor kännas  under  r-en.  Mista  r-en  slita 
spö.  -hållare  mot  kutrygg  o.  insjunket 
bröst.  -hår.  Musti har  hoppatupp  och  blickar 
nu  med  resta  r.  mot  ~.  -höjd.  T.  e.  Stolar, 
r.  88  cm.  Nord.  Kompaniet,  -knäppla; 
•ning.  De  r-ta  blusarna  tillhöra  som  bekant 
det  täcka  könets  vedermödor  1914.  -korg. 
Den  schiveiziska  ren  (la  hötte).  -kot|a. 
R-ornn  bilda  ryggraden ;  hos  människan  fin- 
nas följande  r-or:  7  hals-,  12  bröst-  och  5 
ländkotor  samt  5  kors-  och  4  1.  5  svanskotor. 
-kudd|e.  Ottoman  med  3  rar.   -läge.  Un- 


899 


Ryggläge— Rygga^ 


900 


der  veckor  fick  han  sä  ligga  orörlig  i  r., 
medan  ~.  —  Varvid  den  simmande  intar 
r.  —  Att  maskinen  gick  över  i  r.  (om  flyg- 
plan) 1929.  -lös.  En  liten  älva,  r.  var 
hon,  men  eljest  mycket  anständigt  klädd  Öv. 
fr.  H.  C.  Andersen.  —  En  parisiska  i 
»r. »  balklänning.  Ha  västar  för  baler:  nyhet 
för  gentlemannen  1925.  —  Ra  stolar  eller 
taburetter  Olympiska  spelen  1912.  -man 
(långt  a).  Pälsen  bildar  hos  dessa  hyenor 
en  lång  och  sträv  r.  -märg;  -sinfektion ;  -sin- 
flammation;  -slidande;  -ssjukdom;  -sskada; 
-ssubstans;  -stvinsot;  -svätska  m.  fl.  Den 
del  av  centrala  nervsystemet  som  befinner 
sig  utanför  hjärnskålen  (i  ryggradskanalen). 
R-en  är  strängliknande  och  ej  fullt  så  tjock 
som  ägarens  lillfinger  utom  ~.  Skada  d  r-en. 
Hett  så  ren  kunde  smälta  H.  Wranér.  — 
En  r-sinfektion  av  säregen  art  är  barnför- 
lamningen, -pansar.  Pröva  gevärens  skott- 
verkan  pä  alligatorns  r.  -parti.  De  gingo 
i  en  liten  dalgång,  så  att  r-erna  sttuidtals 
kunde  ses  ~.  -plåt  t.  e.  hos  sköldpadda. 
-påse.  Och  en  gammal  ~  riptu])]}  hamnade 
under  vägen  i  Valters  r.  Erik  Sparre.  Med 
lättsinnet  i  r-n  U.  Wallmo. 

-rad,  -en,  [-er].  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
Ren  (äveti  kallad  'kotpelaren'),  bålens  axel- 
skelett, är  sammansatt  av  kotor  och  inne- 
sluter ryggmärgen.  Sjukliga  förändringar 
i  r-ens  form.  Som  gör,  att  ma7i  ryser  iit- 
efter  hela  r-en.  Räta  (upii)  r-en  även  bildl. 
2)  Ryggstycke  på  slaktkreatur.  3)  Bildl. 
För  att  så  fullständigt  knäcka  benen  i  folk 
med  någon  som  helst  ansats  till  r.  i  kroppen 
A.  Karlgren.  Som  ~  kommer  en  att  överse 
med  bristen  på  andlig  r.  Erik  Hedén.  Den 
r.,  som  en  människa  behöver  i  detta  vansk- 
liga livet  Jeanna  Oterdahl.  Stoltheten  är 
människans  r.,  och  fåfängan  är  r-ens  svans- 
ände. Försök  (att)  sätta  lite  r.  i  honom! 
Till  en  sådayi  överfiödande  hjälpsamhet  hade 
jag  varkeyi  lust  eller  ekonomisk  r.  Elis  Essen- 
Möller.  Statsmaktens  r.  och  kärna,  vår  bli- 
vande armé  B.  Estlander.  [Som  gjort  den 
svenska  odlingen]  till  landets  r.  kulturellt 
och  politiskt  Artur  Eklund.  II.  Ssgr.  Ex.: 
R-sdjur  (vertebrater)  och  r-slösa  djur  (ever- 
tebrater).  R-shållare.  Hans  av  r-skotorna 
av  ett  vildsvin  sammanfogade  käpp  ->-.  Skolios 
(form  av  r-skrökning) .  R-slös  även  bildl. 
t.  e.  R-slösa  lycksökare  E.  Knape.  En  rädsla 
för  all  risk,  som  utvecklade  sig  till  r-slöshet 
och  oförmåga  att  taga  ansvar  C.  Bennedich. 
Behandling  av  r-ssnedhef.  Syn.  I.  1)  kot- 
pelare(n);  ibl.  rygg;  2)  ryggstycke;  3)  ka- 
raktär, fasthet,  rakryggighet,  oböjlighet, 
obruten  energi  1.  vilja,  (motstånds^kraft,  ka- 
raktärsstyrka, (ibl.:)  målmedvetenhet,  prin- 
cipfasthet, ruter,  säkerhet;  det  viktigaste, 
kärna(n  i),  säkraste  stöd,  'själva  nerven  (i)'. 

-sldja.  Själva  skalbaggarna  äro  små,  med 
platt  r-a  och  ~  Nord.  Fam.^  Ljusgrå  hals 


och  r-an  spräcklig  i  rostfärg  och  svart.  —  Å 
ran  [av  mässhaken]  ett  påsytt  kors  med 
broderi  i  silke  och  guld  ~.  —  Varje  berg  i 
Altai  har  sin  r-a  och  sin  framsida  ~  J.  E. 
Rosberg,  öv.  -sim;  -mare;  -merska;  -ning. 
Simma  r.  Vid  r.  bör  den  tävlande  hela  tiden 
ligga  i  ryggläge,  -skott.  1)  Jäg.  2)  Häftigt 
insättande  smärta  i  korsrj'ggen.  R.  anses 
bero  på  sjukliga  förändringar  i  muskulatu- 
ren B.  Sjövall.  Få  r.  efter  den  ansträngande 
rodden,  -sköld.  T.  e.  hos  sköldpaddor, 
krabbor  m.  fl.  -slejf.  Rocken  med  fast- 
sydd  r.  samf~  Åhlén  &  Holm.  -slut.  Värd., 
ofta  skämts.  Smärtsamma  känslor  i  r-et 
Alb.  Fabian,  -stycke.  T.  e.  i  kläder,  av 
hud,  på  seldon,  av  slaktat  kreatur.  Sväng- 
kojer,  där  kajutsoffornas  r-n  fällas  ned  och 
bilda  kojen  G.  Gartz.  -stöd.  1)  Stolar  utan 
r.,  med  höga  r.  —  De  låga,  r-slösa  bänkar, 
vilka  ~.  2)  R.,  sängbord,  rullstolar  för  sjuka. 
3)  Ta  r.  ta  spjärn  med  ryggen.  4)  Bildl. 
Högaktning  är  ett  praktiskt  r.  åt  kärleken 
Fredi-ika  Bremer.  Äga  skyddet  och  r-et  av 
ett  gott  hem  J.  Th.  Bring.  Ett  gott  r.  vid 
dessa  underhandlingar  hade  han  i  svenske 
konsuln,  som  ~.  Och  hade  försäkrat  sig  om 
finansiellt  r.  hos  sin  förmögne  svärfader 
O.  B.  Nelson.  Syn.  (ibl.:)  stöd,  hjälp,  bi- 
stånd (att  räkna  på),  -säck.  Med  rama 
väl  packade  gåvo  vi  oss  av  den  5  på  mor- 
gonen och  ~.  Han  krokade  på  r-en  och  ~ 
E.  Didring.  R.  med  stålmes  jfr  mes.'  Med 
r-en  som  huvudkudde.  ■ —  Grönmelerat  impreg- 
7ierat  r-styg  Åhlén  &  Holm.  -SÖm.  Snodd- 
inlägg i  sidsömmarna  och  rostfria  alumi- 
niumfjädrar i  r-marna  Sv.  Dagbl.  1919. 

-tavl|a.  Ngt  värd.  1.  skämts.  Konsulns 
breda  r-a  Ax.  Klinckowström.  På  r-an  skri- 
ver med  >>tampeny>  jag  lag  Ludv.  Juhlin. 
Jag  sitter  och  ser  pä  svenska  folkets  ror. 
De  äro  breda  och  solida  Bo  Bergman.  Syn. 
(bred)  rygg,  ibl.  ryggbast,  -titel.  Perga- 
mentband med  vackert  präntad  r.  -tryck. 
Och  inbunden  i  enkelt  klotband  utan  r.  -värk. 
Särsk.  om  smärtor  o.  stelhet  i  ryggen  hos 
äldre  personer.  -värmar|e.  Kamelhårsr-e. 
-ås;  -stil; -8tug|a(-utyp); -tält.  R.  eller  kr  oppäs 
kallas  en  takås  1.  stock,  som  uppbär  taket, 
då  takstolar  ej  nyttjas;  i  r-en  inhuggas  tak- 
sparrarna.  I  en  riktig  r-stuga  bestå  väg- 
garna av  bara  ett  par  rader  stockar,  seda7i 
tar  taket  vid,  stupande  brant;  något  inner- 
tak finns  inte,  utan  man  kan  se  ända  upp 
till  ren.  TR-tält^  för  barnrik  familj  P.  U. 
Bergström  1932.  Syn.  kroppås;  (r-stuga.) 
envåningshus  utan  innertak  (öppet  upp  till 
takåsen). 

—  Rygga.^  Åld.  kasusform  till  'rygg'. 
Blott  i  det  skönl.  1.  åld.  uttr.  'till  r.'  Solen 
värmer,  vintern  är  till  r.  förbi,  gången,  för- 
liden.  Och  ren  till  r.  är  /  jordlivets  värld 
Ps.  598.  Till  r.  i  ätten,  dvs.  föräldrar  och 
förfäder.     Lägga   till  r.   se  tillryggalägga. 


901 


Rygga* — Ryka  på 


902 


—  Rygg|a%  -ade,  -as ;  r-a  tillbaka  se  B ;  [-ning 
se  A II  ]  ;  ibl.  med  plur.l.  A)  Enkelt.  I.  Ii)tr. 
1.  med  innehållsobj.  1)  Egentl.  De  känna 
igen  varandra,  hofi  r-ar  Strindberg.  Utan- 
för stirrade  emot  honom  ett  ansikte,  som 
kom  lionom  att  häftigt  r-a  S.  A.  Duse.  Den 
ryska  kedjan  r-ade   och  vek  E.   Hornborg. 

—  Skam  över  dem  som  ra  /  för  kulor  eller 
dårars  prat  C.  R.  Nyblom.  Hustrun  rar 
ur  mannens  närhet,  men  ~  Elin  Wägner. 
Rappen  haglade  på  hans  rygg,  han  sky  g  g  ade 
och  r-ade  Wendela  Hebbe.  —  Hon  rade 
ett  halvt  steg  baklänges  och  '^.  2)  Bildl. 
a)  Sången  blev  schlager,  och  den  allvarligt 
troende  r-ade  förskrämd  Hasse  Z.  Anton 
r-ade  ett  ögonblick,  men  sä  tänkte  han,  att  ~ 
Rich.  Gustafsson,    b)  Men  på  samma  gång 

■  S.,  när  det  gällde  hans  övertygelse,  icke  r-ade 
en  tum,  hade  han  ~.  c)  Han  ägde  dristig- 
hetens ande,  och  de  som  givit  sig  den  i  våld, 
r-a  för  intet  T.  Segerstedt.  Som  gör  det  — 
jag  r-ar  icke  för  ordet  —  till  en  riksskan- 
dal. Som  icke  r-ar  för  att  sätta  allt  pä  ett 
kort  ~.  II.  Träns.  1)  Ridterm  o.  d.  En  stor 
del  av  vägen  fick  också  gå  baklänges,  dvs. 
jag  fick  r-a  [den  istadiga  hästen]  L.  W. 
Stjernstedt.  R-ning  på  rak  linje  Ridskolan 
å  Strömsholm.  2)  Bildl.  Ofta  mer  1.  mindre 
fackl.  Hur  lätt  ett  kejsarord  kunde  r-as 
hade  vi  fått  pröva  på  år  1899.  Ra  en  vilje- 
förklaring Nya  avtalelagen.  Om  nu  dessa 
villkor  föranleda  hr  Wallgren  att  r-a  köpet, 
sä  ~.  Men  sin  ståndpunkt  kunde  han  icke 
ra  T.  Andrpe.  Gud,  han  rar  icke  sin  vrede 
Bibeln.  Tyskland  r-ar  sin  underskrift.  Loven 
kan  r-as,  men  pant  bär  pengarna  hem.  Ra  sitt 
ord,  ett  löfte.  B)  Särskriven  ssg.  Egentl. 
o.  bildl.  »Gifta  oss  I»  utropade  miss  Miller 
och  r-ade  tillbaka  minst  en  tum.  —  Inte  r-a 
tillbaka  för  det  värsta  brott,  när  svartsjukan 
kommer  med  i  spelet.  Syn.  A)  I.  rygga  1. 
fara  1.  studsa  tillbaka,  ta  baksteg,  dra(ga) 
sig  tillbaka,  vika  (u'ndan),  ibl.  retirera;  dra 
sig  1.  sky  1.  vara  rädd  1.  frukta  (för);  II. 
1)  föra  bakut  1.  baklänges,  'stryka';  2)  svika, 
ej  stå  vid,  återta(ga),  återkalla,  bryta,  ta 
tillbaka,  frångå. 

Ryk|a,  rök(o)  1.  rykte,  rukit  1.  rykt  [1. 
rykit,  särsk.  smtl.].  De  två  huvudbet.  äro 
i  vanliga  fall  väl  skilda  o.  ordet  har  ibl. 
t.  o.  m.  uppdelats  på  två.  Dock  finnas  be- 
röringspunkter (se  särsk.  I  5).  I.  Stark  1. 
svag  böjning.  Jfr  (det  ofta  närstående)  röka. 
1)  Veden  är  så  sur,  att  den  bara  (ligger  och) 
r-er.  Talgljusen  r-te  oavbrutet,  vi  ~  B.  Gri- 
penberg, öv.  Långt  borta  fladdrade  och  r-te 
en  ensam  oljelykta  ~.  Nu  var  det  laddat, 
stubinen  r-te  ~.  Den  lilla  tranlampan,  som 
rök  mer  än  den  lyste  ~  H.  Wranér.  Och 
fotogenlamporna  röko  i  kapp  med  andedräk- 
ten om  vintrarna  Sigrid  Gillner.  Eller  blåsa 
ut  en  r-ande  veke.  Brinna  med  rande  låga. 
R-ande  bränder,   ruiner.     2)  Det  rök  svagt 


ur  skorstenen  ~  Ejnar  Smith.  Salaks  kra- 
ter rök  också  mer  än  den  brukade.  Höga, 
rykande  fabriksskorstenar.  3)  Det  r  er  av  sop- 
pan. När  vattnet  börjar  ra,  det  börjar  ra 
av  vattnet  i  kitteln  ~.  En  het  källa  r-te  in- 
vid vägen  H.  Mörne.  Ur  vilka  dimman  r-te 
som  ånga  ur  en  kokande  kittel  Edv.  Ham- 
marstedt.  Ångan  r-te  från  de  löddriga  häs- 
tarna. Det  r-er  av  hästen,  om  mulen  på 
hästen.  Bland  ängens  blommor,  där  en  dimma 
r-te  våt  K.  Asplund.  Det  var  kallt,  så  att  luf- 
ten rök  som  imma  ~  Einar  Rosenborg.  R-ande 
av  blod.  R-ande  varm.  En  r-ande  kopp  kaffe. 
Havet  med  ~  fjärran  r-ande  gråa  regn 
Aline  Pipping,  öv.  4)  Hon  sopade  ilsket 
och  så  vårdslöst,  att  dammet  r-te  som  moln 
över  hela  vinden.  Hela  kyrkan  r-er  ju  som 
en  mjölnarstuga  (av  det  upprörda  dammet). 
Rande  mjöldamm  i  en  kvarn.  —  Rågarna  r-te, 
och  luften  stod  darrande  het  över  åkrarna. 
5)  Med  anslutning  till  II.  Stormen  röt  och  sjön 
rök,  sä  att  skummet  från  vågkammarna  for 
som  ett  vågrätt  regn.  Slöjor  av  dis  ~  r-er  i 
skyar  förbi  mig  ~  S.  Barthel.  När  ~  skum- 
met rök  över  hans  eka  Alb.  Engström.  Spar- 
kade, så  sanden  rök  i  ögonen  pä  Hans  Pet- 
ter ~  S.  Dahllöf.  Mötas  tvä  spelorrar,  där 
de  springa  omkring  pä  marken,  blir  det 
slagsmål,  så  att  fjädrarna  r-a  Th.  Högdahl. 
Drabbade  ihop,  så  det  rök  om  det,  så  det 
rök  efter. 

II.  Särsk.  i  impf.  blott  stark  böjning. 
Icke  växlande  med  'röka'.  Värd.  Ofta  i 
särskrivna  segr.  1)  Rijk  å  ränn  å  visa  er 
aldrig  här  igen!  Ra  sin  kos  som  en  virvel- 
vind. Ra  i  luven  pä  varann.  Hela  gänget 
rök  i  arrest  B.  Döös.  Och  hela  rasket  rök 
i  tusen  bitar  Erik  Sparre.  Som  redan  rykt 
överbord.  I  r-ande  rappet.  Följde  efter  i  ett 
rande  ränn  Strindberg.  I  en  r-ande  läns 
Ernst  Lundström.  I  r-ande  fart.  2)  Ett  enda 
felgrepp,  och  fingernaglarna  ryka  Arth.  J. 
Jacobsson.  I  morse,  när  jag  tog  på  mej 
skoryia,  rök  skosnöret.  Och  mina  tio  kronor 
rök!  Strindberg.  Låta  hundralapparna  r-a 
E.  Didring.  Hemmanet  rök  och  med  det  ~ 
A.  Mörne.  Innan  min  sista  penny  rukit 
Ev.  Taube.  Nu  rök  mina  sista  slantar.  Å 
så  rök  även  den  utvägen  (åt  skogen). 

Syn.  I.  ge  ifrån  sig  rök,  utsända  m  rök 
].  rökmoln,  (ibl.:)  röka,  pyra,  bolma;  stå 
som  (en)  rök  1.  ånga  i  luften,  ånga,  dunsta, 
stiga  upp  dunster  1.  (vatten)ånga  1.  dimmor; 
damma,  (upp)virvla  (ru),  fara  som  stoft  1.  fint 
regn  i  luften,  uppjagas  m;  II.  damma  1. 
raka  1.  skena  1.  rusa  1.  kila  1.  ränna  iväg, 
flyga  (sin  kos),  fara  äv;  'gå'  (till  spillo,  åt 
skogen,  'till  gud'  1.  d.). 

—  Ryka  (i)hop,  in  ru  m.  fil.  se  hopr-a 
osv.  —  R.  på.  R.  pä  ngn  p)å  gatan  för  att 
framföra  en  hälsning.  Han  ryker  ogenerat 
på  helt  obekanta,  om  han  vill  göra  sig  be- 
kant. —  R.  på  ngn  och  ge  honom  en  örfil. 


903 


Ryka  på — Rykte 


904 


Syn.  'flyga  på',  antasta,  'hugga',  tilltala, 
falla  över  m. 

Rykt,  -en.  I.  Enkelt.  1)  Ge  häsitn  r. 
God  r.  är  hästens  halva  föda.  Och  först  se- 
dan hästen  torkat,  företages  r-en.  Hästarna 
glätiste  av  r.  och  omvårdnad.  De  värsta  me 
r-en  ä,  att  man  måste  gä  opp  så  tidit.  Mor- 
gonr-en  är  i  fall  gång  T.  Orre.  —  Dikning, 
korykt  och  tröskning  P.  J.  Rösiö.  2)  Bildl. 
Språklig  r.  och  ans  Nord.  Tidskr.  1915. 
Äled  modersmålets  r.  för  ögonen  Gus.  Matts- 
son. Tilltagande  månhet  om  språkets  regler 
och  r.  Hj.  Alving.  Språkets  r.  och  rensyiing, 
r.  och  riktighet.  —  Det  andliga  livets  r. 
K.-G.  Hildebrand.  Sankt  Görans  gille  i 
Uppsala  ~  liöll  sig  med  egen  klerk,  som 
skötte  själar-en  ~  jST.  Ahnlund.  II.  Ssgr 
kunna  ofta  lättare  föras  till  verbet  rykta, 
se  d.  o.  Syn.  skötsel,  vård,  ans,  omvård- 
nad, puts(ning),  (ibl.  särsk.)  hästskötsel; 
(ibl.:)  prydlighet,  glänsande  hårrem  1.  d.; 
(upp)odling.  —  Ryktja,  -ade,  -as;  -borste 
m.  fl.  se  II;  -ar|e  (-(e)n,  -e;  -rock)  o.  -ning 
(med  plur.)  se  III.  I.  Vanl.  verbformer. 
1)  Hästarna  må  väl,  om  de  ras  omsorgs- 
fullt. I  morgon  måste  jag  tidigt  tipp  och 
r-a.  —  Väl  kraftfodrade,  blankr-ade  ~  kor 
Ester  B.  Nordström.  2)  Ldls.  (t.  e.  västsv.) 
Tomas  går  fram  till  kakelugnen,  r-ar  bra- 
san och  skjuter  spjället  Jeanna  Oterdahl. 
3)  Skr.  Finner  sig  fullt  tillfreds  med  deras 
sätt  att  ra  sitt  värv  Göteb.  Handelstidn. 
Även  då  han  r-ade  sitt  kall  som  visitator  i 
sitt  stift  Märta  Lindqvist.  II.  Ssgr.  An- 
slutas ibl.  även  till  subst.  Doi  gamla  skrapa 
och  den  utslitna  r-borste,  som  ~.  Grundligt 
behandla  med  r-borsten.  Hundr-borste.  — 
Hästutredningspersedlar  som  r-don,  stiglä- 
der,  täckgjord,  vojlock.  —  R-kam  för  hun- 
dar. —  R-karda.  —  Elektriska  r-maskiner 
skola  införas  vid  Skånska  husardetachemen- 
teti  Uppsala  1918.  —  R-skrapa  att  skrapa  av 
stövet  på  r-borsten  med.  III.  Avledningar. 
1)  a")  Ett  stathus  (bebott  av  r-aren  Jöns  Jöns- 
son) 1929  (Skåne).  Den  gamle  r-aren  pä  stu- 
teriet ~.  —  Koryktare.  —  Och  en  lång  gul 
rock,  ett  slags  r-arrock.  b)  Bildl.  Själv  är 
jag  ju  litet  sjyråkr-are' Jörgen.  —  Var  i  hela 
världen  kunde  en  leta  upp  en  sådan  själa- 
r-are  som  herr  Peder  ~  I.  Ljungquist.  2) 
R-ning.  Egentl.  o.  bildl.  Syn.  I.  1)  sköta 
(hästar,  kor  etc),  ansa,  stryka  1.  putsa  1. 
skrubba  (med  skrapa  1.  ryktborste);  ibl. 
röra  o'm  i,  (om)sköta  (m). 

Rykt|as,  -ades.  Skr.  Med  stora  anspråk 
på  tillförlitlighet  ras  det,  att  ~.  Enligt 
vad  som  r-as  inom  kinesi'<ka  kretsar  ~.  Men 
nu  r-as  det,  att  närkingarna  äro  i  antågande 
Hj.  Bergman.  Kanske  var  det  sant  som 
r-ades:  att  ~  ib.  överensstämmer  knappast 
med  allt  vad  som  r-ats  om  stockholmarnas 
stelhet.  Ett  varuhus,  vars  förträfflighet  r-ats 
i  landsorten  Hj.  Bergman.     Syn.  omtalas. 


'förkunnas',  (ryktesvis)  förljudas,  komma  ut 

I.  spridas  ett  rykte,  ett  rykte  1.  ryktet  vill 
veta  1.  påstår  1.  säger  1.  vet  omtala,  gå 
rykten  om,  ibl.  skvallras. 

—  Ryktbar,  -t,  -are;  -het  (med  konkr. 
plur.);  -vorden  (skr.).  Hör  till  ordgruppen 
utan  att  direkt  fattas  som  ssg  till  'rykte'. 
Både  neutralt,  i  dålig  o.  i  god  mening  men 
mest  det  sista.  I.  Enkelt.  R.  genom  be- 
drifter. Bli  r.  på  sina  skoltal.  En  r. 
jägare.  Rare  var  han  emellertid  hos  sin 
samtid  för  sina  latinska  skrifter  anför  sina 
dikter  på  svenskt  tungomål.  Ensamheten  är 
den  r-es  lott;  hat  är  lönen  och  förräderiet 
brödet  ~  Strindberg.  En  obetydlig  lands- 
ortsstad, sovande  på  sitt  r-a  förfiutna.  Lyck, 
r-t  genom  Hindenburgs  masuriska  fälttåg. 
Enköping,  r-t  för  sin  pepparrot  och  för  Enkö- 
pingsdoktorn. —  Den  lismande,  fega  och 
ömkligt  r-e  generalguvernör  Seyn  Ackté- 
Jalander.  Leu-lan  var  en  tat arisk  furste, 
som  gjort  sig  r.  för  sin  trolöshet  och  grym- 
het. Sorgligt  r.  för  sitt  slöseri.  Herostra- 
tiskt  r.  —  Men  Lord  Roberts  r-a  skräck 
för  kattor  är  inget  påhitt  Öv.  fr.  N.  Melba. 

II.  Ssgr.  1)  R-het.  a)  Rhet  är  en  underlig 
sak,  den  är  som  en  snöboll,  som  rullar  ut- 
för en  backe,  den  växer  med  hemsk  fart,  och 
som  en  snöboll  smälter  den  bort,  om  den 
inte  har  en  fast  grund  ib.  Martin  Ekström, 
vars  gestalt  i  vårt  frihetskrig  vunnit  en 
legendartad  r-het  B.  Estlander.  Avsky  för 
billig,  lättvunnen  r-het.  Den  högsta  formen 
av  fåfänga  är  att  sträva  efter  r-het  Öv.  fr. 
Bruce  Lockhart.  Inför  så  mycken  r-het  för- 
dunklades min  lilla  stjärna  så  gott  som  full- 
ständigt ib.  Pä  väg  upp  mot  r-hetens  tinnar. 
Nå  verklig  r-het.— En  dyster  r-het  ha  framför 
allt  Paternosterskären  ~.  Stället  fick  sin  r-het 
under  kriget  och  ~.  b)  Om  person.  Med 
plur.  Morgonen  därpå,  då  jag  vaknade,  fann 
jag,  att  jag  var  en  europeisk  r-het  Öv.  fr. 
N.  Melba.  Charcot,  Paris  största  medicinska 
r-het  på  den  tiden.  Många  av  den  tidens 
r-heter.  Och  jag  viskade  till  honom  namnen 
pä  alla  ortsr-heterna,  som  kommo  fram  Öv. 
fr.  N.  Melba.  2)  Skr.  Konstnärerna,  som 
slogo  sig  ned  kolonivis  i  den  r-vordna  Fon- 
tainebleauskogen,  äro  också  sin  kos  G.  Pauli. 
Ett  r-vordet  ord  ur  den  politiska  diskussio- 
nen  Hans  Ruin.  Syn.  I.  namnkunnig,  be- 
römd, (väl)känd,  allmänt  känd  (och  erkänd 

I.  skattad  1.  högt  aktad  1.  omtalad),  (vitt)- 
frejdad,  celeber,  allmänt  bekant,  all- 
känd, ibl.  beryktad,  ibl.  illuster  1.  notabel; 

II.  (r-het:)  se  celebritet. 

—  Rykte,  -t,  -n.  Bet.  ej  alltid  fullt  skarpt 
skilda.  1)  Med  plur.  a)  R-t,  ett  r.  går,  för- 
mäler, säger,  vill  veta,  uppger,  att  ~  det 
8äg(e)8,  förl judes  att.  Ett  beställsnmt  r.,  det 
beställsamma  r-t  har  redan  låtit  ana,  att '^. 
Rt  går  en  ringlek:  en  viskar  en  mening 
till  sin  närmaste,  denne  för  vidare  till  nästa 


905 


Eykte— Rymd 


906 


vad  han  trott  sig  höra;  när  'r-t'  gått  runt, 
nämner  var  och  en  vad  han  trott  sig  höra 
(varvid  den  siste  börjar).  Det  går  besyn- 
nerliga rn  ot)i  krig  och  örlig,  och  ~.  Efter 
vad  r-t  i  Stockholm  säger  skall  ~.  Ett  r., 
med  anspråk  pä  trovärdighet  ~.  Rt  om  in- 
träffade fall  av  tyfus  är  ogrundat.  Om  r-t 
talar  sant.  R-t  hade  påstått,  att  ~.  R  t  om 
min  död  är  emellertid  betydligt  överdrivet. 
Ett  gängse  r.  R-n  äro  sällan  att  lita  j^ä. 
Anklagad  på  ett  löst  r.  Tro  på  lösa,  tomma, 
de  otroligaste,  vansinnigaste  r-n.  Men  det 
var  endast  ett  r.  (utan  någon  som  helst 
grund).  Du  skall  icke  utsprida  falskt  r. 
Bibeln.  Sprider  ut  ont  r.  om  henne  ib.  När 
nu  det  r-t  spordes  i  Faraos  hus  ~  ib.  R-t 
härom  nådde  församlingen  i  Jerusalem  ib. 
Utsläppa,  sprida  förklenliga  r-n  om  ~.  Ett 
illvilligt  r.  är  som  ett  kedjebrev.  Bevingat  r. 
Vid  r-t  om  ~  skr.  Jag  har  hört,  uppsnap- 
pat ett  r.,  att  ~  hört  glunkas,  fått  höra. 
I  Limby  är  allt  begränsat  och  vingklippt 
utom  r-t  Magda  Bergquist.  Att  någon  skulle 
se  oss  och  sätta  r-n  i  omlopp.  Kringfly- 
gande r-n  om  ~.  I  Warschau  snurra  r-n 
om  ~.  Och  r-na  surrade  envisare  än  förr 
Harry  Blomberg.  Vilda  r-n  tumlade  övervar- 
ann, och  ~  Axel  Cederberg.  Luften  var  full 
av  r-n  G.  Castrén.  —  Larmr-n  om  ~.  Oros- 
rykte om  ångaren  Stockholm,  b)  R-t  växer 
medan  det  löper.  R-t  stannar  inte  i  första 
by.  Ont  r.  blir  snarast  trott.  Ett  gottr.  höres 
långt,  ett  dåligt  dubbelt  längre,  säger  ett 
finskt  ordspråk  (med  ngn  anslutning  till  2). 
2)  Utan  plur.  Jfr  ryktbar,  a)  Vinna  r. 
och  ära  1.  ära  och  r.  Vinna  odödligt  r.  Och 
för  att  de  skulle  tala  väl  om  honom  och 
sprida  hans  r.  i  fjärran  länder  Sven  Hedin. 
Hävderna  tälja  din  ära,  /  bära  ditt  r.  kring 
jord  J.  Bonggren.  Tjänsten  gick  honom  förbi, 
och  med  bleknat  r.  dog  han  i  Åbo  1873  B. 
Estlander.  Mitt  r.  hade  verkligen  ~  vuxit 
till  en  höjd  långt  över  mina  vildaste  dröm- 
mar Öv.  fr.  N.  Melba.  Flyga  pä  r-ts  vingar 
världen  runt.  Men  Scribes  fall  blir  lika 
snabbt,  som  hans  r.  en  gång  var  stort  E. 
Kihlman.  Också  denna  gång  gjorde  han  sitt 
r.  (som  utmärkt  talare)  all  heder.  Romanen 
T>De  älskade^,  som.  grundade  hemies  r.  1901. 
Åtnjuta  europeiskt  r.,  världsrykte  (som  djur- 
målare). Av  vilka  Sfrömer  på  sin  tid  åtnjöt 
r.  som  Sverges  främste  litograf  H.  Nohr- 
ström.  Åtnjuta  stort,  ett  stadgat  r.  för  grund- 
lighet. Hans  skalderykte,  hans  popularitet 
växer  hastigt,  och  ~.  b)  Hon  hade  (det)  r-t 
om  sig,  att  ingen  någonsin  sagt  ett  ont  ord 
om  henne.  Fick  (det)  r-t,  r.  om  sig  att  ~. 
Med  fläckfritt  r.  Bättre  än  sitt  r.  Ha  gott, 
dåligt  r.  om  sig.  Bättra  på  sitt  r.  Gott  r.  är 
guld  värt.  Rädda,  bevara,  förlora,  skämma 
sitt  goda  namn  och  r.  Trots  det  r.  om,  för 
gnidighet  de  fått.  Poetisk  2)rosa  åtnjuter  i 
allmänhet  inte  det  bästa  r.  för   läslighet, 


men  ~  Fr.  G.  Bengtsson.  Den  mäktiga  vinter- 
gatan, som  bildar  ett  brett  band  på  himlen, 
reparerar  emellertid  en  smula  den  sydliga 
stjärnhimlens  r.  Douglas  Melin.  Mot  Söder- 
blom ~  visade  alltid  Rudin  en  varm  per- 
sonlig- välvilja,  även  då  han  kommit  i  r. 
för  kätteri  Tor  Andrre.  Som  bekant  åtnjuter 
Ture  Nerman  ett  stadgat  r.  för  omoralisk 
versskrivning  Erik  Hedén.  Vid  åtta  års  ålder 
åtnjöt  redan  Martin  ett  så  dåligt  r.,  att  det 
kunde  förslå  åt  en  vuxen  man  Öv.  fr.  Pio 
Baroja.  Ha  dåligt,  ont,  elakt  r.  (om  sig) 
stå  i  vanrykte,  vara  illa  anskriven. 

Syn.  1)  kringlöpande  nyhet(er),  berättel- 
ser, prat,  skvaller,  hörsägen,  förljudande, 
obevisat  1.  löst  påstående,  vad  som  berättas 
1.  pratas  1.  skvallras  1.  viskas,  ibl.  talämne, 
tissel  (o.  tassel);  (r-t  ibl.:)  'folk',  'man',  pra- 
tet, skvallret,  'förtalet';  2)  ryktbarhet,  ära, 
(högt)  anseende,  (ärat)  namn,  berömdhet, 
(stor)  berömmelse,  pris  (o.  ära),  stor  heder, 
(allmänt)  erkännande,  (gott)  renommé;  all- 
mänt 1.  allmänhetens  omdöme  (om  ngn), 
namn  om  sig. 

—  Ryktesmak  I  are;  -eri.  Mindre  vanl. 
för  följ.  -smed.  Beskäftiga  r-er  ha  ivrigt 
utkolporterat,  hurusom ~.  -smid|are,  -ar(e)n, 
-are;  -eri  (med  plur.);  -erskja  (-an,  -or). 
Rarne  äro  åter  i  farten  ~  Sv.  Dagbl.  1906. 
Beställsamma  r-are  ha  vetat  berätta,  att  ~ 
F.  XJ.  Wrangel.  —  R-eri(er)  om  Sverge.  Att 
vara  på  sin  vakt  mot  allt  r-eri.  R-eriet  hade 
förresten  redan  förut  sysslat  med  henne  ~. 
—  Dess  förnämsta  skvallertant  och  r-erska 
Hildeg.  Wieselgren,  öv.  Syn.  (reri:)  förtal, 
ryktesmakeri,  'ryktesfabrikation',  ryktesut- 
spridning,  ibl.  ovederhäftigt  1.  lögnaktigt 
skvaller.  -sprid|are;  -erska;  -ning.  Skulle 
förklaras  jävig  såsom  rare  ~  Sv.  Dagbl. 
1920.  -utsprid|are;  -erska;  -ning.  Åtal 
för  falsk  angivelse  och  r-ning.  -vis,  adv. 
(Har  du  hört  det?  — )  Ja,  r.  och  skvaller- 
vägen. Jag  har  endast  hört  det  r.  (och  vet 
inte,  vad  jag  skall  tro).  R.  förljudes  (från 
huvudstaden) ,  att  ~  ryktet  uppger,  det  upp- 
ges, ett  rykte  vill  veta  1.  d.  R.  förnam  jag 
då  genast,  att  ~.  Dahlmark,  som  mycket 
väl  kände  tjuvskyttarna  ~  både  personligen 
och  r.  ~.  Syn.  som  ett  rykte,  gm  ryktet, 
gm  hörsägen,  ibl.  på  enskild  väg,  enligt 
uppgift  1.  påstående,  efter  vad  det  säg(e)s. 

Rymd,  -en,  -er.  Bet.  i  allm.  väl  skilda. 
I.  Utan  plur.  Kittlar  j^å  en  tunnas  r.  Strind- 
berg. Kärl  av  viss  r.  Grij^skopa,  r.  c:a  1,15 
kbm.  I  tvenne  flaskor  om  \'2  liters  r.  Som 
kräves  hos  träbåt  av  samma  r.  G.  Stenfelt. 
Beräkna  r-en  av  ett  kärl,  ett  ru7n,  ett 
fartyg,  den  r.  ett  ämne  intager.  Färsksill- 
handel  efter  vikt  i  stället  för  r.  1917.  Jord- 
rymd av  närmare  tvä  kvadratmil  H.  Hof- 
berg.  II.  Med  plur.  1)  Ofta  skönl.  a)  Ute 
i  fria  r-en.  Det  började  ljusna  i  ren. 
Ren  är  strålande  klar  och  blå.  I  tomma  ren. 


907 


Rymd — Rymma 


908 


Stirra  upp,  ut  i  r-en.  Du  svepte  r-en  klar 
i  ett  enda  drag  C.  R.  Nyblom.  Dd  må- 
nen —  r-e7is  spöke  —  lyste  klar  K.  A. 
Hagberg,  öv.  När  vårens  sista  fågelsträck 
plöjde  r-en  på  väg  mot  ~.  Ha  en  vid  r. 
framför  sig.  b)  Den  oändliga  (världs)r-en. 
Till  jordens  lägre  r-er  Bibeln.  Vintergats- 
skimret,  det  töckniga,  än  I  fram  genom  r-erna 
skrider  Pär  Lagerkvist.  Och  stundom  en 
ljungande  blixt-meteor  /  genom  r-erna  styr  ~ 
Hj.  Edgren.  I  blånande  r(-er).  R-ernas 
landstrykare,  kometerna,  äro  honom  kärare 
än  ~  E.  Kihlman.  c)  [När  motorn]  inte 
fick  sluka  r.  S.  Siwertz.  d)  Himlar-en.  Luft-, 
stjärn(e)-,  natt-,  havs-,  slättrymd.  Likt  strim- 
mor, dem  ett  norrsken  i  kvällr-en  sår  Frö- 
ding.  En  Wilhelm  Anchers  tindrande  ljus- 
blå vattenrymd  Bo  Bergman,  e)  Tidrymd. 
2)  Friare  o.  bildl.  Skönl.  a)  Vistas  i  högre 
r-er,  dit  vi  andra  dödliga  aldrig  komma 
under  vårt  vardagssläp.  I  abstraktionens 
kalla  r-er.  Han  lyssnade  till  fågelsången, 
och  hans  själ  flög  bort  mot  ideala  r-er  H. 
Gyllander.  I  romantikens  r-er.  h)  Din  mur 
är  grus,  ditt  väldes  r.  är  trång  Nicander, 
Roma  ^Eterna.  Jag  gick  i  en  r.  av  tomhet  / 
och  famlade  blint  efter  stöd  Stellan  Arvid- 
son, c)  Fiktionen  om  den  höga  r.,  som  väl- 
ver sig  över  det  j)olitiska  livet  ~  T.  Seger- 
stedt.  För  överskådlig  tid  var  alltså  den 
världspolitiska  r-en  ovanligt  ljus  Per  Hall- 
ström, d)  Vad  förr  var  en  r.  blir  ett  sten- 
kast I  emellan  herrgård  och  by  I.  Lo-Johans- 
son. Och  gatan  var  ej  mera  grå,  /  wten  allt 
var  r.  och  svikt  och  sving  /  och  bara  stort 
och  rikt  Eva  Arads.  En  stämning,  en  aning, 
en  idé.,  som  ger  det  hela  r.  och  gör  det  eg- 
gande för  fantasin,  outtömligt  för  tanken 
Olle  Holmberg,  öv.  Det  behövdes  avstånd 
och  r.,  innan  allt  detta  klarnade  Annie 
Furuhjelm.  Skapar  ~  r.  och  djup  omkring 
det  sedda  A.  Österling. 

Syn.  I.  omfång,  vidd,  (kubik-  1.  rymd)- 
innehåll,  vad  ngt  rymmer,  (ibl.:)  utrymme, 
volym,  kapacitet,  lastdryghet,  omfattning; 
II.  (tomma)  rum(met),  rum  vari  jorden  o. 
övriga  himlakroppar  befinna  sig  (världsrym- 
den), luft(en),  himlen,  himlavalvet,  'etern', 
'luftvalv',  'det  blå';  (ibl.:)  rund,  region,  sfär, 
zon,  luftlager;  (ibl.:)  djup,  'luft',  perspektiv, 
avstånd,  vid  o.  fri  utsikt  1.  utsyn  1.  utblick 
(över),  vidd. 

—  Rymdblå,  skönl.  I  r.  höjd  Alb.  Hen- 
ning. -geometr|i;  -isk.  Gren  av  geometrin 
som  sysslar  med  egenskaperna  hos  geomet- 
riska figurer  (kroppar,  ytor,  linjer)  i  rym- 
den. B-i  för  gymnasiet  av  O.  Josephson,  4 
uppl.  1919.  —  De  enklaste  r-iska  figurerna 
såsom  prismat,  cylindern  osv.  -innehåll. 
Kubikinnehåll,  oegentlig  benämning  på  r., 
hänsyftande  på  att  enheterna  för  rymdmått 
bestämts  medelst  kuber  Norstedts  Uppslags- 
bok, -lös;  -het.  Skönl.  Mot  en  svart,  r.  himmel 


(utan  vidd  1.  djup)  A.  Wändahl.  Min  själ,  din 
timme  nalkas,  fritt  får  du  flyga  in  i  r-heten 
Arnold  Norlind,  öv.  fr.  Walt  Whitman. 
-mått.  Kubikmått.  R-et  är  ofta  =  kuben 
på  en  längdenhet  (t.  e.  kubikmetern) .  -ton  se 
registerton.  -verkan.  På  detta  sätt  tryckta 
färgblad  äro  därför  kluddiga,  kompakta, 
orediga  och  suddiga  i  färgen,  varjämte  de 
totalt  sakna  djup-  och  rymdverkan  Nord. 
Fam.^  -vikt.  Ren,  t.  ex.  pr  hektoliter  eller 
tunna,  är  däremot  mindre  pålitligt  uttryck 
för  frö  var  ans  kornstorlek  H.  Juhlin  Dann- 
felt. 

—  Rymlig,  -t,  -are;  -het.  1)  En  r.  sal 
med  tre  fönster.  Ra  skåp  och  garderober. 
Bo  r-t.  Som  alltför  mycket  inkräktar  på 
r-heten.  Jag  behövde  en  rare  koffert.  En 
stor  stockvedsbrasa  glödde  i  den  r-a  spisen  ~. 
Knäppsko  av  trevlig,  r.  modell.  Här  är  r-t 
gott  om  utrymme,  goda  utrymmen,  gott 
rum.  En  r.  bakgård.  På  en  r.  plats,  där  ~. 
Kring  varje  hus  är  en  r-t  tilltagen  parklik- 
nande  trädgård.  Autostrador  med  r-a  väg- 
banor. 2)  Bildl.  En  ny  kärlek  tog  åter  i 
anspråk  hans  r-a  hjärta.  Ha  ett  r-t  samvete 
vara  föga  samvetsöm.  Personer  med  r-t 
samvete  finns  det  tyvärr  alltid  T.  Lagerberg. 
Mysticism  är  ett  r-t  ord,  det  innefattar  ju 
snart  sagt  allt  som  ~  E.  Kihlman.  Den 
definitionen  är  väl  ändå  väl  r.  ~  Ola  Hans- 
son. Syn.  vid,  vidsträckt,  utsträckt,  om- 
fattande, spatiös,  som  ger  stort  rum  1.  ut- 
rymme (åt),  stor,  ibl.  bred  1.  djup,  volu- 
minös, omfångsrik,  ibl.  vittfamnande.  — 
Rymling,  en,  -ar.  Närmast  till  rymma  III. 

1)  En  eftersatt  r.  En  vild  jakt  begynte,  som 
ändade  med  att  r-en  infångades  (och  åter- 
fördes till  fängelset).  Den  ene  Hallr-en  har 
fullkomlig  vagabonderingsmani  och  ~.  Hospi- 
tals-, anstalts-,  klosterrymling.  2)  Ren  —  en 
björnunge  —  anträffades  uppe  i  ett  träd  i 
parken.  —  En  vanlig  r.  ur  våra  trädgårdar, 
trädgårdsrymling  (t.  e.  om  krollilja,  bellis, 
Hesperis,  kungsängslilja).  Syn.  rymmare 
1.  rymmerska,  förrymd  fånge  o.  d. 

—  Rym|ma,  -de,  -t,  -mas,  -mes  1.  -s. 
Ordet  skulle  även  kunna  uppdelas  på  två 
(1.  t.  o.  m.  tre).  I.  Jfr  rymd  I.  S-form 
vanlig.  1)  Egentl.  Hur  många  personer 
r-mer  salen,  r-(me)s  det  i  salen,  r-mas  i 
salen  f  Och  hela  teatern  r-de  vid  fullsatt  hus 
8,000  personer.  Alla  kan  inte  r-mas  i  båten. 
Det  ryms  inte  en  enda  person  till  på  bän- 
ken. Kärlet  r-mer  precis  2  1.  Pannmur, 
r-matide  125  liter.  En  bestämd  lådiyp  i  tre 
storlekar,  r-mande  ung.  25,  50  och  100  liter 
frukt.  Tegelbruket  är  försett  med  ny  ring- 
ugti  r-mande  90,000  tegel.  Samlingspärm 
för  kristidskorten  r-mande  åtta  fickor  1917. 

2)  Friare.  Den  gröna  plätten,  som  uppifrån 
Iierrgården  inte  såg  större  ut,  än  att  den 
kunde  r-mas  i  en  handflata  ~  Fanny  Alving. 
Kubatschiäro  inte  talrika  —  de  r-mas  i  en  enda 


909 


Kymma — Rynkrad 


910 


hy  i  Dagestan  ~  Öv.  fr.  'Essad  Bey'.  3)  Bildl. 
[Söderblom]  förenade  i  sitt  väsen  motsatser, 
som  aldrig  annars  bruka  r-mas  inom  samma 
person  Folke  Palmgren.  En  dag  har  gått, 
vem  vet  vad  den  följande  r-mer.  Den  korta 
ljusningen  ~  r-de  blott  förberedelser  till  ännu 
råare  våld  E.  Grotenfelt.  La  Rochefoucaulds 
maximer,  som  i  sin  frostigt  ädelstenslika 
klarhet  r-ma  sä  mycken  desilhisionerad  och 
skeptisk  vishet.  En  suck,  som  visserligen 
innebär  lättnad,  men  också  r-mer  oro  för  ~. 
Men  någon  kristendom  kan  han,  hur  mycket 
som  än  må  r-mas  inom  detta  vittomfattande 
begrepp,  knappast  sägas  förkunna  Erik 
Hedén.  Du  går  väl  inte  å  tror,  att  det 
ryms  en  stor  personlighet  inom  varje  litet 
skräddarsytt  skaldeäckel!  Att  den  egna  viljan 
ej  var  större,  än  att  den  gott  r-des  i  fars 
rockficka  B.  Sjödin.  II.  Sjöv.  Utan  s-form. 
Motsatt  'skralna'.  Jfr  'rum  vind'.  Vinden 
säges  ~  r-ma,  när  den  kommer  akferligare 
än  förr  S.  Christenson.  III.  S-form  sälla, 
(men  part.  'rymd'  vanligtj.  1)  Gärna  skr. 
R-ma  land  och  rike,  landet  r-ma  ur  1.  lämna 
landet.  R  ma  fältet  lämna  fienden  i  besitt- 
ning av  slagfältet;  ofta  bildl.  2)  Lyckas 
r-ma  från  sina  väktare,  ur  fängelset.  R-ma 
(till  Amerika)  från  hustru  och  barn.  Den 
ene  Hallynglingen  har  r-t  32  gånger  från 
olika  skyddshem.  Sökte  helt  enkelt  r-ma  sin 
väg  (frän  alltsammans).  R-ma  med  kassan. 
Fånge  r-d  från  fångläger.  Bereda,  ge  ngn 
tillfälle,  hjälpa  ngn  att  r-ma.  R-ma  från 
sina  borgenärer.  3)  Bildl.  Skönl.  Dagens 
korta  glädje  r-mer,  /  själen  längtar,  kvällen 
skymmer  ~  O.  Arbman.  IV.  Märk  bet.  i 
ssgr  som  'uppr-ma'  m  o.  'utrma'  m. 

Syn.  I.  inrymma,  ha  1.  (kunna)  ge  rum 
för  1.  åt,  (kunna)  innehålla,  ha  plats(er) 
för,  (i  sig)  uppta,  'hålla',  innefatta,  omsluta, 
omfatta,  ibl.  hysa  1.  härbärgera,  inbegripa, 
'famna',  subsumera;  (r-mas:)  få  rum  1.  plats, 
gå  i'n  (i),  kunna  instoppas  1.  beredas  plats 
(i);  II.  bli  akterligare;  III.  1)  lämna;  2)  fly 
(ur  fängelse  etc),  undanfly  ni,  ibl.  desertera, 
(r-ma  från:)  överge;  ibl.  undkomma;  lista 
sig  bort,  avvika;  (mer  värd.  äro:)  avdunsta, 
smita  (sin  väg),  kila,  schappa,  (i  hemlighet) 
ge  sig  äv;  3)  (för)svinna. 

—  Rymma  bort  nj,  upp  m,  ut  m  m.  fl.  — 
Rymmar|e,  -(e)n,  -e.  I.  Enkelt.  1)  Di  ä 
r-e  från  flottan.  Ren  greps  emellertid,  innan 
han  hunnit  lämna  landet.  2)  Märk  frilufts- 
leken Re  och  fasttagare.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Däri  han  berättar  om  sin  äventyrliga  r-färd 
från  Sibirien  till  hemlandet  E.  Lampén. 
Under  de  följande  åren  tjänade  han  vid  och 
rymde  frän  större  delen  av  Sverges  värvade 
regementsn  och  ådrog  sig  därigenom  benäm- 
ningen Ttr-ekungeni>  E.  Skarstedt.  Tre  skol- 
flickor på  r-stråt  Rubrik  1916.  Han  gick  i 
r-tankar,  dä  en  dag  ~  B.  Estlander.  Syn. 
rymling,  (för)rymd  (fånge,  brottsling,  dåre. 


patient,  sjöman  osv.),  ibl.  rymmerska.  — 
Rymmersk|a,  -an,  -or.  Ran  sökte  över 
Göteborg  nå  Amerika  och  lyckades  verkligen 
utan  att  igenkännas  av  polisen  ta  sig  om- 
bord på  emigrantängaren.  Monika,  som  kom 
ledande  med  den  lilla  r-a7i.  —  Rymning, 
-en,  -ar.  I.  Huvudbet.  1)  Enkelt.  För  att 
omöjliggöra  (all)  r.  Oupphörligt  förekom  det 
r-ar  frän  detta  fängelse.  Vid  r-en  ur,  frän 
fånglägret  hade  han  bistånd  av  en  av  vak- 
terna, som  ~.  Planerade  en  Amerikarym- 
ning. 2)  Ssgr.  Ex.:  Och  tappat  lusten  för 
vidare  r-sförsök.  Ett  misslyckat  r-sförsök. 
Det  var  antagligen  på  båten  han  utformade 
r-splanen.  Tyska  officerare,  som  begävo  sig 
pä  r-sstråt,  brukade  taga  med  sig  en  rysk- 
talande kvinna,  som  låtsade  vara  deras  hustru 
Svinhufvud  i  Sibirien.  Men  r-stanken  hade 
så  grundligt  bitit  sig  fast,  att  jag  inte  en 
minut  övervägde  saken  Arth.  J.  Jacobsson. 
De  redan  beprövade  r-svägarna  (för  'jägarna', 
som  skulle  över  Sverge  till  'Lockstedter 
Lager').  II.  Märk  bet.  i  ssgr  som  Utrym- 
ning se  utrymma  o.  Jordrymning  se  d.  o. 
(III.  853). 

Rynk,  -et.    Sälls.    Det  avvisande  r-et  på 
näsan.    —    Rynk|a^,   -an,   -or.     I.   Enkelt. 

1)  På  kläder  m.  m.  Klänningsliv ,  fullt  med 
r-or  och  veck  och  puffar.  Ta  ur  ror  på 
kläder,  på  tyget.  Lägga  r-or  pä  kläder.  Akta, 
så  de  inte  blir  nära  fula  r-or  på  nya  duken! 

2)  På  kroppsdelar.  Och  bredvid  henne  Jonas, 
han  log  med  var  ra  i  sitt  snälla  ansikte 
Pär  Lagerkvist.  Och  r-an  i  hans  panna 
slätades  ut  Berit  Lampe.  Lägga  pannan  i 
r-or  ogillande,  vredgat,  dystert,  eftersin- 
nande, tvekande,  bekymrat.  Runtomkring 
hans  melankoliska  ögon  skvallrar  ett  nätverk 
av  r-or  om  bekymmer  och  om  brist  på  näring 
Greta  Tiselius,  öv.  Mänga  r-or,  mänga  år. 
Profilförbättring,  borttagning  av  r-or,  ärr, 
födelsemärken  och  vårtor  Annons  1933.  Ål- 
derns r-or.  Allvarsr-orna,  grämelserorna, 
vredesr-orna  slätas  ut  i  dessa  ansikten  A. 
Mörne.  Pann-,  skratt-,  små-,  älder(dom)sr-or. 
II.  Ssgr  kunna  ofta  även  (ibl.  naturHgare) 
föras  till  verbet.  Syn.  (smalt)  veck,  skrynkla, 
fåra,  hoprynkning,  hop-  1.  sammansnörp- 
ning,  (ibl.  nära)  fåll.  —  Rynkansikte.  De 
gamla  med  r-na  ~  John  Nilsson,  -band. 
Snarast  till  verbet.  T.  e.  att  r-a  (1.  dra)  ihop 
en  kjol  med.  Dra  pä  r-et.  -broderi.  Kurs 
i  r.  1928.  -fri,  1)  Till  subst.  Jämn  och 
r.  panna  Per  Hallström.  [Preparat]  som 
bibehåller  hyn  frisk  och  r.  Annons  1930. 
Tätstickad  av  långfibrig  ull  ~  sitter  Jantzen- 
baddräkten  tätt  åt  och  r-tt  Annons  1928. 
2)  Även  till  verbet.  Ra  tyger  som  ej  rynka 
sig.  -kappa  ibl.  =  volang.  -musk|el.  R-ler'^, 
som  ligga  kring  och  sammansnörpa  hudöpp- 
ningar Nord.  Fam.^  -rad.  Fackl.  Den  långa 
kjolen  är  klippt  som  en  stor,  rundad  volang, 
tillhållen  med  några  r-er  bak  Veckoj ourna- 


911 


Rynksöm — Rysning 


912 


len  1930.  -söm.  Fackl.  Söm  medförstyng, 
ofta  pd  grund  av  sitt  ändamål  även  kallad 
r.  Nord.  Fam. 

—  Rynk|a^,  -ade,  -as;  r-a  (i)hop  lu  se 
hopr-a  nj.  I.  Enkelt.  1)  Om  kläder  o.  d. 
Ra  en  halskrage.  Rat  krds.  Tänker  du 
r-a  kjolen  i  midjan?  Promenadkjol,  lätt  rad 
i  midjan  över  ett  spänsband  Vårt  Hem  1921. 
Tungt  r-ade  kjolar  Amelie  Posse-Bråzdovå. 
I  r-ade  byxor  och  dubbelknäppt  väst  Dag. 
Nyheter  1924.  Och  släppte  ned  de  r-ade, 
gula  sidengardinerna  Fanny  Alving.  —  Klän- 
ningen vill  ra  sig.  2)  Tätt  r-ade  blad.  Nät- 
likt  r-at  fruktskal  KJellins  Varulex.  Blad, 
som  r-ades  och  förvissnade  allt  mer  och  mer 
för  var  dag  Astrid  Väring.  3)  Om  kropps- 
delar, a)  Ra  pd  näsan  (ät  ngt)  föraktligt, 
kritiskt,  missnöjt.  De  r-ade  näsa^i,  blott  talet 
föll  pd  en  sådan  Joh.  Sundblad.  Som  för- 
nämt r-at  näsan  dt  Cramcers  skriftställeri 
i  Söndagsbladet  M.  J.  Crusenstolpe.  Rek- 
torn r-ade  ögonbrynen  över  att  inblandas  i  ~ 
Per  Hallström.  Under  bistert  r-ade  ögon- 
bryn. Den  vackra  pannayi  r-ades  lätt  under 
arbetet  och  ~.  Vid  ordet  niadame  r-ades 
mammas  payma  Z.  Topelius.  Anfall  av 
grubbel,  dd  hon  satt  med  rad  panna,  b)  Eyi 
ung  tapir,  som  r-ade  lustigt  pd  sin  korta 
snabel  ~  Douglas  Melin.  När  valpen  rar 
på  nosen  och  ser  humoristisk  ut.  Tre  hästar, 
som  med  bakdtlagda  öron  och  r-ade  mulär 
ilsket  Mängde  pd  den  nye  stallkarlen  Arth. 
J.  Jacobsson.  II.  Ssgr  se  under  rynka^. 
Syn.  lägga  (i)  veck  1.  rynkor,  vecka,  (sam- 
man- 1.  hop)snörpa,  ibl.  skrynkla;  ibl.  fryna; 
(r-a  sig:)  lägga  sig  i  veck,  bli  rynkig  osv., 
skrumpna.  —  Rynkig,  -t,  -are ;  -het.  Kjolen 
skall  vara  lätt  r.  och  ~.  Akta,  så  att  duken 
inte  bli  r.!  Mot  r.  och  slapp  hud.  En  liten  röd 
och  ful  och  r.  unge  Fanny  Alving.  Ett  an- 
sikte, r-t  som  ett  gammalt  äpple.  R.  av 
dlder.  R.  som  en  torr  ärta.  Lätt  peppar '^ 
med  lätt  avfallande  skal,  som  icke  äro  nät- 
likt,  utan  snarare  vågigt  ra  Kjellins  Varu- 
lex. Persikornas  storr-a  'kärnor' .  Syn.  ryn- 
kad, fårad,  full  av  rynkor  1.  veck,  veckad, 
veckig,  skrynklig,  skrynklad,  ibl.  hopsnörpt. 
—  Rynkning,  -en,  -ar.  Abstr.  o.  konkr. 
1)  R.  eller  veckning  av  krås.  —  Vackra  rar 
vid  handlinningarna.  2)  Hade  en  liten  näs- 
rynkning till  övers  för  ~  C.  G.  Laurin. 
Sade  domaren  med  en  allvarlig  pannrynk- 
ninq. 

Rys|a,  ryste  1.  rös,  ryst;  r-a  ti'll  o.  r-a 
tillbaka  se  II.  I.  Enkelt.  Bet.  föga  skilda. 
1)  Egentligast.  Ra  av  köld,  i  kölden.  Han 
skakade  på  sig,  rös  och  hade  svårt  för  att 
fortsätta  arbetet.  Rande  och  feberhet  omvart- 
annat  ~.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Som  pojken 
i  sagan,  som  ville  lära  sig,  hur  det  kändes 
att  r-a.  O,  vad  jag  tycker  om  sdn  poesi, 
som  gör,  att  man  r-er  utefter  hela  ryggra- 
den.    Ra   ända   in  till  märgpiporna  A.  T. 


Gellerstedt.  Ra  i  sitt  innersta  vid  ljudet 
av  ~.  Det  r-er  (och  skär)  i  mej,  när  jag  hör 
ljudet  av  tandläkarns  borrmaskin.  Ja,  sade 
Tomas  och  rös  efter  ryggen  Ludv.  Nord- 
ström. Sd  hemskt,  sade  Olavs  och  röso  alli- 
hop Harry  Martinson.  Det  r-er  i  mej,  om 
jag  stryker  över  en  schaggsoffa.  b)  Ra  vid 
(blotta)  tanken  jiå,  åsynen  av  ngt.  Ra  över 
lasten.  Vår  tids  skolbyråkrater  torde  r-a  dt 
de  exempel  jag  anför  Sigfr.  Almquist.  Åhö- 
rarna pd  läktaren  r-te  ofrivilligt,  ty  ~  Anna 
Lenah  Elgström.  Publike^i  formligen  rös 
av  förtjusning.  Dd  popen  fick  höra  det, 
riktigt  rös  det  i  honom  av  girighet  S. 
Agrell,  öv.  Slok  boken  och  rös  av  hänryck- 
ning ~.  Ra  av  obehag.  Hon  kände,  att  hela 
hennes  kropp  rös  av  fasa  vid  tanken  pd 
döden,  ehuru  ~  Sven  Karlen,  öv.  Med  själv- 
plågarens  rysande  blandning  av  tillfreds- 
ställelse och  smärta  V.  Benedictsson-A. 
Lundegård.  II.  Särskrivna  ssgr.  1)  Och 
rös  till  (av  köld)  vid  beröringen  av  den  kalla 
marmorskivan.  Rös  till  litet,  dd  hon  hörde 
sitt  namn  nämnas.  2)  Att  Aftonbladets  re- 
daktion, som  Almquist  tillhört,  i  det  längsta 
r-te  tillbaka  för  att  anse  de  grova  misstan- 
karna berättigade  ~  Ruben  Berg.  Syn. 
I.  genomfaras  1.  -bävas  av  en  (köld)rysning, 
skälva,  darra  (o.  frysa),  skaka,  skakas  (som 
av  frossa),  rista,  rysta,  ibl.  buttra  1.  spritta 
(till)  1.  hacka  tänder;  bäva,  förfasas,  för- 
färas, förskräckas,  vara  rädd  (för);  känna 
en  (vällustig  1.  en  hemsk)  rysning  (vid); 
(det  r-er  i:)  det  kryper  1.  sticker  i;  (r-a  ti'll 
ibl.)  haja  ti'll;  (r-a  tillbaka  ibl.:)  bäva  1. 
rygga  tillbaka. 

—  Rysbar,  -t.  Folkl.,  kanske  blott  Idls. 
Ja  har  en  sdn  r.  tandvärk  ~  Erik  Sparre. 
Jo,  han  var  r-t  ful  ~,  ska  ja  tala  om  ib. 
Syn.  ryslig.  Rys- 1.  Rysansvärd.  I.  Rys- 
värd.  Skr.  Hans  grymma  frisrock  och  hans 
rysvärda  händer  Z.  Topelius.  För  det  var 
sd  ra  saker  det  taltes  om  från  dessa  natt- 
liga kyrkfärder,  att  ~  Josefina  Bengts.  Ett 
illdåd  mot  vänner,  /  ett  rysvärt  B.  Risberg, 
öv.  II.  Rysansvärd.  Det  är  ju  en  rysans- 
värd ståndaktighet  Öv.  fr.  S.  Kierkegaard. 
Med  r.  hastighet  V.  v.  Heidenstam.  En  r. 
varelse  I  Urskogens  ra  vildhet  R.  Schildt. 
Det  stora  och  ra  året  1915  S.  Siwertz.  Och 
rysansvärt  kallt  Alb.  Engström.  Hon  var  ~ 
rysansvärt  radikal  för  den  tiden  Öv.  fr. 
Thackeray.  Den  rysansvärdaste  tiden  i  Öster- 
rikes nyare  historia  ~.  Syn.  se  ryslig.  — 
Ryslig  se  d.  o.  —  Rysning,  -en,  -ar.  l)Fd 
(köld)r-ar  (utefter  ryggen,  ryggraden).  Det 
gdr  kalla  rar  över  ryggen  pd  mig.  När  hon 
passerade  dessa  kalla  bälten,  skakades  hennes 
axlar  av  en  r.  ~  Karin  Wachtmeister,  öv. 
Knäppte  ängsligt  sina  ~  händer  till  ett  Fader 
vdr,  medan  r.  pd  r.  jagar  över  henne  Anna 
Hinde.  Stephen  kände  en  r.  av  obehag,  ty  ->-. 
Kom  honom  -^  att  med  r.  tänka  pd  den  en- 


913 


Rysning — Ryss^ 


914 


samhet,  som  vmitade  honom.  Glädje-,  väl- 
lusfr-ar. 

Rysch,  -et,  =.  I.  Enkelt.  Kring  kjol- 
kanten löper  ett  tätveckat  r.  av  samma  tyg. 
Att  r.  och  burr  äro  modärna  1915.  Ur  är- 
men sticker  fram  ett  yvigt  vitt  r.  eller  också 
är  det  handsken,  som  har  r.  pä  sin  muske- 
törkrage. Maskinrynkade  r.  Fanny  Alving. 
Hon  slätade  till  sitt  lilla  förkläde,  rättade 
på  r-et  och  ~  A.  Sörlin.  Dylika  r.,  där  två 
olikfärgade  hayid  äro  sammanflätade,  är  den 
sista  nyheten  i  sitt  slag  1923.  Näck-;  hatt-, 
ärm-;  taftrysch.  II.  Ssgr.  Ex.:  Med  gröna 
och  röda  band  lagda  r-formigt  ~  kring  hatt- 
kullen. Damstrumpehand ,  silke  med  r-kant. 
B-kanta.  R-krage.  Rprydd  volang.  Syn. 
tätt  rynkad  1.  veckad  spets-  1.  tygremsa 
till  garnityr,  krås,  ibl.  burr.  —  Rysch|ad, 
■at.  Försedd  med  rysch,  ryschprydd  1. 
-kantad.  Med  r-at  krås  runt  halsen.  Vackert 
r-ad  tyllkrage.  Promenadkjol,  r-ad  i  midjan 
Åhlén  &  Holm. 

Rysk,  -t;  -språkig  [1.  -språklig];  -svensk 
(med  bindestreck) ;  -(t)sinnad  m.  fl. ;  -a  (kvinna 
o.  språk).  I.  Enkelt.  1)  Huvudbet.  a)  Den 
r-a  statens  livstanke,  säger  Harald  Hjärne, 
ligger  bortom  lag  och  rätt.  Det  specifikt 
r-a,  angenämt,  vänligt,  omedelbart,  men  för 
oss  osympatiskt  genom  en  alltför  ofta  fram- 
trädande opålitlighet  och  ej  sällan  grymhet 
parad  med  lättsinne.  Ra  revolutionärer.  R. 
konst,  teater,  musik,  balett.  Jag  har  ännu 
aldrig  hört  talas  om  någon  r.  kompositör, 
som  kunnat  skriva  glad  musik  Öv.  fr. 
Alexander  MichailovitJ.  A.  Karlgren,  Den 
förrevolutionära  r-a  litteraturen.  Ra  alfa- 
betet, bokstäver.  Storrysk  (1.  enbart  r.),  Ull- 
rysk  (1.  ukrajnsk  1.  rutenisk)  och  vitrysk. 
Tsar-,  räds-  1.  sovjet-;  äkt-,  allrysk.  b)  Ra 
ärter.  Ra  gummigaloscher.  Ra  smällare 
små  pappershylsor  innehållande  sand  o. 
knallsilver;  kastas  de  mot  ngt  hårt  explo- 
dera de  med  knall.  /  Sverge  kallades  influ- 
ensan 1889—90  ra  snuvan,  emedan  man  då 
ansåg  den  komma  från  Ryssland.  2)  Ngt 
värd.  Herre  du  min  skapare,  är  doktorn 
rent  r.l  'Sigurd'.  Ja  tror  du  ä  r.  (i  mössan), 
pojke!  II.  Ssgr.  1)  En  r-född  hustru  till 
en  amerikan  eller  engelsman  kan  knappast 
bli  medlem  av  därvarande  societet{\  Shang- 
hai) Aleko  Lilius.  I  detta  tecken  skulle  vi 
samlas  och  besegra  r-heten  B.  Estlander.  Alla 
veta,  att  Moskva  är  r-hetens  kärnpunkt. 
Rysk  japanska  kriget  1904—05.  R-kunniga 
svenskar.  R-ortodox  (ofta  skrivet  med  binde- 
streck) grekisk-katolsk.  En  r-sinnad  lands- 
ända. Shanghais  största  r-språkiga  tidning. 
De  r-talande  invånarne  H.  Hjärne.  [Glad- 
stones]  r-vänliga  politik  Annie  Furuhjelm. 
2)  Såsom  svar  på  en  rysktsinnad  framställ- 
ning av  Finlands  ~  förhållande  till  Ryss- 
land Aino  Ackté.  III.  Avledningar.  1)  Utan 
plur.     Talar  han  r-a?    översatt  från  r-an. 


2)  Med  plur.  Ror  med  blek  hy,  svarta  ögon 
och  ådrande  mjuk  kvinnlighet.  Syn.  I. 
2)  (spritt)  tokig  1.  galen,  förryckt,  från  sina 
sinnen;  vild,  oregerlig,  tygellös.  —  Ryss 
se  d.  o. 

Ryslig,  -t,  -are;  -het  (med  plur.).  Ofta 
mer  1.  mindre  värd.  (särsk.  i  bet.  I  2).  I.  En- 
kelt. 1)  Fruntimrens  lott  i  allmänhet  och 
min  egen  särskilt  syntes  mig  r.  Fredrika 
Bremer.  Hon  hade  just  upptäckt  ett  r-t  fel, 
som  hon  gjort  i  sin  upipsats.  Hans  r-a  van- 
prydande skepparkrans.  De  va  en  r.  hatt 
du  skaffat  dej  I  Just  i  den  r-a(ste)  slynål- 
dern.  De  va  r-i  va  folk  ä  snarstuckna,  sa 
pojken,  fick  örfil  för  att  han  sparkade  far 
sin.  De  r-a  effekterna,  de  grälla  motsatserna 
ha  försvunnit,  skalden  har  tvättat  av  sig 
krigsmålning  och  upphört  att  ryta  Erik  He- 
dén. Den  ena  trollkonsten  efter  den  andra 
försökte  hon,  det  blev  allt  r  are  och  r-are  S. 
Agrell,  öv.  Du  ä  rysli  med  dina  vitsar. 
En  av  de  r-aste  typerna  i  författarens  bov- 
galleri. 2)  'Förstärkande'.  Ofta  slangartat. 
a)  Han  ä  r.  (i)  att  äta  äter  kopiöst,  ä  min- 
sann inte  go  att  ha  i  maten.  De  va  rt  va 
han  svär!  Ja,  ^r-t  skön^  i  sanning  /  är 
våren  på  Bremer  Street  —  /  en  högst  besyn- 
nerlig blandning  /  av  solsken  och  smuts  och 
sprit!  Magnus  Elmblad.  b)  Jag  minns,  hxiru 
jag  beundrade  detta  ~  porträtt  och  huru 
i>r-t  vackert^  jag  tyckte  att  det  var  F.  U. 
Wrangel.  Hon  kände  sig  så  r-t  gammal 
och  ~.  De  ä  r-t  va  ni  håller  länge  me  tåget 
vid  stationerna.  Och  dom  fick  r-t  med  barn ; 
det  riktigt  skvatt  i  backstugorna  av  ungar  ~ 
C.  Larsson  i  By.  Det  var  en  gång  för  r-t 
längesen  ~.  Dii  ä  då  r-t  envis,  gosse!  En 
liten  r-t  trevlig  pratstund.  En  farbror ,  som 
skulle  varit  '»r-t  riky>  ~  Alex.  Olsson. 
II.  Rhet.  Att  Gud  tillstadde  denna  r-het. 
Tidningarna  ä  alltid  fulla  medr-heter.  Gav  ~ 
mig  till  bästa  fantastiskt  titbroderade  r-heter, 
ibland  så  hårresande,  att  blodet  stelnade  i 
mina  ådror.  När  r-heten  [en  oljefärgstavla] 
äntligen  hängde  på  hennes  vägg,  fann  jag  ~ 
Gurli  Linder.  Syn.  I.  rys(ans)värd,  rysbar, 
otäck,  vedervärdig,  (hemskt)  ful,  se  för 
övrigt  faslig;  (r-t  ibl.:)  'väldigt',  'väldans', 
'hemskt',  'rasande'  osv.  —  Rysning  se 
rysa. 

Ryss*,  -en,  -ar.  Jfr  rysk.  I.  Enkelt. 
1)  'Rysse  och  'ryssinna'  ha  blott  nyttjats  i 
Finland;  vi  säga  'ryss'  och  'ryska.  Stor-, 
Ull-,  vitr-ar.  Sovjetr-ar.  Rar  och  japaner. 
Rama  som  politiska  spioner.  Voltaire  sade 
en  gång:  Skrapa  på  r-en,  och  dii  finner  ta- 
taren. 2)  Så  varken  r.  eller  rackare  kan 
komma  fram  Strindberg.  Leva  som  en  r.  som 
en  turk,  larma,  skrika,  rasa.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Hörde  till  det  r-fientliga  partiet  ~.  Beskyll- 
de de  finska  myndigheterna  för  r-fientlighet. 
Skärpt  kamp  mot  maskros  och  r-gubbe  1934; 
=  Bunias    orientalis   (ett   svårt   åkerogräs 


915 


Rys8^ — Rytm 


916 


inkommet  till  oss  med  ryssråg).  Ett  helt 
fält  med  högväxta  r-guhbar,  gulblommiga  och 
med  en  äcklig  honungsdoff.  Det  gamla  r-hatet, 
som  aldrig  helt  slocknat.  Och  gjorde  mänga 
dittills  politiskt  rätt  likgiltiga  till  fanatiska 
r-hatare  G.  Castrén.  R-karelare.  R-kdl  = 
ryssgubbe.  —  Il-läder  eller  äkta  juftläder 
har  en  egendomlig ,  starkt  genomträngande 
lukt,  som  det  erhåller  av  den  björkolja  var- 
med det  insmörjes.  De  smd  kappsäckarna 
luktade  r-läder  sd  gott  ~.  R-läder\kaj)p- 
säck  (-(8)doft;  -(s)portfölj;  -(s)tofflor).  —  Ä 
harar  finns  dä  ju  sd  tätt  ~  som  löss  i  r-päls. 
R-rova  —  ryssgubbe.  Under  r-tidens  för- 
tryck L.  A.  Jägerskiöld.  Seyn,  denne  nitiske 
r-tjänare.  [Z.  Höglund]  denne  r-trons  svenske 
apostel  T.  Segerstedt.  R-vän  (-lig).  —  Ryssi- 
fi(c)era  se  russi-. 

RyssS  -en  -ar.  Se  kolryss  (III.  1129). 
En  vinterdag  anlände  en  bonde  ~  dit  med 
en  r.  kol,  som  han  sålde.  Då  ryckte  han 
selstickorna  från  skacklarna,  sd  att  r-en  med 
trollen  blev  stående  pä  glanskisen  H.  Hof- 
berg.     Syn.  kolryss,  kolskrinda. 

Ryssjja,  -an,  -or.  Jfr  mjärde.  I.  Enkelt. 
Ran  har  bågar,  men  ingen  fast  stomme  och 
är  därför  hojifällbar.  Ra  med  förgård. 
Gäddor  och  sik  får  man  ofta  i  r-or  ;för  dl 
finnas  särskilda  ålr-or.  Knyta,  binda  r-or. 
Lägga  1.  sätta  ut  r-or.  R-ans  längd  från 
strutändan  till  storbågen  2  Va  m.  Storr-a, 
3  armar,  15  m.  läng,  2  förgår dsarmar .  Lak-, 
norsr-a.  II.  Ssgr  ha  ryssj-  1.  vanligare  (o. 
enl.  SAOL^  enbart)  ryssje-.  Ex.:  1)  Med 
ryssj-.  Den  ena  r-armen.  Drunknade  under 
r-läggningen  Ups.  Nya  Tidn.,  rubrik  1935. 
Havsfisket  [vid  Fdgelsundet]  är  fritt,  men 
pä  r-platserna  är  det  auktion  varje  vår  O. 
Thunman  1923.  Och  lyfte  upp  r-struten  ~ 
Erik  Sparre.  2)  Med  ryssje-.  R-earmar  av 
prima  bomullsgarn,  flötade  med  kork  Åhlén 
&  Holm.  Refisket  på  våren  ~  Z.  Topelius. 
[Har]  äfinu  icke  förträngt  den  gamla  r-ef or- 
men Sven  Ekman.  Tinans  r-elika  öppning 
Pelle  Molin.  R-eliknande  anordningar,  där  ~. 
R-epåle.  Kontraktsbestämmelser ,  som  tillåta 
meträtt  och  r-erätt  i  viss  utsträckning  för 
ägaren.     R-estör. 

Rysta  se  rista. 

Rytja,  röt(o),  rutit  [1.  rytit],  [-as];  r-a  ut  ni 
se  utr-a  m;  -ande  (-t,  -n);  -ar|e  (-(e)n,  -e). 
Om  lejon,  tiger,  panter  o.  några  andra 
större  rovdjur,  om  människa  samt  bildl. 
(t.  e.  om  stormen).  I.  Vanl.  verbformer. 
1)  De  unga  lejonen  r-a  efter  rov  Bibeln.  Lik 
ett  r-ande  lejon  och  en  glupande  björn  ib. 
I  ett  tätt  snår  ~  hade  fru  Nalle  ett  tag  rest 
sig  på  bakbenen  och  argt  rytit  E.  Frisen- 
dahl.  Det  är  mig,  som  vilddjur  röte  /  ru7it 
om  på  min  vandrarled  S.  Dahllöf.  2)  Han 
r-er  alltid,  när  han  skall  ge  några  befall- 
ningar. Beständigt  röt  han  till  dem  sina 
kommandoord  ~  A.  Ideetröm.   Tig  med  det 


där,  rer  Gustav  och  slår  näven  i  bordet 
Erh.  Bäckström.  ^Tag  bort  rackartyget» , 
röt  han  åt  sin  tillskyndande  hustru.  Röt  åt 
honom  att  låta  bli.  Samma  magistrar,  som 
förut  rutit  i  katedern,  voro  nu  idel  solsken. 
Med  r-ande  röster.  3)  Friare  o.  bildl.  a)  Bra 
rutet,  lejon  I  ironiskt  tillrop  åt  en  'r-are', 
en  skrävlare  som  söker  skrämma  1.  impo- 
nera, h)  När  megafonen  r-er '^.  [NeivYork] 
r-er  av  liv  som  Bagdad  under  sassaniderna 
Öv.  fr.  H.  L.  Mencken.  C)  Ute  pd  hävande 
hav,  där  kulingar  r-a  i  riggen  Ernst  Lund- 
ström. Stormen  röt  och  sjön  rök,  så  att  ~ 
E.  Lieberath.  Älven  gick  svart  och  vit  och 
röt  som  en  lavin  T.  Boberg.  Som  ett  r-ande 
hav.  Rande  bränningar.  Én  r-ande  nordost 
S.  Dahllöf.  II.  Verbalsubst.  1)  Upphäva 
ett  r-ande  av  ilska,  av  hunger.  Det  där 
korta,  stötvisa  r-andet,  varunder  djurens 
konung  gdr  till  anfall  E.  v.  Otter.  Herr 
X:s  r-anden  skrämma  mig  inte,  hans  skäl 
ära  lika  svaga,  som  hans  stämma  är  stark. 
2)  En  del  ~  mandataspiranter  och  professio- 
nella r-are  [i  för stamaj demonstrationen]  Sv. 
Dagbl.  1928.  Ung  r-are,  gammal  skrytare. 
Syn.  utstöta  1.  upphäva  ett  rytande  1.  skri 
1.  vrål  1.  tjut,  (mer  1.  mindre  nära:)  vråla, 
tjuta,  yla,  brumma,  uppstämma  sin  olat, 
skrika  högt,  skria,  'ge  hals',  häftigt  fara 
ut  (mot),  höja  rösten  (till  ett  skrik),  hotande 
1.  häftigt  befalla,  ilsket  hota  o.  d. 

Rytm,  -en,  -er  (akut).  Dels  om  diktning 
1.  musik,  dels  allmännare  (o.  bildl.).  I.  En- 
kelt. 1)  Allmännare.  Ren  är  för  männi- 
skan en  allmän  livslag:  andning,  pulsslag, 
gång,  havsvågorna,  växlingen  av  dag  och  natt, 
årstider  osv.,  alla  ha  de  en  mer  eller  mindre 
utpräglad  r.  L  estetiken  är  r-en  en  av  de 
viktigaste  lagarna,  såväl  i  arkitektur  och 
måleri  som  i  ordkonst,  främst  vers,  ohh  allra 
mest  i  musik  och  dans  Ruben  Berg.  Gust. 
Cederschiöld,  Rens  trollmakt.  Hennes  gdng 
hade  den  vaggande  r.,  som  ~.  Höglands- 
kullarnas vdgiga  r.,  som  pdminner  om  havet 
T.  Fogelqvist.  Hans  med  fenomenal  ledig- 
het och  elegant  linjerytm  utförda  mätningar 
J.  J.  Tikkanen.  Då  livet  för  honom  antog  en 
snabbare  r.  Livsr-en.  Den  veckorytm,  som  vi 
i  Europa  äro  vana  vid  med  dess  kollektiva 
avspänning  var  sjunde  dag  ~  Marika  Stiern- 
stedt.  2)  I  ordkonst,  musik,  dans.  Regel- 
bunden växling  av  ljuds  1.  toners  styrka 
o.  varaktighet  1.  av  vissa  steg  o.  rörelser. 
Ldngsamma,  tunga,  livliga,  snabba  r-er. 
I  växlande  r-er.  Taktfast  r.  [Redan  i  Rös- 
terna] visar  sig  Hemmer  som  en  av  de  be- 
nådade, för  vilken  tingen  klä  sig  i  ton  och 
r.  B.  Estlander.  Fallande  och  stigande  (vers)- 
rytm.  Undersökningar  över  prosar-en  hos  ~. 
På  dessa  monotona  r-er  vaggar  /  min  tanke '^ 
'S.  Sylvander'.  Första  gången  poUker-en  kan 
spåras  i  någon  dikt  av  Fröding  är  ~  Z. 
Rohman.  —  Och  jag  längtar  till  jublande 


917 


Rytm— Rå^ 


918 


pilgrimers  dans  /  efter  r-en  av  heliga  hym- 
ner Anita  Nathorst.  Jag  märker,  att  jag 
står  och  vaggar  till  takten,  jag  gnolar  till 
sången,  jag  har  r-en  i  krojjpen  ~  S.  Barthel. 
I  dessa  mjuka  r-er.  En  storm  av  r-er  ~. 
II.  Ssgr.  Ex.:  R-hehandlingen  eller  den  ryt- 
miska karaktären  av  vers  och  tonstycke. 
Frestelsen  ligger  onekligen  för  nära  för  Ture 
Nerman  att  bli  för  mycket  r-konstnär  Erik 
Hedén.  För  att  utveckla  r-känslan.  Rpd- 
verkan  från  folkviser-er.  Den  modärna  eng- 
elska versbyggnaden  bidrog  att  väcka  hans  ~ 
r-sinne  Erik  Hedén.  [E.  Zilliacus]  klassiskt 
r-stränga  språk  N.  Svanberg.  Olika  r-typer 
J.  Götlind.  De  starka  r-växlingarna  hos 
Birger  Sjöberg  Margit  Abenius.  Syn.  takt- 
mässig  1.  regelbunden  växling  1.  rörelse, 
taktrörelse,  växling  min  betoning  o.  obe- 
toning 1.  'höjning'  o.  'sänkning'  (t.  e.  i 
vers),  verstakt,  taktfördelning  (i  musiken), 
ibl.  taktmässighet. 

—  Rytmiser|a,  -ade,  -as ;  -ing  (med  plur.). 
Göra  rytmisk,  ge  rytmisk  form  åt,  'sätta 
rytm  på'.  Likaledes  ra  vi  under  arbete  ofri- 
villigt våra  rörelser  (vid  rodd,  simning,  slag- 
gande o.  d)  Sv.  Uppslagsbok.  [Men  prosan] 
har  så  konsekvent  r-ats,  att  den  snart  sagt 
hela  vägen  igenom  kan  skanderas  som  vers 
O.  Homén.  —  Rytmik,  -en.  Läran  om 
rytmen;  rytmbehandling;  (en  dikt  1.  ett 
tonstyckes)  rytmisk(a)  karaktär;  ibl.  takt- 
mässig  växling.  I.  Enkelt.  Den  söker  ej 
att  våra  sinnen  sära  /  med  yppigt  ordsvall, 
brusande  r.  K.  A.  Melin.  Hos  Heidenstam 
är  ett  samband  med  fornnordisk  r.  skönj- 
bart N.  Svanberg.  En  livlig,  en  växlande  r. 
Gripas  av  r-en  i  stycket  och  slå  takten  med 
foten.  II.  Ssgr.  Ex.:  Anna  Behles  R-institiit 
(för  rytmisk  1.  plastisk  gymnastik)  Sv.  Dagbl. 
1921.  Under  en  r-lektion  Stina  Palmborg.  — 
Ry'tmiker  (akut);  -n,  =.  Som  r.  hör  han 
[Snoilsky]  ej  heller  till  de  omedelbart  vin- 
nande Fr.  Böök.  —  Ry'tmisk,  -t;  [-het]. 
Och  lätta  vågor  gunga  /  min  båt  i  r.  takt. 
G.  v.  Horn.  R.  rörelse.  R.  gymnastik. 
Pistongernas  välbekanta  r-a  dunk.  Och  regnet 
knäpper  r-t  mot  min  ruta.  Kulsprutornas 
ra  rassel.  R.  växling.  En  r-t  riktig  dekla- 
mation. Ra  koraler  rytmiserade  efter  äldre 
sätt  (före  1700-talet).  Sjöngo  i  r-t  gungande 
takt  '^  Sven  Hedin.  R  t  förträffliga  ton- 
gångar. Valda  koraler  i  gammal  rytmisk 
form.  Syn.  rytm-;  (väl  1.  regelbundet)  av- 
mätt, taktmässig,  ibl.  taktsträng. 

Ryttar|e,  -(e)n,  -e.  Som  regementsbe- 
teckning  numer  blott  hist.  I.  Enkelt.  1)  Han 
är  (en)  god,  dålig  r-e.  Att  bo  i  skärgården 
och  inte  ha  båt  är  ungefär  detsamma  som 
att  vara  re  utan  häst  A.  Frideen.  Bort  rida 
Smålands  r-c^Kvar  står  ministären  Sandler 
och  myser  i  solskenet  T.  Segerstedt  1925. 
Nu  kommo  r-na  sprängande  ~.  Re  komma 
i  fyrsprång  Bibeln.     Apokalypsens  tre  re. 


En  r-e  sä  bdld.  Hästen  slog  av  r-en,  sin 
r-e.  Varvid  ren  blev  avkastad.  Även  om 
r-inna.  —  Kamel-,  elefant-,  häst-;  post-,  pro- 
menad-, rapportr-e.  Gunghäst-,  käpphäst- 
r-e  det  sista  även  till  2.  Vägr-e  i  brän- 
ningen vid  Waikiki  H.  Mörne  (om  'surfing'). 
2)  Bildl.  a)  Ord-,  ^;rinci^jr-e.  b)  Provr-e. 
c)  Stångr-e  en  korv  (som  hängs  på  en 
stång  i  taket),  d)  Sak.  Denna  Dalakyrka  ~ 
med  sin  re  på  taket  och  ~  Ferd.  Boberg.  — 
[Där  plaggen,  som  skola  torkas,]  fasthållas 
med  små  »r-e>  (klämmor)  Flickornas  lekar. 
—  Re  vid  balansväg  liten  metallvikt  (ofta 
en  bygelformigt  böjd  metalltråd)  som  kan 
flyttas  längs  endera  1.  bägge  vågarmarna 
o.  ange  vikten.  —  Kortr-e  för  kartotek.  — 
Spanska  r-e  bockar,  framåtriktade  o.  spet- 
sade o.  lagom  höga  att  spetsa  (1.  hejda)  en 
framrusande  fiende.  II.  Ssgr.  Ex.:  1)  R-fest 
i  Stockholms  ridhus.  Sex  skott  mot  ringad 
r-figur  å  500  m.  Civila  r-förbundet.  Nybil- 
dade r -föreningar  i  Skåne  1935.  R- gängen 
i  en  cirkus.  Och  deras  r-hällning  är  fort- 
farande oklanderlig.  Båda  hade  deltagit  i 
r-kadriljen  och  ~  S.  Siwertz.  R-karneval. 
Som  dock  ägde  fin  r-känsel  (fackl.)  N.  Fischer- 
ström.  Denna  r-känsel,  som  inom  all  slags 
ridning  spelar  den  allra  största  roll  G.  Wie- 
desheim-Paul.  R-lek.  Det  av  Civila  r-för- 
bundet år  1924  instiftade  r-märket  (i  brons, 
silver  o.  guld).  Avlägga  r-märkesprov. 
R-pistol.  Utveckla  mod  och  r-skicklighet. 
Sutto  ~  alldeles  stilla  som  r-statyer  ~.  Gatta- 
melatas  r-stod  [i  Padua]  J.  J.  Tikkanen. 
Drottningen  i  r-stövlar,  riddräkt,  plymasche- 
rad  hatt  D.  Fallström.  Satte  sig  gränsle  på 
r-(e)vis  och  ~.  2)  Till  I  2  d.  Prof.  L.  Ram- 
berg redogjorde  ~  för  en  ny  r -konstruktion 
för  precisionsvägning  1933.  Syn.  (en)  ri- 
dande, (en)  man  till  häst;  (ibl.:)  kavallerist, 
dragon,  husar,  hästgardist. 

—  Ryttari'nn|a,  -an,  -or;  -etag.  Känd 
som  en  utmärkt  ra.  För  ryttare  och  ror 
som  ~.  När  jag  var  16  år,  ville  jag  bli 
skolr-a.  Girkusr-a.  Ha  r-etagen  i  sig.  — 
Rytteri,  -(e)t,  [-er];  -drabbning;  -överste 
m.  fl.  1)  Jfr  ryttare  (som  regementsbe- 
teckning).  Finska  r-ets  marsch  vid  Narva. 
Överlägsen  i  r(-et).  2)  Bildl.  a)  Ni  kunde 
ju  nu  sid  er  på  provrytteri  ~  till  exempel 
resa  i  papper,  b)  Smaken  för  paradoxer 
och  ordrytteri  O.  Sylwan.  —  Ryttmästar|e, 
-(e)n,  -e;  -befattning;  -grad  m.  fl.  I  regeln 
för  r-e(n)  skvadron,  liksom  kaptenen  kompani 
eller  batteri.  R.  Thott  vid  Skånska  drago- 
nerna. —  Ha  riktiga  r-ben  kavalleristben. 
R-euniform  med  svart  ägiljettYi.  Wettergren. 

Rå',  -n,  -r.  Sjöv.  Rundhult  (av  trä  1. 
järn)  bärande  viss  typ  av  segel  (sitter  vanl. 
vinkelrätt  tvärs  över  mast  1.  stång  på  dessas 
förkant).  I.  Enkelt.  Underrdrna  (d.  v.  s. 
den  nedersta  rån  på  varje  mast)  E.  Horn- 
borg.    Rårna  ovanför  underrän  benämyias 


919 


Rå^— Rå» 


920 


märsrdr,  bramrdr  och  överbramrd.  Och  gick 
ut  pd  parten  under  märsrdn.  Pd  sin  älsk- 
lingsplats xippe  i  rdn.  Längst  ute  pd  rdn. 
Fartyg  med  rdr  pd  alla  r)iasterna.  Latin- 
segel med  sned  rd.  Manna  rd  se  manna' 
(IV.  404).  II.  Ssgr.  Ex.:  Pd  överkant  av 
rdrna  finnes  en  r  dl  ej  dåre,  till  vilken  seg- 
lets övre  kant  (rdliket)  knopas  med  rdband, 
och  mot  rdns  ändar  (rdnockarna)  sträckes 
seglet  ut  medelst  ~  H.  Strömbäck.  Se  till, 
att  det  blir  en  rdbandsknop  och  ingen  kä- 
ringknut! röt  styrmannen  Hj.  Bengtsson; 
(används  för  att  säkert  hopfoga  två  ändar). 
Exercis  med  rämanning  Vår  flotta  1920; 
se  manna'  (IV.  404).  De  till  rdnockarna 
löpande  tdg,  med  vilkas  tillhjälp  rärnas  ställ- 
ning till  fartygets  längdriktning  regleras, 
kallas  brassar  E.  Hornborg.  E71  av  dessa 
smd,  tvdmastade  medelhavsskonare,  som  äro 
helt  rdriggade  pd  förmasten  ~  H.  Mörne. 
Rdsegel  fyrkantiga  segel  som  föras  under 
rår.  Det  var  första  gdngen  jag  var  ombord 
pd  en  rdseglare,  men  jag  blev  snart  hemma- 
stadd även  med  den  riggen  Pärlfiskaren  (far- 
tyg vars  huvudsakliga  segelarea  utgörs  av 
råsegel).  Tjugu  rdseglare  kappas f rdn  Austra- 
lien 1932.  De  rdtacklade  seglarnas  försvin- 
nande släkte  E.  Hornborg  1915. 

Rä\  -n  [1.  rå(e)t],  -r.  1)  Egentl.  a)  Där 
rdn  är  upphugge^i  i  skogen,  där  kommer  sol 
och  luft  rikligast  till,  där  är  ~  Guido  Sim- 
berg.  Alldeles  nära  rdn  till  en  annan  socken 
M.  Rogberg.  Vi  kommo  dd  till  rdn  mot 
Lampis  socken  ~  L.  Munsterhjelm.  Invid 
rdet  mot  Ragunda  socken  E.  Frisendahl. 
Följa  ~  rdn  mellan  Bollnäs  och  Alfta  ~ 
Dag  Strömbäck.  Men  rdn  mellan  byarna 
var  igenväxt  och  svdr  att  finna.  [Avrätt- 
ningen] skulle  äga  rum  pd  rdet  mellan  sock- 
narna H.  DixeliusBrettner.  Ägorna  Idgo 
rd  i  rd,  och  ~  A.  Slotte.  Skogarne  Idgo  rd 
om  rd,  och  ~  H.  Samzelius.  Maggäs  by 
inom  Orsa  rd  Aiwa  Uppsti-öm.  Éit  stort 
trakthygge,  som  skares  av  sockenrdn  Erik 
Almquist.  Riks-,  landskaps-,  härads-,  by-, 
hemmansrä.  b)  Obekymrad  om  gamla  rosen 
och  rdr  Rich.  Malmberg.  —  'Rå  och  rör 
ofta  =  femstenarör.  En  gammal  lantgdrd, 
där  alla  behov  kunde  tillgodoses  inom  eget 
rd  och  rör  R.  Kjellén.  2)  Friare  o.  bildl. 
a)  Som  vandrat  i  ödemark  långt  borta  frd^i 
stadens  rd  Paul  Lundh.  Vdr  vissa  rd,  vdrt 
säkra  rös  /  kring  havre,  korn  och  råg  Karl- 
feldt.  En  skarpt  utpräglad  rd  mellan  svensk 
och  finne  K.  Rob.  V.  Wikman.  h)  För  mig 
är  rån  mellan  uppenbart  och  förborgat  obe- 
tydlig, knappast  märkbar,  ty  ~  Öv.  fr.  Sil- 
lanpää.  Den  skiljerå  mellan  generationerna, 
som  alltid  existerat,  kan  ~  T.  Fogelqvist. 
Syn.  rågång,  rågata,  råmärke(n),  gränslinje, 
rålinje,  råstenar,  rör,  röse(n),  rös,  gränsmär- 
ke(n);  ibl.  ägogräns  1.  (ägo)område;  skilje- 
linje, skiljegräns. 


—  Rågata.  I  skog  upphuggen  gränslinje. 
-grann|e.  Janne  och  Kalle  var  rar  i  skog 
och  ägor  Josefina  Bengts.  Rama  [Fin- 
lands] i  öster  och  väster  R.  F.  v.  Willebrand. 
-gång,  -en,  -ar ;  -sbeskrivning;  -sförrättning ; 
-smärke;  -sprocess;  -sskillnad; -stvist; -sut- 
stakning  m.  fl.  I.  Egentl.  1)  Enkelt.  Gräns- 
linje min  jordegendomar  betecknad  gm 
vissa  märken.  R.  kan  vara  utmärkt ge^iom  'rd 
och  rör'  1.  genom  fasta  märken  (berg,  vatten- 
drag m.  m.) ;  giltiga  rdmärken  äro:  råsten, 
rör  1.  stäng  av  järn,  glaserat  lerrör,  borr- 
hål med  dubb  samt  träpåle  1932.  R.  skall 
u]}pgds  av  rdgrannarna  åtminstone  vart 
tredje  år.  Ren,  som  utmärkte  begymielsen 
av  våra  ägor  Alma  Söderhjelm.  R.  mellan 
byar  och  hemman  skall  i  skogsmark  vara 
1.78  m.  bred.  2)  Ssgr.  Ex.:  Sedan  r-skarta 
upprättats'^.  Rågångs-  och  rösebeskrivning. 
II.  Bildl.  Ren  mellan  nordost-  och  sydost- 
passaden  utgöres  av  ekvatorns  stilla  bälte 
E.  Hornborg.  Finansministern  Churchill  är 
däremot  den  personifierade  oberäkneiigheten , 
för  vilken  inga  vedertagna  r-ar  gälla,  en 
frifräsare,  som  ~  V.  Spångberg.  Klara  rar 
mellan  vad  som  härvidlag  är  mitt  eller  ditt '^ 
I.  Lo-Johansson.  Syn.  jfr  rå^.  -linje.  Egentl. 
o.  bildl.  En  skiljande  geografisk  r.  Utom 
r-rnaför  ~.  -märke.  Jfr  rågång.  1)  Egentl. 
Du  skall  icke  flytta  din  nästas  r.  Bibeln. 
2)  Friare  o.  bildl.  a)  österbottningarnas  in- 
sats växte  därmed  utöver  bygdens  r-n;  intet 
landskap  har  lämnat  ett  bidrag  som  deras 
till  vårt  befrielsekrig  B.  Estlander.  h)  [Edv. 
Munch]  tangerar  ~  den  internationella  ex- 
pressionismen och  symbolismen  utan  att 
stanna  inom  ndgon  av  dessa  skolors  r-n  Kl. 
Fåhrseus.  Utom  partipolitikens  r-n.  Långt 
utom,  bortom  civilisationens  rn.  Utanför 
verklighetens  r-n.  Levde  utanför  lagens  r-n. 
c)  Konstnärsgillet  står  ~  såsom  ett  r.  emel- 
lan tvenne  bestämt  skilda  riktningar  i  vdr 
svenska  konsthistoria.  Där  onaturliga  soci- 
ala rn  icke  uppdragas  ~  Ch.  K.  Johansen. 
överskrider  icke  yttersta  r-tför  det  tillstän- 
diga V.  Rydberg.  Syn.  rågångsmärke,  jfr 
även  rå  o.  rågång.  -  och  rörshemman. 
Fackl.  Hemman  (i  de  gammalsvenska  land- 
skapen) tillhörande  säteri  o.  beläget  inom 
den  bys  rågång  där  själva  sätesgården  lig- 
ger, -skillnad.  Högg  upp  r.  mellan  sig 
och  staten,  -sten'.  Även  om  ägan  skulle 
vara   utmärkt  med   rar   E.    G.  Flensburg. 

Rå%  -(e)t  1.  -n,  =  1.  -r.  Mest  skönl.  för  'rå- 
get'. Jfr  rådjur.  Tyst  en  rd  på  sakta  klöv  /  nal- 
kas vågens  glitter  ,S.  Agrell.  Där  spelar  en 
lind,  där  leker  ett  rå,  /  där  dansa  stjärnorna 
alla  Bo  Bergman.  Sen  kom  ett  gammalt  rd, 
följt  av  sina  smd  kid  C.  T.  Holmström. 
[Fåran  i  vattnet]  som  utvisar  den  väg  rdet 
simmat  fram  B.  Gripenberg.  Rdet,  eller 
rågeten,  som  hon  på  sina  håll  även  kallas  ~ 
Th.  Högdahl.  Rånas  vaksamhet  och  ~  Th. 


921 


Rå'  —Råbarkad 


922 


Högdahl,  öv.  —  Ett  ungrå  stod  och  sörp- 
lade i  sig  av  det  klara  vattnet  ib. 

—  Råbock.  Jfr  följ.  Den  unga  r-en  har  i 
regel  första  året  enspetsade,  andra  tvdspetsade 
och  följ.  dr  trespetsade  horn.  Och  springer  gör 
han  som  en  r.  Alb.  Engström.  —  Ingen  Pan 
med  r-snabha  klövar  ~  Hj.  Wallander.  I  en 
skogskant  vid  vägen  sett  färska  r-sfejningar 
på  enbuskarna  (då  r-arna  feja  hornen)  A. 
Knöppel.  -djur.  Capreolus  capreolus.  I.  En- 
kelt. Hos  oss  Jörekomma  r-en  framför  allt  i 
landets  sydligare  delar.  Just  i  kanten  av  hul- 
tet  fingo  vi  syn  p)^  en  familj  r.:  främst  stod 
råbocken  med  nosen  lyftad;  rågeten  betade 
lugnt,  men  de  två  små  rå(djurs)kiden  hade 
märkt  oss  och  tryckte  under  en  hasselbuske, 
där  dock  deras  vita  fläckar  lyste  genom  lövet. 
Ett  sällsynt  villebråd,  ett  r.,  har  de  senaste 
dagarna  uppehållit  sig  i  skogarna  omkring 
Sollefteå  nov.  1934.  Säg  p)å  mig  med  ett 
dödsskjutet  r-s  blick  i  romanerna  ~.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Moriska  kvinnor,  vilkas  drömmande 
r-sblickar  skyggt  fastnade  vid  ~  Agnes  v. 
Krusenstjerna.  Blicken  i  hans  r-sbruna 
blanka  ögon  ~  Öv.  fr.  Th.  Mann.  Att  de 
kunde  ta  risken  av  ett  misslyckat  r-sdrev  G. 
Berndtson.  En  r-sfamilj,  som  betade  i  bok- 
dungen. R-shornen,  som  äro  intill  31  cm. 
långa,  fällas  hos  äldre  bockar  i  november. 
R-sjakt.  R-skalv.  Det  nyfödda  r-skidet  A. 
Österling.  En  r-skilling,  som  med  tafatt 
graciösa  rörelser  och  fuktiga,  blanka  ögon 
dansar  fram  ur  en  aspdunge  S.  Selander. 
Det  bortilande  r-slammet  Th.  Högdahl,  öv. 
R-sliknande,  gracil,  mörklagd.  Idealisk  r-s- 
mark.  De  annars  sä  r-smilda  ögonen  fick 
då  ~  Amelie  Posse-Bråzdovå.  Ett  utmärkt 
r-spass  Erik  Sparre.  R-ssadel.  Siden,  mjukt 
som  r-sskinn  ~  Birgit  Th.  Sparre.  På  ett 
nyss  xipptaget  r-sspår  Emil  Kléen.  R-sstek. 
Ettr-sstånd,bestdendeav'^.  Svanhals, r-sögon, 
körsbärsmun  Karin  Boye.  -get.  Och  i  maj 
månad  ~  sätter  rået  eller  r-en  ~  en  eller 
två  kalvar,  vilka  ~  Th.  Högdahl.  Syn.  rå, 
råhind.  -hind.  Mindre  vanl.  för  rå  1.  råget. 
-kalv  1.  oftare  -kid  1.  -killing  1.  -lamm. 
T.  e.  Ett  råkid  sprang  ur  gläntan  H.  Dhejne. 
Rålammen  trippa  som  ~  ungbockar  Th. 
Högdahl,  öv. 

Rås  -(e)t  1.  -n,  -n  [1.  -r  1.  ibl.  =].  Folkl. 
Ges  mest  kvinnlig  gestalt  (t.  e.  kall-,  sjö-, 
skogs-,  bergsrå)  men  ibl.  även  manlig  1. 
djurskapnad,  då  till  råna  kunna  räknas  t.  e. 
bäckahästen,  näcken,  strömkarlen,  skogs- 
mannen, bergagubben  samt  gårds-  o.  hus- 
rån  som  tomten  o.  kvarngubben.  Det  mos- 
siga roset  hyser  /  ett  rå  bakom  enrisskans 
Carl  Eliasson.  Hon  hukade  som,  till  språng, 
rån,  hon  glodde  som  en  vettskrämd  katt  ~ 
S.  Dahllöf.  Vattnet  har  sina  näckväsen  och 
havsfruar,  skogen  sina  rdn  '^  Sverker  Ek. 
Där  gå  ännu  sagans  rår  med  halvvilda, 
sugande  blickar.    Alla  troll  och  rdn  i  grann- 


skapet voro  bjudna  Anna  M.  Roos.  Syn. 
(ibl.:)  (8kog8)nuva,  (8kog8)nymf,  gnom,  troll, 
siren. 

Rå^  -(e)t,  -n.     Se  rån^ 

Rå",  rått,  -are.  I.  Mer  egentl.  (om  'saker'). 
l)Om  'varor',  a)  Ej  kokt  1.  stekt  o.  d.  Äta 
rdtt  kött,  biffen  rå.  Här  har  kokerskan  slar- 
vat, köttbullarna  ä  ju  så  gott  som  rda.  Rå 
frukt  är  farligt  i  koleratider.  Bären  serve- 
ras rda,  men  mosade.  Rå  deg.  b)  Obearbe- 
tad o.  d.  Jfr  'råvara'.  Rdtt  silke.  Rå  sprit, 
vinmust.  Rå  bomull,  hampa,  bergolja,  koppar, 
metall,  diamant.  R.  (dvs.  opolerad)  mahogny 
R.  Östberg.  Om  pajoperet  har  kvar  sina  råa 
kanter.  Råa  hudar,  ämnen.  Papper  med 
mycket  rå  yta.  c)  Veden  är  nyhuggen  och 
rå  och  vill  inte  brinna.  2)  Om  klimat,  luft 
o.  d.  Det  känns  rått  ute  i  dag.  En  rå  fläkt 
slog  emot  dem,  då  dörren  öppnades.  Klimatet 
är  rått,  kalla  dimmor  vanliga.  De  rda  havs- 
vindarna. Källarrå.  II.  Bildl.  Om  person  1. 
mer  abstr.  Ibl.  med  övervikt  för  det  in- 
tellektuella, ibl.  för  det  moraliska.  1)  Rasp)u- 
tin,  den  rde,  obildade  ryske  bonden.  Som  av 
romarna  räknades  till  de  råa  folkslagen: 
barbarerna.  Rå  och  okunnig  och  inte  utan 
en  viss  stolthet  däröver.  Ä  du  så  rd,  så  du 
inte  vet,  att  ~  slangartat.  2)  Rd  och  brutal, 
bakslug  och  lömsk  B.  Jalanderom  Bobrikov. 
Till  sin  innersta  natur  rd,  om  ock  i  det 
yttre  hjälpligt  hyfsad.  Rd  i,  till  sätt  och 
seder.  De  råa  sederna  mildrades  småningom. 
Rda,  skrällande  skratt.  Råa  anmärkningar. 
Med  språkets  råaste  skälhord.  Som  den  rå- 
aste hamnbuse.  Rdtt  skämt.  Föra  ett  rått 
språk.  Man  fann  språket  alltför  osminkat, 
skildringens  anda  och  ton  betecknades  som 
råa.  Den  råa  styrkan.  Vika  blott  för  det 
råa  våldet.  Trots  de  stränga  regler,  som 
finnas  mot  rått  spel.  Syn.  I.  1)  okokt, 
ostekt,  ogräddad  1.  dåligt  kokt  osv.,  ibl. 
ojäst;  o(be)arbetad,  oförädlad,  ej  förarbetad, 
oberedd,  oslipad,  opolerad,  oraffinerad,  ej 
renad,  ohuggen,  'naturlig',  natur-,  formlös, 
obehandlad,  oputsad,  grov;  ibl.  sur;  2)  rå- 
kall, (kall)fuktig,  gråkall,  ruskig,  hård  o. 
ohälsosam;  II.  1)  obildad,  okunnig,  stående 
på  en  låg  (kultur)ståndpunkt,  'rudis',  rustik, 
barbarisk,  väl  lantlig  1.  bondaktig  1.  bondsk, 
klumpig,  smaklös,  vild,  på  vildens  stånd- 
punkt, primitiv;  2)  ohyfsad,  grov,  simpel, 
plump,  busaktig,  busig,  råbarkad,  oborstad, 
fäaktig,  oförsynt,  grovt  ohövlig,  fräck  (o. 
hänsynslös),  oblyg,  skamlös,  förhärdad,  bru- 
tal, blodtörstig,  grym,  cynisk,  snuskig,  oan- 
ständig, smutsig,  tygellös,  våldsam. 

—  Råaluminium.  Dennyuppfördafabri- 
ken  för  framställning  av  r.  invid  Avesta  är 
denförstaiSvergel934:.  -barkad. l)'Egentl.' 
R-e  hudar  som  förarbetats  råa.  2)  Bildl. 
Han  har  r.  hud  honom  biter  ingenting  på, 
han  är  okänslig  1.  tillåter  sig  utan  skrupler 
vad    som   helst.     Eti  r.  sälle.     Syn.  2)  se 


923 


Råbensin — Råskala 


924 


rå®  II.  -bensin.  Oraffinerad  b.  -biff.  En 
lätt  halstrad  r.  Ane  Randel,  -bomull, 
-bränjna.  Der-da  och  med  glasyrmassa  över- 
dragna porslinsföremåleji  Ekenberg-Landin. 
-diamant  oslipad  d.  -egg.  Egg  som  slipats 
men  ännu  är  ngt  kärv  o.  behöver  brynas. 
SlipJiingen  fortsattes,  tills  det  bildar  sig  en 
8.  k.  råegg,  som  seriare  brynes  bort.  -fiber, 
-film.  Ren  tages  huvudsakligen  från  Ame- 
rika Sv.  Dagbl.  1920.  -fotogen.  Den  er- 
hållna ren  underkastas  nu  en  re7iingspro- 
cess  ~  Ekenberg-Landin.  -fuktig.  London- 
borna hiittra  i  r.  köld  dec.  1925.  -gas.  Den 
ur  stigrören  kommande  r-en  är  brungul  till 
färgen  ~  Nord.  Fam.^  -glas.  Gjutet  glas  i 
form  av  skivor  1.  plattor  1.  tegel  med  rå  yta. 
R.  till  golvfönster,  -granit.  R.  för  terrasser 
och  kajanläggningar  Annons  1923.  -gummi; 
-bott|en  (-nad);  -känga;  -8ko(r)  m.  fl.  Icke- 
fackl.  för  (rå)kautscbuk.  Malackahalvön 
frambringar  omkring  femtio  procent  av  hela 
världens  r.  och  ~  Fr.  Adel  borg.  R-bottnade 
skodon  Annons  1925.  Patenterad  r-klack 
1929.  Man  halkar  ytterst  sällan  på  r(-sulor). 
R-sulan,  det  allra  senaste  inom  skomodet 
1924  (har  1935  redan  börjat  gå  tillbaka). 
-guttaperka. 

-harts,  -het,  -en,  -er;  -stillstånd  m.  fl. 
Till  rå®  i  alla  dess  bet.  (jfr  detta).  Här  blott 
några  ex.:  Såsom  r-en  alltid  avskyr  bild- 
ningen Öv.  fr.  Aksakov.  På  r.  och  obildning 
rår  inte  ens  gudfader.  En  sinnets  r.,  som  ~. 
Det  är  alltid  r-en,  som  styr,  säger  Strind- 
berg. Foro  ut  i  rer  av  grövsta  slag  W. 
Hammenhög.  -hud;  -spiska;  -srem.  Halv- 
beredd  nöthud  torkad  i  utspänt  skick  (o. 
befriad  från  hår  o.  överhud).  -hugg|en. 
De7i  enkla  stugan  med  sina  r-na  stenmurar  ~. 
-inlagd  o.  -inläggning.  T.  e.  om  bär. 
G.  v.  Wendt,  Råkost  och  råinläggning,  Sthlm 
19S3.  -jute.  -kaffe.  Motsatt 'rostat  kaffe". 
Till  följd  av  fortsatt  stark  stegring  å  r-mark- 
nåden  hava  härvarande  kafferosterier  sett 
sig  nödsakade  ~  Sv.  Dagbl.  1911.  -kall. 
Jfr  rå®  I  2.  R.  morgondimma  ~  B.  Risberg. 
Morgonen  regnig  med  r.  sydost  ~  Ernst 
Lundström.  I  det  r-a  vädret  Pär  Lager- 
kvist. Litet  r-t  var  det  i  rummet,  men  ~  A. 
Österling,  -kamfer.  -kant.  Oskuren  kant. 
Vackert  tryck  i  rött  och  svart  å  Lessebo- 
papper med  r-er.  Kopparstick  ur  Dahlbergs 
Suecia,  med  r-er.  -kantsten.  R.  snynt  gru- 
sad gångbana  å  ena  sidaii,  ~.  -konser- 
ver|a;  -ing.  Ellen  Carlsen,  Ring  av  bär 
och  frukter,  7:e  tusendef,  1933.  -kopia, 
fotogr.  Oretuscherad  kopia,  -koppar.  Ej 
garad  koppar,  -kost;  -kök;  -mål(tid);  -riv- 
järn; -rätt;  -sallad  m.  fl.  Föda  i  rå  form. 
/  Hälsovännen,  juni  1929,  finna  vi  en  upp- 
sats om  'Råkost'.  Leva  huvudsakligen  på 
r.  —  Intresset  för  r-dieten  är  stort  i  Dan- 
mark numera  1931.  överdrifterna  ifråga  om 
r-förtäring  ha  redan  börjat  ge  sig  1935.  [Tre 


morötter]  rivas  på  r-järnet  Sv.  Dagbl.  1936. 
-krita. -kyla  jfrråkall. -linne.  Oblektlinne. 
[Bok  i]  smakfullt  r-band.  -läder;  -saffär. 
Icke-fackl.  för  'råhud'.    Kängremmar  av  r. 

-manuskript.  (Ett)  första  manuskript 
(som  underlag  för  det  slutgiltiga),  -massja; 
-eberedning.  T.  e.  ifråga  om  cement,  -mate- 
rial. Vissa  r.  och  halvfabrikat  Verkstä- 
derna, 1915.  Emedan  ren  nästan  alltid  inne- 
hålla ~  Nord.  Fam.*  R-ierna  till  massan 
bringas  i  finaste  form  av  fördelning  '^  genom 
målning  och  slamning  Ekenberg-Landin. 
Tillgång  till  r.  Varigenom  r-tillgångarna 
ökades.  Syn.  råvara,  råämne. -mjölk;  -sost; 
-spannkaka.  'Fastare'  mjölk,  som  avsöndras 
de  tre,  fyra  första  dagarna  efter  kalvningen. 
Av  r.  beredes  'kalvost'  eller  'kalvdans',  -nafta. 
Fabriker  för  r-ns  förädling  Sven  Hedin. 
-olj|a.  Oraffinerad  1.  delvis  raffinerad  bränn- 
olja. Jfr  t.  e.  oljemotor.  I.  Enkelt.  Sedan 
en  månad  tillbaka  har  en  specialbyggd  Hes- 
selmanmotor  för  r-a  varit  i  bruk  i  Scania- 
Vabisbiiss  på  en  linje  i  Stockholm  mars  1932. 
Och  genom  att  begjuta  alla  vattensamlingar 
inom  ett  visst  område  med  r-a  kan  man 
kväva  alla  [mygg] larver  och  få  myggorna 
att  försvinna  Fr.  Adelborg.  IL  Ssgr.  Ex.: 
Motorn  skulle  helst  vara  r-edriven  och  motor- 
rummet  avskilt  från  båten  i  övrigt  E.  Th. 
Christiansson.  Ett  r-edränkt  maskinrum  ib. 
R-ekörda  bussar  1932.  R-emotorn  Svea  An- 
nons 1912.  En  8  hästkr[nfters]  r-emotor  ~. 
Provarförman  för  r-emotortillverkningen  vid 
större  sydsvensk  motorverkstad  Annons  1919. 
Den  första  r-emotorvagnen  i  Sverge  insattes 
på  Borås-Herrljungahanan  1929.  -papp; 
-bruk.  -produkt.  På  Handelshögskolan  har 
ju  geografien  och  r-läran  mycket  stor  bety- 
delse Ax.  Wallén.  -riv|a.  Med  r-en  potatis. 
Rivmaskinen  är  en  god  hjälp  vid  beredning 
av  råkost,  t.  e.  då  det  gäller  att  ra  rötter 
av  olika  slag.     -rörd.     Ra  lingon  1933. 

-saft;  -|a  (-ning).  Okokt  saft.  G.  Göthlin, 
Råsyltning  och  r-ning  av  vitaminrika  bär 
(1930).  -salt|a;  -ning.  -siden.  Siden  av 
råsilke.  Länssegel  av  r.  Hennes  sandgula 
r-kjol  Ejnar  Smith.  De  svala  r-kläderna  ~ 
A.  Lagrelii  resa.  En  enkel  vit  r-rock '^  A\eko 
Lilius.  Underligt,  att  det  gamla  r-seglet  inte 
sMrafs  H.  Mörne.  R-skjorta.  Våra  japanska 
r-tält  Sten  Bergman,  -silke.  Hasplat  men 
otvinnat  silke.  R-t  är  tämligen  strävt,  glans- 
löst, gult  (europeiskt  silke)  el.  vitt  —  vitgrönt 
(kinesiskt  och  japanskt  silke)  samt  nyttjas 
som  sådant  till  en  del  artiklar  (råsiden,  gas, 
spetsar)  Nord.  Fam.^  För  erhållande  av  1 
kg.  r.  erfordras  12 — 16  kg.  friska  kokonger.  — 
Vita  r-snören,  utmärkta  för  mete  och  sla7it- 
fiske.  —  Till  rev  ayivändes  vanligen  r-slina 
till  en  längd  av  ~  (vid  utterfiske)  C.  Schager. 
-skalja;  ning.  Ras  potatisen,  bibehålies 
smaken  icke  så  väl.  En  jättelik  järngryta 
full   med  r-ad  potatis  Fanny  Alving.     De 


925 


Råskala — Rå' 


926 


större  frukterna,  även  plommon,  r-as  och 
kastas  genast  i  friskt  vatten  Hagdahl.  -skinn. 
Nyare,  slangartat.  Bildl.  De  ä  ena  r.  både 
mot  folk  och  kreatur  A.  Sörlin.  Hustrun, 
ett  litet  hjärtlöst,  kokett  r.  Märta  Lindqvist. 
Under  rubriken  'Råskinn'  finner  mani  Tidn. 
Upsala  1934:  Tre  danska  lantarbetare  ha 
blivit  stämda  för  djurplågeri  ~.  Syn.  rå 
individ  1.  kanalje,  känslolös  lymmel,  -skra- 
p|a;  -ning.  Rad  potatis  kokas  och  stampas 
i  grytan  medelst  en  potatisstamp  ~  N.  Key- 
land.  Oxstek  med  r-ad  potatis  Strindberg. 
R-ade  morötter  V.  Vallgren. 

-SOCk|er.  Orafflnerat  socker.  Det  mesta 
rörsockret  exporteras  i  form  av  rer  till  För- 
enta staterna  och  England,  där  det  raffi- 
neras Nord.  Fam.^  Bönderna  äta  r-ret,  men 
det  ratas  av  stadsborna,  som  ~  vilja  ha  vitt 
socker  (i  Mexiko,  1926).  —  R-erbruket  i  Mör- 
bylänga,  anlagt  1909.  Så  att  Skåne  nu  har 
15  r-erfabriker  med  3  raffinaderier  och  3 
saftstationer  G.  Leufvén  1919.  -sorter|a; 
-ing.  -sprit.  Ej  renad  sprit.  R.  upp  till 
en  styrka  av  94  volymprocent  alkohol  (vårt 
vanliga  brännvin  40  vol.-%).  -stek|a;  -ning. 
Steka  utan  att  förut  koka.  Stekt  kyckling 
med  ~  vinbärsgelé  och  rt  potatis,  -sten'''. 
Motsatt  slipad,  bearbetad.  Den  form  man 
ger  den  [ädelopalen]  får  vanligen  rätta  sig 
efter  r-ens  ~  KJellins  Varulex.  —  Murar  av 
råsten  av  otillhuggen  sten,  'cyklopmurar. 
-stoff.  Både  konkr.  o.  abstr.  1)  Rikets  för- 
sörjning med  r.  och  fabrikat  ~.  2)  Men 
Henry  James  var  förmenad  gåvan  att  skapa 
av  r.  Klara  Johanson.  —  Det  tillfälliga 
och  r-artade  har  gett  boken  ~  G.  Attorps. 
-stål.  Produktionen  av  r. )(  stålvaror,  -sylt; 
-|a  (-ning).  Jfr  råsafta.  Genom  rning  och 
råsaftning  kan  landet  behålla  dessa  värde- 
fulla C-vitaminer  Sv.  Dagbl.  1932. 

-talg.  R.,  skirad  talg,  hästister  och  svin- 
ister  uppköpes  Annons  1932.  -tegel.  Mot- 
satt 'bränt  tegel'.  I  gräshyddor  eller  hus, 
byggda  av  r.  och  täckta  med  gräs  E.  v.  Otter. 
Med  r-väggar  och  yttre  brädfodring  C.  Sahlin. 
-tobak.  Motsatt  'tobaksvaror'.  Tillförseln  av 
r.  är  ytterst  ringa  1918.  Värdering  av  r-slag- 
retld28.  -torv. -var|a.  Ämne  varav  förädlad 
produkt  framställes  (jfr  t.  e.  råsilke).  Mot- 
satt 'färdigvara'  1.  ibl.  'halvfabrikat'.  I.  En- 
kelt. Redan  r-an  betingar  ett  pris  av  ~. 
Något  större  behov  av  gummi  fanns  ej  vid 
århundradets  början,  men  genom  automobil- 
industriens  kraftiga  utveckling  blev  det  snart 
ett  underskott  på  r-a  Fr.  Adelborg.  För  att 
icke  ytterligare  fördyra  r-an.  II.  Ssgr.  Ex.: 
På  grund  av  r-ubrist  och  fördyring  av  bräns- 
let 1916.  Befolkning,  jordområde  och  r-nför- 
sörjning  kräva  enl.  Dr  Schnee,  att  Tyskland 
återfår  vidsträckta  kolonier  1935.  R-umark- 
naderna  delvis  något  bättre  1934.  Vid  Stock- 
holms handelshögskola,  där  han  [Gunnar 
Andersson]  skapat  ett  geografiskt  institut  och 


ett  r-umuseum  Nord.  Fam.^  Ruprisi-inåex). 
Syn.  råmaterial,  råämne,  ibl.  råprodukt  (o. 
halvfabrikat),  -virke.  R-ssorteraren  Gustav 
Malmgren  vid  Karlholms  sågverk  Ups.  Nya 
Tidn.  1931.  -ämne.  Jfr  råvara.  1)  Läran 
om  r-na  (r-släran).  2)  Bildl.  Och  genom 
denna  skolning  formade  han  av  ett  rätt  ode- 
ciderat r.  en  god  fossilsamlare  och  något  av 
en  fältgeolog  J.  G.  Andersson. 

Rå',  rådde,  rått,  pres.  rår  1.  Råjda', 
rådde,  rått,  pres.  råder.  A)  Enkelt.  I.  Blott 
korta  former.  Hjälpa  vi  varann,  så  rå  vi 
nog  (lyfta  1.  att  lyfta  blocket).  Ja  rår  inte 
(ensam).  Att  hästen  inte  rådde  dra  E.  Grip. 
På  döden  rådde  ingen.  På  råhet  och  obild- 
ning rår  inte  ens  gud  fader  Rich.  Malmberg. 
När  jag  blir  äldre  å  rår  lite  mer.  Och  så 
börjar  nog  solen  rå  litet  också  nu  C.  Lars- 
son i  By. 

II.  Både  korta  o.  längre  former.  1)  Korta 
former  tämligen  vanliga.  'Levande'  (1.  per- 
sonifierat) subj.  a)  Du  råder  över  allt 
Bibeln.  Gud  råder  över  allting  utom  över 
prästvalen,  lyder  ett  gammalt  ordstäv.  Råda 
över  land  och  rike,  över  tusen  slavar.  I  mitt 
hus  råder  [1.  rår]  jag  ensam.  —  Männi- 
skan spår,  men  Gud  rår.  Min  tupp  är  grå, 
den  ska  rå.  Ännu  kunde  ingen  säga  vem 
som  skulle  rå  av  de  stridande.  —  Men  Gud 
rår  för  våren  och  hösten  /  och  sorgen  och 
trösten  Amalia  Björck.  Gud  råder  för  lyckan. 
b)  För  varje  gång  som  orätt  rår  Anna  M. 
Roos.  Och  lät  din  nåd  råda!  Främst  där- 
för att  opportunitetsskälen  tydligen  fingo 
råda  A.  Brunius.  c)  Där  kvinnan  icke  ägde 
själv  råda  sitt  gifte  Nord.  Fam.^  d)  Refl. 
Oftast  med  tillagt  'själv';  kortformen  van- 
lig. Jfr  rå  o'm  3.  Hon  hade  ett  stort  begär 
efter  oberoende,  efter  att  >rd  sig  självD,  som 
hon  kallade  det  V.  Benedictsson.  Den  frihet 
jag  fått  njuta  under  en  hel  vinter,  då  jag 
rått  mig  själv,  fått  bestämma  över  min  tid, 
mitt  arbete  och  min  kassa  Ellen  Lundberg- 
Nyblom.  En  enda  fattig  stund  kunde  en 
väl  få  rå  sig  själv  ibl.  ung.  'vara  ostörd'.  — 
Man  rådde  sig  på  ett  annat  sätt  Jeanna 
Oterdahl.  e)  De  rådande.  Den  rådande 
klicken.  Det  (för  tillfället)  rådande  partiet. 
I  skarp  motsats  mot  de  åsikter  som  nu  är  o 
de  rådande.  Underkastelse  under  den  rådande 
smaken  Hj.  Alving  (jfr  2  c). 

2)  Korta  former  tämligen  sälls.  'Härskar'- 
bet.  bleknad,  a)  Ex.  med  'rå'.  Jag  vet,  att  här 
rå  ännu  grova  missförhållanden.  Här  rår 
mycken  okunnighet.  Och  skämt  och  glädje  rå  i 
gästfri  sal  Tegnér.  En  evig  tystnad  rår  i  dessa 
öde  nejder.  Men  natten  rår  än  G.  Ullman. 
b)  Ex.  med  'råda'.  Jfr  ibl.  II  1  ovan.  Under 
förhållanden  föga  avvikande  från  dem,  som 
rådde  under  fäders  och  förf äders  dagar.  Den 
anda,  som  från  början  rått  i  dessa  skolor 
och  som  råder  där  än  ~  B.  Estlander.  / 
detta  otroligt  grymma  ~  land,  där  männi- 


927 


Rå'— Råd 


928 


skoliv  ingenting  betyder,  ~  råder  samtidigt 
en  utpräglad  omsorg  om  vissa  kategorier 
Marika  Stiernstedt  (om  Ryssland).  Mellan 
Andreas'  hustru  och  Inger  på  Högkil  ~  rådde 
missämja  T.  Hwass.  Den  oro,  som  ~  rådde 
i  sinnena  V.  Rydberg.  Hungersnöd  råder 
i  landet  1.  Det  råder  hungersnöd  i  (hela) 
landet,  överallt  rådde  en  oreda  och  osnygg- 
het som  ~.  Trots  den  tidiga  timmen  rådde 
ett  helvetiskt  larm  på  piren.  Och  (full)  tyst- 
nad rådde  G.  af  Geijerstam.  Det  värsta 
var,  af  t  ebb  rådde  i  partikassan  H.  Gumme- 
rus. Pd  måndagens  fondbörs  rådde  en  oen- 
hetlig tendens,  men  ~.  —  Runt  om  henne 
rådde  beckmörk  natt.  Men  då  rådde  vinter, 
och  ~.  Då  vi  gåva  oss  av,  rådde  snöyra, 
som  ~.  Fastän  det  rådde  en  pinande  torka. 
I  de  nordvästra  staterna  råder  det  strängaste 
vinterväder  ~.  Termometern  visade  en  grad 
kallt,  och  vindstilla  rådde  J.  Möllersvärd.  — 
Där  sen  hösten  krigets  skiften  rådde  Rune- 
berg. —  Askorbinsyra,  om  vars  identitet  med 
C-vitaminet  numer  icke  kan  råda  något  tvivel 
1934.  c)  Rådande.  Förhållanden,  som  de  i  ert 
land  rådande.  Under  då  rådande  (tryckta) 
förhållanden.  Under  rådande  arbetslöshet. 
I  rådande  snödis  och  blåst.  I  den  rådande 
svaga  belysiiingen.  Ljusa,  bruna  ögon,  det 
vackraste  huvud,  ett  väsen,  i  vilket  vänlighet 
och  värdighet  lika  mycket  äro  rådande  H. 
Reuterdahl  om  Hans  Järta. 

B)  Märk  de  särskrivna  ssgrna  'rå  för', 
'rå  med',  'rå  om'  o.  'rå  på'  vka  aldrig  ha 
de  längre  formerna.     Se  nedan. 

Syn.  I.  orka,  förmå,  ha  1.  äga  kraft(er)  1. 
den  nödiga  styrkan  (att),  kunna,  mäkta,  gå 
i  land  med,  ligga  i  ngns  makt  1.  inom  ngns 
möjligheter,  ibl.  'duga'  (till);  II.  1)  härska, 
ha  makten,  styra,  (äga  att)  befalla,  regera, 
bestämma,  förfoga,  disponera;  vara  den 
starkare  1.  starkaste  1.  rådande  1.  ledande 
1.  styrande,  ha  övertaget,  ligga  över,  ha 
ledningen  1.  främsta  ordet  1.  mest  att  säga; 
(rå  sig  själv:)  själv  bestämma  över  sina 
handlingar,  vara  oberoende  (av  andra)  1. 
fuUmyndig,  (ibl.:)  disponera  sin  tid  m.  m., 
(få)  vara  för  sig  själv  1.  ostörd;  2)  (för)- 
härska,  vara  förhärskande  1.  allmän  1.  (all- 
mänt) gängse  1.  utbredd  1.  vanlig  1.  för- 
handen, gälla,  vara  i  bruk,  förefinnas,  ibl. 
pågå,  (rådande  ibl.:)  nuvarande  (1.  dåva- 
rande), existerande,  bestående,  (ibl.  nära) 
hävdvunnen  1.  (in)rotad. 

—  Rå  for.  Du  rår  själv  för,  att  du  inte 
blev  vald.  Rår  jag  för,  att  flickan  inte  ville 
lyda  I  Och  han  kunde  inte  rå  för  att  rösten 
darrade  en  smida  E.  Grip.  Han  rådde  inte 
för,  att  han  ej  fått  något  läshuvud  'Mari 
Mihi'.  Syn.  'hjälpa',  vara  ansvarig  för  1. 
vållande  till,  bero  på  (ngn),  vara  ngns  fel.  — 
Rå  med.  1)  Hur  mycket  rår  du  med  (att 
bära)?  Rår  du  med  ett  par  klabbar  tillf 
Märkvärdigt,   att  en  så  liten  pojke  kan  rå 


med  (att  hantera)  skogsyxan.  —  Nej,  nu 
rår  ja  inte  me  resten  åv  gröten.  2)  Att  endast 
överbegåvade  barn  skulle  rå  med  skolarbetet 
i  våra  dagar.  Så  länge  en(s  ekonomi)  inte 
rådde  med  en  högre  hyra.  Syn.  1)  orka 
(bära),  förmå  (lyfta);  orka  (äta);  2)  stå  ut 
med,  ha  krafter  nog  för;  tillåta,  tillstädja.  — 
Rå  o'm.  1)  Vem  rår  i  våra  dagar  om 
Macedonien  ?  Ni  vräker  er,  som  om  ni  rådde 
om  halva  stan.  Är  det  dti,  som  rår  om  bo- 
ken?  Jag  rår  ensam  om  samlingen  numera. 
Tillsammans  med  syskonen  rår  han  om  en 
del  av  släktgodset  i  Pommern.  2)  I  kväll 
vill  mamma  rå  om  sin  gosse  alldeles  ensam. 
Och  sedan  sutto  de  tillsammans  och  fingo 
riktigt  rå  om  varandra  Anna  Jennings. 
3)  Rå  om  sig  själv  rå  sig  själv,  vara  sin 
egen  herre,  kunna  använda  sin  tid  efter 
behag.  Syn.  äga,  vara  ägare  till  1.  av, 
besitta.  —  Rå  på.  1)  Jag  rår  på  alla  kam- 
raterna utom  en.  Far  tuktar  mor,  mor  tuk- 
tar mej,  men  ja  rår  på  katten,  å  den  ska 
ja  klå,  sa  pojken,  när  di  va  elaka  ven. 
Ty  niickel  anfaller  allt  och  alla  han  bara 
tror  sig  kunna  rå  pd  L.  Munsterhjelm. 
2)  Friare  o.  bildl.  Två  elaka  käringar  äro 
i  stånd  att  rå  på  själva  hin  Kasperkalender 
för  1876.  —  De7i  ena  begärelsen  rår  pd  den 
andra  Öv.  fr.  Drottning  Kristina.  Det  behövs 
mycket  upplys7iingsarbete  för  att  rå  på  en 
sådan  förvildning.  Syn.  vara  överlägsen 
1.  starkare  än,  kunna  ge  stryk  1.  klå  o'pp 
1.  besegra;  'slå',  övervinna,  bemästra,  kuva, 
få  bukt  med,  övermanna. 

—  Rådighet',  [-en].  Gärna  fackl.  1)  Be- 
sittning, dvs.  faktisk  r.  över  ting  eller  rät- 
tighet. Inskränkningar  i  jordägares  r.  över 
skogen  d  hans  mark  Nord.  Fam.^  Privat- 
banorna vilja  behålla  ren  över  sina  vagnar 
1922.  2)  Om  man  vid  sidan  av  de  fack- 
mässiga, internationella  termerna  har  till 
sin  r.  inhemska  liktydingar  ~  Gust.  Ceder- 
schiöld.  Stå,  ställa  till  ngns  r.  Syn.  (ibl.:) 
förfo2;ande(rätt). 

Råd,  -et,  =  1.  oböjligt  (då  vanl.  den-kön). 
Man  ville  gärna  uppdela  ordet  på  två  1. 
flera  (t.  e.  det  personliga  för  sig,  det  oböj- 
liga för  sig  osv.),  men  det  hela  hänger  dock 
mer  1.  mindre  samman.  Här  behandlas 
alltså  ordet  som  ett  ord. 

Former.  I.  Enkelt.  1)  Hist.  är  dativ- 
formen:  Med  råds  rade  med  rådets  till- 
styrkan. 2)  Märk  'gen',  efter  'till'  i  vissa 
uttr.  a)  Fråga,  taiga)  ngn  till  råds  råd- 
fråga, be  ngn  om  råd,  vända  sig  till.  b)  Skr. 
Slutligen  gingo  de  till  råds  med  varandra, 
huru  de  skulle  komma  honom  på  fall  Sv. 
folksagor.  Huvudmännen  för  släkten  komma 
samman  till  råds.  Vi  skynda  redan  i  natt 
till  råds  med  Hators  präster  ~  V.  v.  Hei- 
denstam.  I  den  ena  salen  sitter  kvinno- 
frågans akademi  till  råds  ~  Hellen  Lind- 
gren.    3)  Sälls.  o.  åld.  äro :  Han  togs  ofta 


I 


929 


Råd 


930 


till  råda,  och  ~  Jenny  Engelke.  —  Ej  annat 
är  till  rade;  ty  ingen  tar  ditt  ord  till  sig,  I 
om  han  ej  får  din  ndde  Ps.  21.  II.  Ssgr 
ha  vanl.  råd-;  formen  räds-  tillhör  bet.  A  11. 
Ngn  enda  gång  växla  råd-  o.  råds-  (råd(s)- 
kammare). 

Betydelser  o.  användning.  A) Böjligt. 
I.  'Sak'  1.  abstr.  1)  Blott  neutr.  a)  B.  är 
lättare  att  giva  än  att  taga.  Den  gamles 
r.  är  den  unges  stav.  Följ  du  mitt  vänliga 
r.t  Mitt  r.  är:  ~.  Får  jag  be  dej  om  ett  r.f 
Att  ge  r.  kostar  givaren  intet.  Ge  mej  ett 
(gott)  r.,  hur  jag  ska  bli  av  me  honoml  Ge 
icke  r.  oombedd!  Given  nu  ett  r.  om  vad 
vi  skola  göra!  Bibeln.  Den  tiden  gällde 
nämligen  ett  r.,  som  Ahitofel  gav,  lika 
mycket,  som  om  man  hade  frågat  Gud  till 
r-8  ib.  Bistå,  hjälpa  (ngn)  med  sina  r., 
med  r.  och  dåd.  Söka  få  gratisråd  hos  en 
läkare.  Begära  r.  (hos  en  advokat,  av 
ngn)  i  en  kinkig  rättsfråga.  Lämnar  r. 
vid  köp  och  försäljning  m.  m.  Lyda  (ngns) 
r.  Den  r.  lyder,  är  vis.  Man  skall  höra  r., 
men  behöver  ej  lyda  dem  Strindberg.  Söka 
r.,  men  icke  följa  dem.  Om  de  ej  haft  honom 
att  hämta  r.  hos.  Den  ende,  till  vars  ord 
och  r.  kejsaren  lyssnade  Sven  Hedin.  Begagna 
sig  av  ett  r.  R.  och  anvisningar  (för  ~9 
ofta  som  boktitel,  b)  Det  var  snarare  r.  än 
befallningar  han  gav  mig.  —  Jag  vet  inte 
vad  som  nu  är  (det)  bästa  ret.  Jag  hade 
från  välinitierat  håll  fått  (det)  r-et  att  '>-. 
c)  Handla  enligt  ngns  r.  Att  den  senare 
sökte,  var  ej  efter  mitt  r.  H.  Reuterdahl. 
Det  var  på  ditt  r.  jag  avböjde  erbjudandet. 
d)Även  till  2  nedan  kunna  föras:  I  händelse 
ej  bättre  r.  yppar  sig.  Nu  voro  goda  r. 
dyra.     Han  fann  alltid  de  bästa  r.  och  ~. 

2)  Allmännare  o.  mer  abstr.  a)  Falla  på 
det  r-et  att  ~  finna  på  den  utvägen  1.  d. 
b)  Att  Gud  i  sitt  allvisa  r.  behagat  hädan- 
kalla  ~.  Trogen  var  och  hoppfullt  bida,  / 
om  du  ej  Guds  r.  förstår  I  Men  ett  är  tryggt 
att  veta:  /  allt  vilar  i  Guds  r.  E.  N.  Söder- 
berg. Du  som  är  stor  i  r.  och  mäktig  i  gär- 
ningar Bibeln,  c)  Fortsatte  att  berätta  och 
att  lägga  r.  för  framtiden  ~.  De  lade  r. 
om  att  döda  honom  Bibeln.  Hålla,  pläga 
r.  skr.  Hålla  krigsråd.  d)Me8tsing.  Även 
den-kön.  Nog  finner  Gud  på  r.  Ja,  ja,  vi 
finner  väl  på  r.  för  dig  också.  Jag  vet  r. 
för  det  med.  Alla  veta  r.,  förutom  den  i 
våndan  står.  Men  Ryl-Matte  visste  på  r. 
Erik  Sparre.  Var  bara  inte  moloken,  så  blir 
det  nog  r.  för  dig  också  Joh.  Lindström. 
Det  finns  väl  r.  för  det  med.  Det  vet  jag 
(ett)  utmärkt  r.  för.  —  Kommer  tid,  kom- 
mer r.  Till  sommaren  blev  det  väl  tid  och 
r.  —  De  blir  väl  nån  r.,  bara  vi  kommer 
dit.  Ja,  det  blir  väl  ingen  annan,  inget 
annat  r.  Hade  ingen  annan,  inte  annat  r., 
såg  ej  annat  r.  än  att  ~.  Nej,  nu  vet  jag 
(mej)  ingen   (levandes)  r.l  De  vet  ja  ingen 

V.  30  —  Nusvensk  ordbok. 


r.  för.  Mot  tvivelsjukan  vet  jag  intet  r.  Jag 
vet  mig  knappt  någon  r.  med  eder  Bibeln. 
Vad  stod  nu  att  göra?  Inte  var  det  annan 
r.  än  att  ~  Jonatan  Reuter.  Det  var  lika 
svart,  vart  man  såg,  och  de  visste  inte  sin 
arma  r.  Elis.  Wiern-Bugge.  Herr  Spindel- 
ben vet  ej  sitt  armaste  r.,  /  han  faller  på 
knä  och  ber  om  nåd  'Orvar  Odd'  (1847).  Men 
han  fick  ingen  r.  med  henne,  utan  måste  ~ 
J.  Rundt. 

II.  'Koll.'  1.  personligt.  l)'Koll.'  a)  Borg- 
mästare och  r.  dvs.  rådmännen  (som  vid 
sidan  av  borgmästaren  handha  förvaltning 
o.  rättsskipning  i  städer  där  magistrat  fin- 
nes), b)  Hist.  Jfr  riksråd  II.  K.  G.  West- 
man, Svenska  r-ets  historia.  Konungens  1. 
rikets  r.  c)  Blev  du  åhörare  i  Guds  hemliga 
r.?  Bibeln;  kanske  snarare  till  I  2.  I  de 
rättsinnigas  r.  och  församling  ih.  d)  överste- 
prästerna och  hela  Stora  r-et  sökte  efter 
något  falskt  vittnesbörd  mot  Jesus  ib.  Jämte 
A.  Gripenberg  blev  Hjelt  den  ledande  i  en 
krets,  som  senare  stödde  j ägarföretaget  under 
namn  av  De  Äldres  Råd  B.  Estlander.  Medi- 
cinalstyrelsens vetenskapliga  r.  Sociala  r-et 
ett  av  arbetsgivare,  arbetare  o.  andra  på 
olika  områden  sakkunniga  personer  sam- 
mansatt råd  vid  Socialstyrelsens  sida.  De 
modärna  institutionerna  Järnvägsrådet  och 
Sociala  r-et  1917.  Man  var  inom  (nöjes)r-et 
snarast  böjd  att  ~.  e)  Mkt  ofta  som  sista 
ssgsled.  T.  e.:  Arbetare-  och  soldatr-en  i 
Odessa  1917.  Arbetsråd,  bestående  av  både 
arbetsgivare  och  arbetare;  handlägger  hos  oss 
frågor  om  arbetstidens  begränsning.  Det  i 
Göteborg  verkande  diakonir-et  Vår  Kyrka 
(1917).  Driftsråd  vid  fabrik.  Folkförbunds- 
r-et.  Rumänska  förmyndarr  et  (regentskaps- 
r-et).  Ett  statligt  konstråd  föreslås  av  kommit- 
tén 1936.  Kulturråd  för  fr  ämjande  av  upplys- 
ningsverksamheten i  utlandet  angående  Sverge 
1935.  Kyrkor-et  beslöt  därvid  ~.  På  inbjudan 
av  Stockholms  kyrkliga  ynissionsråd  1927. 
Kyrkoherde  Hallberg  framkastade  bl.  a.  tan- 
ken på  ett  nöjesråd  för  huvudstaden  1921. 
Medlemmar  av  odlingsr-et  1918.  Bildandet 
av  särskilda  planteringsråd  i  de  större  korn- 
mimerna  1918.  Ett  pojkråd  vid  Lunds  läro- 
verk 1917.  Av  k.  m:t  utsedda  ledamöter  av 
Radiotjänsts  programråd  1931.  Sitta  (med) 
i  skolr-et.  Stockholms  skönhetsråd.  K.  m:t 
i  statsr-et.  Tillsättandet  av  ett  teaterråd 
uppges  nu  vara  förestående  febr.  1935.  Göte- 
borg får  trafikråd  1935.  Johannes  försam- 
lingfår ungdomsråd  efter  mönstret  av  Bränn- 
kyrka och  Bromma  1931. 

2)  Personligt.  Vanligast  som  sista  ssgsled. 
a)  Tvenne  de  äldsta  r.  i  Svea  hovrätt  och 
det  äldsta  r.  i  varje  av  rikets  kollegier 
Regeringsformen.  Kungligt  r.  —  I  stället 
för  en  del  ssgr  gärna  ngt  värd.  1.  skämts. 
Skrivböckerna  hade  han  funnit  omsorgsfullt 
och  kunnigt  rättade  (här  logo  språkmännen 


931 


Råd — Rådofiverska 


932 


invärtes,  ty  [inspektions] r  et  var  matema- 
tiker) Hugo  Swensson.  b)  Som  andra  ssgs- 
led.  Ex.:  Amiralitetsrdd  och  chef  för  kame- 
ralbyrån Statskalendern  1918.  K.  m:t  har 
utnämnt  förste  arkivarierna  Almquist  och 
Brulin  till  arkivråd  i  riksarkivet  1920. 
Stadskollegium  med  6  borgarråd  skall  ersätta 
det  nuvarande  beredningsutskottet  Sv.  Dagbl. 
1919  (klart  1920).  K.  m:t  har  utnämnt  och 
förordnat  tjänstgörande  arkitekten  ^  Cur- 
man  att  från  den  1  jan.  1918  vara  bygg- 
nadsrdd  och  chef  för  byggnadsstyrelsois  kul- 
turhistoriskabyrd.  Handelsattaché  med  titeln 
handelsråd  1926.  Hovrätts-,  justitie-,  kam- 
mar-, kammarrätts-,  kansli-,  krigs-,  läro- 
verks- (1905 — 20,  sedan)  lindervisningsråd. 
Göra  tjänst  som  muntrationsråd.  Smakråd 
även  om  kvinna.  Socialattaché,  med  titeln 
socialråd  1926.  Statsr-et  och  chefen  för  han- 
delsdepartementet. Titulärråd.  Utrikesråd 
titel  sedan  1933. 

B)  Oböjligt.  Blott  den-kön.  1)  Egentl. 
Har  du  (verkligen)  r.  till  1.  med  sånt  (i  de 
här  bistra  tiderna)  ?  Du  har  egentligen  inte 
r.  att  leva,  som  du  gör.  Vad  det  vill  säga 
att  ha  fräynmande,  när  man  har  dålig  r., 
inte  har  r.  Di  ser  ut  d  ha  go(d)  r.  både 
till  det  ena  och  det  andra.  Anse  sig  ha  r. 
till  en  liten  förlustelse.  Lars  blir  tvungen, 
så  dålig  r.  som  han  har,  att  skaffa  sig  piga 
Anna  Hinde.  Hjälpa,  ge  efter  r.  och  lägen- 
het. Gjordes  ~  allmänt  sammanskott  efter 
r.  och  lägenhet.  2)  Bildl.  På  förmaningar 
har  han  alltid  haft  god  r.  Vi  ha  faktiskt 
inte  r.  att  förlora  en  enda  man  till.  Vi  ha  ~ 
inte  r.  att  förlora  kontakten  med  någon 
kristen  N.  Söderblom. 

Syn.  A)  1. 1)  (upp)maning  (till  det  1.  det, 
att  handla  så  1.  så),  anvisande  av  ett  medel 
1.  en  utväg  1.  en  metod  o.  d.,  tillstyrkan, 
tillrådan,  anvisning,  fingervisning  ;(ibl.  mer 
1.   mindre  nära:)  antydan,  (yppad)  mening 

I.  övertygelse  1.  tanke,  given  vink  1.  ibl. 
varning  (avrådan),  hand-  1.  vägledning;  be- 
sked; 2)  (Guds)  vilja  1.  bestämmelse  1.  be- 
slut 1.  rådslag;  utväg(ar),  hjälp  (ur  ngt), 
medel,  sätt,  möjlighet(er),  (ibl.:)bot(emedel), 
förfaringssätt,  lämpliga  mått  o.  steg;  råd- 
slag, rådplägning,  överläggning  (o.  beslut); 

II.  1)  rådsförsamling,  råd  plägande  försam- 
ling 1.  ämbetsverk,  kollegium;  (ibl.  mer  1. 
mindre  nära:)  nämnd,  konsilium,  kuria, 
synod,  konklav,  konsistorium,  korporation, 
byrå;  2)  rådsperson,  rådsherre,  rådsmed- 
lem, ledamot  av  rådgivande  myndighet  1. 
av  vissa  ämbetsverk  1.  domstolar;  B)  (pen- 
ning)tillgång(ar),  (gott  om)  pengar  (till),  pen- 
ningmedel, ekonomisk(a)  mnjlighet(er),  in- 
komster, förmögenhet(sförhållanden),  (eko- 
nomisk) 'rygg(rad)'  1.  bärkraft,  resurs(er), 
ibl.  förråd. 

—  Rådfrågla,  -ade,  -as;  -ning  (-en,  -ar; 
-sbyrå  m.  fl.).    I.  Vanl.  verbformer.  1)  Ra 


ngn  om  ngt,  i  en  sak,  om  man  skall  göra 
ngt,  hur  man  skall  bete  sig,  om  vad  man 
bör  göra.  —  Du  måste  ra  (en)  läkare.  — 
Ibl.  även  Ra  sig  hos  ngn.  2)  Bildl.  Ra 
sitt  samvete.  —  Den  noggrannhet,  med  vilken 
han  r-at  tillbudsstående  källor  ■>-  H.  Nohr- 
ström.  Du  får  r-a  (ett)  lexikon.  Om  vi  r-a 
oss  hos  biologiens  ~  urfader  Aristoteles  ~ 
H.  Lundegårdh.  Varvid  hon  ej  underlåter 
att  ra  sin  spegel.  II.  R-ning.  Rningar 
besvaras  av  erfaren  jurist.  Byrå  för  r-ning. 
Besluta  sig  för  en  r-ning  av  specialist.  — 
De7i  under  > Barnavård*  föreslagna  nya 
rningsbyrån  i  uppfostringsfrågor  fick  [av 
Uppsala  stadsfullmäktige]  det  begärda  an- 
slaget 1935.  Stockholms  stads  hälsovårds- 
nämnd ~  ordnade  år  1914  en  r-ningsbyrd  i 
svampärenden,  som  ~.  Tandläkar  Almgrens 
r-ningstid  ändrad:  ~  Annons  1933.  Syn. 
fråga  till  råds,  be  om  råd,  begära  råd  av, 
rådföra  sig  1.  rådgöra  med;  'vända  sig  till', 
'höra',  förhöra  sig  hos,  höra  sig  för,  anlita, 
konsultera.  -fÖrla  sig;  [-ing].  Ofta  skr.  Du 
bör  i  varje  fall  r-a  dig  med  en  expert,  dd 
du  ju  själv  inte  är  hemma  i  ämnet.  Ra 
sig  med  en  specialist.  Ra  sig  med  ngn  om 
ngt.  —  Ta  sig  brud  utan  r-ing  och  ~  Anna- 
Lena  Jönsson.     Syn.  se  föreg. 

-givande,  =.  Konsulterande,  dvs.  r., 
ingenjör.  Som  känt  skulle  duman,  enligt 
kejsarens  första  manifest,  blott  utgöra  ett 
r.  organ  Annie  Furahjelm.  Våra  lantdagar 
ägde  blott  r.  myndighet,  och  ~  B.  Estlander. 
R.  myndigheter,  -givarje;  -skåp  (-et)  m.  fl. 
Även  om  kvinna  (jfr  de  två  följ.).  Egentl. 
o.  bildl.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  [Gud]  har 
gjort  mig  till  Faraos  högste  re  Bibeln. 
För  att  rädda  skenet  uppträdde  några  av 
konungens  re,  Sparre,  Plåten,  Gripenstedt, 
till  förslagets  försvarande  H.  Reuterdahl. 
Va7-je  särskild  malaj  stat  regeras  av  en  sul- 
tan,  vilken  har  en  brittisk  resident  vid  sin 
sida  som  närmaste  r-e  och  som  i  själva  ver- 
ket är  den  styrande  Fr.  Adel  borg.  Uppträda 
som  oombedd  re.  Mången  klok  och  erfaren 
husfru  var  en  god  r-e  för  grannarna,  särskilt 
vid  barnsängar  ~  E.  Wallquist.  2)  Bildl. 
Våld  är  en  ond  re.  Ilskan  och  trilskan  äro 
dåliga  r-e.  —  Jag  vill  längre  frayn  försöka 
skriva  en  re  till  unga  konstyiärer  och  göra  en 
samynanfattning  av  allt  vad  mina  ynåvga  år 
sotn  sångerska  lärt  mig  {ottare  're  för')Öv.fr. 
Nellie  Melba.  Teknisk  re.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Den  r-epersonal,  av  vilken  konungen  var  om- 
given vid  ~  H.  Reuterdahl.  Jag  förynodar 
ni  vill  låta  ynig  förstå,  att  jag  befriats  från 
mitt  rskapf  -givarinn|a  (1.  -i'-).  Egeria, 
den  kloka  r-an  G.  Cederström.  [Krupskaja, 
Leyiins]  kaynrat  och  trofasta  medhj  alper  ska, 
kanske  också  ~  ra  i  vissa  fall  ~  Marika 
Stiernstedt.  Spela  siyi  r-eroll  på  ett  för- 
synt men  dock  effektivt  sätt.  -giversk|a. 
En  gaymnal  flamländsk  tavla  av  Madoyinan, 


933 


Rådgiverska — Rådpläga 


934 


Den  Goda  Ran  Ruth  Wedin  Rothstein, 
öv.  Som  var  en  pålitlig  r-a  i  slika  saker. 
Poes  trofasta  vän,  ra  och  hjälimnde  hand 
G.  Bjurman.  Och  blev  mig  i  mångahanda 
ting  en  klok  r-a  ~  Fanny  Alving.  -givning. 
I.  Enkelt.  August  Aichhorn,  Psykisk  r. 
(ifråga  om  svåruppfostrade  barn).  Ren  rö- 
rande skador  och  sjukdomar  hos  växter  är 
kostnadsfri  och  ~  Nord.  Fam.^  Den  nystar- 
tade Ericastiftelsen,  som  avser  att  vara  en 
r-sanstalt  för  svärfostrade  barn  dec.  1934. 
I  Stockholm  och  Göteborg  finnas  r-sbyråer 
i  uppfostringsfrågor  Stina  Palmborg.  R-ssta- 
tioner  för  blivande  mödrar  (i  Finland)  1923. 
Ambulatoriska  r-ssystrar,  som  utbildats  på 
initiativ  av  General  Mannerheims  barn- 
skyddsförbund  (stiftat  1920).  Uppfinnare- 
kontor  med  ändamål  att  bedriva  upplysnings- 
och  r-sverksamhet  startar  i  dag  iSv.  Dagbl. 
Vt  1934. 

-gå.  Skr.  sälls.  Vänner  att  r.  med  Jane 
Gernandt-Claine.  Inte  må  ni  tro,  att  de  r-tt 
om  någonting  sådant 'Anders  Jämte'.  Syn. 
gå  till  råds  (med),  se  vidare  rådgöra.  -gÖr|a; 
[-an].  1)  Frän  banken  begav  jag  mig  till 
baron  Johan  Mannerheim  för  att  ra  om 
nästa  steg  O.  Donner.  Ra  med  förmyndaren 
om  barnens  uppfostran.  För  att  r-a  angå- 
ende stadsfullmäktigevalet.  Vad  rådgjorde 
ni  om?  —  Rådgjorde  med  sig  själv,  om  det 
verkligen  vore  klokt  att  ~.  2)  Skr.,  eälls. 
Efter  r-an  med  bankinspektören  Dag.  Ny- 
heter 1915.  Utan  ran  med  oss  satte  infö- 
dingarna över  Finkefiodens  uttorkade  fåra 
Hj.  Bengtsson.  Syn.  överlägga,  rådslå, 
rådpläga,  rådgå,  rådlägga,  gå  till  råds,  råd- 
föra  sig,  dryfta  en  fråga  (med),  konferera, 
jfr  även  rådfråga;  ibl.  slå  sina  kloka  huvun 
ihop. 

-hus.  I.  Enkelt.  Numer  finnes  i  större 
städer  ofta  r.  för  stadens  dömande  myndig- 
het och  stadshus  för  representation  och  för- 
valtning. Sigtuna,  som  äger  landets  minsta 
r.  Stockholms  nya  r.,  uppfört  1911 — 15  ef  ter 
ritningar  av  Carl  Westman.  Sammanträder  i, 
på  r-et.  II.  Ssgr.  Ex.:  Stockholms  stadsar- 
kiv bildades  1930  genom  sammanslagning  av 
Stockholms  r-arkiv  och  Stockholms  stadsarkiv 
och  bibliotek  B.  Boethius.  R-kansli  'verk' 
o.  lokal.  R-kanslisf.  Rrätt  se  strax  nedan. 
R-vaktmästare.  -husrätt.  Även  kallad  'råd- 
8tu(vu)rätt'  (gärna  uttalat  'råsturätt')  1. 
'rådstugurätt'  (jfr  rådstuga  nedan).  Allmän 
domstol  i  första  instans  i  stad  med  egen 
rättsskipning.  Är  1935  fiinnos  i  Sverge  85 
r-er,  medan  28  städer  saknade  r.  ('lydde 
under  landsrätt').  I  större  städer,  där  r-en 
arbetar  på  avdelningar.  Ordf.  å  R-ens  2:a 
avdelning,  överklaga  r-ens  beslut.  R.  är 
domför  med  3  ledamöter  (borgmästare  och  2 
rådmän).  Processkommissionen  vill  avskaffa 
r-erna,  införa  omkring  100  lagmans-  och  7 
a  9  hovrätter  och  fri  bevisprövning  Sv.  Dagbl. 


jan.  1927.  —  Att  eventuellt  tillsätta  en  sär- 
skild r-srotel  för  handläggning  av  det  vid- 
lyftiga målet  ib.  1926. 

-kammare  se  råd  1.  råds-,  -klok;  -het. 
Skr.  Tog  farväl  av  den  r-e  gubben  ~  Sv. 
folksagor.  Re  Odyssevs  B.  Risberg,  öv.  — 
Hans  alltid  redobogna  r-het  N.  Söderblom 
om  Gottfr.  Billing.  De  ogudaktigas  r-het  går 
ut  på  svek  Bibeln.  Syn.  råd  vis.  -lägga.  Skr. 
Till  slut  rådlade  hövdingarna  om  att  dräpa 
Tangbrand  och  ~  Hj.  Alving,  öv.  Syn.  se 
rådgöra.  -lÖs;  -het.  1)  Bättre  brödlös  än  r. 
Aldrig  r.,  sa  han,  som  åt  med  eldgaffeln. 
Vi  äro  rådvilla,  dock  icke  r-a  Bibeln.  Så 
stod  han  där  r.  igen,  r-are  än  någonsin. 
Hjälplös  och  r.  i  livets  strid.  Olyckan  gör 
stundom  den  vise  r.  Med  en  r.  blick  i  den 
tomma  penningpungen.  Med  ett  bestört  och 
r-t  uttryck  i  ansiktet.  2)  Det  var  hans  van- 
liga r-het  och  oförmåga  att  finna  utvägar 
och  fatta  beslut.  Syn.  som  ej  vet  (sig  ngn) 
råd  1.  kan  finna  ngn  utväg,  utan  utvägar, 
som  ej  kan  se  vad  som  är  att  göra,  blottad 
på  idéer,  hjälplös,  'bortkommen';  rådvill 
(jfr  d.  o.);  förlägen,  försagd. 

-man;  -skåp  (-et);  -na-  1.  sinstitution; 
-stjänst;  -sk|a  (-an,  -or).  Bisittare  i  rådhus- 
rätt o.  medlem  av  magistraten  som  ej  är 
borgmästare.  I.  Enkelt.  Numera  stadga 
arbetsordningarna  för  magistrat  och  rådhus- 
rätt i  de  större  städerna,  att  r.  skall  vara 
lagfaren  ('litterat  r.'),  men  i  mänga  mindre 
städer  finnas  alltjämt  rådmän,  som  icke  äro 
lagfarna  (' illitterata  rådmän).  Där  befatt- 
ningarna i  magistrat  och  rådhusrätt  äro 
skilda,  kallas  stundom  ledamot  av  rådhus- 
rätten 'justitierådman  och  ledamot  av  magi- 
straten 'politirådman  .  Brottmåls-  och  civil- 
målsrådman (i  Karlskrona).  Extra  r.  Råd- 
män väljas  i  de  flesta  fall  av  stadsfullmäk- 
tige (undantag  Stockholm) .  R.  Hålen  i  Gävle. 
II.  Ssgr.  Ex.:  1)  Riskera  sitt  r-skap.  2)  Sin 
r-ssyssla  skötte  han  oklanderligt  ~  mindre 
ofta  'r-nasyssla'.  3)  Hundratvå  år  fyller 
på  lördag  r-sänkan  Anna  Stina  Kull,  Kö- 
inge  1930.  III.  Avledning.  Sälls.  i  tilltal  o. 
kanske  ngt  åld.  Änker-skan  Billberg,  född 
Centervall,   och   hennes  familj  E.  Wrangel. 

-pläg|a;  -an;  -ning  (med  plur.).  Ofta  skr. 
Mest  om  allmänna  angelägenheter.  1)  Vi 
måste  (få)  ra  med  de  andra  oyn  den  här 
saken  I  Ra  om  gemensamma  affärer,  om  ett 
gemensamt  uppträdande.  Den  elit  av  svenska 
folket,  som  r-ar  och  röstar  eller  skolkar  från 
både  r-ning  och  röstning  i  riksdagshuset  T. 
Segerstedt.  Med  förfäran  gjorde  Bagradian 
den  erfarenheten,  hur  svårt  det  är  att  i  en 
r-ande  församling  genomdriva  till  och  med 
de  självklaraste  ting  Öv.  fr.  Fr.  Werfel. 
Inrapporterade  händelsen  till  min  chef,  som 
jag  fann  r-ande  med  Dufresne  och  Colbert. 
2)  Verbal subst.  a)  Och  de  stängde  in  sig 
tillsammans  och  hade  en  ran  Ellen  Wester, 


935 


Rådpläga — Råd  vis 


936 


öv.  (Negus  på  flykt)  Lowdon;  JS-an.  Getieve: 
Bestörtning  Sv.  Dagbl.  ^/4  1936.  b)  Inbjöds 
jag  till  ett  kommitiémöte  för  r-ning  om  ~. 
Samlas  till  r-ning  i  befälhavarens  tält.  Var 
dag  hölls  det  stora  r-ningar,  men  man  kunde 
aldrig  ena  sig  H.  Hultenberg,  öv.  Syn. 
rådslå,  ha  konferens  1.  överläggning(ar),  se 
vidare  rådgöra,  -rik.  Mest  sköul.  Re 
Kronion  B.  Risberg,  öv.  Och  r.  var  han, 
och  han  gav  sitt  skydd  Ax.  Fredenholm. 
-rum.  Ge  ngn  r.  att  komma  undan,  att 
inlösa  växeln.  Sd  fingo  de  röda  r.  att  med 
friska  trupper  ordna  om  ett  nytt  försvar 
utanför  Tammerfors  ~  B.  Estlander.  (Ej) 
lämna  ngn  r.  att  ~.  Skaffa  sig  r.  (att  ~). 
Kardinalen  missräknade  sig  likväl  pä  det 
r.,  som  stod  honom  till  buds  Har.  Hjärne. 
Syn.  tid  (på  sig),  anstånd,  betänketid,  frist, 
respit(tid),  (ibl.:)  uppskov,  andrum,  en  smula 
ro  (att),  tillräcklig  tid. 

-sal  se  råds-,  -slag,  -et,  =;  -ning.  Ofta 
skr.  1)  Huvudbet.  Och  efter  ett  kort  r.  i 
porten  gingo  de  upp  och  ringde  p)å  i  sällskap 
W.  Hammenhög.  Jag  vill  hålla  r.  om  vad 
vi  skola  göra  med  dig.  Snorre  gode  var 
klokare  och  förmer  i  r.,  men  Styr  var  tner 
handlingskraftig  Hj.  Alving,  öv.  Bland 
Rubens  ätter  höllos  stora  r.  Bibeln.  Det  var 
stora  r.  om  färger  och  tyger  Elsa  v.  Born. 
Och  de  äldsta  trotjänarna  togos  med  i  ren 
S.  Lagerlöf.  Spela  en  roll  vid  r-en  i  Geneve. 
—  Efter  privat  r-ning.  Efter  mänga  måna- 
der av  väntan  och  r-ning  Sten  Granlund, 
öv.  2)  Friare.  Med  mer  1.  mindre  utpräg- 
lad bet.  av  'beslut'  1.  d.  Guds  (eviga)  r. 
till  människornas  frälsning.  Det  var  att 
uppresa  sig  mot  Gud  och  att  visa  missnöje 
med  hans  r.  Och  han  insåg,  hur  hopplöst 
det  är  att  försöka  omintetgöra  gudarnas  r. 
Ingrid  Rääf,  öv.  Den  vilde  skyten  har  ett 
krigiskt  mod,  I  men  är  till  kloka  r.  oför- 
mögen Hj.  Procopé.  Stäija  ligans  onda  r. 
Syn.  1)  rådplägan(de),  rådplägning,  rådslå- 
ende, överläggning,  palaver,  ibl.  (krigs)råd; 
2)  rådslut,  beslut;  plan,  avsikt,  -slug;  -het. 
Skr.  Planlägga  listigt  och  r-t  välja  H.  F. 
Spak.  -slut.  Skr.,  ofta  högt.  Att  Herrens 
r.  och  Herrens  vägar  äro  visare  och  bättre 
än  våra  meningar  och  våra  vägar  K.  B. 
Hennig.  Till  dess  jag  trängde  in  i  Guds 
heliga  r.  Bibeln.  Försynens,  himlens  (out- 
rannsakliga)  r.  Ödets  r.  Syn.  beslut  (efter 
överläggning),  råd,  rådslag;  (förutbestämd) 
plan  1.  vilja,  -slå;  -ende  1.  rådslagning. 
Furstarna  r.  (med  varandra) .  Frågen  eder 
före,  r-n  om  huru  arbetet  bäst  bör  bedrivas  I 
Vi  får  r.  om  saken,  om  utvägarna.  I  den 
frågan  behövde  jag  någon  att  r.  tned.  Syn. 
se  rådpläga  o.  rådgöra,  -snabb;  -het.  Skr. 
Jfr  följ.  Handfast,  r.  i  varje  fara  Fröding. 
Han  var  r.,  aldrig  tveksam  och  städse  färdig 
att  hjälpa.  —  De7i  sjuårige  räddaren  för- 
tjänar allt  beröm  för  sin  r-het  vid  olycks- 


tillfället, -snar;  -het.  Skr.  Ofta  skönl. 
Andreas  var  lika  r.  som  alltid,  fastän  däm- 
pad och  ordknapp  J.  Hemmer.  En  synner- 
ligen smart  och  r.  smålänning  Klara  Johan- 
son. —  Om  icke  hans  hustrus  r-het  och 
fiendens  rädsla  för  smittkopporna  räddat 
honom.  Ägde  både  erfarenhet  och  r-het.  Syn. 
rådsnabb,  snabb  att  finna  utvägar  1.  i  be- 
slut, (snar)rådig.  -spörja.  Skr.  [C.  G.  v. 
Brinkman]  rådspordes  både  av  Goethe  och 
Tegnér  ~  Kuben  Berg.  Och  Buffalos  urverk 
rådspordes  om  ~  A.  Hj.  Uggla,  öv. 

-stu|ga  1.  -stu|va,  i  smtl.  gärna  rå'stu 
(med  grav)  som  i  skrift  ofta  återges  'rådstu'; 
-(gu)rätt  1.  -vurätt  (se  'rådhusrätt').  1)  Blott 
i  formen  'rådstuga'.  Dels  om  sammanträde, 
dels  om  församlingen  1.  institutionen.  (Kal- 
lelse till)  allmän  rga  sammanträde  av  alla 
stadens  röstberättigade  medlemmar.  All- 
män  r-ga  skall  hållas  inför  magistraten,  i 
städer  med  stadsfullmäktige  på  hösten  de  år, 
då  fullmäktige  böra  väljas,  samt  ~.  Sedan 
nu  Cf.  o.  m.  1934)  även  Skanör  med  Falsterbo 
övergått  till  stadsfullmäktigeinstitutionen  — 
den  sista  allmänna  r-gan  med  beslutanderätt 
hölls  i  Skanör  16  dec.  1933  — ,  har  'allmän 
r-ga  till  så  gott  som  enda  uppgift  i  hela 
landet  att  välja  stadsfullmäktige.  2)  Rådhus- 
(lokal).  a)  Enkelt.  Gå  opp  på  råstun  för 
att  betala  utskylderna.  Jag  skall  skicka 
honom  en  fullmakt  och  låta  vidimera  den 
på  rådstun.  b)  Ssgr.  Ex.:  Stockholms  råd- 
stuarkiv  Sv.  Dagbl.  1917.  Att  få  ris  på 
rådstutrappan  har  alltid  varit  det  värsta 
straff  man  kunnat  tänka  sig  i  Danmark 
Öv.  fr.  Karin  Michaelis.  Första  huvudtiteln 
[i  Sundsvall] ,  omfattande  magistrat, r-vurätt 
och  ordningsväsende  ~  Ahlenius  m.  fl., 
Sverige.   Inför  råsturätten  (jfr  rådhusrätt). 

-sökande.  Ngn  gång  även  råds-.  Och 
detta  utan  någon  som  helst  kostnad  för  de  r. 
Lind-Liljewall.  R.  strömmade  till  från  alla 
håll'^.  —  Att  tillhandagå  rådssökande  i  studie- 
spörsmål med  upplysningar  Tidn.  Upsala 
1928.  -vill,  [-t, -arej; -het.  Blir ,  känner  sig  r . 
inför  situationen  och  ~.  Om  en  och  annan 
sak  fann  han  sig  r.  och  måste  fråga  med- 
bedömaren  Hugo  Swensson.  Rädsla  gör  r. 
Dröjde  ~,  /  häpen,  undrande  och  r.  Magn. 
Elmblad.  Polisen  stod,  föreföll  r.  Vi  voro 
ett  ögonblick  ganska  r-a,  ty  ~  H.  Mörne.  — 
Sorgen  och  de  ra  tankarna  inför  ett  sådant 
öde  Per  Hallström.  Och  hxir  han  oupphör- 
ligt gjorde  ra  rörelser  med  händerna  Bertil 
Malmberg,  öv.  Rt  /  mitt  öga  letar  efter 
hamn  och  trygd  V.  Ekelund.  —  I  sin  r-het  tog 
hon  siyi  tillflykt  till  fadern  och  ~.  Stod  där, 
en  bild  av  själva  r-heten  ~.  Något  av  rike- 
domens r-het  'Sigurd'.  Syn.  villrådig,  obe- 
slutsam, utan  att  kunna  fatta  ett  beslut, 
osäker;  (ibl.  nära:)  alldeles  konsternerad, 
(helt)  perplex  1.  konfys,  'bortkommen',  råd- 
lös,   -vis;  -het.   Skr.  Lärd,  r.  och  praktisk 


937 


Rådvis— Rådlig 


938 


E.  M.  Rodhe  om  Olof  Svebilius.  Där  de 
r-a  äro  många,  där  går  det  väl  Bibeln.  Jag 
tror  du  vill  spela  r.?  Raf.  Lindqvist,  öv. 
Syn.  rådklok. 

—  Råd- 1.  Rådskammarje.  1)  Ex.  utan 
-S-.  a)  Man  bör  inte  tränga  sig  in  i  Guds 
rådkammare.  Som  för  att  tala  med  Linné 
fått  Tkoxa  in  i  Vår  Herres  hemligaste  r.» 
Guds  r.  finns  ingen  nyckel  till.  b)  Karl 
XLs  nybildade  r.  Nord.  Fam.^  Sedan  lands- 
hövdingen J.  Widén  misslyckats  med  att 
åstadkomma  en  liberal  r.  med  ett  par  soci- 
aldemokratiska ledamöter  ~  ib.  2)  Ex.  med 
-8-.  Mest  i  bet.  1  b.  Under  Gust.  II  Adolf 
ombildades  rådet  till  en  ständig  råds- 
kammare med  säte  i  huvudstaden '^  l^ord. 
Fam.^  Vad  värt  folk  mer  än  någonsin  be- 
höver är  en  r.  av  sakkunniga,  självständiga 
och  fosterlandssinnade  män,  som  ~  1920. 
Att  du  blivit  tillspord  om  mottagandet  av 
den  ecklesiastika  portföljen  i  konungens  r. 
H.  O.  Holmström.  Syn.  (ibl.:)  konungens 
råd,  statsråd,  konselj,  ministär,  regering, 
senat  (förr  i  Finl.).  -sal  se  råds-  nedan. 
-sökande  se  råd-  ovan. 

—  Rådsbord.  Sitta  vid  konungens  r.  i 
statsrådet.  Skolornas  målsman  vid  körning- 
ens r.  (In) kallad  till  konungens  r.  (såsom 
utrikesminister) .  Fullt  hemmastadd  vid  kö- 
rningens r.  blev  jag  aldrig  H.  Reuterdahl. 
-eld.  Och  samlade  stammens  män  kring 
ren  på  slätten  G.  L.  Dahlin,  -fru.  Riks- 
rådsfru; en  av  rikets  fruar;  ibl.  om  stats- 
rådinna.  -församling.  Riksråd,  regerings- 
kollegium, statsråd,  konungens  råd,  konselj 
o.  d.,  (jfr  råd(a)kammare).  -herr|e;  -epur- 
pur(n)  m.  fl.  Hist.  Se  riksråd  I  2.  Klädd 
i  r-ema7itel  råds(herre)purpurn.  —  Även  ngt 
friare.  Nikodemus,  en  av  judarnas  r-ar 
Bibeln,  -karelsk.  Om  det  till  Sovjetryss- 
land anslutna  'Rådskarelen',  -kommissa- 
rie. Folkkommissarie  i  Sovjet(ryssland). 
-källare  rådhuskällare,  -makt.  Dels  hist. 
om  riksrådet  i  Sverge;  dels  ifråga  om 
Sovjet;  dels  om  de  makter  som  äro  repre- 
senterade i  Nationernas  förbunds  råd. 
-mantel  se  riksråd  II.  -möte.  -purpur. 
Arbetade  för ,  att  ofrälse  skulle  hinna  beklä- 
das med  r  n  bli  medlemmar  av  konungens 
råd,  bli  riksråd  (jfr  d.  o.),  -president.  Ren 
i  Folkförbundsrådet,  -regemente.  Det 
blodiga  röda  r.,  som  åren  1920  och  1921 
svepte  fram  som  en  storm  över  norra  Italien 
(i  anslutning  till  den  sovjetryska,  rådsryska 
'världsrevolutionen')  T.  Fogelqvist.  -rege- 
ring. 1)  Hist.  Om  tiden  då  rådet  i  Sverge 
ägt  högsta  makten.  2)R-en  (=  soijjet,  sovjet- 
regeringen) förestås  alltså  av  ~  Sv.  Dagbl. 
1918.  Ett  ovedersägligt  bevis  på  [den  ryska] 
r-ens  delaktighet  i  [det  röda]  upproret  [i 
Finland]  B.  Éstlander.  -rysk.  Sovjetrysk. 
Kämpade  1918  i  Denikins  armé  mot  det  r-a 
väldet,    -sal.  Säll.  'rådsal'.  I  Stadshusets  r. 


i  Stockholm.  Ett  jättelikt  rum,  som  liknade 
en  r.  Py  Sörraan.  Ren  på  slottet  Per  Hall- 
ström, -session.  Stormig  r.  i  Geneve,  ny 
rådsmaning  till  Kina  och  Japan  febr.  1932. 
-system.  Den  proletära  diktaturen  i  Ryss- 
land är  organiserad  genom  rei  Z.  Höglund 
1919.  -tillsättning.  Vid  rar  pä  1600- 
talet.  -välde.  Både  hist.  o.  om  nutid. 
-ämbete. 

—  [Råd|a^  se  rå'].  —  Råd|aS  rådde,  rått, 
-as;  [are].  A)  Vanl.  verbformer.  I.  Huvud- 
bet.  l)Jag  vill  inte  ra.  Svårt  att  r-a,  när 
man  själv  står  i  våda.  2)  Det  är  dessa 
män,  som  ~  r-a  till  vad  ont  är  Bibeln.  Det 
skulle  jag  inte  r-a  till.  Ra  varken  till  eller 
ifrån.  Tag  din  rökbld  klänning,  rådde  mo- 
dern. S)Jag  skulle  r-a  dig  att  låta  bli.  Jag 
r-er  ingen  att  skämta  med  honom.  Låt  r-a 
dig  av  mig  I  lyd  mitt  råd,  gör  som  jag 
säger.  Om  jag  får  ra  dig,  så  går  du  genast 
till  ~.  Det  var  han,  som  rådde  mig  att 
resa,  rådde  mig  till  företaget.  —  Även  var- 
nande 1.  hotande,  t.  e.  Jag  r-er  dig  (för 
din  egen  skull)  att  en  annan  gång  låta  bli 
dylika  fasoner.  —  Ra  ngn  ifrån  ngt  av- 
råda. II.  Märk.  1)  Ra  bot  för  1.  på  (ett 
missförhållande,  ett  ont,  en  brist  1.  d.)  av- 
hjälpa. Vi  hade  rått  bot  på  jaktens  alla 
skavanker  så  när  som  pä  en  H.  Mörne. 
2)  Se  råda^.  B)  Avledning.  Ont  råd  är 
r-aren  värst.  Min  bästa  vän,  min  r-are, 
min  tröst,  min  lycka.  Syn.  A)  I.  ge  (ett) 
råd  1.  det  rådet,  (ibl.:)  tillstyrka,  förorda, 
tala  för;  (ibl.  nära:)  lägga  på  hjärtat,  in- 
struera, ge  (hand)ledning  1.  anvisning(ar), 
(upp)mana. 

—  Rådig,  -t,  -are;  -hetl  Ofta  skr.  1)  Me- 
dan en  r.  karl  sam  ut  till  den  nödställde 
och  ~.  Frti  Fortuna  älskar  ju  den  tappra 
och  r-a.  Hade  dock  alltid  hittills  visat  sig 
så  r.  och  klipsk,  att  ~  E.  Wallquist.  Djärv 
och  r.  Men  gumman  var  r.  och  snabbtänkt 
och  ~.  Denna  ra  handling  ~.  Gossen  blev 
kullstött,  men  hakade  sig  r-t  nog  fäst  i  skär- 
men, varigenom  ~.  Rare  var  då  brodern, 
då  han  ~.  Snarrådig  och  kvicktänkt.  2)  Och 
det  var  endast  Cooks  r-het,  hans  lugn  och 
självbehärskning,  som  ~  D.  Byström.  Som 
visat  stor  r-het  och  taktisk  blick.  Syn.  som 
lätt  finner  1.  vet  (på)  råd,  snabb  att  finna 
utvägar,  rådsnar,  (råd)fyndig,  snarrådig, 
snarfyndig,  snartänkt,  rask  o.  beslutsam, 
resolut,  som  har  sinnesnärvaro,  ibl.  radvis 
1.  råd  klok.  —  [Rådighet^  se  under  rå'].  — 
Rådlig,  -t,  -are  ;  [-het].  Svamp,  som  det  icke 
är  r-t  att  äta  oförvälld.  Det  kunde  vara  r-t 
att  försöka.  Det  är  icke  r-t  att  stanna  pd  en 
så  farlig  plats.  Och  det  var  icke  r-t  för  någon 
människa  att  ge  sig  ut  i  denna  storm.  Fann 
(det)  r-t  att  icke  fortsätta.  I  mörker  och  storm 
var  det  dock  icke  r-t  nalkas  land  S.  Dahllöf. 
Han  tyckte  så  r-ast  att  fara  med  list  och  '^ 
Sv.   folksagor.     Fann   (det)   rast  (att)  er- 


939 


Rådlig— Råga" 


940 


känna  sig  vara  tjuven.  Ja,  det  är  nog  (det) 
r-ast(e).  —  Du  betvivlar  alltså  r-heten  av 
ett  sådant  steg?  Syn.  välbetänkt,  klok,  för- 
ståndig, nyttig;  tillrådlig,  att  rekommen- 
dera; tjänlig,  passande,  ändamålsenlig,  för- 
delaktig, lämplig. 

Rådja^,  rådde,  rått,  -as.  Aid.  lagt.  Kan 
ej  hopföras  med  råda^  1.  råda"'*.  Blott  i  uttr. 
'ra  med  barn'  =  göra  havande.  Har  tro- 
lovning upphävts,  tillerkännes  kvinnan  ska- 
destånd, endast  om  hon  blivit  rädd  med  barn, 
ej  om  hon  blott  häudats.  Barn,  varmed 
kvinnan  i  Ingersmålet  rådd  blivit  Lagen. 

Rådbråkja  (fattat  som  ssg  med  bråka); 
-ning  (med  plur.).  l)Egentl.  Gammalt  döds- 
straff för  män  som  begått  nidingsmord  (hos 
oss  sist  1733);  man  krossade  förbrytarens 
lemmar  med  ett  hjul  1.  en  järnstång  var- 
efter han  steglades.  Dömas  till  r-ning. 
2)  Friare  o.  bildl.  a)  Jag  är  som  jag  vore 
r-ad  (efter  den  obekväma  sovplatsen) .  b)  Ha 
ett  språk.  Det  lät,  som  när  en  engelsman 
söker  ra  franskan.  Pd  en  något  r-ad  tyska. 
Syn.  2)  a)  sönderbråka,  krossa;  b)  (för)- 
vränga,  förvrida,  'misshandla',  malträtera. 

Rådig  o.    Rådlig  se  ovan  (före  råda*). 

Råg,  -en,  -ar  (ofta  skönl.;  —  rågåkrar,  råg- 
fält). Om  växten  (Secale  cereale),  kornet 
(ibl.  mjölet)  samt  grödan.  Som  sista  ssgsled 
även  om  'strandråg'  (ibl.  även  kallad  'vild  r.') 
dvs.  Elymus  arenarius.  1)  R.  odlas  huvud- 
sakligen i  norra  halvklotets  tempererade  zon 
och  är  det  sista  av  våra  vanliga  sädesslag, 
som  tagits  i  odling.  På  senare  år  har  i 
Sverge  veteodlingen  ökats  på  r-ens  bekostnad. 
Ren  blommar.  Ren  ryker  då  frömjölet 
kringföres  av  vinden.  Har  du  ren  sådd? 
I  dr  har  jag  inte  så  mycket  r.  Ren  har 
inte  kommit  upp  än.  Skära  r.  och  sätta  upp 
den  i  skylar.  Grönråg,  avsedd  blott  som 
foder.  Höstråg  sås  på  hösten  o.  skördas 
nästa  sommar.   Svalövs  förädlade  Vasaråg. 

2)  Ny  r.,  r.  för  året  torgfördes  i  går.  R. 
får  rostas  till  kaffesurrogat  1917.  Utsädes- 
råg. —  Bröd  av   enbart  r.,  av  finmalen  r. 

3)  Prästgårdsr-en  står  ovanligt  jämn  och 
vacker  i  år.  Skredo  två  älgar  ~  icke  trettio 
meter  ifrån  oss  över  en  nyråg  Alb.  Engström. 
Ännu  i  början  av  september  stodo  r-arne 
fullt  gröna  och  började  skäras  otnogna  H. 
W.  Arnell.  Rama  rykte,  och  luften  stod 
och  darrade  över  ~  Pär  Lagerkvist.  För 
länge  sedan  ha  grönr-arna  varit  snöfria 
och  ~. 

—  Rågax;  -blond.  -blon|d.  Lång  och 
smärt  och  r-d  ~  med  svärtade  ögonhår  och 
ögonfransar  G.  Hellström.  Ettr-t  Gretchen- 
huvud  Bo  Bergman,  -brodd.  [Där  haren] 
gräver  i  snön  efter  r.  Alb.  Engström.  Snig- 
lar, som  gärna  snålas  på  sensådd  r.  Josefina 
Bengts,  -bröd;  -sdiet  m.  fl.  Syrligt,  svart 
r.,  som  smakade  förträffligt.  R.  är  icke  mat 
för  magpatienter.  Hårt  r.  De  runda,  tjocka 


r-skakorna  med  ett  hål  i  mitten  ~  Ferd. 
Boberg,  -fält.  Böljande,  ljusgula  r.  -gul. 
Vackra  flickor,  blåögda  med  r-t  här  Jac. 
Ahrenberg.  -gärde.  -halm.  -kaffe.  Kaffe- 
surrogat av  rostad  råg.  Lovisa  satte  r-t  pd 
elden  och  ~  S.  Siwertz.  -kli.  R.  nyttjas 
till  häst-  och  svinfoder,  -korn.  -limpa, 
-lösta.  Bromus  secalinus.  -mjöl;  -sgröt. 
-odling.  Abstr.  o.  konkr.  R.  förekommer 
ända  upp  i  Norrbotten,  -röstning.  R.  i 
hemmen  för  beredande  av  kaffesurrogat  1911 . 
-sikt,  -en;  -(s)bröd  m.  fl.;  -ning.  Siktat  råg- 
mjöl. Bröd  av  r.  med  kokt  potatis.  R-sver- 
ket  vid  Valskvarnen  ramponerat.  Rnings- 
förbudef  upphävt  i  går  febr.  1916.  -skorpa, 
-skyl.  -skörd.  -strå.  Vaggade  som  ett 
r.  i  blåst  Th.  Renvall,  -stubb.  Springa 
med  bara  fötter  över  ren.  -sved;  -ja.  R. 
avbildad  hos  Olaus  Magnus.  —  Virkesrikt 
granbestånd  å  gammal  r-ja  H.  Hesselman. 
-sådd.  Efter  fullbordad  r.  -värde.  Olika 
slag  av  spannmål  omräknas  i  sitt  värde  i 
råg  (reduceras  till  r.)  sålunda  alt  ~  1918. 
-åker.  Vi  ska  må  som  svin  i  r.  Rich. 
Malmberg. 

Råg|a\  -an  1.  Råg|e,  -en,  [ar].  I.  Ex. 
med  ra.  Nästan  endast  bildl.  1)  Skönl. 
Den  lyckans  r-a,  som  blev  mig  beskärd  Emil 
Zilliacus.  O  Herre,  Du  som  skänkte  oss  all 
fröjds,  all  smät-tas  ra  ~  Bertil  Malmberg. 
Vdre7i  har  allt  vad  den  ägde  förr  :l  färgernas 
spel  och  dofternas  r-a  J.  Tegengren.  I  rik 
r-a.  Frökens  oväntade  ankomst  till  '^festen 
är  som  ran  på  måttet  Sigrid  Kurck.  2)  Ej 
eform.  Och  till  ra  pä  allt  tecknade  det 
sig  nu  till  stora  händelser  S.  Lagerlöf.  Till 
r-a  pd  eländet,  olyckan.  II.  Ex.  med  r-e. 
Oftast  egentl.  l)iV'är  skrindan  lastades  med 
re.  Och  som  eit  helt  hölass  kan  köra  igenom 
med  r-e  och  allting  Sonja  Bergvall,  öv.  Såg 
med  förskräckelse  på  min  portion  —  det  var 
riktig  re  på  den  N.  Ambjörn.  Att  han  får 
sitt  stop  tillmätt  med  r-e  V.  Moberg.  När 
både  mjölkistan  och  fläskkaret  stodo  fulla 
till  re  på  vinden  ~  ib.  2)  Bildl.  Jämn- 
måttet, ehuru  naturligtvis  med  r-e  G.  G. 
Laurin.  Tre  våldsamt  stormiga  veckor,  till 
vilka  som  re  kom  femton  dygns  karantän 
i  hamnen  Klara  Sohanson.Tunnsådd  glädje,! 
kval  med  re  A.  T.  Gellerstedt.  Ren  på 
måttet  kom  en  vecka  senare  Hanna  Diedrichs, 
öv.  Syn.  vad  som  fylles  på  över  kanterna 
1.  brädden,  ytterligare  påfyllning  1.  tillskott 
1.  tillökning,  överfyllnad,  övermått,  rågat 
1.  mer  än  fullt  mått,  överflöd;  ibl.  ökning 
1.  'spets'.  —  Rågja^  -ade,  -as;  r-a  upp  ru; 
[-ning].  1)  Egentl.  Och  rar  våra  tallrikar 
med  de  härligaste  smultron.  Under  det  hon 
med  orubbad  aptit  r-ade  siyia  assietter  vid  ~ 
Ejnar  Smith.  Rade  fat.  Mäta  upp  dt  ngn 
en  r-ad  skäppa.  Det  med  allt  möjligt  gott 
r-ade  tebordet.  Och  bräddades  stora  bröd- 
korgen rande  full  Josefina  Bengts.    Under 


941 


Råga* — Råka^ 


942 


det  påsarna  fylldes  och  r-ades.  Där  remmarn 
r-ades  med  gyllne  vin  D.  Fallström.  I  r-at 
mått  ofta  även  bildl.  (=  rikligen,  ymnigt, 
överflödande).  —  I  bild.  Ett  spel,  där  in- 
satsen var  hög  och  sista  potten  r-ad.  2)  Bildl. 
Liksom  för  att  ra  måttet  ])å,  av  våra  lidan- 
den. Och  säkerligen  var  icke  olycksmåttet 
för  henne  änmi  r-at  And.  Allardt.  Allt  nog  — 
hans  mått  vart  r-at  och  han  kallades  att 
stdnda  ansvar  inför  ~.  Magister  Larsson 
ansågs  för  läsare,  och  detta  r-ade  oviljan 
mot  honom  E.  G.  Lilljebjörn.  Stunder,  r-ade 
av  sällhet.  Syn.  fylla  med  råge  1.  till  1. 
över  brädden,  slå  bräddfull,  brädda,  fylla 
1.  iskänka  ru  till  randen,  lägga  på  1.  upp- 
stapla över  kanterna;  överhopa,  icke  spara 
(på),  'breda  på';  (r-a  måttet  ibl.:)  gå  (allt)- 
för  långt,  komma  tålamodet  att  bi-ista,  nå 
kulmen  o.  d. 

Råks  -en,  -ar.  Ldls.  även  'vrak'.  Så  att 
isen  sprack  och  det  slog  upp  r-ar  på  sjön 
Elis.  Wsern-Bugge.  En  r.  hade  slagit  upp 
i  Kyrksundet  A.  Mörne.  Till  kanten  av  ren 
hans  steg  hade  spårats '^Frödmg.  Ochkastade 
oss  med  stavarnas  hjälp  över  r-en  J.  G. 
Andersson.  Se  upp  för  rar  —  långsträckta 
issprickor  med  öppet  vatten  Sv.  Livrädd- 
ningssällskapet febr.  1929.  På  Nevan  hade 
det  öppnat  sig  stora  rar  ~  Ellen  Wester, 
öv.  Landren  tvingar  oss  långt  ut  på  isen 
H.  Söderhjelm,  öv.  Syn.  (långsträckt)  is- 
spricka  1.  isrämna  (med  öppet  vatten). 

Råk%  -et  [1.  -en].  Innanmäte  (särsk.  i 
flsk),(fisk)avfall,  fiskråk.  Och  kapten  Kruse  ~ 
gnodde  strömmingsfjäll  och  r.  av  händerna 
E.  Sparre.  [Löjorna]  göda  sig  med  ström- 
mingsråk vid  bryggor  och  båthamnar  ib.  — 
Sedan  vi  tagit  r-et  ur  krokodilen,  fingo  in- 
födingarna husera  med  köttet  bäst  de  ville 
Hj.  Bengtsson. 

Råk|aS  -an,  -or.  Corvus  frugilegus.  I.  En- 
kelt. R-an  har  längre  näbb,  smalare  vingar 
och  smärtare  kroppsbyggnad  än  kråkan. 
R-orna  ser  man  mest  i  södra  Sverge,  dock 
häcka  ror  sedan  flere  decennier  även  i  Upp- 
salafrakten och  upp  mot  Vattholma.  Ran 
flyttar  regelbundet  bort  om  vintern,  men  flytt- 
ningsvägarna känna  vi  ej.  Pratade  och 
snattrade  värre  än  alla  skånska  kajor  och 
r-or  sammantagna  Sigrid  Stjernswärd.  Likt 
r-orna,  där  de  på  åkern  plocka  *>-  Alb.  Hen- 
ning. II.  Ssgr.  Ex.:  [Ekarna  stodoj  alldeles 
kala  med  svarta  r-bon  synliga  bland  det 
dystra  grenverket  Ös .  fr.  Bunin.  Det  skrattar, 
det  dansar,  det  flaxar  /  likt  en  r-flock,  som 
ömsade  plats  K.  G.  Ossiannilsson.  Trots 
hela  r-koloniens  högljudda  protester  V.  Bene- 
dictsson.  Borgar  med  sina  svankanaler  och 
r-nästen  A.  Österling.  R-samhällen.  Rskrä- 
net  H.  Dhejne.  Ätt  sotnliga  r-skyttar  [i 
Skåne]  ~  arrendera  jakträtten  i  vissa  dungar, 
där  r-kolonier  finnas  O.  v.  Mentzer.  Före 
måltiden  ägnade  vi  oss  åt  r-skytte  i  parken  -v 


A.  Österling.  Rstek.  Skränande  rsvärmar 
Erik  Palm.  Och  jag  såg  ut  precis  som  en 
halvfjädrad  r-unge  V.  Benedictsson.  Knappt 
flygfärdiga  r-ungar  anses  som  en  läckerhet. 
Råk|a'%  -ade,  -at  [ldls.,  värd.  även  -te, 
-t],  -as  (även  reciprokt).    I.  Träffa  (rätt)  o.  d. 

1)  a)  Abs.  Och  han  r-ade  (jn-ecis)  där  han 
siktade.  Men  r-ade  han  '^,  upprepade  han 
förtjust:  Rasande  fin  konstruktion  piå  det 
här  geväret  H.  Schiller.  b)  Ra  målet.  Sikta 
åt  himlen,  om  du  vill  ra  skogsbrynet  A. 
Hallberg.  Väl  trä /fat,  sa  mannen,  när  kulan 
r-ade  hans  träben.  Den  lyckan  r-ar,  blir 
sovandes  rik.  En  vältalighet,  som  rade  mål. 
Ra  en  öm  punkt  hos  ngn,  ngn  på  det  ömma. 

2)  Hitta,  a)  Ldls.  Jag  rar  inte  dit.  Vi  går 
inte  längre  bort  nu  ~  Vi  r-ar  inte  hem  igen 
Adolf  Johansson.  R-a  vägen  (till '^) .  b)  All- 
männare. Hade  du  svårt  att  ra  rätt?  R-a 
vilse  i  skogen.  3)  Oförmodatr-angnpågatan. 
Jag  vet  ju,  var  jag  kan  ra  honom,  var  han 
(kan)  r-as.  Ras  säkrast  på  ämbetsrummet 
12—1.  Hon  tyckte  om  att  ra  sina  vänner.  Där 
rar  du  säkert  bekanta.    4)  R-as,  reciprokt. 

a)  Det  vore  roligt  att  r-as  en  kväll  och  upp- 
liva gamla  minnen.  De  hade  kommit  över- 
ens om  att  (åter)  ras  efter  10  år.  Har  man 
ej  r-ats  på  åratal,  är  det  ~.  Men  ännu  hade 
Gustaf  Collijn  och  jag  inte  ens  råts  per- 
sonligen ~  E.  Norling.  Vi  råktes  här  för- 
tiden höst  Strindberg.  Farväl  tills  vi  r-as. 
Skämts,  i  uttr.  På  återseende,  vi  träffas, 
när  vi  r-as  I  Hj.  Söderberg,  b)  Tvä  linjer, 
som  aldrig  r-as,  hur  långt  de  än  utdragas, 
kallas  parallella. 

II.  Händelsevis  komma  att  o.  d.  1)  Med  inf. 
(mest  utan  'att'),  a)  Ex.  ordnade  alfabetiskt 
efter  inf.  Som  tydligen  r-at  bli  kvarglömda. 
Och  r-ar  lätt  (att)  bli  ett  besvärligt  ogräs. 
Och  om  han  nu  r  ade  dö  dessförinyian?  Men 
där  r-ade  dä  inte  finnas  några  tjänare.  Vi 
r-ade  få  plats  i  samma  kupé.  Rade  lyck- 
ligtvis i  sista  stund  få  tag  i  en  buske.  Bara 
du  inte  rar  förarga  honom.  R-a  förgå  sig. 
Hur  hade  han  r-at  förirra  sig  hit?  Och 
sä  hade  han  r-at  glömma  av  hela  saken. 
Flickorna  halvsvulto,  såvida  de  ej  r-ade  ha 
pengar  ~.  Den  mening,  som  för  tillfället 
r-ar  ha  majoritet  Nä,  sådant  r-ar  hända  ~ 
händer  ju  ibland.  R-a  komma  emellan.  Ra 
röra  vid  ngt.  Det  var  inte  miit  fel  —  kla- 
gade hon  —  likt  ett  barn,  som  tr-at'"  slå 
sönder  något.  Jag  r-ade  vara  läkare  för  en 
av  Rothschildarna,  ägare  till  ~  Ax.  Munthe. 
Nu    rar    det  händelsevis  vara  så,   att  ~. 

b)  Värd.  1.  dialektfärgat  ngn  gång  'ra  till 
att'  (även  med  'till'  betonat).  Ladugården 
rade  till  att  stå  mitt  över  ett  ställe,  där  de 
osynlige  bodde  nere  i  jorden  Levi  Johansson. 
2)  Reii.  Nu  rade  det  sig  emellertid  sä,  sä 
lyckligt,  att  jag  just  den  dagen  hade  ärende 
till  staden.     Sä  kan  det  r-a  sig. 

III.  Komma  'falla'  o.  d.  Med  prep.  Alfa- 


943 


Råk  a^— Rån  ^ 


944 


betiökt  efter  substantiven.  1)  I.  Ra  i  ett 
bakhåll.  Ra  i  eld  och  lågor  över  ~.  Ra  i  fara 
(att  '^).  Utan  att  dock  r-a  i  öppen  fiendskap. 
Ra  i  fällan.  Ra  iförlägenhet  (för  en  mindre 
penningsumma).  R-a  i  förtvivlan.  Det  hade 
börjat  med  att  de  r-at  i  gräl  om  en  femma. 
Ra  i  handgemäng.  Ra  i  rättvisans  händer, 
i  händerna  pd  ~.  Ra  i  klämma.  Ra  i 
luven  på  varann.  Redan  från  början  r-ade 
han  i  misshumör,  i  misstämning.  Om  du 
r-ar  i  (verklig)  nöd '^.  Att  hans  nervsystem 
totalt  r-at  i  olag.  Ra  i  olycka.  Har  du  nu 
r-at  i  olycka  för  en  vas  igen?  r-at  slå  sön- 
der. Och  sä  pd  köpet  r-at  i  onåd  hos  regen- 
ten.  Ra  i  (fullt)  raseri  över  ngt,  vid  tanken 
på  ~.  -Ra  i  rövarhänder,  ökad  risk  för  att 
flygplanen  r-a  i  spinn.  Ra  i  sfockning.  R-a 
i  strid.  Ra  i  stämning.  Rädd  att  ra  i 
tvetalan  Hj.  Söderberg.  När  två  ra  i  tvist, 
tar  en  tredje  vad  de  mist.  Som  under  världs- 
kriget r-at  i  upplösning.  Han  knäppte  med 
fingrarna  åt  förtalet,  men  jag  r-ade  i  upp- 
ror. Ra  i  vanrykte.  2)  På.  Ra  pd  av- 
vägar egentl.  o.  bildl.  Ra  pd  förfall.  Fastän 
släkten  r-at  på  obestånd  och  ~.  Något  måste 
ha  r-at  pd  sned  i  sista  minuten  även  bildl. 

3)  Under.  Att  hela  landet  ~  skulle  ra  under 
bolsjevikernas  välde.  4)  Ur.  Ra  ur  fatt- 
ningen förlora  sinnesnärvaron,  tappa  huvu- 
det. Vid  järnvägarna  hade  allt  kommit  i 
olag,  alla  tidtabeller  hade  r-at  ur  funktion. 
R-a  ur  gängorna  egentl.  o.  bildl.  Allt  har 
här  hemma  r-at  ur  led,  allt  har  bedrivits  dt 
helvete  E.  Grotenfelt. 

Syn.  I.  1)  träffa  (målet  1.  prick(en)  1. 
rätt),  drabba,  hitta  (prick);  2)  hitta  (vägen 
1.  fram),  (kunna)  ta  sig  fram,  'vara  hemma' 
1.  känna  vägen  1.  trakten;  3)  (på)träffa  (ru), 
(ojörmodat)  möta,  sammanträffa  med,  råka 
på,  stöta  ihop  med,  stöta  på,  ibl.  anträffa; 

4)  träffas,  träffa  varann,  ibl.  vara  1.  gå  Qt 
tillsammans,  se  varann,  råka  ihop;  ibl. 
sammanlöpa;  II.  händelsevis  1.  oförsett  1. 
av  en  händelse  komma  (att),  händelsen  1. 
slumpen  gör  1.  gjorde  att,  det  kom  sig 
(så),  hända  sig  1.  foga  sig  1.  slumpa  sig  1. 
hampa  sig  1.  falla  sig  (så  att),  (komma  att) 
'gå'  1.  'bli'  (så  att),  ibl.  inträffa;  III.  komma, 
falla,  råka  ut  (för),  bli  utsatt  (för),  inveck- 
las (i). 

—  Råka  emellan  (t.  e.  så  man  får 
fingret  klämt).  Även  bildl.  R.  fast  [ru].  Men 
just  vid  gränsen  råkade  han  fast  och '^.  R. 
fast  för  ngn  värd.:  råka  nt  för  o.  ej  kunna  bli 
kvitt.  R.  ihop  [m].  1)  När  de  ha  rdkat  ihop, 
sd  blir  det  inte  slut  pd  samtalet  i  brådkastet. 
R.  ihop  med  en  krets  glada  levnadsbröder. 
2)  R.  ihop  sig  om  delningen  av  arvet  komma 
i  delo  1.  tvist,  bli  oense.  3)  Det  är  sd 
mycket,  som  har  råkat  ihop  just  nu  kört 
ihop,  sammanträffat.  Ska  det  nu  ocksd 
r.  ihop  pd  samma  dag!  R.  in  [ru].  Se 
inr-a.     R.  på.     Jag  råkade  pd  honom  (av 


en  ren  händelse)  pd  min  Stockholmsresa. 
Vi  hade  rdkat  pd  Karin,  just  som  hon 
stuckit  fingret  i  syltburken.  R.  till.  Ngt 
värd.  Hir  kunde  det  r.  (sd  illa)  till?  — 
R.  till  att  göra  ngt.  R.  ut.  1)  Nu  har  du 
rdkat  (väl,  vackert)  ut,  riktigt  rdkat  uti 
Bättre  kunde  han  inte  råkat  ut.  R.  illa, 
olyckligt  ut.  2)  R.  ut  för  ddliga  kamrater. 
Blir  man  här  uppe  ~  nekad  mat,  kan  man 
vara  säker  på,  att  man  rdkat  utför  en  grek, 
italienare  eller  polack  Arthur  J.  Jacobsson. 
Sdå,  är  det  fru  v.  K.  han  r-at  ut  för,  sd 
lyckönskar  jag  honom  icke.  R.  ut  för  en 
olycka,  ett  missöde,  storm,  obehag. 

Råm|a,  -ade,  [-as];  -ning  (med  plur.). 
1)  Egentl.  Om  kor.  Korna  r-ade,  oxarna 
bölade,  tjuren  vrdlade  ilsket  och  styggt.  Som 
kor  r-a  i  juli  vid  mjölkdags.  I  lagården 
r-ade  korna  sin  morgonhälsning,  efter  att 
bli  mjölkade.  —  Kossornas  otåliga  r-ningar  i 
lagårn.  2)  Friare.  Om  andra  djur.  Salarna 
ra  ett  tag  och  tystna  igen  S.  Barthel.  [När 
sjölejonen]  r-ande  krypa  omkring  på  strand- 
klipporna H.  Mörne.  3)  Bildl.  a)  Hans 
r-ande  stämma,  som  tjockt  och  väldigt  ut- 
släppte tonerna.  Ett  dragspel  med  fastnande 
basknappar  r-ar  som  ett  ostillat  fähus  J. 
Hemmer.  Ur  fjärran  r-ar  havet .  .  .  Hör, 
å,  hört  I  Det  blåser  upp  till  fördrsstorm  i 
sjön  'Jörgen  Block'.  Bdten  gdr  med  sakta 
fart  och  utstöter  dd  och  dd  ett  r-ande  ljud, 
som  i  dimman  besvaras  av  andra  båtar 
Elsb.  Funch.  En  lastbil  redan  här  och  där  / 
en  vresig  varning  rar  Hj.  Procopé.  Hög- 
talarn rar.  Stockholmsbussen  skräller  Einar 
Malm.  Sirenen  r-ar  i  ett  som  en  vilsegdngen 
ko  i  storskogen  Sv.  Haglund.  Dessutom  är 
jag  hungrig,  sd  att  det  formligen  rar  i 
magen  ib.  b)  Det  blir  kallt  ~  och  dd  rar 
det  i  isen  Strindberg.  Kanske  ekar  ett  skott  ^ 
eller  r-a  frysande  sjöar  Alb.  Engström.  Syn. 
(ibl.  nära:)  böla,  vråla,  ryta,  'skälla',  tjuta, 
(h)yla. 

RånS  -et,  =;  -affär;  -bagjare  (-eri;  -erska); 
-järn  m.  fl.  Numer  säll.  (o.  mest  som  sista 
ssgsled  1.  Idls.)  'rå'  (se  rå^  o.  jfr  gorå(n) 
(II.  1241).  Finns  det  trasiga  rdn  att  köpa? 
[Rullrdn:]  Smeten  lägges  pd  tipphettat  råyi- 
järn,  och  rånen  gräddas  rostfärgade,  var- 
efter de  rullas  varma  över  en  käpp  och  ~ 
Idun  1931.  De  där  sköra  rånen.  Kotn  för 
att  hjälpa  mamma  med  råna  Maija  Aker- 
man-Tudeer.  Sockerfria  smörqåsrån.  Tunn- 
rd(n).  —  Holms  rdnbageri  i  Uppsala  (kring 
1900).  Strutar  av  råndeg  Fru  Högstedt. 
Rånjärn  av  aluminium  Idun  1931.  R-paket. 

Rån%  -et,  =.  I.  Enkelt.  1)  R.  är  enl. 
strafflagen  ett  svdrare  brott  än  tjuvnad  och 
föreligger,  dd  ndgon  medelst  vdld  d  person 
eller  användande  av  hot,  som  innebär  trän- 
gande fara,  av  annan  tager  gods  eller  pen- 
ningar. Straffet  för  r.  är  flerårigt  straff- 
arbete och  kan  i  vissa  fall  skärpas,  t.  e.  vid 


945 


Rån^ — Råttfångare 


946 


r.  från  posten,  vid  återfall  i  r.  osv.  Begå  r. 
R.,  förövat  mot  bankbud.  Misslyckat  r.: 
r-smannen  blir  slagen  knockout.  Post-,  bank- 
rån. 2)  Bildl.  Helgerån.  II.  Ssgr  ha  rå^i-; 
råns-  blott  i  det  åld.  'rånsman'.  —  Rån- 
försäkrja;  -ing.  R-a  Edra  kassabud  i  Secu- 
ritas  Annons  1910.  Lantmanna-  och  kredit- 
kassan, som  icke  har  sina  bud  rade  1918. 
-försök.  Det  gick  en  historia  om  ett  r.  mot 
honom;  kanhända  den  var  sann.  -kupp. 
Ren  vid  Vegagatan  1919.  R-sförsöket  på 
Jönköpings  centralstation  1926.  -mord.  Mord 
i  förening  med  rån.  -mördja;  -are;  -erska. 
Jfr  föreg.  Nu  misstankes  han  för  att  ha 
r-at  ytterligare  tre  affärsmän,  dä  de  ~.  Och 
han  har  inte  så  mycket  pengar,  att  han  be- 
höver ängslas  för  r-are  Harry  Blomberg.  — 
Rånsman,  åld.  Rånsmän  och  mördare. 
Strida  mot  rånsmän  K.-E.  Forsslund.  Syn. 
rånare.  —  Råll|a,  -ade,  -as;  -are;  erska. 
1)  Ra  ngn  på  allmän  landsväg.  Ra  pen- 
ningar från  ngn,  ngn  på  (hans)  pengar. 
Hur  denne  rysstrons  svenske  apostel  [Z. 
Höglund]  på  hemvägen  från  en  pilgrimsfärd 
till  sitt  heliga  Mekka  [Moskva]  r-ades  på 
sin  klocka  T.  Segerstedt.  Hade  utarbetat 
ett  fulländat  system  att  i  spelsalarna  r-a 
damerna  på  deras  smycken.  Rad  på  hela 
sin  kassa.  Planerat  att  ra  ett  bankbud,  en 
bank.  Om  vår  kronbrud  du  stjäl  och  vår 
gullkrona  r-ar  K.-E.  Forsslund.  2)  R-aren 
inringades  i  Klara  efter  två  nya  kupper. 
Lassorarna  i  Köpenhamn  1933.  Bank-,  post-, 
järnvägs-;  väskr-are.  Helger-are  bildl.  — 
Polisen  har  ännu  ej  lyckats iippspärar-erskan. 
Syn.  (nära  stå:)  plundra,  röva. 

Råstu  se  rådstuga. 

Rått|a,  -an,  -or.  Jfr  mus  o.  katt.  All- 
männast om  djur  tillhörande  den  stora  gna- 
garfamiljen  'r-djur'  (Muridse)  till  vka  utom 
råttsläktet  (med  undersläktena  r-or  och 
möss)  även  höra  bl.  a.  sorkdjur  (hit  även 
lämlar  o.  bisamr-or)  o.  hamstrar.  Vanligare 
om  'råttor  o.  möss'  o.  slutligen  särskilt  om 
r-or  (Rattus  1.  Epimys).  'Pungr-an'  (opos- 
sum)  är  ingen  gnagare  utan  ett  pungdjur. 
I.  Egentl.  1)  Svarta  r-an  (Rattus  1.  Epimys 
rattus),  som  tros  ha  itikommit  till  Sverge 
på  1200-talet,  är  numer  sä  gott  som  överallt 
fördriven  av  den  över  Skåne  på  1790-talet 
inflyttade  bruna  r-an  (R.  1.  E.  decumanus), 
som  är  större  och  starkare  än  den  förra ; 
svarta  exemplar  av  bruna  r-an  skiljas  från 
den  svarta  bl.  a.  genom  sin  kortare  svans. 
Åtgärder  för  utrotande  av  ror  och  möss. 
Premier  för  dödade  r-or.  Stockholms  hälso- 
vårdsnämnd disponerar  årligen  30,000  kr. 
för  att  bekämpa  r-orna  i  staden  1935.  Med 
visst  skäl  har  en  fransk  forskare  kallat  r-an 
för  ^dödens  handelsresande^ .  Ror  som  spri- 
dare  av  böldpest.  Har  du  fått  ror  i  källa- 
ren? En  katt,  som  verkligen  håller  efter 
r-orna.  R-orna  ha  gnagt  sig  in  i  den  tjocka 


låren  och  ätit  upp  en  del  värdefulla  böcker. 
Stora,  feta,  illaluktande  bakgårdsr-or.  Pä 
grund  av  r-ornas  oerhörda  fruktsamhet  och 
spridningsförmåga.  Hon  stod  xippflugen  på 
en  stol  och  pekade  i  högsta  förskräckelse  mot 
ett  hörn,  där  en  liten  mus  trippade,  och  skrek 
i  himmelens  sky:  Hjälp,  hjälp, enr-al  2)Hu8-, 
skogsr-a  zool.  kallade  'möss'.  Med  'vita  r-or' 
avser  man  vanligen  albinosformer  av  möss. 
II.  I  jämförelser,  ordspråk  o.  d.  samt  friare 

0.  bildl.  1)  I  en  avlägsen  krok  i  basargatan 
sitter  en  kvinna  på  huk  ~  hopkrupeti  som 
en  stor  ladugdrdsr-a  ~  Maud  v.  Rosen.  Satt 
tyst  som  en  r-a  och  lyssnade.  Som  r-orna 
överge  det  sjunkande  skeppet.  Vät  som  en 
dränkt  ra.  Tjitjerin  liknade  mer  än  vaydigt 
en  dränkt  r-a  och  stirrade  dystert  på  oss 
Öv.  fr.  Br.  Lockhart.  Ängslig  som  en  r-a. 
Utfattig  som  en  r-a  Gunilla  Wettergren. 
Fattig  som  en  skogsr-a.  När  r-an  är  mätt, 
smakar  mjölet  beskt.  Leka  med  sitt  offer 
som  katten  med  r-an.  ^Rorna  äro  i  fällan^, 
sade  monsieur  Dufresne  Öv.  fr.  Ashton- 
Wolfe.  När  katten  ä  borta,  dansa  r-orna 
på  bordet  'när  mor  är  borta,  spela  ungarna 
herrar  i  skafferiet'  o.  d.  Ringleken  'katt 
och  r-a  .  2)  Om  person.  Mest  som  sista 
ssgsled.  a)  Ej  nedsättande;  ofta  smeksamt. 
Om  (små)flickor.  E71  liten  balettr-a.  Biobitna 
skolr-or  ibl.  även  om  pojkar.  En  stackars 
liten  stadsr-a,  som  inte  känner  till  landet. 
Kulissflörten  bland  små  söta  teaterr-or  Sv. 
Dagbl.  1926.  b)  Om  (manliga  1.  kvinnliga) 
tjuvar.  En  butiksr-a '^  har  dömts  för  första 
resan  stöld  Tidn.  Upsala  1928.  Att  han 
opererat  som  ^fartygsr-aT>  i  Sannegärdsham- 
nen  1935.  Internationell  hotellr-a  avslöjad 
i  Åre  1925.  Tågr-a  gör  goda  kap  pä  nattå- 
gen 1930.    Syn.  ibl.  mus. 

—  Råttaktig,  t,  -are;  -het.  Plirande 
på  sitt  r-a  sätt  Märta  Lindqvist,  öv.  -an- 
sikte. Hans  spetsiga  r.  började  skimra, 
ögonen  blev  små  av  slughet  ~  Curt  Berg, 
öv.  -art;  -ad.  [Sorkdjur]  rade  djur  med  ~ 
E.  Lönnberg,  -bekämpande.  Ett  syste- 
matiskt r.  bör  ske  samtidigt  över  stora  om- 
råden, eljes  flytta  råttorna  blott  från  plats 
till  plats.  -bo.  l)Mer  egentl.  Även  ifråga 
om  möss  o.  sorkar.  Stövare  ifärd  med  att 
gräva  efter  r-n  på  åkern.  2)  Bildl.  särsk. 
om  gammalt  skräpfyllt  hörn  på  vind  o.  d. 

1.  om  gammalt  ruckel.  Hela  huset  ä  inte 
amiat  än  ett  gammalt  r.  -djur.  Se  råtta. 
-dress|yr;  -ör.  Svärdslukare,  rörer  och 
taskspelare  Sten  Bergman.  -dÖd|ande;  -are. 
Rande  djur  Nord.  Fam.^  Tamillern ,  en  god 
r-are.  -frät.  Även 'musfrat'.  -fri.  1)  SfocÄ- 
holm  r-tt  nästa  är?  Stockholms-Tidn.  1928. 
2)  Råttsäker.  [Hönsjhuset  bör  ha  r-tt  golv  ~ 
Nord.  Fam.'*  Torrt  och  r-tt  magasin,  -fång- 
are.  Mindre  ofta  -fängare.  1)  Ha7i  var 
nämligen  professionell  r.  —  Råt ff ängaren  i 
Hameln.   2)  Om  djur.   En  sån  där  engelsk 


947 


Råttf  ångare —Räcka^ 


948 


r.  eller  pinscher  eller  ~  Öv.  fr.  H.  Löns, 
-fångst.  Pd  r.  hegiima  hundraser  Sv.  Upp- 
slagsbok. -fäll|a;  -efabrik  1.  -sfabrik  m.  fl. 
1)  Egentl.  Dessa  möss-  och  rättfällor  ära 
absolut  fängstsäkra.  Ror  av  ett  otal  kon- 
struktioner, dödande  eller  blott  fångande.  — 
B-efabrik  med  export  pd  Kina  och  Austra- 
lien Sunt  Förnuft  1932.  2)  Bildl.  Hit  in 
togo  några  sin  tillflykt,  men  det  var  en  veri- 
tabel r-a.  —  Bstaktik  Sv.  Dagbl.  1900. 
-fängare  se  råttfångare.  -färg;  -ad.  Det 
trumpna,  rätt  osunt  bleka  ansiktet,  inramat 
i  sina  prerafaelitiska  slingor  av  r-at  hår  ~. 
Syn.  råttgrå.    -förgöringsmetod. 

-gift.  Ett  av  de  i  Soerge  mest  använda 
r-erna  är  f.  n.  kiselfluornatrium  (råttoxin) 
Nord.  Fam.^  (1932).  Bestämmelser  ang.  ut- 
läggande av  r.  -gna|gd  1.  -gna|vd.  [Att 
köttet]  var  r-gt  och  nästan  odugligt  till  män- 
niskoföda T.  Boberg.  —  Varken  ^kantstötti>, 
r-vd  eller  maskäten  [får  mandeln  vara]  Fru 
Högstedt.  -grå.  /  r.  fångdräkt.  Med  r. 
sammetskrage  Sam  Arsenius.  -hund;  -sras. 
Med  r.  avses  eg.  schnauzern  ~^  men  populärt 
betecknas  därmed  även  andra  på  rättfångst 
begivna  hundraser  ss.  terrier  m.fl.  Sv.  Upp- 
slagsbok. Min  tanke  rotade  i  mitt  minne 
som  en  r.  i  ett  mullvadshål  Guido  Simberg. 
-hål.  Du  står  här  och  stirrar  på  en  enda 
fläck  som  en  katt  framför  ett  r.  S.  Lagerlöf. 
I  källarn  var  det  fullt  av  r.,  och  det  hjälpte 
infe  att  smeta  till  dem.  Det  finns  alltid  ett 
litet  r.  för  lyckan,  brukade  han  säga  Bo 
Bergman,  -jakt.  Kisse  på  r.  -jägare.  Tam- 
illern  som  r.  ersätter  Miskatten?  1935.  [Skal- 
lerormarna]  äro  stora  sork-  och  råttjägare 
O.  Cyrén.  -katt;  [-a].  Huruvida  det  var 
en  god  r.  Hj.  Bergman.  —  Ingen  r-a  sköter 
sin  syssla  bättre  än  en  sådan  pinscher  Carl 
Leuhusen.  -krig.  Här  behövs,  att  vi  ordna 
ett  fullständigt  r.,  eljes  bli  vi  snart  uppätna 
av  råttor,  -lik;  -het;  -nande.  1)  Se  bara 
på  hans  små  svarta,  pigga,  ra  ögon!  Kom 
Marianne  med  sina  snabba  r-a  steg  E.  Kihl- 
man,  öv.  2)  Obehagliga,  tysta,  r-nande  djur. 
-lopp|a.  Den  indiska  r-an  (Xenopsylla  cheo- 
pis)  kan  överföra  böldpesten  till  människan. 
-lort.  Det  är  apartogryn,  sa  hökarn  om 
ren. 

-mat.  -mos.  Utlägga  (förgiftad)  r.  i 
källaren,  -nos.  En  nätt  litet  ansikte,  blott 
med  en  alliför  spetsig  r.  -skräck.  Ha  r. 
-smuts,  -svans;  -fläta.  Håret  flätat  i  en  liten 
smal  r.  R.  Schildt.  Den  lilla  näpna  dottern 
med  de  många  svarta  r-arna  [flätorna]  N. 
Ambolt.  -säk|er;  -ring.  Bra  källarluckor, 
patentsökta  och  förordade  av  ~  1925.  — 
B-ring  av  byggnader :  ståltrådsnät  (1  cm 
maskor)  för  ghcggar,  plåtbeslagna  dörrar, 
som  ligga  tätt  an  mot  ram  av  cement  el. 
järn,  lagning  av  hål  i  stenfot,  golv  i  mat- 
källare av  cement  o.  a.  Nord.  Fam.'  -ung|e. 
En  hel  rad  mycket  små  och  söta  rar.   -ut- 


rotning; -smedel.  Systematisk  r.  igångsatt 
av  Hushållniyigssällskapet.  -ätjen.  Bästa 
osten  blir  snarast  ren.  En  smal  r-en  kant 
kring  hålet  i  kakan  ~.  Gamla  luntor,  trasiga 
ochr-na.B-na  madrasser  och  lakan.  -ög|a;-d. 
Ofta  bildl.  1)  [En  flock  ankungar]  med  små 
X>ärlklara,  svarta  ron  Hj.  Söderberg.  Tind- 
rande pigga  r-on.  Ingenting  undgick  de 
snabba  och  snikna  r-onen.  2)  Svartklädda, 
uppnästa,  r-da  kröp  de  [barnen]  ihop  bred- 
vid modern  Gösta  Gustaf-Janson.  -ör|a.  Dä 
björklövet  är  stort  som  r-on  och  sjjrider  en 
doft  så  uppfriskande,  att  ~  Gust.  Scbröder. 
Räck,    et,  =  1.  Räckje,  -et,   en.    I.  R. 

I.  r-e.  Åka  på  r-et  utför  trapporna.  Träbro 
med  ett  ovanligt  högt  r-e.  Bro-,  grav-,  kanal-, 
skydds-,  sten-,  stängsel-,  terrass-,  trapp-, 
verandar(-e).     Stenbro    med    solitt  järnr-e. 

II.  Gymn.  o.  d.  Blott  i  formen  'räck'. 
(Urspr.  tyskt)  gyinnastikredskap,  numer 
vanl.  bestående  av  en  ovan  sträckhöjd  fast- 
satt vågrät  (stål)stång  med  höj-  o.  sänkbara 
lättflyttade  ståndare.  Gå  på  armarna,  hänga 
i  armarna  på  r-et.  Göra  jättesvängen  på 
ret.  Trapets:  hängande  r.,  'gungräck' .  Kop- 
pelräck  vid  hinderritt.  Syn.  I.  ledstång; 
räckverk,  balustrad,  (ibl.  nära:)  barriär, 
skrank,  galler;  II.  (nära:)  stång,  bom.  — 
Räckförsedd.  De  r-a  fönsterdörrarna  i 
i  övre  våningen  ~  Douglas  Melin.  -gym- 
nast; -ik.  Danska  konstcyklister  och  r-er 
E.  Pallin.  B-iken  leder  sitt  ursprung  från 
Tyskland  och  tillhör  ej  det  Lingska  syste- 
met, -lös.  Ba  trappor,  -stöd.  [Ståplats- 
rader] med  r.  mellan  varje  rad  Olympiska 
spelen  1912.  -stötta,  -verk.  Bron  förses 
med  r.  av  slanor  eller  tåg,  varjämte  ~. 
Lutande  sig  över  balkongens  r. 

—  Räck|aS  -an,  -or.  1)  Mer  konkr. 
a)  Husen  stodo  sammanbyggda  i  en  (enda) 
ra,  utgjorde  en  enda  ra.  Och  hon  var  ej 
litet  glad,  när  hon  hade  en  -tr-a^  färdig  att 
klippa  ner  [ur  vävstolen]  Anna  Hinde.  Ble- 
kan,  i  dag  berövad  sina  tio  linner-or  och  ~ 
Hans  Larsson.  Vår  t drivgarnslänk-^  består 
av  tre  Tr-or*  Evert  Taube.  Att  kjol  tygen 
sammansyddes  till  långa  ror  och  vid  färg- 
niyigen  behandlades  som  tyg  C.  Sahlin.  Tyg- 
ror.  b)  De  unga  flickorna  och  barnen  ställer 
sig  i  två  r-or  mitt  emot  varandra  ~  J.  Hem- 
mer.  Marknadsfolk  mötte  oss  i  en  aldrig 
sinande  ra  E.  Lampén.  Utsikten  mot  havet 
skymdes  av  en  r-a  öar,  de  sydligaste  utpos- 
terna é  ~  B.  Mörner.  Där  änderna  kommo 
simmande  i  en  läng  r-a.  En  ståtlig  r-a  (av) 
rum,  rumsr-a.  2)  Mindre  konkr.  Omfattar 
or  dr  an  Bockad-Bygg.  Äldst  i  r-an  [av  de 
skånska  borgarna]  ställa  vi  den  grupp,  där  ~ 
A.  Hahr.  Med  Aribert  ~  börjar  r-an  av 
longobardernas  katolske  härskare  V.  Rydberg. 
Den  siste  i  den  berömda  ran  av  klassiska 
ryska  romanförfattare.  En  r-a  funderingar 
över  ~.     Edvard    Brändes    SOtalsdiktning 


949 


Räcka' —Räckvidd 


950 


omfattar  en  läng  r-a  av  skådespel  O.  Homén. 
Utförde  en  ra  av  de  mest  lysande  bragder  ~. 
Efter  en  hel  r-a  (av)  missöden.  Och  kan 
överblicka  hela  ran  av  händelser  ~  Har. 
Hornborg.  Under  en  r-a  regniga  dagar.  — 
Tidsr-a.  En  analog  utvecklingsra,  där  vi 
kunna  igenkänna  det  ena  stadiet  efter  det 
andra  N.  Söderblom.  I  den  drsr-a  han 
vistats  utrikes  hade  han  ~  Bo  Bergman. 
Syn.  längd,  länga,  rad,  ibl.  rädda,  sträcka, 
(sammanhängande)  följd,  serie,  svit. 

—  Räck|a%  -te,  -t,  -as;  -are  (tekn.);  -ning 
(mest  tekn.,  med  plur.).  I.  Sträcka  osv. 
Träns.  o.  refl.  1)  R.  mej  saltkaret,  ä  du 
snäll!  Jag  r-te  boken  dt  honom,  honom  boken, 
eftersom  han  bett  om  den.  Kortet,  som  be- 
tjänten r-te  honom  pd  en  silverbricka.  R-ahan- 
den  efter  ngt.  Ja,  vi  känna  väl  varann  —  r-er 
handen  —  god  dag  G.  Hedenvind-Eriksson. 
Ra  (ngn)  handen  till  försoning.  Din  späda 
hand,  /  sd  ofta  r-t  till  välkomst  och  farväl 
Greta  Langenskjöld.  Man  måste  r-a  lyckan 
handen.  Ra  ngn  en  hjälpsam  hand  komma 
ngn  till  hjälp.  Hund,  som  r-er  vacker  tass.  — 
Sannerligen  r-te  de  inte  lång  nä,sa  åt  mej, 
på  äkta  svenskt  pojkmaner.  2)  Ra  sig  efter 
taklampan,  efter  sockret.  Ra  sig  överbordet, 
förbi  ngn.  —  Mindre  vanl.  är:  Ra  på  sig. 
Ra  på  kroppeti.  3)  Fackl.  a)  Tekn.  Smida 
ut  ett  ämne  till  större  längd.  R-t  och  or-t 
järn.  —  Stålr-are  Robert  Ekström  Tidn. 
Upsala  1919.  h)  R-a  hudar.  II.  Nå;  vara; 
räcka  ti'll  osv.  Mest  intr.  o.  opers.  1)  Nå. 
a)  Såg  ut  att  r-a  ända  upp  i  skyn.  Ra 
upp  i  tak,  till  taket.  Jag  r-er  inte  sd  långt. 
Man  ska  inte  sträcka  sig  längre,  än  skinn- 
fällen  r-er.  Icke  varje  stege  r-er  upp  till 
himmelriket,  b)  Kan  du  ra  grötkarotten, 
tror  du?  —  Ja,  om  jag  reser  mej.  c)  Skärpet 
r-er  två  gånger  om  livet  på  honom,  r-er 
honom  tvä  gånger  om  livet.  Tåget  r-te  frän 
slottet  ända  till  Gustaf  Ådolfsstatyn.  Inte 
ra  ngn  till  axeln  även  bildl.  Nej,  gå  nu, 
dra  sd  långt  vägen  r-er  I  d)  Herre,  upp  i 
himmelen  r-er  din  nåd  Bibeln.  Så  långt  r-er 
dock  icke  hans  makt.  Ingen  nu  levande  svensk 
har  övat  ett  så  vitt  r-ande  inflytande  på  sin 
samtid  som  ~.  2)  Vara.  Man  tror,  att  riks- 
dagen kommer  att  r-a  in  i  juni.  Det  r-te 
länge,  flere  timmar,  innan  hon  kunde  sa^isa 
sig.  Hans  vänskap  r-er  knappt  månaden  ut. 
Ingenting  r-er  i  evighet  även  till  3  nedan. 
Under  min  ett  och  ett  halvt  år  r-ande  syssla 
som  passopp  hos  ~  H.  Samzelius.  3)  Ra 
ti'll.  Ibl.  med  anslutning  till  föreg.  Mjölet 
r-er  inte  till,  över  söndan.  Ska  di  här  lingona 
r-a  till  påsk?  Köp,  så  att  det  r-er  (för  fem) I 
Du  får  ta,  så  långt,  så  länge  det  r-er.  Är 
man  sparsam,  r-er  det  med  litet.  Litet  kan 
r-a  länge  och  mycket  snart  bli  slut.  R-er 
tyget  till  ett  par  byxor?  De  här  ska  ra 
för,  åt  både  dej  å  mej.  De  där  r-er  inte 
långt,  r-er  j%i  ingen  vart.     Nog  r-er  de  här 


tyget  i  min  tid,  min  tid  ut  jfr  2  ovan.  300 
kr.  kan  väl  inte  r-a  i  evighet  heller.  För 
honom,  med  hans  vanor  r-er  en  hundralapp 
inte  långt.  De  ganska  blygsamma  kassor 
ärkebiskopen  förvaltade  för  ekumeniska  ända- 
mål fick  han  att  ra  till  otroligt  mycket  F. 
Palmgren.  —  R-er  det  som  försvar  f  frågade 
Värna  H.  Botvid.     Det  r-er. 

Syn.  I.  (ut)8träcka  (tu],  ut-  1.  fram-  1.  över- 
räcka tu,  (över)lämna,  ibl._  överbringa  1. 
av-  1.  framlämna  lu,  ge  (ifrån  sig),  skicka, 
langa  (värd.);  (ibl.:)  (ut)tänja  (ru),  utvalsa  fu, 
uträcka  m;  II.  1)  nå  (u'pp  1.  fra'm  1.  ner 
osv.  till),  sträcka  sig,  komma  åt,  gå  1.  ut- 
breda sig  (ända  till),  (ibl.:)  uppnå,  ernå, 
'hinna',  få,  komma  till;  2)  vara,  fortgå, 
fortvara,  fortfara,  (ännu)  pågå  ni,  (ibl.:)  dröja 
1.  dra(ga)  ut,  hålla  sig,  bestå;  3)  vara  nog 
1.  tillräcklig  1.  tillfyllestgörande,  'gå  ihop', 
förslå,  hinna  1.  räcka  ti'll,  'stoppa'  (värd.); 
(ibl.:)  ge  det  erforderliga  1.  så  mkt  som 
behövs,  hålla  sig  (frisk  1.  färsk  1.  utan 
skavanker). 

—  Räcka  fram  nj,  upp  mm.  fl.  se 
framra  osv.  R.  till.  Mycket  blir  allt,  när 
litet  räcker  till.  Jag  vet  inte,  hur  jag  ska 
fä  min  lilla  pension  att  r.  till,  få  det  att 
r-a  till  (,  när  vi  ä  sä  många).  Gott  humör 
har  han  då,  så  de  räcker  till  för  1.  åt  alla. 

—  Räckbar,  -t;  -het.  Skr.,  mindre  vanl. 
R.  för  en  vuxen  karl,  men  ej  för  ungarna. 
Om  de  i  en  r.  framtid  konmia  att  omsättas 
i  praktikeji,  återstår  att  se  R.  Sernander. 
-hammarle.  Tekn.  H.  för  uträckning  av 
särsk.  järn  o.  stål  till  klenare  dimensioner. 
De  snällgående  rnas  slag  steg  som  trum- 
virvlar mot  det  blå  ~  J.-O.  Johansson,  -håll, 
[-et,  —].  Mest  efter  prep.  1)  Egentl.  Och 
ställt  dem  [våra  bössor]  i  bekvämt  r.  vid 
huvudkudden  ~  G.  L.  Dahlin.  När  en  man 
går  ^amok^,  söker  han  döda  allt  inom  r. 
Fr.  Adelborg.  Kom  mig  bara  inom  r.,  ska 
du  fä  lära  att  inte  skämta  med  mig  S. 
Lagerlöf.  Glaset  med  isvatten,  som  alltid 
stod  inom  r.  ^  H.  Mörne.  —  Men  grenen 
med  äjyplena  var  redan  åter  ur  r.  för  pojken. 
—  Just  utom  r.  för  kossati  växte  den  bästa 
klövern.  2)  Bildl.  En  bildningsstandard, 
som  icke  låg  inom  deras  personliga  r.  Men 
ett  hedersamt  misslyckande  läg  inom  r.,  och  ~ 
B.  Gripenberg,  öv.  I  lycklig  okunnighet  otn 
att  en  av  hans  livs  största  chatiser  ligger 
inom  nära  r.  Och  här  fanns  äventyret  inom 
r.  —  Att  hälla  sig  ur  r.  för  rättvisan.  — 
Där  vi  sutto  i  säkerhet  i  Stockholm  utom 
r.  för  de  ryska  repressaliertia  H.  Gumme- 
rua.  Syn.  (inom  r.:)  (lätt)  åtkomlig,  nåbar, 
inom  möjligheternas  gräns,  -vidd,  -en. 
Gärna  skr.  o.  blott  (friare  o.)  bildl.  Blicken 
har  där  en  otrolig  r.  Har.  Johnsson,  öv. 
Frågan  har  nog  annan  r.  än  att  vara  en- 
bart frågan  om  ett  namn  Nat.  Flygare.  Dä 
det  gäller  satser  av  sd  begränsad  r.  Nat. 


951 


Räckvidd — Räddhågsen 


952 


Beckman.  En  kyrkohistorisk  händelse  av 
betydande  r.  A.  Gierow.  San  hade  själv 
näppeligen  någon  aning  um  sina  idéers  r., 
om  r-en  av  de  nya  idéerna.  Ett  direkt  in- 
flytande, vars  r.  förtjänade  att  fastställas  i 
detalj  ~  E.  Kihlman.  Förstår  man  också 
hela  ren  av  den  olycka,  som  *>-  'Hasse  Z.' 
Att  förvärva  en  del  dyrbarare  arbeten,  som 
förut  legat  utanför  min  ekonomiska  r.  Alb. 
Hallberg.  Syn.  omfattning,  omfång,  vidd 
(o.  betydelse),  utsträckning,  följder,  ibl. 
gränser,  'bärvidd',  'bärkraft',  ibl.  möjlig- 
heter(nas  gräns);  betydelse,  innebörd. 

Räd,  -en,  -er  (mest  akut).  Ofta  ännu 
(dock  ej  i  SAOL®)  stavat  'raid".  Jamesons 
dumdristiga  r.  till  Johannesburg  (1895  — 
96)  kom  att  utöva  ett  ödesdigert  inflytande 
på  Sydafrikas  senare  historia.  Den  unge 
Rabbe  Wrede  med  sina  ~  överdådiga  rer 
med  Nylands  dragoner  i  de  rödas  rygg  B. 
Estlander.  Fientliga  skaror,  som  titt  och 
ofta  gjorde  rer  över  gränsen  3.  Gust.  Richert. 
Omfattande  hämnder-er  företagas  ännu  pä 
Irland  av  ~.  Ryttar-,  flott-,  luftr-er.  —  Ä.\en 
bildl.  Och  i  vallgraven  ~  gör  svanparet 
snabba  rer  bland  näckrosbladen,  så  det 
svallar  om  bogen  Gabr.  Jönsson.  Syn.  (plöts- 
ligt) väpnat  infall,  pluudringståg,  fientligt 
infall,  (snabb  o.  oväntad)  fientlig  expedition, 
strövtåg. 

Räd|as,  -des,  [-its],  pres.  rädes  1.  rads. 
Mest  bibi.  o.  skönl.,  ofta  högt.  I  klentrogne, 
vi  r-ens  I?  Den  rätt  kan  läsa  sitt  Fader 
vår,  I  han  res  varken  fan  eller  trollen  E. 
G.  Geijer.  En  rätt  kristen,  som  icke  räd(e)s 
(för)  olycka  och  lidande.  Han  räd(e)s  ingen. 
Den  som  rosen  vill  plocka,  får  ej  ras  för 
taggartia.  Han  duger  ej  till  smed,  som  r-es 
för  gnistorna.  Man  fruktar  för  lagen  och 
r-es  för  dess  straff",  meji  man  följer  den  inte 
Erh.  Bäckström.  Gör  bara,  som  jag  säger, 
har  du  ingenting  att  r-as  för  S.  Agrell,  öv. 
Räds  för  ditt  huvud,  vet,  att  jag  har  makt  / 
uti  min  hand  att  ~  Ludv.  Holmes.  Ras 
för  sitt  liv.  i  Bygga  vi  sådant  hus^,  var 
hans  dtersvar,  ^r-es  jag,  att  många  av  oss 
komma  i  fattigstugan^  H.  Reuterdahl.  Ty  han 
r-des,  att  hans  dotter  skulle  få  leva  utan 
man  Sv.  folksagor.  Räds,  att  frestarn  lägger 
snaran,  /  där  du  minst  förmodar  faran  '^  I 
Ps.   2iq._    Syn.   se  frukta;   jfr  även  rädd. 

—  Rädd,  [rätt,  helst  som  sista  ssgsledl, 
-are;  [-het,  sälls.  för  rädsla  1.  räddhåga]. 
1)  Blev  du  r.?  Blev  r.  och  tog  till  benen. 
Ra  krakar,  som  inte  våga  gä  fram.  För 
si  r.,  dä  visste  han  knappast  va  de  va  för 
någe  E.  Sparre.  Ra  stackare.  Feg  och  r. 
(av  sig)  har  han  alltid  varit.  R.  och  ängs- 
lig. R.  för  allting.  De  ä  inte  farligt  te 
vara  r.,  bara  en  springer  bra.  Barnen  voro 
ra  för  fadern,  i  synnerhet  dä  han  ~.  I  r. 
väntan.  Men  valpen  visade  sig  vara  lika  r. 
för  vatten   som   Belsebub  för  frälsningsar- 


mens stora  bastrumma  ~  E.  Sparre.  Ra 
hundar  skälla  mest.  Att  människor  bli  för- 
argade, när  man  kommer  på  dem  med  att 
ha  varit  ra.  Inte  visa,  att  man  är  r.  Som 
ännu  inte  ha  förstånd  att  vara  r-a.  En 
tapper  och  en  klenmodig  ära  nästan  lika  r-a; 
men  de  äro  olika  herrar  över  sin  räddhåga 
Drottning  Kristina.  Ingen  rer  här,  sa  bonn, 
(som)  sprang  för  har(e)n.  Ingen  r-er  för 
vargen  här  även  barnlek.  Det  är  ju  så,  när 
man  flyr,  att  man  blir  r-are  av  själva  farten 
S.  Siwertz.  Och  lät  r-are  i  rösten  än  någon- 
sin. Den  raste  slår  först.  —  Bil-,  fotografi-, 
ljus-,  skott-,  skugg-,  spök-,  stryk-,  åskrädd. 
Ett  mörkrätt  barn.  2)  R.  (för)  att.  Jag  är 
r.  (för),  att  det  går  illa,  om  han  försöker 
misstänker,  fruktar.  Du  behöver  inte  vara 
f-  (för),  att  jag  ska  förråda  dej .  Han  för- 
tar sej,  ä  ja  r.  Han  var  (med  skäl)  r.  (för) 
att  få  avsked  säll.  utan  'att'.  R.  (för)  att 
tat.  3)  R.  för.  R.  för  sitt  liv.  Livrädd.  Var 
inte  r.  för  mej,  ja  reder  mej  nog  I  4)R.  om. 
a)  R.  om  besväret.  R.  om  stegen.  R.  om  slan- 
ten, slantarna.  Snål  har  han  också  varit, 
r.  om  styvrarna.  R.  om  orden  ordknapp. 
R.  om  sin  tid.  b)  Fina  kläder,  som  man 
måste  vara  r.  om.  Alltid  ytterligt  r.  om  sig 
och  ändå  ständigt  förkyld.  På  denne  sunde 
äventyrare  passar  den  maxim  han  nedskri- 
vit: Var  r.  om  hälsan,  men  inte  om  livet 
Karlfeldt.    R.  om  sin  värdighet. 

Syn.  1)  förskräckt,  (för)8krämd,  (starkare:) 
hjärt-  1.  vettskrämd,  skräckslagen;  oroad; 
modfälld,  modstulen,  modlös,  försagd, skygg, 
bång,  (alldeles)  'ti'll  sej";  (ibl.:)  blyg,  gru- 
vande, blödig,  bävande;  räddhågad,  rädd- 
hågsen, feg(hjärtad),  fegsint  1.  -sinnad,  har- 
hjärtad,  haraktig,  'krakig',  omanlig,  sjåpig, 
lättskrämd,  mesig,  mesaktig,  en  pultron  1. 
kruka  1.  mes  1.  krake,  'krukaktig',  som 
ständigt  har  hjärtat  i  halsgropen,  klenmo- 
dig, fruktande;  2)  o.  3)  ängslig,  orolig, 
bekymrad,  'nervös',  tvivlande;  (vara  r.:) 
frukta,  befara,  'misstänka',  ana;  4)  mån  1. 
aktsam  (om),  sparsam  (med  1.  på),  ange- 
lägen att  inbespara  1.  'bevara'. 

—  Räddhågja,  -an.  Mest  skr.  Utan  tve- 
kan och  ra.  Din  r-a  ger  dig  fötter.  Kolera- 
r-an var  nu  som  stöjst  och  hos  ingen  större 
än  hos  konungen  själv  H.  Reuterdahl.  Över- 
allt varslade  hon  samma  mer  eller  mindre 
väl  dolda  ra.  De  skola  bedömas  utan  bi- 
hänsyn  och  utan  r-a,  kritiskt,  men  lojalt. 
Syn.  se  rädsla.  —  Räddhåg|ad,  -at.  Skr. 
Som  de  flesta  av  bondeklassens  män  var  han 
till  sin  natur  r-ad  Öv.  fr.  Bunin.  Och  kvälls- 
mörkret ~  fyllde  åter  mitt  sinne  med  rad 
ängslan  och  hemska  aningar  ~.  Gjorde  ettrat 
försök  att  ~.  R-at  plåstrande  med  halvme- 
syrer  ~.  Och  hans  skumma  ögon  irrade  r-at 
hit  och  dit  I.  Ekstam.  Syn.  se  rädd.  — 
Räddhågsjen  (kort  1.  långt  -å-);  -et;  -enhet. 
Skr.,  mindre  vanl.  Söker  göra  den  försvuyma 


953 


Räddhågeen — Räddare 


954 


till  en  r-en  medbrottsling  Stockh.  Dagbl. 
1927.  En  beskedlig  och  ren  karl  som  jag 
Hj.  Bergman.  /  stället  för  att  offra  mig 
på  deras  gnidighets  och  r-enhets  altare  Öv. 
fr.  P.  K}'ne.     Syn.  ee^  rädd. 

—  Rä'dsl|a  (säll.  räd-);  -an.  I.  Enkelt. 
[När  hon]  klivit  upp  på  tribunen,  hade  all 
r-a  försvunnit  Elin  Wägner.  Och  den  ene 
skulle  infe  vägat  förråda  den  andre  av  r-a 
för  eget  skinn  W.  Hammenhög.  Så  flickan 
skrek  till  av  r-a.  I  r-a  att  kamraterna  skulle 
finna  oss  pjoskiga  Wilma  Lindhé.  Sökte 
övervinna  min  r-a  att  bli  utskrattad  av 
kamraterna.  Jag  vet  inte  vad  r-a  vill  säga. 
R-a  blandad  med  hat  och  förakt.  En  skär- 
piplärka fladdrar  omkring  utan  ra  ~  S. 
Barthel.  Men  nu  stred  hon  tappert  mot 
r-an'^  Carin  Hammarsköld.  R-anär  det  enda 
man  skall  frukta  i  kriget  Öv.  fr.  Halidé 
Edib.  Ra  för  folksamlingar.  R-an  för 
formväsende  kan  leda  till  andelöshet  likaväl 
som  slaveriet  under  formen  Tor  Andrse.  — 
Barndomens  mörkr-a.  Bacill-,  sjukdoms-, 
skugg-,  spion-,  spök-,  strykr-a.  II.  Ssgr  äro 
sälla.  Formen  är  rädsle-  1.  (vanl.  fattat 
som  danism)  rädsel-.  1)  Här  tillkommer  ett 
rädslemoment, soM'^.  2)  Som  växtut  till  ett  allt 
överskyggande  rädselkomplex  Agnes  Langen- 
skjöld.  Belåtna  hojtanden  och  små  söta  räd- 
selskrik  i  vattnet  Gabr.  Jönsson.  Syn.  rädd- 
håga, räddhågsenhet,  fruktan,  bävan,  klen- 
mod(ighet),  'bärighet',  mesaktighet,  kruk- 
aktighet,  lättskrämdhet,  skygghet,  för- 
skrämdhet, modlöshet,  försagdhet;  (ibl.:) 
ängslighet,  nervositet,  hjärtängslan,  skräm- 
sel, förskräckelse,  'byxångest';  ibl.  farhåga; 
(starkare:)  skräck,  fasa,  förfäran. 

Rädd|a,  -ade,  -as.  Egentl.  o.  bildl.  1)  (Med 
nätt  nöd)  ra  livet.  Det  gällde  nu  blott  att 
r-a  skinnet,  att'^.  2)  R-a  livet  på  ngn.  Det 
är  han,  som  har  r-at  mitt  liv.  Tre  männi- 
skoliv har  han  redan  r-at.  R-a  först  kvinnor 
och  barn  I  Rad  ur  dödens  käftar.  Med  nöd 
r-ad  undan,  ifrån  drimkningsdöden,  men 
blott  för  att  hamna  i  galgen.  Ras  ur  sjö- 
nöd, ur  livsfara.  Han  r-ade  mig  från  min 
starke  fiende  Bibeln.  [Har  jag  då  begärt,] 
att  I  skolen  r-a  mig  undan  min  ovän?  ib. 
Jag  r-ade  eder  ur  hans  [Bileams]  hand  ib. 
R-a  ngn  från  förtryck,  från  galgen,  från 
att  drunkna.  Ra  ur  nöd,  betryck,  livsnöd. 
—  Han  stod  inte  till  att  ra.  Nu  kunde 
ingen  mänsklig  makt  r-a  honom,  han  rusade 
till  sitt  fördärv  egentl.  o.  bildl.  Han  kan 
ännu  r-as,  om  han  blott  vill  följa  ditt  räd. 
Ras  åt  samhället,  åt  fosterlandet,  åt  ett 
hederligt  liv.  —  Deras  silver  och  guld  skall 
icke  kunna  ra  dem  på  Herrens  vredes  dag 
Bibeln.  —  Komma  som  eti  r-ande  ängel. 
3)  R-a  staden  undan  förstöring.  Här  gäller 
det  att  ra  vad  r-as  kan.  De  åldriga  små 
orgelverk,  vilka  i  Nordiska  museet  av  ~ 
Bertil    Wester  r-ats  undan  förfall  Georg 


Kempff.  Vilka  därigenom  råts  åt  efter- 
världen. Allt  lösöre  r-ades,  men  huset  brann 
ned  till  grunden.  I  sista  ögonblicket  sålde 
han  bankaktierna  och  r-ade  så  sitt  lilla 
kapital.  Ra  halva  förmögenheten  xmdan 
fordringsägarna.  Ra  sin  ekonomi.  Jag  hade 
ändock  icke  kunnat  r-a  egendomen,  hans  eko- 
nomiska ställning,  å)  R-a  åt  sig  en  tryggad 
ålderdom.  Och  r-ar  sig  en  oförgänglig  j)lats 
i  konsthistorien  Klas  Fåhrseus.  Hennes  ut- 
präglade sinne  för  humor  r-ade  henne  frän, 
undan  sentimentalitetens  faror.  För  att  r-a 
sitt  samvete.  Ra  sitt  goda  rykte,  sitt  anse- 
ende. Att  undervisa  om  hur  viktigt  /  det  är 
att  r-a  skenet  riktigt  Hilding  Andersson, 
Mickel  Räf.  För  att  r-a  skenet  uppträdde 
några  av  konungens  rådgivare  ~  till  för- 
slagets försvarande  H.  Reuterdahl.  Nu  upp- 
trädde Adolf  och  lyckades  (med  några  kloka 
ord)  ra  situationen.  Ra  majoriteten  (inotn 
stadsfullmäktige)  åt  de  borgerliga.  En  episod, 
som  bör  r-as  från  glömska(n),  ur  glömskan. 
5)  Refl.  Ra  sig  genom  flykten,  simmande, 
undan  fienden.  Tog  ett  skutt  framför  en  bil 
och  r-ade  sig  i  sista  ögonblicket  upp  på 
trottoaren.  Med  knapp  nöd  lyckas  r-a  sig 
(nr  rättvisans  klor).  Ra  sig  ur  klämma7i 
med  (användande  av)  list.  Ra  sig  undan 
hungersdöden.  Re  sig  den  som  kan  I  Lyckas 
r-a  sig  från,  undan  ekonomisk  ruin. 

Syn.  befria  (ur  fara),  frälsa,  bärga,  (för)- 
sätta  i  säkerhet,  rycka  undan  förstörelse 
1.  ur  fördärvet,  draga  från  fördärvets  väg, 
undsätta,  komma  till  undsättning,  förhjälpa 
till  1.  (för)sätta  i  frihet,  ge  1.  skaffa  hjälp, 
hjälpa,  ibl.  förlossa  1.  lösa,  fria,  'klara', 
såvera;  (ibl.:)  lägga  av  ru  1.  undan  m,  (undan)- 
dölja  (ru);  ibl.  föra  under  tak;  (ibl.  nära:) 
(för)skona,  bevara  (oskadd),  åter  istånd- 
sätta  m,  bibehålla;  (r-a  sig  bl.  a.:)  klara  sig, 
reda  sig,  få  sitt  på  det  torra,  dra  sig  ur 
spelet,  slå  sig  igenom,  bärga  sig,  ibl.  upp- 
klara [U  (affärerna  1.  d.). 

—  Rädda  undan  m. 

—  Räddar] e,  •(e)n,  -e;  [-stråt  m.  fi.]; 
-i'nn|a  (-an,  -or)  1.  [rädderskja  (-an,  -or)]. 
1)  Bielke,  sotn  stått  sä  högt  i  gunst  och  av 
Karl  XI  ansågs  såsomriketsr-eF.\].Wrange\. 
Du  är  min  r-e  ur  nöden.  Belöna  sina  r-e. 
Carnegiebelöningar  ät  re  av  människoliv.  — 
Ingen  ärer-e  [lärer]  kunna  rentvå  Boswell  ~ 
från  att  ha  varit  löjlig  och  egenkär  R.  F. 
v.  Willebrand.  —  Hon  stod  ej  att  finna, 
hon  hade  gått  bort,  I  sen  hon  hade  fyllt  sitt 
r-evärv  A.  A.  Swärd.  2)  R-innan  ~  hade 
flera  gånger  neddragits  under  vattnet  av  den 
drunknande,  dä  ~.  Den  raska  r-innan.  Lik- 
som hon  blivit  mitt  livs  och  lyckas  r-imia. 
Hemmets  rinna  efter  mors  död.  Nu  upp- 
trädde Erika  såsom  situationen  sr-inna  Karin 
Jensen,  öv.  3)  Ängel  och  rädderska  S.  Dahl- 
löf.  En  sexårig  livrädderska  Ups.  Nya 
Tidn.  1924. 


955 


Räddning — Räffla' 


956 


—  Räddning,  -en,  [ar].  Medalj  för  r. 
av  människoliv.  Något  nådevedermäle  för 
ren  at;  ~.  R.  ur  sjönöd,  ur  livsfara.  Vägen 
till  r.  Finna  sin  r.  i  flykten.  Ha  ngn  att 
tacka  för  sin  r.  Ren  kom  oväntat  och  i 
sista  ögonblicket.  Detta  blev  hans  r.  Här 
är  intet  hopp  om  r.  Utan  r.  förlorad.  Som 
gör  all  r.  omöjlig.  Ej  tänka  pä  egen  r.  Tänka 
pä  sin  r.  ur  det  ekonomiska  betrycket.  — 
Savinkovs  underbara  rar,  av  vilka  några  i 
teatralisk  effekt  överträffade  Casanovas  vene- 
tianska  äventyr  ~  Öv.  fr.  Alex.  Michailo- 
vitj.  Syn.  befrielse,  befriande,  frälsning, 
hjälp,  undsättning;  bevarande,  ekydd(ande); 
tillflykt;  jfr  f.  ö.  rädda. 

—  Räddningsankare.  Mest  bildl.  En 
sådan  kärlek  är  mitt  r.,  tänkte  han  Karl 
Hedberg,  öv.  -anstalt.  1)  T.  e.  för  van- 
artiga barn,  fallna  kvinnor,  drinkare;  liv- 
r-er.  2)  Vidtaga  r-er  t.  e.  för  att  hjälpa 
skeppsbrutna.  Syn.  1)  räddningshem  1. 
-asyl,  skyddshem  o.  d.;  2)  räddningsåtgärd. 
-apparat,  -arbete.  Socialt  r.  bland  lan- 
dets förkomna  Nord.  Fam.^  -asyl  rädd- 
ningsanstalt, -boj.  -bragd.  För  denna  r. 
erhöll  han  genom  länsstyrelsen  en  belöning 
av  ~.  -bringande  skr.  -båt.  På  övre  däck 
syntes  kaptenen  dirigera  xitsättningen  av  en 
r.  Sten  Bergman,  -bälte,  -försök.  Efter 
flere  misslyckade  r.  fick  man  slutligen  över 
en  lina  till  vraket  ~.  -hake.  En  lång  r., 
som  de  släpade  mot  kajen  'Hasse  Z.'  -hem. 
Räddningsanstalt.  R.  för  vanartade  flickor 
Nord.  Fam.2  -institut.  T.  e.:  Användes 
som  r.  för  hemlösa  vandrare  Vår  Kyrka  H. 
—  Tvä  halvlegaliserafle  r.  för  kuggmässiga 
studentkandidater  T> .  Åslund,  -klippa.  Mest 
bildl.  Som  om  vi  varit  deras  r.  i  den  oer- 
hörda förvirringen,  -korg.  På  denna  tross, 
som  spännes  högt  över  vattenytan  kan  sedan 
en  r.  halas  i  båda  riktningarna  Erik  Hägg. 
-lin|a.  Ra  med  gördel  för  räddning  vid 
eldsvåda.  Med  hjälp  av  raket  få  över  en 
ra  till  de  skeppsbrutna.  -lÖS.  Nästan  endast 
som  adv.  Vid  den  tiden  voro  de  officerare 
r-t  förlorade,  vilka  soldaterna  tyckte  illa 
om  Öv.  fr.  Boleslavski.  Att  hela  landet 
genom  tyskarnas  avtag  r-t  skulle  råka  under 
bolsjevikernas  välde  H.  Gummerus.  R-t  hem- 
fallen åt  ~.  R-t  driva  omkring  på  hopp- 
löshetens hav.  Det  andliga  livet  är  r-t  bana- 
liserat Fr.  Böök.  Syn.  utan  (hopp  om  1. 
utsikt  till)  räddning. 

-manskap.  Utsänt  r.  kimde  ingenting 
uträtta,  då  ~.  Att  allt  r.  samlades  vid  fyren, 
innan  ~.  -medalj,  -medel.  Då  demie  såg, 
att  det  icke  gavs  något  r.  ~  j\I.  Boheman, 
öv.  -nät  t.  e.  brandattiralj.  -Organisation. 
Frivilliga  r-er  [för  frigivna]  Vår  Kyrka  H. 
-plank|a.  Mest  bildl.  Finna  en  ra.  Hati 
har  blott  en  r-a  kvar,  och  han  tillgriper  den: 
religionen  Erik  Hedén.  Något  särskilt  lätt 
[studentämne],  användbart  som  >ra^,  anser 


jag  icke  finnes  Benkt  Söderborg,  april  1930. 
-raket.  Försök  hade  också  gjorts  med  r., 
men  avståndet  var  för  stort  Hanna  Rönn- 
berg, -redskap.  T.  e.  Livräddningsred- 
skap, -segel  brandsegel,  ibl.  rutschsegel. 
-slang  brandattiralj,  -station  t.  e.  med 
livbojar  o.  d.  till  hjälp  åt  drunknande;  1.  i 
fjällen,  -stege  brandattiralj.  -Stol.  Jfr  t.  e. 
räddningskorg.  En  linbanvagn  med  r.  fast- 
kopplas på  [linan  och  ~7  J.  W.  Sandström, 
1925.  -säck.  Brandattiralj.  Där  funnas 
varken  ångspruta,  stegar,  rar  eller  nät, inga 
brandsegel  eller  raketer  med  snören  Gurli 
Linder,  -tjänst.  Säkerhets-  och  räddnings- 
tjänsten i  fjällen  Hj.  Öhrstedt  1936.  -vakt. 
Berlin  ~  har  13  ständiga  r-er  och  olycks- 
fallsstationer Röda  Korset,  1929.  -verk. 
Slum-  och  räddningsverket,  som  dess  offici- 
ella namn  lyder,  driver  för  närvarande  tre 
räddningshem  för  sedligt  förkomna  kvinnor 
1921.  -verksamhet.  Frälsningsarmén  ~ 
som  ju  nästan  överallt  i  världen  åtnjuter 
understöd  för  sin  r.  Hedv.  af  Petersens. 
-väsen; -de.  -ångare.  Varifrån  han  hoppa- 
des kunna  skicka  r.  efter  de  kvarlämnade 
Harry  Blomberg,  -åtgärd.  Vidtogos  snabba 
r-er,  och  ~.     Syn.  räddningsanstalt. 

Rä'dis{a  (grav  o.  vanl.  kort  ä;  ibl.  -I-  med 
akut);  -an,  -or.  Raphanus  sativus  var.  ra- 
dicula.  Växt  o.  'grönsak'  (den  under  hjärt- 
bladen befintliga  uppsvällda  stamdelen). 
I.  Enkelt.  1)  Vanligen  serveras  r-orna  råa, 
ej  sällan  upplagda  kring  ett  litet  vattenglas, 
vari  de  sköljas,  innan  man  saltar  på  dem; 
de  tillhöra  smörgåsbordet.  Kokta  ror  med 
rört  smör.  Långa,  smala,  vita  ror,  s.  k. 
'istappar'.  —  Ej  den  rodnande  rädisan  /  bryr 
mig  på  ditt  torg  Ane  Randel.  Vårens  ljuv- 
liga förstling  /  den  rosiga,  röda  rädisan  ~ 
Jac.  Ahrenberg.  —  Våra  hemmabolsjeviker 
är  o,  för  att  begagna  en  bild  av  Trotski,  i 
ovanligt  hög  grad  ror,  d.  v.  s.  röda  utanpå 
och  vita  inuti  Sthlms  Dagbl.  1926.  2)  Den 
odlade  r-an,  liksom  rättikan  icke  känd  i  vilt 
tillstånd,  har  violetta  blommor,  tmder  det 
åkerrättikan  har  gula.  II.  Ssgr  ha  rädis- 
(så  SAOL^)  1.  rädise-.  Ex.:  1)  il/an  kan  vis- 
serligen erhålla  moget  rfrö  vid  direkt  fri- 
landssådd,  men  ~  Lind-Liljewall.  Rädis-  och 
sallatplantor.  Rskål  på  fat  Nord.  Kompa- 
niet. 2)R-esoppa  Sv.  Dagbl.  1917.  Endast 
tvä  kräftstjärtar  och  en  r-estjälk  G.  T. 
Gullberg. 

Rädsla  se  ovan  under  rädas. 

RäffllaS  -an,  -or.  Även  'reffla'.  I.  Enkelt. 
1)  Ett  eldvapen  förses  med  ror,  dvs.  grunda, 
skruvformiga  urtagningar  i  loppet,  varigenom 
projektilen  ges  en  rotation  kring  sin  längd- 
axel, så  att  den  alltid  vänder  spetsen  framåt 
och  erhåller  en  längre  och  säkrare  bestämd 
kulbana.  Gevärsror  få  icke  ha  skarpa  kan- 
ter. Alla  dessa  bilringar  äro  försedda  med 
stålnitar,  näbbar  eller  ror  Neréns  Bilbok. 


957 


Räffla^— Riiggla 


958 


Ror  på  pelare,  kvarnstenar,  plåt,  träarbeten, 
skedar,  glas,  porslin,  stearinljus,  frökapslar 
m.  m.  2)  Märk.  Glacialr-or  1.  isr-or  r-or 
1.  repor  i  klipphällar  härrörande  från  isti- 
den. II.  Ssgr  ha  raffel-.  Ex.:  Dä  ens  liv 
beror  av  kulan  i  räffelbössan  ~.  Han  sände 
en  räffelkula  emot  ~.  —  De  skarpa  färdig- 
huggna  räffelhörnen  [pä  kolonnerna]  Nord. 
Fam.^  —  Tröja,  stickad  i  räffelmönsier.  — 
Stötsidornas  läge  och  räffelriktningen  an- 
giva ~  isens  rörelseriktning  Carl  Wiman. 
Syn.  (nära  stå:)  fåra,  repa,  strimma,  ränna, 
långsträckt  inskärning  1.  urgrävning  1.  ur- 
tagning,  ibl.  'spår'  1.  'veck'.  —  Räffl|a^, 
-ade,  -as;  [-ig  (-t)];  -ing  (-en,  [-ar]).  1)  Loppet 
r-as  i  spiral.  Rade  eldvapen  i  motsats  mot 
slätborrade.  Efter  r-ade  artilleriets  infö- 
rande ~  Nord.  Fam.^  —  R-adplåt.  Rade  val- 
sar. —  Vackert  r-ade  pelare.  —  Ljusspiror 
från  Liljeholmens  Stearinljusfabrik,  rak- 
r-ade  eller  spiralr-ade.  —  Snön  ligger  endast 
bitvis  i  skogarna,  packad,  rad  och  smutsig, 
överstänkt  med  barr  John  Bauer.  —  En 
hård  sydostvind  ~  rar  sundets  yta  J.  E. 
Ljungqvist.  2)  Havet  ligger  rigt  och  ran- 
digt som  gallret  pä  ett  badrumsgolv  K.  G. 
Ossiannilsson.  Små  klara,  r-iga  paraffinljus 
i  alla  de  färger  ~  Gurli  Linder.  3)  För 
r-ing  av  stålvalsar  Nord.  Fam.^  Syn.  åstad- 
komma 1.  anbringa  räfflor  i. 

Rä'fs,  -et  1.  -en.  Länt.  1)  Nu  återstår 
blott  efterren  abstr.  1.  konkr.  Ta  väl  reda 
pä  r-en.  2)  Rader  av  kärvar,  stundom  täckta 
med  r.  H.  Juhlin  Dannfelt.  Stundom  täckes 
hela  krakskylen  med  r.  ib.  Avlägga  det  hop- 
samlade yret*  Nord.  Fam.^  Syn.  (hö  1.) 
säd  som  räfsas  1.  det  hoprafsade  (sedan 
man  bundit  o.  skylat);  räfsning.  —  Räfs|a\ 
-an,  -or.  I.  Enkelt.  (Hand)r-a  för  samman- 
rafsande av  hö,  säd  m.  m.  bör  göras  av  ett 
segt  träslag  såsom  ask  1.  björk  och  pinnarna 
av  möjligast  hårda  trä:  syren,  oxel,  rönn  ~ 
(H.  Juhlin  Dannfelt  1923).  Sköta  ran,  vilket 
annars  var  kvinnfolksgöra.  Kasta  en  r-a  hö 
dt  hästen.  Köra  hästr-an.  R- an  av  japansk 
typ,  liknande  en  solfjäder  på  ett  långt  skaft, 
är  bättre  än  krattan  med  sina  livsfarliga 
ståltaggar  Henry  B.  Goodwin  1928.  —  Én 
liten  blomsterkrukr-a  <>..  Japansk  rörr-a 
Nord.  Fröhandeln  1930.  Gräs-,  hö-,  löv-; hjul-, 
släpr-a.  II.  Ssgr  (som  ofta  även  kunna 
ansluta  sig  till  verbet)  ha  räfs-  (så  SAOL*), 
ngn  gång  därjämte  räfse-.  Ex.:  Rfabrikant. 
Och  det  knäppte  i  r-hjulen  C.  Larsson  i  By. 
En  med  alnslånga  ~  pinnar  av  trä  eller 
järn  besatt  r-kam  [på  hästräfsa]  H.  Juhlin 
Dannfelt  1923.  Lingonplockmaskinen  är  en 
r-liknande  inrättning,  försedd  med  en  liten 
skål,  vilken  plockaren  skjuter  framför  sig 
Sv.  Dagbl.  1911.  R-maskin.  Sätta  sig  i 
slöjdboden  och  tälja  till  rpinnar  ~  'K.  Gun- 
narson'. R-raderna  bli  krokiga,  utbredda  i 
stället  för  samlade  i  smal  sträng  P.  J.  Rösiö. 


Flyttade  över  r-skaftet  till  den  högra  axeln  ~. 
Sjöng  en  visa  i  takt  med  r- tagen  Fanny 
Alving.  Och  i  rätt  tid  lyfta  r-te.narna  [pä 
hästr-an  o.  släppa  av  det  hoprafsade]  P.  J. 
Rösiö.  Syn.  (Idls.  1.  nära:)  harv,  härv, 
kratta,  raka,  harka.  —  Räfs|a%  ade,  -as; 
r-a  av  nJ,  bort  nJ  m.  fl.  se  avr-a  lu  osv.;  -ar|e 
(-(e)n,  -e);  -erskja  (-an, -or);  -ning  (med  plur.). 
1)  Flickan  gick  på  ängen  och  r-ade  hö  ~. 
Ängarna  äro  rade,  och  grässtubben  står 
rengjord  och  fin.  Slutr-at  för  i  dag  I  Ra 
löv  (i  parkerna).  Alla  gator  [i  Haparanda] 
äro  snyggt  putsade  och  r-ade  'Kabbarp'.  — 
Genom  fönstret  ser  jag  molnen  ligga  liksom 
r-ade  i  strängar  R.  Schildt.  —  Ra  gärden 
för  'kratta'  är  Idls.  2)  Tjänstgöra  som  rare 
i  stadens  parker.  Var  liekarl  följdes  av  sin 
r-erska  ~.  När  hon  gick  som  r-erska  vid 
hösläitern  J.  Hemmer. 

Räfst,  -en,  -er  (grav).  I.  Enkelt.  1)  Stä 
till  svars  inför  körningens  r.  2)  Under  Marga- 
retas tid  beslöts  en  r.  med  dem,  som  åtnjöto 
frälsefrihet,  och  denna  r.,  som  drabbade  både 
det  andliga  och  världsliga  frälset,  utfördes 
genom  undersökning  och  dom  vid  r-etingen. 
Är  1537,  då  Småla7id  skulle  göras  till  en 
lika  lydig  landsända,  som  Dalarna  blivit 
efter  r-erna  1.  Ljungquist.  Bland  dem,  som 
ledde  ren  mot  hattarna.  —  Ingen  tidning 
bevakade  honom  så  noga  eller  höll  sådan  r. 
med  honom  som  ~  Ernst  Skarstedt.  Hälla, 
skarp  r.  med  ngn,  med  inrotade  oskick.  Ej 
undslippa  r.  Telegrafstyrelsen  igångsätter 
r.  med  oskickliga  äterkopplare  Sv.  Dagbl. 
1925.  Ty  nog  gick  den  lilla  biten  kandi- 
socker  ur  mun  i  mun,  och  borta  i  stugan 
hölls  sträng  r.,  att  ingen  sög  för  länge  Thecla 
Wrangel.  Dä  blir  det  nog  någon  slags  r. 
B.  Gripenberg.  Anställa  r.  efter  ngt.  —  I 
en  Stockholmstidning  sitter  en  ung  man  och 
håller  r.  och  rätlareting  med  den  svenska 
litteraturens  stormän  (oftare  'räfst-  och  rät- 
tarting')  T.  Segerstedt.  II.  Ssgr  äro  ovan- 
liga utom  det  hist.  'r-eting'.  De  visa  for- 
men räfste-;  märk  dock  räfst-  i  'räfst-  och 
rättar(e)ting'.  Ex.:  Den  socialdemokratiska 
partikongressens  r-ebeslut  fattades  ~  Sv. 
Dagbl.  febr.  1920.  Stränga  r-emän  bli  sällan 
älskade  och  ~  Gbgs  Handelstidn.  1930. 
R-eting  hist.:  särskilt  ting  där  domsmakten 
härleddes  från  konungen.  Syn.  rannsak- 
ning (o.  dom),  rättslig  undersökning  (o. 
vedergällning);  (skarp)  vidräkning;  tuktan, 
straff,  bestraffning;  (ibl.  nära:)  indragning 
av  gods,  reduktion. 

Räggl|a,  -an,  -or.  Ldls.  Ofta  plur.  = 
(lögnaktiga)  historier,  skämthistorier,  löst 
1.  mindre  trovärdigt  prat,  paschaser;  ibl. 
ramsa.  Och  han  ramsade  ror  om  häxor  och 
troll  I  och  om  irrfärder  rakt  bort  i  stoll 
Fröding.  —  i>Mattias  med  sitt  blida  skägg  I 
lockar  barnen  utom  vägg-»  lyder  en  gammal 
r-a  Ups.  Nya  Tidng  1918. 


959 


Räjong— Eäkna 


960 


Räjo'ng  (-ang);  -en.  -er.  Förr  stavat 
'rayon'.  I.  Enkelt.  Att  mottagningsställen 
[för  färggods]  ordnades  pd  '^  2)latser  utan- 
för den  geografiska  r.,  som  kunde  anses  som 
färgeriets  naturliga  ~  C.  Sahlin.  I  hennes 
krets,  i  den  andliga  r.,  som  betecknas  Wei- 
mar-Jena  ~  Klara  Johanson.  Fästningsr-en, 
dvs.  det  område  kring  fästningen,  som  be- 
härskas av  elden  från  densamma.  Ord,  vilkas 
gissel  bör  svida  långt  utanför  Göteborgsr-en. 
Och  inte  stanna  förrän  vid  lOOkilometers- 
ren  utayför  stadsområdet  Marika  Stiern- 
stedt.  Landet  uppdelas  för  regleringen  av 
mjölkprisen  i  åtta  r-er  1918.  —  Det  ligger 
utanför  min  r.  utom  min  räckvidd  1.  mitt 
område,  kompetens,  bortom  min  horisont. 
II.  Ssgr  ha  räjong-.  Ex.:  Allmänna  grunder 
för  ett  r-system  inom  den  yrkesmässiga  last- 
biltrafiken  1933.  Syn.  område,  (om)krets, 
zon,  region,  rund,  cirkel,  ibl.  omnejd;  sfär, 
domän,  gebit,  distrikt,  ibl.  räckvidd. 

Räk|a,  -an,  -or.  Gruppen  Natantia  bland 
de  lOfotade  kräftdjuren.  I.  Enkelt.  Den 
lilla  'tångr-an  (Leander  1.  Pakemon  adsper- 
sus)  samt  numer  särskilt  den  stora  'nord- 
havsran  (Pandalus  borealis)  äro  hos  oss 
föremål  för  fångst;  den  senare,  ofta  kallad 
djup(havs)r-an ,  var  för  omkr.  35  år  sedan 
okänd,  men  är  nu  den  på  våra  smörgåsbord 
oftast  förekommande.  De  små  r-orna  åtos 
ofta  oskalade.  Trålfiske  efter  djuphavsr-or. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Nordhavsr-an,  den  största 
svenska  r-arten.  Små  r-artade  kräftdjur  ~. 
Förslag  om  statsunderstöd  åt  r-Jiskare  på 
västkusten  1933.  Efter  1905  har  ett  mycket 
lönande  r  fiske  kommit  igång  utanför  Roster. 
R-fångst.  Laga  en  r-håv.  Svensk  fabrik  för 
r-konserver  startas  i  Strömstad  efter  norskt 
mönster  1932.  Läckerheter  som  r-rom,  ostron, 
duvägg  och  ~.  Delikata  r-smörgåsar.  Ska- 
lade och  rensade  r-stjärtar.  Omelett  med 
r-stuvning.  Fiskfärs  med  r-sds.  Bästa  r-tiden. 
It-trål,  som  är  anordnad  med  bord  ~  Kungö- 
relse 1930.  R  trålar e  i  Strömstads  hamn 
fartyg;  även  person.  Rtrålning  ~  novem- 
ber— mars  S.  Barthel.  Huru  r-ynglet  ilar 
som  småfiskar  fram  mellan  havstångens 
miniatyrskogar  K.  Östgren. 

Räk|el  (grav);  -eln,  räklar.  Din  långa 
r-ell  Två  långa  r-lar  med  galg fysionomi 
Louise  Åkerman,  öv.  Man  har  jag  och  en 
r-el  till  son  och  en  skock  töser,  och  lika  lata 
är  de  allihop  Elis.  Wfern-Bugge.  Åldermans 
Johannes,  den  fräkniga  r-eln  ~  H.  Samze- 
lius.  Syn.  lång  o.  mager  pojke  1.  tölp  1. 
drummel  1.  'jäkel'  1.  lymmel,  bängel,  (ibl.:) 
karlslok,  lurk,  slyngel. 

Räkenskap  (utt.  som  ssg,  med  grav); 
-en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Sing.  Tjänarnas 
herre  koin  hem  och  höll  r.  med  dem  Bibeln. 
De  skola  göra  r.  inför  honom  ib.  Och  ställde 
henne  genast  till  r.  Jag  behövde  visserligen 
inte    stå   till  r.;  men  ändå   Bo   Bergman. 


Avlägga  r.  för  sin  förvaltning.  Kalla  ngn 
till,  avfordra  ngn  r.  När  rens  dag  kom  ~. 
2)  Nästan  endast  plur.  Föra  rerna  (för 
bolaget).  Bolagets  r-er  befunno  sig  i  ett  ut- 
märkt skick.  R-erna  genomgingos  och  granska- 
des och  befunnos  riktigt  förda.  Själv  föra 
sina  r-er.  Avsluta  årets  r-er.  Van  att  granska 
r-er.  Revision  av  andre  kurators  r-er.  Ha 
klara  r-er.  Göra  upp  sina  r-er  (för  året). 
Göra  upp  r-erna  med  ngn.  Sammandrag  av, 
utdrag  ur  r-erna.  II.  Ssgr.  Ex.:  Rsavdel- 
ning  i  verk.  Se  efter  i  r-sböckerna.  När 
r-sdagen  kom,  var  han  emellertid  försvimnen. 
Rsför\are  i-evska,;  -ing).  Rsgransk\are  (-ning). 
[Karlskrona] stationens  r-skontor,  bestående 
av  flertalet  av  stationens  marinintendenter 
Nord.  Fam.^  Riksdagsrevisorernas  rssam- 
maridrag.  Låg ättade fogdar ,  som  voro  r-sskyl- 
diga  och  beroende  av  konungen  Nord.  Fam.^ 
R-sskyldighet.  R-sverifikationer.  Riksrsver- 
ket.  Omläggning  av  städernas  r-sväsen  E. 
Palmstierna.  R-sår  bokföringsår  (ibl.  k  ka- 
lenderår). R-sår  må  icke  överstiga  tolv  må- 
nader. Omläggning  av  r-sår.  Vid  (andra) 
r-sårets  slut  ~.  Avdelning  för  r-särenden. 
Syn.  I.  1)  redogörelse,  'reda',  förklaring, 
redovisning;  (stå  till  r.:)  till  svars,  till  an- 
svar, få  svara  (för);  2)  räkningar  o.  till- 
hörande papper,  skriftlig  sammanfattning 
av  alla  (ett  bolags,  en  persons  osv.)  in- 
komster o.  utgifter,  (ibl.:)  'böcker',  debet 
o.  kredit,  tablå  över  inkomster  o.  utgifter, 
handelsböcker,  kassabok. 

—  Råkn|a,-ade, -as.  I.  Meregentl.  l)Om 
själva  räknesätten.  Ofta  abs.  Lära  sig  läsa, 
skriva  och  r-a.  Kan  han  ra  ännu?  —  Ja, 
de  fyra  räknesätten  kan  han.  Ra  division, 
reguladetri.  Vem  har  hon  r-at  för?  Lära 
sig  r-a  med  hjälp  av  kulram.  Ra  länge  på 
sitt  tal.  Lära  sig  ra  med  bråk,  decimaler, 
bokstäver.  Ra  i  huvudet,  pd  fingrarna, 
på  tavlan.  Ra  huvudräkning.  I  dag  ha 
vi  fått  lätta  tal  att  r-a.  Tre  tal  r-ade  jag 
rätt.  Ra  galet,  orätt,  fel.  Jag  r-ade  miste 
på  tre  enheter.  —  Som  ännu  inte  kan 
r-a  till  fem.  2)  Om  addering  i  allmän  bet. 
Ra  rösterna  för  och  emot  ett  förslag.  Att 
r-a  (sina)  pengar  är  numera  hans  käraste 
nöje.  Ä  nu  alla  r-ade?  Har  du  r-at  dej 
själv  också?  Årista  år  ska  vi  väl  r-as  igen; 
de  ska  bli  allmän  folkr-ing.  Ra  tvätt.  Ra 
och  ra  för  att  få  det  att  gå  ihop  även  till 
I  1.  Ansägos  så  rika,  att  de  ej  ens  kunde 
r-a  sina  rikedomar.  Kunde  ra,  att  U7ider 
denna  tid  ungarna  fingo  23  löjor  av  en  pek- 
fingers längd  E.  Rosenberg.  Låtande  ~ 
dagarne  gå  utan  att  ra  dem  H.  E.  Larsson, 
öv.  Ra  klockslagen.  Hur  stort  blir  beloppet, 
om  du  rar  i,  ined  kronor  i  stället  för  dollar? 
En  förmögenhet,  som  kunde  r-as  i  miljoner. 
Vi  r-a  till  åtta  träffar  på  maskinen,  men 
alla  hade  gått  genom  vingarna  utan  att  an- 
ställa skada  Tord  Ångström.   Hennes  slut- 


961 


Räkna — Räkneapparat 


962 


summor,  som  varit  masJcinr-ade  (r-ade  på 
maskin)  Tidn.  Upsala  1926.  Prisr-andevåg  ~ 
säljes  billigt  i  dag  vid  snar  affär  Ups.  Nya 
Tidn.  1934. 

II.  Friare  o.  bildl.  1)  Närmare  I.  a)  Ra 
munsbitarna  åt  ngn  vara  njugg  med  maten. 
Han  r-ar  slantarna  tvä  gånger,  innan  han 
ger  ut  dem.  b)  Dina  inkomster  äro  snart 
rade  bra  obetydliga.  Jag  vet,  att  mina 
dagar  äro  r-ade  att  jag  ej  har  långt  kvar 
(t.  e.  att  leva).  Han  har  r-at  sina  bästa 
dagar  hans  bästa  tid  är  förbi.  De  anade  då 
icke  än,  att  deras  stunder  voro  rade.  De 
som  besökt  utställningen  äro  tyvärr  lätt  r-ade, 
kunna  r-as  pä  fingrarna.  C)  Få  r-a  (dubbla) 
tjänsteår.  Krigsår  r-a  ju  dubbelt,  säger 
man  (ofta  'r-as')  Per  Hallström.  Det  r-as 
inte  de  ä  ingenting,  de  tar  vi  ingen  hänsyn 
till  o.  d.  Jag  rar  då  icke  det  besvär  det 
kostat  mig.  Utan  att  ra  alla  extra  utgifter 
oberäknat.  Ingen,  som  kunde  r-as,  hade  varit 
där  (ingen,  som  man  behövde  r-a  med)  Öv. 
fr.  Nellie  Melba.  d)  Särsk.  med  'från',  'för', 
p(e)r,  'till'.  Räntan  löper  med  6  %,  r-at  frän 
den  1  dennes.  Inom  8  dagar,  r-at  från  den 
dag,  då  ~.  Höger  och  vänster  äro  ~  r-ade  från 
betraktarens  ståndpunkt,  utom  vid  kropps- 
delar B.  Hintze.  —  Ett  flygtillägg  av  10 
kr.  för  dag  r-at  ~.  Allt  för  mil  r-at  Nord. 
Fam.^  —  Ra  vi  p(e)r  meter,  få  vi  alltså  ~. 
—  Man  brukar  r-a  6  mil  (härifrån)  till 
staden  även  till  II  2  a.  e)  Gatan  r-ar  nära 
3  km.  i  längd.  Hären  r-ade  nu  40,000  man. 
En  stark  tysk  eskader,  r-ande  femton  pan- 
sarkryssare, torpedbåtar,  transportfartyg  och 
trålare  ~  1918.  Man  kunde  klart  se  23 
isbjörnar,  men  utan  tvivel  r-ade  flocken  än 
flera.  Talrikast  voro  ~;  de  r-ade  minst  tjoget 
E.  Rosenberg.  Vår  svenska  litteraturhisto- 
ria r-ar  tyvärr  inånga  skalder,  som  efter  en 
glansfull  ansats  splittrat  sig  eller  tynat  av 
K.  Warburg.  Skönlitteraturen  r-ar  endast 
ett  par  nummer,  men  dessa  ~  så  mycket 
märkligare  O.  Wieselgren. 

2)  Mer  bildl.  a)  Anse,  uppskatta  o.  d. 
Mest  med  prep.  1.  'som'.  Av.  Allt  sådant 
r-as  av  ondo  Ellen  Lundberg-Nyblom.  — 
Bland.  Vi  hoppas  få  r-a  Er  bland  våra 
kunder.  Och  r-ade  den  nuvarande  sovjetle- 
daren bland  sina  bästa  elever.  Bland  hans 
förtjänster  måste  man  ock  r-a,  att  han  ~. 
Även  refl.  Vi  r  ade  oss  bland  de  mera  fram- 
stående allihop.  O.  Creelius.  —  Efter.  Och 
människans  värde  r-as  efter  det  antal  palats, 
bilar  och  tjänarskaror  hon  äger.  —  Från 
(jfr  II  1).  Bron  rar  sin  ålder  från  romar- 
tiden härleder  sig.  Den  egentliga  rundra- 
diorörelsen r  ar  sitt  upphov  från  slutet  av 
1920  Nord.  Fam.*  —  För.  Ra  för  en  heder 
att  ~.  Ra  (ngt)  för  intet.  —  Med.  Men 
mamma  aldrig  r  ar  j  så  strängt  med  sin 
Sofi  Valerius.  —  Som.  Ra  (det)  som  en 
(stor)    ära   att  ~.     Konditorirörelse  lärer  i 

V.  31  —  Nusvensk  ordbok. 


allmänhet  vara  att  ra  som  handel  Hemberg- 
Sillen.  Fastän  jag  r-as  som  gammalmodig  i 
Sverge  Strindberg.  Fordom  r-ades  denna  trakt 
såsom  ett  fullkomligt  hedningaland,  till  dess  ~ 
G.  Asbrink.  —  Till.  Det  vart  honom  r-at  till 
rättfärdighet  Bibeln.  Det  måste  r  as  honom 
till  förtjänst,  last,  godo,  att  han  ~.  R  a  sig  ngt 
till  godo.  Stadens  folkmängd  ras  nu  till 
ung.  3,500 personer.  —  Även  utan  prep.  Lågt 
r-at  ha  vi  en  mil  kvar.  b)  Påräkna  o.  d. 
Med.  Den  ryska  armén  måste  mc  ra  med 
att  dess  eget  flankskydd  håller  på  att  för- 
svinna okt.  1917.  Måste  ra  med  att  av  sin 
dräng  bli  behaiidlad  som  jämbördig.  Ett 
sådant  motstånd  hade  lian  aldrig  r-at  med. 
Och  i  Danmark  ras  det  med  att  det  föds 
c:a  10  tvillingkullar  om  året  1934.  Skulle 
säkerligen  kunna  ra  med  ett  starkt  publik- 
intresse. Att  hellenerna  r-ade  alltid  med 
realiteter  Erik  Hedén.  —  På.  Ra  på  hjälp 
(av  1.  från  ngn,  från  socialisthåll).  Kunna 
r-a  på  överseende.  Kan  jag  ra  på  dej,  när 
vi  ska  till  me  slakten?  Törs  jag  ra  på  att 
få  se  er  hos  mig  på  middag  i  morgon?  Jag 
rar  (fullt  och  fast)  på  att  du  kommer.  Jag 
hade  verkligen  r-at  på  dej ;  kommer  du  inte, 
blir  jag  strandsatt.  Att  åter  ra  pä  att 
Nationernas  förbund  skulle  ila  till  hjälp 
vore  helt  enkelt  att  bygga  luffslott,  c)  Jfr 
II  2  a.  Vi  r-ar  ju  släkt,  vet  ja  betraktar 
varann  som  1.  ä  släkt.  Meti  grävlingen, 
som  r-ade  släkt  /  med  Mickel  räv  ~  Hilding 
Andersson. 

Syn.  I.  1)  använda  de  4  räknesätten, 
verkställa  en  (ut)räkning,  lära  sig  (1.  kunna) 
räknekonsten;  (ngt  friare:)  beräkna,  'an- 
sätta', göra  ett  överslag  1.  en  beräkning  1. 
en  kalkyl  1.  sina  beräkningar,  kalkylera; 
2)  'hoplägga'  nj,  addera,  (hop)summera  (lu), 
genom-  1.  hop-  1.  in-  1.  med-  1.  upp-  1.  ut- 
1.  överräkna  m;  ta  med  i  räkningen;  ibl. 
tälja  (skönl.);  II.  1)  a)  ibl.  räkna  o.  utpor- 
tionera  ru;  2)  (rad  ibl.:)  på  förhand  bestämd 
(till  sitt  mått),  utmätt,  (helt)  obetydlig;  c)  r-a 
med,  ta  med  i  beräkningen,  fästa  avseende 
vid ;  d)  beräkna,  anse  det  vara,  (ibl.  nära) 
uppge  (längden  1.  d.)  till;  e)  utgöra,  uppgå 
till,  belöpa  sig  1.  bestiga  sig  1.  stiga 
till,  mäta,  (kunna)  beräkna(s)  till,  upp- 
ta(ga');  2)  a)  anse,  betrakta,  hålla  för,  lända 
till,  ibl.  placera  (bland);  anses  ha  1.  vara 
(från);  hänföra  (till);  föra  (på  ngns  konto); 
uppskatta  1.  värdera  1.  anslå  1.  taxera  (till); 
b)  påräkna,  göra  sig  räkning  på  1.  hopp 
om,  lita  på,  (för)vänta,  beräkna,  hoppas 
fullt  o.  fast;  medräkna,  ta  i  betraktande, 
ej  vara  blind  för;  c)  (anse  sig)  vara  (släkt). 

—  Räkna  av  m  m.  fl.  se  avräkna  oj  osv. 
R.  på  =  räkna  vidare  ('påräkna'  motsvaras 
av  'räkna  på'  med  'på'  obetonat). 

—  Räkneadverb,  språkv.  T.  e.  latinets 
'primo',  'secundo'  osv.  -apparat.  T.  e.  R. 
med    vändkors   för  räkning  av  besökande. 


963 


Räknearbete— Räkning 


964 


-arbete.  R-n  ~  ulföras  mot  billig  taxa  d 
Bäknebyrån,  Nyhrog.  61.  -begåvning.  Ha 
god  r.  -bok.  Dels  bok  att  räkna  i;  dels 
räknelära.  -byrå  jfr  räknearbete,  -enhet. 
Antagen  r.  utan  motsvarande  präglat  mynt 
Nord.  Fam.'  -exempel.  Vi  har  50  r.  för 
hemräkning ,  som  ska  vara  klara  i  morgon. 
Att  livtt  icke  är  ett  r.  [och  att  en  absolut 
lösning  alltså  icke  kan  nås]  I.  A.  Heikel.  Syn. 
räkneuppgift,  räkneproblem,  räkneopera- 
tion, 'tal  att  räkna',  -fel.  Två  fula  r.  van- 
ställa förslaget.  Göra  (svåra)  r.  -färdighet. 
Förvärva  önsklig  r.  -gåta.  -huvud.  Ett  gott 
r.  ä  han,  ä  de  på  honom.  Syn.  räknebegåv- 
ning;  (god)  räknekarl.  -häfte.  Med  sina  blå 
r-n  i  kvartformat,  -kammare.  1)  Föreläser"^ 
å  astronomiska  observatoriets  r.  Upps.  Univ. 
föreläsngskat.  1920.  2)  Hist.  Dels  =  ett  äm- 
betsverk som  förestods  av  riksskattmästa- 
ren o.  varur  kammarkollegium  o.  flera 
andra  ämbetsverk  sedermera  utgått;  dels  = 
räkningekammaren  i  detta  verk.  -karl.  Här 
behövs  det  en  riktig  r.  En  god  r.  Hans  rent 
estetiska  motvilja  mot  krämares  och  r-ars 
regemente  K.-G.  Hildebrand.  -konst.  1)  Den 
för  praktiskt  bruk  avsedda  delen  av  arit- 
metiken (de  fyra  räknesätten,  reguladetri, 
intresseräkning  m.  m.).  Lära  sig  r-en. 
2)  Friare.  Miserabla  rer  till  [NorrbackaJ- 
äventyreis  försvar  Ups.  Nya  Tidn.  1932. 
-kors.  Vändkors  som  räknar  passerande. 
Passerade  dörrvaktarnas  r.  Ax.  Klinckow- 
ström.  -kula  på  räkneställ.  -kunnig;  -het. 
Flicka,  något  skriv-  och  räknekunnig,  erhåller 
plais  som  brödräknare  i  bageri  Annons  1931. 

-lag.  Efter  enkla  rar.  -lek.  -lära  se 
räknekonst;  även  bok.  -lärarje;  -inna.  Som 
r-e  var  emellertid  Törnsten  så  framstående, 
att  ~  Wilma  Lindhé.  -läxa.  Kom  och  bod 
att  få  extra  r.  Auda  Alm-Eriksson.  -maskin; 
-(8)remsa  m.  fl.  1)  Egentl.  Blaise  Pascal 
har  (1642)  uppfunnit  den  första  r-en ;  först 
1770  fick  man  dock  en  fullt  brukbar  r. 
Snabbskrivande  r.  R-er,  som  utgöra  en  kom- 
bination av  additions-  och  multiplikations- 
maskiner.  Kombinerade  räkne-  och  skrivma- 
skiner. —  R-remsans  sifferkolumner  G.  Wide- 
gren.  R-sreparatörerna  organiseras  1931. 
Borås  Skriv  och  Räknemaskinsverkstad  1928. 
2)  Friare  ibl.  även  om  äldre  1.  enklare 
räkneapparater  (t.  e.  räknestickor,  räkne- 
ställ). 3)  Bildl.  Fröken  Hedemo  var  hnns 
kontorsbiträde,  en  utmärkt  r.,  punktlig  som 
ett  rirverk,  fullständigt  ofelbar  och  ~  Margit 
v.  Willebrand-Hollmerus.  -metod.  Eftf-r 
invecklade  r-er.  -mynt.  Blott  räkneenhet 
()(  präglat  mynt),  -mässig.  Men  hennes 
hjärta  skänkte  efter  allt  som  r-t  kunde  ha 
tillkommit  henne  Elin  Wägner.  -mästare. 
Här  får  du  ta  hjälp  av  en  verklig  r. 

-operation.  Hjälpmedel  till  underlät- 
tände  av  r-er.  -ord,  språkv.  Våra  r.  ut- 
göras av  grundtal  (t.  e.  tre)  och  ordriitigstal 


(t.  e.  tredje).  I  en  del  andra  språk  träffa 
vi  bland  ren  även  räkneadverb,  distributiver 
etc.  -penning  jetong,  spelmark.  -prov. 
Du  är  rädd  för  r-et,  det  är  hela  sjukan. 
-ram.  Numer  föga  använd.  R.  för  små- 
barn, en  räkneapparat  bestående  av  stänger 
1.  trådar  med  kulor  som  kunna  skjutas  åt 
ena  eller  andra  sidan,  det  hela  fäst  i  en 
ram.  Syn.  kulram,  -skola.  Skriv-  &  Räkne- 
skola (Handelsinstitut  för  ~j.  -sticka.  Ett 
mekaniskt  hjälpmedel  för  vissa  räkneopera- 
tioner, -stycke.  Det  var  inget  enkelt  r. 
att  dra  fram  fem  barn  på  en  styckjunkar- 
lön.  -ställ  som  t.  e.  en  räkneram.  -säker; 
-het.  Flicka,  bokföringsvan  och  r.,  erhåller 
stadigvarande  plats  '^.  -sätt.  Mest  om  De 
fyra  (enkla)  r-en.  -tabell,  -tal  räkne- 
exempel, -tavla.  T.  e.  Hos  honom  sattes 
penna  och  r.  i  min  hand  (griffeltavla  att 
räkna  på)  H.  Reuterdahl.  —  R.  för  besick 
markeringstavla,  -tecken.  R.  som  siffror 
eller  algebraiska  tecken,  -undervisning, 
-uppgift  räkneexempel,  tal  (att  (ut)räkna). 
-van;  -a.  1)  Ung  man,  skriv-  och  räknevan, 
önskar  plais  Annons  1916.  2)  Ha  olika  ror. 
-verk.  Två  elektriska  bokföringsmaskiner 
med  vardera  5  r.  Annons  1931.  R.  på  mä- 
tare. Skillnaden,  som  registreras  på  ett  r., 
anger  produkten  av  ström,  spänning  och  tid, 
dvs.  ~  Nord.  Fam.^  -vers.  Se  t.  e.  Flickor- 
nas lekar,  -värde  numeriskt  värde,  siffer- 
1.  talvärde. 

—  Räknarje,  -(e)n,  -e.  Särsk.  ifråga  om 
sak  mest  som  sista  ssgsled.  1)  Person.  En 
nutida  folkräkning  ~  sysselsätter  tiotusental 
re  ~  Nord.  Fam.'-'  —  Men  vi  be  Soc.-Dem. 
en  annan  gång  skicka  ut  r-e  med  urskilj- 
ningsförmåga, ifall  de  ha  några  sådana  till 
sitt  förfogande  Insändare,  Sv.  Dagbl.  1933. 
Och  visat  den  mänskliga  formen  även  på 
den  store  r-ens  huvudskål  K.  G.  Ossiannils- 
son.  —  Flicka  ~  erhfållerj  plats  som  bröd- 
r-e  i  bageri  Annons  1931.  Van  maskinr-e. 
Papper sr-e  erhåller  plats  hos  Edv.  Berlings 
Boktryckeri  A.-B.  Annons  1920.  Neutrala 
röstr-e  fi  Saarområdet]  A.  E.  Rodhe.  Tra- 
fikre.  Varvre  [vid  löpningarna] :  A.  Nygren, 

Thor  1931.  2)  Sak.  Re  i  form  av  ett  fickur. 
—  Dropp-,  kilometer-  (t.  e.  på  bil) ,  samtals- 
(för  telefon),  snabbr-e  (en  räknemaskin  1. 
om  boklig  hjälpreda),  steg-,  tråd-  (en  lupp), 
varvre.  Syn.  ibl.  räknekarl;  ibl.  räkne- 
apparat 1.  -maskin.  —  Räknersk|a,  -an, 
-or.  Mest  som  sista  ssgsled.  T.  e.  Linne- 
r-a  på  hotell.  Rutinerad  maskinr-a '>"  erhåller 
genast  plats  Annons  1919. 

—  Räkning,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Mer 
egentl.  o.  abstr.  a)  Nästa  timme  ska  vi  ha 
(huvud) räkning.  Han  fick  Ab  i  r.  R(-en) 
var  hans  bästa  ämne.  R.  på  tavla,  j)å  fing- 
rarna, med  maskin.  R.  i  huvudet,  med  blan- 
dade tal.  —  Mer  invecklade  rar.  b)  Här 
är  (det)  något  fel  i  ren.   Stämmer  r-en  för 


II 


965 


Räkning — Räl(s) 


966 


dig?  Då  blev  han  förvillad  och  kom  ur  r-en, 
tappade  ren  (2)d paragraferna).  Hoppa  över 
ngn  i,  vid  r-en.  Om  det  nu  var  för  25: te 
eller  80:de  gången,  har  jag  ej  hållit  r.  på  ~ 
Alb.  Hallberg.  Folk-,  rösträkning.  c)Ibl.  = 
beräkning  1.  uträkning.  Enligt  min  r.  skulle 
blott  10  minuter  gått  ännu.  d)  Vid  box- 
ning (då  ngn  'uträknas').  Ta  r.  mot,  på  ngn. 

2)  Ofta  mer  konkr.  a)  Ha  r.  i,  med  en  bank. 
Vid  (bank)r-ens  öppnande.  Löpande  r.  (nu 
kallad  'checkräkning')  kan  närmast  betraktas 
som  en  kombination  av  (kassa)kreditiv-  och 
upp-  och  avskrivningsräkning,  b)  Föra  (nog- 
grann) r.  över,  pä  inkomster  och  utgifter. 
Avsluta  en  r.  Göra  r.  för  sitt  fögderi  även 
bildl.  Huru  förmyndare  skall  göra  redo  och 
r.  och  förmynderskap  avträda  Lagen.  För- 
myndare ~  erinras  att  före  den  lo  febr. 
avlämna  drsräkning  [till  överförmyndaren] 
Annons  1933.  C)  Huvudsakligen  konkr. 
Sätta  upp  en  r.  Skriva  ut  en  r.  (på,  för 
ngn).  Vaktmästare,  får  jag  (be  om)  renl 
Sätta  upp  (ngt)  på  r.,  pä  r-en.  Saft  upp, 
skriv  upp  alltsammans  p)å  min  r.l  Jag  vill 
86,  granska  ren.  Ren  gick  till  precis  50 
kr.  Hur  mycket  går,  är  r-en  påf  Är  r-en 
riktig?  Drickspengar  ingå  i  ren.  Skicka 
ngn  (en  saltad)  r.  på  ngt.  Utjämna,  av- 
runda ren.  Betala  r-ar.  En  r.  på  345  kr. 
ä,  för  levererade  varor,  å  omkostnader.  Min 
r.  hos  skräddaren  betalar  jag  halvårsvj,s. 
Kvitterade  rar.  Ta  på  r.  eller  betala  kon- 
tant. Köpa  på  månadsräkning  med.  3  % 
rabatt.  Mina  årsr-ar  hos  hokhandlaryi  stego 
nu  till  ~.  —  Närmare  b:  Köpa  i  fast  r.  K 
Köpa  i  öppen  r.  i  senare  fallet  med  rätt 
att  återlämna  vad  som  ej  går  åt. 

3)  Bildl.  a)  Börja  på  ny  r.  börja  om  på 
nytt  1.  från  början.  Finna  sin  r.  vid  ~ 
skr.  ~  finna  det  fördelaktigt.  Filosofien 
drager  ock  sin  fördel  därav,  finner  ock  sin 
r.  därvid.  Hertigen  hade  gjort  sig  r.  2)å  att  ~ 
räknat  på  att,  väntat  att.  Och  helt  djärvt, 
utan  att  göra  mig  r.  för  vad  jag  gjorde, 
förde  jag  handen  mot  ~  skr.  =  tänka  på, 
betänka.  Göra  upp  r-en  utan  värden  ung.  = 
sälja  skinnet  innan  räven  är  skjuten,  av- 
göra ngt  utan  att  tala  vid  den  av  vkn  saken 
beror,  utan  att  tänka  på  dess  viktigaste 
förutsättningar.  Att  han  ~  velat  i  roman- 
form göra  tipp  r-en  med  det  han  genomlevat 
Per  Hallström.  Hålla  ngn  r.Jör  ngt  visa  sig 
tacksam  mot  ngn  1.  vara  ngn  tacksam  för  ~. 
Gjort  sitt  land  stora  tjänster,  för  vilka  man 
även  vetat  hålla  honom  r.  Ta  ngt  med  i 
r-en  beräkna,  medtafga),  ej  (ute^glömma, 
ta  hänsyn  till.  Detta  kom  som,  var,  blev 
(för  honom)  ett  (svårt,  stort)  streck  i  r-en 
ett  stort  aber,  en  stor  motgång,  ngt  som 
korsar  ens  planer,  b)  På  1.  för  egen  r.  och 
risk.  Leva  sitt  liv  på  egen  risk  och  räkning. 
Ja,  iijjpgiften  får  stå  för  din  r.  du  får 
svara   för  den.     Det  tar  jag  på  min  r.  på 


mitt  ansvar,  det  står  jag  för.  Men  den 
nedrigheten  fick  std  för  hans  r.  nästan  = 
det  trodde  ingen  på.  c)  För  min  r.  är  jag 
nöjd  ändå  för  min  del,  vad  mig  angår,  'jag, 
jag  ä  nöjd  ändå'.  Köpa  ngt  för  egen  r.  Det 
gjorde  jag  för  hennes  r.,  alls  inte  för  min 
egen.  Landshövdingestolen  står  tillsvidare 
obesatt  för  hans  r.  d)  Så  du  är  (redan) 
ur  r-en  kan  (här)  ej  (längre)  komma  ifråga, 
är  ohjälpligt  distanserad  1.  slagen.  För- 
slaget om  Fyristorg  ansåg  talaren  också 
måste  lämnas  ur  r-en  med  tanke  på  det  ringa 
utrymmet  och  ~.  —  Att  Tyskland  skulle 
taga  denna  svenska  börda  på  sig,  står  utom 
r.  [är  absolut  icke  att  räkna  på,  otänkbart] 
O.  Palme.  Hon  står  utom  ren  kan  (här) 
ej  medräknas;  är  alls  ej  inblandad  i  detta 
o.  d. 

II.  Ssgr  ha  räknings-;  enda  undantag 
räkninge-  i  det  hist.  'r  ekammaren'. 

Syn.  1. 1)  räknande,  räknekonst,  att  räkna, 
aritmetik,  ibl.  matematik ;  uträkning,  räkne- 
operation; beräkning,  kalkyl;  2) (ibl.:)  bok', 
'konto',  förteckning  1.  bok  1.  översikt  1. 
sammandrag  över  inkomster  o.  utgifter; 
(ibl.:)  nota  1.  faktura. 

—  Räkningekammare.  Hist.  Se  räkne 
kammare  2. 

—  Räkningsbesked.  Anmärkning  mot 
detta  r.  bör  vara  framställd  inom  ~  (från 
bank),  -blankett,  -förd.  Avgift. för  ~ 
ra  telegram  Telefonräkniiigsblankett  1909. 
-havare.  Skola  medel  uttagas  av  annan 
än  r-n,  bör  ombudet  avlämna  vederbörlig 
fullmakt  eller  på  annat  sätt  styrka  sin  be- 
hörighet, -hållning,  -kopia,  -packe.  -upp- 
görelse, -ärende.  Ejcpedition  för  ~  iipp- 
lysnitigar  i  r-n  (vid  telefon). 

Räl,  -en,  -er  (akut)  1.  (särsk.  koll.)  Rål|s  (1. 
rä'ls);  -sen,  -ser  (akut)  1.  -s.  I.  Enkelt.  1)  Ex. 
med  'räl'.  Järnvägsskena  1.  Räl  Nord.  Fam.* 
Stundom  ersattes  bärlinan  av  en  bärande  r. 
Nord.  Fam.^  Fläns,  del  av  hjulet  som  löper 
innanför  r-en  G.  Langenfelt.  De  första 
r-erna  för  spårvägsbolaget  i  Uppsala  lades 
våren  1906.  Nya,  20  m.  långa  r-er  från 
Domnarvet.  Hjulens  skrammel  mot  r-erna 
And.  Ramsay.  —  Järnvägs-,  decauville-, 
spårvägsr-er.  Innerrer  i  kurvor.  Stålr-erfrån 
England.  2)  Ex.  med  'räls'.  Ofta  svårt  att 
avgöra  om  'rälsen'  är  sing.  1.  plur.  a)  Räls, 
alla  profiler  och  metervikter,  uppköpes  An- 
nons 1918.  Gammal  rs.  Spår  dtigligr-s'^  till 
salu  Annons  1933.  R-s  är  lagd  ett  par  mil. 
Lade  ~,  7iär  han  skulle  bygga  en  bana  här 
i  Skåne,  nattetid  spår  över  en  annan  järn- 
vägs r-s  och  ~  Gabr.  Jönsson.  [TelegrafJ- 
stolparna  göras  ofta  av  r-s,  ty  termiter  an- 
gripa alltid  trästolpar  Fr.  Adelborg.  Som 
hjulens  slag  mot  r-s  /  är  tidens  gång  O. 
Tigevstedt.  —  Byggnads-,  bär-,  järnvägsräls. 
b)  Ty  det  var  åtta  månader  sedan  vi  sett 
en  r-s  Prins   Wilhelm.     Omedelbart  intill 


967 


Räl(8) — Ränklo 


968 


Ängstorpsjärnvägens  järnvägsövergång  hade 
en  r-s  sprungit  sönder,  och  ~  Ups.  Nya  Tidn. 
1930.  c)  Sing.  1.  plur.  Som  snubbla  över 
rsen  E.  Didiing.  Rsen  buktar  sig  genom 
djupa  skogar,  där  ~  G.  L.  Dahlin.  JPd  ett 
par  ställen  måste  vi  stanna  och  laga  r-sen, 
som  krökt  sig  i  den  starka  värmen  Elsb. 
Funch.  d)  För  alt  lägga  nya  r-s  genom 
ödebygderna  G.  Hedenvind-Erikssoii.  På 
blanka  r-s  vi  rusa  mot  värt  mål  V.  Loos.  — 
Läger  och  eldar  och  städer  och  r-sers  glim- 
mande spår  Ture  Nerman.  De  söndriga 
r-serna  utbyttes  skyndsamt  mot  nya  Tidn. 
Upsala  1922. 

II.  Ssgr  ha  räls-,  ngn  gång  därjämte 
räl-  (t.  e.  Rälväg,  särsk.  om  mindre  spårväg 
i  gruva  o.  d.).  Ex.:  C:a  2,500  m.  r-sbana. 
Statens  järnvägars  r-sbehov  nu  tryggat  för 
tre  dr  framåt  febr.  1918.  Svårt  r-sbrott 
mellan  Tureberg — Norrviken.  R-sbussar  till- 
verkas i  Sverge  Sv.  Dagbl.  1932.  Den  första 
av  Roslagsbanans  nya  r-sbussar  anlände  på 
måndagsmiddagen  till  ösira  station  i  Stock- 
holm nov.  1934.  En  r-sjusteringsanläggning 
[anordnas]  i  Kungälvs-  Ytterby,  där  r-ernas 
utslitna  ändar  kapas  och  r-erna  riktas  och 
justeras  jan.  1936.  —  Sä  att  nära  3  mil  av  ~ 
banan  äro  r-slagda  Sv.  Dagbl.  1910.  Inlands- 
banan r-slagd  till  Ångermanälven  nov.  1915. 
Fem  mil  kvar  att  r-slägga  på  Ostkustbanan 
1926.  Rsläqgare  Stål  vid  Uppsala  spårvägar 
1925.  G.  Hedenvind- Eriksson,  R-släggnrens 
berättelser,  Sthlm  1935.  När  r- slag  g  ariaget 
nalkades  C.  Larsson  i  By.  —  Ett  större  snö- 
skred [har  vid  Sildvik]  upprivit  järnvägs- 
linjen på  100  r-slängder  Dag.  Nyh.  1919. 
R-slösa  banor  ~  de  s.  k.  landsvägsbanorna 
Nord.  Fam.'^  Hede—Sveg — Hede:  R-somni- 
bus  med  begränsat  antal  platser  1935.  Och 
hjulen  slå  mot  r-sskarvarna.  R-sskruvar, 
R-sspik  Verkstäderna,  dec.  1915.  Rsspår. 
R-ssåg  med  blad  Annons  1918.  R-stillverk\are 
(-ning).  Rsupplag.  I  samband  med  elektrifie- 
ringen fortsätter  r-sutbytet  pä  denna  ~  ba7ia, 
som  ~.  R-svalsverket  lämnar  räls  till  alla 
[japanska]  statens  järnvägar  Elsb.  Funch. 

Syn.  (järnvägs-,  spårvägs-,  byggnads-, 
stål-,  götståls)8kena. 

Rälig,  -t,  -are;  -het.  Ldls.  (sydsv.).  Som 
gå  emellan  polerna  /  det  vackra  och  det  ra 
Ola  Hansson.  Ett  mycket  r-t  exemplar  av 
släktet  katt  Stina  Palmborg.  Och  du,  din 
rälie  bortbyfing  där  till  vänster  ~  Kabbarp. 
Lägga  skott  pä  det  ra  eldvattnet  Tidn. 
Upsala  1921.  Syn.  ful,  vederstygglig, 
anskrämlig,  ryslig,  faslig,  'eländig',  otäck, 
avskyvärd. 

Rämnja',  -an,  -or.  Även  'remna'.  Genom 
en  smal,  bred  r-a  i  muren.  Där  teglet  spruc- 
kit, har  man  smetat  igen  r-orna  med  vitt 
murbruk,  som  ~  Bo  Bergman.  Sä  att  det 
uppstod  en  ra  i  jorden.  Ror  i  berget.  Ett 
tyg,  som   lätt  utsattes  för  r-or.     Genom  en 


r-a  i  gardinen  tittade  solen  in.  Vänta,  tills 
det  blev  en  ra  i  molnbankarna  K.  Fäger- 
sten,  öv.  —  Även  bildl.  En  ra  i  vänster- 
blocket. Syn.  spricka,  springa,  brista;  (ibl.:) 
klyfta,  skreva,  bräcka,  (långsmal)  öppning, 
gap,  reva,  skåra,  lucka,  bräsch.  —  Rämn{a% 
-ade;  r-a  itu  m;  [-ig  (-t)].  I.  R-a.  1)  Tape- 
terna ha  r-at  (uppifrån  och  ned).  Och  för- 
låten i  templet  r-ade.  Dä  jorden  skalv  och 
hällebergen  r-ade.  Med  r-ad  sko  /  och  hatt, 
vars  brätten  sloka  ~  Harry  Blomberg.  Och 
blixtrar  gör  de,  så  himlen  rar  ~.  När  solen 
lyser  fram  genom  r-ande  moln  ~.  2)  Bildl. 
Den  ryska  lögnväven  rar  [i  processen  mot 
de  engelska  ingenjörerna]  1933.  Kanske  var 
alltsamman  en  dröm,  som  r-ade,  när  han 
kom  fram?  II.  R-ig.  Skr.,  sälls.  Med  mörk- 
nad, r-ig  gips  i  tak  Fröding,  Ett  gammalt 
förmak.  Syn.  I.  slitas  1.  rivas  itu  m,  skilja 
sig  isär,  spricka,  få  en  rämna  1.  reva  1. 
rämnor,  ristas  sönder  oi,  ibl.  splittras  1. 
sprängas  itu  m  1.  sönder  (iJ;  II.  sprickig, 
sprucken,  full  av  rämnor  1.  sprickor. 

Ränder  se  rand. 

Ränker  (grav);  -na.  Gärna  skr.  Välan, 
Medea,  spara  ej  din  konst  I  att  smida  pla- 
ner och  att  spinna  r.l  Hj.  GuUberg,  öv. 
Beslöt  att  korsa  de  mot  honom  spunna  r-na 
genom  ~  Har.  Hjärne.  Smida  r.  (mot  ngn). 
Må  de  fångas  i  de  r.,  som  de  hava  uttänkt 
Bibeln.  Och  bemäktiga  sig  riket  genom  r. 
ib.  Full  av  r.  (och  bakslughet) .  Den  listige 
vet  mänga  r.  Bolsjevikernas  världsomspän- 
nande r.  på  sidan  om  all  moral  och  anstän- 
dighet. Syn.  (mer  1.  mindre  nära:)  listiga 
(o.  hemliga)  anläggningar  1.  planer,  stämp- 
lingar  (i  det  fördolda),  onda  anslag,  intri- 
ger, funder,  trick,  knep,  konstgrepp,  kaba- 
ler,  ränkspel,  ränksmideri(er),  sammansvärj- 
ning, komplott,  'mullvardsarbete',  'under- 
minering', svek  o.  finter,  intrigväsen.  — 
Ränkfull;  het.  Skr.  En  r.  mun,  det  hatar 
jag  Bibeln.  En  begåvad,  men  andryq,  karak- 
tärslös och  r.  man  G.  O.  Hyltén-Cavallius. 
Vissa  r-a  planer  Hj.  Bergman.  —  Opålit- 
lighet och  r-het  O.  Walde.  Syn.  ränklysten, 
svekfull,  intrigant,  som  intrigerar  1.  mot- 
arbetar 1.  smider  planer  mot  ngn  i  det  för- 
dolda. -lyst|en;  -nad.  Skr.  En  r-en  politiker 
av  farligaste  art.  —  Genom  sin  hätskhet 
och  r-nad  till  skada  för  sin  kår.  -mak|are; 
-erska.  Skr.  Pechlin,  ryktbar  som  Frihets- 
tidens värste  politiske  r-are  G.  Aldén. 
-smid|are;  -artyp;  -eri  (med  plur.); -erska. 
Mest  skr.  Den  som  tänker  ut  onda  anslag, 
honom  må  man  kalla  en  r-are  Bibeln.  En 
rare  av  första  ordjxingen  mot  freden  i 
Europa.  —  En  korruption  och  ett  r-eri  utan 
gräns.  Ständiga  r-erier.  —  Men  den  gången 
motades  r-erskan.  -spel.  Skr.  Det  pågående 
politiska  r-et  Har.  Hjärne.  De  mest  skrupel- 
fria diplomatiska  r.  Eli  Heckscher. 

Ränklo  se  renklo. 


969 


Ränn — Ränning 


970 


Ränn, -et.  Värd.  Va  ä  de  för  r .  ä  spring 
i  trapporna!  Kan  du  inte  sitta  stilla;  för 
ditt  r.  ut  d  in  talar  herrn  infe  om  ndgeför 
oss  I  Här  har  varit  ett  r.  av  folk  hela  dagen. 
R-et  i  mina  rum  är  ju  obehagligt  Strind- 
berg. Fast  rent  för  galen  efter  dans  och 
uteränn  H.  Wranér.  —  Följde  efter  i  ett  ry- 
kande r.  Strindberg.  Syn.  spring,  löpande, 
rusning;  ibl.  (ilande)  fart. 

—  RänjnaS  -de,  -t,  -as.  I.  Om  snabb 
rörelse.  Vanl.  fattat  som  huvudbet.  1)  Värd. 
a)  Nd,  drag  åt  Häcklefjäll  och  ryk  och  ränn! 
Fröding.  b)  Ränn  inte,  era  tok,  karlarna 
springer  inte  ifrån  er!  Ellen  Wester,  öv. 
Asch,  tig  med  dig,  så  att  inte  hushållerskan 
kommer  r-nandes  Stina  Aronson.  Skall  nu 
Kristin  ut  och  r-na,  utbrast  Klara  förargad-^^ 
Sigrid  Stjernswärd.  R-na  på  gatorna  jämt 
och  samt.  Här  i  stan  r -ner  folk  som  tokiga 
för  minsta  sak  Harry  Blomberg.  R-na  (kring, 
i  gårdarna)  med  skvaller.  R-na  ur  hus  i 
hus  för  att  utbasuna  nyheten.  [Hon  ä  för- 
ståss]  ute  och  r-ner  i  bygden  och  lapar  mask- 
roskaffe Alb.  Engström.  Att  r-na  från  den 
ena  märkliga  punkten  till  den  andra  Harry 
Blomberg.  Hur  han  ~  en  gång  r-de  staden 
runt  för  att  låna  400  mark  ~.  Folk  r-ner 
ju  benen  av  sig  efter  antikviteter  Fanny 
Alving.  Ä  hon  en  sån,  som  r-ner  på  auk- 
tioner? c)  R-7ia  sin  kos.  Även  bildl.  Och 
lyckan  rde  till  skogs  Fröding.  d)  Liksom 
fruntimmerna  r-na  efter  en  vinkelpredikant 
H,  Wranér.  Den  där  gyckelbocken,  som  alla 
r-ner  galna  efter  Alb.  Engström.  Om  de 
vetat,  att  han  r-de  efter  den  där  tösen  — 
gifta  karlen  A.  Österling,  öv.  Och  där  r-de 
friare  som  grå  kattor  efter  henne  H.  Wranér. 
2)  Gärna  fackl.,  Idls.  1.  skönl.  a)  Tre  slag 
och  r-na  bollspel  (t.  e.  i  Uppsala)  likt  'lång- 
boir.  b)  Hist.  Nu  r-de  de  båda  ryttarna 
i  full  fart  mot  varandra,  varvid  ~.  R-na 
till  rings  jfr  ringränning,  c)  Ldls.  (norrl.)  = 
åka,  åka  skidor  1.  med  styråra  ta  sig  utför 
(en  fors).  R-na  kälke.  —  R-na  på  skidor. 
Själva  r-de  vi  skidor  över  myrarna  till 
Puoltsa  finnby  och  ~  T.  Boberg.  jK  de  ~ 
vidare  efter  vargen  E.  Didring.  Han  r-ner 
till  en  början  vintervägen  ~,  sneddar  sen 
över  ~  E.  Frisendahl.  R-na  på  varg  T. 
Boberg.  —  R-na  en  fors,  (utför)  Indalsälven 
från  ~  till  ~.  d)  Skönl.  Tankarna  r-de 
kors  och  tvärs  Olle  Hedberg.  Tankarna  r-na 
vill  ~  Prins  Wilhelm.  II.  Några  'bibet.' 
1)  R-na  i  höjden  växa  (för)  hastigt.  Ole  Jakob 
hade  r-t  i  vädret  och  blivit  sjutton  år  Harry 
Blomberg.  2)  Jfr  nedan  'ränna  på'.  Ånga- 
ren r-de  hårt  på  grundet  och  vattenfylldes 
Sv.  Dagbl.  1915.  3)  R-na  kniven  i,  tvärs- 
igenom ngn.  R-na  dolken  i  hjärtat  på  ngn. 
Han  hade  r-t  en  sticka  i  foten.  R-na  huvu- 
det i,  mot  väggen  även  (liksom  'köra  huvu- 
det i  väggen')  bildl.  å)R-na  en  j^ät;  varpa. 
Syn.  I.  springa,  löpa,  kila,  'skala',  sätta  1. 


lägga  1.  ryka  1.  dänga  1.  kvista  iväg,  störta, 
'skena',  rusa,  'skubba',  'lubba',  schappa, 
lägga  benen  på  ryggen;  ranta,  fiänga;  ibl. 
rida  i  fyrsprång ;  åka  (skidor),  ibl.  skida,  löpa 
på  skidor;  II.  1)  växa  1.  ränna  upp  ru  hastigt; 
raka  i  vädret;  2)  sätta  (på  grund);  3)  sticka, 
stöta,  (in)driva  (m),  (in)köra  (nj);  4)  varpa. 

—  Ränna  av  t.  e.  ett  tråg  med  mjölk, 
ldls.  (norrl.)  =  (av)skumma  (lu) ;  1.  ock  =  sätta 
iväg.  —  R.  emot  rusa  1.  stöta  emot.  — 
R.  in  [m]  t.  e.  fingret  i  mun,  kniven  i  älg- 
kroppen. —  R.  iväg  1.  i  väg.  R.  iväg  som 
riktiga  kapplöpare.  R.  i  väg  som  en  besatt 
(efter  ngn).  —  R.  (om)kring  tu  1.  ikring 
se  kringränna.  —  R.  på.  1)  Skidorna  rass- 
lade ~^  medan  de  rände  på  i  flyktingarnas 
spår  L.  Munsterhjelm.  2)  När  ett  sådant 
fartyg  i  dimma,  storm  eller  mörker  ränner 
på  den  klippiga  och  illa  kartlagda  kusten 
Sten  Bergman.  —  Sveaångare  påränd  vid 
Dalarö  [av  en  fransk  torpedjagare]  1919.  — 
R.  (å)sta(d).  Bra  värd.  Men  man  ränner 
inte  åstad  och  talar  om  kärlek,  förrän  ~  I. 
Lo-Johansson.  Genast  ska  hon  förståss  r. 
sta  å  skvallra  för  mamma!  —  R.  upp  id.  — 
R.  ut.  Ska  du  nu  r.  ut  (på  gatorna)  igen! 

—  Rännknut  halvknut  med  ögla,  löp- 
knut, -käring.  Även  'rännarkäring'.  Mindre 
vanl.  för  'skvallerkäring',  -snara.  Snara 
med  löpknut,  ibl.  lasso.  Fånga(d)  i  r.  Med 
rn  om  halsen,  -trä.  Folkl.  =  varpa.  Väv- 
stolar, bobiner,  r-n,  spinnrock  och  täckbåge 
Annons  1932.  -Ögla.  Mindre  vanl.  Han 
angjorde  det  med  en  r.  och  fick  sålunda  en 
klätterlina  upp  till  ~  A.  Slotte. 

—  Rännar|e,  -(e)n,  -e.  Vanl.  om  skid- 
åkare. En  skarp  re  kan  vid  lämpligt  före 
alltid  ~  Sven  Ekman.  Och  skidorna  löpte, 
utan  någon  ansträngning  för  den  vane  r-en, 
hastigt  fram  över  ~  D.  Törnqvist.  En  av 
de  bästa  skidr-e,  som  någonsin  funnits  i 
Jämtland  Erik  Berg.  Tre  storr-e  på  skidor 
Nya  Dagl.  Alleh.  1921.  De  sista  stora  varg- 
r-na  och  björnjägarna.  —  Rännarbanja. 
'Egentl.'  o.  bildl.  Ej  värd.  Kapplöpnings- 
bana, löpbana;  torneringsplats.  1)  Marken 
på  ran  utgjordes  av  lös  sand  Erik  Hedén. 
2)  Det  var  på  den  politiska  r-an  han  brutit 
nacken  av  sig  Olle  Hedberg.  Ett  och  annat 
ord,  som  jag  vill  ha  sagt,  innan  jag  avträder 
från  rännarebanan  Fröding.  -hund.  Isyn- 
nerhet sedan  en  rännarehund  ~  kastat  sig 
in  på  löpan  och  ~  (kringlöpande  hund)  E. 
Sparre.  -käring.  Håll  gafflan,  slammer- 
tacka,  r.  ^  markatta  Alb.  Fabian.  —  Rän- 
ning, -en,  -ar;  -sgarn  o.  -stråd  m.  fl.  till  2. 

1)  Blott  abstr.  Vinthundsränning  [i  Eng- 
land] efter  elektrisk  hare  1927.  —  Förse- 
nats i  vår  [sliid] ränning  från  Vallbo  by 
till  Ljungdaien  And.  Paliin.  För  att  genom 
sträckränning  nå  upp  [lodjuren]  E.  Frisen- 
dahl.   —    Ibl.    =    ringränning,    tornering. 

2)  Även  konkr.  a)  Egentl.  Dessa  tvä  tråd- 


971 


Ränning — Ränta^ 


972 


system  i  väven  äro  varp  1.  ränning  och 
inslag  1.  väft.  Inslagstrådar  och  r-strddar. 
b)  Bildl.  Genom  bådas  liv  går  samma  dubbla 
r.  av  dröm  och  dåd  T.  Fogelqvist. 

Ränn|a%  -an,  -or.  1)  Djupt  nedgrävda 
r-or  i  den  lösa  marken.  Stigen  var  en  enda 
vattenr-a.  Gröpa  ur  en  smal  ra  i  trät.  Orm- 
tänder  med  giftr-or.  En  bred  r-a  hade  bil- 
dats i  isen.  Isr-a,  som  hålles  öppen  hela 
vintern.  Albrektsund,  en  kanalartad  ra,  som 
hrutita  /  genom  ett  stängande  berg  Ernst 
Lundström. —  öppna  ror  och  slutna  r-or  (t.  e. 
stup-,  slask-,  vaskr-a).  Gamla  kvarnar  med 
trasiga  vattenr-or.  Kvarnr-a.  Nu  går  teglet 
ända  ner  på  takkanten,  d  så  har  vi  häng- 
r-a  under.  Takr-a.  Från  en  brunn  i  mitten 
leder  en  stockr-a  till  ett  fähus  längst  t.  v. 
B.  Hintze.  Avlopps-,  urin-,  gödsel-,  uppsani- 
lingsr-a.  I  bottnen  på  den  vattenspolade 
(trä)r-a,  som  i  låga  avsatser  sänkte  sig  mot 
floden,  stannade  grildet.  Flott (nings)-  1.  iim- 
merr-a.  Störtr-a  för  timmer.  I  Kalmarsmids 
djupr-a  utlägges  tvd  lysbojar  1911.  Inseg- 
lings-,  segelra.  2) Skämts.,  värd.  Snobbr-a. 
Syn.  (urhålkad)  fåra,  (lång  o.  smal)  för- 
djupning 1.  urhålkning,  ibl.  spant  1.  fals 
1.  (hål)kä!,  räffla,  'spår";  dike,  grav,  kanal; 
ibl.  ledning;  ibl.  råk  1.  spricka;  hålväg, 
trångt  pass,  ravin;  smal  farled;  rör(ledning), 
'kanal',  pipa,  (ibl.  nära)  tut  1.  pip;  trumma, 
lopp,  ibl.  gång  1.  smal  passage;  l^brädbe- 
slagen)  bädd  (för  timraerstörtning).  — 
Rännformig,  -t ;  -het.  Bladskaftet  är  brett 
och  en  smula  r-i  ~  K.  Starbäck.  -lik,  -t; 
-nande.  Av  platt  eller  något  r.  form  Nord. 
Fam.^  —  Rnnnde  fdror  eller  fördjupningar 
jb.  -sten;  -sunge  m.  fi.  Guskelov  ja  ä 
hemma,  sa  han,  som  somna  i  r.  Hjälp  mej 
i  lann,  livet  ä  kärt,  sa  Lövbo  Carl,  låg  i  r. 
Primitiva  rar.  Grunda,  släthuggna  rar. 
En  gata,  -imal  som  ett  kloakrör,  med  stilla- 
stående  vatten  i  r-arna.  —  Alla  kvarterets 
gatpojkar  och  r-sungar.  Rsyngel  från  stä- 
dernas gränder  And.  Allardt.  —  Rännil 
(fösa  anslutet  till  'ränna')  se  nedan. 

Ränne,  -t,  -n.  Ldls.  Höet,  som  drängen 
kastade  ned  från  r-t  Karin  Juel.  En  stege, 
som  bar  upp  till  r-t  C.  Svenson-Graner. 
Vad  är  det,  som  viskar  i  höet  på  r-t  ~  V. 
Lindholm.  Fick  ligga  på  (hö)r-et  över  natten. 
Däruppe  på  lagärsr-t  diirade  hackelsema- 
skinen,  så  det  hördes  lång  väg  ~  Fröding. 
Syn.  (hö-  1.  foder)skulle,"(hö>ft. 

Rä'nnil  (grav;  kort  i);  -(e)n,  ar  (skönl. 
även  'rännlar').  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  Ren, 
som  kommer  ifrån  ~  kärret  och  som  i  lustiga 
vindlingar  skär  igenom  ~  strandvallen  E. 
Sparre.  En  flod,  som  redan  vid  sitt  första 
inträde  i  staden  upplöses  i  ett  otal  r-ar  Ed  v. 
Westermarck.  Uppe  från  bergen  silade  smält- 
vattnet i  små  r-ar,  som  samlade  sig  till 
bäckar  i  de  smala  dalgångarna  A.  Frideen. 
Ett  hem  utan  kvinna  är  dag  utan  ljus,  /  en 


äng  förutan  en  r-sbrus  /  ~  N.  Wserner.  Där 
rännlar  porla  under  stenramlet  i  uren.  Bäck- 
rännil. 2)  Friare  o.  bildl.  Hjärtat  är  källan, 
tungan  r-en.  Den  lilla  jägaren  sam  i  svett, 
som  i  r-ar  banade  sig  väg  över  det  runda, 
pionröda  ansiktet.  —  Hans  rikedom  rann 
bort  i  r-ar  till  mer  eller  mindre  avlägsen 
släkt  Hj.  Bergman.  II.  Ssgr  äro  sälls.  De 
ha  formen  rännils-.  Ex.:  De  r-sfårade  fäl- 
ten ~  Ellen  Wester,  öv.  Vatten,  /  som  por- 
lar i  en  r-slov  I  runt  stallets  bro  Sig.  Erdt- 
man.     Syn.  liten  bäck(fåra). 

Ränsa  stavas  i  SAOL*  blott  'rensa'  (se 
d.  o.). 

Rä'ns|el  (grav);  -eln,  -lar.  I.  Enkelt. 
1)  Den  tunga  r-el,  som  infanteristen  sen 
gammalt  har  givit  ~  smeknamnet  imarai>, 
kommer  undan  för  undan  ~  att  utbytas  mot 
ryggsäck  med  mes  1936.  Och  där  kommer 
han  redan  med  r-eln  på  ryggen.  Med  f ull- 
packad  r-el.  Snöra  till,  fast  r-eln.  Ta  av 
sig,  snöra  av,  kasta  r-eln.  Gesäll-,  soldat-, 
infanterist-,  officers-,  skol-,  turist-;  läderrän- 
sel.  2)  I  bild.  Jag  tog  därför  ett  raskt  be- 
slut, snörde  min  r-el,  j^ackade  in  mitt  ~ 
konstnärliga  bagage  och  ~  F.  U.  Wrangel. 
Ja,  där  voro  många,  de  som  redan  segrat 
och  de,  som  ännu  buro  marskalkstaven  i  r-eln 
Hanna  Rönnberg.  II.  Ssgr  lia  ränsel-.  Ex.: 
R-elhake.  R-elknapp.  R-elkrok.  R-elremmar 
knarra,  trampet  ljuder  tungt  från  hundrade 
fötter  och  dragspelet  gnäller  Ad.  Johansson. 
R-elring.  Syn.  (ibl.:)  ryggsäck,  tornister, 
'kalv',  'mara'.  —  Ränsl|a  a  V  [tu],  -ade,  [-as]. 
Mindre  vanl.  Marschkolonnen  hade  äntligen 
gjort  halt  och  rat  av  Ad.  Johansson.  Syn. 
kasta  (av  sig)  ränsehi. 

Ränt|a\  -an,  -or.  Ätbart  avfall  vid  slakt 
(särsk.  inälvor,  fötter  o.  huvud  jämte  tunga ; 
ibl.  undantas  njurarna,  däremot  medräk- 
nas till  fjälster  användbara  tarmar).  Vid 
försäljning  av  djur  till  slakt  brukar  ofta 
rätten  till  r-a  och  hud  anses  kvarstanna  hos 
säljaren.  Sen  blir  det  min  tur  igen,  när 
r-an  ska  tas  under  behandling  Ester  B. 
Nordström.  Ta  reda  på  r-an.  Tvätta  slakt- 
djurens r-or.  R-orna  kan  jag  lika  gärna 
skrapa  där  borta  i  slakteriet  ~  Stina  Aron- 
son. —  Mätt  och  belåten  efter  den  nyss  för- 
tärda harr-an  (om  hund)  E.  Sparre.  Köp 
alltså  en  oxr-a,  vilken  utom  magarna  om- 
fattar lever,  hjärta  och  lungor  samt  fötterna 
Ane  Randel. 

Ränt|a~,  -an,  -or.  Dels  om  kapital-,  låne- 
r-a  o.  d.,  dels  om  jordr-a  (jfr  grundskatt, 
jordeboksr-a  o.  d.).  I.  Enkelt.  1)  Vid  r-eräk- 
ning  gäller,  att  r-an  är  lika  med  kapita- 
let gånger  procenten  gånger  tiden,  dividerat 
ined  100.  Låna  pengar  mot  (ren  ockerlr-a. 
Skuldsedeln,  lånet  löper  med  6  %  [pro- 
cents] r-a.  Mot  en  årlig  ra,  beräknad 
efter  5  %,  kan  du  få  ett  län  på  5,000  kr., 
om  du  skaffar  god  säkerhet.   Ärliga  r-an  ut- 


973 


Ränta''— Eäntetabell 


974 


gjorde  dä  ~.  Förfallna  r-or,  ror  förfallna 
till  betalning.  Ha  att  betala  r-a  d  gäld. 
R-an  betalas  halvårsvis.  Å  så  har  jag  att 
betala  r-a  (efter  6  %)  pd  ett  (privat)ldn.  Lån 
mot  hög  ra.  R-an  löper,  (be)räknas  från 
den  dag,  då  ~.  Va  tar  ni,  beräknar  ni  för 
r-a  på  ett  sådant  Idnf  R-an  sätter  vi  väl 
till  4^/2  %.  Det  behöver  du  inte  betala  (nån) 
ra  pd.  Skänka  efter  r-an.  Den  som  för- 
ökar sitt  gods  genom  ocker  och  ror  Bibeln. 
R-orna,  r-an  har  dter  stigit,  fallit  Cli  %). 
Fallande  r  or.  Det  är  så  lätt  att  fä  län  nu, 
dd  (bank)ran  är  så  sällsynt  låg,  står  sä 
lågt.  2)  Lägga  r-an  till  kapitalet  och  så  (till- 
godo)räkna  r-a  på  r-a.  Upplupen  r-a.  Gott- 
göra  ngn  ra  med  6  %.  För  att  få  högre 
r-a  på  sina  pengar.  Dessutom  har  han  6,000 
kr.  om  året  i  r-or.  Leva  på,  av  (sina)  r-or 
på  (sina)  pengar.  Egendomen,  affären,  akti- 
erna ge  god  r-a  på  pengarna.  Fast,  rörlig 
r-a.  Ständig,  perpetiiell  el.  evig  ra  beräknas 
ofta  för  statslån  Nord.  Fam.^  3)  År  1855 
sammanslogos  jordeboks-  och  mantalsr-orna 
under  det  gemensamma  namnet  'ran  ,  och 
1869  fixerades  denna  till  en  efter  vissa 
grunder  beräknad  årlig  penningr-a.  Orund-, 
frälse-,  jordr-a.  4)  Hypoteks-;  stats-,  obli- 
gations-, bank-,  sparbanks- ,  depositions-,  in- 
lånings-, utlånings-;  tilläggs-,  över-,  straff-; 
ocker-  1.  ockrar-;  brutto-,  netto-;  års-,  halv- 
års-; livr-a.  5)  Bildl.  Den  örfilen  ska  du 
få  betalt  för  me  ra  I  Att  hoppas  och  vänta 
är  narrens  ra.  II.  Ssgr  ha  ränte-;  ränt- 
blott  i  'r-mästare'  o.  ibl.  'r-kammare'.  Syn. 
(ibl.:)  viss  avgift  1.  inkomst  1.  prestation 
(vanl.)  för  år  o.  hundrade,  'intresse'  (åld.); 
ibl.  avkastning;  ibl.  räntefot;  (hist.:)  årlig 
utekyld  av  ekattebonde. 

—  Räntmästarje.  Som  officiell  titel 
ännu  i  Statskontoret  samt  vid  universiteten 
i  Uppsala  o.  Lund  (akademir-e);  förr  även 
'lantr-e'.    R-(e)  Thoralf  Fries,  Uppsala. 

—  Ränt-  1.  Räntekammare.  Rn  i 
Statskontoret.  Akademiska  räntkammaren 
och  kontoret  Upps.  Univ.  Kat.  ht.  1936. 
Syn.  räntmästares  kontor,  ränteri. 

—  Ränteavdrag.  T.  e.  å  deklaration 
för  ränta  å  skuld,  -avkastning,  -belopp, 
-beräkning,  -betaliare;  -ning.  Förslag 
om  bildande  av  en  'R-arnas  förening',  en 
förening  för  skuldsatta  1935.  -bärande.  R. 
fastighet,  lån.  Gör  Edra  sparmedel  r.  genom 
sparkasseräkning  I  1927.  Hur  skall  nu  detta 
kapital  bäst  göras  r.?  även  bildl.  Se  till,  att 
barfläckar  och  glesa  ställen  i  vallarna  genom 
hjälpsddd  också  göras  r.l  1917.  Syn.  som 
ger  (skälig)  ränta  1.  behållning  1.  avkast- 
ning, räntabel,  ibl.  produktiv  1.  inkomst- 
bringande, -börda.  -dag.  Dag  for  vkn 
ränta  beräknas.  Enligt  bankpraxis  har 
varje  månad  30  r-ar.  2)  Ibl.  =  dag  för 
räntas  betalande,  räntetermin,  -fot,  -en. 
Låneräntans   höjd    1.    det  tal,    som   anger 


hur  mycket  som  erlägges  i  ränta  under  ett 
år  för  100  kr.,  kallas  r.  En  årlig  ränta, 
avkomst  eller  annan  förmån,  som  är  påräk- 
nelig  för  längre  tid,  plär  kapitaliseras  efter 
gängse  r.,  som  sedan  länge  ansetts  vara  5 
proc.  i  Sverge  Nord.  Fam.^  (1924).  Syn. 
räntesats,  -fri;  -het.  Kungörelse  angående 
statens  r-a  studielån  föreligger  nu  och  trädde 
i  kraft  den  9  jan.  1919.  Det  lånet  är  tillsvi- 
dare r-tt.  -förlust,  -försäkring;  sanstalt. 
Jfr  'ränte-  och  kapitalförsäkring,  -föränd- 
ring. D.  v.  s.  vid  en  allmän  r.  tillämpas 
den  nya  räntesatsen  utan  uppsugning  frän 
någondera  sidan  I.  Hultman.  -garanti, 
-givjande;  -are.  Både  om  penningr-a  o. 
'r-epersedlar'.  1)  Regivande  aktier.  2)  En 
r-ande  arr endator.  I  Värmland  kommer  eller 
kom  r-aren  med  en  kärve  lax  eller  tolv  laxar 
Markegångstaxa  1907.  -gottgörelse.  Giro- 
räkning utan  r.l.  Hultman.  Omkring 810,000 
kr.  utbetalda  enbart  i  r-r  Sv.  Dagbl.  1922. 
-inkomst,  -kammare  se  ovan  ränt-  1. 
ränte-.  -konto.  -konvertering,  -kupong. 
I  bolag,  där  förskottsutdelning  i  slutet  av 
löpande  räkenskapsår  förekommer,  åtföljas 
aktiebreven  av  dubbla  kupongserier,  varav 
den  ena  innehåller  s.  k.  r-er,  den  andra 
utdelningskuponger. 

-lån.  Statsobligationslån  utan  amorte- 
ring o.  ouppsägbart  från  långivarnas  sida 
samt  löpande  med  perpetuell  ränta.  Ren 
lyda  antingen  på  ett  fixerat  kapitalbelopp, 
som  förräntas  med  viss  procent,  eller  utgöras 
de  enbart  av  en  ränteutfästelse  H.  Leander. 
Det  första  r-et  upplades  hos  oss  1888.  Syn. 
statsräntelån.  -läge.  R-t  sänkte  i  fjol  riks- 
bankens nettovinst  Ups.  Nya  Tidn.  1935. 
-lättnad.  Hur  skall  en  r.  hinna  åstad- 
kommas? Sv.  Dagbl.  1932.  -lös.  På  spar- 
kasseräkning räknas  ränta  på  hela  kronor, 
varemot  99  öre  och  därunder  bliva  r-a 
I.  Hultman.  Låta  pengarna  ligga  r-a  på  kist- 
bottnen. R-t  kapital,  -nedsättning,  -och 
kapitalförsäkring;  sanstalt.  I  r-sanstal- 
terna  kan  man  ta  antingen  '  kapital  för  säk- 
ring',  då  försäkringssumman  utbetalas  pd 
en  gång  i  form  av  ett  kapital,  eller  'ränte- 
försäkring', varvid  utbetalning  sker  i  form 
av  en  under  livstiden  1.  viss  begränsad  tid 
(helårs-,  halvårs-,  kvartals-  1.  månadsvis) 
utfallande  ränta.  -persed|el.  Hist.  [Räntan 
utgjordes]  in  natura  i  allehanda  r-lar,  spann- 
mål, kött,  smör,  järn,  tjära  osv.  Nord.  Fam.* 
-räkning.  Intresseräkning;  beräkning  1. 
uträkning  av  ränta.  -sald|o; -era  (uträkna 
o.  anteckna  rot,  lägga  årsräntan  till  kapi- 
talet). Fackl.  [Fordras  att  sparbanks] boken 
blivit  hos  oss  r-erad  pd  nyåret  ~.  -sats. 
Efter  den  för  upp-  och  avskrivningsräkning 
gällande  r-en  I.  Hultman.  Förändringar  i 
ren  tillämpas  omedelbart.  Varvid  den  nya 
r-en  tillämpas  utan  uppsägning .  Syn.  ränte- 
fot, -stegring,  -sänkning,  -tabell.  R-er, 


975 


Räntetabell — Rätsida 


976 


kvadratrottabell  osv.  -tag|ande; -are.  Även 
(hist.)  om  räntepersedlar,  t.  e.  Den  r-ande 
husmodern.  —  Fadern  sysslolös  r-are  sedan 
tio  dr  Strindberg.  Bdde  små  och  stora  r-are. 
Syn.  (r-are  ibl.)  rentier,  -termin.  Dag  då 
1.  tid  inom  vkn  ränta  skall  betalas,  -utdel- 
ning. Företaget  fordrade  ständiga  kapital- 
tillskott, och  någon  r.  kom  aldrig  ifråga. 
-utfästelse,    -vinst. 

—  Ränt|a%  -ade,  -as;  r-a  äv  sig  1.  (i)från 
sig.  1)  Vi  måste  väl  bygga  en  kasärn,  kan 
jag  tro,  för  att  r-a  tomteet  Elin  Wägner. 
Mannen  [arrendatorn]  skulle  alltså  ra  icke 
blott  åkern,  som  han  fick  nyttja,  utan  också 
skogen,  som  han  icke  fick  röra!  P.  J.  Rösiö. 
Skuldkapitalet,  som  ja  under  studieåren 
måste  r-as  med  lånta  pengar,  har  ~.  2)  Hur 
mycket  r-ar  egendomen?  Här  r-ar  säden  mer 
än  tjugofalt  Gabr.  Jönsson.  3)  Trots  beräk- 
nad trafikökning  r-as  blott  60  proc.  av  kapi- 
talet. 4)  Jordbruket  r-ar  sig  dåligt  i  dessa 
tider  I.  Ljungquist.  Företaget  r-ar  sig  bra. 
Syn.  1)  göra  räntabel  (jfr  d.  o.);  förränta; 
betala  räntan  på;  2)  ge  i  ränta  1.  avkast- 
ning, avkasta,  inbringa ;  3)  förräntas ;  4)  bära 
sig  (bra),  ge  (god  1.  skälig)  ränta.  —  Ränta- 
b|el,  -elt,  -lare;  -ilitét  (-en;  -sberäkning; 
-skalkyl).  I.  R-el  fastighet  i  Örebro.  Ä  de 
tämligen  väl  r-la  stambanelinjerna.  Nordsjö- 
färjorna  synas  kunna  bli  r-la  företag  1921. 
Vägen  för  industrien  på  många  häll  ännu 
Idng  till  r-el  drift  1923.  En  förut  föga  r-el 
fågelavel  Ekenberg-Landin.  För  utrönande 
av  det  r-laste  sättet  att  gödsla  växtföljdens 
grödor  Tidn.  Upsala  1926.  II.  Tvivlar  du 
pä  företagets  r-ilitetf  Huru  inverkar  växt- 
följden på  torvjordens  avkastning  ochr-ilitet? 
Sv.  Dagbl.  1919.  —  Att  för  stråsäd  endast 
kornskörden  upptagits  i  r-ilitetsberäkningen, 
ej  halmen  Ups.  Nya  Tidn.  1931.  Syn. 
I.  räntebärande,  som  ger  (god  1.  skälig) 
ränta  1.  god  avkastning,  som  förräntar  kapi- 
talet, som  lönar  sig  1.  bär  sig  1.  betalar 
sig  (bra),  in(kom9t)bringande,  indräktig, 
vinstgivande,  lukrativ,  ibl.  fördelaktig.  — 
RänterI,  -(e)t,  -er;  -vaktmästare.  Jfr  ränt(e)- 
kammare.  1)  En  räntmästares  kontor  kallas 
ränt (e) kammare  eller  r.  Ränteri-  och  kon- 
torsvaktmästare vid  Akademiska  räntkamma- 
ren, Uppsala  1936.  Att  jag  ilänets  r.  depo- 
nerat överskottet  av  auktiotismedlen  'Jörgen'. 
Lantränteri  se  d.  o.  Syn.  ränt(e)kammare 
räntmästarkontor;  förr  'lantränteri'. 

Rä'ssom  (akut);  värd.,  Idls.  Se  rätt'\ 
Rät,  rätt,  -are.  Neutr.  är  sälls.  o.  svårt 
att  skilja  från  'rätt'  (jfr  rätt*).  1)  Drag  en 
r.  linje  från  Å  till  Bl  Orten  ligger  på  ett 
avstånd  av  12  km.  i  r.  linje  frän  ~.  Ra 
gator.  Den  ra  vägen  är  den  kortaste  även 
bildl.  Vägen  går  nästan  linjerat  till  ~.  Snör-; 
tråd-;  lod-,  våg-;  vinkelrät.  R.  vinkel  90°  vin- 
kel (V*  varv)  K  trubbig  o.  spetsig.  —  Är  det 
här  r-a  eller  aviga  sidan  f    2)  Friare  o.  bildl. 


a)  Kanoten  vändes  nu  på  r.  köl  och  sköts 
ut  vid  båtbryggan  ~.  Ligga  på  r.  köl  utan 
lutning,  utan  slagsida,  b)  R.  och  slät  (helt) 
enkel.  Fröken  Strömstedt,  som  var  iklädd 
en  r.  och  slät  ylleklänning,  gick  ~  Olle  Hed- 
berg. —  Bland  r-a,  släta,  oberömda  /  med- 
mänskor  A.  T.  Gellerstedt.  C)  En  berättar- 
stil, som  i  r-are  linje  härstammar  från 
debutbokens  E.  Kihlman.  Berner  avgick,  en 
de  r-a  linjernas  man,  som  icke  godkände,  att 
man  bötfällde  en  domare  för  att  han  följt 
lag  B.  Estlander.  Syn.  ibl.  rak,  ej  buk- 
tande 1.  krokig,  som  varken  går  1.  ser  åt 
höger  1.  vänster. 

—  Rätfibrig, -t;-het.  Fackl.  Virketskall 
vara  r-t  och  med,  vad  björken  beträffar,  täta 
drsringar.  Klyvbarheten  höjes  genom  träets 
r-het  och  ~  Nord.  Fam.*   -kluven  björk,  ved 

0.  d.  -linig  1.  -linjig,  -t,  [-are];  -het.  1)  Ex. 
utan  -j-.  a)  Egentl.  Bandsågar  med  rätli- 
nig  rörelse  Nord.  Fam.^  Och  fortlöpa  r-t 
till  bladkanten  Ekenberg-Landin.  —  Radens 
r-het  bruten  Nord.  Fam.^  En  viss  sträng 
r-het  i  ornamentiken  C.  G.  Laurin.  b)  Bildl. 
Och  Lisa  är  inte  en  fjäril,  som  tål  något 
vingel  hit  och  dit,  hon  är  redbar  och  r.  A. 
Sörlin.  Hänsynslöst  r.  i  sin  politiska  åskåd- 
ning O.  Sylwan.  Se,  det  är  nog  så,  att 
ingenting  går  r-t  här  i  världen,  inte  heller 
utvecklingen  A.  Ytterlund.  —  En  viss  r-het 
i  allt  vad  han  gör  och  säger,  som  är  mig 
olidlig  C.  J.  L.  Almquist.  2)  Ex.  med  -j-. 
a)  Egentl.  Den  lilla  småstaden  med  dess 
raka  gator  och  rätlinjiga  tråkighet  T.  Seger- 
stedt.  De  stundom  nästan  r-a  kontxirerna 
i  vecken  ~  S.  Arsenius.  Att  strålarnas  ba- 
nor äro  r-a  Ramstedt-Gleditsch.  Anloppet 
skall  vara  jämnflytande  och  r-t  ~  Olym- 
piska spelen,  1912.  De  fortplanta  sig  r-t 
genotn  rummet  B.  Lidforss.  —  Symmetri 
och  r-het.  b)  Bildl.  öppen  och  r.  ter  sig  ~ 
Svinhufvuds  skiftesrika  bana  för  betrakta- 
ren H.  Gummerus.  Lugn,  trygg,  r.  utan 
något  hutiel  C.  Lagercrantz.  En  r.  person- 
lighet, gestalt,  människa,  karaktär,  natur. 
Ungdomens  enkla  och  ra  logik  Annie 
Akerhielm.  R.  ärlighet.  Rast  och  ange- 
nämast synes  det  mig  «r  alla  synpunkter 
vara  att  -v  Sv.  Dagbl.  1926.  Syn.  rät,  rak, 
utan  krokar  1.  bukter;  som  varken  ser  åt 
höger  eller  vänster,  som  går  rakt  på  saken 

1.  målet,  enkel  o.  öppen  (o.  okonstlad),  utan 
alla  baktankar,  öppen  o.  redbar,  rakryg- 
gad, rätskuren,  rättfram,  renhårig,  ibl.  som 
går  alltför  direkt  på  saken. 

-pinnjad;  -harv  (k  krokpinnharv).  Länt. 
Lätta,  r-ade  harvar,  -sidja.  Motsatt  'avig- 
sida' o.  'frånsida'.  Egentl.  o.  bildl.  1)  På 
r-nn  bör  väven  icke  uppvisa  några  ~. 
Utan  att  stygnen  synas  på  r-an.  Medaljens 
ra  även  bildl.  i)  Jag  får  ingen  ra  på  det 
här  ingen  ordning  1.  hyfs,  inte  bukt  på. 
I  dag   är   det  alls  ingen  r-a  på  honom  är 


977 


Rätsida — Rätt' 


978 


han  vid  omöjligt  humör,  omöjlig  att  tala 
med  1.  att  få  att  ta  reson.  Och  det  går  inte 
att  fä  någon  ra  pä  honom.  Syn.  1)  räta(n). 
-skiva.  Tekn.  Varefter  den  tilldockades 
och  med  r.  och  vattenpass  kontrollerades 
Olympiska  spelen,  1912.  -skur|en;  -enhet. 
Egentl.  o.  bildl.  Hennes  gamla  r-na  gestalt 
och  ~  Karin  Hirn,  öv.  —  En  karaktärens 
r-enhet,  som  ~.  -stick|ad;  -ning.  Rät-  och 
avigstickning.  -ving|e.  Zool.  Rar  (Or- 
thoptera)  :=  en  insektordning  till  vkn  höra 
gräshoppor,  vårtbitare  o.  syrsor  varjämte 
hit  även  föras  kackerlackor  m.  fl.  -vink|els- 
princip;  -lig  (-t;  -het).  Där  husen  förut, 
trots  r-elsprincipen,  stått  pd  kant  mot  de 
nya  gatulinjerna  Hj.  Alving.  —  Tvenne 
gator,  vilka  korsa  varandra  r-ligt  under  räta 
vinklar.  R-ligt  mot  fågelns  rörelseriktning. 
Med  guldgult  kors,  som  delar  det  bld  i  r-liga 
fält.  —  Att  en  sådan  stadsplan  skall  ge 
r-ligheten  sd  många  som  flyger  och  far,  det 
faller  av  sig  självt  Juh.  Vikstedt.  -vuxen 
[1.  -växt].  Av  vinterfälld,  rätvuxen  furu  ~ 
Sv.  Dagbl.  1917.  -vänd|a;  -ning.  För  att 
vid  optiska  instrument  ra  upp-  och  ned- 
vända bilder  Nord.  Fam.^  Vid  vissa  kikare 
användas  tvä  prismor  för  r-ning  av  bilderna 
ib.  —  Tills  samtliga  sju  högar  ha  r-a  kort 
överst  Patiensbok,  1917. 

—  Rät|aS  -an,  [-or].  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
Vanligt  blott  i  best.  sing.  Mest  om  tyg, 
kläder,  handarbeten.  Kan  du  se  vilket  som 
är  r-an  pd  tyget?  Avigan  och  r-an  på  ett 
broderi,  en  flagga.  Medelst  å  r-an  osynliga 
stygn.  2)  Bildl.  Skönl.  Nej,'^ godtemplarefår 
man  aldrig  någon  r-a  på,  hur  man  än  här  sig 
åt  Elin  Hök.  Valter  Pilo  hade  vänt  sin  ra 
inåt,  han  hade  levat  på  avigsidan  Bo  Berg- 
man. Fick  mod  att  vända  den  ömtåliga  r-an 
av  sitt  väsen  ut  ~  Arv.  Rosén.  II.  Ssgr 
hänföra  sig  även  till  rät  (se  ovan).  Syn. 
rätsida.  —  Rät|a%  -ade,  -as;  ra  upp  m  o. 
ut  iiJ  se  uppr-a  m  osv.;  -are  (fackl.);  -ning 
(-en,  -ar;  -srörelse).  I.  Vanl.  verbformer, 
a)  Krokigt  järn  kan  hammaren  r-a.  I  Göte- 
borg kunde  man  höra  ramsan:  Olof  Wijk 
blev  rik  på  attr-a  spik.  Ersätta  stensättningen 
med  asfaltbetong  och  r-a  spårvagnsspåren. 
Gatan  behöver  r-as  och  breddas,  b)  Rar 
ryggraden,  sträcker  på  armarna  och  ~.  Om- 
sider måste  han  dock  r-a  ett  tag  på  ryggen 
och  ta  sig  fem  minuter.  R-a  på  dej  d  gå 
inte  så  där  krokil  Och  vågade  äntligen  r-a 
på  sina  domnade  ben  G.  Gustaf -Janson.  Och 
r-ade  på  sin  kraftiga  gestalt.  Men  plötsligt 
r-ades  vår  krökta  rygg,  /  och  blicken  skärp- 
tes ~  E.  Knape.  Reser  det  [folket]  åter 
sitt  huvud  och  går  med  r-ad  rygg  till 
sitt  arbete  ~  A.  Hj.  Uggla.  II.  Verbal- 
subst.  1)  Fackl.  Valsmästarna  stodo  över 
valsarna,  dessa  i  sin  tur  över  mottagarna 
och  r-arna  J.-O.  Johansson.  Stångr-aren  A. 
Adamsson  [vid  valsverket  i  Iggesund]  Ups, 


Nya  Tidn.  1932.  2)  I  och  för  r-ning  och 
breddning  av  allmänna  landsvägen  Dan- 
vikstull— Skuru.  Syn.  göra  rät  1.  rak,  rikta, 
ibl.  ta  bort  kurvor  1.  krökar;  ibl.  sträcka 
(på  sig)  1.  resa  sig,  uträta  m.  —  Rätt^, 
rätare,  rätast.  Adv.  Ofta  svårt  att  skilja 
från  rätt^  varför  det  behandlas  där. 

Rätoromän,  -en,  -er;  -sk  (-t;  -a  =  språk). 
R-erna  (som  tala  det  r-ska  språket)  bebo 
ett  triangelformigt  på  två  ställen  avbrutet 
landområde  min  S:t  Gotthard,  Engadin  o. 
Adriatiska  havet  (tillhörande  dels  Schweiz, 
dels  Italien).  Rskan  omfattar  tre  dialekt- 
grupper: i  Graubiinden,  i  Trentino  och  i 
Friuli;  den  har  förr  kallats  'ladinskan' , 
någon  gång  'rätiskan. 

Rätt',  se  ovan  under  rät. 

Rätt''',  -en,  -er.  Många  r-er,  många  kräm- 
por. De  ha  blott  två  r-er  (mat)  även  på  sön- 
dagarna. Vid  första  r-en,  huvudr-en,  efter- 
r-en.  Var  ej  lysten  efter  hans  smakliga  r-er 
Bibeln.  Måltid  med  sex  r-er.  Ta  nu  för 
er  av  r-erna  I  Finare  r-er.  En  lätt  frukost- 
rätt. Mellan-,  grön-,  fisk-,  kött-,  frukt-,  för-, 
lunch-,  mat-,  liv-,  älsklings-;  skåderätt.  — 
Även  bildl.  (liksom  'anrättning')- 

Rätt%  -en,  -er.  Formen  'rätta'  se  rätta^. 
A)  Enkelt.  Bet.  ej  alltid  skarpt  skilda. 
I.  Utan  plur.  1)  Otvetydigt  subst.  Rättig- 
het o.  d.  a)  Ren  till  arbete,  lycka.  R(-en), 
oinskränkt  r.  över  undersåtarnas  liv  tillkom 
härskaren.  R(-en)  över  liv  och  död.  R.  att 
bestämma  över  ~.  Uteslutande  r.  monopol. 
Med  en  faders,  den  starkares,  självtagen, 
egenhandsrätt.  Som  prisa  styrkans  r.  Med 
r.  för  honom  att  ~.  Hans  r.  (att  1.  till  '^) 
obetagen.  Med  vad  r.  har  du  innästlat  dig 
här?  b)  Förlora,  gå  miste  om  r-en,  sin  r. 
till  arvet.  Göra  sin  bättre  r.  gällande.  Jag 
fordrar,  kräver  blott  (att  få  ut)  min  r.  Ut- 
kräva sin  r.  utan  medlidande.  Det  finska 
folket  köper  ej  sin  r,  V.  A.  Kåhlman.  Att 
det  är  svårt  att  få  sin  r.  här  i  världen 
Gust.  Bolinder.  Ait  det  finnes  endast  en  r., 
som  är  fullkomligt  säker,  nämligen  den,  som 
man  skaffar  sig  själv  O.  Enckell.  Kränka 
ngns  r.  Han  gick  ofta  deras  r.  för  när 
och  ~  Hj.  Alving,  öv.  Så  att  ingens  r.  gicks 
för  när  A.  Hallner.  Det  var  ~  mitt  bemö- 
dande att  ingens  r.  förnärma  ~  H.  Reuter- 
dahl.  c)  Uttr.  ordnade  efter  verbet.  Ge. 
Vad  ger  dig  r.  att  kalla  denne  man  gift- 
bländare?  V.  Rydberg.  Vem  har  gett  dej 
r.  till  det?  —  Ha.  Att  han  ingen  r.  hade 
att  förhöra  mig.  Mer  än  han  har  r.  till. 
Ha  bättre  r.  till  ~.  De  kan  man  ha  r.  att 
fordra  (av  en  ämhetsynan).  —  Komma. 
Komma  till  sin  r.  dels  =  lyckas  få  ut  sin 
r.;  men  oftare  bildl.:  'göra  sig',  ha  fått  den 
plats  som  är  förmånligast,  vara  till  sin 
förmån,  bli  uppskattad  efter  förtjänst.  Pal- 
mes uthålliga  intresse  och  goda  spårsinne 
kommo   här  till  sin   fulla  r.  (utvecklades 


979 


Rätt' — Rätt(8)haveri 


980 


här  fullt)  A.  Hj.  Uggla.  —  Ta  ut.  Ta  ut 
sin  r.  (till  sista  öret).  Där  det  forna  lynnet 
tog  ut  sin  r.  Förr  eller  senare  tar  dock 
naturen  ut  sin  r.  —  Vara.  Ho7i  är  i  sin  r. 
mot  mig  Bibeln.  Att  Holger  var  i  sin  goda  r. 
H.  Wranér.  Karlen  är  ju  i  sin  fulla  r. 
Ensam-,  arvs-,  bruks-,  börds-,  inlösnings-, 
(fri)  handels-,  doms-,  frälse-,  ägande-,  infö- 
dings-, medborgar-,  hemoris-,  pant-,  fiske-, 
jakträtt. 

2)  Ibl.  även  fattat  som  (substantiverat) 
adj.  1.  som  adv.  Rättvisa,  det  rätta  o.  d. 
a)  Den  ryska  statens  livstanke,  säger  Har. 
Hjärne,  ligger  bortom  lag  och  r.  Läsa  lag 
och  r.  för  furstar  och  folk.  Gudomlig  r. 
R.  eller  Alla  samhällens  eviga  lag  Thorild. 
Låta  nåd  gå  för  r.  ej  tillämpa  lagens 
fulla  stränghet.  Låta  makt,  våld  gä  före  r. 
Makt  bryter  r.  Huru  länge  skulle  man 
upprätthålla  denna  strid  för  en  r.  utan 
makt  mot  en  makt  utan  r.  B.  Estlander. 
För  våldet,  som  på  r-en  vann.  Skilja  mellan 
r.  och  orätt.  Mot  (all)  r.  och  billighet.  En 
man,  som  ej  frågade  efter  r.  och  billighet. 
Detta  strider  ju  mot  all  r.,  mot  både  gudom- 
lig och  mänsklig  r.  Friheten  är  för  det 
svenska  folket  snarare  r.  än  rättigheter,  alltså 
snarare  eit  helt  tal  än  ett  bråk  D.  Nyvall. 
Du  skall  icke  vränga  r-en  Bibeln.  Fört  r  en 
fram  till  seger  ib.  Väl  syndade  jag,  och 
väl  kränkte  jag  ren  ib.  öca  r.  och  rättfär- 
dighet ib.  Låta  ren  ha  sin  gäng  (utan  an- 
seende till  person).  Rens  heliga  sak.  Han 
har  säkert  ren  pä  sin  sida  i  denna  sak. 
Sd  bjuder  r-en.  Skipa  r.  (i  en  sak,  dt  alla). 
Kämpa  för  sanning  och  r.  b)  Märk  en  del 
uttr.  (ordnade  efter  verbet).  Få.  Få  r. 
inför  domstol.  Ja,  du  har  fått  r.  i  din 
spådom.  —  Ge.  Och  gav  gärna  motslånda- 
ren  r.  Men  vi  kunna  ge  honom  r.  i  huvud- 
saken, i  att  det  hela  var  en  struntsak.  Tala, 
ty  gärna  gåve  jag  dig  r.  Bibeln.  —  Göra. 
Göra  var  man  r.  Göra  r.  för  sig,  r.  för 
maten  skäl.  Det  första  även:  tillfredsställa 
sina  fordringsägare.  Han  har  gjort  r.  för 
eit  gott  kok  stryk  gjort  skäl  för,  förtjänar 
verkligen.  Det  gjorde  du  r.  i.  Du  gjorde 
r.,  som  ~,  om  du  ~.  Om  jag  nu  gjorde  r., 
skulle  jag  ~.  —  Ha.  Z)m  har  (kanske,  all- 
deles) r.  (i  vad  du  säjer).  Hon  vill  alltid 
ha  r.  (även  i  småsaker).  Ja,  ni  har  tusende 
gånger  r.  Det  har  du  så  (förbaskat)  r.  i. 
Jag  hade  orätt  och  mänskorna  r.,  men  med 
reservation  Strindberg.  Och  den  som  lyckas 
har  alltid  r. 

3)  Kan  även  fattas  som  adj.  1.  adv.  'Reda'. 
Blott  i  förbindelse  med  'få'  o.  'ta'  samt 
'leta'  o.  d.  Ofta  ngt  värd.  Få.  Fick  du 
inte  r.  på  honom?  Jag  kan  inte  få  r.  på 
stället,  men  det  bör  vara  härintill.  —  Leta 
nu  r.  på  boken  å  kom  hit  med  den  I  Va  har 
du  nu  lyckats  leta,  snoka  r.  påf  —  Ja,  sök 
r.  på  den,  om  du  kan  I  —  Ta.    Ta  7iu  r.  på 


dina  handskar  å  kom!  Ta  r.  på  de  (dt  mej), 
ä  du  snällt  Ta  r.  på,  hur  det  förhåller  sig 
med  saken.  Ä  så  fick  hon  ut  å  ta-  r.  på 
honom  igen  j^å  någon  krog.  Ta  r.  på  ngn 
ibl.  även  =  föra  ngn  till  rätta,  återföra  till 
ett  ordentligt  liv. 

II.  Med  plur.  1)  Närmare  I.  Herrens 
bud  och  r-er.  Efter  mina  r-er  skolen  I  göra 
Bibeln.  2)  Rättsvetenskap;  rättsform.  And- 
lig och  världslig  r.  Kanonisk  r.  Romersk  r. 
Civil-,  sak-,  familje-,  privat-,  obligations-, 
finans-,  process-,  straff-,  stats-,  förvaltnings-, 
folk-,  vatten-,  växelrätt.  Liternatiotieli  r. 
Sjö-,  kyrkorätt.  Naturren.  Sedvanerätt.  — 
Visby  gamla  stadsrätt.  —  I  r-ens  form  la- 
gens 1.  laga  form(er).  3)  Domstol.  Högre 
och  lägre  r.  eller  över-  och  underrätt.  Klaga 
inför  högsta  r.  Högsta  domstolen.  R-er,  som 
döma  i  första  instans.  Vid  högre  r.  instans. 
Ren  prövar  skäligt,  att  ~.  Ren  sitter.  Häk- 
tad inför  sittande  r.  I  sittande  r.  Utom 
detta  mål  upptog  r-ens  föredragningslista 
71  smuggelmål  1922.  Rens  ombudsman  (i 
konkurs)  domstolens  ställföreträdare.  Är 
ren  fulltalig?  Rens  medlemmar.  Sitta  i 
ren.  Liställa  sig,  inställas  för  r-en  jfr  (in)- 
för  rätta  (se  rätta').  —  Rådhus-,  härads-, 
hov-,  krigsrätt.  Underprisr-en  i  Swinemiin- 
de  ~  överprisr-en  i  Berlin  1916.  Städer,  som 
ligga  under  landsrätt.     Ståndrätt. 

B)  Ssgr  ha  i  regel  rätts-;  rätte-  blott  i 
r-egång;  säll.  rätt-  jämte  rätts- (rätt(.s)haveri, 
rätt(8)skipning,  rätt(8)sökande).  Formen  rätt- 
tillhör  eljest  ssgrna  med  rätt*  1.  rätt^. 

Syn.  A)  I.  1)  rättighet,  befogenhet,  sub- 
jektiv rätt,  rättvis  1.  grundad  1.  laglig  ford- 
ran 1.  anspråk,  behörighet,  berättigande, 
(ibl.:)  myndighet,  makt,  bestämmanderätt, 
laglig  kompetens,  frihet,  fritt  val,  gottfin- 
nande,  tillåtelse,  licens,  privilegium;  2) rätt- 
visa, objektiv  rätt;  det  rätta,  det  riktiga, 
riktighet;  billighet,  oväld,  skälighet,  till- 
börlighet, (ibl.:)  rättrådighet,  rättmätighet, 
fog,  korrekthet,  legalitet,  lag;en)lighet,  rätts- 
enlighet, (rätt8)giltighet;  3)  'reda';  II.  rätts- 
ordning, (allmänt)  rättsmedvetande,  de  (all- 
männa) naturliga  sanningarna;  rättsveten- 
skap; rättsform;  lag(bud),  lagbok, (ibl.  nära:) 
författning(ar),  stadga,  'ordning';  (laglig) 
domstol,  jfr  rätta^ 

—  Rätt-  1.  Rättshaveri  (1.  i);  (e)t; 
[■lust];  [-sk  (-t)].  SAOL»  har  blott  form  utan 
-S-.  I.  1)  Ex.  utan  -s-.  Svenskens  utpräg- 
lade motvilja  mot  rätthaveri  av  varje 
slag  G.  Sundbärg.  Envishet  och  i  vissa 
stunder  rent  av  r.  Energisk  intill  envishet, 
men  utan  r.  En  r-ets  martyr.  —  R-lusten 
är  en  mäktig  drift  Hj.  Bergman.  2)  Ex. 
med  -S-.  Trots  sin  medfödda  böjelse  för 
rättshaveri  M.  Lamm.  Det  rigorösa  r-ei  E. 
Kihlman.  Utan  saksökande  r.  Dagens  Nvh. 
1920.  II.  R-sk.  1)  Ex.  utan  -s-.  [Vilh. 
Thomsen]  var  icke  småsint,  r-sk  eller priori- 


981 


Rätt(8)haveri  —  Rättsh  jäl  p 


982 


teisjagande  ~  Ruben  Berg.  2)  Ex.  med  -s-. 
De  andra  äro  fariseiska  och  r-ska,  brutala 
och  självgoda  G.  Attorps.  Av  r-sk  fanatism. 
Syn.  (felet)  att  alltid  vilja  ha  rätt  (även 
i  småsaker),  pedantiskt  begär  att  jämt  få 
rätt,  påstridighet,  självmyndighet  (i  åsikter 
o.  påståenden),  (ibl.  nära:)  saksökeri,  ore- 
sonligenvishet, oböjlig  (o.  saksökande) styv- 
sinthet.    -skipning,  -sökande,  -ägande 

0.  -ägare  se  rätts-. 

—  Rättegång,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  Börja, 
anställa,  anhänqigqöra,  väcka  r.  mot'^.  Ligga 
i  r.  med  ~.  Vinna,  förlora  (i)  en  r.  Full- 
följa r-eti  (inför  högre  rätt).  Nedlägga  r-en. 
Avstå  frän  (att  öpyna)  r.  Va7i  att  (ut)föra 
rar  van  sakförare.  Invändningar  i  r.  Den 
dag  r.  skall  hållas.  Lag  19  juni  1919  om 
fri  r.  Ha  fri  r.  Missbruk  av  r.  Under 
r-en.  Person,  som  i,  vid,  under  r.  lämnar 
hjälp  åt  närvarande  part.  Bättre  en  mager 
förlikning  än  en  fet  r.  —  Även  bildl.  Hälla 
r.  med  sig  själv.  II.  Ssgr.  Ex.:  B-sbalk(en) 
9:e  o.  sista  balken  i  1734  års  lag.  R-sbiträde 
person  o.  abstr.  Om  förordnande  av  rsbi 
trade  dt  häktad.  Bsbruk  formaliteter  1 
procedur  inför  rätta.  R-sbyrä  advokatbyrå 
R-sdag  dag  för  handläggning  av  mål  vid 
underrätt.  R-s^fel.  Rsfrid  tingsfrid.  R-sfull 
mäktig,  ställföreträdare  i  r.,  som  represen 
terar  huvudmannen  med  stöd  av  r-sf ullmakt. 
R-sfullmäktigskap.  R-sförfarande(n).  R-s 
förhandlingar.  R-sförhör.  Studera  r-shand 
Ungarna.  Delgivning  av  r-shandlingar  i  ut- 
landet. R-shyenor,  en  speciell  företeelse  i 
våra  dagar  Sv.  Dagbl.  1926.  Dömden  att 
betala  r-skost naderna  (även  för  motparten). 
Kvitta  r-skostnaderna  mellan  parterna.  Bö- 
ter för  r-missbruk.  Rsmål.  Rättegångs-  och 
polisärenden.  Mitt  r-sombud  r-sbiträde,  r-s- 
f  ull  mäktig.  R-sordning  abstr.  o.  konkr. 
R-spredikan  doms-1.  tingspredikan,  p.  innan 
rättsförhandlingarna  för  året  börja,  ibl. 
magistrats-  1.  hovrättspredikan.  Och  om 
dem  stod  det  en  del  i  r-sreferaten.  R-sreform 
processreform.  I  r-ssaker.  En  r-ssal  i  Old 
Bailey.  Vid  förra  r-stillfället.  Om  domare 
r-stimma  försummar  Rättegångsbalken. 
Mottager  r-suppdrag.  Examen  till  r-sverken 

1.  'hovrättsexamen'  avskaffades  1904.  Pro- 
cessualiter  dvs.  r-svis.  Ärendet  gick  den  van- 
liga r-svägen.  I  r-sväg.  J.  L.  Bååth,  Det 
svenska  r-sväsendets  ombildning.  Syn.  pro- 
cess (inför  domstol),  (rätt8)sak,  (rätts)raål, 
rättstvist,  (ibl.:)  åtal,  'lagliga  åtgärder', 
(å)käran.  käromål.  [-snöre  se  underrätta*]. 

—  Rättsakt.  Rättshandling.  Att  själva 
bouppteckningen  är  en  helt  och  hållet  privat 
r.  Alb.  Engström,  -anspråk.  Göra  sina  r. 
gällande.  Komma  med  överdrivna  r.  -avgö- 
rande. Skr.  Träffa  sina  r-n.  -begrepp. 
Stridande  mot  allmänna  r.  Stränga  r.  För- 
virrade, (för)  vridna  r.  Vilket  något  förvred 
ren,  hans  r.     Och  lärt  mig  irise  vidskepel- 


sens oanat  stora  inflytande  på  ren  Edv. 
Westermarck.  För  mina  enkla  r.  ställer 
sig  saken  så:  ~.  Syn.  rättsuppfattning  1. 
-medvetande  1.  -känsla.  -betjän|ing;  -t. 
Även  stavat  -tje-.  Tog  r-ingen  iförvar  I  för- 
utan uppskov  Nalle  och  Grå  Mickel  Räf 
(1900).  -bildad.  Juridiskt  bildad.  Att  för- 
medla re  advokater  till  biträde  åt  häktade 
1921.  -bildning.  Utbildande  av  rätten. 
Av  betydelse  för  r-en  Nord.  Fam.^  -byrå, 
-n,  -er.  Förslag  till  ~  >ew  r.»,  till  vilken 
konstnärerna  kunde  i  behov  av  rättshjälp 
vända  sig  E.  Lindberg,  -enlig;  -het.  Är 
förfarandet  (fullt)  r-t?  Rt  borde  härvid  ~. 
-examen.     Sälls.  för  'juridisk  examen'. 

-faktum.  Fackl.  Faktum  vartill  rätts- 
liga verkningar  anknytas  (t.  e.  naturtilldra- 
gelser, orättshandlingar,  avtal),  -fall.  I.  En- 
kelt. Ett  intressant  r.  R-et  ifråga  gick  upp 
i  Högsta  domstolen  och  fick  karaktär  av 
prejudikat.  II.  Ssgr.  övningarna  ersättas 
under  vårterminen  med  r-sf  öreläsningar  1921 . 
R-sreferat  i  Nytt  Juridiskt  Arkiv.  En  r-ssam- 
Ung.  R-sövningarna  under  Tryggers  profes- 
sorstid, -filosof;  -i  (filosofisk  rättslära  —  en 
del  av  den  praktiska  filosofien);  -isk.  Vi 
kunna  icke  karaktärisera  Marx  ri  annat 
än  som  en  konjunkturfilosofi  Leon.  Ljung- 
lund, -form.  Skulden  för  att  rerna'^  sättas 
ur  funktion  ~  T.  Segerstedt.  -forum,  hiför 
annat  r.  -fråga.  Vid  fällande  av  dom  har 
man  att  bedöma  dels  'sakfrågan' ,  dels  'r-n', 
dvs.  det  rättsliga  bedömandet  av  saken,  -följd. 
Vilket  kan  ha  vittgående  r-er.  Syn.  rätts- 
verkning, -förfarande.  Ett  r.,  som.  kan  bli 
föremål  för  diskussion,  -förhan dling( ar), 
-förhållande.  R-t  mellan  ägare  och  brukare. 
Rna  i  ett  samhälle,  -förmåga.  Fackl.  För- 
måga  att  vara  bärare  av  egna  rättigheter 

0.  skyldigheter.  Envar,  som  enligt  lagen 
har  r.,  kallas  rättssubjekt  1.  person  i  juridisk 
mening.  Syn.  rättskapacitet,  -förvärv.  De 
r.,  som  avse  fast  egendom  ~  I.  Afzelius. 

-gill  1.  -giltig;  -het.  Lagligt  befogad. 
Man  hade  funnit  deras  klagomål  rätfsgilla 
V.  Rydberg.  —  Och  medverkade  vid  land- 
skapslagarnas rättsgiltiga  kodifiering  S.  Tun- 
berg.  Att  beslutet  måtte  förklaras  icke  rätts- 
giltigt,  -grund.  R.,  dvs.  det  som  gör  straffet 
berättigat  (t.  e.  samhällets  nödväryisrätt) .  — 
Allt  detta  utan  minsta  spär  av  r.,  men  makt 
ger  rätt,  heter  det  ju.  Syn.  rättsprincip, 
ibl.  rättsnorm,  -grundsats.  En  r.,  som 
förut  varit  i  fattiqvårdsmål  av  kammar- 
rätten antagen  ~.  -handhavande.  Genom 
en  viss  laxhet  i  r-t  J.  Thyrén.  -haveri  se 
ovan  rätt-  1.  rätts-.  -histori|a;  -ker;  -sk. 
Rättsordningens  historia  (behandlar  rättens 
tidigare  skeden).  Professor  i  r-a.  Känner 
r-en  till  ett  annat  liknande  fall?  Som  r-ker 
hade  han  stora  förutsättningar,  som  politiker 
blev   han   i   all   sin    tid  dilettant.     -hjälp. 

1.  Enkelt.  R.  åt  häktad.  Kostnadsfri  r.  dt 


983 


Rättshjälp — Rättsplikt 


984 


obeniedlade.  II.  Ssgr.  Ex.:  Fastställande 
av  reglemente  för  Stockholms  stads  r-sanstalt 
Sv.  Dagbl.  febr.  1920.  Direktör  vid  r-san- 
stalten  i  Malmö  (1927).  Ätilita  r-(sanstal- 
t)en.  De  mindre  bemedlades  r-sbehov.  En 
enskild  r-sförening  i  Sundsvall.  Chefen  för 
Stockholms  stads  r-skontor,  advokaten  Set 
Silow  Sv.  Dagbl.  1918.  -idé.  R-ernas  utveck- 
ling, -innehav;  -are.  -instinkt.  I  ett 
släkte  av  vindböjtlar  och  ynkryggar  repre- 
senterar hon  dock  r-en  och  uppehdllelsen 
Sv.  Dagbl.  1921.  -ivrare.  Icke  blott  en 
sträng  r.,  utan  tillika  en  härd  natur  A. 
Slotte. 

-kamp.  Och  talade  med  djup  förståelse 
om  vår  r.  E.  Westermarck.  -kapa|bel; 
-citet.  I.  Som  äger  förmåga  att  med  rätts- 
lig verkan  företa  rättshandlingar.  Prof. 
Kinberg  säger  sig  aldrig  förklarat  S.  r-bel. 
Att  fru  S.  vid  testamentets  upprättande  var 
r-bel.  Steriliseringslagförslaget  1929,  som 
gällde  både  r-bla  och  ej  r-bla  personer.  II.  Se 
rättsförmåga.  Förvissat  sig  om  att  kåren 
ifråga  hade  r-citet.  -kemi;  -sk;  -st.  1)  R. 
eller  den  kemiska  analysen,  använd  i  rätts- 
väsendet. 2)  Till  r-ska  undersökningar  i 
vidare  mening  räknas  även  fastställande  av 
närings-  och  njutningsmedels  lagenliga  be- 
skaffenhet o.  d.  Statsmedicinska  anstalten  ~ 
bör  uppdelas  i  tre  avdelningar,  statens  bak- 
teriologiska, r-ska  och  farmaceutiska  labora- 
torium 1917.  3)  Rst  och  föreståndare  för 
Statens  r-ska  laboratorium  1918.  -konflikt. 
[Björnberg]  lade  ut  ren,  varnade  för  an- 
vändning av  rysk  militär  vid  iippbåden  ~ 
B.  Estlander.  -kraft.  I.  Agge,  Bidrag  till 
läran  om  civildomens  r.  (1932).  —  För  att 
giva  den  nya  organisationen  fullgiltig  r. 
Har.  Hjärne.  Syn.  ibl.  laga  kraft,  ibl. 
bindande  verkan  för  framtiden,  -krän- 
kjande;  -are;  -ning.  R  ande  tilltnälen.  —  Så 
länge  republiken  giver  r-aren  tillflykt,  kan 
det  ~  Har.  Hjärne.  —  Denna  upprörande 
r-ning.  Om  icke  landet  nu  inlade  allmän 
och  kraftig  protest  mot  r-ningen  Alb.  Lilius. 
-kun|nig;  -skåp  (lagkunskap).  R-nigt  bi- 
träde, -källja.  Man  brukar  skilja  x>å  4  olika 
r-or:  lagen  (den  i  viss  form  stöpta  rätts- 
regeln), domstolarnas  räitsutövning ,de  rätts- 
lärdas utredningar  (doktrinen)  och  rättssed- 
vänjan. —  K.  G.  Westman,  De  svenska 
r-ornas  historia  (1912).  -känslja,  -an,  [-orl. 
Sliten  mellan  sin  ra  och  sitt  deltagande. 
Hans  ra  uppreser  sig  däremot  och  ~.  Min 
r-a  fick  en  svår  törn,  och  ~  O.  Rabenius. 
Obilligheter  och  orättvisor,  som  väl  icke  lag 
kunde  straffa,  men  väl  ran  fördöma  And. 
Allardt.  Låta  den  naturliga  r-an  avgöra. 
Som  upprättelse  för  den  kränkta  r-an.  Syn. 
(ibl.:)  rättsmedvetande,  rättsbegrepp,  rätts- 
uppfattning, -kär.  Skr.  Eld  i  lynnet  genom 
åren,  r.,  utan  buller  och  stortalighet  Per 
Hallström. 


-lokal.  Som  r.  tjänstgjorde  tillfälligt  ~. 
-läkare.  Ett  sakligt  bedömande  av  r-ns  ut- 
talanden i  rättssaker  Ups.  Nya  Tidn.  1930. 
-lär|a;  -are;  -d  (rättsvetenskapsman).  l)R-a. 
Ibl.  =  juridik,  rättsvetenskap,  rättskunskap, 
rättsfilosofi,  ibl.  av  juridiska  vetenskaps- 
idkare  omfattad  mening.  C.  A.  Reuterskiöld, 
Grunddragen  av  den  allmänna  rätts-  och 
samhällsläran  (1912).  De  r-or,  som  "^förkun- 
nas av  åtskilliga  auktoriteter  Har.  Hjärne. 
2)  En  framstående  r-are.  3)  Ivar  Afzelius  ~ 
en  av  Sveriges  främsta  rde  Nord.  Fam.* 
-lös;  -het.  I  primitiva  samhällen  stå  ofta 
främlingar  och  slavar  r-a.  En  r.,  förkastad 
stam.  Förklaras  r.  ibl.  =  i  akt,  fredlös. 
Ty  utan  vapenmakt  är  man  alldeles  r.  i 
Orienten  Maud  v.  Rosen.  Det  r-a  tillstånd, 
som  alltid,  med  växlande  ansikte,  härskat  i 
Ryssland.  —  [Med  tillhjälp  av  prokuratorn 
och  senaten]  har  generalguvernören  Bobrikov 
åstadkommit  en  fullständig  r-het  här  i  lan- 
det Eugen  Schauman.  -medel.  Med  alla  r. 
Icke  lämna  några  r.  oförsökta,  -medicin; 
-alväsende(t);  -sk.  R.  (förr  medicinallag- 
farenhet)  innefattar  dels  läkarvetenskapens 
användning  i  rättsligt  syfte,  dels  den  för 
läkarens  verksamhet  gällande  lagstiftnin- 
gen. —  R-sk  undersökning  medikolegal,  av 
sakkunnig  för  rättsligt  ändamål  verkställd 
medicinsk  undersökning.  Planer  att  indela 
riket  i  sex  eller  sju  r-ska  distrikt  1918. 
-medvetande.  Då  han  numera  lärt  att 
lyssna  till  sitt  eget  r.  Stina  Palmborg.  Ett 
vaket  r.  Gillas  av  det  allmänna  r-t.  Men 
metoden  stod  sig  inte  inför  ett  högre  r.  Rivit 
upp  lidelserna  sä  våldsamt,  att  även  r-ts 
spärrhakar  börjat  giva  efter  T.  Segerstedt. 
-norm.  Ha  bestämda  r-er  att  gå  efter.  Syn, 
ibl.  rättsgrund. 

-obdu|cent;  -ktion.  Omorganisation  av 
r-centväsendet  Sv.  Dagbl.  1928.  Enligt  för- 
slaget indelas  landet  i  21  r-ktionsdistrikt 
och  i   varje   distrikt  skall  finnas  en  rcent 

1929.  Utbildningskurs  för  r-center  i  Lund 

1930.  -objekt.  Fackl.  Numer  kallar  man 
icke  en  person  för  ett  r.,  utan  blott  saker 
eller  rättigheter,  -område.  Område  inom 
vkt  samma  rättsordning  råder,  -ordning. 
Rätt  i  objektiv  mening.  Ett  folks  r.  är  det 
yppersta  av  kulturens  verk  T.  Segerstedt. 
Oförenligt  med  västerländsk  r.  Rens  högsta 
övervakare.  Överstatlig  r.  är  fredsarbetets 
mål.  För  rens  upprätthållande.  Ska7idina- 
visk  r.  pä  finländsk  jord  B.  Estlander.  R-en 
är  Guds  verk,  och  det  är  kyrkans  plikt  att 
inskärpa  dess  helgd  och  verka  för  dess  ut- 
byggande även  över  nationernas  gränser  N. 
Söderblom,  -organisation.  Denna  r.,  som 
är  avsedd  att  en  gång  omspänna  hela  jor- 
den, -osäkerhet.  Den  r.,  som  måste  råda, 
innan  ~  Har.  Hjärne.  Den  allmänna  r-en 
Nord.^  Fam.'* 

-plikt.  Den  skyldighet  en  rättsregel  åläg- 


985 


Rättsplikt— Rättsvård 


986 


ger  den  därav  bundne,  -praxis.  Dels  den 
pågående  rättskipningen  vid  landets  dom- 
stolar, dels  (o.  särskilt)  de  fasta  regler  1. 
bruk  som  utbildat  sig  däri.  Genom  r.  kunna 
luckor  i  den  gällande  rätten  utfyllas  och 
även  redan  skapade  regler  ändras  eller  upp- 
hävas. Avgöranden  av  större  betydelse  för 
r.  kallas  prejudikat.  Gammal  svensk  r. 
-princip.  Den  ren  är  alltför  allmänt  er- 
känd, för  att  jag  skulle  behöva  diskutera 
den  här  Öv.  fr.  H.  L.  Mencken.  Som  rub- 
bade en  urgamynal  svensk  r.  B.  Estlander. 
Men  de  av  kineserna  introducerade  r-erna 
slogo  aldrig  djupa  rötter  bland  folken  i  vild- 
markens tält  Öv.  fr.  H.  Haslund.  Syn.  (ibl.:) 
rättsgrund  1.  -norm  1.  -regel,  -process.  Att 
förvandla  dialogen  till  en  sorts  r.,  där  ~ 
M.  Lamm.  -psykiat|er;  -ri;  -riker;  -risk. 
[O.  V.  Kinberg]  sinnessjukläkare,  r-er,  sedan 
1920  lärare  i  r-ri  vid  Karolinska  institutet. 
S.  Sjöbring  ger  denna  termin  en  för  juris 
studerande  avpassad  kurs  i  r-ri  sept.  1920. 
/  Giessen  genomgått  en  rättspsykologisk  och 
r-risk  kurs  1920.  O.  V.  Kinberg,  R-riska 
utlåtanden  1907 — 1916.  Sjukdomen  har  en 
stor  r  risk  betydelse  B.  Gadelius.  -psykolog; 
-i;  -isk.  Till  rf  ättsfilosofin]  s  område  hör 
vidare  studiet  av  rättens  psykologiska  och 
sociologiska  grundvalar  (r-i  och  rättsso- 
ciologi) och  ~  G.  Aspelin.  -påföljd  se  på- 
följd^. -reg|el.  /  enlighet  med  gamla  svenska 
r-ler. 

-sak.  Göra  r.  av  ngt.  De  komma  till 
mig,  när  de  hava  någon  r.  Bibeln.  Som  kan 
bringa  ljus  i  denna  r.  En  lagklok,  som  kan 
krångla  till  /  en  solklar  r.,  hur  han  vill  ~ 
Mickel  Räv  (1900).  Denna  franska  r.,  som  ~. 
Rättsläkarens  uttalanden  i  r-er.  Syn.  ibl. 
rättsfall,  -sal.  Låta  utrymma  r-en  frän  åhö- 
rare. Det  blir  knäpptyst  i  den  stora  r-en  H. 
v.  Melsted.  Vägras  tillträde  till  r-en.  -sam- 
hälle. Sedan  vi  invaggat  oss  i  den  före- 
ställningen ~  att  rysk  despoti  kunde  sam- 
mangå  med  ett  västerländskt  r.  som  vårt  B. 
Estlander.  Då  timrades  det  r.  upp,  som 
seklers  stormar  och  blodregn  ej  kunnat  störta'^ 
L.  A.  Jägerskiöld.  [Har.  Hjärnes]  starka 
känsla  för  r-ts  helgd  och  ~  E.  N.  Söder- 
berg, -sed;  -vänja.  Primitiva  r-er.  Fasta 
r-vänjor.  -skip|ande;  -are;  -ning  (-en).  Ofta 
utan  -8-.  I.  Rande  myndigheter.  II.  Rare. 
1)  Ex.  utan  -s-.  Som  en  rättskipare  i  det  egna 
hemmet  Y.  Hirn.  Han  stod  där  ~  som  en 
r-are,  den  där  fallit  offer  för  sin  egen  rätt- 
visa ~  H.  Kihlman,  öv.  2)  Ex.  med  -a-. 
En  oväldig  räftsskipare  Sv.  Dagbl.  1925. 
III.  R-ning.  1)  Ex.  utan  -s-.  Det  hör  vår 
ofullkomliga  värld  till,  att  r-ningen  icke 
kan  gå  efter  formeln  ■<> att  förstå  allt  är  att 
förlåta  allt^  T.  Segerstedt.  R-ningen  på  det 
privaträttsliqa  området  och  straffr-ningen 
handhas  av  domstolarna,  administrativ  r-ning 
av  förvaltningsmyndigheterna ;  dessa  regler 


äro  dock  ej  strängt  genomförda.  Och  i  medel- 
tidens Italien  togs  den  privata  r-ningen  flitigt 
i  bruk  O.  Enckell.  2)  Ex.  med  -s-.  Familje- 
rättsskipningens avigsidor.  Syn.  lagskipande 
osv.  -skydd;  -ad.  Åtnjuta  r.  Industriellt 
r.  —  R-ad  vara. 

-sociologi  se  ex.  under  rättspsykolog. 
-språk.  Enligt  svenskt  r.  Nord.  Fam.'-'  R-ets 
utveckling.  Syn.  ibl.  lagspråk,  -statistik. 
R-en  omfattar  rättegångs-  och  utsökninqs- 
samt  kriminal-  och  fångvårdsstatistik,  -strid. 
En  r.,  som  slutade  med  att  tsarens  maktbud 
segrade  över  rätten,  -stridig;  -het.  R-t  och 
egenmäktigt  förfarande.  Som  r-t  betecknas 
i  straffrätten  varje  förhållande,  som  går  in 
under  något  i  lagen  uppställt  straffbud  och 
som  icke  av  någon  särskild  grund  är  att 
anse  som  undantagsvis  tillåtet  Nord.  Fam.* 
R-t  tvång,  -subjekt.  Med  r.  förstås  i  juri- 
diken bärare  av  rättigheter  och  skyldigheter 
K.  Olivecrona.  Man  indelar  r.  i  två  slag: 
fysiska  och  juridiska  personer  ib. 
-synpunkt.  Aldrig  släppa  ren.  Att  oppor- 
tunitetssynpunkten  genomgående  har  mer  att 
betyda  för  författaren  än  r-en  Fr.  Böök. 
-säkerhet.  Jävsreglerna,  som  ge  en  till- 
räcklig garanti  för  r-en.  Som  äventyra  r-en 
(i  landet).  Stodo  hon  och  hennes  hund  utan- 
för all  r.f  B.  Ahlgren,  öv.  -sökande.  Även 
utan   -S-.     Där  de  r.  fingo  sitta  och  vänta. 

-tanke.  Då  finskheten  hyllade  den  svenska 
rn  B.  Estlander.  -tillämpning.  En  vack- 
lande och  obestämd  r.  Sv.  Dagbl.  1916.  -till- 
stånd. Det  osäkra  r-et  i  inbördeskrigets 
Spanien.  -tjänar|e.  Inledd  av  ren.  [Fick 
i  rannsakningshäktet]  ta  emot  besök  utan 
några  r-es  störande  närvaro  Elis.  Beskow. 
Syn.  rättsbetjänt,  lägre  domstolstjänare. 
-tvist.  Ibl.  process,  rättegång;  ibl.  rätts- 
strid, -uppfattning.  Hans  r.  medgav  ingen 
dagtingan  med  det  som  lag  och  rätt  krävde 
H.  Gummerus.  De  ha  inte  samma  r.  som 
vi.  Enligt  allmän  r.  Syn.  rättsåskådning, 
ibl.  rättskänsla,  -utveckling.  Ren,  sådan 
den  framträder  vid  studiet  av  rättsfall.  Följa 
r-en  hos  ett  primitivt  folk.  -verk|an;  -ning. 
Rättslig  verkan  av  rättsfaktum.  1)  Bli  utan 
r-an.  2)  Att  ett  avtal  allenast  då  ägde  full- 
ständiga r-ningar,  när  det  ~  Nord.  Fam.* 
Rninqar,  som  först  inträda  med  ~.  -ve- 
tenskap; -sman;  -lig.  Jfr  rättslära,  juridik, 
lagfarenhet.  Den  västerländska  r-en  grund- 
lades i  det  gamla  Rom,  där  ~  Karl  Olive- 
crona. Den  svenska  r-en  har  i  stort  sett 
varit  starkt  påverkad  av  den  tyska  ib.  — 
R-liga  uppgifter  och  problem,  -vidrig;  -het. 
Rättsstridig.  Framhålla  det  r-a  i  att  man  ~. 
Ett  r-t  förfaringssätt,  -vård;  -ande;  -are. 
1)  Rikets  r.  (rättegångar  och  exekutiva  åt- 
gärder, konkurser,  inteckningar  och  lagfarter 
m.  m.l  ~  Sv.  Uppslagsbok.  De  största  hind- 
ren för  en  lugn  r.  utgjordes  dock  av  ->-  O. 
Hj.  Granfelt.  Översten  undrar  på  vilket  sätt 


987 


Rättevård— Eätt* 


988 


ren,  såsom  M.  O.  påstått,  egentligen  råkat 
i  fara  Sv.  Dagbl.  1926.  2)  De  rande  myn- 
digheterna Karl  Olivecrona.  Sina  r-ande 
och  folkuppfostrande  uppgifter  Jos.  Sand- 
ström. Syn.  ibl.  rätt(s)8kipning.  -väg.  I  r. 
Sökte  ~  r-en  erhålla  uppfostririgsbidrag  för 
sitt  barn  och  ~  Tidn.  Upsala  1921.  -väsen; 
-de.  För  att  bringa  överensstämmelse  mellan 
de  båda  folkens  r(-de).  Min  far  hyste  inte 
stort  förtroende  till  det  ryska  r-det  och  an- 
såg ~  Annie  Furuhjelm,  -åskådning.  Djupt 
förankrad  i  den  nedärvda  ren  Karl  Olive- 
crona. För  vår  r.  ställer  sig  saken  annor- 
lunda. Syn.  rättsuppfattning.  -äg|ande; 
-are.    -älskande  rättskaffens. 

—  Rätt*,  ==,  -are.  A)  Former.  I.  Enkelt. 
1)  Aid.  R-er  (akut).  Och  återställdes  alltså 
blott  till  r-er  ägare  O.  Walde.  Vända  sig  till 
r-er  man.  Då  r-er  vederbörande  tiger,  börja 
stenarna  ropa  T.  Segerstedt.  2)  Ran  (grav).  I 
uttr. 'i  r-an  tid' =  lägligt  1.  punktligt.  Ord,  som 
talas  i  r-an  tid  Bibeln.  3)  Med  r-a  se  rättad 
II.  Ssgr  ha  rätt-.  De  ansluta  sig  ofta  när- 
mast till  rätt^  o.  stå  under  detta.  Ibl.  kunna 
de  möjligen  även  ansluta  sig  till  rätt^. 
B)  Bet3'delser  o.  användning.  Bet.  äro  svåra 
att  åtskilja.  De  växla  min  moraliskt  r., 
tillbörlig,  rättvis,  sann,  riktig,  vederbörlig. 
Nedan  ordnas  exemplen  efter  formella  syn- 
punkter. I.  Rätt.  1)  Om  r.  hade  varit  r. 
V.  Benedictsson.  R.  ska  vara  r.  fuska  inte 
med  rättvisan.  Såsom  r.  (och  billigt)  var. 
Det  var  r.  (av  dej),  att  du  kom  å  talte  om 
de.  Det  var  fullkomligt  r.  av  honom  att 
anmäla  saken.  Det  är  inte  mer  än  r.,  att  ~, 
om  ~.  (Jo),  de  ä,  va  r.  A  de  va  r.,  d  de 
va  r.,  å  de  va  r.  ä  lagom,  /  att  flickan  fick 
i  ringen  gå,  å  ingen  ville  ha  na  ringlek 
(ofta  insätts  i  st.  f.  'flickan'  ett  namn). 
Men  det  är  r.  åt  na,  när  hon  inte  kunde 
fråga  mig  till  råds  S.  Siwertz.  2)  R.  -I-  eubst. 
(alfabetiskt  efter  subst.).  R.  arvinge.  Om  vi 
bara  får  r.  belysning.  På  r.  bog  ofta  bildl. 
Ä  de  här  r.  bok?  den  sökta.  Döma  en  r.  dom 
rättvis.  En  r.  israelit,  i  vilken  intet  svek  är 
(bibi.  etc.)  =  'rättskaffens'  men  numer  också 
med  anslutning  till  bet.  'sannskyldig'.  Va 
ä  en  r.  klocka?  även  'r-vis'.  En  r.  kristen 
sann,  uppriktig.  Han  är  r.  kusin  till  mig 
köttslig,  min  riktiga.  (Åter)  komma  på  r.  köl 
ofta  bildl.  En  r.  medborgar  att  da  sann.  Jag 
kunde  inte  få  tag  i  r.  nyckel.  Vända  sig 
till  r.  person.  Välja  r.  plats  för  ~.  På  r. 
spär.  På  r.  ställe.  R.  tid  har  alltid  den,  som 
reparerat  sitt  «r  hos  ~  Annons  1935.  Att 
jag  där  aldrig  fann  någon  r.  trevnad  (riktig) 
G.  O.  Hyltén-Cavallius.  Föra  en  r.  vandel. 
Stadd  i  r.  ärende.  II.  Rätta  1.  re.  l)Även 
re.  Tror  du  han  ä  re,  ra  mannen  att'^? 
Träffa  den  re  särsk.  om  kärlek.  —  Även 
ironiskt.  Då  har  du  just  träffat,  råkat  den 
r-e,  den  ra.  2)  Ra.  Ofta  saknas  best.  art. 
Framställa  något  i  dess  ra  dager.    Vårt  ra 


fädernesland.  Den  ra  glädjen.  Ej  vilja 
nämna  sitt  r-a  namn.  Nämna  ngt  vid  dess 
ra  namn  utan  att  försköna  det.  Det  här 
är  inte  (den)  ra  nyckeln.  Finna  (det)  r-a 
ordet  i  (den,)  r-a  stunden.  Allt  pä  sin  r-a 
plats!  Visa  ngn  hans  r-a  plats  ofta  bildl. 
Komma  på  sin  r-a  plats  otla  bildl.  Ta  ngt, 
ngn  från  ra  sidan.  Vara  på  den  ra  sidan. 
De  här  ä  inte  (den)  ra  sorten!  Slå  an  den 
ra  strängen.  Ha  hjärtat  på  r-a  stället  bildl. 
Jo,  det  va  just  r-a  sättet!  Ha  (de)  ra 
tagen  (i  sig).  Nu  ä  r-a  tiden  (inne,  kom- 
men) att  ~.  Du  ä  just  åv  (den)  ra  ullen! 
'en  rikti  en'.  Rådvill  om  den  >r-a»  upp- 
fattningen. I  (det)  r-a  ögonblicket  ibl.  'det 
psykologiska'.  3)  Det  r-a.  Göra  det  r-a. 
Att  det  r-a  dock  slutligen  segrar.  Hjälpa 
det  r-a  till  seger.  Jag  leder  dig  på  det  r-as 
stigar  Bibeln.  —  Att  alltid  ha  träffat  det 
ra.  III,  Gradformer.  Ex.:  Rare,  r-ast  vore 
nog,  att  du  ~.  Jag  vet  verkligen  ej  klart 
vilket  som  är  r-are,  (det)  r-ast(e). 

Syn.  moraliskt  rätt,  rättvis,  'billig';  till- 
börlig, just(e),  som  sig  bör,  i  sin  ordning, 
som  det  bör  1.  skall  vara,  korrekt;  riktig, 
vederbörlig,  'sann',  behörig,  laglig,  befogad ; 
passande,  tjänlig,  lämplig;  ibl.  lagom  1. 
precis;  sannskyldig,  verklig,  ibl.  rättskaf- 
fens; (ibl.:)  utan  fel,  felfri,  rättmätig,  be- 
hörig, laga,  legitim,  ärlig. 

—  Rätts  adv.  till  rätt^  Få,  ta  1.  leta 
r.  på  se  rätt'  A  I  3.  A)  Enkelt.  I.  Med 
gradformer.  1)  Komp.  r-are.  a)  R.  avskrivet 
intyga:  ~.  Lära  sig  r.  värdera  ngn.  Ett 
gränsfall,  som  det  blir  vanskligt  att  r.  klas- 
sificera. R.  behandla  (en  sak,  ngn).  Gissa, 
se  r.  Att  tänka  fritt  är  stort,  att  tänka  r. 
är  större.  Handla  r.  mot  1.  med  ngn,  i  ngt. 
Träffa  r.  (i  pricken).  Anmärkningen  träf- 
fade, drabbade  r.  R.  så,  min  gossel  Han 
har  besjungit  mig  r.  som  om  /  jag  vore  en 
oskuldsjiicka  Hj.  Söderberg.  Går  din  klocka 
r.?  Ja,  den  går  r.  på  minuten,  precis  r. 
Alldeles,  fullkomligt r.  Så  r.  (så)!  Du  menar 
nog  r.,  men  du  uttrycker  dig  otydligt. 
Förstå  mej  r.!  Hörde  jag  r  ?  Om  jag  minns  r. 
Sä  vitt  jag  r.  erinrar  mig,  hade  ~.  Ja,  vet 
du,  det  har  jag,  när  jag  tänker  r.  efter. 
b)  Att  det  inte  stod  riktigt  r.  till  (med  honom, 
hans  affärer,  hans  huvud).  Har  det  där  gått 
r.  till,  tro?  c)  Ofta  skr.  Gradformer  sälls. 
Innan  man  visste  r.  av  det,  hade  dagarna 
ökats  ~  Sigrid  Kurck.  Så  att  man  aldrig 
r.  visste,  var  man  hade  honom  N.  \V.  Lundh. 
Ty  hon  visste  ej  r.  vad  ^noppori»  var  C.  J. 
L.  Almquist.  Jag  vet  inte  r.  varför.  Jag 
vet  inte,  om  den  gamla  damen  någonsin  r. 
trivdes  på  Stora  Sundby,  ty  ~  F.  U.  Wrangel. 
Innan  jag  r.  sansat  mig,  vnr  ~  E.  G.  Lill- 
jebjörn.  Så  att  han  stundom  r.  måste  le  åt 
sig  själv  och  sina  funderingar  And.  Allardt. 
—  'Om  ~  r.'  ibl.  =  'även  om'  1.  'om  ~  så'. 
T.  e.  Jag  har  aldrig  blivit  så  upprörd,  sedan 


989 


Rätf^- Rättfärdighet 


990 


jag  född  blev,  om  man  r.  tar  med  natten 
efter  marknaden  C.  W.  v.  Sydow,  öv.  Om 
man  r.  får  den  några  ören  billigare  Nya 
Dagl.  Alleh.  1932.  d)  De  modärna  genvägar 
eller  r-are  slingervägar,  på  vilka  man  ~  E. 
Wellander.  Gåva  (eller),  r-are  sagt,  allmosa. 
2)  Komp.  'mer  r.'  1.  ibl.  'rätare',  a)  Land 
r.  förut!  Vinden  var  r.  emot.  Se  r.  fram. 
Vänder  drevet  tillbaka  och  kommer  r.  åt 
mig,  snörrätt  som  efter  en  linjal  E.  Sparre. 
R.  ut  från  ~.  R.  över  gatan.  —  Att  hon  sa 
mig,  r.  upp  i  ansiktet,  att'^  C.  W.  v.  Sydow, 
öv.  b)  Gradformer  sälls.  Hörselskärpan  kan 
prövas  r.  och  slätt  med  ett  fickur  ~.  R.  och 
slätt  förneka.   En  r.  och  slätt  reptil  'Jörgen'. 

II.  Utan  gradformer.  1)  Förstärkande  1. 
ibl.  ngt  försvagande,  a)  Hon  var  verkligen 
r.  vacker.  R.  nyfiken  var  du  i  alla  fall. 
Finna  sig  r.  bra  med  ~j  r.  väl  hos  ~.  R 
ofta  gick  ljudet  förlorat.  R.  mycket  ha  vi 
ännu  kvar  att  göra,  innan  ~.  Du  kan  vara 
r.  belåten,  att  ~.  R.  snart  funno  vi,  att  ~. 
Nåja,  r.  begåvad  var  han  ju.  b)  Numer  ofta 
'r.  så'  =  det  enkla  'rätt'.  R.  så  illa  vore 
det,  om  ~.  Och  såg  r.  så  vördnadsbjudande 
ut  F.  U.  Wrangel.  Olika  skeden  i  hans  r. 
så  skiftande  liv  Karlfeldt.  Kvick  och  r.  så 
beläst  Öv.  fr.  Al.  Kielland.  c)  [Hur  gammal 
tjädertuppen  var]  visste  r.  ingen,  men  ~ 
(egentligen,  just)  E.  Sparre.  Och  kände  sig 
icke  r.  hemmastadd  O.  Levertin.  2)  Märk  en 
del  sammanställningar,  a)  R.  nu.  Vi  tycks 
r.  nu  stå  inför  en  ny  tid  ~  Hj.  Höglund. 
Karavanen,  som  r.  nu  en  månad  stretat 
norrut  '»-.  b)  R.  så  (som  konj.).  Jag  hojade 
till,  r.  så  på  kuskbocken  jag  satt  (fastän) 
'Sigurd',  c)  R.  som  o.  d.  Så,  r.  som  de  ä, 
får  ja  se,  hur  gumman  snubblar.  Och  r. 
som  det  var,  började  ett  kattrakande  pä 
vägen  Alb.  Engström.  Men  r.  som  han  satt 
där,  så  ~.  Och  r.  som  det  regnar,  (så) 
kommer  det  en  skur.  —  R.  det  var,  kom  ett 
tåg  farande  ~  Pär  Lagerkvist.  Och  r.  det 
var,  kom  samtalet  in  på  ~  Sv.  Dagbl.  1924. 
—  jK.  vad  det  var,  sprang  jag  upp  och  pul- 
sade hemåt  [genom  snön]  Hj.  Bergman.  Det 
leker  i  seglena,  och  vi  går  över  stag  r.  vad 
de  ä,  om  han  inte  lägger  om  rodret  Ester  B. 
Nordström.  —  Värd.  även  'rässom'.  Rässom 
dä  va,  så  dråsade  skomakaren  i  plurret  Alb. 
Engström. 

B)  Ssgr  ha  rätt-.     Jfr  rätt*  A  II. 

Syn.  (jfr  rätt*);  riktigt,  precis,  rakt,  all- 
deles, fullkomligt,  'fullt',  'helt';  i  rak  1.  rät 
linje,  ibl.  'mitt';  ganska,  tämligen;  inte  (så) 
lite,  betydligt,  mycket;  just  1.  bäst  1.  all- 
deles fsom);  'egentligen'. 

—  Rättblickande,  skr.  Sina  blå,  r.  ögon 
och '^  Ellen  Lundberg-Nyblom,  -finnande. 
Handels.  Efter  r.  -fram,  -t,  -mare ;  -het. 
1)  En  enkel  och  r.  människa.  Hon  var  ett 
stort  original,  r.  till  brutalitet,  men  i  botten 
en  varm  och  generös  själ  Ellen  Lundberg- 


Nyblom,  Ärlig  och  r.  som  alla  bröderna. 
Och  tag  inte  illa  upj),  om  jag  gör  dig  en  r. 
fråga  Stina  Aronson,  Rå  sitt  r-ma  och 
genomärliga  sätt.  En  r.  och  verkningsfull 
framställning  Ax.  Claeson,  öv.  i\ån  syn- 
punkten av  ~  din  r-mare  svenskhet  Rich. 
Bergh.  Det  finns  ytterst  fä  kvinnor,  som 
kan  motstå  min  tjuskraft,  sade  han  r-t  döran 
Salander,  öv.  2)  Hans  medfödda  ärlighet 
och  r-het  B.  Gripenberg,  öv.  Blev  inte  ond 
över  mannens  r-het,  utan  ~.  Syn.  öppen- 
(hjärtig),  rakt  på  sak,  uppriktig,  (genom-  1. 
botten)ärlig,  frimodig,  utan  alla  baktankar 
1.  allt  smicker  1.  d.,  oförbehållsam,  oför- 
täckt, som  säger  sitt  hjärtas  mening,  schås- 
fri,  utan  schåser,  ibl.  vederhäftig  o.  fiärd- 
fri,  ibl.  frank  1.  frispråkig,  -fångjen.  Min 
r-na  egendom.  R-et  gods.  Syn.  på  laga  sätt 
bekommen. 

-färdig  (1.  -fär-);  -t,  -are.  1)  Gud  är  en 
r.  domare  Bibeln.  Herodes  förstod,  att  Jo- 
hannes var  en  r.  och  helig  man  ib.  jR.  led 
han  för  orättfärdiga  ib.  Herren  är  nådig 
och  r.  ib.  R.  och  gudfruktig.  Vill  du  då  för- 
göra den  ra  tillika  med  den  ogudaktigaf  Bi- 
beln. Skilja  de  onda  från  de  r-a  ih.  Den  r-e 
skyr  lögnaktigt  tal  ib.  Den  r-es  åminnelse 
lever  i  välsignelse.  [Saul]  sade  till  David:  Du 
är  r-are  än  jag  Bibeln.  2)  Allmännare.  Sova 
den  r-es  sömn.  Tro  på  sin  r-a  sak.  Europas 
återuppbyggande  p>å  en  r.  och  varaktig  grund. 
Handla  r-t  (med  ngn).  —  Ibl.  nära  'egenrätt- 
färdig',  t.  e.  Jag  har  icke  kommit  för  att  kalla 
ra  ~  Bibeln.  Syn.  som  älskar  det  goda  och 
skyr  det  onda,  rättskaffens,  (ibl.:)  utan  synd, 
rättfärdiggjord,  upptagen  till  gemenskap 
med  Gud,  helig;  rättvis,  rättrådig,  rättsin- 
nad 1.  -ig,  rätt,  (verkligt)  moralisk.  —  Rätt- 
färdiggörja;  -else  (n ;  -tanke(n)  m.  fl.)-  Bibi. 
o.  d.  (För  Kristi  skull)  förklara  fri  från  skuld 
o.  straff.  Rättfärdiggjorda  genom  hans  nåd 
Bibeln.  När  Paulus  hävdar,  att  mämiiskan 
res  av  el.  genom  tro  och  icke  på  grund  av 
några  av  henne  utförda  gärningar  ~  G, 
Aulén.  —  R-elsen  genom  tron.  Uppväcktes 
för  vår  r-elses  skull  Bibeln.  Med  en  del  ut- 
fall mot  Luthers  r-elselära  M.  Lamm.  -het, 
-en.  I.  Enkelt.  Bibi.  o.  d.  Som  söker  ef  ter 
rättfärdighet  och  sanning.  Guds  straffande 
r.  öva  r.  Han  räknade  honom  det  till  r. 
Bibeln.  Då  skall  min  tunga  forkimna  din 
r.  ib.  Om  du  ser  ~  att  rätt  och  r.  våld- 
föres ib.  Den  evige  Guden,  som  skall  ~ 
väga  dem  på  sin  r-s  våg  B.  Gripenberg, 
öv.  Rens  konung  Bibeln.  Rens  sol  ib.  På 
rens  väg.  2) Allmännare.  Men  ingen  stats- 
form skänker  en  ofelbar  borgen  for  rens 
obetingade  herravälde  Har.  Hjärne.  Mot  allt 
förnuft  och  all  r.  Ett  helt  litet  paradis  av 
frid  och  r.,  som  skall  växa  fram  här  pä 
jorden,  bara  anarkisterna  fd  makten  Sven 
Lidman.  Små  avsteg  från  r-ens  väg  O. 
Enckell.  I  r-ens  namn  må  sägas,  att  ~  K. -G 


991 


Rättfärdighet — Rättskaffens 


992 


Hildebrand.  Tron  på  sin  egen  saks  r.  För 
att  uppfylla  all(an)  r.  göra  allt  vad  som 
kan  begäras,  sin  plikt  och  mer  till.  II.  Ssgr. 
Ex.:  1)  Bibi.  o.  d.  Dd  frälste  han  oss,  icke 
på  grund  av  r-sgärningar ,  som  vi  hade  gjort, 
utan  efter  sin  barmhärtighet  Bibeln.  En 
r-strängtan,  vilken  ~  N.  Söderblom.  2)  All- 
männare. Blir  för  honom  ett  socialt  r-skrav. 
Hans  stolthet  och  hans  r-skänsla  Birgit 
Lange,  öv.  En  handling,  så  bräddad  av 
r-slidelse  och  självuppoffring  ~  E.  Kihlman. 
Gripen  av  sitt  r-spatos  ~.  Djärv  och  oför- 
vägen, fylld  av  r-stro  och  segervilja  Signe 
Engström.  —  Syn.  jfr  rättfärdig.  —  Rätt- 
färdig|a,  -ade,  -as.  Mest  allmännare.  Ra 
ngn,  sig  (från  en  misstanke).  Söka  ra  ngns 
handlingssätt.  Saken  kan  icke  på  något  sätt 
ras.  Ra  sig  (in)för  nqn.  Att  människor- 
nas vältalighet  syftar  till  att  ra  deras  hand- 
lingssätt H.  Hultenberg,  öv.  De  vill  r-a 
sig  för  det,  som  massan  gjorde  i  går  och 
det  som  den  kommer  att  göra  i  morgon  Göran 
Salander,  öv.  Den  gamla  goda  regeln,  att 
man  främst  bör  sträva  till  att  slå  fienden 
psykiskt  ~  r-ade  sig  ännu  en  gång  Hj.  v. 
Bonsdorff.  Estetiskt  sett  må  Ibsens  lyrik 
under  åren  omkring  1850  r-a  ~  uttrycket 
gymnasistpoesi  E.  Kihlman.  Syn.  urskulda, 
försvara,  ta(ga)  i  försvar,  frita(ga),  rentvå, 
visa  sin  1.  ngns  oskuld,  ibl.  översläta  m, 
berättiga,  utgöra  tillräckligt  skäl,  göra  skäl 
för,   ibl.    visa  sig  vara  riktigt  1.  det  rätta. 

-förstådd.  R.  är  satsen  fullkomligt  oan- 
griplig.  I  sitt  eget  r-a  intresse  borde  hayi  ~ 
välförstådd.  -haveri  se  rätt-  1.  rätts-  under 
rätt',  -het,  -en.  Skr.,  mindre  vanl.  Skarp- 
het i  förstånd  och  r.  i  omdöme  Kellgren. 
Tvingas  människor  att  göra  det  rätta  och 
det  goda,  blir  r-en  vrång  och  godheten  ond. 
Kontrollera  r-en  i  uträkningen.  Syn.  rik- 
tighet, korrekthet,  (ibl :)  rättvisa,  rättmätig- 
het, ärUghet.  -kluven.  Oftare  'rätkluven'. 
-leä|a  (U.  Skr.  Men  nu  ska  man  vara  snar 
att  förlåta  och  r-a  med  mildhet,  och  ~  M. 
Koch.  Jag  ber  Gud,  att  Han  måtte  ra  mig. 
Månne  inte  hög  bildning  i  regel  torde  vara 
en  särdeles  viktig  förutsättning  för  att  r-a 
den  allmänna  smaken?  Leon.  Ljunglund 
1928.  Den  estetiska  känslan,  vare  sig  r-d 
eller  missriktad  R.  Nordenstreng.  Syn.  leda 
i  rätt  riktning  1.  till  det  rätta,  handleda, 
vägleda.  -lägg|a  ru;  -ning.  Skr.  Egentl. 
o.  bildl.  Och  efter  bladens  r-ande  kan  taxan 
omhäftas  för  hand  med  nål  och  tråd.  — 
Från  första  början  r-er  monografen  sin 
uppgift,  då  han  ~  T.  Fogelqvist.  Syn.  ibl. 
tillrättalägga. 

-mätig,  -t,  -are;  [-en  1.]  rättmätligen;  -het 
(•enl.  Ofta  skr.  1)  R.  arvinge  till  ~.  En 
r.  fordran.  Jag  vet  inte,  om  ditt  krav  är 
r-t.  Försökte  tillfredsställa  varje  r.  vädjan. 
Icke  ens  de  r-aste  anspråk  rönte  beaktande. 
I  r.  harm.  Berövas  sitt  r-a  rov.    Då  arbets- 


klassen på  det  stora  hela  r-t  krävde  sin  plats 
i  solen  C.  G.  Laurin.  2)  Var  som  en  stöld 
av  något,  som  r-en  bort  vara  hennes  Elswig 
Thunberg.  3)  Som  alltifrån  begynnelsen  rätt- 
mätligen varit  hennes,  om  icke  ~  Magda 
Bergquist.  Tills  jag  släpptes  från  hans  klor 
ej  så  litet  men  rättmätligen  tillstukad  Carl 
Ankarcrona.  4)  Beskyllningar  och  tillvitel- 
ser, vilkas  r-het  vi  vägra  att  erkänna  E. 
Kihlman.  Syn.  rätt,  rättsenlig,  laglig,  lag- 
enlig, laga;  giltig,  befogad,  berättigad,  -nu 
(1.  -nu).  Även  särskrivet.  Gärna  skr.  R.  ha 
vi  dem  här.  Nej,  vi  kunde  r.  gå  i  sjön 
Harry  Blomberg.  Dock,  att  slijypa  köks- 
processen, I  gifter  jag  mig  väl  r.  C.  V.  Lied- 
berg.  R.  är  visan  ute  /  med  åderförkalk- 
ning och  starr  Bo  Bergman.  Syn.  inom 
1.  innan  kort,  om  ett  ögonblick,  'när  som 
helst',  strax,  genast,  på  ögonblicket. 

-rådig;  -het.  En  r.  domare.  Och  han 
har  varit  oss  en  r.  och  mild  konung.  En  i 
all  sin  färd  r-are  människa  torde  man  för- 
gäves få  leta  efter  T.  Segerstedt.  Klokt  och 
r-t  medla  i  saken.  —  Gjort  sig  allmänt  känd 
för  den  mest  skrupulösa  r-het  Edv.  Wester- 
marck.  Syn.  rättsinnad  1.  -sinnig  1.  -sint, 
rättskaffen(s),  rättänkande,  rättänkt,  (omut- 
ligt) redbar,  redlig,  (botten)hederlig,  svek- 
lös, -sinjnad;  -ne  (-t);  -nig  (-t,  -are; -het); 
-t  (  =  ,  -are;  -het).  1)  Magnusson,  av  bonde- 
släkt och  talande  som  en  bonde,  men  väl 
begåvad,  klok,  r-nad,  oförtruten  ~  H.  Reuter- 
dahl.  Den  r-nade,  hederlige  mannen  ib. 
2)  Naturligt  r-ne  Per  Hallström.  Uppfostrad 
i  r-ne  och  ärlighet  S.  Lagerlöf.  3)  Om  du 
är  ren  och  r-nig  Bibeln.  Strängt  r-nig.  En 
r-nig  husbonde.  R-nige  upphittaren  bedes 
ringa  till  ~.  Föra  en  r-nig  vandel.  Handla 
r-nigt  (mot  ngn,  i  en  sak).  Hur  klasshatet 
och  partiskheten  hade  förgiftat  även  eljest 
r-niga  C.  G.  Laurin.  De  r-nigas  råd  och 
församling  Bibeln.  —  Den  r-nighet,  den 
längtan  efter  sanning  och  uppriktighet,  som  ~. 
4)  Den  fromme,  r-te,  i  många  stycken  för- 
träfflige juris  professorn  Holmbergsson  ~ 
H.  Reuterdahl.  - —  Hans  naturliga  r-thet  och 
godhet  Karlfeldt.  Syn.  se  föreg.  -skaff|en, 
-et;  -enhet.  Jfr  det  vanligare  'rens'.  Den 
r-na  vandeln  Fredrika  Bremer.  Ren  är  han 
och  utan  svek.  De  r-na,  genomhederliga  ur- 
innevånarna. —  Utan  fog  var  ej  statsminis- 
terns tal  om  en  renhet,  som  kan  bli  rätt- 
haveri ~  Dag.  Nyheter  1926.  -skaftens,  =. 
Vanligare  än  föreg.  En  r.  man  handlar 
redligt  Bibeln.  Så  mycket  bättre  för  de  r. 
människorna  Öv.  fr.  E.  Laboulaye.  Hon 
levde  ett  långt  och  r.  liv  »t  Guds  åsyn* 
Anders  Pers.  Att  den  onde  kom  och  tog  ~ 
de  människor,  som  inte  gick  r.  vägar  i  livet 
Rosa  Fitinghoff.  Att  vi  bor  i  en  mer  r.  by 
än  andra  människor  H.  Hultenberg,  öv.  — 
E71  r-het,  som  aldrig  dagtingade,  aldrig  köp- 
slog.   Syn.  se  rättrådig. 


993 


Rättskrivning — Rättvisa 


994 


-skrivning;  -slära  (även  bok);  -sövning. 
Han  är  svay  i  r.  och  ~  Stina  Palmborg. 
I  morgon  ha  vi  r.  i  skolan.  R.  efter  dikta- 
men. R-släran  innefattar  rättstavnings-  och 
interpunktionslära.  Syn.  ortografi;  ibl.  rätt- 
stavning, -sols,  adv.  Medsols.  Bed  ~  som 
sed  var,  sin  eriksgata  r.  genom  landet  V. 
v.  Heidenstam.  -stav|ad;  -ning  (-en,  [-ar]; 
-sfejd  m.  fl.).  1)  Är  du  säker  på  att  nam- 
net är  r-atf  att  du  stavat  namnet  rätt. 
2)  R-ning.  a)  R-ningen  hade  alltid  berett 
honom  vissa  svårigheter.  R-ning  och  komma- 
tering, b)  En  språkstrid  liknande  den  gamla 
r-ningsfejden  Har.  Dahlgren.  Vårt  land  är 
nu  delat  i  två  r-ningsläger  Sv.  Akad.  Ord- 
förteckning 1916.  Svensk  r-ningslära  av  C. 
J.  L.  Almquist,  Sthlm  1829,  ännu  i  senaste 
tid  utkommen  i  nya  tq^plagor.  Invecklade 
r-ningsregler.  R-ningsövning(ar) .  Syn.  jfr 
rättskrivning,  -ställja  ru.  Skr.  Kindtänder- 
na är  o  ~  r-da  [ej  snedställda  som  hos  ~7  Th. 
Högdahl.  Säll.  bildl.  -tecknad,  -tidig.  Ofta 
handels.  Tågens  r-a  framförande  Emil  Sven- 
sén  1917.  Om  r.  leverans  omöjliggöres  genom 
ishinder  d  avlastningsorten  Lagen.  Det  ut- 
skyldsbelopp,  som  icke  r-t  erlagts  (i  rätt  tid) 
Cirkulär  1932.  -tro|ende;  -g|en  (-et, -nare; 
-enhet).  Dels  särsk.  om  muhammedaner, 
dels  om  'ortodoxi'  1.  r-genhet  i  andra  sam- 
fund 1.  överhuvud  i  åsikter.  I.  R-ende. 
1)  Såväl  de  gammaldags  r-ende  som  mera 
modärnt  tänkande  stödja  sig  i  diskussionen 
om  kvinnans  ställning  j)å  koranens  aukto- 
ritet Dagmar  Berg.  De  r-endes  behärskare 
kalifen;  oftare  'de  r-gnes'.  2) Frågan  sedd 
ur  en  r-ende  rysses  ståndpunkt  Jac.  Ahren- 
berg.  E?i  av  våra  mest  r-ende  marxister. 
II.  R-gen.  1)  Jfr  II.  Ej  blott  att  äta  och 
dricka  utan  också  njutning  och  vederkvickelse 
av  andra  slag  såsom  rökning,  bad,  vällukter 
o.  s.  v.  äro  för  den  rgne  förbjudna  imder  ~ 
Hanna  Hindbeck.  2)  I  skolen  nu  bliva  r-gne 
kristne.  Ortodoxien,  d.  v.  s.  r-genheten.  —  En 
av  funktionalismens  r-gnaste  adepter.  Han 
hade  ju  aldrig  varit  någon  r-gen  80-talist 
Erik  Hedén.  Den  socialistiska  r-genheten  ib. 
Syn.  renlärig,  ortodox,  'troende',  dogm-  1. 
strängttroende,  bekännelsetrogen,  dogma- 
tisk, ibl.  benhård  1.  fanatisk,  -tänkande; 
-tänkt  [-are ;  -het].  1)1  det  dagliga  livet  r.  män, 
vilka  trodde  sig  under  dessa  utomordentliga 
omständigheter  [under  DreyfasprocessenJ 
handla  rättast  genom  att  ljuga,  förfalska 
och  avlägga  mened  ~  C.  G.  Laurin.  Varom 
alla  r.  medborgare  ~  borde  kunna  förena 
sig  B.  Jalander.  Hon  var  i  hög  grad  r. 
och  ~.  En  r.  fyrtioåring  med  något  kapital 
önskar  tankeutbyte  med  ~.  Det  hedrar  honom 
i  alla  rs  omdöme.  2)  Jag  vet,  att  du  är 
godhjärtad  och  rättänkt,  men  ~  Joh.  Sund- 
blad.    Syn.  se  rättrådig. 

-vis,  -t,  -are.  1)  På  det  att  du  må  finnas  ~ 
r.   i  dina   domar  Bibeln.     Att  han  städse 

V.  32  —  Nusvensk  ordbok. 


varit  r.  och  ordhdllig  mot  dem  Annie  Furu- 
hjelm. En  r.  domare  är  den  yppersta  lagen. 
Hård  tnen  r.  Hennes  största  förtjänst  är, 
att  hon  är  (omutligt)  r.  En  r.  försyn  har 
dock  velat,  att  ~.  Fälla  en  r.  dom.  Aga  en  r. 
sak.  Tro  på  sin  ra  sak.  Lida  ett  r-t,  sitt  r-a 
straff.  Det  är  icke  mer  än  rt,  att  ~.  Rose- 
nius  och  andra  namn  ha  här  skymt  bort 
Wadströms,  knappast  r-t  skulle  jag  tro  B. 
Aurelius.  Pröva  rt,  att  ~.  Offer  för  en 
kolossal  förljugenhet,  då  de  inbillade  sig 
arbeta  för  en  högre,  en  lyckligare,  en  r-are 
världsordning  Marika  Stiernstedt  om  bolsje- 
vikerna.  Rare  är  den  förebråelsen,  att  '■^ 
H.  Reuterdahl.  2)  Ibl.  även  värd.  T.  e. 
Ra  makter,  sä  hemsk  han  såg  uti  —  Kan 
farbror  säja  va  en  r.  klocka  ä?  Syn.  se 
rätt*. 

—  (Rätt)visla,  -an;  -ekrav(et).  1)  Som 
söker  föregripa  Guds  ra.  Han  skall  skipa 
lag  bland  folken  med  ra  Bibeln.  Verklig 
r-a  i  Ryssland?  Hans  r-a  är  allmänt  er- 
känd. Misströstande  om  att  någonsin  i  hem- 
landet ernå  (full)  r-a.  Skipa  r-a  mellan  ~. 
En  anda  av  ra  mot  alla.  Inse  r-an  av,  i  den 
avkunnade  domen.  Ha  r-an  på  sin  sida. 
Given  den  betryckte  och  iorftige  r-a  Bibeln. 
I  vilken  r-as  namn  förhärligar  de  allierade 
sina  forna  fiender  och  vårdslösar  sina  väti- 
ner?  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  Du  kan  inte 
hejda  den  revolutionära  r-an!  Öv.  fr.  Boles- 
lavski.  —  Ett  gram  guld  väger  mer  än  en 
centner  ra.  Och  var  man  vet,  att  r-an  i 
denna  världen  köpes  och  säljes  som  Judas 
själ  Öv.  fr.  G.  Verga.  I  krig  sitter  r  an  i 
spjutänden.  Ingen  r-a  i  detta  landet,  sa 
räve?i,  dä  han  fastnade  i  saxen.  Och  det 
blev  ett  ordspråk,  som  ännu  brukas,  då  man 
sade:  »Kung  Matthias  är  död  och  r-an  borta^ 
V.  Langlet.  Sådan  var  nämligen  Trianon- 
r-an  ib.  2)  Märk  särsk.  Där  var  han 
oåtkomlig  för  r-an,  men  alla  hans  ägode- 
lar hade  beslagtagits,  och  ~  Erik  Nyström. 
Sina  många  mellanhavanden  med  r-an  E. 
Sparre.  Handha  r-an.  Låta  r-an  ha  sin 
gång.  överlämna  7ign  dt  r-an,  i  r-ans  hän- 
der. R-an  har  långa  armar.  Muta  r-an  och 
rymma  ur  fängelset.  Jag  vill  ha  den  skrift- 
liga bekännelsen  vederbörligen  undertecknad, 
för  den  händelse  du  skulle  gä  r-an  i  förväg 
[och  ta  livet  av  dig]  Elis.  Beskow.  R  ans 
hantlangare.  Den  straffande,  den  hämnande 
r-an.  Hänsynslös,  amerikansk  lynchr-a  A. 
Knöppel.  3)  Friare.  Hans  r-a  är  alltigenom 
en  poetisk  ra,  alldeles  som  r-an  bör  vara 
Öv.  fr.  O.  Wilde.  Jag  medgiver  gärna,  att 
ett  slags  bokstavsr-a  skedde,  men  tillika  skedde 
den  största  faktiska  orättvisa  och  oklokhet 
H.  Reuterdahl.  —  Min  resumé  har  natur- 
ligtvis ej  kunnat  ge  full  r-a  ät  talet,  som  ~ 
J.  Lindskog,  översättningen  ~  gör  full  ra 
åt  originalet.  Gjorde  full  r-a  ät  en  enkel 
kost.  Låta  ngn,  ngt  vederfaras  ra.  Snarare 


995 


Rättvisa — Rättesnöre 


996 


sämre,  om  en  vill  hålla  med  ran  (vara  rätt- 
vis) C.  Larsson  i  By.  Syn.  se  rätt^.  — 
Rättvislig|en,  adv.  Mer  säll. 'r-f.  l)R-en. 
a)  Som  kyrkoherde  i  ^  dfnjuter  han,  r-en, 
den  allmännaste  tillgivenhet  och  aktning  H. 
Reuterdahl.  Fast  det  r-en  bort  vara  tvärt- 
om I.  Ljungquist.  b)  Men  det  får  jag  då 
r-en  säga,  att  '^  J.  Hem  mer.  Ren  tnd  sägas, 
att  ~  Wilma  Lindhé.  Ehuru  detr-en  måste 
erkännas,  medgivas,  att  ~.  Men  ifråga  om 
lidandet  bör  ock  ren  tilläggas,  att  ~  N.  P. 
Ödman.  Det  kan  ej  r-en  påstås,  att  ~.  Ingen 
kan  emellertid  ren  begära,  att  ~.  2)  R-t. 
Säkert  den  överraskade  vill  rättvisligt  ni 
tillge  /  först  hennes  tårar  av  smärta  och  nu  ~ 
B.  Risberg,  öv.  Syn.  med  all  rätt,  med  fog 
1.  skäl  1.  rätta,  rätteligen,  om  man  vill  1. 
skall  vara  rättvis. 

-visande.  1)  För  att  erhålla  en  viss  »r. 
/cwrs»  G.  Gartz.  Inom  sektorn  63  gr.  —  21 
gr.,  räknad  från  r.  nordriktning  Sv.  Dagbl. 

1925.  E?i  r.  kompass.  2)  En  r.  klocka.  3)  Och 
den  statistiska  metoden  har  ~  visat  sig  mera 
missvisande  än  r.  Emil  Olson.  Jämförel- 
sen torde  vara  (tämligen)  r.  Syn.  (i bl.:) 
rätt^  riktig,  som  går  1.  visar  i  rätt  riktning, 
'rättvis'.  -vrid|a  lu.  Mest  fri  form.  Att 
söka  ra  ett  människoöde.  -vän|da  ai.  Tan- 
ken att  r-da  bilden  genom  upprepad  reflexion. 
Den  genom  det  vänstra  objektivet  synliga 
bilden  är  r-d.  Ett  r-t  avtryck  av  kUschén 
B.  Oldenburg.  Hela  skyltarbetet  måste  ~ 
göras  i  spegelmaner,  d.  v.  s.  bakfram,  för 
att  te  sig  r-t  pd  den  ~  färdiga  skylten  A. 
Törner.  —  Ofta  står  framgången  i  r-t  för- 
hållande till  den  skamlöshet  en  streber  ut- 
vecklar T.  Segerstedt.  —  [I  vilka  Strind- 
berg] yrkar  på  en  y>r-dning,  så  att  det  nyt- 
tiga [dit  han  icke  räknar  konst,  poesi  o. 
dyl.]  kommer  överst^>  Hj.  Alving. 

—  Rätta\  substantiviskt  (o.  adjekti- 
viskt).  Blott  i  vissa  prep.-uttr.  1)  a)  Draga 
ngn,  ngt  (in)för  r.  inför  domstol.  Ställa, 
stämma,  föra  ngn  (in)för  r.  (in)8tämma, 
lagfora,  kalla  till  räkenskap,  låta  stå  till 
svars.  »SM,  vara  ställd  inför  r.  Inställa 
sig  för  r.  b)  Ställa  ngn  till  r.  för  ngt  till 
ansvar.  Gå  till  r.  med  ngn  för  hans  hand- 
lingssätt. Gå  med  ert  samvete  till  r.:  I  nog 
finner  ni  skuld  i  överflöd  Mickel  Räf,  1900. 
c)  Fackl.  Krav  utom  r.  eller  genom  erinran 
Lagen.  Advokat  T.  Forssner,  som  talade  om 
Advokatens  verksamhet  utom  r.  Sv.  Dagbl. 

1926.  2)  Att  tala  dem  till  r.  synes  hopp- 
löst E.  v.  Otter.  Misströstade  om  att  komma 
till  r.  med  dem.  Lätt  att  komma  till  r.  med 
få  att  ta  reson,  komma  överens  1.  reda 
sig  med,  ibl.  få  att  rätta  sig  efter;  kunna 
klara,  reda  upp,  utreda,  bringa  reda  i.  Men 
med  Elofsnäs  måtte  han  väl  komma  till  r. 
—  Hjälpa  ngn  till  r.  ordna  för  ngn.  Finna 
sig  till  r.  (på  det  nya  stället,  i  sin  nya 
ställning).     3)  Skaffa   (ngt)   till  r.  se  'till- 


rättaskaffa'.  Komma  till  r.  återfinnas.  4)  Han 
påstår  med  r.,  att  ~  med  all  1.  full  rätt. 
Med  r.  känna  sig  förbigången.  Och  detta 
med  r.  Det  med  r.  fruktade  Sydostbrottet  ~ 
E.  Sparre.  Något  som  verkligen  med  r.  till- 
kom honom  (i  egenskap  av  ~). 

—  Rätt|a%  -ade,  -as;  r-a  till  (i),  upp  m 
se  tillr-a  w  osv.  I.  Med  anslutning  även  till 
'rät'.  1)  Ra  på  kroppen.  R-a  på  ett  led. 
Höger  (,  vänster)  r-a  er!  2)  Han  rade  sin 
halsduk  och  vände  sig  bort  J.  Hemmer.  Hon 
slätade  till  sitt  lilla  förkläde,  r-ade  på 
ryschet  och  ~  A.  Sörlin.  Och  hattar  r-ades, 
kappor  axlades,  och  tioöringar  trycktes  i 
vaktmästarnas  händer  H.  Berger.  II.  Blott 
till  'rätt'.  1)  a)  Man  måste  r-a  honom,  när 
han  säjer  fel;  annars  kan  han  aldrig  lära 
sig  något.  R-ar  han  mig,  så  gör  han  det 
lugnt  och  tålmodigt  som  en  lärare  A.  Sör- 
lin. [Som]  vårdade  sig  om  mig,  r-ade  och 
undervisade  mig  med  vänlighet  Har.  Lind- 
berg, öv.  Ra  sig  själv.  Icke  låta  r-a  sig 
ta  rättelse,  b)  '»Nejt,  r-ade  pojken,  T>hon 
lindar  en  knippa  blår  om  deras  hals*  Sv. 
Folksagor.  —  .R-a  ett  begånget  misstag,  en 
(felaktig)  uppgift.  En  lättare  överarbetning, 
i  det  att  direkta  språkliga  eller  sakliga,  på- 
visbara felaktigheter  stillatigande  r-ats  här 
och  var  O.  Walde.  Ra  temaböcker,  skriv- 
böcker.  Har  du  fått  talen  r-ade?  Kriaböc- 
kerna hade  han  funnit  omsorgsfullt  och  kun- 
nigt rade  ~  Hugo  Swensson.  Sedan  satte 
han  sig  att  finr-a  ib.  Alltid  vilja  kritisera 
och  ra  (på)  allt  man  säger.  Felet  står  icke 
längre  att  ra.  2)  Ra  (sig)  efter,  a)  Det 
har  du  bara  att  r-a  dej  efter  å  därmed 
punkti  Det  rer  och  packer  eder  efter!  Jag 
rar  mig  fullkomligt  efter  dig  i  det  fallet. 
Ra  sig  efter  ngns  önskningar,  nycker,  efter 
föreskrifterna,  omständigheterna.  Ra  mun 
efter  matsäcken  ofta  bildl.  Så  jag  vet  vad 
jag  har  att  ra  mig  efter,  b)  Ha  en  modell 
att  r-a  sig  efter.  Det  1.  han  ä  ingenting  att 
ra  sig  efter.  Priserna  ra  sig  efter  tillgång 
och  efterfrågan.  Ra  sitt  föredrag  efter  åhö- 
rarnas bildningsgrad. 

Syn.  I.  räta  (upp  m),  rikta;  ordna,  ibl. 
sätta  1.  maka  rätt,  justera;  II.  1)  korri- 
gera, tillrättaföra  (u,  anmärka  misstag  1.  fel 
(hos  ngn  1.  i  ngt);  beriktiga,  befria  från 
fel,  göra  riktig,  ibl.  ändra  (till  det  bättre, 
på),  förbättra,  avhjälpa,  (ibl.:)  göra  ogjord, 
återställa,  ställa  till  rätta,  påbättra  tu,  råda 
bot  för  1.  på,  rucka  på;  2)  (av)pa8sa  (ni), 
lämpa,  foga,  jämka  (på),  ställa,  reglera, 
anordna;  följa,  iaktta(ga),  böja  sig,  söka 
vara  till  lags  1.  göra  till  viljes,  lyda,  hör- 
samma, efterkomma,  dansa  efter  (ngns) 
pipa,  lystra  (till),  ge  efter  (för),  falla  u'ndan, 
villfara,  tillmötesgå,  ibl.  'kyssa  riset';  ibl. 
lita  på    1.    bry  sig  om ;  vara  beroende  av. 

—  Rättesnöre.  Blott  bildl.  Tjäna  till 
r.  (för  ">}.    Taga  till  r.  Napoleons  ord:  stats- 


997 


Rättesnöre — Rättning 


99! 


mannen  mdste  ha  sitt  hjärta  i  huvudet.  La- 
gen skall  vara  den  rättfärdige  till  ett  r., 
den  orättfärdige  till  en  varning.  Du  slmll 
tro  på  den  ene,  odelbare  Guden  och  på  kora- 
nen, som  är  r-t  till  att  nä  fram  till  denne 
Ghid  H.  Hultenberg,  öv.  Samt  desslikes  giva 
karlen  några  rn  med  hänsyn  till  morgon- 
dagen E.  Sparre.  De  rn  han  fått  för  sin 
forskning  och  ~  A.  Fjelner.  Syn.  (väg-) 
ledning,  ledstjärna,  (efter)rättelse,  regel, 
efterdörae,  förebild,  mönster,  norm,  ibl. 
före8krift(er). 

—  RättarjeS  -(e)n,  -e.  Kria-,  tema-, 
uppsatsre.  En  utmärkt  re  av  modersmåls- 
uppsatser. En  obehaglig  re  av  andras 
fel.  Syn.  'korrigerare',  tuktomästare,  ibl. 
kritiker.  —  Rättar|e%  ■(e)n,  -e.  Mer 
fristående  till  bet.  I.  Enkelt.  Arbetsför- 
man vid  jordbruksarbete.  Vid  större  jord- 
bruk kallas  gärna  r-en  befallningsman  eller, 
i  Skåne,  ladufogde.  Re  på  en  liten  lant- 
gård. Patron  skickar  mig  till  lantbruks- 
skolan, för  han  vill  ha  mig  till  r-e  Rich, 
Gustafsson.  Den  förre  fördrängen  eller  ren, 
som  han  kallades,  när  det  skulle  vara  fint, 
hade  flyttat  Gust.  Blidberg.  Att  två  hos 
denne  anställda  r-e  skola  betraktas  som  för- 
män och  därför  icke  få  tillhöra  arbetar- 
organisationen Sv.  Dagbl.  1935.  —  Genom 
den  vägledning,  som  av  ungdomskonsulenten 
(vnndringsr-en  i  Uppsala  län)  lämnas  vid  ~ 
Ups.  Nya  Tidn.  1932.  II.  Ssgr.  Ex.:  Rebo- 
stad  samt  statbyggnader  i  mycket  gott  skick 
Annons  1916.  På  ett  litet  r-boställe  uppe  i 
Ångermanland  W.  Ham menhög.  Det  var 
bara  r-familjen,  som  lät  vänta  på  sig  A. 
Frideen.  R-far  och  r-mor  hade  en  son  i 
Amerika  Birgit  Th.  Sparre.  Om  Farmor  i 
blommig  hätta  I  och  Farfar  i  långrock  och 
r-krans  (skäggkrans  blott  kring  haka  o.  kind) 
K.-E.  Forsslund.  R-laget  vid  Revelsta,  dvs. 
hela  gårdens  arbetsfolk.  R-lärlingar  Nord. 
Fam.'^  Sade  r-mor,  i  det  hon  ~  Amanda 
Kerfstedt.  Mjölkkammarn  och  vävkammarn 
och  r-erummet  S.  Lagerlöf.  Utbildningsan- 
stalter för  lant.br uksarbetsförmän  —  de  kal- 
las ~  ofta  r-skolor  ~  Nord.  Fam.^  Till- 
träda en  r-tjänst  vid  ~. 

—  Rättar(e)svärd.  Till  'skarprättare'. 
En  olycksbådande  röst,  /  som  talar  om  hans 
hädanfärd,  /  om  galgar  och  om  rättaresvärd 
Mickel  Räf,  1900.  —  Rättar(e;ting.  Mer 
fristående  bet.     Hist.     Jfr  räfst  II. 

—  Rätteligen,  ad  v.  Att  en  skyldighet, 
som  r.  ålåg  staten,  påbördades  enskilda  ~. 
Den  värld,  där  de  r.  alltid  hört  hemma. 
Och  borde  r.  haft  ytterligare  ett  par  veckor 
pä  oss  i  land  Sven  Haglund.  Om  man  en 
sådan  dag  ej  r.  borde  gå  till  skogs  i  stället 
för  att  ~  E.  Sparre.  Dit  hennes  produktion 
enligt  somligas  mening  r.  hör.  R.  borde  du 
ha  stryk,  när  du  ~.  Syn.  om  allt  vore 
rätt,  i  själva  verket,  egentligen,  med  rätta, 


rättvisligen,  ibl.  rättare.  —  Rättelse,  -n, 

-r.  I.  Enkelt.  1)  Huvudbet.  a)  Till  r-s 
vinnande  lagt.  o.  d.  R.  av  ett  gammalt 
missbruk.  Fråga  om  r.  i  missräkning  vid 
verkställt  skifte  lagt.  Ha  utvägen  öppen  att 
hos  socialstyrelsen  j^åkalla  r.  Att  r.  däruti 
blivit  vunnen  och  ~.  Som  dagligen  får  utan 
r.  och  beivran  utövas  i  ~.  b)  Ung  nog  att 
ännu  ta  emot  rr.  Jag  insåg,  att  ~  felen 
Idgo  hos  mig  själv,  men  förmådde  icke  göra 
någon  r.  A  Ib.  Hallberg,  c)  (Göra)  r-r  i 
kanten,  i  manuskriptet.  Rr  och  tillägg. 
Sända  en  r.  till  en  tidning.  Men  redaktio- 
nen vägrade  intaga  r-n.  2)  Särbetydelse. 
(Vilket  bör  lända)  till  r.  för  alla  de  an- 
ställda. II.  Ssgr.  Ex.:  Konjekturer  och 
r-förslag  B.  Risberg.  Ett  misslyckat  r-för- 
sök.  En  r-lapp,  som  stacks  in  i  exempla- 
ren ~  G.  Castrén.  Långa  r-listor.  Rmedel 
korrektiv.  Med  anledning  härav  vilja  vi 
r-vis  meddela  följande :  ~.  Syn.  I.  1)  rät- 
tande, beriktigande,  tillrättaläggande,  juste- 
ring, korrigering,  revision,  ibl.  gottgörelse; 
anmärkt  fel  (ofta  tryckfel);  2)  efterrättelse, 
ledning. 

—  Rättighet,  -en,   -er;    -shavare  (lagt. 

0.  d.).  1)  Adelns  (fri-  och)  r-er.  Ha  r.  till 
ngt,  r.  att  ~.  Skaffa  sig  r.  att  ~.  Det  är 
(helt  enkelt)  min  r.  En  r.,  som  ej  kan  fr  ån- 
händas  dig.  En  oförytterlig,  omistlig  r.  En 
godset  åtföljande  r.    Uteslutande  r.  monopol 

1.  privilegium.  Ren  att  föreslå  lagar.  För 
att  förskaffa  sig  större  r-er.  Tillskansa  sig 
ökade  rer.  Ta  sig  (obehöriga)  r-er.  Göra 
intrång  på  annans  r-er.  R.  att  välja  riks- 
dagsman tillkommer  ~.  R-er  och  skyldig- 
heter. Äktenskapliga  rer.  Åldersrättighet. 
Han  disponerade  jaktr-erna  över  hela  nej- 
den ~.  Söka  handelsr-er.  2)  Ibl.  särsk. 
om  spritr-er  o.  d.  Och  hemlighetsfullt  med- 
förda flaskor  —  ty  man  hade  inga  *r-ert 
Dagmar  Edquist  (1932).  Utskänkningsrer. 
Syn.  (laglig  1.  moralisk)  rätt,  befogenhet, 
'lov',  tillåtelse,  ibl.  privilegium  1.  företrä- 
desrättighet, 'fribrev',  'frihet',  ibl.  konces- 
sion. 

—  Rättning,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Vid 
r.  av  uppsatser,  skrivböcker,  tal,räkneböcker. 
Allt  fick  stå  kvar  utan  r.  i  andra  upplagan 
Alb.  Engström.  Ty  det  var  för  en  gångs  skull 
särdeles  få  r-ar  att  göra.  Kria-,  stil-,  upp- 
snisrättning.  2)  Gymn.  o.  d.  Jfr  rätta'*  I  1. 
R.  (till)  höger!  Bataljonsexercisen  med  sin 
stränga  r..  linjemarsch  och  ~  G.  Ceder- 
ström.  —  Även  bildl.  Och  i  sin  uniforma 
skepnad  och  sin  noggranna  r.  te  de  sig  [de 
beskurna  träden]  nästan  som  en  kolonn  sol- 
dater på  marsch  ~  upj)  till  ~  Sten  Ham- 
marskjöld. II.  Ssgr.  Ex.:  1)  Medan  vi  äro  i 
r-stngen,  begagna  vi  tillf ället  att  '^  Vår  Flotta. 
1935.  2)  Gymn.  o.  d.  R-slinje.  R-smarsch. 
Mittemellan  de  r-sraka  häckarna  av  invå- 
nare, skolungdom  och  militär  G.  Hellström. 


999 


Rättning — Rävkonster 


1000 


Sidomannen  dt  r-ssidan  L.  Tingsten.  Syn. 
I.  1)  rättande,  rättelse;  2)  tillrättning  av 
ed  o.  d. 

—  Rättslig,  -t;  -en^  1)  Kcinnmis  ra 
ställning.  Börjar  kvinna  anses  som  r.  per- 
son, kan  ~  A.  Holmbäck.  Lämna  den  an- 
klagade r.  hjälp  i  målet.  Anlita  r.  hjälp. 
Vidta  ra  åtgärder  mot  ~.  På  r.  väg.  Åt- 
njuta r-t  skydd.  Ha  att  vänta  r-t  efterspel 
vid  rddhusrätten.  Stånda  r-t  ansvar.  Åt  så- 
dan laglös  procedur  /  kan  ingenting  ge  r. 
natur  Mickel  Räf,  1900.  Ett  r-t  upprättat 
inventarium  över  samlingen.  B-t  fullniyn- 
dig.  R-t  förgriplig.  Att  judarna  skulle  fd 
ett  r-t  tryggat  hem  i  Palestina  G.  G.  Laurin. 
2)  Ren.  Har  hustrun  haft  inkomst  eller 
förmögenhet,  som  ren  varit  undantagen  från 
mannens  förvaltning,  skall  ~  Deklarations- 
formulär 1917.  Ren  bestyrkta  handlingar. 
Den  Sonen  gör  fri,  han  är  ren  fri  S.  Lid- 
man. Syn.  laglig,  laga,  lagens,  lagenlig, 
rättsgiltig,  enligt  lagen,  som  lagen  kräver, 
ibl.  juridisk.  —  Rättslig|t;  [-en'].  Adv. 
Bibi.  o.  d.  Väl  den  dig  r-t  fruktar  I  Ps.  24. 
Då  jag  älskar  de  jordiska  tingen  för  Guds 
kärleks  skull,  vilket  är  detsamma  som  att 
r-en  älska  dem  för  deras  egen  skull  ~  Öv. 
fr.  Juan  Valera.  Syn.  på  (det)  rättfa)  8ätt(et). 

Rä'ttik|a  (grav  1.  akut);  -an,  -or.  Rapha- 
nus  (särsk.  sativus  o.  dess  svällda  under- 
jordiska stamdel).  I.  Enkelt.  Hos  vanliga 
(trädgdrds)r-an  (var.  niger)  är  'roten'  kraf- 
tigt svälld,  på  ytan  svart,  till  smaken  skarp; 
blommorna  äro  som  hos  rädisan  vita  1.  ro- 
senröda; dkerr-an  dter  (R.  raphanistrum) , 
ett  ogräs  i  vår  sädesåkrar,  har  gula  blom- 
mor. Soynmarr-an  har  lösare,  vinterran  fas- 
tare kött.  —  Med  huvud  som  en  ra,  med 
ögon,  smala,  snåla,  /  han  tronade  ~  G.  Ull- 
man. För  mig  är  ni  lika  vidrig  som  den 
bittraste  r-a  Öv.  fr.  Gontscharow.  II.  Ssgr 
ha  rättik-  1.  rättike-,  ibl.  även  rättiks-.  Ex.: 
Ehuru  de  giftiga  flugsvamparna  ~  ofta  ha 
r-artad  lukt  L.  Romeli.  Mellan  ost-,  smör-, 
ansjovis-  och  rättikassietterna.  R-(s)bit.  R-(e)- 
frö.  R-fe)kniv.  Obehaglig,  r-lik  lukt  Nord. 
Fam."  R-(s)skiva.  Rsläktet  Raphanus.  Med 
skarp  r-smak.     Rsorter  Lind-Liljewall. 

Räv,  -en,  -ar.  Vulpes.  A)  Enkelt.  I.  Egentl. 
1)  Vanliga  r-en  1.  rödr-en  (Vulpes  vul- 
pes) tillhör  ett  undersläkte  av  hundsläktet; 
fjällren  (Alopex  1.  Vulpes  lagopus)  lika- 
så. I  motsats  mot  övriga  hunddjur  jagar 
r-en  alltid  ensam.  Rens  vanliga  föda  är 
sorkar  och  möss  och  om  hösten  bär  (även 
rönnhär) ;  särskilt  då  ungarna  uppfödas, 
förgriper  den  sig  gärna  även  på  mindre  vilt 
och  på  tamfågel.  Folktron  har  nog  en  be- 
tydligt överdriven  föreställning  om  r-ens  slug- 
het och  list.  Den  gamla  djursagan  om  ren 
('Mickel  Räv) .  2)  Jaga  r.  Ren  gick  u'nder 
dvs.  under  sten  1.  i  gryt.  Gammal-,  ung- 
räv.   Strykräv.    Tamräv.    3)  Uppfödningen 


av  r(-ar)  som  pälsdjur  har  på  senare  tid 
tagit  mycket  stor  omfattning.  Rama  ge  i 
dr  10  milt.  kr.;  redan  3,000  r-uppfödare  i 
Sverge  193G.  Svarimagad  r.  har  svart  färg- 
ton  på  buksidan;  korsr-en  har  e7i  mörk 
strimma  längs  ryggen  och  ett  mörkt  tvär- 
band över  bogarna;  svart-  1.  silverräv  är 
mer  1.  mindre  rent  svart  med  stor  vit  svans- 
spets; blår-en  är  en  fjällräv,  som  i  motsats 
mot  den  vanliga  —  vitren  —  icke  antar  vit 
färg  på  vintern.  Uppfödningen  av  ädelr-ar 
—  silver-  och  blår-ar  —  torde  ~  Sv.  Dagbl. 
1933.  II.  I  jämförelser,  ordspråk  o.  d.  samt 
friare  o.  bildl.  1)  Listig  som  en  r.  Ha  en  r. 
bakom  örat  vara  illistig  1.  bakslug,  inte  vara 
renhårig  1.  att  lita  på.  Din  r.  biter  inte  min 
gås  jag  känner  din  list  och  skall  nog  akta 
mig.  2)  De  äro  sura,  sade  r-en  om  rönn- 
bären (då  han  ej  kom  åt  dem).  Två  r-ar 
förlikas  ej  om  samma  höna.  Den  som  kom- 
mer lindan  r-en,  komtner  ofta  i  gapet  på 
vargen  jfr  t.  e.  'ur  askan  i  elden'.  Du  ser 
ut,  som  om  du  ätit  upp  nådåren  för  r-en 
ser  alldeles  utsvulten  ut.  3)  Ren  raskar 
över  isen  se  raska^.  4)  Bildl.  Gån  och  sägen 
den  r-en,  att  ~  Bibeln.  En  listig  gammal 
r.  är  han.  Den  bonnren!  Ä  fasen,  svarte 
gubbren,  står  dä  så  te  E.  Sparre.  5)  Om 
skinnet.  Schalkrage  av  imiterad  Alaskaräv 
Nord.  Komp.  1916.  Elfenbensr-ar,  vårens 
modeskinn  Sv.  Dagbl.  1928.  Vacker  rök- 
färgad  svenskräv,  obegagnad,  säljes  billigt 
Annons  1932.  B)  Ssgr  ha  räv-;  räva-  blott 
i  det  folkl.  'rävamål'.  Syn.  mickel  (räv); 
listig  person,  (ill)slug  rackare,  ibl.  'tjuv- 
gubbe'. 

—  Rävaktig,  -t,  -are;  -het.  Nästan  en- 
dast bildl.  (om  listighet).  R.  slughet,  finur- 
lighet. Ett  slugt,  rt  utseende.  Med  lis- 
mande,  r.  röst  Ane  Randel.  Det  falska,  r-a 
smilet.  Log  ett  r-t  leende.  Lite  r.  har  han 
alltid  varit.  —  Bland  annat  beskyllde  de 
honom  för  r-het  O.  Vesterlund.  Syn.  bak- 
slug, småslug,  illistig,  ibl.  lismande  o.  opå- 
litlig, -drev,  jäg.  Långa,  vackra  r.  -farm. 
Rävgård.  Pälsdjursuppfödningen,  som  star- 
tades av  Charles  Dalton  1887 ,  har  spritt 
sig  vida;  i  Sverge  anlades  den  första  ren 
år  1925.  -fång|are;  -st.  Som  rare  med 
sax  L.  Munsterhjelm.  -fälla.  -gift.  Räv- 
kaka (stryknin)  användes  fordom  som  r. 
-gillr|are;  -ing.  -grop  fångstgrop  för  räv. 
-gryt  rävlya.  -gård;  -sägare.  Landafors 
r.  Annons  1929.  Rsägaren  Gösta  Caroli  i 
Storvreta  har  försatts  i  konkurs  1930  -hagel. 
-han(n)e.  -hona.  -hund.  'Engehka  ren' 
är  en  stor,  grov  stövarhu7id.  -jakt.  -jägare. 

-kakja;  -eextrakt;  -eträd  (Strychnos  nux 
vomica)  m.  fl.  Fröet  av  r-eträdet;  även  om 
giftet  o.  drogen  (stryknin).  -knep.  Janson 
anade  r.  och  »>-  Alb.  Engström.  Avslöjat 
alla  hans  r.  och  ställt  honom  vid  skampålen 
Elis.    Högström-Löfberg.    -konst^er)    räv- 


1001 


Rävkrage — Röd 


1002 


knep,  rävstreck,  'rävspel',  -krage  t.  e.  på 
kappa.  -krok.  Mest  plur.  Jfr  rävkonster. 
-kula.  Mindre  vanl.  för  'rävlya',  -kull.  i?n 
r.  pä  6  ungar,  -leende.  Och  r-t pd  de  nästall 
linjehinna  läpparne  H.  Wranér.  -lik ;  -nande. 
R.  slughet.  —  Bnande  hund.  -lo  se  lo*. 
-lya  rävgryt,  -mark.  Jäg.  God(u)  r(-er). 
-mjölk(störel).  Euphorbia  peplus  (ett 'vårt- 
gräs'), -pass.  Jäg.  Ett  utmärkt  r.  -päls. 
Ofta  i  liknelser  1.  bildl.  Fastän  räven  är 
slug,  säljas  dock  fiere  r-nr  än  åsnehudar. 
När  ej  r-en  räcker  till,  fästes  ulvaskinnet 
vid  går  det  ej  med  list  tar  man  till 
våld.  —  Om  person.  Den  gamla  r-en  I  -rik. 
Ra,  men  delvis  ganska  hårdjagade  marker 
J.  Möllersvärd.  JDen  allra  r-aste  marken  ib. 
-rumpa.  Värd.  Även  namn  på  Equisetum 
arvense  (åkerfräken).  -röd.  Den  r-a,  lång- 
svansade  skogssorken  ~  E.  Rosenberg.  jK. 
till  färgen.  Strök  upp  sina  r-a  mustascher 
och  ~  Arthur  J.  Jacobsson. 

-saga(n).  Sagan  om  Reineke  Fuchs 
(Mickel  Räv),  -sax.  Även  bildl.  Vittja  sina 
rar.  Har  svansen  kommit  ir-en,  är  intet  annat 
att  göra  än  bita  den  av.  Man  fångar  inte 
så  lätt  en  loppa  i  en  r.  'Dan'.  För  att  hon 
hade  klarat  sig  undan  äktenskapets  r.  Karin 
Boye.  -skinn.  I.  Enkelt.  1)  På  markna- 
den, där  bönderna  komma  med  knippor  aii 
r.  hängande  över  axlarna.  Längre  fram  på 
hösten,  då  r-en  bli  fullhäriga  L.  Munster- 
hjelm.  2)  Nej,  här  räckte  inte  lejonhuden 
till,  här  måste  skarvas  med  r.  Har.  Horn- 
borg. II.  Ssgr.  Ex,:  Mössor  nedtill  kan- 
tade av  en  bred  r-sbård.  R-skantad  mössa 
Gust.  Bolinder.  R-skrage.  R-späls.  I  sin 
stora  svarta  sidenpäls,  gjord  av  trettio  r-sryg- 
gar  Elsa  v.  Born.  -skrik.  Och  där  hördes 
strax  ett  par  ilskna  r.  -sköt|are;  -sel.  Mr 
Klintberg  blev  detta  år  r-are  pd  en  farm 
G.  L.  Dahlin,  -slag.  Jäg.  Pang  fick  r. 
och  försvann  i  skogen  J.  Möllersvärd.  Och 
tog  an  r-et  m,edfull  hals  E.  Sparre.  -slug; 
-het.  Med  ett  rt  flin  Gust.  Johansson.  — 
Hans  plirande  blick  hade  '^  fått  en  alldeles 
särskild  glimt  av  r-het  Gust.  Hellström. 
-spel.  1)  Eit  så  bakslugt  och  politiskt  för- 
dömliqt  r.,  som  bondeförbundet  här  gjort  sig 
skyldigt  till  ~  Sv.  Dagbl.  1933.  2)  Spel  (på 
ett  litet  bräde  med  flyttbara  'pjäser')  där 
'fåren'  skola  söka  stänga  in  'räven'.  Drosk- 
kuskarna spelade  r.  på  Brunkebergstorg 
'Hasse  Z.'  Syn.  1)  (illistiga)  ränker,  räv- 
konster, rävstreck,  -spår.  -stank.  En  farm, 
där  r-en  slog  i  näsan,  så  attmannös.  -streck. 
Rävkonst(er).  Hade  som  vanligt  försökt  nå- 
got litet  r.,  men  misslyckats,  -svans.  Även 
om  en  del  växter,  t.  e.  Amarantus. 

-tik.  Rävhona.  En  liten  r.  med  fullhå- 
rig  och  vacker  päls.  -tjut.  -ung|e.  Vi  hörde 
honom  mumla:  Om  jag  också  ska  röka  ut 
er  som  r-ar,  så  ska  ni  fram  A.  Hallner. 
Enfaldig  som  en  sju  drs  r-e.   -uppfödare. 


Antalet  silverrävsfarmer  i  Soerge  torde  f.  n. 
vara  omkr.  80,  och  antalet  stambokförda 
rävar  är  581,  meddelar  ordf.  i  föreningen 
Sveriges  r.  jan.  1929.  Sveriges  r-s  riksför- 
bund har  nu  konstituerats  febr.  1930.  Redan 
3,000  r.  i  Sverge  Sv.  Dagbl.  okt.  1936.  -valp. 
Oftare  'rävunge'.  Och  rävesan  och  hennes 
r-ar  åto,  så  de  voro  nära  att  spricka  Fr. 
Böök.  -vittring.  Jäg.  Ren  låg  kvar  i 
slaget  tillräckligt  för  Dons  fina  näsa  A. 
Knöppel.  -Ög|a.  Kisande  med  sina  klipska, 
luriga  och  muntra  ron  Sv.  Lidman. 

—  Rävamål.  Folkl.  Gå  nu  till  köket 
och  få  dig  ett  riktigt  r.,  sade  Stor-Grubben 
till  sist  och  ~  Astrid  Väring.  [Så  att  må- 
sarna] kunde  passa  jid  och  få  sig  ett  r.  av 
de  strömmingar,  vilka  sluppo  ur  garnen  vid 
upptagningen  E.   Sparre.     Syn.  'bukfylla'. 

—  Räves|a(grav);-an, -or.  Folkl.,  mindre 
vanl.  R-an  och  hennes  rävvalpar  Fr.  Böök. 
Syn.  rävhona,  rävtik. 

RÖ,  -(e)t  [1.  -n],  =  1.  -n  [1.  mkt  säll.  -r]. 
Bibi.  o.  ofta  skönl.  1)  Vallgossen  skar  sig 
en  pipa  av  rö  Elis.  Brehmer.  Och  han  var 
ännu  svag  som  ett  rö  Sally  Salminen.  När 
jag  är  död,  en  dröm  är  slut,  ett  rö  är  brutet 
ner  ~  Joel  Rundt.  Lik  ett  svagt  rö,  rört 
av  vinden.  Ett  bräckligt  rö.  Böja  sig,  vagga, 
skälva,  skaka  som  ett  rö  i  stormen.  —  Då 
privata  jätteföretag  vacklat  hit  och  dit  som 
torra  rö  för  cyklonen  A.  Örne.  —  De  star- 
kaste masterna  knäcktes  som  rön,  och  skrovet 
kved  i  fogarna  R.  Josephson.  2)  Honom, 
som  försäkrat  sig  icke  vilja  sönderbryta  en 
förbråkad  rö  eller  blåsa  ut  en  rykande  veke 
'Sigurd'.     Syn.  (vass)rör. 

RÖck(o)  se  rycka. 

Röd  (d  ofta  stumt  i  smtl.),  rött,  -are. 
A)  Enkelt.  I.  Mer  egentl.  Skiftningarna 
äro  många;  jfr  t.  e.  ra  vinbär,  r.  om  kin- 
den (av  hälsa,  kyla,  blygsel,  iver,  vrede), 
rött  hår,  r.  näsa,  r.  boskapsras  osv.  1)  Ex. 
ordnade  alfabetiskt  efter  substantiven.  Bun- 
den i  rött  (schagrätig)band.  Skriva  med  rött 
bläck.  Ra  boken  dels  om  Johan  III:s  liturgi ; 
dels  om  adelskalendern.  Vid  Narva  undfick 
jagr-adopetihlodsdopeVtT.Fetre.  R.flagg(a) 
t.  e.  brandflagg  1.  utmanings- 1.  stopptecken. 
R-a(ste)  guld(et)  lyste  i  bergakungens  sal. 
Skogens  r-a  guld  lingonen.  'Ra  halvmånen' 
motsvarar  i  muhammedanska  länder  vårt 
'Ra  korset'.  Den  r-a  hanen  vådeiden,  lå- 
gorna. Ra  havet  'r-a'  obetonat.  Blöda  sitt 
r-aste  hjärteblod.  Ra  hund  en  utslagssjuk- 
dom. R.  och  fnasig,  r.  och  blomstrande  hy. 
Strävt  rött  här.  Skärt  r-a  kinder.  Verka 
som  ett  rött  kläde  pä  en  tjur.  En  r.  ko. 
Svenska  Ra  korset,  från  1886  till  1915 
nämnt  Sv.  föreningen  Ra  korset.  Ra  korsets 
kvinnliga  sjukvärdsirupper.  Fisk,  soyn  är  r. 
i  köttet,  med  rött  kött.  Ra  ladan  vid  skogs- 
ängen. Stirra  som  en  ko  pä  en  r.  laduvägg. 
Rött  ljus.     Läppar,  som  färgats  ra   med 


1003 


Röd— Röd  bena 


1004 


läppstift.  R.  metall  brons,  koppar  o.  d. 
JB.  näckros  särsk.  om  en  varietet  av  den 
vita.  R.  näsa  kan  man  fd  av  frost,  grubbel, 
sprit.  Under  örnnäsan,  som  var  litet  rare 
än  vad  som  tydde  j^^  ^n  oklanderlig  diet 
H.  Mörne.  Den  r-a  rasen  indianerna.  Ra 
rosor.  R.  sammet.  Rött  siden.  Ra  skenet 
r.  himmel  orsakad  av  stark  förorening  av 
atmosfären  gm  stoftpartiklar  (särsk.  starkt 
1883).  De  ä  som  röa  skynket,  som  ett  rött 
skynke  för  honom  gör  hm  ilsken  (som  en 
tjur  på  ett  rött  kläde).  R.  snö  orsakad  av 
en  alg.  Ra  solrosor.  'Svenska  r-a  stjärnan' 
förening  för  vård  av  hästar  i  krig  (stiftad 
191 7).  Uttrycket  'den  ra  tråden'  i  betydelse 
av  'det  genomgående  (o.  sammanbindande)' 
återgår  på  Goethes  bildliga  användning  i 
Die  Wahlverrvandtschaften  av  den  ra  träd, 
som  finnes  i  allt  tågvirke  tillhörande  engelska 
marinen.  Ra  viner.  R-a  vinbär.  Ra  ögon 
t.  e.  som  kaniner;  ibl.  rödkantade  1.  röd- 
sprängda.  2)  Med  prep.-uttr.,  i  ordspråk 
o.  jämförelser  osv.  a)  R.  av  iver,  av  an- 
strängning (en) .  R.  i  ansiktet  av  blygsel.  R. 
ända  upp  i  flinten,  upp  över  öronen.  Ilsket 
r.  Blossande  r.  R.  (och  varm)  om  kinden. 
b)  /  dag  r.,  i  morgon  död.  C)  R.  som  blod, 
en  tupp,  en  kalkon,  en  kokt  kräfta,  en  ros, 
en  pion.  R.  som  en  trumpetare  i  ansiktet 
Maur.  Norlin.  3)  Rött  =  röd  färg.  Stryka 
på  med  rött.  Turkiskt  rött,  en  äkta  färg  j)å 
bomullsgarn.  Garn,  som  går  i  rött.  Innan 
aftonhimlen  ännu  gått  över  i  rött.  4)  Som 
sista  ssgsled.  Bjärt-,  blek-,  blod-,  blygsel-, 
blå-,  brun-,  cinnober-,  djup-,  eld-,  frost- ,  glöd-, 
granat-,  grå-,  gul-,  gyllen-,  hallon-,  hummer-, 
hög-,  infra-,  kanel-,  karmosin-,  klar-,  knall-, 
koppar-,  korall-,  kraft-,  körsbärs-,  lack-,  lax-, 
ljung-,  ljus-,  mahogny-,  matt-,  mönje-,  mörk-, 
orange-,  persiko-,  pion-,  purpur-,  rosen(de)-, 
rost-,  rubin-,  räv-,  scharlakans-,  skär(t)-, 
smink-,  smultron-,  svart-,  tegel-,  tomat-,  ultra- 
röd. 

II.  Friare  o.  bildl.  1)  Ngt  värd.  *Inte 
sä  mycke  som  ett  rött  kopparöre!-»  sa  hon 
C.  W.  v.  Sydow,  öv.  Ägde  inte  ett  rött  öre 
W.  Walfridsson.  2)  Skönl.  Gick  ~  i  lyckans 
r-a  land  O.  Rydqvist.  Vår  lyckas  r-a  se- 
kunder Ellen  Lundberg-Nyblom.  Än  mörkt 
i  moll,  än  åter  /  r-aste  dur  P.-U.  Bolinder. 
3)  Ofta  smtl.  Ifråga  om  snabbhet.  Att  steka 
pastorn  levande  och  det  i  ra  rappet  Paul 
Lundh.  Upp  och  ut  och  det  i  raste  rappet  I 
S.  Dahllöf .  På  två  r-a  minuter  Pelle  ^Iolin. 
På  fyra  r-a  minuter  H.  Wranér.  På,  inom 
två,  några  r-a  sekunder  var  allt  ordnat. 
Tomt  i  [syjateljén  på  ett  rött  ögonblick 
Estrid  Ancker.  Ja  då,  och  det  på  ra  mo- 
mangen,  om  det  kniper  S.  Siwertz.  4)  'Se 
rött'  (av  ilska).  Ty  nu  rann  sinnet  på  fru 
Helen  och  hon  såg  rött  och  ~  Hj.  Bergman. 
Säg  rött  för  ögonen  och  slog  besinningslöst 
till  Sven   Stolpe.    5)  Politiskt  o.  d.     Mest 


ifråga  om  socialistiska  riktningar,  särsk. 
kommunism  1.  anarkism  (bolsjevikerna); 
tidigare  även  om  lindrigare  'rödhet'.  a)  R. 
till  (sina)  åsikter.  Till  en  början  fräsande 
r.,  sedan  moderatare.  Verdandister  kallades 
i  Uppsala  vid  den  tiden  ett  slags  r-a  tänd- 
stickor med  gröna  huvuden.  En  smula  r. 
har  han  alltid  varit.  Snarare  vilde  än  r., 
i  varje  fall  icke  socialist.  Kämpade  mot  de 
ra  i  Finland  1918.  Våra  egna  r-a,  hemma- 
r-a.  De  rastes  stamtillhåll  E.  Didring. 
b)  Röd  +  subst.  Ra  armén  t.  e.  i  Ryssland, 
Spanien  (1936)  osv.  [Sovjetregeringen  som 
av  Finland  sökte  göra]  en  r.  buffertstat  B. 
Estlander.  Ra fackföreningsinternationalen 
kommunistisk,  bildad  1921.  Därigenom 
att  socialistiska  internationalen  valt  den  r-a 
fanan  till  sitt  internationella  fälttecken  J. 
Landgren.  Har  ni  inte  märkt,  mina  herrar, 
hur  de  ra  fanorna  falnat  och  blivit  gråa 
trasor  V.  v.  Heidenstam.  Kamp  och  äventyr 
i  ra  Finland,  Hf ars  1918.  Ä./ronf kommu- 
nistiskt lystringsord ;  även  namn  på  kommu- 
nistiska organisationer.  Ra  garden  törhanå 
av  väpnade  kommunistiska  revolutionärer 
t.  e.  i  Ryssland  1917  o.  Finland  1918.  Ra 
hjälpen.  Och  lågorna  belysa  grant  den  r-a 
kulturen  B.  Gripenberg.  En  hemsk  figur  i 
r-a  rörelsen  B.  Estlander.  En  ung  man  med 
själen  lika  r.,  som  frasen  var  svarvad  och  ~ 
E.  Wästberg.  Att  rida  spärr  emot  -"det  r-a 
spöket*  Magn.  Elmblad  (1887).  Re  tsaren 
prisar  högt  femårsplanen  (Stalin)  Ups.  Nya 
Tidn.  1933.  Socialist  av  r-aste  ullen  Ola 
Vinberg.  Plan  för  ett  nytt  rött  undermine- 
ringsarbete i  Finland  dec.  1918.  Det  r-a 
upproret,  där  visserligen  pudeln  var  vår 
egen,  men  kärnan  den  ryske  Mefisto  B.  Est- 
lander. Södra  Finland  under  det  r-a  väl- 
det ib. 

B)  Ssgr  ha  i  regel  röd-,  pre8.-part.  där- 
jämte ibl.  rött-.  Märk  även  ordfognings- 
ssgr  som  'rödakorssyster'.  Av  de  mkt  vanl. 
adj.  på  -ad  o.  -ig  (rödfärgad  osv.)  samt 
participen  upptas  nedan  blott  ett  urval. 

Syn.  (ibl.:)  karmin,  scharlakan,  purpur, 
koppar-  1.  bronsfärgad,  skär,  orange,  ro- 
8en(de)-;  blomstrande,  rosig,  rodnande;  brin- 
nande; glödande;  (förr:)  frisinnad,  liberal, 
vänstersinnad,  radikal, socialistisk;  kommu- 
nistisk, bolsjevikisk,  anarkistisk. 

—  Rödaktig, -t,  [are]; -het.  Unga  [kal- 
konjtuppar  hava  ra  fötter,  gamla  grå  så- 
dana Ekenberg-Landin.  Med '^  fräknar  och 
r-t  hår  M.  Lybeck.  Täckt  av  r.  sand,  som 
syntes  ännu  rödare  i  solnedgångsglöden,  -alg. 
Rerna  (Rhodophycece) ,  en  algklass  i  ofta 
praktfulla  nyanser  av  rött,  purpur,  blägrönt 
1.  violett.  -anlup|en.  Ett  vackert,  ofta  r-et 
gräs  ~  Kjell  Kolthoff.  -arv,  -en.  Anagallis 
arvensis.  Ren,  stundom  ogräs  i  trädgårdar, 
har  små  vackra  röda  blommor  i  bladvecken. 

-ben|a,   -an,    -or;   -ebo    1.    -sbo  osv.;  -ad. 


1005 


Rödbena — Rödhårig 


1006 


En  snäppa  (Tringa  1.  Totanus  totanus).  Rade 
snäppan.  -bet|a.  Beta  vulgaris  var.  rubra. 
Växt  o.  dess  uppsvällda  rot.  I.  Enkelt.  I 
s.  ö.  Europa  och  Ungern  odlas  r-an  i  stor 
utsträckning  och  ingär  som  en  viktig  del  i 
den  vanliga  födan.  Hos  oss  användes  r-an 
huvudsakligen  som  sallat,  t.  e.  till  sylta. 
Kokta  och  skivade  r-or.  En  ~  oformligt  fet 
herre  med  en  näsa  som  en  r-a  Har.  Horn- 
borg. II.  Ssgr  ha  rödbets-.  Ex.:  R-sfläckiga 
dukar  Harry  Blomberg.  Odling  av  r-sfrö. 
R-srekord:  en  r-a  på  4  kg.  R-ssoppan  blir 
lillrysk,  om  man  tillsätter  en  korvbit.  Biff 
a  la  Lindström  med  små  potatis-  och  röd- 
betstärningar .  -bladig;  -bet.  De  r-a  varie- 
tetema  av  våra  lövträd  B.  Lidfores.  -blind; 
-het.  Den  r-e  ser  rent  rött  som  mer  eller 
mindre  mörkt  grått;  för  honom  äro  färger 
i  vilka  rött  ingår  ljussvaga,  -blommande. 
R.  hagtorn.  -blommig,  -t,  -are;  -het.  1)  Mer 
egentl.  a)  Arten  är  r.  och  ~.  b)  Ra  täcken, 
tapeter.  2)  Bildl.  Huvudbet.  Frisk  och  r. 
kom  hon  instörtande  genom  hallen.  R.  i 
ansiktet.  Ra  kinder.  Syn.  rödblommande; 
'blomstrande',  rosig,  med  friska  röda  kin- 
der, rödkindad,  rodnande  (av  hälsa),  -blond; 
-het.  Med  sitt  r-a,  burriga  hår  och  sin  nätta 
figur  S.  Siwertz.  -blå.  En  starkt  färgande, 
r.,  sötsyrlig  saft  Nord.  Fam.  Frostbitna  öron, 
r.  nästipp  och  ~  Elin  Hök.  -blärja,  -an, 
-or.  Melandrium  rubrum,  r-an,  sköt  stolt  i 
höjden  och  skuggade  primulor  och  vitsippor 
Alb.  Engström. 

-bok.  Namn  på  vanliga  boken  (Fagus 
silvatica)  med  syftning  på  vedens  färg  (k 
vit-,  dvs.  avenbok).  Hall-  och  biblioteks- 
möbler: Bonad  r.  -brokig;  -het.  Ofta  om 
nötboskap.  Ett  sådant  förädlingsarbete  ~ 
leddes  av  Avelsf öreningen  för  R.  S.  B.  [r. 
svensk  boskap],  konstituerad  1891,  tills  denna 
ras  uppgick  i  'svensk  röd  och  vit  boskap'; 
färgen  var  helt  röd  eller  r.  —  En  lös,  r. 
sandsten  C.  T.  Holmström.  Ra  trasmattor. 
-brun.  På  aftonen  hängde  r-a,  otäcka  moln 
över  bergen,  och  '^  Sven  Hedin.  Klädd  i 
en  r.  yllekofta.  R.  häst.  Skifta  i  r-t.  -brusig, 
-t,  -are;  -het.  Ett  av  både  vind  och  öl  r-t 
ansikte.  R.  i  ansiktet.  Syn.  röd  o.  väder- 
biten, rödmosig,  fnasig  o.  blossande  röd, 
rödfnasig.  -bräckt,  =.  Fackl.  Järn,  som 
vid  rödglödgning  får  bräckor  i  kanterna 
eller  brister  sönder,  kallas  r.  -brän|na. 
Subst.  (jfr  solbränna)  o.  verb.  Vanligast  som 
part.  perf.  Det  av  sol  och  vind  r-da  an- 
siktet A.  Knöppel.  -bröstad.  Domherrar- 
ne  ~  sutto  r-e  och  uppurrade  och  ~  Amanda 
Kerfstedt.  -byx|a;  -ad.  Franska  militärens 
allbekanta  ror.  — •  Om  jag  ser  en  av  de  där 
r-orna  komma  in,  så  ~.  — •  De  små  r-ade 
soldaterna  från  Auvergne  C.  G.  Laurin. 
-bårdig.     Ra  handdukar. 

-fin|ne;  -sk.  Särsk.  vid  frihetskriget. 
-flammig;   -het.     R.  hud,  hy.     R.  på  kin- 


derna. —  En  r-het  beroende  på  alkohol. 
-fläckig;  -het.  -fnasig;  -het.  En  liten 
gumma  med  ~  r.  hy  S.  Lagerlöf.  R.  om 
näsan.  Ett  r-t  ansikte.  Syn.  ibl.  rödbru- 
sig.  -frackad.  Re  stallknektar.  -frus|en. 
För  att  blåsa  i  sina  r-na  fingrar  Jeanna 
Oterdahl.  -färg;  -|a  (-are;  -ning).  I.  Röd- 
färg. Särsk.  om  mindre  ren  järnoxid  ofta 
nyttjad    till    bestrykning    av    ohyvlat    trä. 

1)  Enkelt.  Falu  r.  Den  var  hög,  med  smal 
gavel,  r-en  hade  nästan  gått  ur  ~  Pär  Lager- 
kvist. Stryka  logen  med  (vanlig)  r.  2)  Ssgr 
ha  i  regel  -s-.  Ex.:  La  ~  ifrån  sig  r-sbors- 
ten  ~  S.  Lagerlöf.  R-sgryta.  Ett  spann 
tjära  i  den  ena  handen  och  en  r-spyts  i  den 
andra  T.  Fogelqvist.  —  R-(s)strukna  stugor. 
II.  Ra.  Vanl.  mindre  inskränkt  till  bet. 
än  I.  1)  Bl.  a.  r-ar  man  tomater  och  bleker 
selleri  på  kemisk  väg  1931.  Som  ej  r-ar 
blått  eller  blåfärgar  rött  lackmuspapper .  Och 
av  blod  r-ades  marken  B.  Risberg,  öv.  De 
karaktäristiska  r-ade  svenska  bondstugorna. 

2)  Kringvandrande  sötare  och  rare,  som  ~ 
Tidn.  Upsala  1920.  —  Kommunistiska  r-are 
i  farten  i  Stockholm  Ups.  Nya  Tidn.  1934 
(jfr  rödmåla).  —  Pris  pr  löpmeter  för  fullt 
färdigt  plank,  med  inberäknad  r-ning  av 
detsamma  ~. 

-gardist.  1)  T.  e.  i  Ryssland  o.  Finland. 
R-er  mot  skyddskårister.  Bolsjevismens  kel- 
grisar, r-erna  A.  Karlgren  (1925).  2)  Ho7i 
är  r-brud,  den  slynan  J.  E.  Rosberg.  En 
r -ledare  Björninen ,  som  anhållits  för  stöld 
Ackté-J  alander.  -glimmande.  R.  vin.  -glän- 
sande, -glödande.  Vid  den  r.  kaminen. 
R.  malm.  Göra  livet  till  ett  r.  helvete.  — 
De  r.  ansiktena.  Den  r.  aftonsolen,  -glödgja; 
-ning(shetta  m.  ti.,  fackl.).  1)  Egentl.  Innan 
järnet  r-ats  ~.  På  glasets  utomordentliga  seg- 
het vid  r-ningstemperaturen  beror  glasbiåsar- 
konsten  Nord.  Fam.^  2)  Bildl.  Eugen  Sue 
predikade  en  r-ad  socialism  Fr.  Böök.  Med 
r-at  nit.  -gnistrande.  R.  rubiner,  vin. 
-granit.  Block  av  r.  -gredelin  1.  -gride- 
lin.  Blev  lika  rödgredelin  i  ansiktet  som 
ljungen  ~  S.  Lagerlöf,  -grå.  [Tallbitsägg] 
ljust  grönblå  med  r.  och  svartbruna  fläckar 
E.    Lönnberg.     -gråt|en.     De  r-na  ögonen 

0.  J.  L.  Almquist.  Anna-Lisa  satte  opp 
huvudet,  alldeles  r-en  Laura  Fitinghoff. 
-grön  röd  o.  grön.    -gröt.   (Dansk)  frukt- 

1.  bärkräm.  -gul.  R.  som  en  pomerans. 
Pälsen  har  en  r.  skiftning  ~.  Syn.  orange- 
(färgad).  -hake(sångare).  Jfr  (det  ovan- 
ligare) rotgel.  R-(sångare)ns  täcka  strof. 
-hets  -en.  Mindre  vanl.  Egentl.  o.  bildl. 
Föregicks  av  ett  rykte  om  sin  oerhörda  »r.> 
G.  Uddgren.  -het*.  För  att  stenarna  skulle 
bli  riktigt  r-a  S.  Siwertz.  —  Det  vore  väl 
själva  ra,  om  icke  ~  Per  Hallström,  -hyad. 
Denne  ~  r-e  gamle  toddyfarbror  B.  Gripen- 
berg, öv.  -hyllt,  =.  Ett  ungt,  ljust,  r. 
ansikte  M.  Koch.   -hår|ig;  -ighet;  -ing  (-en, 


1007 


Rödhårig — Rödspätta 


1008 


-ar).  Hon  upphörde  aldrig  att  sörja  över  att 
hon  var  rig,  hur  modärnt  det  'rödblonda 
än  blivit.  —  Ringar  ha  of  ta  fin  hy.  -hättja. 
Om  barn  i  röd  hätta,  om  fåglar  o.  om  en 
Bort  rikblommande  rosor  ('r-eros'). 

-kantad.  Re  ögon.  -kindad.  Ung  och  r. 
Varm  och  r.  av  arbetet.  R.  som  ett  vinter- 
äpple. —  Den  re  japanska  apan  T.  Gislén. 
-klint.  Centaurea  jacea.  -klädd.  Den  r-e 
hisspojken  'Hasse  Z.'  -klöver;  -frö  m.  fl. 
Trif olium  pratense.  Odla  r.  Korna  ä  i  r« / 
En  rstams  odlingsvärde.  -krit|a.  1)  Enkelt. 
Ra  användes  som  skriv-  och  pastellkrita. 
R-aför  konstnärer  och  hantverkare.  Tecknad 
med  ra.  Den  med  ra  ditskrivna  siffran  ~. 
Goda  r-or  r-spennor.  2)  Ssgr.  Ex.:  Hannes 
Finnsson  enligt  en  r-steckning  av  ~  A.  Hj. 
Uggla.  -kull|a;  ig.  1)  Svärdsjö  r-or,  till- 
hörande en  gammal,  svensk,  röd,  kullig  bo- 
skapsras. Intet  avelscentrum  för  r-or  Sv. 
Dagbl.  1919.  2)  R-ig  svensk  boskap  H.Juhhn 
Dannfelt.  -kål.  Jfr  kål  I  1.  En  form  av 
huvudkål.  Kotlett  med  r.  M.  Rogberg.  -käns- 
lig; -het.  Fotogr.  Se  färgkänslig,  -lacke- 
r|ad;  ing.  Rad  byrå,  bricka.  Rat  trä. 
-lakan;  -sväv  m.  fl.  Även  'röllakan.'  En 
allmogevävnad  med  ripsartat  utseende, 
mönstrad  i  flere  färger  (ofta  i  kvadratiska 
rutor  1.  vigglikt);  inslaget  inplockas  för 
hand  o.  täcker  \:arpen.  Vagnsdyna  i  r.  Lilli 
Zickerman.  Nöthårsgarn ~  i  alla  r-smattorna 
Eva  Ödlund.  -lera.  Ldls.  'Järnbaltig'  röd 
).  brungul  lera.  -lett  1.  -lätt,  =,  -are; 
-het.  1)  Ex.  med  -e-.  Hans  finniga,  starkt 
rödlefta  ansikte  Fanny  Alving.  2)  Ex.  med 
-ä-.  Rödlätt  som  en  dockpojke  Alb.  Engström. 
Ännu  r-are  vid  sinnesrörelse  C.  G.  Laurin. 
Med  r.  hy.  Syn.  röd(aktig),  rosig,  -lila, 
subst.  o.  adj,  1)  Klänning  i  r.  med  ~.  2)  En 
låg  art  med  r.  blommor,  -lätt  se  rödlett. 
-lök;  -(s)8mak.  AUium  cepa.  Växt  o.  'lök'. 
Ren  nyttjas  som  krydda.  Stekt  biff  med  r. 

-moglen.  Rna  bär.  -mosig;  -het.  1)  Fläc- 
kig av  de  r-a  hallonen.  2)  Huvudbet.  Ett 
ganska  rt  ansikte,  som  angav,  att  ej  heller 
hon  föraktade  starka  varor  F.  U.  Wrangel. 
Syn.  2)  alltför  rosig  1.  blomstrande,  röd- 
brusig.  -moss|a.  Ror  och  vitmossor  (Sphag- 
numarter)  utgöra  de  huvudsakliga  bestånds- 
delarna i  våra  torvmossar,  -mylla  länt. 
-niyr|a.  Vanl.  om  en  ettermyra  (Myrmica 
rubra)  men  ibl.  även  om  stackmyran. 
-målla  m;  -are;  -eri;  -ning.  Att  postmästa- 
ren låtit  ra  sitt  svinhus  A.  Hallner.  En 
r-ad  stuga  med  vita  knutar.  —  Tomatfärgade 
kinder  och  r-ade  naglar  Dagmar  Berg.  — 
Han  ä  römdlare  [på  landsbygden] .  —  Kom- 
munistiskt r-eri  hos  tysk  konsul  [i  Aalborg] 
1933.  Rning  på  misshagliga  borgarhus. 
-mönj|a,  subst.  o.  verb.  Plåttak,  struket 
med  ra.  —  En  helt  vanlig  rad  stuga  J. 
Hemmer.  Rade  [minor]  Evert  Taube. 
-nackad.    Re  törnskatan.  —  Re,  fläskiga 


herrar  Märg.  Frölich,  öv.  -nupen  t.  e.  av 
kylan,  -näbbad.  Det  r-e  storkparet,  som  ~ 
C.  G.  Laurin.  Re  tärnan  zool.  -näst  (långt 
ä);  =,  -are;  -het.  Säll. 'rödnäsig'.  En  liten 
frusen,  r.  pojkvasker.  Denne  r-e  gamle  toddy- 
farbror,  -och  vit|randig;  -rutig  m.  iä. 
R-randig  markisväv.  —  Rrutiga  schaletter. 
-ockra  se  ockra^. 

-pennja.  1)  För  ritning  på  hårda  före- 
mål ~  användas  ror,  utskurna  ur  ren,  strd- 
lig  hematit  Sv.  Uppslagsbok.  2)  Använd 
till  rättelser,  strykningar  o.  d.  Och  r-an 
hade  anställt  verklig  storslakt  bland  de  far- 
liga språkliga  exemplen  A.  Karlgren.  Bruka 
r-an  vid  genomgängen  av  ett  manuskript. 
-peppar  se  peppar  I  4.  -plister  se  plister. 
-poler|a  m;  -ing.  Rad  koppar.  De  r-ade 
naglarna  Emil  Cedercreutz.  -prickig;  -het. 
Ra  foreller.  R.  näsduk,  -päls.  Binamn 
på  'räv'.  Fått  skjuta  två  granna  general- 
bommar pä  r-en  E.  Sparre.  -päron.  Särsk. 
om'8yltpäron'  med  rödaktiga  skal.  Grannar. 
-raggig.  En  ~  r.  stövare  Ad.  Johansson. 
-randig.  Ra  gardiner,  karameller,  -rockad. 
Och  de  från  kapten  Marryats  sjöroma- 
ner välbekanta  r-ade  marinsoldaterna  Axel 
Klinckowström.  -rosig.  Den  stora  r-a  tekan- 
nan Ebba  Atterbom,  öv.  Vackra  r-a  kinder 
S.  Lagerlöf,  -rutig  t.  e.  bomullsklänning, 
slips,  -rysk  o.  -ryss  bolsjevik(isk),  sov- 
jetrysk o.  sovjetryss. 

-skiftande.  R.  ljunghedar  och  tallmoar. 
-skimlig  o.  -skimmel  om  rödgrå  (skymlig) 
häst.  -skimrande  t.  e.  som  koppar  1.  om 
aftonhimmel,  -skinn.  (Romannamn  på) 
indian.  Ren  hos  Cooper.  Där  ~  några 
hundratal,  helt  fredliga  r.  finnas  kvar  K. 
Zilliacus.  Denna  r-sspillra,  som  vårdades 
av  regering  och  turister  i  sina  reservationer 
H.  Mörne.  -skymlig  o.  -skymmel  se  röd- 
skimlig.  -skägg;  -ig.  R-et förvred  munnen 
till  ett  elakt  grin  ~.  Dessutom  var  han  rig 
och  snusig  och  ~.  -sminkad.  Starkt  r. 
-sot.  En  infektionssjukdom  i  tjocktarmen 
med  smärtsam  blodig  avföring.  Den  hos 
oss  vanliga  ren  beror  på  baciller,  den  tro- 
piska ren  på  en  'amöba  .  Ren,  som  på  den 
tiden  gärna  slog  sällskap  med  krigshärarna  ~ 
S.  Lagerlöf.  —  Rsepidemi  i  Falköping  or- 
sakad av  vatten  1932.  Syn.  dysenteri. 
-spott|a  1.  -spätt|a,  -an,  -or.  Pleuronectes 
platessa  (en  flundrefisk).  Ssgr  kunna  ha 
-e-,  -s-  1.  sakna  'bindeljud'.  I.  Ex.  med  -o-. 
1)  Det  är  flatfisken,  enkannerligen  rödspot- 
tan,  som  är  huvudfisken  här  ~  S.  Barthel. 
En  svartglänsande  ra,  med  de  karaktäristiska 
röda  fläckarna  bleknade  i  kokningen  och 
skimrande  vit  i  köttet.  2)  R-fisket  ~  innan- 
för Skagen  Nord.  Fam.-  En  del  rehonor 
Naturens  liv.  II.  Ex.  med  -ä-.  1)  Röd- 
spättan  föremål  för  utplantering  1933.  Sverge 
ansluter  sig  till  r-efördra get '^  för  [redning 
av  r-a  och  skrubba  i  södra  Östersjön  1928. 


1009 


Rödspätta— Röja* 


1010 


2)  En  r-hona  kan  under  en  lekperiod  lägga 
eft  par  hundratusen  ägg  ~  E.  Lönnberg.  — 
R-efilé.  Refisket.  R-eyngel.  —  Rsfdéer  i 
sås  ' hollandaise  .  -sprit.  Rödfärgad  dena- 
turerad  sprit.  R.  till  bränsle-,  tändnings- 
och  rengöringsändamdl  försäljes  numera  utan 
inköpstillstånd  hos  ~  1930.  Slogs  sanslös 
av  två  luffare,  som  han  bjudit  på  r.  1932. 
-sprucken  hy,  hud.  -sprängjd.  Hansrda, 
mörka  ögon  ~.  R-da  portvinskinder.  —  Solen 
sjunker  ~  bakom  r-da  skyar  E.  Norling. 
Blodapelsinen,  en  kultiirvarietet  med  rött 
eller  r-t  kött.  Syn.  insprängd  med  röda 
fläckar  1.  strimmor,  -spätta  se  rödspotta. 
-stjärt;  -(s)art  m.  fl.  Phoenicurus  o.  särsk. 
Ph.  phoenicurus  (vanliga  r-en).  Ren  (som 
f.  ö.  tillhör  tättingarna)  går  hos  oss  ända 
upp  i  fjällens  björkregion.  I  en  unggran  ~ 
satt  vårnattens  egen  sångare,  r-en,  och  ~.  — 
De  vackra  r-hanarne  äro  riktiga  ottefåglar 
G.  Kolthoff.  -strimmig;  -het.  R.  marmor. 
Ra  kinder,  -stryka  m.  Stallet  behöver  r-as.  — 
En  spånklädd,  rödsfruken  korskyrka  med  ~. 
Ett  rödstruket  spjälstaket.  -svull|en.  Med 
ansiktet  ännu  r-et  av  knytnävsslag  E.  Kihl- 
man,  öv.     Hey\nes  r-na  ögon  G.  Ötenius. 

-tung|a.  Pleuronectes  cynoglossus  (en 
flundrefisk  med  tämligen  långsträckt  kropp). 
Ran  har  ~  på  senare  år  blivit  ett  rätt  vik- 
tigt kapitel  i  det  svenska  västkustfisket  S. 
Barthel  1929.  [Det  är  snurrevadsfisketj 
som  åstadkommit  den  starka  uttunningen  av 
r-ebeståndet  [i  Skagerack  och  Kattegatt]  Arv. 
Molander,  -varm.  Det  smälta,  r-a  järnet. 
-vin;  -sglas;  -ssort  m.  fl.  I  svenskt  språk- 
bruk menas  med  r.  vanl.  röda  Bourgogne- 
el.  Bordeaux-viner ,  ehuru  ~  Sv.  Uppslags- 
bok. Ett  glas  r.  skulle  smaka  bra  till  soppan. 
Ldnghalsade  r-sbuteljer.  -vinbärsbuske. 
Ribesrubrum  ('röda  vinbär'). -vingel(trast). 
Turdus  iliacus.  R-e(traste)n  liknar  tall- 
trasten, men  är  mindre  och  har  roströda 
sidor.  I  björkarna  sjunger  r-n  och  kväker 
bergfinken  ~  Carl  Fries.  R-etrastar,  som 
eljes  tillhöra  Norrland,  ökas  nu  även  i  Stock- 
holmstrakten 1931.  -violett.  Bergväggar, 
r-a  som  en  ljunghed  Klara  Johanson,  -vit. 
Rödaktigt  vit  1.  röd  o.  vit.  Träet  [hos 
Cornus  mas],  som  har  en  r.  splintved  Kjellins 
Varulex.  —  R.  nötboskap,  -väppling.  Ldls. 
för  'rödklöver',  -värme.  Temperatur,  som 
understiger  r.  ~  Nord.  P"am.^  Nålarna  upp- 
värmas till  r.  i  ~  ib.  Om  järnet  bearbetas 
i  r.  och  genom  oförsiktighet  tillätes  avsvalna 
till  blåvärme  ib.  -ådrad  o.  -ådrig(het). 
-Ögd  (1.  -öjd);  -are;  -het.  R.  som  en  mört 
Gust.  .Tohansson. 

—  Röd-  1.  [Röttjglänsande  m.  fl.  se 
röd-. 

—  Rödakors|ambulans;  -arbete;  av- 
delning; -bil;  -distrikt;  -elev;  -flagga;  -fly- 
gare; -förening;  -krets;  -kår;  -märke(t); 
•möte;  -samarit;  -soldat;  syster;  -tåg;  -vecka 


m.  fl.  Skrivas  alla  bäst  utan  bindestreck 
(o.  i  ett  ord);  utsattes  bindestreck,  bör  det 
stå  efter 'rödakors'  (alltså  'rödakorsarbetet' 
1.  helst  'rödakorsarbetet').  Skrivas  ej  säll. 
med  stor  bokstav.  Sverge  är  (1935)  indelat 
i  23  r-distrikt  och  sammanlagt  717  r-kretsar. 

—  Röding,  -en,  -ar;  -(8)fi8ke  m.  fl.  Salmo 
alpinus.  Ren,  en  typisk  kallvattensfisk,  före- 
kommer i  våra  fjälltrakter  (såväl  i  sjöar 
som  rinnande  vatten)  samt,  som  relikt,  i  ett 
flertal  kalla  och  djupa  sjöar  söderut.  Från 
Övriga  arter  av  laxsläktet  skiljer  sig  r-en 
hl.  a.  genom  mycket  små  fjäll. 

Rö'dja  se  röja  ^o- 4. 

RÖ'j|a*,  -an,  -or;  -ägg.  Ldls.  (Norrl.  o. 
Finl.).     Tjäderhöna. 

RÖ'j|a-,  -de,  -t,  -as.  1)  Egentl.  Han  för- 
bjöd dem  strängeligen  ~  att  r-a  honom  Bibeln. 
En  tillfällighet  r-de  honom.  Så  ville  ni  nog 
inte  ha  ert  inkognito  r-t.  Röj  för  all  del 
icke  vilka  ni  tält  med  härom  I  Ra  sig  genom 
sin  o  för  siktighet.  Planen  r-des  sålunda  i 
förväg.  För  fienderna  r-de  hon  hans  vistel- 
seort ~.  Ra  sin  uppehållsort  genom  att 
lämna  färska  spår  i  snön.  Akta,  att  hem- 
ligheten icke  r-(e)sl  Nå,  tonen  r-er  ju  allt- 
för  väl   er  mening.     2)  Friare.     Ofta   skr. 

a)  Arbetet  r-er  en  viss  oförmåga  av  följd- 
riktigt tänkande.  Diktens  tillkomsthistoria 
r-er  tydligt,  hur  svårt  det  varför  Atierbom 
att  ~.  Hans  första  försök  r-de  redan  en 
omisskännlig  begåvning.  Tag,  som  r-a  den 
borne  dramatikern .  Som  r-er  oss  hans  rätta 
karaktär.  Men  arten  r-es,  arten  r-esi  [Dik- 
ter] utmärkande  sig  genom  en  vacker  form 
och  r-ande  en  varm  känsla.  Den  börjande 
nydaningsprocessen  r-er  sig  redan  däri,  att'^. 
Här  r-er  sig  sannerligen  ingen  brist  på  god 
vilja.  Deras  sätt  och  skick  r-er  obildning. 
Och  det  som  innerst  verkade  och  levde,  blir 
i    bästa  fall   blott  glimtvis   r-t   O.   Palme. 

b)  Ra  brist  på  takt.  Vid  sädana  tillfällen 
kunde  han  ibland  r-a  eft  lätt  missnöje.  En 
åtbörd,  som  icke  r-er  skyldig  aktning  för '^. 
Hon  endast  r-de  en  ytterlig  förvåning,  men 
svarade  varken  ja  eller  nej. 

Syn.  förråda,  yppa  (ngns  vistelseort,  pla- 
ner osv.),  uppenbara,  uppdaga,  blotta,  upp- 
täcka, lägga  i  dagen  1.  i  öppen  dag,  av- 
slöja; ådagalägga,  (ut)visa,  tyda  1.  'peka' 
på,  ange,  antyda,  tillkännage  lu,  skvallra  1. 
vittna  om,  vara  (ett)  tecken  på,  låta  ana 
1.  skymta,  'förråda', 

RÖ'j|a*,  -an,  -or.  Åld.  (o.  mest  i  skrift) 
även  'rödja'.  En  glänta  eller  öppen  r-a  i 
skogen  Strindberg.  Ljungbacken  ~  fanns 
icke  mer,  ty  här  var  nu  en  ra  Elin  Wäg- 
ner.  Säterr-a.  Syn.  röjning,  nyodling,  ibl. 
(svedje)fall.  —  Rö'j|a-*,  -de,  -t,  -as;  -kniv. 
Aid.  o.  mest  skr.  även  'rödja,  rödde,  rött, 
rödjas'.  1)  Egentl.  a)  Han  hade  åtagit  sig 
att  r-a  ett  stycke  stenig  utmark  uppe  i  ~ 
Elsa  Thulin,  öv.  Ra  mark  och  bryta  bygd 


1011 


Röja*— Rök- 


1012 


(till  odling),  b)  Ra  skog,  i  skogen  bort- 
rensa allt  som  hindrar  de  större  trädens 
växt.  Ra  (rent)  på  skrivbordet.  Ra  väg 
ofta  bildl.  Röj  rum  för  1.  åt  detta  uppe  i 
lagret  I  C)  Ex.  med  'rödja".  Och  vikingen 
rödde  med  senig  hand  tegen,  där  axen  digna 
A.  Mörne.  Skulle  ej  bonden  i  frihet  längre  / 
plöja  de  tegar  hans  fäder  rött?  O.  Stjerne. 
Med  orödd  strand  kring  sjö  och  tjärn  Per 
Hallström.  2)  Bildl.  Och  tg st  börja  röja  för 
framtidens  rike  C.  Larsson  i  By.  -Ra  sig 
väg  genom  alla  svårigheter.  Ra  ur  vägen 
en  misshaglig  person  undanröja  tu,  göra  sig 
av  med  1.  fri  från,  låta  döda,  bringa  om 
livet,  skaffa  ur  vägen.  Syii.  uppbruka, 
uppröja  tu  1.  bryta  (mark),  (upp)odla  (m)  (gm 
rothuggning  osv.);  gallra,  undanskaffa  ru  1. 
undanröja  lU  1.  bortröja  m  1.  bortrensa  nj 
(buskar,  bråte,  skräp  o.  d.);  bereda  (rum); 
öppna'  (väg).  —  Röja  av  ru,  bort  oi  m.  fl. 
se  avröja  ai  osv.  —  RÖjarje,  -(e)n,  -e;  -yxa. 
Jfr  de  fö  reg.  1)  Såg  mark  till  åker  av  re 
lagd  O.  Thunman.  Markr-e  i  urskogarna. 
Skogs-,  vägr-e.  Inför  ryxans  friska  arbets- 
sdng  Y.  Ling-Lander.  2)  Bildl.  Tror  sig 
vuxen  stark  /  till  r-e  i  tidens  skog  J.  Hem- 
mer.  Du  himlens  r-e,  du  storm  ~  K.  G. 
Ossiannilsson.  —  Röjning,  -en,  -ar.  Jfr  de 
föreg.  Abstr.  o.  konkr.  I.  Enkelt.  Syssel- 
satt med  r.  av  en  markbit  uppe  vid  socken- 
gränsen. Anslagen  till  uppodling  och  sten- 
röjning  fördelade  av  Hushdllningssällska- 
pet.  —  Älgen  har  hållit  till  hela  sommarn 
i  en  hage  alldeles  intill  r-en.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Nyanskaffade  r-sarbetare.  Sysselsatt  med 
r-sarbete  i  hemmaskogen.  R-sarbetet  [Lenins] 
kostade  hundratusentals  liv,  återuppbyggan- 
det miljoner.  R-shuggning.  Rskostnader 
efter  en  eldsvåda.  Rsman  gärna  bildl. 
R-svirke  oeh  annan  avfallsved  Ups.  Nya 
Tidn.  1932. 

RÖ'j|el  (grav);  -eln,  -lar;  -elrå.  Sjöv. 
Bovenbramsegel.  Frisk  bris  i  r-lar  och  bram- 
segel  E.  Sparre.  Ända  opp  i  r-larna  [pä 
skeppet]  Alb.  Engström. 

Röks  en,  -ar.  Ldls.  =  (8äde8)skyl.  Rar 
och  satar  voro  inne  ~  V.  v.  Heidenstam. 
Ordnar  r-arnas  långa  rad  C.  N.  Hedegård. 

RÖk%  -en,  -ar  (pluralen  blir  allt  vanli- 
gare). A)  Enkelt.  I.  Egentl.  1)  a)  Ren 
från  skorstenarna  går  rakt  upp,  slår  ner. 
Fabriksr-en,  som  insvepte  staden  ~.  Och  sedan 
veckor  tillbaka  hade  prärien  legat  insvept  i 
r.,  som  tätnade  mer  och  mer  'K.  Gunnar- 
son'. Men  så  lättade  åter  r-en  ett  tag,  och  ~ 
S.  Siwertz.  Ren  från  en  brinnande  stad. 
(En)  bolmande  r.  trängde  upp  ur  ruinerna. 
—  Inom,  vissa  utländska  arméer  experimen- 
terar man  med  motoriserade  ^ rökkompanier >> , 
som  ha  till  uppgift  att  lägga  ut  r.  1933. 
Brand-,  skorstens-,  ångbåts-,  torv-,  mil-, 
träng-,  tvingrök.  —  Kung  Karl,  den  unge 
hjälte,  I  han  stod  i  r.  och  damm.    Gevärs-, 


kanonrök.  b)  Ex.  med  plur.  Fabriksskor- 
stenarna  vid  Skutskär,  Karskär  och  Norr- 
sundet med  deras  kilometerlånga  rar  S.  Se- 
lander. Stego  r-arna  ~  pelarrätt  mot  höj- 
den Hj.  Söderberg.  De  blåa  r-arna  från '^. 
Landsvägarnes  damm,  städernas  rar  Strind- 
berg. Nu  stiga  rama  från  brända  hyddor. 
Ute  vid  horisonten  synas  rar  från  stora 
båtar  ~  H.  Öberg.  Ångare  ~  släpande  långa 
r-ar  S.  Barthel.  2)  Upphängd  i  r.  3)  Tänd 
ingen  r.  i  kvava  gudatempel  Irma  Nordvang. 
Välluktande  r.  Altar-,  offerrök,  å)  Av  tobak 

0.  d.  a)  Blåsa  ut  riktiga  moln  av  r.  För- 
bättrar r-ens  arom.  I  lokaler,  där  r-en  ligger 
tät  i  luften.  Vädra  ut  ren.  Tobaks-,  pip-, 
cigarr-;  opierök.  b)  Sen  användning.  Och 
nu  ska  vi  ha  oss  en  r.  i  lugn  och  ro  ~  E. 
Sparre.  Ett  glas  punsch  och  en  r.  voro 
tillåtna  under  mötena  L.  A.  Jägerskiöld. 
Bjuda  på  en  r.   II.  Friare  o.  bildl.  1)  Fackl. 

1.  folkl.  Aid.  Hushåll.  Sedan  Rombäcks- 
vallen  blivit  by  med  fyra  rar  <>-  H.  Dixelius- 
Brettner.  2)  I  liknelser  o.  d.  a)  Ingen  r. 
utan  eld  alltid  ligger  det  något  under,  b)  Då 
hela  byn  gick  tipp  i  r.  (och  lågor).  —  Även 
rent  bildl.  Hägrande  vinster,  som  för  de 
flesta  gick  upp  i  r.  Då  m,in  fars  förmögen- 
het gick  upp  i  r.  Hj.  Söderberg,  c)  Ser  du 
din  gyllne  dröm  som  r.  försvinna  ~  K.  A. 
Hagberg,  öv.  Och  då  försvinner  de  allihop 
som  en  r.  Py  Sörman.  Allt  det  ljuvliga, 
som  fyllde  mina  dagar,  var  det  bara  r.,  en- 
dast en  chimär?  Rik.  Lindström.  Den  Väl- 
dige, för  vilken  människorna  äro  likt  r.  och 
jordens  riken  likt  farande  moln  Ö.  Tiger- 
stedt.  Men  till  intet  tjänar  en  sådan  redo- 
visning, då  allt  som  försöktes  blev  vind  och 
r.  H.  Reuterdahl.  Om  man  kan  tala  om 
gestaltning  i  detta  Ryssland,  där,  såsom 
Turgenjev  säger,  T>allt  är  dunst  och  r.»  B. 
Estlander.  Eld  i  hjärtat  är  r.  i  huvudet. 
3)  Myggen  dansade  efter  en  regnskur  och 
stod  som  en  r.  över  ängarna  i  det  sneda 
solskenet  E.  Rosenberg.  Andedräkten  stod 
som  vit  r.  omkring  honom  i  kölden  ~.  Och 
lätta,  sotsvarta  skyar  drogo  oupphörligt  förbi 
[månen]  som  farande  rar.  Både  Eiger, 
Mönch  och  Jungfrau  äro  borta  i  vita  rar 
S.  Siwertz.  Som  en  tät  r.  svepte  regnet  in 
hela  nejden  ~.  Det  står  (jord)rök  över  de 
torra  åkrarna  efter  harvningen.  Frost-,  köld-; 
sand-,  stoft-;  snö-,  vatten-;  töcken-,  dim-,  kärr-; 
havs-,  sjö-,  saltvattens-;  solrök.  4)  Värd. 
a)  Vanl.  i  best.  sing.  Sen  ha  vi  inte  sett 
en  r.  å'n  J.  Sundblad.  Hästen  och  kärran 
får  du  aldrig  se  ren  av  mer  I  E.  Didring. 
En  större  summa,  som  han  sen  aldrig  sett 
r-en  av.  b)  Usch,  han  är  ju  på  r-en  I  (jfr 
'på  snusen',  ankommen,  full)  'Dan'.  Där 
han  blev  betydligt  på  ren.  B)  Ssgr  ansluta  sig 
ofta  även  till  verbet.  'Rökbar'  m.  fi.  se 
under  verbet.  Syn.  (ibl.:)  röksky,  rökmoln, 
rökslinga,    rökpelare    osv.;    'bloss'  (tobak). 


1013 


Rök'' — Rökrast 


1014 


'pipa';  dunst(er),  ånga,  drivande  (lätta)  moln, 
8ky(ar),  dimma,  töcken,  damm;  4)  a)  (ett) 
spår,  8kymt(en). 

—  Rökalstr|ande;  -are  (dimbildare); 
-ing.  B-ande  brandrör  H.  Wikner.  Infante- 
riet kan  ock  förses  med  r-are  ->-  ib.  För  15 
minuters  ring  på  1  km.  froyit  ib.  -altare 
bildl.  o.  d.  -apparat.  Bärbara  r-er  H. 
Wikner.  -attiralj,  -avlopp.  Ett  stort  fyr- 
fat utan  r.  J.  G.  Andersson.  För  att  under- 
lätta r-et.  -bild|ande;  -ning  (med  plur.). 
Jfr  rökalatrande  o.  dimbildande.  -blå.  Emot 
den  r.  himlen  Jae.  Ahrenberg.  B.  som  ett 
af  tonmoln '^  Strindherg.  Dimmor,  skiftande 
i  skärt  och  r-tt  Karin  Jensen,  öv.  -boll. 
Och  ur  träkanonerna  utstöttes  stora  rar  S. 
Siwertz.  -bord.  Indiska  handsnidade  r. 
B-suppsats.  -doft.  Benfrån  milorna.  -don. 
Rökverk,  rökutensilier;  rökservis,  rökatti- 
ralj, -dykare.  Brandmän  med  gasmasker, 
s.  k.  rökdykare  Sv.  Dagbl.  1937.  -fackl|a. 
Dimridå  lägges  med  r-or  från  Åkers  krut- 
bruk Sv.  Dagbl.  1937.  -fri;  -het.  Där  r. 
förbränning  är  önsklig  Nord.  Fam.*  Gasen 
förbrinner  med  blå,  r.  låga.  [Solid]  är 
rök-  och  osfri  samt  sveder  icke  rumsluften 
Prospekt  1909.  Fotogenmotor  ~  arbetar  r-tt 
1915.  Ba  kol.  S.  k.  r-tt  bränsle  (koks 
eller  antracif)  Nord.  Fam.*  B.  eldning 
ib.  [Dessa  blixtar]  brinna  av  nästan  ljud- 
löst och  naturligtvis  r-tt  Naturens  liv. 
B-tt  krut  (cgentl.  röksvagt).  —  En  halv- 
timmes järnvägsresa  från  Paris  ~  i  en  r. 
och  arkadisk  äyigd  A.  Österling.  B-a  lokaler 
t.  e.  där  rökning  är  förbjuden,  -fylld.  I 
den  r-a  kåtan.  —  B-a  kroglokaler.  —  Mot 
en  r.  rymd  R.  Ekelund,  -fång.  öppning 
varigm  röken  går  ut  från  en  eldstad.  Lika 
rök,  som  flyr  hän  ur  ett  r.  Bibeln.  Stor 
öppen  spisel  med  en  enrisruska  i  r-et  C. 
Svenson-Graner.  Från  mitten  av  r-et  sänkte 
sig  en  tjock  järnkedja  med  pdkrokad  gryta. 
Tjockt  med  snö  hade  yrt  in  genom  r-et  E. 
Didring.  -färg;  -ad.  Sköljkopp  av  glas,  i 
en  särdeles  vacker  r.  —  Bad  kvarts  från  ~ 
Sv.  Arrhenius.  Mörk,  r-ad  dimma  Strind- 
berg. Glasögon,  för  det  starka  solljusets 
skull  r-ade.  -förbränning;  -sapparat;  -sre- 
gulator  (1934).  Beglera  ren,  inga  bolmande 
skorstenarl  -förbud  särsk.  om  tobaksrök. 
-gas;  -analys;  -förvärmare  (tekn.  =  'eco- 
nomiser'  t.  e.  för  att  förvärma  matarvattnet 
till  ångpannorna).  B.,  dvs.  den  blandning  av 
rök  som  bortgår  vid  förbränning  i  eldstäder. 
Ber  bortledas  genom  rökkanaler,  rökgångar, 
skorstenar  o.  d.  En  av  r-er  från  en  eldstad 
omspolad  apparat  Nord.  Fam.^  -givande. 
Lätt  antändbara  och  starkt  r.  ämnen  C. 
Borgenstjerna.  -granat,  krigs.  Ben,  som 
kom  i  bruk  under  världskriget,  åstadkommer 
rökslöjor,  som  dölja  ens  egna  förehavanden 
för  fienden,  -grå.  Han  var  klädd  i  en 
r.  'tvinntygskostyni ,  som  ~.    Gardiner  i  r-tt. 


-gubb|e.  över  alltsammans  svävade  en  svag 
doft  från  en  r-e  [i  form  av  en  liten  pyra- 
mid],  som  tänts  någon  stund  i  förväg  för 
att  neutralisera  lamposet  ~  E.  Lieberath.  — 
Nikotinr-ar  (rökpulver)  för  växthus  och  driv- 
bänkar 1924.  -gul.  En  r.  atmosfär  A. 
Österling,  -gång,  -en,  -ar.  Ben  leder  för- 
bränningsgaserna från  eldstaden  in  i  skor- 
stenen. Gnistor  från  en  söndrig  r.  i  bygg- 
nadens mittparti.  —  Tobakspipa  med  för- 
längd r.  -hatt.  T.  e.  Dessa  små  r-ar,  som 
förr  sutto  över  fotogenlampor  och  som  gingo 
runt,  när  lampan  var  tänd  Vera  v.  Kraemer. 
Syn.  rökhuv.  -hjälm.  En  enkel  r.  [för 
brandmanskap]  Nord.  Fam.^  -huv.  B.,  vars 
rörliga  del  är  försedd  med  en  'vindfana' , 
varigenom  den  kan  inställa  sig  efter  vinden. 
Svängbar  r.  pä  skorsten,  -hytt  på  båt.  -hål. 
Gaserna  fingo  ta  sig  ut  genom  r-et  i  tältets 
mitt.  -höljd.  Där  nere  låg  det  varma,  ra 
Paris,  och  ~  Aino  Ackté.  -jacka.  Det 
allra  senaste  är  denna  >r.>,  som  damerna 
nu  skola  lägga  sig  till  med  Dagens  Nyh. 
1926. 

-kanal.  Bökgdng  t.  e.  vid  en  ångpanne- 
anläggning kallas  r.  För  dragets  reglering 
finns  bl.  a.  ett  spjäll  på  r-en.  B-en  i  en 
tobakspipa.  -kort.  Jfr  rökgubbe.  Parfy- 
merade r.,  som  brändes  och  åstadkommo  en 
rökelsedoft  i  rummen,  -kupé.  Järnv.  Mot- 
satt k.  för  icke-rökare  1.  'rökning  förbju- 
den', -kur  litet  skjul  att  röka  kött  etc.  i. 
-lampa.  Elektriska  parfym-  och  röklampor 
Nord.  Kompaniet  1925.  -lik;  -nande.  över 
toppen  hängde  en  r.  molnslöja,  som  ~  H. 
Mörne.  -lukt.  Här  känns  r.;  det  har  rökt 
in.  För  att  få  bort  ren.  -mask,  -en,  -er. 
Huva  1.  ansiktsmask  till  rökskydd  för  brand- 
män, i  krig  m.  m.  -massja.  För  att  genom 
r-or  inhölja  slagfältet  i  dimma  1918.  -medel, 
-moln.  Där  han  satt  i  sin  gungstol,  insvept 
i  täta  r.  -mättad.  I  den  r-e  atmosfären 
F.  U.  Wrangel.  -mössa.  -off|er.  Egentl. 
o.  bildl.  Medan  r-ret  förrättades  Bibeln. 
Min  bön  gälle  inför  dig  såsom  ett  r-er  ib. 
Bringa  gudarna  ett  r-er.  I  sina  verser  strö, 
tända  r-er  för  någon  vän  eller  gynnare. 
Ovidius  ~  var  ingalunda  den,  som  sparade 
pä  r-er  varken  dt  Augustus  eller  dt  hans 
efterträdare  J.  M.  Sundén,  -papper  t.  e.  att 
bekämpa  växtohyra  med.  -parfym.  Alla 
parfymer  äro  ej  lämpliga  som  r.  Dagens 
Nyh.  1926.  -pelare.  Och  nere  vid  stranden 
syntes  en  smal  r.,  där  indianska  fiskare  gjort 
upp  en  eld  Elsb.  Funch.  -pinne.  Skämts, 
för  cigarr  1.  d.  Har  du  en  r.  ä  bju  pdf 
-pipa.  Dels  =  tobakspipa,  dels  =  rökrör. 
-plym.  Där  oceanångaren  stävade  med  långa 
r-er  bakom  sig.  -puff.  Ben  från  geväret. 
Utstöta  väldiga  rar  t.  e.  om  skorsten  1. 
om  tobaksrökare,  -pulver.  B.  för  par- 
fymering.  —  B.  för  växthus  och  drivbänkar. 
-pörte  se  pörte'^    -rast.    Dä  vi  fingo  oss 


1015 


Rökrast— Röka 


1016 


en  liten  r.  i  en  skogsdunge  vid  exercisfället. 
-ridå.  R.  pr  flyg  effektiv  hjälp  dt  infante- 
riet öv.  Dagbl.  1933.  —  Även  bildl.  Jag 
hitide  utan  tvivel  dölja  den  otrevliga  san- 
ningen under  en  r.  av  högtravande  plattheter 
Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  -ring.  Den  ena 
ren  efter  den  andra  steg  mot  taket,  vidgades 
och  försvann.  Bldfta,  göra  r-ar  om  tobaks- 
rökare,  -rock.  Klädd  i  tofflor  och  r.  A. 
Wändahl.  Gounod  ->-  bar  alltid  svart  sam- 
metsmössa och  svart  sammetsrökrock  Öv.  fr. 
Nellie  Melba.  -rum;  -sfönster  m.  fl.  Mest 
ifråga  om  tobaksrök.  Finns  det  särskilda 
r.  i  hotellet?  -rör;  -söppning.  T.  e.  till 
kamin  osv.  Att  ren  hos  oss  ofta  dragas  i 
hjärtmuren  1.  G.  Clason. 

-salong.  En  liten  ångare  med  präktig  r. 
-servis.  R.  ~  fya  pjäser:  cigarrskrin, 
cigarrettskrin,  askkopp  och  tändsticksställ 
Annons  1927.  -sida.  Pd  r-n  av  elden  ~ 
B.  Mörner.  -signal.  En  holme  ~,  därifrån 
vi  skulle  kalla  pd  honom  med  r-er,  då  vi 
voro  färdiga  E.  H.  Kranck.  -skad|a,  subst. 
o.  verb.  1)  Undersökningar  rörande  r-or  Sv. 
Dagbl.  1930.  2)  Men  röken  hade  spritt  sig  ~ 
och  rade  hela  lagret  ~  Ups.  Nya  Tidn. 
1933.  Obetydligt  vatten-  och  rökskadade 
vita  vävnader  Annons  1926.  -skrift.  R.  på 
himlen.  Ty  det  fanns  gott  om  folk,  som 
stirrade  på  r-en  Ö.  fr.  V.  Canning.  -sky. 
Rar  från  verksamma  vulkaner.  —  Piporna 
tändas  ~,  och  snart  lagrar  sig  en  r.  över 
våra  huvuden  H.  Söderhjelm,  öv.  —  Rn 
efter  skottet  A.  Knöppel.  -skydd;  -sappa- 
rat  m.  fl.  T.  e.  för  brandmän,  i  industrier, 
vid  krigsmakten  samt  i  jordbruket  mot 
frost  (dimbildning).  R(-sapparater)  som  gas- 
masker m.  m.  Rsmask  med  luftpump  och 
talapparat  Nord.  Fam."  -skåp.  I  rökugn 
eller,  för  mindre  behov,  r.  -slingja.  [En 
ångslupj  släpande  en  liten  tunn  r-a  efter 
sig  W.  Hammenhög.  -slöj|a.  Rökalstrare, 
förmedelst  vilka  mer  eller  mindre  täta  r-or 
kunna  bildas  H.  Wikner.  [Ån]  övergicks 
i  skydd  av  r-or  Sv.  Dagbl.  1932.  —  Och 
tittade  i  taket,  där  r-orna  drevo  omkring 
som  älvringar  Curt  Berg. 

-smak;  -ande.  1)  Buljongen  har  fått  r. 
Därför  att  brödet  så  lätt  tar  dt  sig  ren, 
tar  r.  [Giver  köttet]  en  fin  r.  Hagdalil. 
Svalen  stannade  kvar  knaprig  och  brun,  med 
en  lätt  r.  Amelie  Posse-Biåzdovå.  2)  Rande 
visky,  -spruta.  En  t r. t  uppfunnen  av  ing. 
Jerfiberg,  dimbildningsappnratens  uppfin- 
nare 1923.  -spyende  (fabriks)skor3tenar. 
-stark.  Rt  krut  Nord.  Fam.^  -stod.  [Nnni- 
lagira]  krönt  av  sin  eviga  r.  Prins  Wil- 
helm. Steg  dammet  som  en  r.  mot  skyn  ~ 
Maj  Alniquist  Lorents.  -strimm|a.  Och 
betraktade  de  lätta  r-orna  efter  avlägsna 
ångare,  -stuga  se  pörte  2.  -ställ.  R.  ~; 
askfat,  tändsticksställ  och  cigarrläggare,  röd- 
lackerade  Åhlén  &  Holm.  -sugarje.  [Blayid 


skorstenarna  på  taken]  höjde  sig  de  långa 
r-na  av  järnbleck  under  sina  vindflöjlars 
huvor  och  vände  mot  oss  sina  små  svarta 
svalg  Karin  Jensen,  öv.  -SUgen.  Ngt  värd. 
Som  längtar  efter  en  'rök'.  R.  och  nervös 
Gunnar  Cederschiöld.  -SVag.  Det  svagare 
smällande  r-a  [krutet]  Henning  Nordlund. 
-svamp.  Särsk.  om  släktena  Lycoperdon 
o.  Bovista.  Rama  ha  fått  sitt  namn  av 
att  sporerna  vid  mognad  spridas  som  en 
röksky  i  luften.  Den  sällsynta  jätter-en, 
Bovista  gigantea,  är  en  förträfflig  matsvamp. 
-svart,  -svärtad.  Det  re  taket  Ad.  Johans- 
son. Det  r-e,  maskinslamrande  Ruhr  Ragn. 
Sjöberg. 

-tobak;  -sersättning;  -smärke  m.  fl.  Pip- 
tobak K  tuggtobak  (samt  snus,  cigarrer 
o.  d.).  Vad  r-en  beträffar,  föreslås  ingen 
skattehöjning  för  de  billigare  märkena  ~ 
1928.  I  dag  höjer  Tobaksmonopolet  priset  på 
sjutton  av  sina  r-ssorter  mars  1933.  -topas. 
R-en,  en  klart  gråbrunt  färgad  bergkristall, 
är  vår  enda  bruna  ädelsten.  -Ugn.  -uten- 
silier rökdon.  -utsprutning.  R.  från 
flygplan  1933.  -var|a.  Vid  ståndet,  där 
han  stulit  r-or,  marmelad  och  choklad  för 
omkring  200  kr.  -verk.  1)  Intet  r.  torde  i 
upplivande  verkan  kunna  jämställas  med 
äkta  havannacigarrer  Annons  1936.  Ett  litet 
bord  med  piphylla,  r.  m.  m.  Gust.  v.  Numers. 
2)  Rökelse,  rökoffer.  Gärna  bildl.  Pd  ädla 
nordiska  huldinnors  altar  /  sitt  r.  tände  ~ 
O.  P.  Sturzen-Becker.  -virvel.  -Öppning. 
Stjärnorna,  som  titta  in  i  kåtan  genom 
r-en  ~. 

—  RÖk|a,  rökte,  rökt  (Idls.  även  -ade, 
-at),  -as.  A)  Enkelt.  I.  Även  'ryka'.  Intr. 
o.  opers.  Det  rer  (och  bolmar)  ur  skorste- 
nen. Kaminen  r-te,  så  man  knappt  kunde 
vara  inne.  Lampan  r-er  ju  (i  högan  sky)  I 
Här  r-er  erbarmligt.  II.  Utan  biform.' 
Mest  träns.  1.  abs.  1)  Korgossarna  svänga 
med  rökelsekaren  och  r-a  framme  vid  alta- 
ret. —  (Med  rökgubbar)  ra  i  rummen  för 
dålig  lukt.  —  Ra  (med  svavel)  efter  en 
sjuk.  Ra  kläder,  ett  rum  (mot  smitta).  Ra 
mot  ohyra.  2)  Om  matvaror.  Ra  kött  i 
rökkur.  Den  holländska  sillen  ~  r-es  hel 
och  ogälad  Nord.  Fam.^  —  Rökt  skinka, 
fläsk,  dl,  korv.  Han  smakar  aldrig  salt, 
surt  eller  rökt.  Ännu  bara  halvrökt.  Bastu-; 
kall-,  varm-;  enris-;  färsk-,  ny-;  lättrökt. 
Rund-,  flatrökt  dl.  —  Mjölken  smakar  r-t 
har  tagit  röksmak.  3)  Utförda  av  r-t  ek  i 
grågrön  lasur.  4)  Ifråga  om  tobak.  Här 
sjöngs  det,  här  r-tes  och  pu7ischades  det '^  J . 
Sundblad.  Helst  r-te  han  pipa,  långpipa, 
och  ~.  Här  får  iH  inte  ra.  Där  han  satt 
i  sill  gungstol  och  r-te  och  bolmade.  Rer 
du?  —  Nej  tack,  jag  r-er  inte.  Jag  r-er 
bara  lätta  cigarrer.  Ra  en  cigarr  pd  mid- 
dagen. Ra  sig  fördärvad.  Ra  tobak  är 
ett  bruk,  /  -v  /  mången  bliver  därav  sjuk  ~.  — 


i 


1017 


Röka — Röna 


1018 


Satt  och  torrökte,  ty  här  fick  han  ej  tända 
sin  pipa.  B)  Fasta  ssgr  kanna  i  allm.  även 
ansluta  sig  till  'rök'  (se  under  detta).  Dock 
icke  'rökbar'  o.  ett  par  till  vka  återfinnas 
nedan.  Syn.  A)  I.  ryka,  ibl.  ånga;  II. 
1)  bränna  1.  tända  rökelse,  bränna  rökkort 
o.  d.  1.  svavel  m.  m.;  2)  upphänga  i  rök, 
utsätta  för  rökning,  tillreda  i  rökeri  o.  d.; 
4)  (ibl.:)  vara  rökare,  blossa,  bolma,  'dra 
ett  bloss".  —  Röka  in  ru,  ned  1.  ner  m 
m.  fl.  —  RÖkbar, -t, -are; -het.  Ifråga  om 
tobak.  ^Har  ni  någon  r.  cigarr f^  frågade 
jag  'Dan'.  Tobak,  som  verkligen  var  ganska 
r.  -cigarr.  Ngt  värd.  Samt  bli  trakterad 
med  toddy,  kaffegök  och  r-er  E.  Sparre.  -värd. 
Rekommendera  sin  älsklingscigarrett  som  det 
enda  ra  Birgit  Th.  Sparre. 

—  RÖkarje,  -(e^n,  -e.  Även  =  'rökerska'. 
Mest  ifråga  om  tobak,  opium  etc.  Han 
är  stark  r-e,  men  ~.  Kupé  för  icke-rökare. 
Tobaks-,  pip-;  opie-,  haschischr-e. 

—  Rökelse,  -n,  [-r].  I.  Enkelt.  1)  'Egentl.' 
Såväl  om  det  som  brännes  som  om  'resul- 
tatet'. Myrra  utgör  en  utmärkt  beståndsdel 
i  r-r.  R.  kastades  äter  på  den  döende  elden '^ 
A.  Hj.  Uggla,  öv.  Och  vaxljus  ej  brändes, 
ej  r.  svängdes  ~  Fröding.  Altarets  ring- 
lande r.  Tända,  bränna,  strö  r.  (på  altaret). 
Där  det  doftade  dålig  r.  [Björklövets]  söta 
doft  sam  som  en  varm  r.  i  '^  Astrid  Väring. 
Höjer  sig  likt  r-n  från  altaret.  R-n  låg  i 
tunga  slöjor  under  taket  ~  G.  Stenius.  Och 
låt  oss  komma  i  väg  härifrån  hastigare  än 
djävulen  från  r-n  Marika  Stiernstedt.  Där 
blandas  sorl  av  tusen  tungor  /  med  ~  rr 
till  fädrens  Gud  Alfr.  Jensen.  —  Hennes 
andedräkt  var  inte  precis  myrra  och  r.  Bo 
Beskow.  2)  Bildl.  Förvisso  kotntner  det  att 
på  hans  femtiårsdag  i  morgon  (upp)tändas 
mycken  r.  (till  hans  ära).  Sedan  jag  strött 
denna  r.  för  henne,  kom  ^  A.  Hillman,  öv. 
Men  all  denna  r.  steg  honom  så  åt  huvudet, 
att  ~.  II.  Ssgr.  Ex.:  För  att  antända  r. 
pd  r-altaret  Bibeln.  För  r-beredning.  En 
söt  och  tung  r-doft.  Korgossarna  med  sina 
r-fat.  De  mörka,  mystiska,  rfyllda  medel- 
tidskyrkorna C.  G.  Laurin.  Ängeln  tog  r-karet 
och  fyllde  det  med  eld  från  altaret  Bibeln. 
R-karen  vid  de  katolska  gudstjänsterna  äro 
försedda  med  hängkedjor,  med  vilka  de 
svängas  av  och  an,  så  alt  röken  ymnigare 
stiger  genom  det  genombrutna  locket.  Bukiga 
r-kar  av  mässing.  Omsvept  av  blåa  r-moln. 
I  den  tunga,  r-mätfade  luften.  R-offer  äro  i 
bruk  även  hos  buddisterna,  och  ~.  R-pulver. 
Blåa  r-ringlar  stiga  mot  taket.  Vaxljusens 
lågor  äro  varmt  kopparröda  i  de  svepande 
r-skyarna.  Bränna  r-stickor  för  förfädren. 
Och  stack  de  tre  smala  r-stickorna  av  san- 
delträ  i  askkoppen  framför  gudinnan  Bo 
Bergman.  Luften  var  r-tung,  och  ~.  Och 
man  bad  till  guden  Ra,  att  han  skulle  lyfta 
själen   upp   till  himlen  i  r-ångorna.    Syn. 


rökverk,  rökoffer;  smicker,  höjande  till 
skyarna,  beundrans  o.  erkännandets  lågor. 
—  Rökeri,  -(e)t,  -er.  Salterier  och  r-er. 
Innehavare  av  J.  R.  Johanssons  r.  härstä- 
des.  Kallrökt  sill  från  amerikanska  r-er. 
Böcklings-,  ålr-er.  —  Rökerskja,  -an,  -or. 
Mindre  vanl.  Ehuru  inbiten  r-a  tyckte  Bar- 
bro ~  inte  heller  om  att  sitta  i  rökkupé  ~ 
Kajsa  Rootzén.  Den  gamla  opiumr-ati  Öv. 
fr.   Pearl   Buck.  —  RÖkig,   -t,   -are;    -het. 

1)  Usch,  va  ni  har  r-t  här!  Den  låga,  ra 
väntsalen  ~.  t  Den  r-a  staden*  mellan  flod- 
armarna —  Philadelphia  O.  B.  Nelson.  — 
En  r.  lampa  som  gärna  röker.  Att  få  snyta 
det  ra  talgljuset  och  ~  J.  G.  Andersson.  — 
Som  brann  med  en  rödaktig,  r.  låga  K. 
Zilliacus.  2)  Ra  väggar.  —  Gamla  ra  tav- 
lor av  van  Dyck.  I  r.  skymning  sjunker 
staden  Bo  Bergman.  Den  underligt  r-a  skift- 
ning, som  ~  är  Themsen  förbehållen.  Rich. 
Berghs  ~  Strindbergsporträtt  med  dess  r-a 
bakgrund  Marika  Stiernstedt.  Från  djupt 
safirblått  till  r-t  silvergrått  Bertil  Malmberg, 
öv.  3)  R.  smak.  Viskyn  med  dess  sträva, 
ra  smak.  Syn.  full  av  rök,  rökfylld,  bol- 
mande; rykande,  som  gärna  röker  1.  ryker 
(i'n);  2)  nedrökt,  svartnad  1.  mörknad  (av 
rök  1.  ålder),  ibl.  oklar  o.  mörk  1.  suddig; 
3)  röksmakande,  rökaktig.  —  Rökning, 
-en,  -ar.     Jfr  röka.    T.  e.:  1)  R.  förbjuden. 

2)  R.  av  sill,  kött,  fläsk,  medvurst.  Kall-, 
varmrökning.  3)  Lägenhet  spolierad  vid  ohy- 
rerökning Ups.  Nya  Tidn.  1931. 

RÖk%  -o  se  ryka.  RÖllakan  se  rödlakan 
under  röd. 

Röllje,  -en,  -ar.  Länt.  1.  ngt  värd.  om 
röd  häst  1.  oxe.     Såja,  ren! 

Röllek|a  1.  Röllikja  (akut  1.  grav); 
-an,  -or;  -(e)8läktet.  Achillea  millefolium 
(även  kallad  'millefolium').  Bland  [dikes- 
kantens] rollekar  och  cikorieblomster  Anna 
Björkman.  R-an  är  en  gammal  apoteksväxt, 
särskilt  använd  i  folkmedicinen. 

Römatism  stavas  'reumatism',  se  d.  o. 

Rön,  -et,  =.  Ofta  ngt  skr.  Det  stämmer 
inte  med  mina  r.  (och  erfarenheter).  Först 
efter  upprepade  r.  kunde  man  fastställa, 
att  ~.  Grundad  på  (otvetydiga)  r.  Varje 
år  ha  på  detta  område  viktiga  r.  gjorts  ~. 
Meddela  varandra  sina  r.  (angående  ~9. 
Och  hade  nu  nära  en  mansålders  r.  att 
bygga  på.  Torra  r.  och  fakta.  Det  är 
ett  gammalt  r.,  att  ~.  Göra  det  bittra 
r-et  att  ~.  Erfarenhets-,  kunskapsrön.  Ut- 
byte av  reserön  M.  Rogberg.  Syn.  erfaren- 
het (vunnen  gm  försök),  iakttagelse,  obser- 
vation; (ibl.  nära:)  fastslaget  faktum  1.  ock 
försök.  —  Rön|a,  rönte,  rönt,  -as.  Ofta 
skr.  1)  Jag  har  fått  röna  mänga  prov  på 
din  välvilja.  För  all  den  välvilja  jag  där 
fått  ra.  Ra  otack  (av  ngn,  för  ngt).  Boken 
r-te  ett  välvilligt  mottagande.  Ra  förstå- 
else, gensägelse,  motstånd,  framgång.    Utan 


1019 


Eöna — Rör'' 


102O 


tvivel  skulle  jag  ra  samma  öde  som  ~  Sven 
Hedin.  Som  hämnd  för  den  behajidlmg  han 
rönt.  Men  även  dessa  varuslag  r-a  en  stry- 
kande åtgång.  Även  Dans  senaste  bok  hade 
r-t  livlig  efterfrågan  Sv.  Dagbl.  1910.  2)  Jag 
framlägger  endast  vad  jag  själv  r-t  under 
mitt  lärlingskap  i  rimsmidarnes  skrå  Frö- 
ding.  Nu  r-es  bäst  sanningen  av  hans  ord. 
Syn.  (få)  erfara,  (för)spörja,  komma  i  åt- 
njutande av,  bli  1.  vara  föremål  för,  'möta', 
'få',  'finna'. 

Rönn,  -en,  -ar.  Sorbus  aucuparia.  Om 
våren,  då  r-arna,  som  kantade  Vdgsfjärdens 
stränder,  stodo  vita  av  blom.  Ren  går  i 
fjällen  ända  upp  till  trädgränsen.  I  r-arna 
vid  gården  sutio  nu  domherrar  och  siden- 
svansar och  njöto  av  de  röda  bären.  —  Harv- 
pinnar  gjordes  ofta  av  r.,  ty  r.  är  ett  segt 
och  hårt  träslag.  —  Slagruta  av  flygrönn. 
Sötr-en,  en  varietet  med  söta  och  mycket 
vitaminrika  bär.  —  Rönnallé.  B-allén  vid 
Gamla  Uppsala  är  2  km.  lång.  -bär. 
I.  Enkelt.  De  äro  sura,  sade  räven  om  ren 
(som  han  ej  kom  åt).  Där  mdrden  kalasat 
på  r.  R.  syltas,  sedan  de  blivit  frostbitna. 
Finns  det  mycket  r.,  blir  det  hård  vinter, 
säger  folktron.  II.  Ssgr.  Ex.:  Och  r-sbränn- 
vinför  damerna.  R-sfattiga  år.  R-sfärg(ad). 
De  frusna  r-sklasarna  Astrid  Väring.  R-sli- 
kör.  Rsmalen  (Argyresthia  conjugella) ,  som 
sådana  år  då  r.  saknas  i  stället  angriper 
äpplen,  bekämpas  numer  genom  besprutning 
av  äppleknrten  med  nikotinhaltiga  vätskor. 
R-sröd.  Till  denna  haranrättning '^  vet  jag 
ingen  bättre  sallad  än  söt  r-ssylt  Ane  Randel. 
-druva  skönl.  =  rönnbär(sklase).  -klase, 
-träd.  En  allé  med  höga  r.  ~  A,  Hallner. 

RÖntg|a  (hårt  g);  -ade,  -as;  -ning  (med 
plur.).  Och  så  r-a  vi  honom  Torsten  Hell- 
man  1913  (redan  då  vanligt  läkarspråk).  — 
Även  bildl.  Tippförvaltningen  behöver  r-as 
uppifrån  och  ända  ned,  den  saken  är  tydlig 
1936.  Syn.  genomlysa  (o.  ta  röntgenbild), 
röntgenfotografera,  taröntgenbildfer)av.  — 
Röntgen  (mest  hårt  g);  subst.  1)  Enkelt. 
Särsk.  i  smtl.  ofta  nyttjat  som  kortform  för 
'r-behandling'  1.  'r-strålar'  (jfr  nedan).  Sjuk- 
domar, som  kunna  behandlas  med  r.  2)  Ssgr. 
Ex.:  R-anlägghingar.  —  R-apparater  för 
genomlysning  och  fotografering  m.  m.  — 
Den  första  r-avdelningen  i  Sverge  var  den 
privatklinik  Tor  Stenbeck  startade  i  Stock- 
holm 1896.  —  R-behandl\a  (-ing)  behandla 
med  r-strålar,  jfr  (radium-  1.)  radioterapi 
(V.  497).  —  R-bestrål\a  (-ning).  —  R-bild 
bild  som  uppstår  när  r-strålar  efter  att  ha 
passerat  en  kropp  falla  på  ett  för  r-ljus 
känsligt  skikt.  R-bild  med  kärnskugga  och 
randskugga.  Fotografisk  r-bild  oeh  r-bild 
på  (r-)skärm:  R-diagnos(tik)  medelst  r-bild 
bedriven  medicinsk  undersökning  av  krop- 
pens organ  i  normalt  o.  sjukligt  tillstånd. 
Njursten  påvisad  vid  r-diagnos.  —  R-fotograf 


(era;  -ering;  -i).  De  första  r -fotografierna 
i  landet  togos  i  Uppsala  1S96  av  Hj.  öhr- 
vall  och  Knut  Ångström.  —  R-genomlys\a 
(-ning).  —  Genomgå  en  rkur.  —  År  1897 
inrättade  S.  E.  Henschen  ett  litet  r-labora- 
torium  d  Akademiska  sjukhuset  i  Uppsala. 
—  R-lampa.  —  Materien  pejlas  med  r-ljus 
Rubrik  1935.  Vid  behandlingen  måste  delar 
av  kroppen  skyddas  mot  r  ljuset.  —  Utbil- 
dade r-läkare  Sv.  Dagbl.  1919.  —  R-läran.  — 
R-metod.  —  Ta  en  r-plåt  (av  ~9-  —  Dansk- 
amerikan konstruerar  r-rör  för  miljonvolt- 
spänning  1934.  —  Vårar-sakkunniga'^. — 
S.  k.  r-skador  1919.  —  Platsen  som  r-skö- 
terska  vid  Stockholms  läns  Centrallasarett, 
Stocksund  ~  1922.  —  R-spektrum.  Den  djupa 
inblick  i  atomernas  byggnad,  som  vinnes 
genom  studiet  av  r-spektra  Sv.  Dagbl.  1925. 
Siegbahns  r-spektroskopiska  metoder  ib.  — 
R-strålarna,  strålar  med  kortare  våglängd 
än  de  ultravioletta,  uppkomma,  då  elektroner, 
som  accelererats  i  ett  starkt  elektriskt  fält, 
plötsligt  hejdas  av  en  materiell  kropp;  de 
upptäcktes  av  W.  G.  Röntgen  i  Wurzburg 
1895  och  kallades  av  honom  'xstrålar' ,  en 
benämning  som  i  vissa  länder  ännu  bibe- 
hdlles.  Barkla  ~  en  av  samtidens  främsta 
forskare  på  r  strålningens  område  1918.  Att 
r-strålningen  var  en  elektromagnetisk  våg- 
rörelse »v.  —  Ligga  på  r-sängenför  att  rönt- 
gas. —  R-teknik.  —  R-terapi  behandling 
med  r-strålar.  —  RÖntgenolög  (-åg);  -en, 
-er;  -I  (-(e)n;  =  läran  om  röntgenljuset  särsk. 
vid  diagnostik  o.  sjukbehandling);  -isk  (-t). 
Läkare  med  röntgendiagnostik  o.  röntgen- 
behandling som  specialitet.  Och  blev  en 
ivrig  r.  —  Rien  i  läkarvetenskapens  tjänst 
Sv.  Dagbl.  1919.  Under  de  20  år  Gösta 
Forssell  representerat  r-ien  vid  Karolinska 
institutet  ib.  1926.  —  Som  ej  kunnat  ut- 
forskas på  r-isk  väg  ib.  1919. 

Rör',  -et,  =;  -lägg|a^  (ning^  =  lägga  rå 
och  rör).  Fackl.  Nästan  endast  i  vissa 
uttr.  Jfr  rå''  1  b.  Rå  och  r.  Femstena-  1.  fem- 
stensrör.  Ägorör.  Jag  såg  en  drakeld  brinna 
en  natt  /  i  r-et  borta  vid  Sörbymossen  B. 
Risberg.  Dylika  stenrör  höra  i  regel  brons- 
åldern till  ~  H.  Ekhammar.  Griftrör.  Syn. 
stenrös  1.  -kummel  1.  -hög  (som  råmärke). 

Rör-,  et,  =.  Bet.  gå  stundom  så  ieär 
att  man  vore  frestad  uppdela  ordet  på 
flera.  I.  Huvudbet.  1)  Mer  egentl.  Ofta  tekn. 
a)  R.  för  vattenledningsverket.  R.  för  ut- 
släppande av  rök.  Röken  går  upp  genom  ret. 
Suga  upp  vätskan  genom  ettr.  R.  av  bränt  ler- 
gods (till  täckdikning).  Gjutna,  kalldragna, 
varmvalsade  r.  I  form  av  ett  r.  b)  Avlopps-, 
blås-,  brunns-,  gas-,  högtrycks-,  kakelugns-, 
kamin-,  lednings-,  nyekel-,  rök-,  skorsfens-, 
slask-,  stig-,  sug-,  varmlufts-,  varmvattens-, 
värme-,  ångrör.  Muff-,  fläns-,  kamfiäns- 
rör.  Tänd-;  tid-,  nedslagsrör  krigs.  o.  d.  — 
Aluminium-,  bleck-,  bly-,  cement-,  gjutjärns-, 


1021 


Rör^ — Rörpost 


1022 


glas-,  järn-,  koppar-,  (glaserade)  lergods-, 
mässings-,  pansar-,  plåt-,  stål-,  tegelrör. 
2)  Ngt  friare,  a)  Talrör  ('språkrör'  blott 
bildl.!).  —  Radio-,  elektron-,  mottagarrör. 
Kring  aftonr-et  1924.  b)  Eldrör  ngt  åld. 
om  gevär.  Vi  ha  kastat  pd  skuldran  värt 
svartblåa  r.  K.  G.  Ossiannilsson.  C)  I  väv- 
sked. Ren  dela  ytterligare  upp  trådarna, 
sedan  de  gått  genom  solven.  Tcdskaftsväv 
med  en  och  en  varptråd  trädd  i  solv  och  r. 
Emelie  v.  Walteretorff.  d)  Katarr  i  luftr-et. 
Nej,  skål  gubbar,  jag  pratar  så  jag  blir 
rostig  i  r-et  (värd.)  Alb.  Engström.  Eusta- 
chiska    r-et.    —    Mjölksaftsrör   hos   växter. 

e)  Svampar  med  r.  (pipor)  i  stället  för  skivor. 

f)  Sen  idrottsterm.  Bandyrör  och  r.  för 
långfärder  o.  d.,  fastskruvas  vid  kängorna, 
ha  en  del  partier  ihåliga  (rörformiga)  1924. 
Hagens  löparrör  1926.  II.  Bibet.  Om  (växter 
med)  styvt  strå  1.  om  (rotting)stam.  1)  Rör- 
vass (Aruudo  1.  Phragmites  communis)  o. 
liknande,  a)  Bland  strandvägens  gängliga 
r.  H.  Samzelius.  I  skygdet  av  r.  och  vass 
Bibeln,  b)  Ett  rör,  som  drives  hit  och  dit 
av  vinden  ~  ib.  (förr  'rö').  c)  R.  till  tak- 
täckning. Fodra,  beslå  en  vägg  med  r.  (och 
så  rappa  den).  2)  Bot.  Calamagrostis.  B) Bam- 
bu-, sockerrör.  Spanskt  r.  särsk.  om  stycke 
av  rottingstam  som  käpp.  4)  Bildl.,  gärna 
skönl.  Om  'herdepipa'  o.  d.  Var  tyst,  du 
elegiska  månskensmusik  ur  vasspipors  spin- 
kiga r.l  Harry  Blomberg.  Pan  spelar  under 
spädgrön  lind  I  sin  pipas  skära  r.  C.  Lars- 
son i  By.  De  ljuva  tonerna  ifrån  mitt  her- 
derör K,  Asplund.  Syn.  I.  (mer  1.  mindre 
nära:)  ledning(srör),  pipa,  tub, (ihålig)  vals  1. 
cylinder,  lopp,  kanal,  ränna,  slang;  II.(ibl.:) 
rö;  styft  strå;  (blad)vas8;  se  rörtlöjt. 

—  RÖraifär.  Uppsala  rör-  och  installa- 
tionsaffär reparerar  vattenläckor,  ompackar 
kranar  osv.  -arbet|are;  -e.  -avskärare, 
tekn.  Verktyg  för  kapning  av  klenare  järn- 
rör, -bevuxen  vassbevuxen.  -blomstrig 
bot.  -bockning;  -sapparat;  -smaskin.  Tekn. 
För  järn-,  stål-  1.  kopparrör,  -borr  för  hål- 
slagning i  tegelmurar  o.  d.  -brott.  R.  på 
3  meters  längd  på  vattenledningen  vid  Slus- 
sen 1927.  -brunn.  Omkr.  90  m.  djupa  r-ar, 
från  vilka  ~  Nord.  Fam.^  Syn.  borrbrunn. 
-brus.  Ret  i  radlon  försvinner  Ruhrh^i  1936. 
-del.  Sformig  r.  -diameter.  En  Handöls 
tälj  stenskamin  med  11  cm.  r.  -dikla;  -e; 
-ning.  Länt.  Där  50  tunnland  skola  ras. 
Åkern,  som  är  omsorgsfullt  r-ad  och  ~  Daeen 
1915.  —  För  större  r-en  ~.  Syn.  täckdika 
med  (tegel)rör.  -drageri,  -(e)t,  -er.  See 
fabriksaktiebolag ,  Sandvikew^  Sverges  äldsta 
r.  Annons  1932.  -drom  (kort  å);  -men, 
-mar;  -(s)släktet  m.  fl.  Botaurus  (särsk. 
stellaris).  Till  rör'^  II  1.  R-men,  som  tillhör 
familjen  hägrar,  för  ett  undangömt  liv  i 
sjöarnas  vassar  och  är  hos  oss  numer  säll- 
synt;  den  invandrar  emellertid  sen  ett  20- 


tal  år  på  nytt  i  de  mellansvenska  sjöarna. 
Ditt  skrik  är  större  än  ditt  skrov,  sa  räven, 
när  han  skrapade  köttet  av  r-men.  Den  under- 
liga, ugglespräckliga  r-men  E.  Rosenberg. 
Någon  har  beskrivit  r-mens  läte  som  en 
blandning  av  en  tjurs  bölande,  en  vansinnigs 
skratt  och  ett  lejons  rytande.  R-hannens 
vrålande  E.  Rosenberg. 

-fabrik,  -firma,  -fläns.  Tekn.  R.  för 
hopsättning  av  stålrör  till  rörledning,  -flöjt. 
Trolskt  sin  r.  här  han  spelar  (Pan)  D.  Fall- 
ström. Där  en  liten  faun  spelade  pd  sin  r. 
Sin  r.  fingrar  herden  glad  /  i  björkbeskug- 
gad  dal  E.  Kruuse.  Syn.  herdetiöjt,  herde- 
pipa, syrinx.  -form; -ad;  -ig(het).  Hos  gräsen, 
där  de  unga  bladen  ^  ligga  väl  skyddade  inom 
detr-iga  hjärtbladet'^  H.  Lundegårdh.  Disk- 
blommor r-iga.  -förbindning  gm  flänsar, 
muffar  1.  gm  svetsning,  -knippja.  Göres 
gungflyn  stadigare  genom  2)ålägg  av  ror  ~ 
E.  v.  Rosen,  -krycka  o.  -käpp  ifråga  om 
'spanskt  rör',  -lampja.  Lampa  i  rörform. 
Elektriska  r-or,  t.  e.  för  skyltfönster  eller 
takramper,  -ledning.  Rar,  nedlagda  av 
Stadens  vattenverk.  Brott  pd  r-en.  —  Nytt 
avtal  inom  r-sbranschen.  R-sentreprenad 
Annons  1937.  Uppgörelse  i  r-sfacket  1922. 
R-sfirmornas  riksförbund  Nord.  Fam.^  -lik; 
-nande.  De  inre  blommorna  r-a.  —  [Med] 
20  fångstarmar  och  hundratals  r-nande  fötter 
Torsten  Pehrson,  öv.  -lägg|a^;  -are;  -eri 
(1.  -I);  -ning-  (med  plur.).  1)  Ra  en  gata 
lägga  ner  rör  i.  2)  Ta  kranen  med  sig  till 
en  r-are  och  få  en  ny  ventil  insatt.  3)  Fir- 
man Klintens  reri  Sv.  Dagbl.  1931.  —  R-eri- 
firman  Bissmarck  &  C:o  ib.  1923.  4)  R-nings- 
arbeten. 

-man.  R.  erhåller  självständig,  väl  av- 
lönad tjänst  Annons  1920.  -matta.  Byggn. 
Gles  vävnad  av  vassrör  o.  järntråd  som 
spikas  på  vägg-  1.  takyta  till  fäste  för  mur- 
bruk. -mok|are,  -ar(e)n,  -are;  -eri  (1.  -I). 
1)  Vore  bättre  du  skickade  efter  en  rare 
[om  du  har  stopp  i  slaskröret]  A.  Hallner. 
Elektriker,  plåtslagare  och  rare  ha  i  genom- 
snitt två  och  sjuttiofem  eller  tre  francs  per 
timma  I.  Lo-Johansson  1927.  —  Rarelär- 
ling  önskar  arbete  nu  eller  framdeles  Annons 

1932.  2)  Vårt  folk  iitför  ~  elektrisk  installa- 
tion, r-eri,  måleri  och  glasmäsleri  ~  Annons 

1933.  Syn.  rörarbetare,  -mottagare.  Ra- 
diomottagare med  elektronrör  som  likrik- 
tare.  Blir  möjlig  även  med  rätt  enkla  r. 
Sv.  Dagbl.  1923.  -muff  tekn.  -nät;  -sför- 
man.  Från  gasbruket  ledes  gasen  td  i 
förbrukningsortens  r.  Nord.  Fam.^  -post. 
Pneumatisk  befordran  av  (i  hylsor  inne- 
slutna) brev,  paket  m.  m.  gm  rörledningar. 
1)  Den  första  ren  inrättades  i  London  pä 
1850-talet  (mellan  centraltelegrafstationen 
och  börsen  samt  Bank  of  England).  Stora 
affärshus  ha  numer  ofta  r.  mellan  olika 
arbetsplatser.    I  Paris  skall  man  använda 


1023 


Rörpost — Röra'' 


1024 


r.  för  befordran  av  post  från  och  till  flyg- 
fälten 1935.  Redaktionerna  stå  genom  privat 
r.  i  förbindelse  med  post  och  bangård  ~  Öv. 
fr.  K.  Nohara.  2)  Ssgr.  Ex.:  Nti  anlände  till 
Picquart  från  samma  franska  spionhåll  ett 
r-brev,  ypetit  bleu^,  som  det  kallades  i  Paris 
G.  G.  Laurin.  R-märken.  R-portot.  Rväsen- 
dets  utveckling.  -rens|are;  -ning.  Sak  o. 
person.  Självgående  rare  i  vattenledningar 
1933.  —  En  Jönköpingsfirma,  Skandinavisk 
r-ning  ~  1933.  -räfsa.  Japansk  r.  med 
stålrör  i  st.  f.  pinnar  o.  i  solfjäderform. 

-skarv.  Tätning  av  rar.  -skruv.  -smal. 
Med  ra  ärmar  (k  den  japanska  dräkten). 
-socker.  Råsockret  i  vissa  växtsafter  t.  e. 
hos  sockerrör,  sockerbeta,  morötter,  majs. 
Raffinering  av  importerat  r.  började  i  vårt 
land  redan  år  1647  och  ~.  —  De  stora 
r-producerande  länderna  ~.  Syn.  sackaros, 
vanligt  socker,  -sopp.  Rörsvampsläktet 
Boletus.  Rama  äro  ofta  läckra  matsvampar ; 
hit  höra  t.  e.  Earl- Johanssvampen  (B.  edulis), 
smörsoppen  1.  mörkgula  ren  (B.  luteus) 
m.  fi.  -stol.  Stol  med  botten  av  säv  1. 
rotting  1.  av  bambu;  ibl.  även  om  stål- 
rörsstol.  -svamp.  Familjen  Polyporacese 
bland  hattsvamparna.  R-arna  ha  i  stället 
för  'skivor'  tätt  ställda,  lodrätt  riktade  'pi- 
por' 1.  rör.  Syn.  porsvamp,  -system.  Jfr 
rörnät.  -sångare.  Acrocephalus  streperus. 
R-n,  som  nu  finns  norrut  till  Vänern  och 
framträngt  norr  om  Mälaren  E.  Lönnberg 
1935.  R-ns  klagande  skri  bland  vassarna. 
-tak  rörtäckt  tak.  -tillverk|are;  -ning. 
-tjocklek,  -tofs  1.  -topp.  Blomvippa  av 
bladvass  (Arundo  phragmites).  R.  nyttjas 
till  stoppning  i  kuddar  och  dynor.  -tång. 
Tekn.  Tång  1.  'nyckel'  med  rafflade  käftar 
till  fasthållande  1.  kringvridning  av  rör  (vid 
rörarbeten).  Ställbar  r.  (att  använda  för 
muttrar  av  olika  storlek,  liksom  en  skift- 
nyckel).  -täck|a.  Till  rör^  II  1.  En  ~  låg 
tegelhygqnad  med  r-t  tak  Karin  Jensen,  öv. 
-täckdikja;  -ning.  Länt.  Jordbruksegen- 
dom, till  stor  del  r-ad  och  i  hög  kultur 
Annons  1923.  -valsverk.  R-et  i  Storfors. 
-vass;  -dunge.  Arundo  phragmites,  'vanlig 
vass',  bladvass.  Hög,  gulnad  r.  Sjöar  kan- 
tade med  breda  och  täta  rar  E.  Lönnberg. 
-växt.  [Rottingen]  denna  pedagogiska  r. 
V.  E.  Öman.  -ämne.  Rulla  en  irall-last 
kromlegerat  r.  till  uppvärmningsugnen  Sv. 
Dagbl.  1934.     Ihåliga  r-n.    -Öppning. 

—  RÖr|a^  -ade,  -as;-ning^  Byggn.  På- 
spika vassrör(smattor)  på  vägg  1.  tak.  Vid 
putsning  av  trä  bruka  ytorna  först  ras  med 
torra,  skalade  vassrör  Nord.  Fam.^  Med 
tegelgolv  och  r-at  tak  Öv.  fr.  Grazia  Deledda. 
Trådtegelduk  till  eldsäker  puts  under  bjälk- 
lag och  taklag  av  trä  i  stället  för  panelning 
och  r-ning  Sv.  Dagbl.  1909. 

RÖr|a'^,  -an,  [-or].  Nästan  alltid  i  dålig 
bemärkelse  (utom   1  b).   1)  a)  Tårtan  blev 


bara  (en  enda)  r-a.  b)  Äggr-a.  2)  Av  forn- 
tidsvurm  och  nutidslögn  /  en  oaptitlig  r-a 
Hj.  Söderberg,  öv.  Där  allt  var  en  (oredig, 
en  skön)  ra  av  stockar,  kvistar  och  näck- 
rosrötter. Tyskland  är  en  enda  stor  ra  av 
rasblandniyigar  E.  Didring.  Till  sist  blev 
det  dock  en  smula  sans  och  förnuft  i  r-an 
därnere,  och  ~  E.  Sparre.  —  Hela  hans 
hjärna  är  en  enda  hönsr-a.  Som  kom  bort 
i  julr-an.  Valr-an.  Syn.  1)  (hoprörd)  bland- 
ning, mos,  hackmat,  'hönsmat',  mörja; 
2)virrvarr,  sammelsurium,  mischmasch,  ibl. 
bråte,  oreda,  oi^edigt  vimmel,  ibl.  svammel. 

—  RÖrja^,  rörde,  rört,  -as,  pres.  rör  [åld. 
även  rörer],  rörs  1.  röres;  rörande  o.  rörd 
se  B  II;  -ning'*  (med  plur.;  till  A  I  4). 

Former.  1)  Aid.  I  fråga,  som  rer  för- 
undersökare ~  Lagen,  1922.  En  stilla  bäck 
sig  r-er  '^  fram  Frödin  g.  2)  Morgonen  gryr, 
och  visarn  ej  res,  /  åldriga  klockans  tick 
tack  ej  höres  Dagmar  Försten,  öv.  Ej  r-s 
en  kvist  i  skogen  ~  J.  Tegengren.  —  Det 
höves  oss  gå,  där  som  trummorna  r-s  C. 
Larsson  i  By.  —  Smöret  tvättas  och  res 
vitt  och  pösigt  ~  Idun  1931. 

Bet.  o.  användning.  A)  Ramsbetydel- 
ser o.  nära  anslutna  bildl.  bet. -skiftningar. 
I.  Träns.  o.  intr.  1)  Vidröra  o.  d.  a)  Om 
jag  allenast  får  ra  vid  hans  mantel  Bibeln. 
Se,  men  inte  r-a  [,  så  ska  snälla  barn  göra] I 
R-de  du  (vid)  klockan,  fast  jag  sagt, 
att  du  skulle  låta  bli ?  Ra  på  ngt  med 
yttersta  toppen  av  pekfingret,  med  käppen. 
Han  tål  inte,  att  man  r.  vid  honom  ens. 
Så  lång,  att  huvudet  rör  vid  taket,  när  han 
står  på  tå.  b)  R.  du  mig,  så  talar  jag  om 
det  för  hela  kompanit,  sa  trumman  till  trum- 
slagarn. Du  r.  mej  inte,  förstår  du,  för 
dä  smäller  del  Han  påstod,  att  han  aldrig 
r-t  käranden.  2)  Friare  användning  av  1. 
a)  Men  affärsman  var  han,  och  allt  han 
r-de  vid  tjänade  han  pengar  på  'K.  Gun- 
narson'. Så  stocklat,  alt  han  aldrig  gitte 
r-a  vid  en  läxbok  Stina  Palmborg,  b)  Han 
har  ju  inte  ens  r-t  den  goda  gröten  I  Och 
hon  r-de  knappt  maten.  C)  R-d  av  slag  ngt 
åld.  =  som  haft  slaganfall.  Ty  hon  var  ju 
islagr-d  och  slö>,  men  jag  tänkte  på  gamla 
tider,  då  man  sade:  T>Hon  var  r-d  av  Guds 
finger*  Linda  Oljelund.  Rd  av  blixten  träf- 
fad, drabbad,  d)  De  här  pengarna  har  jag 
lagt  av;  de  skola  endast  ras  i  yttersta  nöd- 
fall. Men  kapitalet  fick  han  inte  ra.  Man- 
nen skulle  alltså  ränta  icke  blott  åkern,  som 
han  fick  nyttja,  utan  också  skogen,  som  han 
icke  fick  r-a  P.  J.  Rösiö.  e)  Ändra  grund- 
lagarna I  Nej,  rör  inte  (vid)  dem!  f)  Det 
tycks  vara  bäst  att  inte  (vidare)  ra  vid  den 
frågan,  den  strängen.  Ra  vid  ett  (alltför) 
grannlaga  ämne. 

3)  Flytta,  sätta  i  rörelse  o.  d.  Egentl.  o. 
friare,  a)  Han  sitter  förlamad  och  kan  var- 
ken ra  hand  eller  fot.    Inte  våga  ra  en 


1025 


Röra' 


1026 


lem.  B-a  läpparna  (utan  att fd framnägra 
ord).  Men  stenen  kunde  de  inte  ra  ur  stäl- 
let. —  Själva  ville  de  inte  r-a  ett  Jin  ger  för 
att  hjälpa  honom.  —  Rör  inte  på  dej,  då 
kan  di  se  dej  I  b)  Rör  på  benen  I  gå  inte  så 
långsamt,  skynda  1.  rappa  på  bara!  Marsch 
framåt  I  Rör  på  spelet,  gossar  I  H.  Hulten- 
berg,  öv.  c)  De  ska  bli  skönt  att  få  r-a  pd 
sej,  ra  på  benen  lite  få  lite  motion.  —  De 
underkuvade  furstarna  i  Asien  började  r-a 
på  sig,  då  ~  Elsb.  Funch.  d)  Ra  pd  gla- 
sen dricka  (med  varann),  e)  Jfr  ibl.  A  II 
i  ex.  som :  Så  stilla,  som  om  aldrig  stormig 
våg  I  dess  yta  r-t  L.  Holmes.  —  Ännu  pd 
gamla  dagar,  när  hans  penna  sällan  r-des  ~ 
B.  Schöldström.  Det  är  som  lycksaliga  körer 
hördes,  /  det  är  som  den  eviga  plektern  r-des  ~ 
Fröding.  Och  denbladbekrönta  blacken  I  gigan 
rör  i  silverbäcken  Stagnelius.  Ra  trumman. 
Det  höves  oss  gå,  där  som  trummorna  rörs 
G.  Larsson  i  By.  Ra  (pd)  spelet  låta  mu- 
siken ljuda  (jfr  ovan  b). 

4)  Omröra  nj  o.  d.  a)  Mer  egentl.  Du 
måste  hela  tiden  ra  i  gröten,  annars  blir 
den  vidbränd.  Har  du  ingen  slev  att  r-a 
medf  Skirat  eller  r-t  smör.  Smöret  tvättas 
och  res  tillsammans  med  sockret.  Rdrörda 
lingon,  b)  De  ä  som  att  r-a  me  en  käpp  i 
en  myrstack.  Skulle  vi  börja  ra  i  den  saken, 
då  bleve  de  stora  följder.  Ju  mer  man  rör 
i  smutsen,  dess  mer  luktar  den  ofta  bildl. 

II.  Refl.  1.  dep.  1)  Refi.  a)  Han  rör  sig 
ännu  med  stor  lätthet  oaktat  sin  ålder.  För- 
mågan att  ra  sig  med  grace  syntes  hos 
henne  medfödd.  Mänyiiskor  med  skarpskurna 
ansikten  ra  sig  på  trottoarerna  Alb.  Eng- 
ström. Ra  sig  långsamt.  —  /  honom  är 
det,  som  vi  leva  och  r-a  oss  Bibeln.  —  Rör 
dej  inte,  nu  knäpper  jag!  Jag  står,  där  jag 
står,  och  tänker  inte  r-a  mig  ur  fläck(en), 
ur  stället.  —  Ni  rör  er  för  lite,  pojkar,  skaffa 
er  mer  motionl  b)  Saksubj.  Ser  dxi  något 
som  rör  sej  därborta  över  slätten?;  det  är 
tdgeti  Men  inte  en  vindfläkt  r-de  sig.  Inte 
en  muskel  r-de  sig  i  hans  ansikte.  Löven 
r-de  sig  sakta  för  fläktarna.  Även  opers. 
Det  rör  sig  inte  ett  löv  i  middagsstillheten. 
—  Ra  sig  med  en  hastighet  oy  ~.  Ra  sig 
kring  sin  axel.  Även  bildl.  Han  hade  fått 
för  sig,  att  allt,  hela  världen  r-de  sig  kring 
honom,  c)  Friare.  Jag  rör  mig  naturligt- 
vis endast  i  de  allra  bästa  kretsar.  Som 
alltid  r-de  sig  bland  noblessen  Cl.  Lagergren. 
Son  är  språkkunnig  och  har  redan  r-t  sig 
i  stora  världen  Annie  Furuhjelm.  —  Att 
mdngen  i  Ryssland  rt  sig  under  mer  än  ett 
namn,  speciellt  före  och  under  revolutions- 
tiden Marika  Stiernstedt.  d)  Bildl.  Vem 
vet  vilka  känslor  (som)  r-de  sig  i  hans  bröst  I 
Intet,  som  r-de  sig  inom  omgivningen,  und- 
gick honom,  försåvitt  det  blott  kunde  fångas 
med  öga  eller  öra.  Vad  som  rör  sig  i(nom) 
samtiden.  —  Han  har  stora  summor  att  r-a 

V.  33  —  Nusvensk  ordbok. 


sig  med.  Ra  sig  med  stora  planer.  Rör  sig 
här  med  en  rikedom  av  nya  rytmer.     Han 

rde  sig  alltid  med  realiteter  och  ~  Jonatan 
Reuter.  —  Ra  sig  med  sakkännedom  på  ett 
område.  —  Händelsen  rör  sig  i  framtiden, 
i  ett  avlägset  hörn  av  Scerge.  2)  Dep.  (=  r-a 
sig)  Ej  rörs  en  kvist  i  skogen.  Vinden  gått  /  ~ 
till  vila  J.  Tegengren. 

B)  Mer  särstående,  rent  bildl.  betydel- 
ser. I.  Inf.  o.  finita  former.  1)  Angå  o.  d. 
a)  Opers.  Det  angår  ingen  mer  än  den  det 
rör,  svarar  Johan  diplomatiskt,  och  'v  Jeanna 
Oterdahl.  De  rör  mej  inte,  sa  gubben,  när 
hunn  bet' en  i  träbene.  Va  rör  de  mej  I  Det 
r-de  verkligen  en  ganska  viktig  sak.  Kom 
ihåg,  att  nu  rör  det  diyi  framtid  I  b)  Refi. 
även  opers.  Försåvitt  det  icke  (här)  rör  sig 
om  koralmusik  ~.  Exemplen  visa,  att  bil- 
derna till  stor  del  ra  sig  om  ljud,  ljus  och  ~ 
N.  Svanberg.  Vad  r-de  sig  samtalet  om  1. 
(om)kring?  2)  Framkalla  'rörelse'  hos  o.  d. 
Tänker  du  verkligen  kunna  ra  dem  till  med- 
lidandef  Som  skulle  kunnat  ra  en  sten.  Ett 
personligt  patos,  som  värmer  och  rör  M. 
Lamm.  Lovad  vare  Gud,  som  r-de  ditt  hjärta 
V.  Rydberg.  II.  Part.  1)  Pres.  a)  Som 
adj.  1.  ad  v.  Till  B  I  2.  Hon  ä  r-ande  me 
alla  sina  omsorger  om  honom.  Vilken  r-ande 
historia  I  En  r-ande  enighet.  I  sina  rande 
försök  att  ~.  Ett  nästan  r-ande  intresse  för  ~. 
Pd  en  gång  komisk  och  lite  r-ande.  —  Än 
svärmisk,  än  r-ande  tafatt  ~.  Mot  mig  voro 
alla  så  r-ande  snälla  och  vänliga,  b)  Som 
prep.  Till  Bil.  Rande  den  saken  äro 
meningarna  delade,  önskemål  rande  van- 
hävdslagen  Sv.  Dagbl.  1917.  2)Perf.  Även 
med  gradformer  o.  subst.  på  -het.  a)  Till 
B  I  2  a.  Vi  äro  mycket  r-da,  säkert  r-dare 
än  den  lille  mannen  själv  H.  Hultenberg,  öv. 
R-d  ända  till  tårar.  Han  blev  djupt  r-d  vid 
dessa  ord,  av  1.  över  hennes  olyckor,  b)  Inte 
sd  lite  r-d  av  pokulerandet.     Spritrörd. 

Syn.  A)  I.  1)  vidröra,  peta  1.  ta  I.  fingra 
(på),  beröra,  komma  vid,  nå,  komma  i  berö- 
ring med,  komma  åt,  (ibl.  nära)  snudda  vid ; 
2)  (ibl.  nära:)  smaka  (på);  träffa,  drabba; 
använda,  ta  ti'll,  göra  sig  nytta  av;  ändra 
(på);  'tangera';  3)  sätta  i  rörelse,  (om)flytta 
(m);  (r-a  på  sig:)  göra  en  rörelse  1.  ibl.  ta 
motion  1.  gå  ut  o.  gå  1.  'lufta  på  sig';  ibl. 
slå  1.  låta  'ljuda;  4)  omröra  (U,  vispa,  ut- 
röra  ru,  'gräva',  'rota',  undersöka  (grundligt); 
II.  (ra  sig:)  gå;  ibl.  föra  sig;  promenera, 
spatsera,  ta  (sig)  motion,  skaffa  sig  kropps- 
rörelse; ändra  ställning,  flytta  (på)  sig,  vara 
1.  sätta  sig  i  rörelse  1.  i  gång,  komma  i 
gång,  ibl.  vända  1.  ändra  sig;  (ibl.:) 'fläkta' 
(s)vaja,  fladdra,  dallra;  gå  runt  (sin  axel); 
vistas,  'svänga  sig',  umgås,  "vara  ute'  (i) 
'leva';  försiggå,  utspelas;  förfoga  över,  ha 
till  sitt  förfogande;  syssla  med;  använda 
(sig  av);  'välva';  B)  I.  1)  angå,  vara  fråga 
om    ha  att  göra  med,  (nära)  beröra;  gälla. 


1027 


Röra* — Rörelselära 


1028 


handla  om,  gå  Qt  på  1.  över,  vara  av  (en 
viss)  vikt  för;  2)  framkalla  'rörelse',  göra 
rörd,  väcka  (medlidande,  sorg  osv.),  gripa, 
skaka,  beveka  (ens  hjärta),  göra  intryck  på; 
II.  1)  a)  'gripande',  hjärterörande,  ibl.  käns- 
lig 1.  sentimental;  b)  angående,  i,  (ifråga) 
om;  2)  a)  (ngt)  gripen,  vek(nad);  b)  (sprit)- 
på verkad. 

—  Röra  i  (ij  m.  fl.  se  iröra  m  osv.  —  Rör- 
maskin.  Praktisk  visp-  och  r.  av  glas  med 
skruvlock  Nord.  Kompaniet,  -slev  att  röra 
om  med.  —  Rörande  se  röra*  B  II  1.  — 
Rörarje,  ■(e)n,  -e.  1)  Wattman,  J.  A.,  Gips- 
r-e,  Monstorp  Rikstel.-kat.  1922.  2)  Maskin 
1.  d.  Syn.  ibl.  bländare.  —  Rörd  se  röra* 
B  II  2. 

—  Rörelse,  -n,  -r.  I.  Rumsbet.  1)  La- 
garna för  kroppars,  planeternas  r.  Rytmisk, 
jämn  r.  Banäsåg  med  rätlinig  r.  Vågornas 
snabba  r.  Girkel-,  våg-,  pendelrörelse.  2)  Göra 
en  häftig,  en  oförsiktig  r.  Gav  akt pd  varje 
r.  i  hennes  ansikte.  Ofrivilliga  muskelr-r. 
[Du  måste]  maskera  Dig  mycket  äldre  och 
bevaka  Dina  ungdomliga  rr  Strindberg  (till 
Aug.   Falck).    De  vanliga  dir  ig  enl  r -ma.    3) 

a)  Ofta  även  bildl.  Sätta  (en  maskin,  sig) 
i   r.     Komma   i   r.     Hären   sätter  sig  i  r. 

b)  Vara  i  oavbruten  r.  (från  morgon  till 
kväll).  Befinna  sig  i  ständig,  oavlåtlig  r.  Ta, 
göra  gymnastiska  rr.  Få  för  litet  (kropps)- 
rörelse,  för  litet  motion.  C)  Hade  lösgivits, 
ehuru  hans  rr,  hans  minsta  r.  övervakades. 
Göra  en  kringgående  r.  Lyckas  omintetgöra 
verkan  av  fiendens  (trupp)rr.  Skenr-r.  4)  Med 
mer  1.  mindre  bildl.  anstrykning.  Nu,  matro, 
blev  det  r.  i  lägret.  Där  är  liv  och  r.,  där 
myllrar  av  folk.  Hela  staden  är  i  r.  (för 
att  åse  kröningen).  När  Josephson  blev  syn- 
lig, uppstod  r.  bland  de  samlade  konstnä- 
rerna B.  Mörner.  Att  det  gick  en  r.  genom 
församlingen,  allteftersom  jag  gick  fram  i 
den  stora  mittgången.  Sätta  fantasien  i  r. 
Och  denna  snabba  växling  [mellan  ljus  och 
skugga]  gav  r.,  liv  och  spärrning  åt  den  döda 
stenöknen  O.  Enckell.  För  att  få  mer  r.  i 
tavlan.  5)  Tekn.  om  'sak'.  Särsk.  som  sista 
ssgsled.  T.  e.:  Blockskivor,  takr-r  ~  Annons 
1915.  Kullager  i  typnrmsr-n  Annons  1920 
(om  skrivmaskin).  II.  Handels,  o.  d.  1)  Driva 
en  omfattande  (handels)rörelse.  Staden  har 
fyra  kvarnrr.  Då  hon  ännu  ensam  skötte 
sin  lilla  (affärs)rörehe.  Nödqas  nedlägga 
r-n.  Utvidga,  inskränka  r-n.  öppna  mejeri- 
rörelse, överta  (kafé)r-n  (efter  ngn).  Driva, 
idka  bruksrörelse.  Jämförliga  rr  äro  ~ 
konserthusrörelse,  revyteater,  danssalonger 
och  8.  k.  nöjesfält  Hemberg-Sillen.  2)  Staden 
driver,  har  utvecklat  en  livlig  r.  i  fiskebran- 
schen. Utsläppa  ett  mynt  i  (allmänna)  r-n. 
—  B.  och  framåtskridande.  III.  Folkrörelse 
o.  d.  Rn  hade  uppstått  bland  bönderna  och 
växte  sig  stark  genom  fogdarnas  okloka  åt- 
gärder.    Innan   r-n   spritt  sig  alltför  vida. 


Rnför  den  allmänna  rösträtten.  Upproriska, 
fosterländska  rr.  Man  beslöt,  att  r-n  skulle 
gå  under  namnet  av  Rikspropagandan  för 
trafiksäkerhet  1929.  J.  L.  Runeberg,  som 
livligt  ogillade  den  finska  r-ns  riktning  bort 
från  det  svenska  B.  Estlander.  En  hemsk 
figur  i  röda  r-n  ib.  En  r-s  framtid  betingas  av 
den  fanatism,  ja,  den  ofördragsamhet,  var- 
med dess  anhängare  företräda  den  som  den 
ensamt  riktiga  Hitler  enl.  K.-G.  Hildebrand. 
R-n  'Bort  frän  Rom'.  Pingstr-n.  Folk-, 
upprors-,  nationalitets-,  arbetar-,  nykterhets- 
rörelse. IV.  Själsrörelse.  Icke  kunna  be- 
härska, kuva  sin  (inre)  r.  Väcka  djup  r. 
(hos  ngn),  övade  till  och  med  in  de  stycken, 
där  rösten  borde  svika  mig  av  r.  Öv.  fr. 
Bruce  Lockhart.  Kunde  av  r.  icke  få  fram 
ett  ord.  Vid  linderrättelsen  om  prisfallet 
uppstod  stark  r.  på  börsen. 

Syn.  I.  (för)ändring  av  läge  1.  ställning, 
(stälOförflyttning;  ibl.  gymnastik  1.  motion; 
åtbörd,  min(spel),  gest,  (ibl.:)  sprittning, 
ändring  av  min,  ändrat  uttryck;  manöver, 
marsch,  'gång',  trupprörelse;  bråk  1.  liv,  oro, 
uppståndelse,  virrvarr,  ibl.  'livligt',  'färg', 
rörlighet,  livlighet;  II.  1)  handels- 1.  affärs- 
rörelse, affär,  handel,  yrke,  näring(sfång); 
2)  (livlig)  samfärdsel  1.  trafik  1.  handel  1. 
verksamhet,  rörligt  liv,  aktivitet, (ibl.  nära:) 
framåtskridande,  (ekonomisk)  utveckling; 
III.  strömning,  ivrig  1.  allmän  strävan,  vad 
som  rör  sig  (hos  ett  folk,  en  riktning  1.  d.); 
ibl.  (tids)idé;  (ibl.:)  väckelse  1.  propaganda, 
agitation ;  IV.  själs-  1.  sinnesrörelse,  känsla 
av  deltagande  1.  medlidande  1.  sorg  1. 
ängslan  osv. 

—  Rörelsefenomen.  R.  hos  växter. 
-form.  Dessa  båda  r-er.  -frihet.  Egentl. 
o.  bildl.  Ha7i  lössläppfes,  men  hans  r.  var 
begränsad:  utom  Berlin  fick  han  icke  komma. 
Men  vår  r.  i7iom  staden  var  näsfan  obesku- 
ren. Förgäves  söka  ryssarna  genom  lokala 
anfall  återvinna  ren  på  södra  Serethstran- 
den  ~  1917.  En  tvångströja  på  pressens  r. 
1919.  Ge  honom  lite  större  r.  nu,  när  han 
snart  när  myndig  ålderl  -förmåga.  Äga 
fri  r.  Utan  att  nedsätta  r-n,  ögats  r.  Syn. 
ibl.  rörlighet,  -givare  gymn.  -gren.  Redan 
dr  1868  hade  handel  med  bomullsgarn  ~  av 
min  far  upptagits  som  en  särskild  r.  C. 
Sahlin,  -hastighet.  Bestämma  r-en  hos  ~. 
-kapital.  Uppbringa  nödigt  r.  R-et  var 
redan  uppätet,  och  att  skaffa  nytt  stötte  på 
svårigheter.  Syn.  driftkapital,  rörelsemedel. 
-konst.  Eurytmi  dvs.  rytmisk  r.  1921. 
-kontroll.  T.  e.  Att  förskaffa  sig  r.  över 
banken  ~.  -krig.  Fackl.  Motsatt  'ställ- 
ningskrig'. Ingenjörskonsten  har  gjort  om 
kriget  till  ett  r.  ioen  1918.  -lag,  en,  -ar. 
T.  e.  i  fysiken,  -lära.  Särsk.  fys.  o.  gymn. 
[Galilei  som]  lade  grunden  till  hela  rn, 
sådan  den  sedermera  utvecklades  förnämli- 
gast av  Newton  Nord.  Fam.'  —  Hj.  Ling, 


1029 


Rörelselös — Rosa 


1030 


Rörelselära,  1866.  -lÖS.  Fackl.  En  r.  häkte- 
rie  Ekenberg-Landin.  -medel.  Bl.  a.  Rör- 
liga tillgångar,  avsedda  att  omsättas  i  bola- 
gets rörelse  (r.).  -mekanism.  Ärtväxternas 
r.  -moment.  Och  visar  tvä  av  ariorna  i 
samma  r.  av  flykten  som  ~  Naturens  liv. 
-nerv.  -organ.  Växternas  r.  (motoriska 
organ)  ~.  -riktning.  Trdglikt  i  isens  r. 
utdragna  hällkar  samt  grunda  jättegrytor 
R.  Sernander.  Rätvinkligt  mot  fågelns  r. 
S.  Barthel.  -schema.  Gymn.  R-i  för  de 
korpulenta.  -sinne,  örats  egenskap  av  jäm- 
viktsorgan och  r.  Tidn.  Upsala  1919.  -snabb; 
-het.  Häst  med  arabens  rhet.  -sätt.  -tagare 
gymn.  -takt.  Kavalleriets  r-er  äro:  skritt  = 
100  m.,  trav  =  225  m.  ~,  galopp  =  450  m., 
allt  i  minuten  '>-.  -teknik.  Harmonisk  r., 
plastik,  kroppskultur  Annons  1927.  -terapi. 
Läk.  Behandling  medelst  rörelse  (mest  arm- 

I.  ben-),  -vinst.  För  1932  hade  Boliden 
en  r.  på  13  mill.  kr.  och  ett  netto  på  8.13 
milt.  Sv.  Dagbl.  1933. 

—  Rörig,  -t,  -are;  -het.  Närmast  till 
röra^.  1)  Olla  podrida  är  äniiu  r-are  mat 
än  Lnppkojs  och  består  av  åtskilligt  flera 
ingredienser  'Dan'.  Jag  råder  dig  allvarligt 
att  akta  dig  för  r-a  rätter  ib.  2)  Och  all- 
ting var  så  där  verkligt  rt,  rörligt  och 
ohemlrevligt,  som  det  endast  kan  vara  på 
en  stor  ångare,  just  innan  den  lägger  ut 
Elsb.  Funch.  Det  var  mycket  folk  och  ganska 
r-t  R.  Gelm.  En  sådan  r.  och  orolig  dag 
Elsa  Thulin,  öv.  3)  Stycket  saknade  fast 
byggnad,  och  det  hela  var  ~  litet  rt.  Detta 
ra  brev  har  i  alla  fall  fyllt  en  uppgift.  — 
M-het  i  tanken  C.  G.  Laurin.  Syn.  1)  hop- 
rörd (o.  hårdsmält),  'tung',  som  förorsakar 
magbesvär;  2)  'ett  virrvarr',  oredig,  orolig, 
'blandad';  3)  som  blandar  ihop  både  det 
ena  och  det  andra,  lös',  osammanhängande, 
svamlig. 

—  Rörlig,  -t,  are;  -het.  I.  Egentl.  Föga 
r.  (nu  efter  giktanfallet) .  R.  som  i  ungdomen. 
R.  som  en  vessla.  R.  och  lätt pd  foten.  Ra 
anletsdrag.  Ett  ovanligt  r-t  minspel.  [Orm- 
ögat] saknar  ra  ögonlock  O.  Cyrén.  Stän- 
digt vara,  befinna  sig  på  r.  fot.  Truppen 
skall  bli  mera  (lätt)rörlig.  —  Återvinna 
full  r-het.  En  ifråga  om  r-het  och  följsam- 
het förstklassig  neger  C.  Lagercrantz.  En 
tunga,  vars  rhet  överträffade  allt  jag  hört. 

II.  Friare.  1)  Paternosterverket  för  tronsport 
av  brev,  enl.  samma  system  som  r-a  trappor. 
R-t  fäst  vid  ~.  2)  Ra  trupper.  Ett  av 
arméns  ra  duvslagB.  Hanström.  Järnvägens 
ra  materiel.  Ra  signaler.  R.  skala.  3)  Ra 
tings  sammanhörighet  med  fast  [egendom] 
Nord.  Fam^  Ra  tillgångar  avsedda  att 
omsättas  i  bolagets  rörelse.  R.  ränta  då 
vid  en  allmän  ränteförändring  den  nya 
räntesatsen  tillämpas  utan  uppsägning  från 
någondera  sidan  (k  fast  ränta).  4)  Strand- 
rågen ~  har  sin  bästa  trivsel  på  ~  steniga 


sandstränder,  där  sanden  inte  är  så  r.  S. 
Schiöler.  De  ra  böljorna.  Spiselden  '^kastade 
sitt  ra  sken  över  ~  H.  tlultenberg,  öv. 
5)  Vi  befunno  oss  inom  deti  s.  k.  *ra  zonens, 
vilket  betydde,  ait  den  ~  hållits  besatt  växel- 
vis av  de  båda  arméerna  Öv.  fr.  Boleslavski. 
Ra  professurer  ej  bundna  vid  visst  ämne. 
Ra  helgdagar  som  ej  infalla  på  bestämt 
datum.  III.  Bild).  1)  Den  ende  av  säll- 
skapet, som  till  detta  mögelbo  förde  en  fläkt 
av  frisk  luft,  av  rt  liv  Ad.  Hillman,  öv. 
Jag  hade  r-are  blod  än  han  Kerstin  Måås, 
öv.  Det  låg  icke  för  Söderbloms  ra  ande 
att  ">'  Tor  Andrse.  Rare  och  skarpare  in- 
telligenser. Ett  det  raste  intellekt.  Så  r. 
är  hans  skapande  fantasi,  att  ~  T.  Söder- 
hjelm. —  Ännu  mer  r.  i  sceneriet  är  roma- 
nen 'Kampen  med  satan'.  Hans  stil  är  ledig 
och  r.  ~  Tor  Andrse.  2)  Ändlig  r-het  och 
kringsyn  ib.  Att  [Hans]  Forssell  lyckades 
rycka  upp  och  föryngra  tidskriften,  ge  den 
en  ny  anda  av  rhet  och  mångsidighet  ~  Fr. 
Böök.  Syn.  I.  som  äger  rörelseförmåga; 
flink,  lättrörlig,  rask,  snabb,  (ibl.  nära:) 
livlig,  lätt,  verksam,  'alert',  hurtig,  pigg, 
aldrig  vilande;  II.  som  (lätt)  kan  flyttas, 
'vig',  lätthanterlig,  transportabel;  (ibl.:) 
(snabbt)  växlande,  flyktig,  ostadig,  föränder- 
lig; III.  (livlig  o.)  'spelande',  (ungdomligt) 
snabb,  (ibl.:)  ohämmad,  fri  ^o.  lätt),  'fly- 
gande', aktiv. 

RÖsS  -et,  =  1.  RÖs|e,  -et,  -en.  Formen 
'röse'  är  den  vanligaste;  vanligare  än  eljest 
är  'rös'  som  sista  ssgsled.  A)  Enkelt.  I.  Rös. 
Utstakad  med  riksrös  och  mellanrös  (rikt- 
ningsrös)  »am^^R.  Numelin.  Huvud-, gräns-, 
topp-;  grav-;  odlingsrös.  Bakom  de  mossiga 
stenr-en  T.  Segerstedt.  II.  Röse.  1)  Lodräta 
branter  med  r-en  nedanför.  Och  det  går  en 
sägen,  att  man  efter  mörkrets  inbrott  ser  ett 
eldsken  från  dessa  r-en.  —  [Ätt  högen]  be- 
stod av  ett  inre  re  med  fotkedja  T.  J.  Arne. 
Votivren  i  Tibet.  —  Betes-  1.  Kristinaren; 
Kristina  påbjöd,  att  sten  i  hagarna  skulle 
samlas  (och  läggas)  i  r-en,  för  att  förbättra 
betet.  De  förmodade  fornlämnin garna  voro 
odlingsr-en.  De  togo  stenar  och  gjorde  ett 
r-e  Bibeln.  Här  och  där  sid  ren  med  en 
stör  i  ~,  urgamla  vägvisare  ~  Sv.  Haglund. 
Turistföreningens  (väg)r-en.  Obekymrad  om 
gamla  ren  och  rör  Rich.  Malmberg.  Repa- 
ration av  gamla  [gränsjr-en  samt  byggande 
av  nya  R.  Numelin.  B)  Ssgr  ha  rös-,  mkt 
säll.  röse-.  Ex.:  Det  stora  rbyggearbetet  i 
övre  Norrland,  som  ordnats  och  finansierats 
av  Svenska  turistföreningen  Sv.  Dagbl.  1926. 
Scouter  som  rhyggare.  Vesslan  kallas  r-katt 
i  gränstrakterna  mot  Norge  T.  Boberg.  Nu- 
v[arande]  rågångar  r-lagda  1828—29  Nord. 
Fam.*  Syn.  stenhög  I.  -hop  1.  -rammel  1. 
-rös(e),  upplagda  1.  uppställda  stenar,  (ibl.:) 
rör,  (uppkastat)  (sten)kummel,  (8ten)varde. 
—  Rösja,  -ade,   -as;   ra  ut  tu;  -ning  (med 


1031 


Rosa — Röstköp 


1032 


plur.;  även  konkr).  1)  Vi  r-ade  toppen,  som 
Fallin  till  min  ära  gav  namnet  Borg  Borg- 
Mesch.  [Ett  scoutlag,]  som  låg  ute  och  r-ade 
stig  för  turister  E.  Manke.  Tydligt,  bra, 
dåiigi,  otydligt  r-ad  väg.  —  Ra  gränser, 
ägogränser.  2)  R-ningen  blev  allt  tydligare 
och  snart  kunde  vise  fjällstugan.  Syn.  förse 
med  rosen  1.  (8ten)vardar;  utmärka  rågång 
med  rös(en)  1.  rör. 

RÖS'^  se  rysa.     Röse  se  rös^ 

Rösts   -et,  =.    Se  det  vanligare  'roste'. 

Röst-,  -en,  -er.  A)  Enkelt.  I.  Egeutl. 
1)  Tal  röst.  a)  Hans  r.  hördes  över  alla,  den 
var  klar  och  genomträngande.  Djup,  Idg, 
svag,  späd,  viskande,  hes,  bruten,  slocknad, 
hög,  klingande,  gäll,  skrikig,  falsetfartad, 
tunn,  grov,  skarp,  ljuv,  mild,  behaglig,  man- 
lig, ungdomlig,  befallande,  barnslig  r.  En 
stark  r.,  lik  ljudet  av  en  basun.  Och  han 
ropade  med  hög  r.  ~.  Näsvingarna  skälvde, 
r-en  darrade  ~  E.  Sparre.  Under  det  r-en 
skalv  av  rörelse.  Då  ren  svek  honom  och 
han  tystnade.  Höja  ren.  Sänka  r-en  till 
en  viskning.  Hov  en  kvinna  i  folkhopen  tipp 
sin  r.  Bibeln.  Att  jag  ~  kunde  göra  min 
r.  rätt  bevekande  ib.  Dånet  av  kerubernas 
vingar  hördes  ~  likt  Gud  den  Allsmäktiges 
r.  ib.  Ren  är  Jakobs  r.  ib.  Med  ett  stänk 
av  missnöje  i  r-en.  Känna  igen  ngn  på  r-en. 
Gärna  vilja  höra  sin  egen  r.  b)  Ibl.  även 
om  djur.  Papegojans  ilskna  r.,  då  hon  här- 
made den  druckne,  c)  Barn-,  kvinno-;  ande-, 
ängla-;  bas-,  kommando-;  stentorsröst.  2)  Sång- 
röst, a)  Ha,  (absolut)  sakna  r.  Utbilda  sin  r. 
Sköta  ren  även  till  1.  Hon  hade  en  vacker, 
klangfull,  om  ock  ej  särdeles  omfångsrik 
(alt)röst.  Va  har  ha7i  för  r.f  Hans  r.  är 
ännu  i  målbrottet.  Vara  vid  r.  disponerad, 
ibl.  upplagd.  R-en  lät  ansträngd,  beslöjad, 
kom  inte  fram  ordentligt.  En  smältande 
(kvinno)rö8t.  Partiet  låg  absolut  icke  för 
hennes  r.,  som  i  det  högre  registret  gärna  blev 
skrikig,  b)  Ibl.  snarast  om  den  sjungande. 
Sånger  för  fyra  r-er.  Kör  för,  av  blandade 
r-er  (mans-  o.  kvinno-,  ibl.  även  barnr-er). 
Vi  behövde  här  en  mörk  barytonröst.  Kvar- 
tetten förfogade  över  flera  av  kårens  bästa 
rer. 

II.  Friare  o.  bildl.  1)  a)  Och  en  r.  kom 
från  himmelen:  ^Du  är  min  älskade  Son  ~» 
Bibeln.  Men  mitt  i  bullret  hör  jag  en  r., 
som  säger:  ~  Strindberg.  Vi  går  ombord, 
avgjorde  en  r.,  och  ~.  b)  Genom  stillheten  ~ 
tränga  nattens  och  vildmarkens  välbekanta 
r-er  ~  E.  v.  Otter.  c)  Det  ligger  inte  för 
min  r.  det  passar  inte  för  mig,  är  inte  mitt 
sätt.  d)  Höja  sin  r.  till  försvar  för  ~.  I 
haven  icke  velat  höra  min  r.  Bibeln.  Lyssna 
till  samvetets  r.,  den  inre  ren.  Naturells, 
mänsklighetens  r.  Lyd  en  väiis  r.l  Dig  söver 
smickrets  r.,  hör  sanningens  en  gång  I  Tegnér. 
Kväva  förnuftets  r.  Blodets  r  förnekar  sig 
teÄe  släktskapen  gör  sig  dock  påmind, 'blodet 


är  tjockare  än  vattnet'.  Folkets  r.  (är)  Guds 
r.  En  ropandes  r.  i  öknen.  —  R-er  filmas,  som 
ordat  for  ett  oavhängigt  Finland  O.  Palme. 
Fördömts  av  r-er  nr  alla  politiska  läger. 
Pressr-er.  e)  Tycka  sig  höra  r-er  om  hallu- 
cinationer. Strifidberg  och  'Rerna'.  —  R-er 
i  radio  Tidningsrubrik  1933 ;  namn  på 
radiotidskrift  från  1933.    2)  Ifråga  om  val 

0.  d.  Ha  alla  avgivit  sina  r-er?  Avlämna 
sin  r.  (vid  valurnan).  Lämna,  ge  sin  r. 
ät  '^  även  mer  bildl.  Hopsamla  r-erna.  En 
man,  en  r.  På  den  tid,  då  man  röstade  efter 
fyrk,  då  en  person  kunde  ha  upp  till  40 
r-er.  De  små  r-erna  avgjorde  valet  k  de 
stora  fyrktalen.  Konungen  har  två  r-er  i 
Högsta  domstolen.  Nedlägga  sin  r.  avstå 
från  att  rösta.  Han  fick  30  r-er  mer  (till 
riksdagsman)  än  motståndaren.  Lika  många 
r-er  för  och  emot.  Värva  r  er  (för  ngn  1. 
ngt).  Förslaget  föll  med  18  rer  mot  20. 
Vald  med  alla  avgivna  r-er.  Räkna  r-er(na). 
R-erna  voro  delade  i  konsistoriet.  Vid  lika 
röstetal  ger  ordförandens  r.  utdaget.  Äga 
avgörande  r.  vid  ~  ofta  bildl.  =  diktera 
beslutet,  bestämma  utgången.  —  Stänk-, 
strö-,  tilläggsr-er.     Utslags-,  valröst. 

B)  Ssgr  ha  röst-;  roste-  blott  i  'röstetal'. 
Ngn  gång  kunna  de  även  ansluta  sig  till 
verbet. 

Syn.  A)  I.  stämma;  (ibl. :)(taOorgan,  ljud, 
läte,  ton,  tal,  sång,  ibl.  röstomfång  1.  -läge; 
(ibl.:)  sångare  1.  sångerska;  II.  1) (ibl.  nära:) 
rop;  'någon',  'en  i  hopen';  råd,  (upp)ma- 
ning,  påminnelse(r);  känslan  (för  ~);  (r-er:) 
personer,  en  o.  annan,  några;  ibl.  ljud- 
hallucinationer; 2)  (ibl.)  rösträtt;  ibl.  (röst- 
sedel, valsedel,  votum,  (sitt)  ja  1.  nej. 

—  Röstantal.  Högsta  r-et  uppnåddes 
av  ~.  -apparat.  Tal-  o.  sångorgan.  Rens 
sjukdomar,  -band  se  stämband.  -begåv|ad; 
-ning  (med  plur.).  En  mera  r-ad  föresjöng 
texten,  och  ~  E.  Mjöberg.  —  Men  en  medel- 
måttig r-ning  kan  stundom  utvecklas,  om  ~. 
-beräkning,  -berättigad.  R.  är  varje 
svensk  medborgare,  som  ~.  R.  vid  riksdags- 
mannaval.  Stadens  re  medlemmar  kallas  till 
allmänt  valmöte  den  ~.  -bild|ande;  -ning. 
R-ande  organ.  Stämbandens  roll  vid  r-ningen. 
-disposition.    Vara  vid  god  r.  om  sångare 

1.  talare,  -fel.  R.  bortarbetas,  och  Kjuka 
stämband  behandlas  '^  Annons  1931  -fiske. 
De  avlönade  fullmakt  sinsamlarna  ~  begagna 
sig  av  allt  egendomligare  metoder  i  sitt  r. 
Sv.  Dagbl.  1917.  -flertal.  Pluralitet,  majo- 
ritet. Ett  avsevärtr.  föredrog  dock  den  andra 
utvägen.  -förstärk|are;  ning.  Min  röst  var 
alldeles  för  ~  klen  —  det  var  före  r-arnas 
dagar  —  för  att  kunna  göra  sig  gällande 
i  den  stora  lokalen  A.  Klinckovvström.  Syn. 
(ibl  :)  ropare,  megafon.  -hygien;  -isk.  Ur 
risk  synpunkt  måste  ~  tungspetsr-et  betraktas 
som  det  bästa  Alfh.  Tamni.  -köp.  Valbe- 
stickning  och  r.   Sv.   Dagbl.  19l9.    Genom 


I 


1033 


Röstköp — Rösta 


1034 


r.  i  stor  skala  lyckades  ~  Tsao-kun  6 
okt.  bli  vald  till  president  Verner  Söder- 
berg. 

-läge.  1)  Gd  utanför  siit  normala  r.  Jag 
blev  emellertid  rätt  snart  lomhörd  av  damer- 
nas, som  sd  ofta  fallet  är  i  Frankrike,  höga 
r.  C.  G.  Laurin.  2)  Bildl.  Detta  är '^typiskt 
för  det  höga  ret,  den  vppskrikna  tonen  i 
Australien  S.  Siwertz.  -längd;  -sfel  m.  fl. 
Förteckninw  över  röstberättigade  (särsk.  vid 
politiska  o.  kommunala  val  samt  vid  bolags- 
stämmor). R.  är  för  riksdagsmannaval  grxmd- 
lagstadgad;  om  r-ens  upprättande  och  juste- 
ring se  'Riksdagsmannaval' .  Kommunal  r.  R. 
vid  prästval  kallas  ejr.  utan  'vallängd'.  Finns 
icke  i,  är  struken  i,  frän  r  en.  Upptagen  i, 
d  r-en.  —  Pdtalat  r-sfel.  Rs  upprat  tar  en  i 
orten  Lagen,  -material.  Kören  förfogar 
över  ett  gott  r.  -med|el.  Sdtigerskan,  som 
ypperligt  behärskade  de  icke  alltför  stora 
r-len.  Syn.  röstresurser,  -omfång.  Ha  ett 
ovanligt  stort  r.  Öka  sitt  r.  -organ.  Vår- 
den av  ren.  -OVan|a.  Ebba  Berggren,  Om 
ror  och  talfel.  -plikt.  R.  med  ty  åtföl- 
jande straff  för  den  som  underlåter  att  full- 
göra densamma  infördes  i  Belgien  1S93, 
i  Spanien  till  deputeradekammaren  1907. 
Ville  ~  skärpa  den  allmänna  rösträtten  till 
allmän  r.  Georg  Andrén,  -pluralitet.  Röst- 
flertal, majoritet,  ibl.  röstövervikt.  Erhålla 
r.  -resurser.  Och  en  ilsken  unge  har  matro r. 
Oanade  r.  Pröva  sina  r.  Syn.  röatmedel, 
ibl.  röststyrka.  -räkn]are;  -ing.  Röstsam- 
manräkningen [i  SaarområdefJ  genom  neu- 
trala rare  börjar  A.  E.  Rodhe  jan.  1935. 
Val  av  fre  rare. 

-rätt,  -en.  Rätt  att  gm  röstning  delta 
i  avgöranden  inom  kommun,  stat,  bolag, 
förening  1.  annan  sammanslutning.  I.  En- 
kelt. 'Allmän  r.'  i  bokstavlig  mening  exi- 
sterar ej;  vi  sägas  ha  allmän  r.  oaktat  de 
inskränkningar  i  r-en,  som  råda  t.  e.  för 
omyndiga  eller  straffade  osv  ,  och  även  innan 
kvinnorna  1921  fingo  politisk  r.,  sades  vi 
ha  allmän  r.  Den  pioUtiska  ren  är  i  Sverge 
'allmän'  sedan  1909,  den  kommunala  sedan 
1918.  R.  kan  innebära  valrätt  eller  voterings- 
rätt. Samt  revision  av  vissa  s.  k.  streck,  som 
enligt  nu  gällande  bestämmelser  begränsa 
r-en  1917.  Utvidga,  inskränka  r-en.  Men 
den  lika  ren  är  som  princip  förfelad,  så 
visst  som  människorna  äro  sinsemellan  olika 
B.  Estlander.  Utöva  sin  r.  (själv,  genom  full- 
makt). Varvid  varje  aktie,  för  vilken  r.  mä 
utövas,  berättigar  till  en  röst.  'R.  för  Kvin- 
nor', halvmånadsskrift ,  utgiven  mars  1912  — 
dec.  1919.  II.  Ssgr.  Ex.:  Rsfrågan  särsk. 
om  striden  för  utvidgad  politisk  r.  R-sföre- 
ning  särsk.  för  allmän  r.  1.  för  kvinnans  r. 
De  engelska  r-skvinnornas  ('suffragetternas') 
olämpliga  stridsmetoder.  De  dä  ännu  r-slösa 
klasserna.  Varje  till  r-smyndig  ålder  kom- 
men   man    eller    kvinna    Sv.    Dagbl.    1919. 


R-smöte.  R-sreform.  R-srörelsen  jfr  r-sfrågan. 
R-sstreck.     Sänkning  av  rsåldern. 

-sammanräkning.  Ren  beräknas  ta  ett 
par  dagar.  -sed|el;  -elsförsändelse.  Av- 
lämna sin  förseglade  r-el.  Rlarna  uppsam- 
lades vikna,  i  en  urna.  Ogiltig  r-el.  Märkt 
r-el.  —  Rösta  med  s.  k.  relsjörsändelse  Sv. 
Dagbl.  1922.  -siffr|a.  Uppnå  den  behövliga 
r-an  för  att  anses  vald.  Ilögar-or.  -skala. 
Graderad  r.  som  t.  e.  den  40-gradiga  fyrkska- 
lan.  -skolk|ande;  -are.  Vederbörande  rare 
få  nog  vara  beredda  på  att  göra  bot,  bätt- 
ring och  avbön  på  samma  sätt  som  strejk- 
och  blockadbrytare  1924.  -splittring.  För 
att  undvika  r.  Ren  bland  svenskarna  fällde 
Stålberg  1937.  -springa.  Fackl.  Springa  min 
stämbanden,  -stark,  skr.  1)^.  U.  Bddth 
blev  den  svenska  folkhögskolans  brede  och 
r-e  bard  Alfr.  Fjelner.  2)  /  striden  mellan 
Brantings  och  Bergegrens  anhängare  ha  de 
förra    visat  sig   betydligt  r-are.    -styrka. 

1)  Vrålapan,  som  äger  en  i  förhållande  till 
sin  volym  häpnadsväckande  r.  Partiet,  vars 
rent  fysiska  r.  betydligt  över-går  dess  numerär . 

2)  Varje  parti  [insätter]  i  riksdagen  leda- 
möter i  proportion  till  sin  r-a.  Partiet  mönst- 
rade denna  gång  en  icke  föraktlig  ra.  -vård. 
Sångpedagogen  Axel  Ringström:  Stämbild- 
ning och  r.  1933.  -värv|are;  erska;  -ning. 
Besök  av  någon  agitator  och  r-are  C.  Lars- 
son i  By.  Sker  r-ning  genom  muntlig  eller 
skriftlig  övertalning  är  den^  fullt  lovlig. 
-ägjande;  -are;  [arinna].  Även  med  e-. 
Frågodagsförrättning  med  församlingens 
r-ande  medlemmar  ~.  Syn.  röstberättigad. 
-Övervikt.  Uppnå  r.  vid  valet  om  den 
valde  1    om  parti.     Med  stor  r. 

—  Röst-  1.  Röstetal.  E-formen  vanli- 
gast. 1)  Ex.  med  -e-.  Uppnå  höga  röstetal, 
det  erforderliga  ret.  Proportionalismen  av- 
ser, att  minoriteten  skall  få  representanter 
i  förhållande  till  sitt  r.  Vid  lika  r.  avgör 
här  lotten.  2)  Ex.  utan  -e-.  Ett  antal  man- 
dat, som  svarar  mot  dess  [partiets]  totala 
rösttal  i  hela  riket  Ups.  Nya  Tidning  1932. 
Syn.  ibl.  röstsiffra,  röstantal. 

—  RÖstja,  -ade,  -as;  [are;  -erska];  -ning^ 
(en,  -ar;  -sresultat  m.  fl.).  I.  Vanl.  verb- 
former. Ska  du  infe  upp,  med  d  ra?  R-a 
på  riksdagsman.  Nå,  rar  du  rätt?  Ra  för, 
(e)  mot  ngn  1.  ngt.  Ra  för  uppskov.  Då  man 
r-ade  efter  fyrk,  icke  'per  kapita  .  Ra  pd 
ngn  till  ordförande.  För  min  del  rar  jag 
för  att  vi  uppskjxder  frågan.  Ra  öppet, 
slutet,  med  slutna  sedlar.  Ra  höger,  vänster, 
med  högern.  De  som  r-a  ja,  gå  åt  höger, 
de  som.  rösta  nej  dt  vänster.  Ra  ja  till  ngt. 
Motståndarna  avhöllo  sig  från  att  ra,  rade 
blankt.  Ra  på  befallning,  efter  partipiska(n). 
Låt  oss  r-a  om  deti  Halva  antalet  rande 
gingo  därvid  över  på  ~.  II.  Verbalsubst. 
Ex.:  1)  Den  enskilde  r-aren  i  städerna  och 
på  latidet  ~.   2)  R-ning  med  slutna  sedlar. 


1035 


Kosta— Röta- 


1036 


Rningen  avslöts  först  inemot  midnatt.  Inyian 
resultatet  av  rningen  ännu  hunnit  uträknas. 
Bnitig  'per  kapita ,  dvs.  efter  huvudtal  (1 
man  I  röst).  Den  elit  av  svenska  folket, 
som  rädplägar  och  r-ar  eller  skolkar  från 
både  rådplägning  och  rning  i  riksdagshuset 
T.  Segerstedt.  Fallmaktsr-ningen genom  äkta- 
makeförsändelse  torde  ock  ganska  flitigt 
ha  praktiserats  Tidn.  Upsala  1921.  Syn. 
avge  sin  röst,  delta  i  (en  om)röatning  1. 
val;  (ibl.  nära:)  välja,  tala  (för),  gå  i'n  (för). 

Roste,  -t,  -n.  Mindre  ofta  'röst,  -et,  =' 
(t.  e.  Under  ~  gula  r.  Karlfeldt.  Aled  gavel- 
röst och  tak  R.  Ekelund).  Ofta  skönl.  1. 
fackl.  Yttertaket  består  av  taklaget  1.  stom- 
men (> takresningen,*,  Trastet^)  och  täck- 
ningen, av  vilka  den  förra  uppbär  den  se- 
nare. Högst  uppe  i  rt  höllo  svalorna  på 
med  att  bggga  bo  Hj.  Bengtsson.  Tegelbor- 
garna med  deras  ~  trappgavlar  eller  sand- 
stenssirade,  svängda  r-n  A.  Hahr.  [Fattig- 
huset ligger  där]  med  låga  r-n  M.  M.  Gran- 
ström. Solskenet  lekte  på  r-n  och  språng 
Ola  Vinberg.  Vinden  fick  ett  sparsamt  ljus  av 
ett  par  små  fönstergluggar  i  r-na  C.  Larsson 
i  By.  Förhallens  gavelröste  Sig.  Erixon. 
Syn.  taklag,  takresning.  —  Röstjad;  -ning^. 
Tak,  som  icke  äro  alltför  lågt  rade,  ej  ha 
alltför  låg  r-ning  för  låg  (tak)resning. 

Röt,  -o  se  ryta. 

RötjaS  -an,  [-or].  A)  Enkelt.  I.  Egentl. 
Om  förstöring  gm  mikroorganismer  (särsk. 
bakterier  o.  parasitsvampar)  hos  växt-  o. 
djurdelar.  1)  Vid  ra  bli  de  angripna  par- 
tierna vanligen  missfärgade.  I  köksgolvet 
äro  tvenne  tiljor  närmast  spiseln  angripna 
av  ra;  bättras  för  ... .  kr.  2: — .  Eken  är 
tung,  men  motstår  ra  bättre  än  något  annat 
svenskt  träslag  G.  Gartz.  Det  är  nog  r-a 
i  golvet  redan  'Hasse  Z.'  R-a  och  inte  bota 
gör  snart  ett  fallande  hxis  även  till  verbet. 
Och  lämnade  gården  åt  ra  och  fall  'Kilian'. 
Enär  väggarna  då  lätt  ta  ra.  Utsatt  för 
ra.  Angripen  av  ra.  —  Träd-,  rot-;  hus-; 
kvist-,  torröta.  2)  Klöverran  härjar  denna 
vår  synnerligen  svårt  i  Skåne  och  ~  1927. 
Om  rankr-a  uppstår  på  melonr  ankor  na.  Pota- 
tisr-a.  3)  Yngelran  härjar  svårt  i  bisam- 
hällena Dagens  Nyh.  1919.  —  Sår,  upp- 
komna genom  ra.  Tand-,  benr-a.  II.  Bildl. 
Detta  att  en  klass  ska  leva,  som  om  den 
vore  rik,  när  den  inte  är  det,  är  en  ra  på 
samhället  ~  Elis.  Högström-Löfberg.  Då 
har  kulturen  tagit  invärtes  ra,  och  ~  Har. 
Hjärne.  Vi  bundits  av  värt  eget  jag,  /  vår 
själ  har  tagit  r-a  E.  Gröten felt.  —  Sam- 
hällsr-a.  B)Ssgr  kunna  ibl.  även  ansluta  sig 
till  verbet.  Syn.  (ibl.:)  förstöring,  förrutt- 
nelse(proce8s),  murknande,  förmultnande, 
ruttet  1.  angripet  ställe;  bofällighet,  för- 
fall;  (kall)brand;    korruption;   'anf rätthet'. 

—  RÖtböld.  -feb|er.  B-rars  förekom- 
mande och  botande  Nord.  Fani.'^  •fläck;  -ad. 


Bar  hos  kulturväxter,  -frätt.  B-a  tänder 
Raf.  Lindqvist,  öv.  -månad.  I.  Enkelt. 
Ben  brukar  räknas  från  23  juli  till  23 
augusti,  en  tid,  då  matvarorna  lätt  ruttna. 
Ben,  den  tiden  då  solen  står  i  Lejonet.  Och 
solen  glödde  som  i  rötmånan.  Du  är  sön- 
dagsbarn, men  du  bär  dej  åt,  som  du  vore 
född  i  rötmånan  'K.  Gunnarson'.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Ena  dagen  är  det  r-shett,  den  andra 
höstregnkallt  Hugo  Öberg.  Mitt  i  rshettan 
Hj.  Söderberg.  Att  en  ål  kommer  in  i  ett 
vattenrör  och  förorsakar  driftstörning  inom 
industrien,  låter  som  en  r-shistoria  Sv.  Dagbl. 
1912.  B-skalv  dålig  vanskapt  kalv  1.  kalv 
som  snarast  är  att  hänföra  till  r-shistori- 
erna.  B-snotis.  Själva  solen  sken  som  en 
r-ssol,  ehuru  juni  nyss  ingått  ~  Hj.  Berg- 
man. Det  var  solsken  och  r-svärme  Göran 
Stenius.  Syn.  (ibl.:)  hunddagarna,  årets 
varmaste  tid.  -SJuk;  -a.  En  stock,  som  var 
r.  Hj.  Höglund.  Betor,  angripna  av  r-a. 
-skadja;  -ad.  1)  För  att  förebygga  ror  (på 
träden).  2)  Bad  ved  Sv.  Dagbl.  1919.  Gam- 
mal skog,  delvis  starkt  rad  Tidn.  Upsala 
1932.  Bortgallra  gängliga,  trögväxande  träd 
eller  sådana,  som  äro  rade  ~  Arv.  Lindman. 
-sår.  1)  Egentl.  Sår  som  ej  vill  läka  o.  stän- 
digt varar  sig;  sönderfallande  sår.  2)  Bildl. 
Han  iippmanar  dig  att  förgöra  alla  bekän- 
nare  av  Muhammed,  ty  de  äro  som  elaka 
r.  i  världen,  vilka  smitta  andra  med  dödliga 
sjukdomar  Hertig  Larson,  -ägg.  1)  Egentl. 
Ägg  som  ruttnar  i  redet  o.  aldrig  kläcks. 
2)  Bildl.  Familjens  r.  Bet  i  familjen.  Det 
finns  några  r.  i  klassen,  som  förleda  de 
övriga.  Men  den  gången  fingo  vi  ett  äkta  r. 
in  i  kåren  Arthur  J.  Jacobsson.  Här  samlas 
en  massa  drägg  ~  och  moder  Europa  bidrar 
med  en  riklig  samling  r.  ib.  Syn.  1)  ruttet 
1.  ruttnande  ägg;  2)  'svart  får',  'olycka', 
dåligt  subjekt,  (plur.)  fördärvliga  1.  dåliga 
1.  skamlösa  element,  'ohyra',  'pestböld', 
gemen  lymmel,  ibl.  usel  stackare. 

—  RÖtja^,  -te,  rött,  (särsk.  i  bet.  2  även 
-ade,  -at),  -as;  -vatten  1. -ningsvatten; -ning 
(-en,  -ar;  -ssätt  m.  fl.).  1)  Träden  r-a(s)  lätt 
på  sumpmarker.  Och  konstaterade,  hur  allt 
rostade  och  röttes  i  det  gamla  skrovet  S. 
Siwertz.  Föranledde,  att  ladugården  fort 
(upp)röttes.  Skeppens  bjälkar  ha  murknat 
alltren  och  tågen  ha  råts  B.  Risberg.  — 
Svett  röler  linne.  2)  Ifråga  om  lin  o.  hampa. 
a)  Vare  sig  linet  skall  ängsras  eller  ras  i 
kallvatten  ~  eller  varmvattenras,  måste  linet 
alltid  först  torka  på  åkern  E.  O.  Arenander. 
Ett  ojämnt  rat  lin  ib.  För  mycket  rad 
hampa  Ekenberg-Landin.  b)  B-ningen  avser 
att  uppmjuka  stjälkarna,  så  att  lågorna 
lättare  kunna  skiljas  ur.  I  backen  nerimot 
ån  låg  linet  till  r-ning  A.  Bondeson.  Andra 
r-ningssätt  äro  kall-  och  varmvattensr-ning 
B.  Jönsson.  Ängs-  1.  daggrningeti.  Syn. 
1)  ta   röta,    skadas    1.   angripas  1.  frätas  1. 


1037 


Kota' — Röveri 


1038 


förstöras  av  röta;  (ibl.  nära:)  ruttna,  multna, 
murkna;  bringa  i  förruttnelse;  2)  med  hjälp 
av  vatten  1.  ånga  få  tågan  att  skiljas  från 
skävorna. 

Rött  se  röd,  röja*  o.  röta^.  Rötter  se  rot. 

RÖvja,  -ade,  -as;  ra  bort  ru  m.  fl.  se 
bortr-a  m  osv.  1)  Egentl.  Härjare  härja, 
rövare  r-a'^  Bibeln.  Manskallr-a  dina  skatter 
ib.  R-a  ngt  från  ngn.  —  Posten  har  blivit 
r-ad.  —  Varvid  man  hos  dem  fann  450,000 
mark  i  rade  pengar.  Rat  gods.  2)  Friare 
o.  bildl.  a)  Kråkor,  som  ra  ägg  från  små- 
fåglar. —  Att  klättra  i  höga  träd  och  ra 
skatbon  Stina  Palmborg.  Deras  bon  liksom 
fiskmåsarnas  hade  med  all  sannolikhet  r-ats 
Naturens  liv.  b)  Mest  skönl.  Ra  ngns 
oskuld.  Ra  heder  och  ära  ifrån  ngn  ta. 
Hur  hösten  snart  skall  ~  ra  deras  blad 
'Kerstin  Hed'.  Men  tiden  rostade  klingan  / 
och  r-ade  armens  kraft  Per  Weiland.  Tomma 
tidsfördriv,  /  som  hälsans  rosor  från  hans 
kinder  r-at  Wilh.  Sundelöf.  Syn.  med  våld 
f  rånta(ga)  nj,  (f  rån)st  jäla  (oi),  bestjäla,  plundra, 
råna,  utsätta  för  röveri  1.  plundring,  bort- 
ta(ga)tij,  (ibl.  nära  :)roffa,  brandskatta,  skövla, 
kapa  åt  sig,  annektera,  orättmätigt  tillskansa 
sig  1.  bemäktiga  sig  1.  sätta  sig  i  besittning 
av.  —  Rövar|e,  -(e)n,  -e.  1)  Ren  på  korset. 
Råka  ut  för  r-e.  AU  Baba  och  de  40  r-na. 
Den  (o)botfärdige  ren.  Ett  band  av  r-e, 
som  hade  sitt  tillhåll  i  skogen  intill  slottet. 
Få  r-na  inom  lås  och  bom.  Den  'ädle'  ren, 
som  stjäl  från  de  rika  och  ger  dt  de  fattiga. 
Soldat  och  re  äro  i  Kina  ofta  liktydiga 
begrepp.  Tio  veckor  bland  kinesiska  re.  — 
Sjö-,  stråtr-e.  Post-,  kvinnor-e.  Amerikanska 
tdgre.  —  Äggre  även  om  djur.    2)  Friare 

0.  bildl.  a)  De  som  spelat  re  i  första  akten 
spela  präster  i  den  andra  Aug.  Blanche. 
b)  Ngt   värd.     I    uttr.   Leva   re   (med  ngn 

1.  ngt)  leva  vilt,  fara  vilt  fram,  föra  ett 
vilt  liv;  bråka  o.  väsnas.  Och  gamle  Adam 
sladdrade  och  drack  /  och  levde  re  bland 
glas  och  brickor  ~  Fröding.  Då  vi,  väl  en 
sex,  sju  stycken  pojkar,  levde  re  i  det  rum 
vi  hade  att  förfoga  över  E.  Lieberath.  ^w 
kunde  stormen  få  leva  re  så  mycket  den  ville 
därutanför  E.  Didring.  Syn.  (mer  1.  mindre 
nära:)  rånare,  tjuv,  plundrare,  korsar,  ban- 
dit, bov,  skurk. 

—  RÖvaraktig,  -t; -het.  Ett  rent  rt  ut- 
sugeri. En  r.  fysionomi,  -anförarje.  Lyckas 
gripa  självaren.  Syn.  rövarhövding,  rövar- 
kapten.  -band.  Schillers  R-et,  översatt  av 
K.  A.  Nicander.  Då  Joseph  Bartolis  r.  upp- 
trädde på  Korsika  för  några  dr  sedan  ~  O. 
Enckell.  Syn.  rövarhord  1.  -hop  1.  ibl.  -pack. 
-baron.  Rovriddare  eller  r-er  ~.  -borg. 
Rasera  rovriddarnas  rar.  Affischer  med 
svarta  r-ar  på  lila  klippspetsar  mot  rymder 
av  orange  M.  Rogberg.    -bragd.    Italiens 


r-er  i  Abessinien,  -historija.  Otrolig,  falsk 
1.  spännande  o.  vild  h.  Vill  du  jag  ska  tro 
såna  r-er!  Avlivad  ra  från  Konradsberg. 
Folkets  Dagblad  har  otur  vid  hopsnickran- 
det  av  sina  r-er  Sv.  Daghl.  1925.  De  vildaste 
r-er.  Det  är  nästan  med  vemod  man  konsta- 
terar, att  livet  självt  ibland  kan  vara  värre 
än  den  värsta  r-a  Öv.  fr.  'Essad  Bey'.  -hord 
rövarband,  -håla  rövarkula  1.  -näste,  -hän- 
der. Falla,  komma,  råka  i  r.  ngn  gång  i  rövar- 
hand. Även  bildl.  T.  e.  En  man  for  ned  från 
Washington  till  Paris  och  föll  i  r.,  det  är 
Woodrow  Wilsons  saga  T.  Segerateät.  -höv- 
ding. De7i  ädla  och  stolta  ren,  f  d.  mun- 
ken Fra  Diavolo  Jac.  Ahrenberg.  Denne 
hade  i  många  år  varit  en  fruktad  r.  G. 
Agge.  Syn.  rövaranförare.  -kapten.  Och 
slogs  som  en  r.  Karlfeldt.  -kul|a.  1)  Egentl. 
Komma  mitt  in  i  r-an.  överraska  rövarna  i 
själva  r-an.  2)  Bildl.  Göra  Herrens  tempel  till 
en  ra.  Var,  som  alla  pärlfångarstationer, 
en  veritabel  ra  Arthur  J.  Jacobsson.  Ståtar- 
kåkarna  däremot  sågo  ut  som  ror  'K.  Gun- 
narson'. Syn.  rövarhåla  1.  -näste ;  (ibl.:) 
(eländigt)  näste.  -köp.  Få  ngt  för  r.  rövar- 
pris. 

-liv.  Även  bildl.  (jfr  'leva  rövare).  En 
liten  lastångare,  där  det  på  kvällen  rådde 
veritabelt  r.  -myr|a.  Formica  sanguinea. 
Slavmyror,  som  uppföits  i  r-ors  bon  G. 
Adlerz.  -näste.  När  Alger  var  ett  på 
berget  uppkrupet  arabiskt  r.  F.  U.  Wrangel. 
Befästa  r-n  E.  Klein.  —  Se  ut  som  ett  r. 
Syn.  se  rövarkula,  -pack.  -politik.  Mak- 
ternas r.  mot  Kina  på  1890  talet  J.  G.  An- 
dersson, -pris.  För  att  till  r.  komma  över 
hemman  och  skogar  V.  Spångberg.  Få  ngt 
för  r.  otroligt  1.  skamlöst  billigt,  för  en 
spottstyver,  för  (rakt)  ingenting,  -roman. 
»Som  i  den  värsta  r.  I  r-erna.  -roniant|ik; 
-isk.  R-iken,  sådan  den  representerades  av 
Korsika.  —  En  underhållningsbok  skall  göras, 
om  den  nu  trots  allt  göres,  enbart  r-isk,  trev- 
ligt hemsk,  osannolikt  lycklig  Erik  Hedén. 
Teateraktigt  r-isk.  -tillhåll.  Ett  fruktat  r. 
-tåg.  Kriget  kan  närmast  karaktäriseras 
som  ett  r.  -vis.  Riktigt  på  r.  -väsen; -de. 
R-det  i  Kaukasus. 

—  Röveri,  -(e)t,  -er;  -hantering  m.  fl. 
Kineser  ~,  som  haft  r.  till  yrke  Fredr.  Adel- 
borg. Idka,  ägna  sig  åt  r.  Företa  rer  bland '^. 
Att  inte  ett  enda  r.  förekom  inom  hans 
område  E.  Nyström.  Bedrev  flodröveri  på 
Volga-vattnen  Raf.  Lindqvist.  Råkade  i  delo 
med  rättvisan  genom  ettpoströveriT.  HwasB. 
—  Och  ville  skydda  sin  dyrbara  villebråds- 
stam  mot  mickels  r(-er).  Syn.  (nära :)  plund- 
ring, tagande  med  våld  (av  annans  egen- 
dom), stölder  o.  rån.  —  Röversk|a,  -an, 
-or.  Nästan  blott  som  sista  ssgsled.  T.  e. 
Barnar-an  i  polisförhör  Tidn.   Upsala  1918. 


S  (äes);  8'et,  =,  best.  plur.  s'en  (särsk. 
i  smtl.  även  sena);  -formad  1.  -formig;  -ljud 
(ssgrna  med  bindestreck).  Bokstav  o.  ljud. 
Med  ett  starkt  väsande  s.  Läspat  s.  Frans- 
kans tonande  s  t.  e.  i  'la  rose'.  Krökt  i 
form  av  ett  S.  S-formigt  böjd.  8,  alfabetets 
ojämförligt  största  bokstav. 

Sa  se  säga. 

Sabadill,  -en;  -frö;  -odlare  m.  fl.  Saba- 
dilla  officinalisfen  liljeväxt).  Sabadill- 1.  lus- 
ättika, som  fås  ur  de  mogna  s-fröna,  nyttjas 
till  förgörande  av  huvudlöss  och  dylik  ohyra. 

Sa'bbat  (vanl.  med  grav  o.  kort  1.  långt 
-at;  även  med  akut  o.  kort -at  o.  ngn  gång 
med  huvudton  på  -ät);  -en,  -er.  Som  enkelt 
högt.  Ssgrna  ofta  bibi.  o.  högt.  1)  Efter 
att  på  6  dagar  ha  skapat  världen  vilade 
Qud  på  den  sjunde  och  höll  s.  S-en  blev 
gjord  för  människans  skull  och  icke  männi- 
skan för  s-ens  Bibeln.  Är  det  lovligt  att 
bota  sjuka  på  s-en?  ib.  Alla  som  hålla  s-en, 
så  att  de  icke  ohelga  den  ib.  Vanhelga  s-en. 
Då  senjust  inbröt  Ernst  Klein.  Efter  s-ens 
utgång  ib.  Firandet  av  s(en),  som  hos  ju- 
darna började  med  fredagens  solnedgång  och 
varade,  'till  dess  tre  stjärnor  tänts  efter  lör- 
dagens' ,  förlades  inom  kristenheten  till  första 
skapelsedagen,  söndagen;  islam  har  s.  på 
fredagen.  Landet  skall  hålla  s.  åt  Herren 
Bibeln.  Vi  skulle  icke  köpa  det  av  dem  ~ 
på  s.  ib.  Och  stapelns  Falumalm  /  ringer 
8.  vid  den  saliges  färd  Karlfeldt.  Då  sen 
ringer  in.  Bryta  s-en(s  helgd).  Mina  s-er 
skolen  I  hålla  Bibeln.  Under  tre  s-er  talade 
han  där  med  dem  ib.  När  han  på  en  s.  hade 
kommit  in  till  ~  ib.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  När 
på,  henne  blott  jag  tänker,  I  blir  där  s.  i 
mitt  hjärta  J.  Saxon.  b)  Människan  lever 
inte  av  bröd  allenast,  men  när  barn  hungra, 
har  djävulen  s.  Häxsabbat  se  d.  o.  Syn. 
vilodag,  sabbatsdag,  helg(dag);  (söndags-  1. 
sabbats)vila,    ro  (o.  helgd),  himmelsk  frid. 


—  Sabbatsafton.  Sabbatsdagens  afton 
1.  aftonen  före  sabbaten.  Rabbi  Meir  plä- 
gade utlägga  läran  i  församlingshuset  varje 
8.  Ernst  Klein,  -brott;  -sböter.  S.  är  enl. 
gällande  svensk  rätt  att  på  sön-  och  helgdag 
mellan  6  f.  m.  och  9  e.  m.  utföra  arbete, 
som  icke  är  nödvändigt,  men  hithörande 
straj^bestämmelser  komma  numer  sällan  till 
användning.  Begå  s.  -bryt|are;  -erska.  Jfr 
föreg.  -dag.  S-en  ingick  mild  och  strålande 
vacker,  -fest.  Även  om  'häxsabbat',  t.  e. 
Och  skruda  sig  till  Blocksbergs  s.  Nils  Boh- 
man, -firande,  =  1.  -t.  Part.  o.  subst.  -frid. 
Mtn  hembygds  stilla,  helga  s.  L.  Holmes. 
-klock|a.  Och  plötsligt  dallrar  luften  vitt 
omkring  /  av  fjärran  s-ors  djupa  klang  R. 
Jändel.  -ledig;  -het.  Att  personalen  måtte 
beredas  stadgad  shet  Tidn.  Upsala  1920. 
-lik;  -nande.  Allt  var  tyst  och  s-^  Emilie  Fly- 
gare-Carlén.  -prydd.  I  det  sa  rummet  Öv. 
fr.  K.  E.  Franzos.  -ro.  När  helgmålsklockan 
ringer  s.  C.  Larsson  i  By.  —  Kom  att  efter 
kval  och  strid  /  ge  oss  stilla  s.  Math.  Roos. 
Syn.  sabbatsvila  1.  -frid.  -skola.  Adven- 
tisterna  hålla  s.  lördag  f  m.  kl.  10  30, pastor 
C.  Oidlund  1931.  -stilla.  S.  under  oss  låg 
staden  V.  Rydberg,  -stämning.  För  att 
icke  bryta  s-en.  -tyst.  De  sa  gatorna  Joh. 
Nordiing.  -tåg.  Ä  bibanorna  [till  Uppsala — 
Gävlelinjen]  ha  dagarna  före  och  under 
helgen  de  s.  k.  s-en  gått  Ups.  Nya  Tidn. 
1919.  -vilja.  1)  När  kyrkklockorna  kläm- 
tade in  san  Anna  Alm.  2)  En  försmak  av 
Guds  folks  (eviga)  sa.  Ingå  i  den  himmelska 
s-an.  -år.  1)  Bibi.  Vart  sjunde  år  skulle 
israeliterna  hälla  s.,  låta  jorden  ligga  obru- 
kad osv.  2)  Bildl.  Nu  kanske  är  ert  s.  S. 
Selander.  Och  sä  gick  det  tre  år  ~,  de  tre 
s-en  vi  fingoför  Xenias  pärlor  Öv.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  Syn.  viloår,  år  av  vila  o.  helgd; 
lugnt  1.  bekynimerfritt  år. 

—  Sabbatligen,  adv.  Bibi.  o.  d.  Man 


1041 


Sabbatligen — Sabotage 


1042 


samlades  s.  till  gemensam  uppbyggelse  ur 
fädernas  heliga  skrifter  Erling  Eidem. 

Sa'bbik  (akut,  kort  i);  -en,  -ar;  -nät; 
•stim.  Se  elritsa.  Betar  sina  revar  mä  löja 
d  smämört  eller  s.  E.  Sparre. 

Sab|el,  -eln,  -lar.  1)  Alla  i  militärt  bruk 
nyttjade  längre  sidovapen  kallas  mimer  s-el, 
både  de  raka  och  de  krökta.  Svenska  kavalleri- 
ets beväpning  är  s-el  och  karbin.  Fakta,  hugga 
med  1.  på  sel.  Duell pd  sel.  Medjlatanav 
s-eln.  Poliss-eln  bor  t,  battong  i  stället ;  befälet 
får  dock  fortfarande  bära  s-el  1926.  Turkisk 
(krok)s-el.  Ryttar-,  kavalleri-,  officers-,  husar- 
s-el.  —  En  ~  officers-  och  underofficersskola, 
som  uppsutten  räknade  220  s-lar  E.  Nyström. 
2)  Plur.  som  mild  'svordom'.  Jfr  'djävlar'. 
> S-lar*,  mumlade  han  och  ~  Jac.  Ahrenberg. 
Vad  s-lar  -  -  -.?  L.  Munsterhjelm.  S-lar  också  I 
ib.  Glöggen  för  s-lar!  K.  Stangenberg.  Nu, 
s-lar,  faller  jag  i  backen  Olle  Hedberg.  Nu 
s-lar  i  mej  är  man  sexton  år  och  ~  Lili 
Ziedner.  S-lars  blod  I  Och  ändå  kunde  mayi 
ge  sig  s-larna  på,  att  ~  Fanny  Alving.  En 
8-larna  så  viktig  person  Ninian  Weernér. 

—  Sabelbajonett  b.  med  sabelklinga. 
-balja,  -beväpnad.  Poliskåren  uppträdde 
dagen  till  ära  s.  Ups.  Nya  Tidn.  1930. 
-bärrem,  -böjd.  Spetsiga,  sa  fenor  skära 
vattenytan  S.  Barthel.  [Dej  långa,  sa  frö- 
husen S.  Schiöler.  -flatja.  Och  höggo  in 
med  s-orna  Öv.  fr.  'Erwin  Rosen',  -form; 
-ad;  -ig.  Böjd  i  (krok)sabelform.  —  Första 
handpennan  [hos  skatsläktet]  s-ad  och  smal 
E.  Lönnberg.  —  De  sigt  böjda,  långa  ~ 
vingarna  I.  Hortling.  -fäktjare;  -ning. 
Ungrarna  stadgade  här  ~  sitt  rykte  som 
kanske  Europas  bästa  s-are  Olympiska  spe- 
len 1912.  —  S-ning  torsd.  afton  mellan  6— 7. 
-fäste.  Och  handen  kramade  det  juvelprydda 
st  ~  E.  Grip.  -gehäng.  -handrem  lin- 
dad på  sabelns  fäste  (o.  försedd  med  tofs). 
-hornad.  Ungersk  bonde  med  sina  se  oxar 
Gust.  Bolinder.  -hugg;  -ning  (sabelfäkt- 
ning).  Åtskilliga  s.  hade  utdelats,  och  några 
personer  hade  blivit  överridna  F.  U.  Wrangel. 
-hylsa  för  sabelns  fästande  vid  sadeln. 
-klinga,  -koppjel.  Se  koppel  II 1.  Att 
en  angripare  får  ett  farligt  tag  bakifrån  i 
släpremmen  på  slet  Gnst.  Cederström.  -lik; 
-nande.  Baljväxt  med  sa  baljor.  -lilj|a. 
Gladiolus.  S-or  i  praktfulla  färger'^,  -rassel. 
Sporrklirr  och  s.  Harry  Blomberg.  —  Även 
bildl.  Det  var  ett  oupphörligt  s.  i  hans 
[Wilhelm  II:s]  diplomati  T.  Segerstedt. 
Syn.  ibl.  sabelskrammel.  -skramjlande; 
-lare;  -mel.  Gärna  bildl.  Ty  den  som  höll 
strängt  på  sin  nya  värdighet,  det  var  vår 
siande  fanjunkare  J.  P.  Hansén.  —  Vi 
[japaner]  äro  inga  s-lare  Öv.  fr.  K.  Nohara. 
Några  s  lare  och  vettvillingar  Sven  Lidman. 
—  *S-meh  på  tyskt  junkervis  Sigfr.  Alm- 
quist.  Inte  ~  någon  dussinflicka,  vars  hjärta 
fångas    med   mustaschtvinnande   och   s-mel 


Ernst  Lundquist,  öv.  Det  var  alltid  smel 
i  hans  tal;  han  kunde  inte  diskutera  den 
fredligaste  sak  utan  att  gå  på  som  en 
bättre  dragon  Öv.  fr.  H.  L.  Mencken.  Den 
franska  s-melspolitiken  1921.  Syn.  (s-mel 
ofta:)  krigiskt  1.  skrytsamt  bot.  -slukjare; 
-ning.  På  marknadsplatsen  åsåg  jag  en  dag 
en  s-ares  prestationer  E.  Westermarck. 
-ställ.  Han  sprang  ut  och  hämtade  sin  sabel 
i  s-et  Öv.  fr.  Boleslavski.  -task|a.  S-an, 
en  platt  läderväska  med  utsmyckat  lock  och 
fäst  vid  sabelkopplet  med  långa  remmar, 
tillhörde  husarregementena  och  var  ursprung- 
ligen avsedd  för  förvaring  av  tjänstemedde- 
landen, sedermera  ett  tillbehör  till  parad- 
dräkt; s-an  avskaffades  hos  oss  1893.  -välde 
militärvälde,  militarism. 

—  Sabla'  (grav);  =.  Milt  'svordoms- 
uttr.'  (jfr  djävla  o.  d.).  Att  det  var  ett  s. 
sjd  att  ~  Bo  Beskow.  Det  var  en  s.  väg 
att  gå  i  slasket  A.  Knöppel.  Jag  ger  ~ 
sjutton  i  den  här  s.  stan  ~  Harry  Blomberg. 
En  sån  s.  karl  att  snarka!  E.  Sparre.  Jag 
vet,  jag  vet;  jag  ä  en  s.  dåre.  >S.  led- 
sam prick»,  vidhöll  Kristoffer  sin  mening 
Gust.  Janson.  Varför  ~  skall  det  vara  så 
lätt  för  somliga  och  sd  s.  krångligt  för  migf 
Elin  Wägner.  —  En  sjusabla  historia  blev 
det!  Syn.  jfr  (det  starkare)  (d)jävla.  — 
Säblja^  ned  1.  ner  m,  -ade,  -as;  -ning.  — 
Säblig,   -t,  -are.     Till  sablad     Jfr  djävlig 

0.  d.  Oyn  vi  inte  varit  så  st  hungriga  C. 
Lagercrantz.  Och  Ulla,  som  ju  annars  var 
så  noga  med  allt,  som  var  fint  ~,  nekade 
sig  ~  varken  y>S7naskensi>,  ^asflott*  eller  *s-ty 
Elis.  Kuylenstierna  Wenster.  (Det  luktar 
gott,  sa  Yngve  ~)  St  gott,  sa  Åke  R.  Holm- 
ström. Akta  dig  s-t  väl,  för  nu  kommer  vi! 
Gunnar  Cederschiöld.  Lovade  kusken  all- 
deles st  med  dricks,  om  ~  Fanny  Alving. 
Du  pratar  den  saste  smörja,  pappa  Öv.  fr. 
Wodehouse. 

Sabin,  -en,  -er;  -errovet  (s-skornas  bort- 
rövande: enl.  sägnen  skall  Romulus  för 
att  avhjälpa  kvinnobristen  i  Rom  låtit  yng- 
lingar vid  en  fest  i  Rom  bortröva  de  s-ska 
ungmörna);  -sk  (-t); -sk |a  (-an, -or).  S-erna,ett 
fornromerskt  folk  i  mellersta  Italien,  inklämt 
mellan  Latium,  Etrurien,  Umbrien  och 
Picenum. 

Sabotäg|e  (-asj);  -et,  -e.  Skadegörelse, 
långsamhet  i  arbetet  m.  m.  varigm  arbetare 
söka  komma  åt  arbetsgivare ;  även  friare  om 
osympatiskt,  olagligt  1.  våldsamt  motstånd 

1.  stridssätt  särsk.  vid  konflikter.  I.  Enkelt. 
Lilla  set  1.  obstruktion  och  stora  set  1.  av- 
siktlig skadegörelse  och  ekonomisk  terror  till- 
höra de  syndikalistiska  kampmedlen,  men 
ha,  enligt  Sv.  Uppslagsbok,  i  allm.  förkas- 
tats av  den  reformistiska  fackföreningsrö- 
relsen. (Ut)öva,  göra  se.  Att  se  förövats 
mot  Rikstelefons  materiel  1919.  Dylika  s-e 
äro  högst  osympatiska  och  borde  kriminali- 


1043 


Sabotage— Sadeldyna 


1044 


seras.  II.  Ssgr.  Ex.:  Påstådda  s-ebrott  i 
Sovjetryssland.  Sedomarna  ^  överklagas  i 
hovrätten  1919.  Väl  förberedda  s-eddd.  — 
Saboter|a,  -ade,  -as;  -ing  (en,  -ar;  -sför- 
sök  m.  fl).  Jfr  föreg.  Intr.  o.  träns.  S-ande 
syndikalisier.  Den  ryska  musjikens  outrot- 
liga tröghet  och  förmåga  att  ~  sa  vad  han 
var  ålagd  att  utföra  R.  Holmström.  De 
stämplades  som  reaktionärer,  och  det  an- 
tyddes, att  de  sade  regeringens  arbete  Öv. 
fr.  Boleslavski.  Och  som  följd  härav  skulle 
sannolikt  också  Italien  sa  hela  konferensen. 
Eller  också  sa  vi  vår  vilja  igenom  'En 
syndikalisf  i  Arbetet  1915.  —  Dess  bättre 
måste  eventuella  s-ingsförsök  [mot  byggfre- 
den]  bli  totalt  utsiktslösa  febr.  1934.  Syn. 
(olagligt,  med  våld  1.  hemligt)  söka  skada 
1.  stoppa  1.  (för)hindra  (ngt),  'vältra  ste- 
nar i  vägen  för'.  —  Sabotör,  -(e)n,  -er. 
Nya  stränga  domar  avkunnade  mot  s  er  [i 
Ruhr]  1923.  Fredens  ser  i  massakonfikten 
1928.     Nödhlälpens  ser  1929. 

Sacellani(-säll-);  -(e)t,  -er.  Kapellförsam- 
ling; komministratur,  komministersyssla. 
Såsom  nådar spredikant  vid  lediga  set  där- 
sammastädes  (1934)  N.  E.  Ritzén.  —  Sacer- 
dotälpredikan  (-särd-).  Predikan  före 
prästvigning  (hållen  av  en  av  dem  som 
skola  invigas). 

Sack,  -en,  -ar.  Mindre  vanl.  för  'fotsack'. 
Flickan  har  krupit  ned  under  s-en,  och  jag 
har  lagt  en  filt  över  henne  'Hasse  Z.' 

Sackja,  -ade,  [-as];  -ning.  Vanligast  i 
särskrivna  (mer  säll.  lösbara)  ssgr.  Sjöv. 
o.  friare  samt  bildl.  I.  Enkelt.  Ett  fartyg 
säges  s-a,  när  det  av  vind  eller  ström  drives 
bakåt.  Och  låter  vagnen  sa  litet,  tills  ~ 
Neréns  Bilbok.  II.  Ssgr.  Ex.:  [På  Strand- 
vägen gick  det  inte  längre,]  han  började  s-a 
akterut  (bli  efter)  H.  M.  Nordlindh.  Båten 
började  s-a  akteröver  Evert  Taube.  Men  jag 
misstänker,  att  jag  s-ar  långt  akter  över 
härvidlag  också  (ifråga  om  rang)  Alb.  Eng- 
ström. Sa  av  se  avs-a.  Han  sade  bakefter, 
blev  stående  ^  Gust.  Hellström.  Ett  folk, 
vars  nerver  anfrätas  av  vällevnad, sar bakut 
T.  Segerstedt.  Och  började  sa  efter  allt 
mer  och  mer  Olympiska  spelen  1912.  Den 
gamla  julianska  kalendern  har  så  småningom 
8-at  efter,  så  att  ~  M.  P:8on  Nilsson,  över 
klippor,  där  dyningen  s-ar  /  tillbaka  i  djupet 
från  slipad  rand  A.  Mörne,  Syn.  gå  bak- 
länges, 'driva';  (sakta  farten  o.)  bli  efter, 
'gå  tillbaka',  ibl.  sjunka  tillbaka. 

Sackarin,  -et  1.  -en.  I.  Enkelt.  Set  upp- 
täcktes dr  1879.  Ren(t)  r.  är  omkr.  500  gånger 
sötare  än  rörsocker.  Set  nyttjas,  liksom  sitt 
natriumsalt  'kristallos',  för  'sockerpatienter' 
(som  ej  tåla  vanligt  socker).  Te,  som  vi 
sötade  med  s.  A.  Hj.  Uggla,  öv.  II.  Ssgr. 
Ex.:  S-fritt  [socker dricka]  J.  Landin.  En 
s-haltig  sockerdricka  [måste]  betraktas  som 
en   ren  förfalskning,  säger  vattenfabrikan- 


ternas riksförbund  1930.  De  amerikanska 
kompositörernas  s-söta  sentimentalitet  ~  Öv. 
fr.  Alex.  Michailovitj.  Ta  upp  en  s-tablett 
och  lägga  den  i  kaffekoppen.  —  SackaröS 
(-ås);  -et  1.  -en.    Röreocker,  vanligt  socker. 

Sadducé,  -(e)n,  -er;  -isk  (-t).  Serna,  ett 
parti  inom  judendomen,  erkände  blott  Mose 
l(ig  (ej  'de  äldres  stadgar')  och  förnekade 
läran  om  änglarna  och  uppståndelsen.  Ta- 
gen eder  till  vara  för  fariséernas  och  sernas 
surdeg  ~  Bibeln. 

Sade  se  säga. 

Sadjel  (akut);  -eln,  -lar  (grav).  1)  Huvud- 
bet.  a)  S-eln  består  av  s-elbom,  överklädnad 
(av  skinn  med  tagelstoppning)  och  tillbehör 
(såsom  selgjord,  stigbyglar,  vojlock  1.  filt  samt 
ibl.  packfickor  m.  m.).  Förr  hade  s-eln  höga 
bommar  fram  och  bak,  mellan  vilka  ryttaren 
satt  säkert,  men  obekvämt,  inkilad.  —  Rida 
med,  utan  sel.  Gångarn  ~  väntar  på  sin  sel 
C.  Larsson  i  By.  Hästen  ~  hade  aldrig  förr 
gått  under  s-el  eller  i  sele  'K.  Gunnarson'. 
Pä  egen  s-el  rider  man  alltid  bäst.  Utan  att 
ett  ögonblick  besinna  sig  sprang  prinsen  i 
s-eln  och  ~  S.  Agrell,  öv.  Svinga  sig  i  s-eln. 
Stiga  upp,  hjälpa  ngn  upp  i  seln.  Gled  ur 
s-eln  och  ~  Ax.  Munthe.  Sitta  säkert,  fast 
i  s-eln  även  bildl.  Men  knappt  hade  han 
blivit,  kände  han  sig  säker  i  seln, förrän  '^^ 
ofta  bildl.  Kommunisterna  suttopå  den  tiden 
tämligen  löst  i  s-eln  ~  (bildl.)  Öv.  fr.  'Essad 
Bey".  Kasta(s),  störta,  lyfta  ngn  ur  s-eln 
även  bildl.  Släpper  man  först  tygeln,  är 
man  snart  ur  seln.  Stiga,  springa  ur  s  eln, 
siarna.  Utdelade  sina  order  från  s-eln. 
Pojken  hade  han  framför  sig  på  sebi.  Hjälpa 
ngn  ur  seln.  Han  hade  varit  spanndräng 
och  suttit  till  s-els  i  fyrtio  år  ~  (mindre 
vanl.)  Harry  Martinson,  b)  Armé-,  rid-, 
pack-,  klövje-,  dam-,  fruntimmers  ,  kvinno-, 
tvär-,  herr-,  kapplöpnings-,  kröningss-el.  Ka- 
mels-el.  Cykelset.  2)  Bibetydelser,  a)  Bakre 
ryggstycket  av  vissa  slaktdjur  (t.  e.  får, 
kalv,  ren,  rådjur).  Seln  glaseras  och  ser- 
veras med  sin  sås  Hagdahl.  S  eln  stekes  hel 
och  nyttjas  ofta  vid  festmåltid.  Till  s-eln 
höra  vid  styckning  både  kotlettraderna  och 
filéerna.  Halv  sel  av  svin  kallas  också  rygg- 
stycke 1.  fläskhare.  Rådjurs-, hammel-,  lamm-, 
rens-el.  b)  Mittpartiet  av  ryggen  på  en  del 
djur  (t.  e.  hund).  Hund  med  brunt  huvud 
och  mörk  s-el  bortsprungen  Annons  1917. 
c)  Nedsänkt  mellanparti  av  bergsrygg.  Gräs- 
klädda,  kala  kullar  bilda  passadeln  C.  A.  J. 
Gadolin.  d)  Mus.  Tvärlist  min  snäckan 
o.  gripbrädet  på  ett  stränginstrument. 

—  Sadelbom,  fackl.  Sadelstomme  av 
trä  o.  stål.  Höga  gammaldags  s-mar  där 
ryttaren  satt  trångt,  men  också  dess  säkrare 
kunde  motstå  en  motståndares  lanssföt. 
-brott.  Rygg-  1.  mankskada  hos  häst  ådra- 
gen gm  sadeltryck,  -bruten.  Jfr  föreg. 
o.    selbruten.    -båge    sadelbom,    -dyna. 


I 


1045 


Sadeldyna—  Safari 


1046 


Stoppad  sits  på  sadel. -fast; -het.  l)Egentl. 
Han  är  hästvan  och  s.  ~  J.  G.  Andersson. 
2)  Bildl.  Fritz  Dardel,  som  ännu  vid  denna 
tid  inte  var  så  s.  i  svenska  språket  F.  U. 
Wrangel.  Så  snart  regeringen  kände  sig  s., 
återupptog  den  hänsynslöst  vänster  kursen. 
Då  Heiden  började  känna  sig  mera  s.  i  sitt 
höga  ämbete  ~  Annie  Furuhjelm.  Och  måste 
vädja  till  de  i  ämnet  s-aste  i  klassen  E.  G. 
Lilijebjörn.  Syn.  1)  fast  1.  säker  1.  som 
sitter  stadigt  i  sadeln;  2)  säker  på  sin  sak, 
'styv',  okugglig;  'varm  i  kläderna',  'hem- 
ma(stadd)'.  -fick|a.  Packficka  till  sadel. 
Vapnen  i  s-orna,  lasson  och  piskan  pä  sadel- 
knappen 'K.  Gunnarson',  -filt.  Vi  bredde 
ut  s  arna  över  ~  A.  Hj.  Uggla,  öv.  -form; 
-ad;  -ig.  Yttertaket  är  i  vanlig  s.  Fr.  Bore- 
lius.  —  S-ad  näsa  R.  Nordenstreng.  Ett  sat 
pass  över  ~  Estrid  Ancker,  öv.  —  Bergs- 
ryggen är  här  sig  och  ~.  -färg.  [Täcke, 
som]  skyddar  kläderna  mot  sen  (för  cyk- 
lister) Åhlén  &  Holm. 

-gjord;  -sväv.  Bukgjord  att  spänna  sa- 
deln med.  Se  nu  till,  att  s-arna  är  åtdragna, 
pojkar  I  Vi  löste  s-arna,  kastade  sadelpåsarna 
på  marken  till  huvudgärder  och  ~  A.  Hj. 
Uggla,  öv.  —  Kanfas,  buldan,  s-sväv  ~  Sveri- 
ges Industri,  1936.  -häst.  Samt  utom  s-arna 
handhästar  för  ombyte  'K.  Gunnarson'. 
-kammare  selkammare  (för  förvaring  av 
sadlar  o.  seldon),  -knapp.  Främre  övre  delen 
av  en  sadel.  Då  brukade  jag  lyfta  upp  henne 
på  s-en  framför  mig  och  ~  Karin  Jensen,  öv. 
Fästa  ngt  vid,  j)å  sen.  -knekt.  Jfr  t.  e.  rid-, 
slottsknekt.  Förre  s-en  hos  framl.  konung 
Karl  XV  Lars  Petter  Pettersson  Nya  Dagl. 
Alleh.  1917.  -läge.  Fackl.  Det  parti  av  häst- 
ryggen där  sadeln  skall  fästas.  Hästarna 
skola  ~  mäta  minst  147  cm.  bakom  st  samt  ~ 
W.  H.  v.  Essen.  Syn.  sadelstad.  -makar|e, 
-(e)n,  -6. 1.  Enkelt.  Ännu  i  dag  finnas  i  de  flesta 
städer  s-e,  vilka  förutom  sadelmakeri,  var- 
under inbegripes  varjehanda  tillverkningar 
av  läder  och  skinn,  i  regel  även  bedriva  s.  k. 
tapetserareverksamhet  Sveriges  Industri, 
1936.  S-nförfärdigar  sadlar  och  seldon  samt 
reseffekter,  bekläder  vagnar,  stoppar  möbler 
o.  d.  II.  Ssgr.  Ex.:  Sveriges  sadelmakare- 
och  fapetseraremästares  riksförbunds  andra 
ordinarie  kongress  öppnades  ~  1933.  S-nål. 
Verkstadsskolor  som  tapefserarskolan,  vagn- 
makarskolan,  sskolan  1920.  S  son  från  Höör 
J.  Saxon.  S-stift.  S-yrke  sadelmakeri.  -ma- 
keri (1.  -i);  -(e)t,  -er.  Jfr  föreg.  I.  Enkelt. 
Vilka  förutom  s.  bedriva  '>-.  Selreparationer 
mottages  vid  Carlssons  &  Gustafssons  Sadel- 
makeri. Bilset  Rikstel.-kat.  1927.  Staden 
har  flera  s-er  och  ~.  II.  Ssgr.  Ex.:  S-affär. 
I  s-arbeten  inbegripas  en  hel  del  artiklar 
helt  eller  delvis  av  läder,  såsom  sadlar,  sel- 
don, suffletter,  fotsackar,  hästtäcken,  buk- 
och  sadelgjordar,  bärremmar  och  andra  rem- 
mar ~,  bälten,  skärp,  fot-  och  handbollar 


m.  m.  Jfr  Sveriges  Industri,  1936.  Alla  slags 
s-artiklar,  -mundering.  -näs|a.  En  annons, 
som  visade  en  sas  sagolika  förvandling  till 
en  örnnäbb  S.  Siwertz. 

-plats;  -publik.  Fackl.  Plats  på  kapp- 
löpningsbana där  hästarna  sadlas;  sam- 
lingsplats vid  dylik  bana  för  fackmännen, 
honoratiores  etc,  förnämsta  åskådarplatsen 
där.  -putja.  Sadeldyna,  stoppad  sits  på 
sadel.  Harry,  som  satt  på  san  bakom  den 
sistnämnde  ~  Birgit  Lange,  öv.  -pås{e.  Kas- 
tade s-arna  på  marken  till  huvudgärder  ~ 
A.  Hj.  Uggla,  öv.  När  vi  packade  våra  s-ar 
ib.  -stad  1.  -ställe.  Fackl.  Se  sadelläge. 
-ställning.  T.  e.  på  cykel.  [En  gammal 
motorcykel  med]  ytterst  låg  s.  Sv.  Dagbl. 
1921.  -säck.  Jfr  t.  e.  sadelpåse.  -tak;  -shus; 
-styp.  Tak  med  fall  åt  två  sidor.  Växt- 
huset, ett  s-shus  med  fönster  åt  båda  lång- 
sidorna ~.  -tam.  Remontskolan  omfat- 
tar: 1)  sättet  att  umgås  med  hästar  och  hur 
de  göras  rid-  och  sadeltama,  2)  ~  Ridskolan 
å  Strömsholm.  -torn.  Jfr  sadeltak.  Mellan 
dessa  hängde  på  själva  murens  krön  sirliga 
s.  Erik  Akerhielm.  -typ.  En  rundstolstyp 
[lär  för  spårvagnsförarna]  ha  visat  sig  bättre 
än  en  s.  k.  sadeltyp  1926.  -täcke.  Och 
hästarna  prydda  med  praktfulla  s-n  E. 
Lieberath.  —  S.  av  plysch  (för  cykelsadel) 
Åhlén  &  Holm  1928.  -van;  -a.  Och  jag 
kan  försäkra,  att  det  behövdes  min  sa  från 
barnaåren  och  ynglingaåldern  för  att  inte 
göra  en  kullerbytta  F.  U.  Wrangel. 

—  Sädlja,  -ade,  -as;  sa  av  m  m.  fl.  se 
avs-a  (U  osv.;  -ing  (ibl.  med  plur.).  Å  så 
ska  du  s-a  Balder  åt  mej  å  komma  fram 
till  trappan  kl.  3.  Dd  sades  de  med  hemma- 
gjorda, högkarmade  träsadlar,  i  vilka  man 
satt  på  en  mjuk  kudde  Ester  B.  Nordström. 
Ä  hästarna  sade?  Han  sar  tidigt  och  rider 
sent  ordspråk.  —  Sadelbrott,  orsakat  av 
vårdslös  s-ing.  Ge  signal  till  s-ing  ~.  Sitta 
av  och  ge  hästarna  tio  minuters  rast,  medan 
vi  sdgo  över  s-ingen  och  hovarna  Öv.  fr. 
Boleslavski.  Syn.  lägga  1.  spänna  sadel(n) 
på,  påsadla  ni. 

Sadi'slm,  -men;  -t  (en,  -er;  -isk,  -t).  Ona- 
turligt sexualbegär  som  finner  lust  i  att 
plåga  föremålet;  ibl.  även  friare.  *Alla 
människor  är  s  tery>,  brukade  hon  säga,  »så 
snart  de  vet,  att  de  kan  såra  en,  grips  de 
av  lust  att  såra*  Elswig  Thunberg.  Detta 
8-tiska  blodbad  Öv.  fr.  R.  Lothar. 

Safari  (akut);  -n,  -s.  I.  Enkelt.  1)  På  s. 
Försättsplansch,  Gerh.  Lindblom.  Jag  hade 
helst  velat  göra  en  s.  till  fots,  liksom  ~  B. 
Gripenberg,  öv.  [Att  Barton]  var  ute  på 
s.  E.  v.  Otter.  Till  Soroti  kom  jag  efter 
sju  dagars  s.  ib.  Om  hur  många  dagar 
s-n  Nimule — Redjof  tar  ~  Prins  Wilhelm. 
2)  Den  enda  vetenskajiUga  s., som  genomströvat 
dessa  trakter,  var  hertigens  av  Mecklenburg  ^ 
Prins  Wilhelm.   Visade  sig  sakna  alla  för- 


1047 


Safari — Saftfoder 


1048 


utsättningar  för  ledandet  och  handhavandet 
av  en  större  s.  N.  Gyldenstolpe.  S-n  slingrar 
sig  upp  för  kratersluttningen  C.  Lagercrantz. 
De  häda  ss  hade  varandra  ovetande  t.  o.  m. 
bestämt  samma  dag  för  uppbrott  Prins  Wil- 
helm. II.  Ssgr.  Ex.:  Med  sin  höga  s-bil  ~ 
Åke  Lindström.  S-firmans  ombud  där  ~ 
Gerh.  Lindblom.  En  gammal  vän  och  s-kam- 
rat till  mig  ~  ib.  En  au  Newland  &  Tarl- 
tons  gamla  s-kockar  ~  E.  v.  Otter.  Rätta 
sig  efter  s-ledarens  anvisningar  Gerh.  Lind- 
blom. Det  friska  rörliga  s-livet  Prins  Wil- 
helm. Syn.  I.  1)  (fot)resa  (i  Afrika)  med 
bärarkaravan,  karavanresa,  vildmarksexpe- 
dition 1.  -färd;  2)  bärarkaravan. 

Saffiän,  -en  1.  (särsk.  förr)  -et.  Jfr  syno- 
nymet  'marokäng'.  I.  Enkelt.  Original- 
band av  röd  s.  med  rik  rygg  förgyllning.  Den 
lilla  sagoboken  'v  {  rött  s.  Rich.  Gustafsson. 
Och  köpte  mig  ett  dragspel  med  pust  av  s. 
Karlfeldt.  Den  höga,  med  grönt  s.  beklädda 
fåtöljen  Z.  Topelius.  II.  Ssgr  kunna  ha  1. 
sakna  -s-.  Ex.:  1)  Utan  -s-.  Inbunden  i 
tvenne  samtida,  rikt  guldsirade  hela  s-band 
med  guldsnitt.  S-pressat  brunt  skimi  Åhlén 
&  Holm.  [Portmonnä  av  skinn]  i  fin  s-press- 
ning ib.  Handväska  av  s-skinn  ib.  Saffian- 
eller  guldskinnsskor  eller  tygkängor  Gurli 
Linder.  2)  Med  -s-.  S-sdynor  And.  Ramsay. 
På  s-ssoffan  i  sitt  arbetsrum  S.  Agrell, 
öv.  Avtager  ~  sina  sstoffior  och  ~  F.  U. 
Wrangel. 

Saffisk,  -t  se  sapfisk. 

Sa'filor  (grav);  -(e)n.  De  torkade  rödgula 
blomkorgarna  av  Carthamus  tinctorius  kal- 
las 8.  och  innehålla  ett  rött  färgämne. 
Saffran  förfalskad  med  s.  Näsan  röd  som 
s.  Bellman. 

Sa'£Fran  (grav);  -en  1.  —  1.  -et.  Mest  om 
kryddan;  växten  varav  den  fås  kallas  vanl. 
'krokus'.  I.  Enkelt.  S.  ~  är  en  krydda, 
som  orientalen  älskar  att  blanda  i  de  flesta 
av  sina  maträtter  Per  Nyström.  I  den  euro- 
peiska handeln  är  den  spanska  s.  av  sär- 
skilt värde  ~  B.  Jönsson.  Äkta  s.  utgöres 
av  de  torkade  röda  märkena  av  höstblom- 
månde  Crocus  sativus;  till  ett  kg.  s.  fordras 
märkena  från  40,000 — 80,000  blommor,  var- 
för s.  betingar  högt  pris  och  ofta  även  för- 
falskas. S-et  stötes  fint  tillsammans  med  ~ 
Vecko-Journalen  1931.  Bullar,  starkt  kryd- 
dade med  8.  De  ä  för  lite  s.  i  kringlorna. 
II.  Ssgr  ha  saffran-  1.  saffrans-  (det  senare 
det  enda  i  SAOL»).  Ex.:  1)  Utan  -s-.  De 
s-färgade  frukterna  Sven  Lidman.  Blott  i 
väster  över  skogens  bryn  /  ligger  s-kantad 
aftonskyn  H.  Tigerschiöld.  S-odlingen  [utgår 
från  araberna]  B.  Jönsson.  Ett  s-surrogat 
bestående  av  ~  Nord.  Fam.^  S-väocfcn  (Cro- 
cus sativus,  var.  autumnalis  ~)  B.  Jönsson. 
2)  Med  -S-.  Julens  gula  ssbröd.  Har  mamma 
8-sbullar  me  sej  från  stan  ?  Ssextrakt  Annons 
1922.     Av  något  mörkare  s-sfärg.    En  kal- 


hövdad  [Buddha] präst  i  s-sfär gad  kåpa  H. 
Mörne.  En  buddhisfpräst  i  s-sgul  taga  och 
rött  paraply  Birgit  Th.  Sparre.  S-skrans. 
Mjuka  sskringlor.  Pä  Långholmsbron  stod 
en  ledig  vaktkonstapel  och  metade  mört  pä 
små  s-skulor  H  j.  Söderberg.  De  gamla  vackra 
svenska  s-skusarna  ha  åter  kommit  till  heders 
Sv.  Dagbl.  1926.  S-slik(nande).  Där  fick 
man  kaffe  7ned  s-slängd  som  dopp  Ville  Vall- 
gren.  S(s) släktet  (s-sväxterna) ,  dvs.  Crocus. 

Safir,  -en  [1.  -n],  -er.  I.  Enkelt.  1)  Ädel 
korund  kallas,  om  den  är  klarblå,  s.,  om  den 
är  röd,  rubin.  S-en,  en  av  våra  dyrbaraste  ädel- 
stenar, kan  numer  även  framställas  synte- 
tiskt. —  Blåklinten  blänker  i  rågen  /  klar 
som  s-en  i  gull  J.  Bonggren.  Med  en  och 
annan  fjällsjö  blänkande  som  en  s.  Macfie- 
Westerlund.  När  insjön  blänkte  /  som  smält 
s.  M.  Elmblad.  2)  S-blå  färg.  Rymden  djup- 
nar till  blå  s.  H.-G.  Törneli.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Som  bar  en  s-blå  kimono  broderad  med  stora 
vita  blommor.  Ser  under  sig  sbld  vatten, 
smaragdgröna  land  E.  Diktonius.  S-blåa  och 
rubinröda  färgblixtar  G.  F.  Steffen.  Djup 
s-färg.  De  avlägsna  bergen  omgåvo  pano- 
ramat med  ett  ofantligt  s-färgat  diadem, 
blåare  än  själva  himlen  Öv.  fr.  Grazia 
Deledda.  [Som]  ej  lyckats  förtaga  vattnet 
dess  klarhet  och  s-glans  Sig.  Frosterus.  S-ring 
ring  med  s.     S-smycke. 

Saft,  -en,  -er.  1)  Allmännare.  S(-en)  bör- 
jade sippra  ut  från  den  brutna  stjälken. 
Göra  skåror  i  akaciastammen  och  tillvarata 
den  ur  skårorna  flödande  (gumnii)s-en.  Stjäl- 
ken innehåller  en  röd,  skarpsmakande,  giftig 
(mjölk)saft.  Växts-er.  Kött-,  närings-,  mag- 
saft.  2)  Frukt-  o.  bärsaft,  a)  Koka  s.  Hem- 
kokt(a)  s(-er).  Hemsaftad  sur  lingonsaft. 
Numer  har  'rås-en',  beredd  blott  med  socker 
och  bensoesyra,  i  stor  utsträckning  ersatt  den 
gamla  kokta  s-en.  Låta  sen  stå  och  rinna 
(genom  en  linneduk).  Pressa,  krama  sen 
ur  en  citron.  Suga  s-en  ur  ~.  S.  till  krämer. 
S-en  har  stått  ä  jäst  för  mej.  Bjuda  på  s.  och 
vatten.  Blandad  s.  Apelsin-,  hallon-,  svart 
vinbärs-,  rabarbersaft.  Sockrad  natur  saft 
(hallon)  St.  Dagbl.  1918.  b)  Druvans  s(-er) 
1.  Backi  ser  ofta  om  vin.  3)  Bildl.  [Ben 
Jonson  med]  sin  s.  och  kraft,  sitt  bullrande 
skratt  och  ~  Per  Hallström.  Att  de  i  komisk 
s.  ej  kunna  tävla  med  en  genial  skådespe- 
lare som  Knut  Almlöf  eller  ~  Edv.  Selan- 
der. De  nyktra  och  torra  orden  ta  bort  all 
s.  (och  kraft)  i  framställningen.  Syn. 
1)  (närings)vät8ka  (o.  d.),  ibl.  8av(e),  ibl. 
serum;  3)  must  (o.  kraft),  märg(fullhet). 

—  Saftberedning.  Pressdtersfoder  från 
s.  Kjellins  Varulex.  -butelj.  Slå  upp  en 
ny  8.  Hartsa  s-er.  -fabrik,  -flaska,  -foder; 
-giva.  Länt.  Starkt  vattenhaltiga  foder- 
medel (t.  e.  grönfoder,  pressfoder,  rotfruk- 
ter, blast,  potatisriv,  dränk,  mäsk).  Odla 
därför  foderrotfrukter  på  så  stor  areal,  att 


1049 


Saftfoder— Saga 


1050 


det  räcker  till  en  riklig  och  jämn  s-giva  hela 
vintern  igenom  Sv.  Dagbl.  191(3.  -full;  -het. 
[Piggvaren]  har  ett  fett,  fast  och  st  kött, 
som  ~  Ekenberg-Landin.  —  [Men  Stiern- 
hielm  var  ingen]  skolfux,  utan  en  s.  renäs- 
sansman Karlfeldt.  -fylld,  -glass.  Pd  detta 
sätt  fryses  vilken  s.  som  helst  Thora  Holm. 
-grön.  Bland  s.  kabbeleka  Einar  Malm. 
-karaff;  in.  -kokning,  -kräm.  S.  av 
blandad  saft. — S-pulver  i  olika  smaker,  -lös; 
-het.  1)  Strdna  och  bladen  äro  kiselrika, 
s-a  och  torra  Nord.  Fam.^  Men  köttet  var 
fatt  och  st.  2)  Bildl.  Saft-  och  kraftlös  i 
sin  något  pedantiska  framställning  av  ~. 
[Lärarinnans]  sa  stämma  Elis.  Knylen- 
stierna-Wenster.  Syn.  torr,  utan  must  (o. 
saft),  träig.  -press;  -eri.  Potatispress,  som 
även  kan  användas  som  s.  —  Örebro  Vin- 
&  Saftpresseri  1918.  -påse.  P.  vari  bären 
hängas  för  att  rinna  av.  S.  av  utmärkt 
linne  med  träring  Nord.  Komp.  -rik;  [-het 
1.  -edom].  Mest  egentl.  Växtdelar ,  som  äro 
tjocka  och  sa  Nord.  Fam.^  Sa  örter.  — 
Olika  sorters  äpplen  ~  äro  olika  s-a  och  ~ 
K.  E.  Bergström,  Vinboken.  De  stora,  sa 
Smyrnafikonen.  —  Framställningens  s-het  är 
sannerligen  ej  att  klaga  på,  men  man  miss- 
tror de  meddelade  'fukta.  Syn.  saftfull  1. 
-fylld,  saftig;  mustig,  full  av  must.  -sil. 
-soppa,  -station.  Filial  till  råsockerfabrik. 
Sd  att  Skåne  nu  har  15  rdsocker fabriker 
med  3  raffinaderier  och  3  s-er  G.  Leufvén, 
1919.  -stockning.  S.  eller  överflödig  saft- 
tillförsel till  vissa  av  plantans  delar '^  Lind- 
Liljewall.  -svällande.  Även  mer  bildl. 
t.  e.  Ett  s.  stilleben  av  Pubens,  -sås.  Ris- 
hlancmanqé  med  s.  -tillförsel  jfr  saftstock- 
ning.  -vinning.  Förfaringssättet  för  s.  ur 
betorna  Nord.  Fam."^ 

—  Saftja,  -ade,  -as;  -ning.  I.  Enkelt. 
1)  Jag  måste  hem  i  augusti  för  att  sylta  och 
sa.  Vi  har  bärtiden  snart,  och  dd  ska  sas 
och  syltas  Aug.  Lindberg.  Sa  hallon  och 
sylta  körsbär.  —  Nu  äro  apelsinerna  bäst 
för  8-ning  Annons.  2)  Opers.,  dep.  o.  refl. 
a)  Bären  fd  std  ett  j:)ar  dar,  tills  de  sat 
sig.  b)  Det  s  as  pä  hans  tunga,  han  sväljer 
V.  Moberg.  Det  kliar  i  tarmen  och  s-ar  kring 
tänderna  (vid  åsynen  av  kalasmaten)  S. 
Barthel.  Vidöppen  mun,  vars  glesa  kroko- 
diltänder sade  sig  av  pur  förtjusning  Hj. 
Bergman.  IL  Märk  några  värd.  särskrivna 
ssgr.  med  bildl.  bet.  1)  Och  sade  ensam  i 
sig  sd  gott  som  båda  flaskorna  'Dan'.  2)  När 
han  hörde  vännen  B.  sa  pd  med  sina  skol- 
pojkshistorier  S.  Siwertz.  3)  Böök  s-ar  åt'  en 
i  dag  å  de  grundligt.  Syn.  1. 1)  koka  saft  (av 
1.  på),  bereda  till  1.  göra  till  saft;  2)  a)  bli 
full  av  saft;  b)  'vattnas';  II.  1)  slafsa  I  sig, 
glupskt  sluka;  2)  'bre(da)  pä',  dra  på  vitt  o. 
brett ;  3)  ge  på,  'klämma  ti'ir,  'tilltukta'  ni.  — 
Saftig,  -t,  are;  -het.  1)  Mer  egentl.  a)  Där 
växa  de  s-aste  smultronen.    Ett  päron,  sd 


8-t,  att  det  smälter  i  munnen.  Välj  ut  några 
s-a  rabarberstjälkar!  b)  Växter  med  s.  stjälk. 
Växter  med  s-a  blad  (suckulenter).  —  Den 
s-aste  klöver.  Där  präktiga  hjordar  beta  pd 
s-a  ängar,  c)  Biffen  var  s.  och  god.  En  8. 
munsbit.  Fårköttet  ute  i  Mongoliet  överträf- 
far allt  annat  fdrköft  i  s-het  och  mörhet 
Öv.fr.  H.  Haslund.  2)  Bildl.  a)  [Jernbergs] 
s-a  stillebensbilder  ~  B.  Hintze.  Han  har 
en  s.  pensel,  b)  Pd  hans  sa  bondmdl  Hen- 
ning Nordlund.  Hans  s-a  humor.  S-t  ut- 
mdlade  detaljer.  En  s.  replik.  S-a  historier 
från  lägerlivet.  Som  fd  sd  mycket  st  ovett 
som  ~  Dag.  Nyheter  1918.  Fast  det  ord  han 
använde  naturligtvis  var  betydligt  s-are 
och  märgfylldare  Amelie  Posse-Bråzdovå. 
c)  Värd.  S-t  tilltagna  ersättningar  (!f  ~Tidn. 
Upsala  1929.  Syn.  1)  saftrik  1.  -full  1.  -fylld, 
ibl.  som  savar  1.  är  full  av  sav;  mustig, 
mustrik,  svällande;  full  av  must,  ibl. 'grön- 
skande'; 2)  kraftig,  (djärvt  1.  brett  1.  kraft- 
fullt) 'målande';  kärnfull,  livfull,  livlig;  ro- 
bust, drastisk,  (ibl.  nära:)  rustik,  burlesk, 
grov,  plump,  hänsynslös;  väl  stark  1.  stor, 
alltför  grovt  tilltagen. 

Sag|a,  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Mer  egentl. 
a)  (Folk)sägnen  gör  ansjiråk  på  sannings- 
enlighet och  skiljer  sig  därigenom  från  (folk)- 
s-an.  S-or  om  jättar  och  troll.  Berätta  s-or 
(för  barn).  Bröderna  Grimms,  Asbj0rnsens 
og  Moes,  Ändersens  s-or.  Gamla  s-or  på  vers. 
San  om  Lunkentus,  om  Rödluvan.  Riddar 
Blåskäggs  8-a.  S.  Lagerlöf,  En  s-a  om  en  sa. 
Barn-;  folk-,  djur-,  mirakel-,  %mder-,fe-,  spök-, 
skämt-,  riddar-,  äventyr ss-or.  b)  Sor  med 
mer  1.  mindre  historiskt  underlag.  Dalins 
S-an  om  hästen.  Tegnérs  Fritiofs  sa.  Yng- 
lingas-an.  Olof  den  heliges  s-a.  Isländska 
s-or,  översatta  och  utgivna  av  Hj.  Alving. 
Frejdad  i  sägn  och  sa.  Hjältes-a.  Forn-, 
konunga-,  släkt-,  ättes-or.  Helgon-,  gudas-or. 
S-an  om  Ragnarök.  —  iV«  är  s-an  all,  ute. 
Och  därmed  är  han  ute  ur  s-an.  2)  Friare 
o.  bildl.  a)  Att  s-a(n)  sanning  blir  en  gång. 
Där  historien  förlorar  sig  i  s-ans  natt  E. 
v.  Wendt.  Borta  i  den  tid,  då  *  historien 
motvilligt  löser  sig  ur  sans  famnT  —  för 
att  använda  Geijers  uttryck.  [Carl  Larsson] 
hörde  till  de  s-ans  konungabarn,  vid  vilkas 
vagga  alla  goda  feer  samlats  A.  Hallner. 
Adelns  makt  och  glans  är  snart  blott  en  sa, 
en  sa  blott,  tillhör  redan  s-an.  Nu  är  detta 
färdsätt  snart  en  sa  blott  E.  Modin.  h)Eom 
inte  me  sädana  s-or!  Det  är  en  dum  s-a, 
att  hotellstäderskor  titta  genom  nyckelhålen 
Öv.  fr.  Vicki  Baum.  Det  låter  som  en  s-a, 
men  det  är  faktiskt  sant,  att  ~.  c)  Den  en- 
dast hälften  så  breda  vanliga  [bio]duken, 
vars  sa  väl  snart  är  all  Upsala  Nya  Tidn. 
1930.  Blott  livets  gamla  s-a  fån  I  se  /  i  alla 
faser  och  med  alla  fasor  ~  Strindberg.  Kär- 
leks8-an  pd  Björkeberga.  3)  Åld.  särbet.,  nu- 
mer blott  som  sista  ssgsled.    Hörs-a.    Uts-a 


1051 


Saga— Sagorike 


1052 


1.  vanl.  'utsago'.  II.  Ssgr  ha  i  regel  sago- 
(enbart  så  i  SAOL"),  som  dock  ibl.  växlar 
med  sag-  (t.  e.  8ag(o)bok).  Syn.  I.  (mer  1. 
mindre  nära:)  folksaga,  (diktad  1.  otrolig, 
enkel  1.  folklig)  berättelse  1.  (prosa)dikt, 
(underbar)  historia,  äventyr,  fabel,  sägen 
1.  sägn,  myt;  historisk  berättelse;  'roman', 
'historia',  (ren)  lögn,  inbillningsfoster,  'le- 
gend', hopfantiserad  berättelse,  'dikt',  'fan- 
tasi(er)',  fantasiskapelse,  'dröm'. 

—  Sag(o)afton.  Mest  med  -o-.  Afton- 
underhållning med  uppläsning  av  sagor. 
-blå.  /  barndomsdagar  med  yster  yra  I  j  I 
sjunkit  undan  i  sagblå  sky  V.  Almquist. 
över  Ganges  sagobläa  stränder  E.  Goldkuhl. 
-bok.  I  smtl.  mest  utan  -o-.  Svenska  såg- 
böcker, utgivna  av  Rich.  Steffen.  Sågböcker 
för  barn.  Den  lilla  sagoboken,  som  nu  blev 
inbunden  i  rött  safjian  ~  Rich.  Gustafsson. 
—  Hela  Sintra  var  som  en  sagohoksillustra- 
tion  — •  en  dekoration  till  Törnrosa  Bo 
Beskow.  En  sag(o)boksprinsessa.  -förtäl- 
jare,  -ton  m.  fl.  mest  med  -o-. 

—  Sagoaktig,  -t.  Sa  länder  i  fjärran 
västern  Ax.  Wallén,  öv.  Dessa  st  snabba 
förändringar  N.  Svanberg.  Elden,  som  snart 
flammade  upp  och  förlänade  något  besynner- 
ligt st  dt  den  gamle,  vars  ~  V.  v.  Heiden- 
stam.  -berättjande;  -are;  -else;  -erska.  En 
s-ande  schejk  ~  Birgit  Th.  Sparre.  Har  sett 
mycket  och  är  en  stor  sare  Macfie-Wester- 
lund.  Långväga  gäster,  som  önskade  lyssna 
till  s  arens  konst  Maud  v.  Rosen.  Gammal 
s-erska  från  Oxtnfrika.  Lola,  En  s-else  från 
vildmarken,  -blå  o.  -bok  se  8ag(o)-  ovan. 
-cykel  sagokrets,  -dikt;  -are;  -erska;  -ning. 
-djur.  -drama.  Det  romantiska  s-i.  -dunkel. 
Is.  skymning  B.  Gripenberg.  -fe.  Tösungen, 
som  spelade  s.,  var  helt  enkelt  strålande 
Stina  Palmborg.  Min  barndoms  s.  var  moster 
Anna  Astrid  Väring.  -figur.  Gamla  s-er, 
älskade  av  alla  barn.  Att  ni  helst  vill  allt- 
fort betrakta  honom  som  en  s.  -film.  [Den] 
förtjusande  sen  t Rättf ångaren  frän  Ha- 
melny  Sv.  Dagbl.  1919.  -folk.  Och  faiakerna 
äro  ett  8.,  ett  rent  mytiskt  folk  Cl.  Lindskog. 
-form.  Deras  framställning  tar  ofta  s. 
Hertig  Larson.  -forsk|are;  -ning.  -frejdad. 
Sappho  'N,  denna  forntidens  mest  se  ~  skal- 
dinna  Erik  Hedén.  Hyperboréernas,  ftrenskar- 
nas,  s-e  land  Joh.  Nordström,  -författare, 
-förtälj lande;  -are;  -erska.  Skr.,  ofta  skönl. 
S-andets  konst,  sä  gärna  driven  i  österlan- 
det. —  Sketiäs  med  dess  s-ande  gamla  ekar 
och  lindar  M.  Lamm.  —  Med  J.  M.  Thiele 
C-N»  1818)  fick  Danmark  sin  förste  s-are  Nord. 
Fam."  S-aren  ~  är  en  liten  mager,  turban- 
klädd gubbe  ~  S.  Siwertz.  —  [Gamla  Lotta] 
var  en  oförliknelig  s-erska,  full  av  gamla 
sagor,  visor  och  trallar  .1.  Lagerholm.  Syn. 
(sare:)  sagoberättare,  ibl.  sagodiktare. 

-gestalt.  Legendarisk  g.,  sagohjälte,  fan- 
tasiskapelse  1.  -bild,    -glans.     Och  rövat 


bort  så  mycket  av  s-en,  som  en  gång  låg  över 
vår  värld  E.  v.  Otter.  -histor|la;  -isk. 
H.  grundad  på  legender  1.  d.  Den  gamla 
nordiska  s-ien.  —  Medeltidens  s-iska  ämnen 
Nord.  Fam.^  -hävder.  Sägenartad  histo- 
ria, (mytisk)  f  ornhistoria.  -konung  1 .  -kung. 
-krets.  Sagocykel.  S-en  om  Riddarne  av 
runda  bordet.  Karolingiska  S-en,  som  sluter 
sig  kring  Karl  den  store,  -kringsusad.  Grä- 
lens borg,  det  se  Montsalvat  H.  Hultenberg, 
öv.  -kunnig.  Hyltén-Cavallius'  sa  medde- 
lare och  meddelerskor.  -land.  Ännu  är  Kau- 
kasus ett  underland,  ett  s.  Öv.  fr.  'Essad 
Bey'.  I  Creutz  Atis  och  Camilla  föras  vi 
direkt  in  i  feerioperans  s.  Agne  Beijer. 
Syn.  ett  sagans  land,  underland,  ibl.  schla- 
raffenland  1.  eldorado,  sagovärld,  dröm-  1. 
fantasiland.  -lik,  -t,  [-are];  [-het];  -nande. 
I.  Sagolik.  1)  Mer  egentl.  Efter  en  serie  rent 
sa  äventyr  ~.  Den  som  en  gång  ~  andats 
Kaukasus'  s-a  luft,  skall  alltid  längta  tillbaka 
Öv.  fr.  'Essad  Bey'.  Stå  för  ngn  i  ett  s-t  skim- 
mer. Det  groteska  intrycket  av  upp-  och  ned- 
vända världen  stegrades  till  s.  overklighet,  dä 
~M.  Rogberg.  I  ett  s-t  fjärran.  I  ens.  tid.  De 
mest  sa  förvecklingar .  En  åskådlighet  i  fram- 
ställningen, som  gör  det  s-aste  och  otroligaste 
trovärdigt  Nord.  Fam.^  2)  Mer  1.  mindre 
'förstärkande'.  För  en  skolkarl  den  tiden 
en  s.  upphöjelse  Sigfr.  Almquist.  [Kamelens] 
uthållighet  är  otrolig,  hans  förnöjsamhet  8. 
H.  Hultenberg,  öv.  På  grund  av  sin  s-a 
vighet.  För  oss  en  s(-t  stor)  summa.  Ett 
s-t  gott  kaffe  Fanny  Alving.  Rent  st  billig, 
dyr,  trasig,  högfärdig.  Hennes  rikedomar 
gränsade  till  det  sa  ~.  Om  de  rent  sa 
måtten  kan  mati  göra  sig  en  föreställning, 
då  ~  Maths  Holmström.  Ryktena  växa, 
och  de  rikedomar  som  redan  lära  ha  fram- 
grävts där  uppe  bli  rt/^^  s-are  Macfie-Wester- 
iund.  II.  S-nande.  Mest  mer  egentl.  I  ett 
s-nande  skimmer.  En  snande,  exotisk  före- 
teelse med  sammetssvarta  ögon  och  ~.  Syn. 
som  en  saga,  romantisk,  fantastisk,  overk- 
lig, drömlik,  sagoaktig,  under-,  fe-,  'rosen- 
(de)-',  uppdiktad,  ibl.  utopisk,  trolsk,  mys- 
tisk, (ibl.  nära)  spöklik;  fantastisk(t  stor), 
otrolig,  fabelaktig,  rent  häpnadsväckande 
1.  enastående.  -lyst|en.  S-na  barnaögon 
'sagohungrig'. 

-motiv.  Ett  omtyckt  s.  -mystik.  En 
trakt,  omspunnen  av  s.  -mättad.  Gärna 
skönl.  [Där]  vårvindarna  susade  sina  gamla 
se  minnessånger  Sv.  Hedin.  -omspunn|en. 
Skr.  Den  sa  Förbjudna  Staden  Öv.  fr.  H. 
Haslund. -omvärvd.  Skönl.  Z)e/s-rt  Rolands- 
eck  F.  U.  Wrangel  -prakt  skönl.  -prins; 
-essä.  En  så  fattig  ficka  som  dti  kan  fd 
vänta  förgäves  på  sin  s.  Och  där  leker  än 
den  vackre  s.  V.  Rydberg,  Barndomspoe- 
sien. En  sessa  tycktes  hon  honom,  där  hon '^. 
-rik.  En  8.  trakt,  fylld  av  gamla  minnen. 
-rike.     Ett  s.,  som  aldrig  blivit  verklighet 


1053 


Sagorike — Sak 


1054 


i  mänsldighefens  värld,  -samljande;  -are; 
•ing  (med  plur.).  Av  s-ingar  inom  nordiskt 
omrddt  förtjänar  främst  nämnas  Asbj0rn- 
sen  och  Moe, ' Norske folkeeventyr' .  A.  Bonde- 
son som  sare.  -skatt.  1)  Den  satsen,  att 
de  svenska  lapparna  ej  äga  någon  s.av  värde, 
åtminstone  icke  någon  mytisk  och  heroisk  s. 
Vald.  Lindholm.  2)  En  s.,  som  mänga  sökt, 
men  som  i  verkligheten  aldrig  funnits  till. 
3)  Med  ett  knäpp  flögo  locken  upp,  och  Indiens 
ser  blottades  inför  våra  ögon  [diadem  och 
tiaror,  femdubbla  halsband  av  diamanter 
och  smaragder]  Birgit  Th.  Sparre.  -Skiin|- 
mer;  -rande.  Månen  ~  gjuter  ett  trolskt 
s-mer  över '^  A.  Knöppel.  —  Det  s-rande  guld- 
landet Ofir  Ax.  Wallén,  öv.  En  dunkel, 
8-rande  värld  Öv.  fr.  Carlyle.  -slott.  -spel. 
Drama  byggt  på  ett  sagomotiv.  S.  som 
Oehlenschlägers  Aladdin,  Atterboms  Lyck- 
salighetens ö,  Strindbergs  Abu  Casemstoffor. 
Hur  härligt  rik  än  världen  skimra  må  /  ~  / 
Hon  är  dock  blott  en  underskön  ridå  I  till 
andelivels  djupa  s.  Har.  Jacobson.  —Locka 
Strindberg  att  ~  upprepa  försöket  att  i 
s-sform  ge  en  revy  över  ett  tillryggalagt  skede 
av  sitt  liv  M.  Lamm.  -Stil.  En  liten  be- 
rättelse i  s.  -stoff.  Att'^  i  detta  urval  det 
ryska  s  et  intager  en  starkt  dominerande 
plats  S.  Agrell.  -stund.  S-er  med  för  bar- 
nen lämpad  underhållning  ~  Sv.  Uppslags- 
bok. -SUS.  Skönl.  Furornas  s.  /  i  skym- 
ningens tysta  stund  Astrid  Gullstrand. 

-tant  som  (offentligt)  berättar  sagor  för 
barn. -tecknare.  Har.  Schiller :  John  Bauer, 
8-n  (1935).  -tid.  Traditioner  från  histo- 
riens äldsta  tid,  ja  måhända  stundom  med 
rötter  i  s-en.  —  S-en  pä  Island.  Syn.  (ibl.:) 
förhistorisk  1.  heroisk  tid,  dunkel  urtid; 
släktsagornas  tid.  -tradition,  -typ.  En 
vitt  spridd  s.  -tälj|are;  -erska.  Mindre 
vanl.  (gärna  högt.)  för  'sagoförtäljare'.  En 
av  sarna  satte  ~  Alex.  Karlinder.  —  Viska  I 
med  s  er  skans  röst  O.  Stjerne.  -uppteck- 
n|are;  -ing.  Om  s-aren  skrivit  för  läsare 
i  vår  tid  ~  Hj.  Alving.  -utgiv|are;  -ning. 
[G.  Olafsson]  islänning  i  svensk  tjänst,  s-are 
A.  Hj.  Uggla,  -värld.  Ur  Ossians  dunkla 
8.  ~.  De  sar,  med  vilka  vi  redan  ur  våra 
barnböcker  äro  förtrogna  E.  Klein,  -väsen; 
-de.  Och  runt  omkring  i  skymningsdunkla 
snår  I  så  underliga  s.  smögo  D.  Törnqvist. 
-ålder  sagotid.  -Ö.  Folk  och  natur  pä  den 
gamla  sn  (Island)  A.  Klinckowström.  — 
Atlantis,  sn,  som  sjönk  i  havet.  Syn.  (en) 
sagans  1.  sagornas  ö,  sagorik  1.  i  sagan 
omtalad  1.  blott  i  sagan  befintlig  ö. 

Sag|d,  -t  se  säga.  —  Sägen,  subst.  Blott 
i  uttr.  bära  syn  för  s.'  De  behöver  du  inte 
tala  om,  de  bär  nog  syn  för  s.  syns  nog 
ändå,  vittnar  1.  talar  för  sig  själv(t).  — 
Sagesgill.  Mindre  vanl.  Ja  ä  inte  s.  fpd, 
i  de]  M.  Lamm.  Syn.  vittnesgill,  (ibl.  nära) 
'sakkunnig',     -kvinna.     Mindre   vanl.  för 


följ.  Min  8.  erinrade  sig,  att '^  B.  Risberg. 
-man.  Ibl.  även  om  kvinna.  Upj)ge  (sin) 
s.  (för  ngt).  De  hätska  sagesman  och  -kvin- 
nor, dt  vilka  han  lånat  ett  alltför  läitroget 
öra  E.  Nachmanson.  Stå  som  s.  för '^.  Har 
du  haft  trovärdiga,  tillförlitliga  .sagesman? 
Han  är  också  — fastslär  min  s.  —  en  aukto- 
ritet i  medeltida  alkemi  och  ~.  Syn.  med- 
delare, 'underrättare',  uppgiftslämnare', 
'källa',  rapportör. 

Sagg,  -et;  -|a  (-ade,  [-as]);  s-a  om  m;  -ig 
(t,  -are);  -ning.  Endast  verbet  mer  vanligt. 
Ordgruppen  värd.  Trött  på  hans  eviga  s. 
på  hustrun.  —  Aldrig  sa  ni  om  annat  än  ~ 
V.  v,  Heidenstam.  Han  sar  då  jämt  om 
sina  lönefrågor.  Har  inte  undgått  faran 
att  falla  i  det  s-ande.  Efter  mycket  s  ande 
förmådde  jag  barnflickan  att  ~  Hj.  Berg- 
man. Hade  ^  en  underbar  förmåga  att  tjata 
och  sa  sin  vilja  igenom  ib.  —  Hans  s-iga, 
kallande  röst.  Syn.  (sa:)  tjata,  kälta,  käxa, 
gå  på  med,  'älta',  bråka,  ständigt  påminna 
1.  tala  1.  tigga  om,  'idissla',  'driva'. 

Sa'gl|a,  -ade;  ing.  Ldls.  Under  denna 
tid  ha  djuren  plågor  ~  och  sa  intensivt  Sv. 
Dagbl.  1925.  Och  på  en  tandlös  gumma  ~ 
s-ade  dregletur  munnen  K.  G.  Ossiannilsson. 
Dregling  (s-ing),  varvid  spotten  rinner  i 
strängar  ur  munvinklarna  (vid  mul-  o.  klöv- 
sjuka) Sv.  Dagbl.  1916.  Syn.  dregla;  rinna 
(saliv). 

SagO  (akut  1.  grav);  -n  1.  -t.  Som  enkelt 
mest  fackl.  Stärkelse  som  erhålles  av  märgen 
i  stammar  särsk.  hos  en  del  palmer  (t.  e. 
arter  av  Metroxylon  o.  Mauritia)o.  vanl.  an- 
vänd i  form  av  mjöl  1.  gryn ;  den  mesta  i  Eu- 
ropa använda  sn  framställes  dock  av  pota- 
tisstärkelse. I.  Enkelt.  Utom  äkta  eller  indisk 
s.  [i  vita  1.  brunfärgade  korn]  säljes  i  han- 
deln brasiliansk  och  inhemsk  s.,  vilka 
båda  sorter  likna  den  indiska  och  liksom 
denna  delvis  förklistras  [på  pannor  och  gry- 
tor, som  besfrukits  med  fett]  B.  Jönsson. 
Bereda  s.  Tillverka  s.  G.  Landtman.  Pärl- 
sago  i  små  gryn.  II.  Ssgr.  Ex.:  S  bered- 
ning. S-fabrik.  Betydande  kvantiteter  stär- 
kelse användas  även  för  framställning  av 
dextrin,  apprefyrmedel  och  s-gryn  Sveriges 
Industri,  1936.  S-(gryns)  soppa.  Smjöl. 
S-märg.  Spalm  jfr  ovan.  Infödingar  ~ 
vilka  bulta  lös  märgen  i  en  kluven  spalm 
W.  Kaudern.     S-plantering. 

Sähib  (akut;  kort  i);  -en,  -ar  1.  -er  1. 
(särsk.  förr)  -s.  Indisk  hederstitel  för  europé 
(herre).  Om  8.  vill  tillåta  en  tjänare  att'^. 
R.  Kipling,  Ett  s-skrig  (1903). 

Sak,  -en,  er  (akut).  A)  Mer  egentl.  Konkr. 
I.  S-er  som  man  kan  ta  på  i  motsats  mot 
tänkta  ting.  Man  får  inte  ens  röra  en  s. 
på  hans  skrivbord.  När  du  reser  bort,  stop- 
par dit  väl  undan  alla  (prydnads)  serna  på 
byrån  och  låter  dem  inte  stå  frammel  Allt 
detta  är  s-er,  som  äro  oumbärliga  vid  längre 


1055 


Sak 


1056 


resor.  Han  har  massor  av  ser  att  visa  från 
shia  resor.  Mamma,  mina  [dockjs-er  får 
inte  rum  i  lådan  I  S-er,  som  kräva  utrymme. 
Har  vi  nu  alla  s  erna  me  ossf  allt  bagage. 
Kvarglömda  s-er.  —  Flytt-,  liusgeråds-,forn-, 
silver-,  värde-,  konst-,  musei;  skriv-,  snålar-, 
toalett-,  lek-,  småsaker.  II.  S.,  ofta  motsatt 
'person  ,  ibland  motsatt  'föreställning'  1.  'sin- 
nesvilla'. Ord,  som  kunna  nyttjas  såväl  om 
per8on(er)  somsak(er).  Juridikens  indelning 
i  fasta  och  lösa  s-er  är  icke  identisk  med 
dess  indelning  fast  och  lös  egendom. 

B)  Mer  abstr.  o.  bildl.  Man  kan  möjligen 
uppdela  betydelserna  i  angelägenhet 
(uppgift  o.  d.),  ämne  o.  förhållande  med 
bigrupper  ngt  verkligt  o.  rättegångs- 
sak, men  indelningen  kan  ej  skarpt  genom- 
föras och  blir  ej  heller  uttömmande.  Jag 
anför  därför  i  II  en  del  mer  1.  mindre 
fasta  uttryck,  uppdelade  blott  efter  for- 
mella synpunkter.  Ett  par  skiftningar  äro 
dock  så  pass  utpräglade  att  de  behandlas 
för  sig  (se  I).  I.  Tämligen  utpräglade  bet.- 
skiftningar.  1)  Rättegångssak  o.  d.  a)  Mer 
egentl.  Jag  är  rädd  vi  få  lov  att  göra  s. 
av  detta  dra  inför  rätta.  Ingen  må  döma 
i  egen  s.  även  friare.  Avdöma  s-en.  Men  s-en 
bilades  och  kom  aldrig  för  domstolen.  Vem 
skall  försvara  din  s.9  b)  Ofta  friare.  Ingen 
tager  sig  an  din  s.  Bibeln.  För  dig  har  jag 
lagt  fram  min  s.  ib.  Väl  den  ~  som  stöder 
all  sin  s.  på  rätt  ib.  Mose  bar  fram  deras 
8.  inför  Herren  ib.  —  Söka,  ha  s.  med  1. 
moi  n^n  tvist(anledning).  C)  Aid.  Icke  finna 
(någon)  s.  med  ngn  skäl  till  anklagelse 
(mot),  skuld  (hos).  Taga  s.  (p)å  bak  se 
bak*  All.  2)  Uppgift  (som  fyller  en)  o.  d. 
Offra  sig  för  sen.  Man  måste  väl  vara 
med  för  den  goda  sens  skull.  Försvara  en 
god  s.  Oöra  gemensam  s.  med  ~.  Käm2)a 
för  oärlig  s.  Stig  upp,  ty  dig  åligger  denna 
s.  Bibeln.  Det  blir  din  s.  (att  sörja  för 
utrustningen) .  Göra  sin  s.  väl.  En  hant- 
verkare, som  förstår  sin  s.,  sina  s-er.  Säker 
på  sin  s-s  rättvisa,  sin  rättvisa  s.  även  till 
1  b  ovan.  Som  kan  tjäna  vår  s.  Låta  s  en 
tala  för  sig  själv.  —  När  jag  ställt  min  s. 
på  intet  (intet  hoppas,  intet  eftersträvar) 
S.  Siwertz.  Få  de  väder  av  honom,  då  är 
sen  skämd,  då  kan  vi  uppge  s-en.  3)  Det 
verkliga  1.  väsentliga  o.  d.  Skilja  på,  mellan 
8.  och  person  dvs.  Hålla  sig  till  s-en,  icke 
till  personen  ej  låta  det  personliga  spela 
in;  ibl.  icke  gå  in  på  personligheter.  Lidel- 
sefri och  på  s.  gående  kritik.  Mera  för  syns 
än  för  sens  skull.  Faran  att  taga  anseen- 
det av  s-en  för  s-en  själv,  etiketten  i  stället 
för  varan  David  Nyvall.  Nanmet  förskräcker 
ofta  mer  äw  s-en.  För  att  nu  komma  till 
s-en(s  kärna)  ~.  Håll  dig  till  sak(en)  (och 
gör  inga  utvikningar)  1  Gå  rakt  på  s(-eyi). 
Yttra  eder  kort  och  rakt  pd  s.l  Till  s-en, 
till  8-en,  mina  herrar!  Det  har  ju  ingenting 


med  (själva)  sen,  med  den  här  s-en  att  göra. 
Du  tycks  inte  fatta  se^is  innebörd,  vad  s-en 
gäller.  Det  gör  ingenting,  föga  till  (själva) 
sen.  Stark  i  s.,  om  ej  i  form.  I s.  betyder 
det  (mindre  än)  intet,  i  grund  o.  botten,  i 
själva  verket,  djupare  sett.  4)  Mest  smtl. 
o.  kvinnospråk.  Ha  sina  ser  sin  månads- 
rening. 

II.    Spridda    uttryck   (ordnade   formellt. 

1)  Sing.  a)  Obest.  form.  Får  jag  läsa  upp 
en  liten  s.,  som  jag  skrev  förra  sommarn  ~.? 

—  Jag  ska  säja  er  en  s.  så  god  som  två:  ~. 
Du  sa  en  s.l  de  var  ngt  att  tänka  på.  En 
8.,  som  tål  att  tänka  på.  Det  är  en  8.  att 
veta,  att  ~,  men  en  annan  att  ~.  Det  var 
en  annan  s.  då  ställer  sig  ju  sen  annor- 
lunda, det  förändrar  s-en.  Det  är  en  s. 
för  sig  bör  ej  hopblandas  med  annat.  Ta 
var  s.  för  sig.  Var  s.  för  sej  I  1.  En  s.  i 
sänder  I  Var  s.  har  sin  tid.  En  s.  har  du 
glömt,  (nämligen)  att  ~.  En  s.  kan  vi  komma 
överens  om  (,  att  ~}-  Tänk,  att  i  dag  hände 
de  mej  en  löjlig  s.:  ~.  De  var  en  ledsam  s. 
med  pastorn,  som  ~  ledsamt.  De  vore  väl 
ingen  s.  för  honom!  ingen  svårighet,  be- 
tydde väl  ingenting.  —  Det  var  en  s.  (det) 
(,  att  han  skulle  vara  me)  I  de  var  (själv)- 
klart,  naturligtvis.  Nå,  då  var  det  en  s., 
att  flickorna  fjantade  omkring  honom  Ludv. 
Nordström.  —  S.  samma  upprepades,  dd 
professorn  ville  ~  (oftare  'samma  s.)  Ax. 
J.  Schillberg.  [Hos  en]  jägmästare  någon- 
städes  i  landet,  s.  samma  varest  (var  be- 
höver inte  nämnas)  H.  Samzelius.  De  ä  s. 
samma  de  ä  likgiltigt.    Var  s.  har  två  sidor. 

—  Vad  är  då  en  människa,  att  du  gör  en 
så  stor  s.  av  henne  f  Bibeln.  Alen,  stor  8. 
i  de,  jag  är  lika  glad  för  de!  va  gör  de.  — 
Skulle  vi  börja  röra  i  de,  sä  vore  de  tvungen 
8.  att  ~  (absolut)  nödvändigt.  Och  ledsen 
var  jag  ock,  när  det  skulle  ske,  men  det  var 
tvungen  s.  Adil  Bergström,  b)  Best.  form. 
Nå,  de  förändrar  s-en!  Efter  s-ens  beskaf- 
fenhet. Sen  ifråga.  Ta  s-en  kallt.  S-en  står 
ej  att  ändra.  När  nu  sen  tog  en  ajinan 
vändning.  Det  ligger  i  s-ens  natur,  att  ~. 
De  ä  inte  tu  tal  om  den  s-en.  Vi  får  åter- 
komma till  sen  en  annan  gång.  S-en  är  den 
(,  att  ~)  nu  är  det  så  1.  det  förhåller  sig 
så  (,  att  ~).  Som  sen  nu  står  ~  även  's-erna'. 

2)  Plur.  a) Obest.  form.  Låta  ser  och  ting 
gälla  för  vad  di  ä.  Här  hemma  tedde  sig 
ser  och  ting  annorlunda  'K.  Gunnarson'. 
Jag  har  hundra  s-er  att  komma  ihåg  så  visst 
som  en.  Jag  har  några  s-er  att  säga  dem, 
som  inte  kommer  att  bli  vänliga.  Jo,  de  här 
va  just  trevliga  ser  (ja  får  höra)!  Att  vara 
bosatt  på  en  ort  och  att  komma  dit  som 
turist  äro  vitt  skilda  s-er.  Hans  ser  stå 
illa  för  närvarande  'aktier';  han(8  sak) 
befinner  sig  i  ett  ogynnsamt  läge.  Där 
vi  upplevde  så  oväntade  ser.  —  Det  är 
ser  det,  ska  ja  säja  (de   ä  någe   de!)  B. 


1057 


Sak — Sakkunnig 


1068 


Mörner.  Det  var  s-er,  sa  Höggren,  fick 
Vasaorden,  b)  Best.  form.  Som,  nät  han  var 
på  det  humöret,  kunde  få  serna  gjorda  och 
snabbt  gjorda  Öv.  fr.  Bruce  Lockhardt.  Att 
de  varit  fullkomligt  pä  det  klara  med  serna 
är  möjligt  och  ~.  Fången  tycktes  helt  nöjd 
med  den  vändning  s-erna  tagit  ~.  Jag  vet 
inte,  hur  serna  stå(r).  Överväga  s  ernås 
ställning.  Detta  pinsamma  sernas  tillstånd 
varade  i  flera  månader.  S-ernas  vanliga, 
gilla  gäng.  3)  Ex.  på  'sak'  som  sista  ssgsled. 
Rättegångs-,  rätts-,  polis-,  livssak.  —  Huvud-, 
bi-,  strunt-,  smak-,  hjärte-,  samvetssak.  —  I 
religionss-er  må  man  ~. 

Syn.  A)  (verkligt  1.  konkret,  förnufts- 
löst)  ting  1.  föremål;  (ibl.:)  pjäs,  persedel, 
artikel,  redskap,  förnödenhet;  (ser  bl.  a.:) 
grejor,  'ordningar'  (värd.),  don(ingar),  (res)- 
effekter,  packning,  gepäck,  bagage,  utrust- 
ning; allt  man  har  méd  sig;  B)(rättegångs)- 
ärende,  mål,  process,  rättegång,  procedur 
inför  rätta,  rätt(egång)ssak ;  skuld,  brott; 
uppgift,  'idé',  angelägenhet,  göromål,  före- 
havande, 'göra'  (värd.),  'affär',  'historia', 
ibl.  föreliggande  ärende,  yrke,  konst,  om- 
ständighet, fall,  förhållande,  ställning,  fråga, 
ämne,  innehåll;  det  verkliga  1.  viktiga, 
kärna,  kärnpunkt,  ngt  objektivt  föreliggande 
1.  förefintligt,  realitet,  verklighet,  ibl.  sak- 
lighet. 

—  Sakbransch,  försäkringsterm.  Bola- 
get, som  nu  upptagit  brandförsäkring,  driver 
förut  försäkring  i  övriga  s-er.  -enlig,  -t, 
-are;  -het.  Mest  skr.  Fn  s.  ~  dryftning 
av  samhällets  offentliga  spörsmål  Eliel  Vest. 
Detta  huldrika  ord  fann  monarken  onödigt; 
det  hade  ju  icke  heller  varit  s-t  just  i  det 
ögonblick  rysk  despoti  skulle  förverkligas  i 
vårt  statsväsen  B.  Estlander.  —  Framställ- 
ningens s-het.  Syn.  anpassad  1.  lämplig 
för  saken,  just  vad  saken  kräver,  (ibl.  nära:) 
saklig,  objektiv,  -fel.  Ofta  )(  form-  1.  ibl. 
tryckfel.  Myriader  av  fel,  också  s.,  har  han  ~ 
C.  G.  Laurin.  -fällja.  S-as  för  fylleri.  Det 
skulle  ju  se  fasligt  illa  ut,  om  prästfrun 
blev  8-d  Harry  Blomberg.  Förteckningar 
över  personer,  som  varda  s-de  Lagen.  Be- 
stämmandet ~  av  dagsbotsbeloppet  efter  den 
s-dea  ekonomiska  ställning.  Syn.  fälla, 
förklara  1.  döma  skyldig.  -fÖr|a;  ing.  Sa 
ngn  (för  ngt)  ställa  1.  anklaga  (in)för 
rätta.  -fÖr|are;  [arinnal. -erska].  Advokat; 
även  bildl.  En  s-are,  Tertullus  Bibeln. 
Bestämma  sig  för  sårens  yrke.  —  Som  Per 
Jönsson  under  sin  s-aretid  lärt  sig  att  ~  Fr. 
Böök.  Den  triumferande  s-artonen  i  hans 
anklagelseskrift  Harry  Blomberg.  —  Grevin- 
nan de  la  Gardie  och  friherrinnan  Bädden- 
broek  hade  framstått  såsom  krigspartiets  ut- 
märktaste  s-arinnor  And.  Fryxell.  -förhål- 
lande. Det  ändrar  inte  s-t.  Ett  s.,  som 
inte  kan  bortresoneras.  Det  underbaraste 
av  allt  var  dock  det  st,  att  ingenting  om 

V.  34  —  Nusvemk  ordbok. 


namninsamlingen  hade  sipprat  ut  Annie 
Furuhjelm.  Syn.  verkligt  1.  faktiskt  för- 
hållande, faktum,  -förklaring.  Boken  är 
försedd  med  ord-  och  sakförklaringar,  -för- 
stånd; -ig.  Partipiskan  viner  och  ve  ~  s-et, 
om  det  ej  låter  kuscha  sig  av  de  politiska 
ledarna  ~  Tidn.  Upsala  1917.  Män  med 
s.  —  Utanför  den  i  egentligaste  mening  siga 
fackkretsen  Hj.  Lindroth.  De  siga  anse  ~. 
Enligt  s-iga  omdömen.  Såg  ~  sigt  upp  i 
skyn  Erik  Palm.  Syn.  sakkunskap,  sak- 
kunnighet; (s-ig:)  som  förstår  (o.  är  inne 
i)  saken,  sakkunnig,  -försäkring.  Försäk- 
ringsterm K  försäkringsgren  som  till  före- 
mål har  människans  liv:  'pensionsförsäk- 
ring'. De  viktigaste  s-sgrenarna  äro  brand- 
försäkring och  sjöförsäkring. 

-kunnig;  -het;  -(e)skap  ra.  fl.;  som  subst. 
ibl.  -en  o.  plur.  -e  1.  -a.  A)  Enkelt.  I.  Adj.  / 
(fråga  om)  dylik  export  är  han  erkänt  s., 
en  av  våra  s-aste  (kännare).  Du  vill  väl  inte 
bestrida,  att  han  är  s.  (i,  inom  detta  ämne, 
på  detta  område)!  För  att  vara  verkligt  s. 
kräves  både  kunskaper  och  omdöme.  Fd  rykte 
som  en  (ovanligt)  s.  bedömare  (av  ~j.  De 
i  frågan  se  ha  ännu  icke  yttrat  sig.  Böja 
sig  för  de  s-as  dom.  Inspektris  och  st  bi- 
träde i  fråga  om  kvinnlig  slöjd.  Hör  till 
de  saste  skildrarna  av  ~.  —  Under  s.  led- 
ning. Från  s-t  håll  betonas,  att'^.  Krav  på  s. 
inspektion  av  statens  lagerlokaler  1917.  Men 
st  inkokt  sutare  kan  man  med  fördel  bjuda 
vem  som  helst  på  'Jochum'  i  Sv.  Dagbl.  1932. 
—  Konst-,  skriftsakkunnig  va.  fl.  II.  Subst. 
1.  adj.  Tillkalla  sa  (för  att  avge  utlåtande). 
Lag  '/«  1984  om  bevisning  genoms-a.  Uppdra 
åt  se  att  utreda  frågan  om  ~.  Till  sa  för 
bedömande  av  sökandenas  till  svenskprofes- 
suren meriter  har  fakulteten  för  sin  del 
utsett,  valt  ~.  Föreslagen  som  s.  vid  till- 
sättandet av  ~.  Låta  (de  tillkallade)  sa 
avgöra  frågan.  Ha  kunnat  tillbakavisa  s-en 
prof  Kjellbergs  detaljkritik  Ups.  Nya  Tidn. 
1924.  <S-e  sammanträda  för  konferens  någon 
av  de  närmaste  dagarna.  B)  Ssgr  kunna 
hänföra  sig  dels  till  adj.,  dels  till  subst.  o. 
ha  1.  sakna  -e-.  1)  Ex.  utan  -e  .  De  s-bered- 
ningar, som  hava  att  förbereda  vissa  större 
ärenden  Bo  Hammarskjöld.  Och  det  är  dessa 
onödiga  s-förordnanden,  som  framförallt  givit 
upphov  till  talet  om  levebrödspolitik  Tidn. 
Upsala  1921.  S-förslag  om  socialstyrelsen 
1936.  Äled  känd  s  het  yttra  sig  om  ~  (aldrig 
med  -e-).  Avsäga  sig  s-skapet.  För  fullgö- 
rande avs-uppdrag'^.  S-utlåtandena  i  straff- 
rättsprofessuren kunna  vä7itas  (föreligga, 
inkomma)  endera  dagen.  2)  Ex.  med  e-. 
Stort  s-eförslag  om  intellektuella  yrkena.  Ta 
s-eskapet  ytterst  allvarligt.  När  han  tog  en 
befordringsfråga  och  dess  seutlåtanden  till 
utgångspunkt  för  siit  ståndskall  Sv.  Dagbl. 
1920.  Syn.  (sak)kännare  1.  expert,  kompe- 
tent,  speciellt   utbildad    1.   kunnig  (i),  ibl. 


1059 


Sakkunnig — Saklig 


1060 


mkt  erfaren  1.  förfaren  1.  fullt  hemma  i, 
skicklig  bedömare.  -kunskap,-en.  S. kontra 
partidilettantism.  Yttra  sif/  med  s.  om  ~. 
En  talare  utan  s.  är  en  pratmakare  C.  Ce- 
derblad.  Tillita  s-en  även  mer  konkr.  (om 
personer).  Härmed  har  sen  sagt  det  sista 
ordet  i  frågan.  S-en  var  dock  här  icke  enig, 
varför  ~.  Syn.  sakkunnighet,  "expertis'; 
ibl.  sakkännedom ;  (sen  ibl.:)  de  sakkunniga, 
sakkännarna,  -kännjare;  -edom.  1)  Och 
hör  anses  för  Xga  världens  förnämsta  s-are 
på  området  O.  B.  Nelson.  Var  en  ~  sare, 
då  det  gällde  jakthundar  ^  i  varje  fall 
spetsar  L.  Munsterhjelm.  Med  si7i  ytliga 
förstånds-  och  resonemangshildning  ~  kunde 
han  aldrig  som  ~  s-are  bedöma  läget  H. 
Reuterdahl.  2)  Med  s-edom  yttra  sig  om. 
Jag  litar  på  din  s-edom.  En  än  så  snabb 
intelligens  kan  aldrig  fullt  ersätta  den  verk- 
liga s  edomen.     Syn.  jfr  de  föreg. 

-läge.  (Det  närvarande)  s-t  kräver  ovill- 
korligen, att  ~.  Rätta  sig  efter  st.  Inställa 
sig  efter  ett  nytt  s.,  det  nya  st.  Då  klar- 
nade s-t,  och  ~  B.  Estlander.  Syn.  saker- 
nas läge  1.  ställning,  förhållanden(a),  om- 
8tändigheter(na).  -lÖS,  -t.  Till  sak  i  bet. 
'skuld'.  1)  Lagt.  o.  d.  Döm  icke  s.  man! 
Att  du  och  ej  ett  s-t  folk  din  villofärd  får 
sona  Fr.  G.  Bengtsson.  Att  katt,  som  an- 
träffas i  skog  eller  hage,  må  s-t  dödas  E. 
Sparre.  2)  Allmännare.  Mest  som  adv. 
Härtill  några  anmärkningar,  vilka  den,  som 
icke  är  intresserad  av  versteknik,  st  kan 
hoppa  över  K.  Asplund.  Syn.  1)  oskyldig, 
icke  saker,  skuldlös;  strafflös,  fri  från  straff- 
ansvar; 2)  (s-t:)  skadeslöst,  ostraffat,  utan 
skada,  utan  (risk  för)  förlust,  utan  att  det 
gör  ngt,  'tryggt',  -minne  minne  för  fakta. 
-ocker,  nyare  lagt.  Som  s.  betraktas  t.  e. 
köp  Ull  oskäligt  pris  av  en  oerfaren  säljare, 
upplåtande  av  husrum  till  svårt  medtagen 
vägfarande  mot  orimligt  hög  betahmig  o.  d. 
S.  är  sedan  1915  upptaget  i  vår  avtalslag. 
-ordbok  reallexikon.  -politllk;  -isk.  Real- 
politik, -register  k  t.  e.  person-  1.  ort- 
namnsregister, -rik,  -t,  -are;  [-het  1.  -edom]. 
Föredraget  var  s-t  och  upplysande.  Och  onek- 
ligen finns  det  i  denna  del  av  sagan  en  del 
sidor,  som  äro  mer  sa  än  underhållande  Hj. 
Alving.  Han  är  alltid  s.,  men  meddelar  siyia 
fakta  på  ett  angenämt  sätt.  Syn.  innehålls- 
rik 1.  -diger,  ibl.  tankediger,  rik  på  fakta, 
'givande',  (ibl.  nära:)  grundlig,  solid,  'mas- 
siv', -rätt;  -ighet;  -slig.  Lagt.  o.  d.  I.  Sak- 
rätt. 1)  Den  del  av  förmögenhetsrätten  som 
innesluter  reglerna  om  rättsförhållanden 
ifråga  om  saker  (ägande-,  pant-,  nyttjande-, 
avkomsträtt,  rätt  till  gruva  1.  elektrisk  kraft, 
servitut  m.  m.).  2)  Med  plur.  —  sakrättig- 
het. Begränsade  s-er  såsom  panträtt,  servi- 
tut osv.  II.  S-slig.  På  det  s-sliga  området 
Nord.  Fam.- 

-sammanhang.  Inse  (rätta)  s-et.  Syn. 


(sak)förhållande,  'hur  det  hänger  ihop'. 
-skada  försäkringsterm.  -skäl.  Ha,  komma 
med  starka  s.  (för  ngt).  Framlägga  s.  eller 
känsloskäl,  alltefter  som  situationen  fordrar. 
Rösta  på  ett  sätt,  som  s-en  icke  motivera 
M.  Febr.  Mottaglig  för  s.  Blunda  för  s-en. 
Syn.  skäl  grundat  på  faktum  1.  fakta,  (ibl.) 
förnuftsskäl.  -SÖkjande  adj.  o.  subst.  (den- 
kön  1.  neutr.);  -eri  (1.  -i).  Jfr  'söka  sak  med 
ngn'.  1)  Skola  bedömas  utan  s-ande  rätts- 
haveri ~,  kritiskt,  men  lojalt  Dagens  Nyh. 
1920.  2)  Huruvida  de  icke  kunde  finna  tack- 
sanunare  uppgifter  än  s-andet  mot  våra  hjälp- 
villiga  grannar  Tidn.  Upsala  1918.  3)  Den 
s-ande  bör  dock  härvid  betänka,  att  hans 
egen  rätt  är  ej  så  litet  tvivelaktig  ~.  4)  Göra 
sig  skyldig  till  misstydningar  och  s-eri  Gust. 
Wersén.  Syn.  trakasserande,  grällysten, 
kritisk  i  otid  o.  d.  -upplys|ande;  -ning. 
Med  ett  290  sidor  stort,  värdefullt,  s  ande 
register.  —  Begära  (närmare)  s-ningar  (i, 
om  ngt,  av  ngn),  -ägarje.  Mest  =  måls- 
ägare. Även  med  -e-.  I  alla  fullmakter 
bör  nämnas  domstolen,  sak(n  och  mannen, 
S07n  den  föra  skall,  så  ock  att  sen  vill  nöjas 
åt  det,  som  ombudsmannen  där  i  gör  och 
låter  Lagen.  [Ingicks  mellan  domkapitlet  och 
klaganden]  förening,  varigenom  s-ne  överens- 
komma, att '^  Tidn.  Upsala  1919.  Syn.  part 
i  rättegång;  ibl.  målsägare.  -Öre,  -t,  -n; 
-slängd  (böteslängd,  uppgift  på  ålagda  böter); 
-smedel.  Lagt.  o.  d.  Mest  i  plur.  Vanligare 
är  'böter'.  Efter  ett  och  ett  halvt  års  tjänst- 
göring vid  polisen  ~  hade  han  grundligt 
ledsnat  pä  ^sn,  edgång  och  tjuvar  och  rån* 
och  tog  i  feb.  1889  avsked  E.  Skarstedt.  — 
I  den  här  s-slängden  är  summeringen  ra- 
sande Joh.  Sundblad. 

—  Saker  (akut).  Ansluts  knappast  till 
'sak'.  Se  nedan.  —  Saklig,  -t,  -are;  -het; 
[-en].  1)  Han  bemödar  sig  åtminstone  all- 
tid om  att  var-a  s.  Legender,  som  kunna 
förvirra  den  s-aste  forskare  Öv.  fr.  'Essad 
Bey'.  S.  och  objektiv.  Vilka  synas  vara 
alldeles  för  st  hållna  för  att  kunna  ha 
rumäner?}  [Istrati]  till  författare 'Ka.tXHWåe- 
brand.  Hoppas  på  ett  st  bedömande.  Av 
sa  skäl.  Göra  rent  sa  anmärkningar.  St 
kan  man  invända,  att  ~.  St  allvar  utan 
tyngd,  förnäm  elegans  [i  stilen].  Förvå- 
nad över  det  sa  toyifallet  ~.  I  stället  är 
Melin  torrt  s.,  flärdlös  och  vederhäftig  H. 
W.  Ahlmann.  Deti  nya  tiden  med  dess  torra, 
sa  syn  pä  livet  har  inte  behov  av  7iågra 
lusthus,  och  ~  Sven  Hedin.  2)  Hans  inlägg 
var  kvickt  i  formen,  men  lämtiade  åtskilligt 
övrigt  att  önska  i  fråga  om  shet.  Med  en 
shet  som  icke  kan  överträffas.  Började  ~ 
7ned  torr  s-het  %dveckla  sin  plan  Bertil  Malm- 
berg, öv.  Med  fördomsfri  s-het  bedöma  ~. 
[Skildrat  med]  ett  slags  käck  s-het,  som  till- 
talar A.  Österling.  Kärv  shet.  Trots  allt 
tal   om  generationsväxling ,  om  ny  s-het,  ~ 


1061 


Saklig— Sakna 


1062 


föreställer  jag  mig,  att  studenten  av  i  år 
känner  ungefär  på  samma  sätt,  som  nykom- 
lingen gjorde  år  1908  T.  Bohlin.  [Frän 
Fjärdingen  och  Svartbäcken']  i  sin  nästan 
krassa  s-het  högst  olik  de  vanliga  skildrin- 
garna från  ~  Hj.  Alving.  Ett  stort  rum, 
stramt  och  enkelt  möblerat,  med  något  av 
vad  man  i  våra  dagar  skulle  kalla  den  nya 
8-hetens  enkelhet  över  inredningen  ~  Annie 
Furuhjelm.  • —  Besjälade  av  en  slags  roman- 
tisk s-hetslidelse  Harry  Blomberg.  Syn.  sak-, 
grundad  på  fakta,  som  håller  sig  till  det 
faktiska  1.  föreliggande  1.  till  verkligheten 
1.  till  eak(en)  1.  till  realiteter;  (ibl.  nära:) 
objektiv,  reell,  positiv,  materiell,  handgrip- 
lig, vederhäftig,  solid,  nykter,  torr,  fantasi- 
lös, oromantisk,  realistisk;  (st  ibl.)  i  sak. 

Sakja,  -ade,  -as;  -ning.  Kortspelsterm. 
Men  du  s-ade  ju  i  förra  spelet,  och  nu  har 
du  att  bekänna!  Nu  kastade  du  bort  en 
trumf  i  onödan  i  stället  för  att  sa  en  klöver 
eller  hjärter.  Man  plockar  upp  de  6  korten 
(nr  talongen)  och  sar  sedan  6,  som  ~.  Ka- 
pitlet om  kast  och  s-ning  skulle  dock  möjli- 
gen vinna  på  att  ~  (i  bridge)  Sv.  Dagbl. 
1923.  Syn.  kasta  (en  hacka  i  en  annan 
färg  då  man  är  renons  i  den  spelade),  ej 
'bekänna'  (kort  1.  färg). 

Sake  (hos  oss  gärna  utt.  -ké);  -t  1.  -n; 
-flaska  m.  fl.  S.,  som  närmast  liknar  ett 
starkt  öl  eller  ett  lätt  vin  med  smak  på- 
minnande om  arrak,  har  sedan  400-talet  vid 
sidan  om  te  varit  japanernas  nationaldryck. 
Dricker  herr  Tanaka  en  flaska  upphettat  s. 
öv.  fr.  K.  Nohara.  Söt  s.,  som  kryddats 
med  riven  rättika  ib.  En  kopp  varm  s.  K. 
Zilliacus.  —  En  liten  röd  avgrundsande  med 
en  s-flaska  i  handen  Elsb.  Funch.  Medan 
s-kopparna  gingo  laget  runt  ~  K.  Zilliacus. 
Syn.  (japanskt)  risvin. 

Saker  (akut);  ngn  gång  plur.  'säkra'  (med 
grav);  -förklara  ru.  Nästan  endast  predika- 
tivt.  1)  Lagt.  Har  av  Kinds  häradsrätt 
dömts  s.  till  ~.  Förklara  ngn  s.  till  ~. 
Göra  sig  s.  till  urbota  brott.  Finna  ngn  s. 
till  (det  som  han  anklagats  för).  Erkänna 
sig  s.  till  ~.  —  Av  rådhusrätten  s-förkla- 
rades G.  jämlikt  av  åklagaren  åberopade 
lagrum  Nya  Dagl.  Alleh.  1921.  Tills  vidare 
stanna  allenast  vid  en  s-förklaring  N.  Stjern- 
berg.  2)  Friare.  Han  är  själv  s.  till  bro- 
derns ofärd.  Syn.  1)  förfallen  till  ansvar 
för  brott  1.  till  straff,  skyldig,  förvunnen; 
2)  orsak(en)  1.  skuld(en)  (till). 

Saklig  se  ovan  under  sak. 

Säknja,  -ade,  -as.  Även  opers.  o.  dep. 
Bet.  ej  alltid  fullt  skarpt  skilda.  I.  Icke 
äga  1.  finnas.  1)  Sakna,  a)  Ibl.  med  an- 
knytning till  III.  Icke  låta  ngn  sa  ngt.  Så 
länge  jag  är  i  livet,  skall  hon  icke  behöva 
s-a  ngt.  b)  Ex.  ordnade  alfabetiskt  efter 
objektet  (som  kan  vara  abstr.  1.  konkr.). 
S-a   anlag   (för  ~^.     Så  vitt  jag  förstår, 


sar  du  (all)  anledning  att  beklaga  dig. 
S.  begåvning  (för  ~).  Om  Japan  säges 
det,  att  idet  är  landet,  där  blommorna  s-a 
doft  och  kvinnorna  hjärtan"  N.  Ambolt.  Att 
Lunds  universitetsbibliotek  hittills  alldeles 
s-at  eldrum  H.  Reuterdahl.  Sa  energi.  S-a 
exempel  (på '^) .  S-a  fasthet.  Sällskapets-ar 
icke  heller  en  fastighetsbyrå  Sv.  Dagbl.  1918. 
S-a  förmdga(n)  att  ~.  [Att  planen]  inga- 
lunda s-ade  alla  förutsättningar  att  lyckas 
K.  Zilliacus.  Av  många  åhörare  kunde  jag 
icke  glädja  mig;  jag  s-ade  helt  och  hållet 
vad  som  fängslar  sådana,  föredragets  glans 
H.  Reuterdahl.  Beskyllningen  s-ar  (all) 
grtmd.  Totalt  sa  humor  vara  totalt  humor- 
lös. S-a  huvud.  S-a  hållning  även  bildl. 
S-a  intresse  för  ~.  Anmärkningen  s-ar  in- 
tresse i  detta  sammanhang.  S-a  (varje  spår 
a,v)  karaktär.  Sa  (varje)  känsla  av  1.  för  ~. 
Trupper,  som  s-a  ledare  utan  ledare.  Sa 
sin  like  i  t?äZ^aZf^7if  i  uppnås  1.  överträffas  av 
ingen.  S-a  material  (till  ~J).  S-a  medel  till 
1.  att  ~.  S-a  det  nödvändiga  (ste)  vara  (all- 
deles) utblottad.  S-a  ord  (för  ~9.  Boken 
s-ar  ju  register.  S-a  sammanhållning.  Och 
han  s-ade  totalt  sinne  för  partidisciplin  Öv. 
fr.  Mencken.  S-a  självständighet.  S-a  skäl 
att  ~.  S-a  stadga.  Man  hörde  ofta  Reuter- 
dahl tala  om  sin  -»dåliga  penna-»;  samtiden 
och  eftervärlden  ha  upprepat,  att  han  sade 
stil  L.  Weibull.  [Bakgrunden  till  neder- 
laget] sade  inte  stänk  av  en  viss  komisk 
tragik  R.  Holmström.  S-a  sysselsättning. 
S-a  tak  över  huvudet.  S-a  tid,  tålamod  (att  ~}. 
Vi  ha  länge  s-at  underrättelser  från  '^.  Va 
han  (än)  s-ar,  så  inte  ä  de  uppfattning.  S-a 
uthållighet.  S-a  utväg(ar).  Han  s-ade  aldrig 
ämnen  för  en  underhållande  konversation  A. 
Hallner.  2)  Saknas.  Det  s-as,  här  s-as  icke 
anledning  till  anmärkning.  Intet  sades  nu  i 
deras  lycka.  Vad  som  s-ades,  det  var  en 
enhetlig  ledning.  Av  gärningsmannen  s-as 
varje  spår.  För  resten  s-as  ett  finskt  ras- 
inslag ingalunda  i  Sverge  R.  Nordenstreng. 
Här  s-as  (framför  allt)  en  allmän  översikt. 
Nya  uppslag  s-as  för  visso  icke.  Vad  som 
s-as  hos  honom  är  uthållighet.  Här  s-as  ett 
led  i  bevisningen.  Han(s  namn)  sas  på 
listan.  När  det  gäller  ett  sådant  äyulamål, 
får  du  inte  sas.  I  summan  sades  alla  ut- 
gifter, som  ~  voro  icke  medräknade. 

II.  Märka  frånvaron;  (s-as:)  icke  (längre) 
finnas  o.  d.  När  han  kom  hem,  s-ade  han, 
sades  en  del  föremål,  som  brukat  stå  på 
atenienn;  tydligen  hade  tjuvar  varit  framme. 
När  kvinnan  äntligen  gått,  s-ades  både  etl  och 
annat,  sades  en  50-kronsedel,  som  legat 
framme.  Men  denna  afton  sades  han  pä 
sin  vanliga  plats.  Ingen  hade  s  at  honom, 
alla  hade  varit  upptagna  av  sitt.  Tre  blevo 
innebrända,  fyra  s-ades.  Efter  drabbningen 
s-ades  50  man.  Bland  de  sade  nämnas:  ~. 
III.  Känna  saknad  o.  d.     Vad  man  aldrig 


1063 


Sakna — Sakrilegium 


1064 


ägt  s-ar  man  icke.  Vi  ha  (mycket)  s-at  dig, 
ditt  sällskap.  Jag  kommer  alltid  att  sa  henne, 
hennes  vänlighet,  hennes  outtröttliga  omsorger. 
När  jag  är  på  landet,  sar  jag  staden  och 
tvärtom.  —  Man  sas  icke,  förrän  man  är 
borta.  Djupt  s  ad.  Sörjd  och  s-ad  (av  ~).  — 
Att  de  kvarvarande  ej '^  med  s-andets  suckar 
äsägo  vår  avfärd  Rosa  Fitinghoff. 

Syn.  I.  1)  icke  äga  1.  ha,  ha  1.  äga  ingen  ~, 
vara  (alldeles)  utan,  'vara  renons  pä',  lida 
brist  på,  ibl.  icke  kunna  uppbringa  I.  ha 
tillgång  till;  (ibl.:)  umbära,  försaka,  avvara; 
2)  fattas,  felas,  tryta,  vara  borta,  icke  finnas, 
'lysa  med  sin  frånvaro',  ibl.  brista  1.  klicka; 

II.  märka  frånvaron  1.  känna  förlusten  av, 
finna  att  man  förlorat;  (s-as:)  ha  försvun- 
nit, ha  kommit  bort,  vara  försvunnen  1. 
borta,  ibl.  utebli;  III.  sörja  1.  längta  efter 
ngt  förlorat,  känna  saknad  1.  längtan  efter, 
med  saknad  tänka  på  (ngn  som  gått  bort 
1.  ngt  man  mist). 

—  Saknad,  -en.  Mest  skr.  I.  Enkelt. 
1)  Jfr  sakna  I.  Vara  i  s.  av  medel  till 
arbetets  fullföljande.  Sedan  länge  i  s.  av 
varje  underrättelse  frän  min  son,  ber  jag 
Eder  ~.  Hur  planlöst  och  utspätt  är  icke 
alltsammans,  hur  i  s.  av  varje  fast  drama- 
tisk konsistens  I  Bo  Bergman.  B  ristande  sinne 
för  ordning  och  system  i  arbetet,  s.  av  in- 
tresse för  katalogarbetet  ~  O.  Walde.  Före- 
komsten eller  sen  av  frövita  utgör  ofta  en 
familjekaraktär  H.  Hesselman.   2)  Jfr  sakna 

III.  Känner  endast  för  korta  stunder  någon 
s.  efter  hemmet.  Ett  land,  från  vilket  en 
man  kan  skiljas  utan  s.  ~.  Och  kom  sedan 
aldrig  igen  —  till  föga  s.  för  omgivningen. 
Låta  s-en  alltför  mycket  tynga  ned  sinnet. 
Sen  (efter  honom)  var  stor  och  allmän. 
Meresjkovski  befinner  sig  för  närvarande  i 
Paris,  där  han  gjuter  s-ens  tårar  över  ~ 
Öv.  fr.  Alex,  Michailovitj.  Fälla  en  s-ens 
tår  vid  graven.  II.  Ssgr.  Mest  skönl.  Ex.: 
I  '^  s-sfulla  tankar  G.  Hedenvind-Eriksson. 
Kastade  ~  en  s-sfylld  blick  i  samma  rikt- 
ning  ^  Elis.  Högström-Löfberg.  S-skänslan, 
som  med  ens  kommit  över  henne  ~  Ellen 
Wester,  öv.  Med  ruelse  och  en  liten,  stilla 
s-ssuck  ~  L.  Munsterhjelm.  Men  ännu  ser 
jag  genom  sstärar  /  i  hemmets  gård  den 
kära  gamla  vandra  O.  Stjerne.  Syn.  I. 
1)  brist,  avsaknad;  frånvaro,  obefintlighet; 
(i  8.  av:)  saknande,  (alldeles)  utan,  ibl.  i 
brist  på;  2)  sorg  o.  längtan  (efter  ngt  för- 
lorat 1.  fjärran),  tomhets-  1.  förlustkänsla, 
sorg  över  1.  smärtsamt  minne  av  en  förlust. 

Sakral,  -t;  -konst;  -rätt  (r.  som  anses 
vara  av  helig  natur).  Ofta  k  profan.  S.  textil- 
konst. S  höghet  och  forntidsstämning  [över 
griftegården  i  Västerås]  Sv.  Dagbl.  1924. 
Mongolernas  sa  musik  är  till  stor  del  av 
tibetanskt  ursprung  »v  Öv.  fr.  H.  Haslund. 
Från  altaret  måste  talas  ett  språk,  som  icke 
är  vardagligt  utan  st  Em.  Linderholm.   En 


spröd  '^  melodi  som  av  sa  ryska  silverklockor 
J.  Hemmer.  Att  kejsarhuset  är  [romerska] 
rikets  sa  medelpunkt  J.  M.  Sundén.  —  I 
vissa  ~  kretsar  hade  jag  sett  det  [Pontigny] 
nämnt  med  en  nästan  s.  ömhet  V.  Scharp.  — 
Den  textila  s-konst,  med  andra  ord  den 
broderkonst  för  kyrkliga  ändamål,  vilken  ->- 
Elis.  Thorman  1931.  Syn.  gudstjänst-,  reli- 
gions-, kyrklig,  helig,  ägnad  åt  Gud  1.  reli- 
gionen 1.  det  heliga,  till  gudstjänsten 
hörande,  gudstjänstlig.  —  Sakrame'nt 
(-mänt);  -et,  =  1.  -er;  -(s)begrepp(et);  -(s)lä- 
ra(n);  -shus  m.  fl.  se  II;  -äl  (t)  se  III. 
I.  Enkelt.  1)  Luther  erkände  endast  två  s. 
(dopet  och  nattvarden) ,  Augsburgska  bekän- 
nelsen räknade  även  hoten  som  s,,  och  ka- 
tolska kyrkan  har  7  s.  (utom  de  tre  nämnda 
även  konfirmationen,  prästvigningen,  äkten- 
skapet och  sista  smörjeisen) .  Utdela  serna. 
Ge  set  dt  en  döende.  På  natten  fick  han  sista 
set  Ax.  Munthe.  Mottaga  s-et.  Då  han  inte 
varit  till  s-et  på  fem  år  (nattvarden)  V. 
Moberg.  Dopets,  döpelsens  s.  Altarets  s. 
nattvarden.  Prästerna  i  hennes  hus  skyndar 
sig  att  förrätta  en  mässa  och  tilldela  henne 
dödss-et  S.  Lagerlöf.  2)  Bildl.  För  egyp- 
tierna har  ett  löfte,  givet  ät  en  döende,  en 
absolut  bindande  kraft;  det  är  ett  s.  för 
dem.  Kärleken  är  ett  s.,  som  borde  mottagas 
knäböjande  ~.  II.  Ssgr  ha  vanligast  sakra- 
ments-, ibl.  därjämte  sakrament-.  Ex.:  Den 
medeltida  s-läran  Y.  Brilioth.  Sshus  1. 
S-(s)skåp  för  förvaring  av  monstransen  med 
hostian.  Det  mest  berömda  s-shuset  är  det 
20  m.  höga,  smala,  tornliknande,  av  Adam 
Krafft  skulpterade  s-shuset  i  S:t  Lorenzkirche 
i  Nurnberg.  III.  Sal.  1)  S-ala  måltider 
heliga  måltider,  kultmåltider.  [Söderbloms] 
föreläsniiig  om  det  s-ala  offret.  2)  Bildl.  Få 
en  nästan  s-al  helgd  över  sig.  En  kyckling- 
vinge och  en  halva  slottstappning,  som  han 
tärde  med  nästan  s-al  andakt  'Dan'.  Hos  oss 
äro  varken  julkubben  eller  plumpuddingen 
sala  ting  [som  för  engelsmännen]  T.  Fogel- 
qvist.  Syn.  I.  1)  nådemedel ;  ibl.  nattvar- 
den, ibl.  sista  sroörjelsen;  2)  'heligt  ting', 
'någonting  heligt';  III. (s-al:)  sakrament(8)-, 
gudstjänst-,  kult-,  religiös,  helig. 

—  Sakrame'n(t)sk|ad,  -at;  som  adv. 
även  'sade'.  Numer  mest  skrivet  (o.  vanl. 
uttalat)  utan  -t-.  Värd.  kraftord.  1)  Ex. 
med  -t-.  Din  sakramentskade  snorkilling  ~ 
J.  Hemmer.  Tror  jag  sade  väl  D.  Åslund. 
Och  det  vore  ju  ett  s-at  spektakel  N.  Wfernér. 
2)  Ex.  utan  -t-.  Och  med  hans  sakramen- 
skade  envishet,  som  översteg  till  och  med  ås- 
nans! Gust.  Hellström.  Har  skött  affärerna 
som  ena  s-ade  harpaltar  Emil  Norlander. 
y>S-ade  mörkt  här  är  I*  knatade  Stava  från 
översta  trappsteget  'Maja  på  Statt'.  E71  s-at 
pigg  flicka  ~  'Kapten  Punsch'.  Syn.  sabla, 
(d)jädran8,  förbannad  (se  d.  o.  II.  724).  — 
Sakrilégi|um  (akut);    et,  -er.    Helgerån, 


1065 


Sakrilegium —  Saktmod 


1066 


vanhelgande,  kränkning  av  det  heliga,  tem- 
pelskändning. 

—  Sakristan,  -en,  -er.  1)  Hist.  =  kloc- 
kare. 2)  I  katolska  kyrkor  =  tillsyningsman 
över  sakristian,  kyrkotjänare.  Prästen,  sen 
och  korgossarna  Öv.  fr.  P.  A.  de  Alarcön. 
Sen  kom  sen,  svängande  rökelsekaret  och  ~ 
Ax.  Munthe.  Utefter  sidoskeppen  vandra 
s-erna  med  sina  tändare  T.  Fogelqvist.  — 
Driven  av  sin  gamla  artighet  från  s-tiden  ~ 
Öv.  fr.  Bl.  Ibanez.  —  Såkristi|a  (1.  sa'k-, 
grav); -an, -or.  I.  Enkelt.  I  san  uppehåller 
sig  prästen  före  och  efter  gudstjänsten,  där 
förvaras  kyrkoskrridar,  kyrkokärl  och  kyrko- 
kistan; stundom  nyttjas  s-an  också  vid  kon- 
firmationsundervisning, kyrkorädssamman- 
träden  o.  d.  II.  Ssgr  ha  sakristi-,  säll.  där- 
jämte sakristie-.  Här  blott  ex.  på  det  förra. 
Lär  då  ha  slagit  näven  i  s-bordet  och  ~  Åke 
Hasselblad.  Klockaren  gick  och  sysslade  med 
kommunionsilvret  på  altarbordet  och  utslä- 
tade duken  samt  försvann  därpå  i  s-dörren 
Joh.  Sundblad.  Då  prästen  fick  kliva  på 
en  stege  in  genom  s-fönstret,  därför  att  ~ 
John  Nilsson.  Hämta  s-nyckeln.  Stenskulp- 
turen i  s-portalen  ~  H.  Ekhammar.  Dä  han 
låste  s-skåpen  och  ~  Berit  Spong.  Genom 
en  trång  öppning  i  s-valvet  Sig.  Curman.  — 
Sakrosa'nkt,  =;  [-het].  'Egentl.'  o.  bildl. 
Anden  gör  rummet  där  den  bor  s.  och  oan- 
tastbart  ~  Joh.  Lindblom.  Rydins  gammal- 
dags moralbegrepp  medgåvo  ingen  tolerans 
mot  vad  han  betraktade  som  ett  angrepp  på 
livets  och  samhällets  sa  värden  O.  Rabenius. 
S-timmar sda gen  en  s.  dogm  Tidn.  Upsala 
1926.  —  övermodigt  framställda  anspråk 
på  partiets  s-het.  Syn.  (hög)helig,  okränk- 
bar,  fridlyst,  oantastlig,  oantastbar. 

Sakt|aS  -a,  -are.  A)  Enkelt.  Bet.  övergå 
stundom  i  varann.  I.  Ad  v.  (o.  interjektio- 
nellt).  1)  Långsamt,  a)  S-al  Vägarbeten 
pågå  I  kan  även  stå  som  verb.  S-a  och  vac- 
kert I  S-a  i  backarna!  ofta  bildl.  Sa  och 
väl  slår  (1.  kör)  ingen  i  hjäl ;  fort  och  illa 
kan  ingen  gilla.  S-a  men  säkert  rörde  sig 
kolonnen  mot  sitt  mål.  Gå  lite  s-are;  ser 
du  infe,  att  du  går  för  fort  för  farmor! 
S-are,  du  fördärvar  hästarna  för  mig,  din 
bängel!  Ellen  Wester,  öv.  S-a  kommer  långa 
vägar,  brådskan  bryter  nacken  av  sig  ~  And. 
Allardt.  Sa  när  man  långt  K.  A.  Hagberg, 
öv.  När  mot  öster  som  bäst  /  karavanen  allt 
8-are  skrider  B.  Gripenberg.  Fjällsten  och 
Bie  hade  åkt  s-ast,  så  att '^  And.  Backman. 
Tig  stilla,  hjärta,  slå  sa!  (även  till  ^)  Sven 
Söderman,  öv.  Jag  tillväxte  hastigt  i  ålder, 
men  sa  i  visdom,  ty  ~  F.  Colling.  Detfirtns 
nog  xUveckling  där  också  [i  Sverge],  men 
den  går  s  are  och  därför  också  säkrare  V. 
Berger.  b) Märk.  Min  klocka  gick  för  sa, 
går  10  min.  för  sa  går  1.  har  dragit  sig  (10 
min.)  efter,  drar  sig  (efter).  2)  Tyst,  dämpat, 
a)  Tala  s-a,  flickan  sover!  Nej,  sade  hon 


s-are,  —  jag  borde  veta  det  ~  V.  Rydberg. 
Viskade  helt  sa  i  hennes  öra:  ^.  Tillade 
hon  s-are,  liksomför  sig  själv  Hagar  Olsson. 
Grodorna  kväkte  s-are  och  sömnigare  Ellen 
Wester,  öv.  b)  Märk  det  ngt  slangartade 
De  ä  bäst  å  tala  sa  om  de  'de  eka  vi  tala 
tyst  om',  det  är  det  bäst  att  vara  försiktig 
med  1.  tiga  med,  inte  göra  nån  affär  av. 
3)  Svagt  o.  d.  Den  här  gången  började 
åskan  mullra  så  sa  vid  sjutiden  pä  kvällen, 
men  ~  'K.  Gunnarson';  (kan  även  föras  till 
1  1.  2).  Tassade  sa  och  varligt  ~  bort  mot 
det  misstänkta  stället  E.  Sparre.  Sa  (och 
lätt)  berörde  han  hennes  hår,  och  genast  slog 
hon  upp  ögonen.  II.  Adj.  1)  Långsam,  a)  S-a 
galopp,  gång,  trav.  Än  om  han  ridit  i  s-aste 
skritt  'Mabinogion',  öv.  I  s-a,  s-aste  mak. 
Och  undervisande,  med  sa  steg  /  han  ~  A. 
Österling.  Föredraget  ~  flöt  fram  i  så  sa 
tempo,  att  ~  Frans  Stade.  När  Vingaför 
sa  maskin  gled  genom  passagen  ~  H.  Mörne. 
b)  Byggandet  [vid  Norrbacka]  bör  ske  i  sare 
tempo  Rubrik  1932.  2)  Tyst.  Ej  säll.  även 
till  3.  Ett  sa  knäpp,  och  sä  var  allting 
tyst.  Propellrarnas  sa  ljud,  då  ~  Gus. 
Mattsson.  Vattnets  s-a  skvalp.  Med  s-a,  för- 
siktiga steg,  dämpade  av  hänsyn  till'^.  Vid 
sa  musik.  Dansen  [ljuder]  som  ett  allt  sare 
sorl  i  natten  V.  v.  Heidenstam.  Det  sare 
bruset  från  de  inre  skären  E.  Sparre.  Med 
sa  röst.  Tyst  en  rå  j)d  sa  klöv  /  nalkas  ~ 
S.  Agrell.  3)  Svag  o.  d.  Jfr  föreg.  Vid 
sa  eld.  Polentagrynen  tåla  längre  och  s-are 
kokning  än  mannagrynen.  Vid  en  helt  sa 
beröring  ~.  Ett  sa  sommarregn.  S a  vind 
för  skej)pet  säkrast  i  hamn.  Sjön  gick  i  s-a 
vågor,  sin  sa  böljegång  jfr  även  1.  En  s-a 
sluttning,  lutning.  B)  Ssgr  ha  i  regel  sakt-; 
pres.  part.  dock  även  sakta-.  Syn.  I.  (bl. 
a.:)  omärkligt,  litet  i  sänder,  (så)  småningom, 
efter  hand,  bit  för  bit,  steg  för  steg,  sakte- 
ligen,  (jfr  f.  ö.  II);  II.  1)  långsam  (jfr  d.  o.), 
modererad,  saktfärdig,  hejdad,  (blott)  så 
småningom  skeende,  sävlig,  dröjande; 
2)  tyst,  låg(röstad),  lågmäld,  ej  hög(ljudd), 
dämpad,  föga  1.  knappt  hörbar;  3)  svag,  lind- 
rig, mild,  varsam,  varlig,  ej  hård  1.  häftig, 
lugn,  stilla,  stillsam,  (ibl.:)  lätt,  'omärk- 
lig', laber. 

—  Saktfärdig,  -t,  -are;  -het.  Mest  skr. 
1)  Tadlande.  [En  lunk]  sä  s.,  som  tidgonsin 
en  skjutspojke  och  en  skjutskamp  kunde  önska 
Elis.  Wfern-Bugge.  Detta  ska^idalöst  sa 
godståg  Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'.  —  En  dag 
åser  grevinnan  med  stigande  harm  Augusts 
s-het  och  säger:  August  förtar  sej  då  inte! 
Alb.  Engström.  2)  Utan  tadel.  Ban  var 
en  beskedlig  och  s.  man,  som  inte  bråkade 
i  onödan  Gurli  Hertzman  Ericson.  Men 
stinsen  behandlar  henne  lugnt  och  råder  henne 
st:  ~  S.  Neander  Nilsson.  Syn.  1)  senfär- 
dig, långsam,  sävlig,  solig,  trög,  ibl.  loj  1. 
lat;  2)  stillfärdig,  lugn  o.  stillsam,  -mod,  -et ; 


1067 


Saktmod — Sal 


1068 


[-(e)ligen,  adv.];  -ig  (-t,  -are;  -het).  Mest 
skr.,  ofta  bibi.  o.  d.  1)  Med  all  ödmjukhet 
och  allt  s.  Bibeln.  S.  gör  stora  synder  ogjorda 
ib.  Skall  jag  komma  till  eder  med  ris  eller 
i  kärlek  och  ss  ande?  ib.  Och  med  s.  giva 
till  i  vad  hans  bröder  fela  Ps.  570.  Trots 
övervinnes  bäst  med  s.  V.  Rydberg.  S.  stillar 
vrede.  För  att  lära  er  s.  Med  s.  tillrätta- 
visa den  motspänstiga  Bibeln.  Ålderns  s. 
hade  lagt  sin  dämpare  på  ~  Agnes  v.  Krae- 
mer,  öv.  Lika  litet  ~  som  s.  räddar  ett 
lamms  liv  i  en  djungel  Dagmar  Berg.  Att 
s-et  är  den  förnämsta  av  alla  dygder  Öv. 
fr.  E.  Laboulaye.  2)  Domaren  skall  tala 
s-eligen  till  dem,  som  komma  för  rätten  ~ 
Domarreglerna.  3)  Saliga  äro  de  s  iga,  ty 
de  skola  besitta  jorden  Bibeln.  Jag  är  sig 
och  ödmjuk  i  hjärtat  ib.  Visa  sig  s-iga  mot 
alla  människor  ib.  Han  var  stark  och  de 
andra  överlägsen,  men  i  vanliga  fall  s-ig. 
Men  han  var  en  sig  människa  och  tänkte: 
sveket  kommer  nog  i  dagen  i  sinom  tid  Elias 
Grip.  Gör  mitt  hjärta  s-igt  och  under  givet,  för 
ditt  namns  skull  ~  Harry  Blomberg.  Denna 
s-iga  ton  är  ytterst  karaktäristisk  för  Vera 
Inber  A.  Österling.  Med  sitt  s-iga  utseende 
och  ~.  Hörde  s-igt  på,  men  ~.  Syn.  1)  jfr  3; 
3)  foglig,  ödmjuk,  undergiven,  som  hör  til! 
de  stilla  i  landen(a),  from,  fredlig,  fred-  1. 
fridsam,  freds-  1.  fridsälskande,  mild,  lugn 
o.  8till(a),  stillfärdig,  tålig,  en  fridens  man. 

—  Sakt-  1.  Saktagående  m.  fl.  Sakta- 
gående  tröskverk  Annons  1931.  —  De  mycket 
fåtaliga,  ytterst  saktväxande  individen  av  ~ 
Stockholmstraktens  växter,  1914. 

—  Saktja^,  -ade,  -as;  sa  av  m  se  av- 
s-a lu  ;  s-a  i'n  [fij];  [-ning  blott  som  sista  ssgs- 
led].  I.  Enkelt.  Träns.,  abs.,  dep.  o.  refl. 
1)  Egentl.  Leden  smalnade  och  ångbåten 
sade  något  (farten).  Tåget  sade  sin  gång 
och  ~.  I  detsamma  s-ar  tåget  och  ~.  Då 
upptäckte  jag  något,  som  kom  mig  att  s-a 
mina  steg  A.  Fabler.  Han  ser  pä  mig  och 
s-ar  plötsligt  gången  ~  S.  Dahllöf.  I  en  av 
smågränderna  ~  s-ade  han  sin  gång  ^  Ax. 
Munthe.  Mekaniskt  höll  jag  in  min  häst, 
s-ade  från  trav  till  skritt,  allt  under  det  ~ 
'K.  Gunnarson'.  Han  s-ade  bilen  och  ~ 
Harry  Blomberg.  Vid  särskilt  svåra  gupp 
måste  givetvis  farten  s-as  betydligt  Neréns 
Bilbok.  Klockan  nio  på  måndag  förmiddag 
s-as  motorn,  och  ~  S.  Barthel.  Du  flod,  som 
sorlar,  o  sa  din  ström  ~  Vilh.  Ekelund. 
En  svallvåg  skvalpar  oss  långsamt  fram  /  med 
s-ande  slag  N.  Svanberg.  2)  Friare  o.  bildl. 
Senatorn  s-ade  ett  ögonblick  sitt  tal,  medan  ~ 
Gunnar  Cederschiöld.  Sinnet  har  vaggats 
till  ro,  hjärtat  har  s-at  sitt  slag  Astrid  Gull- 
strand.  Småningom  sade  sig  hjärtats  våld- 
aamma slag  Rich.  Gustafsson.  När  han 
gick  ifrån  dem,  s  ades  arbetet  från  vansinnig 
hets  ~  till  en  takt,  som  när  en  lus  kryper 
på  en  tjärad  sticka  'K.  Gunnarson'.    Regnet 


hade  s-at  (sig),  sats.  Och  medan  under  ny- 
tänd inånes  skära  /  tycks  s-ad  tidens  rastlöst 
strida  ström  ~  E.  N.  Söderberg.  [Här]  tiden 
med  s-ad  vinge  far  Giov.  Lindeberg.  Vinden 
sig  s  ar  till  viskning  ~  L.  Holmes.  Morgo- 
nen därpå,  när  ovädret  s-at  sig  'v-  E.  Sparre. 
Stormen  sade  sig  mot  kvällen,  och  ~.  När 
värken  s-ar.  Sa  din  iver,  din  vrede  I  skönl.  — 
Uret  har  s-at  sig  2  minuter  sedan  i  morse 
dragit  sig  (efter).  II.  Ssgr  (jfr  avs-a).  Ex.: 
Havets  röst  s-ade  av,  och  ~  Ax.  Munthe.  — 
S-ar  ~  in  farten  till  kryptakt,  sd  snart 
en  hund  finns  inom  synhåll  M.  Rogberg. 
Syn.  1. 1)  minska  (hastigheten  1.  på  hastig- 
heten), nedsätta  m  1.  nedbringa  ni  1.  moderera 
1.  reducera  (farten),  övergå  till  en  lång- 
sammare 1.  lugnare  takt,  ibl.  avta(ga); 
2)  stilla,  dämpa,  lindra,  mildra,  lugna,  lätta, 
tygla,  tillbakahålla  m,  lägga  band  på;  ibl. 
bedarra. 

—  Sa'ktelig  (grav);  -t;  som  adv.  =  1. 
-a  1.  -en  1.  -t.  Skr.,  mest  skönl.  Vanligast 
som  adv.  I.  Adj.  Och  sedan  ett  st  ned- 
klättrande till  dalen  igen  ~  Gus.  Mattsson. 
Det  snigelartat  sa  tempot  [vid  vissa  akade- 
miska befordringar]  Tidn.  Upsala  1928.  Med 
s-a  steg  kommer  han  gångande  ~  Emma 
Bendz.  II.  Adv.  1)  Saktelig.  Oss  skvalpet 
så  s.  söver  C.  L.  Östergren.  Och  vinden  drog 
sd  s.  och  ~  B.  Sjöberg.  2)  S  a.  Medan  stjär- 
nor s-a  I  lösas  upp  i  ljus  och  dö  Magn. 
Elmblad.  Och  med  lock  och  pock  följde  de 
andra  sa  efter  Astrid  Väring.  Det  började 
sa  och  fortskred  än  långsammare  Hj.  Berg- 
man. Han  hade  börjat  så  sa  och  ~  Harry 
Blomberg.  3)  S-en.  Ljung  och  kräkris  och 
islandsmossa  hade  sd  s  en  krupit  fram  över 
hällarna,  men  ~  S.  Lagerlöf.  Paddla  vi  oss 
så  s-en  '>' fram  mot '^  S.  Siwertz.  Det  unga 
paret  bodde  i  fjärde  våningen  och  började 
genast  efter  bröllopet  s-en  svälta  ihjäl  Ellen 
Wester,  öv.  4)  S-t.  [Björnen]  började  lufsa 
omkring  fjöset  i  början  st  och  eftersinnande, 
men  ~  Pelle  Molin.  Så  st  sköljer  en  bölja 
mot  land  Sig.  P.  Sigurdh.  Syn.  se  saktad  — 
Saktlig,  -t.  Sälls.  utom  i  Finl.  En  s.  nord- 
väst J.  Hemmer.  Varit  en  s.  karl,  trög  i  vänd- 
ningarna  ~  Har.  Lindberg,  öv.  Besöket  '^ 
hade  stämt  mig  mild  och  s.  till  sinnet  Agnes 
v.  Krsemer,  öv.  Syn.  svag,  sakta,  saktfär- 
dig,  stillsam,  mild,  trög. 

Sal,  -en,  -ar,  I.  Enkelt.  1)  Inga  hundar 
i  [mat] s-en,  när  vi  äter!  Är  det  städat  i 
s-enf  Väningen  består  av  en  stor  s.,  förmak, 
säng-  och  barnkammare  samt  kök  med  alkov. 
Vi  dukar  väl  i  stora  s-en  på  övra  botten* 
2)  Ligger  lian  på,  i  allmän  s?  k  halvenskilt 
1.  enskilt  rum.  Dagrum  och  sovs-ar  Nord. 
Fam.'^  Audietis-,  högtids-,  samlitigs-,  tron-, 
riks-,  skol-,  bön-,  kyrk(o)-,  tempel-;  kapell-, 
konsert-,  musei-,  vänt-,  uppackningssal.  Pap- 
perssal vid  pappersbruk.  Pelarsal.  3)  Palat- 
sens höga  s-ar.    I  bergakungens  s.   I  skogens 


1069 


Sal — Salig 


1070 


8-ar  I  står  skuggan  mörk  M.  Elmblad.  II.  Ssg.r 
ha  blott  sals-.  Syn.  (ibl.:)  hall,  lokal,  gemak, 
(stort  1.  högt)  rum.  —  Sälsbord.  När  famil- 
jen sitter  samlad  kring  set.  -golv.  [Vägarna] 
släta  som  s.  G.  L.  Dahlin.  -kammar|e;  -dörr. 
Folkl.  Kammare  intill  salen.  Innanför  salen 
två  salskamrar  ~  Fr.  Borelius.  yJag  har  stått 
vid  s  dörrn  ~  och  hört  yå,  hur  han  spelat  bort 
alla  sina  pengar^,  sade  hushållerskan  ~  S. 
Lagerlöf,  -klocka.  8-n  slår  just  12.  -lampla. 
Sutto  under  s-an  runt  det  stadiga  ekbordet. 
-lik;  -nande.  Skr.  Där  sa  grottor  bjödo 
dem  alla  sitt  hägn  N.  W.  Lundh.  —  I  ett 
s-nande,  präktigt  rum  Fanny  Ekenstierna, 
öv.  -matta,  -mästare.  Vid  pappersbruk. 
Förre  s-n  vid  Örebro  pappersbruk  A.  B.  La- 
gerblad Ups.  Nya  Tidn.  1932.  -möbel.  Den 
gamla  s-n  i  bonad  ek.  -skänk,  -en,  -ar. 
Sockerskålen  har  du  i  s-en.  -stol.  -tapet. 
Mycket  lämplig  till  s.    -veranda. 

Sälja,  -ade,  -as;  sa  (i)hop  se  hops-a  m; 
-ning^  (med  plur.).  Värd.  Sa  (till)  bränn- 
vin. Sa  till  en  pava punsch  Alb.  Engström. 
Vårt  skrå  här  sorg,  som  det  så  vackert  he- 
ter I  och  ber  mig  s-a  till  begravningskransen 
E.  Kruuse.  Till  Flustret,  där  en  var  s  ade 
en  50-öring  ~  G.  Aldén.  Innan  jaktsäll- 
skapet åtskildes,  s-ades  det  efter  råd  och 
lägenhet  till  drickspengar,  och  ~  J.  Möller- 
svärd. En  förordning,  som  förbjöd  >s-ningy> 
av  brämivin  E.  Frisendahl.  Syn.  hop-  1. 
sammanskjuta  tu,  hopsala  tu,  slå  sig  ihop 
1.  tillsammans  om,  lämna  var  o.  en  sin 
skärv  till,  göra  insamling;  'satsa'. 

Saläd  se  sallad.  —  Saladjär,  -(e)n,  -er; 
-ställ.  Även  stavat  med  -i-.  Sallads-  1.  sylt- 
skål, salladstallrik  1.  -fat;  ställ  för  flaskor 
o.  d.  (till  sallad).  Saladiärställ  av  fintför- 
nicklad  mässing;  skålarna  av  rikt  ornerat 
glas. 

Saläm.     Arabisk  fridshälsning,  'frid! 

Salama'nd|er  (akut);  -ern,  -rar;  -ernatur. 
1)  Elds-er  (Salamandra  maculata)  tillhör 
'stjärtgroddjuren'.  S-ern  är  lik  en  ödla  och 
till  färgen  glänsande  svart  med  stora,  lysande 
gula  fläckar.  Enligt  forna  tiders  folktro 
skall  s-ern  kunna  leva  i  eld.  2)  Eldande 
(k  jord-,  vatten-  o.  luftande). 

Salangän,  -en,  er;  -bo.  Ostindiska  sva- 
lan (Collocalia  fucifaga).  S-en  är  mest  känd 
^ör  de  skålformiga,  halvgenomskinliga,  med 
tillhjälp  av  fågelns  saliv  byggda  boen,  de 
8.  k.  kinesiska  (ätliga)  svalboen.  Sjögräs- 
soppa,  stuvade  s-bon  och  liknande  ~  kines- 
rätter Vera  Fridner. 

Salät  se  sallad. 

Salderja,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
1)  Avsluta  en  räkning,  uträkna  saldot. 
[Bokföring  med]  Burroughs  s-ar  dagligen 
Edra  böcker  Annons  1925.  Att  [sparbanks]- 
boken  blivit  hos  oss  räntes-ad  på  nyåret 
1935  o.  s.  v.  Cirkulär  1934.  Samt  att  för 
varje    notering   en   tredubbel   s-ing   utföres 


på  motsvarande  konto  Sv.  Dagbl.  1923. 
2)  Utjämna  tu.  —  Saldo  (akut  I.  grav);  -t, 
-n;  -belopp;  -kvitto.  1)  Räkningen  utvisar, 
slutar  med  ett  s.  per  den  31  dec.  av  kr. 
100:50  Eder  till  godo.  Till  utjämnande  av 
s-t  erhåller  ni  ~.  överföra  st,  räntes-t  i 
ny  räkning.  Debet-  och  kredits-n  uträknas 
och  skrivas  automatiskt  Sv.  Dagbl.  1928. 
Utlandss-t  [i  Finland]  har  ökats  med  över 
100  milj.  och  kassas-t  inemot  300  milj.  mot 
normalt  120  ä  140  milj.  fmk.  ib.  1922. 
Maskinen  kontrollerar  automatiskt  att  rätt 
belopp  införts  samt  att  såväl  skuld-  som  om- 
sättningss-t  är  rätt  ib.  1931.  Det  var  de, 
som  slukade  s-na  ~  och  ~  Åke  Hasselblad.  — 
Att  han  mottagit  ett  s-kvitto  från  Hillerups 
familj  på  hela  beloppet  Sv.  Dagbl.  1930. 
2)  Bildl.  Att  ett  sådant  s.  av  bemidran  tål 
åtskillig  avprutning  ~  K.  Zilliaeus.  Syn. 
skillnad  min  debet  o.  kredit,  över-  1.  un- 
derskott, tillgodohavande  1.  skuld,  ibl.  rest. 

Sälep  (äpp,  akut);  -en;  -(s)försäljare 
m.  fl.;  -srot.  Namn  på  torkade  rotknölar 
av  åtskilliga  orkidéer.  S.  har  teknisk  an- 
vändning till  appretering  av  sidentyger,  till 
beredning  av  bokbindare-  och  skomakar eklis- 
ter  ~  och  inom  medicinen  som  ett  för  barn 
och  svaga  personer  värdefullt,  svagt  stoppande 
näringsmedel  Kjellins  Varulex.  Europeisk 
s.  ger  ett  mörkare  pulver  än  levantisk  1.  ori- 
entalisk. —  Den  gamle  salephandlaren  A. 
Österling. 

SalicylbomuU  (-syl).  B.  för  sårbehand- 
ling preparerad  med  salicylsyra.  -preparat. 
Sammansatta  s.  såsom  acetylsalicylsyra  och 
salipyrin.  -syr|a.  Antiseptiskt  medel.  I.  En- 
kelt. Acetyls-a  (eller  aspirin).  Konserve- 
ring av  matvaror  med  sa  är  på  sina  håll 
i  lag  förbjuden.  II.  Ssgr  ha  salicylsyre- , 
ibl.  växlande  med  enbart  sa^tcyZ-.  Ex.:  8ah'- 
cyl(syre) plåster.  S-epulver.  S-etalg.  Skoskav 
behandlas  med  salicyltalg,  som  strykes  tjockt 
på  såret,  varpå  en  tyglapp  pålägges,  -talg 
jfr  föreg.     -vadd  jfr  salicylbomull. 

Salig,  -t,  -are.  I.  Allvarligare.  1)  Bibi, 
o.  d.  »Sa  äro  de  som  höra  Guds  ord  och 
gömma  det  Bibeln.  S-a  äro  de  som  icke  se 
och  dock  tro  ib.  Härefter  skola  alla  släkten 
prisa  mig  s.  ib.  Han  varder  s.  i  sin  gär- 
ning ib.  Vad  skall  jag  göra,  att  jag  må 
bliva  s?  Bli  s.  piå  sin  tro.  2)  De  s-as  äng- 
der.  Och  till  de  s-as  öar  I  har  ingen  Columbus 
nått  Bo  Bergman.  Mot  sa  kuster  T.  Fogel- 
qvist.  Deras  oro  vaggas  s-t  till  ro,  /  deras 
hunger  får  mättnad  och  bröd  S.  Selander. 
Och  hoppet  sig  muntert  svingar  /  mot  sa 
himlars  höjd  Rob.  Montgomery-Cederhielm. 
S-are  är  att  giva  än  att  taga  Bibeln.  II.  Friare. 
Ofta  överdrivet,  ironiskt  o.  värd.  1.  åtmins- 
tone 'lättare'.  1)  Om  'avliden*.  Ofta  obe- 
tonat o.  oböjt.  Jfr  'saligen'.  Kejsarinnan 
Katarina,  (högst)salig  i  åminnelse.  Anna 
Maria  Lenngren,  Min  s.  man.   Allting  stod 


1071 


Salig— Saliv 


1072 


orubbat  sedan  s.  fruns  tid  ~  G.  Nordensvan. 
Min  $.  far.  S.  gubben.  [Att  levernesbeskriv- 
ningarna] åtnöja  sig  med  att  berätta,  när 
den  s-e  fått  Nordstjärnan,  när  han  blivit 
president  o.  s.  v.  (åld.)  C.  G.  v.  Brinkman.  — 
Norbecks  gamla  teologi,  s.  i  åminnelse  T. 
Fogelqvist.  Det  korta  meteorliv,  som  varit 
våra  s-a  förelöpare  beskärt  Studenttidningen 
Ergo,  Uppsala.  2)  Var  och  en  blir  s.  i  sin 
tro.  Ingen  kan  bli  s.  på  en  annans  tro.  Han 
är  inte  intolerant,  kräver  inte,  att  alla  skola 
bli  s-a  pä  hans  fason  ~  Fr.  G.  Bengtsson. 
3)  a)  I  det  klara,  rena  /  s-t  svalkande  vatt- 
net K.-E.  Forsslund.  S.  av  lycka  O.  Sei- 
denschnur.  S.  över  sin  anställning,  som  ~ 
C.  T.  Eriksson.  Damerna  stå  klungvis  och 
se  ovanligt  s-a  ut  'Birgit'.  Med  st  halvslutna 
ögonlock  J.-O.  Johansson.  En  s.  min,  tipp- 
syn  även  =  'skenhelig'.  Ler  och  mumlar  st 
under  ruset  Fröding.  Så  st  okunnig  om 
det  kommande  sammanbrottet  Öv.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  Som  sväva  i  s.  omedvetenhet 
om  vad  dessa  ord  betyda  T.  Segerstedt. 
b)  Sade  ~  di  dem  att  ta  för  sig,  vilket  de 
också  gjorde  så  storartat,  att  de  snart  voro 
ganska  sa  Ragn.  Sjöberg,  öv.  4)  Lyck-, 
snack-,  vinsalig.  Syn.  delaktig  av  (den 
eviga)  saligheten  1.  av  evig  sällhet  1.  av 
frälsningens  nåd,  som  lever  i  gudsgemen- 
ekap;  lycksalig,  lycklig,  säll;  himmelsk, 
paradisisk,  elyseisk,  olympisk,  överjordisk; 
ibl.  avliden;  ibl.  skenhelig;  ibl.  rusig  1. 
lyckoberusad. 

—  Saligförklar|a  m;  -ing.  Katolskt. 
S-andet  (beatifikationen),  vilken  dock  icke 
medför  samma  anseende  som  fullständig 
kanonisation  Nord.  Fam.^  [Thérese  de 
Lisieux  som  blev]  sad  1921  och  heligförkla- 
rad  1923  C.  G.  Laurin.  -gÖr|a  ru;  -are; 
•else.  1)  Högt.,  ofta  bibi.  o.  d.  Och  hade 
jag  Vår  herres  starka  hand  /  att  sa  släkten 
och  förbanna  ~  J.  Hemmer.  Liv,  vi  ana 
din  allmakt,  /  liv,  som  sargar  och  saliggör  I 
E.  Zilliacus.  /  de  saliggjordas  hem  C.  A. 
Torén.  —  Den  romersk  katolska  kyrkan,  som 
betraktar  sig  själv  som  den  allena  s-ande  ~. 
2)  Bil  dl.,  även  värd.  Fredrik,  alldeles  salig- 
gjord [över  yttrandet],  tyckte,  att  ~.  De 
^kråsT,  som  några  dr  ansågos  som  det  enda 
s-ande  för  en  välklädd  dam  Ellen  Lundberg- 
Nyblom. 

-het,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Bibi.  1.  i  allm. 
mer  högt.  a)  De  åtta  sernas  berg,  där 
Kristi  saligprisningar  uttalades,  b)  Begrep- 
pet s.  är  i  det  kristna  språkbruket  framför 
allt  knutet  till  den  med  frälsningen  givna 
gåvan:  s.  är  frälsningens  innehåll  G.  Aulén. 
Där  syndernas  förlåtelse  är,  där  är  ock  liv 
och  s.  I  oro  för  sin  själs  s.  Gurli  Linder. 
Håller  du  inte  själ  och  s.  kärare  ?  [Juvelen 
är  i  lotusblomman,  amenl]  vilket  innebär,  att 
s-en  finnes  endast  i  den  rätta  tron  Sven 
Hedin.  Ärva  sen.  Lösenord,  som  ingen  kunde 


undvara  vid  s-ens  port  Tor  Andrae.  Kraft- 
uttryck, dem  en  bönemötenas  kolportör  skulle 
ha  fråndömt  honom  s- en  för  •>-  Hj.  Höglund. 
Ätt  somliga  voro  bestämda  till  s-het,  andra 
till  evig  osalighet,  c)  Ty  i  dag  har  Sakeus' 
hus  vederfarits  en  stors.  Öv.  fr.  Kivi.  2)  Friare 
o.  bildl.  a)  Att  Calle  hellre  skulle  försumma 
sin  eviga  s.  än  Bulleröjakten  Alb.  Engström. 
Jag  kan  för  min  själs  s.  inte  se,  hur  det 
ska  sluta,  om  ~  G.  Hellström.  Redo  att 
svärja  bort  sin  själs  s.  på  att  ~  Anna-Lena 
Jönsson.  Jag  kunde  våga  min  själs  s.  pä 
att  ~  Ingeb.  Lundström.  Jag  skall  vid  mi?i 
s.  följa  ert  råd  och  ~  Rik.  Lindström,  b)  Här 
är  det  stilla  och  s.  att  vandra  /  ~  E.  Norlind. 
Ge,  få  en  försmak  av  s.  Hans  s.  över  att 
för  en  gängs  sktdl  ha  fått  sitt  lystmäte  på 
denna  världens  goda  Amelie  Posse-Bräzdovå. 
Den  nyfödda  sen  hos  den,  som  har  skrivit 
en  dikt,  om  än  aldrig  så  dålig '^  Berit  Spong, 
öv.  O,  alla  s-ers  s.l  så  hade  då  deyi  dagen  ran- 
dats, då  ~  Annie  Furuhjelm.  Som  förskaf- 
fade mig  oanade  s-er  ~  Bo  Bergman,  c)  Så 
att  det  nästan  blir  trångt  om  sen  ~  (utrym- 
met) Douglas  Melin.  II.  Ssgr.  'E^.:  Går  sin 
ssed  pä  att  ~.  Ta,  intyga  på  sin  s-sed,  att'^. 
Och  grundar  därpå  mitt  s-shopp.  S-slängtan. 
Någon  annan  bokkunnighet  var  det  natur- 
ligtvis inte  fråga  om  än  s-släran  D.  Törn- 
qvist.  S-smedel  t.  e.  om  dopet  o.  nattvar- 
den. Även  bildl.:  Rationaliseringen  och  stan- 
dardiseringen ~  dessa  omreklamerade  s-sme- 
del ~  Gust.  Olsson,  1931.  S-sordning  fräls- 
ningsordning. Gick  i  ett  enda  s-srus  ~  G. 
Gustaf-Janson.  Katekesstyckena,  som  sä  un- 
derbart kort  och  enkelt  utreda  vår  s-ssak  ~ 
N.  Söderblom.  Hur  har  Maria  det  med  sin 
s-ssak  ?  frågade  den  gamle  mannen  och  ~  Elin 
Wägner.  Och  gör  detaljen  ~  till  en  s-ssak 
Fab.  Månsson.  S-ssyner.  S-sväg.  Syn.  (evig) 
sällhet,    lycka,  lycksalighet,  jfr  f.  ö.  salig. 

-pris|a  ru;  -ning  (med  plur.).  De  åtta 
s-ningarna  i  Jesu  Bergspredikan  B.  Forell.  — 
Ytliga  människors  tyvärr  så  ofta  omotive- 
rade s-ande  över  det  döda  stoftet  O.  Vester- 
lund. 

—  Saligen,  adv.  1)  Tills  han  s-en  av- 
somnade 1624  i  (tro  på)  Herranom,  i  tro 
på  Herrens  nåd.  S-en  avliden.  2)  Nu  får 
du  fara  s  en  i  frid,  /  men  minnas  mig,  det 
skall  du  ~  J.  Hemmer.  De  unga  och  yngsta 
i  Madrid  vilja  numera  gärna  kasta  Eche- 
garay  på  den  s-en  avsomnade  romantikens 
skräphög  Öv.  fr.  R.  Lothar.  Individer,  som 
kunna  bli  s-en  berusade  ~  pd  tre  halvstop  ljust 
öl  Ragn.  af  Geijerstam,  öv.    Syn.  se  salig. 

Salin,  -en,  -er.  Ur  havsvatten  utvinnes 
koksalt  genom  att  vattnet  dämmes  in  i  grunda 
dammar  (s.  k.  saltgårdar  el.  s-er),  där  det 
genom  solens  inverkan  får  avdunsta.  Den 
glittrande  vita  saltmassan  i  serna.  Syn. 
saltgård;  (ibl.:)  saltdam,  saltbassäng. 

Saliv,    en.    Mer  fackl.  1.  'finare'  ord  för 


1073 


Saliv — Salong 


1074 


'spott'.  I.  Enkelt.  Talgljusen,  som  jung- 
frurna isnöioT  med  fingrarna ,  förut  fuktade 
med  s.  Under  det  s-en  rann  ur  mungiporna 
om  hund  som  väntade  sig  ngt  gott.  Salanga- 
nernas  tunna,  vita,  av  fågelns  stelnade  s. 
byggda  bon  Edv.  Wibeck.  [Bålgetingen- 
stammodernj  gnager  små  smulor  [av  en 
murken  ekstubbe],  som  hon  med  s.  ältar  till- 
sammans till  en  liten  boll.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Verkar  slemlösande,  s-avsöndrande  och  läs- 
kande. För  att  befordra,  öka  s-avsöndringen. 
Människor,  som  spotta  smd  s-droppar  om- 
kring sig,  när  de  tala  Gunnar  Holmgren. 
S-körtel.  Angelägen  att  fd  ett  s-prov  direkt 
ur  munnen  på  en  rabiesangripen  hund  Ax. 
Munthe.  Deras  ögon  glänsa,  silverblanka 
s-trådar  hänga  över  deras  läppar  (om  rävar) 
Öv.  fr.  H.  Löns.  Syn.  spott,  ibl.  dregel. 
Sa'llad(akut  1. grav); -en, -er.  Även sa'llat 
o.  (mer  säll.)  saläd  o.  salät.  Dels  om  en  del 
växter  (särsk.  Lactuca  sativa)  vilkas  blad 
ätas  råa  (ofta  med  salt,  olja,  ättika  o.  d.) ;  dels 
om  denna  anrättning  som  birätt  (till  kött 
o.  fisk)  1.  om  gurka,  tomater,  vitkål  m.  m. 
nyttjade  på  motsvarande  sätt;  vidare  om 
en  del  blandningar  av  kallt  kött,  fisk  1. 
hummer  med  potatis  o.  grönsaker  o.  sal- 
lads- 1.  skarpsås;  slutligen  om  sylter  av- 
sedda till  kött  (s  splommon  o.  d.)  samt 
om  i  smärre  bitar  skuren  rå  frukt  i  sin  saft 
(se  fruktsallad).  Jfr  även  sillsal(l)ad  (si'll- 
salat).  I.  Enkelt.  Några  ex.  1)  Odla  s. 
Blad-,  huvud-,  o.  bind-  1.  romersk  sallad  äro 
former  av  trädgdrdss-en  (Lactuca  sativa). 
Endiviasallad  Cichorium  Endivia.  Cikoria- 
sallad  Cichorium  intybus.  Binds-en  kal- 
las även  'bleksallad'  1.  fransk  s.';  den 
inbindes  upptill,  så  att  solen  ej  kommer  åt  de 
inre  bladen.  Plocksallad.  2)  S-en  anrättar, 
tillreder  jag  alltid  själv  vid  bordet.  —  Tistel 
är  den  bästa  s-en  för  åsnan.  3)  S.  på  bönor 
och  tomater  Eva  Mannerheim  Sparre.  Hol- 
ländsk s.  på  räkor  ib.  Gurk-,  selleri-,  sparris-, 
tomatsallad  ib.  S.  av  gurkor  Fru  Högstedt. 
Potatis-,  rödbets-,fisk-,  sillsallad  se  ib.  4)  Till 
denna  haranrättning  ~  vet  jag  ingen  bättre 
8.  än  söt  rönnbärssylt  Ane  Randel.  Vad 
tänker  dii  ha  för  s-er  till  köttet f  II.  Ssgr. 
1)  Ex.  med  huvudformen  sallads-:  Färska 
s-sblad.  Lövmassor  av  en  frisk,  s-sgrön  färg 
H.  Hultenberg,  öv.  S-sgurka.  Växer  ~  raskt 
som  ett  s-shuvud  i  frodig  jordmån  A.  Lunde- 
gård. S-splantorna  i  Salvatores  köksträdgård 
Amelie  Posse-Bräzdovå.  S-ssked.  S-sskdl. 
S-ssås.  S-sväxfer.  2)  Ex.  med  andra  former 
(SAOL'  upptar  inga  former  utan  -s-):  Sallad- 
bestick, 2  delar  Annons  1920.  Salladskål 
av  pressat  glas  Nord.  Kompaniet.  Salladsds 
vanl.  beredd  av  citronsaft  1.  ättika,  olja  1. 
grädde,  salt  o.  peppar.  —  Nyttjas  omogen 
som  sallatgurka  Göteborgs  Träd  gård  sför. 
Kat.  1920.  Sallatplantorna  Lind-Liljewall. 
övriga   ~   sallatsorter    ib.   —   Sallatsblad 


Thora  Holm.  Det  innersta  av  ett  sallats- 
huvud E.  Kihlman,  öv.  Vissna  sallatshuvu- 
den Ane  Randel.   Sallatsväxter  Strindberg. 

Salm  m.  fl.  stavas  blott  psalm  osv. 

Salmiak  (vanl.  akut); -en; -lösning; -mix- 
tur; -pulver;  sprit  (gammalt  namn  på  —  i 
vatten  löst  —  ammoniak).  Ammoniumklo- 
rid,  'saltsyrad  ammoniak'.  Rd,  teknisk  s.  är 
gulaktig,  renad  s.  vit  eller  rent  färglös  Nord. 
Fam.^  Ä.  har  bl.  a.  betydelse  i  färgfabrika- 
tion, vid  lödning,  förtenning  och  galvanise- 
ring.  Därför  behöver  sådan  saft  högre  jäs- 
temperatur  och  mera  8.  K.  E.  Bergström, 
Vinboken. 

Salmönibrev  (Anonymt  hotelse-  o.)  ut- 
pressningsbrev. En  bokbindare  i  Linköping, 
Salmoni,  gav  1862  upphov  till  ordet  s. 

Sälning^  se  sala. 

Sälning-,  -en,  -ar.  Sjöv.  Rundhult  (trä- 
1.  järnkonstruktion)  anbragt  omedelbart  ne- 
danför toppen  av  undermast,  mars- 1.  bram- 
stång  för  att  lämna  stöd  åt  närmast  ovan- 
för varande  stång  resp.  mars  o.  ge  sprid- 
ning åt  vanten.  Utkikstunnan,  som  var  fast- 
surrad  intill  fockmastens  s.  Macfie-Wester- 
lund.  Lång-  och  tvärs-ar;  genom  de  senares 
ytterändar  (s-shornen)  gå  vanten.  Havsskum- 
met flög  i  jämnhöjd  med  tvärs-arna  Arthur 
J.  Jacobsson. 

Salomönisk,  -t.  Rättvis  o.  skarpsinnig 
(som  kung  Salomo),  fyndig  (o.  överraskande). 
Fälla  en  s.  dom.  [Paschans  domar]  kunna 
hava  drag  av  s.  visdom  Maths  Holmström. 
Striden  om  §  1  löstes  på  det  sa  sättet,  att 
hela  paragrafen  ströks  Cl.  Lindskog. 

SaIo'ng  (-ång);  -en,  -er.  1)  Förmak,  finare 
sällskapsrum  (privat,  på  hotell  1.  offentlig 
lokal,  slott  o.  d.).  Bed  dem  stiga  in  i  s-en 
sä  länge!  Gula  sen.  Där  damerna  sutto  i 
den  halvupplysta  sen  och  smdslumrade  efter 
den  präktiga  middagen.  En  spottar  inte  i 
ledet;  här  ä  ingen  s.,  sa  korpraln  till  bevä- 
ringarna.  2)  Närmast  anslutet  till  1.  Sam- 
ling (i  ngns  's.')  vanl.  på  viss  veckodag 
o.  med  litterär  1.  konstnärlig  underhållning. 
Hålla  s.  ha  (litterära  osv.)  mottagningar. 
Konsulinnan  håller  sin  sista  *s.^för  säsongen, 
och  hennes  umgänge  är  fulltaligt  samlat 
Ivan  Bratt.  [Gladys  de  Grey  var  minst  av 
allt]  i  stånd  att  hålla  en  s.  med  allt  vad 
detta  ord  innebär  Öv.  fr.  Nellie  Melba.  Han 
önskar,  att  jag  skall  föra  s.  i  Paris '^  Marika 
Stiernstedt.  De  venetianska  ser,  där  jag 
hade  tillträde  ~  F.  U.  Wrangel.  De  litterära 
serna  under  1700-talet.  3)  Gemensamt  uppe- 
hållsrum på  fartyg  (där  även  om  matsal, 
rökrum  o.  d.).  För-,  akter-,  rök-,  sovs-er.  Har 
du  (biljett  till)  s.  eller  hytt?  4)  Större  rum  för 
teaterpublik,  musik,  konst  m.  m.  Teater-,  bio- 
graf, konsert-,  konst-;  dans-,  balsalong.  Skåde- 
spelarna på  scenen  och  åskådarna  i  sen. 
Vars  s.  hade  3  logerader  och  parkett  ~  Nord. 
Fam.^    Spela  för  halv,  fullsatt  s.  jfr  5.  — 


1075 


Salong— Salpetersyra 


1076 


Märk  S-c)i  som  namn  på  den  årligt  återkom- 
mande konstutställningen  i  Paris  (sedan 
även  om  andra  dylika__utställningar).  5)  Nära 
anslntet  till  föreg.  Åskådarna  1.  åhörarna 
(publiken)  på  teater  1.  konsert.  ^/^Sj;e^fls/?arn- 
roller  inför  applåderande  s-er  Öv.  fr.  Aid. 
Huxley.  Hela  s-en  deltog  i  applåderna.  Han 
lockade  s-en  till  befriande  skrattsalvor  och 
kommer  utan  tvivel  att  bli  revyns  dragplåster 
'Kaifas'.  6)  Ifråga  om  en  del  yrkes-  1.  nöjes- 
lokaler. Mest  som  sista  ssgsled.  T.  e.: 
Rak-,  friser-,  manikyr-;  mode-;  läse-;  botvling-, 
kägel-,  nöjes-,  irrgångssalong.  Syn.  (jfr  i 
allm.  ovan);  (ibl.:)  mottagnings-  1.  samlings- 
1.  sällskapsrum,  förmak,  (stor)  sal,  utställ- 
ningssal; (sen  ibl.:)  åskådarna,  åhörarna, 
publiken. 

—  Salongsaktig,  -t,  -are;  -het.  Ett  föga 
st  språk,  -berusad.  Han  hade  lyckats  bli 
vad  man  kallar  s.,  men  det  var  alldeles  nog 
för  att  ~  Elis.  Krey-Lange.  'Lindrigt  s.'  K. 
Benzon.  -biljett  på  fartyg,  -bit.  En  söt- 
sliskig s.  [av  Mendelssohn]  Kajsa  Rootzén. 
-bord.  På  s-et  några  paranta  planschverk. 
-fason.  Mest  plur.  Artigheten,  tillgjord- 
heten,  serna  kort  sa^f  Paul  Lundh.  -filOSOf ; 
-i;  -isk.  De  franska  sernas  eleganta  och 
lättillämpliga  moralfilosofi  M.  Lamm.  Upp- 
lysningstidens s-iska  lärda  damer  C.  G.  Lau- 
rin.  -fras.  Asch,  du  med  dina  ser,  sade  hon 
och  ~  S.  Deregård,  öv.  -gevär.  Lätt  jakt-  o. 
målskjutningsgevär  för  skjutning  på  kort 
håll  med  kula  1.  'dunst'.  -golv.  Och  gator  så 
fina  som  s.  Ninian  Wsernér.  -hjälte  jfr  t.  e. 
balhjälte,  -komedi.  Den  Dumas- Augier ska 
s-en  ~  M.  Lamm.  -konversation,  -kul- 
tur, -kvickhet.  Enfalden  i  serna  har  sällan 
belysts  med  så  mefistofelisk  skärpa  som  i 
Krig  och  fred  F.  Böök.  -leende.  Med  sitt 
soligaste  s.  -lejon.  [Saint-Lambert]  ett  av 
Paris  litterära  s.  M.  Lamm.  -liberal, 
subst.  o.  adj.  Att  de  sedermera  så  förhå- 
nade TS-erna'»  inte  voro  några  demagoger  Gurli 
Linder,  —  De  så  kallade  s-a  sanihällsför- 
bättrare,  vilka  ~  Gust.  Cederström.  -ledig; 
-het.  Thure  Gabriels  ~  sa  och  obesvärade 
hållning  och  samtalston  Sven  Lidman,  -mu- 
sik. Jfr  t.  e.  salongsbit  1.  -stycke,  -män- 
niska. Hon  var  s.  ut  i  fingerspetsarna. 
-mässig,  -t,  -are;  -het.  Fullt  s.  blir  hon 
nog  aldrig.  Att  de  franska  orden  ha  en  mer 
s.  färg  över  sig,  är  mycket  vanligt.  Inföll 
jag,  mer  uppsluppet  än  s-t  'Kapten  Punsch'. 
Allt  har  [i  Atis  och  Camilla]  blivit  st  av- 
dämpat, och  stilen  tål  inga  djärva  ordbild- 
ningar S.  Belfrage.  Föga  sa  uttryck,  -möbel, 
-passagerare  o.  -plats  på  fartyg,  -poli- 
tyr. Satma  naturbarn  utan  s.  N.  P.  ödman. 
-ruff.  Sjöv.  Motorbåt  med  s.  och  ~.  -stycke 
mus.  -sätt.  Sitt  finaste  s.  ~  Fr.  Borelius. 
-vagn.  Järnv.  Vagn  ej  avdelad  i  kupéer, 
upptar  hela  bredden,  har  fåtöljer  samt  flytt- 
bara stolar  o.  bord.    -van;  -a.    1)  S.  som 


ett  societetslejon.  2)  Därför  har  jag  heller 
ingen  sa  ~  H.  Wranér.  Som  med  sa  gjorde 
les  hotmeurs  Jenny  Engelke. 

Saloon(-ön);  -en,  -er; -disk.  Enklare  nord- 
amerikanskt utskänkningsställe,  (gatu)krog. 

Salo'pp  (-å-);  -en,  -er.  Åld.  1.  om  äldre 
fhdn.  Rundskuren  (vanl.  ärmlös)  damkappa 
(buren  som  morgonrock  1.  som  lätt  ytter- 
plagg), ibl.  ung.  =  pälskrage.  Den  gamla 
dam  i  s.  och  kapott,  som  satt  på  en  stenbänk 
utanför  Ekesköldska  huset  ~  Signe  Eng- 
ström. Sidens-er.  —  Pälskragar,  kallade 
TS-er*,  voro  ofta  tillverkade  av  dyrbara  skinn 
Annie  Furuhjelm. 

Salpeter  (grav;  andra  stavelsen  kort  I. 
lång);  -n.  Namn  på  s-syrans  ealter  (nitrat). 
Påsalpeter  och  renad  s.  S.  i  inskränkt  be- 
märkelse  är  kalisalpeter  (kaliumnitrat,  pris- 
matisk  s.)  Sv.  Uppslagsbok.  —  Chiles-n 
(kubisk  s.)  utgöres  av  natriumnitrat  och  före- 
kommer i  metertjocka  lager  i  Chile;  den  är 
ett  viktigt  gödningsmedel  och  utgör  även  rå- 
material för  framställning  av  s-syra.  Last- 
rummen voro  fulla  med  något  vitt,  som  lik- 
nade trindsnö  —  s.  S.  Siwertz.  —  Kalk-  1. 
Norgesn,  framställd  tir  luftens  kväve  enligt 
Birkelands  och  Eydes  metod,  har  på  sista 
åren  blivit  en  mycket  svår  konkurrent  till 
Chiles-n  1932. 

—  Salpeteraktig,  -bakterie(r)  verk- 
samma vid  bildning  1.  sönderdelning  av 
nitrater  i  naturen,  -beredning.  S.  av  luft- 
kväve H.  Juhlin  Dannfelt  1923.  -fabrik. 
Jfr  salpetersjuderi.  -fyndighet.  S-erna  i 
Atacama  och  Antofagasta  Sture  Bolin. 
-förande.  Hela  det  s.  området  vid  Stilla 
havet  ib.  -förråd,  -halt;  -ig.  Grundvatt- 
net, som  är  klart  och  kallt,  men  ofta  sal- 
peter- eller  kalkhaliigt,  *hårtt  V.  Langlet. 
-krig.  S  et  (1879—83)  mellan  Chile  å  ena 
sidan  och  å  den  andra  Peru  och  Bolivia 
gällde  de  salpeterförande  kustområdena; 
ur  s-et  utgick  Chile  som  segrare.  -lag|er. 
S-ren  i  Pampa  de  Tamarugal  Nord.  Fam." 
-lik;  -nande.  Som  kan  fås  kristalliserad  i 
långa,  s-nande  prismer  Astrid  Cleve-Euler. 
-marknad.  Chilesalpeterns  tillbakagång  på. 
sen.  -mättad.  Och  åt  hönsgården  till  står 
gatkamomillen  ~  i  täta  flockar  på  den  se 
marken  Naturens  liv.  -rik;  -edom.  I  den  ~ 
s-a  jorden  ib.  -sjud|are;  -eri(8taten);  -ning. 
Om  äldre  fhdn.  S-eristaten,  dvs.  den  perso- 
nal, som  handhade  statens  för  kruttillverk- 
ning avsedda  förråd  av  salpeter,  indrogs 
1895,  då  salpeter  ej  längre  behövdes  för  detta 
ändamål.  Arbetet  på  åkern  och  i  skogen, 
tjärbränning  och  s-ning  ~  (på  1860-talet). 
-syr|a;  -efabrik  m.  ti.;  -ad.  1)  Tidigare 
framställdes  sa  genom  inverkan  av  svavel- 
syra på  chilesalpeter,  men  det  modärna  för- 
farandet består  i  oxidation  av  ammoniak 
vid  närvaron  av  ^  Sveriges  Industri,  1936. 
I  vårt  land  har  en  modärn  s-efabrik  år  1932 


1077 


Salpetersyra — Saltbrytare 


1078 


byggts  vid  Ljungaverk  med  bidrag  av  stats- 
medel ib.  S-a  framställes  i  stort  även  pä 
elektrisk  väg  genom  att  utsätta  luft  för  in- 
verkan av  en  i  ett  magnetiskt  fält  alstrad 
ljusbåge;  en  mindre  anläggning  för  s-ebered- 
ning  på  detta  sätt  finnes  vid  Ljungaverken 
1927.  En  inhemsk  setillverkning  har  enorm 
betydelse  ur  synpunkten  av  landets  försvars- 
beredskap, då  den  är  grundläggayide  för  hela 
den  modärna  sprängämnesindustrien  Sveri- 
ges Industri,  1936.  Kungsvatten  utgöres  av 
en  blandning  av  s-a  och  saltsyra.  Den  högpro- 
centiga  s-an  säljes  till  sprängämnesfabri- 
kerna, levererad  i  cistärnvagnar  med  alumi- 
niumbehållare Kjellins  Varulex.  S-a  för 
etsningsändamål.  2)  S-at  kali,  natron,  s-ad 
kalk  =  resp.  kali-,  natron-,  kalksalpeter. 
Syn.  skedvatten,  -verk.  TÖfficina  Pedro 
de  ValdiviaT>,  Chiles  största  och  modärnaste 
s.  S.  Barthel,  1932. 

Salskrake  (sal-skrake).  Mergus  ulbellus. 
S-n  häckar  i  Lappland,  ehuru  sällsynt. 

Salts  -et,  -er.  A)  Enkelt.  I.  Vanl.  utan 
plur.  Huvudbetydelsen.  1)  Egentl.  Kok- 
salt (klornatrium).  S.l  alla  slag:  Grovt  vitt 
havssalt.  Grovt  eller  fint  bergsalt.  Fint  kri- 
stallsalt. Smörsalt  och  Mejerisalt  i  fat  och 
säckar.  Stensalt,  Hösalt,  Industrisalt  An- 
nons 1917.  Bord(s)-,  mat-;  kreaturs-;  bad-; 
stäppsalt.  Slicksalt  åt  kreatur.  Rent  s.  skall 
vara  färglöst,  genomskinligt  eller  genomly- 
sande och  av  en  ren  s-smak  Kjellins  Varulex. 
Utom  som  krydda  och  till  konservering  av 
födoämnen  för  mänskor  och  djur  användes 
koksalt  till  sättning  av  hudar,  som  råmate- 
rial för  teknisk  framställning  av  de  flesta 
natrium-  och  klor  förening  ar,  isynnerhet  glau- 
bersalt,  soda,  ~,  saltsyra  och  klor,  vidare 
inom  metallurgin  ~,  till  framställning  av 
natrium,  inom  tvålfabrikationen  ~,  i  lergods- 
fabrikationen för  saltglasering,  inom  orga- 
niska färgämnesindustrien  m.  m.  ib.  I  några 
länder  är  s.  för  hushållsbruk  belagt  med 
skatt  ~  ib.  Före  kriget  införde  Sverge  c:a 
90,000  ton  oraffinerat  s.  ~  och  c:a  23,000 
ton  raffinerat  s.  ib.  Utvinna  s.  ur  havs- 
vatten. Tillverka  s.  S.  från  naturliga  salt- 
källor. (Sten) salt  från  Wieliczka.  Östersjön 
håller  ungefär  Is  %  s.,  Nordsjön  2.4  %  och 
Atlanten  2.9  %.  Sedan  rev  han  ned  staden 
och  beströdde  platsen  med  s.  Bibeln.  Om  s-et 
mister  sin  sälta  ~  ib.  Beströ  gatorna  med 
s.  mot  ogräset.  Tar  du  s.  i  kaffet?  Kryddat 
med  peppar  och  s.  Strö  (en  näve)  s.  på  ~. 
Lägga  för  mycket  s.  i  sop>pan.  S.  och  bröd, 
som  symbol  för  gästvänskap  och  tillgivenhet. 

2)  Friare  o.  bildl.  a)  I  övervägande  dålig 
mening.  Svida  som  s.  i  sår.  Och  de  oansenli- 
gaste småting  lade  s.  i  såret  Elis.  Högström- 
Löf  berg.  Som  s.  i  surt  öga  om  ngt  som  bar- 
mar 1.  pinar.  —  Jag  tyckte.att  lögnen  hade  sått 
8.  i  min  kärleks  örtagård  Öv.  fr.  D.  R.  Locke. 
—   Och  rolig  var  han,  men  aldrig  egentligen 


elak  ~;  s.  och  även  peppar  sparde  han  inte 
pä,  men  ättika  hade  han  ingen  smak  för 
öigfr.  Almquist.  Upjisatsen  ~  saknar  icke 
stickande  s.  H.  Reuterdahl.  I  sarkasmer- 
nas  bitande  s.  Fröding.  b)  I  god  mening. 
Att  ordspråket  skall  ha  tre  egenskaper :  me- 
ning, korthet  och  s.  Attiskt  s.  lint  (o.  bitande) 
skämt  (jfr  a).  —  Ämnade  att  vara  siirdegen, 
som  skall  genomsyra  hela  degen,  ljuset  på 
ljusstaken,  s-et  i  världen  Nat.  Beskow.  Bach 
som  det  oumbärliga  s-et  i  kyrkomusiken  G. 
Kempff.  Det  är  i  mitt  tycke  närajjå  livets 
s.  L.  Munsterhjelm.  Ett  litet  parti  av  par- 
tilösa människor,  som  kunde  tjäna  som  s. 
i  vårt  parlamentariska  liv  T.  Segerstedt. 
c)  Men  det  bör  tas  med  en  nypa  s.  [cum 
granö  salis]  och  ~  (får  ej  tas  strikt  efter 
orden)  Ups.  Nya  Tidn.  1932.  d)  Skönl.  (som 
enkelt  sälls.)=hav,  (8alt)sjö.  Sjöfröken  ilade 
fram  med  fräsande  fart  och  befann  sig  /  öm- 
som i  ömkliga  sund  och  ömsom  ute  p)å  s-et 
Ernst  Lundström.  Ur  skumstänkt  väster- 
salt D.  Fallström.  Pä  östers-ets  vida  yta 
E.  Lampén. 

II.  Plur.  vanlig.  Fackl.  (kem.  m.  m.). 
Kemiskt  ämne  som  erhålles  vid  reaktion 
min  en  syra  o.  en  bas  under  samtidig 
bildning  av  vatten;  (nyare  beskrivning:) 
förening  bildad  av  en  syra  gm  att  dennas 
vätejon  ersatts  med  en  metall  1.  ammo- 
nium. 1)  Egentl.  S-er  äro  vid  vanlig  tempe- 
ratur fasta  kroppar,  kristalliserande  eller 
formlösa  (amorfaj;  de  kunna  vara  såväl  fär- 
gade som  färglösa;  många  s-er  smaka  salt- 
artat,  andra  sött,  bittert,  hopdragande  1. 
surt.  Sura  s-er  äro  ofta  lösliga,  basiska  s-er 
mest  olösliga.  2)  Märk  bl.  a.:  Engelskt  s. 
se  engelsk  I  2.  Kinasalt.  Och  [närjs-erna 
finnas  i  lämplig  förtunning  urlakade  ur 
jorden  H.  Lundegårdli.  Plantagen- Närings- 
salt för  finare  blomsterkulturer.  Snabbfixe- 
rande  fixersalt  fotogr.     Luktsalt. 

B)  Ssgr  kunna  ofta  anslutas  även  till  salt^ 
men  alla  hopföras  här  nedan. 

Syn.  A)  I.  2)  (stickande)  udd,  kvickhet; 
krydda,  det  upplivande  1.  livgivande,  som 
genomsyrar  1.  ger  karaktär  åt,  det  bästa, 
'kärna',  'surdeg';  (s-et  ibl.)  havet,  (salt)sjön, 

—  Saltaktig^,  -t,  [-are;  -het].  En  av  de 
små  ~  svagt  s-a  sjöarna  Emelie  Kullman, 
öv.  Smaken  är  kärv,  s.  Nord.  Fam.^  Ett 
st  ämne  B.  Lidforss.  Här  smakade  vattnet 
ännu  s-are.  -artjad.  Många  smaka  s-at, 
andra  ~  Sv.  Uppslagsbok,  -avlagring. 
Saknaden  av  inhemska  sar  är  mest  kännbar 
och  ~  Sveriges  Industri,  1936.  -bad.  1)  Ordi- 
nerad s.  2)  Tekn. -balja.  En  god  ko  kommer 
inte  i  s-n.  -bassäng  saltdamm.  -behov, 
-beredning,  -berg;  -verk.  S-verket  vid 
Wieliczka.  -bildjande;  -are;  -ning  (även 
konkr.).  Mest  kem.  -bland|ad.  Och  bottnen 
består  av  s-at  slam  i  stenhårda  ~  kakor 
Sven  Hedin.   Svagt  s-at  vatten.  -bryt|are; 


1079 


Saltbry  tare — Sal  tskatt 


1080 


-ning.  Ifråga  om  berg-  1.  stäppsalt  o.  salt- 
sjöar, ^omarferoc/j  s-are  Sven  Hedin. -bytt  |a. 
Den  stora  s  an  pä  väggen,  full  med  salt  för 
kaffekokningen  ~  Sven  Haglund,  -damm 
saltbassäng,  salin.  -doft;  -ande.  S.  från 
havet  och  blomdoft  från  trädgården  Auda 
Aina-Eriksson.  —  Längs  de  sande  vångarna 
vjrfiSwndef  Amelie  Posse-Bräzdo  vä. -dränkt. 
Mest  skönl.  Fjärdens  s.  friska  bris  Joh. 
Edfelt.     Gamla  s-a  gastar  K.  Asplund. 

-fattig;  -dom.  Östersjön  ~  ett  st  innan- 
hav Nord.  Fam.^  Små  källor  med  s-are  vatten 
Naturens  liv.  S.föda.  -fisk.  Insaltad  fisk. 
Nu  ligger  man  hemma  ett  tag  och  lossar 
fångsten,  det  är  s.  som  mottas  på  kajen  av 
en  här  av  gummor  och  fickor  och  vaskas  i 
stora  trähoar  ~  S.  Barthel.  -flod.  [Rio  Loa] 
är  en  s.  och  ~  ib.  -fordrande.  S.  växter. 
-fri.  Till  mursand  bör  tagas  ren,  s.  och 
skarpkantig  kvartssand  med  ~  Nord.  Fam.^ 
S.  kost  till  tuberkulossjuka  har  prövats  vid  ~ 
1930.  Funno  s-tt  regnvatten  G.  Agge.  -fuk- 
tig. S-a  vindar  Klara  Johanson,  -före- 
komst. Serna  lära  förklaras  genom  av- 
lagringar  av  ~  Ax.  Gadolin.  -försörjning. 
Svensk  s.  tekniskt  möjlig  -x  Gullmarsf jorden 
räcker  100  år  Ups.  Nya  Tidn.  1936.  -gla- 
sjera;  -ering;  -yr.  [Stengodset]  s-eras  ofta 
genom  inkastande  av  koksalt  i  brännugnen  ~ 
Sv.  Arrhenius.  S  erade  lerrör.  S-erade  va- 
ror (kloakrör,  fasadsten)  och  ~  Nord.  Fam.^ 
-gruv|a.  S-orna  vid  Wieliczka.  -gurka. 
G.  inlagd  i  saltlake.  Tunnan  med  s.  och  äm- 
barna  med  saltad  svamp  B.  Kihlman.  -gård 
salin. 

-halt;  -ig  (t,  -are).  /  Röda  havet  före- 
kommer ~  den  högsta  oceaniska  s.  i  världen 
eller  40—42  °/oo  T.  Gislén.  Sä  begränsas  t.  ex. 
koljans  utbredning  i  hög  grad  av  vissa 
temperaturer  och  s-er  i  vattnet  Naturens  liv. 
—  Med  den  tyngd  i  rörelsen,  som  mycket 
sigt  vatten  har  ~  K.  Asplund.  De  båda 
salt-  och  sodahaltiga  sjöarna  Gashun-nor  och 
Socho-nor  Öv.  fr.  H.  Haslund.  Siga  ägg- 
vitelösningar B.  Lidforss.  S-iga  tegel  Nord. 
Fam.*  -hand|el; -lare.  -hed.  [Han  gjorde] 
bördigt  land  till  s.Bihe]n.  -het,  -en.  Mindre 
vanl.  för  'sälta'.  Blott  till  salt*,  -industri, 
-jord.  Ty  när  rötterna  tränga  djupare  ner 
i  s-en,  dör  trädet  V.  E.  Svinhufvud  i  Sibirien. 
-kakja.  De  vita,  porösa  sor,  som  kallas 
pottaska  Ellen  Wester,  öv.  -kar.  T.  e.  på 
bordet  (S.  av  glas  eller  nysilver),  i  köket 
(av  trä)  1.  större  (för  insaltning).  -korn. 
-kristall.  Sjöns  omgivningar  voro  pudrade 
av  vitgnistrande  s-er,  och  ~  Öv.  fr.  H.  Has- 
lund. -källa.  Mineralkälla  som  innehåller 
alkalisalter  (företrädesvis  koksalt)  i  avse- 
värd mån.  Sofiakällan,  en  s.  vid  Hälsan  i 
Hälsingborg,  får  sin  salthait  från  de  s.  k. 
Kägerödslagren. 

-lager.  <S.  som  innehålla  koksalt,  van- 
ligen jämte  gips,  ära  mycket   vanliga   Sv. 


Arrhenius.  -lake,  -n.  Koka  s.  Lägga  i  s. 
Mättad,  stark  s.  Han  vred  sig  sotn  en  ål 
i  s.  Hj.  Bergman,  -luft.  Tång-  och  saltluft 
S.  Barthel.  Den  skar^m  s-en  hade  frätt 
benen  [på  skeletten]  alldeles  vita  Öv.  fr.  K. 
Holmboe.  -långa  saltad  långa,  kabeljo. 
-lös;  -het.  1)  Egentl.  Ett  s-t  mullager,  på 
vilket '^F.  E.  Svinhufvud  i  Sibirien.  2)  Bildl. 
En  halt-  och  saltlös,  beskedligt  rekommende- 
rande kritik  Forum,  1915.  -lösning.  Doppa 
i  stark  s.  Sojabönan,  som,  sedan  den  över- 
gjutits med  s.  och  fått  jäsa,  lämnar  den 
delikata  sojasåsen  Öv.  fr.  K.  Nohara.  -maga- 
sin. I  lä  om  Nordkvists  s.  Sally  Salminen. 
-mark.  Det  var  på  sina  ställen  glashård 
s.  de  hade  att  passera,  där  kristallerna  skura 
sönder  folkets  fotbeklädnad  och  djurens  fötter 
N.  Ambolt.  Hed-  och  saltmarker  [på  ön 
Camargue]  Nord.  Fam.'  -mat.  Pinande 
törstig  efter  all  sen.  Och  det  hårda  brödet 
och  s-en  voro  dagliga  gäster  Hj.  Lundgren. 
-monopol.  Nederländerna,  Schweiz,  Italien 
m.  fl.  stater  ha  s.  -mängd'.  Sen  varierar 
efter  tidvattnet.  Den  s.  kroppen  kan  behöva  ~. 
-mängld*.  Mest  skönl.  När  bryggan  sveps 
i  skum  och  st  vatten  ~  Prins  Wilhelm. 
Magert  bete  på  sterila,  sda  marker  H.  Mörne. 
Du  havets  s-da,  härdande  vind  ~  D,  Fall- 
ström. Syn.  saltblandad.  -mättad.  1)  S. 
lösning.  Dessa  se  vatten  Naturens  liv. 
2)  Gärna  skönl.  Sä  att  den  friska,  se  lufteti 
strömmar  in  Jeanna  Oterdahl.  De  s-e  vin- 
darna från  Kattegatt  Bengt  Oxenstierna. 
Luften  är  frän,  s.  och  fuktig  Irja  Browal- 
lius.  -pris.  Fastställda  s.  -prov;  -are 
(särsk.  om  graderat  instrument  på  vkt  en 
saltlösnings  halt  direkt  kan  avläsas),  -rik; 
-het;  -edom.  Mest  skr.  Medelhavets  sa 
vatten  Jos.  Kjellgren. 

-sjud|are;  -eri.  Om  äldre  fhdn.  Ett  s-eri 
var  avsett  för  framställning  av  koksalt  (,  sal- 
peter o.  soda)  särskilt  av  mindre  ren  råvara 
genom  upprepad  lösning,  indunstning  och 
kristallisation.  -SJÖ.  I.  Enkelt.  1)  Insjö 
med  saltvatten.  Niris,  s.  i  persiska  prov. 
Farsistan  Nord.  Fam.^  Centralasiens  av- 
loppslösa  s-ar.  2)  I  best.  sing.  =  havet. 
Vid  s-n.  Ofta  särsk.  om  Östersjön  t.  e. 
Mälaren  och  Sn.  II.  Ssgr  höra  mest  till  I  2. 
Den  hithörande  delen  av  Edsvikenhyser  dock 
några  s-arter,  och  ~  Stockholmstraktens 
växter''.  S-bad  dels  =  havsbad ;  dels  =  kar- 
bad i  havsvatten.  Arkösunds  havsbad  (Norr- 
köpings s-bad)  Vilo-  o.  kurorter  1926.  S-fisk 
saltvattensfisk.  Det  svenska  s-fisket  värt  25 
milj.  (1928).  Efter  långa,  blåsiga  s-kryss- 
ningar S.  Siwertz.  S-lake.  S-stänk  i  som- 
marsol ~  Göran  Svenning.  Gahns  S-tvål, 
som  flyter  på  vattnet  1929.  Smygjakt  på  ~ 
änderna  och  prackorna,  som  funnas  i  s-vi- 
karne E.  Sparre.  S-ål  havsål.  -skatt;  -sin- 
täkter.  S.  förekommer  eller  har  förekommit 
i   de  flesta  länder;  i  England,  Belgien  och 


1081 


Saltskatt — Salta 


1082 


Sverge  har  dock  saltet  länge  varit  skattefritt. 
-sked.  S-ar  av  ben.  -skorpa.  Där  marken 
är  täckt  av  en  glashdrd  s.  -skott.  En  re- 
volver —  dessbättre  laddad  endast  med  s. 
Ax.  Ahlman.  -Skum.  Under  det  a-metfrdn 
vågtopparna  yrde  över  båten. 

-slek|e,  -et,  en;  -(e)sten.  Ett  lämpligt 
s-e  beredes  av  salt,  järnvitriol,  pulveriserad 
malört,  pulveriserade  enbär  och  trätjära 
Nord.  Fam.*(1932).  Se  brukas  numera  sällan 
i  lagårdarna,  men  särskilt  i  fdrhusen  före- 
kommer rätt  allmänt,  att  saltsten  inlägges 
för  fåren  att  slicka  på  H.  Juhlin  Dannfelt 
1923.  »S-ena  [för  klövvilt]  utsättas  eller  iord- 
ningställas om  våren,  så  fort  tjälen  går  ur 
jorden  Ups.  Nya  Tidn.  1925.  Och  bröd  får 
hon  [geten]  nog  ~  och  s-e  Laura  Fitinghoff. 
—  S-estenar  av  olika  sammansättning  Alarik 
Behm.  -slev  jfr  saltsked.  -smak;  -ande. 
1)  Iskall  luft,  som  ~  gav  en  svidande  s.  i 
munnen  Erik  Berg.  För  att  bli  av  med  den 
värsta  s-en  i  vattnet.  2)  S-ande  födoämnen, 
som  kräva  mycket  vatten,  -spad  saltlake. 
-spade  saltsked,  saltslev.  -stark.  En  s. 
västanvind  Gabr.  Jönsson.  Väl  det  s-aste 
och  friskaste  [bad]  man  kan  få  på  väst- 
kusten M.  Koch.  -sten.  1)  En  väldig  sal  ~ 
uthuggen  i  gnistrande  s.  (i  Akna  Slatinas 
saltgruva)  Gust.  Bolinder.  2)  Jfr  saltsleke. 
-stod.  Lots  hustru,  som  enligt  bibeln  såg 
sig  tillbaka  vid  flykten  från  Sodom  och  Go- 
morra  och  blev  förvandlad  till  en  s.  -strand. 
Växer  på  saltstränder.  Den  mörkgröna  sjön 
med  de  vita  saltstränderna  N.  Ambolt. 
-ströare.  S.  med  lock  av  kontrollerat  silver. 
-strömming;  -8marknad(en)  m.  fl.  ökad  av- 
sättning av  s.  Och  dä.rför  tog  jag  ett  resolut 
grabbtag  ~  i  s-stinan  E.  Sparre.  -stänk; 
-t.  1)  På  oljerocken  blänka  ännu  s.  från 
havet  därute  ~  Anna  Hinde.  Så  vattnet 
forsar  över  däcket  och  set  piskar  ansiktet 
E.  Sparre.  2)  Från  s-ta  hällar  därute  vid 
Tån  Göran  Svenning,  -stäpp.  -syr|a; 
-efabrik;  -ehaltig  m.  fl.  Klorvätesyra  (vat- 
tenlösning av  klorvätegas).  Rå  sa  bildar 
vanligen  en  gulaktig,  i  luften  rykande  vätska ; 
ren  s-a  är  färglös.  Då  s-an  lätt  angriper 
organiska  ämnen,  måste  den  rena  syran  för- 
varas i  flaskor  med  glaspropp  Kjellins  Va- 
rulex.  S-an  har  stor  teknisk  användning , 
t.  e.  för  framställning  av  klor  och  metall- 
klorider,  vid  framställning  av  lim,  vid  blek- 
ning, till  etsning  av  metaller  m.  m.  Att  sa 
numera  även  tillverkas  inom  landet  efter  en 
helt  annan  metod,  nämligen  genom  förening 
av  vätgas  och  klorgas  Sveriges  Industrier, 
1936.     Utspädd  sa. 

-träsk.  Den  inre  öknen  och  stäpplandet, 
som  i  alldeles  ovanlig  grad  är  uppfyllt  av 
saltsjöar  och  s.  (i  Väst-Australien)  Nord. 
Fam.^  -tull.  Länder  med  sar  såsom  Norgp, 
Danmark,  Portugal,  Förenta  staterna  1932. 
-tunna,  -utslag.  [Att  blomkrukan]  ej  har 


benägenhet  för  s.  och  mossbildning  etc.  Allm. 
Sv.  Trädgårdstidn.  1932.  -vara.  Mest  i 
plur.  -vatt|en.  I.  Enkelt.  Man  flyter  bättre 
i  salt-  än  i  sötvatten.  Vågen  slog  in,  och 
jag  fick  en  sats  sen  mitt  emellan  ögonen. 
över  det  blågröna,  granna  s-net,  som  svallar 
i  Tullgarns  och  Mörkö  fjärdar  H.  Samzelius. 
Bad  i  sen  och  solbad  på  hällarna.  II.  Ssgr 
ha  saltvattens-.  Ex.:  Ett  antal  s-ensalger 
Stockholmstraktens  växter*.  S-ensarternas 
avtagande  och  ~  A.  G.  Högbom.  Verkliga 
s-ensbadorter  ha  uppstått  först  under  senare 
delen  av  1800-talet.  Öster sjömollusker  och 
andra  sensformer  A.  G.  Högbom.  Fiskeri- 
styrelse  endast  för  s-ensfisketf  Rubrik  1935. 
Vi  såg  knappt  nog  en  skutlängd  framför 
oss  för  s-ensrök  E.  Sparre.  S-ensträsk.  -verk. 
Dels  =  saltgruva;  dels  =  salin(er)  dvs. 
saltgård;  dels  =  saltfabrik,  saltsjuderi.  -vit. 
Vid  den  s-a  stranden  av  Kaspiska  havet  Fr. 
Böök.  -växt  saltälskande  växt.  -älskande. 
Typiska  s.  växter  Sveriges  Natur  1913. 
-Ökjen.  Mer  säll.  'saltöcken'.  Se  vildmarken 
gav  jag  henne  [vildåsnan]  till  hem,  och  snen 
blev  hennes  boning  Bibeln.  Denna  väldiga 
s-en  [Kebir  i  Persien]  har  tillsammans  med 
sin  granne  Lout  ett  ytinnehåll  av  ungefär 
hela  Sverges  storlek  Per  Nyström,  -ört.  Salt- 
växt. S-er  plocka  de  där  bland  snåren  Bibeln. 

—  Salts  =,  -are;  (het  m.  fl.  se  ovan 
under  salt*).  A)  Enkelt.  I.  Mer  egentl. 
1)  Lika  litet  kan  en  s.  källa  giva  sött  vatten 
Bibeln.  Man  flyter  lättare  i  s.  vatten  än  i 
sött.  Är  fläsket  mycket  s.?  Blir  steken  lagom 
s.  så  här?  Leva  mest  på  s.  mat.  Bittert, 
ettrigt  s.  Torrt,  rökt  fårkött,  sd  ettersalt, 
att  ~  Ax.  Ahlman.  2)  Märk  bl.  a.  a)  S-a 
biten,  ett  stycke  s.  kött  med  potatis  ~  väl 
nu  mest  en  kulturhistorisk  kuriositet {särakilt 
serverad  på  restaurang  kl.  1  söndags  mid- 
dagar) C.  G.  Laurin.  b)  Soyn  grät  s-a  tårar 
E.  Lieberath.  Och  maten  och  drycken,  som 
bjöds  oss,  I  ofta  av  tårar  s.  A.  Kumlien. 
Tårar  sare  än  havet  Öv.  fr.  S.  J.  Agnon, 
3)  Sa  som  Döda  havets  vågor.  Mången  gång 
du  seglat  /  över  s-an  våg  E.  Knape.  Några 
andedrag  av  friskare,  s-are  luft  G.  Pauli. 
Fuktiga,  sa  fläktar  '^  från  havet  O.  Enckell. 
II.  Bildl.  Och  detta  sades  ut  klart  och  kärvt, 
men  med  en  viss  s.  humor,  som  ~  G.  Cast- 
réu.  Det  s  aste  'v  som  skrivits  kring  detta 
mycket  omskrivna  möte  I.  Oljelund.  B)  Ssgr 
kunna  i  allm.  även  ansluta  sig  till  substan- 
tivet o.  stå  under  detta.  Syn.  (ibl.  mer  1. 
mindre  nära:)  saltad,  salthaltig  1.  -blandad 
I.  -mängd  1.  -smakande;  brännande,  skarp, 
amper,  bitter,  'pepprad',  svidande. 

—  Salt|a,  -ade,  -as;  sa  in  oj  m.  fl.  se 
ins-a  m  osv.;  [-are;  -erska];  -ning  (-en, 
-ar;  -smetod  m.  fl.).  I.  Vanl.  verbformer. 
1)  Egentl.  Han  s-ar  gärna  på  maten.  Köttet 
s-ades  också  sä  starkt,  att  det  gnistrade,  när 
man   åt   G.  Larsson  i  By.     Smöret,  kärnat 


1083 


Salta — Saluplats 


1084 


av  sur  grädde  och  hdrts-at  Annie  Furuhjelm. 
Det  salt  man  numer  s-ar  med  är  ofta  upp- 
blandat med  salpeter;  härigenom  får  t.  e. 
saltköttet  sin  ljusröda  färg.  S-a  sill.  Tug- 
gade mekaniskt  på  den  hårds-ade  fisken  O. 
Enckell.  Svensk  iskällarsad  lax.  Len-,  rim- 
[1.  grön-],  socker-,  torr-,  lakes-ad.  2)  Bildl. 
a)  Varpd  kamratens  blonda  lockar  jämte  an- 
sikte, hals  och  allt  vad  därtill  hörde  ts-ades''  ~ 
('tvättades'  med  snö)  E.  Lieberath.  b)  Det 
hela  s-ades  med  några  ganska  förolämpande 
moraliska  betraktelser  ~  Knut  Hagberg.  S-a 
sitt  tal  (med  kvickheter),  c)  En  lurifax,  som, 
när  han  kan  komma  åt,  s-ar  ens  räkning  ~ 
Dagmar  Berg.  överlämnade  en  både  pepprad 
och  s-ad  räkTnng'^Sv.  Dagbl.  1924.  II.  Ver- 
balsubst.  1)  S-eri  se  avledningar.  2)  S-ning. 
Det  är  för  att  motverka  salts  och  saltpeters 
hårdnande  inverkan  på  kött,  som  socker  an- 
vändes vid  s-ning  Ingeb.  Zethelius.  Sning 
av  sill  i  stor  skala.  S-ning  av  grönsaker. 
Vid  torrs-ning.  —  Lämpliga  s-ning  skar  för 
livsmedelsnämnder  1918.  I  det  föreslagna 
slakthuset  ingå  bl.  a.  kylrum,  s-ningsrum 
och  tarmtvättningsrum  1935.  Syn.  I.  i)  strö 
salt  på,  blanda  1.  ingnida  med  salt  (socker 
o.  salpeter),  lägga  i  saltlake,  in- 1.  nedsalta  m, 
(ibl.:)  rimma,  rimsalta;  2)  (ibl.:)  krydda, 
peppra,  debitera  mer  än  skäligt. 

—  Salteri,  -(e)t,  -er.  1)  Enkelt.  Ett  mo- 
därnt  s.  för  strömming,  strömmingssalteri. 
Skånska  fisknämnden  inrättar  s-er  1916. 
Västernorrlands  läns  förenade  s-ers  vara  eller 
icke  vara  1927.  Sill-,  fisks-er.  2)  Ssgr.  Ex.: 
S-arbetare.  Ångermanlands  s-förening  har  ~ 
1931.  F.  s-idkaren  Olof  Olsson  [i  Marstrand] 
Sv.  Dagbl.  1927.  En  ~  i  direkt  kombination 
med  fisket  driven  s-rörelse  Sveriges  Industri, 
1936.  S-trust  bildad  i  Västernorrland  Sv. 
Dagbl.  1923.  —  Saltig,  -t,  -are.  Skönl., 
vanligare  i  Finl.  än  hos  oss.  Att  vattnet 
där  är  mindre  s-tän  annorstädes  Gus.  Matts- 
son. Låt  havsluften  pressad  lunga  /  fd  fylla 
med  s-t  stänk  ~  K.  A.  Tavaststjerna.  Det 
grågröna  gräset,  s-t  och  kortbetatC.  T.  Holm- 
ström. Över  den  sa  och  speglande  sanden 
Per  Hallström.    Syn.  salt(blandad). 

Saltomortal,  -en,  -er  1.  Saltomortal |e 
(mest  akut);  -et,  -en.  1)  'Egentl.'  Men  kom 
själv  oskadad  från  sin  s.  Göra  en  s.  på  släta 
marken  med  full  packning  på  ryggen.  Han 
kunde  både  slå  s-er  och  ~.  2)  Bildl.  Hon 
rodnade,  och  hennes  hjärta  slog  en  fullkomlig 
8.,  när  hon  på  långt  håll  kände  igen  honom 
Melita  Tång.  Hade  kommit  hennes  förstånd 
att  slå  en  s.  Hj.  Bergman.  I  anslutning 
till  denna  logiska  s.  Sv.  Dagbl.  1927.  Göra 
små  s-er  i  bevisningen.  Hans  vitsar  ~  voro 
inte  endast  tungans  s-er  på  humorns  bak- 
gärd, de  ~  'Hasse  Z.'  Syn.  halsbrytande 
konst-  1.  luftsprång,  akrobat-  1.  lindansar- 
språng;  kullerbytta,  upp-  o.  nervändning; 
(ibl.  nära)  vågstycke. 


Salu  (akut  1.  grav);  subst.  Blott  efter 
'till'  (o.  ngn  gång  'i').  Vara,  finnas,  hdlla(s), 
ha,  utbjuda  m  till  s.  Fisk  till  s.l  Är  tomten 
(ännu)  till  s.f  Till  s.  hos  firman  ~.  Sälj 
mig  din  konst!  ~  Den  ej  ttll  s.  står  Ragn. 
Ekelund,  öv.  Vakuumtorkade  grönsaker  föras 
till  s.  i  höst.  Och  utportionerades  ~  i  små 
pulveromslag ,  färdiga  till  s.  Syn.  försälj- 
ning, ibl.  förvärvande  1.  'att  få  1.  köpa'. 

—  Salubjud|a.  Gärna  skr.  Han  hade 
köpt  gulduren  av  en  obekant  person,  som 
s-it  dem  Sv.  Dagbl.  1908.  Några  ungtjurar 
sas  till  moderata  priser.  En  lax  på  23  kilo 
salubjöds  i  tisdags  i  Luleå  Ups.  Nya  Tidn. 
1914.  På  försommaren  salubjöd  staden  sina 
vid  den  nya  Kungsgatan  ~  belägna  tomter 
Dag.  Nyheter  1912.  Vår  härtappade,  i  oför- 
skuret  skick  s-na  arrak.  Liksom  sna  djur 
få  tänder  och  ben  granskade'.  Syn.  utbjuda  ai 
till  salu.  -bod,  bod,  butik,  minutaffär,  ibl. 
'magasin',  -brev  jfr  köpebrev.  -bränning. 
Varvid  husbehovs-  och  salubränning  beskat- 
tades olika  Nord.  Fam.^  -duglig.  Skr.  S. 
produkt  Tidn.  Upsala  1925.  Den  lilla  gnaga- 
ren  fälldes  ej,  förr  än  skinnet  blivit  st  eller 
fått  den  blågrå  färgen  E.  Frisendahl.  -fÖr|a. 
Gärna  skr.  Sökte  på  Distingen  sa  ostämplad 
fågel.  Anna  Lindhagen  föreslår  förbud  att 
i  huvudstaden  sa  blommor,  plockade  med  rot 
1917.  Bötfälld  för  att  ha  st  undermålig  hum- 
mer. Där  man  s-de  allt  från  seltyg  till  snus 
O.  Thorborg.  Väntas  koljan  kunna  s-as  i  mi- 
nuthandeln till  65  öre  och  ~  dec.  1915.  Söka 
motverka  falska  antikviteters  s-ande  Sv. 
Dagbl.  1910.  Bläckfiskar,  svalbon  och  haj- 
fenor s-as  för  de  kinesiska  köken  Fr.  Adel- 
borg. Uti  Stockholm  är  stadgat,  att  där  s-d 
oskummad  mjölk  icke  får  innehålla  under 
3  %  fett  ~  J.  Landin  1911.  S-d  uppl[aqa] 
300  ex.  Eric  Österlund,  kat.  Syn.  (ibl.:) 
utbjuda  (till  salu),  salubjuda,  saluhålla,  torg- 
föra, -gill.  Skr.  För  att  säcken  [med  ved] 
skall  anses  s.  Sv.  Dagbl.  1924. 

-hall;  -sdirektör;  -sföreståndare  m.  fl. 
Den  första  s-en  i  Sverge  öppnades  i  Stock- 
holm 1875.  I  samband  med  inrättande  av 
s.  plägar  förbud  utfärdas  för  handel  med 
vissa  varor  ä  öppna  platser  i  närheten.  Hall- 
mästaren i  Centraisen  i  Stockholm  1920.  — 
Utrymme  för  ett  tiotal  stängbara  ssplatser 
Ups.  Nya  Tidn.  1925.  Till  s-sstyrelse  valde 
stadens  drätselkammare  i  går  ~  1916.  Syn. 
torg-  1.  försäljningshall  (särsk.  för  vissa 
livsmedel),  -hållja.  Gärna  skr.  Varför 
han  kan  sa  sina  artiklar  till  billigare  pris 
än  andra.  Genom  att  sa  lätt  hopsättbara 
delar  till  ~.  Gamla  kvinnor,  som  sa  vin- 
druvor. Ingen  får  sa  vete-  eller  rågmjöl 
av  lägre  utmatning  än  ovan  stadgats  1916. 
Intet  minimimått  på  s-en  gädda  1933.  Ari- 
svar  för  s-na  varor.  Syn.  jfr  saluföra. 
-plats;  -taxa.  [Puerta  del  Sol,]  den  bästa 
s-en  för  tidningar  Öv.  fr.  R.  Lothar.     Av- 


1085 


Saluplats— Salva* 


1086 


gifterna  för  fasta  s  er  pd  8:t  Erikstorg  och 
Vaksalatorg  skäliga,  anser  länsstyrelsen  1934. 
Även  =  saluhallsplats.  -pris.  Mest  skr. 
Vi  kan  inte  ytterligare  höja  s-erna.  Till- 
verkningskostnaden blott  \3  av  set,  sägs  det. 
-storlek.  Handels.  Att  den  efter  en  sommar 
blir  lämplig  portionsfisk,  som  man  säger  om 
fisk,  dä  den  uppnått  s.  -stånd, -et,  ~.  Om 
någon  idkar  handel  ~  från  s.  eller  ~  Hem- 
bergSillén.  S.,  som  dignade  av  söderns  fruk- 
ter och  österns  sliskiga  sötsaker  Aino  Ackté- 
Jalander.  -torg.  -ull.  Ullen  tvättades  och 
delades  upp  i  hemmaull  och  s.,  varefter  ~ 
Öv.  fr.  Gunnar  Gunnarsson.  -utbjuda  salu- 
bjuda,  -ved.  Ej  fullgod  s.  E.  G.  Flens- 
burg.  -VUX|en.  Handels.  [Dä  karparna 
bruka]  vara  fullt  s-na  Nord.  Fam."  -värd|e; 
-er|a  (-ing).  En  ~  raritet  med  högt  s-e  S. 
Neander-Nilsson.  Det  höjer  naturligtvis  s-et, 
egendomens  se.  —  Egendomen  hade  s-erats 
till  212,950  kr. 

Salubrin,  -et  1. -en; -flaska.  Ett  toalett- 
0.  antiseptiskt  medel  (i  handeln  sen  1893). 

Salut,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  Häls- 
ning 1.  hyllning  medelst  (kanon)skott  1.  ge- 
värssalva, a)  8.  för  nation  eller  statsöver- 
huvud ges  i  allmänhet  med  21  skott;  s.  med 
42  skott  avges  vid  födelse  inom  konungahus 
och  konungs  dödsfall.  S.  avgives  endast  under 
tiden  mellan  solens  upp-  och  nedgång,  ej 
under  gudstjänst,  och  skotten  avskjxdas  med 
5  sek.,  vid  sorgsnlut  30  sek.  mellanrum  Sv. 
Uppslagsbok  1935.  S.  gavs  med  de  gamla 
nickhakarna  ~  Emma  Bendz.  Nu  sköt  ka- 
nonerna 8.,  nu  ~  B.  Kihlman.  [Glädjejs  er 
avfyrades  och  ~.  Besvara  s.  Svara  pd  s. 
Växla  s.  Kanon-,  gevärs-,  seger-,  svars-,  väl- 
komstsalut.  b)  Medelst  dragen  sabel  som 
vid  'liten  s.'  föres  upp  i  höjd  med  munnen 
mitt  framför  högra  axeln,  vid  'stor  s.'  där- 
jämte fälles  framåt  o.  nedåt.  Och  alla  offi- 
cerarnas sablar  blixtrade  till  i  solen  för  att 
med  stora  s-en  hälsa  fanan  Gust.  Ceder- 
ström.  c)  Medelst  fana.  8.  med  fana  avges 
för  kungliga  personer  genom  fanans  fällande 
framåt.  2)  Friare  o.  bildl.  Men  jag  kunde 
ej  låta  honom  [haren]  passera  utan  s.  H. 
Samzelius.  —  Ni  stora  tankar,  tagen  min 
s.l  Raf.  Lindqvist,  öv.  II.  Ssgr  ha  blott 
salut:  Ex.:  Som  uppställningsplats  för  Skan- 
sens s-batteri  Andr.  Lindblom.  S-dagar  äro: 
konungens  och  drottningens  födelse-  och 
namnsdagar  samt  kronprinsens  och  kronprin- 
sessans födelsedagar,  då  s.  avgives  från 
s-stationer,  fästningar,  särskilda  s-batterier 
och  örlogsfartyg.  Krotiprinsessan  Louises 
namnsdag  den  25  aiigusii  skall,  enligt  kung- 
lig order,  bli  s-dag  och  ~  Tidn.  Upsala  1923. 
Parad-  och  salutdag.  Att  på  reglementsenligt 
8-hdll  kunde  eskadern  icke  urskilja  den  tyska 
örlogsflaggan  Sv.  Dagbl.  1920.  Ett  par  små 
s-kanoner  letades  fram  S.  Lagerlöf.  S-plik- 
iige  äro  blott  l:sta  fartygsklassen  tillhörande 


fartyg,  vilka  ~  G.  Stenfelt.  Enligt  gällande 
s-reglemente.  Dem  tillkommande  sskott  B. 
Gripenberg,  öv.  S-skott  Ijödo  och  väldiga 
folkmassor  voro  i  rörelse  Carl  Möller.  Och 
s-skotten  utanför  kyrkan  förkunnade,  att 
konung  Fredrik  nu  var  bisatt  Karlfeldt. — 
Saluter|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.). 
1)  Egentl.  Jfr  salut  I  1.  S-a  (ngn)  med 
sobeln.  Efter  att  först  vederbörligen  hava 
sat  den  portugisiska  flaggan  och  erhållit 
svarssalut  från  batteriet  i  land  ~  Vår  Flotta, 
1925.  S-a  vid  högtidliga  tillfällen  inom 
kungafamiljen.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Kusken 
s-ar  med  piskan  och  säger:  ~  Hj.  Bergman. 
Ingenjören  sade  med  glaset,  och  ~  "K.  G. 
Ossiannilsson.  [När  vår  lans]  fälls  inför 
massfördummandet,  är  det  icke  för  att  sa 
[utan  i  krigarens  lovliga  avsikt  att  såra 
och  döda]  T.  Segerstedt.  b)  Jäg.  För  att 
s-a  haren,  när  han  besöker  åkertegarna  Sven 
Ekman.  Sade  haren  med  ett  kastskott  ~. 
Syn.   hälsa  med  salut,  ge  salut  åt  1.  för. 

Salv|a',  an,  -or.  Gevärss-a  o.  d.  I.  En- 
kelt. 1)  'Egentl.'  Avlossa  en  s-a  mot  den 
anstormande  flenden.  (Av)skjuta,  avge,  av- 
fyra en  s-a.  Vid,  för  första  s-an  stupade 
30  man.  Eldledaren  inväntar  sans  nedslag, 
vilket  ~  Vår  Flotta,  1917.  Sä  smällde  ett 
tiotal  skarpa  sor  rakt  mot  oss  från  samma 
skogsdunge  ~.  Plottrande  skotts-or.  Kul-, 
kulsprutes-a.  2)  Bildl.  Svor  en  sa,  så  det 
osade  svavel  ~  "K.  Gunnarson'.  Togos  emot 
med  en  sa  (av)  skymford.  Avfyrade  en  sa 
glåpord  och  slängde  igen  dörren  med  en  smäll. 
Efter  denna  grymma  s-a  mot  Ullen  och  ~ 
Tor  Andrse.  Att  tältet  böljade  av  de  [skr att] - 
sor,  som  avlöste  varandra  A.  Hallner.  En 
sa  av  handklappningar  brakade  loss  och  ~. 
Hallelujasor  avskötos,  fältmanövrer  före- 
togos  o.  s.  v.  Nord.  Fam.^  Han  var  ganska 
skrockfull,  varje  misse  utlöste  en  besvärjelse- 
formel med  ty  åtföljande  spotts-a  G.  Pauli. 
II.  Ssgr  ha  roest  salv-,  ibl.  därjämte  salve-. 
Ex.:  Salvelden  kati  självfallet  ej  på  samma 
sätt  utnyttjas  från  ett  litet  far  tyg  Vår  Flotta, 
1917.  Elden,  helst  s-eld,  riktas  mot  gondol 
(vid  luftskepp)  eller  flygkropp  (vid  flygma- 
skin) Landstormsmannens  bok  (1914).  S-skott 
och  ~  A.  Slotte.  —  Salveeld  i  linjeforme- 
ring  Alf  Kjellén,  1936.  Syn.  antal  sam- 
tidigt avfyrade  skott,  ibl.  glatt  lag;  (ibl.:) 
svärm,  skur. 

Salv|a-,  -an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  San  är 
halvfast,  men  smälter  vid  uppvärmning ;  är 
s-an  fastare,  benämnes  den  'pasta'.  Man  kan 
inte  bruka  en  sa  till  alla  skador.  Jag  fick 
en  s-a  att  stryka  på  för  utslaget.  Där  hjälpa 
inga  örter,  inga  s-or.  Svenska  farmakopén 
har  recept  pd  27  sammansatta  s  or  1932. 
Gnida  in  kroppen  med  välluktande  sor.  Dof- 
ten av  dina  sor  övergår  all  vällukt  Bibeln. 
—  Fräken-,  krönings-,  kyl-,  läpp-,  skönhets-, 
sår-,  trolldoms-,  ögons-a.  2)  Vår  herres  nåd 


1087 


Salva* — Sambageri 


1088 


är  den  bästa  san.  II.  Ssgr  ha  i  regel  salo-, 
särek.  bibi.  o.  skönl.  även  salvo-  o.  i  skr. 
Btundom  salve-.  Ex.:  1)  Salv-.  Ett  preparat 
av  salcartad  konsistens.  Vid  sidan  av  s-be- 
handling har  »v  M.  Asplund.  S  bark  av  ala- 
baster. En  s-flaska  av  ~.  [Ett  fett,]  som 
har  s-konsistens  Nord.  Fam.'''  Av  s-lik,  ofta 
talgartad  konsistens  Ekenberg-Landin.  S-lik- 
nande. 2)  Salve-.  Kräksalt  i  salveform 'i^iord. 
Fam.^  Inblandas  ~  i  ett  lämpligt  s  egrund- 
lag  ib.  Stelnar  vid  +  5°  C.  till  en  s-elik 
massa  ib.  3)  Salvo-.  Edra  döttrar  skall 
han  taga  till  salvoberederskor ,  kokerskor  och 
bagerskor  Bibeln.  En  s-okokares  kittel  ib. 
En  oljeflaska,  en  sokruka  och  ~  Vald.  Lind- 
holm. Syn.  (mer  1.  mindre  nära:)  smörja, 
smörj-  1.  insmorningsmedel,  smörjelse,  bal- 
sam, pasta.  —  Salv|a%  -ade,  -as;  -ning. 
Mindre  vanl.  Stämde  blodet  och  s-ade  ska- 
dorna Arv.  Smith.  Man  hade  borstat  och 
tvättat,  s-at  och  plåstrat  dem  ~  O.  Högberg. 
Som  nu  låta  sa  sina  förvekligade  lemmar 
i  termernas  marmorsalar  Emil  Melander. 
Som  s-at  sina  lockar  med  härsk  olja  V. 
Rydberg.  Syn.  ingnida  1.  smörja  med  salva 
1.  salvor.  —  Salvelse  se  d.  o. 

Salvarsän,  -et  1.  -en.  Ett  av  Ehrlich 
(jämte  Bertheim  o.  Hata)  år  1910  framställt 
läkemedel  särsk.  mot  syfilis,  malaria,  sömn- 
sjuka osv.  I.  Enkelt.  S.  är  ett  gult  pulver, 
lösligt  i  vatten  och  glyceriti,  men  ~.  Omkr. 
1,600  tuber  s.  omhändertagna  av  kriminal- 
polisen 1918.  ' Neosalvarsan  ,  det  av  Ehrlich 
själv  förbättrade  set,  liknar  detta  till  utse- 
endet och  kommer  jämväl  i  handeln  i  till- 
smälta glasrör.  II.  Ssgr.  Ex.:  Stort  s-beslag. 
Att  de  visserligen  innehaft  s-partiet,  men 
bestredo,  att  de  saluhållit  detsamma  Sv. 
Dagbl.  1916.     S-smuggling  ib. 

Salvationi'st,  -en,  -er ;  -kår  m.  fl.  Mindre 
vanl.  än  de  'svenska'  benämningarna  'med- 
lem av  'frälsningsarmen',  'frälsningssoldat' 

0.  d.  Jättemöte  av  s-er  pä  Lidingön  Sv. 
Dagbl.  1932.  Svensk  s.  fängslad  i  Ryss- 
land ib.  1920.  —  S-chefen,  general  Higgins, 
i  Stockholm  1933. 

Salvelse,  -n.  Ansluts  ibl.  oklart  till 
salva*.  Blott  i  'dålig'  mening.  I.  Enkelt. 
Uppträder  ~  helst  med  den  religiösa  upp- 
byggelsepredikanttns  låter  och  sparar  ej  på 
s.  M.  Lamm.  En  vinkelpredikant  med  rösten 
full  av  s.  och  gråtmildhet.  Med  en  ton  full 
av  s.  II.  Ssg.  I  sfull  ton.  En  s-full  för- 
kunnelse B.  Aurelius.  Med  s-fullt  ^mtos.  — 
Trons  olja  är  sällsynt,  s-fullheten  är  dess 
vanliga  ersättning  T.  Segerstedt.  Syn.  upp- 
drivna o.  uppstyltade  känslor  utan  allvar, 
låtsad  fromhet  1.  gripenhet  1.  rörelse,  spelat 
känslosvall,  känslosamhet,  konstlat  1.  oäkta 

1.  grovt  överdrivet  patos,  (ibl.:)  'sliskighet', 
gråtmildhet,  (religiös)  'darrning  på  rösten', 
fromleri. 

Sa'lvi|a  (folkl.   mest  -la;  akut  1.  grav); 


-an,  -or.  I.  Enkelt.  1)  Om  en  del  ofta  som 
prydnadsväxter  odlade  läppblometriga  av 
släktet  Salvia  (t.  e.  den  stundom  förvildade 
(säll.  vilda)  S.  pratensis,  den  scharlakans- 
röda S.  splendens,  den  lysande  blå  S.  paténs 
osv).  Bladen  av  Salvia  officinalis  användas 
torkade  som  drog  (t.  e.  i  form  av  's-ate  för 
gurgling  mot  halsfluss).  2)  Om  'kyrkkryd- 
dan'  Lukts-a  dvs.  Tanacetum  balsamita. 
Kvastar  av  lavendel  och  s-a  Anna  Hinde. 
Mellan  åbrodd  och  sa  Karlfeldt.  II.  Ssgr 
ha  salvia-  1.  salvie-.  S-ablad  drog  (av  S. 
officinalis).     Den  starka  s-alukten. 

Sa'm  se  simma. 

-sa'ni,  -t,  -mare;  -het.  Vanlig  avlednings- 
ändelse  i  adj.  (t.  e.  sedesam,  långsam, 
aktsam,  arbetsam,  sällsam).  Nyttjas  ännu 
stundom  till  nybildning;  jfr  t.  e.  sena  ord 
som  i  En  vdndesam  känsla.  Mättsam  mat. 
Stadig  och  ordningsam.    Tungsam. 

Sa'm-,  prefix.  Nybildning  förekommer 
ännu.  Syn.  (ibl.:)  samman-,  hop-,  med-, 
andels-,  ko-  1.  kon-  osv.,  samfälld,  gemen- 
sam, gemensamhets-,  överens-.  —  Sam- 
affär. Andelsmejeri  kallas  ett  mejeri,  an- 
lagt som  s.  av  ett  antal  lantbrukare  i  samma 
trakt.  -arbet|a;  -e.  I.  S-a.  Timmerhug- 
garna sa  vanligen  tvä  och  två  '^  O.  Bucht. 
Och  så  bra  som  vi  s-a  'K.  Gunnarson'. 
Under  boktryckarkonstens  första  tider  sade 
boktryckare  och  formskär  are  (träsnidare)  för 
åstadkommande  av  ~  Nord.  Fam.*  I  detta 
standardverk  sa  ~.  Sande  organisationer. 
—  Problem,  som  en  hel  värld  nu  s-ar  för 
att  lösa.  Låter  allt  detta  sa  till  ett  helt. 
II.  Se.  1)  Att  ett  se  dem  emellan  hädan- 
efter är  omöjligt,  ligger  i  öppen  dag.  De 
räckte  mig  och  Barnabas  handen  till  s-e 
Bibeln.  Uppsala  musikskola  och  musikcirk- 
larna etablera  s-e  1932.  Få  till  stånd  ett 
s-e.  I  se  med  ~.  Ett  vidgat  s-e  med  ■>-.  Till 
men  för  s-et  mellan  lärarna.  Men  kollegialt 
s-e  förstod  han  sig  ej  på.  2)  Ssg.  Sveriges 
fredsföreningars  s-skommitté [av  1906].  Syn. 
ibl.  samverka(n).  -arv;  -a  (=,  =);  -inge. 
1)  Mindre  vanl.  Taga  riket  is.  Is.  med  ~ 
V.  Rydberg.  2)  Sa.  Lagt.  o.  d.  Om  dem  som 
enl.  arvsordningen  träda  till  arvet  jämte 
varandra.  Bröstarvingar  i  olika  led  äro  såle- 
des s-a,  t.  ex.  son,  dotterson  och  sondotters  son 
Joh.  Wretman,  1916.  3)  Singe  =  gemensam 
arvinge,  ibl.  medar  vinge.  Jfr  2.  Vid  arv- 
skiften, då  det  gällt  för  s  ingår  att  möjlig- 
göra godsets  bibehållande  inom  släkten  Annie 
Furuhjelm.  Av  sm  hustrus  singar  köpte 
han  ~  Emil  Cedercreutz.  —  Svenska  Riks- 
dagens båda  Kamrar  äro  singar  av  det  kall, 
som  ålåg  Riksens  Ständer  allt  från  ~  Har. 
Hjärne. 

-bad;  -a.  De  modäma  sen.  S-andet  vid 
de  stora  badstränderna  i  ~.  Varför  få  icke 
Rådborna  s-af  Rubrik  1925.  Syn.  gemen- 
samhetsbad  (av  män  o.  kvinnor),   -bageri. 


1089 


Sambageri — Samfälld 


1090 


Förslag  Ull  ser.  -band,  -et,  [=].  Blott  'bildl.' 
I.  Enkelt.  Dessa  saker  ha  intet  som  helst 
s.  (med  varandra) .  Ett  inre  s.  mellan  ~. 
Världsmarknadens  och  världspolitikens  s.  och 
växelverkningar  1917.  En  by  Talhy,  vars 
namn  måste  ha  ett  s.  med  namnet  Tälje  J. 
Sahlgren.  Hos  Heidenstam  är  ett  s.  med 
fornnordisk  rytmik  skönjbart  N.  Svanberg. 
Koleran  står  nästan  alltid  i  s.  med  någon 
ovanligt  lång  period  av  torka  Fr.  Adel  borg. 
Har  ju  inte  det  ringaste  s.  med  verkligheten. 
Ställa  ngt  i  s.  med  ~.  När  jag  vill  hävda 
ett  s.  mellan  bägge  dikterna  Giist.  Ceder- 
schiöld.  Ulan  (minsta,  ringaste,  det  avlägs- 
naste) s.  med  ~.  Är  en  god  hjälp  för  för- 
ståendet av  annars  obegripliga  s.  K. -G.  Hilde- 
brand.  Dock  försäkrar  jag  eder,  och  I  skolen 
själva  finna  det,  att  krigsniannasatnband, 
knutet  vid  strid,  faror,  blod  och  död,  upp- 
löses aldrig  G.  C.  v.  Döbeln.  II.  S^^g.  I  själva 
verket  har  Thorsten  Fiskare  stått  full- 
komligt sslöst  och  oförklarligt  för  alla  de 
forskare,  som.  sysslat  med  Stagnelius  Fr. 
Böök.  Syn.  sammanhang,  förbindelse,  -bla- 
dig,  bot.  S.  blomkrona  med  sammanväxta 
kronblad,  -bo;  -ende.  Mest  skr.  De  som 
s.  i  detta  ~  land  böra  ~.  I  s.  k.  Stock- 
holmsäktenskap s-ende  föräldrar  Stockholms 
stads  folkskolor  1917 — 18.  —  Detta  sende 
mellan  romantik  och  realism  [hos  Rune- 
berg] S.  Belfrage.  Syn.  sammanbo,  -bord; 
-splanka.  Sjöv.  Bordläggningsplankgången 
närmast  kölen.  S-et  utföres  av  ek  och  göres 
något  bredare  Sv.  Kryssarklubbens  Arsskr. 
1935.  -broder.  Lagt.  o.  d.  Helbroder. 
-bruk,  -et,  [=];  -|a  (-ade,  -as;  -are).  1)  Så 
att  alla  barnen  hade  rätt  att  sköta  hemma- 
net i  s.  Erik  Hedén.  Ifrågavarande  fastig- 
heter, som  skötas  i  s.  ~  med  samma  arbets- 
styrka. /  s.  med  hemmanet  hävdas  emeller- 
tid ett  stort  antal  lägenheter,  vilka  ~  Hugo 
E.  Pipping.  All  utmark  hade  dittills  varit 
odelad  och  legat  i  s.  B.  Boethius.  2)  [Då 
ej  egendomens]  hela  areal  s  as,  skiljer  man 
mellan  huvudgård  och  utgårdar  H.  Juhlin 
Dannfelt.  -byggar|e,  -(e)n,  -e.  Bot.  Med 
han-  o.  honblommor  på  samma  stånd. 

-dansjad.  Som  bekant  bör  man  i  de  mo- 
därna  danserna  helst  vara  s  ad  Dag.  Nyheter 
19^3.  De  voro  verkligen  ett  s-at  par  G. 
Andrén,  -drift.  I  s.  med  ~.  Förhandlingar 
•med  universitetet  om  en  s.  mellan  ett  till 
Uppsala  förlagt  centralsanatorium  och  Aka- 
demiska sjukhuset'^  V  ps.  Nya  Tidning  1933. 
-dräkt,  -en;  -ig  (-t,  -are; -het).  Skr.  1)  Sen 
gick  dä  måltiden  vidare  i  största  s.  och  för- 
nöjelse Han.s  Larsson.  Uppnå  s.  Den  skö- 
naste inbördes  s.  Har.  Hjärne.  Att  för  en 
gångs  skull  vara  i  s.  med  folkmassan  ~  Elin 
Hök.  2)  Kyrkans  väckelse  till  att  klarare 
se  sin  väg  och  siqt  vandra  den  N.  Söder- 
blom. Böra  ~  vara  fördragsamma  mot 
varandra,    s-iga   och   uthålliga.     Syn.    en- 

V.  35  —  Nusvemk  ordbok. 


dräkt,  sammanhållning,  samhållighet,  sam- 
förstånd, -egande  osv.  se  (8am)ägande. 
-egendom.  Socialisterna  vilja  visserligen 
göra  gällande,  att  ».s.  och  samhushållning > 
skola  göra  slut  på  revolutionskrig  Leon. 
Ljunglund.  -europeisk.  I  nära  anslutning 
till  sa  strävanden  Sv.  Tunberg. 

-folklig;  -het.  Skr.,  mindre  vanl.  En 
stor  s.  jakt-  och  djurskyddskongress  P.  A. 
Säve.  Föra  fridsstiftandets  och  den  åter- 
uppbyggande s-hetens  talan  Nord.  Fam.* 
Syn.  (ibl.:)  internationell,  mellanfolklig. 
-frimurjare;  -arorden;  -eri.  Den  första 
svenska  logen  av  Samfrimurarorden  [med 
både  män  och  kvinnor]  stiftades  1917.  -fund, 
-et,  =.  I.  Enkelt.  1)  Förening  o.  d.  8-et 
för  Nordiska  museets  främjande.  S-et  S:t 
Erik  i  Stockholm.  Set  De  nio,  grundat  1913 
med  stöd  av  Lotten  v.  Krcemers  donation. 
Vid  svenska  films-ets  första  sammanträde 
för  ~.  Lärda  s.  Svenska  vitterhetss-et,  stif- 
tat i  Uppsala  1907.  2)  Samhälle  o.  d.  a)  Mest 
i  ssgr  (jfr  II).  De  lärdas  s.  'republik'.  Upp- 
tagas i  ett  (kristet)  s.  De  troendes  s.  De 
heligas  s.  Tanken  att  närma  de  kristna  s-en 
till  varandra  T.  Segerstedt.  Svenska  kom- 
mittén av  Världsförbundet  för  mellanfolk- 
ligt  samförstånd  genom  kyrkos-en.  b)  Utstötta 
ur  människors  s.  jämra  de  sig  Bibeln.  II.  Ssgr 
ha  nästan  alltid  bet.  'samhälls-'.  Ex.:  1)  Som 
visat  sig  till  fullo  förstå  ssandan  i  den  lilla 
staden.  Ssbildningarnas  lagbundet  förlö- 
pande utveckling  från  '>-  Erl.  Hjärne.  En 
s-sdanare  som  få  Ludv.  Holmes.  Är  ~  ett 
s-sdrama  (socialt  drama)  O.  Homén.  De  vikti- 
gaste ssdygderna.  Att  tillägna  sig  ameri- 
kanska föreställningar  och  s-sformer  C.  Fors- 
strand. Leva  i  ordnade  s-sförhdllanden.  Våra 
s-sinrättningar.  Genomtränga  allas-slag(er). 
Lagordnat  s-sliv  Har.  Hjärne.  Som  '■^ kommu- 
nalman, lagstiftare  och  kyrklig  ssman  ~  A. 
Schön.  Härmed  lades  [1913]  grunden  till 
en  s-smässigt  oberoende  svensk  pingst- 
rörelse med  Filadelfiaförsamlingen  i  Stock- 
holm som  ledande  moderförsamling  Em.  Lin- 
derholm. En  tryggad  s-sordning.  Så  snart 
sjukliga  störningar  uppträda  i  ssorganis- 
men,  komma  ~  T.  Segerstedt.  Hans  ord 
gällde  som  en  s-sreformators  ~.  De  fel  och 
misstag,  som  det  polska  samhället  åter  och 
åter  begick  och  som  han  [Zeromski]  noggrant 
protokollerade  i  sina  s-sromaner.  Vårt  då 
ännu  fasta  s-sskick  ~  Ax.  Klinckowström. 
Mohammed  ansåg,  att  människan  är  en  ssva- 
relse  och  att  ~  Maud  v.  Rosen.  2)  Till  I  1. 
S-smedlem.  Syn.  I.  1)  förening,  sällskap, 
förbund,  sammanslutning,  korporation,  as- 
sociation, gille,  (ibl.)  skrå  1.  klass;  2)  sam- 
hälle; ibl.  gemenskap;  (samfunds-:)  sam- 
hälls-, social. 

-fälljd,  -t;  [-dhet].  Gärna  skr.  1)  Med 
s-da  ansträngningar.  Mot  folkets  s-da  me- 
ning.    En  s-d  suck  steg  upp  från  försam- 


1091 


Samfälld — Samförstånd 


1092 


lingen  efter  amen  A.  Hillman,  öv.  Mötas 
i  s-d  förståelse  T.  Boberg.  I  sd  strävan  till 
samma  praktiska  mål  Gust.  Cederschiöld. 
Av  nationens  s-da  tacksamhet.  —  Utvecklin- 
gen har  från  tidernas  morgon  pendlat  mellan 
dessa  tvä  poler,  s-dhet  och  individualism  T. 
Segerstedt.  2)  Ofta  lagt.  o.  d.  S-d  delak- 
tighet. Helheten  av  äkta  makars  s-da  egen- 
dom, dvs.  den  egendom  som  är  föremål  för 
giftorätt  (gäller  blott  äktenskap  ingångtia 
före  1921),  kallas  ^s-da  boet*  Nord.  Fam.^ 
På  s-d  mark  M.  Sjöbeck.  Att  lövängen  var 
i  äldre  tid  sd  och  nyttjades  av  byalaget 
gemensamt  ib.  Byns  s-da  äng  A.  Slotte.  Att 
tillösa  sig  st  strömfall  ~  Lagen,  öarna  ha 
8-t  tillhört  först  Bolmstad  och  sedan  ~  O. 
v.  Friesen.  —  Som  ett  st  och  oförytterligt 
arv,  från  vilket  ingen  kan  göra  sig  urarva 
O.  Palme.  3)  Sammanlagd.  Brandskade- 
ersättningarnas s-da  bruttobelopp  i  Sverge 
Nord.  Fam.'  Syn.  enhällig,  samlad,  sam- 
nad,  förenad,  gemensam,  ibl.  endräktig  1. 
samdräktig,  kollektiv,  ibl.:  odelbar,  odelad, 
oskiftad;  ibl.  sammanlagd  1.  sammansla- 
gen. —  -fällig,  -t;  -het  (med  plur.).  Lagt. 
o.  d.  I.  S.  jord.  II.  S-het.  1)  Ligger  arren- 
derad kronoegendom  i  sin  helhet  eller  till 
någon  del  i  s-het  med  enskild  egendom  ~. 
Men  nu  skulle  den  uråldriga  s-heten  mellan 
bönderna  och  kronan  upplösas  ~  B.  Boethius. 
2)  Gårdar,  vilkas  ägor  utgöra  en  s-het  —  i 
begreppet  s-het  ligger  icke,  att  all  jord  i  byn 
måste  vara  föremål  för  samäganderätt  — . 
Sådana  s-heter  [som  byar]  hava  funnits  från 
odlingens  äldsta  tider  Nord.  Fam.'  Lag  13 
juni  1921  om  förvaltning  av  bys-heter  och  ~. 
Vilka  hava  del  i  s-heten.  Sockenallmänning , 
byaskog  och  annan  dylik  s-het  Th.  Högdahl. 
Bolag,  föreningar,  andra  s-heter  och  stiftel- 
ser Utkast  till  lag  om  luftfart  (1920).  —  En 
kyrklig  s-het  uppstår,  när  två  eller  flera 
församlingar  förenas  för  skötande  av  de 
kyrkliga  ärendena  1930.  Ny  kyrklig  s-het: 
Kammarkollegium  har  framlagt  förslag  om 
bildande  av  kyrklig  s-het  mellan  Skänninge 
stads-  och  Allhelgona  landsförsamling  från 
1  januari  1937. 

-färd, -en.  Nästan  blott  i  ssgr  (vka  ofta  an- 
slutas till  det  vanligare  'samfärdsel').  Ex.: 
1)  Hindra  s-en  länderna  emellan.  2)  Ssgr. 
Sten  de  Geer,  Krigets  s-sgeografiska  bety- 
delse (1914).  Vanliga  s-sleden  mellan  huvud- 
staden och  provinsstaden.  En  välbyggd  s-sled. 
Vattenvägarna  som  s-sleder.  De  vanliga 
s-smedlen.  Sjöpoliti  kallas  den  statliga  verk- 
samhet, som  utövas  på  haven  till  upprätt- 
hållande av  den  där  gällande  s-srätten  Nord. 
Fam.^  I  s-svimlet  på  Drottninggatan.  På 
slöjdens,  s-sväsendets,  idrottens  m.  fl.  områ- 
den ~  E.  H.  Tegnér,  -färdsel  (ofta  utt. 
-farts-  med  kort  ä);  -n.  Ofta  skr.  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  Eljest  tjänade  landsvägen  mest 
bara   s-n  inom  socknen  och  ~  S.  Selander. 


Liksom  ångan  och  motorerna  ha  revolutio- 
nerat s-n  till  lands,  så  ha  de  också  i  minst 
lika  hög  grad  gjort  det  till  sjöss  Arne  Tall- 
berg. Livlig  s.  mellan  ~.  För  att  (under)- 
lätta  s-n  mellan  socknens  norra  och  södra 
del.  Hindra  s-n.  S-n  länderna  emellan  uppe- 
hölls huvudsakligen  genom  ~.  Vi,  som  leva 
i  världss-ns  tidevarv  Tor  Andrse,  2)  Friare. 
En  närmare  förbindelse  och  s.  mellan  de 
nordiska  universiteten,  särskilt  med  avseende 
på  deras  studerande  ungdom  M.  WeibuU. 
II.  Ssgr  ha  mest  samfärdsel-,  ibl.  därjämte 
samfärdsels-;  jfr  även  samfärds-  ovan.    Ex.: 

1)  Utan  -S-.  Kommunikationsdepartementet: 
ärenden  rörande  s-anstalter  och  allmänna 
arbeten  ~  Sv.  Dagbl.  1919.  S-förhållandena 
voro  1889,  i  jämförelse  med  nutidens,  ganska 
primitiva  Herm.  Bergqvist.  En  flod,  som 
bildar  den  naturliga  s-leden  för  ett  av  Japans 
bördigaste  ~  jordbruksdistrikt  K.  Zilliacus. 
Förslag  till  s-museum  i  Stockholm  1918. 
Plats  för   nya   s-vägar  Öv.  fr.  R.  Lothar. 

2)  Med  -S-.  Otn  man  likväl  tar  hänsyn  till 
de  s-sgeografiska  och  s-shistoriska  fakta  i 
samband  med  ~  Ax.  Wallén,  öv.  Den  stora 
s-svägen  mellan  Polens  båda  huvudstäder 
Har.  Hjärne.  Syn.  (handels-  1.  ort)förbin- 
delse,  trafik,  kommunikation(er),  ibl.  berö- 
ring 1.  umgänge. 

-född.  Sälls.,  mest  bildl.  Poesi  och  reli- 
gion äro  s-a  ('tvillingar')  P.  H.  Ling.  För 
denna  krets  skrev  han  [Wennerberg]  en  hel 
mä7igd  sånger,  s-a  i  ord  och  toner  Nord. 
Fam.^  -företag.  Kooperativt  företag.  Ett 
pressens  s.  Sv.  Dagbl.  1922.  Erhöllo  del- 
ägarbevis  i  set  E.  Sommarin.  -förstånd. 
I.  Enkelt.  Det  bästa  s.  rdder  mellan  ~. 
Komma  till  (ett)  s.,  handla  i  s.  (med  ~)- 
I  (gott)  8.  med  partiet.  Möjligheterna  för 
s.  och  samarbete  mellan  ~  B.  Forell.  Världs- 
förbundet för  mellanfolkligt  s.  genom  kyrko- 
samfmden.  Omöjliggör  till  slut  allt  s.  GuU- 
berg-Harrie.  Oav  honom  ett  litet  leende  av 
s.  och  ~  S.  Lagerlöf.  Och  växlat  en  snabb 
blick  av  s.  med  doktorn  Ax.  Kerfve.  Tyst, 
hemligt,  lönligt,  fullt  s.  II.  Ssgr.  Ex.:  Rea- 
litetssinne  och  s-sanda  Stockh.-Tidn.  1936. 
^S-sdagar*  i  Sigtuna  mellan  präster  och 
ledande  frikyrkomän  1935.  Maktfred  och 
s-sfred.  S-slinje.  I  kretsen  av  de  kyrkliga 
s-smännen  K.  B.  Westman.  [Undertryckas 
svenskarna  i  Finland,]  så  ryckes  den  folk- 
psykologiska grunden  för  all  s-spolitik  undan 
T.  Segerstedt.  De  ekumeniska  sssträvandena 
O.  Bergqvist.  Sd  långt  våra  ord  nå,  vilja  vi 
vädja  till  byggnadsfackens  arbetareatt'^  i  nu- 
varande situation  visa  verklig  uppgörelse-  och 
samförståndsvilja  Ny  Tid  1933.  Syn.  ömse- 
sidigt förstående,  (ömsesidig)  enighet,  en- 
dräkt, samdräkt,  (god)  överensstämmelse, 
(ibl.:)  likatänkande,  (ömsesidigt)  tillmötes- 
gående, uppskattning  av  1.  hänsynstagande 
till  varandras  ståndpunkter  o.  syften,  sam- 


1093 


Samförstånd— Samkväm 


1094 


1.  likstämmighet,  'gott  (1.  hemligt)  förstånd', 
gemensamhetskänsla,  'som  ett  hjärta  o.  en 
själ",  sammanhållning,  intressegemenskap, 
harmoni. 

-germansk.  1)  St  sprdkgods.  Den  s-a 
runraden  är  oss  bekant  genom  tre  särskilda 
fgnd:  ~  T.  E.  Karsten.  2)  S-a  strävanden. 
-gymnasilum.  Innan  man  beträder  vägen 
att  införa  statliga  s-er  [för  båda  könen]  1915. 
Stockholms  s-um,  iq^prättat  1902, sedan  1913 
fullständigt  läroverk,  -gå;  -gående  1.  -gång. 
Skr.,  bildl,  1)  Bondeförbxmdarna  i  Jämt- 
lands norra  s.  med  de  moderata  1920.  Soci- 
aldemokratiens ~  s-ende  med  plutokratien 
Sv.  Lösen  1916.  England  sr  med  U.S.A. 
Sv.  Dagbl.  1932.  Intet  s-ende  mellan  oav- 
hängiga och  socialister  [i  Tyskland]  Dag. 
Nyheter  1918.  Det  fransk-ryska  s-endet  C.  G. 
Laurin.  —  Träffat  avtal  om  s-ende  vid  försälj- 
ning av  ~.  —  Detta  s-ende  av  färger  och  for- 
mer ~  E.  Wallquist.  Gott  exemplar,  inbundet 
i  3  samtida  band,  ej  fullt  uniforma,  men  väl 
s-ende.  2)  Borgerlig  samgäng  vid  utskottsva- 
len i  andra  kammaren  Ups.  Nya  Tidn.  1929. 
Någon  samgång  mellan  de  häda  partierna  är 
utesluten.  Syn.  samverka,  samarbeta,  göra 
gemensam  sak,  överenskomma  lu  om  gemen- 
samt uppträdande;  harmoniera. 

-hjälp;  -sorganisation.  Föreningen  Upp- 
sala s.,  organisation  för  samarbete  i  välgö- 
renhet, bildades  1923  efter  mönster  av  lik- 
nande sammanslutningar  i  en  del  andra  stä- 
der, -hushållning.  Socialisterna  vilja  vis- 
serligen göra  gällande,  att  y> samegendom  och 
s.»  skola  göra  slut  pd  revolutionskrig  Leon. 
Ljunglund.  -hållighet.  Skr.  Han  rosar 
deras  anda  av  s.,  av  inbördes  kamratskap 
Dag.  Nyheter  1929.  Uppmanar  till  s.  och 
fasthet  H.  Reuterdahl.  Mäktiga  ~  genom  sin 
styrka,  sin  s.  S.  Lagerlöf.  Syn.  samman- 
hållning, samdräkt,  endräkt,  -hälle  m.  fl.  se 
d.  o.  -hör|ande;  -ig  (-t;  -het).  I.  S-ande. 
De  härmed  (nära)  sande  släktena  ~.  Andra 
härmed  s-ande  frågor  såsom  ~.  II.  S-ig. 
Då  han  känt  sig  så  e-ig  med  detta  ~  hem, 
som  ~  Wilma  Lindhé.  Lika  efterbliven  som 
den  senare  förefaller,  lika  sig  med  sin  tid  ~ 
tyckes  den  förre  E.  Kihlman.  III.  Sighet. 
1)  Enkelt.  Jag  ~  var  ovänlig  mot  Ryman 
för  att  visa  min  s-ighet  med  er  Margit  v. 
Willebrand  Hollmerus.  Rikenas  orubbliga 
s-ighet  Har.  Hjärne.  Politisk  s-ighet.  Yttre, 
inre  s-ighet.  Känna  s-ighet  med  ~.  Känslan 
av  s-ighet  gentemot  ~.  Och  de  skulle  ingen 
s-ighet  ha  längre  Sallj»^  Salminen.  Den  so- 
ciala frågans  s-ighet  med  frågan  om  röst- 
sättet. Varigenom  dikternas  inre  s-ighet  bättre 
framhäves.  Stiernhielm,  som  först  av  alla  ~ 
vetenskapligt  konstaterade  s-igheten  mellan 
det  ungerska  och  de  finska  och  lapska  språ- 
ken V.  Langlet.  Överallt  där  kulturen  går 
fram,  har  människan  stört  s-igheten  i  natu- 
ren, omdanat  och  omskapat  efter  sitt  sinne 


och  ~  H.  Granvik.  Stavningen  skall  vara 
Ijudenlig,  då  ej  s-igheten  mellan  orden  nöd- 
vändigt kräver  ändring  Erik  Hedén.  Klass- 
samhörighetens  bud  T.  Segerstedt.  Beträf- 
fande Ålands  nationella  staiss-iqhet  Tidn. 
Upsala  1920.  2)  Ssgr.  Ex.:  Stärka  s-ighets- 
bandet  inom  varje  särskilt  folk  medelst  ~ 
Har.  Hjärne.  Alla  voro  itända  av  foster- 
landskärlek och  s-ighetskänsla  Sigrid  Lowi- 
sin.  Och  lyckligt  är  Köping  även  i  det  fallet, 
att  där  lär  råda  en  god  s-ighetskänsla  N. 
P.  Ödman.  Individualism  och  s-ighetskänsla. 
Tegnérs  s-ighetslag  [ifråga  om  stavningen] 
slog  emellertid  förhållandevis  snabbt  igenom 
i  den  stora  allmänhetens  uppfattning  Herm. 
Geijer.  Den  skandinaviska  s-ighetstanken 
I.  A.  Heikel.  Syn.  (s-ig:)  sammanhörande 
1.  sammanhängande,  hophörig,  nära  för- 
bunden, (när)besläktad,  'släkt'  (med),  när(a)- 
stående,  som  visar  frändskap  1.  förvantskap 
1.  har  gemenskap  1.  står  i  nära  samband 
(med),  förenad  gm  intressen  1.  härstamning 
1.  åsikter  1.  åskådning  o.  d.  (med),  (ibl. 
nära)  solidarisk. 

-internat.  Sverges  första  s.  [pd  Viggby- 
holm]  har  börjat  sin  verksamhet  Nya  Dagl. 
Alleh.  1928.  -irisk.  De  irländska  republi- 
kanerna, vilka  träda  in  för  en  s.  republik 
Sv.  Dagbl.  1935.  -jag|ad;  -ande.  Jäg.  De 
båda  ypperligt  s-ade  stövarna  E.  Sparre. 
Ett  koppel  heta,  ypperligt  s-ande  hundar  H. 
Samzelius. 

-klang.  1)  Egentl.  Stämmornas,  toner- 
nas s.  2)  Bildl.  S-en  skall  vara  polyfon, 
icke  unison,  det  är  fria,  självständiga  per- 
soyiligheiers  samverkan  ~  Tor  Andree.  [Där] 
världars  millioner  I  i  rytmisk  s.  gå  Hj. 
Edgren.  Utan  att  därvid  någonsin  humorns 
dubbelsträngar  upphöra  att  ljuda  i  s.  K. 
Wetterhoff.  Att  inte  kunna  vara  i  s.  med 
naturen  Harriet  Clayhills.  Uppgifterna 
låta  sig  blott  med  stor  svårighet  bringas  i  s. 
med  ~.  Står  ~  i  ganska  dålig  s.  med 
tidsandan  K.-G.  Hildebrand.  Syn.  har- 
moni; samljud,  överensstämmelse,  (inre) 
enhet,  samstämmighet,  riktigt  förhållande, 
'jämvikt',  jämnmått,    -klingja.    Jfr  föreg. 

1)  Egentl.    Toner,  som  s-a.   S-ande  strängar. 

2)  Bildl.  [Att  verserna]  trots  olikheterna  sa 
väl  O.  Gjerdman.  Eller  är  det  endast  fär- 
gerna i  landskapet,  som  sa  så  hänförande? 
Rich.  Bergh.  Syn.  samljuda,  harmoniera, 
överensstämma  ru,  gå  väl  ihop  1.  tillsam- 
mans, -konung  medkonung,  samregent. 
-kvinna.  Sälls.  för  'frilla,  älskarinna". 
-kväm,  -et,  =.  I.  Enkelt.  1)  Lagarna  för 
det  mänskliga  s-et,  mänskligt  s.  Ur  männi- 
skors s.  drivas  de  ut  Bibeln.  2)  Huvudbet. 
Att  allt  gick  till  ungefär  som  vid  ett  världs- 
ligt s.  S.  Lagerlöf.  Jag  var  rädd,  att  set 
skulle  störas  och  ~  G.  Pauli.  Vid  festliga 
s.  Studiecirkelfolket  i  Uppsala  var  i  lördags 
kväll  samlat  till  s.  i  Peterslunds  templar- 


1095 


Samkväm — Samorganisation 


1096 


lokal.  Jag  skulle  ha  ett  litet  s.  för  teologerna 
inom  Upplands  nation  och  ~.  Aftonsam- 
kväm  anordnas  d  ~.  Föredrag  d  K.  F.  U.  M:s 
månadssamkväm  ~  över  ~.  II.  Sagr.  Ex.: 
I  sedvanlig  s-sform  Tidn.  Upsala  1923.  [Att 
nationell  i  hemby  g  ds  aftnarna]  funnit  en 
s-sform,  som  ~  Ergo  1930.  Kooperativt 
s-smöte  i  Rasbokil  Ups.  Nya  Tidn.  1933. 
Studie-  och  samkvämsrum  Sunt  Förnuft  1927. 
Ä  folkskoleseminariets  s-srum.  Det  behövs 
en  revision  av  svenska  folkets  alkohol-  och 
satnkvämsvanor,  fortsätter  tidningen.  Före- 
ningen [K.U.R.  i  Stockholm]  driver  en  om- 
fattande offentlig  s-sverksamhet  med  före- 
drag, sång,  musik,  lekar  och  dans  Nord. 
Fam.^  Kunna  intaga  kyrkkaffe  [efter  hög- 
mässan] i  Stadsmissionens  s-sväning  Sv. 
Dagbl.  1924.  Syn.  sammankomst  för  um- 
gänge o.  vederkvickelse,  'afton',  'tillställ- 
ning', (ibl.  nära)  soaré. 

-känsl|a,  -an.  1)  Har.  Hjärne,  Germansk 
s-a,  1900.  Också  här  var  gemenskapen  grun- 
dad på  kristen  s-a  J.  A.  Eklund.  Drömmar  om 
broderskap  och  mänsklig  sa  Agnes  Langen- 
skjöld.  Frändes-an  var  i  det  gamla  sam- 
hället starkt  utvecklad,  och  ~  O.  v.  Friesen. 

2)  Äktheten,  djupet  av  sin  s-a  med  Finland 
bevisade  han  [Björnson]  ju  många  dr  senare, 
under  vår  ofärdstid  ~  E.  Kihlman.  Bevarat 
den  levande  san  med  folket,  med  lantfolket 
Erik  Hedén.  Syn.  1)  gemensamhetsanda 
1.  -känsla,  gemenskap;  2)  (förstående)  med- 
känsla, sympati,  -könad.  Med  både  han- 
o.  honorgan,  ibl.  hermafrodit  1.  androgyn. 
1)  En  del  blötdjur  äro  s-e,  andra  skildkö- 
nade  Nord.  Fam."  Och  ännu  för  etthundra- 
femtio år  sedan  ansågs  ålen  vara  ens. fisk 
Gabr.  Jönsson.  2)  »Se  blommor  med  både 
ståndare  o.  pistiller,  -köp.  Mest  i  ssgr. 
Ena  sig  om  s.  för  att  nedbringa  kostnaden 
gemensamma  inköp.  —  Kooperativa  s-sför- 
eningen,  Uppsala,  firade  i  söndags  sitt  10- 
drsjubileum  i  sjunde  distriktet,  Rnsbokil  ~ 
1933.  Personalens  s-sföreniyig  1922.  De  nu 
existerande  samköps-  och  delningslagen  i 
Stockholm  Sv.  Dagbl.  1915.  -körjd;  -ning. 
Även  bildl.  Som  s-da  arbetskampar  A.  Slotte. 
—  Förverkligandet  av  s-ning  och  kraftut- 
byte mellan  kraftverken  i  landets  större 
vattendrag  Sveriges  Industri,  1936. 

-lag,  -et,  =.  Köttsligt  umgänge,  köttslig 
beblandelse.  Och  låta  sitt  liv  fyllas  av  de 
tre:  mat,  sömn  och  s.  Ax.  Wändahl.  -last|ad; 
-are;  -ning.  Handels.  1)  Hava  två  eller 
flera  köpare  mottagit  sade  varor  ~  Lagen. 
Fraktnedsätiningar  för  sat  gods  Ups.  Nya 
Tidn.  1932.  2)  Att  begränsa  de  yrkesmäs- 
siga s-arnas  möjligheter  till  s  ning  ib.  1932. 

3)  Att  gods,  som  befordrats  i  vår  s-ning, 
blivit  försenat  ib.  1930.  —  Den  billigare 
fraktberäkning  s-ningsbestämmelserna  inne- 
bära ib.  1932.  Norrköpings  s  ningsförening 
ib.     1930.     Transportkompaniets    s-ningsge- 


schäft  ib.  1930.  -levnad.  Och  höll  hemmet 
i  stånd,  det  var  hennes  insats  i  deras  s.  Jon. 
Reuter.  Aldrig  förr  under  deras  långa  s.  ~. 
Den  äktenskapliga  s-en.  I  sen  människor 
emellan  '>-.  I  den  sociala,  den  mellanfolk- 
liga  sen.  För  att  på  denna  reala  grund  lära 
barnen  förstå  s-ens  grundvillkor  Strindberg. 
Syn.  samliv,  sammanlevnad;  ibl.  (nära) 
gemenskap,  -liv.  Jorunds  och  Hoskulds  s. 
var  gott,  men  i  allmänhet  icke  synnerligen 
förtroligt  Hj.  Alving,  öv.  För  första  gången 
i  deras  äktenskapliga  s.  '^.  S-et  i  de  stora 
städerna  präglas  av  ~.  Och  det  låg  över 
s-et  [där]  ett  drag  av  godmodig  humor,  som  ~ 
F.  U.  Wrangel.  S-et  sprängdes  av  kotteri- 
bildningar, och  ~  A.  Sörlin.  /  (intimt)  s. 
med  naturen.  Syn.  se  föreg.  -ljud;  -a. 
Egentl.  o.  bildl.  1)  Klinga  i  s.  (med  '^).  Att 
strängarna  [i  din  själs  strängaspel]  aldrig 
mera  låta  ordna  sig  till  s.  'Sigurd'.  Den 
personliga  tonen,  den  som  i  det  stora  s-et  väl 
icke  överröstar  de  andra,  men  ~  Jac.  Ahren- 
berg.  2)  S-ande  strängar.  Syn.  1)  se  sam- 
klang ;  2)  samklinga,  -läroverk.  Läroverken 
bliva  ~  t  regel  s.,  öppna  för  både  gossar  och 
flickor  C.  A.  Reuterskiöld  1927.  Är  1931 
äger  landet  26  högre  s.  med  10,742  lärjungar, 
därav  3,077  flickor. 

-maljd  1.  -mal|en.  Även  'samman-'.  S-et 
mjöl  innehåller  hela  sädeskornen,  under  det  i 
det  siktade  mjölet  osmältbara  delar  fr ånsik- 
tats.  Inte  simpelt  s-et,  tänk  aldrig  det  Anna 
Geete,  öv.  -mald.  Fackl.  Jfr  föreg.  Mål- 
ning mottages  vid  Mora  stenar  i  Lägga 
socken:  Svingröpe,  grovgröpe,  kross  och  s. 
Annons  1933.  Kvarnstenar,  2  par  för  s., 
1  par  för  sikt  Annons  1930.  —  Ssbröd,  som 
innehöll  sädens  alla  närsalter  och  vitaminer 
J.  Saxon.  Sammälds-  &  Gröpkvarn  Sv. 
Dagbl.  1919.  Syn.  samsikt.  -nordisk. 
Gemensamt  nordisk,  ibl.  (all)skandinavisk.  / 
s.  tid  innan  de  nordiska  språken  klart  skilt 
sig  från  varann.   -ordn|a;  -ing  (med  plur.). 

1)  Allmännare.  Numera  har  dock  läkar- 
missionen  blivit  en  självständig  uppgift  ~, 
s-ad  med  ~  Tidn.  Upsala  1924.  Ett  och 
annat  barn  har  dock  omedelbart  sade  ögon- 
rörelser Alb.  Lilius.  Ingendera  frågan  kan 
anses  viktigare;   de   äro  fullkomligt  sade. 

2)  Språkv.  S-ande  konjunktioner,  vilka  för- 
binda satser  1.  satsdelar  av  samma  slag  (t.  e. 
och,  men,  eller,  ty)  x  underordnande.  Linné 
s-ar  i  resebeskrivningarnas  språk  satserna 
mycket  konstlöst  och  ~  Margit  Abenius.  — 
Fyndiga,  plötsliga,  avsiktligt  komiska  s-in- 
gar  N.  Svanberg.  Också  i  Den  evige  juden 
stämmer  detta  s-ingsdrag  med  ~  ib.  Syn. 
1)  lik-  1.  jämställa,  ställa  i  jämbredd;  2)  ko- 
ordinera. -organis|ation;  -era.  Abstr.  o. 
konkr.  Genom  en  nära  s-ation  mellan  massa- 
och  sågverksindustrierna.  Statstjänsteman- 
nens sation  (1919).  2'ill  bildande  av  en 
s-ation:  De  kvinnliga  kdrsammanslutningar- 


1097 


Sam  organisation — Samspel 


1098 


nas  centralråd  1920.  De  tullanställdas  s-ation 
har  i  skrivelse  till  ~.  Sundsvalls  stads 
fackliga  s-ation  ~.  —  Att F.H.K:s  jordbruks- 
avdelnings fodersektion  och  utsädessektion 
från  1  sept.  skola  s-eras  med  kommissionens 
spannmålsavdelning  1918. 

-planterja;  -ing.  Trädg.  Vilka  frukt- 
sorter, som  i  detta  avseende  ära  lämpliga 
för  sing.  -prenumeration.  Ty  vid  s.  [på 
Vecko- Journalen  m.  fl.]  beviljas  en  extra 
rabatt  av  10  %  Annons  1932.  -reg|ent;  -er|a 
(-ing).  Alrik  och  Erik,  senter.  —  Att  det  aldrig 
under  den  tid  de  s-erat  varit  den  nmista 
slitning  mellan  dem  Sv.  Dagbl.  1921.  Ett 
system  av  s-ering  J.  M.  Sundén,  -romansk. 
Innan  det  s-a  idiomet  hade  splittrat  sig  i 
sina  olika  grenar  A.  Nordfelt.  -råd;  -a  [1. 
-as];  [-an].  1)  Samråd.  Det  har  de  kommit 
på  i  s.  Hj.  Bergman.  Vara  i  s.  om  ngt. 
Utan  något  som  helst  s.  med  den  redaktion 
han  tillhör  -v*.  Efter  ett  kort  8.  beslöto  de  ~ 
W.  Hammenhög.  Valts  efter  s.  med  ~. 
Programmet  hade  uppgjorts  i  s.  med  pastorn 
N.  P.  Ödman.  En  morgon,  oväntat  för  stadens 
väpnade  vakt  —  eller  kanske  snarare  i  tyst 
8.  med  denna  ~  Marika  Stiernstedt.  Handla 
i  s.  (med  '^).  2)  S-a.  Frikyrka  och  kyrka 
s-a  i  Sigtuna  Sv.  Dagbl.  1932.  Sydslaver 
och  tjecker  sa  om  gemensamt  uppträdande 
ib.  juni  1917.  Konungen  svarar  först  ingen- 
ting, men  ser  med  sina  män  Hj.  Alving, 
öv.  Med  Tegnér  s-de  jag  om  ämnet  för  ~ 
H.  Reuterdahl.  Vilka  i  beskattningsfrågan 
samrått  med  ~.  —  Att  det  var  trollen, 
som  s-des  om  hennes  ofärd  H.  Hofberg. 
3)  S-an.  Efter  san  med'^.  Syn.  1)  (gemen- 
sam) överläggning,  rådgörande,  gemensamt 
råd,  ibl.  rådfrågning;  ibl.  hemligt  förstånd  ; 
2)  lägga  råd,  rådgöra,  rådföra  sig,  överlägga. 
-rÖr|a,  -an  1.  -rör|e,  -et.  Efter  norskan. 
1)  Den  modärna  industrialistiskt  sociala 
s-an  P.  J.  Rösiö.  2)  Det  existerade  ett 
visst  s-e  mellan  riks-  och  bankintresse,  och  ~ 
E.  Wästberg.  S-et  mellan  Svensk  Import 
och  livsmedelsstyrelsen  Sv.  Dagbl.  1920.  Folk 
lever  [i  Moskva]  i  ett  enda  äkta  kommu- 
nistiskt se  ~  A.  Karlgren  1924.  Han  pro- 
testerade mot  beskyllningen  för  vals-e  med 
bolsjevikerna  samt  ~  Skånska  Aft. -Bladet 
1930.  Syn.  röra,  (olämplig)  hopröring,  sam- 
gående. 

-segling.  Handels.  Jfr  samtrafik.  Staten 
skulle  inträda  som  halvpartsägare  i  bolaget 
och  en  s.  skulle  etableras  med  ett  motsva- 
rande amerikanskt  bolag  Sv.  Dagbl.  1920. 
Svensk-7iorsk  s.  på  färjrutten  ib.  1932.  Is. 
med  ~  ib.  1916.  -seminarium.  Folkskole- 
seminariet i  Göteborg  föresläs  omändrat  till 
s.  Ups.  N}'a  Tidn.  1930.  Varigenom  Sverqe 
[i  Luleå]  fått  sitt  första  s.  1919.  -sidig, '-t. 
Fackl.  Att  man  hopkopplade  hästens  s-a  ben 
Bror  Cederström.  -sikt; -ad.  Pri  set  på  fin  sikt 
bestämt  till  31  kr.  och  på  s.  till  SO  kr.  Sv. 


Dagbl.  1916.  Syn.  sammalet  mjöl,  grovsikt. 
-sjung|en;  -enhet;  -ning.  Kvartetten  var 
väl  s-en.  Ungdomarna  äro  utmärkt  (väl) 
s-na.  Den  åitastämmiga  kören  ådagalade  ~ 
en  förträfflig  s-enhet  och  ~  Sv.  Dagbl.  1927. 
En  efter  förutsättningarna  förvånande  god 
s-ning  ib.  1913.  -skol|a.  Läroverket  för 
gossar  och  flickor  [i  Helsingfors],  från  1883, 
vår  första  s-a  B.  Estlander.  Den  första 
i>högrei>  san  i  Sverge  var  den  1876  grundade 
Palmgrenska  s-an  i  Stockholm;  i  samband 
med  1904  års  omorganisation  av  de  allmänna 
läroverken  tillkommo  de  första  staissorna, 
sexklassiga  och  ledande  till  realskoleexamen 
Nord.  Fam.^  —  Seidén  vinner  terräng.  En 
högst  betydande  utvidgning  av  det  statliga 
s-eväsendet  skedde  i  och  med  1927  års  läro- 
verksreform. Syn.  samläroverk,  läroverk 
för  både  gossar  o.  flickor,  -skyld  (kort  y). 
Sälls.  för  'samsläktad'.  Mot  sina  släktingars 
och  s-as  råd  och  vilja  ~  B.  Gripenberg,  öv. 
-släktjad;  -ing.  Ofta  om  djur  o.  växter. 
Skr.  Även  bildl.  1)  S-ade  djurarter.  Kände 
sig  mer  s-ad  med  ~  Åke  Hasselblad.  2)  Blå- 
haken ~  sing  med  näktergalen  Nord.  Fam.^ 
Dalripan  skiljer  sig  från  sina  sin  gar  däri, 
att  ~  Ekenberg-Landin.  Hallon  ^  är  jämte 
sina  singar  (se  Björnbär,  Hjortron,  Åker- 
bär) ~  H.  Juhlin  Dannfelt.  Nära  s-ingar 
till  kräpp  ~  B.  Jönsson.  Syn.  1)  släkt, 
besläktad,  befryndad,  samskyld,  i  skyldskap 
med;  2)  släkting,  frände,  anförvant. 

-spel;  -sprincip;  -|a  (-ad  1.  -t,  -tare;  -thet; 
-ning).  I.  Samspel.  1)  Egentl.  a)  Aulinska 
kvartetten,  berömd  för  sitt  utmärkta  s.  [Bru- 
kets] nyinövade  musikkår,  som  ännu  sak- 
nade full  harmoni  i  s  et  A.  Hallner.  b)  Inte 
de  enskilda  glänsande  prestationerna,  stjärn- 
spelet,  utan  s-ets  intensitet,  hela  ensemblens 
medverkan  för  en  idé  Aug.  Falck.  Redan 
s-sprincipen  i  och  för  sig,  men  ännu  mer 
den  yttre  utstyrseln,  väckte  våldsamt  mot- 
stånd W.  Söderhjelm,  c)  Deras  s.  och  boll- 
behandling var  som  ett  trolleri  R.  af  Geijer- 
stam,  öv.  2)  Bildl.  Ordbetoningens  och  ryt- 
mens s.  E.  Kihlman.  Ett  paradisiskt  s.  av 
blåa  vikar  och  gröna  uddar  A.  Österling. 
Det  är  ett  invecklat  s.  mellan  allehanda 
krafter,  som  frambringar  det  historiska  hän- 
delseförloppet T.  Segerstedt.  II.  S-a  osv. 
1)  Egentl.  a)  Vi  sjöng  och  spelade  och 
dansade  ~,  tills  vi  var  fullkomligt  sade 
och  samdansade  L.  Renner,  öv.  En  gnäl- 
lande och  skrikande,  men  taktfast  s-ad 
melodi  ~  Th.  Orre.  Som  fyra  s-ta  instru- 
ment. S-ningen  var  icke  otadlig,  men  ~. 
h)  Den  kanske  mest  s-ta  personal,  som  Kongl. 
teatern  haft  under  senaste  mansålder  G.  O. 
HylténCavallius.  C)  Ja,  och  sä  hela  laget 
s-ade  sedan!  E.  Lieberath.  Byssarna  voro 
snabbare  och  s-ade  bättre  (i  fotboll)  Sv.  Dagbl. 
1923.  Rätt  starka  och  väl  s-ta  par  (i  ten- 
nis) ib,   1919.     S-tare  voro  de  tvä  följande 


1099 


Samspel — Samtal 


1100 


lagen.  2)  Bildl,  De  fyra  hörnminareierna, 
som  sa  med  kupolens  linje  K.  Asplund.  År 
av  vänskap  och  mödor  i  yrket  hade  gjort 
dem  s-ta  pd  ett  lustigt  sätt,  de  munhöggos 
och  grälade  och  hjälptes  åt  och  höllo  ihop  ~ 
Elis.  Krey-Lange.  Och  blicken  i  de  ljusblå 
ögonen  talade  om  själens  ~  s-thet  med  den 
yttre  varelsen  O.  Enckell.  Syn.  (s-t  ibl.:)  sam- 
stämd, likstämd,    -språk;  -a;  [-are;  -erska]. 

1)  Vi  färdades  fram  under  muntert  s.  A. 
Hallner.  Om  ni  har  tid  att  stanna  kvar, 
kan  vi  fortsätta  vårt  s.  Förtroligt,  livligt  s. 
Komma  (sig)  i  s.  (med  ~)-  Kommo  i  ivrigt 
s.  om  konst  Helena  Westermarck.  Och  sä 
högljutt  och  frimodigt  s-et  går  R.  Lindqvist, 
öv.  Och  i  sällskap  kryddade  han  [Skarstedt] 
esomoftast  s-et  med  någo7i  vits  Sv.  Leonh. 
Törnquist.  Småningom  mattades  s-et  och  ~ 
E.  Lieberath.  Att  låta  arbete  omväxla  med 
mer  eller  mindre  allvarliga,  mer  eller  mindre 
livliga  s.  i  familjer  och  med  vänner  H. 
Reuterdahl.  2)  S-a.  De  föredraga  att  gå  i 
gåsmarsch  och  s-a  över  axeln  [vanan  frän 
de  smala  djungelstigarna]  Fr.  Adel  boro;. 
Medan  vi  s-ade,  uppdök  en  tredje  jägare  ~  J. 
Möllersvärd.  Medan  jag  och  ett  par  andra  ~ 
sutto  och  s-ade  på  verandan  S.  Lagerlöf. 
Följer  ~  glatt  s-ande  Clary  ända  ned  till  ~ 
Erh.  Bäckström.  S-a  med  ngn,  om  ngt.  Syn. 
(otvunget)  samtal,  ibl.  (8må)prat  1.  konver- 
sation. 

-ställa.  Mindre  vanl.  för  'sammanställa' 
1.  'jämställa'.  Får  ■>-  icke  s-as  med  ~  O. 
Högberg.  Och  det  låg  därför  nära  till  hands 
att  s-a  den  med  ^Guds  modern  Erik  Hedén. 
-Stäm|ma;  -d(het);  -mig  (-t,  -are;  -het,  ibl. 
med  plur.).  I.  S-ma.  1)  Emellertid  s-nia  ej 
alltid  dessa  tre  i  sina  uppgifter.  Alla  vitt- 
nesbörd s-ma  däruti,  att  Tegnér  vid  denna 
tid'^  Fr.  Böök.  Det  är  sålunda  flera  s-mande 
faktorer,   som  häntyda  pd  ~  E.  Lönnberg. 

2)  Denna  åskådning  s-de  med  de  franska 
idéerna  av  år  1789  om  Frankrike  som  ~  Hj. 
Haralds.  Vad  som  särskilt  krävs  av  dessa 
[dvs.  privathusen]  är,  att  de  ej  fd  vara  för 
höga  och  att  de  skola  s-ma  inbördes  Erik 
Hedén.  Att  ~  suga  till  sig  vad  som  s-de 
med  en  själv  —  det  andra  betydde  föga  A. 
Fjelner.  [Att  slutet]  sålunda  bättre  s-de  med 
berättelsens  dystra  färgton  i  övrigt  Fr.  Vet- 
terlund. II.  S-d.  1)  Mer  egentl.  a)  För- 
nimmas som  s-da  dova  orgeltoner  Öv.  fr.  H. 
Haslund.  b)  Klara  lokalfärger,  men  fint 
s-da  E.  Wettergren.  c)  De  fint  s-da  linjerna 
i  landskapet  Yngve  Berg.  2)  Mer  bildl. 
Landets  grundton  är  härutinnan  säreget  s-d 
med  folkets  O.  v.  Friesen.  Förtroligheten 
inom  en  s-d  krets  Öv.  fr.  S.  Undset.  Som 
vi  tvä  skulle  vara  på  något  sätt  s-da  Sophie 
Adlersparre.  För  allt  [i  naturens  skift- 
ningar] hade  han  s-da  känslor  Ruben  Berg.  — 
S-dhei  i  åsikter  och  känslor.  III.  S-mig. 
Bet.-skiftningarna  svåra  att  åtskilja  (växla 


min  'samstämd'  o.  'enstämmig').  1)  Enkelt. 
Hade  ödet  förenat  honom  med  en  tnera  s-mig 
natur,  sä  hade  ~  Ruben  Berg.  Om  Jean 
Paul  kunde  de  väl  utbyta  någorlunda  s-miga 
tankar  ~  Klara  Johanson.  Låt  oss  först 
se,  om  deras  berättelser  äro  s-miga  ^  Birgit 
Lange,  öv.  Joh.  Steenstrup  ~  och  S.  Nygård 
äro  s-miga  om  de  gamla  ortnamnens  ålder, 
men  ~  A.  G.  Högbom.  Som  enligt  s-mig 
uppfattning  ägt  rum  just  under  ~.  Är  det 
herrarnas  s-miga  åsikt f  Tor  Hedberg.  Ur- 
sprungligen, så  berättas  det  s-migt,  fanns 
vid  ~  B.  Boethius.  2)  S-ighet.  Medan  det 
synes  råda  huvudsaklig  s-mighet  om  sådana 
namn  som  ~  A.  G.  Högbom.  I  full  s-mig- 
het med  ~.  Den  överklagade  bristen  på 
s-mighet  mellan  uttryck  och  innehåll  ~  Ernst 
Skarstedt.  S-mighet  i  tycken  och  åsikter. 
Själslig,  inre  s-mighet.  För  ett  fullgiltigt 
riksdagsbeslut  fordrades  alla  tre  ståndens 
s-mighet,  men'^  Har.  Hjärne.  Skickliga  slut- 
ledningar, förvillande  s-migheter,  ja  ~  Ax. 
Claeson,  öv.  Syn.  I.  överensstämma,  vara 
enig(a)  1.  ense;  harmoniera,  gå  1.  passa  (väl) 
ihop,  icke  svära  mot  varandra;  II.  (s-d:) 
harmonierande,  likstämd;  III.  samstämd, 
enig(a),  ense;  (ibl.  nära)  identisk  1.  gemen- 
sam; (s-migt:)  med  en  mun,  enstämmigt, 
utan  avvikelse  1.  undantag;  (s-mighet)  över- 
ensstämmelse osv.  -sys|kon;  -ter  (helsys- 
ter). Helsyskon.  Ngn  gång  bildl.  T.  e.  Ett 
fall,  där  latinet  visar  sig  stå  på  en  fornare 
ståndpunkt  än  sin  s-ster  [grekiskan]  J.  M. 
Sundén,  -sång.  Mindre  vanl.  Egentl.  o.  bildl. 
1)  I  mer  än  hundra  år  ha  hans  psalmer  fyllt 
våra  tempel,  burna  av  menighetens  s.  Karl- 
feldt.  Då  steg  s-en  ur  alla  strupar  ~  Ellen 
Wester,  öv.  2)  Satt  för  s.  av  de  två  vanli- 
gaste slagen  av  mansröster,  baryton  och  bas 
Sigfr.  Almquist.  3)  Och  s-en  var  passabel 
Eric  Vasström.  4)  Bildl.  Som  vågor  svalla  / 
mot  strandens  stenar  /  i  evig  s.  E.  Knape. 
Att  Stellas  stämma  ej  längre  hördes  i  s-en 
[drevet]  L.  Munsterhjelm.  Syn.  gemensam 
1.  ibl.  unison  sång;  samsjungning. 

-tag|en.  Mindre  vanl.  1)  Sammantagen  1. 
hopräknad  (med).  2)  Medelmåttig,  tämligen 
enkel  1.  dålig.  Jag  tycker  att  stycket  är  tämli- 
gen s-et  Tegnér  (i  brev  1836)  om  sin  sång  vid 
Svenska  akademiens  femtiåra  minneshög- 
tid. S-na  medelmåttor  Gurli  Linder.  De  där 
var  nu,  lite  s-et  (dåligt)  G.  Thörnell  (i  sam- 
tal), -takt.  Skr.,  mindre  vanl.  Vanlig  gång 
utan  strängare  fordran  på  s.  Undervisnings- 
planer f.  folkskolan  (1920 — 21).  Därtill  kom 
något  så  hjärtegott  i  hela  hans  [Oscar  Bceck- 
ströms]  väsen,  vilket  från  första  ögonblicket 
stämde  allas  hjärtan  i  glad  s.  med  hans  eget 
Aftonbladet  1919. 

-tal.  I.  Enkelt,  i)  Alla  högljudda  s.  för- 
bjudas. Föra  ett  livligt  s.  med  ~,  om  ~. 
Inleda  ett  s.  med  ngn  om  ngt.  Och  så  han 
kunde  föra  ett  s.  sen!  Elise  Söderlund.    / 


1101 


Samtal — Samtida 


1102 


salen  sutto  de  äldre  och  förde  viskande  s.  ~ 
Annie  Furuhjelm.  S-et gick,  Jlöt  ytterst  trögt. 
Föra  set  in  på  ~.    Anna  var  blott  värdinna 
sd  till  vida,  att  det  var  hon,  som  ledde  s-et 
Sig.  Agrell,  öv.    Som  självfallet  ~  tog  s-ets 
trddar  i  sin  hand  Irja  Browallius.    Just  då 
(bordsjset   är  som    livligast.     S-et  blev  all- 
mänt, och  ~.  S.  om  ditt  och  datt.    Jag  skalle 
vilja  ha  ett  allvarligt  s.  med  dig  om  dessa 
saker.   Kan  dti  bevilja  mig  ett  par  minuters 
enskilt  s.?    Jag  hade  ett  s.  med  honom  igår 
just  härom.   Börja  s-et  med  att  ~.    S-et  gick 
nu  över  på  likgiltigare  ämnen.  Jag  har  fogat 
mig   uti  att  deltaga   i    s.,  som  intet  annat 
äro  än   s.,   och  att  åhöra  tanklösheter  utan 
att  opponera   mig   Öv.    fr.  Alb.  Schweizer. 
Avbryta  s-et.   S-et  avstannar.   Att  som  artig 
kavaljer  aldrig  hålla  sin  bordsgranne  utan- 
för set.   Livligt  delta  i  set.    Vad  rörde  sig 
s-et  om?  S-et  föll  därvid  pd  ~.     Inlåta  sig 
i  s.,  öppna  ett  s.  med  •>-.    Under  sets  gäng. 
S.  pd  tu  man  hand,  mellan  fyra  ögon.     Gi- 
rigt  lyssna  till  s-et.  2)  Märk  bl.  a.  a)  Återge 
ngt  i  s-etsform.    I  alla  s.  har  Selma  Lager- 
löf där  infört  en  del  talspråksformer  Cföf 
för  'ty  ,  singular  efter  pluralt  subjekt  osv.). 
S.  med  mig  själv  om  Gud  och  världen.   Pla- 
ios  s.  (dialoger),  utgivna  av  ~.   b)  Telefon- 
samtal.   Jag  måste  bryta  s-et.     Va  kostade 
s-et  till  Stockholm?  Avlyssna  ett  s.   Det  blev 
avbrott  i  set.    Rikssamtal  bryter!   Abonne- 
mangs-,   serie-,    il-,    blixt-,    lokal-,    långlin- 
je-, presserie-,   morgon-,  kvälls-,  översamtal. 
II.  ösgr.   Ex.:  En  s-saktig  ledighet  N.  Svan- 
berg.    Ogenerade    s-sfasoner   Har.    Hjärne. 
Och  någon  annan  s-sform  än  det  uppsluppna 
skämtets  använde  han  nästan  aldrig  Maur. 
Norlin.   I  s-sform  dialogform.  S-srum  t.  e.  i 
kloster,  på  sjukhus.    Di  har  en  s-sräknare 
[apparat  som  räknar  s-en]  på  fyra  [telef on]- 
apparater,  sd  att  varje  apparats  s.  räknas 
var  fjärde  vecka  Telefonarbetare,  Uppsala 
1922.    Ett  naturligt  s-sspråk.    Ordet  tillhör 
s-sspråket,  s-sstilen,  ej  skriftspråket.  I  vanlig, 
lugn   s-ston.     Sstonen  är   mycket  förtrolig, 
stundom  rent  av  lite  vårdslös,  men  ~.    Och 
jag  märkte,  att  han  letade  efter  någon  s-stråd 
Vivi  Laurent.  Återtog  den  avbrutna  s-strå- 
den.    Upptog  den  avklippta  s-stråden  K.  G. 
Ossiannilsson.    Lät  s-slrdden  falla  C.  Lars- 
son i  By.     Ej  blott  s-svis,  även  i  utförliga 
skriftliga    inlagor   utvecklade   Patkul    sina 
planer   Har.    Hjärne.     Att  under  personlig 
beröring  söka  s-svis  uppfånga  resultaten  av 
andras  livserfarenhet  eller  forskning  G.  O. 
Hyltén-Cavallius.  Byta  om,  växla  s-sämne. 
Upptog  ett  annat  s-sämne  And.  Allardt.  Leta 
efter,  söka,  sakna,  finna  (ett)  s-sämne.     Vi 
låter   det  här   s-sämnet  vila.     Hon  är  all- 
männa s-sämnet  i  staden.   Syn.  (ibl.:)  sam- 
språk, konversation,  dialog,  överläggning, 
meningsbyte,  diskurs,  ordbyte,  tätatät,  kol- 
lokvium,  palaver.  —  Samtal|a,  -ade,  [-as]; 


[•are].    1)  S-a  om  ditt  och  datt.    Lättheten  att 
s-a   utan   att   säga  något,  konversationsför- 
mågan.  S-a  förtroligt.   Jag  lyckades  inte  få 
s-a  med  henne  längre  än  5  minuter.   2)  Skr. 
Mindre   vanl.     När   han   sä  en  gång  var  i 
farten   och   hade   en  s-are,   som   med  något 
intresse  följde   honom,  hade  man  svårt  att 
från  honom  bliva  lös  H.  Reuterdahl.  Medan  ~ 
Kjellén  i  sin  bok  framför  allt  uppträder  som 
den   underhållande   s-aren  ~  Erik  Hedén. 
Syn.  (sam)språka,  språkas  1.  talas  vid,  föra 
(ett)  samtal,  orda,  prata,  tala,  konversera, 
(ibl.  nära)  glamma,  resonera,  (s-a  om)  dryfta. 
-tid,  -en.    Även  konkr.  (koll.  om  perso- 
ner).   I.  Enkelt.    S(-en)  och  eftervärld(en). 
Leva  i  s-en  k  t.  e.  vara  efter  sin  tid  1.  leva 
i  det  förgångna.    De  händelser,  som  vår  s. 
upplever  ~  T.  Segerstedt.    Om  dessa  Mörnes 
diklsamlingar  säger  John  Landquist,  att  de 
^tillhöra  den  bästa  och  maktfullaste  svenska 
lyrik,   som   i   vår   s.  skrivits^.     Som  redan 
länge   haft  blicken   öppen  för  sin  s-s  lyten 
och  ~  Edith   Forssman.     Brottas   med  sin 
s-s  problem.    Stå  inför  sin  s.  som  ~.    S-en 
uppskattade  icke  hans  bemödanden.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Ett  högaktuellt  s-sdrama.     Denna  typ 
har    Augier   som   samvetsgrann  ssfotograf 
placerat  framför   linsen  E.  Kihlman.     Att 
han  först  nu  gripits  av  de  politiska  s-sfrå- 
gorna   M.    Lamm.     Sshistorien  visar  dock, 
att  ~.     S-shistorikerna   äro   eniga   i  att  ~. 
Ferrero  ~  i   en   av   sina  s-shistoriska  resu- 
méer Sven  Lidman.   En  sskomedi  med  ak- 
tuell syftning  E.  Kihlman.  Den  beska  sskri- 
tiken  ~  Erik  Hedén.    Att  hänsynslöst  öppet 
skildra  s-slivet  i  ~  Ruben  Berg.  Att  denna  ~ 
kärlekshistoria    utspelas   i   s-smiljö   ~    Hj. 
Alving.     Gripa   sig    an    med    s-sproblemen. 
Ibsen    som    realistisk   s-sskildrare.     Strind- 
bergs   s-skildring,  i  grund   och  botten   ofta 
blott  enförfulad  vardagsverklighet  ~.    Syn. 
nutid(en),    närvarande    tid,    vår   (1.    deras) 
egen   tid;    de  1.  våra  samtida,  nutidens  (1. 
ibl.  dåtidens)  människor.  —  Samtid|a,  som 
adj.  -a,  -a;  som  subst.  ibl.  -an,  -or.   I.  Adj. 
Å   di  s-a  då?  S-a  forskare  ha  allmänt  an- 
tagit,  att  ~.     En  s-a  skildring  av  ett  visst 
värde  äga  vi  i  ~.     De  därmed  sa  urkund- 
samlingarna ha  emellertid  intet  att  förmäla. 
Erik   Hedén  ~  socialdemokratins   starkaste 
humanistiska  makt  i  det  sa  Sverge  J.  Land- 
quist.   En  bok  om  det  verkligt  modärna,  det 
helt  s-a  Japan  II.  Essen.  Internationella  säll- 
skapet för  s-a  musik  1935.  Gott  ex.,  inbundet  i 
3  s-a  skinnband.  II.  Som  subst.  1)  Petrarcas 
svagheter  undgingo  icke  hans  s-a  "VV.  Söder- 
hjelm.    Uppskattas   av  sina  sa.     När  han 
skildrar  sa  ~  A.  Fjelner.    Porträtt  av  s-a 
K.  Wetterhoff .   Hos  Dalins  något  yngre  och 
mer  fransk-klassiskt  skolade  s-or,  Creutz  och 
Gyllenborg  Hj.  Alving.  —  Inne  sjunger  syr- 
san,  den  dåtida  stugans  trogna  djur,  pärt- 
Ijusets  sa  [1857]  Öv.  fr.  Sillanpää.    2)  Om 


1103 


Samtida — Samuppfostra 


1104 


tidning.  Den  tidning,  som  mer  än  någon 
sin  sa  i  svensk  press  företräder  '^  T.  Seger- 
stedt.  —  I  best.  form  ngt  värd.  Den  ärade 
s-an  Sv.  Dagbl.  1899  (om  Dag.  Nyheter). 
Syn.  ens  egen  tids  (människor  etc),  ibl. 
nu-  1.  dåtida,  ibl.  'samtiding'. 

—  (Sam)tidig,  -t;  -het.  I.  Adj.  En  med 
volymens  tillkomsttid  s.  innehållsförteckning 
A.  Nelson.  Naturligtvis  läser  han  också  de 
sa  storheterna,  och  ~  Hj.  Söderberg.  Flera 
sa  forskare  ha  bidragit  till  frågans  lösning. 
I  denna  och  övriga  sa  genrebilder  ~  B. 
Hintze.  II.  S-t.  1)  Adv.  Det  gäller  att  ta 
sikte  på  var  sin  säl  och  skjuta  så  s-t  som 
möjligt  Ossian  Olofsson.  Ätt  en  man  har 
flera  hustrur  st  ~.  S-t  (härmed)  inträffade 
nu  tvenne  förändringar.  Vill  du  st  ta  ut 
även  min  biljett,  vore  jag  tacksam.  Det  klar- 
nade upp  men  blev  s-t  mörkt  B.  Gripenberg. 
S-t  pågick  konstutställning  i  ~.  Det  är  fast- 
het i  byggnaden  och  s-t  en  förfinad  och  käns- 
lig färgfördrivtiing  i  dessa  blad  ~  R.  Jo- 
sephson. 2)  Som  konj.  1.  i  konjunktionella 
uttr.  a)  S-t  med  att  han  dömts  förlustig 
sina  barn  M.  Lamm.  b)  S-t  som  det  natur- 
ligtvis även  slösas  med  beröm  på  mycket 
värdelöst  strunt,  som  ~.  Att  en  god  jour- 
nalist är  den,  som  skriver  så,  att  han  döljer 
sin  egen  okunnighet,  st  som  han  ökar  all- 
mänhetens, c)  Utan  'som'  1.  'med  att'.  Skr. 
Mindre  vanl.  S-t  han  själv  fick  sina  fickor 
noggrant  genomletade  ~,  rev  en  annan 
upp  italienarens  packning  Jos.  Kjellgren. 
III.  S-het.  Tempus,  som  uttrycker  s-het.  Det 
är  en  s-het,  som  liknar  en  tanke  Joh.  Nord- 
ström. Att  han  behärskade  den  romerska 
och  den  grekiska  historien  på  tvären,  d.  v.  s. 
för  honom  var  s-hetsmomentet  huvudsaken 
Rich.  Ekblom.    Syn.  I.  liktidig,  inträffande 

I.  existerande  på  samma  tidpunkt  1.  i  samma 
ögonblick   1.  vid  samma  tid,  ibl.  samtida; 

II.  (s-t:)  på  en  gång,  på  samma  gång,  i 
samma  andetag  1.  ögonblick  1.  stund  1. 
'veva',  i  och  med  detsamma.  —  Samtiding, 
-en,  -ar.  Mindre  vanl.  Hans  store  s.  och 
vän,  Sergel  Polyfem  (1812).  S.  till  ~  Luther 
Klara  Johanson.     Syn.  samtida. 

-trafik;  -(s)avtal  m.  fl.  I.  Enkelt.  S.  mel- 
lan statens  järnvägar  och  enskilda.  (Järn- 
vägs)s-en  innebär,  att  biljetter  kunna  lösas 
och  gods  (utan  omlastning)  befordras  direkt 
mellan  stationer  vid  olika  järnvägar.  Här 
förefinnes  en  obenägenhet  för  s.,  som  ~. 
Banor,  stationer  (som  stå)  i  s.  (med  var- 
andra). Privatbanorna  få  ej  obstruera  gods- 
s-en  Sv.  Dagbl.  1922.  Fersonsen.  —  Sedan 
8-en  mellan  riks  och  allmänna  [telefon]  1903 
upphört,  är  all  'övergång'  omöjlig.  Då  det 
gällde  att  1918  (efter  sammanslagningen) 
återuppta  den  avbrutna  sen  mellan  de  båda 
telefonnäten,  inträdde  först  en  övergångstid 
med  begränsad  s.  (avgift  20  öre  pr  samtal); 
de7i    avgiftsfria   s-en   var   klar  först   1923. 


II.  Ssgr  ha  samtrafik-  1.  (kanske  oftast) 
samtrafiks-.  Ex.:  Ssavtalen  mellan  Sverges 
och  utlandets  järnvägar  Sv.  Dagbl.  1919. 
I  s-(h) frågor.  S-stariff.  Privatbanornas  för- 
ut tillämpade  s-taxa  har  ~  Tidn.  Upsala 
1922.  Syn.  anordning  (av  gods-,  person- 
1.  telegrambefordran  o.  d.)  utan  mellanhän- 
der, ibl.  direkt  förbindelse  1.  'övergång". 
-trevnad.  Skr.  Frågans  betydelse  för  den 
sociala  sen  ~  E.  Wellander.  -tränja;  -ing. 
Idrotts,  o.  friare.  De  ha  ej  haft  tillfälle 
att  s-a  tillräckligt.  Ekström-Thunell  otill- 
räckligt s-ade  ~  (i  tennis,  dubbel)  Tidn. 
Upsala  1919.  Det  från  fierfaldiga  matcher 
sade  svenska  fotbollslaget.  Och  med  s-ing 
böra  de  kunna  få  ihop  ett  bra  lag  Tidn. 
Upsala  1917.  —  Nödvändigheten  av  att  ha 
en  väl  s-ad  besättning  ^  Fr.  Ljungström. 
Släden  var  en  smula  för  tung  och  hundarna 
ännu  ej  sade  Sten  Bergman.  Ett  väl  sat 
flygförband  Vår  Flotta  1924.  Syn.  sam- 
öva,  samspela,  samarbeta  o.  d. 

-tyck|a,  [-as].  Den  som  tiger  (han)  s-er. 
Bar  agg  till  fadern,  som  tvungit  henne  att 
s-a  (till  det  förhatliga  giftermålet) .  S-a  till 
allt.  Gladeligen  skall  jag  komma  på  utsatt 
tid,  s-te  Pwyll  Mabinogion'.  Och  därför 
s-te  hon  till  att  göra  det  han  begärde  även 
utan  'till'.  Tomas  nickar  s-ande  Jeanna 
Oterdahl.  Fick  ~  till  både  min  och  sin  egen 
överraskning  ett  s-ande  svar  Sven  Walberg, 
öv.  Syn.  gå  i'n  1.  med  på,  säga  ja  till^  ge 
1.  lämna  sitt  samtycke  osv.  (jfr  d.  o.),  ibl. 
bönhöra,  bifalla,  medgiva,  bevilja,  tillåta, 
tillstädja  (högt.),  villfara,  godkänna.  — 
(Sam)tycke,  -t.  Ge  sitt  s.  till  ngt,  till  att  ~. 
Men  om  du  inte  vill  ge  ditt  s.  till  detta,  då 
är  det  slut  med  vänskapen  mellan  oss  Hj. 
Alving,  öv.  överrumpla  farmodern  och  vinna 
hennes  s.  H.  GuUberg.  Hade  han  verkligen 
(lyckats  få,  utverka)  föräldrarnas  s.f  Då 
nickade  alla  sitt  s.  Maud  v.  Rosen.  Och  det 
hade  bönderna  nickat  s.  till  Harry  Blom- 
berg. Med  ert  s.  kommer  jag  alltså  att  »v. 
Med  hans  tysta  s.  Med  regeringens  stilla- 
tigande s.  Med  deras  goda  vilja  och  s.  Utan 
hans  vetskap  och  s.  Med  eller  utan  ditt  s. 
beger  jag  mig  i  alla  fall  i  morgon  till'^.  Till 
tecken  av  s.  Syn.  medgivande,  lov,  tillå- 
telse, bifall,  beviljande,  ja,  tillstädjande 
(högt.),  begivande  (skr.),  tillstånd,  godkän- 
nande, (ibl.  nära:)  instämmande,  gillande, 
löfte. 

-tävl|an;  -ing.  Norra  förstadsföreningar- 
nas s-ingar  Sv.  Dagbl.  1916.  -undervis|a; 
-ning.  Där  gossar  och  flickor  s-as.  Sningens 
fördelar  och  olägenheter  C.  Edquist.  För- 
slaget avsåg  ~  s-ning  i  folkhögskolan  för 
unga  män  och  kvinnor  G.  Aldén.  -upp- 
f08tr|a;  -an.  Skr.  Så  är  det  med  de  två 
könen,  som  man  nu  vill  sa  Jac.  Ahrenberg. 
Frågan  om  s-an  ~  ib.  Underligt  nog  var 
det  först  vid  vårt  läroverk  i  Lindsborg  man 


1105 


Samuppfostra — Samaritan 


1106 


gjorde  allvar  av  idén  om  s-an  Carl  Swens- 
"son.  -var|a;  -o  (-n).  I.  S-a  (verb).  Sälls., 
skr.  Han  var  förtjust  över  att  få  sa  med 
en  journalist  Karin  Jeneen,  öv.  Att  med 
en  dylik  buse  fick  jag  på  inga  villkor  8-a 
Hj.  Bergman.  Hade  vår  stora  glädje  av 
att  s-a  med  ~  Oscar  Bceckström,  vilkens  ~ 
C.  G.  Laurin.  II.  So.  Det  är  själva  s-on 
med  människor,  som  är  det  givande  T.  Seger- 
stedt.  Att  han  själv  var  glad  åt  sällskaplig 
8-0  ~  ib.  Med  dessa  två  herrar  hade  jag  en 
trevlig  so  dagligen  N.  P.  Ödman.  Att  sd 
snart  någon  yttrade  ett  ord,  som  kunde  leda 
till  osämja,  skulle  vi  genast  avbryta  vår  s-o  ~ 
C.  Möller.  Ostörd  s-o.  Efter  en  kort  so 
skildes  vi  dt  för  deyma  gång.  Tack  för  den 
angenäma  son  i  gårl  Syn.  1)  vara  till- 
sammanCs),  sällskapa,  'råka'  1.  'träffa'  (o. 
utbyta  tankar);  2)  ibl.  sammanvaro. 

-verk|a;  -an  (-sfråga  m.  fl.  se  II).    I.  Sa. 

1)  Vore  det  inte  skäl,  att  vi  s-ade,  när  vi 
ändock  sträva  mot  samma  mål?  Partier, 
som  i  vissa  frågor  sa.  Sa  för  att  störta 
ngn,  till  ngns  störtande.  Härvid  s-ade  de 
skandinaviska  länderna  med  Holland  och  ~. 
Det  s-ande  vänsterblocket  Sv.  Dagbl.  1917. 

2)  För  dem  som  älska  Oud  s-ar  allt  till  det 
hasta  Bibeln.  Allt  s-ar  för  att  förmå  honom 
att  avgå.  Hur  enfalden  och  ondskan  s-a  för 
att  upphetsa  folkstämningen.  Som  bättre  ~ 
förstått  att  låta  dikt  och  toner  s-a.  Antag- 
ligen gäller  detsamma  för  vildrenen  som  för 
flyttfåglarna,  nämligen  att  de  årliga  fär- 
derna betingas  av  flere  sande  faktorer  H. 
Söderhjelm,  öv.  Många  s-ande  orsaker. 
II.  San.  1)  Enkelt.  Åvägabringa  (en)  san 
mellan  arbetarklassen  och  de  borgerliga. 
Genom  s-an  mellan  alla  ordningens  före- 
språkare i  landet.  Underkasta  sig  den  själv- 
tukt, som  8-an  fordrar  T.  Segerstedt.  Att 
var  och  en  släpper  efter  på  individuell  vik- 
tighet och  går  med  på  en  s-an  med  kollegerna. 
I  s-an  med  ~.  Genom  fleres  san.  Brist  på 
förtroendefull  s-an.  Bristande  s-an  mellan'^. 
Som  ryktet  växer  genom  många  tungors  fli- 
tiga s-an.  Att  samtliga  borgerliga  partier 
enats  om  en  teknisk  vals-an  under  överparti- 
beteckningen i  Samhället  främst*  Ups.  Nya 
Tidn.  1931.  Än  sjunger  den  ena,  än  den 
andra,  så  blandar  sig  med  ens  alla  tre  rös- 
terna i  vacker  san  Ture  Nerman,  öv.  2)  Ssgr. 
Ex.:  S-ansförhandlingarna  mellan  sossar  och 
frisinnade  1930.  Att  sansprogrammet  av  i 
höstas  fastslås  Sv.  Dagbl.  1920.'  På  borgerligt 
håll  ligger  s-anstanken  [vid  höstens  lands- 
tingsval] i  luften  1926.  Regeringen  är  upp- 
riktigt besjälad  av  s-ansvilja,  men  ~  P.  A. 
Hansson  1934.  Syn.  I.  samarbeta,  handla 
efter  gemensam  plan,  'gå  på  (en)  gemen- 
sam linje',  verka  1.  uppträda  1.  handla  ge- 
mensamt 1.  i  förening,  förena  sina  krafter 
1.  ansträngningar  1.  sammansluta  sig  (för 
att),  överenskomma  fu  1.  ena  sig  1.  slå  sig 


ihop  (om  att);  (ibl.:)  hjälpa  till,  medverka, 
bidra(ga),  'sammansvärja  sig';  II.  samar- 
bete, förenade  ansträngningar  1.  krafter, 
(allas  1.  fleres)  medverkan,  gemensamt  upp- 
trädande osv.    -vete  m.  fl.  se  d.  o. 

-åkning.  S.  med  korslagda  armar  och  dans- 
liknande  flgurationer  voro  då  [på  skridskoba- 
norna] mycket  vanliga  O.  Rabenius.  Syn. 
(ofta)  paråkning.  -äg|ande;  -anderätt;  -are; 
[-0  (-n)J.  De  svårigheter,  vilka  medfölja  s-an- 
det  av  kyrkan,  låta  sig,  såsom  erfarenheterna 
från  Elsass  visa,  genom  ömsesidigt  tillmö- 
tesgående lösas  ~  Öv.  fr.  Alb.  Schweizer.  — 
I  begreppet  samfällighet  ligger  icke,  att  all 
jord  i  byn  måste  vara  föremål  för  s-ande- 
rätt Nord.  Fam.^  —  De  gamla  bergsmännen, 
som  av  ålder  räknat  sig  som  s-are  i  hyttan  ~ 
Åke  Hasselblad.  Syn.  gemensamt  ägande. 
-Öv|a;  -ning  (med  plur.).  1)  Flyget  s-ar  med 
1.8  Ups.  Nya  Tidn.  1934.  Men  truppen 
behöver  naturligtvis  s-as.  Hästgardet  och 
Skånska  husarerna  s-as  Sv.  Dagbl.  1919. 
Musiken  s-ar.  2)  För  att  de  olika  trupp- 
slagen skola  erhålla  tillfälle  till  s-ning. 
S-ning  mellan  landstorm  och  linjetrupper 
Sv.  Dagbl.  1912.  Våra  olynipiagymnasters 
s-ning  ib.  1911.  S-ning  av  arméfördelningarna 
Nord.  Fam.^  Efter  s-ning.  Signals-ningar 
i  Roslagen  1934.    Syn.  öva(s)  gemensamt. 

Samarit,  -en,  -er  1.  (mindre  ofta)  Sama- 
ritjän,  -anen,  -aner;  -afton  m.  fl.  o.  -erhem 
se  I  2;  -änsk  (-t)  1.,  oftare,  -isk  (-t);  -änsk|a 
(-an,  -or;  s-isk  kvinna).  I.  Samarit.  1)  Enkelt. 
a)  Egentl.  Bibi.  o.  geogr.  Inbyggare  i 
Samarien.  S-erna,  som  icke  fingo  deltaga  i 
tempelbyggandet  i  Jerusalem  eller  ansluta 
sig  till  den  judiska  församlingen,  byggde  åt 
sig  ett  tempel  pd  berget  Gerissim  och  antogo 
Moseböckerna  som  helig  skrift.  Judarna 
hava  ~  ingen  umgängelse  med  s-erna  Bibeln. 
Den  barmhärtige  s-en.  b)  Bildl.  (med  ut- 
gångspunkt från  bibelns  'barmhärtige  s.' 
Medlem  av  sammanslutning  som  avsåg  att 
lämna  första  hjälpen  vid  olycksfall  o.  ut- 
bilda därtill;  person  som  gmgått  s-kurs; 
medlidsam  1.  välgörande  person.  'Ödemarks- 
s-er',  som  i  de  norrländska  länens  obygder, 
enligt  läkares  telefonledes  givna  anvisningar, 
lämna  hjälp  dt  sjuka  och  skadade,  upptagas 
i  ett  kommittéförslag  av  1921.  Av  Svenska 
Röda  Korset  utbildade  ödemarkss-er  1922. 
2)  Ssgr  ha  samarit-,  ibl.  därjämte  samariter-. 
Ex.:  a)  S-afton  [på  Frälsningsarmén]  med 
förevisning  av  levande  bilder  Tidn.  Upsala 
1922.  Vår  första  s-förening  (sammanslut- 
ning med  ändamål  att  utbilda  sina  medlem- 
mar för  att  lämna  första  hjälpen  vid  olycks- 
fall) bildades  18S3 ;  s-föreningarna  ha  numer 
lämnat  plats  för  eller  uppgått  i  Röda  Korset. 
Person,  som  genomgått  s-kurs.  Aktiva  med- 
lemmar i  Röda  Korset,  som  genomgått  full- 
ständig s-kurs,  biträda  utan  ersättning  vid 
olycksfall,  innan  läkarhjälp  hunnit  erhållas. 


1107 


Samaritan —Samhällsbevarande 


1108 


S-ldda  av  bonad  ek,  solitt  arbete,  innehål- 
lande vad  som  behöves  till  s.  k.  första  för- 
band Nord.  Kompaniet  1916.  Frälsnings- 
armén besökes  i  afton  ~  av  sombudet  adju- 
tant O.  Jacobsson,  som  ~  Ups.  Nya  Tidn. 
1935.  S-sekreterare  stabskapten  K.  Anders- 
son (vid  Frälsninj^sarmén)  Sv.  Dagbl.  1918. 
Och  sätta  upp  en  mera  stabil  byggnad  vid 
Lomma  strandbad  och  ~  är  nw^  ^S-stugan* 
ett  fullbordat  faktum  Sv.  Röda  Korsets 
Tidskr.  1932.  S-undervisning.  Antydde,  att 
fru  överstinnan  bedrev  en  mycket  omfattande 
s-verksamhet  i  .IweH/ca  (kärleksverksamhet) 
O.  Thorborg.  En  verklig  organisation  er- 
höll s-väsendet  i  England  1877  genom  bil- 
dandet av  en  sjukvårdsförening  Nord.  Fam.^ 
b)  Samarit(er)-.  T>S-gåva^>  till  Tyskland  ~ 
benämnes  S-ergåvan  1922  Sv.  Röda  Korsets 
tidskr.  1922.  S-erhemmet  i  Uppsala  [diako- 
nissanstalt, grundad  1882  av  Ebba  Boström] 
anhåller  hos  medicinalstyrelsen  ~  om  god- 
kännande av  sjuksköterskeskolan  vid  hemmet 
under  tio  år  från  1  jan.  1933  Ups.  Nya 
Tidn.  okt.  1932.  3)  S-isk.  1)  Dä  kom  en 
s-isk  kvinna  för  att  hämta  vatteyi.  2)  S-isk 
verksamhet  ibl.   ejukvårdande   1.  'kärleks-'. 

II.  San  osv.  Mindre  vanl.  Den  barmhär- 
tige s-anen  och  Ängeln  Rafaels  av- 
sked från  Tobias  ochhans  familj, båda 
i  Louvren  K.  Wetterhoff.  —  I  medvetande 
om  vår  s-anska  handling,  återvända  vi  till  ~ 
Strindberg.  Min  medarbetare  i  det  s-anska 
värvet  här  uppe  'v.  E.  Wallqnist.  Syn. 
(samarit-  1.  s-isk  ibl.:)  sjukhjälps-,  sjuk-,  kär- 
leks-, medlidsam  o.  välgörande,  som  offrar 
sig  själv  (för  sjuka  o.  olyckliga);  (s-kurs:) 
nödtorftig  kurs  för  hjälp  vid  olycksfall. 

Sa'mbo  (akut);  -n,  -s  1.  -r.  Avkomling 
av  neger  o.  indian  (ngn  gång  neger  o. 
mulatt). 

Same  (akut);  -n,  -er;  -folk(et)  m.  fl.;  samisk 
(-t).  Jfr  lapp^  I.  Enkelt.  Same  1.  's-folket' 
har  på  sista  tiden  även  bland  'svenskarna 
spritt  sig  som  namn  på  lapparna.  Mången 
gammal  s.  i  nordligaste  Lappland  lever  ännu 
i  den  tron,  att  ~  T.  Boberg.  Framförde  ~ 
på  laj^ska  och  svenska  samernas  hjärtliga  tack 
Sv.  Dagbl.  1928.  Mellan  en  härjedalslapp 
och  en  Karesuandosame  är  klyftan  lika  vid 
och  djup  som  mellan  en  skånsk  bonde  och 
en  tornedaling  T.  Boberg.  II.  Ssgr.  Ex.: 
På  den  snabba  stavf öringen  och  den  spänstigt 
sviktande  gången  syntes  det,  att  han  var  av 
s-folket  D.  Törnqvist.  Oförändrat  statsbidrag 
till  Samefolkets  egen  tidning  ?  Rubrik,  Ups. 
Nya  Tidn.  1930.  För  Stockholms  Dagblad 
av  Samemannen  Torkel  Tomasson  J919.  På 
s-mötet  i   Arjeplog   1920  ~  J.  E.  Rosberg. 

III.  Samisk.  Snart  sitter  han  som  en  sann- 
skyldig samisk  Molok  och  -v  T.  Boberg. 
Syn.  lapp. 

Samfund  m.  fl.  se  under  sam-  ovan. 
—  Samhälle   (grav);    -t,  -n.     Till  sam-. 


I.  Oftast  i  best.  sing.  1)  Kyrka,  stat  och 
s.  under  Ludvig  XIV.  'Staten'  beskrivs  ibland 
som  det  med  ursprunglig  och  självständig 
härskarmakt  utrustade  s-t;  stundom  fattas 
'staten  mer  politiskt,  's-t'  mer  socialt.  Bygga 
s-t  på  kommunistisk  grund.  Det  borgerliga 
s-t.  Att  de  levde  i  ett  tidevarv  och  i  ett  s. 
Hagar  Olsson.  Men  vi  lever  då  i  ett  ord- 
nat s.l  Pär  Lagerkvist.  S-i  måste  äga  rätt 
att  skydda  sig  mot  brottslingar.  Första  bästa 
odugliga  slyngel  anser  sig  kunna  lägga  s-t 
till  last,  att  han  hamnat  i  tukthuset  T.  Seger- 
stedt.  Nyttig  för  s-t.  Snylta  på  s-t.  För- 
sätta s-t  i  gu7igning.  Rubba  s-ts  grundvalar. 
S-ts  grundval,  familjen,  vacklar  i  en  tid  av 
stigande  skilsmässofrekvens  K. -G.  Hilde- 
brand.  Finna  sig  till  rätta  i  st.  S-ts  barna- 
vård. Plikter  mot  s-t.  Vad  s-t  av  medbor- 
garna äger  rätt  att  fordra.  Det  modärna 
s-t.  S-ts  olycksbarn,  drägg.  En  s-ts  pelare. 
Stå  utanför  s-t.  Som  vuxit  upp  på  s-ts  sol- 
sida Åke  Berglund.  [Visa]  vördnad  för 
alla  dem,  som  bejinna  sig  på  s-ts  höjder  Öv. 
fr.  Gogolj.  Kapitalistiskt,  socialistiskt  s. 
Vissa  primitiva  s-n.  För  att  söka  den  stora 
och  absoluta  Igckan  i  bolsjevikernas  ^ideal- 
samhälle* L.  Munsterhjelm.  Kultur-,  lycko-, 
rättssamhälle.  Det  gamla  ståndss-et.  Nomad- 
samhället. Det  förkättrade  s.  k.  tjuvs-t  E. 
Lindorm.  II.  Ofta  med  plur.  1)  Det  lilla 
s-t,  där  alla  kände  alla.  I  hela  örslösa  s. 
fanns  icke  ~.  Grunda  nya  s-n.  Ett  livligt, 
dött,  blomstrande  s.  Lenins  stela  idyll  av 
mekaniserade  s-n  Öv.  fr.  Boleslavski.  D.  v.s. 
ett  familjesamhälle,  ty  så  äro  byalagen  ännu 
inrättade  åtminstone  i  Montenegro  Alfr.  Jen- 
sen,  öv.  1891.  Som  kort  förut  grundat  ett 
modell-samhälle  i  Atnerika  E.  Skarstedt. 
Fabriks-,  industri-,  stations-;  municipal-, 
stads-,  förstads-,  villas-n.  2)  Djur,  som  leva 
i  s-n.  Högst  11  kg.  socker  pr  invintrat  bi- 
samhälle 1919.  Myr-,  termit  samhälle.  3)  I 
N[orra]  Stadsbergets  örtbackartade  växts-n 
[vid  Sutidsvall]  Sven  G:8on  Blomqvist. 
4)  Vetenskaps-  och  vitterhetss-t  i  Göteborg. 
Syn.  I.  (ibl.  mer  1.  mindre  nära:)  staten, 
det  allmänna,  nationen,  ibl.  riket  1.  med- 
borgarna; det  sociala  livet,  statsväsen(det) 
l.-8kick(et),  samfundsordning(en);  (samhälls- 
ofta)  social.  II.  1)  (ibl.:)  kommun,  samfäl- 
lighet,  stad,  by,  'ort'  osv.;  2)  o.  3)  ibl. 
koloni;  4)  samfund,  societet,  sällskap. 

—  Samhällsanda.  Till  uppkomsten  av 
en  god  s.  bidrog  ~.  -anordning.  S-ar,  som 
uttänkts  och  företagits  av  kommunister  och 
socialister  E.  Skarstedt.  -arbete.  Hela 
hennes  föregående  liv  har  gjort  henne  obe- 
kväm till  s.  Erik  Hedén.  -band.  När  s-en 
lossas.  -bebygg|d;  -else.  Skr.  Såväl  städer 
och  köpingar  som  övriga  s-da  orter  med  mer 
än  300  invånare,  -behov.  Som  blivit  ett  s. 
-bevarande.  Jag  är  ju  en  ringa,  men 
modig,  sayiningssjungande,  s.,  försvarsvänlig 


1109 


Samhällsbevarande— Samhällsmakt 


1110 


man  'Jörgen'.    S.  element.    Syn.  (ofta)  kon- 
servativ, -bildning.  Det  håller  runt  Stock- 
holm pä  att  växa  upp  en  s.  av  väldiga  mätt, 
Sommar-Stockholm,  som  spränger  även  Stor- 
stockholms gränser  Sv.  Dagbl.  1934.   -byg- 
gjande;   -are;   -e;  -nad.     'ISildl.'     Slaviska 
folk  utan  blick  för  ett  stint  sande.  —  S-ande 
faktorer.   —    Adolf    Törngren,    Med   ryska 
8-are  och  statstnän.    Den  kraft,  som  kräves 
av  s-aren  ~  Annie   Furuhjelm.  —  Jorden 
som  huvudgrund  plus  social  frihets-  och  rätt- 
färdighetskamp    —   detta   är   vägen    till  ett 
stort  s-e  P.  J.  Rösiö.  —  En  sund  s-nad,  be- 
friad från '^.  -danare.  Skr.  Jfrforeg.  -dis- 
ciplin. Den  flathet  den  socialdemokratiska 
regeringen   lagt   i  dagen,  sä  snart  det  gällt 
att  lära  självsvdldiga  element  att  respektera 
s-en  ~  T.  Seger.stedt.  -dogm.  Men  hos  oss  ~ 
har    socialismen   absolut  intet  berättigande 
såsom  allmän  s.  Rich.  Malmberg,    -dram; 
-a.  Därav  [de  IbsenskaJ  s-ernas  realistiska 
svartmålningar  E.  Kihlman.    -drift  social 
drift  1.  instinkt,  -drägg.  Hålla  styr  på  s-en. 
S.  av  manligt  kön  ~  Nord.  Fam."-'    -dygd. 
-experiment.    Och  det  är  verkligen  fråga 
om  s.  av  största  räckvidd  K. -G.  Hildebrand. 
-färja;  -lig(het).    S-liga  dårar.   Inspärrad 
pä  grund   av  sin  slighet.     Syn.  samhälls- 
våda  osv.     -fien|de;  -tlig(het).    I  Amerika 
äro  till  och  med  brottslingarna  kända  över 
världen  och  numrerade  efter  farlighet:  s-de 
1,   2,   3  och  sä  vidare  'Hasse  Z.'  —  Fack- 
föreningarnas   s-tliga  återinförande  av   ett 
vidrigt  skråvälde.    Syn.  samhällets  fiende, 
fiende  till  samhällsordningen;  (s-tlig:)  sam- 
hällsfördärvlig,  antisocial.   -form,  -en,  -er. 
Klanen,  en  sammanslutning  i  s.  En  kommu- 
nistisk s.  Ibl.  nära  statsform.   -forsk|are; 
-ning.  Studiet  av  proletariatet  är  intressant 
för  s-aren,  men  ~  Öv.  fr.  K.  Nohara.    Syn. 
sociolog^i).  -förbättr|ande;  -are;  -eri;  -ing. 
Den  sandefrun  Alb.  Engström.  —  De  sä  kal- 
lade salongsliberala  s-are,  vilka  ~  Gust.  Ce- 
derström.  Att  jag  tog  min  s-aruppgift  med '^ 
A.    Mörne.    —    Upplysningstidens    kritiska 
s-eri  Fr.  Böök.    Avsvurit  det  s-eri,  åt  vilket 
han  en  gäng  vigt  sitt  liv  M.  Lamm.  —  Ägna 
sitt  liv  dt  s-ing(ar).     Syn.  (s-are:)  reform- 
ivrare,   (social)    reformator,     -fördärvlig. 
S.   verksamhet,     -författning   statsförfatt- 
ning,  -förhållanden.    Leva  under  lugna, 
lyckliga   s.     Med  förändrade  s.  mister  den 
[den   sociala  diktningen]  det  mesta  av  sitt 
intresse  Hj.  Alving.    -förkunnelse.    Man 
skall  kanske  tycka,  att  Slättens  s.  är  något 
för  enkel  Erik  Hedén,     -förnyjare;  -else. 
Bland   oss  s-are   M.   Koch.     -gagn;   -elig. 
En   av   demokratien  med  stor  folkmajoritet 
stiftad  s-elig  lag  Joh.  Bergman.   Syn.  sam- 
hällsnytta, -grundarinna  t.  e.  om  bidrott- 
ning, -grupp.  Klasser  och  s-er,  som  ~  Gust. 
Sundbärg.   -gärning.   Som  utfört  en  tack- 
nämlig s.,  dä  han  ~. 


-hat;  -ande;  are.    Och  när  bland  de  strej- 
kande en  mycket  stor  del  är  gripen  av^s., 
är   det   alltid  fara  C.  G.  Laurin.     S-ande, 
asociala    element.     -histor|ia;    -iker;    -isk. 
Den  kände  politikern  och  s-ikern  lord  Pon- 
sonby   P.    O.    v.    Törne,     -hjälp.     1)  Före- 
ningen S.,  bildad  1921,  avser  att  vid  allmän 
arbetsnedläggelse  lämna  arbetskraft  och  ma- 
terial för  upprätthållande   av  kommunika- 
tioner, gastillverkning ,  vattentillförsel,  sjuk- 
vård, brajidskydd  och  renhållning  samt  an- 
skaffande av   livsmedel.     2)  G.  H.  v.  Koch 
vill   ha   bort  ~  [ordet]    t  fattigvår  dt    och  i 
stället  fä  infört  'socialhjälp',    'socialvård' , 
'samhällshjälp  1.  d.  Sv.  Dagbl.  1937.  -höjd. 
[Men   många    ordspråk]   ha  gått  uppifrån 
s-erna  ned  till  folkdjupet  ~.   -ideal.  Nödgas 
rucka  på  sin  ungdoms  s.   -inrättning.   En 
föråldrad  s.  När  det  heter  hos  Pelle  Molin  ~ 
» att  skvallret  är  likasom  en  s. »  -institution. 
-intress|e;  -erad.   Ett  s.,  som  icke  får  skju- 
tas  ät  sidan.  —  Att  ni  atises  vara  alltför 
litet  s-erad  S.  Agrell,  öv.    -kategori.    Ett 
försök   att  slå  en  brygga  mellan  olika  s-er 
A.  Sörlin.  -klass.   Grupp  av  samhällsmed- 
lemmar med  olika  social  ställning.    På  ett 
tidigare  stadium  pläga  serna  stelna  till  stånd 
eller  kaster.  S-er,  ibland  karakteriserade  som 
socialt  olikställda  yrkesklasser  m.  m.  Ganska 
vanlig  inom  alla  s-er,  icke  minst  de  bildade 
Alb.  Hallberg.  Skulle  med  Geijer  ha  kunnat 
säga,   att  hans  sympatier  framför  allt  dra 
honom   till   de  lägsta  s-erna  J.  KuUing.  G. 
Landtman,  S-ernas  uppkomst  (1916).  -krets. 
[Sitt  nyhetsstoff  söker  Fäderneslandet]  huvud- 
sakligen bland  skandaler  inom  de  högre  sarna 
Nord.     Fam.*     -kritjik;    -iker    (biton    på 
-kri-);     -isk      (biton     på    -kri-).      Ibsens    ~ 
samhällsskildring   och  s-ik  E.  Kihlman.  — 
En   väldig   s-iker   som  professor  Segerstedt 
Stockh.  Dagbl.  1926.  —  Siska  skildringar 
från  Norrland  Nord.  Fam."   -jkropp.    Den 
svenska  s-en  Äar  ~N.  Eden.  -kräfta.  Kokain- 
lasten —  en  s.    -kultur.    Det  är  och  förblir 
en   sanning,   att  ingen  genväg  firmes  till  s. 
Ernst  Estlander. 

-lag,  -en,  -ar.  Stifta  stränga  s-ar.  -lager. 
Gäller  alla  s.  Att  olika  s.  ha  olika  moral. 
Syn.  samhällsskikt,  -liv.  Driften  att  leva 
s.  Nord.  Fam.^  På  sets  område  ville  han 
stärka  solidariteten,  samhällssolidariteten 
Georg  Andrén.  I  s-et.  -lära.  Den  marxis- 
tiska s-n.  G.  A.  Reutersköld,  Grunddragen 
av  den  allmänna  rätts-  och  samhällsläran 
(1912).  Konfucianismen ,  denna  med  orätt 
såsom  religion  betecknade  s.,  som  ~  Öv.  fr. 
K.  Nohara.  Lektorstjänsten  i  historia  med 
s.  och  geografi  1929!  Syn.  samhällsteori, 
samhällslivets  teori,  ibl.  sociologi,  (allmän) 
samhällsvetenskap,  -lärare.  Herbert  Sptn- 
cer,  den  ryktbare  filosofen  och  s-n.  -lögn. 
En  ensidig  samhällsteori ,  för  att  icke  säga  s. 
-makt.  Att  s-en  bör  fördelas  mellan  en  verk- 


1111 


Samhällsmakt — Samhällsvis 


1112 


ställande^  en  lagstiftande  och  en  dömande 
myndighet  Hj.  Alving.  -maskineri.  S-ets 
gnisslingsfria  gäng  V.  Lundstedt.  Dd  dröm- 
maren ~  skall  fogas  in  i  s-et  ~  Agnes 
Langenskjöld.  -medlem.  Bli  en  nyttig  s. 
Det  ansvar,  som  under  en  prövande  tid  på- 
vilar varje  s.  Sv.  Dagbl.  1917.  Besuttna  och 
besittningslösa  s-mar.  -mekanism.  När  s-en 
kommer  i  otakt  genom  strejker  och  orolig- 
heter, -moral.  Handlingar,  oförenliga  med 
vår  s.  I  kraft  av  en  ny  s.  —  Kvinnor,  vilka 
varit  lidelsefullt  förälskade  i  honom  och  för 
hans  skull  trotsat  både  s.  och  etikett  ~  Öv. 
fr.  O.  Wilde.  -nedrivande.  S.  krafter  Elin 
Wägner.  -nivå.  [De  finska  bönderna] 
stodo  pä  en  mycket  låg  s.  Alma  Söderhjelm. 
-nyttja;  -ig.  Som  kan  tjäna  s-an.  —  Att 
bereda  varje  s-ig  medborgare  fullt  människo- 
värdig tillvaro.  S-igt  arbete.  Fostra  sina  barn 
till  s-iga  medborgare.  I  det  s-igas  tjänst 
Stina  Palmborg.  Syn.  eamhällsgagn(elig). 
-oduglig.  S-a  drömmare,  -olycka.  Detta 
vore  sannerligen  en  (stor)  s.  -omdan|are; 
-ing.  (Samhälls)reformator.  Dd  Ibsen  dier- 
uppenbarade  sig  såsom  praktisk  s-are  M. 
Lamm.  —  Det  finns  dock  andra  faktorer 
än  hämnden,  som  spela  in  i  s-i>igen  Evert 
Taube,  -omstörtjande;  -are;  -ning.  Eevo- 
lutionär.  1)  Den,  vilken  godkänner  våld- 
samma, s-ande  medel  ~  Ernst  Estlander. 
Finna  jordmån  för  sina  s-ande  läror.  2)  Riks- 
dagen, som  har  ett  för  en  sann  sare  out- 
härdligt sätt  att  kallgrina  åt  de  mest  upp- 
hetsande brandtal  Sv.  Dagbl.  1925.  I  det  bor- 
gerliga lägret  utmålade  man  oss  som  s-are  ~ 
H.  Gummerus.  3)  Anden,  som  nu  går  genom 
världen,  d.  v.  s.  revolutionens,  sningens  ande 
M.  Lamm.  -on|t,  -da.  1)  Ett  s-t,  som  ~. 
Ett  botemedel  mot  allt  s-t  B.  Estlander.  J. 
A.  Höjer,  Alkoholen  som  ett  s-t  (föredrag 
1937).  2)  Det  fruktansvärda  s-da,  som  heter 
arbetslöshet  Soc. -Demokraten  1909.  -ord- 
ning. Att  hävdvunnen  s.  skulle  upprätt- 
hållas ~  B.  Estlander.  Att  allt  vad  s.  heter 
misshagar  somliga  människor  ~  Har.  Hjärne. 
Att  bygga  en  s.  bara  på  tillgodoseende  av 
klassintressen  ~.  Rubba,  omdana  sen.  Den 
fräcka  självrådigheten,  som  breder  ut  sig  på 
s-ens  bekostnad,  -organ;  -ism.  1)  Ersätta  de 
gamla  beprövade  s-en  med  nya  och  oprövade. 
2)  Därför  att  det  socialistiska  självsvåldet 
höll  j)d  att  bringa  s-ismen  i  stå  T.  Seger- 
stedt.  -plikt.  Hur  föga  de  [negrerna]  voro 
beredda  på  friheten  med  dess  s-er  och  själv- 
styrelseform J.  L.  Stockenstrand.  Ha  en 
klar  uppfattning  av,  inte  ha  en  aning  om 
sina  s-er  plikter  mot  samhället,  vad  sam- 
hället har  rätt  att  fordra,  -problem.  Där 
han  ger  sig  i  kast  med  divärse  aktuella  s. 
M.  Lamm.  ä.  i  dramatisk  form.  -projekt. 
I  detta  s.  [Rousseaus  Samhällsfördraget] 
finnes  fröet  till  alla  senare  socialistiska  och 
kommunistiska  utopier,  -psykolog;  -i;   isk. 


-reform;  -ator(i9k).  Var  mera  diktare  och 
drömmare  än  klasskämpe  och  s-ator  E.  Kihl- 
man.  Kvinnans  rätt  att  uppträda  som  s-ator 
B.  Estlander.  —  S-atoriska  förslag  Fr.  G. 
Bengtsson,    -roman. 

-satir;  -iker;  -isk.  Ibsens  s.  Strindbergs 
romaner  och  noveller,  ofta  tendensverk,  s-er 
eller  självskildringar.  —  Ett  mellanting 
mellan  politiskt  karikatyralbum  och  s-isk 
visbok  Raf.  Lindqvist.  -skad|a;  -lig(het). 
En  s-lig  företeelse  [som  emigrationen]  Gust. 
Sundbärg.  -skalja.  Medan  han  [E.  G. 
Geijer]  dittills,  som  han  själv  sade,  känt 
sig  mest  dragen  till  det  högsta  och  det  lägsta 
på  s-an  Erik  Hedén.  Syn.  samhällsstege 
1.  -trappa,  -skick.  Finna  det  s.,  som  bäst 
lämpade  sig  för  landet.  Ett  demokratiskt  s. 
Han  [Mickel]  saknar  helt  och  hållet  blick  / 
för  nyttan  av  ordnat  s.  Mickel  Räv,  1900. 
Och  som  i  rätten  fann  det  svenska  sets 
bärande  idé  C.  A.  Reuterskiöld.  -skikt. 
Bland  polacker  gällde  ryssarna,  även  ur 
högsta  s.,  för  att  ändå  alltid  vara  ett  stycke 
barbarer  Marika  Stiernstedt.  I  de  lägre  s-en. 
Syn.  samhällslager,  -skildring.  Ibsens  ~  s. 
-stege.  Bildl.  Ändå  står  ej  Frida,  vad 
man  kallar,  /  på  vår  s-s  högsta  topp  Birger 
Sjöberg.  Nu  ville  han  äntra  upp  ett  pinn- 
hål på  s-n  och  ~  A.  Sörlin.  Syn.  se  sam- 
hällsskala.  -struktur,  -ställning.  En  man 
av  hög  s.  Birgit  Th.  Sparre.  Vilken  de,  på 
grund  av  hans  (höga,  lysande)  s.  icke  vågade 
nalkas.  Föräldrar  i  ringa  s.  Nu  finner  man 
folk  av  blandras  i  alla  s-ar  Fr.  Adelborg. 
I  framskjuten,  anspråkslös  s.  -syn.  Olikhet 
i  s.  O.  Enckell.  Anders  örne,  Kooperativ 
s.  (1918).  Vår  i  principprogrammet  formu- 
lerade 8.  Harry  Blomberg. 

-teori etiker;  -i.  Den  bärande  livsåskåd- 
ningen skapar  s-ierna  och  utstakar  mål  och 
medel  för  det  politiska  handlandet  T.  Seger- 
stedt.  -tillstånd,  -tjänst.  -trapp|a.  Sam- 
tidigt härmed  steg  han  upj}för  s-an  Karl- 
feldt.  Syn.  se  samhällsskala.  -typ.  1)  Ett 
land  av  demokratisk  s.  2)  Köpingen,  en  s., 
som  där  icke  är  representerad.  3)  Person. 
Samlaren  är  en  ofta  förekommande  s.,  som 
dock  ~  Alb.  Hallberg.  -upplÖs|ande;  -ning. 
1)  Att  tidens  s-ande  läror  ofta  göra  dags- 
verkaren gensiörtig  och  trilsk  'Sigurd'.  2)  Som 
blott  påskynda  s-ningen.  Syn.  1)  (sambälls)- 
omstörtande,  anark(istMsk,  revolutionär,  ibl. 
rabulistisk.  -utopi.  Bergstedt,  Samhälls- 
strider  och  s-er  i  det  forntida  Grekland. 
-utveckling.  Med  oro  följa  s-en(s  gång). 
-varelse.  [Den  praktiska  filosofien]  är  i 
själva  verket  vetenskapen  om  människorna 
som  s-r  ~  V.  Lundstedt.  -vetenskap;  -lig. 
Den  allmänna  s-en  benämnes  sociologi ; 
exempel  på  speciella  s-er  äro  nationaleko- 
nomi och  statskunskap  (G.  F.  Steffen).  —  I 
s-ligt  språkbruk  skiljer  man  mellan  stånd  ~ 
och  samhällsklasser  G.  Aspelin.   -vis,  adv. 


1113 


Samhällsvis  — Samla 


1114 


Ofta  naturv.  Till  sina  häckplatser  vid  Nor- 
ges västkust,  där  de  s.  reda  sina  bon  i  branta 
klippor  Naturens  liv.  -våd|a;  -ligChet).  Pä 
grund  av  s-an  är  det  ej  rådligt  att  låta 
dylika  element  gå  fria.  —  Interneras  som 
s-lig.  S-liga  åsikter.  Ett  sä  sligt  företag  som 
att  ~.  Syn.  samhällsfara;  sarahällsfarli», 
ibl.  (samhälls)omstörtande.  -åskådning. 
överhucud  går  det  genom  Ellen  Keys  s.  en 
strävan  att  ena  motsatser  Erik  Hedén.  Ehuru 
de  högtravande  beteckningarna  t  världsåskåd- 
nings eller  »s.»  här  ingalunda  äro  på  sin 
plats  Har.  Hjärne. 

—  Samhällelig,  t;  het.  Skr.  1)  Det 
kyrkliga  och  sa  livet  K.  Modin.  Göterna 
voro  även  s-t  verkande  män  A.  Blanck.  Frå- 
gor av  s.  innebörd.  Deras  självtagna  s-a 
mission.  Konferens  för  s-t  nykterhetsarbete 
Sv.  Dagbl.  1927.  Åkerbruket '^  grunden  för 
allt  s-t  välstånd  M.  Latnm.  För  sa  för- 
tjänster. S-a  organisationer,  verksamhets- 
områden, omvälvningar,  brister.  Vad  man 
vid  de  ryska  universiteten  sammanfört  under 
namnet  >S-a  vetenskaper*:  historia,  kultur- 
och  litteraturhistoria,  nationalekonomi,  stati- 
stik etc.  A.  Karlgren.  2)  Då  Ibsen  kommer 
till  Bergen  och  får  en  s.  ställning  E.  Kihl- 
man.  3)  a)  Han  insåg,  ai t  människan  från 
början  är  en  s.  varelse  A.  Blanck.  —  Sådana 
tama  och  s-a  släkten  som  myror  och  bin  S. 
Siwertz.  b)  Att  den  kinesiska  folkkarak- 
tären ~  präglas  av  en  godmodig  s-het'^ 
J.  G.  Andersaon.  S  heten  har  blivit  deras 
[industriarbetarnas]  lösenord,  deras  religion 
och  vidskepelse  T.  Segerstedt.  Syn.  sam- 
hälls-, (med)borgerlig,  social,  (ibl.  mer  1. 
mindre  nära)  samfunds-  1.  stats-.  —  Sam- 
hällig,  -t,  -are;  -het.  Skr.  o.  mindre  vanl. 
än  'enhällig",  'samfälld',  'samfällig'.  När  ~ 
de  särskilda  ätterna  slöto  sig  samman  i 
s-heter  Joh.  Wretman. 

Samisen,  -en,  -er;  -luta  m.  fl.  Japansk 
tresträngad  luta.  Spela  på  s.,  japanens  na- 
tionalinstrument.  Musikanterna,  vilka  trak- 
tera slutan,  flöjter  och  tre  slags  trummor 
öv.  fr.  K.  Nohara.  Sångare  och  s-spelare  ~  ih. 
Samk|a,  -ade,  -as;  s-a  på  sig  (lägga  på 
egna  skuldror;  åsamka  sig).  Jfr  sam-.  Ofta 
åld.  1.  litterärt;  ibl.  skämts.  Mkt  mindre 
vanl.  än  'samla'.  [Allt  som]  s-ade  mig  korn 
och  bröd  och  välmakt  ~  A.  Mörne.  Och  med 
din  hjälp  de  s-at  makt  och  gull  K.  G.  Ossian- 
nilsson.  Penningsandet,  som  blev  hans  sista 
lidelse  ~.  Den  blodskuld,  som  s-ats  vid  un- 
dertryckandet av  ~  M.  P:n  Nilsson.  Såsom 
den  där  hade  s-at  vanära  över  hela  sam- 
hället ~  Arthur  Norden.  Den  Gud,  vars 
vrede  de  s-ade  över  sig  V.  Rydberg.  De  flesta 
av  dessa  småbönder,  som  torgdagen  s-at  på 
Albyhotell  ~  K.  G.  Ossiannilsson.  Syn. 
samla;  ibl.  åsamka  (sig). 

—  Saml|a,  -ade,  -as.  Fasta  ssgr  ha  sam- 
tnel-  (ofta  växlande  med  samlings-) .  A)  Samla. 


I.  Mer  egentl.  1)  Abs.  Den  som  s-ar  efter 
hayid  får  mycket  Bibeln.  S-a  på  hög.  Vem 
skall  dd  få  vad  du  har  s-at  i  förråd  f  Bibeln. 
Jag  s-ar  dt  min  pojke,  för  mina  efterkom- 
mande, inte  för  egen  räkning.  S-a  i  ladorna 
även  bildl.  S-a  till  ett  stipendium.  2)  Träns. 

a)  Om  'samlare'.  »S-a  böcker,  fickur,  fjäri- 
lar, frimärken,  insekter,  konstCsnker),  kuri- 
osa, porslin,  porträtt,  sigill,  antikt  silver, 
skalbaggar,  snäckor,  tenn,  växter.  Han  s-ar 
allting,  t.  o.  m.  öletiketter  och  tänds  ficksdosor. 

b)  Japaner,  som  sa  och  torka  (havs)alger 
till  föda.  S-a  ax  (på  åkern).  Bin,  som  sa 
honung.  Ekorrar,  som  sa  förråd  för  vin- 
tern, sitt  vinterförråd  (av  nötter).  Där  sva- 
lorna flyga  omkring  och  sa  material  till 
sina  bobyggen.  S-a  regnvatten  i  såar  vid  stup- 
rännorna. S-a  omkring  sig  hela  skräpkam- 
mare av  gamla  luntor  etc.  c)  Sa  allmosor, 
pengar,  (sig  en)  förmögenhet.  Sen  eder  icke 
skatter  på  jorden  ~  Bibeln.  Som  lyckats 
s-a  ett  ganska  stort  bibliotek,  d)  S-a  annon- 
ser för  en  tidni7ig.  Sa  bevis  (för  ~,  mot  ~9- 
S-a  bidrag  (till  ~9-  S-<^  exempel  (på  -v).  S-a 
material  till  en  avhandling  um  ~.  S-a  meri- 
ter. Sa  nyheter.  S-a  röster.  S-a  underskrif- 
ter. —  S-a  sina  spridda  smärre  avhandlingar 
och  ge  ut  dem  i  bokform,  e)  Sa  folkel, 
sitt  folk,  de  spridda  trupperna.  S-a  spill- 
rorna av  ~.  Sa  massor  av  folk  på  en  hotad 
punkt.  S-a  i  en  brännpunkt  om  ljusstrålar 
o.  ofta  bildl.  II.  Friare  o.  bildl.  1)  'Kon- 
kretare', a)  Viftade  ~  med  sin  röda  näsduk  ~ 
för  att  återigen  skickligt  s-a  den  till  en  boll 
i  sin  hand  Ackté-Jalander.  Ho7i  s-ade  kjo- 
larna i  ett  grepp  och  j)laskade  ut  Harry 
Blomberg.  Sade  kjolarna  och  rusade  huvud- 
stupa  frän  brunnen  ~  Karin  Juel.  b)  Sa 
glödande  kol  pä  någons  huvud.  C)  S-a  en  häst, 
ha  den  s-ad,  ha  tyglarna  s-ade  så  man  har 
hästen  i  sin  hand.  2)  Abstr.  a)  Sa  en  fond 
av  goda  gärningar  ~.  S-a  styrka  till  den 
slutliga  kraftmätningen.  S-a  kraft,  mod  att '^. 
S-a  (sina)  krafter.  Jag  s  ade  all  min  själs- 
styrka, men  ~  Raf.  Hertzberg,  öv.  All  den 
smärta  och  vedervilja  hon  s-at  inom  sig  ~ 
Anna  Lenah  Elgström.  b)  Lyckas  s-a  sina 
tankar.  Sa  all  sin  uppmärksamhet  pä  ~. 
3)  'Sak'-subj.  a)  Den  onyttiga  gipshästen, 
som  bara  står  där  och  sar  damm  Stina 
Aronson,  b)  Att  mötet  sat  fullt  hus. 
Vänstersocialisternas  särlista  s-ade  248  val- 
män ~  Tidn.  Upsala  1919.  Att  denna  med- 
lingslinje säkert  kunde  sa  mötets  flertal  ~ 
H.' Hallen. 

B)  Part.,  samla  sig  o.  samlas.     I.  Part. 

1)  Pres.  Några  ex.  a)  S-ande  allt  mitt  mod 
vågade  jag  göra  ett  förslag  ~.  b)  Finna 
en  s-ande  formel,  idé,  uppgift  som  kan  s-a 
skarorna.  Och  även  för  andra  ~  blev  han 
gärna  en  s  ande  medelpunkt  Yngve  Rudberg. 

2)  Perf.  Ofta  adjektiviskt.  Ex.:  a)  Den 
talrikt  s-ade  menigheten  ~  V.  Rydberg.    Det 


1115 


Samla— Samlare 


1116 


nu  sade  frikyrkliga  predikantmötet.  Medan 
riksdagen  ännu  är  s-ad.  Studiecirkelfolket 
s-at  till  samkväm.  Komma  i  sad  trup]). 
Sätta  sig  till  sat  motvärn  ~  Har.  Hjärne. 
b)  Ha  en  s-ad  slant,  styver.  Med  en  s-ad 
förmögenhet  (pä  en  20,000  kronor).  C)  Innan 
deras  dikter  utgåvos  s-ade.  Bellmans  s-ade 
arbeten.  S-ade  verk  av  Ätterbom  och  övriga 
nyromantiker,  d)  Mänsklighetens  s-ade  er- 
farenhet. —  Ty  s-at  på  några  blad  skulle 
det  [det  ledsamma]  bli  sä  mycket,  då  det 
däremot  delat  under  44  dr  blir  mycket  dräg- 
ligare Prosten  G.  Wennerberg.  e)  Åker  i 
stora,  s-ade  fält,  motorbrukade  Annons  1923. 
—  Men  det  är  klart,  att  föga  kan  uträttas, 
innan  man  får  en  s-ad  överblick  Henning 
Söderhjelm,  öv.  För  att  ge  en  s-ad  bild  av 
en  avliden  konstnärs  hela  produktion  F.  U. 
Wrangel.  —  Strålkastarljus  sägesvara  s-at, 
då  Ijuskonens  spridning  är  den  minsta  möj- 
liga; i  annat  fall  säges  ljuset  vara  spritt. 
S-ad  trav  (högst  175  m.  i  minuten)  Rid- 
skolan i  Strömsholm.  Mellanhopp  är  ett 
s.  k.  längdhopp  med  s-ad  sats,  om  man  bort- 
ser från  anslaget  pä  hästen  Silverstrand- 
Uggla.  Själva  T>stampeti  skall  vara  sat, 
d.  v.  s.  båda  fötterna  skola  samtidigt  sättas 
i  golvet  ib.  Och  har  icke  kroppen  fullt  s-ad 
under  luftfärden  vid  skidhopp.  f)  Ha  tan- 
karna s-ade.  —  Förunderligt  s-ad  och  lugn, 
när  det  gällde.  Nu  var  han  åter  s-ad  och 
gick  klart  och  lugnt  mot  målet.  II.  Samla 
sig.  1)  Växlande  med  enbart  'sa'.  Jag  s-ade 
mig  jämväl  silver  och  guld  Bibeln.  S-a  sig 
ovanskliga  skatter  i  himmelen.  2)  Refl.  Ibl. 
växlande  med  's-as'.  Hör,  att  sångarna  sar 
sig  nere  på  gatan  S.  Lagerlöf.  S-a  sig  i 
flock(ar).  S-a  sig  under  fanorna ,  under  fri- 
hetens baner.  —  Olyckorna  s-ade  sig  över 
hans  huvud.  —  Intresset  s-ar  sig  i  stället 
kring  ~  H.  Nohrström.  Vitus  försökte  s-a 
sig  kring  psalmens  ord,  men  varje  ögonblick 
tappade  han  träden,  emedan  världsliga  tan- 
kar dök  upp  Elsa  Thulin,  öv.  Jag  försökte 
s-a  mig  till  en  förklaring,  och  ~  ib.  Innan 
hon  kunde  sa  sig  nog  att  fortsätta  Dagmar 
Berg.  S-a  sig  till  en  kraftansträngning ,  till 
en  stor  uppgift.  III.  Samlas.  1)  S-as  till 
överläggning,  för  att  gemensamt  uppvakta 
chefen.  Man  s-ades  nu  mangrant  och  tågade 
in  i  procession.  Hitut  s-as  allt  skräp  oppe 
ifrån  land  Strindberg.  Kvinnorna  sades 
omkring  honom  i  en  tät  ring  V.  v.  Heiden- 
stam.  Riksdagen  s-as  varje  år  mot  mitten 
av  januari.  Hit,  o  Jesu,  söms  vi  ~  Ps. 
328.  S-ens  dä  pä  Kerameikos!  V.  Ryd- 
berg. Dit  sjöfågel  vid  våren  s-as  i  ota- 
liga flockar.  2)  Där  äteln  är,  dit  s-as 
ock  örnarne.  —  S-as  till  sina  fäder  dö. 
3)  S-as  i  en  brännpunkt.  Och  sju  ställ- 
verk bortfalla,  d.  v.  s.  sas  i  ett  enda 
Sv.  Dagbl.  1932.  4)  S-as  kring  en  upp- 
gift, en  idé,  under  de  röda  baneren.     Ej 


heller  har  någon  ny  paroll,  varom  man 
allmänt  s-as,  trätt  i  stället  H.  Geijer. 

Syn.  A)  föra  1.  bringa  1.  skaffa  (till)sam- 
man(s),  sammanföra  1.  -söka  1.  -leta  1.  -plocka 
osv.,  lägga  på  hög  1.  ihop  tu  1.  i  travar  1. 
i  (en)  hög  osv.,  hopbringa  m  1.  -föra  lu  1. 
-samla  m  1.  -skaffa  oj  1.  -leta  ru  1.  -plocka  m,  in- 
samla aj,  sammanskjuta,  ansamla,  (an)hopa, 
uppsamla  m,  samka,  ibl.  (hop)stapla  (m); 
ibl:  sammandra(ga)  1.  -kalla  m,  uppbåda  ru, 
församla;  (ibl.:)  hopknippa  ru,  hopbunta  ru; 
koncentrera,  uppbjuda  1.  uppbringa  (alla 
sina  själs-  1.  kroppskrafter);  ibl.  reda  (sina 
tankar);  (för)ena,  'sammanföra';  B)  I.  1)  ibl. 
enande;  2)  församlad  ;  ibl.  gemensam;  hop- 
spard;  sammanförd,  (ibl.  nära)  komplett  1. 
fullständig  (upplaga);  sammanhållen,  lätt 
att  överblicka,  o(av)bruten;  helhets-;  kon- 
centrerad; ibl.  uttömmande;  inhållen;  klar 
o.  behärskad,  lugn,  besinningsfull,  sansad; 
II.  o.  III.  skocka  sig  o.  skockas,  flocka  sig 

0.  flockas,  (till)strömma  (ru);  församlas,  sam- 
manträda; sammanrota  sig;  ibl.  mötas  1. 
infinna  sig  (till  sammanträde). 

—  Samla  (i)hop  ru,  in  ru  m.  fl.  se  hop- 
samla ru  osv.  S.  på  sig  en  massa  bråte, 
alltför  mycket  arbete  osv.  S.  åt  sig  allt 
man  kommer  över;  kjolarna,  släpet. 

—  Sammelband.  Ett  s.,  innehållande 
uppsatser  i  ekonomi.  Syn.  samlingsband. 
-namn.  Eleml  ~  ett  s.  pä  flera  olika  slag 
av  hartsartade produkter  ~  Nord.  Fam.^  Ett 
bekvämt  s.,  innefattande  en  del  närstående 
Hieraciumarter.  -plats.  En  s.  för  svenskar 
i  förskingringen,  -surijum  (akut  1.  grav); 
-et,  -er.  Mer  fristående  än  de  övriga  ssgrna. 
Ett  s-um  ar  tält,  kaminer,  snöskor,  saxar, 
skinnfällar  och  ~  Öv.  fr.  H.  Ingstad.  Ett 
s-um  av  ljud,  ungefär  som  när  en  tungo- 
målstalare har  ordet  i  Filadelfiaförsamlingen 
S.  Aurén.  Ett  mål,  en  hamn  i  detta  s-um, 
som  kallas  livet  Rik.  Lindström.  S-et  av 
halvsmälta  idéer,  sentimental  erotik  och  gråt- 
mild moral.  Syn.  mischmasch,  virrvarr, 
röra,  oredig  blandning,  osammanhängande 
ramsor  1.  tal.  -upplaga,  -verk.  S-et  Våra 
Försök.     Syn.  samlingsverk. 

—  Samlande, -t.  S-t  av  uppgifter  för '^. 
—  Och  när  jag  måste  sluta  mitt  växtsam- 
lande,  vidtog  omedelbart  mitt  frimärkssam- 
lande  Alb.  Hallberg.  —  Samlar|e,  -(e)n,  -e. 

1.  Enkelt.  1)  Huvudbet.  Person  (även  om 
kvinna  samt,  mer  tillfälligt,  om  djur),  a.) S-en 
är  en  ofta  förekommande  samhällstyp,  som 
dock  ^  Alb.  Hallberg.  Stobceus  ~  den  förste 
arkeologiske  s-en  i  Lund  ~  C.  M.  Fiirst.  Den 
store  s-en  Jörgen  Seefelds  väldiga  bibliotek  »>- 
O.  Walde.  En  av  mina  bästa  s-e,  Liu,  ~ 
kom  i  december  tillbaka,  medförande  en  sam- 
ling av  ej  mindre  än  sexhundra  stenverktyg 
J.  G.  Andersson.  S-e  av  gamla  mynt.  S-e 
och  donator.  Särskilt  är  hon  se  av  kuriosa 
samt   tennsaker,  glas  och  porslin.  —  Bok-, 


1117 


Samlare — Samling 


1118 


handskrifts-,  autograf-,  frimärks-,  sigill-, 
konst-,  kuriosa-,  tavtl-, porträtt-,  insekt-,  växt-; 
specials-e.  —  Hit  ansluter  sig  t.  e.  S-en,  litte- 
raturhistorisk tidskrift,  utg.  av^.  h)  Skicka 
ut  s-e  av  under  skrifter.  Annons-,  prenume- 
rants-e.  Gulds-e  betala  villigt  ~  överpris  för 
guldmynten  ~  Sv.  Dagbl.  1935.  C)  Dessa 
[myror]  voro  än  flitigare  se  av  Melam- 
py rum-frön  R.  Sernander.  2)  Sak.  a)  Cigarr- 
snoppare  m[ed]  se  ~  och  försedd  med  2  olika 
snopphål,  ett  större  och  ett  mindre  Nord. 
Kompaniet.  Tobakspipor  med  oljes-e.  Ström- 
s-e  elektrotekn.  II.  Ssgr.  Ex.:  Som  ~  detta 
s-arbete  tog  allt  större  omfång,  blev  det  nöd- 
vändigt att  ~  J.  G.  Andersson.  Gripas  av 
ett  oemotståndligt  sbegär.  [Allt  för  när- 
gångna nattfjärilar]  hamna  obevekligt  i  kon- 
servatorns s  burk  ~  Prins  Wilhelm.  Och  den 
utomordentliga  s-fliten  H.  Hesselman.  Det 
konsortium  av  konstkännare,  som  finansierat 
Karlbecks  s-färder.  Hans  arbete  inom  folk- 
målsrörelsen  och  hans  s-förmåga.  S-glädje. 
S-instinkten  och  forskar  kärleken  E.  Kihlman. 
Men  Tessins  s-iver  stegrades  till  verklig  pas- 
sion först  efter  denna  tid  Agne  Beijer. 
Brinkmans  energiska,  ja  hänsynslösa  s-lidelse 
Ruben  Berg.  Anteckningar  från  siit  s-liv 
Alb.  Hallberg.  Alla  lida  vi  mer  eller  mindre 
av  s-mani.  En  annan  varaktig  frukt  av  sin 
s-möda  efterlämnade  M [arklin]  i  ~  Nord. 
Fam.^  S-nit  och  lärdom  B.  Swartling.  Böcker 
berörande  hans  speciella  s-eomrdden  O.  Walde. 
På  mina  forsknings-  och  samlarresor  S. 
Siwertz.  S-verksamhet.  Att  en  av  s-vurmen 
gripen  ~  vettvilling  för  ett  enda  ägg  av 
Plautus  impennis  betalt  40,000  kr.  Naturens 
liv.  Under  mina  första  sår,  då  jag  ~  J. 
G.  Andersson.  Syn.  (ibl.:)  upptagare,  upp- 
hämtare,  behållare.  —  Samlersk|a,  -an, 
-or.  Mindre  vanl.  än  föreg.  Ivrig  s-a  av 
gammalt  porslin  Alb.  Engström. 

—  Samling,  -en,  -ar.  I.  Enkelt.  1)  Abstr. 
Ex.:  a)  Mer  egentl.  Blåsa,  kalla  till  s.  S. 
under  fanan,  kring  fanor  7i  a.  Ställa  till  folk- 
samling aren  konkr.  —  (In)samling  av 
föremål  för  ett  allmogemuseum.  Inställa  all 
s.  av  underskrifter  ~.  b)  Friare  o.  bildl. 
Nationell  s.  Allsvensk  s.  även  namn  på 
tidning.  S.  kring  en  uppgift.  -»Jag  hoppas 
de  [bönhuse^i]  skola  bliva  till  s.  och  icke  till 
skingring,  >  sade  prosten  med  en  suck  Amanda 
Kerfstedt.  —  Ingmar  var  alldeles  från  sans 
och  s.  S.  Lagerlöf.  Behovet  av  stillhet  och 
s.  Öv.  fr.  Alb.  Schweizer.  Den  som  vill 
unna  sig  en  hign  tid  för  vila,  rofull  s.  eller 
studier  är  välkommen  till  vårt  gästhem 
Manfr.  Björkquist.  För  att  läsa  bibeln  med 
någon  behållning  fordras  inre  s.  G.  L.  Dah- 
lin. 'Stilla  dagar'  med  inre  s.  2)  Konkr. 
a)  Bana  sig  väg  genom  folks-en.  Jo,  de  va 
just  en  skön  s.  (trashankar  du  fått  ihop)  I 
En  8.  personer  av  skilda  åsikter.  Han  passar 
inte  i  s-en.    En  utvald,  en  brokig  s.  även 


till  d.  Att  i  den  stora  s-en  fanns  av  alla 
sorterna  J.  A.  Göth.  b)  Varsamling.  C)  För- 
fattnings-, lag-,  urkund-;  diktsamling.  Dikter, 
tredje  s-en,  ny  s.  d)  Hans  sar  [av frimär- 
ken från  '^]  torde  nu  knappast  överträffas 
av  någon.  Museets  stora  och  dyrbara  s-ar 
av  allmogeföremål.  Hade  själv  skapat  sina 
s-ar.  S-en  gick  efter  hans  död  i  sin  helhet 
till  Kungl.  biblioteket.  Varvid  s-en,  hans 
konsts-ar  tyvärr  skingrades.  En  välvårdad 
s.  av  ~,  natxiraliesamling .  Öka  s-en,  sina 
s-ar.  För  att  fullständiga  s-en.  Göra  sig  av 
med  sina  s-ar.  S-arna  förvaras  f.  n.  i  trä- 
hus, men  ~.  Hålla  s-arna  öppna,  tillgäng- 
liga för  allmänheten.  S-arna  äro  tillgäng- 
liga, visas  varje  dag  mellan  kl.  11 — 1.  Gå 
upp  i  s-arna  K  t.  e.  läsesalen  (på  ett  biblio- 
tek). Läggas  till  s-en.  Zoologiska  s-ar.  — 
Autograf-,  bok-,  växt-,  frimärks-,  mynt-, 
konst-;  material-,  skddes-ar  osv.  —  Hade 
gjort  stora,  flitiga  s-ar  till  en  avhandling 
om  '>'. 

II.  Ssgr  ha  samlings-  (som  ibl.  kan  växla 
med  sammel-,  till  samla).  Ex.:  Ett  s-sband, 
innehållande  en  del  mycket  sällsynta  1700- 
talstryck.  Den  sjätte  november  instiftades 
som  svensk  s-sdag  [i  Finland],  och  ~  B. 
Estlander.  För  att  för  tillf  ället  härbärgera 
defångna  skalbaggarna  ~  begagnar  man  sig 
av  [vidhalsade]  s-sflaskor  D.  S.  Hector. 
S-sfrihet  oftare  'församlingsfrihet'.  På  s-s- 
färd.  Från  1843  finnes  en  tredje  s-sföljd  [av 
denna  urkundsamling]  (serie)  Nord.  Fam.^ 
Frimärken  såsom  s-sföremäl  hade  den  stora 
fördelen,  att  de  ~  togo  så  liten  plats  Alb. 
Hallberg.  Missionsvännernas  s-shus  Prärie- 
blomman  1903.  Dä  det  ännu  intet  s-shus 
fanns  i  Kronoby,  intet  föreningsliv  ~  Signe 
Strömborg.  [Binas]  s-shår  för  frömjöl  [på 
bakbenens  skenben]  Nord.Fam.^  S-skartong. 
S-slins  se  lins  Bil.  Kyrkor  och  större  s-sloka- 
ler  uppvärmas  bäst  med  ~  ibl.  =  förenings- 
lokal. Som  blivit  en  s-slokal  för  divärse  tvivel- 
aktiga element  s-splats.  S-slust.  S-sministär 
där  två  1.  flera  1.  alla  partier  äro  represente- 
rade, ibl.  koalitionsminiötär.  Ssnamn  som 
omfattar  en  hel  del  sär-  1.  underarter  1. 
kategorier.  En  livligt  anlitad  s-sort  för 
blockadbrytare  ~  C.  Forsstrand.  Ägnade  att 
utgöra  en  s-sparoll  för  de  skaror,  som  ~. 
Liberala  s-spartiet  se  liberal-  I  2.  Har  ni 
kommit  överens  om  s-splats?  Salongen,  som 
var  (en)  s-splats  för  den  tideris  litterära 
storheter.  S-spolitik.  Införande  en  gång  dag- 
ligen av  stora  s-sposter  sådana  som:  summa 
inbetalningar  från  hinder,  summa  utbetal- 
ningar till  leverantörer  (handels.)  Hemberg- 
Sillen.  Chugenji  är  en  av  de  livligaste 
s-spunkferjia  för  pilgrimer  sonf^K.ZiWiacus. 
Det  arbete  ~  som  har  sin  s-spunkt  i  Kyrk- 
liga Frivilligkåren  Olle  Nystedt.  En  s-spärm 
för  kristidskorten  1917.  Han  skriver  där 
var  eller  varannan  vecka  en  s-srecension  av 


1119 


Samling — Samman 


1120 


htivudsakligen  skönlitterära  prosaböcker  ~. 
S-srop.  Bästa  kamin  för  uppvärmning  av 
bostäder,  mindre  skolor  och  8-srum.  Och  dess- 
utom ett  mindre  s-srumför  direktionen.  Den 
lutherska  s-srörelsen  ~  kunde  räkna  på  större 
anslutning  i  Finland  än  de  ekumeniska  strä- 
vandena över  huvud  ~  G.  O.  Rosenqvist. 
Zeiss  spegelljus  för  skyltfönster,  affärsloka- 
ler, kontor,  verkstäder ,  s-ssalar,  ytterbelys- 
ning.  Dä  ljöd  från  baron  Kurts  horn  s-ssig- 
nal,  vilken  ~  Maur.  Norlin.  Ett  s-sställe 
för  allehanda  slödder.  Ssverket  >^ Sveriges 
kyrkor^.  Starkt  stämplade  [fri] märken  äro 
i  regel  icke  s-svärda  Åke  Lundeberg.  Dä 
dessa  endast  häftade  med  originalomslag 
anses  ha  ssvärde  Alb.  Hallberg. 

Syn.  I.  1)  (in-  1.  hop-  1.  upp)samlande; 
ibl.  skockande  1.  skockning  1.  hopningo.  d.; 
stilla  eftersinnande,  stillhet  o.  lugn  (till 
eftertanke),  ibl.  kontemplation  1.  koncentra- 
tion; 2)  (folk)hop,  svärm,  klunga,  massa, 
hög,  trave,  stapel,  packe,  (samlad)  mängd, 
hopbragta  (musei)saker  1.  föremål,  (ibl.  nära) 
museum;  ibl.  sammankomst  1.  möte;  ibl. 
serie  1.  följd. 

—  Samman  o.  Samna  se  d.  o. 

Sammja,  mask.  ibl.  Sammje.  Jfr  den- 
samme. Utom  i  förbindelse  med  den,  det 
nästan  endast  attributivt.  I.  Ex.  med  se. 
S-e  man  förklarade  också  ~.  Alltid  den  se 
oftast  hopskrivet.  II.  Ex.  med  sa.  1)  Tre 
skrifter  inbundna  i  (ett  och)  8-a  band  ett 
band.  Böcker  bundna  i  sa  (slags,  torts) 
band.  Har  vi  sa  väg?  Är  det  verkligen  s-a 
nyckel?  Har  du  s-a  hatt  i  är  också ?  Vi  talar 
tydligen  inte  om  sa  sak  utan  om  två  skilda 
saker.  De  ä  (precis,  alldeles)  s-a  slag,  som 
ni  köpte  sist.  Hålla  fast  tillhopa  i  sa  sinne- 
lag och  s-a  tänkesätt  Bibeln.  Alltid  sa  lugna 
min.  Ständigt  s-a  klagomål  I  På  sa  sätt. 
Av  s-a  skäl.  Gick  du  s-a  väg  bort  som  hem? 
Vända  om  sa  väg  maji  kom.  Och  fick  så 
s-a  öde  som  fadern.  S-a  dags  morgon.  Vid 
s-a  tid  (som  vanligt).  I  s-a  ögonblick  explo- 
derade bomben.  Även  de  andra  tre  reste  sig 
i  s-a  nu,  och  ~  Vald.  Lindholm.  Suck  och 
löje  i  s-a  nu  Aline  Pipping,  öv.  (Just)  sa 
dag  (som)  hon  sjuknade.  Sa  dr  min  kusin 
dog.  Barn,  du  är  så  förändrad,  att  det  inte 
är  som  sa  människa,  som  kom  hit  A.  Hill- 
man, öv.  På  sa  gång  hård  och  mild.  2)  Märk 
bl.  a.  a)  Och  alla  kväda  de  sa  visa  säja 
de  precis  dets-a.  Vi  är  alla  i  sa  båt,  inte 
sant?  ä  lika  (illa)  ställda,  ha  ett  gemensamt 
öde.  Allihopa  ä  di  åv  sa  ull  ingen  ä  bättre 
än  den  andra,  di  ä  samma  sort  allihop. 
b)  Lagt.,  bibi.  osv.  Av  särskilt  uppdrag 
förhindrad  att  tillsvidare  sa  tjänst  uppe- 
hålla ~.  —  Oenom  sa  din  Son,  Jesum 
Kristum,  vår  Herra,  Amen.  C)  Dessa  s-a 
stycken  hör  man  alltid  i  radion,  d)  (Gott 
nytt  år!  — )S-a  igenl  (TackI)  (tack,)  samma- 
ledes!  e)  Jfr  f.  Frän  en  och  sa  mun  utgå 


välsignelse  och  förbannelse  Bibeln.  Ett  och 
(det)8-a,  ständigt  ett  och  (det)s-al  f)  Smtl., 
ngt  värd.  S-a  en,  som  stolteligen  går  om- 
kring i  nya  kängor,  ~  R.  Nordenstreng. 
Ä  de  s-a  en  (som  kommer  å  tigger)  i  da 
me?  Vi  känner  mänga  människor  till  utse 
endet,  ty  s-a  ena  kommer  dag  efter  dag  Ture 
Nerman,  öv.  Det  var  s-a  ena  han  omvände 
överallt  Dag.  Nyheter  1910.  g)  Ofta  mer  1. 
mindre  värd.  Någonstädes  i  landet,  sak  sa 
varest  H.  Samzelius.  De  ä  sak  s-a!  kommer 
på  ett  ut,  är  (alldeles,  komplett)  likgil- 
tigt, de  gör  de(t)samma,  de  ä  hugget  som 
stucket.  Sak  s-a  upprepades,  då  ~  Ax.  J. 
Schillberg.  —  Ja,  strunt  s-a .  .  .  E.  Norlan- 
der.  Men  han  kan  inte  säga  vad  det  är  — • 
strunt  s-a  Jör  resten  J.  Forsslund.  —  S-a 
gäller  rapphönsen,  som  bli  lovliga  den  16 
sept.  Aftonbladet  1916.  Ja,  sa  är  det  Raf. 
Hertzberg,  öv.  Sa  kan  det  vara  Har.  Lind- 
berg, öv.  Eller  också  sälja  allt  och  ge  sig 
av,  sa  vart  Berit  Lampe.  h)  Jfr  'me(d)- 
samma'  (IV.  475)  o.  'med  detsamma'  (Den- 
samme A  H).  V^ard.  Skrudade  sig  med  sa 
'Sigurd'.  Men  han  plirade  med  ögonen  och 
slickade  sig  med  sa  om  sin  spetsiga  nos 
Wendela  Hebbe.  Ja  kommer  me(d)  s-al 
genast,  på  ögonblicket.  Syn.  densamme, 
detsamma,  lika,  ingen  annan  (än),  en  och 
(den)samma,  samma  en. 

—  Sammaledes  (grav);  ad  v.  Ofta  skr. 
Att  han  i  deras  ställe  skulle  handla  s.  Kom 
hustru,  göra  vi  s.  Strindberg.  Speglar,  bord 
och  stolar  s.  [överklädda  med  vita  duktyger] 
Sara  E.  Wacklin.  Nya  fotografiapparater 
inköptes  och  avprovades,  s.  gevär  och  ammu- 
nition Ax.  Klinckowström.  —  (Gott  nytt 
år!  — )  (Tack,)  s.!  Syn.  sammalunda,  på 
samma  sätt,  likaledes,  likadant;  (det)samma 
igen.  -lunda  (grav);  adv.  Skr.  S.förfares 
ock  i  fråga  om  regeringsrättens  ledamöter. 
Gå  du  och  gör  s.l  Bibeln.  S.  ha  i  vårt  språk 
de  egna  tillgårigarna  sidvördats  och  ~  R. 
Nordenstreng.  Däremot  borde  dessa  försam- 
lingar lämna  alla  utanförstående  ifred,  och 
s.  andra  församlingar  ib.,  öv.  Syn.  se  föreg. 
-städes  (grav);  adv.  Skr.,  mindre  vanl. 
Och  8.  dr  1887  H.  W.  Arnell.  Säger  Gripen- 
berg s.  R.  Nordenstreng.  Av  s.  anfört  skäl 
Erl.  Hjärne.  Skildringen  gäller  högsta  klassen 
av  Västerås  trivialskola  '^  samt  gymnasiet 
s.  O.  Östergren.  Syn.  på  samma  ställe  1. 
håll,  därsammastädes. 

Samman  (grav  1.  akut);  adv.  1)  Som 
enkelt  gärna  skönl.  o.  ej  säll.  högt.;  i  allm. 
vanligare  i  södra  Sverge.  Ex.:  De  fortforo 
att  tala  s.  pd  detta  sätt  S.  Lagerlöf.  Avla 
barn  s.  De  förtjäna  att  nämnas  8.  O.  Le- 
vertin.  S.  med  si7i  sjuka  mor  bodde  fru  iV. 
sedermera  i  Stockholm  ib.  De  gamla  vallå- 
tarna '^,  som  diktaren  hört  och  som  han 
inlagt  i  berättelsen  8.  med  några  nydiktade 
rader  Fr.   Böök.     S.   med  en  klok  och  god 


1121 


Samman — Sam  mandraga 


1122 


kamrat  fördrager  man  bdde  hunger  och  köld 
lättare  Ellen  Wester,  öv.  En  resa  jag  vid 
denna  tid  gjorde  till  Sverge  s.  med  den  svenske 
konsuln  Ax.  Munthe.  —  Skulle  säkert  borgen 
kunnat  skjutas  sönder  och  s.  Per  Nyström. 
Och  nu  tätikte  vi  supa  honom  sönder  och  s. 
E.  Hornborg.  2)  Ssgr.  a)  Särsk.  fasta  ssgr 
växla  stundom  med  ssgr  med  sam-  (t.  e. 
sam-  1.  sammanlevnad;  samarbetad  o.  sam- 
manarbetad).  b)  Vanligast  är  ordet  i  lös- 
bara ssgr,  varvid  märkes  att  de  fria  for- 
merna vanl.  äro  mer  högt.  än  de  fasta; 
fria  former  ersättas  nämligen  i  ledigare 
1.  värd.  språk  gärna  av  former  med  ihop, 
hop  1.  tillsamnuin(s) .  En  hel  del  av  de  tal- 
rika lösbara  asgrna  kunna  här  behandlas 
tämligen  snävt  eller  t.  o.  m.  utelämnas. 
Syn.  tillsamman(s),  (i)hop,  till  1.  med  var- 
andra. 

—  Sammanankr|afii;-ing.  Byggn.  Olika 
murdelar  a-as  ock  samman  ~  Nord.  Fam.^ 
-arbet|a  nj;  -ning.  8-a  de  spridda  delarna 
till  ett  helt.  Dessa  tvd  artiklar  måste  s-as 
(till  en).  Man  började  uppfatta  de  home- 
riska  dikterna  som  en  s-ning  av  skilda  äldre 
sånger  B.  Risberg.  -avl|a.  Under  äkten- 
skapslöfte i  oäkta  säng  s-ade  med  ~  Alb. 
Engström. 

-bak{a  [u;  -ning.  Även  t.  e.  Om  målet  kaffe 
sar  sig  i  det  papper,  i  vilket  det  är  insvept 
(klumpar  ihop  sig)  J.  Landin.  -bind|a  oj; 
[-are;  -erska];  -ningCsbana  m.  fl.).  Ex.:  S-a  tvd 
ändar  med  en  säker  knut.  Vänern  ses  med 
Vättern  genom  Göta  kanal.  Sa  statens  järn- 
vägar med  en  del  enskilda  nät.  Två  delar 
sammanbundna  i  ett  samtida  svart  tygband. 
Nära  sammanbundna  begrepp.  —  S-nings- 
banan  i  Stockholm  (mellan  Centralen  och 
Sthlms  södra).  En  liten  sammansvärjnitig 
i  s-ningsbanan  [mellan  kamrarna  i  riksdan] 
sningsgången,  galleriet.  En  s-ningslänk 
mellan  skilda  partier.  S-ningsspår  järnv. 
o.  d.  S-ningstecken  ibl.  =  bindestreck ;  ibl.  = 
'båge'  1.  d.-bit|a  [ij;-ning.  Mest  i  part.perf.  o. 
bildl.  Våra  tänder  äro  bistert  s-na  E.  Dikto- 
nius.  Med  s-na  tänder  mumlade  han  en  ur- 
säkt. —  Med  s-et  hån  C.  Santesson.  Så  sa 
hon  med  s-en  beslutsamhet:  Vt  reser  ändå 
G.Gustaf-Janson.  Där  jag  även  fann  Wal- 
ter, mörk,  tyst  och  s-en  S.  Stolpe.  [De  korsi- 
kanska  bergen]  med  sin  s-na,  kaotiska  energi 
O.  Enckell.  Syn.  hopbita  m,  hopknipa  ni, 
sammanpressa,  -bjuda  m.  -blandja  nj;  -ning. 
Egentl.  o.  bildl.  B-a  samman  innehållet  i 
tvd  flaskor.  —  Nu  s-ar  du  rättskänsla  och 
rättssökeri.  Utan  s-ning  eller  förvandling. 
Syn. (ibl.:)  hopröra  m,  (för)blanda,  förväxla. 
-bo  m.  Andra  unga  par,  som  bedrägligt  utge 
sig  för  att  vara  gifta  för  att  kunna  s.  Amelie 
Posse-Rråzdovä.  Från  den  dagen  upphörde 
han  att  s.  med  familjen  ib.  Min  vän  Schen- 
Jelt,  med  vilke?ijng  s-dde  L.  W.  Stiernstedt. 
Med  vilken  han  sedan  periodvis  varit  s-ende. 

V.  36  —  Nusvensk  ordbok. 


—  S-endets  faror  ibl.  'trångboddhetens'  1. 
'inneboendets'.  -bring|a  tu.  Kan  du  till 
dess  s-a  beloppet?  upp-  1.  hopbringa.  En 
sigillsamling ,  sammanbragt  av  honom  själv  ~. 
Schering  Bose^ihanes  med  mycken  möda  och 
omsikt  sammanbragta  bibliotek  O.  Walde. 
Och  i  ~  Odenhiill  ~  har  man  bragt  samman 
ett  helt  Rungholtmicseum  Ax.  Walién,  öv.  — 
Märk  Sammanbragta  barn  barn  som  bli 
syskon  först  gm  att  den  enas  far  gift  sig 
med  den  andras  mor.  -brott.  Fram  till 
set  1918  S.  Aurén.  Sd  kom  det  stora  set 
i  väster  T.  Segerstedt.  Att  s-et  [av  sovjet- 
väldet] är  nära  ~  Tidn.  Upsala,  1921.  Mer 
än  ett  nederlag  ~  nästan  ett  s.  Härigenom 
har  uppkommit  ordet  ^breakdoivny  eller  pä 
svenska  nervöst  s.  W.  Sörensen.  Fick  ett 
nervöst  s.  Syn.  hopstörtande,  ibl.  allmän  1. 
slutkatastrof,  'upplösning';  nedbrutenhet. 
-bryta  m.  Mindre  vanl.  Jfr  föreg.  -buda  lu. 
-buntja  ni;  -ning.  -bygg|a  ni;  -ning.  Bo- 
ningshusen  och  uthusen  ~  s-as  i  en  rad  och 
under  ett  tak  Gust.  Bolinder.  En  s-d  länga, 
innefattande  ~.     -böj|a  ni;  -ning. 

-dra  se  -draga.  -drabb|a  m ;  -ning.  'Egentl.' 
o.  bildl.  1)  Innan  härarna  under  brak  och  dån 
s-ade  (med  varandra).  —  vVd,  duskall  väl  höra 
andarna  sa  i  kväll  ~  Ejnar  Smith.  Första 
gäng  de  d-ade  samman  var  i  en  fråga  oni'^. 
Krocket  klubbor  och  klot  d-ade  I judeligen  sam- 
man A.  T.  Gellerstedt.  2)  De  kommo från 
den  första  s-ningen  med  fienden,  slokande 
och.  ganska  illa  åtgångna. — Just  nyss  ha  far 
och  dotter  haft  en  het  s-ning  och  ~.  Syn. 
2)  sammanstötning,  strid,  drabbning,  -dra  ni 
o.  -drajga  m;  -g  (-et,  —;  -svis,  adv.);  [-glig 
(-t,  -are;  -het)];  -gning(8kraft  m.  fl.).  I.  S(-ga). 
Egentl.  o.  bildl.  1)  a)  8 gande  muskler. 
Drog  ~  samman  ögonbryneii  och  ~  Hj.  Berg- 
man. Med  sgna  ögonbryn.  Med  sgna,  ki- 
sande ögon  Anna-Lena  Jönsson.  Pupillerna 
äro  [vid  akut  morfinförgiftning]  starkt  s  gna 
Nord.  Fam.^  Nattdimmorna  sammandrogo 
sin  slöja  över  fästet  ~  E.  Hornborg.  De  röda 
bordeauxvinerna  ~  ha  ~  en  karaktäristisk 
s-gande  smak  K.  E.  Bergström.  S-gande 
medel  'adstringerande'.  b)  Molnen  ha  d-git 
sig  samman  ~  kanske  oftast  till  2.  c)  Men 
månget  hjärta  d-ges  samman  av  medlidande 
Vera  Kjellberg,  öv.  2)  a)  S.  (massor  av) 
material  till  ~.  b)  S.  en  tnassa  folk  till 
skördearbetet.  Förhala  tiden,  tills  August 
hunne  s-ga  sina  saxiska  trupper  Hav.  Hjärne. 
Årets  flygspanarskola  s-qes  inom  kort  på 
Malmslätt  Sv.  Dagbl.  mars  1918.  3)  Det 
där  referatet  får  du  s.  till  hälften.  Kan 
du  s.  klämmen  ännu  något?  (Starkt)  s-gen 
upplaga.  II.  S-g.  Till  I  3.  1)  Ett  (års)s-g 
av  räkenskaperna.  Bäkenskapss-g.  2)  Lämna, 
göra  ett  (kort,  översiktligt)  s-g  av  innehållet 
i  en  bok,  av  vad  som  tilldragit  sig  under  ~. 
Svenska,  historien  i  (kort)  s-g.  Men  dikten 
gör  dock  —  i  Bendixsons  förträffliga  s  g  — 


1123 


Sammandraga— Sammanföra 


1124 


verkligt  intryck  Nat.  Beckman.  Behöver  vi 
läsa  mer  än  s-get?  3)  Richard  Dybeck  säger, 
att  Mälarens  stränder,  öar  och  holmar  ära 
hela  nordiska  naturen  i  s-g  Iwar  Nilsson.  — 
Ssvis  kunde  man  säga,  att  ~.  III.  Sglig. 
Fackl.  o.  d.  [Vdrtgården  är]  knottrig ,  fint 
veckad  och  sglig  till  följd  av  däri  liggande 
muskelväv  Nord.  Fam.''^  IV.  S-gning.  T.  e. 
Genom  musklernas  s-gning.  S-gyiing  och  ut- 
vidgning —  Larmrykten  om  franska  trupp- 
s-gningar  vid  grätisen  1931.  Syn.  I  bop- 
dra(ga)  m,  kontrahera;  samla;  sammanfatta, 
göra  ett  s-g  1.  en  resumé  (1.  resymé)  1.  sam- 
manfattning 1.  (kort)  översikt,  resumera  1.  (i 
korthet)  anföra  huvudpunkterna.  -driv|a  m ; 
-ning.    T.  e.  om  boskap  1.  villebråd. 

-fall;  -a  m.  1)  Subst.  a)  Vid  romerska 
rikefs  s.  sammanstörtande,  b)  Dessa  för- 
ändringar, som  resulterat  i  ett  formellt  s. 
av  de  båda  orden  ~.  2)  Verb.  a)  Några 
usliga,  nästan  s-na  stugor  M.  Koch.  —  S-na 
kinder  infallna,  b)  Där  floderna  fa  sam- 
man, c)  Detta  år  sammanföllo  deyi  kristna 
och  den  judiska  påsken.  Och  hans  uppväxt- 
år sammanföllo  med  den  sociala  brytniiigs- 
perioden,  som  ~  Alfr.  Jensen.  Få  författare, 
hos  vilka  liv  och  dikt  sä  helt  fa  samman 
M.  Lamm.  Meningarna  gå  lika  mycket  isär 
rörande  medlen,  som  de  s-a  beträffande  målet 
T.  Segerstedt.  En  strävan,  som  helt  sam- 
manföll med  hans  egen  ~.  Syn.  1)  hop- 
1.  sammanstörtande,  fall,  undergång,  sön- 
derfall; 2)  b)  löpa  ihop;  C)  alldeles  gå  ihop 
(med),  (helt)  överensstämma  (med),  på  pric- 
ken likna,  vara  identisk.  -fatt|a  [m!;  [-are]; 
-ning  (-en,  -ar;  -svis,  adv.).  I.  Vanl.  verb- 
former. 1)  I  få  ord,  i  korthet  s-a  (vad  som 
sagts).  Som  ej  lätt  kan  i  få  ord  sas.  I  det 
följande  skall  jag  försöka  sa  en  del  sär- 
drag, vilka  ~.  Sina  intryck  [av  diskiissio- 
nenj  s-ade  föredraganden  i  slutet  av  sitt 
anförande  så:  ~.  Finna  ett  ord,  som  s-ar 
allt  (detta).  En  utpräglad  sluteffekt,  som 
sar  och  sätter  punkt  ~  N.  Svanberg.  2)  Dessa 
företeelser  har  han  nu  sökt  sa  under  en 
gemmsam  beteckning.  Det  tidigaste  —  redan 
1897  —  upptäckta  vitaminet  hör  till  den 
grupp,  som  numera  s-as  under  beteckningen  B . 
En  s-ande  benämning  kollektiv  b.,  's-nings- 
namn'.  II.  S-ning.  Mest  till  I  1.  [Vill  för- 
söka] göra  en  s-ning  av  allt  vad  mina  många 
år  som  sångerska  lärt  mig  Öv.  fr.  Nellie 
Melba.  I  kort  s-ning  ter  sig  hans  teori  på 
följande  sätt:  ~.  Om  religionen  betecknar 
den  högsta  sningen  av  alla  livsvärden,  '>- 
O.  Rabenius.  En  av  de  bästa  existerande 
s-ningar  av  Japans  historia,  näm  ligen  Håra  Id 
Hjärne,  Japan,  historisk  översikt,  Sthlm  1923 
R.  Essen.  Människans  historia  läste  vi  blott 
i  kort  s-ning.  —  Sningsvis  göres  till  sist 
gällande,  att  ~  Sv.  Dagbl.  1923.  Vid  en 
överblick  av  de  resultat,  som  vunnits'^,  torde 
sningsvis  kunna  fastställas  följande   Stig 


Jägerskiöld.  Syn.  I.  1)  i  korthet  1.  i  få 
ord  framställa  1.  referera  1.  rekapitulera, 
resumera;  2)  omfatta,  inbegripa;  II.  (ibl.:) 
sammandrag,  koncentrat,  schematisk  1.  kort 
översikt,  resumé,  rekapitulation;  (ibl.  nära) 
handbok  1.  kompilation  1.  ock  inbegrepp. 
-filtrja  ru;  -ing.  En  s-ad  massa  färg- 
lösa trådar  —  svamphyferna  Naturens  liv. 
-flick|a  (D  ;  -ning.  -flyt|a  m;  -ning.  Egentl. 
o.  bildl.  1)  Ställe,  där  tvä  floder  sa.  2)  På 
kanterna,  där  färgerna  flutit  samman.  Allt 
f-er  samman  till  en  grå  skymning,  där  inga 
konturer  urskiljas.  S-ande  bilder.  3)  Nu  bör- 
jade allt  fa  sammanför  honom  i  enda  röra; 
inte  en  redig  tanke  kunde  han  längre  tänka. 
Syn.  hopflyta  m;  blandas  med  varann;  röras 
ihop,  bli  suddig  1.  oklar,  -flyttja  m; -ning. 
Mest  intr.  -flät|a  ni;  -ning.  Egentl.  o.  bildl. 

1)  Nässlor,  så  s-ade  genom,  med  snarrevan, 
att  ~.  Håret,  som  trasslat  in  sig  i  en  ny- 
ponbuske, hade  så  fats  samman  därmed,  att 
hon    måste   ha  hjälp  för  att   komma   loss. 

2)  Ärkebiskop  Nalltan  Söderblom  —  detta 
namn  har  alldeles  oförutsett  blivit  intimt 
sat  med  mitt  livs  senare  år  och  ~  Öv.  fr. 
N.  Glubokovski.  Och  dessa  intressen  voro  på 
mångfaldigt  sätt  s-ade  med  varandra  Har. 
Hjärne.  -flöde.  1)  Nära  Ohios  och  Missis- 
sippis s.  En  tredje  flod,  Hz,  tömmer  från 
norr,  just  vid  st,  sitt  vatten  i  Donau-Inn 
Ax.  Gadolin.  Vid  s-t  av  ~.  2)  Ngn  gång 
bildl.  Gustaf  Adolf '>'  det  förkroppsligade 
st  av  nationens  förnämligaste  anlag  och  be- 
römligaste  handlingar  Böndagsplakat,  1932. 

-fog|a  ru;  -bar  (-t;  -het);  -ning  (även 
konkr.  =  fog).  Egentl.  o.  bildl.  I.  Vanl. 
verbformer.  1)  Sade  medelst  en  stark  söm 
xUefter  hela  långsidorna.  S-as  medelst  ett 
grovt  och  kraftigt  spant.  2)  Fa  de  skilda 
delarna  samman,  så  att  de  verka  som  ett 
orgatiiskt  helt.  Vad  nu  Gud  har  sat,  det 
må  människan  icke  åtskilja  Bibeln.  Att  en 
vanlig  läsare  ej  kan  behålla  detaljerna  i 
minnet  och  s-a  dem  till  en  helbild.  Ihålighet 
och  skryt  brista,  det  fast  sade  äger  bestånd 
E.  Brogren.  Olika  sätt  att  sa  två  satser. 
II.  Ssg  o.  avledning.  1)  Vattentäta,  s-bara 
lådor  av  plåt  eller  trä  Nord.  Fam.^  2)  S-ning. 
Bara  s-ningen  håller!  Gd  upp  i  sningen. 
Satssning(ar).  Syn.  sammanbinda  ru,  hop- 
foga m.  -fräs|a  m; -ning.  Kok.  Smör  och  mjöl 
ses  samt  spädes  med  fiskspad  och  mjölkSigrid 
Nordenfalk.  -fästla  m;  -ning.  -fÖr|a  ru; 
-ing.  Man  får  icke  s-a  folk  i  trånga  sam- 
lingssalar under  epidemitider.  Kan  dti  möj- 
ligen vid  tillfälle  sa  mig  med  dina  kusiner f 
[Bo]  ännu  alltjämt  till  en  del  s-da  efter 
yrken  Öv.  fr.  K.  Nohara.  Gemensam  f rukf an 
och  gemensamt  hat  f  de  dem  sammayi.  Sa 
två  konton.  Skola  ordnas  i  datumföljd  och 
sas  i  buntar.  Vad  man  vid  de  ryska  uni- 
versiteten st  imder  namnet  ^samhälleliga 
vetenskaper»    ~.     Sa   under   en  gemensam 


1125 


Sammanföra — Sammanhålla 


1126 


rubrik.  På  en  vacker  plats  ~  voro  flera 
gamla  uråldriga  hus  s-da  Elsb.  Funch. 
[Dessa]  s-de  han  år  1895  och  utgav  i  bok- 
form under  den  gemensamma  titeln  ^Kall- 
prats Ernst  Skarstedt.  -fös|a  m;  -ning. 
Även  bildl.    S-a  sina  skaror  till  valurnorna. 

-gadd|a  (sig)  ai,  -ade,  -as;  -ning  (-en,  -ar). 
Då  g-ade  de  sig  samman  och  överenskomma 
att  döda  Manatvyddan  och  hans  följeslagare 
'Mabinogion'.  När  det  sedan  hade  blivit  dag, 
8-ade  sig  judarna  [för  att  dräpa  Paulus]  ~ 
Bibeln.  [Ordet  parti  betecknar  för  dem]  en 
sning  till  den  fördomsfria  prövningens  un- 
dertryckande T.  Segerstedt.  Attentat,  for- 
sat, s-ningar  avlöste  varandra  under  detta 
decennium.  Syn.  sam  mansvärja  1.  -rota  sig, 
konspirera,  smida  komplotter,  bilda  en  liga 
1.  ett  hemligt  förbund,  bedriva  stämplingar. 
-giftja  lu.  Vilka  hon  mc  lyckades  s-a.  G-a 
tillsammans  älskogskrankt  ungfolk  Har.  Mo- 
lander. -gjut|a  nj; -ning:.  1)  S-na  bokstäver. 
Så  väl  s-na  att  ~.  2)  S-a  rikets  skilda  be- 
ståndsdelar ~  till  en  verklig  helhetsstat  Sv. 
Dagbl.  1917.  Från  tider  så  fjärran,  att  de 
höljas  i  sagans  dunkel,  har  detta  rikes  bygg- 
nad vilat  på  grunden  av  det  fast  och  orubb- 
ligt s-na  förtroendet  mellan  konung  och  folk 
Gustaf  V.  I  Silverforsen  är  allt  sam- 
arbetat och  set  Erik  Hedén.  Syn.  ibl.  sam- 
mansmälta ru.  -gro  m.  Gärna  bildl.  -gyttr|a 
[ru];  -ing.  På  en  kal  höjd  ha  infödingarna 
p-at  samman  sina  platta  små  lerhus  T.  Orre. 
S-ade  byar.  Skriva  s-at.  Som  kolossala  s-ingar 
av  högt  upptornade  klippblock  O.  Enckell. 
Syn.  ibl.  sammantränga  ru.  -gå  ru.  Skr., 
sent  ord.  1)  a)  Fyra  väldiga  dalar,  som 
s-ende  bilda  en  jätte dalkittel  ^  Ax.  Gadolin. 
Tills  de  [klippväggarna]  slutligen  tycktes  s. 
till  en  ogenomtränglig  mur  J.  Hemmer,  öv. 
.T.  J.  Wecksell  var  student  samtidigt  med 
Kivi;  deras  banor  sammangingo  först  p)å 
Lappvikens  vårdanstalt  B.  Estlander.  h)Ett 
av  dessa  hörn,  där  stad  och  land  s.  Gunnar 
Kihlman,  öv.  c)  När  det  visade  sig,  att 
Phipps  och  Frick  voro  villiga  att  s.  med  brö- 
derna Moore,  höjde  Carnegie  optionspriset  '^ 
O.  B.  Nelson.  2)  a)  Färger,  som  gå  väl 
samman.  Sannolikt  kopior  efter  original  av 
Arenius,  med  vars  kompositionssätt  de  väl 
s.  K.  K.  Meinander.  b)  Sedan  vi  invaggat 
oss  i  den  föreställningen,  att  rysk  despoti 
kunde  s.  med  ett  västerländskt  rättssamhälle 
som  vårt  B.  Estlander.  /  politiska  frågor 
intog  hon  en  ställning,  som  inte  helt  sam- 
mangick  med  mannens  Paul  Nyberg.  Vad 
som  ej  går  samman  med  partidogmer  och 
klasskampslära  Sv.  Dagbl.  1934.  Syn.  1)  gå 
ihop;  gå  över  i  varann;  mötas,  korsas, 
sammanfalla;  handla  i  samråd  1.  gemen- 
samt; 2)  gå  väl  ihop  (med),  överensstämma 
(med),  passa  (till),  'förlikas'  (med);  ibl.  vara 
densamma  (som). 

-häng,    -et,   =;    -slö8(het).     I.    Enkelt. 


1)  'Bildl.'  Huvudbetydelsen,  a)  Delarnas  s. 
Brist  på  s.  Yttre,  inre  s.  Organiskt  s.  S-et 
(mellan  de  olika  partierna  av  dikten)  före- 
faller väl  löst.  Tala  oredigt  och  hopj^igt, 
utan  (allt)  s.  Det  brister  ofta  för  honom  i 
{tanke) s-et.  Några  rader,  som  skulle  brutit 
s-et  ~.  Tänk  på  satsset!  Bringa  s.  i  ngt. 
Han  kan  inte  tala  tre  ord  i  s.  Tala  ord 
utan  s.  Nu  har  jag  visst  förlorat  set,  kan 
du  ta  om  det  sista  en  gång  till  I  När 
(rätta)  s-et  saknas,  b)  Men  vad  har  det  för 
s.  med  detta?  Jag  fattar  inte  s-et.  I  ett 
ögonblick  stod  hela  s-et  klart  för  honom  E. 
Grip.  Har  du  reda  på  sakens  s.,  verkliga 
(sak)s-et?  Ställa  saken  i  dess  rätta  s.  Kan 
du  ge  mig  en  översikt  av  s-et?  Se  s-en  och 
följa  orsakskedjorna  N.  v.  Hofsten.  Jag 
säger  dig,  att  de  mest  invecklade  s.  ordnade 
sig  blixtsnabbt  och  självmant  som  klangfigu- 
rer för  ett  stråkdrag  S.  Siwertz.  Därigenom 
skulle  åtskilliga  s.  mellan  ostasiatisk  och 
gammalamerikansk  kultur  '^få  sin  otvungna 
förklaring  Ax.  Wallén,  öv.  T>Fem  visioner"^ 
till  dikter  av  Dan  A^idersson  ~  hörbarligen 
utan  djupare  s.  med  de  angivna  texterna 
Moses  Pergament.  Den  svenska  pacifism, 
som  ~  vill  lösrycka  avrustningsfrågan  från 
sitt  internationella  och  folkpsykologiska  s. 
H.  Hallen.  Saken  har  ju  ett  vidare  s.  ~ 
K. -G.  Hildebrand.  Något  närmare  s.  mellan 
dessa  noveller  söker  man  förgäves.  —  Jag 
vill  i  s.  härmed  påpeka,  att  o-,  c)  Ej  be- 
trakta orden  isolerade,  utan  i  sin  naturliga 
omgivning  (kontexten,  s-et).  S-et  kräver  här 
en  annan  betydelse  på  ordet  'usel'.  Ryckta 
ur  sitt  s.  bli  dessa  ord  meningslösa.  2) 'Egen ti.' 
Sälls.  o.  blott  skämts.  Jag  tror  steken  ä 
skuren  me  s.  II.  Ssg.  En  besatt  och  s-slös 
fars  Joh.  Nordling.  Lasses  glada  ~  men 
s-slösa  prat  A.  Hammarström.  S-slösa  ord- 
ramsor. En  känsla  av  att  hela  livet  var 
s-slöst  Ernst  Norlind.  —  Tills  allting  u])p- 
löstes  i  förvirrande  s-slöshet  O.  Enckell. 
Syn.  förbindelse,  förening,  hop-  1.  sam- 
manhörighet,  sammanhållning ;(tanke)reda, 
ordning;  förlopp, (sak)förhållande;  samband; 
kontext,  'omgivning'. 

-hop|a  ru ;  -ning.  S-ade  rikedomar.  -huk|a 
(sig)  m.  Ha  sig  samman  till  språng.  [När 
bävern]  sitter  s-ad,  med  böjd  rygg  Nord. 
Fam.^  -hållja  ru;  [-are];  -ig  (-t;  -het);  -ning(s- 
anda  m.  fl.).  I.  Vanl.  verbformer.  1)  Sen 
kring  midjan  av  ett  duvgrått  skärp  Öv.  fr. 
Nora  Waln.  Det  hela  sammanhölls  mot  storm 
och  isgång  genom  störar,  som  drevos  ned 
i  bottnen  Sven  Ekman.  Tätt  s-e7i  med(elst) 
ett  spänne.  —  Även  intr.  Ä7i7iu  höllo 
fogarna  samman,  men  vid  nästa  pjåfrest- 
ning  var  ingenting  säkert.  Det  var  ett  rent 
underverk,  att  det  hela  höll  samman  även 
bildl.  2)  Och  i  förbidan  på  köld  och  ovä- 
dersnätter ~  höllo  älgfamiljerna  samman 
med  ängslig  trofasthet  Ad.  Johansson.   Sa 


1127 


Sammanhålla — Sammankomma 


1128 


sina  trapper ,  skarorna,  partiet.  I  Frisinnade 
klubben,  vars  s-ande  kraft  han  under  många 
år  var  V.  Spångberg.  —  Mal  och  dryck 
ha  kropp  och  själ  samman.  3)  Större  delen 
av  samlirngen  ses  som  en  särskild  enhet 
under  'namnet  Carl  Martin  Collins  bibliotek '^^ 
O.  Walde.  4)  Den  egentliga  fabeln,  som 
endast  med  möda  s-er  dramat  ~  M.  Lamm. 
Hela  dramat  är  ~  stramt  s-et  och  <>-  Per 
Hallström.  5)  Hur  du  kan  h-a  samman  allt 
detta  i  ditt  huvud  är  mig  obegripligt.  II.  Ver- 
balsubst.  m.  m.  1)  Han  var  väckaren,  åter- 
upprättaren,  den  store  s-aren  i  den  svenska 
konsten  Jac.  Ahrenberg.  2)  S  ig.  a)  Mest 
fackl.  En  vanligen  föga  s-ig,  porös  och  jn- 
pig  ~  stenmassa  E.  Erdmann.  Det  övre, 
mera  s-iga  täcket  ib.  b)  Varit  man  att  giva 
fart  dt  arbetet  och  s-ighet  åt  det  hela  And. 
AUardt.  Vi  skola  visa,  om  vi  ha  s-ighet  och 
kamratanda  Öv.  fr.  Minna  Canth.  —  S-ig- 
hetsandnn,  det  kitt,  som  bildar  stater  och 
folk  ~  Jac.  Ahrenberg.  3)  S-niug.  Ofta  bildl. 
a)  Tyvärr  brast  åtskilligt  i  s-ningen  (inom 
partiet).  Den  obrottsliga  s-ningen  inom  en 
korsikansk  klan.  Tills  vi  än  en  gång  lär 
oss  s-ning(ens  konst).  S  ningen  utåt  motsva- 
rades ej  av  en  inre  endräkt.  S-ningen  artis- 
terna emellan  ~.  b)  Men  för  de  konserva- 
tive hade  han  kunnat  bliva  en  god  s-nings- 
punkt,  om  han  fått  leva  H.  Reuterdahl. 
Syn.  hålla  ihop  nj  1.  åt  1.  till  ru;  hålla  sam- 
lad; (sning  ibl.O  enighet,  endräkt. 

-häftja  fij;  -ning.  S-ad  med  ett  spänne. 
Några  lägg,  tillfälligt  s-ade  med  sytråd. 
-häktla  m; -ning.  -hängja  m.  Jfr  samman- 
hang. Oftast  friare  o.  bildl.  1)  Ha  sam- 
man i  en  enda  klunga,  rad,  kedja,  ön  är 
numer  ingen  ö,  utan  h-er  medelst  ett  näs  sam- 
man med  fastlandet.  Hela  Rhens  vatten- 
system är  en  s-ande  farled  med  ~  H.  Mörne. 
Längre  västerut  åter,  där  knrsfj^latån  är  mera 
sande  ~  Nord.  Fam.*  2) Di  h-er  jämt  sam- 
man,  kan  inte  alls  vara  åtskilda.  3)  Her 
detta  samman  med  en  annan  svaghet  i  det 
slaviska  kynnet  eller  ~?  Som  så  naturligt 
s-de  med  hans  danska  härstamning.  Detta 
åter  s-er  (på  det  närmaste)  med  ~.  Och  ut- 
öva annan  därmed  s-ande  verksamhet.  4)  Dite 
kunna  prestera  en.  s-ande  tankegång.  Is-ande 
följd.  5)  Hur  h-er  det  här  egentligen  sam- 
man? oftare  'ihop'.  Syn.  jfr  hophänga  lu, 
gå  i  ett,  bilda  ett  (oavbrutet)  helt;  vara 
förbunden  1.  förknippad  (med),  ha  (nära) 
att  göra  (med),  äga  1.  ha  saraband  (med); 
4)  (sande  ibl.:)  o(av)bruten;  5)  förhålla  sig. 
-hÖr|a  m;  -ande  1.  -ig(het).  Jfr  hophöra  o. 
samhörig.  Detta  åter  sammanhör  på  det 
närmaste  med  ~.  De  visste  nu,  att  de  h-de 
sammati  för  livet  och  att  ~.  —  Två  s-ande 
pjäser,  som  icke  böra  åtskiljas.  —  Rörliga 
tings  8-ighet  med  fast  [egendom]  Nord.  Fam.'' 
Allt  är  förutbestämt  /  av  alltets  s-ighet  med 
allt  E.  Diktonius. 


-jämkja  ru;  -ning(sförslag  ra.  fi.).  S-a  lägg- 
biturna,  så  att  de  visa  en  helbild.  Utskottet 
försökte  att  s-a  adelns  och  prästernas  gemen- 
samma tankar  och  framlade  denna  s-ning 
H.  Reuterdahl.  Då  skall  utskottet  söka  att 
de  olika  meningarna,  såvida  möjligt  är,  s-a 
Riksdagsordningen.  Försök  att  sa  de  olika 
ståndpunkterna.  —  Men  s-ningsförslaget 
rönte  ingen  framgång.  Och  det  behövdes 
Mechelins  utomordentliga  s-ningskonst  för 
att  hålla  det  hela  ihop  B.  Estlander. 

-kall|a  nj;  -are;  [-ning].  Sa  sina  vänner 
till  en  överläqgning.  Sa  borgenärerna,  riks- 
dagen. Sa  (till)  ett  möte.  S-ande  ledamot. 
Vid  middagen  hälsades  deltagarna  av  mötets 
sare  kamrer  Lönberg  Tidn.  Upsala  1933.  — 
När  klockorna  k-a  samman  till  gudstjänst. 
-kedjja  m.  S-ade  fördes  fångarna  så  om- 
bord och  ~.  K-as  samman  av  gemensamma 
brott.  Ka  forntid  /  och  framtid  samman 
V.  Rydberg.  Syn.  sammanlänka  ru.  -kittja  ru ; 
-ning.  -klibbla  ru;  -ning.  Att  avtrycken 
fått  k-a  tillsammans  i  ~  Burton-Roosval. 
-kling|a  ru.  Skönl.  [När]  lärkans  sång  med 
trastens  s-ar  E.  N.  Söderberg.  Undersamt 
mitt  mänskohjärta  är,  /  grät  och  löje  k-a 
samman  där  E.  Kihlman,  öv.  Där  de  stäm- 
mor skria  mot  varandra,  som  kuymat  skönt 
sa  Erik  Brogren.  -klistr|a  ru;  -ing.  Att 
göra  kistor  till  mumierna  av  sade  kasserade 
papyrusblad  ~  Dahl-Wieslander.  Sitta  som 
s-ad  (med '^).  -kläm|maiij;-ning.  -knip|aru; 
-ning.  Fröken  Charlott  satt  med  s-en  nmn 
Fanny  Alving.  -knipp|a  ru;  -ning.  Jfr  hop- 
o.  förknippa.  Säkerhetsakten  i  sitt  fulla 
omfång  upptogs  ånyo  och  s-ades  med  frågan 
om  ~  Har.  Hjärne.  Som  slättbo  måste  jag 
emellertid  opponera  mig  mot  s-ningen  Fr. 
Böök.  -knop|a  ru;  -ning.  Fackl.  [Tågets] 
beståndsdelar  f^  dukter),  vilka  sedan  s-as 
till  en  ~  knut  Hj.  Öhrvall.  -knyckl|a  ru; 
-ing.  Där  låg  en  s-ad  tiokronesedel  och  tre 
ensamma  enkronor  'Hasse  Z'.  Och  underst 
hatten,  s-ad,  oformlig.  -knyt|a  ru;  -ning. 
Oftast  bildl.  Trådarna  k-as  fast  samman, 
och  ~.  Och  k-er  samman  brutna  vänskaps- 
band Alfr.  Jensen.  Den  hjärtliga  vä7iskap, 
som  skulle  k-a  dem  samman  för  hela  livet 
J.  B.  Simonsson.  Fastare  s-a.  Och  särskilt 
hans  hänförelse  och  andekraft  besjälade  och 
sammanknöt  snart  alla  de  närvarande.  — 
Försöka  en  s-ning  av  förr  och  nu  H.  Reuter- 
dahl. —  I  de  båda  järnvägarnas  snings- 
punkt.  -knåd|a  ru;  -ning.  -knäppla  ru; 
-ning.  K-a  sina  händer  samman  till  bön. 
Med  s-ta  händer.  —  Blusen  s-es  i  ryggen 
medelst  ~.  -kok|a  ru;  -ning.  Låt  detta  sa 
5  a  6  minuter  och  ~  Sigrid  Nordenfalk. 
Och  slevade  i  sig  st  ris  och  bönor  från  tenn- 
tallrikar H.  Mörne. 

-kom|ma  ru;  -st  (-en,  -er).  1)  S-ma.  a) Där 
kom  folk  samman  från  alla  kanter  och  gjorde 
affärer.   S-ma  till,  (i  och)  för  överläggning. 


1129 


Sammankomma— Sammannita 


1130 


Föreningen  s-mer  i  regel  var  M:e  dag.  b)  Egen- 
domen hade  varit  delad  i  tcä,  men  genom 
giftermål  k-mit  samman,  c)  I  folkvisor  o.  d. 
ibl.  =  'gifta  sig',  'få  varann'.  2)  S-st.  Re- 
ligiösa s-ster.  S-sten  befa7ins  vara  revolutio- 
när, och  polis  inskred.  Upplösa,  uppskjuta 
s-sten.  Utlysa  en  s  st  (till  första  måndagen, 
i  mars).  Ha  sst.  Pä  en  hemlig  sst  beslöts 
nu  ~.  På  s-st  med  de  röstberättigade  enades 
man  om  att  ~.  S-sten  var  talrikt  besökt. 
Försumma  en  s-st,  s-sten.  S-sten  öppnades 
av  ordföranden  med  ~.  Syn.  1)  samman- 
träda, (för)samlas;  2)  sammanträde,  möte. 
-kopplja  m;  -ing.  Egentl.  o.  bildl.  S-ade 
element.  Sa  tre  hundar,  ett  släpp  hundar. 
Som  just  höll  på  att  s-a  två  järnvägsvag- 
nar. —  Jag  förstår  inte,  varför  rösträtts- 
frågan skall  sas  härmed.  Den  ifrågasatta 
s-ingen  med  nykterhetsfrågan  kan  ej  annat 
än  skada  saken.  Söka  sa  två  förklaringar. 
Syn.  förena  (med  koppel),  hopkoppla  oj. 
-krymp  I  a  OJ;  -ning.  Ofta  bildl.  Hur  fä 
trikåväv  att  ej  s-a?  —  Den  väldiga  inlands- 
isen ~  k-te  under  solstrålarnas  inverkan  till- 
sammans ~  E.  Teiling.  —  Mitt  hjärta  k-te 
samman  M.  Isberg,  öv.  —  Tidigt  följande 
morgon,  då  Lautenburg  skulle  försöka  skriva 
kontrakt  med  hojiom,  hade  summan  k-t  sam- 
man till  3,000  mark  Aug.  Falck.  Sa  till 
intet,  -kurja.  Skönl.  Låg  sad  som  en  lek- 
trött  hund  K.  Asplund.  Den  nyanlända  ~ 
k-ar  samman  skuldrorna  ~  Signe  Lagerlöw. 
-lagd  se  sammanlägga,  -läppja  fu;  -ning. 
Egentl.  o.  bildl.  Det  hela  verkade  s-at,  och 
dåligt  s-o  t.  Söka  s-a  ett  söndergånget  äkten- 
skap. Diplomaterna  skulle  nog  nu  som  så 
ofta  förut  lyckas  la  samman  det  hela  Ax. 
Klinckowström.  -let|a  m.  Lyckas  sa  de 
spridda,  delarna.  [Så  att  bitarna]  därpå  mö- 
dosamt måste  s-as  Ax.  Wallén,  öv.  -lev|anj; 
-nad.  I.  Verb.  1)  Om.  icke  jag  funnit  männi- 
skor, med  vilka  jag  pjå  ett  vänligare  sätt 
kunnat  s-a  H.  Reuterdahl.  2)  Hon  som  nu 
sedan  ett  är  hade  skamligt  s-at  med  prästen  ~ 
Fr.  Persson.  II.  Subst.  1)  I  (den)  allmänna, 
den  dagliga,  den  mänskliga  s-naden.  Själv- 
fallet ha  de  [tjeckerna]  genom  sin  länga 
s-nad  med  det  tyska  folket  förvärvat  vissa 
tyska  egenskaper  Öv.  fr.  Bruce  Lockhart. 
Ibland  beskärmar  sig  folk  över  att  f  örståndet 
har  så  litet  att  säga  till  om  i  s-naden  T. 
Segerstedt.  —  Spel  är  en  viktig  mänsklig 
s-nadsform,  och  ~  Hj.  Bergman.  2)  Fridfull 
och  lycklig  snad.  Marias  ~  varma  kärlek 
för  de  sina  och  överseende  gent  emot  maken 
gjorde  deras  s-7iad  lugn  Ada  Rydström.  Den 
äktenskapliga  s-naden.  Syn.  (s-nad:)  um- 
gänge; samliv.  -likn|a;[-ingl.  Det  enda  man 
kan  s-na  orten  med  är  väl  ~.  Syn.  (för)likna, 
jämföra.  -lim{ma  (u;  -ning.  Vid  tillverkning 
av  kartong  använder  man  färdigtorkat  pap- 
per, som  s-mas  Sveriges  Industri,  1936.  6å 
upp  i  s-ningen.    -lopp,  -et,  [  =  ].    Oset  [av 


ostronfrukosten]  tyckes  ha  försports  vida  om- 
kring, ty  det  är  stort  s.  ~  E.  af  Edholm. 
Stort  s.  av  folk  frän  alla  väderstreck.  Syn. 
tillströmning,  sammanströmmande,  (an)- 
samiing.  -lut|a  m;  -ning.  L-a  sina  huvud 
samman  i  viskande  överläggning.  De  sade 
sina  huvuden  D.  Åslund.  Vilka  granskade 
det  med  s-ade  huvuden.  -lys|a  rij; -ning.  S-a 
gudstjänst  i  ~.  -lån|a  ni;  -ing.  Om  han  nu 
verkligen  lyckas  sa  beloppet. 

-lägg|a  ni;  -ning.  1)  Addera  eller  la  sam- 
man. 2)  [Gjut]flaskan  ~  bildar  genom  ra- 
marnas s-7iing  ett  slutet  helt  Nord.  Fam.^ 
Framförande  av  flottgods  i  sammanlagda 
flottar  Lagen.  S-nitiy  av  straff.  3)  Märk 
särsk.  part.  perf.  som  ofta  tjänstgör  som 
adj.  1.  adv.  a)  På  en  sammanlagd  golvyta  av 
4x6  meter  hade  vi  itirett  en  hel  ^ vånings 
på  4  rum  och  kök  Gösta  Bodman.  Frän  åtta 
mexikanska  delstater  —  tned  en  sammanlagd 
yta  tre  gånger  sä  stor  som  Frankrikes  — 
K. -G.  Hildebrand.  Sammanlagda  försäk- 
ringsbeloppet för  ~.  Sanmianlagda  antalet 
renar.  Allt  sannnanlagt  tror  jag,  att  ~  sam- 
manräknat; noga  övervägt,  om  man  tar 
allt  i  beräkning,  b)  Vilka  trakter  jag  vid 
sju  tillfälleyi  besökte  under  sammanlagt  16 
dagar  Alb.  Hallberg.  [HabanaJ  som  1921 
anlöptes  av  22  svenska  åny-  och  motorfartyg 
om  samma7ilagt  85,192  nettoton  Nord.  Fam."'' 
Anslag  på  sammanlagt  552,000  kr.  Stodo 
1934  sammanlagt  92  föreningens  vandrar- 
hem redo  att  ~.  Syn.  hoplägga  ni,  ibl. 
addera  1.  kumulera;  (sammanlagd.)  total, 
hel;  (adv.:)  tillsammans,  i  allt,  se  f.  ö.  in- 
alles. -länk|a  m;  -ning.  Egentl.  o.  bildl. 
Likt  ett  spätine,  som  s-ar  det  gamla  och  det 
nya  Kairo,  ligger  Abditi-palatset  ~  Elsb. 
Funch.  Där  fiskebåtarna  l-ats  samman,  i  en 
stor  halvkrets  N.  \V.  Lundh.  Seden  att  sa 
den  förfördelade  med  förför  delaren,  till  ga- 
rantiför att  den  senare  icke  skall  undkomma. 
På  bryggan  av  betong  och  stål,  /  som  sar 
land  och  stad  G.  Ullman.  —  Diktverkets  ~ 
s-ande  idé  är  idén  om  Bysslands  enhet  Raf. 
Lindqvist.  -10d[|a  ni; -ning.  -10p|a  ni; -ning. 
S-ande  linjer  konvergerande.  »  Vägkorset*  ~ 
där  fyra  vägar  s-a  Reigin  Fridholm,  öv.  — 
Det  tycks,  som  om  två  strömningar  här  lupe 
samman  Ruben  Berg.  Här  löpa  det  stora 
företagets  alla  trådar  samman,  och  ~  Uno 
Eng.  Man  hade  under  dessa  år  en  känsla 
av  att  den  protestantiska  kyrkoledningens 
trådar  s-te  i  Uppsala  Tor  Andrae.  Alla 
maktens  trådar  s  te  i  guvernörens  hand  Annie 
Furuhjelm.  Syn.  korsa  varann,  träffas  i 
en  punkt,  förenas;  samlas. 

-malla  m;  -ning.  Jfr  sammala.  Det  s-da 
vetemjölet  (Grahammjöl)  Fru  Högstedt.  — 
En  sen  blandning  av  glete  och  sand  Eken- 
berg-Landin.  -nit|a  ni;  -ning.  S-as  ~  med 
antingen  enkel  eller  dubbel  nagelrad,  i  vilket 
sistnämnda  fall   naglarna  sitta  i  sicksack 


1131 


Sammanoka — Sammansluta  (sig) 


1132 


Nord.  Fam.^  -ok|a  ru;  -ning.  Och  s-ade  dem 
sorglöst,  även  om  de  voro  omaka  Karlfeldt. 
-packja  ru;  -ning.  Egentl.  o.  friare.  P-a 
samman  sina  grejor  och  ge  sig  av.  —  Sad 
snö.  Hopen  p-ade  sig  samman,  sd  knappt 
en  tumsbredd  mark  fanris  övrig.  Och  av- 
lossade sina  gevär  mot  den  (tätt)  s-ade  folk- 
hopen. -par|a  m;  -ning.  S-a  olikartade  männi- 
skor. —  Lugn  besinning,  sad  med  mod. 
-pass|a  fiJ;  -ning.  I  fri  form  även  intr. 
Söka  sa  bitarna  av  den  sönderslagna  bysten. 
—  Människor,  som  inte  pa  samman  för 
två  styver.     -plock;  -|a  (-are,  tekn.;  -ning). 

1)  Är  icke  —  som  en  svensk  diktsamling 
oftast  är  —  ett  s.  av  själstillstånd  från 
olika  tidpunkter  och  platser  '^  Hj.  SöderSerg. 

2)  Ett  virrvarr  av  tillfälligt  sade  notiser 
utan  nåqon  som  helst  röd  tråd.  -press|a  ru; 
-ning.  De  av  rullnings  maskinen  till  en  klump 
s-ade  [tejbladen  Nord.  Fam.'-'  —  Med  dystert 
sammandragna  ögonbryn  och  hårt  s-ade  läp- 
j>ar  J.  Granlund,  öv.  Och  hennes  hjärta 
s-ades  av  sorg  vid  tanken  på  att  ~  E.  Grip. 
Med  av  ilska  s-ad  röst  ~.  Det  är  märk- 
värdigt allt  vad  han  i  denna  Ulla  dikt  lyckats 
sa  av  ~.  3)  a)  Sare  för  luft  (vid  bläsfrar) 
A.  Odencrants.  b)  Inte  tåla  vid  s-ningen, 
sd  stark  s-ning.  -rafs|a  ru;  -ning.  Hon  r-ade 
i  en  hast  samman  sina  sygrejor  och  försvann 
i  ett  inre  rum.  En  i  hast  s-ad  förpostkedja 
av  vita  ~  K.  Bruhn.  En  s-ad  hop  av  despe- 
rata element.  En  i  hast  sad  besättning. 
-ringla  ru;  -ning.  Ra  samman  (till  hög- 
mässa). Sningen  [i  Ramsta]  utbjöds  till 
den  lägstbjudande  Tidn.  Upsala  1922.  Syn. 
ringa  (sista  ringningen)  till  gudstjänst. 
-ringlja  (sig)  ru.  Ligga  sad  som  en  orm. 
-rot|a  sig  ru;  -ning.  Blott  'bildl.'  Sa  sig 
för  att  störta  den  sittande  regeringen.  Syn. 
sammangadda  sig  ru.  -rull|a  ru;  -ning.  Hun- 
darna dåsa  s-ade  i  kanotens  botten  H.  Söder- 
hjelm, öv.  De  smidiga  papyrusbladen  läm- 
pade sig  förträffligt  att  r-as  samman,  var- 
vid ~  Dahl-Wieslander.  Med  i  spetsen  starkt 
s-ade  blad.  -räfs|a  lu;  -ning.  S-a  höet  på  val- 
lar och  jämna  ängar  Nord.  Fam,-  -räkn|a  ru ; 
-ing.  S-ar  man  nu,  småsummorna  i  de  två 
kolumnerna,  böra  slutsummorna  bli  desam- 
ma.    Rösts-ing. 

-satt  se  sammansätta,  -sinkja  ru;  -ning. 
Kommodens  litet  kantskadade  handfat,  vars 
botten  är  s-ad  i  ett  kors  R.  Holmström. 
-sintrja  ru;  -ing.  Tekn.  Då  pä  samma  gång 
själva  godset  s-ar,  så  att  det  ej  längre  är 
^orös^  Ekenberg-Landin.  Goiom  sanden  före- 
kommes  [glas] pärlornas  s-ande  Nord.  Fam.^ 
-sjudja  ru;  -ning.  I  dessa  väldiga  kärl  ~ 
sjudas  tablettingredienserna  samman  An- 
nons, 1935.  -sjungning,  -en.  S-en  kan  börja 
först  sedan  stämtnorna  övats  var  för  sig. 
-sjunk|a  ru;  -ning.  Oftast  som  perf.  part. 
1)  Som  pålägg  på  s-na  gärdesgårdar  H. 
Juhlin  Dannfelt.  Innan  ännu  stukan  sjunkit 


samman.  Som  en  s-en  brasa.  2)  Hon  hade 
blivit  så  gammal,  /  så  sen  och  grå  Ernst 
Josephson.  Sitta  tyst  och  s-en  (och  grubbla 
över  '^).  -skjut|a  ru;  -ning.  1)  Egentl.  Sängen 
stod  om  dagarna  sen  och  drogs  ut  till  bädd- 
ning.  2)  Bildl.  Penningar  sammanskötos 
för  ändamålet,  och  ~  H.  Gummerus.  S-a 
penningar,  en  summa  till  belöning  åt  ngn. 
Syn.  hopskjuta  ru;  göra  (ett)  sammanskott, 
företa  1.  göra  (en)  insamling,  bidra  var  o. 
en  med  sin  andel,  -skott.  Blott  bildl., 
jfr  föreg.  [Då  honorar]  till  inspektor  skulle 
utgå,  gjordes  dessutom  allmänt  s.  efter  råd 
och  lägenhet  Bert  Möller.  S-et  överlämnades 
jämte  medaljen  j)å  själva  årsdagen  av  händel- 
sen (den  hopskjutna)  'summan'.  Syn.  in- 
samling, -skrapja  ru;  -ning.  V)  Askan  s-as 
med  en  skyffel  och  ~.  2)  Bildl.  För  att 
kunna  s-a  de  väldiga  summor,  som  godsherren 
behövde  Sven  Walberg,  öv.  Sotn  lyckats 
skrapa  samman  vad  som  behövdes  till  bil- 
jetten. -skriv|a  [ru];  -ning.  1)  S-ning  och 
särskrivning  av  sammansättningar.  Ordet 
ses  av  Sv.  Akademien.  2)  Han  hade  s-it 
en  liten  enaktspjäs,  som  uppfördes  vid  ~. 
-skrumpnja;  -ing.  Varvid  bladet  inom  kort 
s-ar  samman.  -skruv|a  ru;  -bar;  -ning.  Två 
med  träskruvar  s-bara  bräden  B.  Oldenburg. 
-slaggja  (sig)  ru;  -ning.  Som  stenkol 
slaggas  samman,  när  det  är  utbränt,  slaggar 
folk  sig  samman,  när  den  självständiga 
tanken  slocknat  T.  Segerstedt.  -slagning 
se  sammanslå.  -slingr|a  (sig)  ru;  -ing. 
Tätt  s-ade  fann  man  dem  äntligen  i  ~.  Lek- 
fullt sade  arabesker  Maths  Holmström. 
-slutja  (sig)ru,  -slöt,  -slutit,  -as;  -ning  (-en, 
-ar;  -sanda  m.  fl.).  I.  Vanl.  verbformer. 
1)  'Egentl.'  Innan  musslan  åter  hunnit  sa 
sig.  Kalkblad,  sande  sig  om  ~.  2)  Bildl. 
Landets  ägghandlare  sa  sig  Sv.  Dagbl.  1932. 
S-a  sig  för  gemensamma  strävanden.  Fin- 
lands olycksfallsförsäkringsbolag  ha  s-it  sig 
till  ett  förbund  för  samarbete  mellan  bola- 
gen ib.  1920.  Att  samtliga  värnförbund  [i 
.Österrike]  med  undantag  av  bondevärnen 
skola  s-as  till  en  T>värnfront>  och  ~  Upsala 
Nya  Tidn.  1934.  Klanen,  vilken  tidigare 
levde  s-en  även  till  det  yttre  i  hela  byar, 
orter,  stadskvarter  eller  ~  Öv.  fr.  K.  Nohara. 
II.  S-ning.  Ofta  bildl.  1)  Abstr.  a)  Vid 
skalets  långsamt  skridande  s-ning.  h)  Svenska 
officers  förbundet,  som  bildades  i  fjol  genom 
s-ning  av  officersföreningar  vid  regementen 
och  kårer  landet  runt  ~  Sv.  Dagbl.  1933. 
Vore  det  icke  lämpligt,  att  städerna  tillgodo- 
gjorde sig  den  nytta,  som  låg  uti  s-nings- 
tanken?  E.  Palmstierna.  2)  Konkr.  En  ny 
opolitisk  s-ning  av  jordbrukare,  Lantmännens 
producent  förbund  ~  1928.  '  Qeflepojkarne' , 
den  livaktiga  s-ningen  mellan  förutvarande 
elever  vid  Gävle  högre  ollm.  läroverk '^1928. 
Bilda  en  s-ning  med  ändamål  att  ~.  Den 
på  våreti  W 16  grundade  s-ningen  ^Rysslands 


1133 


Sammansluta  (sig) — Sammanställa 


1134 


undertryckia  folks  förbund*  H.  Gummerus. 
S-ningar  till  värn  för  hem  och  liv  Ackté- 
Jalander.  S-ningar  för  sällskapligt  umgänge 
Gurli  Linder.  JJe  tre  stora  exportsningarna, 
Pappersbruksföreningen, Cellulosaföreningen 
och  Träsliperiföreningen  B.  Estlander.  De 
kvinnliga  kdrs-ningarnas  centralrdd  1920. 
Utgör  rikss-ning  för  länsföreningar  med 
samma  uppgift  Nord.  Fam.'^  Syn.  1. 1)  till- 
sluta riJ;  2)  slå  (sig)  ihop,  förenas;  II.  (ibl.:) 
förbund,  förening,  association,  union,  fusion, 
korporation,  sällskap,  -slå  lu ;  -slagning  (-en, 
-ar;  -splan  m.  fl.).  I.  Vanl.  verbformer. 
1)  Mer  egentl.  Sid  (till)samman(s)  några 
bräder  till  en  låda.  Av  bräder  s.  en  likkista.  — 
Sid  händerna  samman  av  förväning.  Väva 
valmar  och  sid  tillsammans  och  låta  skott- 
spolen gä,  gå.  —  Dä  vågorna  slogo  samman 
över  hans  huvud.  Mimosor,  som  samman- 
slagit sina  blad  efter  beröringen.  —  Och 
hennes  käftar  slogo  tillsammans  med  metall- 
klang 'Varghunden'.  —  S.  alla  skvättarna  (i 
en  större  flaska).  2)  Bildl.  a)  Kalmar  och 
Visby  stift  synas  icke  vilja  bli  sanmian- 
slagna  (till  ett).  Varefter  körerna  s-s.  [Två 
av  bröderna,  Sven  och  Abrahatn,  ha]  blivit 
sammanslagna  till  en  person  loider  namnet 
Sven  Abraham  S.  L.  Törnquiet.  b)  Refl. 
Han  och  en  kamrat  slå  sig  samman  och 
rundhugga  [träjstycket  E.  Mjöberg.  Slå  sig 
(till)samman(s)  om  ngt,  om  att  ■^.  II.  Sam- 
manslagning. Märk  särsk.  Försvarsdeparte- 
mentens sammanslagning.  Genom  en  sam- 
manslagning av  riksbokslutshyrån  och  revi- 
sionsavdelningen Sv.  Dagbl.  1912.  Samman- 
slagningen av  dessa  båda  samhällen  [Buda 

0.  Pest]  till  en  verklig  huvudstad  V.  Langlet. 
—  Och  även  här  voro  olika  sammanslag- 
ningsplaner tmder  övervägande  Ax.Claeson, 
öv.  Syn.  jfr  hopslå  ru.  -släpja  ni;  -ning. 
Denne  s-ar  titnret  i  upplag  ~  O.  Bucht.  — • 
Alla  de  lån  och  inflytanden  de  litteratur- 
historiska genealogernas  myrflit  släpat  sam- 
man vid  studiet  av  Beaumarchais  verk  E. 
Kihlman. 

-smid|a  fij;  -ning.  Egentl.  o.  bildl.  T.  e. 
S-a  ränker,  -smältja  tu;  -ning.  Träns.  o. 
intr.  I.  Mer  egentl.    1)  Sa  silver  och  tenn 

1.  Smälta  (till)samman(s)  silver  och  tenn  1. 
silver  och  tenn  samman.  Indränkta  med  en 
s.  blandning  av  harts  och  terpentin  Ekenberg- 
Landin.  [Det  är  inte  utan  orsak,  som  Hawaii- 
öarna  kallas]  grytan,  där  allt  s-es  tillsam- 
mans Elsb.  Fnnch.  2)  Som  vaxet,  drivan  smäl- 
ter samman  i  solen.  Det  är  en  s.  rubin, 
blev  svaret  Hj.  Söderberg.  II.  Bildl.  1)  Träns. 
[Lär  sig  Gauguin]  att  som  de  persiska  matt- 
vävarna sa  de  mest  glödande  färger  till  en 
harmoni,  däv^  K.  Fåhrseus.  Lyckades  s-a  de 
skilda  sångerna  Ull  ett  väldigt  epos  ~.  Socialt 
s-a  de  tvä  klasserna.  2)  Intr.  a)  S-a  med  öv- 
riga samhällsklasser.  I  Munchs  natur  möttes 
utan  att  förenas  eller  s-a  tvenne  motsatta 


strömningar  K.  Fåhrseus.  Att  tvenne  sär- 
skilda berättelser  smultit  samman  i  en  Y. 
Hirn.  Hos  honom  var  alltid  romantiken  8. 
med  en  smxila  rokoko.  Men  när  det  kvällats 
och  konturlöst  allt  /  i  stilla  skymning  mjukt 
har  sammansmultit  E.  Brogren.  Linjerna 
smälte  samman  för  ögat  på  detta  avstånd. 
—  I  sitt  slutgiltiga  skick  är  Afton- Qvädet 
i  själva  verket  en  s-ning  av  två  olika  dikter 
N.  Afzelius.  b)  Under  vakna  nätter  växer  / 
sorgen  till  ett  torn  ibland,  /  men  i  morgon- 
sol den  s-er  /  saynman  till  ett  korn  av  sand 
Magda  Bergquist.  Vår  knappt  tilltagna  pro- 
viant smalt  sammayi  och  ~  L.  Munsterhjelm. 
För  dyrt  för  vår  sammansmultna  reskassa. 
Men  hans  förmögenhet  hade  genom  dessa 
spekidationer  smält  samman  till  ett  mini- 
mum. Syn.  hopsmälta  (u.  -sno  lu.  Träns, 
o.  intr.  S.  ett  tåg  av  ~.  Där  risiga  buskar 
sno  sig  samman  till  ett  virrvarr.  -snörja  ni ; 
(-n)ing.  1)  Kängor,  som  snördes  samman  med 
remmar.  Nattrock,  som  s-es  med  en  virkad 
kor  dov  g.  2)  Ty  halsen  var  sd  s-d,  att  jag 
knappt  kunde  andas  Ad.  Hillman,  öv.  E^i 
ångestkänsla  strupen  st  S.  Dahllöf.  Kände 
min  strupe  sas  ~.  —  Oron  växer,  snör  sam- 
man hennes  hjärta  R.  Holmström.  En  okänd 
ångest  s.  mitt  hjärta  A.  Fahler.  Mitt  hjärta 
s-(e)s  av  ängslan  ~.  Med  st  hjärta.  Syn. 
hopsnöra  ni;  sammankrympa  ni.  -snörpjani; 
-ning.  Hopsy  ni,  hopdra(ga)  ni.  -spar|a  ni. 
Förmögenhet  förvärvas  icke,  den  s-es.  Med 
sina  s-da,  sade  slantar,  -spikja  ni;  -ning. 
Trumma  ~  bildad  av  flata  stenar,  en  genom- 
borrad trästock  eller  s-ade  jilankor  Nord. 
Fam.^  -spinn|a  ni.  övervintra '^  i  ett  lar vbo 
av  fast  sammanspunna  blad  N.  A.  Kemner. 
-splits|a  ni;  -ning. 

-stampja  m;  -ning.  Föga  multnad  möss- 
eller  bränntorv,  som  ävenså  mycket  noga  s-as 
H.  Juhlin  Dannfelt.  -strål|a  ni ;  -ning.  Gärna 
bildl.  Att  alla  Böhmens  farleder  och  vägar 
stråla  samman  i  Prag  Gnat.  Bolinder.  Att  ord 
och  sinnevärld  aldrig  mera  oförmedlat  s  at 
än  just  inom  teatern  A.  Beijer.  -ström  j  ma  ni; 
-ning.  S-mande  folkskaror,  -stå  ni.  Mest  fri 
form  o.  (nyare)  skr.  Hur  kan  detta  stå  sam- 
man med  upjigiften  om  stadens  övergivande? 
Den  japanska  sagodiktningen  och  diktkonsten, 
vilka  så  intimt  stå  samman  med  national- 
karaktären  E.  v.  Wendt.  Detta  sammanstod 
icke  med  v.  Haartmans  byråkratiska  tänke- 
sätt B.  Estlander.  Syn.  gå  (väl)  ihop  (med), 
stämma  1.  harmoniera  (med).  -ställ|a  ni; 
-ning.  Oftast  friare  1.  bildl.  1)  Vi  s-de  pro- 
grammet, och  ~  Öv.  fr.  Nellie  Melba.  En 
färgharmoni,  s-d  med  den  subtilaste  käns- 
lighet B.  Hintze.  I  sin  säregna  färgs-yiing: 
gula  väggar,  gråa  knutar,  bruna  fönster- 
karmar, bruna  luckor  och  dörrar  och  grönt 
skrank  i  dörröppningen  N.  P.  Ödman.  Den 
nedan  s-da  tablån  över  ~.  Alla  rapporter, 
som   inlupit  från   det  vita  underrättelsevä- 


1135 


Sammanställa — Sammansätta 


1136 


sendet  i  Sydfinland,  s-des  av  Alfthan  och 
telegraferades  till  Mannerheim,  som  '^  B. 
Estlander.  Föreliggande  lilla  urval  av  ame- 
rika-svensk  diktning,  som  s-ts  av  ~  R.  Bries- 
korn.  Arbetet  med  2}("*'Sonregistreis  s-ande 
Y.  Brilioth.  2)  Kan  icke  utan  vidare  s-as 
7ned  ~  ibl.  nära  'jämföra'.  Den  gamla 
retoriken  hade  en  särskild  term  för  skenbart 
motsägande  s-7iing:  oxymoron  N.  Svanberg. 
-8täm|ma  m ;  [-ning].  Skr.  1)  Vid  frågornas 
behandling  i  beredning  och  konselj  hade  vi 
ofta  s-mande  åsikter,  och  ~  H.  Reuterdahl. 
Ett  gott  bord  och  en  liten  väl  s-d  vänkrets 

0.  Wieselgren.  Nyrops  rådhus  står  lika  s-t 
med  staden  Köpenhamn  som  Tessins  slott 
med  staden  Stockliolm  Ragn.  Östberg.  E7i- 
ligt  allas  s-mande  vittnesbörd  ~.  Vittnenas 
s-mande  utsago  visar  tillfullo  ~.  S-ma  i  allt 
väsentligt.  2)  S-ma  folket  till  ting  1.  Stämma 
folket  samman  till  ting.  1)  överensstämma, 
vara  samstämd;  2)  (8ammau)kalla,  stämma. 

-stört|a  m;  -ning.  Intr.  1)  Egentl.  Braket 
av  hus,  som  störta  samman,  av  s-ande  hus. 
Huset  hotar  att  störta  samman.  De  s-ade  res- 
terna av  ett  gammalt  vakttorn.  Faller  till 
marken  med  ungefär  samma  effekt,  som  då 
ett  tält  störtar  samman  B.  Forell.  2)  Bildl. 
Vänta  tills  den  dag,  dä  den  ryska  kolossen 
s-ar  inifrån  ~  Z.  Topelius.  Hela  den  röda 
fronten  vid  Filpula  hade  på  tvä  eller  tre 
dagar  sat  B.  Estlander.  Då  genljudet  av 
s-ande  troner  fyller  Europ)a  E.  Lampén. 
Efter  dubbelmonarkiens  [Österrike-  Ungerns] 
s-ande.  En  del  av  Kringeleins  världsordning 
hade  störtat  samman  ^  Gerda  Marcus-Fall, 
öv.    Syn.  instörta  ru,  läggas  1.  falla  i  ruiner 

1.  i  grus  och  spillror,  sönderfalla  m,  grusas, 
raseras,  -stöt;  -a;  -ning  (-en,  -ar;  -solycka). 
1)  Nästan  endast  friare  o.  bildl.  Allt  gick 
efter  uträkning,  till  dess  det  blev  en  så  häf- 
tig 8.  mellan  tvenne  avdelningar,  att  ~  L. 
W.  Stjernstedt.  Att  det  kommit  till  en  all- 
varlig 8.  mellan  holsjevikerna  och  tjeckerna 
i  Sibirien  Öv.  fr.  Bruce  Lockhart.  2)  S-a. 
a)  S-ande  godståg,  3  vagnar  krossadel  Då 
vårt  fartyg  s-te  med  en  ångare  ~.  b)  Där 
ägorna  s-te  1.  stötte  samman.  Fjärran  i  nor- 
den, U7igefär  där  Karelen,  Savolax  och  Öster- 
botten sa  ^  B.  Gripenberg.  S-ande  ägor. 
c)  Och  ingen  vet,  vart  färden  bär  /  och  om 
stigarna  s-a  C.  N.  Hedegård.  —  Då  vi  stötte 
snmynan  j)å  någon  stig  i  björksnåren  E. 
Wallquist.  d)  Flera  omständigheter  s-te  för 
att  ~.  På  grund  av  s-ande  omständigheter. 
3)  S-ning.  a)  S-ningen  var  våldsam,  och  bägge 
bilarna  blevo  till  skrot.  —  En  s-nhigsolycka 
ute  på  linjen,  som  kostade  sjutton  människo- 
liv Marika  Stjernstedt.  b)  Räknade  hela 
världen  med  eri  s-ning  mellan  oss  [Japan] 
och  U.  S.  A.  ~  Öv.  fr.  K.  Nohara.  Lyckades 
undgå  varje  sning  med  gendarmerna.  En 
s-ning  var  oundviklig  och  ~.  —  Den  nästan 
enda  snipig,  som  jag  under  denna  tid  funnit 


i  protokollen,  mellan  rektor  och  konsistori- 
um ~  H.  Schiick.  [Söderbloms]  förmåga  att 
snabbt  fatta  varje  situation  och  i  frid  reda 
upp  alla  s-ningar  Öv.  fr.  N.  Glubokovski. 
Mildra  s-ningarna.  Syn.  1)  jfr  3  (sam- 
manstötning); 2)  a)  kollidera,  stöta  ihop, 
torna  emot  varann;  b)  gå  ihop,  gränsa  till 
varann;  c)  mötas  1.  träffas  (tillfälligtvis); 
uppträda  1.  inträffa  samtidigt;  3)  a)  kolli- 
sion, 'krock',  karambolage';  b)  samman- 
drabbning, konflikt,  kontrovers,  strid,  (ibl. 
nära:)  misshälligheter,  tvist(er),  'skärmyts- 
ling',  ofred,  träffning. 

-svets|a  nj;  -ning.  Egentl.  o.  bildl.  Svetsa 
kroater,  slovener  och  serber  samman  till  en 
jugoslavisk  stat  Öv.  fr.  Bruce  Lockhart. 
-svärj |a  sig;  -ning.  1)  S-a  sig  mot  rege- 
ringen, för  att  störta  regeringen.  Den  gången 
de  sammansvuro  sig  mot  ditt  liv,  och  ville 
taga  ditt  liv.  —  Under  denna  tid  tycktes 
allting  s-a  sig  mot  honom  S.  Lagerlöf.  Allt 
sammansvor  sig  för  att  bereda  1.  till  hans 
undergång.  2)  De  sammansvurna  hade  över- 
e7iskommit  att  träffas  vid  ~.  En  av  de  sam- 
ma7xsvur7ia,  mer  säll.  En  samma7isvuren. 
3)  Delta  i  e»  s-ning.  Göra,  förbereda  en 
s-ning.  Men  s-7iingen  upptäcktes  i  förtid. 
Amos  förehar  en  sning  Bibeln.  En  s-ning  an- 
stiftades 7not  hono7n  i  Jerusalem  ib.  S-ningen 
växte  i  styrka  ib.  Syn.  sammangadda  1. 
-rota  sig,  konspirera;  samverka,  förena  sig; 
(s-ning:)  stämpling(ar),  listigt  anslag,  hem- 
liga anläggningar,  ränker,  komplott,  kon- 
spiration, -sy  ni;  -ning.  Fyra  stycke7i  sys 
samma7i  parvis.  S-ddes  till  långa  räckor  ~ 
C.  Sahlin.  Vai-på  kante7-7ia  s-s.  Än  en  nerv- 
s-ning,  än  en  ryggmärgsskada  ~  Sv.  Dagbl. 
1916.  -sätt|a  [m];  -satt  (  =  ,  -are;  -het);  -ning 
(en,  -ar;  -sled,  -et  1.  -en,  =  1.  -er).  I.  Vanl. 
verbformer.  1)  Det  är  i7ite  lika  lätt  att  åter 
sa  ngt  sÖ7idertaget.  2)  Sätt  i7xte  de7ti  (till)- 
sa7nman(s) ,  di  tål  inte  varann.  —  Sätta  sa7n- 
ma7i  två  ord,  so7n  inte  passa  att  stå  till- 
samma7is.  3)  Sa  ett  spex,  ett  tabell,  mat- 
sedeht  för  e7i  festmåltid.  4)  Hur  har  nz  tä7ikt 
er  (att)  sa  kommittén?  5)  Verb,  samynan- 
satta  yned,  som  kunna  s-as  med  förstärk- 
tiingsord  (t.  e.  blockläsa,  stormsupa) .  6)  'Sam- 
mansatt' som  adj.  Tämligen  8ntnma7isatt  till 
si7i  natur.  Ha7i  var  en  än  satnmansattare 
natur,  en  7iatur  pd  mycket  gott  och  mycket 
ont.  —  Slättluften,  i  hela  sin  samma7isatt- 
het  av  7njuka  skiftningar,  glittrar  också  i 
ha7i8  verk  ~  Erik  Kihlman.  II.  Sning. 
1)  SÖ7idertag7ii7ig  och  sning  (av  77iaski7ie7) . 
Själva  s-ningen  tar  i7\te  lång  tid.  2)  S-ni7ig 
av  läkemedel,  preparat.  Undersöka  s-ni7igen 
av  de  oyyistridda pilleryia.  Läkemedlets  sning 
hemlighålles.  3)  Att  ma7i  ej  ka7i  a^mat  än  ~ 
föru7idra  sig  över  en  dylik  karaktärss-niyig 
E.  Skarstedt.  4)  Utskottets  s-ni7ig  tyiåste 
anses  rättvis.  Riksdagens  s-ning  och  verk- 
samhetsformer.   5)  Språkv.    Enkla  ord  och 


1137 


Sammansätta — Sammantränga 


1138 


sningar;  till  de  sista  ansluta  sig  även  en 
hel  del  avledningar,  t.  c.  de  pä  -dom,  -het 
och  -skåp  samt  ' prejixavlednivtjnr'  som  er- 
fara, bekomma  osv.  I  s-ning  med  ett  verb 
blir  betydelsen  gärna  transitiv.  —  Genom 
sin  sningsbarhet  Gust.  Cederschiöld.  Med 
eller  utan  -s-  i  s-ningsfogen.  Första  s-nings- 
leden  förkortas  därvid  gärna  till  ~.  Tonen 
faller  då  pä  senare,  sista,  andra  s-nings- 
ledet.  Syn.  I.  hopsätta  nJ;  uppsätta  ai;  (ibl.:) 
avfatta,  författa,  komponera;  (sammansatt 
ibl :)  'invecklad'  1.  'blandad';  II.  hopsättning 
osv.,  anordning;  avfattande,  utarbetande; 
förening  (av  ingredienser),  syntes;  konstruk- 
tion, struktur,  blandning;  sammanställning, 
kombination,  komposition;  sammansatt  ord, 
kompositum.     -söka  oj,  skr. 

-ta|(ga)  nj;  -gning.  1)  Sgning  av  maskor 
vid  stickning.    Maskorna  s-gas  två  och  två. 

2)  Dessa  små  detaljer,  som  varför  sig  iiigen- 
ting  äro,  men  som  s-gna  betyda  ett  helt  dags- 
verke. Allt  s-get  uj)pgår  din  skuld  nu  till  ~. 
De  pratade  och  snattrade  värre  än  alla 
skånska  kajor  och  råkor  s-gna  Sigrid  Stjern- 
swärd.  3)  Skönl.  Efter  någon  timme  tog 
hon  samman  all  sin  viljekraft  och  ~  Karin 
Ek.  Men  så  var  det,  som  om  han  tagit  sig 
samman,  och  han  kallar  till  sig  Luka  och 
säger:  ~  Öv.  fr.  N.  Ljeskov.  Syn.  (ibl.:) 
hoplägga  rij ;  (s  gen :)  tillsammans ;  (ta  sig  sam- 
man:) samla  sin  energi,  samla  sig,  rycka 
u'pp  sig.  -trumjma  m;  -ning.  Mest  bildl. 
Släktingarne  t-mades  samman,  och  det 
blev  ett  gruvligt  lamenterande  Emil  Kléen. 
-trycklatu;  -lig  (-t,  -are;  -het); -bar  (-t; -het); 
-ning.  I.  Vanl.  verbformer.  1)  S-a  en  gas, 
en  vätska.  Kompriynerad  (s-t)  luft.  2)  De 
modärna,  tvådelade  [kna2:)parnaj ,  vilkas  ena, 
nitartade  del  stickes  genom  tyget  och  därefter 
s-es  oupplösligt  med  den  andra  Nord.  Fam.^ 

3)  Långsträckt  kroppsform,  hög,  st  stjärt 
Nord.  Fam.^  (om  en  fossil  ödla).  Med  en 
låg,  s-t  panna,  i  vilken  ~  Jos.  Kjellgren. 
Med  ~  glesblommiga,   s-ta  ax  Nord.  Fam.^ 

4)  Medan  de  gamla  generat  t-te  sig  tillsam- 
mans i  ena  hörnet  Riwkin-Brick,  öv.    5)  S-a 

fiendens  front.  II.  Adj.  o.  subst.  1)  Gärna 
fackl.  S-bara,  s-liga  gaser.  Kroppars  ~  s-lig- 
het  Nord.  Fam.-  Lagen  angående  gasers  s-lig- 
het  Sv.  Arrhenius.  2)  S-ning.  T.  e.  Den 
sning  av  fronten,  som  ~  Sv.  Dagbl.  dec. 
1916.  Syn.  hoptrycka  (U,  komprimera,  kon- 
densera osv.;  ibl.  inbuckla  ru  1.  intrycka  m. 
-tråcklja  ru ;  -ing.  En  rock,  som  var  lappad 
och  s-ad  på  alla  kanter  Jos,  Kjellgren.  — 
Inlagda  mindre  berättelser,  som  '^  löst  täts 
tillsammans  med  varandra  och  med  det  hela 
Ups.  Nya  Tidn.  1921. 

-träd|a  m;  -e  (-t,  -n;  -sdag  m.  ti.  se  II). 
I.  Sa.  Fria  former  ovanligare  o.  gärna 
skönl.  1)  S-a  på  bestämda  tider.  Utskottet 
s-er  för  överläggning  torsd.  kl.  6.  Urtima 
riksdagen,  som  s-de  den  20  juni  ~.    Rätten 


s-er  i  och  för  ~.  Konsistoriet  s  er  å  vanlig 
lokal  lord.  den  ~.  2)  T-a  samman  och  av- 
göra frågor  om  medborgares  liv  och  död. 
II.  Se.  1)  Kalla(s)  till  se.  Utfärda  kallelse 
till  se.  Uppnkjula  set.  Hålla  s-e.  När  skall  du 
kalla  oss  till,  ha  s-e?  Förenitigen  har  sitt  ordi- 
narie vdrs-e  den  ~.  Jag  måste  gä  på  se. 
Aldrig  gä  på  s-en.  Ska  du  nu  på  s-e  igen? 
Ej  infinna  sig  på,  till  s-et.  Sitta  ordförande 
på,  vid  set.  Kommittén  satt  dag  och  natt  i 
se,  och  ~  Öv.  fr.  H.  W.  Nevinson.  Yttra 
sig  på  s-et.  På  s-e  med  väghållningsskyldige 
beslöts  nu  ~.  Under  jjågående  s-e.  S-et  drog 
ut  ända  till  midnatt.  Förberedande,  ordi- 
narie se.  I  s-ena  märkte  man  icke  minst 
vilken  överlägsen  personlighet  han  [Söder- 
blom] var  J.  Nyrén.  iSe  av  borgenärer.  Av- 
sluta set  med  ~.  —  Förenings-,  borgenärs-, 
kommitté-,  utskotts-,  domstols-,  tings-,  stads- 
fullmäktige-, styrelse-,  direktions-;  års-,  kvar- 
talss-e.  Stadsfullmäktiges  sluts-e  för  året. 
2)  Det  nu  samlade  frikyrkliga  predikant- 
mötets sista  s-esdag  Tidn.  Upsala  1921.  Ut- 
skottet har  därefter  ~  dt  denna  fråga  ägnat 
alla  s-esdagar  xdom  en  ~.  Högtidliga  och 
mystiska  s-eskallelser  B.  Sjöberg.  Utgifterna 
för  s-eslokalen.  Riksdagens  s-esort  det  året 
blev  Norrköping.  Ä  borgmästarens  sesrum 
d  rådhuset  i  Uppsala  Annons  1933.  Fest- 
salen och  s-esrummen.  S-essal  för  allmän- 
heten uthyres  i  bankens  valvavdelning  Tidn. 
Upsala  1920.  Kungl.  kung.  ang.  ändrad 
s-estur  i  Sollentuna  och  Färentuna  härads 
domsaga.  Syn.  I.  (för)samlas,  infinna  sig  till 
sammankomst,  sammankomma  m;  II. sam- 
mankomst, stämma,  möte,  (ibl.  nära:)  ting, 
konferens,  konvent,  konselj,  session,  sitt- 
ning, seans,  plenum. 

-träffja  m.  I.  Vanl.  verbformer.  1)  S-a 
händelsevis  (pä  torget).  Jag  hade  överens- 
kommit att  sa  med  dem  här.  Vi  hade  kom- 
mit övere7is  om  att  s-a  hos  dig.  2)  Här  sade 
trenne  omständigheter,  vilka  var  för  sig 
ingenting  skulle  betytt.  Sande  omständig- 
heter gjorde,  att  ~.  3)  Det  sar  alldeles  med 
mina  egna  synpunkter.  II.  Subst.  1)  Och 
hade  ett  långt  s-ande  med  sir  lan,  som  ~ 
Öv.  fr.  H.  W.  Nevinson.  Om  jag  undantar 
några  tidigare  flyktiga  s-anden  ~  K.  O.  Bon- 
nier. Det  stora  avståyidet  hindrar,  att  s-an- 
dena  under  terminen  bli  sä  mänga  E.  Wall- 
quist.  2)  Ett  egendomligt,  tillfälligt  s-ande. 
Ett  s-ande  av  ogynnsamma  omständigheter. 
Ett  lyckligt  s-ande  gör,  att  ~.  Det  finnes 
underliga  sanden  här  i  världen  W.  Söder- 
hjelm. Syn.  I.  1)  möta(s),  råka(8),  träffa(s); 
2)  komma  1.  infalla  samtidigt,  (på  en  gåne) 
tillstöta;  3)  (överens)stämraa  (ru);  II.  1)  (till- 
fälligt 1.  överenskommet)  möte.  -träng|anj; 
-|d  (-t,  -dåre;  -dhet);  -ning.  Egentl.  o.  bildl. 
Tas  samman  inom  ett  snävt  område.  Ta  sig 
samman  i  en  liten  avlägsen  by.  Den  andra 
upplagan  har  fr.  o.  m.  s.  417  ett  något  s-dare 


1139 


Sammantränga— Sammetslen 


1140 


tryck,  så  att  ~  E.  Colliander.  Om  han  hade 
t-t  samman  det  hela  till  fyra,  eller  till  och 
med  sex  volymer  ~  Öv.  fr.  H.  L.  Mencken. 
Det  första  försöket  att  i  s-d  form  skildra 
den  revolutionära  rörelsen  i  Ryssland  K. 
Zilliacus.  Lämnade  en  s-d  resumé  av  ~  Ax. 
Klinckowström.  Eivind  Berggrav  har  i  sin 
glänsande  skildring  av  Oxfordrörelsen  gett 
en  s-d  bild  av  dess  innebörd  K.-G.  Hilde- 
brand.  I  s-t  skick.  Då  t-des  horisonten  sam- 
man, och  ~  E.  Kihlman.  Syn.  (ibl.:)  kon- 
centrera, koncist  framställa  1.  återge,  -tvin- 
n|a  m.  Egentl.  o.  bildl.  Sist  bands  det  hela 
07)1  med  pä  förhand  sade  band  av  långhalm, 
och  sä  var  skylen  färdig  Signe  Strömborg.  — 
Schnitzlers  av  erotik  och  förgätigelsemelati- 
koli  s-ade  diktning  G.  Castrén. 

-varo,  -n.  Under  en  tillfällig  samman- 
var  o  på  en  badort  vid  ~.  För  att  inte  ge 
xippslaq  till  någon  dispyt  mot  slutet  av  vår 
s.  undvek  jag  därför  visligen  att  ~  'Mari 
Mihi'.  En  förtrolig  vänskap,  som  växte  med 
s-n  Hj.  Höglund.  Med  tack  för  den  angenäma 
s-n  i  somras.  Under  vår  sista  s.  i  ~.  Syn.  sam- 
varo. -veckl|a  ru ;  -ing.  -vigla  ru ;  -ning.  När 
de  7iu  s-ts  av  biskopen  och  ~.  -vik|a  m;  -ning. 
Snöt  sig  i  sin  s-ta  näsduk  V.  Benedictsson. 
Torkade  ögonen  med  sina  s-na  7iäsdukar 
Karlfeldt.  Drog  fram  en  s-en  tidning  ur 
fickan.  I  visthuset,  där  också  isbjör^is-  och 
sälskinnen  lågo  saltade  och  sna  L.  Munster- 
bjelm.  -virkla  nj; -ning.  Även  bildl.  Snön 
smalt  bort  från  den  konstmässigt  s-ade  moss- 
mattan och  ~  H.  Samzelius.  -visp|a  ru;  -ning. 
Mjölken  ljummas,  ägg  och  socker  s-as  i  deg- 
fatet ~  Sv.  Dagbl.  1928.  -vrid|a  lu;  -ning. 
S-a  vidjor  till  hank.  V-a  händerna  sam- 
man i  förtvivlan.  -"Väv|a  m;  -ning.  Ofta 
bildl.  Sa  1.  v-a  samman  lögn  och  sanning. 
En  berättelse  s-d  av  idel  lögner.  -väx|a  ru; 
-t(het)  1.  -vuxen(het);  -ning.  Egentl.  o.  bildl. 
Siamesiska  tvillingar  med  ryggarna  s-ta. 
S-ning  av  två  grenar,  så  att  de  bilda  en 
oregelbunden  ovalram.  S-ta,  sammanvuxna 
ögonbryn.  —  Genom  att  två  mindre,  enrum- 
miga  hus  vuxit  samman  till  ett  större,  fler- 
rummigt  Nils  Lithberg.  —  Och  trots  sin  ~ 
sammanvuxenhet  med  vildmarken  längtar 
dock  ~  dessa  män  till  hemmet  och  ~  Ture 
Nerman,  öv.  -yrd.  S-a  vägar.  Begravd 
under  någon  s.  driva  ~  Ax.  Klinckowström. 
-ältja  ru;  -ning.  Omsorgsfullt  s-nt  prima 
mejerismör  Sv.  Dagbl.  1915.  [Bålgetingen- 
stammodern]  gnager  små  smulor,  som  hon 
med  saliv  ä-ar  tillsammans  till  en  liten  boll 
Sveriges  djurvärld,  1911. 

Sammastädes,  Samme  m.  fl.  se  samma. 
Sammel-  se  under  samla. 

Sa'mmet  (grav);  -en  1.  (särsk.  sydsv.)  -et 
(neutr.  dock  mindre  vanl.  i  best.  form\  [  =  ; 
handels.].  1)  S.  består  av  en  grundvävnad 
och  därpå  en  tät  ytbeklädnad  av  flossaartaf 
uppstående  små  öglor  eller  trådtofsar  (kal- 


lade 'pol'  1.  'flor') ;  uppskäras  öglorna,  få 
vi  skuren,  i  motsatt  fall  o(upp)skuren  s. 
Vanlig  s.  tillverkas  både  i  silke,  linne  och 
ull.  'Manchestersammet'  är  en  bomullssam- 
met, där  ludden  f ramställes  ej  av  polvarp 
utan  av  polinslag.  Fasonerad  s.  Pressad  s. 
med  inpressat  mönster,  öronlappsfåtölj  i 
röd,  pressad  s.  Märta  Fröding.  Vanlig  s. 
har  kort  ludd,  plysbh  har  längre  men  allt- 
jämt upprättstående  ludd,  fälb  har  så  lång 
ludd,  att  den  lägger  sig  och  kan  borstas  åt 
sidan.  Även  schagg,  mokett,  brysselmattor 
och  frotté(väv)  äro  varianter  av  varpsam- 
met. 2)  Ljuvliga,  släta  silkessammet  till  ele- 
gantare klänningar  Ups.  Nya  Tidn.  1933. 
'  Velours  chantant' ,  sen  med  frasande  taft- 
baksida  Sv.  Dagbl.  1934.  Sets  djupa  ton 
V.  Benedictsson.  Klädde  sig  som  de  franska 
artisterna  i  arbetarnas  ma7ichester sammet  K. 
Fåhrseus.  I  riksrådss-ens  gala  Hj.  Lund- 
gren. Gowe^iii  målningar  ])å  silkessammet 
1932.  Tvättsammet  titmärkt  till  barnkläder. 
3)  Säden  skiftar  var  sekund  /  som  det  skönsta 
8.  Gabr.  Jönsson.  [En  luft]  lätt  som  tyll, 
mjuk  som  s.  Elsb.  Funch.  [LarkeringeyiJ 
var  ämiu  djup  som  s.  i  färgen  Öv.  fr.  E. 
I.  Sugimoto.  [Vinden]  vaftrar  gräsets  s. 
E.  Kruuse.  ögon  som  s.  A.  Mörne,  öv.  Natten 
var  svart  som  s.  utom  en  liten  ljusning  vid 
östra  horisonten  B.  Gripenberg,  öv. 

—  Sammetsaktig,  -t,  -are; -het.  Detta 
s-a  tyg,  som  ^  Sam  Arsenius.  -artad.  Foto- 
gravyrförfarandet  ger  särdeles  mjuka  bilder 
ined  se  skuggpartier  och  ~  Nord.  Fam.^ 
-band.  1)  Med  ett  svart  s.  kring  hattkullen. 
2)  Gammal  bönbok  i  vackert  s.  -bekläjda. 
Skrinet  invändigt  s-tt  och  ~.  -blomma  1. 
-blomster  vanligare  'sammetsros'  (Tage- 
tes), -blå.  Mot  den  s.  stjärnhimlen  J^.Kléen. 
-brun.  Och  högt  uppe  i  luften  singlar  eyi 
hök  pä  s-a  vingar  Ad.  Johansson,  -byxor. 
Italienska  gatuarbetare  i  s.  -fabrik;  -ant. 
-fod|er;  -ra.  [Rakapparat]  i  s-at  etui  med  ~ 
Åhlén  &  Holm.  -förhänge,  -garnerlad; 
-ins.  En  djupt  urringad,  s-ad  sidenklänning. 
-glans,  -glänsande  vågor,  gräsmattor, 
tyger.  -grå.  S.  olivlundar  S.  Aurén.  -grön. 
Den  s-a  hjörnmossan  Ad.  Johansson,  -hand- 
sk|e.  Mest  bildl.  Han  har  minsann  inte  s-ar 
2)å,  när  han  tar  itu  med  pojkarna.  Som  'sker 
med  s-ar',  -hatt.  -hyende.  Bärande  i  pro- 
cession  på  gatorna  riksregalierna  p>å  blåa 
sn  med  guldfransar  Gurli  Linder,  -jacka, 
-kalott,  -kavaj.  [Ibsen]  var  då  klädd  i 
svart,  sidenkantad  s.  ~  F.  U.  Wrangel. 
-klädd.  »Sa  ungar.  Ärkebiskoparnas  sa  vag- 
nar'>^  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  -klänning, 
-krage.  Vinterrock  med  s.  -kudde,  -len; 
•het.  [Mattans  yta]  s.  och  glansig  Annons 
1913.  Doften  av  aurikler,  dessa  gammalmo- 
diga, sa  blommor  Ellen  Lundberg-Nyblom. 
Din  kind  är  barnsligt  rund  och  s.  'Stefan 
Sylvander'.     Den    s-a   hyn.     Kinderna  äro 


1141 


Sammetslen— Samsas 


1142 


som  ängens  fjun  I  och  ögonen  s-a  Dagmar 
Försten,  öv.  S-t skiftande,  -lik;  -het;  -nande. 
Dammen  med  de  s-a  lotusbladen.  Tyget  är  s-t, 
men  ~.  Som  det  s-a  skalet  på  en  persika.  — 
Älg-  och  rentjurarna  hade  fällt  det  s-nande 
skinnet  från  sina  stora  hornkronor'^5.  Utter- 
ström, -luden.  S.  frukt,  gropig  sten  IsoTd. 
ram.2 

-matta,  -mjuk;  -het.  Den  s-a  ~  hyn 
Sv.  Dao;bl.  192(J.  Strök  den  s-a  pähen  och  ~. 
En  sakta,  s.  vind  förde  med  sig  ljuvliga 
vällukter  ~  T.  Gislén.  [En  gonggongs]  sa 
slag  ~  A.  Hj.  Uggla,  öv.  -målning.  M.  på 
sammet.  Rudolf  Gowenms'  s.  till  Fi7tsta- 
koret  Ups.  Nya  Tidn.  1932.  -mössa.  Gounod 
bar  alltid  svart  s.  och  svart  sammetsrökrock 
öv.  fr.  Neliie  Melba.  -nos.  [Vände  hästen] 
sitt  huvud  mot  henne  och  stack  sin  s.  i  hennes 
hand  Berit  Öpong,  öv.  -päls.  Väl  för- 
stod att  gömma  klorna  i  s-n  E.  G.  Lilje- 
björn, -rock.  -ros  Tagetes.  -rökrock  se 
ex.  eammetsmössa.  -sits.  De  högkarmade 
svarta  stolarna  med  de  gröna  sarnaH.  Hul- 
tenberg,öv.-skim|mer; -rande.  S-retöverde 
mörknande  vågorna.  —  Med  vackert  s-rande 
blad  Naturens  liv.  -spets.  -stopp|ad; 
-ning.  En  gammaldags  charabang  med  s-ning 
A.  Österling,  -svart.  En  lång  s.  orm  ~  Henr. 
Hahr.  S-a  körsbär  Marika  Stiernstedt.  El- 
darnas flammande  sken  i  den  sa  natten  Prins 
Wilhelm,  -tass.  En  kattunge,  som  de  kal- 
lade S.  —  Men  en  revolution  kan  ej  genom- 
föras med  s-ar  ~  Alb.  Engström.  -toff|el. 
Kineser  i  s-lor  och  svarta  satinkalotter  H. 
Mörne.  -ton;  -a.  [Varigenom  Earlom  i  sina 
svartkonstblad]  uppnådde  en  ytterst  fin  s. 
Hord.  Fa.m.'^  —  Sade  färger.  -vant|e.  Mest 
bildl.  Brottslingar  skola  icke  behandlas  med 
sarl  Ta  s-arna  pä  och  omsorgsfullt  dölja  sitt 
missnöje,  -väst.  I  blommig  s.  -väv|are; 
-eri ;  -nad ;  -ning.  Redan  1347  erhöllo  Venedigs 
s-are  rätt  att  bilda  eget  skrå,  skilt  från  si- 
denvävarnas Ingeg.  Henschen  Ingvar.  Med 
1500-talets  ingåyig  ~  kom  s-eriet  till  full 
utveckling  ib.  Liksom  vid  sammets-  ochflossa- 
vävning  kör  man  in  länga  pinnar  under  rät- 
sidans mönstertrådar  Amelie  Posse-Bräz- 
dovä.  -ög|a;  -d  (även  utt.  -öjd).  1)  Med 
sin  elegans,  sin  ryska  embonpoint  och  sina 
mörka  s-on  C.  G.  Laurin.  2)  L>en  s-da  Mary 
log  /  och  ~  B.  Döös. 

Samn|a,  -ade,  -as.  Sälls.  o.  åld.  Hist., 
lagt.  o.  skönl.  Med  s-ad  hand  med  samlad 
styrka.  Under  s-ad  hand  gemensamt  (xirvda- 
balken).  Vill  mitt  öra  s-a  /  allt  i  enhet 
Fröding.     Syn.  samla. 

Samoän,  -en,  -er;  -sk.  Invånare  på 
Saraoaöarna. 

Samojéd,  -en,  -er;  -kvinna  m.  fl.;  -isk 
(-t;  -a  =  kvinna  1.  språk).  S-erna,  en  rad 
i  tillbakagång  stadda  altaiska  stammar  med 
besläktade  språk,  i  norra  Ryssland  och  Sibi- 
rien. K.  Donner,  Bland  s-er  i  Sibirien  (191.5). 


S-er  med  tält  och  draghundar  på  Novaja 
Zemlja.  Serna  äro  kortväxta,  med  krokiga 
ben,  föga  framträdande  kindknotor,  raknäsa, 
bruna  ögon  och  svart  här.  Flertalet  ser, 
särskilt  de  pä  timdrorna,  äro  rennomader.  — 
S-familj  från  Obdorsk.  Castrén  fann  s-stam- 
mar kringspridda  på  ~  B.  Estlander.  — 
En  svarthårig ,  vindögd  liten  s-iska.  —  M. 
A.  Castréns  stora  siska  grammatik. 

Samovär,  -en  [1.  -n],  -er;  -lik(nande). 
(Ryskt)  tekök  1.  tekokare  (vanl.  i  form  av 
en  koppar-  1.  mässingsurna).  Man  hörde 
bara  s-ens  putter  och  ~  Öv.  fr.  R.  Boles- 
lavski.  Suset  ur  s-ers  smala  pipar  Maud 
v.  Rosen.  Bärande  mellan  sina  framsträckta 
händer  den  ångande  s-en  L.  Munsterhjelm. 
Därför  var  han  nu  så  misslynt  och  sjöd 
som  en  s.  Öv.  fr.  F.  Dostojevskij. 

Sampän,  -en,  -er.  Mindre  transportbåt 
i  Kina  o.  Japan  framdriven  med  segel  1. 
åror  (vrickning).  S-en  är  småfolkets  univer- 
salfartyg borta  i  östern  ~  flata  båtar,  höga 
och  spetsiga  i  för  och  akter  Öv.  fr.  J.  Hagen- 
beck.  Runtomkring  gungade  hundrade  jntto- 
reska  djonker,  och  ett  oial  s-er  vrickade  sig 
fram  medströms  Aleko  Lilius.  Smäckra  s-er 
H.  Mörne.  —  Pråmkarlar  och  s-roddare  ib. 
Sams,  =,  =.  Predikativt  adj.  Vanl.  ngt 
värd.  1)  För  det  mesta  voro  de  också  sä 
innerligen  s.  E.  Grip.  Det  var  en  gång  ett 
torparfolk ,  en  gubbe  och  en  gumma,  som  var 
ovanligt  s.  ib.  Bara  man  är  s.  och  inte  klär 
sig  och  tvättar  sig  på  samma  gång  på  mor- 
gonen 'Dan'.  Di  ä  ungefär  lika  s.  som  hund 
och  katt.  Ä  då  ska  vi  vara  ändå  mera  s. 
än  förr.  Honom  har  jag  aldrig  varit  vidare 
s.  med.  Nu  blir  vi  väl  s.  efter  detta?  Och 
då  skall  jag  också  försöka  få  dem  s.  Hanna 
Hindbeck.  Nu  får  ni  hålla  s.,  karlar  I  De 
båda  baggarna,  soyyi  aldrig  kunde  hålla  s. 
Prins  Wilhelm.  2)  Ä  vi  s.  om  de  då?  Att 
man  är  s.  i  den  delen  O.  Högberg.  Så  vi 
blev  s.  om  att  ja  skulle  ~  Erik  Sparre. 
Kommo  vi  s.  om  att  noga  läsa  på  de  7 — 8 
verserna  ~  Aug.  Schagerström.  Syn.  över- 
ens, 'goda  vänner',  ense,  enig(a).  —  Sams|a, 
-ade,  -as.  Sjöv.  1)  Åtdraga  tågvirket  1.  dess 
kardeler  (vid  bändsling,  knopning,  splits- 
ning  o.  d.).  8-a  en  taljas  parter.  2)  Sa  kät- 
ting lägga  den  i  rediga  bukter.  —  Sams|as, 
-ades.  Ofta  ngt  värd.  De  enda,  som  han 
något  så  när  kunnat  s-as  med  S.  Lagerlöf. 
Ty  som  bekant  ha  diktare  och  skönandar 
ofta  svårt  för  att  sas.  Där  vi  fingo  s-as 
bäst  vi  gitte  Hj.  Bergman.  Ja,  nu  får  rii 
försöka  s-as  i  samma  rum.  Tränga  ihop  sig 
och  s-as  om  utrymmet  J.  Forsslund.  Som 
ömsom  s-ades  och  ömsom  trätte.  Sedan  hon 
och  en  stadsfru  s-ats  om  priset  på  äggen.  — 
Tennis  bör  s-as  med  handboll  i  nya  hallen 
Ups.  Nya  Tidn.  1936.  Den  konkreta  verk- 
ligheten och  den  abstrakta  logiken  s-as  icke 
pä  någon  punkt  T.  Segerstedt.    Syn.  säm- 


1143 


Samsas  —  Sam  vete 


1144 


jas,  vara  1.  komma  sams  (med,  om),  komma 
(väl)  överens  (med);  (ibl.:)  få  bra  rum,  vara 
två  1.  flera  om  1.  i,  ha  gemensamt,  dela' 
rum. 

Samt,  konj.  o.  adv.  1)  Konj.  Nästan 
endast  skr.  o.  helst  till  omväxling  för  att 
förebygga  allt  för  mycken  upprepning  av 
'och'.  Två  självständiga  huvudsatser  för- 
bindas icke  med  '(^amf.  Fadern  och  modern 
s.  på  sistone  även  harneyi  ~.  Proftssitren  i 
estetik  s.  litteratur-  och  konsthistoria.  Sko- 
gen var  hög  och  rak  s.  alldeles  orörd  av  yxa 
och  såg.  Möjligen  kan  den  också,  till  följd 
av  vår  bokmarknads  stora  brist  på  ~  reli- 
gionshistoriska och  etnografiska  översikter, 
bliva  till  nytta  for  enskilda  intresserade  s. 
i  bästa  fall  ~  tillsvidare  kuntia  användas 
som  lärobok  vid  de  allmänna  läroverken  K. 
Hedén.  Dessutom  har  anlitats  ett  stort  ari- 
tal  resebeskrivningar  och  liknande  arbeten  s. 
framför  allt  Riksmuseums  etnografiska  sam- 
lingar och  ~  ib.  På  höjderna  invid  själva 
staden  [ligqa]  Sigtunaskolan  (se  d.  o.)  samt 
Sigtunastiftelsens  (se  d.  o.)  storslagna  an- 
läggningar Nord.  Fam.-  Tvillingarna  soven 
Hannet  (1585—96)  och  dottern  Jiidith  (1585 
— 1662)  samt  äldsta  dottern,  Susan  (f  158,3) 
~  ib.  Trovärdiga  och  pålitliga,  rättframma 
och  kärva  samt  ändock  aldrig  tröttande  att 
läsa  ~.  2)  Adv.  Blott  i  ett  par  uttr.  Efter- 
som de  [våra  planer]  s.  och  synnerligen  voro 
mycket  lovliga,  fick  han  veta  allt  vad  han 
ville  och  ~  (samtliga,  alla,  'alltigenom', 
genomgående,  utan  undantag)  B.  Forell. 
Deltagarne  voro  s.  och  synnerligen  ej  så  litet 
mosiga  Joh.  SundVjlad.  —  Jämt  och  s.  (ofta 
smtl.)  ständigt  o.  jämt,  oupphörligt.  Syn. 
och,  ibl.  jämte  1.  med. 

Samtlig|a  (grav);  -en  (adv.).  (Vanl.  attri- 
butivt)  adj.  i  plur.;  sing.  träffas  ngn  gång 
i  best.  form  (vid  koll.).  Sälls.  äro  bifor- 
merna  med  -e-  (samtelig|a,  -en)  och  mask. 
på  -e  (samtlige).  Mest  skr.  1)  S-a  överlägg- 
ningar skedde  för  slutna  dörrar.  Sedan  sa 
partier  mer  eller  mindre  markerat  sin  ovil- 
lighet att  taga  ansvaret'^.  Svenskarna  vunno 
sa  grenar  utom  höjdhopp.  En  [av  de  ledande 
privatbankerna  i  Helsingfors]  gemensamt 
undertecknad  fullmakt  att  använda  s-a  deras 
tillgångar  B.  Estl änder.  Sa  floder  ~  äro 
segelbara  endast  korta  sträckor  och  ~  Nord. 
Fam.^ —  Vi  samt(e)liga,  som.  underskrevo  be- 
slutet. S-a  vid  bygget  anställda  Tackannons 
1932.  2)  Sa  prästerskapet.  3)  Adv.  Ty  en 
dylik  internationell  garan  ti  fö  rpli  k  tar  icke 
deltagarne  till  positiva  åtgärder  under  annat 
villkor,  än  att  de  sen  komma  överens  därom 
Har.  Hjärne.  —  Så  att  vi  snmteligen  valt 
oss  helt  anspråkslösa  platser  A.  Hj.  Uggla, 
öv.  Syn.  allesamman(8),  alla  (utan  undan- 
tag), varenda  en,  var  och  en. 

Sämum  (akut;  1.  -um);  [-en];  -vind.  Het 
(nordafrikansk)    ökenvind,    ibl.    brännhet 


ökenstorm.  Som  s.  sveper  över  glödhet  sand 
C.  V.  A.  Strandberg,  öv.  Och  genom  röken 
brusar  jazzen  fram,  som  en  sanium  i  någon 
ödslig  öken  Alf  Henrikson.  Lidelsernas 
sämum  J.  Saxon.  —  Där  ingen  svalka  lisar  I 
min  törst  och  släcker  s-vindens  brand  J. 
Rund  t. 

Samura'i  (aj);  -en,  -er;  -anda  m.  fl. 
Japansk  (adelsman  o.)  krigare,  japansk 
'svärdsriddare'.  1)  Enkelt.  En  s.,  tillhö- 
rande Maedas  stora  klan  Öv.  fr.  John  Paris. 
Under  hovadeln  och  de  regerayide furstarna 
stod  s-en,  svärdsriddaren,  alltså  krigar-  och 
ämhetsmannaståndet,  under  detta  stod  ~ 
främst  bland  de  borgerliga  elementen  bon- 
den ~  Ov.  fr.  K.  Nohara.  S-ernas  ~  moral- 
kodex,  som  i  någon  mån  är  känd  i  väster- 
landet, uppfostrade  till  enkelhet,  anspråks- 
löshet och  sparsamhet  ~  ib.  2)  Ssgr.  Ex.: 
Den  gamla  Japanromantiken  med  dess  ut- 
läggning  av  s-andan  Eiitger  Essen.  Där 
ingick  han  [L.  Hearn]  äktenskap  med  en 
fattig  s-dam,  som  ~  Nord.  Fam.^  En  ~  man 
av  gammal  s-familj  Alb.  Engström.  I  samma 
ögonblick  som  hon  bugade  sig,  visste  jag,  att 
hon  vuxit  upp  i  ett  s-hem,  och  ~  E.  I.  Sugi- 
moto.  Och  s-klassen  var  ändå  den,  som  mest 
hatade  främlingarna  ~  K.  Ziliiacus.  Av 
mycket  gammal  s-släkt  J.  Palmen,  öv.  S-vä- 
sendets symbol,  körsbärsträdet,  blommar  ~ 
Öv.  fr.  K.  Nohara.  F[ödd]  1861  av  s-ätt 
i  Aizu  Nord.  Fam.^ 

Sa'nivet{e  (utt.  som  ssg  med  grav); 
-et,  -en.  Särsk.  i  dikt  även  'sanivet'  (t.  e. 
Alitt  s-s  vittnesbörd  1.  Kämpa  troget  för 
det  ädla,  lyd,  vad  s-s  röst  befallt!  T.  Petre). 
I.  1)  S-et  dömer  våra  handlingar  som 
goda  el[ler]  onda,  detta  omedelbart,  utan 
att  alltid  kunna  angiva  skäl  Hans  Larsson. 
S[-et]  antages  i  de  flesta  etiska  system  ut- 
göra den  högsta  sedliga  normen  för  vårt 
handlande  G.  Oxenstierna.  2) Kan  sttfelaf 
S  et  låter  inte  tvinga  sig.  När  set  sover, 
vaknar.  Då  set  slog  honom.  Därom  här 
mitt  s-e  mig  vittnesbörd  Biheh^.  S-et  ankla- 
gade honom.  Göra  vad  set  bjuder  (en).  Låta 
s-et  tala,  göra  sig  hört.  Tysta,  döva  sitt  se. 
Nedtysta  set.  Lätta  sitt  s-e  tala  ut  vad  man 
har  på  set,  ibl.  bekänna.  Vyssa  set  till 
ro  Mickel  Räf,  1900.  För  att  freda,  lugna 
sitt  s-e.  Du  får  göra,  som  dti  har  se  (till). 
Han  har  inget  s-e,  saknar  se.  Man  hade 
bestämt  flera  s-en,  som  viskade  olika  saker 
Bertel  Kihlman.  Icke  göra  sig  se  av  att 
skinria  sin  nästa  icke  tveka,  inte  'räkna  för 
rov'.  Hon  hade  inte  se  att  ta  honom  ur 
hans  villfarelse  kunde  inte  (förmå  sig),  var 
för  ömsint.  <S-e^  är  den  enda  spegel,  som 
varken  smickrar  eller  hatar  Öv.  fr.  Drott- 
ning Kristina.  3)  Med  adj.  Ha  (ett)  gott, 
lugnt,  rent,  känsligt,  ont,  dåligt,  rymligt, 
sjukt,  ömtåligt  se.  Ett  sovande  se.  Ha  ont 
s-e  över   ngt.     Ont  s-e   är   ett  upprört  hav. 


I 


1145 


Samvete  —Samvetsnöd 


1146 


Ont  se  har  ulvatänder.  Ont  se  är  en  för- 
smak av  helvettt.  i)  Efter  prep.  Dti  får 
göra  efter  (ditt)  se.  Handla  efter  bästa 
se.  ■ —  För  sitt  s-es  skull  ansåg  han  sig 
dock  ~.  —  I  sitt  se  blygas  över  ~.  —  Göra 
upp  saketi  med  sitt  s-e.  Huru  olika  äro  ej 
sätten  att  sluta  fred  med  s-et  H.  Reuterdahl. 
Ha  frid  med  sitt  s-e.  Det  kan  du  med  gott 
se  tillåta  dig.  —  Pd  (heder  och)  se  för- 
säkra ~.  Fråga  ngn  på  s-e  ~.  I  den  saken 
hade  han  ingenting  på  sitt  s-e  inget  att  före- 
brå sig  1.  ångra.  Som  vilade  tungt  pd  hans 
s-e.  Nu  har  den  slarvern  ndgo7iting  pd  s-et 
igen  Ragn.  af  Geijerstam,  öv.  Lägga  ngt 
pd  s-et.  Det  tar  jag  pd  mitt  s-e.  —  Lysana 
till  s-et(s  bud).  —  Hjärtlös  och  kall,  fullkom- 
ligt utan  se.  5)  Friare,  a)  Hade  utnämnt 
sig  till  redlighetens  väktare  i  huset  och  spe- 
lade rollen  av  familjens  s-e  G.  Gustaf-Jan- 
son. Jag  har  förbehållit  mig  platsen  som 
ledningens  onda  s-e  Hugo  Hamilton.  Där 
Polen  ligger  som  Europas  sjuka  se  ~  Per 
Hallström.  G uff ars- Mikael  var  således  för 
smederna  ett  slags  yrkess-e  ~  J.-O.  Johans- 
son, b)  Att  förlita  sig  på  mänsklighetens 
^universella  8ei>,  som  notoriskt  ännu  är 
ganska  klent  utvecklat  ~  Har.  Hjärne.  Kol- 
lektivt se.  Det  finns  ett  världss-e  trots  allt, 
det  kanske  infe  ofta  hörs,  men  ~.  Estetiskt, 
logiskt  se.  Han  var  en  ytterst  framgångs- 
rik publikfriare  och  saknade  konstnärligt 
se  Nord.  Fam.^  Diktar-,  reporters-e.  Syn. 
'inre  röst',  (ens)  inre  1.  innersta,  (omedel- 
bar) känsla  av  rätt  och  orätt,  rättskänsla, 
(ibl.  nära:)  plikt-  1.  ansvarskänsla.  Guds 
röst  i  människans  inre. 

—  Samvetsagg,  -et,  =.  Känna  s.  över 
'ngt.  Gripen  av  s.  S-en  lämnade  honom  ingen 
ro,  förrän  ~.  En  sorts  underliga  s.  Anna 
Wahlenberg.  Syn.  samvetskval  1.  -styng 
1.  (-)skrupler  1.  -förebråelser  1.  -oro,  (ibl. 
nära :)  ruelse,  ånger,  -betänklighet.  Mest 
i  plur.  Utayi  (besvärande)  s-er.  Låta  s-erna 
fara.  Uppge  sina  s-er  och  gä  med  kamra- 
terna. Nej,  här  behöver  du  inte  ha  några 
s-er  (att  resa).  Vilka  hysa  ser  mot  värn- 
pliktstjänstgöring A.  Gierow.  Syn.  (s-er:) 
skrupler,  samvetstvivel,  tvekan  av  samvets- 
skäl, -frid.  Nå  s.  Äg  i  ditt  hjärta  s-en  ~ 
Fru  Lenngren.  -frihet.  S.,  i  regel  detsamma 
som  religionsfrihet,  men  ibland  även  i  vidare 
politisk  mening  (åsiktsfrihet) ,  existerar  var- 
ken  hos  bolsjeviker,  socialister  (tvångsan- 
slutningen) eller  fascister.  Kämpa  för  s-en(s 
sak).  -fråg|a.  De  var  en  sa  en  fråga  som 
kräver  ett  allvarligt  svar,  en  fråga  'på  sam- 
vete', ibl.  en  fråga  man  ej  gärna  vill  svara 
på.  /  s-or  tog  hon  gärna  råd  av  sin  bikt- 
fader, som  ~.  -förebråelse.  Men  när  han 
gjort  något  sådant,  kände  han  alltid  sr. 
Göra  sig  (onödiga)  s-r  (över,  för  ngt).  Tyngd 
av  sr,  som  han  ej  kunde  slå  ifrån  sig.  Syn. 
se  samvetsagg,  -förtryck.  Ett  åsikts-  och 


samvetsf örtryck,  vartill  få  skeden  i  historien 
ha  att  uppvisa  ett  motstycke  T.  Segerstedt. 

-granjn,  -t,  -nare;  -nhet.  Ovanligt  s-n  i 
sitt  arbete.  Man  kan  också  vara  alltför  s-n. 
S-n  i  valet  av  sina  vänner.  Gör  avdelnings- 
chefen inte  sin  plikt  lika  s-t  som  springpoj- 
ken, så  åker  avdelningschefen  Öv.  fr.  'Erwin 
Rosen'.  St  uppfylla  sin  i)likt.  St  undvika 
att  ~.  Att  han  st  söker  stöta  sig  med  dem 
allesammans  Erik  Hedén.  —  Fordra  den 
skrupulösaste  s-nhet  av  sina  imderlydande. 
Det  hängde  ihop  med  hans  s-nhet  och  rädsla 
för  överord,  med  hans  vetenskapliga  redbar- 
het Fr.  Borelius.  Någon  tysk  liar  sagt:  — • 
Det  finns  intet,  som  fordrar  så  stor  s-nhet 
som  en  lögn  Alb.  Engström.  Syn.  plikt- 
trogen, (ytterst)  noggrann  1.  noga,  omsorgs- 
full, skrupulös;  (ibl.  nära:)  grannlaga,  sam- 
vetsöm,  betänksam,  försiktig,  ordentlig,  som 
noga  överväger  1.  betänker,  förtänksam,  om- 
tänksam, sorgfällig,  varsam,  varlig,  punkt- 
lig, minutiös,  'precis',  -griller  (onödiga) 
samvetsbetänkligheter,  -kval;  -d.  1)  Plägas, 
pinas  av  s.  Sucka  under  s-en(s  tyngd).  Och 
gjorde  sig  inga  s.,  att  han  lyssnade  Elis. 
Krey-Lange.  Och  sökte  nedtysta  s-en  med 
att  ~  F.  U.  Wrangel.  Döva  s  en.  Led  de 
ohyggligaste  s.,  som  inte  lämnade  honom  en 
lugn  stund.  2)  Min  dag,  av  synder  färgad,  I 
jag  s-d  begråter  J.  Tegengren.  Och  där  de 
döda  gå  igen,  s-da  eller  hämndsökande  E. 
Kihlman.     Syn.  se  samvetsagg. 

-lag,  -en,  -ar.  Följa  s-en.  -lugn,  två  ord. 
I.  Subst.  Återvinna  sitt  s.  Störa  7igns  s. 
I  ett  ostört  s.  II.  Adj.  Tilda  sover  den 
tröttas  och  sas  goda  sömn  vid  hans  sida 
L.  Munsterhjelm.  -lös;  -het.  1)  Sa  skurkar 
hade  gjort  maskinen  obrukbar.  En  s.  lym- 
mel, som  världen  inte  har  någon  som  helst 
glädje  av.  Strejkens  sa  tillskyndare  Ups. 
Nya  Tidn.  1934.  När  i  Sovjetryssland  sa 
terrorister  tvingar  förslavade  miljoner  mänsk- 
liga varelser  ned  i  skräck,  hungersnöd  och 
elände  'v  Leon.  Ljunglund.  Hade  i  hela 
tolv  år  s-t  legat  p)å  manuskriptet  ~  E.  Nor- 
ling.  Du  handlar  s-t,  om  du  ~.  Pd  det 
s-aste  beljuga  sin  nästa.  —  Som  genom  hen- 
nes s-het  bragts  till  tiggarstaven  ~.  Där 
fanns  inga  gränser  för  s-heten.  Ångra  sin 
s-het.  Och  tänk,  han  hade  den  s-heten  att '^ ! 
2)  Bildl.  Gärna  ngt  värd.  a)  Där  den  mest 
obarmhärtiga  och  s-a  sol  glodde  ner  pä  oss  ~ 
Elsb.  Funch.  b)  Förstärkande.  Slangartat 
1.  folkl.  Å  stora  va  somliga  dv  dom,  all- 
deles s-t,  så  ~  Erik  Sparre.  Syn.  1)  skurk- 
aktig, (alldeles)  utan  samvete,  som  icke  gör 
sig  några  (samvets)skrupler  1.  har  några 
(samvetsjbetänkligheter;  (ibl.  nära:)  nedrig, 
gemen,  oredlig,  pliktförgäten,  hjärtlös,  hård- 
hjärtad, omänsklig,  gudlös,  förhärdad,  bov- 
aktig, äreförgäten,  perfid,  infam,  skändlig. 
-nöd.  I  sin  s.  vände  hon  sig  till  ~.  Hus- 
bondens s.  blev  nu  så  stor,  att  han  började 


1147 


Samvetsnöd— Sand 


1148 


vrida  sina  händer  och  ~  Raf.  Hertzberg, 
öv.  -oro;  -ande.  Men  sin  s.  blev  han  icke 
fri,  förrän  ~.  —  S-ande  tankar,  -penningar 
1.  -pengar.  Pengar  som  man  lämnar  (igen) 
för  att  freda  sitt  samvete  1.  som  man  äger 
endast  med  ont  samvete  1.  fått  gm  att  sälja 
sitt  samvete.  Du  skall  veta,  att  detta  är 
s.,  och  jag  kan  icke  behålla  dem.  Syn.  (ibl.:) 
blodspengar,  syndapengar,  judaspengar  1. 
-lön.  -plikt.  Oöra  det  till  en  s.  (för  sig) 
att  ~.  Det  är  din  s.  -ro.  Lyckas  bevara 
sin  s.  Att  s-n  i  skaldfylld  änyslan  vändes 
Nils  Bohman. 

-sak.  Göra  ngt  till  en  s.  anse  som  ett 
moraliskt  i)rov,  samvetsgrant  pröva,  råd- 
fråga sitt  samvete  om,  ibl.  samvetsplikt, 
en  sak  som  man  avgör  med  sitt  samvete. 
Det  blir  nu  en  s.  för  dig  att  söka  göra  skäl 
för  din  ujijihöjelse.  Religionen  är,  heter  det 
officiellt,  privatsak,  s.,  men  ~  Marika  Stiern- 
stedt.  -sjuk.  En  s.  och  sorgsen  liten  flicka 
med  tårvärkande  strupe  ~  Ester  B.  Nord- 
ström. Och  med  anledning  därav  litet  s. 
skrev  till  mina  föräldrar,  att  ^  C.  T.  Eriks- 
son. Syn.  med  sjukt  1.  ont  samvete,  -skrup- 
ler. Det  är  en  fråga,  som  utan  ringaste  s. 
kan  besvaras  med  ett  avgjort  nej  Har.  Hjärne. 
Som  inte  kände  till  några  s.  ~  B.  Mörner. 
Plågas  av  s.  Syn.  samvetsbetänkligheter 
1.  -tvivel,  -skäl.  Av  s.  \mdvika,  vägra  att'^. 
Beror  deras  vägran  pä  verkliga  s.?  -spegel. 
Så  xmgefär  frågar  sig  notarien  Ask  inför 
den  s.,  som  han  håller  upp  för  sig  själv  och 
andra  Hj.  Söderberg.  Kyrkoherde  Amarks 
broschyr  [Våra  kyrkors  helgd  och  vård]  är 
en  god  liten  s.  för  både  klerk  och  lekt  Sv. 
Dagbl.  1922.  -sting  1.  -styng  1.  -stygn.  Jag 
känner  ett  litet  samvetssting  över  mina  ord, 
men'^  Harry  Blomberg,  -tvivel  samvetsbe- 
tänklighet, -tvång.  Religiöst  o.  allmännare. 
2\ilet  om  tvång  i  vår  kyrka  och  särskilt  s.  var 
mycket  allmänt  [liksom  ropet  på  reformer] 
H.  Reuterdahl.  Syn.  religions-  1.  åsikts- 
tvång, intolerans,  åsiktstyranni,  -väckare. 
Som  blev  en  uppfostrare  och  en  s.för  sitt  folk 
K.  Benzow.  -äktenskap.  Ordet  tämligen 
sent  spritt  (början  av  seklet).  Äktenskaplig 
förbindelse  som  ej  ingåtts  i  laga  ordning 
o.  sålunda  ej  har  rättslig  giltighet  men  där 
kontrahenterna  dock  anse  sig  som  äkta 
makar  med  dessas  vanliga  förpliktelser. 
Ingå  s.  Fastän  han  var  gift  i  s.  Ola  Vin- 
berg. Född  i  s.  -Öm;  -het.  1)  Allmännare. 
Ett  strängare  —  men  också  s-mare  —  sätt 
att  behandla  [tjänarna]  Wilma  Lindhé. 
Länsmannen  var  slarvig  och  föga  s.  L  vad 
som  låg  utanför  hans  forskningsfält  blev 
han  en  s.  auktoritetstroende  E.  Grotenfelt. 
2)  Ifråga  oin  värnpliktsvägrare  på  grund 
av  samvetsbetänkligheter.  [Åren]  1887 — 
1902  saknades  bestämmelser  ang.  s-ma  värn- 
pliktsvägrare Nord.  Fam.'  Om  s-mas  tjänst- 
göring se  Civilarbetare  ib.    Tre  s-ma,  som 


fä  fängelsestraff  ~  då  de  vägrat  allt  delta- 
gande i  militärgöromål  Sv.  Dagbl.  1917. 
Konstlad  produktion  av  s  ma  ib.  1924.  I 
år  har  s-heten  övergått  till  en  veritabel  epi- 
demi Nya  Dagl.  Alleh.  1931. 

Sa'n  se  sankt. 

Sanatöri|um  (akut  1.  grav);  -et,  -er;  -ean- 
läggning  m.  il.  Luft-  1.  vattenkuranslalt 
(ofta  för  tuberkulösa);  numer  ibl.  även  om 
vilo-  1.  konvalescenthem.  I.  Enkelt.  Vårdas 
pä  s-um.  Resa  till  ett  s-um,  lägga  sig  pä 
(ett)  s-um  för  vila  och  vård.  Inrätta  ett 
s-um  för  tuberkulösa.  Samdrift  mellan  ett 
till  Uppsala  förlagt  centrals-um  och  Akade- 
miska sjukhuset  Ups.  Nya  Tidn.  1933.  Kust- 
s-et  vid  Apelviken  Statskalendern  1918. 
Konung  Oscar  ILs  jubileumsfonds  lungsots- 
s-er  ib.  Hemset  Talläsen  Dagens  Nyh.  1936. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Som  skapad  för  s-eanlägg- 
ningar  och  för  vintersport  E.  Lampén.  Få 
pröva  på  selivet.  Det  var  fullkomlig  s-elift 
där  högt  %ippe  i  barrskogen  'K.  Gunnarson'. 
Sen  flera  år  seläkare på  Hdlahult.  Svenska 
s-eläkareföreningen  firade  sitt  25-årsjubi- 
leum  ~  o  juli  på  Romanäs,  där  föreningen 
stiftades  1936.  [ Hinder slöshetsbevis:]  Sveri- 
ges S-etidning  1932.  S-eutbildad  läkare  [på 
Tallåsen]  1926.  Vore  det  inte  säkrast  med 
ännu  en  s-evinterf  S.  Siwertz.  Inget  fel  med 
lungorna;  sevistelse  överflödig.  Fengar  till 
en  [månads]  s-evistelse  i  Norge.  Sjukvården, 
särskilt  sevården,   var  dåligt   tillgodosedd. 

Sand,  -en.  1)  Egentl.  Mineralogiskt  be- 
står s.  övervägande  av  kvarts  Nord.  P"am.^ 
iS'.  kallas  söndersmulade  bergarter  med  korn- 
storlek intill  2  mm.;  grövre  kallas  grus.  Vi 
behövde  lite  fin  s.för  vår  gårdsplan.  En  bad- 
vik med  den  finaste  (havs)sand.  Ett  lager  av 
lös  s.  Sjunka  ned  i  den  djupa  sen.  Där  barnen 
lekte  i  s-en.  Känna,  låta  s-en  sila  mellan  fing- 
rarna. Få  s.  i  skorna.  Ett  moln  av  s.  svepte 
emot  dem,  dä  ~.  Och  s-en  stod  som  en  grå 
dimma  flera  meter  i  luften  Öv.  fr.  H.  Has- 
lund.  Fuktig  s.  Strö  s. på,  över  '^.  Oren  eller 
mager  kalk  erfordrar  [i  murbruk]  mindre 
s.  än  ren  och  fet.  Jorden  bör  blandas  med 
s.,  om  den  ~.  Mosand,  som  är  mycket  fin 
och  något  jordblandad,  duger  ej  till  murbruk. 
Till  mursand  lämpar  sig  bäst  medelmåttigt 
grov  renad  gropsand.  Fönster-  och  butelj- 
glasbruken använda  delvis  svensk  glassand 
Sveriges  Industri,  1936.  Stålsand,  rund  och 
kantig,  för  gjutgodsblästring,  stensågning  och 
slipning  Annons  1937.  Havs-,  sjö-,  flod-, 
kvick-,  öken-,  flyg-;  guld-;  skriv-,  poler-,  form-, 
gjut-,  trottoar-,  timglassand.  2)  I  friare  uttr. 
o.  jämförelser.  Oräknelig,  talrik  som  sen 
i  havet.  Om  än  Israels  barn  vore  till  anta- 
let såsom  s-en  i  havet  Bibeln.  —  En  oför- 
ståndig man,  som  byggde  sitt  hus  på  s-eii 
ib.  —  Det  är  som  att  bära  s.  i  (ett)  såll.  — 
Låta  företaget,  förslaget  r-a  ut  i  s-e7i  bli 
till  ingenting.  —  Och  våra  timmar  rinna  / 


1149 


Sand — Sandfri 


1150 


som  s.  %ir  våra  händer  bortH].  Söderberg.  — 
Jag  börjar  fd  s.  i  ögonen,  känna  som  om 
jag  hade  s.  i  ögonen  —  det  är  bristen  2)å 
sömn,  som  gör  sig  kännbar.  Jag  har  s.  i 
ögonen,  men  knappast  råd  att  sova  O.  Thun- 
man.  —  'Skriv  oförrätter  i  s.,  välgärningar  i 
sten!'  säger  ett  gott  gammalt  ordstäv  Torsten 
Tegnér.  3)  Sandstrand,  sandbank,  flygsands- 
fält  o.  d.  I  'ortnamn'.  T.  e.  Vi  stävade 
fram  längs  randen  av  Ytferö  s.,  där  ~  A. 
Hammarström.  /  trakteri  kallas  flygsands- 
fältet [Slättö  s.]  rätt  och  slätt  för  >S-en* 
Sveriges  Natur,  1919.  Syn.  (rätt  avlägset 
stå:)  singel,  mo,  grus, märgel, förvittringar, 
slam,  mylla,  jord. 

—  Sandaffär.  Sand-,  Grus-  och  Singel- 
affärer  Rubrik  i  Rikstel.-kat.,  Sthlm,  1927. 
-aktig.  Ett  gråvitt,  st  pulver  Nord.  Fam.^ 
-artjad.  På  mer  s-ad  jord.  Bakverk,  som 
faller  sönder  i  munnen  och  ger  en  s-ad  sen- 
sation, -asfalt.  Asfaltbetong  som  beredes 
av  finkornigt  stenmaterial  kallas  s.  Sv.  Upp- 
slagsbok. Én  körbana  av  s.  lägges  j^å  fält- 
sten  [på   BörjegatanJ   Tidn.   Upsala,  1929. 

-backe.  En  s.  ha  vi  strax  invid  bad- 
stället, -bad;  -sanstalt.  1)  Värmebehand- 
ling använd  för  ledgångsreumatism.  Sen, 
varvid  den  sjuke  grävdes  ned  ända  till  halsen 
i  solhettad  sand,  förekomma  numer  sällan. 
Nyare  s-sanstalter,  där  den  sjuke  placeras 
i  en  låda  av  trä  och  täckes  med  upphettad 
sand,  finnas  i  Tyskland.  2)  Tekn.,  kem. 
o.  d.  Högre  temperatur  kan  även  erhållas  med 
s.,  som  består  av  en  med  torkad  sand  fylld 
järnskål  som  upphettas  Sv.  Uppslagsbok. 
OcJi  avdunstade  lösningen  i  s.  till  torrhet 
Ax.  Schillberg.  -bakelse.  1)  Mörbakelse, 
mandelform.  Sr  göras  av  mjöl,  smör  och 
socker  och  gräddas  i  små  bleckformar.  2)  'B-r' 
som  barn  göra  av  (fuktig)  sand.  Då  han 
såg  pojken  ~  helt  belåtet  göra  små  -^s-rj)  Öv. 
fr.  Thackeray.  -ballast,  -bank,  -en,  -ar. 
Pd  en  s.  ute  i  floden.  Fastna  på  en  s.  (vid  in- 
loppet). Syn.  jfr  sandrev(el)  o.  -dyn.  -be- 
mängd, skr.  På  s.  klapper  Erik  Almquist. 
Syn.  sandblandad.  -beredning.  B.  av 
sand  för  viss  fabrikation.  S-sanordningar 
Sveriges  Industri,  193G.  -berg.  Det  väl- 
diga, rörliga  s-et  avlägsnade  sig  från  oss, 
snart  kunde  vi  '^  Öv.  fr.  Knud  Holmboe.  — 
Nästan  tvärbrant  stupade  s-ets  sluttning  mot 
en  mörkgrön  olivskog  H.  Mörne.  -beströ. 
En  isfåra,  som  icke  kunde  s-s,  emedan  san- 
den genast  blåste  bort  Sv.  Hedin.  Den  snyggt 
s-dda  vägen  fram  till  förstudörren  ~  Ernst 
Lundquist,  öv.  -bindande;  -bindare.  1)  <S'. 
växter  B.  Jönsson.  De  stora  ~  s.  gräsen 
Sveriges  Natur  1913.  2)  Carex  arenaria, 
som  är  den  bästa  sandbindaren  och  ~  Gun- 
nar Kjellberg. 

-bland|a;  -ning(smaskin).  1)  Är  jorden 
alltför  tung,  bör  den  s-as  ~.  Jordmånen  är 
här  s-ad.    Att  Iris  stylosa  behöver  en  s-ad, 


väldränerad  jordmån  och  ~  Hanna  Died- 
richs,  öv.  2)  Då  vi  nästan  kvävdes  av  den 
s-ade  luften  Gösta  Dahl,  öv.  3)  Gjuterima- 
skiner:  Han dformma skiner,  S-ningsmaski- 
ner.  Sandkvarnar  Verkstäderna  1915.  Syn. 
(s-ad:)  8and(be)mängd,  ibl.  'sandfylld'.  -blå- 
sjare;  -ning  (-sbolag  m.  fl.)  Jfr  följ.  Cen- 
trala S-ningen  Rikstel.-kat.  1937.  Började  ^ 
utföra  s-ningsarbeten  pd  olika  hus  i  Stock- 
holm Sv.  Dagbl.  1934.  -bläst|er;  -ra;  -rare; 
-ring(smetod).  Tekn.  Anordning  för  rens- 
ning av  gjutgods,  för  avlägsnande  av  föro- 
reningar från  metallytor  (.som  skola  över- 
dragas med  annan  metall),  för  rengöring 
av  ytterväggar  å  hus,  för  grövre  glasslip- 
ning  m.  m.  (skarpkantig  sand  slungas  me- 
delst komprimerad  luft  1.  ånga  mot  den 
yta  som  skall  behandlas).  Jfr  föreg.  Några 
ex.:  Formmaskiner,  skurtrummor,  s-rar  m.m. 
Sveriges  Industri,  1936.  —  N^är  man  kom 
och  bad  mig  få  s-ra  Thulefasaden  nere  vid 
Kungsträdgården  ~  Sv.  Dagbl.  1927.  Be- 
sprutad yta  bör  först  s-ras  Nord.  Fam.*  — 
Tillstånd  måste  hädanefter  sökas  för  s-ring 
[enl.  beslut  av  byggnadsnämnden]  Sv.  Dagbl. 
1927.  -bott|en;  [-nad].  1)  Badvik  med  fin 
s-en.  Där  fiskarna  i  det  klara  vattnet  av- 
tecknade sig  mot  s-nen.  2)  Allt  sedan  jag 
metade  upp  mina  första,  sprattlande  sarvar 
ur  Ulvstasjöns  s-nade  djup  ~  'Mari  Mihi.' 
Den  s-nade  lilla  viken,  där  ~  E.  Lieberath. 
-brun.  Bruna  nyanser,  fråyi  det  ljusaste 
s-a  till  de  djupaste  rosttoner  E.  Wettergren. 
-bunden.  Alla  våra  plagg  breddes  ut  på 
s.  mark  Sv.  Hedin.  Syn.  sandig,  sand- 
blandad. -bädd.  Placeras  på  en  s.  och  ~. 
-damm.  D.  med  sandbotten.  Barnens 
trädgård  med  den  grunda  s-en  Öv.  fr.  Nora 
Waln.  -dos|a.  T.  e.  S-an  [med  skrivsand] , 
som  var  en  särdeles  viktig  del  av  pulpetut- 
rustningen  C.  Sahlin.  -driv|a.  Vid  en  hög 
sa  ~  mer  än  halvvägs  mot  Åhus  ~  Göran 
Wahlenberg.  S-or  vid  ökenranden,  -dyn. 
Jfr  dyn.  S-erna  vid  Ängelholm.  Havets  vågor 
och  vindar,  som  raserat  stranden  och  sönder- 
smulat den  till  s-er  Strindberg.  En  väldig 
s.,  som  utgjorde  gränsen  mellan  ökenområdet 
och  ~  oasen  N.  Ambolt.  Kusten  bestod  av 
en  rad  små  s-er,  vilkas  tovor  av  sträv  strand- 
råg tappert  höllo  stånd  mot  Nordsjöstor- 
marna  R.  af  Geijerstam,  öv.  Intressanta 
s-slandskap  Sv.  Turistf.  Vägvisare.  Syn. 
sandkulle  1.  -driva  1.  -berg  1.  -nipa  1.  -rev(el) 
1.  -bank.  -filter,  -fin.  Täta  skyar  av  iskall, 
s.  snö  Valborg  Hedberg,  öv.  -flora,  -form, 
-en,  -ar.  Särsk.  ifråga  om  gjutning.  Järnet 
gjutes  vanligen  i  sar  (ibl.  stålformar:  kokill- 
gjutning),  omslutande  ett  hålrum  av  samma 
form  som  det  avsedda  föremålet,  -fri.  En 
fet  (s.)  lera  krymper  mer  än  en  mager  lera 
Nord.  Fam.^  Strandmal,  folklig  benämning 
för  grovt,  s-tt  strandgrus  ib.  Komma  till 
s.  mark  Sv.  Hedin.   Ätt  denna  vara  [torkade 


1151 


Sandfri— Sandrök 


1152 


bldbärj  vid  omsorgsfull  insamling  erhdlles 
fullkomligt s.  Sv.  Dagbl.  1922.  -fylld.  Elden, 
som  brann  pä  en  s.  fyrkantig  öppnirig  i  trä- 
golvets massiva  plankor  H.  Mörne.  Lyfte  •>- 
de  tunga  [giddjs-a  ämbaren  upp  pä  huvudet 
och  buro  dem  bort  till  vaskrännan  G.  L. 
Dahlin,  -fålla.  Vanligare  'sandlåda'  (för 
småbarn  att  leka  i).  Skolparken  i  Uppsala 
fick  s.  maj  1916.  -fält.  Å  s.  och  sandåkrar 
framför  allt  i  östra  Skåne  ~  N.  Sylvén. 
-färg;  -ad.  1)  Smärtingskodon  '-  i  vitt, grått 
och  s.  Sv.  Dagbl.  192<3.  2)  Tennismassa  [för 
planer]  levereras  såväl  röd-  som  sad  Annons 
1927.  En  ganska  låg,  sad  kust'^  S.  Siwertz. 
I  den  s-ade  damuirocken  Sven  Hallström, 
öv.  S-ade  krabbor  och  småfiskar  Öv.  fr.  W. 
Beebe.  En  ~  ung  man  med  sat  hår  och  ~ 
Fanny  Alving.  De  s-ade  små  äggen  P.  Rose- 
niu.s. 

-gjut|en.  Tekn.  Set  svenskt  koksfack- 
järn  Sv.  Dagbl.  1918.  -grop.  Förbud  mot 
ytterligare  sandtagning  i  stora  s-en  i  Upp- 
sala. S-e7i,  som  f.  n.  fylles  med  avfall  och 
som  sedan  är  avsedd  att  planteras.  Järn- 
vägens s.  vid  ~.  Syn.  sandtag.  -grund. 
De7i  lilla  gröna  kvidden  med  de  stora  ögo- 
nen, s-ens  fisk  ~  Gust.  Sandgren,  -grå.  I)et 
breda  sundet  var  s-tt,  men  ~  Elsa  Thulin, 
öv.  Med  vattniga  blå  ögon  och  ljusa,  s. 
mustascher  Öv.  fr.  G.  K.  Chesterton.  -gul. 
En  låg,  s.  kust  med  blåa  berg  i  bakgrunden 
S.  Barthel.  Hennes  s-a  rdsidenkjol  Ejnar 
Smith.  Ett  par  yviga,  sa  mustascher  B. 
Gripenberg.  Stepphönsen  äro  s-a,  med  svart- 
aktiga  tvärband  på  ryggen  ocJo  ~.  -gång, 
-en,  -ar.  Duhbelgrindarna  voro  gröna  som 
förr,  spjälstaketet  var  rödstruket,  s-en  om- 
sorgsfullt krattad,  allt  som  förr"^  G.  Kåhre. 
-halt;  -ig.  -harpa.  [Kalken  sållas]  i  en 
s.  försedd  med  stdltrådsbotten  Kerstin  Key. 
-hav.  Gjorde  vi  vår  första  bekantskap  med 
en  verklig  öken  —  en  vik  av  det  stora  s-et 
Kebir  Per  Nyström.  Åtmiyistone  norra  delen 
av  Arabien  [är]  inte  något  s.  ~  B.  Gripen- 
berg, öv.  Syn.  ibl.  sandöken,  -havre.  Ibl.  — 
strandråg  (Elymus  arenarius).  -hed.  S.,som 
nyttjas  till  exercisfält,  -hög.  Barnen,  som 
lekte  i  s-en.  -höjd.  Skogklädda  s-er  R.  Ek- 
blom, -inblandning.  Ett  dåligt  tecken, 
som  antydde  s.  C.  Sahlin,  -jord.  Bäst  trives 
växten  på  s.  —  Extra  fin  s-sjwtatis  Annons 
1921. 

-kak|a.  'Barnen  baka  s-or',  akvarell  av  ~. 
-korn;  -sstor(lek).  1)  Låta  s-e7i  sila  yyiellan 
Jingrarna.  Jag  fick  ett  s.  i  ögat.  Grövre  s. 
2)  Mkt  ofta  i  jämförelser  o.  bildl.  T.  e.: 
En  liten  rosenröd  spindel,  liten  som  ett  s., 
kilade  i  tvära  krokar  hit  ocli  dit  ~  Karin 
Ek.  Där  dagarna  rinna  lika  hastigt  som 
s-en  i  ett  timglas  K.  Stenring.  Ka7i  vara 
det  s.,  som  kommer  vågskålen  att  sänka  sig 
till  insurgenternas  förmån  B.  Gripenberg. 
Han  kunde  se  saker  och  ting  sådana  de  voro 


utan  att  blåsa  upp  ett  helt  berg  av  ett  s. 
S.  Lagerlöf.  Det  s.,  som  kommer  hela  maski- 
neriet att  strejka.  I  denna  människomassa, 
där  man  är  som  ett  s.  i  öknen  And.  Ram- 
say.  Där  kakrecepten  äro  lika  talrika  som 
s-en  i  Sahara  Eva  Mannerheim  Sparre.  Jag 
har  glömt  vad  platsen  heter,  och  det  är  all- 
deles förbaskat  likgiltigt,  för  alla  pAatser 
är  så  lika  som  s.  på  den  här  olycksaliga 
traden  S.  Siwertz.  -kulle.  -kust.  -kvarn 
tekn.  -kärra.  -kör|are;  -ning.  -liljia. 
Anthericum.  På  svenska  sa^idfält  träffas, 
ehuru  rätt  sällsynt,  två  arter  sor.  -loppja; 
-shona  m.  fi.  Sarcopsylla  penetrans.  S-an  ~, 
som  numera  är  spridd  runt  tropikbältet  ~ 
borrar  sig  in  i  huden  på  fötterna  av  män- 
niskor o.  a.  däggdjur  och  framkallar  elak- 
artade sär  1.  Trägårdh.  Att  s  shonorna  Ui^ga 
sina  ägg  under  människans  hud  Henning 
Nordlund.  -låd[a.  T.  e.:  Kgrkogårdsvakt- 
mästaren,  som  infunnit  sig  ~  med  sa  och 
kastskovel  för  jordfästningen  ~  B.  Estlan- 
der.  —  Sor  för  barn  att  leka  i  'sandfålla'.  — 
Valpen  hade  sin  egen  lilla  s-a  på  balkongen 
där  han  fick  'uträtta'. 

-målare;  -ning.  Jfr  sandkvarn.  Sare 
Joh.  Palmgren,  Söderfors  Ups.  Nya  Tidn. 
1937.  -mark.  Ottenbyskogen  växer  på  myll- 
blandad  s.  R.  Sterner.  —  Vida  s-er.  -mo. 
Se  mo  I  2.  Den  sten  fyllda  s  n  med  sina 
spensliga  tallar,  siyi  grå  renlav  och  sin  ofrukt- 
bara ljung.  -moln.  På  en  trädlös  slätt,  där 
vinden  jagade  s-en,  låg  ökenfolkets  by  ~  G. 
L.  Dahlin,  -muddring.  [Mudderverk,]  av- 
sett för  s  i  Klarälven  Sv.  Dagbl.  1933. 
-myll|a;  -sjord.  Lerbunden  sa  Ax.  Cnat- 
tingius.  —  I  den  öppna  s-sjorden  ~  A.  T. 
Gellerstedt.  -papper.  Starkt  papper  som 
övergjutes  med  limlösning  o.  beströs  med 
finkrossad  kvartssand,  flintpulver  1.  d.  samt 
torkas.  S.  användfs  mest  till  slipning  av 
trä.  Gnida  ngt  med  s.  Isen,  vilken  likt  ett 
grovt  8.  gled  fram  över  berggrunden  Alvar 
Högbom.  Ge  tnej  en  ssbit,  sd  jag  får  glätta 
träet,  innan  jag  börjar  skära  I  -plan.  På 
den  stora  sen  mitt  framför  herrgårdsbygg- 
naden. Ska  ni  ha  sand-  eller  gräsplan  till 
iennisbatia^if  -påsje.  T.  e.:  Han  hade  slagits 
sanslös  med  en  se  i  New  York  en  nalt  ~ 
'K.  Gunnarson'.  Och  luftseglarnas  xitkastade 
s-ar  slogo  ned  utan  att  fråga  var  Gurli 
Linder.  -pärl{a.  S  or  kallas  de  minsta  äkta 
pärlorna,  som  endast  hava  obetydligt  värde 
Kjellins  Varulex.  -regn.  Set  upphörde, 
det  ljusnade  N.  Ambolt.  -rev;  -el.  1)  Man 
vet  aldrig  var  man  har  ett  s.,  förrän  man 
sitter  fast  på  det  Hj.  Söderberg.  2)  Men 
åferväyida  ofelbart  till  den  lilla  ö  eller  s-el, 
där  de  själva  kommit  till  världen  ~  E.  Lönn- 
berg, -rik;  -edom.  I  lätt,  s.  jord  Ax.  Ho)?.- 
hausen.  -rundel.  Mitt  i  den  väldiga  sn 
står  Michelangelos  David  ~  T.  Fogelqvist. 
-rök.    Och  snart  urskilde  vi  i  den  rykaiide. 


1153 


Sandrök — Sandösa 


1154 


röda  8-en  galopperande  ryttares  tunga  skug- 
gor Estrid  Ancker,  öv.  -rör.  Calamagrostis 
(Pöamma)  arenaria.  Set  har  läng,  förgrenad 
jordstam  och  planteras  mångenstädes  för  att 
binda  flygsand. 

-skädd|a.  Pleuronectes  limanda.  San 
C  sandflundran')  har  sträv  kroppsyta ;  färgen 
är  brun  till  brungrå  1.  grönaktig,  stundom 
med  svaga  mörkare  fläckar.  Minimimått  för 
fångst  av  sa  anser  lantbruknstyr elsen  böra 
införas  ~  Sv.  Dagbl.  1937.  -slätt.  Växande 
på  torra,  varma  backar,  alvarmark,  s-er  ~ 
C.  Lindman,  -sort.  En  plastisk  s  ,  som 
formar  siq  efter  bilden  C.  G.  Laurin.  -sorte- 
ring. Ett  automatiskt  s-sverk,  som  ~  Sv. 
Dagbl.  1932.  -spade,  -sten,  -en,  [ar,  fackl.]. 
En  sedimentär  bergart  bestående  av  sand- 
korn (mest  kvarts)  sammanfogade  medelst 
ett  bindemedel  av  kalkig,  kvartsitisk,  lerig 
1.  järnhaltig  beskaffenhet.  I.  Enkelt.  S. 
är  avsatt  på  grunt  vatten  och  finnes  i  alla 
geologiska  formationer.  Bildande  of  tast  skik- 
tade massor,  vilka  lätt  hårdna  till  s.  Nord. 
Fam.*  En  porös,  skifferartad  s.  Kjellins 
Varulex.  Huggen  s.  S.  till  fasader.  Åtskil- 
liga av  Sveryes  sar  nyttjas  till  byggnads- 
sten el.  slipstenar,  kvarnstenar  ~  Nord.  Fam.^ 
Att  vattnet  inom  Darlingområdet  i  stor  om- 
fattning uppsöps  av  de  lösa  s-ar,  som  ~ 
Gunnar  Andersson.  Kvader sandsten  i  fyr- 
kantiga stycken.  Riddarhuset  i  Stockholm 
är  byggt  av  en  grå,  finkornig  s.från  Kinne- 
kulle.  II.  Ssgr.  Ex.:  Vita  eller  gråa  ssarter 
Kjellins  Varulex.  Där  skära  rosor  klänga 
vilt  I  kring  s-sbalustraden  Astrid  Gullstrand. 
Men  stigen  var  också  här  en  vatfenränna, 
vilken  grävt  sig  djupt  in  i  s-sberget  H.  Mörne. 
Stundom  kan  man  på,  klyvytorna  av  röda 
8-sblock  finna  tydliga  T>böljeslagsmärkeni>  J. 
J.  Sederholm.  S-sbrott  havi,utompd  Kinne- 
kulle  och  Gotland,  bl.  a.  i  Östergötland, 
Dalarna,  Småland  och  Skåne.  En  s-sbygg- 
mad  frän  förra  hälften  av  femtonhundra- 
talet C.  A.  C.  Lewenhaupt.  Det  förnämsta 
företaget  inom  ssindustrien  är  Lemunda 
S-sbrott,  Motala  Sveriges  Industri,  1936. 
En  slät  ~  s-slik  massa  ~  C.  Forsstrand. 
En  s-sliknande  bergart,  kallad  ~  S.  Barthel. 
S-smur.  Med  rik  skulpturell  s  sornering 
F.  U.  Wrangel.  Thomas  Morrisons  röda 
s-spalats  O.  B.  Nelson,  Vestibulens  stora 
s-splattor  'Mari  Mihi'.  De  röda  tegelbor- 
garna med  deras  nischprydda  trappgavlar 
eller  s-ssirade,  svängda  rösten  ~  Ang.  Hahr. 
Den  breda,  halvt  vittrade  s-strappan  'Mari 
Mihi'. 

-storm.  Råka  ut  för  en  s.  i  Sahara. 
Mistralen  blåste  som  en  sand-  och  smutsstorm 
var  annan  dag,  och  ~  H.  Mörne.  -strand. 
En  liten  badvik  med  härlig  s.  —  De  modärna 
s-sbaden  ~  R.  Sernander.  -stråle.  Jfr  sand- 
bläster.  Pressa  en  kraftig  s.  mot  fasaden. 
-strö.     Ytan   glättas   och  s-s  ~.     Stations- 

V,  37  —  Nusvensk  ordbok. 


vägen,  som  mest  liknade  ett  8-tt,  knastrande 
rumsgolv  att  köra  på  Öv.  fr.  Joh.  Buchholz. 
-SUg|are;  -ning(sfartyg).  Sugmudderverk. 
Då  den  stora  s-aren  Sally  ~  var  sysselsatt 
med  muddringsarbeie  för  ~  Sv.  Dagbl.  1926. 
Varför  s-ning  j^å  de  ställen,  där  dylik  sand 
förekommer,  icke  kan  anses  skada  fisket  ib. 
1912.  Det  danska  s-ning  sfär  ty  g  et  Trafik 
Tidn.  Upsala  1925.  -säck.  Tömma  den  ena 
sen  efter  den  andra  ~.  Kommandobryggan 
var  skyddad  medelst  sar,  vilka  ingen  kula 
kunde  genomtränga  Åleko  Lilius.  —  S  sbarri- 
kader  och  taggtrddsstängsel  ib.  Medan  Chang 
Hsun  byggde  s-sbarrikader  här  och  där  pä 
gatorna  j.  G.  Andersson. 

-tag,  -et,  = ;  -ning.  Trottoarsand  ~  till 
avhämtning  frän  Tunabergs  s.;  Upsala  Sand- 
lags A.-B.  Annons  1921.  Syn.  ställe  där 
man  tar  sand,  'sandgrop',  sandtäkt;  ibl. 
(rätt  till)  sandtagning  1.  -hämtning,  -tim- 
glas. S.  med  en  halv  timmes  rinningstid 
Ad.  Ekelöf,  -tromb.  Men  vid  middags- 
tiden mulnade  det,  och  en  stund  senare 
reste  sig  gula  s-er  på  norra  stranden  Sv. 
Hedin,  -täckja.  På  st  mark  Nord.  Fam.^ 
De  s-ta  gångarna  ~.  -takt,  -en,  -er.  Se 
sandtag.  Om  mulbete,  grässlätter  och  odling 
samt  om  sand-,  sten-  och  torvtäkt  å  allmänna 
skogar,  -udde.  En  västergående  s.  och  under- 
vattensbank  O.  v.  Friesen.  -ur.  S-et  viskar, 
de  bleknande  stjärnorna  blicka  in  i  torn- 
kammaren, riddaren  sover  i  sin  säng,  pil- 
grimen  på  sin  matta  V.  Rydberg.  Sedan 
telefonavgifterna  höjdes  i  Los  Angeles,  har 
man  allmänt  satt  upp  s.  bredvid  telefon- 
apparaterna för  att  inte  förbruka  för  många 
perioder  Up^s.  Nya  Tidn.  1932.  S.,  använda 
vid  kokning  av  ägg.  Syn.  (sand)timglas. 
-vall.  Längst  ute  mot  havet  reser  sig  en  s. 
med  glesa,  stormslitna  bokar  ~  A.  Österling. 
-vik.  Stora  sen.  -virvel,  -vit.  På  den  sa 
stranden  Ax.  Ahlman.  Sa  stränder,  där 
havet  har  spunnit  strängar  av  tång  A.  Slotte. 
-våg.  S-or  i  öknen.  -åk|er.  Ä  sandfält  och 
s-rar  ~  N.  Sylvén.  -ås.  Högst  på  s-en  ligger 
slottet,  synligt  långt  ut  på  slätten.  Trenne  s-or 
genomstryka  landskapet  och  ~.  -älskande. 
En  del  s.  arter  ~  (Filago,  Herniaria,  Senecio 
viscosuSj  Spergularia  rtibra  m.fi.)  ~  Stock- 
holmstraktens växter  (1937).  -Ö.  Några  Idga 
s-ar  med  dadelpalmer  T.  Gislén.  -ödlja; 
-ehan(n)e.  Lacerta  agilis.  I  de  sydligaste 
delarna  av  vårt  land  kunna  vi  också  få  se 
den  andra  av  våra  ödlor,  den  betydligt  större 
och  vackrare  s-an  ~  Naturens  liv.  En  sa 
for  som  en  strimma  över  vägen  och  försvann 
med  ett  prassel  Jan  Fridegkrd.  -ök|en.  Även 
-öcken.  Förtvina  i  s-nen.  Och  vandraren 
på  nordens  isöknar  känner  törstens  alla  kval 
nästan  i  lika  hög  grad  som  vandraren  i 
söderns  s-nar  Ax.  Klinckowström.  —  Så  för- 
vandlas hjärtat  småningom  i  en  s-en,  där 
intet  gott  mera   kan   gro  ~.     -Ös|a;  -ning. 


1155 


Sandösa —  Sanera 


1156 


Innan  han  [pastorn  vid  jordfästningen]  s-er 
henne  Alb.  Engström. 

—  Sandja,  -ade,  -as;  s-a  över  m  m.  fl.  se 
övers-a  m  osv.;  -ning (-en, -ar;  -sapparat).  S-a 
gångbanorna!  En  gårdskarl,  ovanligt  2)å- 
passlig  med  att  sa,  med  s-ningeji.  S-a  (på) 
golvet.  S-ad  och  osad  papp.  Det  kändes, 
som  om  ögonhålorna  voro  sade 'E.WaUquist. 
—  [Motion]  att personomnibussar  skola  vara 
försedda  med  s-ningsapparater,  som  kunna 
skötas  frän  förarplatsen  Ups.  Nya  Tidn. 
1932.  Syn.  beströ  med  sand,  sand(,be)strö, 
strö  sand  på  1.  över;  (ibl.  nära)  grusa.  — 
Sandig,  -t,  -are;  -het.  Stora,  s-a  marker. 
Den  lilla  sa  vik,  som  ~  J.  W.  Nyländer. 
Det  med  granitrester  besådda  s-a  grund,  som 
kallas  Vinetarevet  Ax.  Wallén,  öv.  Det  var 
drygt  6  km.  att  gå  längs  s-a  vägar,  och  ~ 
L.  A.  Jägerskiöld.  Alltefter  som  jordmånen 
är  mer  eller  mindre  s.,  jordmånens  s-het. 
Syn.  sand-,  sandaktig  1.  -artad  1.  -blandad 
1.  -haltig  1.  -mängd  1.  -bunden;  (ibl.  nära:) 
grusig,  grynig,  kornig. 

Sandal,  -en,  -er.  Lätt  fotbeklädnad  (ibl. 
blott  i  form  av  en  sula)  fastsatt  med  rem- 
mar. I.  Enkelt.  Den  till  sulan  nedringade 
s-en  Sv.  Dagbl.  1934.  Sommarens  plager,  där 
endast  tålösa  ser  duga  Ups.  Nya  Tidn.  1936. 
Hemies  fötter  var  bara  och  instuckna  i  ett  par 
s-er  Öv.  fr.  Rosita  Forbes.  S-er  fingo  de  dock 
hava  på  fötterna  Bibeln.  Tjocksulade  s-er 
med  bakstycke  Nord.  Fam.''  Barn-;  trä-, 
tygs-er.  II.  Ssgr.  Ex.:  S-artade  läderskor 
Nord.  Fam.^  Den  s-bärande  muhammedanen 
har  stortån  tydligt  skild  från  de  andra, 
emedan  s-remmen  vanligen  trades  där  emel- 
lan Öv.  fr.  Conan  Doyle.  Sko-  och  sandal- 
fabrik. Drog  sina  s-klädda  fötter  imder 
kjolen  oc/i  ~  J.  L.  Stockenstrand.  Av  brunt 
prima  släder  Oscaria  1925.  På  s-makar- 
nas gata  gör  man  opanker,  som  är  namnet 
på  dessa  speciellt  albanska  skor,  vilka  se  ut 
som  tofflor  och  som  bestå  av  en  sula  och  ett 
överrede  av  snören  och  granna  tygbitar  S. 
Aurén.  S-modell  av  svart  atlas  [framtill 
och  på  klacken)  och  silverskinn  Sv.  Dagbl. 
1925.  En  s-pumps,  ny  för  året  ib.  1930  (jfr 
pumps).  S-rem.  S-er  av  brunt  l:ma  s-skinn 
med  lädersula  P.  U.  Bergström  1911.  S-sko  ~ 
dagens  nyaste  mod  Nord.  Komp.  1925.  Ele- 
gant ssko  med  flätat  framstycke  P.  U.  Berg- 
ström 1932.  Genombrutna  s-skor  Gösta 
Gustaf- Janson.  Sina  s-skodda  fötter ,  på  vilka 
varje  tå  var  instucken  i  ett  silverhölje  Öv. 
fr.  Rosita  Forbes.  S-slejfsko  Annons  1932. 
Den  japanska  strumpan  är  delad  som  en 
tumvante,  och  man  stoppar  helt  enkelt  in 
s-snöret  omkring  stortån  H.  Mörne.  Slejf- 
toffel,  svart  ~  s-sydd,  med  läderbotten  ~ 
(ovanlädret  utvikt  varefter  rand  sys  gm 
ovanläder  o.  sula)  Sv.  Dagbl.  1922.  — 
Sandale'tt  (-ätt);  -en,  -er.  Sandalskon  ~ 
i  sin  nyaste  form,  sen,  med  ovanlädret  de- 


lat i  ribbor  och  remsor  Sv.  Dagbl.  1930. 
Och  fötterna  i  s-er  —  röda  tånaglar,  för- 
stdsl  Harriet  Clayhills.  En  för  året  typisk 
aftonsundalettfrån  ~  Sv.  Dagbl.  1935.  Hög- 
modärn  slejfsandalett  Annons  1931.  —  Våra 
senast  komponerade  s-modeller  för  damerna 
Annons  1932.  S-sko  till  stor  toalett  Annons 
1931. 

Sa'ndel  (akut);  -n.  Mindre  vanl.  (o.  mer 
fackl.)  som  enkelt.  I.  Enkelt.  Mer  I.  mindre 
fint  pulver  av  rött  strä.  S.  nyttjas  bl.  a. 
till  färgning  av  vissa  läkemedel.  II.  Ssgr. 
Ex.:  1)  Din  värld  är  full  av  ~  s-doft  och 
löjen  ~  Öv.  fr.  Sarojini  Naidu.  2)  Med 
s-salvors  glans  om  bruna  länder  /  och  vita 
kransar  i  de  svarta  håren  Sig.  Agrell.  3)  S-trä. 
a)  Rött  s-trä  utgöres  av  kärnveden  av  Ptero- 
carpus  santalinus,  ett  högväxt  ostindiskt  träd; 
s-veden  kommer  i  handeln  i  stora,  brunröda 
eller  rödsvarta  block,  ibland  även  raspad 
eller  pulveriserad ;  till  skillnad  från  vitt 
s-trä  har  den  ingen  särskild  lukt  eller  smak. 
Rött  strä  har  användning  till  beredning  av 
röd  möbelpolityr ,  till  färgning  av  kosmetiska 
medel,  likörer,  fernissor  och  till  träbets ;  dess- 
utom  något  inom  möbelsnickeriet,  b)  Äkta  1. 
vitt  s-trä,  som  fås  frän  jlera  olika  träd,  fram- 
för allt  Santalum  album,  även  detta  från 
Ostindien.  I  de  buddaistiska  länderna  an- 
vändes stora  mängder  s-trä  till  rökelse,  vidare 
användes  det  till  framställning  av  sandel- 
(trä)  olja  ~,  till  skulpturarbeten  och  lyx- 
möbler  och  ~  Kjellins  V^^arulex.  S-trä  har 
varit  omtyckt  för  sin  lukt  ända  från  den 
äldsta  forntiden,  speciellt  i  Orienten  Öv.  fr. 
C.  J.  S.  Thompson.  Och  stack  de  tre  smala 
rökelsestickorna  av  s-trä  i  askkoppen  fram- 
för gudinnan  Bo  Bergman.  En  ask  av  s-trä 
med  inläggningar.  —  [Ger]  en  s-träliknande 
vällukt  Öv.  fr.'  C.  J.  S.  Thompson.  C)  S-(trä)- 
oljan  fås  genom  destillation  med  vattenånga 
av  äkta  s-trädets  uppraspade  kärnved  och 
har  dels  användning  i  medicinen,  dels  stor 
användning  i  parfymeriet.  4)  S-träd  om 
olika  arter  o.  släkten  som  lämna  sandelträ. 

Sa'ndwich  (sändoitsj;  akut);  -en,  -ar 
[1.  =  ]  1.  -es;  -man  m.  fl.  I.  Enkelt.  (Engelsk) 
smörgås.  Jag  dt  en  s.  och  drack  ett  glas 
öl  C.  G.  Laurin.  Äter  äpplen  och  s-ar  Vivi 
Laurent.  Lövtunna  ^s-es^  (smörgåsar)  'Jör- 
gen'. II.  Ssgr.  1)  En  s-man  med  någon 
slags  kaffereklam  R.  Gelm.  Ostveckans  sand- 
wichmän  1929.  —  Denna  de  modärna  idé- 
ernas nitiske  s-man  Stig  Wikander  (om  Sven 
Stolpe).  2)  För  att  ingen  skulle  märka,  huru 
de  länsade  s-tallrikarne  Eric  Hultman.  Syn. 
I.  (engelsk)  smörgås;  II. (s-man:)  vandrande 
annons,  man  med  tryckt  plakat  på  bröst 
o.   rygg,    skylt-    1.   plakat-  1.  reklambärare. 

Saner|a,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar;  -sarbete 
m.  fl.).  I.  Mer  'egentl.'  1)  Den  konserva- 
tiva behandlingen  (s-ingen)  [av  tänderna] 
Sthlms  stads  folkskolor"l917— 18.  2)  Krigs. 


1157 


Sanera — Sank'* 


1158 


Befria  från  (verkan  av)  stridsgaser.  Lös 
mark  kan  sas  medelst  plöjning,  grävning 
m.  m.  Sv.  Uppslagsbok,  1935.  Livsmedel 
och  vatten  kunna  [i  nödfall]  s-as  genom 
kokning  ib.  Efter  det  egfentliga]  s-ings- 
arbetet  måste  all  den  personal,  som  varit 
sysselsatt  därmed,  samt  använda  redskap 
s-as  ib.  Övriga  s-ingsmedel  titgöras  av 
olika  ämnen,  som  på  kemisk  väg  helt  för- 
störa stridsgaserna  ib.  S  ing  av  klädesper- 
sedlar kan,  beroende  på  graden  av  nedgås- 
ning,  ske  genom  vädring,  behayidling  med 
ånga  ~  ib.  S-ingstrupper  i  arbete  ib.  3)  Inom 
stadsplanekonsten  o.  d.  De  inföddas  stads- 
del, s-ad  och  betydligt  modärniserad  Maths 
Holmström.  S-ingen  av  Gamla  staden:  Fas- 
tighetsnämnden har  för  s-ingsändamål  före- 
slagit ytterligare  ett  fastighetsköp  i  Gamla 
staden  ~,  tomten  skall  utläggas  till  allmän 
plats  1928.  Trots  att  s-ingsåtgärder  vidta- 
gits, ser  man  ~.  II.  Bildl.  Särsk.  om  finan- 
ser o.  d.  1)  Huruvida  statens  insats  på  215 
milj.  kr.  verkligen  räcker  att  s-a  [Skandi- 
navjbanken  1932.  Förrän  statsfinanserna 
s-ats  Sven  Aurén.  Åtgärder  för  budgetens 
s-ing  Göteb.  Handelst.  1926.  Den  del  av 
styrelsen,  som  trädde  i  bräschen  för  ^Kultu- 
rens'» [i  Lund]  s-ingsplan  ~  1933.  Roosevelts 
s-ingsprogram  1933.  2)  Ätt  sa  vårt  folks 
politiska  liv  ~  E.  Kihlman.  Syn.  I.  återge 
(dess)  friskhet,  göra  sund^are)  1.  (mer)  hy- 
gienisk (igen),  läka,  rengöra;  befria  från 
(verkan  av)  stridsgaser,  neutrahsera  'ned- 
gasning';  skaffa  frisk  luft  o.  sundare  för- 
hållanden, ibl.  'uppröja' (iJ;  IL  bringa  reda 
i  ett  företag  med  dåliga  finanser,  (åter) 
ställa  (ett  företag,  finanserna)  på  en  säker 
(säkrare)  bas,  återge  en  sund  ekonomisk 
ställning,  (ibl.  nära)  rekonstruera. 

—  Sanitéts-  i  ssgr.  =  hälso(vårds)-,  sjuk- 
vårds-; sundhets-,  ibl.  hygienisk.  Ex.:  Sani- 
tetsavdelning  t.  e.  i  Marinförvaltningen  1.  i 
Nordiska  kompaniet  (rondskålar,  sköljrör, 
spottkoppar  m.  m.).  S-binda  för  damer. 
S-fl.agga  rödakorsflagga.  S-förhållandena  i 
staden  ska  vi  nog  ta  itu  med  [fast  vi  ej  ännu 
ha  tid]  Marika  Stiernstedt.  Rör  och  rördelar 
samt  s-gods  Rikstel.-kat.  1927.  För  att  även 
i  Sverge  söka  få  till  stånd  en  förening  av 
personer,  intresserade  av  s.  k.  s-hundars  an- 
vändning för  uppsökning  av  sårade  i  krig 
L.  W.  Stjernstedt.  Användningen  av  s-hun- 
dar kom  mera  allmänt  i  bruk  först  tender 
världskriget  G.  Björnström.  Några  medlem- 
mar av  en  Nationernas  förbunds  s-kommis- 
sion, som  var  ute  på  studieresa  ~  B.  Forell. 
över  den  stängda  porten  sitter  s-kommitténs 
svarta  kors  med:  ^  Stängt  på  grund  av  kolera- 
infektion*  Ax.  Munthe.  S  kompani.  S-kärl 
nattkärl  o.  d.  Spolis  hälao-  1.  sundhets- 
polis. S-porslin.  Jag  läser  utanskriften: 
^Till  den  tappre  s-soldaten,  med'^*  Dagmar 
RuinRamsay.     Kyl-  och  Sanitetsteknik  Sv. 


Dagbl.  1921.  Värme-  och  sanitetstekniker 
St.  Dagbl.  1918.  Värme-  och  sanitetstek- 
niska  föreningen  sammanträdde  på  fredagen 
till  25-drsjubileum  i  ~  Ups.  Mya  Tidn.  1934. 
Försök  ha  de  senaste  åren  pågått  och  pågå 
alltjämt  vid  vissa  norrländska  tru2)j)förband 
med  hundar  till  såväl  sanitéts-  som  bevak- 
nings-, rapport-  och  dragtjänst  E.  Edström, 
1932.  S-trupper  i  svensk  mening  funnos  helt 
enkelt  inte  ~  Curt  Berg.  Ett  s-tåg  körde  in 
på  stationen  'Svenska  Brigaden'.  Nedanför 
berget  påträffa  vi  en  s-vagn  och  ~  Öv.  fr. 
Halidé  Edib.  S-veterinären  Rikstel.-kat.  1920. 
S-väsen(det)  häl80vårdsväsen(det).  Vidta 
extra  s-åtgärder.  —  Sanitär^  -(e)n,  -er.  Och 
den  ryske  studetiten,  vilken  i  egenskap  av 
medicinare  tjänstgjorde  som  s.  A.  Fabler. 
Iordningställde  en  ambulans  med  åtta  sjuk- 
sköterskor  och  fyra  s-er  Carl  Sanmark.  Syn. 
sjukvårdssoldat.  —  Sanitär%  -t,  [-are].  S. 
kontroll  i  Frankrike  över  invandrarström- 
men  1926.  Bidrag  till  Uppsala  s-a  statistik 
1916.  Pd  grund  av  de  sa  vådorna.  Lägen- 
hetens beskaffenhet  i  s-t  avseende  Nord.Fam.^ 
—  S-teknisk  kongress  i  Prag  Sv.  Dagbl.  1980. 
Syn.  se  sanitéts-. 

Sang  se  sjunga. 

Sangviniker  (mest  med  uttalat  g-  o. 
akut);  -n,  =.  Jfr  följ.  Sangvinisk  person, 
människa  med  sangviniskt  temperament. 
Han  är  ~  en  obotlig  s.  Gust.  Hellström.  — 
Sangvinisk  (akut);  -t;  -het.  S.  nog  att 
åter  försöka  oaktat  alla  misslyckanden.  Syn. 
av  livligt  o.  växlande  lynne,  lätt  mottaglig 
för  intryck,  alltid  full  av  1.  som  lätt  in- 
vaggar  sig  i  förhoppningar,  lättblodig, (ibl.:) 
sorglös,  lättlynt,  eldig.  —  Sangvini'sm, 
•en.  Jag  har  ofta  förvånat  mig  över  män- 
nens oerhörda  s.,  när  det  gäller  dåliga  kvin- 
nor A.  Sörlin.     Syn.  sangviniskhet. 

Sanitéts-  m.  fl.  se  under  sanera. 

Sank';  [-borra  =  borra  i  sank].  Subst. 
Blott  i  några  uttr.  Ex.:  Gä,  segla  i  s.  om 
skeppare  1.  skepp:  gå  etc.  i  kvav,  till  botten, 
förlisa,  fyllas  med  vatten  o.  sjunka.  Skjuta, 
borra  ett  fartyg  i  s.  ge  grundskott,  sänka. 
Eller  s-borra  den  ~  farkost  varmed  ~  O. 
Högberg. 

Sank^  -t,  -are ;  -het  m.  fl.  se  II.  I.  Enkelt. 
Pd  andra  sidan  badhusviken  var  stranden 
icke  klippig  utan  s.  Fanny  Alving.  Undvik 
s-a  lägen  [för  drivbänkarna]  I  Där  och  var 
syntes  s-are  marker,  med  ~  K.  Zilliacus. 
Stället  ligger  s-t.  Dika  ut  de  s-aste  skogs- 
markerna. För  att  få  ängarna  mindre  sa. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Marken,  som  på  grund  av 
sin  s-het  aldrig  var  frostsäker.  —  Bro  d.  v.  s. 
vägbank  över  s-mark  O.  v.  Friesen  (1905). 
/  den  tuviga  s-marken  Paul  Rosenius.  / 
tuvor  ute  i  s-marksområde7i  Naturens  liv. 
S-marksväxter  H.  Juhlin  Dannfelt.  — ■  Så, 
rätt  som  vi  gingo  och  klevo  i  en  s-mosse, 
hörde  vi  hundarna  sticka  pd  ~  H.  Samze- 


1159 


Sank* — Sann 


1160 


lius.  Fd  s-myrarna  ib.  Då  de  bärgade  det 
lilla  hö,  som  skärets  s-äng  gav  Karin  Ek. 
Syn.  sidlänt,  (låglänt  o.)  sumpig,  vatten- 
sjuk, fuktig,  (ibl.  nära:)  träskartad,  träsk- 
1.  kärrfylld,  träskig,  kärrig,  fylld  av  moraa, 
morasig,  blöt,  sur. 

Sank^  se  sjunka. 

Sankt,  attributivt  adj.  Brukat  framför 
(katolska)  helgons  namn  (o.  sekundärt  i 
ortnamn  o.  d.).  Växlar  i  mask.  med  'Se' 
o.    i   fem.   med    'Sa'.    Förkortas   ofta   S:t 

0.  ibl.  S:te  1.  S:ta  samt  enbart  S.  Stavas 
ofta  med  stor  bokstav.  Pd  den  tiden,  då  Vår 
Herre  och  S-e  Per  brukade  vandra  omkring 
pd  jorden.  S-e  Per,  legendens  namn  på  Petrus 
som  himmelens  väktare.  S-e  Fredman  Bell- 
man.  S.  Peterskyrkan.  Om  s.  Per  har  en  skada 
på  foten,  behöver  s.  Pål  därför  inte  linka. 
S(-a)  Birgitta.  Stora  och  Lilla  S:t  Bern- 
hard två  alppass.  S:t  Petersburg.  Kantonen 
S:t  Gallen.  Samfundet  Sankt  Erik  i  Stock- 
holm. Sankt  Anna,  socken  i  Östergötlands 
län.  S.  Hans  dag,  danskt  och  norskt  namn 
pd  midsommardagen.  S.  Karins  ruin  i  Visby. 
S.  motsvarar  de  italienska  och  spanska  'San' 
(t.  e.  San  Marino,  San  Sebastian)  och  Santa 
(Santa  Anna,  Santa  Fé).  Syn.  helige  1. 
heliga.  —  Sanktifier|a,  -ade,  -as;  -ing  1. 
sanktifikation  (-en,  -er).  Helig-  1.  helgon- 
förklara, förklara  för  helgon,  kanonisera.  — 
Sanktion,  -en,  -er;  -splikt;  -srätt  m.  fl.; 
-er|a  (-ade,  -as;  -ing,  med  plur.).  Samban- 
det  med    de    övriga   i   ordgruppen  lösare. 

1.  Subst.  1)  Regeringens  1.  monarkens  sam- 
tycke till  'riksdags'  beslut;  ofta  friare  = 
stadfästelse,  bifall,  godtagande.  Varpå  rege- 
ringen, konungen  gav  beslutet,  förslaget  sin 
8.  Förkunnar  med  författarens  s.  att  ~  M. 
Lamm.  Vetorätt  och  s-srätt.  Att  en  s-sväg- 
ran  skulle  ha  retat  skottarne  till  uppror  ~ 
Har.  Hjärne.  2)  I  fördrag  reglerad  (8traff)på- 
följd,  villkorlig  straffbestämmelse,  'näpst'. 
S-er  äro  dels  ekonomiska,  dels  militära.  Na- 
tionernas förbund  tillgriper  s-er  mot  Italien 
på  grund  av  dess  uppträdande  i  Abessinien. 
Sverge,  numera  s-spliktig  medlem  av  N.  F. 
1931.  S-spolitiken  mot  Italien  misslyckades 
kapitalt  och  visade  blott  s-ssystemets  ineffek- 
tivitet. II.  S-era.  Blott  till  I  1.  Stadfästa, 
ge  sitt  bifall  till  1.  (sin)  bekräftelse  på, 
godkänna,  godtaga.  Att  man  s-erat  ett  fel- 
aktigt förfarande  Curt  Berg.  —  Och  fullt 
s-erades  de  [lekstugorna],  sedan  landshöv- 
dingskan Anna  Douglas  hedrat  dem  med 
sin  närvaro  Ann  Margret  Holmgren.  — 
Sanktuäri|um  (akut  1.  grav);  -et,  -er. 
Förvaringsrum  för  reliker  o.  d.;  platsen  för 
högaltaret;  det  (allra)  heligaste;  'helgedom'. 
I  närheten  av  set  ligger  det  lilla  torget  ~ 
Maths  Holmström.  —  [Gav  mig  introduk- 
tionsbrev till]  Auguste  Rodin,  och  jag  var 
stolt  att  ~  få  inträda  i  detta  s-um  C.  G. 
Laurin. 


Sann,  sant,  -are.  Bet.  växla  min  'san- 
ningsenhg,  exakt,  verklig,  äkta,  ärlig'.  I.  En- 
kelt. 1)  Allmännare,  a)  Ex.  med  subst. 
(ordnade  alfabetiskt  efter  substantiven).  Re- 
volutionens s-a  ansikte  verkliga.  Akta  engelskt 
verkade  det  att  utanför  varje  officerstält  se  en 
badbunke,  gentlemannens  sa  attribut  Annie 
Furuhjelm.  Ty  sa  namn  giva  sa  begrepp 
Egyptiska  sagor.  I  ordets  s-a(ste)  bemär- 
kelse. S.  berättelse  ur  småstadslivet.  S-a  för- 
hållandet var  detta:  ~,  var,  att  ~.  All  s. 
förtjänst  har  ju  vanligen  tendensen  att  visa 
sig  tillbakadragen  och  blygsam  —  utom  opera- 
sångare förstds,  som  ~  A.  Knop  pel.  Att  de 
känna  dig,  den  ende  se  guden  Bibeln.  Hati 
är  den  s-e  hedningen.  Historien  är  otrolig 
men  s.  En  s.  händelse  verkligen  inträffad. 
Med  8.  högaktning.  Och  dess  ande  kväver 
nomadernas  s-aste  instinkter  Öv.  fr.  H.  Has- 
lund.  I  och  för  sig  är  ~  hennes  ironi  här- 
vidlag mördande  s.  Erik  Hedén.  En  s.  kristen. 
Ett  i  s.  mening  kristet  betraktelsesätt  har  ~ 
Sven  Lampa.  Solens  deklination  vid  s.  mid- 
dag se  middag  I  1(IV.  520).  De  sa  ryska 
männen  anordnade  judemassakrer  och  provo- 
cerade fram  revolter  för  att  slå  ned  frihets- 
strävandena T.  Segerstedt.  En  s.  människo- 
vän. Nämn  andevärldens  innevånare  vid 
namn,  vid  deras  sa  namn,  och  du  skall 
lära  dig  känna  deras  innersta  väsen  ~ 
Egyptiska  sagor.  Det  var  en  s.  njutning 
att  ~.  Inte  heller  kunde  de  finna  ord,  som 
verkade  sa  och  återgdvo  den  inre  upplevel- 
sens glöd  ib.  Det  är  ett  sant  ord  och  väl 
värt,  att  man  det  anammar,  att '>'.  Att  pd- 
stdendet  var  nästan  bokstavligen  sant  C. 
Sahlin.  Sdsom  den  s-a  romanhjältinnan  all- 
tid är  Erik  Hedén.  En  s.  skildring  avför- 
loppet. Sa  och  redliga  vänner.  Din  se  vän 
1.  S-e  vännen  äro  som  underskrifter  åld. 
Som  förstod  att  uppskatta  ens  sa  värde  A. 
Hall  ner.  S.  dnger.  S.  ödmjukhet,  b)  Den 
är  ganska  livssann,  denna  bild  av  ~  C.  D. 
af  Wirsén.  En  bunden  åsna  är  på  långt 
när  ej  så  ~  natursann,  som  då  hon  får  gd 
lös  och  ledig  Ax.  Munthe. 

2)  Märk  bl.  a.  a)  Även  substantiviskt. 
Ett  sant  ord!  Jag  är  alldeles  av  er  me- 
ning E.  Nordenström,  öv.  Ett  sant  ord  är, 
att  ~.  Men  sant  är,  att  man  mdste  ta  saker 
och  ting,  som  de  komma  men  visserligen 
1.  för  visso  (1.  visst)  måste  man,  det  är 
riktigt  att  ~.  Sant  var,  att  ~.  Ja,  sant 
att  säga  vet  jag  inte,  var  jag  tar  det  ifrdn 
S.  Siwertz.  Jag  svarade  —  som  sant  var  — , 
att  ~  A.  Hj.  Uggla,  öv.  —  Däri  sade  du 
sant  Bibeln..  Blott  alltför  sant.  Allt  var 
logiskt,  matematiskt  sant,  men  psykologiskt 
sett  osant,  dumt.  När  sant  kommer  fram, 
får  lögnen  skam.  Skilja  mellan  sant  och 
osant  i  berättelsen.  De  ä  inte  ett  sant  ord  i 
va  du  säjer.  Det  där  jag  sa  till  Maurice 
om  ~,  var  inte  sant  ett  dugg  Berit  Spong, 


1161 


Sann— Sannsägen 


1162 


öv.  Dd  man  helt  troskyldigt  tog  för  sant 
vad  Tjodolf  av  Hvin  berättade  Hj,  Alving.  — 
Det  sa  och  det  rätta,  b)  De  kan  nog  vara 
sant,  men  ~.  Sant  nog,  men  ~.  Mycket  sant, 
men  ~.  Icke,  inte  santf  eller  hur.  Ja,  inte 
sant  ja,  visst  ä  de  så.  C)  De  va  (så)  sant 
(de),  ja  skulle  ju  vara  borta  kl.  3  ja  höll  på  å 
glömma  att  ~.  d)  1  bedyranden  o.  d.  Sdsant 
jag  är  en  hederlig  karl.  Sd  sant  jag  lever.  Sd 
sant  mig  Gud  hjälpe  (till  liv  och  själ).  Sd 
sant  som  Herren  lever.  —  Nej,  sd  sant  om 
jag  gör,  svarade  portvakten  Öv.  fr.  'Mabino- 
gion'.  —  Allt  vad  Kalle  sade  var  sd  sant 
som  det  var  sagt  ~  E.  Lieberath.  Det  är 
sd  sant  som  det  är  skrivet  Ane  Randel.  Det 
är  allt  sd  sant  som  det  står  B.  Döös.  —  Det 
är  dd  visst  och  sant,  att  ~.  Han  hade  stigit 
pd  fel  bdt,  det  begrep  han  sd  visst  och  sant 
'K.  Gunnarson',  e)  Var  och  en  som  lever 
sant,  reinkarnerar  ~  Öv.  fr.  H.  Haslund.  — 
Sant  kristen.  Sant  kvinnlig,  poetisk,  mänsk- 
lig, t)  Gradformer.  Att  man  bör  ha  ett 
mdl  att  leva  för,  j  det  är  en  sanning,  sare 
än  andra  Emil  Schiött.  En  människa  är 
s-ast  sig  själv,  dd  hon  syftar  högst  D.  Ny- 
vall.  Vet  du  inte,  att  ungdomens  drömmar 
är    det  s-aste  som  finns f   Gust.    Sandgren. 

II.  Ssgr  ha  sann-;  särek.  pres.-part.  visa 
ibl.  därjämte  sant-;  sanwo- blott  i  'sannolik'. 

Syn.  riktig,  sanningsenlig,  överensstäm- 
mande med  sanningen  1.  det  faktiska  (un- 
derlaget) 1.  verkligheten  1.  (det)  verkliga 
förhållandet,  faktisk,  korrekt,  verklig,  reell, 
oemotsäglig,  otvivelaktig,  välgrundad,  till- 
förlitlig, sannfärdig;  sanningsälskande,  upp- 
riktig, öppen,  redlig,  ärlig;  'äkta',  sann- 
skyldig, i  sin  prydno',  rätt(skaffen8),  upp- 
riktig, genuin,  veritabel,  utan  svek,  rätt- 
fram, ibl.  naturlig. 

—  Sanndröm;  [-ma] ;  -d ;  -mare ;  -merska. 
S-men  anses  föregripa  kommande  tilldra- 
gelser eller  återge  hittills  obekanta  förlopp 
i  det  förflutna.  Frågan,  om  s-mar  verkli- 
gen existera,  är  allt  fortfarande  omstridd. 
Tro  pd  smar.  Och  bundo  en  krans,  som  vi 
gömde  under  huvudkudden  för  att  drömma 
s-mar  för  framtiden  Elsa  v.  Born.  —  Men 
besynnerligt  ändd,  att  pojken  skulle  sma  Hj. 
Bergman.  Dä  hade  han  ju  st  nyss  I.  Ljung- 
quist.  Märten  Kruse  är  sd  och  vet,  att  han 
fdtt  riktiga  underrättelser  Jeanna  Oterdahl. 
—  Allas  blickar  sökte  smaren  Fr.  Nilsson 
Piraten.  Han  säjs  vara  smare.  Min  mor 
och  mdnga  medherine  trodde  pd  drömmar  och 
ansåg  sig  vara  en  s-merska  Thecla  Wrangel. 
-färdeligen,  adv.  Åld.  1.  folkl.  Och  s.  var 
han  en  konungason  Karl  fel  dt.  Ja,  dä  blir  en 
dd  s.  varse  Erik  Sparre.  Syn.  i  1.  med 
sanning,  om  man  vill  vara  sanningsenlig; 
ibl.  sannerligen,  -färdig,  -t,  -are ;  -het.  1)  Han 
är  s.,  och  orättfärdighet  finnes  icke  i  honom 
Bibeln.  Svärja  vid  -»den  se  Guden»  ib.  Ett 
s-t  vittne  räddar  liv  ib.   Avge  en  s.  redogö- 


relse för  ~.  Är  författaren  verkligen  s.,  dd 
han  ~.»  En  s.  berättelse.  S-t  berätta  allt, 
sd  som  det  tillgick.  2)  Om  Guds  s-het  genom 
min  lögnaktighet  ännu  mer  har  trätt  i  dagen 
Bibeln.  Lösmynthet  och  brist  pd  sträng  s-het. 
S-heten fordrar,  att'^  W.  Hammenhög.  Bära 
shetens  prägel.  —  Som  shetsprov  gällde  pd 
den  tiden,  att  man  ~.  Syn.  sann,  sannings- 
kär 1.  -älskande  1.  -enlig,  som  (alltid)  håller 
sig  till  sanningen,  -het,  -en.  Skr.  Mindre 
vanl.  Dialogernas  underbara  s.  i  uttryck 
och  ton  ~  Cl.  Lagergren.  Syn.  sanning. 
-sag|a.  »Skall  jag  berätta  er  en  saga  eller 
en  s-a?»  frågade  han  S.  Agrell,  öv.  Höra 
san  om  edert  samfunds  växt  frän  ~  N. 
Söderblom.  Syn.  berättelse  ur  livet,  timad 
tilldragelse  i  sagans  form  1.  som  verkar  som 
en  saga.  -skildr|are;  -ing.  Skr.  Mindre 
vanl.  än  'verklighetsskildrare'  osv.  Eti  sing 
av  vad  som  under  dessa  dr  passerade  ~  I. 
Lo-Johansson.  »S-ingar»  av  resande,  som 
färdats  i  tropikerna  Tidn.  Upsala  1930. 
-skyldig;  -tvis  (adv.).  1)  Titus,  min  s-e  son 
pd  grund  av  gemensam  tro  Bibeln.  Mitt  kött 
är  s.  mat  och  mitt  blod  är  s.  dryck  ib.  Se  gär- 
ningsmannen var  emellertid  ~  rätte,  verklige. 
Ni  md  känna  eller  inte  känna  det  sa  skälet, 
varför  ~  M.  Cramser.  2)  'Förstärkande'.  Men 
supig  och  vild,  som  han  var,  blev  han  en  s. 
djävul  för  de  sina  Harry  Blomberg.  Ett 
riktigt  litet  embryo  till  en  s.  yrkestiggare 
Stina  Palmborg.  Hans  liv  är  en  s.  lidan- 
des-historia I  Isak  Fehr.  Ur  detta  s-a  helvete 
Evert  Taube.  Söndagen  kom  med  ett  st 
önskeväderEMs.  Kuylenstierna-Wenster.  Ge- 
nompyrd  med  skadebegär  '^  pd  s-t  vargma- 
ner 'Varghunden'.  Ett  s-t  näste  för  tjuvar 
och  mördare.  Utsättas  för  en  s.  korseld  av 
frågor.  Förslaget  om  civil  hjälptjänst  har 
hos  yttersta  vänstern  framkallat  ett  st  fros- 
seri i  kraftord  Sv.  Dagbl.  1917.  [Dessa  norr- 
bottenshästar äroj  sa  under  av  uthållighet 
och  styrka  Sven  Haglund.  3)  Och  det  vill 
jag  s-ast  säga,  att  bättre  omhuldade  ~  kunde 
vi  icke  ha  blivit  J.  Möllersvärd.  —  Stvis 
ett  tecken  till,  att  jag  en  gång  ~  skulle  bli  ~ 
Ninian  Werner.  Syn.  jfr  sann  (=  äkta  o. 
d.);  ibl.  tillbörlig.  -skåd|are;  -erska;-ning. 
Mindre  vanl.  Den  bekante  s-aren  Anton 
Johanson  från  Finnmarken  Tidn.  Upsala 
1919.  -spådd.  Han  brukar  vara  s.  Bli  s. 
(i  ngt).  Den  gängen  blev  du  inte  s.  Palm- 
blad blev  också  skäligen  s.:  Aiterbom  fast- 
nade betänkligt  i  inledningens  metafysiska 
förgård  ~  C.  Santesson.  Syn.  som  spår 
sant.  -syn.  Mindre  vanl.  Jfr  sanndröm. 
En  engelsk  forskare  i  översinnliga  ting  be- 
rättar om  några  egendomliga  fall  av  s.Tiåu. 
Upsala  1932!  -sä'gar|e,  -(e)n,  -e.  Såsom  se 
skulle  jag  nog  ha  ett  och  annat  att  säga, 
men  jag  är  för  tillfället  icke  hugad  för  kri- 
tik Fröding.  -säg|en  1.  -säg|n.  Gärna  fackl. 
Men   nåqon   annan  sen  härom  ~  har  man 


1163 


Sannsägen — Sanning 


1164 


icke  Hj.  Alving,  öv.  Dramats  förveckling 
är  förlagd  till  Hoburgstrakten  och  är  base- 
rad pd  en  sen  där  i  grannskapet  Reinh. 
Ahléen.  Ännu  leva  i  fiskelägena  längs  skån- 
ska västkusten  s-ner  om  sällarna  från  Flund- 
ror ~  Gabr.  Jönsson. 

—  Sann-  1.  Santtalande  m.  fl.  En  så 
sanntalande  man  måste  också  vara  den,  som 
han  ger  sig  utför  V.  v.  Heidenstam.  -rysk. 
Oftast  med  -t-.  Bakom  tronen  stod  den  gamle 
Pobedonostsev  och  viskade  santryska  ur- 
sprungsord i  hans  [tsarens]  öra  B.  Est- 
lander. 

—  Sannolik  (grav);  -t,  -are;  -het  (-en, 
[-er];  -sberäkning  m.  fl.).  I.  Enkelt.  Förkla- 
ringen är  ju  rätt  s.,  åtminstone  den  mest 
8-a  1.  s-aste,  som  framkommit.  Det  är  högst 
st,  att  ~.  Finna  sa  värdet  av  ~.  En  till- 
nyktring  pä  finskt  håll  synes,  enligt  Åbo 
Underrättelser,  s.  1933.  Lämna  en  s.,  om 
ock  ej  fullt  övertygande  förklaring  pd  sin 
bortovaro.  Det  är  s-a  utsikter  för  (att)  ~. 
Ha,  (upp)visa  sa  skäl  för  ~.  På  s-a  skäl. 
Det  är  knappast  st,  att  ->-.  Minst  lika  s-t 
synes  det,  att  ~.  Låter  det  framstå  som 
ytterst  s-t,  att  boken  tillhört  något  större 
tyskt  bibliotek  H.  Nohrström.  S-t  har  han 
rätt  i  ~.  Och  har  s-t  träffat  det  rätta.  II.  S-het. 
1)  a)  Betvivla  i.  o.  m.  s-heten  av  ngt.  S-heten 
är  inte  stor,  talar  knappast  för  att  ~.  All 
s-het  talar  för,  att '^  B.  Hesselman.  Också 
växer  s-heten  för  att  ~,  dd  man  vet  ~.  Om 
något  hade  s  heten  för  sig,  var  det  väl,  att  ~ 
Erik  Hedén.  Har  man  kommit  till  en  till 
visshet  gränsatide  s-het  för  att '^  A.  Lagrelii 
resa.  Vinner  denna  förmodan  mycket  i  s-het 
Sverker  Ek.  Och  shet  finnes,  }  att  staden 
än  är  kvar  Alfr.  Jensen.  Om  ej  all  s-het 
fanns,  /  att  hönan  avsetts  att  bli  hans  Mickel 
Räf,  1900.  Och  bönderna  sedan  gjorde  ett 
lägre  anbud,  vartill  all  s-het  vore  G.  O. 
HylténCavallius.  Ställd  inför  s-heten  att 
förlora  den  stora  egendomen  Alfr.  Backman. 
b)  Efter  all  s-het  ~.  Och  att  skriverskan  med 
all  s-het  varit  fru  Karin  Kyle  ~.  Men  vet 
ni  också  vem  som  kommer  att  segra,  om  Jolly 
Roger  mot  all  s-het  blir  slagen?  B.  Gripen- 
berg,  c)  Den  engelska  prästen  dr  Parkers 
doptal  om  barn  som  himmelska  möjligheter 
och  helvetiska  sheter  Ups.  Nya  Tidn.  1931. 
Ligger  alltså  helt  inom  möjligheternas,  ja, 
s-heternas  område  Ax.  Wallén,  öv.  Skilja 
s-heter  frän  verkligheter,  d)  Ju  brantare  dyk- 
vinkeln är  [vid  störtbombfällning],  desto 
större  blir  träff  s-heten  Sv.  Dagbl.  1934.  2)  Ett 
fel,  som  vidlåder  alla  s-hetsberäkningar .  — 
Nöja  sig  med,  icke  kunna  komma  längre  än  till 
s-hetsbevis.  —  Men  överhuvudtaget  tycktes 
honom  alla  s-hetskalkyler  tyda  på  att'^.  —  Det 
kan  dock  anföras  ganska  starka  s-hetsskäl 
för  att  ~  W.  Cederschiöld.  Syn.  I.  (mycket) 
trolig,  antaglig,  rimlig,  'liklig',  plausibel; 
ibl.    presumtiv,  1.  probabel;  (s-t:)  troligen, 


troligtvis,  antagligen,  förmodligen,  med  stor 

I.  största  1.  all  sannolikhet,  efter  1.  av  allt 
att  döma,  så  vitt  man  kan  se,  efter  allt 
utseende,    till   synes,   rimligen,  rimligtvis; 

II.  (shet:)  trolighet  osv.,  ut8ikt(er),  (alla) 
tecken,  ibl.  probabilitet. 

—  Sannja,  -ade,  -as.  Mest  skr.  o.  ofta 
högt.  S-a  mina  ord,  de  komma  att  bli  en  lands- 
plåga som  kaninerna  Sven  Haglund ;  även 
folkl.  Utgången  sade  på  nytt  det  gamla  ord- 
språket. Läkaren  har  s-at  min  förmodan  V. 
Rydberg.  Drakes  förmodan  ~  s-ades  ib.  Din 
dröm  skall  s-as  ib.  När  sas  löftesorden  ~ 
Ps.  610.  Nu  sades  vad  han  alltid  väntat  och 
fruktat.  Syn.  se  besanna.  —  [Sannerlig 
1.  Sannerligja  1.  Sannerlig|t]  1.  Sanner- 
ligjen,  adv.  I.  Huvudformen.  S-en,  sen 
säger  jag  eder  •>-.  Jag  skulle  s-en  för  Gud 
önska,  att  ~  Strindberg.  Tro  mig,  pastor, 
han  är  sen  mitt  ringaste  bekymmer  Marika 
Stiernstedt.  Han  kommer  s-en  inte  att  fä 
det  lätt  i  världen.  Ja,  det  var  då  s-en  inget 
opris.  S  en,  tidens  hästar  rida  snabbt  Annie 
Furuhjelm.  S-en  hade  inte  frestaren  fört 
honom  upp  })d  ett  högt  berg  ~  S.  Lagerlöf. 
S-en  —  turistpropagandans  ojämna  klitnat^ 
är  en  av  de  största  lögnerna  om  Portugal 
Bo  Beskow.  Ja,  s-en,  om  jag  det  kunde  be- 
gripa W.  Walfridsson.  S-en,  glömde  han 
inte  ändå  paraplyt!  Det  går  s-en  inte  an 
att  ~.  Det  ska  s  en  bli  sista  gången.  Nej, 
s-en  jag  det  vill!  II.  Aid.  biformer.  1)  Ja, 
s.,  så  haver  jag  förment  Emil  Hillberg,  öv. 
2)  Sa,  sa  säger  jag  eder  alla:  Vinnläggen 
eder  städse  om  ~/  3)  Det,  st,  vore  att  skratta 
åt,  I  om  endast  jag  kunde  för  gråt  H.  Gyl- 
lander.  Bror  Lasse,  jag  säger  dig  s-t:  ~ 
Raf.  Lindqvist.  Syn.  i  sanning,  för  visso, 
verkligen,  'faktiskt',  'absolut',  visserligen, 
minsann,  försann,  förvisst,  fulltvisst,  (all- 
deles) otvivelaktigt,  utan  (skymt  av)  tvivel, 
med  säkerhet  1.  visshet,  utan  (all)  fråga, 
det  försäkrar  jag,  jag  försäkrar  (att  ~),  ibl. 
tänk  (att  ~);  (ibl.  nära:)  naturligtvis,  ögon- 
skenligen. 

—  Sanning,  -en,  -ar.  I.  Mer  högt.,  ofta 
bibi.,  fil.,  vetenskapligt  osv.  1)  Vad  är  sJ 
Bibeln.  Du  är  Gud,  och  dina  ord  äro  s. 
ib.  De  hava  ju  bytt  bort  Guds  s.  mot  lögn 
ib.  Vi  ville,  att  evangelii  s.  skulle  bliva  be- 
varad hos  eder  ib.  Gudomlig  s.  —  Led  mig 
i  din  s.  Bibeln.  Tillbedja  Fadern  i  ande 
och  s.  ib.  —  Jag  är  vägen  och  s-e7i  och  livet 
ib.  Jag  har  funnit  fiera  av  dina  barn  vandra 
i  s-en  ib.  Nåden  och  s-en  hava  kommit  genom 
Jesus  Kristus  ib.  I  skolen  dd  förstå  s-en, 
och  s-en  skall  göra  eder  fria  ib.  Var  och 
en  som  är  av  s-en,  han  hör  min  röst  ib. 
Sens  Ande,  som  utgår  ifrån  Fadern  ib.  — 
De  eviga  s-arna.  2)  Söka  s-en.  Vad  som 
för  vår  tid  är  erkänd  religiös  s.,  var  kätteri 
för  närmast  föregående  period  och  skall  bliva 
vidskepelse  för  nästa  M.  Lamm.     Vördnad 


1165 


Sanning 


1166 


for  de  religiösa  s-arna  Jac.  Ahrenberg.  Tros- 
s-ar. Livssanning  och  livslögn.  Vetenskap- 
liga s-ar,  som  stå  sig  i  kanske  50  dr.  S-arna 
leva  högst  tio  är,  och  sä  måste  de  i  stöp- 
sleven  för  att  smältas  om  till  nya  s  ar 
Bo  Bergman.  Det  som  är  s.  i  Berlin  och 
Jena,  /  är  bara  dåligt  skämt  i  Heidelberg 
Fröding.  Tids-,  dagss-ar.  S-en  för  dagen. 
En  allmänt  erkänd  s.  Lättköpta  s-ar.  — 
Vår  tid  ropar  efter  s.  — fantasien  får  ligga 
på  hyllan  C.  Möller.  Men  Walters  äventyr 
och  tomtegubben  i  Åbo  slott,  de  voro  för  mig 
levande  s.,  oomtvisteliga  fakta  Jac.  Ahren- 
berg.  Och  varje  ord  i  Hearns  böcker  är 
sant  —  det  måste  uttryckligen  påpekas,  men 
s-en  tyckes  blott  vara  en  del  av  verkligheten 
Öv.  fr.  K.  Nohara.  Ty  s.  är  dock  i  alla 
skiften  s.  C.  J.  L.  Almquist.  Denna  mitt 
livs  största  känsla:  trohet  mot  s-en,  måste 
jag  hålla  fläckfri  ~.  Ehuru  den  historiska 
s-en  fått  kännbart  sitta  emellan  Pelle  Molin. 
3)  Prep.-uttr.  Du  har  i  s.  rätt  i  vad  du 
säger  Bibeln.  I  s.:  man  fruktar  för  lagen 
och  rädes  för  dess  straff,  men  man  följer 
den  inte  Erh.  Bäckström.  I  s.  en  ödets 
ironi,  att  ~  B.  Estlander.  —  Sådant  som 
med  s.  kunde  sägas  Bibeln.  Kunde  med  s. 
säga,  att  ~  Wald.  Biilow. 

II.  Allmännare.  1)  Obest.  sing.  a)  'San- 
ning'. S.  består,  lögn  förgår.  Sålunda  blir 
även  här  s.  i  ordspråket,  att  ~  O.  Högberg. 
Det  ligger  s.  i  det  gamla  ordet,  att  ~  T. 
Segerstedt.  Man  är  skyldig  att  tala  s.,  men 
man  är  ej  pliktig  att  tala  om  alla  s-ar  Drott- 
ning Kristina.  Är  det  (riktig  1.  riktigt)  s., 
vad  du  nu  säjer?  Ja,  det  är  (dagsens)  s., 
det.  Hushållerskan  svarade,  som  s.  var,  att'^ 
(oftare  'sen')  S.  Lagerlöf.  Under  sken  av 
8.  —  Hur  mycket  (av)  s.  finns  det  i  dessa 
rykten?  Så  föga  s.  låg  i  det  rykte,  som  ~. 
Det  ligger  häri  ett  korn  av  s.,  nämligen  så 
till  vida,  att  ~  Hj.  Öhrvall.  [Yttrandet]  har 
icke  mistat  i  s.  sedan  dess,  men  ~  T.  Seger- 
stedt. Hälften  s.,  hälften  lögn.  b)  'En  s.' 
Det  är  och  förblir  en  s.,  att  ingen  genväg 
finnes  till  samhällskultur  Ernst  Estlander. 
En  s.  med  modifikation  eller,  rent  ut  sagt, 
en  lögn.  Att  man  bör  ha  ett  mål  att  leva 
för,  I  det  är  en  s.,  sannare  än  andra  Emil 
Schiött.  Och  orden  ha  en  större  s.,  än  man 
kanske  är  benägen  att  tro  O.  Enckell.  En 
s.,  som  ~  Gustav  Vasa  kanske  inte  hade 
varit  hågad  att  underskriva  K. -G.  Hilde- 
brand.  Vad  som  var  en  s.  i  går  visar  sig 
ofta  vara  ett  misstag  i  dag  Jane  Gernandt- 
Claine.  En  s.,  som  jag  anser  ställd  över  all 
diskussion  ~  Hj.  Söderberg.  Det  börjar  mer 
och  mer  övergå  till  en  känd  s.,  att  ~  ib. 
Poeterna  säga,  att  det  är  bättre  att  säga  en 
behaglig  lögn  än  en  obehaglig  s.,  och  på  den 
filosofien  ha  perserna  ympat  många  skott 
Maud  v.  Rosen.  C)  Om  någon  s.  finnes  i 
denna  framställning,  så  ~  Sven  Hedin.   Ett 


bittert  ord,  men  dock  ej  utan  sin  s.:  ~  Öv. 
fr.  K.  Nohara. 

2)  Best.  sing.  a)  S-en  är  ~  utrotad 
ur  deras  mun  Bibeln.  S-en  är  för  dyrbar 
att  begagna  i  dagligt  bruk  Öv.  fr.  D.  R. 
Locke.  Nikolai  II  var  personligt  intagande, 
gärna  även  på  sens  bekostnad  B.  Estlander. 
S-en,  även  den  värsta,  vore  bättre  än  denna 
långsamma  tortyr  Sally  Salminen.  Här, 
där  det  är  fråga  om  sport  och  hobby, 
behöver  man  inte  vara  så  pedantisk  med 
s-en  ~  S.  Siwertz.  Inte  ta  det  1.  vara  så 
noga  med  s-en.  Hålla  sig  (strängt)  till  s-en. 
Att  de  så  totalt  negligera  s-en,  när  de  skryta 
med  sina  fångster.  En  omgestaltning  av 
sagan  ter  sig  nästan  som  eft  våld  mot  s-en 
Alb.  Lilius.  b)  Låta  s-en  komma  i  dagen. 
Icke  (söka)  fördölja  s-en.  Erkänna  s  en  av  ~. 
Människor,  som  i  orättfärdighet  undertrycka 
s-en  Bibeln.  S-en  därav  lät  ju  ej  förneka 
sig  J.  Mortensen.  Varför  en  så  intelligent 
människa  som  han  önskade  sluta  ögonen  för 
sen  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  Se  (den  sorg- 
liga) s-en  i  ansiktet.  Ja,  där  kom  du  väl 
s-en  närmare  åtminstone  ~.  Detta  träffar 
s-en  för  stora  delar  av  landet  Gunnar  An- 
dersson. Och  för  en  gångs  skull  var  han 
inte  långt  från  s-en  Öv.  fr.  Alex.  Michai- 
lovitj. ^ Först  skall  vi  ha  s-en  ur  honom-», 
sade  han  Hj.  Alving,  öv.  C)  Jag  kommer 
att  säga  honom  s-en  mitt  i  ansiktet,  mitt  i 
synen.  Regenter  måste  säga  sig  själva  sen, 
ty  merendels  vänta  de  förgäves  att  få  höra 
den  av  någon  annan  Drottning  Kristina. 
Hon  kom  fram  ~  och  sade  honom  hela  s-en 
Bibeln.  Man  lägger  bort  titlarna  för  att 
mera  ogenerat  kunna  säga  varandra  sen 
'Kabbarp'.  Att  t>alla  vilja  höra  s  en  —  om 
sin  nästa;  men  de  flesta  bli  rysligt  förar- 
gade, när  de  se  sig  själva  i  spegeln>  E.  Skar- 
stedt.  Inte  tåla  (att)  höra  (den)  nakna  sen. 
Av  barn  och  dårar  får  man  höra  1.  veta 
s-en.  d)  Men  s-en  är,  att  folket  här  pä  trak- 
ten äro  ena  dödnickar  Fanny  Alving.  S-en 
var,  att  Baronen  ~  saknade  matställe  och  ~ 
A.  Ytterlund.  Den  osminkade  s-en  var,  att'^. 
Jag  har  bara  sagt,  som  s-en  är  C.  Svenson- 
Graner.  Rena  sen  var  (det),  att  ~.  —  S-en 
att  säga  är  han  (allt)  lite  löjlig  uppriktigt 
1.  rent  ut  sagt,  i  själva  verket,  e)  Skr.  Vid 
allt  detta  bör  jag  slutligen,  s  en  till  pris, 
erkänna,  att  ~  C.  W.  Bottiger. 

3)  Plur.  Säga  ngn  obehagliga,  bittra, 
obarmhärtiga,  ampra  sar.  Ibland  kan  man 
få  höra  rätt  nyttiga  sar  C.  G.  Laurin.  Det 
är  hemskt,  när  man  får  för  sig,  att  man 
skall  säga  s-ar!  Hagar  Olsson.  Absoluta 
och  relativa  s-ar. 

Syn.  vår  uppfattnings  överensstämmelse 
med  tingen  själva  (verkligheten);  sann  sats 
1.  lära  1.  religion  1.  åsikt  1.  lärdom,  sant 
uttalande  1.  omdöme;  sant,  det  sanna,  det 
faktiska  1.  verkliga,  riktighet,  verkliga  (sak)- 


1167 


Sanning — Sanningssökande 


1168 


förhållandet,  'faktum',  fakticitet,  sannings- 
enlighet, sannhet;  ibl.  uppriktighet;  (över- 
tygande natur)trogenhet,  verklighet,  liv  o. 
åskådlighet,  skärpa  (o.  riktighet)  i  återgi- 
vandet, ibl.  äkthet  1.  exakthet. 

—  Sanningsapostel.  Ack,  ni  lilla  s., 
utropade  han  skrattande  ~  V.  Benedictsson. 
Sin  självtagna  uppgift  som  s.  i  familjen. 
Syn.  som  alltid  (ofta  i  otid)  säger  san- 
ningen, sanningssägare  1.  -förkunnare.  -be- 
grepp. En  tillfredsställande  definition  av 
set  äga  vi  ej.  -begär.  Kunskapstörst,  yng- 
lingadrömmar, s.  R.  Josephson,  -drift.  Och 
vetenskapen  får  icke  bindas  av  något  annat 
än  sin  inneboende  s.  Tor  Andrje.  -enlig, 
-t,  -are;  -het;  -en.  1)  Och  det  visade  sig,  att 
hennes  berättelse  i  stort  sett  varit  s.  O.  Enckell. 
En  föga  s.  skildring.  Man  skall  alltid  svara 
det  högsta  befälet  så,  att  svaret  tillfreds- 
ställer det,  t.  o.  m.  om  svaret  inte  vore  st 
Langhoff  enl.  Ackté-Jalander.  Gentemot 
denna  ganska  lindrigt  sa  bild  av  förhållan- 
dena i  Europa  ställer  han  ~  A.  Karlgren. 
Sare  verkar  då  onekligen  följande:  ~.  — 
Jag  kan  s-t  säja,  att  ~.  Då  jag  icke  kunde 
8-t  säga,  att  ~  Ad.  Hillman,  öv.  Han  omta- 
lade därför  st  vad  som  avhandlats  mellan  '^. 
2)  Någon  anledning  att  betvivla  uppgiftens 
s-het  finns  inte  ~  Fr.  Borelius.  För  den, 
som  tvivlar  pä  s-heten  (av  uppgiften,  i  fram- 
ställningen),  vill  jag  omtala,  att  ~.  3)  Så 
att  jag  s-en  kan  säga  mig  vara  född  i  floden 
E.  Kihlman,  öv.  Syn.  jfr  sann(färdig).  -frö. 
Skönl.  Där  vi  sökt  så  ut  några  (liberala) 
s-n.  S-n  II;  Brottstycken  ur  skrifter  av  Franz 
von  Baader  (1929).  -förkunn|are;  -else; 
-erska.  En  så  oberäknelig  sare  som  ~  Lubbe 
Nordström  Ups.  Nya  Tidn.  1933.  En  djupt 
övertygad  sare  ~  D.  Törnqvist.  —  En  något 
tvivelaktig  s-else.  —  Onkel,  säger  den  lilla 
omedgörliga  s-erskan  ~.  -förplikt|ande; 
-else.  Skr.  Med  s-else  Wenström-Lindgren. 
-halt.  En  gissning,  vars  s.  är  svår  att  kon- 
trollera G.  Adlerz.  [Historierna  om  Raab] 
komma  väl  att  leva  oberoende  av  sin  s.,  som 
ibland  nog  är  lite  tvivelaktig  Maur.  Hellberg. 
Och  betvivlade  sen  i  påståendena,  att  landet 
skulle  lida  nöd  Marika  Stiernstedt.  Det  finns 
gott  om  sägner,  där  sen  är  betydligt  högre 
Gust.  Cederschiöld.  -iv|er;-rare.  Skr.  ^Det 
händer*,  säger  [AlbJ  Lilius,  '^ att  föräld- 
rarnas ser  är  huvudorsaken  till  deras  barns 
lögnaktigheti>  Stina  Palmborg.  S-ern  är  inte 
överdriven,  och  fantasien  fyller  lätt  ut  be- 
fintliga luckor  ib.  —  Hans  titveckling  från 
religiös  s-rare  till  politisk  radikal  ~  M. 
Lamm.  -korn.  Det  är  alldeles  sant.  att 
artikeln  innehåller  vissa  s.  och  att  där  finns 
en  del  saker  att  ta  vara  på  Sv.  Dagbl.  1922. 
-krav.  Hans  misantropi,  hans  oförmåga 
att  foga  sig  i  societetslivets  former  beror  på 
hans  absoluta  s.  Agnes  Langenskjöld.  Aldrig 
släppa  set.  -kriterium.  Jfr  kriterium,  -kär; 


-lek.  1)  Gubben  ifråga  är  en  from  och  s. 
människa  Fr.  Borelius.  Han  var  s.,  spar- 
sam och  enkel,  men  trång  om  pannan  och 
inbilsk  V.  v.  Heidenstam.  En  ~  hänsyns- 
löst s.  natur  ~  Nord.  Fam.*  Darwin  blev 
en  den  s-aste  man  ~  Alb.  Lilius.  2)  Och 
inom  bildningsarbetet  är  det  en  sak,  som  vi 
t.  o.  m.  behöva  bättre  än  socialism,  nämligen 
s-lek  Erik  Hedén.  S-lek  och  rättsinne,  saker 
som  alla  tvistande  gärna  göra  anspråk  pä 
enbart  för  sig.  Syn.  sanningsälskande,  sann- 
färdig, -kärna.  Den  innehåller  i  alla  fall 
en  s.,  som  ~  E.  H.  Thörnberg.  Och  letat 
upp  den  lilla  s.,  som  har  givit  upphov  till 
hela  denna  frodiga  sägenvegetation  Gust. 
Cederschiöld. 

-lidelse.  Men  allt  han  skrivit  vittnar 
om  s.,  människokärlek  och  fiärdlöshet  Hj. 
Alving.  Och  ägde  också  ~  en  äkta  s.  Tor 
Andrse.  -lik;  -nande.  Skr.,  mindre  vanl. 
Är  det  icke  sant,  så  är  det  åtminstone  s-t. 
-lös;  -het.  Uppgiften  är  fullständigt  s.  (Mer 
eller  mindre)  s-a  rykten,  meddelanden,  på- 
ståenden. En  ytterligt  s.  och  lumpen  insi- 
nuation. Saliga  aren  I,  när  människorna 
för  min  skull  smäda  och  förfölja  eder  och 
8-t  säga  allt  ont  mot  eder  Bibeln.  —  Upp- 
giftens shet  framgår  tillfullo  av  vittnes- 
målen. Syn.  osann(färdig),  ovederhäftig. 
-mani.  Mani  att  ständigt  (även  i  oträngt 
mål)  vilja  säga  sanningen.  Men  att  den  [er 
sJ  skulle  föra  er  så  långt,  kunde  jag  inte 
tro  Alfh.  Agrell.  -mod.  Skr.,  mindre  vanl. 
Mod  att  säga  sanningen.  Brist  pä  s.  H. 
Reuterdahl.  -moment.  Jfr  t.  e.  sannings- 
korn. Men  den  inneslöt  dock  ett  ouppgiv- 
bart  s.  Einar  Billing.  -nit.  Skr.  Alla  väsnas 
överljutf,  och  alla  bitas  och  rivas,  naturligt- 
vis av  puraste  s.  T.  Segerstedt.  -ord.  Från 
min  mun  har  utgått  ett  s.  Bibeln.  Men  till 
en  människa  talade  han  oförblommerade  s., 
dock  utan  att  sära  Frits  Danielson.  Och 
man  fördrog  hellre  ett  s.  från  honom  än 
frän  andra  Hj.  Höglund.  Syn.  (ett)  san- 
ningens ord.  -plikt.  Advokatens  s.  -präg|el; 
-lad.  Allt  vad  han  här  sade  bar  s-el.  — 
Förmåga  att '^intuitivt  rekonstruera  personer 
och  händelser,  så  att  de  stå  verkliga,  s-lade, 
levande  inför  läsaren  Gurli  Linder. 

-säg|are,  •ar(e)n,  -are;  [-eri  (med  plnr.)]; 
-ersk|a  (-an,  -or).  1)  En  obekväm  s-are.  Och 
omutlig  s-are  J.-O.  Johansson.  Som  sare 
stöter  han  sina  medmänniskor  för  huvudet  ~ 
Agnes  Langenskjöld.  2)  Greta,  den  tolv- 
åriga s-erskan  i  familjen  ~.  3)  Syndarens 
[Sinclair  LewisJ  hemkomst  till  fadershuset 
efter  sitt  s-eri  om  detsamma  i  ~  Gamla 
världen  Sv.  Dagbl.  1930.  Syn.  'sannings- 
apostel' 1.  -förkunnare  1.  -förkunnerska. 
-SÖk|ande  (som  subst.  den-kön  o.  neutr.); 
-are;  -erska.  1)  Och  sä  kom  det  sig ,  att  han 
slöt  sig  till  de  s-ande  dervischerna  i  '^.  2)  Då 
även  han  blev  en  s-ande.   3)  Det  lidelsefulla 


1169 


Sanningssökande — Sanskrit 


1170 


och  hänsynslösa  s-ande,  som  kom  att  prägla 
hela  hans  liv  ~  Agnes  Langenskjöld.  4)  Och 
alltjämt  var  han  s-aren,  som  ville  lära,  som 
ville  utveckla  sig  ~  Alfr.  Fjelner.  Den  av 
K.  P.  Arnoldsson  och  A.  F.  Åkerström 
från  1877  utgivna  'S-aren,  månadsskrift 
för  förnuftstro  och  praktisk  kristendom' . 
-trohet.  Med  en  s.  och  en  mänsklighet,  som 
Eleonora  D^ise  förmår  att  skänka  Annie 
Wall.  -törst;  -ande  (adj.)-  1)  Det  kanske 
mest  utmärkande  för  Berzelius  ~  var  en 
outsläcklig  s.,  begäret  att  med  visshet  veta, 
som  han  kallade  det  Ups.  Nya  Tidn.  1929. 
2)  Om  hans  s-ande  ande  nöjt  sig  med  att  ~, 
-vittne.  Något  s.  har  han  aldrig  varit.  Där 
ha  vi  förresten  ett  s.,  Erland,  hurudan  är 
morbror  Jörgen  egentligen  som  lärare?  Bertel 
Kihlman.  Som  ett  misskänt  s.  (Vilja)  spela 
s.  —  S-t,  evangelisk  veckotidning  i  Stockholm, 
grundad  1875.  Syn.  en  'sanningstalande', 
som  vittnar  sant,  sanningssägare;  ibl.  tros- 
vittne; ibl.  martyr,  -värde.  Brevskriva- 
rens uppgifter  om  världskriget  torde  dock 
komma  att  behålla  sitt  s.  Men  st  av  vitt- 
nesmålet reduceras  betänkligt,  då  man  vet, 
att  ~.  Så  litet  s.  jag  än  kan  tillerkänna 
människornas  föreställningar  om  det  över- 
naturliga, så  ha  ~  Edv.  Westermarck. 
-älsk|ande,  adj.;  -are.  En  s-ande  person 
söker  icke  överdriva  nästans  fel.  Det  s-ande 
organet  har  '^  föga  bekymrat  sig  om  att '^ 
ironiskt  om  tidning. 

—  Sannolik  se  ssgr  under  sann  (efter 
sann-  1.  sant-). 

Sanokrysin, -et; -behandling.  Läk.  Jfr 
guldsalt  2.  S-et,  av  vilket  man  en  tid  vän- 
tade sig  mycket  som  behandlingsmedel  vid 
tuberkulos,  användes  numer  med  stor  för- 
siktighet, och  dess  värde  är  fortfarande  om- 
stritt 1935. 

SansS  en.  1)  Förlora,  mista  s-en  svimma. 
Må  de  dricka,  så  att  de  ragla  och  mista  s-en 
Bibeln.  Tappa  s-en  av  förskräckelse  A.  Slotte. 
Komma  till  s.  igen.  Återkomma  till  s.  Återfå 
s-en.  Han  var  vid  full  s.,  vid  sin  fulla  s. 
hela  tiden.  Stänkte  vatten  på  honom  och 
återkallade  därmed  sin  vän  till  s.  E.  Grip. 
Som  kunde  återgiva  den  avsvimmade  s-en. 
2)  Som  inte  i  någonting  kan  hälla  s.  och 
måtta.  Med,  utan  s.  och  måtta.  En  kämpe 
för  måtta  och  s.  S.  Lagerlöf.  Svenska  folkets 
lugna  s.  och  laglydighet  L.  W.  Stjernstedt. 
Till  sist  blev  det  dock  en  smula  s.  och  för- 
nuft i  röran  därnere  och  ~  E.  Sparre.  För- 
lora s.  och  besinning.  Ingmar  var  alldeles  från 
8.  och  samling  S.  Lagerlöf.  Men  plötsligt  kom 
han  till  s.  och  samling :'^S.  Dahllöf.  3)  Gärna 
litterärt.  Vad  han  ärft  av  mig,  infe  är  det 
min  praktiska  s.  Tor  Hedberg.  Åven  för 
en  person  med  hans  brist  på  ekonomisk  s. 
stod  det  klart,  att  ~  Gust.  Hellström.  Varur 
8.  för  det  klassiska  uppstår  V.  Ekelund.  — 
Ska  kanske  frdndöma  mig  natursans  Gabr. 


Jönsson.  Sin  intellektuella  renlighetssana  V. 
Ekelund.  Outvecklad  skönhetssans  Mickel 
Räf,  1900.  Med  verklighetssans  men  utan 
idéer  Louise  Åkerman,  öv.  Syn.  1)  sans- 
ning,  (klart)  medvetande,  förnimmelseför- 
måga; 2)  (lugn)  besinning,  måtta,  måttfull- 
het, hov(8amhet),  självbehärskning,  mode- 
ration,  återhållsamhet,  lugn,  lidelsefrihet; 
vett(ighet),  sunt  förnuft  1.  förstånd;  fattning, 
kontenans;  3)  sinne  1.  känsla  (för),  förstånd 
(på).  —  Sanslös,  t;  -het.  Hon  svimmade 
och  låg  s.  i  tio  minuter,  varefter  ~.  Han 
hade  slagits  s.  med  en  sandpåse  i  New  York 
en  natt,  fast  ~  'K.  Gunnarson'.  Falla  ned 
s.  Syn.  medvetslös,  utan  sans,  utan  med- 
vetande, ibl.  livlös.  —  Sans|a  sig,  -ade; 
-ad;  -ning  (en).  I.  S-a  sig.  Anne  kommer 
att  bli  dig  oerhört  tacksam,  då  hon  får  sa 
sig  Ingrid  Törngren,  öv.  S  ar  sig  hastigt 
[från  sin  förskräckelse]  S.  Lagerlöf.  Han 
satt  som  träffad  av  åskan,  och  det  dröjde 
länge,  innan  han  s-at  sig  Ellen  Wester,  öv. 
Under  vägen  s-ade  jag  mig  litet  och  började 
med  nyktrare  blickar  se  på  vårt  kommande 
liv  ib.  II.  S-ad,  Ofta  rent  adj.  Han  är 
tio  gånger  mera  s-ad  än  sin  företrädare,  ja, 
s-ad  är  hans  ord  C.  G.  Laurin.  Tillhör  de 
mera  s-ade  inom  partiet.  fUnonius'  Min- 
nen] vars  första  del  tillhör  det  bästa,  mest 
s-ade  och  intressanta,  som  någonsin  blivit 
skrivet  om  detta  lands  förhållanden  och  om  ~ 
Ernst  Skarstedt.  Rummet  är  inrett  med  en 
s-ad  lyx,  som  visar,  att  man  varken  behöver 
spara  eller  önskar  pråla  V.  Benedictsson.  — 
Tog  medgången  s-at  och  motgången  lätt  G. 
U.  Schönberg.  Att  sat  och  lugnt  bedöma 
frågan.  Spelade  s-at,  utan  passion  S.  Lager- 
löf. III.  S-ning.  Det  svenska  lynnet  har 
ett  drag  av  lugn  och  sning  '^  Karin  Boye. 
Drack  »bottenfockary)  ~  i  smället  för  att 
*smutta*  med  sning  Fröding.  Syn.  I.  lugna 
sig,  (åter)hämta  sig,  komma  till  besinning, 
besinna  sig,  stilla  sig,  återvinna  fattningen 
1.  sin  kallblodighet  1.  sitt  lugn,  ibl.  ta  sitt 
förnuft  till  fånga;  II.  besinningsf ull,  mått- 
full, lugn  o.  betänksam,  klok  o.  förståndig, 
'nykter',  modererad,  (ibl.  nära)  hovsam  1. 
jämn;  III,  sans. 

Sans^  (sang);  en,  =;  -bud;  -kort  m.  fl. 
Svensk  kortform  för  bridgebudet  'sans 
atout'  (=  utan  trumf).  Y  bjuder  en  s.,  B 
pass,  Z  2  hjärter,  varefter  det  blir  pass 
Sv.  Dagbl.  1929.  —  När  man  öppnar  med 
s-bud  ib. 

Sa'nskrit(mestakuto.korti);  =(med  adj. 
den-kön  1.  neutr.)  1.  [-en];  -forskare;  -litte- 
ratur; -ötudium;  -text  m.  fl.;  sanskritisk 
(-t;  akut);  -i'8t  (-en,  -er).  Fornindernas  heliga 
språk  (numer  endast  litteraturspråk).  Av  s. 
plägar  särskiljas  tre  arter:  det  vediska  s., 
det  episka  s.  och  och  det  klassiska  s.  (eller 
s.  i  sträng  och  egentlig  mening);  klassisk 
s.  framträder  redan  omkr.  200  f.  Kr.  och 


1171 


Sanskrit — Sardonisk 


1172 


har  talats  i  de  högre  klasserna  till  omkr. 
1200  e.  Kr.  S.  spelar  som  det  äldsta  av 
de  kända  indoeuropeiska  språken  en  stor  roll  i 
den  jämförande  språkvetenskapen.  E.  Liden, 
då  professor  i  jämförande  språkforskning 
med  s.  vid  Göteborgs  högskola. 

Sant  se  sann. 

Sa'pfisk,  -t.  Även  ofta  skrivet  o.  utt.  'saf- 
fisk'.  S.  (vers  1.)  strof  atrof  nämnd  efter  den 
forngrekiska  skaldinnan  Sapfo  (Sappho). 
(Svenskt)  ex.:  Vart  han  går,  av  nattliga  moln 
betäckes  /  himlen,  fågeln  tystnar  och  ängen 
gulnar,  /  källans  sorl  förstummas  och  kal- 
ken sluter  /  doftande  blomman  (V.  Ryd- 
berg, Svårmodets  son). 

Saponifierja,  -ade,  -as;  -ing.  Förtvåla.  — 
Saponin,  -et,  -er.  S-er  =  ett  slags  kväve- 
fria, i  växtvärlden  ofta  förekommande  före- 
ningar min  sockerarter  o.  andra  organiska 
ämnen.  S.  ~  har  så  stark  skumförniåga, 
att  vatten,  som  blott  innehåller  en  million- 
del s.,  ger  ett  vitt  skum  vid  skakning  Nord. 
Fam.^  Det  skum,  som  användes  [vid  Malmö 
brandstations  anläggning  för  mekanisk  skam- 
släckning —  den  första  i  världen  —]  kallas 
s.  Ups.  Nya  Tidn.  1933. 

Saporög  (-åg);  -en,  -er;  -här  m.  fl.;  -isk 
(-t).  Även  stavat  za-.  En  vid  Dnjepr  bo- 
ende avdelning  av  kosackerna  (s  iska  ko- 
sacker). S  ens  klassiska  typ  inom  den  ryska 
litteraturen  är  Oogols  Taras  Balba.  Där 
8-kosackerna  ~  haft  ett  av  sina-befästa  rövar- 
nästen  Ernst  Klein.  —  Repins  berömda  tavla 
' Zaporogiska  kosacker  avfatta  ett  grovt  svar 
på  en  skrivelse  från  sultanen  var  utställd 
i  Stockholm  1897. 

Sapp,  -en,  -er;  -arbete  m.  fl.  Krigs.  Löp- 
grav. —  Sappor,  -en  [1.  -n], -er;  -kompani 
m.  fl.  Krigs.  Förr  (o.  ännu  i  vissa  utländska 
arméer)  namn  på  ingenjörssoldat  för  be- 
fästnings- o.  skansbyggnadsarbeten,  ibl. 
skansarbetare. 

Saprofyt,  -en,  -er;  -isk  (-t).  Bot.  Växt 
som  livnär  sig  av  ruttnande  o.  multnande 
organiska  ämnen.  Kremlan  är  alltså  vad 
man  kallar  en  s.  —  en  *mtillätare^  Natu- 
rens liv.  Svampar,  såväl  parasiter  som  s-er, 
finnas  i  mängd  på  kvistar,  grenar  och  blad 
R.  Sernander.  —  Parasitiskt  och  s  iskt  le- 
vande växter  Studentskrivningsämne  1922. 

Saracén,  -en,  -er;  -borg;  -här  m.  fl.;  -sk 
(-t).  Aid.  benämning  på  araber,  på  muham- 
medaner överhuvud  (t.  e.  under  korstågs- 
tiden) 1.  på  turkar.  Den  tid,  då  korsrid- 
darna drogo  ut  att  från  serna  återerövra 
Den  heliga  graven.  Påminnande  om  pro- 
vinsens krigiska  öden  under  S-tiden  och  andra 
ofreder  Strindberg.  —  Palatset  ~  är  byggt 
i  halvt  ssk  och  halvt  indisk  stil  ~  B.  Forell. 
Syn.  (s-er  ibl.:)  morer,  turkar,  'halvmånens 
folk',  araber,  Muhammeds  anhängare,  mu- 
hammedaner. 

Sarafän,  -en,  -er;  -bård  m.  fl.     Ärmlös 


rysk  kvinnodräkt  (bland  allmogen  nyttjad 
ända  till  bolsjevikregimen). 

Sard,  -en,  -er;  -mössa  m.  fl.;  -isk  (-t); 
-iska  (kvinna  1.  språk).  Invånare  på  Sardi- 
nien. Eljest  hade  han  väl  som  sannskyldig 
s.  bort  veta,  att  ~  Emil  Helander.  De  all- 
tid frihetsälskande  serna  ib.  —  Han  var 
klädd  som  herreman,  men  hade  s-mössa  och  ~ 
Öv.  fr.  Grazia  Deledda.  —  Den  s-iska  mös- 
san, som  med  sin  svarta  kant  slöt  tätt  in- 
till det  silvervita  håret  ib.    Syn.  sardinare. 

—  Sardln|are,  -ar(e)n,  -are ;  -(i)8k  (-t) ;  -(i)ska 
(kvinna  1.  språk).  lian  var,  liksom  hon  själv, 
infödd  s-are  och  ~  Amelie  Posse-Bråzdovå. 

—  Hon  var  klädd  i  s-isk  dräkt  ~  Öv.  fr. 
Grazia  Deledda.  Den  riktiga  s-iskan  för- 
står man  inte  alls  i  början,  den  är  ett  språk 
för  sig  Amelie  Posse-Bråzdovå.  —  Ett  par 
häften  s-sk  poesi  Öv.  fr.  Grazia  Deledda. 
En  skara  sska  bondgubbar  i  praktfulla 
dräkter  Amelie  Posse-Bråzdovå.  Syn.  sard. 

Sarde'11  (-äll);  -en,  -er.  Varken  vid  detta 
ord  1.  det  följande  tänker  man  på  det  ety- 
mologiska  sammanhanget  med  de  föreg. 
Saltad  äkta  ansjovis  (ofta  hoprullad).  I.  En- 
kelt. Franska  ser.  Där  saknades  varken 
de  salta  serna  eller  ~  Albin  Ytterlund. 
II.  Ssgr.  Ex.:  S-fiske.  De  omtyckta  Oliverna 
med  s-fyllning  Annons  1934.  S  fångst. 
S-ringar  i  olja  Percy  Luck  1923.  S-smörgås. 

—  Sardin,  -en,  -er.  Clupea  pilchardus; 
som  konserv  =  all  i  olja  konserverad  sill- 
fisk. I.  Enkelt.  1)  Utforskningen  av  mak- 
rillens, tonfiskens,  kummelns  och  s-ens  livs- 
villkor Sv.  Dagbl.  1920.  S  ernås  konserve- 
ring i  olja  infördes  i  Frankrike  omkr.  1820, 
men  först  efter  1860  iitvecklade  den  sig  till 
storindustri.  S-en  träffas  någon  gång  även 
i  våra  fiskevatten.  2)  a)  På  smörgåsbordet 
inlagd  hummer,  s-er  i  olja  och  andra  läcker- 
heter. Benfria  ser.  S-er  i  tomatsås.  b)  Nere 
i  kyrkan  rådde  en  vanvettig  tvängsel.  Man 
stod  som  p-ade  ser  Ellen  Lundberg-Nyblom. 
II.  Ssgr.  Ex.:  [Torskjrommen  saltas  i  tun- 
nor och  säljes  i  Frankrike  till  sägn  Rik. 
Lindström.  Då  baracken  var  fullproppad 
som  en  s-ask  med  ~  E.  Diktonius.  S-brytare 
till  uppbrytning  avs-burkar.  S-dosa.  Franska, 
spanska  och  portugisiska  s-fabriker.  S-fiskare 
i  Bretagne.  S-fisket  sker  i  Frankrike  med 
drivgarn,  dit  s-stimmet  lockas  genoyn  utkast- 
ning  av  [torskjrom  på  båda  sidor  om  nätet. 
De  stora  franska  s-fiskerierna  Ekenberg- 
Landin.  S fångst.  I  sådan  s-förpackning 
leva  ~  i  Jekaterinenburg  31  %  av  befolk- 
ningen A.  Karlgren.  Tomma  s-lådor.  En 
liten  s  spade.  Spejande  efter  s-stimmen  ~ 
H.  Mörne. 

Sardonisk,  -t.  Kanhända  ville  den  se 
redaktören  fprof.  Seqerstedf]  pröva  männi- 
skorna Sv.  Dagbl.  1926.  Och  föll  åter  i  sitt 
s-a  skratt  S.  Siwertz.  [LeninsJ  visserligen  sa, 
men  mycket  starkt  utvecklade  humor  Öv.  fr. 


1173 


Sardonisk — Sarkastisk 


1174 


Bruce  Lockhart.  St  världsförakt  Ingeb. 
Björklund.  S.,  gammal  i  förtid,  genomskå- 
dande allt  ~  ib.  Log  jag  ett  vad  man  i 
böckerna  plägar  kalla  st  löje  Alg.  Niska. 
Le,  skratta  s-t.  Syn.  hånfull,  bitter,  skä- 
rande; ibl.  krampaktig  1.  tvungen. 

Sardönyx  (akut);  -en.  En  halvädelsten 
(agatvarietet  lik  en  onyx  men  med  bruna 
band  1.  skikt).  Antik  kamé,  skuren  i  s.  Den 
femte  [grundstenen]  en  s.  Bibeln. 

Sarg'  (-g  1.  -j);  -en,  -er  (akut)  1.  -ar  (grav). 
Fackl.  Skyddskant  (t.  e.  kring  sittrummet 
i  båt  1.  luftfartyg);  list  1.  bräda  som  upp- 
till förenar  stols-  1.  bordsben  o.  uppbär 
sits  ].  skiva;  förstärkande  sidostycke;  kant- 
list (t.  e.  på  sockel);  på  stränginstrument 
anbragta  träskivor  som  förena  locket  med 
bottnen.  Ex.:  1)  a)  Kröpo  ihop  i  sittrummet 
och  kikade  försiktigt  över  s-en  på  kostern 
Stig  Beskow.  Förlucka  av  mahogny,  s-ar 
20  mm.,  lucka  18  mm.  Sv.  Kryssarklubbens 
Arsskr.  1935.  Sittrumssarg  av  ~  vacker 
mahogny  ~  ib.  b)  Satt  uppflugen  på  s  en 
med  benen  dinglande  ner  i  förarrummet 
Har.  Victorin.  Kastade  benen  över  siftrums- 
sen  och  gled  ned  i  stolen  Jöran  Forsslund. 
c)  En  gemensam  urholkning  för  bläckhorn 
och  pennor  kan  lämpligen  täckas  av  ett  vipp- 
lock, som,  nedskuret  i  skivans  plan,  fästes 
med  gångjärn  i  s-en  Läroverksförfattningar, 
1906.  d)  [Snöglasögonen]  vila  mot  ansiktet 
med  en  sammetsklädd  s.,  som  ~  H.  N.  Pallin, 
1927.  2)  a)  Renässans-  eller  barockmässiga 
bord  med  s.,  baluaterformade  ben  och  ram- 
slåar  Sig.  Erixon.  På  ett  bord  är  det  ~ 
bäst  att  stryka  benens  inre  sidor  ~  och  sen 
/öVs<  Kerstin  Key.b)Mus.  Den  nyare  svenska 
lutan  är  byggd  med  s.  ~  och  endast  bottnen 
kupig  samt  ~  Nord.  Fam.^ 

Sarg^  (-g  1.  -j);  -et;  -|a'  (-ade,  [-as]);  s-a 
om  ni.  Ldls.  =  kälta,  gnata,  ständigt  små- 
gräla;  sagga,  'omtugga'  m.  Så  tycker  du 
måhända,  att  jag  »sat  om^  samma  sak  mer 
än  nödigt  vore  B.  Sandzén.  Och  började  sitt 
s-ande  tal:  ~  G.  Hedenvind-Eriksson. 

Sarg|a^  (-ja);  -ade,  -as;  sa  sönder  ru; 
[-ning].  Ofta  skönl.  1.  bibi.  o.  d.  I.  Egentl. 
S-a  sina  fötter  mot  markens  skarpa  stenar. 
Han  var  s-adför  våra  överträdelsers  skull  ~ 
Bibeln.  Uppgiven  av  trötthet,  med  sade  fötter 
och  ~.  Din  fot  skola  törnen  s-a  ~  Emil 
Kléen.  Om  han  s-ar,  så  förbinder  hon  ock 
Bibeln.  Kroppen  s-as  genom  ärrmärkning  ~, 
tatuering  Nord.  Fam."  —  Han  ~  skriade 
och  sade  sig  själv  med  stenar  Bibeln.  Sa 
sig  på  slånbuskar.  På  Ven  s-ar  man  sig 
annars  inte  av  annat  än  vildros  och  slån 
och  ~  Gabr.  Jönsson.  II.  Friare  o.  bildl. 
1)  S-a  ett  träd  genom  toppning,  när  det  är 
ungt.  —  Blad,  som  äro  s  ade  i  kanten  gm 
våld  1.  av  naturen  (ung.  =  naggade).  2)  Rätt 
som  det  var  s  ade  ett  vilt  ~  indiantjut  hela 
mitt  nervsystem  'Dan',  Då  örons-ande  skrik 


hördes  utifrån  E.  Lundqvist,  öv.  3)  Mitt 
hjärta  till  blods  vart  s-at  /  i  tidiga  ung- 
domsår ~  O.  Stjerne.  Liv,  vi  ana  din  all- 
makt, I  liv,  som  s-ar  och  saliggör  E.  Zilliacus. 
Ett  ord,  en  blick,  en  min  kunde  sa  honom 
grymt  Ola  Hansson.  Och  givit  det  s-ade 
hjärtat  frid  Axianne  Richert.  Det  ryska 
folket  fick  byta  tsarismens  ok  mot  ett  ännu 
tyngre,  ännu  mera  s-ande  T.  Segerstedt.  Och 
det  låg  så  långt  tillbaka  i  tiden,  att  det  på 
något  sätt  mist  sin  sande  udd  G.  Gustaf- 
Janson.  Syn.  I.  göra  skåror  i,  betäcka 
med  skåror  1.  sår,  såra,  sönderslita  dj  (t.  e. 
med  tänder  1.  klor),  skära  1.  slita  i,  sönder- 
skära OJ,  (8önder)riva  (m)  1.  -rispa  (ru)  1. 
-klösa  (m);  II.  'skärai',plåga,  smärta, 'stinga', 
pina,  martera,  tortera. 

Sarga'sso  (akut);  -n;  -hav(et)  m.  fl.  S-n 
1.  s-tången  (arter  av  brunalgsläktet  Sargas- 
sum)  uppträder  i  S-havet  1.  Gräshavet  (be- 
läget i  centrum  av  den  'nordatlantiska  ström- 
ningen', mellan  Kanarie-  och  Bermudas- 
öarna)  kringdrivande  i  stora  ruggar  eller 
strängar  — ■  dock  aldrig  så  tätt,  att  de,  som 
med  fantastisk  överdrift  påståtts,  skulle 
kunna  verka  hindrande  för  ett  segelfartyg. 
Ut  ur  de  kvietistiska  stämningarnas  S-hav 
Kjell  Strömberg. 

Sarka'sni,  -en,  er.  1)  Utan  plur.  Ack, 
denna  rustning  av  s.  var  endast  en  papp- 
rustning, med  vilken  jag  sökte  omgiva  mig  ~ 
Öv.  fr.  Th.  Carlyle.  [Henrik  Åkermans] 
lätta,  litet  trötta  s.,  som  ~  C.  G.  Laurin. 
Ettrig,  gudatrotsande  s.  Raf.  Lindqvist.  S. 
och  satir  äro  fjärran  från  hans  kynne  Ernst 
Skarstedt.  Att  Byron  med  en  viss  tillfreds- 
ställelse låter  s-ens  piska  hagla  kring  axlarna 
på  dessa  offer  C.  V.  A.  Strandberg.  2)  Mest 
plur.  Säja  en  s.,  s-er.  Då  jag  märkte  det, 
behöll  jag  mina  s-er  för  mig  själv,  inseende 
a/f  ~  M.  Isberg,  öv.  Att  B.  gör  alltför 
flitigt  bruk  av  s-er  och  gliringar  Ernst  Skar- 
stedt. [Soto  Mayor]  hade  sänts  till  Sverge 
för  att  man  skulle  vara  befriad  frän  hans 
bitande  s-er  F.  U.  Wrangel.  En  skottavla 
för  sina  yngre  kamraters  s-er  D.  Åslund. 
I  s-ernas  bitande  salt  Fröåing.  Syn.  1)  sar- 
kastiskhet,  sarkastisk  läggning,  (bitande, 
skärande,  bittert)  hån,  bitande  skämt,  'gift', 
ibl.  skarp  ironi;  2)  (ser:)  stickord,  sarkas- 
tiska 1.  satiriska  1.  (stingande)  giftiga  an- 
märkningar 1.  infall,  spydigheter,  'nålstygn', 
'dolkstygn'.  —  Sarka'stisk,  -t;  -het.  Frynt- 
ligt s.,  om,  dessa  två  ord  kunna  nämnas  till- 
sammans ~  C.  G.  Laurin.  [Ivar  Afzelius] 
var  en  sällsynt  klok,  mycket  s.,  men  ej  bara 
ironisk  utan  också  skämtsam  man  ib.  [Har. 
Hjärne  hade]  en  djup  och  s.  misstro  till 
alla  yra  revolutionsdrömmar  och  alla  bråd- 
mogna  världsförbättrarplaner'^Georo  And- 
rén. Ordvig,  kvick  och  s.  C.  J.  E.  Hassel- 
berg. Sa  miner,  blickar,  anmärkningar.  I 
s.  ton.  Med  ett  st  löje.  Jag  blev  emellertid 


1175 


Sarkastisk — Satanisk 


1176 


arg  och  skrev  i  hettan  själv  mer  st,  än  jag 
skulle  önskat  Fröding.  Syn.  bitande,  spy- 
dig, (bittert)  hånfull,  satirisk,  skärande, 
stingande,  (överlägset)  hånande. 

Sarkofag,  -en,  -er;  -form  (-ad);  -lock. 
Praktfulla,  7-elief smyckade  s-er  frän  den  gre- 
kiska konstens  storhetstid  '>-.  Marmor-,  por- 
fyr-, kalkstensser.  Katarina  Jagellonicas  s. 
i  Uppsala  domkyrka.  —  Så  kom  vinterda- 
gen I  och  sin  driva  gav,  /  välvde  sen  /  över 
sommarns  grav  Har.  Jacobson.  —  Under 
en  enkel,  s  formad  sten  E.  Hornborg.  Syn. 
praktlikkista  (av  sten). 

Sarköm  (-åm);  -et,  =.  Läk.  En  kräftlik 
elakartad  svulst  med  cellvävnad  av  bind- 
vävstyp. 

Sarmät,  -en,  -er;  -isk  (-t).  S-er:  forntida 
sydryskt  ryttarfolk  som  stod  skyterna  nära. 

Saro'ng  (-ång);  -en,  -er.  Säcklikt  långt 
höftkläde  1.  liten  kjol  (infödingsdräkt  i 
Bortre  Indien,  på  Sundaöarna  osv.).  Vackra, 
brokiga  s-er  (ett  plagg  att  ha  om  underkrop- 
pen) Öv.  fr.  J.  Hagenbeck.  överträffade 
varandra  i  fråga  om  bjärta  färger  på  sina 
ser  och  ~  Öv.  fr.  Rosita  Forbes. 

Särs,  -en  1.  -et,  [-erj;  -kostym.  Lätt  glatt 
tyg   vanl.    av  siden  1.  halvsiden  1.  bomull 

0.  mest  nyttjat  till  foder.  Sovrummet  med 
sin  säng,  som  hade  omhängen  av  grön  s. 
Öv.  fr.  Pio  Baroja.  I  blå  s-kostym  sådan 
torgkvinnorna  brukar  Öv.  fr.  Rob.  Service. 
Sidensa'rs. 

SarvS  -en,  -ar.  Rentjur.  Karlarna  brot- 
tades med  de  starka  sarna  och  härkarna, 
drogo  dem  ~  K.  B.  Wiklund.  Man  ser  ända 
hit  skillnaden  mellan  s-arnas  (tjurarnas) 
horn,  som  redan  äro  fria  från  hiid,  och  här- 
karnas  (oxarnas) ,  där  huden  hänger  i  blo- 
diga trasor  om  taggarna  Fr.  Borelius. 

Sarv%  -en,  -ar;  -öga  m.  fl.  Leuciscus 
erythrophtalmus  (en  mörtfisk).  1)  Dä  och 
då  kom  en  och  annan  s.  med  röda  fenor  och 
gullrygg,  vackra  fiskar,  men  litet  leriga  i 
smaken  ~  Hj.  Söderberg.  Och  störtar  likt 
en  sten  med  ett  häftigt  plumsande  efter  en 
rödögd  s.,  som  hon  sväljer  med  ett  skickligt 
kast  på  kroppen  under  jiykten  E.  Asklund. 
Tiden  är  dyrbar,  eftersom  den  gullfjälliga 
s-en  leker  Öv.  fr.  A.  Kivi.  Mörtar  och  s-ar 
trivdes  bäst  i  stim  Naturens  liv.  —  Plöjde 
igenom  en  stickig  vall  av  havtorn,  där  några 
kvarsiftande  gulrnda  bär  blänkte  som  s-ögon 
i  skymningen  ~  J.  Hem  mer.  2)  Och  Mari 
är  med,  som  s-en  i  var  lek  (är  naturligtvis 
med,  är  med  1.  sticker  sej  in  överallt)  Strind- 
berg. 

Satan  (grav);   en;  -sfunder  m.  fl.  se  II. 

1.  Enkelt.  1)  Mer  'egentl.'  a)  Närmast  egen- 
namn  o.  vanl.  med  stor  bokstav.  Jag  såg 
S.  falla  ned  från  himmelen  såsom  en  ljung- 
eld Bibeln.  Huru  skulle  S.  kunna  driva  ut 
S.f  ib.  S.  själv  förskapar  sig  ju  till  en 
ljusets  ängel  ib.   S.  for  in  i  Jtcdas  ib.   En 


Abrahams  dotter,  som  S.  har  hållit  bunden 
ib.  b)  >Ja,  s.  har  många  garn,  och  hans 
arghet  är  outgrundlig*,  sade  hon  slutligen 
Alfh.  Agrell.  Att  hålla  femton  hundra  Evas 
barn  /  i  tukt,  samt  vakta  dem  för  s-s  garn 
C.  V.  A.  Strandberg,  öv.  Sälja  sin  själs 
salighet  och  ingå  paktum  med  s.  2)  Friare  o. 
bildl.  Mer  1.  mindre  svordomsartat.  a)  Och 
om  man  ~  höll  sig  till  det  rätta  och  lydde 
sitt  samvetes  bud,  så  gott  man  förmådde,  så 
fick  man  bukt  med  s.  för  det  mesta  Harry 
Blomberg.  Jag  anar  ss  arga  list,  viskade 
förste  kapellmästaren  tillbaka  Carl  Barck- 
lind.  Även  Varsna,  röja  ss  arga  list.  — 
Du  ser  ju  ut  som  s.  själv  i  synen!  Skrika 
som  s.  för  att  få  dem  att  höra  Fr.  G.  Bengts- 
son. —  Hon  har  s.  i  alla  tio  fingrarna,  så 
hon  kan  inte  låta  bli  något,  som  inte  är 
hennes  Anna-Lena  Jönsson,  b)  Den  kvinnan 
är  en  s.l  Gust.  GuUberg.  En  riktig  s.  att 
arbeta,  de  ä  han  berömmande.  Ett  för- 
bannat byke,  en  s-s  avföda.  O  ve  och  för- 
bannelse} O  s.  och  helvete!  ~  Hj.  Söderberg. 
Tänd  ljus,  för  s.!  S.l  skrek  han  och  stam- 
pade i  golvet.  Du  sitter  dyster  som  tn  spök- 
blek  hamn  /  och  bryr  dig  8.  om  den  galna 
flickan,  /  som  ~  Hj.  Söderberg.  Dra  för 
s.  i  våld!  Må  s.  ta  henne,  dra  iväg  med 
henne  ju  för  dess  hellre!  C)  'Satans'  när- 
mast som  adj.  Kan  du  tänka  dig  ett  sådant 
s-s  spektakel!  H.  Samzelius.  Ett  sånt  ss 
tjyvpack  Gust.  Johansson.  S-s  käring!  Ett 
SS  oväsen  uppkom  nu  ~  Joh.  Sundblad.  En 
s-s  lymmel  ä  han.  En  s-s  duktig,  s.  så  duktig 
karl.  II.  Ssgr.  Ex.:  Vilka  s-sf under  ändå 
en  bolsjexnkhjärna  kan  u tkläcka  I  De  här  va 
då  ett  s-sgöral  Akta  dej  för  hennes  s-skons- 
ter  å  hennes  tjusiga  ögon!  Byrons  sskult. 
S-spaktum,  känt  redan  i  den  gamla  kyrkans 
tid,  ingicks  regelbundet  av  män  E.  Linder- 
holm. De  fruktade  och  my tomspunna  djä- 
vulsdyrkarna  och  ssprästeriia.  Ha  ~  intet 
alt  göra  med  den  kristna  sstron,  utan  här- 
stamma från  en  äldre  tids  demoner  S.  Agrell. 
Med  nålarna  —  ett  s-styg  —,  /  stack  sig 
i  fingrarna  ~  C.  V.  A.  Strandberg,  öv.  Syn. 
jfr  djävul  o.  djävla  (I.  922)  samt  fan  (II.  44). 
—  Sataneri,  -(e)t,  -er.  Heidenstayns  djä- 
vul är  hedningen  Heidenstam,  som  ~  väl 
kan  misstänka  sig  själv  för  s.,  men  ~  Frö- 
ding.  Syn.  sataniskhet;  sataniska  funder. 
—  Satanisk,  -t;  -het.  1)  Med  det  mest 
sa  ansikle  det  någonsin  varit  mig  för- 
unnat att  se  i  levande  livet  Ester  B.  Nord- 
ström. Lade  gärna  in  något  s-t  i  Hinkes 
ansikte  Hasse  Z.'  Ta  sin  tillflykt  till  ett 
dårhus,  börja  skriva  *s  poesin  eller  sätta 
sig  en  kula  för  pannan  Öv.  fr.  Th.  Carlyle. 
Svarta,  sa  blommor  I  ringlande  eldslågor 
över  markerna  R.  Jändel.  2)  Ondskan  lyser 
ur  hans  ögon,  som  ibland  blixtra  till  i  en 
8.,  humoristisk  glimt  Strindberg.  Strindbergs 
mångsidighet   är  förbluffande,  men  i  ett  är 


I 


1177 


Satanisk — Satir 


1178 


han  densamme  i  alla  väder:  i  en  titanisk 
eller,  om  man  hellre  vill,  s.  lust  att  oppo- 
nera C.  G.  Laurin.  S-t  hånfullt.  Jag  vill 
inte  bli  inblandad  i  dina  s-a  ränker,  öijonen, 
vilka  också  kunde  skjuta  vredens  sa  blixtar  ~ 
C.  Barcklind.  3)  Under  ett  st  gnisslande 
och  tjutande  ~  Jac.  Ahrenberg.  Visserligen 
bullrade  droskor  ~,  vinkelkärror  och  bryggar- 
vagnar  alldeles  st  ~  C.  G.  Laurin.  Dessa 
oändliga,  raka  rader  av  små  sa  siffror, 
som  ~  Fanny   Alving.     Syn.  jfr  djävulsk. 

—  Satani's{in,  -men;  -t  (-en,  -er).  1)  Djä- 
vulsdyrkan (dels  religiöst,  dels  litterärt), 
a)  S-men,  djävulskulten,  med  höjdpunkt  i  den 
s.  k.  svarta  mässan,  fick  sin  egentliga  ut- 
präglinq  i  Sydfrankrike  under  manikeismen 
(med  dess  två  'gudomliga  urväsenden ,  ett 
gott  och  ett  ont)  och  har  f ortlevat  alltsedan 
både  i  Europa  och  Amerika.  I  själva  Lon- 
don blommar  s-men,  svarta  mässor  firas  och 
s-tsekier  ha  bildats  1927.  b)  S-men  hos  Byron 
och  hos  dekadenterna.  —  Men  det  är  ingen 
ung  estet,  som  förläst  sig  på  s-terna,  det 
är  ~  C- A.  Bolander.  2)  Sataniskhet.  [Goyas] 
inbillning  kväller  av  lössläppt  sm,  i  jäm- 
förelse varmed  Boschs  och  Breughels  djävuls- 
idéer förefalla  barnsligt  naiva  J.  J.  Tikka- 
nen.  En  gammal  herre,  spirituell,  genom- 
bildad,  med  ett  drag  av  gäckande  sm  ~  T. 
Segerstedt.  Marcelle  jazzade  solo,  med  en 
viss  vild  chic,  icke  utan  en  liten  spets  av 
s-m  S.  Siwertz. 

—  Sat|e,  -en,  -ar.  Jfr  djävul  4.  Mest 
i  svordomsuttr.  1.  d.  Mindre  ofta  om 
kvinna.  1)  Det  var  mig  en  ny  s-e,  sa 
fan,  fick  se  sotarpojken.  Du  ä  en  illistig 
8-e,  men  rolig  på  samma  gång,  de  måste  ja 
erkänna  J.  R.  Sundström.  Annesa,  diti  se, 
om  du  åtminstone  kunde  bära  in  litet  vatten 
åt  mig  I  Ernst  Lundquist,  öv.  Och  så  hade 
vi  flere  hundra  hämndgiriga  s-ar  springande 
efter  oss  Aleko  Lilius.  En  riktig  se  till 
käring,  kärings-e  satkäring.  Låt  pojks-en 
vara  I  Gubbs-e.  2)  Trots  jag  upplyste,  att 
jag  själv  var  en  arbetslös  se  utan  ~  'K. 
Gunnarson.'  Jag  är  ju  den  armaste  se  av 
alla  ~  G.  Ullman.  Hur  fattiga  sar  åkte 
snålskjuts  på  tågen  här  i  U.  S.  A.  'Dan'. 
En  stackars  jäktad  se,  som  inte  har  tid  att 
tänka  j)d  någonting  Pär  Lagerkvist.  Att 
debet  och  kredit  ej  gå  ihop  I  för  mig,  stackars 
8-e,  är  tråkigt  Joh.  Edfelt.   Syn.  se  djävul. 

—  Satbyting.  Skicka  den  sen  till  Hall  I 
-gubbe.  En  gammal  s.  oss  emellan  sagt 
S.  Siwertz.  -kona  satkäring,  -konst.  Mest 
plur.  Utan  alla  krumbukter  och  s-er  Har. 
Hornborg,  -käring.  Även  'satkärring'.  En 
verklig  s.,  som  påstods  låna  ut  pengar  mot 
ockerränta  och  ~  Alb.  Engström.  Och  nu 
ska  vi  förlova  oss,  så  alla  satkärringar  här 
omkring  få  tji  för  sitt  prat  'K.  Gunnarson'. 
-pack.  Men  tattare  är  ju  ett  s.  å  inte  kristet 
folk  E.  Sparre.   Bå  getter  d  hundar  hadde 


dom  [vargarna]  iagi  jid  flera  ställen,  se  ~ 
ib.  -tyg.  1)  Halvs tora  j)ojkar,  som  fnis- 
sade och  hade  s.  för  sig  ~  (3.  Larsson  i  By. 
Och  som  gjort  åtskilligt  med  s  för  honom 
i  sina  dar  G.  Gustaf-Janson.  Ä  infe  dä  s.dä, 
te  spektakla  mä  gammalt  folk?  E.  Sparre. 
Och  nu  går  hon  bara  och  ställer  till  s.för 
andra  A.  Sörlin.  Va  har  ni  nu  för  s.  för 
er  igen?  2)  Å  dä  bar  i  väg  över  hagmar- 
kerna,  opp  i  storskogen,  i  moras  å  s.,  men  ~ 
E.  Sparre.  Sammel  gav  åttan  i  att  ~  gå 
för  långt  ut  på  myren  —  han  kände  s-et 
han  —  utan  ~  A.  Knöppel.  Syn.  djävuls- 
tyg, rackartyg  osv.  -ung|e.  [Rafaela  var] 
den  mest  fördärvade  lilla  s-e  man  kunde 
träffa  på  Yngve  Berg.  Ge  er  iväg,  sar  I 
'Lilla  s-e  och  'markatta'  som  smeknamn. 
Syn.  rackarunge,  satbyting.  -yng|el.  över- 
allt hoppade  och  dansade  det  röda  s-let, 
svängde  med  bössorna  och  sköt  vilt  i  luften 
Macfie-VVesterlund. 

Satellit,  -en,  -er.  Måne,  biplanet,  'dra- 
bant'. Ett  moln  av  otaliga,  mycket  små 
s-er  ~  Nord.  Fam.^  —  Även  'bildl.'  En  sådan 
glans  omsfrdlade  professor  Gharcois  namn, 
att  något  av  dess  sken  återkastades  till  och 
med  på  hans  ser  Ax.  Munthe.  Att  flera 
av  Al  Capones  s-er  sladdrat  för  att  rädda 
sig  själva  Sv.  Dagbl.  1928. 

Satin  (1.  -ä'ng)  o.  numer  allt  oftare 
Satä'ng,  -en  1.  -et,  -er;  -blank  m.  fl.  Alle- 
handa glänsande  atlasvävda  tyger  särsk.  i 
ylle,  bomull  o.  silke.  I.  Ex.  med  (stav- 
ningen) 'satin'.  1)  Vit  satin  Sv.  Dagbl.  1915. 
Blommig  eller  enfärgad  s.  ib.  Blommig  s.  ~ 
till  förkläden,  möbelöverdrag  m.  m.  Åhlén  & 
Holm  1928.  Ser  passande  till  täcken  1920. 
Tygkängor  av  s.  Täcksatin,  blommig  ~  An- 
nons 1933.  2)Ssgr.  Ek.:  Prickarna  I  på  klän- 
ningen äro]  satinblanka  Sv.  Dagbl.  1932. 
Vaddei-ade  och  satinfodrade  mössor,  muffar, 
pälskragar  191B.  Svart  s  förkläde  Vivi  Lau- 
rent.  Éunda  s-kalotter  H.  Mörne.  Hel  säng- 
kammarmöbel i  satinvalnöt  (valnötsträ  som 
gm  polering  fått  en  sidenglänsande  yta) 
Annons  1932.  S-vävd  pyjamasflanell  1929. 
II.  Ex.  med  'satäng'.  i)  Yllesatäng  använ- 
des mest  som  foder,  bomullssatänger,  såväl 
enfärgade  som  mönster  tryckta,  brukas  mest 
som  inredningstextilier.  Gav  ~  råd  om  ty- 
get, om  s-en,  om  höfterna  och  brösten  ~  Harry 
Martinson.  2)  Én  korgsoffa  med  grant 
broderade  och  stinna  satängkuddar  stod  ut- 
med ena  långväggen  öv.  fr.  Concha  Espina. 
Satängvitt  användes  vid  tillverkning  av  glans- 
papper.— Satiner]»,  (blott  -tin-);  -ade, -as; 
-(ings)maskin;  -ing  (-en).  Glätta  papper, 
tapeter,  tyger  m.  m.;  ge  en  atlasliknande 
glans. 

Satir,  -en  [1.  -n],  -er.  I.  Enkelt.  1)  Med 
plur.  Dikt  1.  d.  Sen  mäter  med  ett  etiskt 
(el.  litterärt)  ideals  måttstock  och  bestraffar 
el.  häcklar  det  orätta  och  förvända  direkt  el. 


1179 


Satir — Sats^ 


1180 


indirektRuhen  Berg.  Juvenalis',  Horatiiser. 
S.  v.  Triewalds  Satir  emot  våra  dumma  poe- 
ter. Ibsens  samhällss-er.  Strindbergs  ser, 
gärna  i  romanens  form  ~.  Tids-  och  samhälls- 
s-er, politiska  och  litterära  s-er.  Lika  fyndiga 
som  Pelle  Staaffs  verss-er  ~  Erik  Hedén. 
Endast  den  tillgjorda  känslan  är  värd  att 
förhåna,  den  äkta  står  sig  i  trots  av  alla 
s-er  E.  Lampén.  2)  Utan  plur.  Satiriskliet, 
hån  m.  m.  S-en  kan  skärpas  till  sarkasm  eller 
överdrivas  till  karikatyr ;  mild  och  innnsklig 
som  humorn  är  den  aldrig.  Sarkasm  och  s. 
ära  fjärran  från  hans  kynne  Ernst  Ökar- 
stedt.  De  rosenrasande  paradoxer  och  den 
ettriga  s.,  som  annars  utmärka  hans  [Bernh. 
ShaivsJ  författarskap  Sv.  Dagbl.  192(3.  Och 
av  sin  lödiga  s.  skulle  han  [Hj.  Söderberg] 
bestämt  smida  tidgot  stort,  om  han  kunde 
höja  sitt  livsintresses  temperatur  med  en  eller 
annan  grad  V.  v.  Heidenstam.  Hans  ritande 
penna  är  inte  elak,  inte  mer  än  en  karika- 
tyrist har  rätt  att  vara,  och  hans  lilla  s. 
är  träffande  Aleko  Lilius.  Dräpande,  blo- 
dig, omild,  hjärtlös,  överlägsen,  munter  s. 
Dämpa  sin  s.  Denna  ödets  utsökta  s :  Sa- 
vinkov,  Kerenski  och  en  storfurste  —  alla 
tre  på  trottoaren  utanför  samma  tredjeklass 
kafé  i  Paris  ~  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  — 
Schopenhauers  och  Hartmanns  pessimism 
likasom  Ibsens  samhällssatir  höllo  på  att 
falla  i  glömska  Leon.  Ljunglund.  För  tids- 
satir blir  ironien  ett  osökt  uttryck  N.  Svan- 
berg. II.  Ssgr.  Ex  :  S-diktare  som  Rabelais, 
Boileau,  Swift,  Hotberg,  Voltaire,  Dalin, 
Kellgren,  Leopold,  Byron,  Thackeray ,  Heine. 
De  s-fyllda  verserna  om  ~,  S- författare.  En 
godmodig,  s-lös  humor  A.  Mörne.  Den  blodigt 
s-skarpa  i>Kjcerlighedens  Komedien  Ruben 
Berg.  Syn.  I.  1)  satirisk  1.  gisslande  1. 
gycklande  1.  bespottande  dikt(verk),  håns- 
dikt (avsedd  att  bättra  missfhdn),  kvick  o. 
bitande  skrift,  spedikt;  2)  satiriskhet,  sati- 
risk läggning;  kvick  elakhet,  fin  o.  elak 
kvickhet,  (spott  o.)  spe,  hån,  förhåning,  för- 
smädlighet, spydighet(er),  löjliggörande  (i 
förbättringssyfte),  bittert  1.  hånande  1.  över- 
lägset förlöjligande  1.  häcklande,  begab- 
belse,  ibl.  skärpa.  —  Satiriker  (mest  akut); 
•n,  =.  Satirförfattare  1.  -diktare;  gisslare 
av  dårskaper  o.  laster.  Som  diktare  är  han 
samhälls-  och  sedesatiriker  både  i  ~  Hj. 
Alving.  — •  Satiriser|a,  -ade,  -as;  -ing  (med 
plur.).  Och  Kellgren  kunde  brevledes  sa 
över  ett  invnl,  som  skett  >efter  fritt  val  på 
konungens  befallning*  Ruben  Berg.  Han 
s-ar  alltid  och  alltid  ättiksurt.  —  Även 
träns.  Sa  ngn  1.  ngt.  Syn.  låta  sin  satir 
gå  ut  (över),  vara  satirisk  (mot),  (för)håna, 
förlöjliga,  göra  sig  löjlig  (över).  —  Satirisk, 
-t;  -het.  Zilliacus  gav  här  fritt  lopp  för 
sin  sa  ådra  H.  Gumraerus.  S.  och  överläg- 
sen mot  kamraterna  och  tämligen  illa  tåld. 
Romanen  är  avsedd  att  vara  samhällssati- 


risk,  men  det  sa  inslaget  är  matt  och  miss- 
lyckat. Syn.  (torrt)  hånfull,  spydig,  förhå- 
nande, vass,  försmädlig,  gisslande,  bitande. 

Satisfaktion,  -en,  -er.  1)  Lagt.  o.  all- 
männare. Upprättelse  (t.  e.  gm  duell  1. 
återtagande  av  beskyllning)  för  liden  smä- 
lek 1.  vanära.  De  reformföreningar  ~,  som 
principiellt  nekade  att  *ge  s.»  [gm  duell], 
sågos  åtminstone  på  den  tiden  något  över 
axeln  E.  Hellquist.  Och  den  ryska  natio- 
nalstolthcten  begärde  s.  B.  Estlander.  2)  Teo- 
logiskt. TiUfyllestgörelse,  gottgörelse  (enl. 
den  katolska  botläran).  Enl.  Änselms  ~ 
s-slära  är  Kristi  korsdöd  den  t  gottgörelse», 
som  Kristus  lämnat  åt  Gud  för  människans 
synd  A.  Nygren.  —  Satisfier|a,  -ade, -as; 
-ing  (med  plur.).  Gottgöra,  tillfredsställa, 
förnöja. 

Saträp,  -en,  -er;  -natur  m.  fi.;  -I  (-(e)n, 
-er;  =  s-s  ämbetsområde).  (Fornpersisk) 
provinsguvernör;  även  bildl.  om  egenmäk- 
tig (utsugande)  o.  tyrannisk  ståthållare  o.  d. 
Han  hette  Dudinski  och  hade  rykte  om  sig 
att  vara  en  s.  P.  E.  Svinhufvud.  S-eti  Bobri- 
kov  —  som  han  ofta  kallades  ~  Anuie 
Furuhjelm.  —  Den  ryske  kommendanten  i 
Viborg,  en  s-natur,  hade  ~  B.  Estlander. 
Österns  s-regemente  E.  Knape.  Under  furst 
Obolenskijs  kortvariga  s-skap  Lor.  Kihlman. 
Fragmenter  från  striden  mot  s-väldet  i  Stock- 
holms kommunalstyrelse  1874 — 1904,  Sthlm 
1908. 

SatsS  -en,  -er.  Sammanförs  yanl.  med 
sats"^  o.  sats^.  Ofta  konkr.  1)  a)  Nej,  doktor, 
nej,  tänk  ut  en  s.,  min  herre,  j  som  gör  mig 
för  i  morgon  sjufalt  värre,  /  men  hjälper 
mig  i  dag  på  mina  ben!  Runeberg.  Får  jag 
en  s.  till  utan  läkares  påskrift?  Tag  en  s. 
(ptå  en  matsked)  morgon  och  kvällt  b)  Kok., 
bakning  o.  d.  Till  hel  s.  tages  400  gr.  mjöl, 
300  gr.  smör  osv.  Halv  s.  räcker  för  10  ä 
12  2)ersoner.  Var  god  (och)  skicka  mig  en 
s.  (av  edra  pepparkakor)  på  prov  I  C)  Ta 
infe  för  stor  krutsats  till  skotteti  En  duktig 
s.  hagel.  Och  fick  en  s.  rönnbär  > mitt  i  pla- 
neten^ A.  Hammarström.  2)  [Fyrverkeri]- 
s-erna  delas  i  långsamt  och  hastigt  brinnande 
( Ekenberg- Landin).  Driv-,  brand-,  spräng- 
sats.  En  baktill  anbringad  lyssats,  som  tän- 
des vid  skottlossningen  och  genom  kraftigt 
ljus  möjliggör  för  den  skjutande  att  obser- 
vera pfrojektilenj  i  luften  även  vid  full 
dager  Nord.  Fara.*  —  Anbringa  s-en  på  tänd- 
stickor. Stickor  med  grön  (tänd)sais.  3)  Säll. 
enkelt  i  t.  e.:  a)  Bottensats,  b)  Insats  t.  e. 
i  kakelugn.  Tippsen  [i  dessa  kakelugnar]  är 
av  konkava,  skålformiga  kakel  Nord.  Fam.^ 
c)  Insats  t.  e.  i  kortspel.  —  Tillsats,  d)  De 
för  paketgods  bestämda  vikts-erna.  Portosals. 
e)  Straffsats,  i)  Arvodes-,  löne-,  räntesats. 
4)  Hit  snarast  även  (ehuru  både  abstr.  o. 
konkr.):  Handsats  med  vanliga  typer  ~ 
Sveriges  Industri,  1936.    Begagtiad  s.  ned- 


1181 


Sats»— Sat8« 


1182 


smältes  ib.  Lägga  av  sen.  Låta  sen  stå. 
Maskin-;  textsats.  Större  typer  för  titels-en. 
5)  En  s.  bordsporslin.  Sälja  ^s-er*  med 
halsduk  och  näsduk  i  samma  mönster  Sv. 
Dagbl.  1926.  Hel  (upp)sats  kostar  ~.  Syn. 
avmätt  del  1.  parti  (att  ta  i  ernå  doser),  ibl. 
dosCis),  behörig  mängd,  portion,  kvantitet, 
kvantum  1.  massa  (avsedd  att  bakas  1.  tilla- 
gas på  en  gång  o.  att  räcka  för  visst  antal 
personer);  ibl.  blandning  1.  komposition  1. 
laddning  1.  fällning  o.  d.;  (ibl.:)  det  man 
satsar,  insats;  materialet  (typer  osv.)  för 
en  'uppsatt'  text,  (ibl.  nära)  'det  satta'; 
uppsats,  uppsättning,  'garnityr',  (om)gång, 
'ställ',  sortiment.  —  Satsbord.  Till  sats»  5. 
Bord  som  kan  tas  i  sär  o.  bli  flera,  -knopp. 
Röda  (tänd)stickor  med  gula  s-ar.  -yta, 
boktr.  Textyta.  —  Sats|a,  -ade,  -as;  [-are]; 
-ning  (med  plur.).  I.  Tekn.  Denna  maskin, 
som  paraffinerar  och  sar  tändstickorna  samt 
inlägger  dem  i  askar  ~  Sveriges  Industri, 
1936.'  II.  Huvudbet.   Jfr  sats»  3  c  (insats). 

1)  I  spel.  Har  ni  s  at,  allesamman?  Var  och 
en  s-ar,  innan  spelet  börjar,  en  bet  i  pullan. 
S-a  sina  tvd  betar,  då  man  gått  kodilj.  — 
Han  var  en  spelare  av  den  sorten,  som  inte 
ger  sig,  förrän  han  s-at  byxorna  och  förlorat 
dem  Hj.  Söderberg.  Sa  på  orätt  kort,  på 
för  dåliga  kort.  Sa  på  en  ruta,  som  ej 
utföll   med  vinst.     På  vilken  häst  sar  du? 

2)  Allmännare.  Bearbetade  honom  för  att 
han  skulle  sa  kapital.  Som  en  skälig  ränta 
pä  sitt  s-ade  kapital.  Ja,  det  är  klart,  att 
vi  s-ar  var  sin  femma  d  löser  ut  honom. 
Men  millionärerna  hade  fått  s-a  och  hade 
s-at  villigt  ~  Alb.  Engström.  Kan  du  s-a 
tjugo  kronor  och  din  förmiddag,  så  ~  Elin 
Wägner.  Men  hade  inga  pengar  att  sa  för 
saken  G.  Wiedesheim  Paul.  Sa  dina  seki- 
ner  och  träd  in  på  festplatsen  I  Jag  s-ar 
infe  ett  öre  pä  eländet!  S.  Siwertz.  Och  fack- 
föreningarna s-ade  nödiga  medel  [för  resan] 
E.  Didring.  —  Att  det  man  sysslar  med  är 
någonting,  som  är  värt  s-andet  av  ens  liv 
Fr.  G.  Bengtsson.  Påtänkt  som  lämplig  sare 
av  det  löjligt  lilla  kapital,  som  behövdes  för 
starten  Arv.  Rosén.  Och  det  blev  s-ning  bland 
styrelsen  för  att  undvika  krasch  och  skandal. 
Syn.  göra  insats  i  spel;  sätta  bet  1.  sin  bet, 
lägga  i  potten ;  sätta  ut  m,  'våga',  riskera, 
'hålla',  ibl.  slå  vad  om;  utlägga  rj,  tillhan- 
dahålla (kapital);  betala,  erlägga. 

—  Sats%  -en,  -er.  Ej  så  konkr.  som  sats» 
(jfr  detta).  Idrotts,  osv.  I.  Enkelt.  1)  Ta 
s.  till  språng.  Fä  för  liten  s.  Hopp  med, 
utan  s.  Snäva  i  s-en.  Mellanhopp  är  ett  s.  k. 
längdhopp  med  samlad  s.,  om  niati  bortser 
från  anslaget  på  hästen  Silverstrand-Uggla. 
Sen  i  höjdhopp  bör  vara  10  a  15  meter  lång 
ib.  När  s-en  [för  längdhopp]  inövas,  bör 
man  hava  ett  par  kamrater,  som  äro  behjälp- 
liga att  kontrollera,  att  rätta  foten  kommer 
på  rätt  [sats]märke  ib.  2)  I  en  s.  sätta  över 


graven.  Med  en  s.  var  han  uppe  i  sadeln. 
Vid  varje  språngsats  jösse  tog  ~.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Och  det  fria  benet  kommer  att  hänga 
ner  vid  sidan  om  s-6ene^  Silverstrand-Uggla. 
Men  tillräckligt  ändå  för  att  ge  mig  ett 
s-bräde  ut  i  livet  Ture  Janson.  [Om  du  vid 
anloppet]  har  kommit  med  s-foten  en  halv 
meter  ifrån  plankan,  flytta  då  övre  [sats]- 
märket  lika  mycket  fram  Silverstrand- 
Uggla.  Borta  vid  s-platsen  (där  man  tar  s.) 
E.  Lieberath.  Syn.  ibl.  ansats;  (ibl.)  hopp. 
—  Sats^-en, -er.  Jfr  sats».  Mer  1.  mindre 
abstr.  A)  Enkelt.  I.  Språkv.  o.  allmännare. 
Bet.  gå  ngn  gång  över  i  varann.  1)  Tes. 
Det  är  en  s.,  som  inte  kan  bevisas.  Uppställa 
en  s.  och  sedan  söka  försvara  den.  S-en  är 
allt  fortfarande  obevisad.  Det  är  en  gammal 
s.,  att  man  inom  konsten  lär  sig  mera  av 
kamraterna  än  av  professorerna  F.  U. 
Wrangel.  Den  tid,  då  man  ~  drev  s-en: 
i  Rätta  talet  efter  skriften  I  J)  ~  H.  Geijer. 
Hade  ~  nödgats  intyga  riktigheten  av  sen, 
att  varje  människa  är  bättre  än  sitt  rykte 
Kajsa  Rootzén.  Att  termen  lag  inte  är 
lämplig,  när  det  gäller  ser  av  så  begränsad 
räckvidd  Nat.  Beckman.  De  förkunnade 
s-erna  få  självfallet  inte  på  något  sätt 
göras  osäkra  eller  tvivelaktiga  ~  K.  G.  Hilde- 
brand.  Programs-en  ~  gemensamt  väl  före 
enskilt  väl  ib.  Religions-,  tros-,  lär  o-,  grund- 
sats. 2)  Språkbet.  a)  S.  är  enligt  den  van- 
liga skolgr ammatiken  'en  i  ord  uttryckt 
tanke  .  Mänga  erkänna  icke  som  s-er  ytt- 
randen som  ' Eldl' ,  'Ajr  och>  icke  heller  'En 
man  ett  ord' ,  dvs.  dels  s.  k.  'sabjekfslösa  s-er', 
dels  ser  utan  finit  verb;  den  typiska  enkla 
s-en  består  av  subjekt  och  predikat,  t.  e.  'Solen 
lyser'  eller,  försedd  med  hjälpverb,  'Gud  är 
god'.  Förkortad  s.  A.  Noreen,  Sens  huvud- 
arter. Huvud-  och  bisats  1.  överordnad  och 
underordnad  s.  Samordnade  ser.  Subjekts-, 
objekts-,  attributs-  och  adverbials  er.  Påstå- 
ende-, uppynanings-,  frågesats.  Relativ-,  kon- 
junktional-  och  indirekt  frågesats.  Kon- 
junktionals-erna  kunna  vara  temporala 
(tids-),  komparativa  (jämförelse-) ,  konseku- 
tiva  (följd-),  fiiiala  (avsikts-),  kausala  (or- 
saks-), konditionala  (villkors-)  eller  konces- 
siva  ('medgivande')  s-er.  Att-sats.  Avförings- 
sats,  h)  över-,  under-  och  slutsats.  För-,efter- 
sats.  c)  Meningar,  i  vilka  flera  s-er  äro  inflä- 
tade i  varandra,  äro  styva  och  svårbegripliga 
1.  A.  Heikel.  Lösryckta  s-er.  Vårdslösa  s-ens, 
s-ernas  rytm.  Hade  ~  en  sällsynt  förmåga 
att  översätta  en  klar  tankegång  i  lika  kri- 
stallklara s-er.  I  väl  avmätta  s-er  formule- 
rade han  nu  ett  diplomatiskt  svar  på  fram- 
ställningen. Där  barnen  få  lära  sig  bilda 
enkla  s-er.  II.  Mus.  1)  Större  självständigt 
stycke  som  del  av  ett  'flersatsigf  verk,  t.  e. 
av  en  symfoni,  en  sonat,  en  svit.  Andanie- 
s-en  i  denna  Beethovensonat  är  ~.  Mellan-, 
ytters  erna.     Tag   om  första  s  en,  den  skall 


1183 


Sats'— Sav 


1184 


spelas  långsammare.  2)  Två  '(halv)s-er  '(för- 
o.  eftersats)  utgöra  en  period.  B)  Ssgr  till- 
höra språkbet.  Syn.  A)  I.  1)  tes,  påstå- 
ende; antagande;  (.ibl.  nära:)  tros-  1.  läro- 
sats, dogm,  'sanning',  lära,  mening,  ytt- 
rande; utsaga  1.  utsago;  hypotes,  supposi- 
tion; 2)  (ibl.  nära:)  mening,  fras. 

—  Satsaccent  k  (isolerad)  ordaccent. 
-analys  satslösning,  -betoning,  -bild- 
ning. Satsbyggnad.  Hans  mäktiga  s.  är 
något  svåröverskådlig  och  göra  hans  saker 
tunga  att  föredra.  Ohanterliga  sar.  -bind- 
ning. Samordnade  satser  kallas  s.  )(  sats- 
fogning.  -byggnad.  En  klar,  invecklad  s. 
Man  möter  alltså  i  Hans  Alienus  den  tunga, 
av  epitet  och  bisatser  fyllda  periodiska  s-en  ~ 
N.  Svanberg.  Den  skolade  retorikerns  vackra 
ser  G.  Pauli.  De  rätt  invecklade  tser»  en 
äldre  tid  krävde  eller  översåg  med  B.  Aure- 
lius.  —  En  av  hans  bättre  dikter  är,  trots  de 
här  och  där  förekommande  ssfelen ~  Ernst 
Skarstedt.  -del.  Utom  subjekt  och  predikat 
räknas  till  s-arna  adverbial,  objekt,  attribut 
och  predikativ.  Ta  ut,  bestämma  s-arna  (i 
ett  läst  stycke).  Konstruktioner  med  så  kallad 
dubbel  s.:  yså  låg  han  rustad  den  tionde 
Karl*  N.  Svanberg,  -flätning.  Meningen 
bygges  alltigenom  enkelt,  utan  invecklad  s.  '^ 
ib.  -fogning.  En  s.  består  av  huvudsats  + 
bisats(er)  K  sats  bind  ning.  -form;  -ad;  -ig. 
Uttryck  utan  vanlig  s.,  t.  e.  'Livet  en  dröm'. 
'Tjänisl'  —  S-ade  leder  Hj.  Alving.  -följd. 
Naturlig,  invecklad  s.  -förkortning.  S-ar 
av  typen  'Detta  medgivet'  (gå  vi  nu  att '^). 
Fr.  Horn,  Några  ord  om  s.  k.  fristående 
sar,  Språk  o.  Stil  1918.  -konstruktion. 
Och  metern  handskas  mer  än  oaktsamt  med 
betoning  och  s.  E.  Kihlman.  Och  här  är  två 
felaktiga  s-er,  som  en  fransman  aldrig  skulle 
göra  sig  skyldig  till  Öv.  fr.  Ashton-Wolfe. 
-lära  syntax,  -lösning.  Satsanalys,  'att 
ta  ut  satsdelar(na)'.  Dunka  med  s.  -melodi, 
-rytm.  Något  medryckande  i  själva  sen  ~ 
M.Lamm.  -sammanhang.  Här  brister  det 
i  set.  S-et  är  för  invecklat  och  bereder  läsa- 
ren svårigheter.  I  set  kan  en  dylik  sats  till- 
fälligt få  en  annan  uppgift  än  sin  vanliga. 
-struktur.    En   invecklad  s.  N.  Svanberg. 

Satt\  =,  -are;  [-het].  En  liien  s.  och  väl- 
född herre  med  snaggigt  hår  och  ~  J.  G. 
Andersson.  Den  lilla  s-e,  kroknäsade  juden 
i  ~  G.  L.  Dahlin.  Och  rätade  på  sin  kraf- 
tiga, sa  gestalt  E.  Sparre.  För  övrigt  är 
bergsgorillan  mera  kortväxt  och  s.  byggd  än 
den  västafrikanska  N.  Gyldenstolpe.  Fru 
Jensen  blev  med  åren  en  smula  s  are,  man 
kunde  kanske  småningom  börja  tala  om  kor- 
pulens  ~  J.  W.  Nyländer.  Flugortia  skilja 
sig  redan  vid  flyktigt  påseende  från  myg- 
gorna genom  sin  kortare,  sare  kroppsform 
samt  ~  Nord.  Fam.^  Syn.  undersätsig,  kort 
o.  med  kraftigt  'underrede',  'stabbig',  (nära 
nog)  'fyrkantig',  kort  o.  grovväxt. 


Satt^  se  sitta.  Satt'  o.  Satte  se  sätta. 

Saturnälie|r  (mest  akut);  -ma;  -fest; 
saturnälisk  (-t).  Fornromersk  fest  till  Satur- 
nus'  ära  firad  under  uppsluppna  former; 
bildl.  =  våldsamma  utsvävningar,  'svart 
mässa'.  1)  Mitt  under  dessa  sr  sände  ~.  — 
Socialistpartiets  koryféer,  samlade  till  en 
nattlig  s-fest  E.  Kihlman.  2)  Det  är  Bel- 
zebub,  som  sliter  i  stycken  tyglarna  och  vill 
fira  sin  häxsabbat,  sin  svarta  mässa,  sin 
saturnaliska  stund  Öv.  fr.  H.  Amiel.  I  satur- 
nälisk yra.  —  Satu'rnisk,  -t.  Uråldrig  o. 
lycklig,  'gyllene',  'guld'-.  Den  antika  dröm- 
men om  ett  s-t  rike  (lycko-,  en  gyllene  tid') 
Joh.  Nordström. 

Satyr,  -en  [1.  -n],  -er.  Vingudens  följe- 
slagare framställda  i  grov  mänsklig  gestalt 
o.  med  spetsiga  öron  (i  modärn  tid  ibl.  även 
med  bockfötter  o.  svans),  en  typ  för  grov 
sinnlighet  o.  njutningslystnad;  ibl.  även 
typ  för  den  omedelbara  naturglädjen  o.  den 
refiexionslösa  njutningen  (så  t.  e.  Praxi- 
teles'  Vilande  s.).  I.  Enkelt.  1)  Pan,  åt- 
följd av  s-er.  Böcklins  unga  s-er.  2)  Ett 
gammalt  gråskägg,  låghalt,  med  smala  ögon 
och  simmig  blick,  en  äkta  s.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Det  var  något  s-artat  i  hans  gestalt  och 
uppträdande,  som  ~.  S-drama  1.  s  sjjel  i  den 
gammalattiska  teatern  efterspelet  till  en 
tragisk  trilogi  (kören  utgjordes  av  s-er  an- 
förda av  Silenos).  En  avskyvärd  s-gestalt. 
Lystet  s-grin  Joh.  Edfelt.  Att  små  s-horn 
växte  vid  hans  tinning  Hj.  Gullberg.  Ett 
s-likt  gubbansikte  Emil  Kléen.  Uppsluppet 
s-skämt.  Med  s-utseende.  Syn.  faun;  sinn- 
ligt lysten  gubbe  1.  yngling,  libertin,  lider- 
1ig  sälle,  (gammal)  vällusting;  oreflekterad 
njutningsmänniska;  'bockgestalt'. 

Satäng  se  satin. 

Säuisand|a  1.  -e.  Ofta  stavat  med  stor 
bokstav.  Att  driva  bort  hans  mörka  Sa 
C.  Snoilsky.  När  San  var  över  honom  Ax. 
Lundegård.  Då  hans  se  lämnade  honom 
C.  G.  Laurin.  Och  när  hon  spelade,  vek  s-en 
ifrån  honom.     Syn.   dysterhetens   demon 

Sauté,  Sautern,  Sauvera  stavas  nume; 
så-  (se  d.  o.). 

Sav  1.  Savle,  -en.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
Särsk.  om  den  saft  som  stiger  i  träden  om 
våren,  a)  Ex.  med  'sav'.  Näringsvätskan, 
s-en,  som  under  vintern  så  att  säga  legat  i 
förråd  i  trädens  rötter,  stiger  om  våren  upp 
och  ger  kraft  till  lövsprickningen.  Rönn,  som 
står  i  s.  Karlfeldt.  Då  kan  du  göra  en 
skåra  i  barken  [på  björken]  och  dricka  s., 
som  är  söt  och  ~  Harry  Blomberg,  b)  Ex. 
med  'save'.  [När  fikonträdets]  kvistar  be- 
gynna att  fl  s-e  och  löven  spricka  ut,  då 
veten  I,  att  sommaren  är  nära  Bibeln.  Ljum- 
mig  doft  av  se,  sälg  och  vår  Vilh.  Ekelund. 
[Världsträdets]  se  måste  alltså  tänkas  vara 
eller  innehålla  mjöd  Rob.  Höekert.  Från 
de  svällande  [majs]axens  länga  irisfärgade 


1185 


Sav— Sax 


1186 


fransar  strömmade  en  söt  doft  av  se  J.  L. 
Stockenstrand,  c)  Best.  form.  Med  yxor 
eller  knivar  skära  de  ut  strimlor  av  den 
yttre  barken,  varpå  den  mjölkvita  s-en  väller 
fram  C.  T.  Eriksson.  Och  dd  våren  nalkas, 
skjuter  s-en  upp  i  stam  och  grenar.   2)  Bildl. 

a)  Ex.  med  'sav'.  Livets  s.  flödade  ännu  frisk 
genom  hans  ådror  Rolf  Calissendorf ,  öv.  —  Så 
att  de  unga  får  litet  tukt  och  ordning  på  sina 
idéer  och  de  gamla  litet  ny  s.  i  sina  uttorkade 
dogmer  Bertel  Kihlman.  b) Ex.  med  'save'. 
Livets  s-e  och  saft  O.  Levertin.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Dessa  s-fattiga  telningar  A.  T.  Geller- 
Btedt.  Gammelvallen  låg  där  överdådigt 
s-full  och  livaktig,  en  blänkande  ljusgrön  tre- 
kant ~  Sig.  Dahlbäck.  Att  skära  pipor  av 
s-fglld  rönn.  En  kristendom,  som  liknade  ett 
grönskande  träd  med  djupa  rötter,  s-rik  stam 
och  ~  B.  Aurelius.  Den  eggande,  s-rika 
våren  Jonatan  Reuter.  God  fur  däremot 
har  smala  s-ringar  Emil  Smith.  Ett  träds 
ålder  angives  av  s-ringarnas  antal  (ordet 
mer  fackl.  än  'årsring').  I  savstigning(s- 
tid)en.  Men  man  får  passa  på  vid  s-tiden 
S.  Agrell,  öv.  Gulnade  löv  slitas  lösa  från 
s-torra  grenar  G.  Heden  vind-Eriksson.  Syn. 
(trädens)  näringsvätska  (särsk.  då  den  stiger 
om  våren);  växtsaft,  (livs)saft,  'safter'. 

—  Sav|a,  -ade,  -as;  [-ig  (-t,  -are;  -het)]; 
-ning  (-en;  -stid).  I.  Vanl.  verbformer. 
1)  Huvudbet.  Intr.,  refl.  1.  dep.  a)  Egentl. 
Då  kälen  höll  på  att  gä  ur  jorden  och  trä- 
den började  sa  Ellen  Wester,  öv.  Ty  björ- 
karna skulle  ej  börja  s-a  ännu  på  ett  par 
veckor,  och  innan  dess  kunde  man  ej  få  lös 
någon  näver  Macfie-Westerlund.  Re'n  sar 
rönnen  —  se,  hur  droppar  strömma  /  ur 
såret  efter  grenen,  som  jag  bröt  John  A. 
Ekström.  Kring  s-ande  trän  N.-M.  Folcke.  — 
Nu  s-as  det  i  ungbjörkdungens  stammar  ~ 
ib.  Så  snart  grenarna  begynte  s-as  E,  Modin. 
Emil  Hagström,  Det  torra  trädets-as  (1937). 

b)  Bildl.  Det  började  snart  sagt  liksom  sa 
i  mungiporna  på  honom  C.  Larsson  i  By. 
Och  medan  han  talar,  s-ar  sig  hans  mun 
[då  han  tänker  på  snuset  och  tuggtobaken] 
Alb.  Engström.  —  Men  det  hjärta,  som  ingen 
vårdar,  /  det  sjuknar  i  livets  rot  och  kan  /  ej 
s-as  på  nytt  om  våren  Bo  Bergman.  2)  Träns. 
Gjorde  tallbössor,  sade  björkar  och  spelade 
sten    Alb.    Engström.     II.   Adj.    o.    subst. 

1)  S-ig.  Mindre  vanl.  Skär  mig  en  pipa 
av  sig  pil  ~  A.  T.  Gellerstedt.  För  svag 
är  den  s-iga  bågen,  för  vek  /  är  blomster- 
sträng  Karlfeldt.  2)  S-ning.  [Avsdgningen] 
får  icke  ske  under  trädets  s-ning  R.  Sernan- 
der.  När  s-ningen  börjat.  —  Under  s-nings- 
tiden  avbrutna  björkkvistar  G.  Kolthoff .  Även 
bildl.  I  ungdomen,  den  stora  sningstiden 
Karlfeldt.  Syn.  I.  1)  fyllas  med  sav, 
börja  stiga  1.  strömma  från  rötterna  till 
bladen  (om  sav);  vätska  sig,  vattnas,  'rinna'; 

2)  tappa    sav    ur;    II.    1)   (s-ig:)    savande, 

V.  38  —  Nusvensk  ordbok. 


savrik;  2)  (s-ning  särsk.:)  savstigning  (om 
våren). 

Sava'nn,  -en,  -er.  Grässlätt  med  spridda 
träd  o.  buskar,  trädstäpp.  I.  Enkelt.  S-en 
är  mindre  torr  än  stäppen  och  intar  i  tropi- 
kerna ett  bälte  mellan  denna  och  regnskogen. 
Till  serna  räknas  även  de  vanligen  träd- 
lösa sydamerikanska  'Llanos  .  De  ostafri- 
kanska s-ernas  karaktärsträd  äro  dels  ap- 
brödsträdet,  dels  'skärmakacior';  de  austra- 
liska utmärkas  av  glest  stående  Eucalyptus- 
träd.  Öppen  s.  med  små,  risiga  och  taggiga 
buskar  ~  Öv.  fr.  Majken  Borring.  Brun- 
brända s-er  med  strävt  gräs  och  enstaka 
akaciedungar  Prins  Wilhelm.  Sett  de  vida 
s-ernas  spjutlikt  höga  gräs  röra  sig  för  vin- 
den J.  L.  Stockenstrand.  II.  Ssgr.  Ex.:  Detta 
gräs,  som  är  s-jägarens  förtvivlan  Bengt 
Berg.  S-landskap  i  Australien.  Ställvis  av- 
bruten av  s-liknande  fält  G.  Landtman.  Ty- 
pisk västaustralisk  s-skog  Naturens  liv. 

Savarä'ng,  -en,  -er;  -deg;  -form  (-en, 
-ar).  Även  stavat  'savarin'.  Fin  porös  kaka 
indränkt  med  vin,  punsch,  likör,  saft  1.  d. 
Att  s-en  var  dränkt  i  rabarbervin.  Frukt- 
savaräng.  —  Sform  av  stadig,  förtent  plåt 
Nord.  Komp. 

Savojärd,  -en,  -er.  Invånare  i  Savojen.  — 
Savo'jkål  (-åj).  Brassica  oleracea  v.  sa- 
bauda.  S-en  (även  kallad  'virsingkåV)  står 
nära  huvudkålen  men  har  mindre  tätt  huvud. 

SäVOlakslare,  -ar(e)n,  -are;  -isk(-t).  Även 
stavade  med  -x-.  Invånare  i  Savolaks  i 
mellersta  Finland.  I  den  stilen  skall  det 
gå,  då  man  är  född  berättare,  som  s-aren  i 
regeln  är  ~  E.  Lampén.  Med  s-iskt  blod  i 
ådrorna  ib. 

Sa'x,  -en,  -ar.  I.  Egentl.  Dels  finare,  dels 
grövre  saxar.  1)  Hand-,  maskins-ar.  Skicklig 
i  att  hantera  sen  och  klippa  till.  S-ar,  som 
glappa.  S-en  har  blivit  slö  och  behöver  slipas. 
S-ar  med  långa  fjädrande  skär,  något  buk- 
tigt slipade,  för  klippning  av  papper,  tyg 
etc.  Skräddarsax  med  polerade  skär  och  lacke- 
rade öglor.  'Ledsax',  där  skären  äro  rör- 
ligt förenade  med  en  bult  1.  skruv.  Broder-, 
knapphåls-,  pappers-,  pås-,  siden-,  tillklipps- 
sax. —  Censuren,  vars  påpassliga  s.  fann 
vägen  även  ÄiiB.  Estlander.  Redaktörn  med 
s-en  i  högsta  hugg  för  att  saxa  en  notis  ur  en 
morgonkollega.  Nornan,  som  med  sin  s.  av- 
klipper livsträden.  2)Mustasch-,  nagel-,  skägg- 
sax. 3)  Blom-,  druv-,  ros-,  vindruv(s)sax. 
Finare  arter,  som  icke  tåla  tuktan  och  sax. 
—  Även  i  bild.  Men  vänta  bara,  det  skall 
väl  fl.nnas  en  s.,  som  klipper  dina  toppskott 
också  R.  Schildt.  å)  Busksax  ~  med  kraft- 
utökare,  så  att  med  denna  s.  avklipper  man 
lätt  mycket  grova  grenar  och  buskar  Åhlén 
&  Holm.  Häck-,  kvist-,  trädgårdssax.  Stång- 
sax '^för  avklippning  av  högt  belägna  kvistar 
och  grenar  Åhlén  &  Holm.  5)  Järntråds-, 
taggträdssax  krigs.  Plåtsax'^m[ed] svängda, 


1187 


Sax — Saxa 


1188 


smala  skär  Åhlén  &  Holm.  6)  Ull-  1.  får- 
sax (för  klippning  av  får).  En  klövsax 
och  en  skarp  kniv  äro  egentligen  de  enda 
verktyg,  som  behövas  vid  ansandet  av  djurens 
klövar  Upa.  Nya  Tidn.  1937.  Häst-,  krea- 
turssax. II.  Friare.  1)  Aid.  Ljussax.  Tänk 
vad  det  var  tjusigt  att  få  snyta  det  rökiga 
talgljuset  och  sitta  och  lyssna  på  hur  vek- 
bussen fräste  inne  i  sens  låda  ~  J.  G.  An- 
dersson. 2)  Aid.  Brandvaktssax  varmed 
bråkmakare  infångades.  3)  Lyftsax,  kryss 
av^  sammansurrade  bommar  1.  spiror  o.  d. 
Av  länga  störar  hopsurrade  s-ar  [för  resande 
av  midsommarstången]  J.  Hemmer.  4)  För 
jakt  1.  fiske.  På  den  tiden  fanns  intet  s-för- 
bud, varför  en  s.  utsattes.  Uppgillrad  s. 
Gillrad  s.  skall  vittjas  minst  en  gång  varje 
dygn.  För  användning  av  s.  (utom  för  säl) 
skall  tillstånd  begäras  av  länsstyrelsen,  som 
beviljar  dylikt  för  viss  tid.  Men  i  stället 
låg  där  fastnad  i  en  av  s-arna  en  väldig 
kungsörnshona  L.  Munsterhjelm.  Då  Heikki 
dräpt  räven  och  avgillrat  alla  s-arna  ib. 
Systematiskt  plundrar  den  [järvenj  sarna 
på  pälsdjur  och  ~  Öv.  fr.  H.  Ingstad.  Det 
var  många  gånger  svårt  att  hitta  de  över- 
snöade sarna  och  efter  varje  snöfall  måste 
de  sättas  om  ^  Macfie-Westerlund.  Ingen 
rättvisa  i  detta  land,  sa  räven,  då  han  fast- 
nade i  s-en.  Jag  tror  jag  sitter  här  litet 
ännu,  sa  räven,  satt  i  s-en.  Svälten  lockar 
råttorna  till  strykninbetet,  räven  i  s-en  och 
mården  i  fällan  Öv.  fr.  Sv.  Fleuron.  Räv-, 
uttersax.  Rävsaxskalmar  få  icke  vara  lan- 
dade. Bulvan-;  irampsax.  —  Fiske  med  s. 
och  angelkrok  d  Kambo,  Nynäs  och  Sjöboda 
n:r  2  sjödelar  i  Långsjön  är  vid  laga  an- 
svar förbjudet  1937.     Fisksax. 

—  Saxaktig,  -t.  De  smala  onda  ögonen 
och  de  korta  st  knipna  läpparne  Sam  Arse- 
nius.  -arm.  Saxskänkel  1.  -skälm.  Så  att 
s-arna  kunna  skiljas  långt  ifrån  varandra 
D.  S.  Hector.  -art|ad,  -at.  S-at  förbundna 
armar  Nord.  Fam.^  -bete.  Det  korn,  som 
begagnas  till  s.  ~  Sven  Ekman.  -blad.  Jfr 
t.  e.  knivblad.  Deras  ögon  klippte  som  s. 
i  luften  ~  men  de  besvarade  icke  gnägqnin- 
garna  Öv.  fr.  R.  Boleslavski.  -egg.  -ifiske. 
Förbudet  mot  s.  upphäves  partiellt  1981. 
-fodral,  -form;  -ad;  -ig.  Is.  —  Det  s-ade 
handtaget  Nord.  Fam.*  Korsnäbbarnas  sade 
näbbar  A.  Knöppel.  -fångst.  S-e7i  måste 
äntligen  försvinna  Paul  Rosenius.  -förbud. 
Dispens  från  set  [för  fåglar]  \h.  -gillring. 
S.  för  sjöfågel,  isynnerhet  gås,  brtikas  än  i 
dag  Sven  Ekman.  -hugg.  1)  Till  en  början 
fick  den  lilla  modellen  kliva  upp  på  ett  bord, 
och  efter  några  s.,  vikningar  och  nålningar 
hade  hon  fått  sig  en  näpen  butter jly-klänning, 
ja,  av  papper  förstås  ~  På  sydemonetration. 
2)  Följande  s.  ur  en  platskollegas  recension 
av  ~  Sv.  Dagbl.  1916.  -klinga,  -klipp.  Och 
när  så  en  slägga  dängdes,  gick  den  [järn- 


bullen]  tvärs  av  som  en  vaxstapel  för  ett  s. 
Ellen  Wester,  öv.  -lik.  Med  sina  vassa, 
sa  käkar  G.  Adlerz.  På  uddarna,  som  s-t 
omsluta  ~  golfen  ~  O.  Enckell.  -liknande. 
Fällkameror  med  ställbara,  s.  strävor  ~ 
Gunnar  Malmberg.  Redskap  med  s.,  hak- 
försedda  käftar  Nord.  Fam.'^  -märk|a.  Han 
s-te  andras  får  med  sitt  eget  märke  Kerstin 
Strandberg,  -plats.  Då  jag  kom  inom  syn- 
håll för  s-en,  märkte  jag  genast,  att  en  björn 
hade  rest  i  väg  med  saxen  L.  Munsterhjelm, 
öv.  -skänkei.  -skär.  -sprint.  Därigenom 
att  s-en  vid  indrivningen  automatiskt  öppnar 
sig.  -typ  t.  e.  av  rävsax  1.  fisksax.  -vis, 
adv.  (säll.  adj.).  Som  satt  med  benen  s.  ut- 
sträckta Gösta  Dahl,  öv. 

—  Saxja,  -ade,  -as;  -ning  (med  plur.). 
I.  Korsa  o.  d.  1)  a)  Sitta  på  skräddarvis 
med  s-ade  ben.  Det  var  endast  i  sin  ord- 
ning, att  Lerner  s-ade  betydligt  med  sina 
korta  ben,  då  lian  skulle  gå  hem  över  kul- 
larna J.  G.  Andersson.  Ha7i  var  redan  be- 
rusad, benen  s-ade  sig  starkt  1.  Lo-Johans- 
son. Ett  simhopp  i  en  stil,  som  var  obetyd- 
ligt mer  s-ande  än  hans  normala  R.  af  Geijer- 
stam,  öv.  Sa  händerna  för  att  spela  i  kors 
Strindberjr.  Med  käpparna  sade  framför 
sig  ib.  över  bädden  svävade  moskitonät  i 
s-ade  träställningar  ~  G.  L.  Dahlin,  b)  Vid 
s-ning  skall  skidornas  vinkelställning  mot 
varandra  anpassas  efter  lutningens  brant- 
het. 2)  Börja  dragarna  s-a  och  rycka  och 
ej  ta  i  på  en  gång,  kommer  man  ej  ur  fläcken 
(dra  den  ena  åt  ett,  den  andra  åt  ett  annat 
håll  1.  dra  ojämnt)  'K.  Gunnarson'.  3)  Med 
anslutning  till  IL  Och  tager  liksom  en  svala 
några  s-ande,  skakande  vingtag  och  seglar 
åter  ett  långt  stycke  A.  Knöppel.  [Och  se!  — 
där  kommer  svalorna.]  Deras  spetsiga  vingar 
s  ar  rymdens  skimrande  siden  ~  E.  Asklund. 
4)  Sjöv.  Vid  akterlig  vind  sätta  seglen  i 
kors  (på  utfirade  skot)  så  att  de  ej  ta  bort 
vinden  för  varandra,  ibl.  föra  ut  focken  åt 
motsatt  sida  mot  storseglet.  Vi  sade  seglen 
för  eftermiddagsbrisen  och  ~.  Och  försvann 
med  s-ade  segel  i  de  sttiala  sunden  mellan  ~ 
S.  Siwertz.  II.  Klippa  o.  d.  1)  Mindre  vanl. 
S-a  vingarna  på  den  oroliga  fågeln  så  pass 
mycket,  att  ~  Elis.  Högström-Löfberg. 
2)  Ifråga  om  tidningsnotiser  o.  d.  S-a  en 
originalnotis  Stockholms-Tidn.  1900.  Varur 
vi  tillåta  oss  sa  några  strofer  ~.  En  ar- 
tikel ~  s-ad  ur  en  engelsk  tidskrift  Th.  Orre. 
Sollefteå-Bladet,  som  först  serverade  ankan, 
har  för  en  gängs  skull  haft  det  utomordent- 
liga nöjet  att  bli  s-at  C.  E.  Hammarberg. 
Allsvensk  Samlings  s-ning  ur  en  finlännings 
brev  1917.  Syn.  I.  korsa,  korsställa,  kors- 
lägga,  lägga  1.  ställa  1.  sätta  i  kors,  slå  kors 
(med),  göra  korslika  rörelser,  ibl.  'slå  åttor'; 
ibl.  dra  ojämnt  1.  den  ene  åt  ett  o.  den  andre 
åt  ett  annat  håll;  II.  klippa  (t.  e.  vingarna 
på  1.  en  notis  1.  d.  ur). 


1189 


Saxare— Scen 


1190 


Sa'xar{e  -(6)0,  -e;  saxisk  (-t).  Ännu  även 
stavat  'sachs-'.    Invånare  i  Sachsen  (Saxen) 

I.  om  ett  forngermanskt  folk  (då  även  i 
formen  'saxer';  i  ssg  t.  e.  'saxerkrigen'). 
Saxiskf  porslin  Meissenporslin. 

Saxifrag|a  (ofta  grav);  -an,  -or.  Växt- 
släkte varav  en  mängd  arter  (o.  hybrider) 
odlas  som  prydnadsväxter  (särsk.  i  sten- 
partier 1.  som  kantväxter,  en  1.  annan  även 
som  rumsväxt,  t.  e.  ampelväxten  'Arons 
skägg'  =  Sa  sarmentosa). 

Saxofon  (-fån);  -en,  -er;  -isk  (-t);  -i'st 
(-en,  -er).  Ett  blåsinstrument  med  genom- 
trängande klang  uppfunnet  av  Adolphe 
Sax  i  Paris  på  1840-talet  o.  gärna  nyttjat 
i  nutida  jazzorkestrar.  I.  Enkelt.  Z)w  dan- 
sar, bleka  ungdom,  sorgset  låta  /  din  uku- 
lele  och  dm  s.  Karlfeldt.  Med  skrällande 
piano  och  snyftande  s.  M.  Rogberg.  S-en 
ylar  som  en  själ  i  nöd  'Stefan  Sylvander'. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Musikkapellet  ~  åstadkom 
ett  verkligt  tidsenligt  s-böl  Gust.  Sandgren. 
Grytlocksskrällar  och  s-hylanden  M.  Perga- 
ment (1925).  Riches  nya  S-jazzhand  Sv. 
Dagbl.  1925.  Pjollrig  s-musik,  som  folk  var 
stormförtjusta  i  Fr.  G.  Bengtsson.  De  på- 
minde om  kordmanden,  men  visade  sig  vara 
s-solo  Öv.  fr.  Sigrid  Boo.  III.  Avledningar. 
1)  I  tidens  konsert  av  kakofonier,  /  s-isk 
negermusik  och  vrål  av  sirener  Alb.  Eng- 
ström. 2)  S-ist  ~  frän  Wienerkapell  Dag. 
Nyheter  1926. 

Sbirr,  -en,  -er  (akut).  Förr  i  Italien 
namn  på  polisbetjänt,  gendarm,  rättstjä- 
nare. De  påvliga  serna  hade  [yckats få  tag 
i  en  ökänd  smugglare,  men  ~  A.  Åkerström 
(1932).  Och  då  de  be  påven  om  nycklarna 
till  himmelriket,  låter  han  sina  s-er  driva 
ut  dem  M.  Lamm. 

Scärf  (eng.  uttal  skaf)  1.  Skarv,  -en,  -er 
1.  scarfs  (1.  mer  engelskt  scarves);  -ända. 
Scarves,  silke,  kulörta  ~  Sv.  Dagbl.  1919. 
Silke-scarves  [för  herrar]  ib.  1921.  Det  ser 
tit,  som  om  scarfen  skulle  uppleva  en  verk- 
lig renässans  till  våren  ib.  1933.  En  stor, 
snibbigt  oregelbunden  scarf  av  föl  Vecko- 
Journalen  1930.  Den  sportmässiga  skinn- 
scarfen  på  modet  ib.  Vid  scarfens  knut  är 
fäst  en  blomma  av  gult  läder  ib.  Scarfer 
av  sobel  ^  ib.  Stickad,  lång,  grå  scarf  varv- 
tals kring  halsen  'Birgit',  1925.  Skrattande 
damer  i  pälsverk  med  granna  scarfs  svepande 
efter  sig  Ingrid  Rääf,  öv.  Den  efterfrågade 
Knäppscarfen  Annons,  Sv.  Dagbl,  1931.  En 
tjock,  klarröd  yllescarf  M.  Rogberg.  Syn. 
lång  halsskyddare  1.  ytterhalsduk. 

Scen  (sen);  -en,  -er  (grav).  I.  Om  verk- 
liga teaterfhdn.  1)  Ofta  i  best.  sing.  Tea- 
ter(n).  Stycket  lämpar  sig  icke  för  s-en. 
Landet,  som  ännu  icke  äger  en  inhemsk  s. 
[Att  Strindbergs  dramer]  så  sent  uppfördes 
på  svenska  s-en  G.  G.  Laurin.  Skaffa  sin 
hustru  in  vid  den  tyska  teatern,  då  det  vid 


svenskspråkiga  ser  icke  ville  lyckas  B.  Mör- 
ner.  Då  hon  ännu  var  en  av  den  svenska 
s-ens  främsta  prydnader.  Ett  teaterråd  för 
riksteatern  och  de  statsunderstödda  serna. 
S-ens  konst.  Bland  dessa  s-ens  barn  är  Gustaf 
Fredrikson  den  äldste  C.  G.  Laurin.  'S-en  och 
filmen  ,  halvmånadstidning  för  scenisk  konst, 
1935  ff.  Od  in  vid  sen  vid  teatern,  bli  skåde- 
spelare. Teatern  är  Rysslands  äldsta  lands- 
ortsscen ~.  Tal-,  opera-,  sång-;  revy-;  natio- 
nal-, huvudstads-,  amatörscen.  2)  Ställe  där 
handlingen  försiggår,  a)  Skjut-,  vridscen. 
Rundhorisont  på  modärn  teaterscen.  Oxöga, 
loge  mellan  s-en  och  salongen.  S-en  med  dess 
kulisser,  dess  ramp  och  ~.  Medan  sen  ännu 
stod  tom.  Jag  blir  som  en  krater,  bara  jag 
tänker  att  nu  ska  jag  in  på  scen  Aug.  Lind- 
berg. Gå  långsamt  över  s-en.  Röra  sig  ledigt 
på  s-en.  Bakom  s-en.  Verkar  diplomat  på 
s-en  ~.  Och  så  försvann  han  från  s-en  och 
rampljuset  även  bildl.  b)  Stycket  gick  första 
gången  över  s-en  i  Stockholm  och  ~  hade 
(sin)  premiär,  gick  över  tiljan  ~,  spelades  ~. 
Uppförd,  framförd  på  huvudstadsscen,  fick 
pjäsen  en  utmärkt  iscensättning,  men  ~  även 
till  II.  c)  S-en  försiggår.,  är  i  Madrid,  är 
förlagd  till  Madrid  i  våra  dagar  handlingen 
försiggår.  S-en  är  densamma  som  i  första 
akten.  S-en  föreställer '^.  S-en  förändras '^. 
Med  gruppbild  av,  ur  sluts-en.  d)  Sätta  i 
s.  se  iscensätta.  3)  Del  av  akt.  Första  akten, 
tredje  s-en  ibl.  förkortat  'se'  (3).  Sista  s-en 
är  delad  i  två  tablåer. 

II.  Friare  o.  bildl.  1)  a)  S-en  stod  redo  för 
en  undergörares  entré,  och  ~  öv.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  År  1848  var  i  antågande,  och 
det  trädde  inte  in  på  sen  utan  att  ha  ~  S. 
Lagerlöf,  b)  Jag  hade  hemlängtan  till  en 
större  s.  med  större  narrar  B.  Gripenberg, 
öv.  c)  Lantliga  s-er.  Hänförande  (natur)- 
s-er.  Trädrika  landskapss-er  målade  i  gam- 
malt maner.  2)  a)  När  jag  talar  om  Söder- 
bloms ohierarkiska  sätt  att  uppträda,  stiger 
en  s.  upp  i  mitt  minne  som  åskådliggör 
detta  Öv.  fr.  F.  Zilka.  Tills  H.  brutalt  av- 
bryter (den  rörande)  s-en  med  ett  kraftigt 
Ä,  dra  åt  skogeni  Många  äro  d^  minnes- 
värda historiska  s-er,  som  utspelats pd  Senats- 
torget i  vår  unga  huvudstad  B.  Estlander. 
S-en  upplöstes  i  gråt  och  ~.  (Häv  upp  ett 
vrål  I  — )  Det  sätter  liv  i  s-en!  K.  Asplund. 
Förlänar  sina  skildringar  och  s-er  något 
visst  aristokratiskt,  även  när  det  gäller  folk- 
liga ämnen.  S-er  ur  aristokratiens,  ur  fol- 
kets liv.  —  Blods-,  mord-,  skräck-,  vålds-; 
folk-,  marknads-,  torg-,  bad-,  bordsscen. 
b)  Ställa  till  blodiga,  häftiga,  obehagliga 
s-er  (med  ngn).  Samt  stängde  sig  inne  med 
chefen  och  gjorde  en  s.  S.  Siwertz.  För  var 
gång  han  skulle  resa  blev  det  en  (tåre)scen. 
Det  kom  till  en  stor  s.  med  modern  Bertil 
Malmberg,  öv.    Ständiga  s-er  och  uppträden. 

Syn.  I.  teater,   skådebana,  'tilja(n)',  'de 


1191 


Scen — Sceneri 


1192 


bräder  som  föreställa  världen';  teaterkonst, 
scenkonst,  scenisk  konst;  ställe  där  hand- 
lingen försiggår,  teaterscen  1.  -rum  1.  -land- 
skap, plats(en)  där  pjäsen  spelas  1.  för  de 
uppträdande,  8kåde',8pels)plats,  (ibl.  nära) 
kulisser(na);  ort  dit  handlingen  är  förlagd 
1.  där  pjäsen  spelar;  del  av  akt  i  ett  skå- 
despel, ibl.  'uppträde'  1.  'inträde';  II.  1)  sce- 
neri, syn  (som  utbreder  sig  för  en),  (deko- 
rativ) landskapsbild,  utsikt(er),  vy,  'tavla', 
ibl.  'landskap'  1.  omgivning  1.  ock  händelse 
(som  utspelas),  tilldragelse,  ibl.  'intermezzo', 
ibl.  (livs)bild,  'stycke'  1.  'målning';  (ibl.:) 
valplats,  vädjobana,  arena;  2)  (häftigt)  upp- 
träde, ordväxling. 

—  Scenanordning,  -ansikte.  Den  unga 
damen  har  ett  förmånligt  s.  och  ~  Sv.  Dagbl. 

1929.  -anvisning.  Förf.  älskar  utförliga 
8-ar,  men  ~.  -arbetar|e.  När  ridån  går 
upp,  ha  s-na  tagit  bort  de  föregående  deko- 
rationerna Öv. fr.  Pirandello.  -artist.  Emmy 
Strömer,  rikt  begåvad  både  som  sångerska 
och  s.  ~  B.  Estlander.  -bearbetning.  E. 
0'Neill,  Klaga  månde  Elektra,  översättning 
och  s.  av  O.  Molander,  Stockholm  1936. 
-belysning.  Elektrisk  s.  sker  i  regel  med 
ramper  av  glödlampor  Nord.  Fam."^  (1907). 
•bild.  En  $.,  som  påminde  om  första  akten 
i  Mäiter  Olof:  Klosterträdgården.  Att  s-en 
föreställde  ~.  En  genomförd  s.  Rundhori- 
sonten, som  dt  s-en  förlänade  känslan  av 
'ett  fritt  landskap'.  Modeller  till  s-er,  som- 
liga fr  appe^-ande  fantasifulla  Marika  Stiern- 
stedt.  -bredd.  Bredfilm  är  film,  framställd 
pd  hel  s.  i  stället  för  på  den  endast  hälften 
så  breda  vanliga  duken  ~  Ups.  Nya  Tidn. 

1930.  -dekoration.  Och  urblåsta  ägg  med 
en  hel  s.  inuti  Öv.  fr.  K.  Nohara.  -drama. 
Dramat  ~  är  icke  ett  s.  men  ett  läsdrama 
och  ~  K.  Asplund,  -effekt.  Göra  sig  som  ~ 
s.  Kajsa  Rootzén.  -framgång.  Genom jn 
s.  i  stil  med  Lycko-Pers  ^  M.  Lamm.  -för- 
slag. Och  gjorde  s.  till  Fadern  och  Svane- 
vit  Aug.  Falck,  -förändring.  Egentl.  o. 
bildl.  Ett  modärnt  teater  maskineri,  som  tillå- 
ter snabbare  s-ar.  —  Om  icke  en  oväntad  s. 
inträffat  Sven  Hedin.  Efter  en  oändligt 
lång  väntan  inträdde  en  s.  ib.  -gestalt. 
För  att  hålla  sina  ser  kvar  på  verklighetens 
fasta  jord  ~  E.  Kihlman.  -golv.  Det  rull- 
bara  s-et  med  alla  flickorna  åker  in  bakom 
ridån  Ida  B.  Goodwin.^  -indelning.  Akter- 
nas s.  i  ~.  -inspektör.  S-en  [vid  Drama- 
tiska teatern]  Rikstel.-kat.  1927.  -instruk- 
tör. S.  har  varit  dir.  Gustaf  Linden,  mång- 
årig regissör  vid  Dram.  teatern  Tidn.  Up- 
sala  1919.  -klock|a.  S-ayis  skarpa  signal 
ljöd  för  andra  gången  [och  några  mimiter 
därefter  gick  ridån  i  höjden  för  första  akten] 
C.  Barcklind.  -konst;  -när.  1)  Då  fram- 
trädde tanken  på  en  inhemsk  s.  B.  Estlander. 
S-ens  inneboende  onatur  ~  E.  Kihlman. 
2)  Därför  ha  också  nästan  alla  stora  snärer 


understrukit  ~  Bo  Bergman,  -kraft;  -ig. 
[Schuberts]  operor  och  sångspel  ~  ha  ej  visat 
sigs-iga'!^OTd.F-dm.'-  -källare.  Maskineriet 
i  sn  med  spel  för  kulissombytning,  falluckan 
m.  m.  Agne  Beijer.  -pedagog;  -isk.  Sedan 
fru  Lindberg  lämnade  Dramatiska  teatern, 
har  hon  ägnat  sig  åt  en  uppskattad  s-isk 
verksamhet  Sv.  Dagbl.  1926.  -personal. 
En  telefonhytt  för  sen  C.  Barcklind.  -resur- 
ser. Begränsade  s.  M.  Lamm.  -skapelse. 
Scengestalt  sådan  en  författare  1.  skåde- 
spelare framställt  den.  -skräck.  Ramp- 
feber. Artister  utan  spär  av  s.  -språk. 
För  s-ets  normering  [i  Finland]  lade  pro- 
fessor Hugo  Bergroth  den  teoretiska  grun- 
den ~  B.  Estlander.  -stjärnja.  Mistin- 
guette,  Mayol  och  andra  parisiska  s-or  Ture 
Nerman,  öv.  -tekn|ik;  -isk.  Rent  s-iska 
svårigheter  ~  Aug.  Falck.  Dåtidens  s-iska 
resurser  Agne  Beijer.  -van;  -a.  1)  S.  och 
balanserad  H.  Swensson.  2)  Att  han  ådaga- 
lade rätt  mycken  sa,  att  ~.  Som  senare 
med  s-a  och  verklig  talang  spelade  ~  änglar 
Bo  Beskow,  -öppning.  Konkr.  o.  abstr. 
Även  bildl. 

—  Scenäri|o  (akut); -ot, -er; -oförfattare. 
Litterärt  utkast  (scen  för  scen)  till  skåde- 
spel 1.  film  (med  anvisningar  ang.  spel  etc). 
Anbud  att  komma  till  Hollywood  och  skriva 
ett  s-o  om  mina  ryska  upplevelser  Öv.  fr. 
Bruce  Lockhart.  Enligt  följande  so:  ~  B. 
Lundquister.  Somerset  Maugham  skrivet  s-er 
för  Greta  Garbo  Ups.  Nya  Tidn.  1932.  Pd 
lösa  ark  nedkastade  personförteckningar,  in- 
trigplaner och  ser  M.  Lamm.  Films-o.  — 
En  film,  där  gud  fader  själv  skrivit  sot, 
livet  regisserat  och  någon  annan  ~  stått  vid 
kameran  J.  Forselund.  —  Engagerade  hos 
S.  F.  [Sv.  Filmindustri]  för  årets  produkter 
är  o:  ~  som  s-oförfattare  Söloe  Ceder- 
strand  och  Gösta  Slevens  Sv.  Dagbl.  1933.  — 
Sceneri,  -(e)t,  -er.  1) 'Egentl.'  Dekorationer 
o.  andra  yttre  tillbehör  som  bilda  skåde- 
spelarnas omgivning  på  scenen,  scenbild, 
teaterdekoration  i  belysning;  fackl.  numer 
i  Sverge:  regissörens  plan  för  uppställning 
av  dekorationer  o.  möbler  m.  m.  samt  för 
de  spelandes  gruppering  o.  rörelse  osv. 
S.:  —  Bakfickan  på  ett  eyikelt  hotell  —  skum 
belysning  från  en  flugprickig  taklampa  ~ 
Öv.  fr.  0'Neill.  [Wagner,  som  omskapat 
operan]  till  en  allkonst,  där  vid  musikens 
och  sångens  sida  dikt,  spel  och  s.  samverka 
B.  Estlander.  Det  något  gyttriga  förgrunds- 
set.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Detta  rörliga 
människosceneri  är  åter  inställt  i  ett  med 
skarpa,  exakta  linjer  tecknat  Helsingfors- 
sceneri  G.  Castrén.  I  ett  så  ljust  och  lustigt 
s.  I  som  är  sotn  upplagt  för  en  komedi  V. 
Dalquist.  I  vardagslivets  nötta  /  och  gråa 
s.  G.  P.  Quist.  Ännu  mer  rörlig  i  set  är  ■>- 
romanen  T>Kampen  med  satan*  Alfr.  Jensen. 
Någonting,  som  totalt  förändrade  det  poli- 


1193 


Sceneri— Schack 


1194 


tiska  8-et  och  ~  Öv.  fr.  H.  L.  Mencken. 
b)  Där  'V  bergsluften  är  ovanligt  stärkande, 
s-et  sällsynt  vackert,  hotellen  goda  och  ~  K. 
Zilliacus.  Inloppet  till  Santiago  de  Cubas 
hamn  erbjuder  ett  av  de  vackraste  ser  i 
världen  Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'.  Snabb  penna, 
hastig  blick,  växlande  s-er  i  kaleidoskopet  ~; 
sådant  är  Jac.  Ahrenbergsförfattarskap  B. 
Estlander.  Landskapss-er  från  ~  Y.  Hirn. 
Betrakta  naturs-et.  Naturstämningen  och 
vildmarkss-et  Hj.  Alving.  Syn.  jfr  scen.  — 
Scenisk,  -t.  1)  Adj.  Ex.  alfabetiskt  efter 
substantiven.  Ett  skådespel,  som  kräver  en 
vidlyftig  s.  apparat.  Endast  ett  teaternum- 
mer, en  s.  effekt.  Strindbergs  benägenhet  att 
se  allt  i  s.form  ~  M.  Lamm.  Ett  lustspel  ~ 
som  rönte  s.  framgång  Nord.  Fam.^  Vartill 
han  drevs  av  sitt  sa  intresse  ~.  Upprätt- 
hållandet av  svensk  s.  konst  hos  oss  O.  Homén. 
Adam  Poulsen,  som  var  s.  ledare  här  åren 
1916—19  B.  Estlander.  S.  teknik.  Hennes 
s-a  triumfer  'Sigurd'.  S.  utstyrsel.  Ett  ~ 
praktstycke  av  ~  s.  vältalighet  Per  Hall- 
ström. 2)  Adv.  S-t  effektfullare  ~  M.  Lamm. 
S-t  verkningsfull.  Syn.  scen-,  skådespelar-, 
teater-,  dramatisk,  teatralisk,  teatermässig. 

Sce'pt|er  (säp-  1.  ibl.  sjäp-;  akut);  -ern 
1.  -re t,  [er;  best.  plur.  -ren  1.  -erna].  Ordet 
numer  föga  vanligt.     Spira. 

Sch,  tystande  interj.  Schl  Du  skall  inte 
prata  skräp.  Örin  I  Öv.  fr.  0'Neill.  Syn. 
tyst!  t8(t)!,  hyss  1.  hyssj  (1.  hysch),  tig!, 
försiktigt  1.   försiktighet!,  håll  (er)  tyst(a)! 

Sch-.  För  ord  med  begynnande  sje-ljud 
jämför  även  ch-,  sj  o.  ibl.  sh-  1.  g-.  T.  e. 
chans,  sjabbig,  shrapnel,  geni. 

Schäber  (akut);  [-na].  Värd.  En  man 
utan  s.  Carl  Milles,  1905.  Jag  vill  lova,  att 
den  kostat  mig  s.  B.  Ahlgren,  öv.  Fullt  upp 
med  s.,  förstås,  va?  Dagmar  Sommarström, 
öv.  Och  till  det  räcker  inte  mina  s.  Jeanna 
Oterdahl.  Har  du  gott  om  s.?  'Studenskor', 
1873.  Men  du  tänkte  väl  på  s-na  och  ~  Elis. 
Högström-Löfberg.  Syn.  pengar,  'kovan', 
ibl.  'multum'. 

Schablon,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
Formstycke  (utskuret  i  papper,  papp,  läder, 
bleck  m.  m.)  varefter  ngt  ritas,  målas,  vä- 
ves  \.  d.  Taket  är  målat  med  (användande 
av),  efter  s.  Skall  glaset  skäras  i  ett  visst 
mönster,  måste  man  göra  sig  en  s.  av  tjockt 
papp  och  skära  efter  den.  S-en  ~  får  icke 
ligga  kvar,  medan  färgen  torkar  Kerstin 
Key.  överlädret  ~  tillskäres  efter  s-er  ~ 
Nord.  Fam.^  2)  Bildl.  Han  har  upprepat 
sig  oftare  än  någon  av  sina  skaldebröder 
och  skattat  mera  åt  s.  och  ~  E.  Kihlman. 
Offra  åt  s(-en).  Som  lärde  efter  s.  och  ville, 
att  eleverna  skulle  tänka  efter  samma  s. 
Hagar  Olsson.  Munchs  från  varje  s.  fria 
sätt  att  komponera  ~  K.  Fåhrseus.  tltan 
överdriven  hänsyn  till  vedertagna  meningar, 
gängse  s-er  och  vanföreställningar  N.  Herlitz. 


Inklämma  kroppens  fria  rörelser  i  en  stel  tea- 
terschablon Signe  Hebbes  minnen.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Den  målade  inramningen  verkar  s  akti  g 
gjord  med  1.  efter  s.  Hans  refränger  bli 
gärna  s-artade  och  livlösa.  Åtminstone  i  hans 
bättre  pjäser  härskar  aldrig  något  livlöst 
s-måleri,  utan  det  är  en  fint  individualiserad 
naturtrogen  livfullhet,  som  ~  E.  Kihlman. 
Den  obetydliga,  helt  och  hållet  s-mässiga 
La  pierre  de  touche  ~  ib.  Ett  s-mässigt 
utantillrabblande  Öv.  fr.  'Erwin  Rosen'.  Sött 
och  s-mässigt  målade  unga  flickor  ~.  Att 
formens  s-mässighet  stiger,  ju  likgiltigare 
innehållet  är  R.  Pipping.  Syn.  1. 1)  (i  papp, 
metallplåt  1.  d.  utskuret)  mönster,  mall, 
formbleck  1.  -papp  1.  -bräde  o.  d.,  modell 
(att  gå  efter),  förebild,  'patron';  2)  'gamla 
hjulspår',  slentrian,  gamla  sättet,  det  in- 
vanda 1.  härskande,  'gamla  trallen',  (gammal) 
'klisché',  allmänt  vedertagen  1.  vardaglig  1. 
allmän  typ;  (s-artad  m,  fl.:)  vardaglig,  banal, 
slentrian- 1.  vanemässig,  osjälvständig, oper- 
sonlig, mekanisk.  —  Schabloner|a,  -ade, 
-as;  -ing  (med  plur.).  .Tfr  föreg.  Rita  1.  måla 
osv.  med  1.  efter  schablon;  efterbilda,  imi- 
tera.   Det  vackert  s-ade  taket  R.  Schildt. 

Schabrak,  -et,  =  [1.  -er].  1.  Enkelt. 
1)  Fackl,  Sadeltäcke  som  förr  användes 
vid  husarregementena,  till  sist  blott  som 
paradplagg.  S.,  använt  av  Gust.  II  Adolf 
vid  kröningen;  förvaras  nu  i  Livrustkam- 
marn.  Sex  hästar,  behängda  med  sorgeschab- 
rak ~  Curt  Berg.  En  del  utländska  arméer 
bibehålla  s-en.  2)  Friare  o.  bildl.  om  en  del 
prydnadsmattor  1.  'överhäng'  o.  d.  a)  Ele- 
fanter i  guldbroderade  purpurschabrak  ~  B. 
Gripenberg,  öv.  b)  En  ~  värdig  negerfurste, 
invirad  i  sidenschabrak  Birgit  Th.  Sparre. 
Från  Palazzo  Venezias  balkong  hänger  det 
ett  stort  rött  s.  med  Sankt  Markus  svarta 
lejon  mitt  på  S.  Neander  Nilsson.  C)  Gung- 
stol sschabr  ak.  d)  Där  smultron  röda  /  som 
rubiner  glöda  /  på  ett  grönt  s.  D.  Fallström. 
Molnkolonner,  färgstarkt  tunga,  /  svartblå, 
släpande  s.  S.  Dahllöf.  II.  Ssgr.  Ex.:  Med 
en  s-formig,  vitaktig  fläck  över  rygg  och 
sidor  ~  Nord.  Fam.^  Syn.  (prydligt)  sadel- 
täcke; grant  ridtyg  1.  (häst)mundering;  pryd- 
nadstäcke, 'prydnadsöverhäng'. 

Schack,  som  subst.  -et  1.  (till  I  3  även) 
-en;  även  interj.  o.  adj.  Tre  ord.  I.  Subst. 
1)  Spel.  S.,  det  djupsinnigaste  av  alla  spel, 
känt  i  Indien  redan  från  500-talet  e.  Kr., 
spelas  av  två  personer  (1.  partier)  pä  ett 
kvadratformigt  bräde  med  64  rutor,  varannan 
'vit' ,  varannan  'svart';  vid  spelet  förfogar 
var  spelare  över  16  pjäser.  Till  Spanien  kom 
s.  omkr.  1000,  i  Sverge  är  det  känt  sedan 
1500-talet.  G.  &.  L.,  Lärobok  i  s.,  4  uppl. 
1921.  Tidskrift  för  s.,  1894  ff.  Man  spe- 
lade sitt  s.  och  drack  sitt vin'^ Ad.  Johansson. 
Ska  vi  ta  ett  parti  s.f  Bäst  att  ge  set  })d  båten 
och  sparka  /  fotboll  ~  Göteb.  Handelstidn. 


1195 


Schack— Schackvärlden 


1196 


1926.  På  s-ets  område  är  hr  Sahlberg  ~  Tidn. 
Upsala  1922.  —  I  bild,  t.  e.  Kom  och  rök 
opium  och  spela  s.  med  livets  bekymmer  Maud 
v.  Rosen.  2)  Mer  konkr.  Jag  förde  handen 
i  bakfickan  och  sköt  fram  mitt  lAånhoksschack 
Ture  Janson.  3)  Hot  mot  kungen.  Även 
den-kön.  Stå  i  s.  Flytta  kungen  ur  s.  Gå 
ur  s.  För  att  undvika  set,  s-en,  som  hotar. 
Evig(t)  s.  en  form  av  remi.  Kungen  får 
icke  flyttas  i  s.,  så  att  den  utsattes  för  s. 
4)  Bildl.  Hålla  massorna,  ngn  i  s.  i  styr, 
i  tygeUn),  i  tukt  och  Herrans  förmaning, 
ha  i  sin  hand,  behärska,  betvinga,  hålla  tum- 
men på  ögat  på,  få  att  dansa  efter  sin  pipa 
1.  att  lyda.  II.  Interj.  Varpå  vitt  flyttar 
tornet  två  steg  åt  vänster  och  säger  s.l  S.  och 
matt  I  III.  Adj.  (o.  adv.).  Värd.  =  'schack- 
matt'  (som  ibl.  även  särskrivs).  Onkel  är 
väl  alldeles  s.  efter  resan?  Elsa  Thulin,  öv. 
Syn.  I.  schackspel;  ibl.  schackbräde  (o. 
pjäser);  hot  mot  kungen  1.  kungens  ställ- 
ning då  han  hotas;  III.  se  schackmatt. 

—  Schackbord,  -brädje  [1.  -brädlaj; 
-sartad  etc.  se  II.  I.  Enkelt.  Sitta  tysta 
timme  efter  timme  vid  ett  s-e,  vid  set.  —  Ett 
layidskap,  av  risfälten  inrutat  som  ett  se. 
Den  nya  staden  ~  en  jättelik  s-a  med  lin- 
jalräfa  husmassor  M.  Rogberg.  II.  Ssgr  ha 
mest  schackbräds-,  ibl.  därjämte  schackbräd- 
(t.  e.  Ett  s-artat  mönster  O.  Cyrén)  1.  schack- 
bräde- (Den  s-eliknande  fästninqsanlägg- 
ningen  Nord.  Fam.^)  1.  schackbrädes-  (Teg- 
nérlunden, Kronoberget  och  Vanadislunden 
äro  också  tack  vare  dynamiten  oklanderliga 
8-esrutor  ~  R.  Sernander).  —  Ex.  med  huvud- 
formen: S-sformig  uppställning  av  trupper 
Sv.  Akad.  Ordbok.  S-sfris.  Sslikt  regel- 
bundna arbetarsamhällen  O.  B.  Nelson. 
Genom  risfälten,  vilka  i  s-smönster  lågo  över 
hela  slätten  ~  H.  Mörne.  Kritvita  solfläckar 
och  blå  skugglappar  omväxlade  likt  gigan- 
tiska s-sriitor  Henning  Berger.  -drag. 
1)  Egentl.  Det  blev  ett  s.  i  halvtimmen ;  till 
den  grad  funderade  de  på  dragen.  Utfunde- 
randet av  skickliga  s.  mot  mig  själv  som  med- 
spelare'^  H.  Gummerus.  Göra  ett  dåligt  s. 
öppningsschackdrag.  2)  Bildl.  Det  var  ett  gott, 
fint,  djärvt,  välberäknat  s.  (av  honom).  Detta 
sluga  s.  tvang  baronen  att  fatta  ställning 
Öv.  fr.  J.  H.  Duveen.  Engelsmän  och  ryssar 
gjorde  sina  s.  för  att  motverka  tyskarnas 
planer  Per  Nyström.  I  stället  för  att  be- 
svara Disraelis  s.  med  att  ~  Öv.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  Under  den  veckan  gjorde  Prugh 
ett  verkligt  genialiskt  s.,  som  jag  måste  be- 
rätta 'K.  Gunnarson'.  Syn.  1)  pjäsförflytt- 
ning i  schack;  2)  välberäknat  drag  1.  åt- 
gärd, ibl.  motdrag,  kupp,  list,  trick,  (ibl. 
nära:) inpass,  mesyr(er),  mått  o.  steg.  -figur. 
Mindre  vanl.  för  'schackpjäs',  -förbund. 
Nordiska  s-et,  bildat  1898.  -gåta.  Ibl.  för 
det  vanligare  'schackproblem',  ibl.  om  en 
slags  ordgåta  på  schackrutor  där  man  följer 


hästens  gång.  -horisont.  Från  Stockholms 
s.  Sv.  Dagbl.  1924.  -intress|e; -erad.  Simul- 
tanafton i  dag  ~  S-erade  inbjudas  Annons 
1931. 

-klubb.  Simultan  i  kvinnliga  s-en  Sv. 
Dagbl.  1918.  -kongress.  Första  nordiska 
s-en  hölls  i  Stockholm  1897.  -match.  I  s-en 
Rubinstein-Schlechter  vanns  i  dag  fjärde 
partiet  av  Rubinstein  Sv.  Dagbl.  1918.  -matt, 
subst.,  interj.  o.  adj.  Ibl.  även  särskrivet. 
1)  Kan  ett  angrepp  på  kungen  icke  upphä- 
vas'^, inträff  ar  s.  (kungen  död)  Sv.  Uppslags- 
bok, 1935.  Det  blev  en  klar  s.  2)  Varpå  vitt 
inom  två  drag  säger  s.l  3)  Adj.  a)  Egentl. 
Spelets  idé  är  att  göra  motståndaren  s.  b)  Ngt 
värd.  Blev  du  så  s.  åv  def  En  liten  för- 
säljerska,  som  ser  en  smula  s.  ut  ~  Öv.  fr. 
'Erwin  Rosen'.  Syn.  1)  med  matt  avslutat 
schackparti,  mattställning;  3)  a)  försatt  i 
matt;  b)  (alldeles)  slut  1.  förbi,  utmattad, 
uttröttad,  'schack';  ibl.  fullständigt  beseg- 
rad, -mästarje;  -turnering.  Bland  senare 
tiders  s-e  märkas  Steinitz,  Lasker,  Capablanca 
och  Aljechin.  Sverges-en  G.  Ståhlberg  1935. 
-mästerskap.  Svenska  set  Sv.  Dagbl.  1917. 
-mönstler;  -rad  (rutad,  vanl.  i  mörkt  o. 
ljust).  Satt  ~  och  flätade  röda  pappersrem- 
sor till  ett  nätt  s-er  Stina  Aronson.  —  S-7-at 
hellinne  Vecko-Journ.  1931.  -parti.  Ska  vi 
ha  (oss)  ett  s.  efter  maten?  -patt  se  patt^. 
-pjes  1.  -pjäs.  S-ernas  uppställning.  Syn. 
8chack(spels)figur.  -problem.  Ett  s.  är  en 
komponerad  ställning,  där  det  gäller  att  sätta 
matt  i  ett  visst  antal  drag  ~  Nord.  Fam.* 
F.  af  Geijerstam,  t>96  s.  jämte  problemteo- 
retisk  inledning*,  1908.  Lösa,  författa, 
uppställa  s.  Syn.  schackuppgift.  -rut|a; 
-emönster  1.  -smönster;  -ad.  Ofta  bildl.  Där 
de  regelbundna  åkrarna  likna  sor.  —  Flä- 
tade korgar  i  semönster.  —  Som  de  ameri- 
kanska sade  städerna  F.  U.  Wrangel.  -spel; 
-sbord  m.  fl.;  -are;  -erska.  I.  Enkelt.  Dels 
abstr.,  dels  konkr.  (om  bräde  o.  pjäser). 
1)  S-ets  teori.  Döda  tiden  med  s.  2)  Sitt  s. 
tog  han  med  sig,  vart  han  reste.  Ett  gam- 
malt s.  med  vackert  snidade  pjäser.  II.  Ssgr. 
Ex.:  S-sbord,  gesällarbete.  Voro  vi  ingenting 
annat  än  s-sflgurer,  som  en  osynlig  makt 
satte  i  rörelse  ~  Öv.  fr.  O.  Wilde.  Att  man 
tycker  sig  spåra  mer  av  s-skonst  än  av  slump- 
mässighet i  Gustafs  taktik '^M..  Lamm.  Den 
s-smässiga  intrigen  ~  ib.  Och  människorna 
i  närheten  gjorde  sig- som  s-spjäser  Sam  Arse- 
nius.  Där  de  sutto  lutade  över  s-srxdorna. 
S-srutad  sköld.  Det  s-srutade  golvet  S.  Lager- 
löf. S-srutade  stadsplaner  F.  U.  Wrangel. 
-spalt  i  tidning,  -sällskap.  Stockholms 
första  s.  bildades  1835,  »Men  blev  kortlivat. 
Upsala  allm.  ss  vår  tur  ner  ing  ar  Upsala  Nya 
Tidn.  1933.  -tidskrift.  I  Sverge  finnas  två 
s-er.  Tidskrift  för  schack  och  Schackvärlden 
1932.  -turnering,  -uppgift  schackprob- 
lem.   -värld(en). 


1197 


Schacka — Schakal 


1198 


—  Schack|a,  -ade,  -as;  -ning (med  plnr). 
1)  Egentl.  Flytta  en  pjäs  så  att  kungen  hotas, 
hota  kungen,  försätta  i  schack,  säja  schack. 
I  första  fallet  slår  ju  mitt  torn  damen  och 
sar,  varefter  ~  N.  W.  Lundh.  S-a  med  drott- 
ningen. 2)  Bildl.  Hr  Ekman  ~  hade  s-at 
högern  i  tullfrågan  med  socialdemokraternas 
hjälp  P.  A.  Hansson  1930.  Att  sa  Jugo- 
slavien genom  ett  förbund  med  ett  Tyskland, 
som  ~  T.  Segerstedt.  Syn.  2)  (ibl.:)  hota; 
göra  ett  segrande  motdrag  mot,  överlista.  — 
Schacklig,  -t.  Men  för  att  hålla  oss  till 
hans  sa  bana  nämna  vi  vidare  ~  Sv.  Dagbl. 
1916. 

Schackjel  (akut);  -eln,  -lar;  -elfabrik;  -l|a 
(-ade,  -as;  -ing,  med  plur.);  -la  ihop  tu,  s-a  loss 
m  m.  fl.  Särsk.  sjöv.  Ett  slags  metallbygel 
som  tillslutes  med  bult  o.  nyttjas  till  'hop- 
s-ling'  av  kättinglängder,  ankare  o.  kätting 
m.  m.  Kallas  även  'kla'm'  (-men,  -mar). 
1)  Att  vrida  upp  en  rostig  s-el  med  en  märl- 
spik  H.  Mörne.  Jag  skulle  skruva  in  bullen 
i  en  sel  ib.  På  tredje  dagens  afton  sprang 
en  s-el,  och  hela  ankarsättningen  gick  till 
botten  S.  Barthel.  Förtöjningss-el.  2)  Ankaret 
s-las  till  kättingen  G.  Gartz.  Att  s-la  eller 
klämma  ur  eller  loss  en  kätting  är  att  lossa 
den  från  sin  fastgöringspunkt  Vår  Flotta 
1922. 

Scha'ck|er  (akut);  -ret;  -r|a  (-ade,  [-as]; 
-are;  -eri,  med  plur.;  -erska;  -ing);  -ra 
bort  nj;  -erjude  (även  =  s-rare)  m.  fl.  I.  Subst. 
Det  då  vanliga  s-ret  med  ämbeten.  Ty  de 
befordra  endast  s-ret  Strindberg.  II.  Verb. 
1)  Han  går  omkring  på  landsbygden  och  s-rar 
(med  vävnadsvaror) .  Gick  omkring  med  en 
låda  I  och  s-rade  G.  Ullman.  S-ra  äpplen  till 
emigranterna  Gunnar  Cederschiöld.  Där 
s-ras  vilt  under  rasterna.  Efter  en  stunds 
s-rande  (med  krämaren  om  priset)  förvär- 
vade han  pjäsen  för  10  kronor.  —  Dörr- 
knackare,  trapps-rare  och  avbetalningsagenter 
Sv.  Dagbl.  1928.  Någon  s-rerska  ~,  som  hade 
till  specialitet  att  köpa  dessa  rov  från  publiken 
Öv.  fr.  Blasco  Ibanez.  —  En  resande  s-erjude 
E.  Hultman.  2)  Friare  o.  bildl.  När  gammal 
släktjord  ~  s-ras  med  som  lösa  värdepapper. 
—  De  flesta  sätta  sin  vetenskap  alltför  högt 
för  att  vilja  s-ra  med  den  A.  Karlgren.  Att 
s-ra  med  lidandet  vore  mig  en  förödmjukelse 
Ax.  Munthe.  Pengarne  tillhöra  djävulen, 
som  sitter  dag  och  natt  bakom  sina  guld- 
säckar och  s-rar  med  människosjälar  ib. 
Partiernas  förrädiska  s-rande  med  folkets 
välfärd  K. -G.  Hildebrand.  —  Att  icke  taga 
lantmannapartiets  s-erpolitik  till  mönster 
Har.  Hjärne.  Syn.  (s-ra:)  driva  (ofta  litet 
tvetydig)  små-  1.  kramhandel,  gåikringsom 
(små)krämare,  handla  med  kramvaror,  kom- 
mersa,  'kyta  och  byta',  'kursa',  driva  (mindre 
ansedd)  handel  1.  byteshandel  (ofta  med 
oskälig  vinst);  jobba;  skinna,  preja,  ockra, 
'kohandla',    'köpslå',    ibl.    pruta;    (s-rare:) 


(schacker)'jude',  ockrare,  prejare,(ibl.:)gatu 

I.  trappförsäljare,  nasare. 

Schagg,  -en  1.  -et,  -er;  -artad  m.  fl.  se 
H;  -ig  (-tj.  (Grov)  yllesammet  till  möbel- 
tyg o.  d.  I.  Enkelt.  Ett  litet  rum  i  röd  s. 
mot  röda  tapeter  och  ~  Fanny  Alving.  Sjunker 
samman  i  den  gröna  s-en  ~  Strindberg.  Den  ~ 
tunga  ekmöbeln  med  grönt  s.  B.  Estlander. 

II.  Ssgr.  Ex.:  Någon  undanlagd  s-bordduk 
i  1880-talets  smak  ~  Marika  Stiernstedt. 
Uppvikt  s-brätte  Åhlén  &  Holm.  Fransmän, 
som  kommit  till  Valencia  med  trasiga  skor 
och  en  gammal  sliten  sdräkt  på  kroppen  E. 
Staaff,  öv.  Men  s-dukarna  torde  ha  tagit 
fart  först  på  åttitalet  Gurli  Linder.  Björn- 
mossans s-gröna  stoppning  Rabbe  Enckell. 
En  trådnött  /  s-kappa  från  i  förfjol  Joh. 
Nordling.  S-klädda  soffor.  S-mattor.  Med 
gungstol,  s-möbler  och  s  var  tkrits för  storin- 
gar ~.  S-mössa.  Fotografialbumets  hallon- 
röda s-pärmar  ~  R.  Schildt.  Det  gamla 
rökiga  kaféet  med  sina  s-soffor  'Hasse  Z.' 
Och  de  gröna  s-stolarna  med  sina  jättetofsar 
Bo  Bergman.  III.  Avledning.  Tidens  [Karl 
XV:s]  s-iga  prakt  E.  Wettergren. 

Schagrä'ng,  -en  1.  -et;  -band;  -läder; 
-lärft  1.  -papper  (pressade  min  graverade 
kopparvalsar;  nyttjas  i  bokbinderiet).  Även 
stavat  'chagräng'  (1.  rent  franskt  'chagrin'). 
Ett  hårt,  färgat,  knottrigt  läder.  Band  i 
grön,  äkta  s. 

Schäh  (sja);  -en,  -er.  Persisk  konung  1. 
hans  titel.  Det  persiska  ordspråket:  ^Närs-en 
blir  vansinnig ,  för  han  krig  mot  Dagest an^> 
Öv.  fr.  'Essad  Bey'.  Riza  s.  Pahlavi,  ut 
ropad  till  s.  av  Persien  1925. 

Scha'jas  (akut);  -en,  -ar;  -aktig  m.  fl. 
Värd.  En  s.,  en  andlig  mollusk  ~  Ola  Vin- 
berg. En  sån  s.,  en  sån  hycklare!  Hj.  Berg- 
man. En  grov  röst  från  gatan:  Vad  är  det 
där  för  en  s.?  Hj.  Söderberg.  Det  kan  den 
s-en  ha  gott  av  ~  Curt  Berg,  öv.  Syn. 
sjask(er),  kräk,  odugling,  stympare,  flabb, 
struntkarl,  ibl.  humbug  1.  'skojare'. 

Schakäl,  -en,  -er.  Canis  aureus.  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  S-en,  stor  som  en  mindre. hund, 
grågul  (med  svart)  pä  rygg  och  sidor,  under- 
till gul,  hängande  svans,  förekommer  från 
Dalmatien  och  Sydungern  österut  genom 
Indien  och  söderut  i  olika  raser  till  Öst- 
afrika. S-en  är  hatad  för  sin  påflugenhet, 
sina  snatterier,  sin  stinkande  lukt  och  sina 
ohyggliga  tjut  under  nätterna  och  samtidigt 
föraktad  för  sin  feghet.  Små  s-er  kommo 
trippande  som  hundar,  vädrande  omkring 
sig  B.  Gripenberg,  öv.  S-er  skola  tjuta  i  dess 
palatser  Bibeln.  S-er,  vilkas  skällande  läte 
gäng  på  gång  väckte  oss  ~  G.  Agge.  Att 
både  varg  och  s.  ge  avkomma  med  hfundj 
T.  Pehrson.  2)  Bildl.  (med  anknytning  till 
s-ens  feghet,  snyltaktighet,  påflugenhet, 
glupskhet,  tjuvaktighet  osv.).  Att  råka  i 
klorna  pä  dessa  ser  i  människohamn  A.  v. 


1199 


Schakal — Schal 


1200 


Schoultz.  Greker  och  armenier,  dessa  krigets 
s-er,  som  smugglade  visky  och  brännvin  till 
ryssarna  Erik  Nyström.  Min  far  kallade  dem 
[den  aptitfriska  kadettskocken]  för  serna 
Carl  Ankarcrona.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ja,  Oline 
har  något  snokande  och  sakligt,  hon  ~  Öv. 
fr.  K.  Hamsun.  En  kringströvande  s-fiock 
på  spaning  efter  as  eller  vad  andra  rov- 
djur lämnat.  S-hunger.  För  att  med  verklig 
s-natur,  utan  att  själva  våga  utsätta  sig  för 
någon  fara,  snappa  bort  dödade  eller  sårade 
myror  eller  ~  G.  Adlerz.  S-skinn.  Utdragna 
s-tjut. 

Schakts  -et,  =  [1.  -er].  I.  Egentl.  1)  Hu- 
vudbet.  Lodrät  1.  brant  stupande  gruvgång 
avsedd  för  kommunikation  min  gruvan  o. 
dagytan  1.  min  olika  nivåer  i  gruvan.  De 
underjordiska  brytningsplatserna,  de  s.  k. 
arbetsrummen  ~  stå  medelst  s.,  orter  eller 
stollar  i  förbindelse  med  varandra  och  med 
dagytan.  S.,  som  icke  utmynna  i  dagen,  be- 
nämnas ofta  blindschakt  Sv.  Uppslagsbok. 
Där  utsprängda  s.  passera  lösa  jordlager  ~, 
måste  de  inklädas  med  timmerkistor  el.  '>- 
ib.  De  flesta  s.  användas  samtidigt  för  upp- 
fordring av  berg  och  vatten,  personbefordran 
och  ventilation  Nord.  Fam."  S.,  som  drivas 
i  fast  berg,  erhålla  rektangulär  genomskär- 
ning [eljes  ofta  rund]  ib.  Timrade,  murade 
s.  Sverges  djupaste  s.  når  586  m.  under  dag- 
ytan; s.  i  guldgruvefält  nå  ibland  över  2,000 
meters  djup.  När  s-et  hunnit  ned  till  guld- 
ådran ~  Macfie-Westerlund.  Ett  stycke  fr  ån 
det  ställe,  där  de  sänkte  s-et,  låg  kvartsådran 
helt  blottad  ~  ib.  Ta  sig  upp  ur  set.  Så  att 
man  såg  upp  mot  höjden  som  mot  en  gruv- 
öppning ur  djupet  av  set  A.  Törneros.  — 
Uppfordrings-,  konst-,  pump-,  luft-;  stört-; 
gruv-;  provschakt.  2)  Ibl.  =  gruva  1.  gruv- 
öppning. II.  Friare.  1)  Sedan  hela  botten- 
lagret genomsökts  så  långt  som  sets  vidd 
medgav,  vidtog  i  g  en f y  Ilning  en  '^  O.  Almgren 
(om  Hågahögen).  Dock  hade  naturligtvis 
en  del  smält  vatten  samlats  i  sets  botten  ~ 
ib.  2)  Hisschakt.  III.  Bildl.  1)  Det  ropet 
steg  med  väldig  makt  /  från  något  gräsligt 
avgrundsschakt 'Emil  Hillberg,  öv.  Som  drop- 
par falla  I  från  björkens  grenar,  /  så  stupa 
åren  /  i  dödens  s.  E.  Knape.  2)  Och  in  i 
gömdaste  vråar  /  av  själens  lönliga  s.  V. 
Ekelund.  Vem  gav  dig,  barn,  din  makt  / 
att  som  en  ljusglimt  loda  /  mitt  hjärtas 
mörka  s.?  K.  Asplund.  Ur  forskningens 
djupa  s.  hämtas  den  malm,  som  ~  T.  Seger- 
stedt.  Syn.  (ibl.:)  gruvgång  1.  -hål  1.  -öpp- 
ning, gruva;  ibl.  'gap'  1.  'svalg';  ibl.  'lönligt 
rum',  'lönlig  kammare'.  —  Schaktbrunn, 
-grind.  Att  schakt-  ochhisskupégrindama  äro 
ordentligt  stängda  Hissanslag  1926.  -ugn. 
Lodrät  ugn  där  godset  iföres  uppifrån  o. 
uttages  nedtill  (t.  e.  masugn,  kalkugn).  Vid 
smältning  av  tackjärn  användas  vanligen 
s-ar  (kupolugnar),  varifrån  ~  Sveriges  Indu- 


stri, 1936.  -vägg.  De  lodräta  s-arna  ^  O. 
Almgren.  -Öppning.  En  1,000  mtr  djup 
s.  Ax.  Gadolin. 

—  Schakt^,  -en,  -er.  Jord-  1.  bergskär- 
ning 1.  sänkning  t.  e.  för  vägbyggnad.  Dagen 
efter  måste  han  vara  i  sen  eller  på  tippen 
och  ~  J.  A.  Göth.  Laget  började  sin  berg- 
schakt, och  nu  hördes  rallarsång  och  ~  ib. 
Det  gällde  att  se  upp  för  ras  i  den  tolv 
meter  höga  sands-en  ib.  —  Schakt|a,  -ade, 
-as;  s-a  bort  tu  m.  fl.  se  borts-a  ni  osv.;  -are; 
-ning  (-en,  -ar,  även  konkr.;  -sarbete  m.  fl.). 
Avsänka  mark  gm  att  (med  grävmaskin, 
grävning  för  hand,  ibl.  sprängning)  undan- 
skaffa lösa  jordlager  (1.  minliggande  berg), 
ta  upp  en  schakt,  ut-  1.  genomgräva;  bort- 
skaffa uppgrävd  jordmassa  (vid  nivelle- 
ringsarbeten).  S-a  sig  genom  en  åskulle.  S-a 
ner  en  åskulle,  som  <^  R.  Sernander.  —  Ader- 
ton  stycken  jords-are  [vid  ett  bygge]  ^  Sv. 
Dagbl.  1927.  Knappast  sextonårig  befann 
han  sig  införlivad  med  ett  s-arlag  Petrus 
Norberg.  —  S-ningar  [för  ödebygdsvägen] 
voro  gjorda,  diken  uppkastade,  trumgropar 
grävda  E.  Wallquist.  Stora  s-ningar,  s-nings- 
arbeten.  Vid  s-ningsarbetena  [på  Kloster- 
gatan] påträffades  ~  Upsala  Nya  Tidn.  1932. 
—  Schaktmästare.  Till  schakt^  1.  schakta. 
Underbefäl  1.  arbetsledare  vid  väg-  och 
vattenbyggnadsarbeten.  S.  med  fullständig 
vana  vid  järnvägsstakning  ~. 

Schakå,  -n,  -er;  -rem.  Även  stavat  (o. 
uttalat)  'tschakå'.  Krigs.  Cylindrisk  styv 
huvudbonad  för  soldater;  käppi.  Med  s-n 
djärvt  pä  sned,  remmen  stramt  om  hakan 
Alb.  Engström.  Men  vakten  i  regerings- 
byggnaden [i  Buenos  Aires]  bär  s-er  och 
vita  bandolär  Hugo  Jungstedt.  —  Spetsiga 
tschakåer  från  den  napoleonska  tiden  Öv. 
fr.  Arv.  Järnefelt. 

Schal,  •en[l.-n],-ar.  I.  Enkelt.  1)  Egentl. 
S-en,  som  bäres  om  axlarna  och  över  ryggen, 
är  vanligen  kvadratisk,  rektangulär  eller 
tresidig;  en  s.  kan  vara  av  silke,  ylle  eller 
bomull  och  vävd,  stickad  eller  virkad.  Äkta 
sar,  av  kaschmirull,  så  smidiga  och  fina,  att 
de  kunna  dras  genom  en  ring.  Lätta  ost- 
indiska sar.  Stor  s.,  viken  i  tresnibb.  Gum- 
man får  bråttom  att  kasta  en  s.  omkring  sig 
och  öppna  J.  Hemmer.  Svepte  s-en  tätare 
om  skuldrorna  och  ~.  En  tjock  ylleschal 
att  ha  om  sig.  En  brokig  skotsk  s.  Spanska 
broderade  sar.  Kvinnorna  äro  insvepta  i 
de  tjocka  irländska  s-arna,  ur  vilka  bara 
ögonen  och  näsan  titta  fram.  En  så7i  där  stor, 
rund,  virkad  axelschal.  Kapxischongschal 
nyhet  1937.  Päls-,  teater-,  silkes-,  ullschal. 
2)  Bildl.  nyttjas  t.  e.  Långschal  värd.  om 
'tusenlapp'.  II.  Ssgr.  Ex.:  Hanna  fingrade 
oroligt  på  sina  s-fransar  Greta  Tiselius,  öv. 
En  yngling  i  Ispahan,  som  var  ett  simpelt 
biträde  i  en  s-handel.  Men  så  stack  hon 
s-hörnet  i  munnen,  för  att  ingen  skulle  höra. 


1201 


Schal— Scharlakan 


1202 


hur  hon  grät  och  jämrade  sig  Alfh.  Agrell. 
S-klädda,  diamantprydda  damer  ~.  Pälsar 
med  s-krage  [för  herrar]  (krage  som  fort- 
sätter i  ett  —  utan  slag  —  ned  mot 
livet)  Dag.  Nyheter  1924.  [Kappa  i  rips] 
med  s-krage  och  slag  av  prima  fölskinn  P. 
U.  Bergström  1931.  Bocken  var  försedd 
med  en  sidenklädd  s.  k.  s-krage  och  ~  Rich. 
Ekblom.  Tjarsjaf  —  ett  s-liknande  plagg, 
som  turk[iska]  kvinnan  använder  till  huvud- 
betäckning utomhus.  Och  min  s-nål,  som  jag 
tappade,  fann  Martina  pä  ögonblicket  H. 
Wranér.  S-rem  att  bära  s-ar,  filtar  o.  d.  i. 
Torkade  sig  om  munnen  med  en  s-snibb  och  ~ 
Alb.  Engström.  En  gammal  s-stickerska  i 
Hapsal  Sv.  Dagbl.  1937.  En  väldig  vävstol 
för  s-vävning  med  ~  C.  Sahlin.  —  Schale'tt 
(•ätt);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  S-en  är  på  många 
håll  på  landet  ännu  vanlig  vardagshuvud- 
bonad. Ännii'^kallades  de  kvinnliga  tjänarna 
för  piga  och  huvudbonaden  var  s.  Carl  An- 
karcrona.  De  sitta  där  helt  högtidligt  i  svarta 
eller  färgade  s-er  av  tjockt  siden  ^  Anna 
Hinde.  Svartklädda  och  i  svart  fransscha- 
lett  voro  de  alla  Fanny  Alving.  Silkess-er. 
II.  Ssgr.  Ex.:  De  små  ~  sibyllerynkiga 
s-gummorna  T.  Fogelqvist.  Drogs  kring  i 
en  ~  korgvagn  av  någon  s-klädd  barnficka  ~ 
Emil  Kléen.  Rände  omkring,  så  s-snibbarna 
stodo  rätt  ut  i  luffen  ~  Ester  B.  Nordström. 

Schalo'ttenlök  (-lå-).  Allium  ascaloni- 
cum.  Växt  o.  lök.  S-en  har  ungefär  samma 
användning  som  rödlöken.  Tre  ~  i  tunna 
skivor  skurna  s-ar  Ane  Randel. 

Schamän,  -en,  -er;  -dräkt,  -trumma  m.  fl.; 
-i'sm  (-en ;  en  slags  primitiv  'andelära',  jf  r  II). 
I.  TroUkunnig  (iäkar)prä8t  (hos  naturfolk), 
medicinman  (särsk.  hos  nordasiatiska  folk), 
trollpräst.  S.  från  Altoj,  Sibirien.  S-en  är 
en  medlare  mellan  människorna  och  ande- 
världen Kai  Donner.  Klär  man  på  sig  sin 
s-dräkt  och  börjar  slå  på  trumman  för  att 
frammana  andarna  Sten  Bergman.  Ätts-vär- 
digheten går  i  arv  från  far  till  son  ~  Kai 
Donner.  II.  S-ism.  De  tro  på  goda  och  onda 
andar  och  hylla  s-ismen,  d.  v.  s.  konsten  att 
med  andars  tillhjälp  förändra  händelsernas 
gäng  Sten  Bergman. 

Schamplun,  -en,  -er.  Numer  föråldrat 
för  'schablon',  (se  d.  o.). 

Schamponerja,  -ade,  -as;  -are;  -ing  (-en, 
-ar;  -smaskin;  -smedel;  -spulver;  -stvål; 
-svatten).  Särsk.  förr  gärna  stavat  cÄ-.  Borsta, 
tvätta  o.  torka  håret  (med  såpa  o.  varmluft 
1.  andra  medel)  samt  massera  huvudsvålen. 
Låta  s-a  sig,  håret.  Torrs-at  hår  Vecko- 
Journ.  1931.  S-ing  och  tvättning  av  håret. 
En  dylik  provflaska  räcker  till  4  ä  5  s-ingar 
Göteb.  Handeistidn.  1926.  Håret  blir  med  ~ 
s-ingspulver  mjukt,  poröst  och  lättfriserat 
Annons  1924. 

Schangdöbel  se  gendobel. 

Schanghajja  (grav);  -ade,  -as;  -are;  -ning 


(-en,  -ar;  -soffer).  Med  våld  1.  list  skaffa 
sjömän  till  fartyg  (t.  e.  gm  att  först  supa 
dem  fulla);  även  friare.  Han  blev  ^s-ad» 
och  tvingades  att  gå  på  hälsovådliga  afri- 
kanska hamnar  Sv.  Dagbl.  1931.  [Att  hanj 
i  den  brist  pä  sjöfolk  som  rådde  helt  enkelt 
hade  sålt  oss  till  Flying-Jack,  ökänd  run- 
nare  och  s-are  Arthur  J .  Jacobsson.  En  s-ning, 
som  skulle  ha  inträffat  för  två  år  sedan  i 
Cardiff  H.  Mörne.  —  Sture  Lindskog  blev 
inte  s-ad,  men  kanske  lurad  till  [främlings]- 
legionen  Stockh.-Tidn.  1932. 

Schangtil  se  gentil, 

Scha'nker  (akut);  -n.  Läk.  Mjuk  s.,  en- 
kelt veneriskt  sår  (k  s.  k.  'hård  s.'  som  är 
en  form  av  syfilis). 

Schantung  se  shantung. 

Schapp,  -et  1.  -en,  =  1.  -ar.  Vilken  höll 
ett  litet  s.,  där  han  sålde  glass  'Mari  Mihi'. 
För  sin  del  i  trafiken  i  »s-en»  vid  Skeppare- 
gatan fick  han  8  månaders  straffarbete  Sv. 
Dagbl.  1918.  Pä  Brisbanes  alla  mer  eller 
mindre  skumma  s.  Arthur  J.  Jacobsson.  — 
Ett  affärsschapp,  3  V«  X  5,  till  salu  nit, 
genast,  flyttbart  Götela.  Handeistidn.  1926. 
Bedrövliga  biers-ar  M.  Rogberg.  Fruktschapp 
m.  m.  Annons  om  basar,  Tidn.  Upsala  1909. 
Karamell-,  tidnings-,  timmermans-,  vatten- 
schapp.  Om  han  följer  oss  till  en  ölschapp  ~ 
B.  Sjödin.  Syn.  (8alu)stånd,  skjul,  bod,  ibl. 
krog. 

Schapp|a,  -ade,  [-as];  sa  iväg  m.  fl.; 
[-ning,  ibl.  med  plur.].  Värd.  1)  Tjänis,  nu 
s-ar  jag  genaste  vägen  till  verkstan  Amanda 
Kerfstedt.  Och  s-ade  allt  vad  benen  för- 
mådde ~  mot  porten  till  O.  Högberg.  2)  Ä 
s-at  utan  att  betala  Öv.  fr.  Shaw.  För  nära 
tre  dr  sedan  sade  han  från  ett  halvt  års 
hyra,  och  sedan  har  jag  ej  sett  till  honom 
G.  L.  Dahlin.  Men  själv  tänkt  helt  tidsen- 
ligt sa  från  alltsammans  Erik  Hedén.  Äter 
en  konsul,  som  s-at.  Syn.  1)  springa,  kila 
(iväg),  sätta  åv  1.  iväg,  ge  sej  åv,  lägga 
benen  på  ryggen;  2)  smita  (iväg),  avvika, 
rymma,  ta  till  schappen,  'sno  sej',  'för- 
svinna'. —  Schappen,  best.  sing.  Värd. 
Blott  i  uttr.  'ta(ga)  till  s.',  (mindre  ofta  'ge 
sig  på  s.'  1.  'lägga  på  s.')  =  ge  sig  iväg, 
fly,  ta  till  harvärjan,  smita;  ibl.:  rymma, 
'schappa'.  Att  de  helt  sonika  fegt  tagit  till 
s.  And.  Eje,  öv.  Blir  det  några  pinsamma 
saker,  så  tar  jag  till  s-en  ~. 

Scharlakan  (1.  sja'r-,  grav  o.  vanl.  biton 
på  -la- ;  ibl.  -lä-  med  akut);  [-et,  =  ].  I.  Enkelt. 
1)  Högröd  1.  bjärt  1.  lysande  röd  färg.  Om  de 
[edra  synder]  äro  röda  såsom  s.,  så  kunna  de 
bliva  såsom  vit  ull  Bibeln.  Träden  kläda  sig  i 
färger  prunkande  i  klaraste  gyllengult  och  rö- 
dastes.T.  Gislén.  2)S-sfärgat(ylle)tygl._man- 
teW.d.  Helahennes  hushar  kläder  av  s.Biheln. 
De  som  uppföddes  i  s.  måste  mc  ligga  i  dyn 
ib.  S-et  glödde  i  solen  och  brokaden  gnistrade 
Öv.  fr.  Grazia  Deledda.     Utanför  fönstren 


1203 


Scharlakan — Schavott 


1204 


vajade  hakkorsflaggqn,  väldiga  s.  och  flaggor 
i  julgransformat '^  Ake  Claesson.  Och  träd- 
skeletten mejslas  ut  ur  rika  /  alléers  guld 
och  falska  festscharlakan  Bertil  Malmberg. 
II.  Ssgr.  Ex.:  1)  S-sfeber  (scarlatina)  en 
smittsam  sjukdom,  kännetecknad  av  inflam- 
mation i  svalget  och  ett  finprickigt  utslag 
med  efterföljande  fjällning.  De  flesta  fall 
av  s-sfeber  drabba  barn  mellan  2  och  7  år. 
Ett  nytt  svenskt  serum  mot  s-sfeber  Sv. 
Dagbl.  1927.  S-sfeberepidemi.  2)  Med  stark 
ssfärg.  —  Och  i  ssfärgad  prakt  ~  Sten 
Selander.  [En  stork  med]  ljust  s-sfärgad 
hals  B.  Gripenberg.  3)  Och  s-sklädda  skrida 
ungersvenner  ~  A.  Slotte.  4)  En  s-sröd 
trollslända  konserverad  i  bärnsten  ~  Öv.  fr. 
Mencken.  Ssröda  skyar  jaga  mot  öster  Sven 
Hedin.     I  ssrött  ljus. 

Scharner,  -et,  =;  -stift.  Tekn.  Ledan- 
ordning 1.  gångjärn  t.  e.  på  fönster  o.  dosor, 
för   broschnål,   för   benen  på  passare  etc. 

Schartauan,  -en,  -er;  -i'sm  (-en);  -sk  (-t). 
Anhängare  av  Henrik  Schartau  o.  den  på 
hm  återgående  strängt  kyrkliga  riktning 
inom  svenskt  fromhetsliv  som  är  spridd 
särsk.  i  västra  Sverge.  S.  med  en  sä  sträng 
lagförkminelse,  att  ~.  Kärv,  för stdndsmäs- 
sig,  med  något  av  pietismens  tunga  allvar 
värnar  s-ismen  om  traditionen  såväl  i  kyrka 
som  samhällsliv.    En  s-skt  färgad  predikan. 

Schas,  skrämselinterj.  (till  katt,  höns, 
sparvar,  ibl.  även  barn).  S.,  katt,  vill  du 
ge  dej  åv!  S.  ut,  kattuschling ,  jämt  ska  du 
vara  i  vägen  också  I  S.  Dahllöf.  Och  hon 
säger  till  sparvarna:  »S.,  Gd  väck!  /  Ni 
gråa  och  smutsiga  fulingar  '^  V.  Dahlquist. 
*Åh  ~;  tant  skulle  inte  kunna  säga  s.  dt 
en  gås^,  sade  Diana  Sigrid  Stjernswärd. 
T>S.,  i  säng  med  er  allesammans  1 1  ljöd  kom- 
mandoordet ib.  Syn.  kael,  bort  1.  väck  1. 
undan  1.  dän  (med  er)!,  ge  er  iväg!  — 
Schasja,  -ade,  -as;  sa  bort  nj  m.  fl.;  -ning 
(med  plur.).  1)  Träns.  1.  abs.  Sa  hönseyi 
ur  trädgården.  Min  stork  skall  inte  länge 
komma  att  s-a  prästens  höns,  ånej!  Öv.  fr. 
Reymont.  Fåglar  är  pack!  sa  fågelskräm- 
man. Fåglar  ska  man  s-al  Elsa  Beskow. 
Det  är  ackurat  som  med  geten  därborta,  man 
s-ar  henne  åt  ett  håll,  och  hon  springer  åt 
motsatta  Prins  Wilhelm.  Ä  slog  omkring 
sej  ~  alldeles  som  när  en  s-ar  mygg.  Och 
s-ade  med  handen,  som  om  hon  slagit  byk- 
dngor  ifrån  sig  R.  Schildt,  öv.  Och  vippade 
ur  rummet  som  en  s-ad  höna  Ejnar  Smith. 
Då  han  s-ar  de  okynniga  skolpojkarna  från 
däcket  B.  Mörner.  2)  Intr.  Värd.  Dansen 
kom  i  gång,  och  skorna  sade  över  parkett- 
golvet ~  Harry  Blomberg.  —  Tänk  ändå 
vad  de  här  excropéerna  flänga  och  gtio  och 
jäkta  och  s-a  Hanna  Hindbeck.  Jag  har 
aldrig  i  mitt  liv  sett  en  människa,  som  s-ar 
så  som  Johannes  ~  Fanny  Alving.  Syn. 
1)  säja   schas   (åt),  mota  1.  driva  1.  jaga  1. 


skrämma  1.  fösa  bort  tu;  2)  hasa;  jäkta, 
brådska,  gno  (som  man  hadde  piskan  efter 
sej). 

Schatter|a,  -ade,  -as;  -garn  m.  fl.  se  II. 
I.  Enkelt.  1)  Inom  måleri  o.  grafiska  kon- 
ster: (av)skugga,  gradera  ljus  o.  skugga  för 
ernående  av  form.  Fonden  sad  i  rödbrunt 
E.  Wettergren.  2)  I  textilkonst  o.  d.  Sam- 
manställa olika  toner  1.  färgnyanser,  återge 
olika  skiftningar,  ibl.  brodera  med  mång- 
färgat  (sat  garn,  s-garn).  Mönsterriierska, 
fullt  hemmastadd  i  framställandet  av  mönster 
för  handarbeten  samt  ägande  skicklighet  och 
god  smak  vid  s-andet  av  dylika  Annons, 
Sv.  Dagbl.  1922.  II.  Ssgr.  Ex.:  Broderad 
med  s-garn  eller,  oftare,  s-silke.  Tavla,  sydd 
i  s-söm  ined  s-ingar  av  samma  1.  likartade 
färger.  S-sömsbroderier.  S-sömskudde.  Forna 
tiders  vackra  schatter-  och  hålsömnad  och  ~ 
Thecla  Wrangel.  Syn. (av)skugga;(ibl.nära:) 
avtona,  nyansera.  —  Schattering,  -en,  -ar; 
-sförmåga;  -sstreck  m.  fl.  1)  Jfr  schattera 
I  1.  Ikoner  ~  målade  närapå  utan  skuggor, 
med  ansiktena  täckta  av  en  mörk  blågrön 
färg  utan  s.  och  liv  ~  Chr.  Swanljung. 
S-sstreck  [på  kartor]  Nord.  Fam.''  2)  Jfr 
schattera  I  2.  a)  S.  ~  färgserie,  som  från 
ljusaste  kulör  stegvis  tilltog  i  färgstyrka  ända 
till  mycket  mörka  nyanser  C.  Sahlin.  [Den 
'svarta  rosen'  är  egentligen]  svartröd,  men 
färgen  är  likväl  så  intensiv  och  utan  all  s., 
att  ~  Upsala  Nya  Tidn.  1933.  Vanligast 
är  kanske  den  gråvita  [vargen]  med  mörka 
s-ar  Öv.  fr.  H.  Ingstad.  Mulatter,  kreoler, 
mestiser  i  alla  kroaseringar  och  huds-ar 
Sig.  Frosterus.  Att  skogen  fått  ljusa  vår- 
s-ar ~  Hj.  Höglund,  b)  Bildl.  Socialister 
av  alla  s-ar  Öv.  fr.  'Essad  Bey'.  Syn.  (av)- 
skuggning;  ibl.  avtoning  1.  förtoning;  mel- 
lanfärg,  (färg)skiftning,  nyans;  'kulör'. 

Schatull,  -et,  =  [1.  -er].  1)  Enkelt.  Han 
öppnade  ett  flnt,  inlagt  s.  av  rosenträ  och 
tog  fram  en  brevbunt  Sonja  Bergvall,  öv. 
S.för  matsilver.  Ett  s.,  inrett  med  en  mängd 
olika  fack.  Brännvins- ,  patron-,  penning-, 
res(e)-,  skriv-,  sprit-,  teschatull.  2)  Ssgr.  Ex.: 
Leta  i  sina  s-gömmor,  öppna  s-locket.  E. 
Fischer,  K.  slottssnickaren  och  smakaren 
Gottlieb  hversson,  Göteborg  1916.  G.  Haupt, 
hovs-makare  och  ebenist.  Syn.  (litet)  skrin, 
liten  kista. 

Schäu,  subst.  Sjöv.  Blott  i  uttr.  Flagg 
i  s.  nödflagg,  vid  mitten  hopbunden  med 
ett  garn  (numer  säll.  nyttjad). 

Schavo'tt  (-ått);  -en,  -er;  -scen.  1)  Ställ- 
ning där  en  livdömd  avrättas,  stupstock. 
Att  trotsa  hot  om  marter  och  s.  Ludv.  Hol- 
mes.  Sen  restes  på  torget  och  ~.  1772  hade  ~ 
Struensee  störtats  från  makten  och  sedan 
mött  sitt  blodiga  öde  på  sen  A.  Hj.  Uggla. 
Hon  måste  bestiga  s-en  den  7  aug.  1890.  Det 
blir  ingenting  av,  förrän  jag  kotnmer,  sa 
Myr-Sven,  skulle  stå  på  s-en.    Dö  på  s-en. 


1205 


Schavott — Scheriff' 


1206 


2)  Skampåle,  skamplats.  Egentl.  o.  bildl. 
Std,  låta  ngn  stå,  ställa  ngn  på  sen.  — 
Schavotter|a,  -ade;  -ing  (med  plur.).  Till 
schavott  2.  1)  Egentl.  Fä  s-a  naken.  2)  BMl 
Låta  ngn  s-a  i  tidningarna  'ställa  vid  skam- 
pålen', utpeka  ni,  utsätta  för  allas  blickar. 
Naturligtvis  skulle  den  [romanen]  ingående 
skildra  hans  eget  liv,  och  naturligtvis  skulle 
också  åtskilliga  vänner  och  fiender  s-a  Harry 
Blomberg.  Syn.  stå  på  8chavott(en)  1.  vid 
8kampåle(n)  till  allmän  vanära. 

Schejk  (-äj-);  -en,  -er  (akut  1.  grav);  -grav; 
-tält;  -värdighet  m.  fl.  Arabisk  (stam)höv- 
ding ;  ledare,  överhuvud.  Turbanklädda  s-er. 
—  En  s-grav,  där  kvinnorna  bruka  förrätta 
sin  andakt  Dagmar  Berg.  Deti  gamla  s-ro- 
mantiken. Den  ovanför  [kloster] porten  skulp- 
terade s-turbanen  S.  Aurén. 

Schellack  se  schällack. 

Schema  (mest  akut);  -t,  -ta  1.  -n  [1.  =]; 
-bunden;     -form;    -tvång.     I.   Allmännare. 

1)  Timplan  o.  d.  Då  rektor  skulle  göra  upp 
s-t  för  läsåret.  Svårt  att  tillmötesgå  olika 
lärares  önskningar  ifråga  om  s-t.  Bereda 
plats  på  s-t  för  ett  nytillkommet  ämne.  Den 
första   skola,   där  huslig   ekonomi   stod  pä 

(läro)st.  Ha  s-t  uppsatt  på  väggen  i  barn- 
kammaren. S.  för  klass  3.  Hålla  sig  till, 
rätta  sig  efter,  följa  st.  —  Skol-,  läs-,  före- 
läsnings-, studie-,  imdervisnings-;  timschema. 

2)  Rörelseschema  för  (morgon) gymnastik. 
Gjorde  upp  ett  s.  för  vakthållning,  som  vi 
visste  att  det  inte  stod  i  mänsklig  makt 
att  följa  B.  Gripenberg,  öv.  Ha,  skaffa 
sig,  ge  ngn  ett  s-a  att  gå  efter.  Går  efter 
vissa  sn,  som  ~  B.  Oldenburg.  Bakom 
alla  dagarbetets  formler  och  sn  står  ~ 
Sven  Lidman.  Sedan  gick  alltsammans  som 
efter  s.  —  Skaffa  sig  ett  arbetsschema. 
Dagschema.  Tidss-tför  cykeltävlingen  Upp- 
land runt  har  nu  blivit  uppgjort  juni 
1932.   Uppställd  i  form  av  ett  s.,  i  s-form. 

3)  Poetiska  beskrivningar  på  konungaslott  ~ 
byggda  efter  ett  visst  s.  Ax.  Wallén,  öv. 
Men  varken  hans  åskådning  eller  hans  hand- 
lande passade  in  i  några  s-ta  ~  Folke  Palm- 
gren. 4)  a)  En  mÖ7istergrupp,  ett  språk- 
ligt s.  [som  substantiven  på  -tion]  Nat. 
Beckman,  b)  Rims-t  är  a,  a,  b,  c,  c,  b  Zaida 
Rohman.  Det  metriska  s-t,  verss-t.  Med 
rader,  som  till  rim  eller  längd  eller  på  annat 
sätt  verka  ^udda*  och  bryta  s-^  ~  N.  Svan- 
berg. Känna  sig  bunden  av  det  föresvävande 
(rytm)s-t.  —  Den  strävan  bort  från  s-tvång, 
som  ~  Zaida  Rohman.  II.  Fil.  Tankeform 
som  står  min  allmänbegreppet  o.  den  en- 
skilda fullt  konkreta  åskådningen.  Vid  vårt 
allmänna  tänkande  röra  vi  oss  vanligen  icke 
med  begrepp  utan  endast  med  s-ia.  Diktare 
och  konstnärer  tänka  mera  i  symboler ,  for- 
skare mera  i  sia  A.  Nyman.  Syn.  I.  tim- 
plan (för  undervisning),  läsordning,  under- 
visningsplan;    ngt    att    gå    efter,    'skelett'. 


grundlinjer,  utkast,  mönster,  uppgjord  plan 
1.  matsedel',  formulär,  noggranna  1.  detal- 
jerade föreskrifter  1.  förhållningsregler,  fast- 
ställda regler,  förebild;  (ibl.  nära) 'tvångs- 
tröja'; II.  allmän  föreställning,  allmänbild. 

—  Schematiser|a,  -ade,  as;  -ing  (en, 
-ar;  -sförsök  m.  fl.).  En  teoretiskt  begåvad 
vän,  en  man,  som  sysslar  med  att  sa  världs- 
förloppet ~  Stina  Aronson.  De  faror  varje 
förenklande  och  s-ande  översiktsframställ- 
ning ohjälpligt  löper  E.  Kihlman.  S-ad,för 
att  icke  säga  skeletterad  ~.  Den  för  barnet 
karaktäristiska  s-ande  synen  på  omgivnin- 
gens gestalter  Alb.  Lilius.  —  En  s-ing,  så 
långt  driven,  att  den  förrycker  verkligheten. 
En  klar  och  begreppen  utredande  s-ing.  Utan 
hjälp  av  de  mer  eller  mindre  klumpiga  s-inqar, 
som  kallas  begrepp  Karin  Boye.  Misslyckade 
s-ingsförsök.  Syn.  framställa  schematiskt 
1.  i  schemaform  1.  i  stora  drag  1.  i  form  av 
grundlinjer;  (ibl.  nära:)  skelettera,  generali- 
sera, skissera,  ta  ut  de  allmänna  dragen, 
återge  grunddragen  1.  till  sina  grunddrag; 
ibl.  regelbinda;  ordna  efter  ett  schema. — 
Schematisk,  -t ;  -het.  En  s.  framställning, 
avsedd  att  belysa  telefonens  utveckling  un- 
der ~.  Bergströms  huvudmetod  bestod  i  att 
indela  allt  lärostoff  i  s-a  huvudpunkter,  som 
man  fick  lära  sig  utantill  ~  O.  Rabenius. 
Mager  och  alltför  s.för  att  återge  en  levande 
verklighet.  En  mer  abstrakt  och  mer  s.  tanke- 
gäng ~.  Nöja  sig  med  en  s.  överblick.  Hans 
ytterligt  sa  grundlinjer,  oförståeliga  utan 
närmare  anvisningar.  —  En  s.  likställighet 
mellan  könen  fördömde  hon  Annie  Furu- 
hjelm. I  Skara  byggdes  j^raktiskt  taget  hela 
den  dessutom  urspr.  romanska  kyrkan  om 
i  en  s.  gotik  Sv.  Uppslagsbok.  —  Däremot 
kan  det  lätt  leda  till  både  onatur  och  olä- 
genhet, om  talspråkets  egenheter  st  genom- 
föras i  skrift  H.  Geijer.  S-t  återge.  Man  kan 
infe  gärna  önska  sig  ett  landskap  mera  s-t 
klart  och  överskådligt  än  det  färöiska  S. 
Barthel.  —  Allt  hände  med  en  s-het,  som 
nästan  föreföll  onaturlig.  Syn.  framställd 
i  (sina)  grunddrag  1.  i  stora  drag  1.  i  form 
av  grundlinjer;  (ibl.:)  översiktlig,  skelett- 
1.  skissartad,  tabellarisk,  schematiserande, 
summarisk;  (ibl.  nära:)  programmatisk;  re- 
gelrätt, bunden,  'stel',  strikt  1.  mager,  ab- 
strakt. —  Schemati'sm,  -en.  Accepterar  ~ 
utan  vidare  vedergällningstrons  klassiska  s. 
Tor  Andrae.  Georg  II  av  Sachsen-Meiningen 
avskaffade  s-en  j}ä  scenen,  t> schackbrädesupp- 
ställning enf  bannlystes.  En  fast  komposition, 
naturligt  funnen  och  genomförd  utan  varje 
s.  G.  Mascoll  Silfverstolpe.  En  konstlad  s. 
Nord.  Fam.^  Syn.  schematiskhet;  jfr  de 
föreg. 

Sche'rbet,  (schär-;  akut);  -en.  Se  det 
vanligare  'sorbet'. 

Scheri'fES  -en,  -er;  -släkt;  -titel.  Titel 
för   Muhammedättling.     En  mängd  furste- 


1207 


släkter  ha  med  större  eller  mindre  rätt  an- 
vänt titeln  s.,  bl.  a.  Marockos  senaste  här- 
skare. Muläi  Idrls'  släkt,  som  är  den  äldsta 
s-släkten  i  Marocko  Edv.  Westermarck. 

Scheriff^,  -en,  -er.  Ofta  stavat  sh-.  Högste 
civildomare  i  engelskt  grevskap.  I  Skott- 
land har  sen  kvar  betydande  judiciella  be- 
fogenheter, medan  i  England  dessa  numer 
åvila  underordnade  tjänstemän  och  s-ens  egna 
åligganden  huvudsakligen  äro  av  represen- 
tativ art. 

Sche'rry  (sjärry;  även  -i;  akut);  -n; 
-färg(ad);  -kobb|el  (-kå-;  -eln,  -lar;  =  s.  + 
socker,  citronskal  o.  krossad  is,  drickes  gm 
halm-  1.  vassrör)  m.  fl.  Förr  stavat  'sherry'. 
Om  starka  spanska  viner  (urspr.  från  ' Jerez', 
på  engelska  Sherry').  Ämontillado  är  en  ljus, 
torr  s.  och  likaså  manzanillan.  Och  drucko 
en  sötare,  mörk  s.,  som  inte  alls  var  dålig. 

Schersmin,  -en,  -er ;  -buske.  Fackl.  Phila 
delphus  (särsk.  coronarius).  S-en  kallas  all- 
mänt 'jasmin',  ibl.  (för  att  skilja  den  från 
Jasmimim  1.  Gelsemium)  'oäkta jasmin.  Jfr 
jasmin. 

Sche'rzo  (skärtså,  hårt  k;  akut);  -t,  -n; 
-sats.  Mus.  Muntert,  humoristiskt  musik- 
stycke i  hastigt  tempo.  Beethoven  införde 
s-t  i  symfonier,  sonater  m.  m.  Av  Chopin 
utvecklades  st  till  ett  större,  självständigt 
musikstycke. 

Schi'bbolet  (1.  -bo-  1.  -bå-);  neutr.  Igen- 
känningstecken, prövosten,  skiljemärke, 
(parti)lösen.  Efraimiterna,  som  avslöjade  sig 
genom  sin  oförmåga  att  rätt  uttala  ordet  s., 
de  sade  nämligen  'sibbolet'. 

Schieben  (sjlb-;  akut);  subst.  Numer 
sälls.  kortspel  med  en  mängd  'turer'  (nolle, 
köpspel  osv.). 

Schilt  (tvåstavigt);  -en,  -er;  -isk  (-t).  An- 
hängare av  en  muhammedansk  sekt  som 
blott  erkänner  koranen  som  rättslig  aukto- 
ritet o.  vkns  lära  1502  blev  statsreligion  i 
Persien.     Motsatt  'sunnit.' 

Schillerkragje.  Vid  o.  i  halsen  öppen 
mjuk  skjortkrage  nedvikt  över  rockkra- 
gen. Flickor  och  fruar  i  sommarlätta  klän- 
ningar och  herrar  i  s-ar  och  vita  byxor  Sv. 
Dagbl.  1924.  —  Schillerskjorta.  Skjorta 
med  schillerkrage.  Det  går  inte  att  förklä 
en  gammal  lektor  eller  fabrikör  till  en  livs- 
lustig  yngling  bara  med  en  s.,  ett  par  fla- 
nellbyxor och   vita  tennisskor  M.  Rogberg. 

Schilling  (akut);  -en,  -ar.  Sedan  1924 
österrikisk  myntenhet  (nominellt  ung.  = 
53  öre). 

Schimpa'ns,  -en,  -er;  -hona;  -unge  m.  fl. 
Anthropopithecus  (släkte  som  omfattar  de 
minsta  av  de  människolika  aporna).  Av  s-er 
urskiljer  man  numer  flera  arter  och  raser, 
i.  e.  Gambias-en  och  Guineas-en.  S-en,  som 
är  fogligare  och  läraktigare  än  andra  apor, 
hålles  ofta  tam. 

Schingel  se  shingel. 


Scheriff^— Schlager  1208 

Sc(h)irocko  se  sirocko.  I 

Schism,  -en,  -er  (akut).  1)  Den  kristna 
kyrkans  största  s.  uppkom,  då  den  1054  slut- 
giltigt delades  i  de  romersk  katolska  och  gre- 
kisk-katolska kyrkorna  ~  Sv.  Uppslagsbok. 
Vid  tiden  för  'stora  s-en,  dä  två  samtidigt 
valda  påvar  (i  Avignon  och  Rom)  bekämpade 
varandra.  2)  Även  om  det  icke  kommit  till 
någon  öppen  s.  mellan  far  och  son.  över- 
bygga s-en  och  förena  de  oliktänkande.  Ky- 
liga avsked,  s-er  och  försoningar  hade  väx- 
lat som  dag  och  natt  Py  Sörman.  Syn» 
söndring,  splittring,  brytning,  ibl.  'klyfta'.  — 
Schismätiker  (mest  akut);  -n,  =.  Av- 
fälling, separatist,  ibl.  kättare  1.  sekterist. — 
Schismätisk,  -t.  Skiljaktig  i  trosbekän- 
nelse. Slutet  blev,  att  de  se  skulle  under- 
visas, förmanas,  varnas  H.  Reuterdahl. 

Schizofren  (sk-,  hårt  k);  -t;  -I  (en  1. 
-n).  Ifråga  om  den  vanligaste  av  sinnes- 
sjukdomarna karaktäriserad  av  'personlig- 
hetsklyvning' dvs.  en  splittring  av  person- 
ligheten o.  i  sina  svårare  former  kallad 
'dementia  prsecox'.  Att  Strindberg  under 
åtminstone  två  decennier  genomgår  en  s.  pro- 
cess av  paranoisk  typ,  som  ~  M.  Lamm.  De 
sa  utgöra  på  många  vårdanstalter  upp  till 
80  %  och  mera  V.  Wigert.  Sa  tillstånd.  — 
S-iens  slutstadium,  den  sa  slöheten. 

Schlaf  se  slaf. 

Schlag|er  (akut);  -ern,  -er  1.  -rar  (grav); 
-erbransch(en)  m.  fl.  Sent  lån.  1)  Mus. 
a)  Ernst  Rolfs  nya  stora  s-er  ~  briljant 
insjungna  av  Ernst  Rolf  personligen  Sv. 
Dagbl.  1921.  Gnolande  på  en  simpel  s-er 
Rik.  Lindström.  Musiken  spelar,  svettig  och 
het,  I  sin  sista  eggande  s-er  Alf  Henrikson. 
Att  vissla  den  senaste  s-ern,  som  han  hört 
på  bio  Leon.  Ljunglund.  När  ridån  går 
upp,  spelar  hon  som  bäst  s-ern  ^Det  vore 
nd'tför  mejy>  Hagar  Olsson.  Samtliga  s  er  ur 
Karl  Gerhardsrevyn  ~  7iu  inkomna  Annons, 
Sv.  Dagbl.  1925.  De  senaste  s-erna  frän 
utlandet  ständigt  i  lager  ib.  1922.  Hon  sjöng 
Zarah  Leander-schlagrar  om  kyssar,  cham- 
pagne, karlar  och  kärleksnätter  G.  Hellström. 
Enfjolårss-er.  Revy-,  sommars-er.  b)  Sången 
blev  s-er  [i  Frälsningsarmén] ,  och  ~  'Hasse 
Z.'  c)  Ssgr.  Ex.:  Inom  s-erbranschen.  S-er- 
fabrikanter  Ragn.  af  Geijerstam,  öv.  Ett  på- 
passligt  s-erförlag  Elis.  Högström-Löfberg. 
Den  namnlöse  serkompositören  ~  Harry 
Blomberg.  Våra  mest  populära  s-ermelodier 
Sv.  Dagbl.  1926.  S-ermusiken  har  ju  den 
vanan  [att  icke  leva  länge]  ib.  1921.  S-er- 
nyheterna,  organ  för  populärmusik,  årg.  I, 
1929.  I  sentimental  s-erstil  Gullberg-Harrie. 
2)  Friare.  Ingens-er  i  julbokfloden  Sv.  Dagbl, 
1923.  Obs.l  5  stors-er  'v  Lakan,  Vita  städ- 
rockar.  Dampyjamas  Annons,  Ups.  Nya 
Tidn.  1932.  —  Återigen  en  servar  a  I  ib.  IdSl. 
Syn.  1)  kuplett  1.  visa  1.  dansmelodi  för 
dagen   1.  säsongen   1.  på  modet  (ofta  från 


1209 


Schlager — Schåser 


1210 


operett,  revy,  tonfilm);  ibl.  (färskaste)  slag- 
dänga; 2)  sista  'fluga',  senaste  1.  populär 
nyhet,  säsongnyhet  (som  slagit  igenom), 
'slagnummer'. 

Schlaraffenland.  'Pepparkaksland', sa- 
goland 1.  lyckoland  där  mjölk  o.  honung 
flyta  1.  där  stekta  sparvar  flyga  en  i  mun- 
nen, 'förlovat  land',  eldorado,  ibl.  lättings- 
land. Av  de  talrika  spåren  ~  att  döma  ut- 
gjorde platsen  ett  s.  för  vilt  A.  Hj.  Uggla, 
öv.  Ty  målet  för  flertalet  s.  k.  socialisters 
strävan  är  s-et,  landet  för  arbetsfri  inkomst  ~ 
Leon.  Ljunglund. 

Schnäuzer  (akut);  -n,  =  1.  schnauzrar 
(grav).  S-n,  (som  hör  till  pinschergruppen) 
är  en  ypperlig  råttf ångare  och  en  god  säll- 
skapshund. Bussie,  som  är  en  tysk  s.,  sådan 
som  schnauzrar  äro  mest  ~  Fr.  Böök,  1937. 

Schnellklops  (-å-);  -en.  En  skiva  stekt 
oxkött  1.  d.  med  överhälld  gräddsås.  Älg- 
biff med  tjock  gräddsås  —  s.  k.  schnellklops 
Ane  Randel. 

Schnitsel  m.  fl.  se  snitsel. 

Scho'ddy  (sjåddy  1.  -i);  -n  1.  -t;  -fabrik. 
Som  en  särskild  mindre  grupp  kunna  ock 
räknas  s-fabriker,  vilka  idka  tillverkning  av 
konstull,  för  vilken  råvaran  är  dels  lump, 
dels  olika  slag  av  avfall  Sveriges  Industri, 
1936.     Syn.  konstull,  lumpull. 

Schopp  (-å-);  -et  1.  -en,  =.  Stånd  1.  butik. 
Och  stå  is.  I  och  mäta  band  och  siden  opp  Ane 
Randel.  I  fruktmånglareschopp  A.  Bonde- 
son. Ta  flickan  på  knäet  i  kaffes-et  Fr.  Böök, 
1905.  —  Schoppla,  -ade,  [-as];  ■ing( väska). 
Gå  i  butiker  (o.  göra  inköp  1.  handla).  Ätt 
s-a  i  Porto  är  ett  angenämt  tidsfördriv  Bo 
Beskow.  iV^.  K:s  s-ingväska  [med  nedfällbar 
bärkasse]  Sv.  Dagbl.  1935. 

Schottisch  (å-);  -en,  -ar.  En  runddans 
i  V*-takt  ngt  lik  polka. 

Schwäbach  (akut); -en; -stil.  Boktr.  En 
rundad  frakturstil. 

Schweizarje  (grav);  ■(e)n,  -e.  Invånare 
i  Schweiz.  —  Schweizer-  ssgsform  till 
Schweiz  (1.  schweizare).  Ex.;  Le  chalet  ~  en 
stor  s-hydda,  minnande  om  ~  G.  L.  Dahlin. 
Tvenne  stora  oljefärgstavlor  med  s-landskap 
~  V.  Vallgren.  En  fin,  storpipig  s-ost. 
Villor  i  8.  k.  s-stil  C.  Forsstrand.  Natur- 
ligtvis hör  man  också  s-tyskan  brtikas,  men  ~ 
Fr.  Böök.  Ett  s-ur  med  en  gök,  som  gol  tim- 
marna Hildeg.  Wieselgren,  öv.  —  Schwei- 
zeri,  -(e)t,  -er.  Mest  om  äldre  fhdn.  Restau- 
rangkafé (med  utskänkning).  I  SAOL*  även 
'svejtseri'.  I.  Enkelt.  Och  klockan  sex  drucko 
de  sina  mörka  toddar  på  Hagmans  s,  ~  Alb. 
Engström.  På  alla  källare  och  s-er  ~  Gurli 
Linder.  II.  Ssgr.  Ex.:  En  s-fröken  'Sigurd'. 
Så  väl  familjeflickor  som  s-fröknar  ~.  Ett 
brunnshus  anlades  därjämte  med  s-lokal  och'^ 
S.  Lagerlöf.  Källare-,  vinskänks-,  schiveizeri- , 
värdshus-,  traktörs-,  krog-  eller  annan  dylik 
rörelse  Kungl.  förordn.  1864  (enl.  laguppl. 


1922).  —  Schweizisk,  -t;  -|a  (an,  -or). 
Fransktalande  s-or  från  Montreux. 

Schvung,   -en.     I  SAOL"  även  'svung'. 

1)  Det  gick  med  s.l  [Men  tätmannen]  har 
förlorat  s-en  i  slagen  M.  Rogberg.  Jelena 
hade  inte  förut  vetat,  att  lyor  dansade,  och 
med  vilken  s.  ~  Marika  Stiernstedt.  2)  Säga 
det  med  den  rätta  s-en,  så  att  det  lät  något 
R.  Schildt.  Den  oförnekliga  s-en  och  kraften 
i  dessa  formler  Em.  Linderholm.  Framsagd 
med  s.  och  fart.  Och  en  psalmvers  sjöngs, 
inte  utan  s.  och  känsla  ~  Hugo  Swensson. 
3)  [Berättar]  med  s.  och  fantasi  Stina  Palm- 
borg. Ge  hans  skildringar  deras  friskhet 
och  s.  Ture  Nerman.  Skriven  med  äkta  ameri- 
kansk s.  Sv.  Dagbl.  1916.  Det  är  s.  och  flykt 
över  Swinburnes  lyrik  ~  Öv.  fr.  ONeill. 
En  s.  och  en  spänstighet  i  linjer  och  former, 
som  ~.  Syn.  liv,  fart  o.  kraft,  kläm,  ruff, 
spänstighet,  eld,  lyftning,  hänförelse,  patos, 
verv.  —  Schvungfull;  -het.  1)  [Matchen 
blev]  s.  och  pigg  Sv.  Dagbl.  1919.  En  s. 
språkkonstnär  Nord,  Fam.*  Berättelsens  sa 
tempo  N.  Svanberg.  I  ett  s-t  anförande  Erik 
Pallin.  I  ett  s-t  framfört  föredrag  Sv.  Dagbl. 
1913.  I  sina  sa  och  graciösa  takmålningar 
H.  Hultenberg,  öv.  I  sa  rytmer.  2)  Skriven 
med  friskhet  och  s-het  B.  Nerman.  Syn. 
'schvungig',   eldig,   livfull,   fylld    av  patos 

0.  d.  —  Schvungig,  -t,  -are;  -het.  Slang- 
artat.  En  vid,  s.  hatt,  som  tronade  käckt 
över  ~  Hilma  Angered-Strandberg.  S-a  ~ 
gester  Hj.  Bergman.  Skildrade  ~  i  mustiga 
och  s-a  drag  sin  senaste  utlandsresa  A.  Mörne. 
Syn.  se  föreg. 

Schy,  nedtystande  interj.  Schyl . . .  tyst, 
tala  aldrig  om' et  I  M.  Cramser.  Lade  ~  pek- 
fingret på  läppen  och  viskade:  >Schy,  schy, 
kapten,  annars  får  ni  ~»  A.  Hillman,  öv. 
Syn.  se  sch! 

Schå,  Schåare  m.  fl.  se  sjå  osv. 

Schås|er  (grav);  -erna;  -fri(het);  -ig  (-t, 
-are;  -het).   Ibl.  stavat  franskt:  choser.   Mer 

1.  mindre  värd.  1)  Personligen  är  han  alls 
icke  någon  reklammakare  och  posör,  utan  en 
ganska  redbar  och  god  berättare  utan  fjäsk 
och  s-er  S.  Siwertz.  Påhitt  och  s-er  bara  I 
Strindberg.  En  enkel  och  hygglig  ungkarl, 
och  han  bryr  sig  inte  om  några  s-er  B.  Sjö- 
berg. Inga  ser  och  fånigheter '^'E.  Lieberath. 
Men  det  är  inte  bara  de  där  som  ä  frikyrk- 
liga, som  ha  sina  s-er  för  sig  Fab.  Månsson. 

2)  Hans  naturliga  och  s-fria  sätt  att  under- 
visa H.  Swensson.  Det  s-fria  dagens  lösen 
i  fotografen  Sv.  Dagbl.  1935.  Skildrar  sitia 
strapatser  -v  s-fritt  och  naturligt  ~.  3)  Till 
sitt  sätt  är  han  ömsom  en  vanlig,  rättfram 
pojke,  ömsom  en  s-ig  aktör,  som  högtidligt 
spelar  en  roll  Elsa  af  Trolle,  öv.  Och  bad- 
scener '^  ju  s-igare  desto  bättre  Vecko-Journ. 
1931.  Syn.  1) 'konster',  fukter,  tillgjordhet, 
konstigheter,  'krumbukter',  onatur,  besyn- 
nerliga 1.  tillgjorda  rörelser  1.  ställningar, 


1211 


Schåser— Scoutkår 


1212 


poser,  (ibl.  nära:)  konster  o.  knep  1.  nyc- 
ker, bisarrerier,  underligheter;  2)  (s-fri Ona- 
turlig, okonstlad,  enkel,  rättfram,  rätt  på 
sak;  3)  (sig:)  tillgjord,  poserande. 

Schåfjer  (akut);  -ern,  -rar  (grav);  -erhan- 
(n)e  m.  fi.  I.  Enkelt.  S-ern,  en  något  mer  än 
medelstor,  vaken  och  livlig  hund,  som  först 
på  1890talet  började  bli  modehund,  har,  del- 
vis genom  kritiklös  massuppfödning  och  mass- 
dressyr av  s-rar  som  polishundar,  blivit  opå- 
litlig och  ej  sällan  farlig  för  allmän  säker- 
het. Vargliknande  s-rar.  En  varggrå  s-er 
med  uppstående  öron  och  mjukt  bdgböjd,  yvig 
svans.  II.  Ssgr.  Ex.:  Serhane,  svart  m[ed] 
ljusa  ben  ~  bortsprang  den  12  dennes  Annons 
1921.  Sedan  en  tid  tillbaka  ha  för  sök  gjorts  ~ 
med  dresserade  svenska  s-erhundar  i  krigs- 
tjänst 1931.  Äkta  svarta  s-erhundsvalpar 
till  salu  Annons  1937.  Personer,  intresse- 
rade för  bildande  av  en  S-erklubb  '^  Annons, 
Sv.  Dagbl.  1921.  Högadel  s-ervalp  Annons, 
ib.  1919.     Syn.  tysk  vallhund. 

—  Schäferhatt.  Storbrättig  halmhatt 
i  schweizerstil  (ofta  med  bakband),  'her- 
dinnehatt'.  —  Schäferi,  -(e)t,  -er.  Fårsköt- 
sel i  större  stil;  större  fårhjord  o.  fårstall; 
fåravelsgård.  Om  ett  s.  omfattar  huvudsak- 
ligen produktion  av  avelsdjur,  kallas  det 
stamschäferi.  Svenska  Fdravelsf öreningen, 
stiftad  1917,  har  upprättat  tre  sfamser 
(Bälgö,  Stavsäter  och  Slättdkra)  1933.  — 
S-direktör.  På  Ottenby  s  äng  Kjell  Kolthoff. 

Schällack  (akut) ;  -en ;  -sfat.  S.,  ett  av  de 
tekniskt  viktigaste  gummiharfsén,  är  gummi- 
lacka  -v,  renad  genom  smältning  och  filtre- 
ring U.  Boklund.  [S.  har]  en  mycket  vid- 
sträckt användning  i  polityrer  och  läcker 
samt  vid  tillverkning  av  sigillack  och  grammo- 
fonskivor ib.  S-en,  som  köpes  i  flag  eller 
flingor  ~  Kerstin  Key.  Tvättade  bort  sen 
från  händerna  med  denaturerad  sprit  ~. 
Syn.  'egentlig  gummilacka'. 

Schas,  -en,  -ar;  -korg.  Förr  även  stavat 
franskt  (chaise).  .Dels  en  ensitsig  tvåhjulig 
kärra;  dels  ett  fyrhjuligt  mindre  åkdon  med 
två  likadana  framåtvända  säten.  1)  Och  åkt 
på  rackliga  s-ar  ~  Henning  Nordlund.  Jag 
åkte  helst  i  den  stora,  breda,  tvåsitsiga  sen 
V.  Vallgren.  —  Med  en  ordinär  hösäck  under 
s-korgen  'Maja  på  Statt'.  2)  Märk  ett  par 
folkl.  uttr.  a)  Nu  förstår  jag  s-en,  sa  fan, 
åkte  på  välten.  ^AhaT,  tänkte  jag,  y>nu  be- 
griper jag  s-eni>  ('hur  det  hänger  ihop')  A. 
Hallner.  Jag  begriper  mig  pä  s-en,  för  jag 
har  också  åkt  i  den  Elis.  Kuylenstierna- 
Wenster.  b)  Om  fruntimmer  ~  läser  och 
lipar  litet  ibland  och  himlar  sig  och  åmar 
sig,  så  hör  det  till  s-en,  men  kärar,  fy  fan  I 
(till  saken)  Alb.  Engström.  —  Schäsl()'ng 
(-ång);  -en,  -er;  -täcke;  -överkast.  Anslut- 
ningen till  föreg.  svag.  Halveoffa(med  karm 
vid  ena  ändan),  vilsoffa.  På  s-en  med  det 
sjaskiga  gröna  mokettöverdraget  R.  Schildt. 


Bädds-er  Annons  från  Upsala  Ottoman- 
affär,  1932. 

Schongeist(-gajst;  akut);  -en,  -er.  'Skön- 
ande', konst-  1.  vitterhetssvärmare,  ibl. 'blå- 
strumpa'.  En  krets  av  is-ery>  K.  Warburg. 

Schörting  se  shirting. 

Scienti'st  (saj-);  -en,  -er;  -kyrka.  An- 
hängare av  Christian  science  (kristen  ve- 
tenskap), en  etisk-religiös  rörelse  från  Ame- 
rika, som  även  tror  på  helbrägdagörelse. 
S-tförsamling  finnes  i  Stockholm  sen  1913; 
dec.  1926  fick  'Andra  Kristi  s-kyrkan  där- 
städes statligt  erkännande. 

Scill|a  (sj-;  akut  1.  grav);  -an,  -or.  'Blå- 
stjärna' (tidig  liljeväxt;  släktet  Scilla).  Vår- 
himmelsblå  s-a  och  turkosfärgad  pärldruva 
Sv.  Dagbl.  1919. 

Scirocko  se  sirocko. 

Scönes  (skans);  plur.  subst.  Ett  slags 
snabbgräddade  runda  1.  fyrkantiga  te-  1. 
lunchbröd  av  vete.  Varje  morgon  kom 
Batouche  in  med  te  och  varma  s.  ~  Birgit 
Th.  Sparre.  [S.]  serveras  varma  med  smör 
och  marmelad  Eva  Mannerheim  Sparre. 

Scout  (skaut);  -en,  -er.  I  SAOL**  'skaut'; 
ordets  'engelska'  stavning  dock  nu  (1937) 
fastslagen.  Jfr  bojscout  ('bojskaut').  Är  1909 
fick  Sverge  sina  första  s-er  (Göteborgs  s-kår) ; 
de  första  flicks-erna  i  Sverge  fingo  vi  1913,  då 
'Sveriges  flickors  s-förbund'  bildades.  Jämte 
s-erna  finnas  i  regel  'vargungar'  (pojkar 
mellan  9  och  12  år)  1.  'blåvingar'  (flickor 
8 — 11  år)  samt  'vandrars-er'  (pojkar  frän 
16  år  och  uppåt)  och  'seniors-er'  (flickor  över 
16  år).  De  svenska  serna  ha  egna  tidnings- 
organ, t.  e.  'Scouten' ,  grundad  1912,  och 
'Sveriges  Flickscouters  Tidning'.  Alla  s-er 
äro  bröder  oavsett  religion,  ras,  nationalitet 
eller  sociala  villkor.  S.  av  3:e,  2:a  och  l:a 
klass  med  efter  prov  vunna  märken.  Sjös-er. 
Syn.  (ibl.:)  riddarpojke  1.  -gosse  1.  -flicka, 
'spanare',  spejargosse. 

—  Scoutarbete.  Vandrarscouting  är  en 
ny  form  av  s.,  avsedd  för  unga  män,  sotn 
vuxit  ifrån  scoutåldern,  wjen~Tidn.  Upsala, 
1932.  -avdelning  består  av  2  1.  flera  'pa- 
truller' under  vuxen  ledare,  -byrå.  Inter- 
nationella s-n  i  London,  -byxor.  -chef. 
Kapten  Lieberath  är  redan  förut  landets  s., 
men  kommer  nu  att  uteslutande  ägna  sig  åt 
denna  uppgift  Sv.  Dagbl.  1917.  Världss-tn 
Lord  Robert  Baden- Pouell.  -distrikt,  -divi- 
sion. Inom  l.K.F.U.M.-scoutdivisionen  i 
Stockholm  1921.  -dräkt.  -film.  -förbund. 
Sveriges  s.  grundades  1912,  samma  år  även 
K.F.U.M.s  s.,  år  1913  Sveriges  flickors  8. 
och  1921  K.  F.  U.  K:s  s.  -hatt.  -heder, 
-honnör.  Under  vederbörlig  s.  Olympiska 
spelen,  1912.  -kolonn.  Scoutupptagning 
inom  Hedvig  Eleonora  s.  Sv.  Dagbl.  1921. 
-konferens.  Den  8:e  internationella  s-en 
(år  1935).  -kår.  Sverges  första  s.  bildades 
1909  i  Göteborg.  Upsala  kyrkliga  s.    Senior- 


1213 


Scoutkår — Se 


1214 


s-erna  och  flicks-erna  äro  uppdelade  i  patrul- 
ler, bldvingeringarna  i  flockar,  vardera  om- 
fattande c:a  5—8  medlfemmar]  Sv.  Upp- 
slagsbok, 1935.  Sjös-er.  -lag.  Första  budet 
i  s-en  lyder:  En  scout  talar  alltid  sanning 
och  sviker  aldrig  sitt  ord.  -ledar|e; -möte; 
-inna;  -ledning.  Vid  s-emötet  ä  Rockelstad  ~ 
juli  1914.  -löfte.  S-t  lyder  i  S  ver  ge:  *Jag 
lovar  att  efter  bästa  förmåga  söka  göra  min 
plikt  mot  Gud  och  fosterlandet,  hjälpa  andra, 
lyda  scoutlageni> .  -mässig.  Att  det  hon 
tänkte  göra  var  fusk  och  inte  st,  skulle  hon  ~ 
Carin  Cederblad.  -patrull,  -pipa.  -regel, 
-råd.  De  i  [det  nybildade  Svenska]  set  repre- 
senterade organisationerna  benämnas  Svenska 
scoutunionen  Sv.  Dagbl.  dec.  1930.  För  de 
båda  flickscoutförbunden  ~  gemensamma  frå- 
gor avgöras  av  Sveriges  flickscoutråd  Sv. 
Uppslagsbok,  1935.  -rörelse(n).  -skjorta, 
•skärp.  -tält.  N.  Ks  s.  k.  scouttält  Vecko- 
Journalen  1932.  -union.  Jfr  scoutråd.  iÖ2ö 
bildades  i  London  Världss-en,  i  vilken  alla 
länders  scoutförbund,  vilkas  utbildnings- 
grundsatser  gillats  av  unionens  högsta  myn- 
dighet, äro  medlfemmar]  Sv.  Uppslagsbok. 
-upptagning.  Och  kolonnchefen,  regements- 
pastor Schröderheim,  förrättade  s-en  och 
dubbade  de  nya  scouterna  Aftonbladet  1918. 
-utrustning.  -ålder(n).  -övning.  En  del 
speciella  s-ar:  skinnleken,  budkavlelöpning 
och  andra  Olympiska  spelen,  1912. 

—  Scout|a,  -ade,  [-as];  -ing  (akut).  Mer 
fackl.  1.  slangartat.  1)  S  ande  avdelningar 
Stockh.  Dagbl.  1911.  Så  har  vi  åtminstone 
s-at  i  vår  grönare  ungdom  Ergo  1925.  2)  S-ing 
och  frisksport  arbeta  för  ett  likartat  mål '^ 
Gösta  Arstadius,  1936.  Blåvingar  och  varg- 
ungar —  flickor  och  pojkar  ännu  för  små 
för  regelrätt  s-ing  Upsala  Nya  Tidn.  1928. 

Scratch  (skratsj);  -man;  -tävlan  (då  alla 
tävla  utan  handikapp).  Stå,  starta  s.  'vara 
8-man'  dvs.  utan  handikapp,  starta  utan 
försprång. 

Scriptum  se  skriptum. 

Se,  8åg(o),  sett,  ses,  pres.  ser,  perf.  part. 
sedd,  imperat.  se.  Biformen  'si'  se  d.  o. 
A)  Träns.  o.  intr.  samt  abs.  Bet.  övergå 
ej  säll.  i  varann.  I.  Utan  prep.-uttr.  1)  Egentl. 
a)  Abs.  Ett  vet  jag:  att  jag,  som  var  blind, 
nu  kan  se  Bibeln.  Vill  du  tända,  ja  ser 
inte,  så  mörkt  som  här  ä.  Mamma,  ja  vill 
se  också!  Jag  ser,  jag  ser!  Med  seende  ögon 
intet  se  Bibeln.  Saliga  äro  de  som  icke  se 
och  dock  tro.  Och  tittar  utan  att  se,  skådar 
•utan  att  uppfatta  Erh.  Bäckström.  Konsten 
att  se  och  teckna.  Att  lära  sig  se  är  första 
villkoret  för  en  konstnär.  Se  men  inte  röra 
(så  ska  snälla  barn  göra),  b)  Med  inf.  De 
ä  så  mörkt,  så  ja  ser  inte  (å)  läsa.  Jag 
har  sett  henne  döpas.  Där  kan  du  se  honom 
komma  i  backen.  Där  myrorna  redan  ses 
röra  sig,  när  solen  sticker  på.  Men  för 
varje  timme  sågs  kvicksilvret  krympa,  c)  Med 


adv.  Ser  du  bättre  så?  Jag  ser  inte  (så) 
bra.  Se  klart  ofta  även  bildl.  Se  (kontu- 
rerna) skarpt  och  tydligt.  Se  dimmigt.  Se 
dubbelt  dubbla  bilder.  —  Ser  ja  rätt,  (eller) 
ä  de  inte  Georg?  Såg  jag  rätt,  inte  fel,  så 
var  det  du,  som  åkte  i  sista  släden,  d)  Med 
bisats.  Såg  du,  hur  (det  gick  till,  när)  han 
snävade?  Se  (bara),  hur  det  regnar!  Jfr 
även  Han  ä  inte  här,  ser  jag.  e)  Med 
subst.  som  obj.  Gud  ser  allt.  Se  Neapel 
och  sedan  dö.  Jag  säg  honom,  just  som 
han  vek  om  hörnet.  Du  glor  ju,  som  om  du 
inte  sett  folk  förr.  Jag  såg  hela  uppträdet 
genom  fönstret.  Kan  man  se,  ser  man  havet 
därifrån?  Människorna  se  det  för  ögonen 
är,  men  Gud  ser  till  hjärtat  jfr  2.  Dä  sån- 
garna sdgo  vinsäcken  tom,  blevo  deras  strupar 
otjänstbara  E.  Staaff,  öv.  Se  sid.  26  nederst! 
När  man  ser  honom,  kunde  man  tro,  att'^. 
I  sågen  blott  Hans  smärta,  /  I  sågen  blott 
Hans  blod  Anna  M.  Roos.  Får  du  se  honom, 
så  säj  till  mej!  f)  Pass.  Jfr  även  b  ovan.  En 
sittande  gumma,  sedd  en  face,  följer  gossens 
läsning  B.  Hintze.  Sedda  bakifrån  ta  de  sig 
helt  annorhmda  ut.  Ej  vilja  bli  sedd.  För 
att  bliva  sedda  av  människorna  med  sin 
fasta  Bibeln.  Märken  efter  spikarna  kunna 
ännu  ses.  Värd  att  se(s).  Solen  sågs  knap- 
past pä  flera  månader  J.-O.  Johansson. 
Flydde  i  en  tillreds  stående  bil  och  sågs  icke 
mera  Sv.  Dagbl.  1919.  —  Den  lågklackade 
skon  sågs  i  många  utmärkta,  sportigt  flotta  ~ 
modeller  ib.  1934. 

2)  Ngt  friare,  a)  Saliga  äro  de  renhjär- 
tade, ty  de  skola  se  Gud  Bibeln.  Då  skola 
de  få  se  honom  sådan  han  är  ib.  b)  Att 
han  icke  skulle  se  döden  ib.  Se  döden  på 
nära  håll.  Se  döden  modigt  i  ansiktet.  C)  En 
som  sett  bättre  dagar  haft  det  bättre.  Om 
inte  allt  stafflimåleri  sett  sin  bästa'tid  Mollie 
Faustman.  Nog  har  hon  väl  åtminstone  sett 
sina  50  år.  d)  Då  han  (första  gången)  såg 
dagens  ljus  (i  en  liten  torparkoja  i  Småland). 
En  rik  legendflora  har  sett  dagen,  och  dessa 
legender  berättas  medförkärlek,  när  ~  Sven 
Aurén.  e)  Varför  ser  man  dej  så  sällan  nu 
för  tiden?  Jag  vill  se  den  människa,  som 
kan  klargöra  tidsbegreppet  för  en  färing! 
S.  Barthel.  Det  vill  jag  se  först  (,  innan 
jag  tror  det).  Jag  skulle  helst  sett,  att  ~  1. 
om  ~.  Du  skulle  visst  helst  (ha)  sett  honom 
hängd.  Jfr  3  a.  f)  Har-  du  sett  Aug.  Lind- 
berg i  Hamlet?  Vi  ska  gå  och  se  Brott  och 
brott  i  af  ton  pä  Intiman.  En  film,  som  han 
ännu  ej  (varit  och)  sett.  g)  Se  snett  på  ngn 
se  ngn  med  avund  1.  ovilja.  Ty  nu  rann 
sinnet  på.  fru  Helen,  och  hon  såg  rött  och 
vredgades  Hj.  Bergman,  h)  Man  ser  skal- 
ken  i  hans  öga.  Som  ännu  icke  sett  sin  like 
i  handboll.  Sådant  ser  man  alla  dagar.  Det 
ser  man  inte  var  dag.  1)  Gärna  se  folk 
(hos  sig)  ha  främmande,  ta  emot.  Vi  skulle 
se  några  (på  supé)  i  morgon,  vill  du  komma 


1215 


Se 


1216 


med*  De  sdgo  mycket  folk,  men  förde  ingen 
större  stat  F.  U.  Wrangel. 

3)  Bildl.  Mer  abstr.  a)  Vi  sdge  gärna, 
att  ~  ön8ka(de),  ville,  vore  förtjusta,  om. 
Icke  ogärna  se,  att  »x.  Gärna,  väl  sedd  av 
alla.  Det  är  irite  väl  sett,  att  man  iimgds 
med  utlänningar  ~  Marika  Stiernatedt.  Mera 
tjänstvilliga  än  ~  gärna  sedda  medhjälpare 
Th.  V.  Törngren,  öv.  Halvblod  ära  illa 
sedda  av  alla  raser  ~  Fr.  Adelborg.  b)  Se 
närmare  på  saken.  Se,  hur  landet  ligger. 
Var  och  en  har  sitt  sätt  att  se.  Som  jag  ser 
saken  ~.  Saken  måste  ses  från  tvä  sidor. 
c)  Det  kunde  då  en  barnunge  se  och  begripa 
S.  Dahllöf.  Det  ser  man  väl.  Jag  ser  nog 
varifrån  vinden  blåser.  Han  var  en  vilse 
människa,  det  sågs  Pelle  Molin.  Så  vitt 
jag  ser,  kan  se,  är  detta  uttryck  klander- 
fritt, d)  Så  fort  han  säg  en  möjlighet  att  ~. 
Ej  se  något  slut  på  ~.  Inte  se  längre  än 
näsan  är  lång.  Se  långt  (iti  i  framtiden). 
Nyåret  1900  såg  uppfyllelsen  av  min  dröm  '>- 
Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  Denna  känsla  ~ 
skola  vi  se  fortleva  hos  romantikerna  J.  B. 
Simonsson.  —  Den  som  lever  får  se.  Det 
får  vi  nog  se  med  tiden,  förr  eller  senare. 
Om  jag  bara  finge  se  henne  lyckligt  gift, 
vinan  jag  dör.  Han  ska  (minsann)  fä  se 
på  annati  hotande.  Få  se,  om  hon  verk- 
ligen vägar  I  —  Låt  (nu)  se,  att  vi  får  heder 
dv  dej  I  Men  låt  se,  att  det  inte  upprepas! 
Viola  Renvall.  Vänta  (ett  ögonblick),  låt 
mej  se  (,  om  vi  kan  göra  något)!  e)  Ser 
ni  ~,  vi  a  inte  så'na  där  otrevliga  krabater, 
som  ~  H.  Hultenberg,  öv.  Ser  du  (det,  nu), 
de  gick  i  alla  fall!  Det  ä  en  helt  annan 
sak,  ser  du.  Förty  saken  är  helt  sonika  den, 
ser  herrarna,  att  ~  'Mari  Mihi'.  Där  ser  du 
(själv)  I  Det  var  han,  som  rår  om  hela  ban- 
ken, säg  ni  väl,  sade  pojken  tvärsäkert  Har. 
Östenson.     f)  Imperat.  se  B  I. 

II.  Med  prep.-uttr.  Egentl.  o.  bildl.  l)Av. 
—  Jag  fick  se  det  av  en  (ren)  händelse.  Av 
Edert  brev  ser  jag,  att  ~.  Därav  ser  man, 
att'^.  2)  Efter.  Se  (långt)  ef  ter  ngn.  —  Att 
icke  se  efter  den  härda  ytan  Joel  Rund  t. 
3)  Framför.  Inte  se  en  hand  framför  sig. 
Se  stelt  framför  sig.  4)  Från.  Jag  sdg 
honom  frän  fönstret.  Såg  från  den  ena  till 
den  andra,  men  fann  intet  gillande.  Se  allt 
frän  den  bästa  sidan.  5)  För.  Jag  vill  inte 
se  honom  för  mina  ögon  (vidare).  —  Jag 
ser  inte  för  tårarna,  som  ~.  Inte  se  skogen 
för  bara  trän.  6)  Genom.  Se  ngt  som  genom 
en  dimma.  —  Se  tvärs  igenom  ngn,  ngt.  — 
Se  genom  fingrarna  med  ngn,  med  ett  sned- 
språng överse  med,  blunda  för.  7)  Hos. 
Se  mycket  folk  hos  sig.  —  Va  kan  hon 
egentligen  se  hos  honom?  finna.  8)  I.  Se  i 
mörkret  som  kattorna.  Jag  har  stått  och  sett 
i  butiksfönstren.  Jag  sdg  dem  nyss  i  kyrkan. 
1  kikare,  i  spegeln  kan  du  se,  hur  ~.  Se  i 
mikroskopet.  —  Jag  har  sett  det  i  en  tidning. 


—  Se  i  ngns  kort.  —  (Inte  kunna)  se  folk  i 
synen.  —  Se  ngn  i  profil.  —  Se  i  stort,  i  de- 
talj. —  Se  verkligheten  i  ögonen  N.  Söder- 
blom. Se  faran  i  ögat.  Se  ngt  i  (alltför) 
ljus  dager.  —  Se  i  syne.  —  Se  ngn  stint  i 
ansiktet.  —  Sdg  förföljare  i  alla  skuggor  Sven 
Hedin.  Jag  har  alltid  i  honom  sett  min  väl- 
görare. 9)  Med.  Han  ser  endast  med  (det) 
ena  ögat  även  'på'.  Det  kan  man  ju  se  med 
obeväpnat  öga.  Se  med  artistögon.  Jag  sdg 
det  ju  med  (mina)  egna  ögon.  Han  ser  mer 
med  ett  öga  än  andra  med  tvä.  Sägs  ~  av 
mängden  i  början  med  andra  ögon  B.  v. 
Beskow.    Med  (illa  dold)  avund  se,  huru  ~. 

10)  På.  a)  Sen  pä  fdglarna  under  himme- 
len  ~  Bibeln.  Var  och  en  som  med  begärelse 
ser  pä  en  annans  hustru  ~  ib.  Och  han  sdg 
pä  mig,  som  den  älskande  ser.  Se  ömt,  ilsket, 
snett,  ironiskt  pä  ngn.  Den  som  ser  pä  värl- 
den som.  sdge  han  den  icke  ~  A.  Ideström. 
Europa  ser  på  oss  med  främlingsögon  Bertil 
Malmberg,  öv.  Se  på  klockan.  Se  noga,  när- 
mare på  ngt.  Se  på  hur  andra  arbeta  utan 
att  själv  lägga  manken  till  även  'se  på'.  Se 
bara  på  den  uslingen !  Tågade  jag  utför  att  se 
på  stan  F.  U.  Wrangel.  Se  på  våningar. 
Fär  jag  se  pä  edra  siden,  pä  vad  ni  har  i 
sidenväg.  Har  man  (ndnsin)  sett pd  maken! 
De  t,  md  du  tro,  var  ndgotattsepd!  Har  dusett 
pd  uppsatsen  ndgot  ännuf  —  Har  du  sett  pd 
tusan,  nu  brast  ju  snöret!  h)  Inte  se  pd  besvä- 
ret göra  avseende  på  1.  vid,  fästa  sig  vid ; 
spara.  De  voro  sä  fattiga,  de  mdste  se  på 
vart  öre  Marika  Stiernstedt.  Inte  se  sä  noga 
på  ett  par  kronor,  på  styvern,  slanten,  slan- 
tarna. Kostnaden,  priset  ser  han  inte  på  ä 
inte  knusslig.  C)  Se  mörkt,  ljust  på  ngt. 
d)  Se  pd  sitt  eget,  på  det  allmänna  bästa 
tillgodose.  Se  på  sin  (egen)  fördel,  e)  Man 
ser  genast  på  honom,  att  han  är  utlänning. 
Det  såg  jag  pä  din  min.  Jag  ser  uppå  dina 
ögon,  att  du  har  en  annan  kär.  t)  Som  han 
dä  och  dä  ser  pd  en  supé  pd  Operakällaren 
eller  ~  (bjuder)  'Hasse  Z.'  Fär  jag  nöjet  (att) 
se  dig  pd  ett  glas  vin  i  afton  hemma  hos  migf 

11)  Till.  Se  varken  till  höger  eller  vänster  ~. 
Människan  ser  det  för  ögonen  är,  men  Gud 
ser  till  hjärtat.  Herre,  se  icke  till  vdra 
missgärningar  tag  icke  hänsyn  till,  tillräkna 
oss  ej.  Se  till  syftet,  ej  till  resultatet.  — 
Se  sig  själv,  ngn  till  godo.  12)  Under.  Se 
under  lugg.  13)  Ur.  Sedd  ur  din  synvinkel 
medger  jag,  att  saken  är  tvivelaktig.  14)  Utan. 
Kan  du  se  utan  glasögon?  15)  Åt.  Inte 
ens  vilja  se  dt  ngn.  Nej,  du  ser  dt  fel  häll. 
16)  Över.  Varifrdn  man  kan  se  över  hela 
ön.  —  Men  de  sdgo  mig  inte  över  axeln  för 
det  ringaktade. 

B)  Imperat.,  participialkonstruktion,  'se 
sig'  samt  reciprokt.  I.  Imperat.  Ofta  inter- 
jektionellt.  Jfr  även  'si'.  1)  Se  bara,  en  sddan 
fräckhet!  Se,  där  ä  (ju)  doktorn!  Se  här  ä 
pengarna.  Nej  men  se,  ä  du  här!  2)  Se  sid. 


1217 


Se— Se  upp 


1218 


28  nedersti  Se  nedan  (rad  35)1  Se  kom- 
mentaren! 3)  Skr.,  avtar  i  bruk.  Handel 
och  fraktfart  —  se  där  de  näringar,  pä 
vilka  Tsckuj a-stäppens  invånare  grunda  sin 
utkomst  J.  E.  Rosberg,  öv.  Se  där  egen- 
skaper, som  ~  K.  Wetterboff.  Se  där  vad 
som  prackas  på  åskådar e7i  Per  Hallström. 
—  »Se  här  som  prov  ett  par  [av  hans  spratt] 
C.  E.  Hammarberg.  Se  här  emellertid  i 
översättning ,  vad  jag  skrev  F.  U.  Wrangel. 

4)  Se  så  (jfr  även  ssgr:  seså).  Ofta  smtl. 
Se  så,  kom  nul  Se  så,  låt  mej  vara  i 
fredi  —  Se  så,  nu  ä  vi  då  äntligen  fram- 
me.   Se   så    (där,  ja),   nu   regnar  de  igenl 

5)  Värd.  Men  se  mamma  —  hon  prunkade 
i  blodrött  siden,  sä  prima,  att  ~  'Sigurd'. 
Ja  se,  nunna  pissar  hon  inte  till,  det  säger 
jag  Öv.  t'r.  Benavente.  Ja,  se  de,  se,  de  vore 
ndge  för  dej!  Applåder,  det  är  lilla  livet 
för  honom,  se  ~  Hj.  Bergman.  Ja,  men  se 
Blommen  va'  inte  på  nykter  kaluv  själver, 
go'e  borgmästarn  S.  Siwertz.  Jo(o),  se  ja 
förslog  ju,  att  ~.  Senap,  nä  se  det  går 
inte,  senap  är  som  gift  för  mej  J.  A.  Törn- 
blom. Nä  se,  de  va  då  lögn,  att  han  kommer 
inom  mina  dörrar  igen.  För  se  jag  ville  ut 
och  lufta  på  mig  ett  slag  [i  andra  länder] 
och-^R.  Schildt.  II.  Part.  Att  hennes  berät- 
telse i  stort  sett  varit  sanningsenlig  (på  det 
hela  taget,  i  det  hela)  O.  Enckell.  —  Även 
utan  'i':  Mej  gör  det  stort  sett  detsamma, 
om  ~  Jos.  Kjellgren.  Stort  sett  har  du 
ingenting  förlorat  Fanny  Alving.  —  Noga 
sett  var  det  bara  fraser.  III.  Se  sig.  1) 
Se  sig  i  spegeln.  2)  Se  sig  god  för  ngt,  att 
~,  i  ställd  till  l.att'^.  Det  ser  jag  mig  god 
till.  Att  hans  fader  till  sluts  icke  säg  sig  god 
att  föda  honom  längre  Sv.  Folksagor.  Se  sig 
mätt  på  ngt.  Få  se  sig  sitt  lystmäte  på'^  A.T. 
Gellerstedt.  Se  sig  blind  p)å  '^.  3)  En  bälta, 
som  ser  sig   i  fara,   söker  ~  Nord.  Fam.''' 

4)  Med  perf.  part.  Goda  orieyiterare  som 
G.  E.  Almstedt  och  Stig  Unge  fingo  se  sig 
slagna  Sv.  Dagbl.  1928.  Se  sig  förekommen. 
Då  hon  såg  sig  upptäckt  Ragnh.  Modin 
Ringström.  Preussiska  regeringen  har  sett 
sig  nödsakad  besluta  en  tilläggsbudget,  vil- 
ken ~  Upsala  Nya  Tidn.  1 933.  Se  sig  tvimgen 
att  ~.  —  Se   sig  omgiven   av  idel   vänner. 

5)  Se  sig  för  o.  se  sig  om  m.  fl.  se  ssgr 
nedan.  IV.  Reciprokt.  Mycket  har  ändrats, 
sen  vi  sist  sågos.  Vi  ses  snart!  Vi  ses  igen. 
De  hade  visserligen  setts  sedan,  men  ~  Fab. 
Månsson. 

Syn.  A)  I.  1)  o.  2)  samt  II.  med  synen 
1.  synsinnet  uppfatta,  bruka  sin  synför- 
måga, använda  ögonen  1.  sina  ögon;  fästa 
ögonen  1.  blicken  på,  betrakta,  (be)skåda, 
bese,  se  på,  åse,  åskåda,  hålla  1.  ha  ögonen 
på,  följa  med  ögonen  1.  blicken,  kasta  ögat 
1.  en  blick  på,  skönja,  var8ebli(va)  ru,  ur- 
skilja; (ibl.  mer  1.  mindre  nära:)  syna,  kasta 
en   granskande   blick    på,   mönstra,  obser- 

V.  39  —  Nusvensk  ordhok. 


vera,  iaktta(ga),  begapa,  bekika,  gapa  1. 
kika  på,  titta,  blicka,  blänga,  glo,  bliga, 
koxa,  glutta,  stirra,  stå  ansikte  mot  ansikte 
med;  ibl.  vara  åskådare;  ibl.  möta  1.  se 
ti'll;  I.  3)  spörja,  erfara,  märka,  finna,  inse, 
förstå,  begripa;  besinna,  betänka,  ta(ga)  i 
betraktande,  eftertänka  w,  räkna  e'fter;  (be)- 
döma;  B)  III.  ibl.  finna  sig;  IV.  träffas, 
råkas,  mötas. 

—  Se  an.  Jfr  det  tämligen  närstående 
anse  II.  Mest  skr.  Se  tiden  an  vänta,  bida 
sin  tid.  Se  bort  m  m.  fl.  se  bortse  ru  osv. 
Se  dit,  hit.  Se  in  gm  ett  fönster,  i  fram- 
tiden osv.,  jfr  inse  I.  Se  ned  1.  ner.  I. 
1)  Blygsamt  se  ned,  när  de  möta  några 
herrar.  2)  Varifrån  ma7i  kan  se  ned  över 
dalen.  II.  Bildl.  Såg  ned  på  alla,  som  han 
ansåg  stå  under  sig  i  bildning  ringakta,  visa 
sin  ringaktning  1.  sitt  förakt.  Se  om  m  en 
sak  (för  andra  gången,  som  man  sett  förut); 
sitt  hus;  se  väl  om  sig  (jfr  även  omse). 
Se  opp  se  se  upp.  Se  på  m.  T.  e.  (Stå 
och)  se  på,  hur  1.  när  andra  arbeta.  Lugnt 
se  på.  —  Se  på  sina  läxor  till  tisdagen.  — 
Ser  man  pä  bara!  jo,  jag  tackar  jag,  jojo- 
mänsan,  de  va  inte  dåligt,  jo(o),  de  vill  ja 
lova,  nå  det  gick  ju  bra.  Jfr  f.  ö.  påse  tu. 
Syn.  vara  åskådare,  åse,  betrakta;  titta  1. 
läsa  på  1.  över.  Se  sig  för  [1.  före].  Se 
dej  för,  blindstyre!  Se  sig  (väl)  för  var  man 
sätter  foten.  Tog '^  varliga  steg,  gick  fram- 
åtböjd  och  såg  sig  wo.^a /öre  G.  Hedenvind- 
Eriksson.  Syn.  ha  ögonen  (o.  tankarna)  med 
sig,  akta  sig,  se  u'pp  1.  o'pp,  ibl.  tänka  sig  för. 
Se  sig  om.  1)  (Noga)  se  sig  om  åt  alla  håll, 
innan  man  sorti  fotgängare  vågar  livet  i 
trafiken.  2)  Se  sig  om  i  världen.  3)  Som 
Lots  hustru  se  sig  om  och  ~.  4)  Se  sig  om 
efter  en  bättre  anställning.  —  Så  hade  man 
icke  reserverat  bord  långt  i  förväg,  fick  man 
nu  se  sig  om.  Där  får  du  allt  se  dej  om 
efter  betalningen.  Syn.  1)  titta  1.  se  sig  om- 
kring 1.  ikring;  2)  resa  (o.  se  sig  omkring), 
bese  (världen);  3)  se  tillbaka,  titta  bakom 
sig;  4)  söka  (sig);  förgäves  söka  (efter),  bli 
utan,  bli  lurad  (på).  Se  sig  (om^lcrlng 
jfr  föreg.  1  o.  2.  Se  till  m  Se  tillbaka. 
Även  bildl.  Se  t.  på  ungdomen  som  sin  lyck- 
ligaste tid.  Se  upp  1.  opp.  l)Nu  såg  han 
upp  från  arbetet  ~.  Bedjande  såg  hon  xipp 
mot  honom  och  ~.  Ligga  på  rygg  och  se 
opp  i  det  blå.  2)  Se  upp  till  ngn  (•iom  till 
ett  högre  väsen).  3)  a)  Se  väl  xip>p  (på  him- 
latecknen).  Se  opp  (för  spårvagnen)!  Se  opp 
där  nere!  Den  som  inte  ser  upp  med  ögonen, 
får  se  upp  med  pungen.  Honom  behöver  man 
se  upp  med.  [Som]  ser  upp  med  allt  bedrä- 
geri Elin  Wägner.  b)  Ett  se  uppför  lingon- 
exportörer Sv.  Dagbl.  1911.  Det  måste  slungas 
ut  allvarliga  se-upprop  E.  Lindorm,  ib.  1924. 
Syn.  1)  blicka  upp  1.  uppåt,  lyfta  upp  ögo- 
nen, höja  blicken;  2)  se  på  med  beundran 
1.  vördnad;  3)  ha  ögonen  med  sig,  akta  sig. 


1219 


Se  upp — Sed 


1220 


ta  sig  tillvara,  vara  på  sin  vakt.  Se  uppåt. 
Se  ut  sammanförs  med  'utse'  (se  d.  o.)- 
Se  åt  [m].  Vi  ska  se  dt,  va  vi  kan  göra 
(dt  saken,  för  dej).  Låt  oss  se  ät  Z.  Tope- 
lius.  Syn.  tillse  m,  tänka  efter  ru.  Se 
åter  nj.  Se  över  ni. 

—  Sebar,  -t.  Mindre  vanl.  [Biograf- 
numret  skall]  redan  i  afton  vara  utbytt 
mot  ett  8-t  stycke  Tidn.  Upsala,  1924.  -så, 
interj.  Jfr  se  B  I  3  o.  si.  S.,  nu  börjas  deti 
sa  ålen,  när  han  skulle  Jids  H.  Wranér.  S., 
var  nu  inte  purken  för  att  jag  var  så  vresig 
nyss  ~  Karin  Juel.  S.,  sjåpa  er  intel  S., 
sjung  nu!  *S.,s.l>mäklade  Bom,  under  det  ~. 
S.ja,  arbeta  nu  inte  för  mycke  bara  I  Syn. 
så  (där)  ja!,  jaså,  ibl.  hm.  -vär|d,  -t,  -dåre; 
-dhet  (med  plur.).  1)  Och  för  varje  gång 
tycktes  mig  sträckan  mera  sd  O.  Enckell. 
Mycket  annat  i  hög  grad  s-t  hann  jag  med, 
men  hade  ej  tillfälle  att  se  tavelsamlingen 
Alb.  Hallberg.  Bör  ~  dock  räknas  till  de 
s-da  filmerna.  Norrlands  s-daste  turistled 
Sv.  kommunikationer,  1909.  2)  Matsushima 
lär  vara  den  vackraste  av  de  tre  s-dheterna, 
och  vi  kunna  själva  betyga,  att  den  även 
från  europeisk  synvinkel  är  en  första  klas- 
sens s-dhet  T.  Gislén.  Kyrkan,  vars  främsta 
s-dhet  dock  är  ~.  En  sdhet  av  rang.  (Be- 
traktas som)  en  verklig,  en  stor  s-dhet.  Ide- 
gransbeståndet  utgör  en  s-dhet.  Beskåda  trak- 
tens s-dheter.  Taga  traktens  s-dheter  i  ögon- 
sikte. Nya  s-dheter  i  Riksmusei  skådesam- 
Ung.  Han  själv  var  onekligen  en  s-dhet  med 
sin  ~.  Syn.  1)  värd  att  se  1.  beskåda,  märk- 
lig; 2)  ibl.  märkvärdighet. 

—  Seende,  -t.  Den  fixerade  punkten  ser 
man  i  det  s.  k.  direkta  s-t  Hj.  Öhrvall. 
Det  trådlösa  s-t,  den  s.  k.  televisioneti,  inför 
sin  lösning?  Sv.  Dagbl.  1924.  Fjärrs-t  — 
radios-t,  som  man  också  skulle  kunna  kalla 
det  ib.  1926. 

Sea'ns  (-ängs);  -en,  -er;  -rum.  1)  Mål. 
o.  d.  Målat  på  tvä  s-er  F.  U.  Wrangel. 
[Målade  han]  i  en  enda  s.  G.  Pauli.  I  själva 
verket  stod  Hans  Forssell  modell  flera  ser 
för  Winge  ib.  Efter  s-en.  En  vårdag  mitt 
under  modells-en  ~  E.  Cedercreutz.  2)  S-er 
i  animal  magnetism  och  spirifism  ~  Yrjö 
Him .  Där  sen  skulle  försiggå  ~.  Hade  ->- 
en  gång  varit  med  på,  om  en  spiritistseans . 
Syn.  sittning,  sammankomst,  föreställning 
(i  slutet  sällskap). 

Sébr|a  (grav  1.  akut);  -an,  -or.  1)  Enkelt. 
8-orna  (tig  er  hästar  na) ,  utbredda  över  östra 
och  södra  Afrika,  men  nu,  utrotade  inom 
vissa  delar,  innefatta  ett  stort  antal  lokala 
raser,  vilka  alla  kunna  hänföras  till  tre 
arter,  bland  dem  Equus  zebra  1.  bergs-an. 
S-an  liknar  mer  åsna  än  häst;  alla  s-or 
kännetecknas  av  sin  randiga  teckning.  Och 
tama  sor  kördes  in  i  par  eller  enbet  B.  Gri- 
penberg, öv.  2)  Ssgr.  Ex.:  S-afärgade  i 
svart  och   rött  av   upplöst  smink  och  tusch 


Kjell  Strömberg.  S-aföl.  En  mycket  vacker 
gammal  sahingst  ~  C.  Lagercrantz.  Dä  en 
liten  s-ahjord  galopperade  bort  H.  Jern- 
ström,  öv.  Lemmarna  [på  okapin]  äro  för- 
sedda med  svarta  och  vita  ränder  (»s-alikaT>) 
Nord.  Fam."  I  s-arandig  baddräkt  Birgit 
Th.  Sparre.  I  skära  eller  sastrimmiga 
tält  ~  Åke  Hassel  blad.  Med  bjällror  och 
s-asvansar  Gerh,  Lindblom.  Syn.  tiger- 
häst. 

Sebu  (akut);  -n,  -er  (akut);  -oxe  m.  fl. 
Bos  indica.  S-n  är  i  Indien  helig.  S-n  som 
kör-  och  riddjur.  —  Pä  sluttningen  betade 
s-kor  med  pucklar  och  ~  H.  Mörne.  Det 
roliga  s-skinnet,  vasst  och  mjukt  och  ingen- 
ting annat  likt  i  sin  obeskrivliga  vitgulgråa 
nyans  Sv.  Dagbl.  1930.  S-tjurarna  föreföllo 
här  ^  S.  Siwertz.     Syn.  puckeloxe. 

Sed,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Allmän- 
nare, a)  Ätt  se  8-en,  sådan  den  lever  i 
nuet,  inte  som  vare  sig  skrock  eller  religion, 
utan  just  som  s.,  som  socialt  bud,  som  kast- 
märke för  vettigt  folk  Fr.  Borelius.  Ta  s-en 
dit  man  kommer.  Rätta  sig  efter  landets  s. 
Sådan  är  sen  hos  oss.  Såsom  s(-en)  var 
(på  denna  tid).  Enligt  tidens  s.  Efter,  en- 
ligt gammal,  övlig  s.  Där  rådde  den  s-en, 
att  ~.  Nu  var  det  s.,  att  landshövdingen 
vid  högtiden  gav  folket  en  fånge  lös  Bibeln. 
Pä  sabbatsdagen  gick  han,  såsom  haiis  s. 
var,  in  i  synagogan  ib.  Såsom  somliga  ha 
för  s.  Så  är  hans  s.  1.  Det  är  sä  hans  8. 
Läroverkets  terminsavslutning  utfylldes,  som 
s.  är,  med  en  musikuppvisyiing ,  och  ~  Sven 
Kjellström.  Vi  ha  alltid  haft  för  s.  att"-'. 
Nu  för  tiden  tycks  det  vara  s.  att  ~.  Ändra, 
ej  längre  hålla  på,  bryta  mot  gammal  s. 
Andra  tider,  andra  s-er.  Ty  sådan  är  s-en 
där  norrut,  att  ~.  b)  Skildra  s-er  och  bruk 
bland  allmogen.  Att  de  s-erna  fallit  ur 
bruk,  när  jag  föddes  Erik  Berg.  Lant- 
liga s-er.  Enkelhet  i  s-er.  Hovet  tryckte 
i  detta  hänseende  sin  prägel  på  serna  och 
på  sällskapslivet  Edv.  Selander.  Ätt  iakt- 
taga gängse  umgängess-er.  2)  Utpräglat  mo- 
raliskt. Mest  plur.  Lätt  i  kläder,  lätt  i 
ser.  Muhammed  förbjöd  fria  förbindelser 
och  sade:  t  Där  det  går  lösa  kvinnor  med 
dåliga  ser,  där  svävar  också  staten  i  fara* 
Maud  v.  Rosen.  Införa  dåliga  ser.  Ont 
sällskap  fördärvar  goda  s-er.  Rena  s-er. 
Bland  dem,  som  värna  tukt  och  stränga  s-er 
Nino  Runeberg.  Råa  ser.  Råhet,  renhet  i 
s-er.  Sernas  förbättring.  Kränka  s-erna. 
En  ungdom  utan  vett  och  s-er,  utan  s-er  och 
moral.  Anständigheten  kom  —  och  serna  för- 
svunna Kellgren.  II.  Ssgr  ha  i  regel  sede-, 
som  i  'sedelärande'  växlar  med  sedo-  o.  i 
'sedesam'  med  sed-;  sed-  ha  vi  i  'sedvana'  osv. 
samt  'sedövlig',  sedes-  i  '8edeslös(het)'.  Syn. 
I.  1)  (härskande  1.  vedertaget)  bruk,  folk- 
sed, plägsed,  (8ed)vana,  vanor,  det  invanda 
1.  brukliga  1.  sedvanefästa,  vanlig  ordning, 


1221 


Sed — Sederen 


1222 


sedvänja;  (ibl.:)  sätt,  form,  vis,  metod,  ku- 
tym, hävd,  praxis;  yttre  form(er),  maner, 
(folk-  1.  umgänges)skick;  2)  (seder:)  moral, 
vandel,  dygd,  sederegler,  sedebud,  sedliga 
grundsatser,  ibl.  goda  seder,  livsföring,  upp- 
förande, sätt  att  leva. 

—  Sedsam  se  sedesam.  -"van|a;  -emäs- 
sig  (-t)  o.  -erätt  m.  fl.  se  II.  I.  Enkelt.  Där 
finnas  inga  lagar,  endast  sor,  som  man  föl- 
jer, därför  att  de  äro  nyttiga  och  ändamåls- 
enliga S.Lagerlöf.  Vad  gammal  sa  bjuder, 
föreskriver.  Rätta  sig  ef  ter,  finna  sig  i,  följ  a, 
hälla  på  gamla  s  or.  Sätta  sig  över  s-an. 
Enligt  s-an  i  familjen.  Vad  frågar  jag  efter 
s-an,  läromästaren  i  alla  onda  ting  Öv.  fr. 
Erasmus.  /  underhuset  voro  skruplerna  efter 
s-an  värre  att  tysta  Har.  Hjärne.  Personliga 
sor.  Det  saknar  icke  betydelse,  i  vilka  sor 
och  åskådningar  en  blivande  drottning  vuxit 
upp  T.  Segerstedt.  II.  Ssgr.  1)  Sköt  han 
med  människokärlekens  suveräna  rätt  alla 
formella,  s-emässiga  hänsyn  till  sidan  ib. 
2)  a)  S  erätten,  en  oskriven  rätt,  sättes  i 
motsats  mot  lag  eller  lagstiftning  och  är  ett 
omedelbart  uttryck  för  folkets  rättsmedve- 
tande. S-erätten  är  en  art  av  'positiv'  dvs. 
i  verkligheten  gällande  rätt,  som  uppstår 
genom  en  växelverkan  mellan  samhällslivets 
bruk  eller  sedvänjor  och  rättspraxis  hos  dom- 
stolar och  myndigheter  ~.  S[-erätten]  spe- 
lade i  sht  förr  en  betydande  roll,  och  äldre 
lagstiftning  är  i  verkligheten  oftast  endast  en 
uppteckning  avs  [-erätt]  E.  Kock.  Att  lappar- 
ne skola  hålla  sina  hjordar  ifrån  de  platser, 
där  de  förr  haft  s-er  ätt  And.  Backman,  b)  På 
rent  s-erättslig  väg  synes  Upplandslagens 
kyrkobalk  ha  erhållit  denna  allmänna  gil- 
tighet K.  G.  Westman.  I  England,  där  pr y- 
gelstroffet  endast  pä  s-erättslig  väg  kommit 
ur  bruk  Nord.  Fam.^  Syn.  I.  (pläg)sed, 
sedvänja,  oskrivna  (rätts)regler,  (ibl.:)  sam- 
hälls- 1.  umgängesbruk,  praxis,  (sed)vanlig- 
het,  sedövlighet.  -vanlig,  -t,  -are;  -het; 
-en.  1)  Före  s.  planteringstid  A.  Holzhausen. 
I  s-a  former.  De  s-a  nyårsönskningarna. 
Det  är  hans  sa  sätt  att  skämta.  2)  [Orrar- 
na] voro  efter  shefen  mycket  skygga  ib.  B)  Men 
hon  är  s-en  mera  stilla  Sigrid  Kurck.  Syn. 
vanlig,  bruklig,  (sed)övlig,  hävdvunnen, 
traditionell,  (ibl.:)  nedärvd,  fäderneärvd, 
gängse,  slentrianmässig.  -vänj|a,  -an,  -or. 
Samt  handelsbruk  och  annan  sa  Nord.  Fam.^ 
Enligt  gammal  åländsk  sa  har  ~  B.  Hintze. 
Golven  ströddes  >-  om  sommaren  med  repat 
björklöv,  en  sa,  som  ~  Eva  Hedén.  En 
judisk  sa,  som  de  tillägnat  sig  Har.  Johns- 
son, öv.  Nu  är  det  en  sa  hos  eder,  att  jag 
vid  påsken  skall  giva  eder  en  fånge  lös 
Bibeln.  Blodshämnden  är  [i  Albanien]  en 
uråldrig  s-a,  född  och  betingad  av  en  ytterst 
noggrant  utformad  hederskodex  Sv.  Aurén. 
Hur  gamla  sor  ännu  bibehållas  oförändrade 
Lor.  Kihlman.  Mot  s-an,  all  sa.    Syn.  jfr 


sedvana.  -Övlig;  -het.  Skr.  S.  stelhet  och 
schablon  Kuben  Berg.  Fullkomligt  i  den  aa 
idyllstilen  ~  ib.     Syn.  se  sedvanlig. 

—  Sedebetyg.  Få  (ned)sänkt,  nedsatt  8. 
Komma  hem  med  ett  dåligt  s.  -bild.  En  s. 
frän  det  gamla  Rom.  Sede-  och  genrebilder 
med  motiv  från  ~,  målade  av  ~.  —  S-svåde- 
villen  La  Pension  bourgeoise  E.  Kihl- 
man. Syn.  sedemålning,  -bud.  Att  ^icke 
stå  det  onda  emoti>,  när  styrkan  ej  räcker 
till,  är  en  lättfattlig  klokhetsregel,  som  varken 
behöver  förgyllas  till  ett  allmängiltigt  s.  eller 
får  missbrukas  till  feghetens  ursäkt  Har. 
Hjärne.  Han  följde  ~  slaviskt  alla  s.,  inte 
bara  trons  utan  ock  övertrons  Öv.  fr.  K. 
Franzos.  Men  det  är  ej  hans  sak  att  pre- 
dika moral  eller  att  undervisa  i  s-ens  syste- 
matiska sammanhang  Har.  Hjärne.  Syn. 
sederegel,  moralbud.  -domar|e.  Upphäva 
sig  till  s-e.  De  svenske  s-ne  voro  fullständigt 
pä  det  klara  därmed,  att  intet  krig  i  senare 
tider  blivit  fört  med  sd  barbariska  metoder 
Har.  Hjärne.  -förbättrjande;  -are;  -ing. 
Ännu  ett  möte  i  s  ande  syfte  ~.  -fördärv; 
-ande  (demoraliserande);  -are.  S-et  i  Frank- 
rike hade  under  tiden  före  revolutioneri  gri- 
pit så  omkring  sig,  att  ~.  -förfall  mindre 
vanl.  än  föreg.  -förfining,  -förskämning. 
S-en  under  en  urartad  kulturepok  Ellen 
Wester,  öv.  -förslappning,  -kodex.  Den 
s.  hon  uppställt  för  sig  själv  de  sedebud  1. 
sederegler,  den  moral(kodex).  En  fastsla- 
gen s.  -komedi.  (W.  Perzynskis)  Lätt- 
sinniga syster  är  en  ganska  bra  s.  O. 
Homén.  Inom  den  högre  s-en  K.  Wetterhoff. 

-lag,  -en,  [-ar].  Ingen  har  sublimare  och 
mera  gripande  än  Kant  framställt  s-ens  bju- 
dande majestät  och  dess  inre  helgd  Fr.  Böök. 
S-en  bjuder  oss  att  ~.  Skriva  omoraliskt, 
d.  v.  s.  vara  en  originell  och  djärv  natur, 
som  trotsar  s-arne  Erik  Hedén.  Syn.  mo- 
ral(lag),  ibl.  sedelära.  -lär|a;  -ande  (se  se- 
de- 1.  sedo-);  -are.  1)  En  sa  enkom  tillsku- 
ren för  teologiska  karriärmakare  Tor  Andrse. 
Kejsarens  ord  är  vår  nations  sa,  hans  mått- 
stock dess  moral  Öv.  fr.  K.  Nohara.  2)  Kon- 
fucius ,  furstesonen ,  ämbetsmannen  och  s-aren 
J.  G.  Andersson.  Stränga  s-are.  Syn.  1)  mo- 
ral(lära),  etik;  jfr  sedelag;  2)  morallärare, 
ibl.  moralist.  -mål|ande;  -are; -ning  (med 
plur.).  S-ande  skildring  från  stora  ofreden. 
Tidstypisk  såsom  mondän  parisisk  sning 
Kjell  Strömberg,  -mönster.  Även  (ofta 
ironiskt)  om  person.  Han  ä  ett  rikiit  s. 
-polis.  Genom  en  särskild  avd[elnivg]  av 
polisen,  den  s.  k.  s-en,  uppspåras  och  an- 
hållas kvinnor,  som  inlåtit  sig  i  könsför- 
bindelser mot  betalning  Nord.  Fam.^  -reg|el. 
De  s-ler,  som  fått  sin  formulering  i  Ltiihers 
katekes.  —  Satte  nykomlingen  in  i  de  s-ler, 
som  gällde  i  det  stela  umgänget  mellan  lä- 
rare och  provisar  Hugo  Swensson.  Syn. 
sede-  1.  moralbud.    -ren;  -het.    From  och 


1223 


Sederen— Sedlighet 


1224 


s.,  men  ~  Nord.  Fam.^  Förvandla  den  full- 
fjädrade G-pojkeii  till  en  s.  och  kunskaps- 
mättad  A-ynyling  Hj.  Bergman.  Leva  st 
och  tillbakadraget  ~.  —  Sträng,  personlig 
s-het.  Detta  hem,  där  s-heten  och  offersinnet 
lyste  fram  i  allt  Öv.  fr.  Ooncha  Espina. 
Syn.  ren  i  seder,    -roman. 

-sam,  -t,  -nuire;  -het.  Särsk.  skönl.  ibl. 
'sedsam'.  1)  Huvudformen.  Kvinnorna  ära 
s-ma  och  ärliga  och  ~.  Kyskt  slå  de  ned 
sin  s-ma  blick,  /  dd  ~  Levi  Rickson.  Det 
låg  något  näpet  och  s-t  över  hela  hennes  per- 
son ->-  Fanny  Alving.  [En  hatt]  svart  och 
s.  och  ~  Greta  Tiselius,  öv.  S-t  prudentlig. 
S-t  slå  ned  ögonen.  Och  neg  st  Karin  Juel.  — 
Klaga  över  att  den  gammaldags  s-heten  allt- 
mer försvinner.  2)  Biformen.  Ex.:  Av  sär- 
skilt sedsam  och  klädsam  art  Per  Hallström. 
Sedsanit  snälla  ungmötankar  O.  Stjerne. 
Syn.  ärbar,  sedig,  anständig,  kysk,  blyg- 
(sam),  modest,  oskuldsfull,  oskyldig;  (ibl.:) 
tillgjort  blygsam,  sipp,  pryd.  -skildr|ande; 
-are;  -ing.  S-ande  verkiighetsdikt  Per  Hall- 
ström. — ■  En  s  are  av  stora  mått.  —  S-ingen 
är  lysande  och  satiren  brännande.  S-ing  i 
Augiers  ~  stil  E.  Kihlman.  -språk  (mora- 
lisk) maxim  1.  sentens,  -sträng.  S.  som 
en  gammal  romare.  En  ganska  bråkig  och 
ej  vidare  s.  befolkning  H.  Schiick.  Som  icke 
förfelade  sin  verkan  på  den  sa  prästfrun 
Joh.  Jolin.  En  prägel  av  st  allvar  ~.  Ju 
s-are  stad,  ju  större  frestelse  till  hyckleri.  — 
Trots  sin  fromhet  och  sket  Y.  Hirn.  Syn. 
ytterst  moralisk,  rigorös  (i  det  sedliga). 
-väkt|are;  -erska.  Det  myckna  klander,  som 
s-aren    Argus   har  att  utdela  N.  Svanberg. 

—  Sede- 1.  Sedelärande.  O  formen  åld. 
1)  E-form.  Amerikanarna  tycka  mycket  om 
s.  berättelser  S.  Siwertz.  Att  mången  kanske 
finner  den  [D.  Stålbergs  levnadssaga]  mindre 
s.  J. -O.  Johansson.  2)  O-form.  S.  fabler,  be- 
rättelser. En  tråkig  och  alltför  s.  fram- 
ställning.    Syn.    moralisk,    moraliserande. 

—  Sedeslös,  -t,  -are;  -het.  I  sin  xmgdom 
lössläppt  och  s.,  blev  han  på  ålderdomen 
snarast  bigott.  Föra  ett  (uppenbart)  st  le- 
verne. Den  s-aste  tidsålder  Ryssland  upp- 
levat.  S-heten,  lika  utbredd  bland  massan 
som  i  hovkretsarna  ~.  S  hetens  apoteos  i 
litteraturen.  Syn.  (mer  1.  mindre  nära:) 
omoralisk,  osedlig,  'lössläppt',  tygellös, 'lax', 
boheinartad,  av  alltför  fria  seder,  lösaktig, 
lastbar,  lastfuU,  syndig;  tygellös,  fördär- 
vad, okysk,  liderlig,  utsvävande,  urartad, 
dekadent,  förfallen,  lättfärdig,  skamlös, 
'dålig',  usel,  lasciv,  pervers,  rumlande,  ruck- 
lande. 

—  Sedig,  -t,  -are;  -het.  1)  Fager  kropp 
och  s.  själ  fintias  ej  alltid  förenade.  Prosten 
Springer  kände  Maria  som  ett  s-t  läsbarn 
och  trodde  henne  Elin  Wägner.  iS.  och  är- 
bar. Och  hålla  sig  s-a  dagen  i  ända  B.  Ris- 
berg,  öv.     Sd  må   vi   då  föra  oss  st  /  av 


omsorg  för  vårt  renommé  Eva  Arads.  2)  Särsk. 
om  häst.  Eyi  s.  kamp,  som  till  och  med  vi 
barn  fingo  köra.  Syn.  i)  sedesam,  med 
goda  seder,  dygdig,  dygdesam,  moralisk, 
(ibl.  nära:)  sederen,  sedesträng,  renhjärtad; 
2)  tam,  lättkörd,  from,  'utan  konster',  lugn. 

—  Sedlig,  -t,  -are;  -en;  sedligt-religiös 
m.  fl.  1)  Ehuru  karaktären  saknade  st  all- 
var. Folkets  s-a  nivå.  Vilka  andra  makter 
av,  i  gammalmodig  mening,  s.  halt  finnas 
tillstädes  att  hålla  ett  otidigt  begär  i  tygel  = 
V.  E.  Öman.  Den  sa  självtukten.  Utanför 
både  religionen  och  den  sa  världsordningen 
Hj.  Söderberg.  Ideal,  som  hela  vårt  s-a  jag  -. 
uppreser  sig  emot  Harry  Blomberg.  Det  s-a 
värdet  av  en  dylik  handling  torde  vara  in- 
tet. Handlingens  s-a  beskaffenhet.  Ett  i  s-t 
avseende  högtstående  folk.  S-t  ofullkomlig, 
fördärvad,  lågftstående).  Sa  dygder,  grund- 
satser. Där  de  ofta  illa  behandlas  och  gå 
s-en  under  'Sigurd'.  —  Nödvändigheten  av 
en  sedligt-religiös  förnyelse  av  folklivet  G. 
O.  Rosenqvist.  2)  Ibl.  särsk.  ifråga  om 
könsmoral.  Föra  ett  st  liv.  St  ren.  S-a 
förvillelser.  —  Änkebladen  (strängt  8.)  får  ~ 
Alb.  Engström.  Syn.  1)  sede-,  moral-,  mo- 
ralisk, etisk,  i  enlighet  med  sedeläran  1. 
plikten,  sedligt  god  1.  allvarlig,  'viljeren', 
sederen,  sedesträng;  2)  kysk,  ren;  ibl.  sed- 
lighets-; pryd,  moraliserande. 

—  Sedlighet,  en.  I.  Enkelt.  1)  S-en 
betecknar  handlandets  och  sinnelagets  över- 
ensstämmelse med  vad  det  omedelbara  etiska 
medvetandet  bedömer  såsom  gott;  men  då  upp- 
fattningen av  det  'goda'  kan  skifta  efter 
ras,  religion,  världsåskådning ,  blir  även  be- 
grep2)et  s.  ett  skiftande  begrepp.  Kortare  bru- 
kar man  ibland  säga,  att  s.  är  'viljans  rätta 
beskaffenhet' .  För  att  höja  folkefs  s.  Nyk- 
terhet och  s.  2)  Ibl.  särsk.  ifråga  om  köns- 
moral. Sårafide  för  s  en,  allmän  s.  Kränka 
sen.  S-en  bland  ungdomen  i  klassen  läm- 
nade åtskilligt  övrigt  att  önska.  II.  Ssgr 
höra  mest  till  I  2.  Ex.:  S-saposteln  mrs. 
Josephine  Butter  Annie  Furuhjelm.  Ett 
s-sbegrepp,  som  tiden  numer  kommit  ifrån. 
S-sbrott  (handlingar,  som  såra  den  allmänna 
sedlighets-  och  anständighetskänslan)  äro  t.  e. 
blodskam,  otukt  med  minderårig  eller  mot 
naturen,  knp)pleri,  utbjudande  av  preventiv- 
medel 1.  s-ssdrande  skrifter  och  bilder  samt, 
dock  blott  mer  fackligt,  hållande  av  hus 
för  äventyrligt  spel,  fylleri  på  allmän  plats 
och  djurplågeri.  Uppträda  som  ssdomare. 
S sfanat\iker  (-isk;  -isra).  Förslag  om  steri- 
lisering av  s  sförbrytare  1922.  S-sförening. 
'Jörgens'  ordskapelse  s-shyeiia  (en  som  går 
på  jakt  efter  brott  mot  s-en  och  njuter  därav). 
S-siv\er  (-rare ;  -rerska).  Som  såra  sskänslan. 
[Dd  denna  dans]  utvisslades  av  några  i  sina 
s-skä)islor  särade  tingdomar  och  skönsjälar 
And.  Ramsay.  Nu  skall  där  himlas  bland 
s-smönsterna  O.  P.  Sturzen-Becker.  S  -spatos. 


1225 


Sedlighet— Sedel 


1226 


En  reformering  m'  Paris'  s-sjwlis  Nord.  Fam.^ 
Tagas  av  s-spolisen.  S-spredikandet.  De 
kristna  ss2]rinciper')ia(t\\\  1 1).  Sss2}ion  (age). 
Begå  sssärande  handlingar.  Den  nakna  skön- 
heten väckte  s-stanter7ias  fulla  förtrytelse  F,. 
Vasström.  Trakasserad  ~  av  s-sväktarnn  Öv. 
fr.  H.  L.  Mencken.  Omtalades  av  stadens 
s-sväkterskor  med  skärpa  Marika  Stiernstedt. 
Federationen  bildades  och  startade  en  egen 
tidning,  S-svännen  Gurli  Linder.  Syn.  I. 
1)  viljans  rätta  1.  sedlijja  beskaffenhet,  god 
beskaffenhet  i  moraliskt  avseende ;  (hög) 
moral,  dygd,  goda  seder,  etisk  karaktär, 
moraliskhet;  2)  kyskhet,  tukt  (o.  ära),  tuk- 
tighet,  (sedlig)  renhet,  dygdighet;  (ibl.  nära) 
anständighet  1.  återhållsamhet. 

Seda'n'  (sedang);  -en,  -er;  -karosseri. 
Heltäckt  fyradörrars  bil  för  minst  4  perso- 
ner o.  med  förarplatsen  ej  avskild  gm  vägg. 
De  på  Olympia  förekommande  s  erna  G.  V. 
Nordensvan,  1927. 

Sedan^  (grav);  särsk.  i  smtl.  o.  dikt 
även  'sen'  (vanl.  kort  e ;  förr  ofta  skri- 
vet med  utelämningstecken);  senare,  senast 
se   under   sen-;   sist   se   d.  o.    Adv.,  prep. 

0.  konj.  I.  Adv.  1)  Först  kom  A,  s.  B, 
ännu  senare  C  och  allra  sist  D.  Rann- 
saka först,  döm  s.l  Det  hade  regnat  i  tre 
dagar  och  sen  skinit  sol  i  fem  B.  Sjödin. 
Han  ränner  till  en  hörjan  vintervägen,  ~ 
sneddar  sen  över  ~  E.  Frisendahl.  För  när 
han  sen  tänkte  efter,  så  visste  han,  att  '^ 
S.  Lagerlöf.  Mötas  en  stund  —  och  glömma 
sen,  I  —  glida  förbi  varandra  J.  Tegengren. 
Xeixa  (vannande  säd).  Sedan  Pepa  och  Anto- 
nia K.  A.  Hagberg,  öv.  Lärare,  s.  obser- 
vatör K.  Warburg.  Gör  det,  innan  du 
reser,  för  sen  blir  det  för  sent.  S.  kan  snart 
bli  för  se7it.  Vi  får  väl  se  s.  Först  arbeta, 
s.  äta!  Va  ska  ja  göra  s.f  Vad  som  kommer 
att  inträffa  s.  är  ej  lätt  att  profetera.  Ja 
ska  gå  dit  s.  efteråt  1.  senare  1.  om  en  stund. 

—  Och  8  9  (Nå,)  än  s.f  hur  blir  det  s.  2)  Det 
är  (redan)  länge  s.l  Allt  s.  har  han  varit 
ur  gängorna.   Inte  längre  sen  än  en  månad. 

—  Märk  sammanställningen  'för  ~  se(da)n'. 
Redan  för  länge  s.  hade  han  själv  misstänkt 
något  dylikt.  För  ett  dr  sen  (eller  så)  även 
utan  'för'.  Ett  svensk  ynqling  kom  för  lite 
sen  och  bnd  om  jobb  ~  Alf  Martin.    3)  Värd. 

1.  talspråkliga  uttr.  Ä7i  sen  då,  va  skulle 
de  göra  I  Kom  sen  och  säg,  att  inte  verklig- 
heten är  underbarare  än  dikten  I  Lili  Zied- 
ner.  (Man  svärmar  för  sanningen,  förstår 
du.)  Pytfsan,  vad  man  gör  sen  Fanny  Al- 
ving.  Gå  ut  pä  bakgården  med  ditt  fyrver- 
keri och  hör  senl  Öv.  fr.  0'Neill.  Och,  kära 
hjärtandes  seji,  vad  det  fanns  många  fres- 
telser i  de  stora  städerna  Prins  Wilhelm. 
En  sådan  hycklerska,  och  så  ful  sedan! 
Rich.  Gustafsson.  Sen  så  utarbetas  dom  av 
en  högt  avlönad  författare,  som  själv  trätt 
i   skuggan   H.   Berger.     Ge  dig  i  väg,  vem 


det  sen  är!  Berit  Spong.  Vad  den  sen  i 
övrigt  kan  ha  lyckats  bättre  med  Fr.  G. 
Bengtsson. 

II.  Prep.  1)  Jag  har  inte  ätit  nånting  s. 
frukost.  Kvar  s.  jul(en).  Han  har  gått  och 
varit  förargad  pä  dig  s.  några  dagar.  S.  den 
tiden  fick  han  ingeyi  frid  för  hennes  förf  öl- 
jelser.  (Allt)  se(da)n  dess.  Jag  har  en  halv- 
flaska apollinaris  kvar  sen  förra  tentamen 
Alb.  Engström.  Spädlemmad,  bruten  sen 
långa  år  /  hon  låg  i  sin  vita  säng  Maj 
Hirdman.  S.  rfe«  dag,  då  ~.  Röster,  förstum- 
made sen  årtusenden  Py  Sörman.  Mycket 
har  hänt  sen  igår.  2)  Märk  några  sam- 
manställningar, a)  S.  när  är  hon  din  tro- 
lovade f  Tor  Hedberg.  .S.  när  dä?  frågade 
jag  —  utati  att  det  var  min  mening  att 
vara  obehaglig  Öv.  fr.  Sigrid  Boo.  b)  Där 
bodde,  sen  så  långt  jag  minns  tillbaka,  en 
gumma,  som  ~  Thora  Dardel.  S.  genera- 
tioner tillbaka  ~  Sv.  Aurén.  Sen  många  år 
tillbaka  R.  Schildt. 

III.  Konj.  1)  /S.  böneskriften  framläm- 
nats, avlägsnade  sig  ombuden.  Vi  gick  ome- 
delbart (efter)  sen  vi  ätit.  Sen  bomullen  kar- 
dats, gäller  det  att  ~.  Sen  (mi)  detta  var 
gjort,  blev  det  tid  att  ~.  2)  Stockholm  har 
blivit  större,  s.  jag  såg  det  sist,  s.  jag  sist 
såg  det.  S.  han  gifte  sig  (i  februari),  har 
han  inte  rökt.  Hon  hade  varit  sjuk,  allt  sen 
hon  föll  och  slog  sig.  Det  var  mången  god 
dag,  sen  han  senast  trampat  denna  gata  R. 
Schildt.  Hur  länge  är  det,  seii  du  sjöng 
sist?  Det  var  redan  månader,  s.  hans  fader 
dog. 

Syn.  I.  1)  senare,  efteråt,  därpå,  därnäst, 
därefter,  sedermera,  längre  fram  (i  tiden), 
ibl.  om  en  stund;  2)  ibl.  tillbaka;  3)  (ibl.:) 
så,  då;  också,  till  på  köpet,  för  resten;  än; 

II.  från,    efter;  (efter   nekning   även)   på; 

III.  alltifrån  (det),  från  1.  efter  det  (att); 
ibl.  då  1.  när. 

—  Sedermera  se  d.  o. 

Séd|el  (akut);  -eln,  -lar  (grav).  1)  Bank- 
sedel. Här  i  Sverge  ha  vi  genomgående  hellre 
brukat  siar  än  guldmynt.  I  Sverge  finnas 
numera  (fr.  o.  m.  1904)  inga  andra  s-lar 
än  riksbankens;  s-larna  tryckas  vid  bankens 
s-eltryckeri  i  Stockholm ;  f.  n.  (1937)  utges 
s-lar  i  5  valörer:  1000-,  100-,  50-,  10-  och 
5-krons-lar.  Tillverkning  av  falska  s-lar  be- 
straffades i  äldre  tid  med  hängning,  s-larna 
hade  den  bekanta  påskriften:  Den  som  denna 
s  el  efterapar,  han  skall  varda  hängd.  In- 
lösa s-lar  med  guld.  Och  de  stulna  siarnas 
nummer  voro  kända.  En  plånbok,  svällande 
av  s-lar.  Tar  du  emot  stora  s-lar  eller  vill 
du  ha  växlat?  En  hopskrynklad  och  trasig 
enkrons-elfrån  kristiden.  Dollar-,  rubelsedel. 
2)  Om  en  hel  del  skrivna  1.  tryckta  'lappar', 
tillkännagivanden,  betyg,  anvisningar  ni.  m. 
Ofta  som  sista  ssgsled.  T.  e.  Val,  rösiniiig 
med  slutna  s-lar.  S-el,  ställd  till  innehava- 


1227 


Sedel— Sefyr 


1228 


ren  jfr  1.  Anmälnings-,  beställnings-,  debet-, 
dop-,  frakt-,  fri-,  gravöppnings-,  lik-,  lott-, 
mat-,  mut-,  order-,  orlovs-,  pant-,  passer-, 
prenumerations-,  röst-,  skatt(ej-,  skuld-,  val- 
sedel. Syn.  1)  ibl.  banknot;  2)  (ibl.:)  blan- 
kett, biljett,  betyg,  intyg,  kvitto,  lista,  för- 
teckning. 

—  Sedelbank  sedelutgivande  bank. 
-bok  t.  e.  för  ordersedlar,  -brist.  S-en 
fylldes  av  Vasa  Bank,  som  tryckte  sedtllik- 
nande  checker  för  20  miljoner,  de  s.  k.  vasa- 
sedlarna, varjämte  ~  B.  Estlander.  -bunt. 
Med  fickorna  svällande  av  s-ar-^.  -cirkula- 
tion, -emission  sedelutgivning,  -ficka. 
Portmonnäer  med  s.  Åhlén  &  Holm.  -för- 
falskjare;  -ning.  S-ning  är  belagd  med 
straffarbete  fr.  o.  m.  fyra  t.  o.  m.  tio  år 
1932.  -förråd.  Bankens  knappa  s.  -inlö- 
sjen;  -ning.  Än^iu  ingen  s-en  Sv.  Dagbl. 
1923.  Att  ~  de  tod  bankernas  s-ning  i  följd 
härav  genom  ett  moratorium  ~  suspendera- 
des J.  G.  Andersson,  -(inne)havare.  Till 
sedel  2.  -liknande.  S.  checker,  -mynt. 
Innehållande  s.,  myntstycken  eller  andra 
värdeföremål  Postkalendern  1930.  -mängd. 
Är  1920  var  vår  utelöpande  s.  1,400  mil- 
joner eller  c.  10  gånger  det  normala  ~ 
B.  Estlander.  -omlopp.  -pack|e.  Medan 
8-orna  växte  och  svällde  i  hans  kassalåda 
'K.  Gunnarson',  -papper.  Endast  för 
s.  och  en  del  lyxpapper  sker  formningen 
ännu  för  hand  Sveriges  Industri, 1936.  -po- 
lit|ik;  -isk.  Pd  det  s-iska  området  ~  Sv. 
Dagbl.  1920.  -prassel.  Och  araben  är  ovan- 
ligt känslig  för  s.  Birgit  Th.  Sparre.  -press. 
När  s-arna  i  Wien  började  att  arbeta  på 
övertid  ~.  -reserv.  Fackl.  Varje  central- 
bank har  städse  en  betydande  obegagnad  se- 
delutgivningsrätt, en  s.  k.  sedelreserv  E.  F. 
K.  Sommarin.  -rörelse,  överlämna  dt  en 
centralbank  att  driva  s. 

-stock.  Beloppet  av  en  sedelbanks  ute- 
löpande sedlar,  'sedelbelopp'.  Riksbankens 
utelöpande  s.  utgjorde  den  30  dec.  1933  kr. 
647,594,983:  — .  Inflationen  kommer  sen  att 
svälla.  Den  icke  guldtäckta  delen  av  s-en 
Sv.  Brisman.  Sen  i  de  krigförande  län- 
derna flerdubblad  Sv.  Dagbl.  1916.  -till- 
verkning; -smaskin.  -tryck;  -eri;  -ning. 
Mest  om  banksedlar.  De  amerikanska  sed- 
larna, utmärkta  av  ett  mycket  vackert  s. 
—  Einar  Lagrelius,  numera  chef  för  riks- 
bankens s-eri  [i  Stockholm]  J.  G.  Anders- 
son, -täckning.  'Sedelbeloppets'  tryggande 
medelst  i  banken  befintlig  klingande  valuta 
o.  andra  tillgångar.  Bestämmelser  om  s. 
-utflöde.  Fackl.  ()(  sedelåterflöde).  -utgi- 
v|ande;  -ning  (-srätt  m.  fl.).  Riksbanken, 
sedan  1904  vår  enda  s-ande  bank.  —  Vecko- 
rapport om  riksbankens  kassa  och  s-ning. 
Sningsregalet.  En  s-ande  bank  kan  givetvis 
icke  låta  hela  sin  s-ningsrätt  tagas  i  anspråk, 
då    detta  vore  ~  K.   Welin-Berger.     Ända 


upp  till  3  gånger  den  guldtäckta  s-nings- 
rätten  i  Bank  of  England  ~  ib.  -utprång- 
Ijare;  -erska;  -ing.  För  veterlig  s-ing  gäller 
samma  straff  som  för  sedelförfalskning. 
Hade  polisen  fått  s-er skan  fast  Tidn.  Upsala 
1920.  -valör,  -återflöde.  Fackl.  S.  till 
riksbanken  Sv.  Dagbl.  1934.  -återström- 
ning.  S-en  [till  riksbanken]  under  senaste 
veckan  beror  helt  pd  ~  ib.  1932. 

Sedermera  (grav);  ad  v.  Jfr^edan^  Ofta 
skr.  1)  Nå,  hur  gick  det  s?  S.  begrep  han 
ju,  att  det  icke  var  så  menat,  som  det  var 
sagt.  Både  då  och  s.,  efter  sonens  död,  voro 
föräldrarna  ~.  2)  Professorn,  s.  justitierå- 
det  och  universitetskanslärn  Ernst  Trygger. 
Hon  blev  moder  till  s.  konung  Edmund  L. 
Fr.  Läffler.  Syn.  sedan,  senare,  efteråt, 
längre  fram. 

Sedés,  -en,  -er  (akut).  Bok  med  16-bla- 
diga  (alltså  32-sidiga)  ark;  sådant  format. 
1)  Enkelt.  Den  av  Ludvig  Elzevier  i  Leiden 
utgivna  samlingen  statsbeskrivningar  i  s.  O. 
Walde.  —  S-erna  har  jag  ställt  på  en  sär- 
skild hylla.  2)  Ssgr.  Ex.:  [I  ortnamnsarki- 
vet i  Uppsala]  samlas  ~  alla  nya  uppteck- 
ningar pd  s-blad,  som  ordnas  länsvis  Dag, 
Nyheter  1932.  Lösa  ordlappar  i  s-format 
Nat.  Beckman. 

Sedig  o.   Sedlig  m.  fl.  se  under  sed. 

Sedime'nt  (-än t);  -et,  =  1.  -er;  -(s)avlag- 
ring  m.  fl.;  -är  (-t;  =  bildad  av  s.  dvs.  gm 
fällning).  Geol.  Berg-  1.  jordart  avsatt  gm 
fällning  (o.  lagrad  1.  skiktad);  bottensats, 
fällning,  avlagring.  1)  De  ockrahaltiga  s., 
som  de  stora  sydamerikanska  floderna  föra 
ut  i  havet  J.  F.  Nyström.  Vatten  omlag- 
rade  askan  och  så  småningom  även  vittrings- 
material  till  s.  av  olika  slag  Alvar  Höghom. 
—  S-avsättningen  från  de  talrika  älvarna  '^. 
För  reglerande  av  floderna,  som  ära  starkt 
s-förande  J.  G.  Andersson.  2)  S-ära  berg- 
arter äro  bildade  av  fragment  av  äldre  berg- 
arter, som  förstörts,  och  igenkännas  i  regel 
därpå,  att  de  äro  mer  1.  mindre  tydligt  lag- 
rade och  skiktade  K.  A.  Grönwall.  Att  mag- 
ma  trängt  in  i  det  s-ära  lagret  och  ~  Sv. 
Arrhenius. 

Sedum  (grav  1.  akut);  [-en,  -ar];  -art 
m.  fl.  Av  s(-släktet)  ha  vi  ett  tiotal  inhemska 
arter  och  i  våra  trädgårdar  en  stor  mängd 
utländska.  Det  svenska  ordet  'fetknopp'  nytt- 
jas väl  icke  alls  om  de  odlade  s-arterna. 

Sefirgarn;  -sdocka;  -snystan  m.  fl. 
Mjukt,  löst  tvinnat  ullgarn  till  broderier, 
virkning  av  schalar  osv.  Kudde,  broderad 
i  korsstygn  med  s.  —  Men  för  att  kasta 
boll  och  slå  lyror  voro  s-sbollar  behagligare 
E.  G.  Lilljebjörn.  Holmgrens  s-smeiod  [för 
bestämmande  av  färgblindhet]  Nord.  Fam,^ 

Sefyr  (akut)  1.  Sefyr,  -(e)n  o.  sefyrer 
(akut);  -lätt.  Mest  skönl.  Björkens  späda 
hängen  /  gungande  för  s-ns  fläkt  Prins  Wil- 
helm.  Varifrån  Bellmans  burleska,  i  grun- 


1229 


Sefyr — Segel 


1230 


den  sorgbundna  dryckeslyrik  fått  sin  ton  av 
dansande  s.  och  fladdrande  fjäril  Karlieldt. 
I  hennes  lockar,  där  s-en  skalkas  ~.  På 
sefyrlätta  vingar.     Syn.  vä3tan(vind). 

Seg,  -t,  -are.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  Om 
saker,  a)  Du  har  fått  en  sån  s.  bit  (av 
hönan),  ta  en  annan!  Är  köttet  s-t?  Ja,  s-t 
som  läder,  b)  S.  som  en  enrot.  Mellanrum- 
men i  stockvarven  voro  tätade  med  s.  torv 
E.  Frisendahl.  Tyget  är  st  och  hållbart. 
c)  S.  som  lim.  Ett  portvin,  fylligt  och  nästan 
st  i  smaken.  2)  Bildl.  Om  person  1.  mer 
abstr.  a)  S.  (och  energisk)  i  sitt  arbete. 
Krävde  en  s.  och  envis  uthållighet  ~.  Tåla- 
tnod,  försakelse  och  s.  förtröstan  på  fram- 
tiden Signe  Strömborg.  S.  och  outtröttlig.  S-t 
odlingsarbete  i  ~  H.  E.  Pipping.  Av  s-are 
virke  än  mannen.  Men  Norins  s-a  vilja  beseg- 
rade svårigheterna,  och  ~  N.  Ambolt.  Vi  stre- 
do  s-t  mot  en  hård  natur,  I  mof^  Jon.  Reuter. 
Med  mr  Henderson  hade  jag  min  värsta  och 
s-aste  dust  Aino  Ackté.  Arbeisseg.  b)  Tad- 
lande.  S.  och  efterhängsen.  Den  gamla  fiend- 
skapen och  s-a  trätlystnaden  'Maja  på  Statt'. 
S-t  som  gummi  elasticum  /  ~  vittberömliga 
talet  ~.  Debatten  går  s.  och  tråkig  i  riks- 
dagens andra  kammare  'Kabbarp'.  Det  blev 
8-t  att  sitta  och  höra  på  den  vältaligheten  i 
en  hel  timme.  Den  tidens  engelska  sam- 
hälle, gummisegi,  orörligt,  självtillräckligt  ~ 
Öv.  fr.  H.  Nevinson.  II.  Ssgr  ha  seg-,  ngn 
gång  i  part.  växlande  med  segt-.  Syn.  I. 
1)  som  icke  brister  1.  bräckes  1.  lätt  går 
sönder,  ej  skör  1.  bräcklig  1.  mör,  'läder- 
artad',  segsliten;  hållbar,  o(ut)slitlig,  stark, 
fast;  limaktig,  limmig,  klibbig,  simmig, 
'lång',  trögflytande;  2)  'med  tåga  i  sig', 
ihärdig,  uthållig,  o(ut)tröttlig,  som  ej  ger 
(med)  sig,  envis,  hårdnackad,  ibl.  halsstar- 
rig,  klippfast,  oföränderlig,  aldrig  tröttnan- 
de, oböjlig,  ibl.  energisk(t  fasthållen);  (ibl.:) 
tråkig,  trög,  orörlig,  långrandig,  långtrådig, 
tradig,  uttråkande. 

—  Seghet,  -en.  Egentl.  o.  bildl.  En  biff, 
som  i  s.  kunde  tävla  med  en  skosula.  —  Med 
s.  och  energi  fullfölja  sitt  program,  -härdja; 
-ning.  Tekn.  40  ton  förzinkad,  sad  järn- 
lina Annons  1914.  Resårduk  'v  tillverkad 
av  8-ad  ~  förtent  ståltråd  Åhlén  &  Holm. 
-is.  Ldls.  (Nyfrusen)  is  som  buktar  sig. 
-liv|ad,  -at;  [-adhet  1.  -enhet].  1)  Egentl. 
Katten  är  så  s-ad,  att  den  säges  ha  nio  liv. 
Men  det  var  en  rackare  att  vara  s-ad  C. 
Lagercrantz.  2)  Bildl.  Vantron,  att  utveck- 
lingen alltid  måste  gå  uppåt  och  framåt  är 
s-ad  'V  öv.  fr.  H.  L.  Mencken.  Den  slut- 
liga lösningen  av  denna  sade  och  tilltrass- 
lade fråga.  En  sad  tvist.  Syn.  jfr  seg. 
-Slitjen,  -et,  -nare;  -enhet.  Mest  bildl. 
1)  Egentl.  Tillverkas  av  ytterst  sen,  med 
händerna  över  en  linneduk  bladtunt  utdragen 
deg  'V  Vald.  Langlet.  Ett  hållbart,  mycket 
set  tyg.    2)  Bildl.     Nat.   Beckman,  Gram- 


matik och  logik.  En  s-en  gränsfråga,  Upps. 
1922.  [Frågan  blev]  den  s-naste  av  alla 
Sigfr.  Almquist.  En  s-en  kamp  för  ~.  S-et 
vägmarksmäl  avgjort  Sv.  Dagbl.  1934.  Det 
långa,  sna  läsåret  ~  R.  Montgomery-Ceder- 
hielm.  Syn.  jfr  seg.  -tröskad  även  bildl. 
-tuggad.  —  Seg-  1.  Segtfly tände.  En 
lerig  flod  med  s.  vågor. 

—  Segla,  -ade.  Mindre  vanl.  Gärna  i  (lös- 
bar 1.)  särskriven  ssg.  Han  stöder  knät  mot 
suden,  s-ar  och  ger  efter  ~  S.  Barthel.  Nu 
s-ade  jag  med  höfången  från  sju  om  morgo- 
nen till  sju  om  kvällen  ~  I.  Lo-Johansson. 

—  S-ar  in  en  meter  ibland,  ger  efter  igen  ~ 
S.  Barthel.  Och  sade  sig  fram  genom  årets 
många  enahanda  dagar  Vilh.  Moberg.  Häng- 
de fast  ~  i  lejdaren  och  s-ade  mig  sakta  uppåt 
Gust.  Ericsson.  Så  ta  vi  en  stark  kurva, 
s-a  oss  över  ett  backkrön  och  ~  S.  Barthel. 
Syn.  köra  1.  gå  1.  arbeta  (sig  fram)  1.  dra 
med  möda  1.  långsamt  men  segt.  —  Ségn|a^ 
(-g-);  -ade.  Mindre  vanl.  Sä  att  brödet  var- 
ken brännes  eller  s-ar.  [Tills  gyttjan]  s-at 
Nord.  Fam.^  [Låtit  den  påbredda  färgen] 
något  sa  och  ~  G.  Pauli.    Syn.  bli  seg. 

Ség|el,  -let,  -el,  best.  plur.  -len  (i  smtl. 
även  -lena).  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  a)  Rå-, 
sned-,  stag-,  spri-,  gaffel-,  bom-;  bidevinds-, 
lä-,  läns-;  topp-,  mars-,  under-,  bovenbram-, 
stor-;  akter-,  för-;  latin-,  loggerts-el.  Sy, 
sömma  s-el.  S-el  i  rektangel-  1.  trapetsform. 
S-el  med  duk  av  hampa  eller  lin.  Sidens-el 
(av  bomullstrådar  överspunna  med  silke). 
I  Kina  och  hos  många  andra  av  österns 
folkslag  använder  man  s-el  av  bambumattor. 
b)  Föra  alla,  mycket,  för  många  s-el.  Tåla 
(mycket)  s-el.  Sätta  till  alla  s-el.  Med  alla 
s-el  (till)satta,  i  topp.  Där  många  fartyg 
skola  samtidigt  sätta  s-el  inom  ett  trångt 
område  G.  Gartz.  Stors-let  sättes  först  ib. 
Och  sen  skulle  han  sätta  s-len  och  fara  hem- 
över som  en  herrekarl  Erik  Sparre.  Hade  vi 
sträckt  s-el  igen  och  voro  åter  på  väg  mot '^ 
E.  Degerman.  Hissa  sel.  Pressa  (ett  far- 
tyg) med  s-el.  Slen  stå  gott  fyllda.  En  gyn- 
nande vind  fyllde  våra  sel,  och  ~.  Få  vind 
i  s-len  ofta  även  bildl.  Gå  med  saxade  sel. 
Minska,  ta  in,  reva,  bärga,  beslå,  stryka 
(ett)  s-el,  s-len.  Gå  med,  för  (botten) revade 
s-el.  Stryka  s-el  för  ngn  ge  sig.  Låta  s-len 
leva.  Det  lever  i  slen.  Fladdrande  s-el.  Där 
vinden  för  ett  ögonblick  gick  ur  s-len,  så 
att  ~  Erik  Sparre.  Och  hörde  som  ett  ka- 
nonskott, hur  ett  s-el  slets  ur  liken  Rik. 
Lindström.  Skaffningen  bestod  av  kallmat 
och  kaffe,  och  man  sov  under  slet.  Några 
Ålandsskutor  låga  borta  vid  fiskarhamnen 
och  torkade  sel  Ragn.  Holmström.  Slå  under 
s-el  fästa  dem  vid  rår,  gafflar,  stag  m.  m. 

—  Märk  några  prep.-uttr.  Båten,  vi  gick 
för  fulla  sel  mot  ~.  Och  en  båt  för  slappa 
sel  /glider  sakta  in  mot  land  D.  Fallström. 
Förr  än  han  går  till  s-els  Strindberg.    Voro 


1231 


Segel— Segelflyg 


1232 


vi  vid  2-tiden  på  middagen  åter  till  s-els 
E.  Degerman.  Halva  dagen  förgick,  innati 
t Sjöf rökens  kom  under  s-el  Ernst  Lund- 
ström. En  timma  senare  voro  de  under  sel 
Maur.  Norlin.  Här  vågar  ingen  att  gå  under 
sel  (segla  ut,  hissa  segel)  Har.  Molander. 
2)  Friare,  a)  En  flotta  på  60  sel  fartyg. 
b)  Flygplan  med  sel.  c)  I  bild.  Ty  stryka 
s-el  för  en  pust  /  det  vore  synd  och  skam. 
Som  tog  vitiden  ur  den  episkopala  propå- 
gandans  sel  L.  G.  Abrahamson.  Skyarna 
jagade  som  spända  sel  över  himlen  ~  S. 
Dahllöf.  3)  Bildl.  a)  Kvarns-el  på  väder- 
kvarn. —  Brand-,  rutsch-,  språngs-el  (brand- 
attiralj), b)  Bot.  En  fjärillik  blomkrona 
hestår  av  5  blad,  varav  ett  är  större,  riktat 
uppåt  och  benämnes  s-let  -v.  c)  Goms-el. 
II.  Ssgr  höra  ibl.  snarare  (1.  enbart)  till 
verbet  men  alla  ssgr  hopföras  här  under 
substantivet.     Syn.  ibl.  'klut'  1.  'duk'. 

—  Segelanvisning.  Seglingsanvisning. 
Man  bör  hälla  sig  minst  en  halv  sjömil  från 
lie  de  Planier,  heter  det  i  sarna  H.  Mörne. 
-area,  sjöv.  Sammanlagda  ytan  av  ett  far- 
tygs segel  (vanl.  de  segel  som  i  frisk  vind 
kunna  föras  vid  segling  bidevind).  [En  fyr- 
mastbark  från  Mariehamn  med]  18,000  kv.- 
meters  s.l  Vår  Flotta  1934.  Syn.  segelyta. 
-bar,  -t,  -are;  -het.  Till  verbet.  Yangtseki- 
ang  är  s.  fö^-  oceanångare  upp  till  en 
punkt  1,600  kilometer  från  dess  mynning 
E.  Nyström.  [Rio  negros]  s-het  avbrytes 
genom  forsar  ~  8.50  km.  från  mynningen 
Nord.  Fam.2  -bris.  Till  verbet.  En  hejan- 
des  rar  s.  vi  har,  gosse  E.  Sparre.  Att  vin- 
den mojnat  till  en  lagom  s.  E.  Degerman. 
-byxor.  Till  verbet.  Vita  s.  Sv.  Dagbl. 
1921.  -båt;  -shamn  m.  H.  Mindre,  öppen 
1.  halvdäckad  båt  huvudsakligen  för  segel 
men  ej  större  än  att  den  kan  ros;  allmän- 
nare även  för  'segeljakt'.  Av  svenska  sar 
äro  blekingsekan  och  gotlandsstiipan  särskilt 
karaktäristiska.  Ute  i  öppen  s.  Tre  segelsäll- 
skap erhöllo  i  fredagskonseljen  tillstånd  an- 
ordna s.  k.  sslotierier  Sv.  Dagbl.  1933. 
-bärgning.  Den  som  varit  med  om  en  så- 
dan s.,  vet,  att  ~  F.  Ljungström. 

-driv|en.  Deti  första  s-7ia  farkosten  ~ 
Vår  Flotta.  De  s-na  väderkvarnarna  M.  Rog- 
berg.  -dräkt.  Madame  Hériot  i  s.  av  mörk- 
blå lånqhijxor,  vit,  ärmlös  blus  och  ~  Idun 
1930.  -duglig;  -het.  Till  verbet,  -duk.  Väv- 
nad av  lin,  hampa,  bomull  o.  ibl.  silke  (till 
segel,  kapell,  kojer  m.  m.).  1)  Enkelt.  Grov, 
finare  s.  [Vindrock  av]  grovt  och  tätvävt 
tyg,  exempelvis  smärting  eller  s.  Idun  1932. 
Små  säckar,  som  bäste  man  sydde  av  s.  ~ 
L.  Munsterhjelm.  Grova  segel-  och  presen- 
ningsdukar 2)  Ssgr.  Ex.:  En  liten  hop- 
fällbar  s-shåt  ~  Prins  Wilhelm.  S-sfabrik. 
S-skanoter  avsedda  för  en  mati  ~  Sv.  Dngbl. 
1921.  S-spy  t  s.  Sedan  vi  tagit  på  oss  torra 
kläder  ur  de  s-spåsar  en  av  eskimåerna  häm- 


tat upp  från  båten  ~  Macfie-Westerlund. 
Amerikanska  s-sskor.  över  den  s-sskyddade 
landgången  G.  L.  Dahlin.  S-sslang.  Kapte- 
nen satt  i  en  s-Säiol  och  knöt  på  en  ryssja  ~ 
H.  Mörne.  Låter  ~  sy  mig  ett  par  s-sstöv- 
lar,  som  <>-  Arne  v.  Schoultz.  Allt  vad  jng 
ägde  rymdes  i  en  sådan  där  s-ssäck  ~  J.  W. 
Nyländer.  Och  sov  sedan  under  s-staket  i 
vagnen  Ruth  Wedin  Rothstein,  öv.  Salu- 
stånd med  trasiga,  smutsiga  s-stak  C.  A. 
Lewenhaupt.  S-stäckta  vagnar  av  nybygga- 
retyp G.  L.  Dahlin.  Vindpumpens  s-svingar  ~ 
J.  W.  Nyländer.     S-sämbar. 

-eka.  I  båthamnen  ~  låg  s-an  med  ~  Rik. 
Lindström,  -exercis.  Någon  tids  s.  i  skär- 
gården Vår  Flotta  1921.  -fiart.  Rederilåne- 
fond bör  uppläggas  för  sen  Sv.  Dagbl.  1928. 
Då  Linné  efter  en  stormig  s.  den  15 juni  1741 
landade  vid  ~  R.  Sernander.  Den  alltmer 
avtagande  s-en  på  haven,  -fartyg.  1)  Enkelt. 
Vid  århundradets  början  fanns  ännu  ett 
mycket  stort  antal  s.  på  haveri  Fr.  Adelborg. 
Mindre  och  medelstora  s.  äro  numer  i  stor 
utsträckning  försedda  medhjälpmotor.  S-ens 
betydelse  som  krigsfartyg  upphörde  småning- 
om under  tidsperioden  1850  —  65.  Världens 
största  s.,  den  1902  byggda  7-mastade  ameri- 
kanska skonerten  •'^Thomas  W.  Laivson^  om 
5,218  bruttoton,  är  numer  upphugget.  Ocean- 
segelfartyg. 2)  Ssgr.  Ex.:  Den  bekanta 
åländska  s-sfiottan,  vars  fartyg  varje  år  seg- 
lade från  Australien  till  Falmouth  eller 
Queenstoicn  med  spannmålslaster.  S-sföre- 
ningens  årsmöte  1928.  De  för  ititräde  vid 
navigationsskolorna  stipulerade  s-småixader- 
na  Arne  Tallberg,  1935.  [Gust.  Eriksson, 
som  i  Mariehamn]  har  världens  för  närva- 
rande enda  större  ssrederi  med  ett  trettio- 
tal stora  seglare  ib.  Syn.  seglare,  -flotta. 
Under  s-ns  triumfdagar,  då  ~  Agnes  Mag- 
nell. 

-flyg;  -|a  (-certifikat  m.  fl.;  -are,  även  om 
fåglar;  -erska;  -ning).  Flygning  med  motor- 
lösa flygplan  ;  ibl.  glidflykt.  1)  Sets  skapare 
Tidn.  Upsala  1934.  Om  s-et  inte  shdle  bjuda 
någon  praktisk  användning ,  kan  man  dock 
inte  frånkänna  det  ~  värde  som  sport  ib. 
2)  Lindberg  lär  sig  sa  Sv,  Dagbl.  1930. 
Sparmann  s-er  på  Öland  ib.  1933.  3)  Det 
första  certifikatet  vid  s-skolan  i  Salen  har 
tagits  av  fröken  Britta  Höglund'^,  som  där- 
med blev  den  första  innehavaren  av  s-certi- 
fikati  Sverge  LTps.  Nya  Tidn.  1937.  Som  också 
är  s-elev  Sv.  Dagbl.  1937.  S-kluhbar  bildade 
i  Stockholm  och  Göteborg  Sv.  Dagbl.  1922. 
Man  startar  s-maskinen  genom  att '^  Tidn. 
Upsala  1934.  Planer  på  inköp  av  splan 
frän  Tyskland  och  England.  Livet  j)å 
Wasserkuppe  ~  liksom  ~  på  alla  andra 
tyska  s-skolor  Tidn.  Upsala  1934.  S-skolan 
i  Salen,  som  är  Aeroklubbens  försöksskola, 
har  ~  Ups.  Nya  Tidn.  1937.  Monumejxt  över 
s-sportens  pioyijär   ~    Otto   Lilienthal,   den 


1233 


Segelflyg— Segelskridsko 


1234 


förste  s-aren  ib.  1932.  Liksom  varje  år  sedan 
1920  anordnas  [i  Tyskland]  även  nu  en 
s-tävling,  som  ~  Tidn.  Upsala  1934.  4)S-are. 
a)  Lindbergh  ~  s-are  1930.  Vår  s-are  ingen- 
jör E.  Sparmann  Sv.  Dagbl.  1933.  b)  Om 
fåglar.  Mdsnrna  ~  ära  styva  s-are,  som  låta 
sig  bäras  på  luftströmmen  utan  att  röra 
vingarna  förrän  i  nödfall  M.  Rogberg. 
5)  Danmark  har  nu  fått  sin  första  s-erska, 
en  27-årig  fru  Jenny  Palm  ~  Sv.  Dagbl. 
1927.  6)  S-ningen  introduceras  även  i  Sverge 
ib.  1922.  S-ningen  är  framtidens  sport  Tidn. 
Upsala  1937.  En  halv  km:s  s-ning  på  40 
meters  höjd  ~.  Natts-ning  möjlig?  Rubrik 
1934. 

-flykt.  Såväl  albatrossernas  som  även 
andra  större  stormfåglars  s.  skiljer  sig  vä- 
sentligt från  densamma  hos  t.  ex.  en  rov- 
fågel Naturens  liv.  [Gamarna  sitta]  och 
vänta  eller  ta  sig  litet  motion  under  trög  s. 
K.  Asplund.  De  koreanska  urskogarnas 
flygande  ekorre,  som  lätt  eligen  gör  en  s.  på 
50—60  meter  mellan  trädtopparna  Sv.  Dagbl. 
1937.  -form.  S-en  med  högt  beläget  skot- 
fäste  medgiver  även  ~  F.  Ljungström,  -fri. 
Till  verbet.  En  fast  bro  med  18  meters  s. 
höjd  Sv.  Dagbl.  1916.  Pd  sa  högbroar  ib. 
1921.  Ny  infartslinje  för  västra  stambanan 
pd  s.  k.  segelfri  höjd  över  Hammarbyleden 
ib.  1921.  -färdig.  Till  verbet.  Ligga,  vara, 
göra,  göra  sig  s.  Kan  vi  bli  s-a  till  tors- 
dagen? Syn.  segelklar;  ibl.  utklarerad. 
-föring.  Sjöv.  S-en  var  denna  gång  fock  och 
bottenrevat  stormstorsegel  Vår  Flotta,  1922. 
Varför  s-en  måste  ändras  till  bredfock  och 
mesan  ~  ib.  Lämpa  s-en  efter  vinden  J.  "VV. 
Nyländer. 

-garn.  Tvåsträngat  garn  för  sömnad  av 
segel;  även  allmännare.  1)  Enkelt,  a)  Fint 
s.  för  'slätsöm'  och  grovt  s.  nyttjat  för  lik- 
ning  m.  m.  S.  prejjareras  vanl.  med  en  bland- 
ning av  vax  och  terpentin  före  användandet 
H.  Strömbäck.  Otjärat  s.  b)  Gamla  tid- 
ningar virade  kring  benen  och  fasthållna  med 
s.  ~  Marika  Stiernstedt.  Gummibanden  börja 
ersätta  set  kring  paket.  Och  på  veranda- 
väggen hängde  ~  några  avslitna  s.,  kring 
vilka  krassen  lindade  sina  vissna  r ankor 
Margit  v.  Willebrand-Hollmerus.  2)  Ssgr. 
Ex.;  En  s-savskärare,  likaledes  förf  ärdigad 
av  ~.  S-sfabrik.  Pd  spjutet  är  ~  anbragt 
en  s-slindning ,  varom  handen  skall  fatta  A. 
W.  Krigsman.  Katten  leker  ju  med  ditt 
s-snystani  Ssrulle.  Har  du  ett  s-ssnöre  att 
låna  mej?  En  liten  nyckel,  som  hon  hade 
i  en  sstdt  om  halsen  Hildur  Dixelius-Brett- 
ner.  -handske.  Faekl.  Läderhandske  utan 
fingrar  med  järnplåt  mitt  för  flata  handen 
varemot  nålen  vid  segelsömnad  tryckes, 
segelsömmarhandske.  -hatt.  Till  verbet. 
S.  av  prima  vit  satin  P.  U.  Bergström  1932. 
-jakt.  -kanot.  Paddel-  och  segelknnoter 
Ups.   Nya  Tidn.  1912.     S-en  är  i  utdöende 


på  Fidji,  den  ersattes  av  kuttern  och  motor- 
båten S.  Siwertz.  -kapell.  Sjöv.  Fodral 
till  beslagna  segel.  -klar.  Till  verbet.  <S'^rtr- 
gårdskryssare,  fullt  s  ,  ytterst  solitt  byggd 
Dag.  Nyheter  1912.  När  skepjmren  nästa 
gång  gjorde  sig  s.  till  långfärd.  Syn.  segel- 
färdig, -klubb.  Till  verbet.  Ekolns  s  s  kurs 
i  skärgårdsnavigering.  Syn.  segelsällskap. 
-klut.  Varenda  s.  var  bortsliten  från  riggen 
H.  Mörne.  -klänning.  Till  verbet.  En 
trevlig  s.  av  blommigt  tvättsiden  ~  Idun 
1930.'  -koj.  Sjöv.  Rum  i  fartyg  för  för- 
varing av  segel  m.  m.  -kunnig;  -het.  Till 
verbet.  Pojkarna  hade  varken  pengar  eller 
proviant  med  sig  och  voro  ej  heller  sa. 

-led,  -en,  -er.  Till  verbet.  Vanliga  s-en 
ut  till  Vaxholm.  Hemlig  s.  Sen  är  där 
tämligen  grund.  Syn.  farled,  -makarle; 
-bänk ;  -verkstad ;  -makeri  (-et  1 .  -t,  -er ;  -vara). 
Yrkesutbildad  person  som  förfärdigar  segel 
(presenningar,  hängmattor,  livbojar  m.  m.). 
Båtsman,  timmerman  och  s-n  pläga  i  regeln 
vara  s.  k.  dagmän,  cl.  v.  s.  de  stå  utom  vakt- 
indelningen  E.  Hornborg.  —  [Sjöfartsmu- 
seet i  Stockholm  har  1933  fått]  omkring  300 
föremål  från  segelmakeri  och  repslageri  samt 
skeppsutrustningsföremål.  Syn.  segelsöiii- 
mare.  -manöver.  Sjöv.  En  s.  med  den 
nya  riggen  kem  verkställas  med  tillhjälp  av 
en  mycket  fåtalig  besättning,  om -^  Fr.  Ljung- 
ström, -massa.  Summan  av  tillsatta  segel. 
Kom  länsande  ~  med  full  s.  Bo  Bergman. 
-märke.  Till  verbet.  Med  hembyns  tvär- 
huggna berg  som  s.  H.  Ekhammar.  -möss|a. 
Till  verbet.  Vita  s-or  med  ~.  -nål.  Sjöv. 
Stor  trekantig  i  spetsen  mkt  skarp  nål  för 
segelsömnad,  segelsömmarnål.  Varje  mor- 
gon fick  också  Grunden  ta  fram  sin  s.för  att 
dra  ihop  de  revor,  som  stormen  under  nattni 
slitit  i  tältduken  J.  G.  Andersson,  -plan 
segelflygplan,  -press; -ning.  S-en  blev  yach- 
ten för  tung,  och  fock  måste  bärgas  Ernst 
Lundström.  —  S-ningen  var  stark,  och  skutan 
låg  tungt  pd  rodret  E.  Hornborg,  -redare. 
[Gust.  Eriksson  i  Mariehamn]  världens 
störste- s.  Sv.  Dagbl.  1934.  -regatta  kapp- 
segling, -rigg.  Lar  sen  och  hans  besättning, 
som  voro  överdängare  i  att  hantera  en  hög  s. 
J.  G.  Andersson,  -ritning.  Sjöv.  Konstruk- 
tionsritning visande  konturen  av  skepps- 
sidan över  vattnet  med  rundhult,  segel, 
stående  o.  löpande  rigg.  -ränn|a.  Till  verbet. 
Engrundfri  sa  Nord.  Fam.^  Djupet  i  s-an 
är  minst  7  ni.  ib.  För  s-ans  avspärrande  ib. 
Syn.  (trång)  segelled. 

-sjöfart.  E.  Hornborg,  S-ens  historia,  19 13. 
-skepp;  -srederi.  De  stolta  sen  ha  spelat 
ut  sin  roll  och  försvxmnit  från  de  sju  haven 
—  om  man  bortser  från  ~  Arne  Tallberg 
1935.  S-srederiet  i  Mariehamn,  -sko.  Till 
verbet.  Seqel-  och  gymnastikskor  för  damer 
Nord.  Komp.  1925."  -skridsko.  Till  ver- 
bet.    Sr   i    olika    modeller   (för    skridsko- 


1235 


Segelskridsko — Seglare 


1236 


seglare)  Sv.  Dagbl.  1924.  -skutja.  S-or,som 
med  snigelfart  kröpo  framåt  tungt  lastade 
K.  Kolthoff.  -Slit|as.  Mest  i  part.  perf. 
Skonaren  hade  sits  och  drivit  nästan  redlös 
omkring  pä  Östersjön.  Sna fartyg  som  fått 
seglen  storuislitna.  Vi  var  sd  s  7ia,  som  man 
gärna  kan  bli  J.  W.  Nyländer,  -snipa.  Gingo 
vi  med  en  liten  s.  runt  hela  Sydkoster  ~  J. 
G.  Andersson,  -sport;  -(s)man.  Seglarbla- 
det,  organ  för  svensk  segel-  och  motorbåts- 
sport. -stjTV;  -het.  Sjöv.  Om  fartyg.  Som 
väl  bär  seglen,  -ställ.  Sjöv.  Uppsättning 
1.  omgång  av  segel  för  ett  segelfartyg.  Ofta 
förekomma  d  samma  fartyg  flera  s.,  sdsotn 
storm-,  lättvinds-, reservsegelställ.  Begagnat'^ 
s.,  passande  till  en  22  fots  båt,  köpts  genast 
Dag.  Nyheter  1917.  Vid  genomvdtt  s.  G. 
Gartz.  Storms-et,  av  F.  Ljungströms  typ  ~. 
-ställning.  Nu  var  det  en  lycka,  att  den 
s.,  som  de  haft  på  utgående,  gick  någor- 
lunda an  äveti  på  sydkursen,  med  den  vind 
som  nu  var  O.  Högberg,  -sällskap.  Till 
verbet.  Kungl.  Scenska  S-et  (K.  S.  S.  S.) 
bildades  1830,  men  räknar  man  med,  att 
det  var  en  fortsättning  av  Neptuniorden, 
återgår  det  till  8  aug.  1812  och  är  det  äldsta 
s.  i  världen.  Tre  «.  erhöllo  i  fredagskon- 
seljen tillstånd  anordna  s.  k.  segelbåtslotte- 
rier 1933.  /  Sverge  finnas  nu  (1935)  omkr. 
100  s.  Erkända  s.  dvs.  anslutna  till  Svenska 
seglarförbundet.  -sättning.  Sjöv.  Skotning 
o.  hissning  av  segel.  Redan  nu  användas 
ju  motorvinschar  vid  s.  på  större  seglare  Fr. 
Ljungström,  1935.  -SÖmmar|e;  -handske; 
•nål;  -verkstad  (jfr  8egel(makar)handske  o. 
-nål,  segelmakarverkstad);  -sömmeri;  -söm- 
nad. Segelmakare  (som  hopsyr  segeldukar 
till  segel),  jfr  för  övrigt  d.  o.  En  händig 
karl  och  god  se.  Splitternya  segel  ~  häm- 
tades från  sen  och  ~  J.  G.  Andersson.  Han 
arbetade  då  på  en  s-verkstad  och  ~  Jos. 
Kjellgren. 

-tonnage.  Förenta  staterna,  det  enda  land, 
som  visar  ökning  i  st  Sv.  Dagbl.  1921.  -tork- 
ning, -tryck.  Sjöv.  Ett  fartyg,  som  seglar 
i  halv  vind  under  ett  s.,  som  ^  G.  Gartz. 
-tur.  Till  verbet.  På  s.  i  Mälaren,  -vind. 
Till  verbet.  Till  Mitterhuken  hade  vi  en 
präktig  s.,  men  ~  L.  Munsterhjelm.  -yt|a. 
Segelarea.  Minska  s-an.  Vi  gjorde  trots  den 
lilla  sa7i  e»  oerhörd  fart  Rik.  Lindström. 

—  Ségl|a,  -ade,  -as.  A)  Enkelt.  I.  Egentl. 
Om  båt  1.  sjöman.  1)  Intr.  1.  abs.  a)  Far- 
tyg, som  sar  för  öppen  vind,  skall  hålla 
undan  för  fartyg ,  som  sar  bidevind  G.  Gartz. 
Skutan  s-ar  bra  i  medvind.  S-a  dikt  bide- 
vind, nära  vinden.  S-a  för  fulla  klutar. 
Sa  10  knop  (i  timmen).  S-a  djärvt.  Han 
sade  helst  själv  och  lämnade  ej  gärna  rodret 
dt  någon  annan.  S-a  i  Nordsjön,  inomskärs. 
Vars  fartyg  varje  år  s  ade  från  Australien 
till  Falmouth  eller  Queenstown  med  spa7in- 
målslaster.  S-a  med  barlast.  Sa  på  Japan 


gå  i  fraktfart  på.  Han  har  i  23  års  tid 
s-at  med  den  skutan.  Sotn  tagit  hyra  för 
att  sa  med  kapten  S.  S-a  jorden  runt,  längs 
(med)  kusten,  utmed  land.  >S-a  efter  stjär- 
norna och  skepparns  gamla  hatt'»,  som  det 
heter  i  visan  Emil  Cedercreutz.  Sa  på  grund. 
Ska  vi  inte  ut  å  s-a  ett  slag,  det  är  lagom 
vind  till  ~.*  Följande  dag  s-ades  Strind- 
berg. Vi  s-ar  väl  i  morgon  ofta  =  avseglar. 
b)  Fackl.  Jo,  ser  du,  år  1852  s-adejag  styr- 
man med  en  kustskonare,  som  ~  Alb.  Eng- 
ström. Jag  var  fullvuxna  karlen,  hade  s-at 
matros  i  fem,  sex  år  ib.  —  Erik  s-ade  som 
jungman,  men  ~  Sally  Salminen.  C)  Svenska 
Seglarskolan  bildades  dr  1931  ~  för  att  å 
sande  fartyg  verka  för  ungdomens  uppfost- 
ran och  förberedande  utbildning  i  sjöman- 
skap. Snabbs-ande  fartyg,  d)  Och  hade  i  det 
närmaste  samma  s-ade  tid  som  ~  E.  Pallin. 
2)  Träns.  Som  s-ar  djärvt  sin  granna  jakt  ~ 
Paul  Lundh.  S-a  sitt  fartyg  på  grund.  Båten 
hade  byggts  i  Kina  ~  och  sats  den  långa 
vägeti  genom  ~  hem  till  Köpenhamn  Harry 
Blomberg.  Och  s-ade  kryddlaster  till  Röda 
havet  H.  Mörue.  Sa  sommargäster  för  att 
få  en  behövlig  extra  inkomst  'Hasse  Z.'  Va 
tar  ni  för  att  s-a  oss  till  fyren f  II.  Friare 
o.  bildl.  1)  Men  han  sade  i  motvind,  ingen- 
ting ville  lyckas  för  honom.  Sa  i  medvind 
ha  framgång.  S-a  i  en  annans  kölvatten 
följa  tätt  efter  ngn  (o.  ha  skydd  av  hm  1. 
nytta  av  vad  han  gjort).  [Antagligen  kom- 
mer Per  Albin]  i  varje  fall  att  sa  sin  egen 
sjö  (jfr  t.  e.  gå  sin  egen  väg)  Sv.  Dagbl. 
1932.  Sa  under  falsk  flagg  gå  under  falskt 
namn  1.  beteckning,  'inte  ha  rent  mjöl  i 
påsen',  2)  Sa  med  isjakt,  med  skridsko- 
segel. 3)  a)  Dä  fröken  Garrod  majestätiskt 
s-ade  nedför  stora  trappant,  stödd  på  ~  B. 
Ahlgren,  öv.  b)  Lätta  mobi  på  himlen  sa  / 
över  fjärd  och  abborrgrund  Dan.  Fallström. 
S-ande  skyar.  Månen  hade  ~  gått  upp; 
stor  och  högtidlig  sade  den  mellan  molnen 
~  Ackté-Jalander.  En  ensam  fiskmås  s-ar 
med  stora  svep  i  det  blå  ~  Bo  Bergman. 
En  lavskrika  sade  ostadigt  över  vägen,  och 
~  Paul  Lundh.  c)  Det  blåste  sakta,  och 
fallande  körsbärshlom  sade  med  vinden 
genom  trädgården  Ingrid  Rääf,  öv.  B)  Fasta 
ssgr  äro  sammanförda  med  ssgr  med  'segel' 
ovan.  Syn.  färdas  (till  sjöss)  med  segel- 
fartyg, (ibl.  nära:)  kryssa,  lova,  falla,  länsa, 
slöra,  ibl.  singla.  —  Segla  av  ni  m.  fl. 
se  avsegla  ni  osv. 

—  Séglar|e,  -(e)n,  -e.  I.  Enkelt.  1)  Per- 
son. B.) [Acke]  var  en  skicklig  se  ~  och  han 
seglade  gärna  ensam  ~  Rik.  Lindström.  Ty 
de  visste  med  sig,  att  de  var  skrala  se,  och  ~ 
Arv.  Rosén.  S-na  få  båthamn  och  klubbhus 
vid  Graneberg  Upsala  Nya  Tidn.  1933.  Ost- 
kustens '^främste  kapps-e.  Anvisningar  för 
långfärdss-e.  b)  Friare  o.  bildl.  Skridsko- 
åkare och  isjakts-e  R,  Sernander.  Luftse.  — 


1237 


Seglare— Seger 


1238 


Ni  liberala,  /  ni  navigatörer  upp  i  intellek- 
tuella världar,  /  7ii  se  genom  fantasins  höga 
rymder  Öv.  fr.  Edgar  Lee  Masters.  2)  Far- 
tyg. Segelfartygsrederi  med  ett  trettiotal  stora 
se  Arne  Tallberg.  Första  s-en  för  seglatio- 
nen,  danska  skonaren  Hammershus,  ~  an- 
lände ~  Sv.  Dagbl.  1913.  Galeasen  visade 
sig  vara  en  god  s-e  och  ~  Hanna  Rönnberg. 
[Härnösand]  hade  en  gång  haft  s-e  på  Eng- 
land och  Spanien,  men  ~  Tor  Andrse.  Djup- 
vattens-, kust-,  motor-,  stor-;  järn-,  stål-,  trä- 
s-e.  II.  Ssgr.  Ex.:  S-bladet,  organ  för  svensk 
segel-  och  motorbåtssport.  Nästa  års  s-dag 
skall  förläggas  till  Stockholm  (jfr  strax  ne- 
dan s-förbundet)  Sv.  Dagbl.  1919.  Svenska 
S-förbundet,  en  överstyrelse  för  svenska  'er- 
kända segelsällskap' ,  grundades  1905  och  ut- 
övar sin  verksamhet  dels  genom  sin  styrelse, 
dels  genom  årligen  återkommande  s- dag  ar. 
I  s-kretsar.  Det  härliga  slivet  i  ytterskär- 
gården  E.  Pallin.  Scenska  kryssarklubben 
har  s-möte  i  Visby  i  juli  Sv.  Dagbl.  1926. 
Svenska  kryssarklubbens  sskola  å  yachten 
Gatenhielm  ib.  1930.  S-skolans  årsbok  ib. 
1934.  S-vänners  vandringspris  för  22  kvm. 
skärgårds-  och  inomskär skryssare  Upsala  Nya 
Tidn.  1929.  Som  vållat  så  mycket  huvudbry 
inom  s-världen  G.  Gartz.  Syn.  I.  2)  segel- 
fartyg 1.  -båt,  seglande  fartyg.  —  Segla- 
ri'nn|a,  -an,  -or.  Mindre  vanl.  Fru  Magda 
Holm,  den  bekanta  skådespelerskan  och  s-an 
Vecko-Journ.  1928. 

—  Seglation,  -en.  Gärna  fackl.  I.  En- 
kelt. Skutskärs  hamn  har  under  årets  s. 
varit  dåligt  besökt  av  fartyg  Upsala  Nya 
Tidn.  1932.  Här  har  förr  i  tiden  varit  liv- 
lig s.  med  båtar  och  lastpråmar  ända  upp 
från  Siljan  B.  Hesselman.  Samtidigt  med 
att  dess  [Finnbys]  fria  s.  på  alla  värl- 
dens hav  begynte  E.  Lampén.  Så  länge  s-en 
var  öppen  ~  Macfie-Westerlund.  Ängaren 
*  Öland*  börjar  vinters-en  Aftonbladet  1917. 
—  Det  var  på  min  långa  s.  /för  styrmans- 
examen K.  Asplund.  —  Och  s-en  beror  nog 
ofta  mer  av  kuttern  än  av  herrn  vid  rodret 
Rik.  Lindström.  II.  Ssgr.  Ex.:  Man  beta- 
lade sina  böter  för  ssbrott,  och  så  gick  kom- 
mersen fritt  Rich.  Malmberg,  ökat  s-sdjup 
i  Trollhätte  kanal  Sv.  Daghl  ld37.  Förrän 
Hammarbyleden  blir  s-sklar  ib.  1923.  S-sord- 
ning  avskaffad  hos  oss  1860  (o.  ersatt  av 
bestämmelser  i  Tullstadgan,  Lotsförord- 
ningen  o.  Sjölagen).  Ssrätt.  Vänerns  s-ssty- 
relse.  Sssäsongen  på  Härnösandsdistriktet 
avslutad  Sv.  Dagbl.  1924.  Staden  har  under 
s-stiden  daglig  ångbåtsförbindelse  med  Stock- 
holm Nord.  Fam.^  Gotlandsbolagets  s-svinst 
1932  obetydligt  minskad  Sv.  Dagbl.  1933. 
[Dömd]  för  det  han  under  ett  föregående 
ssdr  icke  haft  anställt  behörigt  befäl  på 
[fartyget]  ib.  1931.  Syn.  segling(skonst); 
sjöfart,  skeppsfart,  sjötrafik;  ibl.  seglingstid 
1.  -säsong,  tid  för  sjötransport  (av  varor).  — 


Segla'ts,  -en,  -er  (akut).  1)  Egentl.  Fann 
nu  årstiden  för  sen  för  att  våga  en  s.  på  det 
vilda  havet  Tor  Andr«.  40  dagar  räckte  den 
långa  s-en  till  Medelhavets  inlopp  Mary  Ram- 
sten. Gubbarna,  som  dryftade  utsikterna  för 
årets  s.  och  frakter  Hanna  Rönnberg.  Jag  är 
blott  i  början  av  min  treåriga  s.,  och  jag  måste 
vinna  befordran  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj. 
[ön  Run]  vilken  låg  en  kort  s.  väster  om 
oss  'Pärlfiskaren'.  Och  gjorde  upp  planer 
för  nya  s-er  'Hasse  Z.'  Ute  på  (lust)seg- 
lats.  Höst-,  provseglats.  2)  Friare  o.  bildl. 
a)  Luftseglats.  Skridskoseglats,  b)  Blott  full- 
månen fortsatte  sin  s.  förbi  ökenhimlens 
ljusstarka  stjärnor  Estrid  Ancker,  öv.  Och 
följde  ~  skyarnas  sköna  s.  under  himlen  T. 
Boberg.  C)  Denna  s.,  som  kallas  livet  Rik. 
Lindström,  d)  Vann  gynnare  genom  smi- 
diga umgängesgåvor  och  klok  s.  mellan  parti- 
erna Har.  Hjärne.  Syn.  segling;  segeltur, 
sjöresa;  (ibl.:)  seglation,  kryssning,  navi- 
gering. 

—  Séglersk|a,  -an,  -or.  Mindre  vanl. 
Alice  var  ~  själv  en  passionerad  s-a,  som  ~ 
A.  Kerfve.  —  Segling,  -en,  -ar.  I.  Enkelt. 
1)  Egentl.  Vid  s.  till  havs.  Vid  s.  bidevind. 
S-ens  historia.  Denna  s-ens  tillbakagång  inom 
såväl  handelssjöfart  som  inom  nöjess-en  Fr. 
Ljungström.  Hon  räknade  veckorna  tills  s-en 
skulle  börja  på  nytt  ~  Sally  Salminen.  Lång- 
s-ar till  främmande  hamnar  Dan  Byström. 
Kapp-,  pokal-,  triangel-;  välsegling.  2)  Friare 
o.  bildl.  Luft-;  skridskosegling.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Svenske  lotsen,  ssbeskrivning  över  far- 
vattnen vid  Sverges  kuster.  Båtens  allmänna 
s-segenskaper  A.  Améen.  Samlat  sig  så  myc- 
ken s-serfarenhet  ~  E.  Pallin.  Den  s-sfria 
höjden  [på  jättebron  över  Lilla  Balt]  beräk- 
nas till  33  m.  Upsala  Nya  Tidn.  1933.  Ofta 
företog  han  s-sfärder,  görande  strandhugg 
Vättern  runt  A.  Hallner.  Bedömandet  av 
en  kustkryssares  seglings-  och  manöverför- 
måga Å.  Améen.  [Ångaren]  T>Glara*  åter 
s-sklar  Sv.  Dagbl.  1916.  Som  en  s-skunnig 
läsare  välvilligt  upplyst  om  ib.  1932.  Is-slitte- 
raturen  R.  Thoreeus.  Sedan  ovannämnda 
s-smärken  utlades,  har  F[lintrännan]  blivit 
mycket  trajikerad  Nord.  Fam.*  En  s-snämnd 
[vid  kappseglingarna]  Olympiska  spelen 
1912.  Och  går  nu  här  och  väntar  på  s-sorder 
J.  W.  Nyländer.  Ssregler.  S-steknik.  Kurs 
i  s-steori,  segelbåtens  byggnad  och  ~  Annons, 
Sv.  Dagbl.  1932.  När  s-stiden  var  över  Sally 
Salminen.  Syn.  (ibl.:)  seglats,  seglation, 
navigation,  navigering. 

Segler,  -ern  [1.  åld.  -ren],  -rar.  1)  Egentl. 
S-ern  vid  Narva.  Vinna  en  lätt,  stor,  här- 
lig, lysande,  tvivelaktig,  knapp  s-er.  Ryktena 
om  hans  stora  s-rar  vid  ~.  Du  giver  oss 
s-er  över  våra  ovän^ier  Bibeln.  Avgå  med 
s-er(n).  S-ern  lutade  nu  åt  ~.  Viss,  säker 
om  s-er(n).  S-ern  är  vår  I  S-erns  gudinna. 
Fira  s-ern,  en  s-er.  S-erns  pris.    Vinna  s-er 


1239 


Seger— Segersång 


1240 


I 


och  ära  i  fälttåget  mot  ~.  Vända  sern  i 
nederlag.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Vinna  en 
pyrrhuss-er  'en  sådan  s-er  till  och  jag  är 
förlorad',  h)  Idrotts  rar.  överst  skjuter  Tage 
Eriksson  sitt  sista  ståskott,  som  säkrade  sern 
dt  ~.  Snabba  falls-rar  för  Holger  Persson 
(vid  brottning).  Olympias  rar.  S-ern  i  fäkt- 
ning hembars  av  ~.  Fotbolls-,  tävlingsser. 
c)  Diplomatiska  s-rar.  Dagpolitiska  taktik- 
s-rar Erik  Hedén.  Lättvunna  ords-rar.  Det 
t^ar  icke  s-ern  jag  ville,  det  var  striden! 
Strindberg,  d)  Man  bör  aldrig  misströsta 
om  det  godas  s-er  ~  Hj.  Söderberg.  Att  vi 
själva  hjälpa  det  rätta  till  s-er  Edv.  Wester- 
marck.  Fört  rätten  fram  till  s-er  Bibeln. 
Döden  är  uppslukad  och  s-er  vunnen  ib. 
iSern  har  stannat  pd  lagens  sida.  Dygdens 
s-er  över  lasten.  Trons  s-er.  Tillkämpa  sig 
s-er  över  sina  lidelser,  över  sig  själv.  Vinna 
en  moralisk  s-er  (i  striden  mot  ~9.  Genom 
strid  till  s-er.  Ja,  kanske  hade  han  ändd 
vänt  sina  nederlag  i  s-er  S.  Siwertz.  Syn. 
(mer  1.  mindre  nära:)  viktoria,  triumf,  be- 
segrande, övervinnande,  erövring,  tillkäm- 
pande, överhand,  övertag,  fördel,  framgång, 
vinst. 

— ■  Segerbana.  Som  stoppat  hans  s. 
-bringande.  Sängen  som  en  s.  ->-  makt  J. 
B.  Simonsson.  -bud.  S-en  fr  dn  västfronten. 
-bulletin.  Karl  XILs  s-er  och  ~.  -byte. 
Fördela  st.  Bokskatter,  (tagna  som)  s.  under 
80-driga  kriget.  Sen  till,  att  ingen  f dr  bort- 
föra eder  såsom  ett  s.  ~  Bibeln.  Rika  s-n. 
-dag.  -druck|en;  -enhet.  Och  de  fallnas 
jämmer  dränktes  i  de  s-nas  fröjd  Raf.  Lind- 
qvist, öv.  -dröm.  Alla  s-mar  hade  drömts 
fåfängt  ~  Harry  Blomberg,  -fanfar.  Hans 
jubel  var  som  en  s.  ~.  -fest.  /  Petersburg 
hölls  s.  i  Isakskyrkan,  i  närvaro  av  ~  B. 
Estlander.  -firjande;  -ning.  -fröjd.  Vilket 
ndgot  dämpade  sen.  Syn.  segerglädje  1. 
-jubel  1.  -rus  1.  -yra.  -giv|are;  -erska.  Du 
s-are,  jag  tackar  dig  Runeberg.  —  I  egen- 
skap av  s-erska  betecknades  gudinnan  Athe- 
na  stundom,  som  Athena  Nike  och  ~  Nord. 
Fam.-  -glad.  Gärna  skönl.  Den  s-e  älska- 
ren ^  Öv.  fr.  R.  Lothar.  -glädje.  Och  dd 
ha7i  fick  se  mig,  dolde  han  mycket  illa  sin 
s.  M.  Drangel,  öv.  Rusiqn  av  s.  Syn.  se 
segerfröjd.  -gudinn|a.  Nike,  s-an.  -gång. 
Skr.  Sverqefilmen ,  som  nu,  går  sin  s.  genom 
världen  Sv.  Dagbl.  1931. 

-herr|e.  Std  som  se  pd  slagfältet.  Fanor, 
som  svajade  över  de  stora  s-arnas  huvuden 
Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  -hjälte.  Firas 
som  s.  -huva.  Om  vid  födelsen  fosterhin- 
norna medfölja  fostret,  svepta  om  dess  huvud, 
säges  barnet  födas  med  »s.>,  och  folktron 
döper  det  till  y>söndagsbarnT>.  Min  mor  hade 
eljest  att  berätta,  att  jag  var  söndagsbarn, 
född  med  s.,  och  ~  B.  v.  Beskow,  -hymn. 
Uppstämma  s-er.  -höljla.  Skönl.  Segcrhölj 
vdra  snövita  fanor  I  D.  Fallström.  S-da  åter- 


vände krigarna  efter  att  ~.  -jub|el.  Och 
s-let  ville  icke  ta  slut  ~.  Dd  fienderna  sel 
höja  ~  Ebba  Langenskiöld-Hoffman.  -ko- 
lonn. Sen,  rest  mitt  2}å  torget,  minde  om  ~. 
-krans;  -ad.  Fd  fläta  sen  om  sin  tin- 
ning. För  att  vinna  en  förgänglig  s.  Bibeln. 
Att  när  en  gäng  sitt  mdl  han  ndr,  /  av 
Jesu  hand  sin  s.  han  får  Ludv.  Holmes. 
Slaget  vid  Jutas,  ^pärlan  i  Döbelns  s.»  — 
En  båge  han  i  handen  bär  /  och  sad  är 
Olle  Arbman.  -krona.  Jfr  föreg.  Han  er 
andes  törst  vill  släcka,  /  livets  s.  räcka  Rob. 
Montgomery-Cederhielm.  -krön|a.  Skr. 
Soyn  s-tes  i  kampen  Emil  Zilliacus.  Med  lätta, 
spänstiga  steg  gick  han  stigen  fram,  och 
hdllningen  var  en  st  kämpes  S.  A.  Duse. 
-känsla.  Skr.  Fylldes  han  av  stolt  s.  H. 
Gummerus. 

-leende.  Ett  s.  flög  över  seminaristens 
drag  Fröding.  -lopp.  Gustav  Adolfs  s. 
skildras  i  målande  rader:  ~  Hj.  Alving. 
Utan  att  kunna  hejda  hans  s.  snabba  seger- 
tåg. -lyck|a.  S-an  följer  Perdikkas  genom  ~ 
Fr.  Böök.  Uttalar  sin  ljusa  och  fasta  för- 
tröstan till  konungens  s-a  ib.  -lön.  Låten 
icke  sen  tagas  ifrån  eder  Bibeln.  Vinna 
s-en.  S-en  var  blott  en  krans  av  vild  oliv  ~ 
E.  Hedén.  Syn.  segerpris,  segerpalm.  -min. 
Med  s.  -monument  segerstod.  -palm.  Jfr 
följ.  Räcka  ngn  s-en.  Ha  erövrat,  hemförts-en 
i  tävlingen  om  ~.  Syn.  jfr  segerlön,  -pris. 
Ifall  där  skulle  flnnas  någon  kämpe,  som  ville 
vinna  set  Ryska  folksagor.  Syn.  jfr  seger- 
lön, -rik.  1)  Mannerheims  sa  krigare.  S-a 
härförare.  Ifall  Ryssland  vid  krigsslutet 
stod  st  B.  Estlander.  Att  föra  kriget  till 
ett  s-t  slut.  Kampen  för  friheten  är  7iu  st 
ändad.  2)  Friare  o.  bildl.  Djurgården  s.  i 
semifinalen.  Stockholmspointrarna  voro  sa 
i  Skåne  Sv.  Dagbl.  1926.  —  Hur  sanningen 
s.  skrider  fram  över  all  mänsklig  ynkedom 
och  ~.  Som  s-t  bestått  i  den  ej  mindre  härda 
kampen  att  uppehdlla  livet.  —  Saknade  för- 
mäga  att  s-t  gendriva  en  sä  gammal  de- 
battör. —  [Dessa  västblusar  ha]  en  s.  medtäv- 
lare i  drels  enkla  och  korrekta  skjortblus  Sv. 
Dagbl.  1918.  Syn.  som  vunnit  många  segrar, 
segersal!,  segerkrönt,  segrande,  segervan. 
-rop.  -rus;  -ig.  Vakna  ur  sitt  s.  I  sitt  s. 
märkte  de  icke,  huru  -n-.  —  Dd  tyskarna 
s-iga  anlände  till  staden  ~  E.  Diktonius. 
De  genom,  valutgången  s-iga  kommunisterna 
Nya  Dagl.  Alleh.  1932.  -rykte.  Kringfly- 
gande 8-n,  dem  de  ej  vågade  tro  ~. 

-salut.  Ingen  svensk  s.  hade  pd  länge 
ljudit  från  Viborgs  vallar  O.  Hj.  Granfelt. 
-stod  segermonument,  -stolt;  -het.  Medan 
trikoloren  smällde  s.  från  fartyg  och  ~  Harry 
Blomberg.  En  dag  kom  Erik  hem  helt  s.  och 
förklarade  att  han  tagit  hyra  Sally  Salminen. 
Med  s.  min.  -sång.  Dehoras  och  Baraks 
s.  Bibeln.  Sjöngo  ser  till  krigets  gudar  ¥>. 
Mörner.  Om  tillintetgörande  av  en  hjälplös 


1241 


Segersång — Segna^ 


1242 


fiende  i  fredstid  kan  kallas  en  triumf,  dd 
voro  deras  s-er  berättigade  Öv.  fr.  Henry 
Nevinson.  Syn.  ibl.  tedeiim,  segerhymn, 
lovsång  över  seger.  -säll.  Meståld.  Konung 
Erik  S.  Vår  furste  en  s.  levnad  md  få! 
Alfr.  Jensen.  —  Ciirlsson  har  fått  beröm 
och  är  s.  Strindberg.  Syn.  segerrik,  seger- 
krönt;  segerglad,  segerstolt,  triumferande. 
-tecken.  Slitna  fanor,  s.  ~.  Medvetandet 
att  bära  dagens  s.,  den  inta  mössan,  pd  huvu- 
det N.  P.  Ödman.  Syn.  (seger)trofé.  -ton. 
Den  glada  sen  i  striden  är  ett  konstitutivt 
drag  i  Frälsningsarmén  N.  Söderblom,  -tro. 
Skr.  Därtill  skulle  ju  krävts  vilja  och  s., 
men  ~  Erik  Hedén,  -trofé.  Pojken  högg 
huvudet  av  draken  och  bar  det  hem  till  slottet 
som  s.  Syn.  segertecken;  ibl.  segerbyte. 
-tåg.  Gud  ~  för  oss  fram  i  s.  Bibeln. 
Tsarismens  s.  ->-  nalkades  nu  sin  slutgräns 
B.  Estlander.  Darwinismen  och  utvecklings- 
läran, som  nu  gjorde  sitt  s.  gerwm  världen 
ib.  Massans  upijmarsch  ~  är  råhetejis  s. 
Ricli.  Malmberg.  Oljebränslets  snabba  s.  [vid 
sjöfarten]  Nord.  Fam.'^  Den  svenska  slöjden 
går  sitt  s.  genom  hela  Indien  Sv.  Dagbl. 
1933.     Syn.  triumftåg,  eegergång. 

-utsikt.  Mest  i  plur.  De  bada  makt- 
gruppernas ser  A.  Örne.  —  S-erna  för  de 
olika  hästarna  C.  G.  Laurin.  -vagn.  Mindre 
van),  för  'triumfvagn',  -van;  -d.  Den  se 
Tilly  O.  Sjögren.  I  spetsen  för  sina  sa 
skaror.  —  Hans  s-da  svärd  /  vid  sidan  hänger 
fritt  J.  W.  Sprengtporten.  -vilja.  Skr.  Djärv 
och  oförvägen,  f glid  av  rättfärdighetsfro  och 
s.  Signe  Engström.  Obruten  s.  -vinn|are; 
-erska;  [-ing].  Såren  i  turneringen  fick  sin 
belöning  ur  drottningens  hand.  Vana  s-are. 
Vem  som  blev  sare  [skogsrået  eller  sjörået]. 
—  Serskor  blevo  detta  år:  i  simhopp  ~. 
-viss;  -het.  <S.,  trotsig  stod  han  där  och  ~. 
Hans  rörelser  är  sömngångaraktigt  säkra, 
lugna,  sa  Bertel  Kihlman.  Ett  st  leende. 
Med  så  st  hopp  Ruben  Berg.  -yr;  -a;  -sel 
(kort  y).  1)  Där  hans  sa  soldater  snart 
ställde  gevären  ifrån  sig  och  ~  Fr.  G.  Bengts- 
son. 2)  Drypande  av  blod  och  tjutande  i  sa 
Gösta  Olzon,  öv.  Och  ryssarna  märkte  i 
s-an  inte,  hur '^  Öv.  fr.  'Essad  Bey'.  3)  Inför 
allt  detta  grepos  även  de  mest  förståndiga 
av  s-el,  och  ~  I.  Ljungquist. 

—  Ségr|aS  ade.  1)  Egentl.  S-a  genom 
sin  övermakt,  genom  fiendens  uthungring. 
Viljan  nit  s-a  och  tron  på  en  rättfärdig  sak. 
I  detta  tecken  skall  du  s-a.  De  s  ande  stor- 
makterna. Sa  i  en  drabbning,  över  sina 
fiender.  2)  Friare  o.  bildl.  a)  Idrotts,  o.  d. 
Sa  på  poäng  t.  e.  i  boxning.  Uppsalakam- 
raterna s-ade  (mot  '^)  med  4:0  (i  fotboll). 
S-a  i  en  tävling,  b)  Sa  i  en  omröstning. 
Ja-rösterna  sade.  Vilket  parti  som  än  kom- 
mer att  s-a  (i  slutloppet).  Ansluter  sig  gärna 
till  den  åsikt,  som  synes  bli  den  s-ande. 
c)  Väl  säger  man  ofta  ~  att  det  rätta  dock 


slutligen  s-rar,  men  den  trösten  är  klen,  ty 
den  är  icke  sann  Edv.  Westermarck.  Sa 
över  alla  länder.  Men  Jiennes  starka  fysik 
sade  slutligen  över  sjukdomen.  S-a  över  sig 
själv.  Misten  försvinner  efter  hand,  och  solen 
börjar  s-a  Adil  Bergström.  Nu  kommer  den 
s-ande  våren  ~  G.  Fiensburg.  Syn.  vinna 
seger,  bli  den  segrande  1.  vinnande,  stå  som 
segrare,  hembära  seger(n),  'behålla  fältet'; 
ibl.  skörda  1.  vinna  1.  skära  lagrar;  vinna 
(överhand);  besegra,  'slå',  kuva,  betvinga, 
få  makt  1.  bukt  med,  'tvinga  på  knä'. 

—  Ségrar|e,  -(e)n,  -e; -klass  m.  fl.; -i'nnia 
(■an,  -or);  [segrersk|a,  -an,  -or].  Egentl., 
friare  o.  bildl.  I.  Enkelt.  1)  Drog  ut  så- 
som s-e  Bibeln.  Och  måste  erlägga  tribut 
till  en  ständigt  pockande  se  Har.  Hjärne. 
Men  en  ämm  större  källa  till  förbittring 
var  den  grymma  freden,  hämndlystnadens 
och  obetänksamhetens  fred  —  snäs  hejdlösa 
orgie  i  Versailles  Öv.  fr.  H.  Nevinson.  S-nas 
kamp)  om  bytet.  Stå  som  se  på  slagfältet. 
Med  s-ens  rätt.  S-en  vid  Maratoyi.  I  krig 
lida  alla  jiederlag,  även  s-en.  2)  Zander, 
s-en  på  1,500  och  5,000  [m] ,  bryter  mål- 
snöret. II.  Ssgr.  Ex.:  Att  mina  tmghästnr 
verkligen  kommer  upyp  i  s-klassen  Öv.  fr. 
Alex.  Michailovitj.  S -mentaliteten.  Ha7i 
kände  sig  glatt  upprörd  och  i  s-stämning 
Irja  Browallius.  III.  Avledningar.  1)  /  en- 
kelspel för  damer  är  fru  S.  Fick  självskriven 
s-inna  (i  tennis)  Sv.  Dagbl.  1915.  Greta 
Molander,  nattorienteringens  sinna  ih.  1933. 
Fjolår  SS- innan  i  raka  hopp.  2)  Hilde  Schra- 
der,  den  tyska  Olympiasegrerskan  på  400 
meter  bröstsim  Sv.  Dagbl.  1928.  Syn.  seger- 
vinnare 1.  -vinnerska,  segerherre,  ibl.  seger- 
hjälte; (ibl.:)  besegrare,  betvingare. 

Segla  m.  fl.  se  under  segel. 

Segme'nt  (-änt);  -et,  =  1.  -er.  I.  Geom. 
Cirkeldel  innesluten  av  en  cirkelbåge  o.  en 
rät  linje  som  skär  denna.  1)  Cirkelsegment. 
2)  Ssgr.  Ex.:  S  båge  byggn.  Valvet  är  rund- 
bågigt,  spetsbågigt  eller  s-format  Nord.  Fara.'- 
Krönt  fönstren  med  omväxlande  triangulära 
och  s-formiga  frontoner  ~  Ake  Stavenow. 
II.  Zool.  Led  av  vissa  djur  t.  e.  leddjur, 
ringmaskar,  binnikemaskar. 

Segna*  (-g-)  se  under  seg. 

Se'gn|a-  1.  Si'gn|a'  (båda  mest  -ngn-); 
-ade.  Ofta  i  lösbar  ssg  med  ned  1.  ner. 
1)  Ex.  med  e-form.  Då  gav  jätten  honom 
ett  slag  med  sin  väldiga  hand,  så  att  han 
segnade  till  jorden  E.  Grip.  Han  sköt  ett 
skott  —  /  och  falken  från  rymden  s-ar  Th. 
Renvall.  Och  stängeln  s-ar  till  marken  B. 
Lidforss.  Sa  på  knä.  Och  därpå  kom  en 
knall,  så  Lillkon  s-ade  på  frambenen  S. 
Dahllöf.  2)  Ex.  med  iform.  Och  han  sig- 
nade död  till  jorden  H.  Hofberg.  Syn.  digna 
(ner),  sjunka  på  knä  1.  till  marken,  van- 
mäktig I.  skrämd  falla  1.  sjunka  ihop,  jfr 
benen  vika  sig  (under). 


1243 


Segra*— Sekel 


1244 


Segra*  se  under  seger. 

Ségrla'^,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar;  -sugn). 
Tekn.  Träns.  o.  intr.  Utsmälta  en  metall 
ur  sin  malm  gm  'segring';  framställa  ren 
metall  ur  råmetall  gm  viss  raffinering;  (om 
legeringar:)  vid  stelning  urskilja  legerings- 
ämnen så  att  dessa  bli  ojämnt  fördelade  i 
godset.  Vid  gjutning  hava  samtliga  bronser 
stor  benägenhet  att  ts-aT>,  d.v.s.  aff~Nord. 
Fam.^ 

Sei-  se  i  allm.  sej-. 

Seigneur  (senjör);  -(e)n,  -er;  -(s)mässig 
m.  fl.  Jfr  grandseigneur.  Det  s-smässiga 
liv,  som  där  föres  ~  And.  Ramsay.  Syn. 
förnäm  herre. 

Seismisk  (sej-);  -t.  Liksom  de  följ.  fackl. 
Jordbävnings-,  jordskalvs-.  Att  det  råder 
en  växling  mellan  tider  med  svag  och  stark 
s.  verksamhet  Tidn.  Upsala  1931.  R.  Ejellén, 
Sveriges  jordskalv,  Försök  till  en  s.  lands- 
geografi, Gbg  1910.  S-a  oroscentra.  —  Seis- 
mograf, -en,  -er; -isk  (-t).  Instrument  som 
anger  jordbävningar,  jordskalvsmätare.  Ob- 
servatoriet  i  Abisko  får  ~  en  vertikalseis- 
mograf, som  möjliggör  direkt  lokalisering  av 
jordskalv  Sv.  Dagbl.  1920.  —  Seismolög 
(-åg);  -en,  -er;  -I (-en  1.  -n;  =  jordskalvslära); 
-isk  (-t).  Jordbävningsexpert.  Varningar 
av  Japans  främste  s.  Sv.  Dagbl.  1923. 

Se'j*  (säj);  -en,  -ar;  -art;  -stim.  Se  gråsej. 
De  till  kroppsformen  vackraste  av  våra 
torskfiskar  äro  s-arne  G.  Kolthoff.  Dessa 
stora  s-stim  i  vattenbrynet  ib. 

Se'j'^  se  sig. 

Sejd  (sä-);  -en;  -karl  m.  fl.;  -|a  (-ade,  [-as]; 
-are).  Fornnordisk  trolldom.  I.  Enkelt.  8., 
som  antfingen]  kunde  avse  utforskande  av 
framtiden  el[ler]  i  förgörande  syfte  vara 
riktad  mot  enskilda  personer,  betraktades 
SS.  en  för  män  neslig  och  opassande  syssel- 
sättning Dag  Strömbäck.  De  kommo  till 
Hruts  gärd  och  anställde  där  en  stor  s.  Hj. 
Alving,  öv.  De,  för  vilka  s-en  utfördes  R. 
Höckert.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ty  du  var  icke  en 
människa  —  /du  var  en  grå  s-karl  /  med 
g^dt  brinnande  ögon  O.  Borgvall.  S-konu  eller 
s-kvinna.  S-män.  Mäktig  må  den  vara,  som 
mäktar  med  kraftigare  sord  E.  Knape.  N^är 
s-sången  började  ~  Hj.  Alving,  öv.  Sstav. 
Att  valan  ritenligt  satt  för  sig  själv  på 
s-ställningen  ~  R.  Höckert.  III.  Avledning. 
När  Oden  kom,  var  hon  alltså  sysselsatt  med 
att  sa  ib.  Oss  lärde  han  sa  och  trolla  och 
mana  ~  Ad.  Johansson.  —  Och  alla  voro 
de  mycket  trollkunniga  och  stora  s-are  Hj. 
Alving,  öv.  I  de  karelska  urmarkerna,  där 
korsfanan  fladdrar  över  s-are  och  trollmän 
och  ~  V.  v.  Heidenstam.  Syn.  (sa:)  öva 
sejd,  trolla. 

Sejd|el  (sä-;  mest  akut);  -eln,  -lar;  -ellock. 
Tömma  en  s-el  öl.  Stånkor  och  s-lar  fylldes 
oupphörligt  med  skummande  hier  S.Arse- 
nius.   För  att  få  oss  vår  morgons-el  Öv.  fr. 


'Erwin  Rosen'.  Bi(e)r-,  öls-el.  Syn.  ölmugg 
med  (vanl.  fällbart  lock  o.)  handtag. 

Sejm  (sä-);  -en;  -sammanträde;  -upplös- 
ning m.  fl.  Polska  riksdagen  o.  (från  1921) 
dess  andra  kammare  (k  senaten).  Den  ny- 
valda s-ens  första  sammanträde.  S-ledamoten 
professor  Stronski  Göteb.  Handelstidn.  1926. 
Efter  s-marskalken  Batays  återkomst  till 
Warschau  ib. 

Sejnfall  (sä-);  -sblock.  Sjöv.  Flagglina. 
De  allra  flesta  flaggsignalerna  avges  emel- 
lertid med  2  eller  3  signaltecken,  hissade 
(>över  varandra'^)  på  samma  s.  Nord.  Fam.^ 

Sejour  (-sjtlr);  -(e)n,  -er.  Vänta  sig  en 
angenäm  (sommar) sejour  på  västkusten  i  säll- 
skap med  ~.  /  Göteborg,  där  truppen  just 
avslutat  en  mer  än  halvårig  s.  Syn.  vistel- 
8e(tid),  uppehåll,  vistande;  verksamhetspe- 
riod, ibl.  (bad)säsong. 

Sejs|a  (sä-);  -ade,  -as;  -ning  (-en,  -ar). 
Sjöv.  Med  lina  1.  garn  hopfästa  två  intill 
varandra  lagda  tåg,  surra  tåg  tillsammans 
så  att  de  ej  förskjuta  sig.  Bärgades  seglen 
med  hast  och  belades  och  sades  godset  Ernst 
Lundström.  —  Sejsing,  -en,  -ar.  Sjöv.  Kort 
tåg  av  kabelgarn  till  revning  1.  beslag.  Så 
småningom  får  han  hem  duken,  och  med 
snabba,  vana  grejyp  rullar  han  in  den  och 
surrar  den  med  s-arna  Arthur  J.  Jacobsson, 
Hala  i  beslags-en  E.  Hornborg.  Seglen  levde, 
revsarna piskade  duken  och  bommen  slängde 
G.  Kåhre. 

Sejt|e  (sä-);  -en,  -ar.  Lapsk  (av)gudabild 
(av  sten  1.  trä).  Men  långt  borta  i  fjällen 
finnas  grottor  i  bergväggarna  med  vitnade 
renben  och  aska  efter  offereldar,  och  där  stå 
sarna  Harry  Blomberg. 

Seka'nt,  -en,  -er.  Mat.  Rät  linje  som 
i  två  1.  flere  punkter  skär  en  kroklinje.  — 
Sekator,  -en  [1.  -n],  -er.  (Mindre)  trädgårds- 
sax (för  klippning  för  hand  av  kvistar), 
kvistsax.  Yxati,  sågen  och  s-en  äro  vapen 
i  parkägarens  hand,  som  ~  R.  Sernander. 

Sék|él  (akut)l;  -let,  -el  1.  -ler  (akut);  best. 
plur.  -len  1.  -lerna.  1)  Exakt.  I  slutet  av 
adertonde  och  början  av  nittonde  s-let  1700- 
o.  1800-talen.  Vid  detta  s-els  början.  Tidigt 
en  januarimorgon  för  rätt  länge  sedan  — 
medan  slet  ännu  var  ganska  ungt,  som  det 
heter  ~  T.  Boberg.  I  slets  (morgon)gry- 
ning.  Först  i  slets  afton  C.  Forsstrand. 
Att  katolska  kyrkan  ännu  en  gäng  som  un- 
der det  mörka  s-let  [900-talet]  får  en  påvinna 
i  stället  för  en  påve  Sv.  Dagbl.  1922.  I  tolv 
sler,  alltifrån  införandet  av  buddismen  ~, 
voro  japanerna  vegetarianer  Ingrid  Rääf,  öv. 
Halv-,  kvart(s')sekel.  2)  Friare.  Fyra  må- 
nader, vilka  tycktes  mig  lika  långa  som  fyra 
sel  ~.  I  öknen  ligga  /  begravda  städer,  /  och 
s-el  sova,  /  där  nuet  träder  Bo  Bergman. 
Detta  '^  Halv- Asien,  som  i  s-ler  levat  sitt  eget 
dolda  liv  Öv.  fr.  K.  Franzos.  Vårda  s-ler- 
nas  arv.   Tycktes  förstenade  sedan  sler  och 


1245 


Sekel — Sekretariat 


1246 


åter  s-ler  O.  Enckell.  Jättestammar,  som 
trotsat  s-ler(s  anlopp).  Medan  slen  trögt 
och  tungsamt  skridit  Fröding.  Är  du  i  s-lers 
s-ler  likväl  min  Stagnelius.  Syn.  1)  århun- 
drade ;  2)(ibl.  nära:)  eviga  tider,  (en)  evighet. 

—  Sekeldag.  Till  Talis  Qualis  på  s-en 
[av  hans  födelse],  den  16  jan.  1918.  -gaill|- 
mal.  Oftast  friare.  S-la  träd,  nej,  kanske 
icke  så  gamla,  men  ändå  väldiga  ~  V.  Lang- 
let.  Lysimaehia  nummalaria  är  nu  en  av 
nordöstra  Mälarens  allmännaste  strandväx- 
ter, men  föga  mer  än  s-mal  Stockholms- 
traktens växter  (1937).  I  den  s-la  parken. 
Brandgavlarnas  putsytor  voro  svarta  av  s  mal 
smuts  V.  Granfelt.  Fästningen  i  Dublin, 
denna  symbol  för  smalt  förtryck  Öv.  fr.  H. 
Nevinson.  Syn.  hundraårig,  hundraårs-; 
urgammal,  uråldrig,  -gryning.  Skönl.  Isen. 
-gumma.  Sekelgamt)ia:  Änkan  Maja  Stina 
Larsson  i  Grolanda  fyller  10  mars  100  år  No- 
tis 1931.  Avliden  s.  ~  nära  102  år  gammal 
Tidn.  Qpsala,  1927.  -jubiljera;  -eum.  övre 
Norrlands  äldsta  firma  s-erar  Sv.  Dagbl. 
1924.  —  Älb.  Bonniers  s-eum,  30  okt.  1937. 
-lång,  -t.  Säll.  exakt.  Itislumrad  i  s.  sömn 
Artur  Möller.  En  nära  nog  s.  glömska  W. 
Söderhjelm.  Som  fått  åtnjuta  en  s.  fred. 
Minuten  tycktes  mig  s.  Syn.  se  sekelgam- 
mal, -minne.  Detta  s.,  som  därjämte  sam- 
manfaller med  hundraårsminnet  av  litogra- 
fiens uppfinnares  död  ~  Holger  Nohrström. 
-skifte.  Joh.  Mortensen,  Från  Röda  riim- 
met  till  s-t.  Kring,  vid  st.  Känd  av  var 
och  en  från  s-ts  Stockholm  E.  Wästberg.  — 
Från  s-sdagar.  -slut;  -(8)8tämning  m.  fl.; 
-saktig;  -styp  m.  fl.  Vid  set.  Den  allmänna 
stämningen  under  Markus  Äurelius  tid  mot- 
svarar stämningen  under  vårt  s.  Öv.  fr.  D. 
Meresjkovski.  S-ets  sönderrefiekterade  söner 
och  döttrar  'Mari  Mihi'.  Mot  slutet  av  1800- 
talet  behärskades  den  litterära  mänskligheten 
av  en  s-stämning,  den  kände  sig  gammal  och 
trött  Erik  Hedén.  'Kalle  P.',  den  bekante 
s-stypen  (fin-de-sieclesnobben) .  -sömn.  Fär- 
gerna, som  aldrig  blekna,  och  det  mäktiga  i 
formen,  som  vi  sökte  väcka  ur  dess  s.  Alb. 
Engström.  Syn.  'törnrosasömn'.  -ålder, 
-år;  -ig  (-t);  -ing  (-en,  -ar).  Man  närmade 
sig  s-etför  den  stora  revolutionen,  och  ~  Per 
Hallström.  —  En  nära  s-ig  jorddrott  avli- 
den Tidn.  Upsala  1915.  —  Hädangången 
s-ing  ib.  1924.  -ärvd.  Som  offrade  sina  s-a 
förmåner  E.  Nyström.  Med  den  s-a  och 
orubbliga  visshetens  rätt  Ax.  Ahlman.  — 
Sekularfest  m.  fl.  ee  d.  o. 

Sekin,  -en,  -er.  Ibl.  ännu  stavat  'zekin'. 
1)  Äldre  italienskt  (venetianskt)  guldmynt 
använt  i  hela  Orienten  tills  det  avlöstes 
av  den  holländska  dukaten.  2)  Friare,  ofta 
ngt  värd.  Giv  hit  ert  guld,  vareviga  s.  S. 
Siwertz.  Utan  s-er  går  det  inte  i  Hotell- 
alperna  ib.  Hon  har  ser  i  mängd  ~  Öv. 
fr.  Thackeray.   Satsa  dina  s-er  och  träd  in 


på  festplatsen  ~  Sv.  Dagbl.  1919.  Oscar 
Dickson  ~  hade  släppt  till  serna  A.  Klin- 
ckowström.  Syn.  1)  ibl.  dukat;  2)  krona, 
riksdaler;  (s-er:)  pluringar,  'multum',  kovan, 
schaber,  pengar  (i  mängd  1.  som  gräs). 

Seko'nd(-ångd); -en, -er.  Sjöv.  Chefens 
närmaste  man  på  större  örlogsfartyg.  Kom- 
mendörkapten af  Sillen  var  chef  pä  korvet- 
ten, och  Wilhelm  Hamilton  var  s.  Fr.  Adel- 
borg. 

Sekret',  -et,  =  [1.  -er] ;  -bildande.  Naturv., 
läk.  o.  d.  Avsöndrad  vätska,  avsöndring. 
Som  s.  uppträda  t.  e.  harts,  gummi,  eterisk 
olja  hos  växter  eller  produkter  avsöndrade  av 
körtlar  och  särskilt  då  produkter,  vilka  i  krop- 
pen fylla  viss  funktion.  Bildandet  av  (ett) 
s.  såsom  tårar,  spott,  magsaff,  galla,  urin, 
svett,  mjölk.  S-bildande  organ.  —  Sekre- 
tion, -en,  -er;  -sorgan.  Abstr.  o.  konkr. 
1)  Jfr  föreg.  Körtelavsöndring.  Vissa  kört- 
lar sakna  utförsgång  och  avlämna  sitt  sekret 
genom  'inre  s.'  —  Den  aromatiska  olja,  som 
s-en  innehåller.  —  S-sorgan  hos  växter  som 
t.  e.  honungskörtlar  och  glandier.  2)  Geol. 
Mineralavsättning  som  mer  1.  mindre  fyller 
ett  hålrum  i  en  bergart.  Kristaller  i  en  s. 
ha  sina  spetsar  riktade  inåt.  —  Sekretö- 
risk,  -t.     Sekretions-.    Inres-a  processer. 

Sekret^,  -et,  =  [1.  -er],  Alla  högsta  dom- 
stolens  och  regeringsrättens  beslut  utfärdas 
i  konungens  namn  och  med  dess  höga  under- 
skrift eller  under  dess  s.  Regeringsformen. 
Blir  till  djupa  statshemligheter  och  förses 
med  sju  s.  Syn.  (mindre)  sigill,  försegling, 
insegel.  —  Sekret^,  =.  Expeditionen  var 
så  s.,  att  inte  ens  en  kusk  skulle  få  följa 
med  B.  Gripenberg.  I  s.  brev  till  ^  höga 
vederbörande  'Svinhufvud  i  Sibirien'.  S-a 
utskottet,  svenska  riksdagens  äldsta  och  histo- 
riskt viktigaste  utskott,  i  verksamhet  1627  — 
1772,  har  i  viss  mån  efterträtis  av  'hemliga 
utskottet'.  Syn.  hemlig.  —  Sekrete'ss 
(-äss);  -en.  Förhandlingarna  omsveptes  av 
den  djupaste  s.  ~  B.  Estlander.  Detta  skedde 
muntligen  och  utan  protokoll,  ett  beslut  av 
yttersta  s.  ~  ib.  Bryta  s-en.  Att  ansvaret 
för  s-ens  bevarande  åvilar  vederbörande  ör- 
kivvår dar e  J 08.  Sånåström.  Fordrar '^s.  rö- 
rande lämnade  deklarationsuppgifter.  Be- 
lägga med  s.  Man  börjar  alltså  äntligen 
släppa  ef  ter  på  s-en  om  den  nya  Ford,  som  ~ 
Sv.  Motortidning  1927.  Syn.  hemlighets- 
fullhet, hemlig  karaktär;  hemlighållande, 
hemligstämplande  1.  -stämpel,  ibl.  tystnads- 
plikt. 

Sekretariat,  -et,  =  [1.  -er];  -sbeställning 
m.  fl.  Sekreterarsyssla  1.  -göromål;  området 
för  en  sekreterares  verksamhet;  avdelning 
(vid  kongresser,  möten,  sammanslutningar, 
stiftelser,  företag,  verk)  som  omhänderhar 
det  skriftliga  arbetet  (korrespondens,  regi- 
strering, protokollföring);  sekreterare  o.  hans 
arbetsstab,  samling  sekreterare,  ibl.  kansli. 


1247 


Sekretariat —  Sekterism 


1248 


Söka  ett  s.  Sköta  sitt  s.  oklanderligt.  Aji- 
ställd  vid  s-et.  Med  ett  s.  till  samtliya  för- 
likningsmäns förfogande  Sv.  Dagbl.  192(J. 
Tävlingss-et  är  uppdelat  på  tvemie  avdel- 
ningar Olympiska  spelen  1912.  —  Två  väl- 
diga s-sbyggnader  [i  Delhi],  i  vilka  redan 
flera  av  de  viktigaste  ämbetsverken,  äro  in- 
hysta B.  Gripenberg,  öv.  —  Sekretérar|e, 
-{e]n,  -e.  Förr  ofta  förkortat  'sekter'.  1)  Per- 
son, som  har  att  uppsätta  1.  nedskriva  sin 
principals  brev,  skrifter  m.  m.  1.  att  föra 
protokoll  o.  uppsätta  handlingar  vid  möten, 
sammanträden,  förhandlingar  o.  d.  Stats- 
ministerns  (privat)s-e.  Då  ärkebiskopen  höll 
sig  med  två  manliga  och  en  kvinnlig  s-e. 
Biträdande  se.  Vara,  tjänstgöra  som  (hand)- 
s-e  dt  ngn.  Du  får  skaffa  dej  en  se  (för 
din  korrespondens).  Föreningen  har  anställt 
en  förste  och  en  andre  se.  2)  Ofta  titel  för  en 
hel  del  tjänstemän  i  offentlig  1.  enskild  tjänst. 
Ofta  som  sista  ssgsled  1.  med  visst  före- 
gående attribut.  Chefse  för  Frälsnings- 
armén i  Sverge  (1928).  Domsaqosna  önska 
löneförbättring  Sv.  Dag})l.  1935.  Socialde- 
mokratiska partikongressens  generalse  1920. 
Partisen  Gustav  Möller.  Missionsstyrelsens 
reses-e.  Resesen  för  Linköpings  stifts  ung- 
domsförbund fröken  Vera  Hultén  ldl8.  Sven- 
ska Akademiens  ständige  s-e.  Akademi-,  byrå-, 
expeditions-,  finans-,  kabinetts- ,  kanslers-, 
kansli-,  lands-,  legations-,  magistrats-,  polis-, 
protokolls-,  revisions-,  statss-e.  Syn.  (ibl.:) 
skrivare,  uppsättare  av  handlingar,  proto- 
kollförare. —  Sekreterarbefattning.  In- 
nan han  änyiu  tillträtt  sin  s.  (vid  ~).  -fågel. 
Gypogeranius  serpentarius.  S-n,  en  afri- 
kansk rovfågel  med  smärt  krojjpsbyggnad, 
mycket  höga  ben  och  lång  stjärt,  sägs  ha 
fått  sitt  namn  därav,  att  fjädertofsen  på 
huvudet  skulle  erinra  om  äldre  tiders  skri- 
vare med  gåspennan  bakom  örat.  -post.  S  en 
liknade  närmast  en  skensyssla  ~  K.  G.  Ossi- 
annilsson.  -regemente.  Skrivarvälde.  Ett 
återuppspirande  s.  under  Karl  IX:s  sista 
tid  N.  Eden.  -själ.  Som  någon  förtänksam 
s.  på  förhand  iordningställt  Öv .  fr.  G.  Papini. 
-Skap,  -et.  Under  sets  ~  vedermödor  A. 
Nordfelt.  -sysslja.  [Konstakademien]  från- 
tog honom  [Floding]  sn  samt'^  Nord.  Fam.* 
—  Sekretérerskla,  -an,  -or.  Oftare  '(kvinn- 
lig) sekreterare'.  Som  varit  häradshövding 
Warmarks  pri  väts  a  Sv.  Dagbl.  1926. 

—  Sekretär,  -(e)n,  -er;  -klaff  m.  fl.  S. 
med  nedfällbar ,  sned  klaff  för  skrivning  och 
en  mängd  smålådor  för  brev,  papper  etc. 
TystI  Mamma  sitter  vid  sin  s.,  /  och  Tore 
vet,  att  där  vill  hon  ej  störas  G.  Ullman. 
Alb.  Hansson,  Ur  romantikens  ser,  Sthlm 
1930.  Genom  att  sälja  Haupts-en  R.  Gelm.  — 
Så  fog  hon  fram  nåqonting  ur  en  av  s-lådorna 
~Hj.  Lundgren.  Syn.  skrivbyrå  (med  klaff). 

Sekretess  se  under  sekret^  Sekretion 
m.  fl.  se  under  sekret'. 


Sekt*  (sä-);  -en,  -er.  Gammalt  namn  på 
starkt  sött  vin  (särsk.  muskatviner  från 
Spanien  o.  Madeira);  i  Tyskland  =  musse- 
rande  vitt  vin,  inhemsk  champagne.  Jag 
är  kung  Johan  xitan  land  — ,  /  traktör,  låt 
s  en  flöda!  Hj.  Procopé. 

Sekt'^  (sä-);  -en,  -er  (grav).  1)  Egentl. 
Religiösa,  2)ietistiska  ser.  Ser  flnnas  i  sä 
gott  som  alla  religioner.  Statskyrkan  och 
s-erna.  Pingstvännernas  «.,  där  även  före- 
kommer helbrägdagörelse  och  tungomålsta- 
lande.  Baptist  ~  anhängare  av  ett  i  början 
av  1600  talet  i  Holland  bildad  protestantisk 
s.  som  ~  SAOB.  'De7i  katolsk-apostoliska 
kyrkan'  vill  ej  anses  som  en  s.,  utan  gör 
anspråk  på  att  vara  allomfattande  ('katolsk'). 
Erik  Janssons-sekten.  Herrnhutarna  eller 
Brödraförsamlingen,  de  Evangeliska  bröder- 
nas  s.  Skiljer  sig  från  alla  andra  dervisch- 
s-er  såtillvida  som  ~  Öv.  fr.  Rosita  Forbes. 
2)  Friare.  Vi  ha  en  s.,  vars  trosbekännelse 
lyder:  död  dt  andra  samhällsklasser  än  vår 
egen  T.  Segerstedt.  Nyromantikerna,  vilka 
på  den  tiden  ej  sällan  nämndes  eller  kallade 
sig  själva  'Nya  S-en'.  De  många  litterära 
eller  konst(7iärs)s-er  ('ismer'),  som  det  nya 
seklet  skådat.  Syn.  1)  utbrutet  (enskilt) 
trossamfund,  religiöst  särsamfund  1.  parti, 
ibl.  frikyrkligt  samfund,  religiös  (8är)rikt- 
ning  1.  utbrytning,  troskrets,  separatistisk 
rörelse  1.  grupp,  sektbildning,  sektrörelse; 
2)  (avvikande)  meningsriktning,  särparti 
(inom  det  rådande  partiet  1.  d.).  —  Sekt- 
anda. Som  uppmuntrade  frikyrklighet  och  s. 
-artad.  Den  nästan  s-e  sammanslutning  av 
vänner,  som  sedermera  omgav  Almquist  ~ 
M.  Lamm.  -bild|are;  -ning  (med  plur.). 
Lcestadius  var  en  sare,  ser  du,  en  Messias 
rent  av  här  i  högsta  Norden  A.  Mörne.  — 
Den  psykoanalytiska  s-ningen  Ergo,  1927. 
-fientlig;  -het.  Högkyrklig,  ja,  rent  av  fa- 
natiskt 8.  -ledar|e;  -inna.  Som  direkt  sare 
uppträdde  han  dock  ej.  Maria  Åkerblom 
som  människa,  extatisk  förkunnare  och  se 
Annons,  Nya  Argus  1928.  Den  beryktade 
s-innan  Maria  Åkerblom,  som  åtalats  för 
stöld  Sv.  Dagbl.  1924.  -makare.  Den  be- 
ryktade sn  Erik  Janson  ~  C.  O.  Ekström. 
-rörelse.  De  pietistiska  s-rna  Nord.  Fam.^ 
-stiftjare;  -arinna  1.  -erska.  S  aren,  den 
svenske  bonden  Erik  Jansson  Cec.  Bååth- 
Holmberg.  [Ann  Lee]  engelsk  s-erska  Nord. 
Fam.'-  -väsen;  -de.  Egentl.  o.  friare.  Ty 
från  kyrkans  sida  gjordes  det  ju  intet 
motdrag  mot  s-det  Öv.  fr.  W.  Heinesen. 
Syn.  sekterism,  separatism,  ibl.  frikyrk- 
lighet; partiväsen,  partisinne,  sekt-  1. 
söndringsanda.  —  Sektérisk,  -t.  -Sa  stri- 
der. Bland  st  sinnade  C.  J.  E.  Hassel- 
berg. Låqkyrkliya,  nära  nog  8-a  princi- 
j)er  K.  Skredsvik.  Syn.  sekteristisk,  sekt-, 
sektartad,  separatistisk.  —  Sekteri's|m, 
-men;    -t    (-en,    -er;    -isk,    -t).     1)    Ledarna 


1249 


Sekterism— Sekund 


1250 


för  smen,  Persiens  levande  mystik,  äro 
dervischerna  ~  Öv.  fr.  'Essad  Bey'.  På- 
minner om  sofismen  hos  en  viss  religiös 
s-m,  som  vill  övervinna  det  onda  genom  att 
göra  det  Ernst  Estlander.  Statskyrkan  och 
s-men.  —  Bland  Mammons  dyrkare  finns 
ingen  sm.  2) För  att  vara  s-t  var  han  rätt 
vidsynt,  ehuru  ~  Knut  Hagberg.  Trosviss 
som  en  s-t  M.  Lamm.  Hur  s-tpredikanterna 
brukade  hälla  uppbyggelsemöten  pd  ~  G. 
Castrén.  —  S-tiska  strävanden,  synpunkter. 
Syn.  se  sektväsen(de). 

Sektion  (sä-);  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Skär- 
ning min  en  buktig  yta  o.  ett  plan;  (av)- 
skärning,  (av)8nitt;  genomskärning,  ofta 
tvärsnitt  (o.  då  )(  profil  dvs.  längdsnitt). 
[Flygkropp]  med  oval  eller  rektangelformad 
8.  Tord  Ångström.  Kolonnerna  hava  i  regel 
hexagonal  tvärsektion  och  ~  J.  Gust.  Richert. 
2)  (Under)avdelning.  a)  /  Stadion  hade  en 
s.  reserverats  för  ~.  För  varje  [skyttegravs] - 
sektion  finnes  ett  särskilt,  underjordiskt 
skyddsrum,  dit  ~  Sv.  Dagbl.  1915.  h)  För- 
slag har  framställts,  att  de  humanistiska 
och  matematisk-naturvetenskapliga  serna  av 
filosofiska  fakulteten  skola  ombildas  till  fa- 
kulteter 1937.  S-en  beslöt  enhälligt  att  till 
sakkunnige  föreslå  ~.  Har  vi  s.  i  dagf 
s-ssammanträde.  Svenska  Läkarsällskapets 
s-er:  sen  för  hygien  osv.  S-en  för  arbetar- 
skydd och  arbetarfrågor  i  allmänhet  [i  So- 
ciala rådet]  1918.  Kongressen  (upp)delade 
sig  pd  tre  s-er.  Statens  järnvägar  indelas 
i  5  distrikt  och  varje  distrikt  i  ban-,  maskin- 
och  trafiks-er,  som  förestås  av  ban-,  resp. 
maskiningenjörer  samt  trafikinspektörer  1929. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Allt  s-sbefäl  vid  S.  J.  [Sta- 
tens järnvägar]  ~.  Mot  s-sbeslutet  reserve- 
rade sig  följande  språkprofessorer  ~.  Förste 
arkivarier  och  s-schefer  [i  Riksarkivet]  Stats- 
kalendern, 1918.  Blev  jag  satt  till  s-schef 
vid  generalstabens  militärstatistiska  avdel- 
ning ~  L.  W.  Stjernstedt.  Dunlopbolaget 
erbjöd  mig  posten  som  s-schef  pd  en  av  deras 
stora  plantager  vid  ~  Fr.  Adelborg.  S-singen- 
jör  vid  Stockholms  bangårdsombyggnader 
Statskalendern,  1918.  Allmänt  s-smöte  i  Nor- 
diska jordbruksforskares  förening  1922. 
Världskraftkonferensens  s-smöte  i  Stockholm 
~  1933.  B.  Risberg,  dä  s-spresident  i  Dante 
AUghierisällskapets  s.  i  Linköping.  Dubbla 
ballonghöljen,  av  vilka  det  inre  är  s-svis  in- 
delat i  ett  antal  gaskammare  Tord  Ångström. 
Ärenden,  som  behandlas  s-svis,  innan  de  gå 
vidare  till  fakultet  och  konsistorium. 

—  Se'kt|or(sä-,  kort  å;  mest  grav);-orn, 
-örer  (slutet  o,  akut).  Cirkelsektor  dvs.  yta  in- 
nesluten av  två  radier  o.  minliggande  del  av 
periferin.  I.  Enkelt.  På  marken  ^ippritas  ~ 
en  90  gr.  s-or,  vars  vinkelspets  ligger  i  kast- 
cirkelns medelpunkt  A.  W.  Krigsman.  Alla 
kast  måste  för  att  godkännas  falla  inom  en 
å  marken  markerad  ~  sor  ib.  Kasts-or  ib. 


—  Inom  s-om  63  gr.  —  21  gr.,  räknad  frän 
rättvisande  nordriktning  Sv.  Dagbl.  1925. 
Att  man  iinder  gäng  mot  fyren  har  grund- 
fritt  i  en  med  vitt  sken  upplyst  s-or,  men  ^ 
Emil  Smith.  Varvid  ~  fyrskenet  kan  vara 
olika  färgat  i  olika  s-orer  ISIord.  Fam.'''  Den 
gröna  s-orn  på  Stenshuvuds  fyr  Fr.  Nilsson 
Piraten.  —  [Och  dekorera  salladen]  med 
stjärnformigt  fördelade  s-orer  av  hackade 
ägg  ~,  körvel,  hackad  tryffel  och  ~  Ane 
Randel.  II.  Ssgr.  Ex.:  S-orformade  utskär- 
ningar Nord.  Fam.^  S-orfyr.  Kanalintag  med 
s-orluckor,  Untraverket  i  Dalälven  Nord, 
Fam.^  (bild).    S-orport. 

Sekulär-.  Sekel-,  hundraårs-;  som  trot- 
sar seklen,  beståndande;  som  inträffar  en 
gång  på  århundradet  1.  med  seklers  mellan- 
rum. Ex.:  Till  s-dagen  hade  professor  Wer- 
ner Söderhjelm  publicerat  första  delen  av 
sin  stora  Runebergsbiografi  '^  B.  Estlander. 
Fira  en  s-fest  hundraårsjubileum.  [År  1921 
erhöll  S.  E.  Henschen]  Sv.  läkarsällskapets 
s-medalj  Nord.  Fam.^  Återuppliva  s-minnet 
av  ~.  I  en  ton,  som  om  han  varit  ett  miss- 
känt s-snille.  Horatii  s-sång  år  17  f.  Kr. 
Ännu  jjd  dödsbädden  talade  han  [Tavast- 
stjernaj  om  att  ^åstadkomma  något  stort 
och  vackert*,  s-verket,  som  han  under  livets 
hetsjakt  aldrig  nådde  fram  till  B.  Estlander. 

—  Sekular,  -t.  Hundraårig,  hundraårs-, 
sekel-,  som  kräver  sekel.  Ofta  fackl.  För 
beräkning  av  Sverges  sa  höjning  J.  W.  Sand- 
ström. De  s-a  nivåförändringarna  eller  ^ 
den  svenska  vallens  höjning  R.  Ser- 
nander. 

Sekularisation,  en,  -er.  Jfr  följ.  — 
Sekulariserja,  -ade,  -as;  -ing  (-en,  -ar). 
Förvandla  kyrkliga  besittningar  till  världs- 
liga, indraga  kyrkans  egendom;  förvärlds- 
liga, överflytta  från  kyrklig  till  världslig 
myndighet.  1)  S-a  klostren(s  ägodelar). 
S-ingen  kastade  kartusianerna  ur  klostret 
Öv.  fr.  Pio  Baroja.  2)  [När  T.  Segerstedt] 
år  1913  tillträdde  en  fullt  s-ad  religions- 
historisk  professur  vid  Stockholms  högskola  ~ 
Fr.  Böök.  Särskilt  ville  han  [Combes]  sa 
undervisningen  och  <>-  C.  G.  Laurin. 

Seku'nd,  -en,  -er.  I.  Enkelt.  1)  Huvud- 
bet.  Vfio  minut.  Egentl.  o.  friare,  a)  Vill 
du  veta  tiden  precis?  —  Två  timmar,  7 
min[uterj  och  45  sek[under] .  Innan  en  «. 
förfiutit  ~.  Klocka,  som  visar  s-erna.  Han 
vann  med  några  s-er.  Några  s-ers  försprång. 

—  Denna  fantastiska  värmegrad  [500,000 
grader]  existerade  nämligen  endast  under 
några  mikros-er  (milliondels  s-er),  och  ~  Sv. 
Dagbl.  1936.  Som  ger  300  kbm.  vatten  is-en. 
Tidgivningen  sker  var  tionde  s.  b)  Inom 
mindre  än  en  s.  Pd  en  bråkdel  av  en  s.  Såg 
upp  på  sin  man  en  s.,  utan  att  ~.  Eti  kort  s. 
Njut  av  s-en,  den  ilar  så  fort  ~.  Vad  som 
nu  hände  har  jag  svårt  att  skildra,  sd 
i   en    s.    som    allt   trängdes   samman    Sig. 


V.  40  —  Nusvensk  ordbok. 


1251 


Sekund — Sela 


1252 


Dahllöf.  För  att  kontrollera,  att  han  blev 
avlöst  pd  sen  på  ögonblicket,  i  rätta 
ögonblicket,  precis  (på  utsatt  tid\  Och 
tåget  avgår  (precis)  på  s-o).  Där  kom 
vargen  i  smygande  lunk  på  sitt  inspar  och 
föll  s-en  därpå  för  en  kula  genom  huvudet 
L.  Munsterhjelm.  Om  jag  överhuvud  skulle 
lyckas  pressa  mig  inom  skotthåll,  så  gällde 
det  s-erna  ib.  Nu  hänger  det  på  s-erna  Sven 
Hedin.  S-erna  före  en  åskby,  då  alla  träd 
och  alla  djur  äro  stumma  ~  'Mari  Mihi.' 
Men  räddade  mig  i  sista  sen  upp  pd  en 
refuge  ~  Hj.  Söderberg.  Som  klaraste  vall- 
mo md  brinna  /  vdr  lyckas  röda  s-er  ~  Ellen 
Lundberg-Nyblom.  Och  pä,  inom  några  röda 
s-er  var  kullen  utrymd  strax  därpå,  i  ett 
huj.  2)  Bågsekund  V^o  (båg)minnt.  Nysekund 
(tecknad  )  Vioo  nyminut.  3)  Mus.  Höjd- 
avståndet  min  två  granntoner;  andra  ton- 
steget i  diatoniska  skalan.  Stor  s.,  t.  e.  c—d. 
Liten  s.,  t.  e.  e—f.  II.  Ssgr.  Ex.:  Man  har 
såhmda  vid  Älvkarleby  kraftverk  till  sitt 
förfogande  en  vattenföring  av  endast  ISO 
s-kubikmeter  mot  400  vid  samma  tid  i  fjol 
Tidn.  Upsala  nov.  1919.  Nej:  här  i  glittret 
och  färgerna  passade  hon,  för  sitt  s-livs 
korta  tillvaro  Agnes  v.  Krusenstjerna.  Blix- 
tar, som  ibland  konimo  honom  att  göra  en 
s-lång  paus.  Vindmotorn  ~  utvecklar  vid  en 
vindstyrka  av  7  s-meter  6,22  hkr.  Upsala 
Nya  Tidn.  1919.  Det  blåste  sina  modiga 
trettio  s-meter,  och  ~  S.  Siwertz.  Utbytte 
över  axeln  en  s-snabb  blick  med  ~  Elin 
Wägner.  S-snabba  växlingar.  [Robotfröken 
ger]  även  s-tiden  Sv.  Dagbl.  1934.  Ett  s-ur. 
S-vis  hettade  det  till  kring  tinningarna,  stack 
som  synålar  av  ~  W.  Hammenhög.  Om  tid- 
ningarna äro  s-visare  på  historiens  urtavla, 
så  äro  årsböckerna  dess  minutvisare  Sven 
Hedin.     Syn.  ibl.  ögonblick. 

Sekund-.  Andre,  under-,  sous-.  T.  e. 
S-chef  förekommer  vid  regementen  där  ko- 
nungen innehar  det  nominella  chefskapet, 
såsom  vid  Svea  och  Göta  livgarden  ;  s-chefen 
är  vanligen  överste  1935.  —  Sekunda,  =. 
I.  Mest  'kvalificerande'.  1)  Enkelt.  De  där 
ä  ju  bara  s.  (vara)  I  Torr  s.  biandved  ~. 
En  sekundär  litteratur  behöver  ej  vara  s. 
I.  Harrie.  Vi  kan  nog  denna  gången  nöja 
oss  med  (skidor  av)  s.  kvalitet.  2)  Ssgr.  Ex.: 
Det  blåsiga  s-glaset  i  fönsterna  ~  R.  Holm- 
ström. Att  Förenta  staterna  är  en  republik 
av  inte  ens  s.  utan  tredjeklassmänniskor  Öv. 
fr.  H.  L.  Mencken.  [Den  bästa  jakar andan] 
utskeppas  frdn  Rio  Janeiro,  en  s-sort  från 
Bahia  Ekenberg-Landin.  Som  skulle  med 
heder  fyllt  sin  plats  pd  en  s-teater  A.  Hall- 
ner.  II.  S.  växel  även  hopskrivet;  =  andra 
exemplaret  av  en  växel  i  flera  exemplar. 
Syn.  I.  andra  klas8(ens),  andra  rangs,  me- 
delgod, ej  fullgod  1.  förstklassig  1.  prima, 
grövre,  sämre ;  II.  nummer  två,  den  andra 
(av). 


—  Sekunda'nt,  -en,  -er.  Sambandet  med 
de  föreg.  rätt  löst.  Envigsvittne,  vittne  i 
duell;  ibl.  medhjälpare.  Vill  du  bli  min  s.? 
Varefter  s-erna  avbröto  striden.  —  Sekun- 
der|a,  -ade,  -as;  -ing  (med  plur.).  1)  Hjälpa 
(ti'll),  bistå,  understödja,  'göra  sitt  inlägg'. 
Förste  styrman,  ivrigt  s-ad  av  Tungmatro- 
sen, förfäktar  den  uppfattningen,  att  ->-  Alb. 
Viksten.  2)  Sjunga  1.  spela  andra  stämman; 
ibl.  ledsaga,  ackompanjera.  Dragspelet  sjöng, 
och  det  var  som  om  den  gamla  stugan  sade 
And.  Frideen.  Endast  ~  taltrasten  hördes 
slå  en  och  annan  drill,  alltemellanåt  s-ad 
av   nattskärrans  surrande   Alfr.  Backman. 

—  Sekundär,  -t.  Närmast  till  'sekunda'. 
Motsatt  'primär'.  I.  Enkelt.  S-a  könska- 
raktärer andra  olikheter  min  hane  o.  hona 
än  de  som  visa  sig  i  könsorganens  bygg- 
nad (t.  e.  ifråga  om  kroppsstorlek,  färg, 
hårighet,  läte,  instinkter).  Viljan  i  männi- 
skan är  det  ursprungliga  och  fundamentala, 
medan  det  medvetna  förnuftet  är  det  s-a  och 
underordnade  V.  Eydberg.  S.  bana  enklare 
byggd  bana,  bibana;  även  's-bana'.  Som 
blott  har  s.  belysning.  Av  enbart  8.  verkan. 
S-t  uppstå  även  en  del  obehag,  som  kunna 
tillskrivas  samma  ingrepp.  Lånenämnden 
för  s.  jordbrukskredit.  I  skogen,  som  delvis 
är  s.,  mdste  man  hugga  sig  väg  med  skogs- 
kniven ~  Douglas  Melin.  II.  Ssgr.  Ex.: 
S-ba7ia  jfr  I.  Den  här  planlösningen  har  ett 
stort  grundfel,  det  s-belysta  köket  Sv.  Dagbl, 
1936.  Ett  ytterligare  anslag  pd  .800,000  kr. 
till  s-kredit  ät  kooperativa  byggnadsföreta- 
gare ib.  1932.  Jordbrukets  s-lån,  ~  län,  som 
under  budgetåret  19S6—37  beviljats  ur  statens 
s-lånefond  för  jordbrukare  Sv.  Dagbl.  1936. 
Statens  s-låyiefond  för  rederinäringen  1936. 
Syn.  I.  andrahands,  avledd  1.  härledd;  som 
kommer  i  andra  hand,  underordnad,  bi-; 
efterföljande,  senare;  (ibl.:)  ej  primär  1. 
direkt,  indirekt. 

Sekve'ster  (kvä);  -n.  Belägga  med  s. 
Att  ma?i  redan  lagt  s.  pä  hela  hans  rikedom 
H.  Schiick.  Syn.  jfr  kvarstad.  —  Sekvest- 
rer|a,  -ade,  as;  -ing  (med  plur.).  Belägga 
med  kvarstad.  Ty  under  hans  landsflykt  ~ 
var  slottet  s-at  F.  U.  Wrangel.  Eller  i 
Bajern  efter  s-ingarna  av  de  rika  kloster- 
och  kyrkobiblioteken  ~  O.  Walde. 

Sei,  -et,  =.  Norrlandsord.  Vada  över 
ett  s.,  dvs.  det  spakflytande  vattnet  mellan 
två  forsar  Aftonbladet  1906.  I  ett  s.  av 
Vojmå7i  Einar  Lönnberg.  Mellan  byarna 
gick  älven  i  s.  ~  Pelle  Molin.  Ett  brett, 
sjölikt  s.  Liksom  Näckens  sång  i  set /  stort 
och  gripande  ljöd  spelet  Per  Hallström.  I 
lugna  s.  Henning  Nordlund.  Fjällflods-, 
älv-;  lugnsel.  Syn.  spakvatten  (min  forsar), 
lugnvatten. 

Selja,  -ade,  -as;  sa  av  1.  på  ru  se  avs-a 
osv.;  -ning  (med  plur.).  S-a  en  häst.  Vagnar 
drogos  ut,  hästar  sades  ~  Maj  Almquist  Lo- 


1253 


Sela— Selen 


1254 


rents.  Sd  in  sade  våra  oxar  och  ~  'A.  Eje', 
öv.  I  ett  nu  hade  tälten  rivits,  slädarna 
snörts  och  hundarna  sats  Öv.  fr.  H.  Ingstad. 
Och  körde  ~  gräshopjyor ,  ordentligt  s-ade 
med  segelgarnstdtar,  fram  och  åter  få  pul- 
peternas  skivor  Karin  Jensen,  öv.  Snabbt 
är  s-ningen  gjord,  och  bjällrorna  skallra  i 
kransen  Alb.  Engström.  Syn.  lägga  sele  på, 
påsela  m. 

—  Selje,  -en,  -ar.  1)  Egentl.  Det  remtyg 
med  tillbehör  som  kräves  för  ett  djurs  an- 
vändning som  dragare.  Brösts-e  för  lättare 
och  lok-  1.  bogs-eför  tyngre  körning.  Enbets-, 
par-,  spann-  och  arbets-  1.  verks-e.  Gigg-, 
trill-,  stångs-e.  Hunds-e.  Till  s-en  höra  även 
t.  e.  gjordar,  hintertyg,  svansrem,  draglinor 
och  betsel.  Ta  av  (hästen)  s-en.  Spänna  hästen 
ur  s-en.  Spänna,  lägga  på  s-en.  Hästen  ~ 
hade  aldrig  förr  gått  under  sadel  eller  i  s-e 
'K.  Gunnarson'.  Smörja  s-ar  ib.  Vid  drag- 
arbete övervinna  dragarna  motståndet  dels 
genom  den  kroppsvikt  de  lägga  i  sen,  dels 
genom  muskelkraften  ~  Nord.  Fam.^  Men 
ett  långsammare  kritter  än  min  mulåsna 
har  väl  aldrig  varit  i  s-en.  Draghunden  Stej 
i  sin  se  framför  pulkan.  [Kläderna]  hängde 
på  det  gamla  skelettet  som  en  herrgdrdss-e 
på  en  torparhäst.  2)  Friare.  Jfr  hängsle. 
a)  En  praktisk  nyhet  är  PUB.s  barns-e,  en 
s-e  att  leda  den  lille  i  vid  promenaderna 
1934.  Varför  barnet  lätt  kryper  ur  s-en. 
Stilles  babyse  Bild,  1936.  Skyddsse  för  små 
barn  Nord.  Komp.  1916.  b)  Och  så  gick 
stadsbudet  för  att  om  en  stund  återkomma 
med  tre  kamrater,  försedda  med  s-ar  och 
spakar  'Hasse  Z.'  c)  Till  kvinnodräkt.  S-en 
eller  besparingen  ger  stadga  upptill  [dt  denna 
mellanklänning]  Sv.  Dagbl.  1916.  Svarta 
band  och  svarta  knappar  pd  den  breda  axel- 
s-en. 3)  I  bildl.  uttr.  Och  jag  hade  varit 
i  s-en  utan  avbrott  i  tjugutvd  timmar  i  ar- 
betett).  Jag  har  gått  i  s-en  en  hel  vecka,  och 
när  man  icke  varit  i  arbetet,  har  man  tänkt 
på  det  Elin  Wägner.  Aldrig  mera  trampa 
runt  i  se  och  ok,  aldrig  väckas  till  en  dag 
av  nedslående  möda  ~  Margit  v.  Willebrand- 
HoUmerus.  Men  nu  skulle  man  äntligen  få 
kränga  s-en  av  sig  och  bli  människa  igen 
E.  v.  Otter.  Sedan  kryper  han  i  s-en  igen 
Aug.  Bondeson.  Gammal  i  s-en.  Riktigt 
lägga  sig  i  s-en  (med,  för  ngt)  bemöda  sig, 
lägga  manken  till.  Få  på  sig  s-en  'arbets- 
dräkten'. Syn.  seldon,  seltyg;  (ibl.:)  axel- 
band, hängsle,  bärrem,  bärlina. 

—  Selbeslag.  -brott  jfr  följ.  -brut|en, 
-et,  [-nare;  -enhet].  Som  fått  skavsår  efter 
selen.  Som  på  gamla  s-na  hästar  ~.  Medan 
piskrappen  vina  över  sna  hästryggar  M. 
Rogberg.  -båge.  Och  även  i  riksspråket 
synes  ordet  s.  vara  mindre  fast  rotat  än 
sel  kr  o  k,  om  än  möjligen  s.  pd  senare  tid 
i  någon  mån  vunnit  terräng  på  bekostnad 
av  selkrok  H.  Geijer  1926.    S-n  vilar  mot 


sadelstaden  med  en  puta  pd  vardera  sidan  av 
ryggen.  En  åkardroska,  vars  häst  bar  en 
hög  8.,  en  relikt  från  rysstiden  ~  Rich. 
Ekblom,  -don.  Jfr  sele.  Som  f.  n.  är  det 
mest  brukade  set.  Där  sen  förvaras.  Lap- 
pade skor  och  lagade  s.  Berit  Spång.  Gniss- 
lande s.  —  Hästtramp  och  ssknarr  Arv. 
Smith.  S-sutrustning  ~  för  ndgra  batte- 
rier, som  ~.  Syn.  seltyg,  sele.  -kam- 
mar|e;  -dörr.  Bredvid  stallet  bör  finnas 
foderrum  samt  s-e  med  bestämd  plats  för 
varje  hästs  seltyg  H.  Juhlin  Dannfelt.  Att 
sitta  i  sen  och  se  pd  sadelmakaren,  när  han 
hölls  där  och  sydde,  var  ~  Gurli  Linder. 
-klocka.  En  grovtonad  s.  J.  A.  Törnblom. 
-krok;  -sbeslag.  Vanligare  än  'selbåge', 
se  d.  o.  Sven  T.  Kjellberg,  Svenska  s-ar  av 
trä  i  Nordiska  museet.  Fataburen  1926. 
-modell.  -pinn|e.  Med  sen  fästes  skalmen 
vid  selen.  S-ar  av  trä  eller  järn.  Se  efter, 
att  inte  s-en  hoppar  ur!  -put|a.  S-orna  under 
lokor  och  selkrokar,  vilka  skola  skydda  hästen 
mot  skavning.  -reparation.  S-er  emottagas 
vid  Carlssons  &  Gustafssons  Sadelmakeri 
Annons  1923.  -Sticka  selpinne.  -tamp. 
Tamp  (av  järn  1.  läder)  vari  selpinnen  sitter. 
-tyg»  -et,  =.  Jfr  seldon  o.  sele.  Där  man 
sahiförde  allt,  frdn  s.  till  snus  O.  Thorborg. 
Framför  spisen  sitter  husbonden  ~  och  lappar 
något  s.  ~  L.  Munsterhjelm.  Hästen,  som 
var  löddrig  på  lår  och  hals,  där  s-et  tryckt  ~ 
S.  Agrell,  öv.     Lägga  s-et  pd. 

Selämlik  (akut);  -en.  Männens  avdel- 
ning i  ett  österländskt  hus  (k  harem),  hus- 
faderns mottagningsrum.  Och  förde  oss  in 
i  s-en,  d.  v.  s.  herrarnas  rum,  där  de  mottaga 
manliga,  besök  Stephanie  Beyel. 

Selektion,  -en;  -slära  1.  -steori  (urvals- 
lära) m.  fl.  Urval,  utväljande.  Dartvins 
utvecklingslära,  pd  grund  av  teorien  om  'det 
naturliga  urvalet'  även  kallad  s-slära^i.  — 
Selektiv, -t;  •itét(-en).  Utväljande,  med  för- 
mågan att  välja  o.  att  avstänga  allt  störande 
(ut-  1.  särskiljningsförmåga).  Ofta  om  radio- 
mottagare. Utan  s.  försämring  Sv.  L)agbl. 
1928.  S-iteten  [hos  denna  mottagare]  blev 
mycket  stor:  trots  närheten  av  en  stark  stor- 
station kan  denna  totalt  bortstämmas,  sä 
att  ~  _ib.  1926. 

Selen,  -et  1.  -en.  Ett  icke-metalliskt  grund- 
ämne upptäckt  av  Berzelius  1817.  I  Enkelt. 
S.,  vilket  förekommer  som  spår  i  åtskilliga 
svavelmalmer,  företer  stora  analogier  med 
svavlet  såväl  fysikaliskt  som  kemiskt.  Den 
gråa,  kristalliniska  och  metalliska  sen  [som 
erhålles  genom  stark  upphettning]  N.  Ryde. 
S-ets  elektriska  ledningsförmåga  ökas  kraf- 
tigt vid  belysning.  S-ets  enastående  egenskap 
att  slå  en  brygga  mellan  ljuset  och  elektri- 
citeten Astrid  Cleve-Euler,  1925.  iS'-e^  som 
j)d  senare  tid  haft  betydelse  bl.  a.  i  televi- 
sionen, i  en  fotometer  osv.,  har  numer  i 
många  fall  fatt  vika  för  'fotocellerna  1932. 


1255 


Selen— Semester 


1256 


Grobarhet  fastställes  med  s.  ~  Sv.  Dagbl. 
1937.  [Bolidens  Gruvakiieb.J  tillverkar 
även  8.  och  vismiit  Sveriges  Industri,  1936. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Den  engelske  uppfinnaren  och 
s-experten  E.  E.  Fournier  d' Albe.  S-försedda 
minor,  vilka  skulle  bringas  att  explodera 
efter  bestrålning  Astrid  Cleve-Euler. 

Selfmade  (sälfmed,  akut);  adj.  I  uttr. 
En  s.  man  sin  egen  lyckas  smed,  en  som 
själv  arbetat  sig  upp,  ibl.  uppkomling. 

Selleri  (sä-);  ■{e)t  [1.  -(e)n],  -er.  Den  flock- 
blomstriga  (köks)växten  Apium  graveolens; 
maträtter  därav.  I.  Enkelt.  1)  Vild  växer 
sn  hos  oss  blott  i  Skåne.  Odlat  förekommer 
s.  i  två  typer  'rotselleri'  och  'blad-  (1.  blek)- 
selleri' ;  av  r-t  användas  knölrötterna,  av  blad- 
s-t  nyttjas  bladskaften.  2)  a)  Stekt  [rotjsel- 
leri  i  skivor  och  stuvad  s.  Eåd,  1917.  Fyllda 
s-er  ib.  <Se^  sköljes,  skrapas  och  ~.  Ett  par 
stora  s-er  urgröpas  och  fyllas  med  ~.  Rot- 
sellerier  som  sopprötter.  b)  Nyinkommet 
engelskt  blekselleri,  anrättat  som  sparris. 
II.  Ssgr.  Ex.:  Att  ett  rikligt  förtärande  av 
s.  och  drickande  av  s-avkok  är  ett  effektivt 
medel  mot  reumatiska  åkommor  Ane  Randel. 
S-blad.  Fyllda  s-bottnar  Idun  1931.  S  buljong. 
Infusion  på  s-frön  Ane  Randel.  Dd  s-knölen 
är  mycket  oöm  för  frost  '^Trädgarden,  1918. 
S-landen.  Strimlor  av  s-rot  och  s-stjälk  Figaro, 
1907.  På  varje  s-skiva  lägges  sedan '^.  För  att 
mildra  s-smaken.  S-soppa.  Samtliga  s-sorter 
äro  fordrande  pä  jordmån  och'^  Lind-Lilje- 
wall.  Att  koka  s-stjälkarna  och  -rötterna  till- 
sammans med  lök  och  ~  Ane  Randel.  På 
de  spetsiga  fyrkantsbröden  läggas  s-strim- 
lorna som  ett  rutigt  galler  '^  Upsala  Nya 
Tidn.  1929. 

Selöt  (1.  -åt);  -en,  -er;  -isk  (-t);  -i'8m  (-en). 
Ofta  stavat  'zelot'.  Man  behöver  sannerligen 
icke  vara  någon  glädjefientlig  och  surmulen 
8.  för  att  ~.  Den  moskovitiska  riktningen 
är  en  sekt,  som  likt  andra  religiösa  s-er  vill 
förverkliga  sitt  ideal  oavkortat  T.  Segerstedt. 
En  godtemplare ,  en  sedlighetsselot  'Kabbarp'. 
Syn.  blind  (tros)ivrare,  (tros)fanatiker,  per- 
son bunden  i  överdrivet  nit,  fanatisk  nit- 
älfkare. 

Selters  (sä-;  akut);  den-kön.  En  läske- 
dryck. Vår  pastor  var  just  i  beråd  att  be- 
gära en  flaska  s.,  dd  ~  Jac.  Ahrenberg.  — 
S-glas  Annons  1918.  Vid  glacering  av  s-krus 
Sv.  Arrhenius.  Bär  omkring  s-vatten  på  en 
bricka. 

Semafor  (-år);  -en  [1.  -n],  -er.  Fast  sig- 
nalapparat: mast  med  rörliga  armar,  lyktor 
1.  d.  (t.  e.  vid  järnväg).  I.  Enkelt.  1)  Far 
bara  såg  efter,  att  s-en  stod  rätt  Pär  Lager- 
kvist. För  att  fälla  s-ens  vinge  till  klarsig- 
nal Sv.  Dagbl.  1917.  [Lomsträcket  gick] 
sedan  i  nordost  några  vingbredder  från  flot- 
tans s.  på  Ryssberget  H.  Hildén.  2}  Bildl. 
När  natten  faller  på  ./  och  rymdens  tusen 
8-er    tändas   Hj.  Procopé.     II.   Ssgr.     Ex.: 


S-alfabet.  S-apparat.  Som  i  st.  f.  s-armar 
använde  fällbara  svartmålade  små  luckor  i 
ett  stativ  på  masten  Nord.  Fam.^  Fodral  till 
s-flaggor.  Att  klarsignal  visats  genom  att 
fälla  ned  s-lyktan  Sv.  Dagbl.  1917.  S-sig- 
naler. S-tecknens  uiseeyide  och  betydelse  [vid 
semaforeringj  Sv.  Uppslagsbok.  Det  inter- 
nationella s-systemet.  S-vingen  vid  Björkli- 
dens  station  har  blåst  ned  Tidn.  Upsala 
1925.  —  Semaforer|a,  -ade,  -as;  -ing (en, 
-ar;  -slampa  m.  fl.).  Signalera  med  hand- 
flaggor 1.  semaforapparat  enligt  särskilt 
teckensystem.  l)Egentl.  Man  s-ar,  knackar 
morsealfabetet,  sjöscouterna  studera  lotsleder 
på  sjökortet  Nord.  Fam.^  En  man  i  uniform, 
som  ivrigt  sade  med  flaggor  för  att  om  möj- 
ligt leda  dem  igenom  Ax.  Ahlman.  Den  sig- 
nal jag  s-ade  löd:  ^hälsningar  från  Adel- 
borg*. *  Frejas»  svar  s-ades  omedelbart,  och  ~ 
Fr.  Adelborg.  Fö7'e  avfärden  sade  kapten 
Lundborg:  Här  går  att  landa  i  natt  Sv. 
Dagbl.  1928.  —  Där  några  artillerister  övade 
sig  i  s-ing  med  blå  och  vita  signalflaggor. 
S-ingslampor  i  flckformat  Priskurant  1922. 
S-ingstävlan  pä  G-ärdet  Sv.  Dagbl.  1916. 
2)  Bildl.  Ty  fastän  det  var  alldeles  lugnt 
överallt  annars,  viftade  de  [bladen]  upp  och 
ned  och  sade  fullt  tillförlitligt  riktningen 
för  nästa  storm  Gösta  Dahl,  öv. 

Semém,  -et,  =  1.  -er.  Språkv.  Av  Ad. 
Noreen  införd  term  för  'visst  tankeinne- 
håll i  språklig  form',  betydelse.  '  Väsen'  — 
buller  och  'väsen' —varelse  äro  olika  s.,  men 
samma  morfem.  —  Semologl  (-gi);  -(e)n; 
semolögisk  (-åg-;  -t).  A.  Noreens  term  för 
'betydeiselära'  (ibl.  kallad  'semasiologi'  I. 
'semantik'). 

Seme'st|er  (-mä-;  akut);  -ern,  -rar.  I.  Hu- 
vudbet.  1)  Egentl.  Friveckan  —  en  lagstad- 
gad  s-er  Rubrik  1937.  Berättigad  till  ser. 
Begagna  sig  av  s-er.  Få  sin  s-er  i  början 
av  sommaren.  I  dr  får  jag  tidig  s-er.  Har 
du  tagit  ut  hela  din  s-er?  Sammanlagda 
årliga  s-ern  för  dylik  tjänsteman  ~.  Efter 
åtnjuten  s-er.  S-er  utan  vikarie.  Fira  (sin) 
s-er  i  skärgården.  Diakonissan  var  på  8-er 
och  ~  E.  Wallquist.  S-rarna  ha  börjat,  den 
ena  platsen  efter  den  andra  blir  tom  där- 
uppe kring  borden  Erh.  Bäckström.  Under 
antikvarierna  Janses  och  Arnes  s-rar  för- 
ordnades ~  Tidn.  Upsala,  1927.  Borgarrå- 
dens s-rar  ha  fastställts  till:  ~  Sv.  Dagbl. 
1936.  Att  minister  Steinhardt  tänker  för- 
lägga sina  närmaste  s-rar  till  Sverge  ib.  1937. 
Jag  har  alltid  rest  söderut  på  mittå  s-rar 
Bo  Bergman.  Kamraterna  kommer  hem  från 
s-rarna  Elin  Wägner.  Inskränkning  eller 
borttagande  av  srarna  [för  arbetare  i  Norge] 
Sv.  Dagbl.  1920.  Sommars-er.  Tcdngss-er 
för  distr-ikisknssören  [vid  Statens  Järnvägar] 
Sv.  Dagbl.  1920.  Arbetars-er.  2  Bildl.  Det 
värsta  av  allt  var,  att  nationernas  sunda 
förnuft  råkade   vara  på  ser  Öv.  fr.  Alex. 


1257 


Semester — Seminarium 


1258 


Michailovitj.  Lämna  ~  sina  häckplatser  för 
att  tillbringa  några  veckors  vinters-er  i  ~. 
II.  'Utländsk'  bibet.  Hade  tillbragt  en  som- 
mar- och  en  vinters-er  vid  universitetet  i 
Heidelberg.  Att  han  var  yrkesskådespelare 
och  nu  endast  tillbragte  ett  par  s-rar  här 
för  att  vidga  sina  litteraturhistoriska  vyer 
W.  Söderhjelm.  Syn.  I.  (årlig)  ledighet 
(med  bibehållande  av  löneförmåner),  frihet 
från  tjänstgöring,  ferie(r),  fritid,  ibl.  frimå- 
nad 1.  friveckor  1.  fridagar  1.  d.,  ibl.  som- 
marledighet; II.  (tysk)  läsetermin. 

—  Semesterarvode.  Dispensärsköterska 
med  en  månads  årlig  semester  och  200  kr. 
i  8.  -bok.  Sommarlätt  s.  Annons  1926. 
•dag.  Under  några  ljuvliga  s-ar.  Spara  en 
del  av  sin  semester  för  att  sedan  kunna  ta 
sig  några  sar  under  vintern.  -flr|ande ;  -are ; 
-ning.  Subst.  o.  adj.  Avbryta  s-andet  och 
resa  hem.  —  S-ande  ungdom.  —  En  från 
högfjällen  nyligen  återvänd  s-are  Sv.  Dagbl. 
192'7.  -förmån.  Helt  eller  delvis  avstå  sin  s. 
Postboken,  -förordnande.  S.  bör,  då  lämp- 
lig vikarie  finnes  på  platsen,  tilldelas  denne  ~ 
ib.  -förslag.  Vid  s-s  insändande  bör  post- 
mästare om  möjligt  jämväl  avgiva  vikariats- 
förslag,  -förströelse,  -försäkring.  En 
särsk.  form  av  rfegnförsäkring] ,  s.k.  semes- 
terförsäkring, har  även  börjat  vinna  ut- 
bredning Sv.  Uppslagsbok  1935.  -hem.  Post- 
männens s.  i  Éungsör  Cirkulär  1922.  Stock- 
holms arbetares  s-sförening  Attonh\a.det  1918. 
S-slotteriet  till  förmån  för  spårvägspersona- 
lens och  chaufförernas  semester-  och  vilohem 
Sv.  Dagbl.  1930.  -kurs.  Inbjudan  till  s. 
d  Wiks  folkhögskola  ~  22-27  juni  1930. 
-ledig;  -het.  Länsassessor  Selmer  är  s.  under 
hela  december  månad  Tidn.  Upsala  1930. 
-månad,  -ordning.  Ny  s.  vid  statens  järn- 
vägar Sv.  Dagbl.  1921.  -ort.  En  ypperlig 
s.  -pengar.  50  kr.  i  s.  Annons  1920.  -res|ai; 
-ande  1.  -enär.  Förlägg  sommarens  s-a  till 
utställningsstaden  Luleå  Dagens  Nyh.  1921. 
»  Vilo-  och  Kurorter T> ,  alla  rådvilla  s-enärers 
oumbärliga  hjälpreda,  -stipendium.  Upsala 
Husmodersförening  utdelar  ett  s.  till  behö- 
vande medlem  Annons  1932.  -stuga.  S-n 
för  3,500  kr.  har  gått  till  en  affärsanställd 
dam  och  ~  Sv.  Dagbl.  19.30.  -tid.  Det  kanske 
var  en  vikarie,  ty  det  var  8.,  och  ~  'K. 
Gunnarson'.  Bestämma  sen  för  de  under- 
lydande. Vi  hade  en  härlig  s.  (i  ~)-  -tripp. 
En  8.  till  Västindien  R.  af  Geijerstam,  öv. 
-vecka.  Bjuden  att  tillbringa  någon  s.  på  ~ 
G.  Ullman.  -vikari|at; -e.  Räknade  pä  ett 
s-at  i  posten  ~.  —  Se  för  bokhållare  får 
omedelbart  c:a  2  män.  anställning  vid  Upp- 
sala Hospital  Annons  1920.  -vila.  Få  sin 
(vanliga)  s.  -vistelse,  -väska.  Den  starka, 
lätta,  bekväma  s-n  köpes  fördelaktigast  hos  ~ 
Annons  1930. 

—  Seme'str|a,  -ade;  [-are].  Det  är  ju 
bekant,  att  sjöministern  ~  nu  för  tiden  sar 


Sv.  Dagbl.  1912.  Statsrådet  Åke  Holmbäck 
med  fru  sa  i  Båstad  Idun  1930.  Han  bru- 
kade annars  sa  i  skären,  men  ~  E.  v.  Wendt. 
S-ande  arbeterskor  Upsala  Nya  Tidn.  1927. 
—  Vilket  vore  skada  Jör  stockars  sare  ib. 
1933.  Syn.  vara  på  1.  åtnjuta  1.  ha  semester, 
tillbringa  semestern  (i). 

Semi-,  förstavelse.  Halv-.  T.  e.:  Semi- 
final; -match.  Idrotts.  Närmaste  tävlan 
före  finalen.  Till  s-en  torde  han  i  varje  fall 
gä  klar.  -kolon  (-ånn,  mest  med  akut; 
även  se-,  mest  med  grav);  -et,  =.  S.  (;)  ett 
'större'  skiljetecken  än  komma,  men  'mindre' 
än  punkt,  infördes  i  slutet  av  låOOtalet  av 
den  italienske  boktryckaren  Aldus  Manutius. 

Seminari'st,  -en,  -er;  -aktig  m.  fl.;[-i8k(t)j' 
Lärjunge  vid  ett  folk-  1.  småskolesemina- 
rium 1.  högre  lärarinneseminarium;  officiell 
benämning  dock  'seminarieelev'.  1)  S-ernas 
hushållsförening  i  Uppsala,  officiellt  kallad 
'Folkskoleseminariets  Hushållsförening'.  I 
stadsdelen  invid  seminariet  finnas  inackor- 
derings- och  matställen  för  s-er.  S-ernas  egen 
idrottsplan.  2)  Safton  i  Immanuelskyrkan 
anordnad  för  s-er.  Uppsala  S-förening 
(USF).  Svenska  Missionsförbundets  s-hem, 
Stureg.  17,  Uppsala.  Mitt  medfödda  per- 
sonliga obehag  för  ~  folkhögskolevärldså- 
skädningar  och  s-moral  Alexis  af  Enehjelm. 
S-poesi.  En  s-typ  av  den  friska,  otröttade, 
verkligt  kunskapsivriga  sorten.  3)  Stelbent 
gymnasistmoral  och  s-isk  formfulländning 
Fröding.     Syn.  seminarieelev. 

—  Seminärijum  (mest  akut);  -et,  -er. 
Om  anstalt  o.  byggnad.  I.  Enkelt.  1)  Utbild- 
ningsanstalt för  (folkskollärare,  lärarinnor, 
präster  osv.  a)  Kungl.  Maj:fs  stadga  för 
folkskoles-erna ;  given  Stockholms  slott  den 
18  juni  1937.  Manliga,  kvinnliga  och  sam- 
s-er.  Sitt  första  sams-um  fick  Sverge  1919 
(i  Luleå).  Vid  (folkskole)s-erna  finnas:  en 
fyraårig  linje,  en  tvåårig  för  elever,  som 
avlagt  studentexamen  (' studentlinje)  och  en 
tvåårig,  för  elever,  som  avlagt  småskollära- 
rinneexamen ('småskollärarinnelinje)  1937. 
S-um  med  övningsskola.  Undervisningen  vid 
våra  s-er.  Intagning  i  s-um.  Vid  s-et  skola 
vara  anställda  rektor,  lektorer,  övningslärare 
och  övningsskollärare.  S-ernas  styrelse  och 
tillsyn.  S-ets  inspektor.  Folkskoles-erna,  som 
1921  voro  15,  äro  nu  (1937)  endast  11.  Frov- 
drss-um.  b)  Småskolvs-erna,  av  vilka  en  stor 
del  förr  voro  'landstingss-er,  äro  mimer  stat- 
liga och  ha  blott  kvinnliga  elever.  Dubbel-, 
enkels-um.  C)  Högre  lärarinnes-et  i  Stock- 
holm och  dess  övningsskola,  Statens  normal- 
skola för  fiickor.  d)  Handarbeis-,  slöjd-, 
kinder garten-,  skolkökss-er.  Socialpedagogiska 
s-et  (HSB.-s  utbildningsanstalt  för  småbarns- 
fostrarinnor)  grundat  1936.  e)  Jfr  präst- 
s-um.  Metodisternas  teologiska  s-er  i  Stock- 
holm och  Göteborg.  Offerdag  för  Betelser 
beslöts   pä    baptistkonferensen   i    Stockholm 


1259 


Seminarium — Sen^ 


1260 


1931.  Genomgick  rabbins-et  i  Vilna  och  ~ 
EhrenpreisJosephson.  2)  Vetenskaplig  'öv- 
ningsanstalt' vid  universitet  o.  högskolor. 
Det  första  s-et  i  akademimening  inrättades 
i  Lund  1865,  då  det  'filologiska  set'  där, 
efter  mönster  från  Göttingen,  började  sin 
verksamhet.  Jämte  de  mera  vetenskapliga 
serna  finnas  i  åtskilliga  ämnen  även  pros  er 
med  elementärare  uppgift.  'Posts-er'  kallades 
de  otvungna  samkväm,  där  medlemmarna 
av  nordiska  s-et  efteråt  samlades  kri^ig  Adolf 
Noreen.  Utbyte  av  föreläsningar  mot  hål- 
lande av  s-um.  Självverksamhet  redan  pid 
tidigt  stadium  är  grundtanken  vid  univer- 
sitetsserna.   II.  Ssgr  ha  formen  seminarie-. 

—  Seminariebibliotek  även  vid  uni- 
versitetsseminarier, -bildjad;  -ning.  Sad, 
undervisningsvan  lärarimia  Annons,  Sv. 
Dagbl.  1910.  -deltagare.  Särsk.  om  uni- 
versitetsfhdn.  -elev.  Till  seminarium  I  1. 
-kurs.  -lektor;  -stjänst.  -läkar|e;  befatt- 
ning. Att  ~  vara  se  vid  folkskolesemina- 
riet i  Falun  Sv.  Dagbl.  1918.  -lärar|e; 
-möte.  övningsskollärarna  vilja  kallas  s-e; 
beteckningen  övningsskollärare  anses  synner- 
ligen otymplig  och  förväxlas  dessutom  stän- 
digt med  övningslärare  193f).  —  S-mötet  i 
Göteborg  1919.  -mässig.  De  sa  tonfallen 
A.  Österling,  -rektor; -s bostad,  -samman- 
träde, -tid.  T.  e.  [De  elever]  jag  hade  att 
tindervisa  under  min  s.  (då  jag  var  lärare 
vid  Högre  lärarinneseminariet)  C.  G.  Laurin. 
-trädgård;  smästare.  -uppgift  t.  e.  om 
universitetsfhdn.  -år.  Så  kommo  de  fyra 
s-en,  och  Emanuel  fick  lära  sig,  att  ~  Irja 
Browallius.  -Övning.  Särsk.  om  univer- 
sitetsfhdn. Hålla,  ha,  leda  s-ar  med  mera 
försigkomna. 

Semit,  -en,  -er;  -förtryck  m.  fl.;  -isk  (-t). 
1)  Huvudbet.  Om  de  folk  av  den  vita  ra- 
sen som  sen  urminnestid  bebott  sydvästra 
Asien  o.  talat  s-iska  språk.  S-ernas  urhem 
tros  f.  n.  snarast  ha  legat  i  Arabiens  södra 
och  centrala  delar.  —  'S-isk'  innefattar :  assy- 
risk  (o.  babylonisk) ,  arameisk, syrisk, hebreisk, 
arabisk,  sydarabisk  1.  sabeisk,  etiopisk  m.fi. 
De  3  stora  monoteistiska  religionerna  juden- 
dom, kristendom  och  islam  äro  siska  till 
sitt  ursprung  G.  Olinder.  2)  Bibet.  Om 
judar.  Två  historier,  som  jag  hört  av  en 
vän  till  mig,  en  tvättäkta  s.  Alb.  Engström. 
—  Det  var  som  hade  seklernas  s-förtryck 
lagrats  hos  denne  rike  sentida  s-ättling  och  ~ 
And.  Allardt.  —  En  liten  fetlagd  herre  av 
synnerligen  utpräglad  s-isk  typ  ~.  En  kost- 
nad, som  staten  eller  försäkringsbolagen  sä- 
kerligen skulle  få  igen  med  s-isk  ränta  G. 
Möller. 

Seml|a  (1.  sä-);  -an,  -or;  -ebak  m.  fi.  Ett 
finare  vetebröd  av  växlande  form  (vanl.  låg 
o.  rund);  ibl.  —  fettisdagsbulle.  1)  Då  han 
läst  sin  tidning,  tömt  en  andra  kopp  kaffe 
och   ätit  en  sa  med  smör  ~  S.  Agrell,  öv. 


fr.  Tolstoj.  Levin  spottade  %it  s-ebiten,  tog 
på  sig  sin  ytterrock  och  ~  ib.  Liksom  ba- 
garen berömmer  sina  gamla  s-or  från  i  förr- 
går Karin  Jensen,  öv.  2)  Under  fastlags- 
tiden  serveras  s-an  fylld  med  mandelmassa 
till  varm  eller  kall  mjölk.  Första  sedagen 
(fettisdagen)  Aftonbladet  1915. 

Semologi  m.  fl.  se  semem. 

See'n^,  -en,  =.  Japanskt  mynt  (jan.  1938 
ngt  över  1  öre).  En  s.  =  Vioo  'yen'  1.  10 
'rin  .  Och  för  några  s.  sjöngo  de  en  mässa 
för  vår  räknitig  Elsb.  Funch. 

Se'n^  (Idls.  även  sen);  adv.  o.  konj.  se 
sedan^. 

Sen^,  sent ;  -are  o.  -ast(e)  se  bland  avled- 
ningar.  Aid.  skönl.  i  några  uttr.  även 
'senan'.  A)  Enkelt.  I.  Huvudbet.  1)  Sen 
o.  sena.  a)  iS.  tack  är  också  tack.  En  s. 
upprättelse.  Man  bör  hoppas,  att  hävden  gör 
en,  om  ock  s.,  rättvisa  dt  Wachtmeister 
och  ~  B.  v.  Beskow.  S.  hjälp  är  föga  hjälp. 
S.  hämnd.  S.  ånger.  Få  anmärkning  för 
s.  ankomst,  b)  Rågen  är  8.  i  dr.  Skörden 
blev  s.  och  hann  delvis  ej  ens  mogna.  Där 
ha  vi  sått  st  vete.  Att  våren  var  s.  och 
utan  sol.  C)  Då  det  var  s.  kväll,  ville  han 
~.  Du  är  g.  i  kväll;  var  har  du  varit.  För 
man  är  s.  i  säng  här  S.  Barthel.  I  denna 
s-a  stund.  Till  följd  av  den  sa  timmen.  Sa 
vandrare.  In  i  sa  hösten.  Vid  denna  s-a  års- 
tid. Och  denna  sport  utövade  han  in  i  s-a 
åldern  Annie  Wall.  Änriu  i  sa  ålderdomen. 
I  sina  sa  år.  Att  bevaras  för  s-a  släk- 
ten J.  Hemmer.  2)  Senan.  Åld.  skönl.  Under 
soynrarna  och  intill  8-an  höst  Ragn.  Holm- 
ström. Från  arla  morgon  till  s-an  kväll 
T.  Fogelqvist.  3)  Sent.  a)  Bättre  st  än 
aldrig.  (Både)  bitti  d  st,  s-t  och  bittida 
jämt  o.  ständigt,  i  tid  o.  otid.  Bittida  uppe 
och  st  i  säng  ~  Astrid  Väring.  Tidigt  eller 
st.  St  omsider  efter  lång  väntan,  långt  om 
länge.  Som  st  skall  glömmas.  S-tfödeshans 
like.  Pojken  ä  lite  s-t  utvecklad,  b)  De  ä 
för  st  te  be  Gud  hjälpa  sej,  när  hin  hdle 
kommer  i  farstun.  Nu  har  han  kommit  för 
s-t  igen  (till  lektionen).  Minst  10  minuter 
för  st.  Klockan  går  minst  en  kvart  för  s-t. 
c)  Vi  ä  allt  lite  st  ute  i  kväll ;  få  se,  om 
vi  hinner.  Ja  ä  rädd  de  blir  s-t  hos  majorns 
i  kväll,  innan  vi  kommer  hem.  S-t  på  nat- 
ten, året.  Från  morgonen  till  st  ut  på  natten 
Pär  Lagerkvist.  II.  Bibet.  Den  som  är  rask 
med  munnen,  är  s.  med  handen.  S.  till  att 
tala  och  s.  till  vrede  Bibeln.  S-t  vred  är 
länge  vred.  S.  i  tal.  Så  snara  att  tro  det 
^trånga,  /  så  s-a  att  tro  det  goda  Anna  M. 
Roos.  Han  ä  allti  sd  s.  dv  sej.  Aldrig  s. 
att  hjälpa.  Kaptenen  var  inte  s.  att  fatta 
galoppen  J.  G.  Andersson.  Han  var  ej  8., 
utan  rusade  genast  pd  uslingen.  B)  Ssgr  ha 
i  regel  sen-,  som  i  part.  kan  växla  med 
(ovanligare)  sent-.  Part.  etå  därför  nedan 
i  regel  på  sen- 1.  sent-.    Syn.  A)  1. 1)  långt 


1261 


Sen'' — Sentida 


1262 


(fram)liden,  framskriden,  ibl.  'hög';  förse- 
nad, på  efterkälken;  sentida  1.  -tima,  ibl. 
'avlägsen';  (ibl.:)  sen(,t)blomrDande  1.  -mog- 
nande 1.  -mogen,  senkommen;  3)  (sent:)  om- 
sider, efter  många  om  o.  men,  äntligen,  till 
sist  1.  slut,  högt  på  tiden,  (sannerligen)  inte 
för  tidigt,  i  elfte  timmen;  II.  senfärdig, 
sensam,  långsam  (i  vändningarna),  trög, 
ovillig,  motvillig,  sävlig,  solig,  sölande. 

—  Senantik,  adj.  o.  (i  best.  form)  även 
subst.  Viktor  Rydbergs  mäktiga  skildring 
av  s-en  i  hans  kulturhistoriska  föreläsningar 
Erik  Hedén.  Drag  ur  hellenismens  och  s-ens 
bildningsepok  Em.  Linderholm.  —  Denna 
sa  svarta  magi  ib.  Syn.  ibl.  senklassisk. 
-barock,  subst.  o.  adj.  Ett  mästerprov  av 
praktfull,  men  ändå  behärskad  s.  V.  Langlet. 
-egyptisk.  Ett  st  tempel  med  jjyloner  och 
kolonnhall  E.  Wettergren.  -empir|(e).  S-ens 
kyliga  smakriktning  Bengt  Oxenstierna. 
-fotad  långsam  i  gången,  -frost.  Frost  sent 
på  våren,  efterfrost.  -fadd  1.  -fångad  t.  e. 
strömming,  -färdig,  -t,  -are;  -het.  Men  i 
skogen  var  han  varken  slarvig  eller  s.  L. 
Munsterhjelm.  S.  och  lat.  S.  att  tacka  ~ 
Tor  Andrse.  Hans  något  sa  fattningsför- 
måga. Varför  äro  vi  alltid  så  s-a  i  vår 
musikuppfattning 9  Öv.  fr.  Nellie  Melba. 
Men  imder  dessa  dagar  var  postgången  s., 
och  ~  Birgit  Lange^  öv.  Hon  kunde  inte 
invänta  sitt  sändebuds  sa  förhandlingar 
Dagmar  Sommarström,  öv.  Olyckan  kommer 
snarfärdig  och  går  s.  —  På  grund  av  hans 
egen  s-het  i  att  svara  G.  Castrén.  Förar- 
gade sig  över  hans  s-het  ~.  Syn.  se  sen^ 
A  11.     -född  se  sen-  1.  sent-. 

-glacial.  Geol.  Det  sa  ishavet  E.  Teiling. 
-grekisk;  -a  (språk).  Jfr  senlatin(sk).  En 
s.  författare,  -gustaviansk.  -gångar|e; 
-aktig  m.  fl.  En  däggdjursfamilj  i  Central- 
o.  tropiska  Sydamerika  med  släktena  Cho- 
loepus  o.  Bradypus.  S-na  ha  litet  huvud, 
tämligen  långa,  smala  lemmar  och  sträv 
päls;  de  äro  tröga  djur  med  svagt  utveck- 
lade sinnen,  de  klättra  i  träden  med  huvud 
och  rygg  7ieddt  och  livnära  sig  av  blad.  Ett 
par  mockasiner  av  hårt  s-skinn  H.  Mörne.  — 
Säll.  bildl.  om  person.  -hellen(i)sk.  Den 
senhelleniska  andan  Erik  Hedén.  Syn.  sen- 
grekisk, -höst.  I.  Enkelt.  1)  Egentl.  öpp- 
nade ~  förliden  s.  hembagerirörelse  öv. 
Dagbl.  1928.  En  s.  kom  vi  ned  från  fjällen 
med  våra  renar  Erik  Berg.  Och  luften  var 
ren  och  hög,  som  den  är  om  sen,  strax  innan 
frosten  kommer  Macfie-Westerlund.  När  det 
på  s-en  kom  underrättelse  om  ~  A.  Öster- 
ling. På  s-en  1888.  In  på  s-en  samlades  de 
deputerade  i  Petersburg  '>-  B.  Estlander.  Litet 
solsken  gör  gott  och  ej  minst  på  sen  C.  W. 
Bottiger.  [Kurser,]  avsedda  att  fortgå  från 
s-en  till  i  maj  månad,  Sv.  Dagbl.  1920.  Un- 
der den  följande  s-ens  mörka  månader  Ax. 
Klinckowström.  På  s-arne,  sedan  haren  blivit 


vit  ~  Onni  Wetterhoff.  2)  Bildl.  Icke  ens 
under  livets  s.  P.  G.  Lyth,  öv.  II.  Ssgr. 
Ex.:  En  s-dag  med  god  spårsnö  ~  E.  Frie- 
sendahl.  Den  korta  s-dagen  lider  mot  slu- 
tet ~  T.  Boberg.  Vädret  är  s-kallt  och  ogäst- 
vänligt. Trots  s-kylan.  En  mörk  s-morgon.  En 
s-natt  utan  stjärnor  Ax,  Ahlman.  Med  sin 
trista  s-stämning  V.  Benedictsson.  -jud|en- 
dom;  -isk.  Gillis  Wetter,  Hellenism,  s-en- 
dom,  urkristendom. 

-klassisk.  Fortunatus  s-a  diktion  Y. 
Hirn.  -klöver  länt.  -komling,  -en,  -ar; 
sen(t)kommande  o.  -kommen  se  sen-  l.sent-. 
Och  de  mycket  få  tomma  platserna  voro  upp- 
tagna även  de  efter  ett  par  minuter  av 
s-arna,  som  ~  Sv.  Dagbl.  1915.  Sherwood 
Anderson  är  en  s.  i  litteraturen  Ruben  Berg. 
-komst,  -en.  Mindre  vanl.  för  'sen  an- 
komst' 1.  d.  -kväll.  Mest  i  best.  sing.  Att 
björnen  skulle  på  sen  komma  igen  till  kon 
oc7i~H.Halfvar8son.  -latin; -sk.  Avser  (lik- 
som sengrekisk  o.  senromersk)  blott  äldre 
tid.  8-et  och  dess  förhållande  till  franskan. 
Man  kan  räkna  s-etfrån  omkr.  100  ä  150 — 
600  e.  Kr.  S-ska  förf attare  från  Apulejus  till 
Gregorius  den  store,  -medeltid;  -a.  S-ens 
häxväsen  Em.  Linderholm.  —  E.  Liden, 
Drag  ur  s-a  Stockholmsspråk.  De  stora  a-a 
städerna  Ivar  Simonsson.  S-a  kyrkoförhål- 
landen K.  B.  Westman,  -natt.  Mest  i  best. 
sing.  På  s-en  bröt  sig  tre  renar  ur  och  ~ 
Erik  Berg.  —  Den  friska,  stilla  s-sluften 
J.  Hemmer.     -potatis  länt. 

-renässans;  -brunn  m.fl.  Se  renässans. 
Nitälskan  för  det  egna  språkets  ära  var  ~ 
ett  genomgående  drag  hos  sen  i  skilda  län- 
der Hj.  Alving.  —  Så  har  den  italienska 
s-poesien  mäktigt  fångat  Atterboms  artistiska 
inbillning  och  ~  C.  Santesson.  -rokoko. 
-romansk,  -romersk  se  senlatin,  -sam, 
-t,  -mare.  Mindre  vanl.  för  'senfärdig'  1. 
ibl.  'sinksam'.  Z)en  blackiga  märreti,  som 
var  s.  av  sig  Ad.  Lundgrehn.  Men  de  va 
st  arbete.  Det  kunde  bli  st  nog  att  kryssa 
ut  ur  ~  Fab.  Månsson,  -sommar.  I.  En- 
kelt. 1)  Det  var  s.,  då  Joel  Sahlin  åter- 
kom till  ~.  Detta  skedde  år  8  (s-en  629) 
K.  V.  Zetterstéen,  Koranen.  Hötorget  prå- 
lade i  alla  s-ens  färger  W.  Hammenhög. 
2)  Nu  i  livets  s.  Jac.  Ahrenberg.  II.  Ssgr. 
Ex.:  Och  andra  s-blommor  J.  Hemmer. 
S-dagen  var  varm  och  stilla  S.  Siwertz.  I 
den  tidiga  morgonen  ligger  s-dimma  över 
slätten  ~  Tor  Åndrfe.  över  oss  s-himlens 
stjärneprakt  Z .  Tegengren.  S-kväll  med  klara 
stjärnor  Pär  Lagerkvist.  S-natt.  S-sol.  Under 
några  s  veckor.  Syn.  (ibl.:)  eftersommar, 
förhöst. 

-tida,  =.  Skr.  Oftast  =  'sena  tiders'.  Så 
kan  det  förefalla  en  s.  läsare  G.  Pauli. 
Dessa  ätters  s.  medlemmar  Sv.  Dagbl.  1917. 
Som  ett  smickrande,  ehuru  något  s.  erkän- 
nande av  ~  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.    S. 


1263 


Sentida — Senast 


1264 


ånger  gagnar  ej  stort  J.  Tegengren.  Genom 
s.  sprickbildningar  och  förkastningar  ~  J.  E. 
Rosberg,  öv.  Syn.  se  sen^.  -tima,  —.  1) 
Skr.,  åld.  o.  mindre  vanl.  för  föreg.  Ett 
8.  försök  till  en  dementi  Sv.  Dagbl.  1920. 
Åt  s.  poeter  N.-M.  Folcke.  —  Och  pröva  de 
mål,  som  vi  s.  hunnit  N.  Lago-Lengquist. 
2)  Sent  på  dagen  1.  dygnet.  Under  min  en- 
samma s.  middag  'Jörgen'.  Staden  ligger 
ännu  i  s.  söndagsslummer  Sv.  Dagbl.  1910. 
Att  släpas  med  till  alla  tillställningar,  än 
sä  s.  Harry  Blomberg,  -vinter.  I.  Enkelt. 
Tidigt  pä  sn  sågo  vi  vårtecken,  som  ~  J.  G. 
Andersson.  En  snöijock  eftermiddag  på  sn'^ 
Henning  Berger.  Under  s-7i  och  sommaren 
1909  G.  E.  Du  Rietz.  II.  Ssgr.  Ex.:  Begav 
sig  en  s-dag  år  1826  ~  till  ^  E.  Friesendahl. 
Och  stjärnorna  gnistrade  i  en  kall  och  vind- 
fri s-natt  E.  Hornborg,  -vår.  Mest  i  best. 
sing.  Långt  in  på  s-en,  när  gryningen  bör- 
jar klockan  tre  A.  T.  Gellerstedt.  Under 
s-en  och  sommaren.  —  En  s-kväll  kom  ~  Irja 
Browallius.  Det  är  en  s-snatt,  då  ~  Emil 
Kleen.  -väg.  Genvägar  (äro)  s-ar.  En  dylik 
s.  är  minst  av  allt  motiverad  i  frågor,  som 
kräva  snabbast  möjliga  handläggning  Soc. 
Demokr.  1918.  Medan  pennan  lättare  glider 
in  på  s-ar  än  på  snarvägar  Ellen  Key. 
-år.  Mest  i  best.  sing.  På  s-et  1915  fick 
han  ~  R.  Calissendorf,  öv.  —  Slakt  och 
annat  s-sgöra  N.  Lithberg. 

—  Sen- 1.  Sentblommande.  Långspor- 
rig,  guldgul,  senblommande  [aklejajart  Pris- 
katalog  1923.  Mer  sentblommande  exemplar. 
-funnjen.  Sin  senfunna  fristads  trånga  / 
och  lågvälvda  fängelserum  E.  Zilliacus.  Kom, 
glöm  var  tanke  tätt  vid  min  barm,  /  min 
sentfunna  vän,  du  kära!  B.  Gripenberg. 
En  s-en  lösning  av  problemet,  -född,  [sen- 
föddare].  Både  ifråga  om  lång  tidrymd 
o.  kortare  tid.  Så  ängslig  ~  som  en  mor 
för  sin  senfödda  älskling  Alfh.  Agrell.  [Att 
kalven]  var  liten  och  senfödd  A.  Knöppel. 
Ett  litet  senfött  råbocklamm.  —  E71  senfödd 
son  av  sekel  som  förgått  B.  Gripenberg. 
Senfödda  släkten  A.  Schön.  Har  alltid  haft 
en  starkt  tilldragande  makt  över  senföddare 
släkten  Upsala  Nya  Tidn.  1930.  —  En  sent- 
född  och  föga  bärande  tanke,  -groende 
frö  (även  'sengrott').  -kommande,  =; 
-kom|men  (-met,  [-nare]).  Och  tillhålla  sen- 
kommande lärare  att  vara  punktliga  P. 
Bagge.  —  Rågen,  vilken  liksom  alla  sädes- 
slagen  varit  senkommen,  gick  i  ax  den  8 
juni  ~  A.  Santesson.  Senkommen  snö  låg 
ännu  fläckvis  kvar  F.  Nilsson  Piraten.  Med 
senkommen  pietet  Klas  Fåhraeus.  —  En  hyll- 
ning åt  förnuftet  och  dygden,  litet  sentkom- 
men,  litet  platonisk,  men  prydlig  i  alla  fall, 
om  ~  Fr.  Böök.  -mog|en  (et,  [narei);  -mog- 
nande (=);  -mogn|ad  (-at).  S-na  krusbär. 
Äppelsorter  med  fast,  senmognande  kött  ~ 
Nord.  Fam.*    En  del  senmognade  frösorter 


Trädgården  1918.  —  Mera  sentmogen  än 
andra  odlade  former,  -skördad.  Senskördat 
hö  Nord.  Fam.*  -sådd.  Sniglar,  som  gärna 
snålas  på  sensddd  rdgbrodd  Josefina  Bengts. 
Få  sensådda  fält  Tidn.  Upsala  1929.  — 
Sentsådd  höstsäd,  -vunnen.  En  s.  ut- 
märkelse, -vuxen  1.  -växt.  Rödklöver, 
svensk,  senvuxen.  Mera  av  frodvuxet  än  av 
senvuxet  virke  P.  W.  Ekman.  Dit  hörande 
djur  äro  ~  mycket  fruktsamma,  men  sen- 
vuxna Nord.  Fam.  Senväxt  rödklöver  x  tidig. 
-väckt.  Senväckt  medlidande  Sven  Lidman. 
—  Sen|a^  sig, -ade, -as(ävendep.).  Mest 
skönl.  o.  mindre  vanl.  för  försena  (sig). 
Stolt  under  ekarna  /  prunkar  en  s-ad  skara 
än  Karlfeldt.  —  Senare,  komp.  till  sen, 
sent  o.  sedan.  Ofta  är  det  ej  möjligt  att 
ange  om  komp.  hör  närmare  till  det  ena 
1.  det  andra.  I.  Enkelt.  1)  Adj.  Den  förre  och 
den  s.  Regementsintendenten  eller  köksföre- 
ståndaren, vilken  s.  tillhandahåller  anbuds- 
formulär och  förslagskontrakt.  (Blå  eller 
röda?  — )  Jag  föredrar  de  s.  Andra  bandet, 
s.  delen.  I  en  s.  artikel  skall  jag  ->>.  S.  delen 
av  dagen  blev  regnig.  Det  blir  en  s.  fråga. 
Enligt  s.  underrättelser  skulle  ~.  E7i  s.  tid 
har  trott  sig  finna,  att  ~.  På  s.  år(en), 
tid(en),  tider.  I  en  långt  s.  tid.  2)  Adv. 
Förr  eller  s.  Jag  kommer  (lite)  s.  S.  än 
vanligt.  S.  i  livet.  Som  mognar  s.  än  de 
nu  behandlade  sorterna.  Det  blev  «.  än  jag 
tänkte.  Ju  s.  på  dagen,  dess  vackrare  folk. 
Tjugu  år  s.  II.  Ssg.  Särsk.  järnv.  Gods- 
tåget n:o  42,  som  enligt  tidtabellen  avgår 
från  Uppsala  vardagar  kl.  6.10  f.  m.,  släg- 
ges  den  18,  21  o.  23  d:s  med  avgång  från 
Uppsala  kl.  7.35  f.  m.  Upsala  Nya  Tidn. 
dec.  1920.  Genom  s-läggningen  från  Berlin 
av  nattåget  till  Sassnitz  samt  ~  Sv.  Dagbl. 
1928.  Syn.  1)  efterföljande,  (den)  andre  (i 
ordningen);  (ibl.:)(den)  öistnämnd(e),  denne; 
nyare,  ibl.  'våra  tiders';  2)  längre  fram, 
framdeles;  ibl.  en  annan  gång.  —  Senast; 
-e.  Superi,  till  sen,  sent  o.  sedan.  Jfr  föreg. 
1)  Adj.  I  se  laget.  Till  se  eftervärld.  Ända 
in  i  se  tid.  På  s-e  ålderdomen.  Det  s-e 
porträttet  av  honom  är  också  det  bästa.  Den 
s-e  omvälvningen  i  Argentina  är  säkerligen 
inte  den  sista  Alf  Martin.  På  denna  plats 
föll  det  s-e  regnet  för  tre  dr  sedan  H. 
Mörne.  De  se  händelserna  visa,  att  han 
haft  rätt.  Har  du  fått  min  s-e  skrivelse? 
Han  kom  s-e  torsdag  nu  i  torsdags.  2)  Adv. 
Du  kommer  alltid  s.  (av  alla).  Jag  måste 
ha  boken  s.  (om)  måndag.  S.  den  3  jan. 
skall  saken  vara  klar.  Sökes  s.  den  15  ang. 
hos  ~.  S.  i  går  såg  jag  då  honom  ute.  Jag 
såg  honom  s.  i  Paris.  (Nu)  s.  har  han  bott 
var  han  kunnat.  Den  s.  sända  [varan]  läm- 
nas utan  anmärkning.  3)  Konj.  S.  jag  såg 
honom,  var  han  sig  inte  lik;  han  hade  ~. 
Hört  på,  s.  kåren  blåste  i  stadshusparken 
'Sigurd'.    Syn.   1)  (för  närvarande)  sist(a), 


1265 


Senast— Senapskorn 


1266 


nyast(e),  'fär8kast(e)',  ibl.  avlägsnastCe)  I. 
si8tnämnd(a);  2)  efter  alla  andra,  efterst; 
sista  gången,  inte  senare  än,  inte  längre 
sen  1.  tillbaka  än,  ibl.  på  sista  tiden. 

Sen|a^,  -an,  -or.  1)  S-or7ia  i  djur-  1.  män- 
niskokroppen äro  de  otänjbara,  av  parallell- 
trådig  bindväv  bestående  ändpartierna  av  en 
muskel,  varigenom  muskelverkan  förmedlas 
till  skelettet.  Fäst-,  böjs-or.  Akillessan,  en 
stark  sa  pä  underbenets  baksida,  utgående 
från  de  stora  vadmusklerna  och  fäst  på  häl- 
benet.  Ligament  eller  bindsa.  Jag  tror  jag 
har  sträckt  en  sa.  2)  Ngt  friare  1.  bildl. 
a)  Men  gubben  hade  8-or  som  stålfjädrar 
och  ~  E.  Sparre.  S-orna  Idgo  som  rep  under 
huden  Py  Sörman.  IIa7i  ä  bara  s-or  hela 
kam.  b)  Tråd  av  tuggade  rensor.  c)  Kniven 
biter  inte  på  di  här  s-orna  om  segt  kött 
(fullt  av  s-or).  Syn.  (ibl.:)  ligament,  bind- 
sena,  (sen)sträng.  —  Senaktig  1.  -artad 
senig,  som  en  sena.  -band.  Dessa  ben 
sammanhållas  genom  s.,  och  ~  Nord.  Fam.^ 
-drag; -san fall.  Ej  fackl.  Krampartad  (ofri- 
villig) muskelsammandragning.  Jag  orkar 
snart  inte  hålla  i  längre,  jag  börjar  få  s. 
i  högra  armen.  Efter  strapatserna  hade  han 
besvärligt  med  sömnen,  ty  svåra  s.  i  benen 
tvang  honom  ofta  upp  ur  sängen  för  att  gå 
sig  fri  igen.  Pastorn  och  kommittén  stod 
vid  foten  av  den  nedersta  stegen  och  höll  på 
att  få  s.  i  nacken  Pärlfiskaren.  Syn.  kramp. 
-full;  -het.  En  reslig,  s.  och  välbyggd  man 
O.  Högberg.  Mager  och  s.  Sa,  axelbreda 
karlar  Ad.  Johansson.  Om  de  behandlas  — 
med  slägga  —  av  en  stark  och  s.  arm.  Med 
8.  kraft  i.  Oljelund.  Syn.  senig.  -garn. 
Jfr  sentråd.  Anni  spinner  s.  (av  rensenor) 
Sv.  Haglund,  -hinna.  Läk.  m.  m.  S-an, 
den  hårda  ögonhinna  (vitögat,  ögonvitan), 
som  bildar  större  delen  av  ögats  fasta  vägg 
och  framåt  övergår  i  den  genomskinliga  horn- 
hinnan, -knut.  -stark.  De  s-a  bruna  hän- 
derna ~  T.  Fogelqvist.  En  mager  och  s. 
manM.Koch.  Syn.  se  senig,  -sträckning. 
Ej  fackl.  beteckning  för  sjukliga  föränd- 
ringar i  en  sena  uppkomna  gm  överarbete, 
övertänjning  1.  tryck.  Jag  har  fått  en  «. 
i  ena  foten  Py  Sörman.  Behandla  s-ar  med 
stillaläge  och  våtvärmande  omslag,  -sträng. 
1)  I  kroppen.  2)  På  etränginstrument.  Om 
man  bunde  mig  med  sju  friska  s-ar  Bibeln. 
-sömmad.  De  väl  smorda  se  bandskorna  ~ 
Henning  Nordlund,  -tråd.  De  beredde  s.  — 
med  sådan  sker  all  skinnsömnad  —  och  ~ 
T.  Boberg.  S-en  är  lappens  så  gott  som  enda 
sytråd  Sv.  Haglund.  —  N.  Keyland,  S-sspin- 
ning,  tenndragning  och  bältsmyckegjutning 
hos  lapparna  i  norra  Jämtland  1920.  — 
Senig,  -t,  -are;  -het.  1) S-a  händer.  Få  s. 
arm.  De  hårdföra,  s-a  [stenhuggarna]  M. 
Koch.  —  Smidighet  och  s-het  hos  brottarne 
betyda  litet  i  jämförelse  med  tyngd  och 
styrka  ~   K.    Zilliacus.     2)  Tänderna  sleto 


förgäves  i  den  s-a  biffen.  Syn.  1)  med  starka 
senor,  (8en)stark,  senfull,  kraftig  (o.  uthål- 
lig), 'bara  senor',  ibl.  fast  1.  kärnfull;  2)  full 
av  senor,  seg(sliten). 

Senap  (grav;  kort  -a-);  -en.  I.  Enkelt. 
1)  Namn  på  en  del  korsblommiga  växter. 
a)  Svartsenap  Brassica  nigra  (svartbruna 
frön).  Skalet  på  fröna  av  (svart)s-en  av- 
lägsnas, varpå  av  s-sfröna  beredes  ett  pul- 
ver, b)  Vit  1.  gul  s.  Sinapis  alba  (ngt  större 
gula  frön),  c)  Sareptasenap  Brassica  juncea  1. 
Besseriana  (än  större  bruna  frön),  d)  Särsk. 
som  sista  ssgsled  om  en  hel  del  korsblom- 
miga växter  som  icke  lämna  kryddan.  T.  e.: 
Åkersenap  Sinapis  arvensis.  Här  har  [åker]- 
s-en  smugit  sig  in,  och  ~  S.  Dahllöf.  — 
Vidare  bl.  a.  stundom  om  arter  av  Nasturti- 
um,  Sisymbrium,  Diplotaxis  m.fl.  2) Krydda. 
'Skånsk  s.'  är  den  krossade,  malda  frömas- 
san av  svartsenap,  'fransk  s.'  har  tillsatser 
av  ättika,  vin,  socker,  dragon  och  andra 
kryddor  samt  mjöl  m.  m.;  'engelsk  s.'  utgöres 
huvudsakligen  av  vit  s.  och  har  tillsats  av 
kajennpeppar.  I  handeln  förekommer  sen 
dels  målen,  dels  omalen,  dels  färdiglagad 
på  olika  sätt.  En  kvinna,  som  med  en  järn- 
kula mal  8.  i  ett  lerfat  Sigfr.  Lindström. 
S.  i  glasburkar.  Ska  du  infe  ha  s.  till  fläsket? 
En  knapp  tesked  torr  s.  Sedan  tvingade  jag 
i  honom  litet  s.  i  varmt  vatten,  ett  ypperligt 
kräkmedel  'v  O.  T.  Eriksson.  Färsk  stark- 
senap i  lerkrukor  med  glasskedar.  Mat-,  hus- 
hålls-, bordssenap.  II.  Ssgr  ha  i  regel  se- 
naps-, ngn  gång  därjämte  senap-  (senap(s)- 
släktet). 

—  Senapartad  m.  fl.  se  senaps-.  — 
Senapsaktig,  t.  -artjad,  at.  -burk.  -deg. 
En  'gröt'  av  krossad  svartsenap  o.  rågmjöl 
nyttjades  särsk.  förr  som  hudretande  o. 
smärtavledande  medel.  -dosa.  -duk.  Se- 
napssprit stänkt  på  ylle  (nyttjad  som  'se- 
napsdeg'), -fabrik.  Senaps-  och  ättiksfabrik. 
-frö.  S.  berett  till  pulver,  -fält.  Flammande 
gula  raps-  eller  senapsfält CT.Y{o\ms{r6va. 
-gas.  S-en,  en  lättflytande,  ytterst  giftig 
olja,  fås  ej  av  senap;  namnet  har  gasen  fått 
av  sin  svaga  senaps-  1.  löklukt.  Kommer  en 
droppe  8.  i  beröring  med  huden,  ger  deyi 
upphov  till  svårläkta  sår,  och  även  ångorna 
av  s-en  kunna  framkalla  skador  å  hud  och 
känsliga  delar.  Av  allt  att  döma  kommo 
såväl  retande  som  frätande  gaser,  bland 
dessa  senare  främst  s.,  till  användning  [vid 
italienarnas  erövring  av  Abessinien]  V. 
Tamm.  Avlägsnande  av  s.  från  belagd  ter- 
räng genom  'sanering'.  —  74  %  av  alla  s-ska- 
dor tender  världskriget  voro  ögonskador  Sv. 
Uppslagsbok.  Kan  användas  som  omslag 
för  8-täta  förpackningar  ~  ib.  -gul.  Den 
höge  ämbetsmannen,  vilken  var  iförd  en  s. 
sidenrob  med  ~  Karin  Jensen,  öv.  S-a  olje- 
rockar, -korn.  [S-et]  är  minst  av  alla  frön, 
men  när  det  har  växt  upp,  är  det  störst  bland 


1267 


Senapskorn—  Senior 


1268 


kryddväxter ;  ja,  det  bliver  ett  träd,  sä  att 
himmelens  fåglar  komma  och  bygga  sina 
nästen  på  dess  grenar  Bibelns  senapsträd 
är  en  buskartad  stäppväxt  Salvadora  per- 
sica,  besläktad  med  benveden  (Evonymus). 
Om  I  haven  tro  ~  såsom  ett  s.  ~  Bibeln. 
-kryddla.  Den  verksamma  beståndsdelen  i 
s-an  är  senapsolja  ~  O.  Gertz.  -kvarn.  Om 
handkvarn  1.  fabrik,  -lukt;  -ande.  -olj|a. 
S-a7i  är  färglös  till  ljusgul,  har  brännande 
smak  och  stickande  lukt  samt  starkt  hudre- 
tande  verkan ;  den  bildas  i  senapspulver,  om 
det  för  sättes  tned  ljumt  vatten,  -papper. 
Styvt  pappersblad  bestruket  med  krossad 
o.  från  fett  befriad  svartsenap  (nyttjas  som 
senapsdeg),  -pulver.  Fuktas  s.  med  ljumt 
vatten,  bildas  flyktig  senapsolja  C.  G.  San- 
tesson.  -sked.  S.  av  ben.  -sprit.  Senaps- 
olja löst  i  koncentrerad  sprit.  -sås.  Färsk 
strömming  (eller  sill)  med  s.  Ane  Randel. 
Skarp  s.    -träd  se  senapskorn. 

Senat,  -en,  -er.  A)  Enkelt.  I.  Det  gamla 
Roms  rådsförsamling.  Romerska  sen.  II.  I 
nyare  tid.  1)  Riksråd  1.  d.  Dd  han  [Niko- 
laus II]  reformerar  Finlands  grundlagar 
och  blandar  ihop  dess  och  kejsardömets  s-er 
Har.  Hjärne.  S-en  [i  Helsingfors]  har  be- 
slutat byta  benämning  och  kallar  sig  stats- 
råd; s-ens  expeditioner  kallas  ministerier, 
vice  ordföranden  statsminister  och  ledamö- 
terna ministrar  Sv.  Dagbl.  nov.  1918.  Det 
ena  departementet  av  Kejserliga  sen  [i  Fin- 
land], 'justitiedepartementet' ,  utgjorde  lan- 
dets högsta  domstol.  Pä  väg  till  s-en(s  sam- 
manträde). S.  kallas  regeringen  i  Danzig, 
liksom  till  1933  regeringarna  i  Bremen, 
Hamburg  och  Lilbeck.  2)  Överhus  (av  olika 
slag).  S-er  finnas  f.  n.  (1935)  bl.  a.  i  Frank- 
rike, Polen,  Belgien,  Grekland,  Italien,  Egyp- 
ten, U.S. A.  (både  unionen  o.  samtliga  del- 
stater), en  hel  del  sydamerikanska  stater, 
Canada,  Australiska  statsförbundet  och  Syd- 
afrikanska unionen.  3)  Friare  användning 
av  föreg.  a)  Om  'första  kammarn':  Jag 
gjorde  en  titt  in  i  s-en  och  kom  dd  att  höra 
den  ärade  ledamoten  herr  Fritz  Hallberg  ~ 
'Kabbarp'.  [Omkring  sekelskiftet,  då]  man 
ännu  kunde  använda  benämningen  s.,  utan 
att  ordet  fick  en  liten  biton  av  försmädlig- 
het T.  Segerstedt.  b)  Så  storvulna  planer 
tilltalade  icke  den  akademiska  s-en,  som  helt 
kort  förklarade,  att  ~  Tor  Andrae.  Jfr  'de 
akademiska  fäderna'.  C)  Ett  pojkråd  vid 
Lunds  läroverk  ~  en  s.  k.  senat  Tidn.  Up- 
sala  april  1917.  Sedan  förra  veckan  har 
Djursholms  samskola,  i  likhet  med  vad  som 
förut  skett  vid  en  del  skolor  i  landet,  lagt 
sig  till  med  en  lärjungevald  s.  Detta  kam- 
raternas förtroenderåd  skall  ~  ib.  okt.  1917. 
B)  Ssgr  ha  senats-.  Ex.:  S-sbeslut.  Detaljer 
om  ssförhandlingarna  under  de  avgörande 
dagarna  (i  Finland)  H.  Gummerus.  En  stor 
och  hög  hörnsal  i  s-shuset.   S-smedlem.    Den 


sedermera  högtförtjänte  s-sordför anden,  vice- 
kanslern  och  lantmarskalken  friherre  J.  M. 
Nordenstam  Carl  Enckell.  Syn.  A)  II.  l)(ibl. 
mer  1.  mindre  nära:)  riksråd,  regerings- 
kollegium, ministär;  ibl.  senatshus;  2) över- 
hus, 'första  kammare';  3)  'rådsförsamling', 
råd,  (ibl.  nära)  kollegium  1.  konsistorium. 

—  Senätjor  (kort  -å-,  grav);  -orn,  -örer 
(slutet  -o-,  akut).  Ledamot  av  en  senat  (i 
alla  dess  betydelser).  A)  Enkelt.  I.  Romersk 
s-or  på  Augusti  tid.  II.  I  nyare  tid.  1)  Titeln 
s-or  lever  i  Finland  ännu  kvar  som  benäm- 
ning på  förutvarande  medlemmar  av  senaten 
Hugo  E.  Pipping  1920.  2)  Att  sfafss-or  C. 
J.  Larson  i  Winthrop  avlidit  A.  Schön, 
1903.  3)  'S-or'  om  förstakammarledamot 
är  vanligare  än  'senat'  som  namn  på  första 
kammaren.  I  hr  s-orn  Hellbergs  Karlstads- 
Tidning  Sv.  Dagbl.  1920.  Avgående  s-or  Tidn. 
Upsala  1919.  B)  Ssgr  ha  i  regel  senators-; 
senator-  blott  i  's-orskap'.  Ex.:  1)  Hr  Ströms 
s-orskap  slut{=  medlemskap  av  första  kam- 
marn) Sv.  Dagbl.  1919.  2)  Av  samma  skäl 
hade  han,  dd  man  i  Petersburg  en  gång  er- 
bjöd honom  en  s-orstaburett  i  Finland,  be- 
stämt avböjt  anbudet  Annie  Furuhjelm. 
Kände  ~  v.  Kothen  från  dennes  förra  s-ors- 
tid  B.  Estlander.  S-orstogor  V.  Rydberg. 
Klädd  i  si7i  s-orsuniform  med  värjan  och 
alla  galonerna  E.  Grotenfelt.  Sorsutnäm- 
ningar  Jac.  Ahrenberg.  S-orsvärdighet.  Syn. 
(ibl.:)  regerings-  1.  senatsmedlem,  minister, 
statsråd;  ledamot  av  överhus,  ibl.  första- 
kammarledamot. —  Senatörskja,  -an,  -or. 
Särsk.  i  Finl.  (jfr  senator  A  H  1).  San 
Olivia  Björksten  hörde  till  dessa  fina  ~ 
människor,  som  ~  Annie  Furuhjelm. 

Senil,    -t,    -are;    -itét  (en;  -ssymptom). 

1)  Han  börjar  allt  bli  bra  s.,  upprepar 
sig,  glömmer  vad  han  nyss  sagt  osv.  Men 
kring  munnen  låg  det  ett  nät  av  dessa  fina, 
sa  rynkor  och  veck,  som  ~  Hj.  Söderberg. 
Man  har  talat  om  den  s-a  girigheten  och 
liknat  den   vid  en  kall  feber  ~  S.  Siwertz. 

2)  Kan  detta  bero  på  en  börjande  s-itetf  Alb. 
Engström.  Syn.  ålder(dom)88vag  1.  -bräck- 
lig 1.  -skröplig,  gubbaktig,  gammal  o.  svag 
1.  slö,  (ibl.  nära)  hjärnuppmjukad. 

Séni|or(-årr  med  akut;  idrotts,  nu  nästan 
alltid  -år);  -orn  1.  -ören  (1.  -å-), -örer  (1. -å-); 
-oravdelning  o.  -or(s)kla88  m.  fi.  se  II.  Jfr 
junior.  I.  Enkelt.  1)  Handels,  m.  m.  o. 
allmännare.  Förkortas  8:r,  s:or  1.  ibl.  sen. 
o.  ersattes  ofta  av  'd.  ä.'  (den  äldre).  Herr 
(Alb.)  Pettersson  s-or.  2)  Om  äldsta  ålders- 
klassen i  nationerna  vid  de  svenska  uni- 
versiteten ()(  junior  o.  recentior  1.,  i  Lund, 
novitie).  Vald  till  s-or  i  sin  nation.  3)  Idrotts. 
Märk  utt.  -år.  Idrottsman  min  junior  o. 
old  boy  (jfr  dessa  ord).  I  allmän  idrott 
räknas  en  tävlande  som  s-or  fr.  o.  m.  det 
dr  han  fyller  22.  II.  Ssgr  ha  seniors-  1. 
senior-,  i  idrottsbet.  mest  senior-.    Ex.:    1) 


1269 


Senior— Senscom  mun 


1270 


Schef  1889  var  Albert  Bonnier,  vid  denna 
tid  sextionio  år  Herm.  Bergqvist.  2)  Vid 
ett  ~  mål,  som  under  Broomés  proinspek- 
torstid  förekotn  inom  sorskolleqiet  ~  Sv. 
Leonh.  Törnquist.  Kallad  till  sorskolle- 
gium.  Vid  s-orsoalet  erhöll  ~.  3)  S-or(s)- 
klassen.  Sot  lag  i  Sv.  Dagbladets  stafeft- 
löpning.  Syn.  den  äldre  1.  äldste  (i  en 
korporation,  ett  bolag  osv);  fadern  (då  en 
son  har  samma  namn);  äldre  medlem  av 
nationsförening;  idrottsman  tillhörande 
huvudklassen.  —  Seniorät,  -et.  Särsk.  till 
senior  1  2.  Jag  var  senior  i  avdelningen, 
och  set  hade  bland  annat  även  uppgiften 
att  giva  vitsord  om  sökande  till  stipendium 
Gottfr.  Billing. 

Sennablad  (sä-);  senna(blads)te.  Små- 
bladen av  Cassiaarter  (särsk.  acutifolia  o. 
angustifolia)  som  drog.  S.  har  en  svag, 
karaktäristisk  lukt  och  en  obehaglig,  bitter 
och  äcklig  smak  Kjellins  Varulex.  S-e7i 
verka  avförande  och  ingå  också  i  sammansatt 
lakritspulver. 

Seiiör  (-njår);  -en,  -er;  -|a  (-an,  -or);  -it|a 
(•an,  -or).  Spanska  ord  för  resp.  herr(e), 
fru  o.  fröken.  Stavas  i  portugisiskan  med 
-nh-;  jfr  italienska  8ignor(e)  etc.  Gamla  s-or 
stryka  varsamt  ut  skrynklorna  på  sina  svarta 
sidenkjolar  ~  Alf  Martin.  Städernas  små 
hetsiga,  kortklippta  s-itor  Öv.  fr.  Majken 
Borring.  Med  den  mest  stolta  s-itagest  Öv. 
fr.  H.  Haslund. 

Sensation,  -en,  -er.  1)  Fil.  o.  allmän- 
nare, a)  /  psykologin  menas  med  s.  *de 
kvalitativt  enkla  elementen  i  en  varseblivning , 
rött,  grönt,  en  viss  ton,  sött,  surt,  varmt, 
kallt  o.  s.  v.-n;  den  nya  'gestaltpsykologin' 
avskriver,  enl.  Alf  Nyman,  helt  begreppet 
s.  såsom  konstlat  och  fiktivt,  b)  Om  olust- 
eller  lusts-erna  överväga.  Ha  en  obehaglig 
s.  av  att  ~.  En  verkligt  stark  och  levande 
s.  av  Amerika  ~  Hj.  Söderberg.  2)  Senare 
bibet.  De  ansågo  snälltågets  ankomst  såsom 
kvällensstora  händelse  och  s.  BirgitTh.  Sparre. 
För  att  åstadkomma  en  verklig  s.  är  det  inte 
nog  för  en  ny  bok,  att  den  är  oanständig; 
den  måste  vara  rentut  patologisk  öv.  fr.  H. 
L.  Mencken.  Göra  s.  bland  småstadens  bor- 
gare. En  alldeles  ny  s.  Får  uppleva  sitt 
livs  s.  ~.  Och  —  vilken  s.l  —  en  berömd 
filmdiva,  som  »v.  Förorsakade  en  liten  s.  i 
världspressen  ~  Sv.  Aurén.  En  natt,  som 
verkligen  bjöd  på  s(-er).  Medan  vi  med 
ens  vädrade  s.  Vivi  Laurent.  Det  är  i  mor- 
gon gammalt  och  glömt  /  för  senare  s-er 
Alf  Henrikson.  Och  icke  kunna  leva  utan 
starka  ser  S.  Siwertz.  Ständigt  jaga  efter, 
söka  nya  s-er.  Ty  de  stora  s-erna  äro  säll- 
synta i  Wadköping  Hj.  Bergman.  Geschäftet 
i  brottmålss-er  ~  T.  Segerstedt.  Nerv-,  tid- 
ningss-er.  Syn.  I)(sinne8)förnimmelse,(sin- 
ne8)intryck,  'sinnlig  förnimmelse';  (ibl.:) 
känsloförnimmelse,  känsla;   2)  uppseende, 


uppståndelse;  något  rafflande  1.  pikant,  vad 
som  vållar  uppståndelse  1.  upprör  sinnena. 

—  Sensationsartad.  -artik|el.  Siar 
i  nykterhetspressen,  -betonad.  En  s.  nyckel- 
roman, -drama.  -fri.  Marknaden  förflöt 
denna  gång  s-tt.  -historia.  En  s.  i  ameri- 
kansk stil.  -hung|er; -rig.  Ockra  på  publi- 
kens s-er.  —  Nyfikna  och  s-riga  domstolsliye- 
nor.  Syn.  sensationslystnad  1.  -törst  1.  -lusta; 
(s-rigO  sensationslysten  1.  sjuk  1.  -jäktande 
1.  -sökande  1.  -törstig,  -hyena  se  hyena  I  2. 
-jakt.  -jägare.  Dagspressens  kåsörer  och 
veckopressens  8.  R.  Gelm.  -jäkt;  -ande. 
-krönika.  De  bidrag  hon  flitigt  lämnade 
till  småstadens  s.  -litteratur,  -lusta.  Egga 
s-n.  -lyst|en;  -nad.  Den  icke  s-na  pressen. 
Set  skocka  sig  kring  skandaltidningsfönst- 
ren. —  Jag  gjorde  det  ej  av  s-nad  utan  för 
att  ~.  Skvalleraktighet,  s?iad  och  reklam- 
hunger Verner  Söderberg.  Syn.  se  sensa- 
tionshunger, -lös;  -het.  Att  livet  var  all- 
deles för  enformigt  och  s-t  här  bakom  bergen 
Letta  Rudnicka  Jaroszynska.  -mak|are; 
-eri ;  -erska.  En  ren  dikt  av  någon  sare 
Upsala  Nya  Tidn.  1934.  —  Absolut  fritt 
från  publikfrieri  och  seri  ib.  1930.  -mättad. 
Balzac  levde  ~  i  romantikens  förtrollade 
värld  och  i  dess  s-e  luft  Karl  Hedberg. 
-nummer,  -nyhet,  -press.  Is-en.  -pris. 
Lumber jackor  till  s.  Annons  1935.  -process. 
-roman.  Sue's  ser.  En  s.  ur  verkligheten. 
-rubrik.  Oceanflygninq,  hastighetsrekord, 
tumshöga  ser  Öv.  fr.  Vicki  Baum.  -sjuk. 
Hon  var  ryckig,  s.,  hänsynslöst  djärv  S. 
Siwertz.  Syn.  se  sensationshunger.  -SÖ- 
k|ande;  -eri.  Hennes  noveller  stod  högt  över 
allt  seri  Göran  v.  Retlig.  -törst;  -ande; 
-ig.  De7i  nyfiktia,  siga  hopett  'Hasse  Z.'  Syn. 
se  sensationshunger. 

—  Sensationell  (äll);  -t,  -are.  Blott 
till  sensation  2.  De  var  sa  nyheter  du  kom- 
mer med  I  Den  nya  tidens  sa  expansion 
inom  järn-  och  stålbranschen  O.  B.  Nelson. 
Dennes  romaner  voro  märkliga  ~  fram- 
för allt  emedan  de  satte  sa  problem  under 
debatt  'S.  Svanberg.  Den  därvid  funna  lös- 
ningen av  denna  kulturhistoriska  gåta  är 
närmast  att  betrakta  som  s.  Ax.  Wallén,  öv. 
S-are  och  oroligare  i  stilen  och  än  rörligare 
i  sceneriet  är  romanen.  Förf  väljer  gärna 
de  saste  brotten,  de  bekantaste  skandalerna 
som  underlag  för  sina  novellbroderier.  Skatta 
dt  det  s-a.  Att  mina  kängor  voro  s-t  illa  med- 
farna ~  Gust.  Ericsson.  Syn.  (högeligen) 
uppseendeväckande,  beräknad  på  starka 
effekter,  som  vill  väcka  uppseende,  raff- 
lande, pikant,  högst  förbluffande,  (rent)  otro- 
lig, 'underbar'.  —  Sensibel  m.  fl.  se  d.  o, 

Senscommu'n  (sangkåmmöng);  denkön. 
Ofta  skrivet  med  bindestreck  1.  som  två 
ord.  Som  riktigt  framhåller,  att  Augiers  tern- 
p)erament,  hans  typiska  senscommun-inställ- 
ning  och  borgerligt  utilitaristiska  ideal  äro 


1271 


Senscommun — Sentimental 


1272 


~  E.  Kihlman.  Syn.  (vanligt)  sunt  förnuft, 
oförvillat  omdöme,  (sunt)  bondförstånd. 

Sensibjel  (sans-  1.  sangs-);  -elt,  -lare; 
-ilitét(-en;  säll.  utt.  sangs-).  1)  Och  var  där- 
för mer  än  vanligt  s-el  för  alla  oroande  ny- 
heter Gust.  Jacobson.  Om  man  är  en  sel 
natur,  och  vilka  skola  vara  s-la,  om  icke 
författare?  Alb.  Engström.  Hans  nervsy- 
stem är  synnerligen  s-elt,  tårar  och  leenden 
växlar  i  ett  Stina  Palmborg.  2)  En  stundom 
till  sjuklighet  stegrad  s-ilitet  H  j.  Alving.  Äger 
en  estetisk  s-ilitet  ~,  ett  öra  för  undertonerna 
och  en  blick  för  helhetsverkningarna,  som 
ingenting  undgår  Fr.  Böök.  Syn.  (öm)käns- 
1ig,  ömtålig;  snabbt  reagerande  för  intryck, 
'öm-  1.  finskinnad",  ibl.  sensitiv.  —  Sensi- 
tiv, -t,  -are;  -|a  (-an,  -or).  I.  Adj.  En  s. 
liten  stackare  är  hon  och  tål  inga  hårda 
ord.  Den  mest  s-a  kolorism  i  modärnt  måleri 
Jens  Thiis.  II.  Subst.  Dels  om  Mimosa 
sensitiva  1.  pudica  (som  slår  ihop  bladen 
vid  minsta  stöt  1.  blåst);  dels  om  person. 
Som  hade  s-ans  ömtålighet  ~  B.  Aurelius. 
Att  Lotten,  den  lilla  s-an,  får  komma  på 
landet,  förpjåkad  som  hon  är  Jenny  Engelke. 
Syn.  ytterst  (öm)känslig  1.  ömtålig,  över- 
känslig. 

Sensmoral  (sang-);  -en.  Att  s-en  trots 
all  tydlighet  inte  blir  ledsamt  päträngsen 
Sv.  Dagbl.  1910.  Och  här  har  du  fabelns 
s.,  s-eyi  i  liknelsen:  ~.  Och  höll  ett  långt 
och  världsklokt  tal,  /  vars  prosas  s.  till  slut  / 
blev:  -»Glöm,  min  vänh  Spara  s-en  tillslu- 
tet, men  då  hamra  in  den.  Syn.  moralisk 
lärdom  1.  tillämpning  1.  andemening  1.  grund- 
mening 1.  kärna  1.  kontenta  1.  slutkläm  1. 
fingervisning,  dragen  morallärdom  1.  sede- 
regel. 

Sensuali's|m  (san-);  -men;  -t  (-en,  -er; 
-isk,  -t).  I.  S-m.  1)  Sinnlighet;  ibl.  grov 
sinnlighet,  sensualitet.  Hela  hennes  [zige- 
nerskans]  gestalt  uttryckte  dåsig  lättja  och 
en  kärv,  loj  sm  Agnes  v.  Krusenstjerna. 
Vars  fromleri  är  bemängt  med  ett  stänk  av 
sm  Karin  Hirn,  öv.  En  kvalmig  sm  C.  D. 
af  Wirsén.  De  Italienska  bildernas  förfi- 
nade och  ädla  s-m  Fr.  Böök.  2)  Fil.  Filo- 
sofisk riktning  som  ej  erkänner  annan  kun- 
skapskälla än  sinnesförnimmelserna  1.  anser 
de  sinnliga  lustkänslorna  som  det  högsta 
goda.  Ansatser  till  sm  framträdde  i  antiken 
hos  sofisterna,  särskilt  Protagoras ,  samt  hos 
stoiker  och  epikuréer;  radikalast  har  s-men 
representerats  av  Condillac.  II.  St  m.  fl. 
Jfr  I.  1)  Från  början  st  av  temperament 
har  han  [Herm.  Bång]  med  åren  blivit  det 
av  övertygelse  ~  Hj.  Söderberg.  Keats  är 
i  Englands  poesi  den  onppnådde  s-ten  i  den 
meningen,  att  han  av  sinnenas  glädje  skapat 
en  ny,  eldig  form  av  religiositet  A.  Öster- 
ling. Rodin  är  den  store  s-ten;  han  lever  i 
passionen  och  drömmer  om  famntaget  Emil 
Cedercreutz.   2)  Ibl.  =  sensuell.   En  s-tiskt 


färgad  psalmdiktning.  En  smula  s-tiskt  må- 
lad, men  ingalunda  oåterhållet  naturalis- 
tiskt. —  Sensualitet,  -en.  En  våg  av  lös- 
släppt  s.  Emil  Kléen.  Den  ohöljda  s-en  i 
skildringarna  blir  osmaklig  och  tröttande. 
Syn.  sinnlighet,  begär  efter  sinnliga  njut- 
ningar. —  Sensuell  (-äll);  -t,  -are.  Hans 
oslipade  och  ohöljt  sa  natur  var  mig  föga 
sympatisk  ~  Ellen  Lundberg-Nyblom.  E71 
s.  människa  driftmänniska  osv.  Ohejdat  s. 
dukade  han  snart  under  för  sina  passioner. 
Muymen  stor  och  s.,  underläppen  framträ- 
dande. Den  obeskurna  upplagan  av  » Tusen 
och  en  natt*,  där  Österlandets  hänsynslöst 
sa  blick  på  tillvaron  och  icke  minst  på  kvin- 
nan kommer  fram  i  all  sin  glans  C.  G. 
Laurin.  Ett  par  bruna,  sa  ögon  ~  R.  Värn- 
lund. S.  Krishnakult  B.  Forell.  Syn.  (grov)- 
sinnlig,  vällustig,  (grovt)  njutningslysten, 
(ibl.  nära)  liderlig,  (ibl.)  'simmig'  1.  lysten. 
Sente'ns  (säntäns);  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
Bland  ämnena  för  den  franska  uppsatsen 
var  Kiplings  s.  röster  är  öster  och  väster 
är  väster*  Öv.  fr.  Bruce  Lockhardt.  I  roma- 
nen Ett  liv  ristade  slutmeningen  en  s.,  som 
sade,  att  den  själ,  som  upphört  att  längta, 
är  död  E.  Kihlman.  Han  ställer  sig  den 
gamla  s-en  till  efterrättelse,  att  allt  som  för- 
tjänar att  göras,  förtjänar  också  att  göras 
väl  T.  Segerstedt.  Inströdda  ser,  stimdom 
ordspråksartade  N.  Svanberg.  Uttrycka  sig 
i  s-er  eller  ~.  Hans  förråd  av  s-er  och  citat 
var  obegränsat  V.  Tamm.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Hans  slutsatser  få  gärna  en  s-artad  prägel. 
Välgörarinnans  broderade  och  sprydda  kök 
Stina  Aronson.  Hållet  i  en  litterärt  ut- 
arbetad, s-rik  stil  Erl.  Hjärne.  De  av  honom 
själv  [Goethe]  från  trycket  utgivna  ssrtw- 
Ungarna  B.  Risberg.  Syn.  tankekorn,  tänke- 
språk,  kärn-  1.  sedespråk,  minnesvärt  ytt- 
rande, visdomsord,  sats,  levnadsregel, (ibl.:) 
gyllene  ord,  'guldkorn',  aforism.  —  Sen- 
tentios  (-tsi-).  Även  'sentensiös'.  Sentens- 
artad,  sentensrik,  ibl.  ordspråkslik(nande). 

—  Senter|a  (sänt-  1.  sangt-);  -ade,  -as. 
Anslutningen  till  de  föreg.  rätt  svag.  Och 
har  heller  ingen  möjlighet  att  s-a  roligheten 
Marika  Stiernstedt.  Som  ~  tydligen  sade 
hans  sällskapstalanger  Alb.  Engström.  Men 
att  jag  ej  sade  slik  litteratur.  Och  gammal- 
dags prästgårdssmåbröd,  som  vi  djupt  sade 
Elsa  v.  Born.  Programmet  var  omväxlande 
och  tycktes  allmänt  s-as  Walter  Sjöblom. 
Syn.  uppskatta,  ha  förståelse  för,  sätta 
värde  på,  (uppfatta  o.)  tycka  om  ru,  ha  sin- 
ne för. 

—  Sentimental  (sä-män-); -t, -are.  Näs- 
tan endast  tadlande.'  Att  politikerna  ha  av- 
skaffat människans  uråldriga  rätt  att  vara  s. 
Sliskigt  s.  Han  blev  s.  och  berättade  med 
sluddrig  stämma  ungdomsupplevelser,  där  ~ 
Birgit  Th.  Sparre.  Att  ta  sig  själv  i  upp- 
tuktelse för  sina  sa  fantasier  ~  Jeanna 


1273 


Sentimental — Separator 


1274 


Oterdahl.  Handlingen  är  ett  pladder  och 
musiken  lipande  s.  Upsala  Nya  Tidn.  1933. 
Skällas  s.  Ebbe  Lieberath.  En  s.  toka.  Dry- 
pande s.  En  blid  och  s.  måne  mellan  björkar 
»v  Hj.  Söderberg.  Bendel  tänkte:  han  har 
druckit  sd  pass  mycket,  att  han  är  i  det 
8-a  stadiet  W.  Hammenhög.  S-t  rusig  av 
segerglädje.  Denna  tantsa  idé  Gunnar  Bolin. 
Syn.  (överdrivet)  känslofull,  känslig  o.  vek; 
känslosam,  'tårögd',  tårdrypande,  tåresalig, 
joltig,  hjärtnupen,  pjunkig, gråtmild, rörd. — 
Sentimentaliserja,  -ade,  as;  ing.  l)Intr. 
Nej,fy  f-n,  låt  oss  inte  sitta  tysta  och  s-a  (vara 
1.  bli  sentimentala)  Emil  Kléen.  2)  Träns. 
Geijerstams  förmåga  att  sa  bilden  av  Pelle 
Molin  G.  Attorps.  Skevheten  i  Geijerstams 
s-ing  av  bilden  Henry  Olsson.  —  Senti- 
mentali'st,  -en,  -er.  S-er  med  siymessjuklig 
känslighet  för  djurens  välbefinnande  Strind- 
berg. De  dumma  s-erna  från  franska  revo- 
lutionen talade  om  människans  rättigheter! 
öv.  fr.  G.  K.  Chesterton.  Syn.  sentimen- 
tal person.  —  Sentimentalitet,  -en,  [-er]. 
Kon  stegrar  ofta  sin  medkänsla  till  s.,  och  ~. 
Nästan  helt  fri  från  s.  Sjuklig  s.  Han  har 
ganska  bra  röst,  fastän  outbildad,  men  hans 
framförande  dryper  av  s.  Elsa  af  Trolle, 
öv.  Jag  är  i  kväll  hopplöst  given  s-en  i  våld 
Emil  Kléen.  En  viss  ~  godmodighet  och 
punschsentimentalitet  S.  Siwertz.  —  Kom 
inte  me  såna  s-er!  sentimentala  utgjutelser. 
Syn.  känslopjunk,  (alltför  stor)  känslosam- 
het, gråtmildhet  osv. 

Separäbjel,  -elt.  (Av)skiljbar.  —  Se- 
parat, -et,  =  1.  -er  o.  som  adj.  =.  Två 
ord.  I.  Subst.  Hur  måyiga  s(-er)  ger  tid- 
skriften dt  författaren?  II.  Adj.  (o.  adv.). 
Vanligast  som  adv.  1.  i  ssg.  1)  Enkelt.  En 
nyhet  för  årets  volym  [av  Hågkomster  och 
livsintryck]  —  utom  dess  sa  titel  [Den  eviga 
ungdomens  stad]  —  är,  att  ~  Sv.  Thulin. 
Bedriva  s-a  fredsunderhandlingar.  Min  sa 
åsikt  är  nu  den,  att  ~.  —  Uppsatsen  tryckes 
även  8.  i  en  upplaga  för  utdelning  i  150 
exemplar.  Få  vi  hoslagt  överlämna  mant- 
larna till  aktiebreven  N:ris  ~,  under  det  att 
tillhörande  kuponger  avgå  s.  Stockh.  Ensk. 
Bank,  1918.  Nej,  vi  gör  ingenting  s  !  på 
egen  hand.  Utställa  [sina  målningar]  s. 
2)  Sagr.  Ex.:  Han  sade  mig,  att  vad  Trotskij 
åstundade  icke  var  att  sluta  en  s-fred  utan 
allmän  fred  Öv.  fr.  BruceLockhardt.  Sf reds- 
ryktena kommo  äter  i  svang  H.  Gummerus. 
S-förbund.  Sitt  s-förslag  om,  inledandet 
av  fredsunderhandlingar  H.  Gummerus. 
S-tryck  från  Social-medicinsk  Tidskrift  n:r 
3,  1931.  [Emedan  en  del  nya  bagerifirmor] 
undertecknat  förbindelse  med  idkar  ef  örening- 
en att  icke  träffa  siippgörelse  Sv.  Dagbl. 
1920.  Ty  de  sedermera  så  vanliga  s-ut- 
ställningarna voro  då  ännu  så  gott  som 
okända  eller  ~  F.  U.  Wrangel.  Syn.  I. 
särtryck;    II.    särskild,  var(t)  för  sig,    en- 


skild, ibl.  personlig,  sär-,  utan  gemenskap 
med  andra,  fristående.  —  Separätim  (mest 
grav);  adv.  Var(t)  för  sig,  särskilt.  — 
Separation,  -en,  -er.  Även  tekn.  En  8. 
mellan  stat  och  kyrka  skulle '^^l.  Rogberg. 
De  sågo  däri  det  enda  medlet  att  åstad- 
komma en  fullständig  s.  från  Ryssland  H. 
Gummerus.  —  Att  Eva  och  Magnus  nu 
definitivt  hade  flyttat  ifrån  varandra  och 
lämnat  sina  s-spapper  till  rätten  Elis.  Hög- 
ström-Löf berg.  A  tt  Sverge  ~  genom  norr- 
baggarnas s-spolitik  också  skulle  kunna  mista 
Norge  ~  T.  Fogelqvist.  Syn.  avskiljande; 
skilsmässa;  hemskillnad,  äktenskapsskill- 
nad. 

—  Separati's{m,  -men;  -t  (-en, -er; -isk, 
-t).  Politiskt,  ofta  religiöst;  ibl.  även  all- 
männare. I.  S-m.  1)  Bekämpa  s-men  inom 
kyrkan.    S-men  frodades  i  denna  landsända. 

2)  Vår  nationella  sm  om  Finlands  strävan 
att  vara  självständigt  mot  Ryssland.  Här 
sätter  den  åländska  s-men  in  B.  Estlander. 
II.  S-t  osv.  1)  Religiöst.  Dundra  mot  s-terna. 
Där  s-ter  och  högkyrkliga  leva  i  grannsämja. 
S-terna  hysa  avvikande  åsikter  om  kyrko- 
läran eller  kyrkobruken  och  dra  sig  därför 
undan  från  den  gemensamma  gudstjänsten 
och  församlingslivet  och  anordna  egna  guds- 
tjänster. —  Gudstjänsterna  voro  i  allmän- 
het väl  besökta,  och  några  s-tiska  rörelser 
förekomma  ännu  ej  Rud.  Röding.  2)  Poli- 
tiskt. S-terna  på  Filippinerna  i  stor  majo- 
ritet Sv.  Dagbl.  1935.  Denna  gång  hade 
den  engelska  partistriden  icke  givit  de  skotske 
författningss-terna  vatten  på  deras  kvarn 
Har.  Hjärne.  —  S-tgruppen  i  Mariehamn 
Hj.  v.  Bonsdorff.  Ledarna  för  den  ukrain- 
ska s-trörelsen  Öv.  fr.  Alex.  Michailovitj.  — 
Att  hans  fem  brorsöner  i  det  avlägsna  södern 
smidde  stiska  planer  ib.  S-tiska  strävanden. 

3)  Allmännare.  Mindre  vanl.  Vi  sökte  våra 
intressen  utom  hemmet,  i  synnerhet  kanske 
jag,  som  aldrig  tyckt  om  gemensamheten  och 
som  alltid  varit  en  smula  s-t  Alma  Söder- 
hjelm. —  Professor  Nyström,  vilken  i  Hel- 
singfors visat  vissa  s-tiska  tendenser  och  där 
stannat  ett  dygn,  tillstötte  pä  aftonen  vid 
avfärden  till  Moskva  ~  A.  Lagrelii  resa. 
Syn.  (sm:)  avsöndringslust  1.  -strävanden, 
(benägenhet  för)  söndring  (ofta  kyrklig),  ibl. 
frikyrklighet  1.  sekterism;  ibl.  partikula- 
rism,  obenägenhet  att  gå  med  andra;  (s-t:) 
frikyrklig,  sekterist,  ibl.  'läsare'  osv.;  ibl. 
en  som  gärna  separerar  1.  går  för  sig  själv. 

—  Separät|or  (-årr;  grav);  -orn,  -orer 
(slutet  -o-,  akut).  I.  Enkelt.  1)  S-orn  kalla- 
des i  De  Lavals  första  patentbrev(lS?8)  för 
'gräddskummare.  [Mjölk]s-orn  avser  att 
medelst  centrifugalkraften  skilja  den  lättare 
grädden  från  den  tyngre  skummjölken.  Alfa- 
s-orn,  den  av  C.  v.  Bechtoldsheim  förbättrade 
De  Lavalska  s-orn,  erhöll  snart  en  ledande 
ställning,  sotn  bibehållits  även  sedan  Alfa- 


1275 


Separator — Seraf 


1276 


patentet  utgått.  S-orn  drives  vanligen  med 
maskinkraft,  men  även  mindre,  handdrivna 
s-orer  finnas,  och  i  bondstugorna  hör  man 
överallt  surret  av  dessa  hands-orer.  2)  Mjölk- 
renings-,  jäst-,  olje(rensnings)s-orer.  Äggs-or 
för  att  skilja  vitan  från  gulan  Nord.  Kompa- 
niet 1916.  <S.  k.  industris-orer  för  rening 
och  separering  av  mänga  olika  vätskor,  så- 
som oljor,  bensin  etc.  Sveriges  Industri,  1936. 
3)  Magnetiska  s-orer  för  torr-  och  våtsepa- 
rering av  malm  Verkstäderna,  1915.  [Mindre 
grov  malm]  går  igenom  gallret  ned  i  en  ficka 
för  att  sedermera  utmatas  på  s-orerna  1916. 
Malms-orer.  II.  Ssgr.  Ex.:  S-orborste  ~  av 
borst  med  tofs,  drejad  i  förient  järntråd 
Åhlén  &  Holm.  Den  svenska  s-orindustrien 
[har]  bibehållit  sin  dominerande  ställning 
på  världsmarknaden  Sveriges  Industri,  1936. 
Pä  grund  av  [separerings] kärlets  i  profil 
ofta  utbuktade  form  benämnes  detsamma  van- 
ligen y>s-orkula>  Nord.  Fam.^,  1905.  Hur  de 
varje  morgon  och  kväll  hålla  sina  muggar 
under  s-orp)ipen,  tills  det  varma  mjölkskum- 
met stod  som  ett  bubblande,  snövitt  fras  '^ 
Sally  Salminen.  Rummets  skymningsdunkel 
och  s-orsurret  iförstugan  E.  Diktonius.  Syn. 
ibl.  gräddskummare,  ibl.  skiljare. 

—  Separer|a,  -ade,  -as;  -tratt  (till  II;  = 
skiljetratt);  -ing  (-en,  -ar;  -sförsök  m.  fl.) 
1.  separation  (jfr  d.  o.).  I.  Allmännare. 
Intr.,  refl.  o.  träns.  1)  Vanl.  verbformer. 
a)  De  delar  av  det  gamla  Österrike,  som 
nu  sat  och  bildat  nya  stater  Sv.  Dagbl. 
1920.  Trots  det,  att  tvåhundra  dr  gått, 
sedan  de  båda  stammarna  s-ade  Estrid 
Ancker,  öv.  S-a  från  statskyrkan.  Det  är 
nog  bäst  vi  s-ar.  b)  Uljanov-Lenins  grupp, 
som  s-at  sig  vid  partikongressen  1903  ~  H. 
Gummerus.  S-a  sig  från  de  andra,  c)  Jag 
s-ar  helt  enkelt  skådespelerskan  Berit  Risig 
från  den  civila  fru  Fernlund  Kajsa  Root- 
zén.  2)  S-ing.  De  icke-ryska  folkens  full- 
ständiga s-ingfrån  Ryssland  H.  Gummerus. 
Att  England  icke  hade  något  emot  att  under- 
stödja ryska  rikets  icke-ryska  nationalister 
i  deras  s-ingssträvanden  ib.  II.  Tekn.  o.  d. 
Blott  träns.  (1.  abs.).  Jfr  separator.  Har  du 
s-at  mjölken  än?  Köpa  sad  mjölk.  För  rening 
och  s-ing  av  många  olika  vätskor,  såsom  ~. 
Torr-  och  våts-ing  av  malm.  S-ingskärl. 
S-ingsmetod.  Syn.  skiljas,  avskilja  sig, 
lämna,  överge,  utgå  ur;  'gå  åt  skilda  håll'; 
(av)skilja  (t.  e.  grädde  från  mjölk,  oren- 
heter ur  olja,  föroreningar  från  malm). 

Sépi|a  (akut); -an, -or.  I.  Enkelt.  1)  Zool. 
Med  plur.  Sepia  officinalis,  vanliga  bläck- 
fisken. Den  mest  kända  bläckfisken,  s-an, 
från  vilkens  torkade  bläcksäck  man  får  det 
bruna  färgämnet  med  samma  namn.  S-orna 
hava  en  ovalt  förlängd,  något  tillplattad 
kropp,  som  ~  'Brehm'.  2)  (Svart)brun  färg 
för  akvarell,  lavering  o.  teckning.  Jfr  1. 
I  handeln  förekommande  sa   är  vanligen 


uppblandad  1.  blott  surrogat  1935.  Rå,  pre- 
parerad sa.  Torkad  1.  romersk  s-a.  San, 
som  började  användas  i  konsten  omkr.  1780, 
blev  snart  mycket  populär,  sär  sk.  för  land- 
skapslavering. Med  en  i  s-a  doppad  fjäder. 
Ett  ovalt  Rörstrandsfat  med  dekor  av  blom- 
mor i  gult  och  sa.  Ett  material,  som  bättre 
anstod  hans  impulsivt  spelande  lynne  än  ~ 
oljefärgen,  fann  Acke  i  s-an  ~  Klas  Fåhrseus. 
ii.  Ssgr.  Ex.:  1)  Till  I  1.  S-ahonan  'Brehm'. 
S-aögat  ser  mycket  underligt  ut  ib.  2)  Till 
I  2.  Efter  ndqon  tids  smörjning  antager  detta 
läder  en  vacker  s-aartad  ton  Sam  Arsenius. 
[Stolta  fjällskivlingen,  vars]  hatt  är  tätt 
beströdd  med  stora,  flockiga,  sabruna  fjäll 
Naturens  liv.  På  kajen  lappa  fiskarne  sina 
s-afärgade  nät  eller  ~  Emil  Zilliacus.  Aina 
Stenbergs  S-akort  Sv.  Dagbl.  1917.  Djurstu- 
dier av  Elias  Martin,  s-alavyr.  Hängbjörk, 
S-amålning  av  general  Lefrén  F.  U.Wrangel. 
Landshövdingen,  greve  E.  J.  Sparre.  Sateck- 
ning  från  1873  ib.  S-atekniken  Klas  Fåh- 
rjeus.  En  vacker,  ren  saton  ernås  ~  Gunnar 
Malmberg.  S-atoning  fotogr.:  behandling  av 
en  på  framkallningspapper  utförd  fotogra- 
fisk kopia  så  att  dess  svarta  färg  övergår 
till  brun. 

Septe'mber  (säptäm-;  akut);  den-kön. 
Arets  nionde  månad.  Jfr  februari.  En  mild 
s.  av  indiansommartyp.  Ss  klara  luft  och 
rena,  starka  färger,  dvs.  då  den  är  som 
bäst.  —  Få  behag  i  världen  kunna  jämföras 
med  en  svensk  s-afton,  då  den  är  skön  C. 
J.  L.  Almquist.  S-dagen  led  mot  sitt  slut, 
och  ~.  I  månljus,  s-klar  natt  V.  Loos.  Luften 
var  klar  och  s-likt  genomskinlig  Hugo  Swens- 
son.  S-morden  politiska  massmord  i  Paris 
2—5  sept.  1792.  Stor  och  rund  som  en 
s-måne  'Mari  Mihi'.  Och  under  strålande 
s-8ol  gick  färden  till  ~  J.  MöUerevärd. 
S-stormarna  hade  ännu  icke  börjat. 

Septe'nni|um  (säptän-;  akut);  -et,  -er. 
Sjuårsperiod  1.  -skede.  Jag  utarbetade  en 
fortsättning  för  s-et  1842—8  H.  Reuterdahl. 
—  Septe'tt  (säptätt);  -en,  -er.  Tonstycke 
för  sju  instrument  1.  sångstämmor;  även  de 
utförande.  Beethovens  s.  —  Med  detsamma 
brakade  det  till,  sen  stämde  upp  vid  dans- 
banan J.  Hemmer.  —  Se'ptim{a  (sä-,  mest 
akut);  -an,  -or;  -aackord  1.  septimackord 
(fyrklang).  Mus.  Sjunde  tonen  från  o.  med 
grundton  1.  intervall  om  7  toner  (i  diato- 
niska  skalan). 

Septisk  (sä-);  -t.  Som  åstadkommer  för- 
ruttnelse 1.  förskämning.  S.  tank.  (1.  vanl. 
'septic  tank')  'förruttnelsebassäng'  där  kloak- 
vatten renas. 

Sera  se  serum. 

Seräf,  -en,  -er  [bibi.  även  -Tm  1.  serafim]; 
-(s)huvud  m.  fl.;  -isk  (-t).  I.  Enkelt.  l)'Egentl.' 
Lovsjungande  ängel  (invid  Guds  tron),  en 
av  de  högsta  änglarna.  Sexvingade  ser. 
2)  Upphöjt  eteriskt  väsen.  II.  Ssgr  ha  mest 


1277 


Seraf— Serie 


1278 


seraf-,  ibl.  därjämte  serafs-.  Mest  bildl. 
Ex.:  Spännet  bar  ett  gyllne  s-huvud  Öv.  fr. 

0.  Wilde.  Med  ett  självförnöjt  s-leende  ~ 
John  Johnson.  [Där  de  stora  ikonerna  stodoj 
endast  i  kåpor,  harnesk  eller  korta  s-skjortor 
Öv.  fr.  M.  Gorki.  Bland  s  sväsenden,  som 
dricka  ljus  liksom  vi  luft  Signe  Hebbes 
minnen.  III.  S-isk.  Mest  bildl.  [Murillos] 
8-iska  andaktsglöd  J.  J.  Tikkanen.  De  s-iskt 
tecknade  martyrer,  som  ~  M.  Lamm.  [Där 
renades  sängen]  till  s-iskt  välljud  A.  Öster- 
ling. Ett  s-iskt  leende  Hj.  Bergman.  De 
renaste  oskuldsblåa,  rent  s-iskt  bida  ögon, 
som  ~.  /  en  översvinnelig  s-isk  stil  ~  O. 
Santesson.  ^Med  kindernas  tilltagande  s-iska 
rundning  A.  Hasselblad.  Syn.  I.  ängel, 
änglalikt  väsen,  (ibl.  nära)  kerub ;  III.  (s-isk:) 
änglalik,  ängla-,  himmelsk,  ibl.  översvinn- 
1ig,  eterisk,  änglaoskyldig  1.  -skön  1.  -mild 

1.  -ljuv.  —  Serafimer,  -n.  Kortform  av 
's-orden'.  Ja,  ser  du,  i  går  kväll,  när  jag 
kom  hem,  så  stoppade  jag  T>s-ny  i  den  rock- 
fickan N.  Söderblom.  —  Serafimer-.  Det 
breda,  vältrade,  ljusblåa  s-bandet.  Ledamöter 
i  andliga  ståndet  av  s-orden  ha  endast  s-kors, 
ej  s-kedja.  Innehavare  av  s-orden  benämnes 
^riddare  och  kommendör  av  Kungl.  Maj:ts 
orden*.  S-orden  utdelas  av  konungen  till 
belöning  dt  svenska  män,  som  T>blivit  värdiga 
att  bekläda  rikets  högsta  ämbeten^  samt  dt 
utländska  furstar,  statschefer  och  liknande. 
'S-medaljen'  utdelas  för  förtjänster  om  sjuk- 
och  fattigvård ;  enda  mivarande  innehavare 
av  s-medalj  är  Elsa  Brändström,  som  erhöll 
den  1919.  S-riddares  begravning  högtidlig- 
hålles  med  i> s-ringning y>  i  t> S-klockany>  i  Rid- 
darholmskyrkan,  där  den  avlidnes  vapeji- 
sköld  upphänges.  V.  Örnberg,  S-riddarelängd 
1748—1890.  Den  siste  Brahes  s-sköld  [,  ut- 
arbetad av  artisten  D.  FriefeldtJ'^Sv.  Dagbl. 
1930.  Är  s-riddare  ej  adelsman,  får  han 
särskilt  s-vapen,  som  ~. 

Seralj,  -en,  -er;  -intrig;  -liv.  Dels  = 
sultanens  palats  i  Konstantinopel  (på  sul- 
tantiden); dels  =  sultanens  harem  1.  kvinno- 
palats; dels  allmännare  (skönl.)  =  harem. 
I  s-ens  trädgård. 

Serb  (sä-);  -en,  -er;  [1.  -ier  (-n,  =)];  -isk 
(■t);  -isk|a  (-an,  -or;  kvinna  1.  språk;  -ta- 
lande); -okroat(isk);  -okroatoslovensk  (även 
med  två  bindestreck)  1.  serbisk-kroatisk-slo- 
vensk(=  jugoslavisk).  Prinsen  som  äkta  s. 
höll  på  fosterlandets  seder  Ville  Vallgren.  — 
S-iskan,  som  skrives  med  kyrilliska  (med 
ryskans  besläktade)  bokstäver  S.  Agrell.  Z)en 
serbokroatiska  språkfamilj  en  omfattar 
åtskilligt  över  9  millioner  människor  ~  ib.  — 
S-isktalande  kuskar  H.  Key-Aberg.  —  Serbo- 
kroatoslovenska  konungariket  (Jugoslavien) 
Sv.  Dagbl.  1922. 

Seren,  -t,  -are;  -het  1.  -itet  (-en).  I  det 
s-a  ljuset  därovan  Hj.  Lundgren.  De  långa, 
s-a   nätterna,  genomvakade  i  det  fria  ~  E. 


Kihlman,  öv.  Stående  och  sa  bilder  av  Fräl- 
saren S.  Siwertz.  [Änglavärldenärenl.  Alm- 
quist]  själv  fri  frän  allt  ont  och  därför 
fullkomligt  »s.»,  och  samma  s-itet  måste  ut- 
märka alla  tavlor  därur  M.  Lamm.  Syn. 
(himmelskt)  klar  (o.  lugn),  himmelskt  ren, 
genomskinligt  klar,  fridfull,  fylld  av  him- 
melsk frid. 

Serenad,  -en,  -er.  Sammanhålles  knap- 
past med  föreg.  I.  Enkelt.  1)  Hålla  s.för 
ngn.  Sjunga  s-er,  första  tenor  vid  s-er.  Lyssna 
pä  (student) s-erna  på  majnätterna.  Fick  ~ 
som  andre  tenor  deltaga  i  nattliga  gymna- 
sists-er ~  T.  Fogelqvist.  —  Även  den  härliga 
s-en  T  Hulda  Rosa*  har  Atterbom  skrivit 
till  en  melodi,  som  redan  ftmnits  införd  i 
Musikaliskt  Tidsfördrifpå  1790-talet'^ 
B.  v.  Beskow.  2)  Kattserenad.  II.  Ssgr.  Ex.: 
Då  insåg  även  s-givaren  det  lönlösa  i  att 
fortsätta  s-en,  och  ~  G.  Kallstenius.  Det 
vanliga  s-programmet  omfattade  7—9  num- 
mer: en  väcksång  (vanligen  ^  Vad  blixt»)  "^ 
ib.  En  eftersökt  s-sångare.  Syn.  nattlig 
sångarhyllning  (vid  den  tillbeddas  fönster). 

Sergea'nt  (särsjant  1.  ibl.  se-);  -en,  -er; 
-(s)befordran;  -(8)lön  m.  fl.  1)  Huvudbet. 
a)  Lägsta  underofficer  vid  svenska  armén, 
flygvapnet  o.  kustartilleriet.  Sen  står  när- 
mast under  fanjunkare.  —  Musik-,  sjukvårds- 
sergeant. —  Med  utsikt  till  snar  s-befordran. 
Nöjer  sig  med  att  sända  de  värsta  orostif- 
tarna en  mördande  s-blick,  b)  Bildl.  Vinnie 
skall  alltid  uppfostra  mig,  som  du  minns  — 
hon  är  samma  gamla  exercissergeant  som 
förut  Öv.  fr.  ONeill.  2)  Friare.  Brandser- 
geant s.  vid  brandkår.  —  S.  i  frälsnings- 
armén  även  om  kviniia.  3)  I  utlandet.  Polis- 
sergeant. 

Serie  (akut);  -n,  -r  (akut).  I.  Allmännare. 

1)  Däribland  en  stor  s.  svenska  konungars 
originalbrev  O.  Walde.  Må  dessa  blad  i  den 
återupplivade  s-n  av  ^Linköpings  Biblioteks 
Handlingar-»  bidraga  att  ~  Ax.  Nelson. 
Fullständig  s.  av  Språk  och  Stil  och  Ny- 
svenska studier.  Vid  köp  av  hela  s-n  <^. 
Nordisk  Tidskrift,  Ny(a)  s(-n).  Årgång  13. 
S-n  [av  dessa  sagor]  avbröts,  upphörde  med 
20:e  bandet.  Boken  ingår  i  s-n  som  nr  23. 
'Gula  s-n  ,  en  romanserie,  utgiven  av  ~.  I 
föreningens  publikationsserie.  Tidskrifts-; 
årss-r.  Drätselnämndens  arkiv  med  mycket 
omfattande  räkenskapss-er  Bertil  Boethius. 

2)  Bildserie.  Sticken  utgåvas  i  två  s-er,  till 
ett  pris  av  ~.  Sedelserie.  Frimärksserie  till 
firandet  av  Delawareminnet.  Jubileumsserie. 
Mynt-,  medaljserie.  När  jag  i  våras  till 
Järnkontoret  som  gåva  överlämnade  en  s. 
på  ett  femtiotal  akvareller,  utgörande  ~  Ferd. 
Boberg.  Porträtt-,  historisk  s.  Tidningar- 
nas skämts-r  (Adamsons-n  o.  d.).  3)  Vi  in- 
samlade stora  sr  av  de  olika  arterna,  och 
prepareringsarbetet  slutades  sällan  förrän  ~ 
Sten  Bergman.    Ordna  (naturföremål)  i  s-r 


1279 


Serie — Serpentin^ 


1280 


efter   ålder  och  kön  dier  efter  fyndlokaler 

0.  d.  Tidsserie.  4)  I  en  s.  föredrag  behand- 
las Sveriges  geologiska  utveckling  från  ~. 
Stockholms  borgarskola,  som  i  våras  anord- 
nade en  s.  svampföreläsningar  ~.  Artikel-, 
föredrags-,  föreläsningsserie.  5)  Inveckla  sig 
i  en  s.  motsägelser.  Hans  replikföring  är 
ofta  en  enda  s.  av  träffande  humoristiska 
infall,  bilder,  ordstäv  och  ordlekar  ~  Emil 
Cedercreutz.  —  Skjuta  en  hel  s.  prickar, 
avbrutna  blott  av  en  enda  nia.  Skottserie. 
Efter  en  s.  misslyckade  försök.  —  Föreställ- 
nings-, tankeserie.  —  Tals-n.  —  Ju  djupare 
vi  stiga  ned  i  skapelses-n  ~  Ax.  Munthe. 
Denna  vokalserie  ~  Gust.  Cederschiöld.  För- 
söksserie. II.  Mer  1.  mindre  fackl.  1)  Han- 
dels. Standardisering  innebär  dels  att  mera 
allmänt  använda  maskinindustriella  detaljer 
och  element  ~  till  sina  dimensioner  fast- 
ställas i  vissa  sr  och  utf örings  former,  dels  ~ 
Sveriges  Industri,  1936.  Utgående  s-r  av  ran- 
diga Matroskostymer  [för  gossar]  Annons, 
Sv.  Dagbl.  1920.  Ur  denna  [möbeljserie  kan 
utväljas  just  de  pjäser  Ni  önskar  för  Edert 
behov  ^  Annons,  ib.  1930.  Möbler,  som  till- 
verkas fabriksmäss igt  i  stor  skala,  i  s-r  Sv. 
Uppslagsbok  1937.  —  S-brevkort  ~  huvud- 
sakligen kärlekss-r  Åhlén  &  Holm  1916. 
2)  Idrotts,  m.  m.  a)  På  tisdagen  spelades 
sjätte  omgången  i  varpas-n,  varvid  ~.  Den 
golfspelande  allmänheten  meddelas,  att  priset 
d  spelserie  fr.  o.  m.  1  juli  sänkts  till  ~; 
samtidigt  borttagas  s.  k.fris-r  Upsala  Minia- 
tyrgolfklubb, annons  1931.  b)  Den  första 
korporationss-n  i  schack  har  alltså  nu  i  det 
närmaste  slutförts  Upsala  Nya  Tidn.  1933. 
c)  Ernst  Norées  Lotteriserie  ib.  1919.  Lotter, 
för  vilka  avgiften  till  alla  klasserna  i  en 
s.  blivit  på  en  gång  erlagd.  3)  Mat.  Följd 
av  tal  så  beskaffad  att  varje  efterföljande 
tal  enl.  en  viss  regel  är  bildat  av  varje 
föregående.  4)  Det  är  sannolikt,  att  alla 
tre  radioaktiva  s-rna  omvandlas  i  bly.  5)  Geol. 
Avdelning  under  'formation'  o.  över  'led' 
(etage);  ibl.  =  grupp.  Syn.  rad,  (oavbruten 

1.  regelbunden  1.  fortlöpande)  följd,  räcka, 
svit, 'längd',  samlingsföljd,  samling,  'kedja', 
'vävnad',  (ibl.  nära:)  cykel,  emission,  om- 
gång; ibl.  rädda. 

—  Serieberättelse.  Hans  sr  om  en 
lantlig  ämbetsmans  äventyr  och  upplevelser  ~ 
'Ungerska  noveller',  -biljett.  B.  som  be- 
rättigar till  inträde  under  hela  utställnings- 
tiden, till  en  följd  föreställningar  1.  d.;  ibl. 
abonnemangsbiljett  1.  partibiljett,  -bok- 
stav. S.,  nummer  och  tryckningsår  å  sed- 
larna, -brevkort.  Illustrerade  s.  med  sago- 
motiv, -dikt.  Med  de  stora  serna  Flickan 
i  ögat,  Strövtåg  i  hembygden,  Drömmar  i 
Hades  ~  N.  Svanberg,  -flgur.  (Skämt)ser 
som  Adamson,  Musse  Pigg  o.  d.  -kommitté. 
Idrotts.  Fotbollsförbundets  ~  s.  Göteb.  Han- 
delstidn.  1926.  -koppl|a;  -ing.  Elektr.  S-ade 


element  K  parallellkopplade.  -kort.  En  smut- 
sig piggögd  pojke,  som  tiggde  cigarrettserie- 
kort  Ragn.  af  Geijerstam,  öv.  -lott.  Lott 
som  gäller  för  flera  dragningar,  'genom- 
gångslott'. S.  i  ett  klasslotteri.  -möb|el. 
Mest  i  plur.  Handels.  Nytt  ord.  Om  möbler 
som  tillverkas  fabriksmässigt  i  stor  skala 
(i  serier).  Tillverkningen  av  s-ler  ingår  som 
ett  led  i  konstindustriens  strävan  att  skaffa 
hög  standard  även  på  enkla  möbler  Ingeg. 
Henschen-lngvar.  Vår  nya  s-el  ~  högele- 
gant utförd  i  antikbehandlad  björk  med  ~ 
Annons,  Sv.  Dagbl.  1930.  -namn.  Novell- 
samlingen Ur  Lifvet  (1882),  som  ef  tetfölj- 
des av  flera  arbeten  med  samma  s.  Bertel 
Appelberg.  -nummer  t.  e.  på  sedlar,  lotter 
osv.  -roman.  Att  Gustaf  Hellström  givit 
sin  stora  s.  i  många  delar  titeln  En  man 
utan  humor  ~  Erik  Hedén,  -samtal.  Ifråga 
om  telefon.  S.  (abonnemangssamtal)  till 
förut  bestämda  tider.  Presseriesamtal  Anno- 
tationskalendern  1928.  -seger.  Idrotts. 
Sundbyberg  har  små  utsikter  till  s.  (i  fot- 
boll) Sv.  Dagbl.  1926.  -teckning.  Mannen, 
som  gör  vad  som  faller  honom  in  —  vilket 
utmärkt  uppslag  för  en  s.  'Hasse  Z.'  -verk. 
Förlagets  under  utgivning  varande  s.  fort- 
sättas under  hösten  Sv.  Dagbl.  1927.  S-et 
»Myter  och  sagor »  S.  Agrell.  -vinnare. 
Idrotts.  Vesta  blir  s.  [i  bandy]  om  söndag* 
Rubrik,  Upsala  Nya  Tidn.  1933.  -vis,  adv. 
[o.  adj.].  I  fråga  om  träd  med  pyramida- 
liskt  växtsätt  ~,  utdragas  huvudgrenarna 
lämpligast  s.  från  stammen,  varvid  ~  Gust. 
Lind. 

Seriös,  -t,  -are.  Hans  sa  och  behärskade 
personlighet  Ellen  Lundberg-Nyblom.  Han 
deklamerade  också,  helst  s-a  saker  J.  Lind- 
ström-Saxon.  Och  han  tog  alltid  en  hel  del 
saker  st,  där  vi  andra  togo  med  lätt  hand 
på  det  hela  B.  Aurelius.  Ta  de  inte  så  st  I 
Syn.  (strängt)  allvarlig,  allvarsam,  högtid- 
lig, (ibl.:)  gravallvarlig,  sträng,  'viktig'. 

Serolog  m.  fl.  se  under  serum. 

Serpentin^  (sä-);  -en;  ■arbete(n); -block; 
-föremål.  Ett  mineral  bestående  av  en  tät 
massa  av  gulgrön,  olivgrön  1.  rödbrun  färg 
o.  ofta  med  fläckar  1.  teckningar  som  er- 
inra om  ormskinn.  'Ädel  s.'  är  ljusare  än 
'vanlig  s.' ,  har  något  starkare  glans  och  an- 
tager ganska  vacker  polityr.  Kalksten  med 
innesluten  ädel  s.  användes  till  arkitekto- 
niska ornament;  vanlig  s.  förarbetas  till 
mortlar,  vaser,  lampfötter,  figurer  m.  m. 

Serpentin'  (sä-);  -en,  -er.  I.  Enkelt. 
1)  Ifråga  om  vägar  o.  d.  En  väg  uppför 
en  brant  höjd,  anlagd  i  sicksack  med  tvära 
krökar  för  att  underlätta  stigningen,  kallas 
s.  Vägen  går,  leder  i  (starka)  ser  uppför 
branten,  sänker  sig  i  ser  till  ~.  I  motsats 
mot  störtlopp,  som  går  raka  vägen  utför, 
går  slalomloppet  i  ser  Sv.  Dagbl.  1933. 
Ängsöppningar,  genom  vilka  älven  slingrade 


1281 


Serpentin' — Servera 


1282 


sig  i  eleganta  s-er  E.  H.  Kranck.  2)  Smal 
hårt  rullad  pappersremsa  som  ringlar  ut 
sig  när  den  kastas  o.  omsnärjer  föremålet 
(kastas  t.  e.  vid  karnevaler  1.  min  de  av- 
resande o.  de  kvarvarande  vid  en  båts  av- 
gång). Smd  inventiösa  kanoner,  med  vilka 
man  kunde  skjuta  ut  s-erna  S.  Siwertz.  Dra- 
gen av  tvd  hogserhätar  lägger  Gripsholm  ut, 
serna  brista,  de  sista  banden  med  foster- 
jorden slitas  'K.  Gunnarson'.  —  Bubanken 
gled  med  jämna  slag  över  brädan,  och  hyvel- 
spdnen  slingrade  sig  likt  ser  därur  Hj. 
Bengtsson.  II.  Ssgr.  Ex.:  Kanalen  slingrade 
sig  ut  och  in  genom  djungeln  i  sådana  s-buk- 
ter, att  ~  Hj.  Bengtsson.  S-dans  varvid 
dansösen  gm  att  i  färgskiftande  belysning 
växlande  drapera  sin  långa  klädnad  åstad- 
kommer en  trolsk  verkan.  Loie  Faller,  s-dan- 
sens skaparinna  Emil  Cedercreutz.  Kristall- 
salongens skrällande  varietémelodier  och 
illa  målade  s-dansöser  'Mari  Mihi'.  Huru 
det  nya  året  hälsats  med  skrål,  dans  och 
s-kastande  Gust.  Cederström.  S-kastning. 
Bilen  rutschar  in  i  en  skarp  s-krök,  och  ~ 
Sv.  Aurén.  Sten  de  Geer,  Klarälvens  s-lopp 
och  flodplan  (1911).  S-pistoler  Buttericks 
Julblad,  1928.  S-slingrande  kanaler.  Och 
strävade  upp  för  den  svag,  som  leder  in  i 
Arkadien  E.  Wettergren.  Syn.  I.  1)  sick- 
sackformig  berg(,s)8tig,  slingrande  stig  1. 
väg  1.  linje,  serpentinväg,  slingerstig,  'orm- 
stig' ;  (s-er  ofta ;)  ringlar ;  ibl.  flodbåge  (mindre 
än  en  halvcirkel). 

.  Serum  (akut  1.  grav);  -et,  sera.  Läk.  o.  d. 
Vanl.  =  blodserum  (dvs.  från  blodkroppar 
fritt  blodvatten).  I.  Enkelt.  Blodserum  är 
en  täml.  trögflytande,  klibbande  vätska  av 
härnstensgul  färg  Nord.  Fam.*  I  s.  finnas 
'enzymer'  och  de  egendomliga  kroppar,  s.  k. 
antikroppar ,  som  spela  en  huvudroll  i  s-tera- 
pien. S.  insprutas  numer  mest  i  muskula- 
turen 1.  i  en  ven,  ej  direkt  under  huden. 
Sera  fäs  dels  från  olika  djurarter  (oftast 
hästar)  som  gjorts  immuna  (s.  k.  'immun- 
sera) och  kunna  verka  antingen  jiå  bakte- 
rierna själva  eller  på  deras  toxiner;  dels 
kunna  de  fås  direkt  frän  människa  eller 
djur  som  just  genomgått  en  infektionssjuk- 
dom (konvalescent- 1.  rekonvalescentsera)  eller 
från  friska  människor  eller  djur  (normal- 
sera). Det  tidigast  använda  sertimet  mot 
bakteriegift  är  det  av  v.  Behring  i  början  av 
1890-taiet  införda  difteriset.  För  människor 
avsedda  sera  Sv.  Dagbl.1917.  Kreaturssera. 
Taxa  för  sera  och  vaccin  1918.  Emellertid  kan 
man  dels  blanda  olika  sera,  dels  framställa 
ett  enda  s.  (s.  k.  polyvalent  s.),  verksamt 
mot  ett  flertal  närstående  [ormjarters  gift 
O.  Cyrén.  J.  L.  Reenstierna,  Statens  kon- 
trollant över  i  riket  tillsa luhållna  sera  och 
vacciner  ^/i  1927— ^°l&  1933.  Skyddssera  mot 
smittsamma  sjukdomar  Nord.  Fara.^  S.  mot 
stelkramp,  (anti)tetanusserum.  Kraft-,  orm- 

V.  41  —  Nusvensk  ordbok. 


(gifts)sera.  Reenstiernasspetälskeserum  1937. 
II.  Ssgr  ha  serum-,  ngn  gång  därjämte  sera- 
(t.  e.  Bondens  serarekvisitioner  ha  högst 
väsentligt  minskats  Sv.  Dagbl.  1932).  Ex.: 
Biokemikums  s-avdelning  [i  Stockholm]  måste 
utvidgas  Sv.  Dagbl.  1931.  S-behandlingen 
är  den  enda  säkra  vid  ormbett  och  har  över- 
allt trängt  ut  övriga,  äldre  botemedel  O. 
Cyrén.  S-diagnostik  dvs.  sättet  att  med  till- 
hjälp av  serum  ställa  diagnos  på  sjukdomar, 
identifiera  bakterier  m,m.  S-framställning. 
S-förråd.  S-insprutning.  S-institut  anstalt 
för  frambringande  av  skyddssera  o.  vacci- 
ner mot  smittsamma  sjukdomar  m.  m. 
A. -B.  Svenska  s-institutet  Sv.  Dagbl.  1919. 
Statens  bakteriologiska,  resp.  veterinärbakte- 
riologiska institut  tjänstgöra  hos  oss  som 
s-institut.  S-institut  för  ormsera.  Professor 
Sundberg  s-kontrollant  Sv.  Dagbl.  1920. 
Hästar  och  mulor,  anstaltens  s-producenter  ~ 
Naturens  liv.  S-spruta  ib.  S-terapi  1.  s-tera- 
peutisk behandling  a-heh&nd\mg,Sinväi\da.nde 
av  blodserum  för  behandling  av  (huvud- 
sakligen infektiou8)sjukdomar.  En  särskild 
kontrollant  för  s-tillverkningen  Sv.  Dagbl. 
1917.  Syn.  blodserum,  (mot  sjukdomar  verk- 
samt) blodvatten  1.  -vätska  1.  -saft.  —  Sero- 
lög  (-åg);  -en,  -er;  -I  (-en  1.  -n)  =  läran 
om  (blod)sera  o.  deras  egenskaper);  -isk  (-t). 
Läk.  [Docent  vid  Karolinska  institutet]  i 
si  och  immunitetslära  Statskalendern  1918. 
—  S-iskt  kök  i.  nya  'bakteriologen';  förslag 
1930.  —  Seros,  -t.  Läk.  Serum-;  serum- 
liknande ;  blandad  med  1.  innehållande  blod- 
vatten. S.  vätska.  Lungsäcken,  en  dubbel- 
viken s.  hinna,  omger  lungan.  S-a  hinnor 
kläda  väggarna  i  kroppens  slutna  hdligheter 
och  i  dem  befintliga  organ. 

Serv(e),  Serva  m.  fl.  se  sörv,  sörva  osv. 

Server|a,  -ade,  -as.  I.  Hu  vudbet.  1)  Egentl. 
a)  Vem  s-ar  här,  vid  det  här  bordet?  S-a  vid 
det  förnämsta  bordet.  Hon  ä  ute  å  s-ar  i 
kväll  på  SHT.  b)  Värden  sade  själv  vinet. 
S-a  honom  inte  för  stor  portion!  Sa  även 
halvportioner.  S-a  sig  själv.  Hon  sade  sig 
ytterst  obetydligt  av  frambjudna  rätter  ->- 
Marika  Stiernstedt.  Vad  får  jag  sa  (er), 
gås   eller   anka?    Sa   rikligt,  snålt  av  ngt. 

c)  Och  förstod  att  sa  maten  prydligt  upp- 
lagd. S-as  kall,  varm,  på  bricka,  i  snäckor, 
i  form.    Ölet  sades  i  sejdlar,  i  [1. på]  glas. 

d)  Vilken  av  gästerna  skall  jag  sa  först? 
Här  blir  ni  inte  sad,  ut  med  er  bara  I  Där 
blir  man  snabbt,  utmärkt  s-ad.  Här  kunde 
de  klara  sig  med  språket  och  ~  tmdgingo 
risken  att  bli  s-ade  äpplen,  då  de  trott  sig 
beställa  potatis,  e)  Middag  s-as  kl.  3—6, 
efter  matsedel.  Sas  det,  får  ni  s-a  sprit  här 
till  maten?  f)  Husan  ler  och  niger:  bordet 
är  s-ai  Adéle  Weman.  Middagen  är  s-ad. 
Frukosten  är  (i  dag)  s-ad  i  bersdti.  Det  är 
s-at.  Herrskapet  ä(r)  s-at  1.  ä  sade.  2)  Bildl. 
Där  moral  s-as,  inbakad  i  små  dikter.  S-ar 


1283 


Servera — Service 


1284 


oss  historier  ur  ett  skiftande  jägarliv  B. 
Gripenberg.  Så  att  jag  redan  vid  kaviaren 
kunde  sa  våra  ryska  gäster  en  vackert  tryckt 
rysk  översättning  av  talet  Öv.  fr.  Bruce 
Lockhardt.  S-a  gamla  kvickheter  och  förle- 
gade nyheter.  Historien  är  ypperligt  s-ad  ~ 
A.  Österling.  Titt  och  tätt  s-as  i  dagspressen 
liknande  notiser  om  filmens  folk  W.  Sören- 
sen.  II.  Bibet.  Fackl.  1)  Sa  en  kanon. 
2)  Sa  en  brandspruta.  Syn.  I.  1)  vara  1. 
tjänstgöra  som  uppassare  1.  kypare  1.  ser- 
vitör 1.  uppasserska  1.  servererska  1.  servi- 
tris 1.  serveringsflicka;  betjäna  1.  uppassa  ru 
vid  bordet,  kringbära  dJ  rätter  1.  mat  1.  vin 
1.  brickor,  ibl.  (kring)bjuda  (m);  lägga  för, 
ihälla  tu,  islå  ru;  upplägga  (U;  framsätta  m, 
(fram)duka  (m);  duka  bordet  för  1.  sätta 
fram  maten  åt;  2)  'uppduka'  ru,  komma 
med,  berätta,  ge  till  livs,  'traktera',  'und- 
fägna', ibl.  (vilja)  trätta  I;  II.  tjänstgöra 
som  servis(manskap)  vid,  sköta,  göra  färdig 
till  skjutning  1.  till  aktion. 

—  Servererskla,  -an,  -or;  -edräkt  m.  fl. 
Som  s-a  i  förbudslandet  Finland  'Birgit'. 
Och  så  slog  han  sig  ner  vid  ett  annat  bord 
och  ringde  på  s-an  R.  Scbildt.  Vid  Upp- 
sala Hospital  och  Asyl  finnes  plats  ledig  ~ 
för  ordentlig  och  duglig  s-a  Annons  1921. 
Tvenne  s-eplaiser  ~  lediga  fii~ Annons  1920. 
Syn.  servitris,  uppasserska,  flicka  som  ser- 
verar. —  Servering,  -en,  -ar.  I.  Enkelt. 
1)  Nästan  endast  sing.  Och  en  s.,  som  aldrig 
klickar  ~  Pär  Lagerkvist.  En  skärm,  bak- 
om vilken  betjäningen  ordnade  s-en  F.  U. 
Wrangel.  Om  hon  vill  övertaga  s-en  inne 
hos  herrarna  Hanna  Hindbeck.  Anmärk- 
ningar mot  sen.  Införa  s.  vid  småbord.  Vid 
s-en  av  efterrätten  råkade  fiickan  ~.  —  Men 
där  finns  ingen  middagsservering  ~^  det  är 
ett  frukostställe.  Med  bord  för  uteservering 
Erik  Söderström.  2)  Om  'lokal'  1.  d.  Mest 
som  sista  ssgsled.  Sätta  upp  matservering. 
Terrass-,  trottoars-ar.  Folk,  som  sitter  på 
Dömes  och  Rotondes  trottoars-ar  Öv.  fr. 
Jölan  Földes.  När  vi  stegade  i  väg  till  öl- 
s-en 'K.  Gunnarson'.  II.  Ssgr.  Ex.:  Köks- 
och  serveringsavdelning  ha  väggar  av  vitt 
kakel  Ragn.  Östberg.  S-sblus,  skjortmodell 
Sv.  Dagbl.  1922.  S-sbord  skänkbord,  bord 
varifrån  maten  hämtas  vid  s.  Ett  enkelt 
rullande  s-sbord  med  ~  Idun  1931.  S-sdisk 
t.  e.  på  bar.  Sätt  fram  tallrikarna  från 
rätt  sida  vid  middagen  och  smäll  infe  i 
s-sdörren  öv.  fr.  0'Neill.  [Och  anordnas] 
på  det  heta  s-sfatet  Ane  Randel.  » Och  tänk-^-^, 
förfasade  sig  ssfiickorna,  när  de  ~  Einar 
Smith.  S-sförklä(de) .  Färgade  ssglas  av 
S.  Gate  och  E.  Hald.  Vi  måste  ha  s-shjälp 
vid  middagen  för  ~.  Sskarottför  smörgås- 
bordet. Sskjol.  S-sklänning.  S-skork  av 
nickel,  förhindr  [ar]  droppning  Nord.  Kompa- 
niet. Trevliga  s-slokaler.  S-slucka.  S-smössa  ~ 
av  vit  batist,  försedd  med  plisserad  garne- 


ring Åhlén  &  Holm,  1916.  Små,  nätta  s-spa- 
viljonger  L.  Munsterhjelm.  S-srummet  ut- 
göres  av  en  tämligen  lång  gäng  mellan  köket 
och  matsalen.  Genom  s-srumsdörren  skänk- 
rumsdörren. Och  festvåning  med  utgångar 
till  dt  alla  häll  vettande  s-sterrasser  Ragn. 
Östberg.  S-stös.  S-svagn  eller  transport- 
bord är  en  liten  möbel,  som  ~  Idun  1930. 
Ung,  s-svan  fiicka  önskar  plats  att  servera 
eller  som  husjungfru  Annons,  1919.  Flicka 
med  s-svana.  Flygel  med  s-sveranda  till  höger 
Per  Hallström.  I  ssögonblicket fiyttas pigg- 
var en  försiktigt  till  en  viken  serviett  och 
placeras  på  fiskfatet  Ane  Randel. 

—  Serv|ét  (sä-)  1.  Serv|e'tt  l.(vanl.  åld.) 
Serv|iett,  ■en,er.  'Servett'  torde  nog  av  fler- 
talet anses  som  huvudformen.  I.  Enkelt. 
1)  Lägg  ihop  seten,  sen  du  ätit  I  Sätta  för  sig, 
knytapångns-eten.2)  Torkar  sig  väluppfostrat 
om  munnen  med  s-etten  och  ~.  Sticka  s-etten 
in  mellan  kragen  och  halsen.  Rättade  pä 
s-etten,  som  han  satt  fast  i  västens  knapp- 
rad S.  Agrell,  öv.  Lade  som  vanligt  s-etten 
i  knät.  Att  bryta  s-etter  i  näckrosform  Ernst 
Norlind.  Brutnas-etter  vid  festbordet.  Silas '^ 
genom  en  s-ett  och  buteljeras  Sigrid  Norden- 
falk.  Kraft-,  tes-etter.  Ovala  smds-etter. 
Runda  tallrikss-eiter.  Papper ss  etter.  3)  Ett 
stycke  mjukt  och  segt  papper,  här  [dvs.  i 
Japan]  att  använda  såsom  s-iett  K.  Zilliacus. 
Flyttas  piggvaren  försiktigt  till  en  viken 
s-iett  ~  Ane  Randel.  Där  tallrikarna  stå 
på  små  fina  s-ietter  av  sydda  spetsar  ~  V. 
Langlet.  Hovkonditor  Berns  lär  ha  varit 
den  förste  att  använda  papperss-ietter  Gurli 
Linder.  II.  Ssgr.  Ex.:  1)  S-etpress  Math. 
Langlet  1893.  S-etring  av  trä,  skuren  i  drak- 
stil. Broderad  s-etväska.  2)  Elise  Adelskölds 
nu  utgivna  Handbok  i  servettbrytning  Sthlm 
1928.  Kotiljongs- ,  bröst-  och  servettbuketter 
Göteb.  Trädg.  Kat.  1920.  Räknade  tyst  det 
sista  s-ettdussinet  och  låste  skåpet  Fanny 
Alving.  Sitt  hygieniska  s-etifodral  Karin 
Boye.  Visitkortsväskor  och  s-ettringar  C. 
Larsson  i  By.  S-ettskyddare  av  vit  celluloid 
Nord.  Kompaniet,  1916.  S-ettväska  av  vitt, 
linneimiterat  papper,  med  tryckknapp  ib. 
3)  [Och  präntat  sitt  namn]  på  s-iettväskan 
M.  Rogberg.     Syn.  tork-  1.  handkläde. 

—  Sérvic|e  (sörviss;  akut);  -en.  Särsk. 
handels.  I.  Enkelt.  1)  Ett  modärnt  ord, 
som  heter  t  s-e* ,  välbekant  ej  minst  för  herrar 
bilägare  Sv.  Dagbl.  1932.  Emellertid  ha  de 
stora  bensinbolagen  numera  övergått  till  s.  k. 
fullständig  s-e  och  ~  Upsala  Nya  Tidn.  1931. 

Vår  bils-e  flyttad  till  ~  1935.  2)  Till  över- 
vägande del  sker  försäljningen  [SEF.s]  genom 
egna  dotterbolag,  som  samtidigt  tillhandagå 
med  teknisk  se  i  allt  som  rör  lagerfrågor 
Sveriges  Industri,  1936.  /  vad  män  kräva 
amerikanerna  se  i  fastigheterna  f  Sv.  Dagbl. 
1938.  II.  Ssgr.  Ex.:  En  radiohandlare,  som 
har  en  ordentlig  s-eavdelning  1988.    AGA- 


1285 


Service — Sesam* 


1286 


Baltic  har  nu  under  tre  år  anordnat  s-ekur- 
ser  för  sina  återförsäljare  1938.  Snästa  s-epri- 
ser  är  ett  annat  önskemål  M.  Rogberg.  Den 
nya  bensinstationen  vid  Vaksalagatan  är  den 
modärnaste  sestationen  norr  om  Stockholm 
Upsala  Nya  Tidn.  1931.  S-esystemet.  Syn. 
kundtjänst,  'tjänst',  kundbetjäning;  (ofta:) 
biltjänst,  bilbetjäning. 

—  Servil  (sä-);  -t,  -are;  -i'sm  (-en);  -itet 
(en).  Rätt  fristående  inom  ordgruppen. 
1.  S.  mot  alla,  av  vilka  han  kunde  vänta 
sig  någon  fördel.    S.  hyllning.    S.  och  fjäs- 

•kande.  Hela  vår  sa  press  'Jörgen'.  Soyn 
säger  »dit»  till  sin  kung  och  aldrig  vetat 
av  något  s-t  kryperi.  Och  alla  de  andra  s-a 
kräken  Fr.  Böök.  Detta  ansåg  jag  oärligt 
och  s-t,  då  ju  ~.  II.  Subst.  1)  Med  ohöljd 
s-ism  gentemot  •» storheterna  ^>  ute  i  världs- 
politiken E.  v.  Wendt.  2)  Vars  oförskämd- 
het sd  hastigt  har  förvandlats  i  sitet  Alb. 
Engström.  Syn.  I.  slavisk,  slav-  1.  träl- 
sinnad,  trälaktig,  krypande,  alltför  tjänstak- 
tig 1.  mjuk  i  ryggen,  underdånig,  fjäskande, 
'bugande',  lakejartad,  'en  betjäntsjäl',  ibl. 
'smilande';  II.  kryperi,  fjäsk(ande),  slavisk- 
het, lakej-  1.  trälsinne,  (ibl.:)  'svansande', 
lism(eri). 

—  Servis  (sä-);  -en,  -er.  Närmast  till 
servera.  A)  Enkelt.  I.  Allmännare.  1)  Konkr. 
a)  Huvud  bet.  Kaffeservis  med  1  dussin  kop- 
par, äkta  ~.  Kejsaren  hade  själv  medfört 
både  s.  och  mat  ~.  (Ät  dom  på  silvertall- 
rikar också  f  — )  Nej,  de  var  bara  som  un- 
derservis. Endast  hel  s.  säljes.  Vi  åto  från 
stora,  gröna  blad,  någon  annan  s.  hade  vi 
inte.  Fullständig  s.  för  24  personer.  Glas-, 
porslins-;  silverservis,  b)  Groggs-er  i  mo- 
därna  mönster.  Modärn  snapsservis  i  rak, 
stilfull  modell  P.  U.  Bergström.  Bullans 
och  Flustrets  vinglasservis  för  festvåning- 
arna Henr.  Svanfeldt.  —  Äggservis  av  fajans 
P.  U.  Bergström.  C)  Rökservis,  fyra  jijäser : 
cigarrskrin,  cigarrettskrin,  askkopp  och  tänd- 
sticksställ.  d)  Tvättservis,  bestående  av  tvätt- 
fat, handkanna,  nattkärl  och  tvålkopp.  Full- 
talig kommodservis.  2)  Abstr.  Di  ska  bli 
förti  för  vins-en  pä  aulabalen.  II.  Krigs. 
Manskap  som  betjänar  en  pjäs  (kanon,  kul- 
spruta, strålkastare  osv.).  Vid  fältpjäser 
är  s-en  vanl.  5—8  man.  Då  fanns  det  en 
pjäs  och  en  s.  kvar,  och  i  den  var  ingen 
osårad  Gunnar  Cederschiöld.  Två  kanoner 
med  nästan  oövad  s.  Underlåtit  att  varsko 
kanons-en  däruppe  ~  'And.  Eje',  öv.  B)  Ssgr. 
Ex.:  I.  Till  A  I.  Entreprenad  å  s-artiklar  för 
Beckomberga  sjukhus  Annons  1932.  Inklu- 
sive s-avgift  uppassning  (vid  bordet);  betjä- 
ning. S-bestick  (gaffel,  kniv  och  sked)  för 
manskap  Fältutrustningslista.  Svenska  s-glas 
på  Chicagoutställningen  1933.  II.  Till  A  II. 
Krigs.  S-manskapet  [vid  den  lätta  kulspru- 
tan] H.  Wikner.  III.  Märk  S-ledning  ifråga 
om  elektricitet,  gas,  vatten:  till  konsument- 


(grupp)  från  huvudledning  avgrenad  led- 
ning. Syn.  A)  I.  1)  (heOuppsats  av  bords- 
kärl, borduppsats,  alla  tillbehör  (till  dukat 
bord,  tvättställ,  vinservering,  rökning  1.  d. 
o.  särsk.  uppsats  av  glas  o.  porslin);  2) upp- 
passning  (vid  bordet),  servering ;  II.  (kanon-, 
kulsprute-  osv.  samt  8trålkastar)betjäning, 
servismanskap.  —  Servitris,  -en,  -er.  I.  En- 
kelt. Dd  hon  var  s.  pä  ängbåt.  Som  s.  på 
ölschappar  i  Göteborg  'K.  Gunnarson'.  S-er 
har  smörgåsnissar  klädda  i  svart  och  vitt 
Harry  Blomberg.  II.  Ssgr.  Ex.:  En  välre- 
kommender ad  flicka  17—20  år  erhåller  plats 
som  selev  å  Stadshotellets  abonnentmatsal 
Annons  1937.  Under  dagens  andra  >ru8- 
ning*,  som  det  heter  på  s  språk  A.  Sörlin. 
S-strejk  i  Örebro  1926.  Syn.  uppasserska, 
servererska,  servitös,  'hebe'. 

—  Servitut,  -et,  =  1.  -er;  -sartad;  -srätt. 
Rätt  fristående  inom  ordgruppen.  Lagt. 
Börda  1.  last  lagd  å  'tjänande'  fastighet  till 
förmån  för  'härskande'.  Fastigheten  är  be- 
lagd med  vissa  s.  Svensk  rätt  talar  blott  om 
real-,  ej  om  personalservitut.  S.  kan  grunda 
sig  på  avtal,  urminnes  hävd,  jorddelnings- 
förrättning och  expropriation  K.  Olivecrona. 
Ny  lag  om  skogsfångs-  och  mulbetesservitut 
Förslag  1936.  S-sväg  väg  som  med  's-srätt' 
får  tas  över  annans  mark. 

—  Servitör,  -(e)n,  -er;  •(s)dräkt  m.  fl. 
I.  Enkelt.  Om  sina  upplevelser  som  s.  på 
Sveasalen  'Hasse  Z.'  Norrmännen  pläga 
säga,  att  vi  svenskar  äro  födda  s-er  ~  Hov- 
mästare enl.  Jac.  Ahrenberg.  Först  skulle 
landshövdingskan  bjudas,  varvid  den  futn- 
lige  s-en  ~  Aug.  Hallner.  II.  Ssgr  ha  ser- 
vitör- o.  ibl.  därjämte  servitörs-.  Ex.  1) Första 
gången  i  Stockholm  särskild  s-dräkt  bruka- 
des ib.  Servitör-  och  Servitriselever  erhålla 
anställning  d  Stadshotellet  Annons  1937. 
Sköta  s-görat  på  en  rullande  restaurang 
(tågrestaurang)  Sv.  Dagbl.  1927.  S-kongress 
i  Amsterdam  ib.  1920.  Pristävlingen  om 
s-uniform  avgjord  ib.  1930.  2)  Den  vita 
s-sjackan,  som  föreslagits  i  st.  f.  fracken 
1931.  S-srockar  av  prima,  blekt  satin  Sv. 
Dagbl.  1922.  Syn.  kypare,  uppassare,  vakt- 
mästare, 'ganymed'."  —  Servitos,  -en,  -er. 
Mindre  vanl.  än  uppasserska  o.  servitris. 
S.  erhåller  självständig  plats  som  förestån- 
dare för  mindre  sommarservering  Annons, 
Sv.  Dagbl.  1922. 

Serös  se  under  serum. 

Sésam^  (kort  -a-,  akut  1.  grav);  [-en]. 
Växter  (släktet  Sesamum)  o.  frukter  1.  frön 
därav.  8.  är  frukt  av  s-växten  (Sesamum 
indicum  ^),  en  av  forntidens  och  nutidens 
aldra  viktigaste  oljeplantor  B.  Jönsson.  Där 
fanns  vete  av  alla  slag,  sojabönor  och  andra 
bönor,  gul  hirs  och  grå  s.  Öv.  fr.  Pearl  Buck. 
Sockerkaka  med  s-frö  på  ib.  Och  malde  s-frön 
till  olja  S.  Siwertz.  Konfektskäl,  fylld  med 
s-kakor,  bakelser  och  ~  Öv.  fr.  Pearl  Buck. 


1287 


Sesam*  — Sexfald 


1288 


Presskakor  efter  utpressning  av  s-olja,  även 
de  kallade  s-kakor,  ära  ett  värderat  kraft- 
foder. När  husbonden  återvänder  frän  fälten 
med  sin  last  av  majskolvar,  s-knippeyi  eller 
riskärvar  Stephanie  Beyel.  S-odling.  S-oljan, 
en  klar,  ljusgul,  fet  olja,  nästan  %Uan  lukt 
och  smak,  nyttjas  vid  lavemang  och  i  kam- 
ferliniment,  vid  tvål-  och  håroljetillverk- 
ning m.  m.  samt  vid  margarinfahrikationen. 
God  s-olja  ~  kan  ~  hålla  sig  oförändrad 
drvis  B.  Jönsson. 

Sésam^  (kort  -a-,  akut  1.  grav);  neutr.  Ibl. 
hopfört  med  föreg.  I.  Enkelt.  1)  I  trollfor- 
meln S.  öppna  digl  1.  S.  (,  s.)  låt  uppi  den 
formel  varmed  AU  Baba  fick  berget  med 
rövarskatterna  att  öppna  sig.  2)Bildl.  Ty 
pengar  äro  nu  en  gång  för  alla  det  s.,  som 
öppnar  alla  dörrar  Aftonbladet  1917.  En 
baby  ~  som  ett  s.  att  öppna  hjärtan  med 
Sv.  Dagbl.  1925.  II.  Ssgr.  Ex.:  Ett  bort- 
glömt s-ord,  som  förr  de  vetat  ~  J.  Hemmer. 
Guldklang  och  sedelprassel  [är]  s-ordet,  /  som 
öppnar  dina  salar,  drottning  Liv  I  B.  Gri- 
penberg. Såsom  AU  Babas  broder  glömde 
sitt  s-rop  Olov  Lundgren.  Några  rader  av 
Steads  hand  visade  sig  också  sedan  vara  ett 
sesam-öppna-dig  för  mig  Annie  Furuhjelm. 
Syn.  sesamord  1.  -rop,  trollformel  1.  ma- 
giska ord  (som  öppna  bergets  portar,  dörrar, 
hjärtan  osv.),  'nyckel'  (till  hemligt  rum, 
hemlighet  osv.),  lö8en(ord). 

Sess|a  (sä-);  -an,  -or.  Kortform  för  'prin- 
sessa'. Nyaste  s-an  Figaro  1907.  Belgisk 
s-a  som  drottning  på  Amalienborg?  Rubrik, 
Sv.  Dagbl.  1927.  Drottning  Louise,  svenske 
kronprinsen  och  en  av  smås-orna  ib.  1911. 

Session  (säsjon);  -en,  er.  I.  Enkelt. 
Hålla  (domsiols)session.  Vid  domkapitlets 
s.  den  4  juni  tog  professor  E.  Linderholm 
efter  avlagd  konsistorialed  säte  och  stämma 
i  domkapitlet  Tian.  Upsala  1919.  När  domka- 
pitlet i  Kalmar  hade,  höll  sin  sista  s.  ->- 1916. 
Efter  slutad  parlamentssession.  II.  Ssgr. 
Ex.:  S-sbord  med  stolar  samt  ~  Sv.  Dagbl. 
1922.  Det  utanför  en  rätts  s-srum  belägna 
rummet  Nord.  Fam.^  Ett  ståndur,  som  kom- 
mer att  placeras  i  stadsfullmäktiges  s-ssal 
Sv.  Dagbl.  1922.  På  Stockholms  länssty- 
relses s-ssal  ib.  1918.  Syn.  sittning,  sam- 
manträde, sammankomst,  överläggning. 

Se't  (sätt);  -et  1.  -en,  =.  I  tennis:  den 
som  tagit  6  game  (mot  högst  4  av  mot- 
ståndarn) har  vunnit  ett  s.  Första  s.  tog 
han  med  6:1,  andra  med  8:6  och  vann 
därmed  matchen.  Det  står  om  ett,  en  s.  dvs. 
spelarna  ha  tagit  var  sin  s. 

Setat  se  sitta. 

Se'tt|er  (sä-,  akut);  -ern,  -rar  (grav). 
Långhårig  (engelsk)  fågelhund.  I.  Enkelt. 
Engelsk,  irländsk  och  gordons-er  skiljas  bl. 
a.  på  färgen:  den  engelska  övervägande  vit 
med  eller  utan  teckning  i  svart,  gult,  rött, 
brunt,  den   irländska  mahognyröd,  gordon- 


s  em  kolsvart  med  rödbruna  tecken.  Alla 
s-rar  härstamma  från  spanielsläktet.  II.  Ssgr, 
Ex.:  Svenska  pointerklubbens  och  Svenska 
s-erklubbens  gemensamma  vårjaktprov  Sv. 
Dagbl.  1921.  Irländarna  äro  mycket  stolta 
över  sin  vackra  s-erras,  och  ~  C.  Leuhusen. 
En  s-ertik  tillvaratagen  Annons  1919. 

Se'ttlement  (sätt(e)lmänt,  akut);  -et,  =; 
-(s)rörelse(n)  m.  fl.  I.  Koloni,  ibl.  område 
för  nybyggare  1.  för  utlänningar;  bosätt- 
ning, nybygge.  1)  Ett  av  de  första  svenska 
hus  inom  detta  s.  Alfr.  Bergin.  /  s-et  när- 
mast Gudhem  ~  J.  L.  Stockenstrand.  I  svensk- 
set  Lac  du  Bonnet  i  provinsen  Manitoba 
'K.  Gunnarson'.  2)  Åkte  ~  en  tur  genom 
det  internationella  s-et  Öv.  fr.  Nora  Waln. 
Myndigheterna  i  de  utländska  sen  [i  Shang- 
hai] blevo  fullständigt  överraskade  F.  Han- 
sen,  1925.  II.  Nyare  bet.  Socialt  'koloni'- 
företag  syftande  till  att  sammanföra  män- 
niskor ur  borgerliga  samhällsgrupper  med 
personer  ur  arbetarklassen  på  så  sätt  att 
de  båda  grupperna  leva  o.  arbeta  tillsam- 
mans under  likartade  villkor.  Det  första 
s-et  (Toynbee  hall)  grundades  1884  i  White- 
chapel,  London,  av  S.  A.  Barnett;  hos  oss 
är  Birkagården  i  Stockholm  den  första  mot- 
svarigheten. En  nordisk  s-skonferens  äger 
i  dessa  dagar  rum  i  Viggbyholms  internat- 
skola juni  1931.  S-rörelsen  ~  i  U.  S.  A. 
Sv.  Uppslagsbok.  Rektor  Gillis  Hammar, 
Birkagården,  talar  vid  Upplands  kultur- 
nämnds sammankomst  om  t  S-stanken  och 
folkbildningsarbetet'"  okt.  1937. 

Se'x  (sä-);  grundtal.  Jfr  nio.  Tecknas 
6  1.  VI.  Substantiviskt  1.  adjektiviskt.  Ibl. 
för  ordningstal.  S.  dar  av  sju.  En  reslig 
man,  som  hade  s.  fingrar  på  var  hand  Bibeln. 
Kom  kl.  6  (precis),  är  du  snällt  Rummet 
numero  6.  Sid  nio,  spalt  sex.  S.  dr  fyllda. 
En  s.,  sju  stycken.  Vi  tar  väl  s.,  de  ä  jämnt 
ett  halvt  dussin.  [Det  var]  säkert  som  s., 
att  ~  Vald.  Lindholm. 

—  Sexarmad.  T.  e.  S-e  jättar,  bläckfiskar, 
stakar,  -axlig, -t.  S-a  järnvägsvagnar  Järn- 
vägshandbok,  -bent,  =.  Fästingarna  ge- 
nomgå ett  s.  larvstadium  ~  Nord.  Fam.* 
-bladig.  -cylindrig,  -t.  Tekn.  -dagars-. 
T.  e.  Vid  s-loppet  [på  cykel]  1934.  En  skola 
för  hemsömmerskor  av  s-typ.  -delad.  Med 
se  fönster  i  nedre  våningen  och  fyrdelade 
i  den  övre  J.  Vikstedt.  -delig,  -t.  Karott- 
sats, s.,  finns  i  flera  färger  Annons  1916. 
-draget.  Ngt  värd.  7s.  inemot  sex,  vid  sex- 
tiden, -dubblel;  -l|a(-ade, -as).  Roddarenfdr 
sin  lön  s-ad,  han  har  ~  Sven  Hedin,  -ett  (1. 
-e'tt);  subst.  Även  sex-ett|a,  -an.  Ofta  skrivna 
med  bindestreck.  Enligt  gamla  skolväseiidet 
motsvarade  sex-eit(an)  (tecknad  6.i  1.  oftast 
VI.  1)  gymnasiets  första  ring  och  sex-två 
(VI.  2)  dess  andra.  S.  och  sex-två  1.  nedre  och 
övre  sjätte.  -fal|d,  -dig  o.  -t.  Jfr  niofald 
(IV.  851).  Då  det  onda  växte  sig  st  värre  H. 


1289 


Sexfingrad — Sexa* 


1290 


Samzelius.  -fingr|ad;  -ig  (-t;  -het);  [-ing 
(•en,  -ar)].  S-ade  personer.  En  familj  av 
s-ingar  Sv.  Dagbl.  1898.  —  S-ade  blad. 
-fotjad,  -at;  -ing  (-en,  -ar).  T.  e.  S-ade  skal- 
baggar.—  S-ad  vers.  -hjul|ig,  -igt;  -ing  (-en, 
-ar);  -öbuss.  En  s-ig  Bedford  [lastbil]  1933. 
En  sig  ökenbil,  förd  av  en  fransman  Öv. 
fr.  Knud  Holmboe.  —  Gummifirman  Good- 
years  s-ingar  Sv.  Dagbl.  1922.  —  Uppsala — 
Flottsund  får  s-sbtiss  Stockh.  Dagbl.  1928. 
-hundra  o.  -de.  Jfr  niohundra  o.  nio.  -hör- 
n|ig,  -igt;  -ing  (-en,  -ar),  -kant;  -smutter 
(tekn.);  -ig  (-t;  -het).  1)  Och  golv  av  polerade 
skifferplattor,  skurna  i  s.  Gus.  Mattsson. 
Och  taket  inlagt  i  djupa  s-er  Har.  Molander. 
2)  Den  s-iga  ryggskölden  [hos  ullhandskrab- 
ban]  ~  B.  Hanström.  När  en  lerjord  torkar, 
sammandrager  den  sig  och  blir  genom  sprickor 
uppdelad  i  pelarliknande,  mer  eller  mindre 
tydligt  s-iga  stycken  R.  Sterner.  -klassig, 
■t.  De  första  statssamskolorna,  sa  och  le- 
dande till  realskoleexamen  Nord.  Fam.^ 
-kluven. 

-man; -skalas.  Hist.  Sexmännen,  ett  slags 
kommunala  ordningsmän  eller  sockenbetjänte, 
försvunno  småningom  i  och  med  genomföran- 
det av  1862  års  kommunallagar,  -milja,  -a; 
-smästare  (idrotts.)  osv.  Från  Dijon  börjar 
en  sa  åssträckning  ~  R.  Numelin.  —  Ny 
8-smästare  [på  skidor]  i  Hälsingland  Sv. 
Dagbl.  1926.  -månaders.  Ofta  i  ssgr.  Den 
lagstadgade  s.  åtalsfristen  ib.  1927.  —  Läro- 
plan för  6-månaderskurser,  avsedda  att  '^ 
ib.  1920.  En  s-växel,  -männing,  -en,  -ar. 
Släkting  i  6:e  led,  bryllingars  barnbarn. 
Vi  ä  s-ar.  S.  med  ngn.  -pipig,  -t.  S.  revol- 
ver, -rådig,  -t.  S-t  korn.  -ringad.  6-ringade 
tavlan  har  godkänts  av  skytteriksdagen  1937. 
-rummig,  -t;  -rums  (ofta  i  ssg).  En  s.  stuga 
med  ~  Eric  Hultman.  —  Hemtrevlig  6-rums 
villa  Sv.  Dagbl.  1911.  -rutig.  Det  s-a  fön- 
stret Agnes  Magnell.  -sidjig,  -igt;  -ing  (-en, 
-ar).  S-ig  figur,  -siffrig,  -t.  Där  förmö- 
genheterna  räknas  i  s-a  tal.  -sitsig,  -t.  Först- 
klassig s.  bil  Sv.  Dagbl.  1915.  -spaltig,  -t. 
Hans  recensioner  hota  att  svälla  ut  och  bli 
s-a.  -spann.  Ett  s.  utvilade  hästar.  Komma 
körande  (med)  ett  s.  -spänd.  Förspänd  med 
6  dragare.  Sitt  s-a  ekipage  brukade  han  själv 
köra  ~  V.  Langlet.  En  lång  rad  av  sa  res- 
vagnar  V.  v.  Heidenstam.  -stavig,  -t.  Det 
finns  ingenting  som  bättre  döljer  utslitna 
tankar  och  plattheter  än  s-a  ord  Öv.  fr.  D. 
R.  Locke.  -strängad.  S.  luta.  -stämmig, 
-t.  T.  e.  S.  musik,  -stängning.  Hr  Ceder- 
löfs  motion  om  s.  av  butikerna  [i  Stock- 
holm] 1920.  -tålig,  -t.  -tiden.  Vid  s. 
-tradig,  -t.  Höqertvinnat  6-trådigt  lingarn 
Sv.  Dagbl.  1927.  -tums-.  T.  e.  Omplan- 
teras ~  till  s-krukor  i  god  jord  Ax.  Holz- 
hausen.  —  På  vägen  hade  polarna  vuxit,  och 
regnet  stod  som  s-spik  i  dem  alla  Harry 
Blomberg,    -tusen  o.  -de.     Jfr  nio.    -två 


0.  -två|a.  Se  sexett.  Man  tog  examen  i 
det  ämnet  [botanik]  i  sextvå  den  tiden  ~ 
Alb.  Engström,  -uddig,  -t.  S.  stjärna. 
-veckors.  Även  i  ssg.  Ingeborg  Björk- 
mans 6-veckors  sykurser  Annons  1937.  — 
Nästa  s-kurs  [i  Gunillaskolan]  börjar  ~ 
Annons  1929.  -våning|(ar)s.  Ofta  i  ssgr. 
Höga  banala  s-shus  Karin  Thordeman.  — 
På  ett  sarshus  M.  Rogberg.  -årjad,  at. 
Ett  örlogsfartygs  chefsgigg  är  oftast  6-drad 
Nord.  Fam.^  -år|ig,  -igt;  -ing  (-en,  -ar);  -s 
(ofta  i  ssgr).  Den  ättonde  ssavkastningen 
av  ~  Trozellis  fond  i  Norrköping  ~  Allsv. 
Samling  1928.  Satt  kvar  till  slutet  av  sitt 
s-sförordnande  Sv.  Dagbl.  1922.  Redan  från 
s-såldern  ~  Sven  Kjellström. 

—  Se'x|a^,  -an,  -or.  'Sexa'  i  måltidsbet. 
(som  numer  icke  gärna  ansluts  hit)  se  d.  o. 
Jfr  f.  ö.  nia*^.  Märk  bl.  a.:  S-or  all  1.  mdng  i 
brädspel:  dubbla  s-or.  En  s-a  t.  e.  om  båt 
som  ros  av  6  personer  (med  var  sin  åra).  — 
Sext,  -en,  -er.  Mus.  Visst  (höjd)av8tånd 
min  två  toner;  sjätte  tonsteget  i  den  dia- 
toniska  skalan.  Stor  s.  (t.  e.  c-a).  —  Sex- 
ta'nt,  -en,  -er.  Instrument  för  uppmätning 
av  vinklar  (t.  e.  solens  höjd  över  horison- 
ten), vinkelmätare.  —  Sexte'tt  (-ätt);  -en, 
-er.  Mus.  Sexstämmigt  tonstycke,  antal  av 
sex  (särsk.  spelande  1.  sjungande).  —  Sexti 

1.  Sextijo  (båda  med  akut  1.  grav);  -(o)e'n; 
-(o)fö'r8ta  m.  fl.;  -|a  (-an,  -or;  akut  1.  grav); 
•onde  (akut  1.  grav); -on(de)del.  Jfr  nitti(o). 
Tecknat  60  1.  LX.  Några  ex.:  Och  årbräckt 
mellan  förstren  sfär  /  klaveret  stumt  sen  s. 
är  Fröding.  Allt  sedan  jag  kom  över  de  s. 
(åren)  ~.  —  Som  bar  frukt  s-(o)falt.  En 
s-fjärdedel(s  not)  mus.  S-pinnarsharv  länt. 
När  man  överskridit  s-(o)talet  ~.  S-vatts- 
lampa  'vattberäkningen'  började  1927.  En 
vid  pass  s-års  kvinna  ~.  —  S-ondelen  av  en 
timme  Nord.  Fam.^  —  Se'xton  (kort  -å-, 
grav);  -årig  osv.;  -de;  -[dejdel.  Tecknas  16 
1.  XVI.  Jfr  nitton.  Några  ex.:  (Ska  du  ha 
en  påtår?  — )  Ja  tack,  (men  bara)  s.  droppar 
oftare:  femton,  ibl.  nitton.  Ätt  han  satte 
högt  pris  pä  sina  och  sina  barns  s.  (adliga) 
anor.  —  En  sdels  sekund.  S-delarstält.  Alla 
Moskvas  s-hundra  kyrkor  ~  Öv.  fr.  Alex. 
Michailovitj.  Ett  s-hundratalsskåp.  S-ljus- 
lampa (sedan  1927  räkning  i  vatt).  S-minu- 
ter strafik  [pä  Brommalinjen]  mellan  V*  10 
och  3  Sv.  Dagbl.  1926.  Ssidiga  ark.  S-sidig 
ritkurs.  Vanlig  oktav  med  16-sidors  ark. 
Ett  IGsprötigt  halvsiden  paraply. 

Sex|a^  (sä-);  -an,  -or.  Knappast  längre 
anslutet  till  de  föreg.  I.  Enkelt.  Ställa  till 
med  en  finare  sa  (pä  Grand).  Beställa  s-a 
för  10  personer.  S-a7i  aväts  under  skämt  och 
glam.  Tänker  du  vara  med  på  s-an  också  f 
Examens-,  hugg-,  kraft-,  lopp-,  mö-,  nations-, 
natt-,  sill-,  student-,  sven-,  årsfests-a.  II.  Ssgr. 
KlubbmästareJi  kallas  i  en  del  nationer  och 
föreningar   's-mästare.    Men  deras  huvud- 


1291 


Sexa^— Shilling 


1292 


sakliga  uppgift  var  att  vara  s-mästare  Sv. 
L.  Törnquist.  Utarbtta  förslag  till  s-mästare- 
stadga C.  Lindskog.  —  Till  s-mästarinna 
[i  Västgöta  nation  valdes]  fil.  stud.  Stina 
Östberg  Ups.  Nya  Tidn.  1928.  Syn.  lätt 
supé  (ofta  festlig  1.  förenings-),  aftonmåltid 
(ute  på  restaurang).  —  Sex|a^,  -ade,  [-as]. 
Jfr  föreg.  Ngt  värd.  Hela  rostbiffar  och 
skinkor  f ramsattes,  även  om  endast  ett  par  per- 
soner skulle  s-a  A.  Hallner.  Efter  delta  sam- 
manträde s-ade  föreningen  d  Flustret  Sigfr. 
Wieselgren.  S-ade  och  hade  spelpartier 
'Sigurd'. 

Sexual-.  Köns-.  Ex.:  S-drift  könsdrift. 
Den  tyske  s-forskaren  professor  M.  Hirsch- 
feld  Sv.  Dagbl.  1928.  Det  feminina  s-hor- 
monet ih.  1933.  S-hygien  {-iker;  -isk).  S-karak- 
tär könskaraktär.  Stockholms  nya  s-klinik 
1933.  Ungdomens  s-liv  Hagar  Olsson.  S-peda- 
gogik. S-problem.  S-psykologi  (t.  e.  Freuds 
psykoanalys).  Världsligan  för  s-reform  Sv. 
Dagbl.  1928.  S-reformator  (-isk).  S-systemet 
Linnés  system  för  växterna  enligt  vktde  äro 
ordnade  efter  befruktningsorgan.  S-under- 
visning. —  Sexuälia,  plur.  subst.  Det  köns- 
liga, könsförhållanden,  'könssaker'.  Att  det 
alltid  är  senila  åldringar  och  gymnasister, 
som  tala  mest  om  kvinnor  och  s.  S.  Neander 
Nilsson.  —  Sexualitet, -en.  Könsliv;  kötts- 
lighet. En  våg  av  s.  gick  över  världen  ~ 
Harry  Blomberg.  —  Sexuell  (-äll);  -t, 
[-are].  Byrå  för  s.  upplysning  i  Stockholm 
[tillstyrkt]  1933.  En  orgie  7nen  utan  något 
s-t  inslag  B.  Forell.  Litteraturen,  som  allt- 
fortfarande  sä  gärna  sysslar  med  sa  ting, 
det  s-a,  sa  förhållanden.  St  avhållsam.  S-t 
betonad.  S-t  abnorm.  Syn.  köns-,  könslivets, 
släktlivets,  könslig,  könlig. 

Sfer  stavas  numer  sfär,  se  d.  o. 

Sfinx  (sv-);  -en, -er  (mest  akut).  Ett  egyp- 
tiskt fabeldjur  1.  stenbild  (lejon  med  mans- 
huvud); i  Grekland  o.  Orienten  ofta  fram- 
ställd med  vingad  lejonkropp  o.  kvinno- 
barm; kvinnlig  demon  (utanför  Tebe  i  Beo- 
tien)  som  dödade  alla  som  ej  kunde  lösa 
hennes  gåta;  bildl.:  outgrundligt  kvinnovä- 
sen 1.  gåtfull  outforsklig  person.  I.  Enkelt. 
Jättes-en  vid  Gize  (omkr.  20  m.  hög  o.  57 
m.  lång)  anses  bära  farao  Chefrens  drag  och 
bevakar  ingången  till  Chefrenpyramidens 
dödstempel.  Vädurs-er  (med  vädurshuvud). 
S  en  som  motiv  i  arkitektur  och  möbelkonst. 
Georg  v.  Rosens  S-en.  —  Av  sina  samtida 
framställd  som  en  s.,  om  vars  karaktär  man 
aldrig  blev  fullt  klar.  II.  Ssgr.  Framför 
templen  uppställdes  parvis  kolossala  s-sta- 
tyer, bildande  en  s.  k.  s-allé.  Men  det  vita 
s-ansiktet  såg  kallt  och  orörligt  på  honom 
Rich.  Malmberg.  Ugglan,  vishetens  fågel, 
som  stumt  stirrade  på  honom  med  s-artad 
djupsinnighet.  Som  småler  s-artat  ~.  Ibsens 
s-gestalt.  I  s-lik  tystnad.  Ehuru  hans  s-lika 
ansikte   icke  förändrade  en  min.     Med  sin 


ogenomträngliga  s-min.  En  s-natur.  Har 
du   sett  hennes   s-ögon  f  C.   D.  Marcus,  öv. 

Sfragistik  (hårt  -g-);  -en.  Läran  om 
sigill,  sigillkunskap. 

Sfär  (sv-);   -en,   -er  (akut   1.   ibl.   grav). 

I.  'Egentligast'.  1)  S.  eller  klot,  solid  figur, 
som  begränsas  av  en  buktig  yta,  vars  alla 
punkter  ligga  lika  långt  frå^i  en  given  punkt, 
s-ens  medelpunkt.  En  'storcirkel'  (c.  som  går 
genom  s-e7is  medelpunkt)  delar  s-en  i  tvä 
halvklot,  'hemis-er'.  S-ens  form  får  magen 
lätt,  I  om  kalasen  komma  tätt.  II.  Friare 
o.  bildl.  1)  Det  för  dödliga  varelser  oför- 
nimbara ljud,  som  troddes  uppkomma  när 
planeterna  rörde  sig  kring  jorden,  kallades 
av  Pythagoras  's-ernas  harmoni'  eller  's-ernas 
musik'.  S  ernås  harmoni  eller,  med  V.  Ryd- 
berg, 'världsringarnas  samklang'.  Hennes 
stämma  ljuder  i  mina  öron  som  en  s-ernas 
musik  och  uppenbarar  för  mig  världsalltets 
fulla  harmoni  Öv.  fr.  Juan  Valera.  2)  a)  J 
Ijuss-en  från  husets  fönster  flyga  förblindade 
nattfjärilar  Marika  Stiernstedt.  b)  En  högre 
s.,  I  som  endast  dunkelt  speglas  /  i  det  vi  skåda 
här  Ludv.  Holmes.  I  den  s.,  där  han  nu  be- 
finner sig  ~.  Himmels-,  himla-;  dröm-,  troll- 
sfär, c)  De  finnas,  som  äro  födda  utanför 
de  ser,  som  höra  lyckan  till  ~  Birgit  Th. 
Sparre.  Befinna  sig  i  sin  rätta  s.  Gå  utom 
sin  s.  Det  ligger  utom  din  s.  Smak  och 
levnadsomständigheter  hålla  honom  kvar  i 
de  nedersta  serna  Klara  Johanson.  Inom 
dessa  samhällss-er.  Den  andliga  s-en  begrän 
sades  av  ~.  Vidga  sin  (ämnes)8fär.  Vidga 
.<!m    maktsfär.     Tankesfär.     Syn.    I.  klot; 

II.  världs-  1.  himmels-  1.  himlaklot;  (världs)- 
ring,  krets;  ibl.  (himmel8)kupa  1.  (himla)- 
valv;  (ibl.:)  värld,  rum,  rymd,  rike,  zon, 
region;  omgivning,  levnadsställning,  om- 
råde, 'cirkel';  verkningskrets,  räjong,  'do- 
män', 'gebit'.  —  Sfärisk,  -t.  Till  sfär  I. 
Klotformig,  (klot)rund. 

Sgraffera  se  skraffera. 

Sh-  se  ofta  sch- 

Shäker  (sjekör,  akut);  -n,  -s.  'Bländare' 
av  metall  1.  glas  i  vkn  en  blandningsdryck 
(en  'cocktail')  tillredes. 

Shanghaja  se  schanghaja. 

Slia'ntung  (sj-,  akut);  -en.  Ett  kinesiskt 
(oftast  oblekt)  siden  till  blusar,  klänningar 
m.  m.  Strandpyjamas  av  vit  s.  med  ~  Vecko- 
Journ.  1931.  Kontorsrockar  i  s.  Sv.  Dagbl. 
1922. 

Shellack  se  schällack. 

Shérlock  (sjörlå-;  akut);  -en,  ar.  (Durk- 
driven) detektiv.  Efter  Conan  Doyles  Shér- 
lock Holmes-figur. 

Sheriff  se  scheriff-.   Sherry  se  scherry. 

Shetlandströja  (sjätt-).  Mkt  tunn  o. 
smidig  ylletröja  för  både  herrar  o.  damer. 

Shilling  (sj-,  akut);  -en,  -s  1.  -ar.  Engelskt 
mynt  (förkortat  sh.).  Jfr  pund  II  1  b.  En 
engelsk  s-bok  med   dåligt  papper  och  tryck 


1293 


Shilling — Shrapnel 


1294 


och  ~  Karin  Ek.  Det  är  inte  s-vis  och  pund- 
vis, som  han  ger  ifrån  sig  pengarna,  utan  ~ 
Öv.  fr.  0'Leary. 

Shi'mmy  (sjimmi,  akut);  -n.  En  foxtrot- 
liknande  dans  av  negerursprung  som  i  bör- 
jan av  1920-talet  en  kort  tid  var  på  modet 
även  i  Europa.  En  del  danssteg  ersattes  i  s-n 
av  groteska  skakningar  pd  kroppen.  Dansa, 
skaka  s.  I  dag  kl.  8  e.  m.  skurs  Annons 
Sv.  Dagbl.  1922. 

Shing|el  (sj-;  akut);  -eln;  -elapparat  m.  fl. 
(även  till  verbet);  -l|a  (-ade, -as; -ing).  Om 
ett  omkr.  1923  inkommet  dammod  att  kort- 
klippa håret  i  nacken  som  herrarna.  I.  Sel. 
Dä  får  huvudet  det  skulpturala  utseende, 
som  s-eln  åsyftar  att  ge.  En  ung  fiicka  i 
knäkort  kjol  och  sel  1927.  Hennes  blonda 
8-el  lyste  som  en  silvergloria  i  månskenet 
Ergo  1927.  Japanskans  styva  hår  lämpade 
sig  ej  för  sel.  II.  Ssgr.  Ex.:  Hopfällbar 
s-elapparat,  i  skinnetui  1932.  S-elkam  med 
kurvig  form  pd  tänderna  1926.  Experter  i 
8-elklippning  enligt  franska  metoder  Dag. 
Nyh.  1925.  S-elmaskin  för  nackhårets  an- 
sande Sv.  Dagbl.  1926.  S-elnät  för  bobbat 
och  s-lat  hår,  bevarar  onduleringen  under 
natten  Annons  ib.  Barnklippningen  [på 
N.K.]  har  utvidgats  med  några  små  >seZ- 
rum>  ~  Sv.  Dagbl.  1925.  S  elsalong  ib.  1926. 
III.  S-la.  S-lade  tärna,  /  hejda  din  jazz  —  / 
giv  det  ceferna  /  också  sin  plats  Sv.  Dagbl. 
1924.  [Amerikanska  parfymbodffjlickor]  med 
blixtrande  strassnålar  i  sina  s-lade  gosspe- 
ruker  Quelqu'une  i  Sv.  Dagbl.  1924.  S-la 
Eder  i  Häberles  S-elsalong  Annons  1926. 
Hel-,  halvs-lad  jfr  hel-,  halvkort.  En  ung 
dam  med  ny  s-lat  hår.  —  Om  s-lingen  göres 
med  smak  Dag.  Nyh.  1925.  Syn.  (s-la:) 
gossklippa  (en  dam),  'nackraka'. 

Shirting  (sjör-;  akut);  -en  [1.  -et].  Även 
stavat  'schörting'.  'Skjorttyg'  (ett  sla^s 
bomullsvävnad),  'skjortväv'.  I.  Enkelt.  S. 
till  foder,   skjortor,   bokband  m.  m.     S.  k. 


oljad  s.  Nord.  Fam.  S-en  är  ett  samlings- 
namn pd  en  hel  del  täta,  lätta,  tvåskaftade 
starkt  appreterade  och  ofta  på  ena  sidan  glät- 
tade bomullstyger.  II.  Ssgr  ha  shirting-  1. 
shirtings-.  Ex.:  Engelska  s-(s)band  (på  böc- 
ker). S-(s)foder.  Tog  på  sig  det  stora  svarta 
s-sförklädet  R.  Schildt.  De  böra  helst  klistras 
på  en  s-sremsa  ~  Kerstin  Key.  S-(8)skjorta. 
På  det  utspända  s-stycket  ~. 

Shoddy  se  schoddy. 

Shogtin  (sj-);  -en,  -er;  -hov,  -slott  m.  fl.; 
-at(-et;  =  s-värdighet,  s-döme).  Högste  be- 
fälhavaren över  Japans  stridskrafter  (1192— 
1867  landets  verklige  härskare,  'riksståthål- 
lare' —  kejsaren  blott  religiöst  överhuvud). 
Där  några  av  den  mäktiga  Tokugawasläk- 
tens  s-er  ligga  begravda  Elsb.  Funch.  — 
S-aiet  hade  blivit  ärftligt  i  släkten  Tokugaiva 
och  ~  Öv.  fr.  K.  Nohara. 

Shop  se  schopp. 

Shorts  (sjå-);  plur.  subst.  Vida  kort- 
byxor slutande  ovan  knät.  En  kortärmad 
sportblus,  ett  par  s.  och  gummiskor  utgjorde 
hela  klädedräkten  Karin  Thordeman.  Da- 
mernas påhitt  att  bära  s.  till  stadsbruk  Sv. 
Dagbl.  1934. 

Shra'pnel  (sj-);  -n  1.  8hrapne'llen,  -s  1. 
8hrapne'ller;  -eld  m.  fl.  I.  Enkelt.  En  i 
fjärran  kreverande  s.  lyste  ~  som  ~  Öv.  fr. 
Halidé  Edib.  Med  granatens  mildhet  och 
s-ns  rätt  /  de  sköto  Peking  i  brand  Nino 
Runeberg.  Och  svalornas  skri  /  visslar  som 
vinande  s-s  förbi  K.  Asplund.  Och  braket 
av  granater  och  s-ler  B.  Gripenberg.  Få 
eftermiddagen  6  s-ler  över  komjyaniets  ställ- 
ningar Runar  Appelberg.  Som  ilskna  s-ler 
komma  stormilarna  väsande  Örn.  Tigerstedt. 
II.  Ssgr  ha  shrapnel-  1.  shrapnell-.  Ex.:  En 
oavbruten  s-eld  Sv.  Dagbl.  1916.  En  s-lhylsa 
Ture  Janson.  [De  vita]  s-molnen  tätt  under 
och  bredvid  oss  Tord  Ångström.  Så  kommer 
en  s-lskärva  och  träffar  kaptenen  i  benet. 
Syn.  granatkartesch. 


TRYCKFEL. 
Sp.  1260  r.  9  ovanfrån  står  See'nS  skall  vara  Se'n\ 


i^*"^ 


EFTERSKRIFT  TILL  FEMTE  BANDET. 

Såsom  tidigare  har  jag  allt  fortfarande  för  arbetet  med  Nusvensk  ord- 
bok åtnjutit  anslag  dels  av  Staten,  dels  av  Svenska  Akademien.  Utan  dessa 
anslag  hade  arbetet  ej  varit  möjligt  att  fullfölja. 

Då  jag  på  grund  av  arbetets  karaktär  måste  äga  all  den  litteratur  jag 
behöver,  ej  blott  ständigt  anlitade  uppslagsböcker,  utan  ock  litteratur  for  insam- 
lande av  språkprov  —  dessa  behöva  ju  ofta  kontrolleras,  då  manuskriptet  göres 
slutgiltigt  —  har  det  för  mig  varit  av  största  värde  att  allt  fortfarande  från 
förlag  erhålla  böcker  för  dessa  ändamål.  Utom  från  Söderström  &  C:o,  Hel- 
singfors, har  jag  de  senaste  åren  även  haft  glädjen  mottaga  en  stor  mängd 
litteratur  och  uppslagsböcker  från  Albert  Bonniers  förlag,  och  jag  begagnar 
här  tillfället  att  betyga  min  stora  erkänsla  för  dessa  förlags  frikostighet. 

Uppsala  i  mars  1938. 

FÖBFATTABEN. 


unitfirMUi   LlöJ     UUI   X      1930 


o 

«H  'Ö 

O  u 

H  O 
O 

->   CO 

c  C 

<D  0) 

^.  > 

M  CO 

U  0 

-p 

CO 

:o 


d,  ir\  o 


University  of  Toronto 


DONOT 
REM 


Actne  LibrarA  Car^-Pöc^t 
LOWE-MARTIN  CO.  LIMITED 


J